Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

i

N:o 1.

Ant. till Eiksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 1 e. m.

Särskilda utskottets (N:o 2) utlåtande N:o 1, i anledning af
dels Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande
af tuberkulossjukvårdsanstalter m. m. dels ock
sex med föranledande af propositionen väckta motioner.

Genom proposition, N:o 166, af den 3 april 1908 har Kungl. Magt,
under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden, föreslagit Riksdagen

l:o) att till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter,
företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus
och tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för
år 1909 anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

2:o) att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af
ifrågavarande statsbidrag besluta:

a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall vara till läge, plan
och ritningar pröfvad och godkänd i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer; b)

att statsbidraget må bestämmas till högst en, fjärdedel af den
enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,
däri ej inberäknad utgift för anskaffande af byggnadstomt,
dock med den inskränkning:

att statens bidrag icke må öfverskrida 1,000 kronor för hvarje
sjukplats, vederbörande anstalt beräknas rymma, samt

att för län eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag ej i
något fall må utgå till flera sjukplatser än en på hvarje tusental af
länets eller stadens invånare, med undantag beträffande Jämtlands och
Bill. till Riksd. Prat. 1908. 8 Samt. 1 Afd. 1 Höft. (N:o 1.) 1

2

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning
i förhållande till invånarantalet;

c) att statsbidrag må utbetalas först sedan vederbörande anstalt
blifvit afsynad och godkänd; och

d) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser och
villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att
stadga; samt

3:o) att medgifva, att landsting, kommuner, föreningar och enskilda
må, efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning,
utan kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter
erforderlig, kronan tillhörig mark, som står
under dess omedelbara disposition; dock att, när fråga är om boställsjord
eller annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,
ersättning därför af vederbörande bör lämnas i enlighet med gällande
expropriationsförordning.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet har chefen för civildepartementet
till en början meddelat, att Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905
uppdragit åt en kommitté att verkställa utredning angående de åtgärder,
som till hämmande af människotuberkulosens utbredning i riket lämpligen
borde vidtagas, samt att denna kommitté den 1 juli 1907 till Kungl.
Maj:t öfverlämnat »Betänkande och förslag angående tuberkulossjukvårdens
ordnande i riket» och därmed fullgjort hvad som, enligt kommitténs uppfattning,
utgjorde dess hufvuduppgift. Härefter har departementschefen
lämnat en närmare redogörelse för innehållet uti det af kommittén afgifna
betänkandet, hvilken redogörelse utskottet ansett här lämpligen
höra inflyta. Den är af följande lydelse:

Kommitténs

förslag.

Beliofvet af
vårdplatser.

»För erhållande af en säker grund för sitt förslag i ämnet upptager
kommittén först till besvarande frågan, i hvilken utsträckning behof af
vårdplatser för lungsotspatienter förefinnes, och anför kommittén härvid
hufvudsakligen följande.

Enligt de af kommittén verkställda undersökningar angående beliofvet
af vårdanstalter uppgår antalet dödsfall i lungsot inom landet
till minst 10,000 per år. Antalet personer med konstaterad lungsot
torde böra beräknas till minst 30,000. Genomsnittslängden af ett lungsotsfall
skulle under sådana förhållanden belöpa sig till tre år, sedan
sjukdomen blifvit diagnostiserad. I 32,0 procent af de fall, som af landets
läkare anmäldes vid eu af kommittén föranstaltad enquéte, befann
sig sjukdomen på ett sådant stadium, att patienten icke lämpligen kunde

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

mottagas till vård å sanatorier, och voro förhållandena i öfrigt af den
art, att den sjuke ej ansågs böra vårdas i hemmet. Vid åtgärderna
mot tuberkulosen bör hänsyn i synnerlig grad tagas till dessa fall.
Dels har det nämligen af undersökningen framgått, att minst tre fjärdedelar
af ifrågavarande patienter varit att räkna såsom medellösa, dels
äro dessa fall att anse såsom den viktigaste af de smittokällor, från
hvilka sjukdomen utbreder sig.

Åt dessa sjuka måste beredas nödig vård, om striden mot tuberkulosen
skall kunna verksamt bedrifvas. Vid bedömande af frågan om
det sätt, på hvilket vården bör anordnas, har kommittén tagit i betraktande
följande synpunkter. Tuberkulosen synes hufvudsakligen
spridas genom smitta i hemmen, särskildt bland den fattiga befolkningen,
som oftast är hänvisad till trånga och eljest i sanitärt hänseende
ogynnsamma bostäder. Då den sjuke delar rum med flera personer,
eller ännu mera, då han delar säng med andra, är faran för smitta
synnerligen stor. Denna fara är störst för de små barnen, som i allmänhet
äro mindre motståndskraftiga och dessutom själfva ej förstå att
skydda sig mot smittan. Det säkraste medlet att förekomma denna
smitta inom familjerna är att aflägsna de sjuka från hemmet, men detta
kan icke i någon afsevärd omfattning äga rum, såvida icke särskilda
anstalter för de sjuka i tillräcklig mängd finnas. Äfven ur humanitär
synpunkt är det otillfredsställande, att de, som lida af lungsot, för närvarande
i stor utsträckning måste vara i afsaknad af anstaltsvård.
Lasaretten äro nämligen i regel upptagna af kirurgiska och akuta sjukdomsfall,
i följd hvaraf lungsotsfallen endast mera undantagsvis kunna
emottagas därstädes. Därtill kommer, att bestämmelsen i § 6 af lasarettsstadgan
angående villkoren för intagande af obotligt sjuka uttryckligen
lägger hinder i vägen för emottagande af lungsotspatienter i
mera framskridet stadium. Under anförda förhållanden är det af den
högsta vikt för ett framgångsrikt bekämpande af tuberkulosen att, i
den mån tuberkulosanstalter icke redan finnas i landet, sådana uppföras
i eu omfattning, som motsvarar det förhandenvarande behofvet.

Vid beräkning af behofvet af vårdplatser har kommittén utgått
från ofvan anförda uppgift, att de patienter, som särskildt skulle kräfva
den anstaltsvård, hvarom här är fråga, utgöra en tredjedel af samtliga
lungsotsfall i riket, d. v. s. omkring 10,000 eller lika många, som de
under loppet af ett år i lungsot aflidna. Då erfarenheten ger vid handen,
att vårdtiden kan beräknas till 6 månader per intagen patient,
skulle behofvet af vårdplatser således kunna sättas ungefär lika med
halfva antalet lungsotsdödsfall per år.

Olika vårdformer
för
tuberkulos.

4 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:0 2) Utlåtande N:0 1.

Af den verkställda undersökningen liar emellertid framgått, att
behof vet af vårdplatser i förhållande till antalet dödsfall i lungsot per
år är afsevärdt större i de större städerna än på landsbygden och de
mindre städerna. Städer med mer än 30,000 invånare kunna härutinnan
betraktas såsom en grupp för sig. Under det att antalet fall, som
af läkare ansetts behöfva »vård å annan anstalt» än sanatorierna, å
landsbygden och de mindre städerna uppgått till 29 % af samtliga iakttagna
fall, utgör motsvarande grupp i nyssnämnda större städer ej
mindre än 41 %. Härvid är jämväl att taga i betraktande, dels att
procenten medellösa bland lungsotspatienterna är högre i dessa städer,
nämligen 70 % mot resp. 47 och 52 % å landsbygden och i de mindre
städerna, dels att den lösa befolkningen därstädes är relativt större än
i andra delar af landet. På grund af dessa omständigheter har kommittén
ansett, att för de ifrågavarande större städerna, som samtliga
bilda egna sjukvårdsområden, antalet behöfliga platser å lungsotssjukhus
bör beräknas ungefär lika med antalet lungsotsdödsfall per år.

Med tillämpning af ofvan angifna grunder har kommittén beräknat
platsantalet för de olika sjukvårdsområdena i riket. Resultatet af denna
beräkning framgår af en i betänkandet (sid. 6) intagen tablå, till hvilken
jag tillåter mig hänvisa. Hela antalet behöfliga vårdplatser inom landet
skulle enligt denna tablå uppgå till 5,600, och har kommittén lagt
denna siffra till grund för sitt förslag i ämnet.

Efter att sålunda hafva beräknat det förefintliga behofvet af vårdplatser
upptager kommittén till besvarande frågan, hvit k a vårdformer
för tuberkulos äro för vårt land lämpligast. Dessa äro, enligt kommitténs
mening, sanatorier, tuberkulossjukhus, däri inbegripet jämväl särskilda
tuberkulosafdelningar vid lasarett, småanstalter, sommarsanatorier
och dispensärer. Af dessa äro sanatorierna afsedda uteslutande för de
tidiga tub gr kulo sf allen. Antalet vårdplatser å dessa anstalter kan växla
från några tiotal till flera hundra. Tuberkulossjukhus hafva i främsta
rummet till ändamål att bereda vård åt tuberkulosfall med vissa komplikationer,
men kunna och böra upptaga lungtuberkulos i alla, äfven de
tidigare stadierna. De kunna uppföras antingen som fullt själfständiga
inrättningar, i hvilket fall de ej böra vara för små (ej under 50 platser)
eller ock som särskilda afdelningar vid de vanliga sjukhusen. Mindre
anstalter, tuberkulossjukstugor på 20 å 30 platser och äfven af något
mindre storlek, äro afsedda att upptaga både tidiga och kroniska fall,
men däremot ej patienter med komplikationer och ej heller i allt för
stor utsträckning fall af tuberkulos i de allra sista stadierna. Sommar -

Riksdagens Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 5

sanatorier äro närmast afsedda att anordnas i närheten af städer eller
andra platser med sammanträngd befolkning. De kunna användas
egentligen endast den varmare årstiden och allenast under dagen mottaga
patienterna, som under natten fortfarande ligga i sina hem. Upplysnings-
och under stödsby råer (dispensärer) hafva till ändamål att hjälpa
sådana patienter, som af någon anledning helt kvarblifva i sina hem.
De ha till uppgift att bibringa patienterna upplysning om hvad som
kräfves dels för vården af de sjuka i hemmet, dels för undvikande af
smittofaran för de samboende, vidare att öfvervaka, att de gifna råden
följas, samt slutligen att på olika sätt materiellt stödja de sjuka.

Vid bedömande af frågan, på hvad sätt de tuberkelsjuka i vårt
land genom ingripande från det allmännas sida lämpligen böra beredas
vård, har kommittén utgått från att ändamålet bör vinnas på en väg,
som, på samma gång den kan antagas på ett verksamt sätt föra till
det åsyftade målet, är förenad med minsta möjliga kostnad. Kommittén
har dessutom ansett, att vid uppgörande af plan för tuberkulossjukvårdens
ordnande särskild hänsyn måste tagas till vårt lands utsträckta
läge och glesa befolkning. Med dessa förutsättningar håller kommittén
före, att i vårt land företrädesvis böra anordnas småanstalter, tuberkulossjukstugor,
på skilda orter. Där detta på grund af omständigheterna i
särskilda fall ej är lämpligt, har kommittén tänkt sig, att tuberkulossjukhus
eller tuberkulo saf delning ar vid lasaretten böra anordnas.

Af de utaf kommittén verkställda utredningar framgår, att driftkostnaden
per vårdplats beräknadt ställer sig väsentligt billigare vid
smärre anstalter än vid större. Jämväl anläggningskostnaden per
säng anser kommittén af vissa skäl komma att ställa sig relativt
högre vid de stora än vid de små anstalterna. De ökade kostnaderna
gifva naturligtvis i utbyte större bekvämlighet och möjlighet till en
mera specialiserad vård af de intagna patienterna, likartad den som
å nutida lasarett beredes de sjuka. Då emellertid, enligt kommitténs
mening, flertalet lungsotspatienter ej kräfver en så dyrbar skötsel,
som den moderna lasarettsvården alltid innebär, anser kommittén, att
man vid valet af vårdform bör gifva företräde åt de smärre och billigare
anstalterna. För anordnande af dylika anstalter talar också den
omständigheten, att ju dyrare vårdform som väljes, desto längre måste
det dröja, innan det störa flertalet patienter kommer i åtnjutande af
den erforderliga vården. Ett större antal småanstalter medför också
framför ett fåtal stora sjukvårdsinrättningar den fördelen för patienterna,
att de ej behöfva blifva alltför långt aflägsnade från hem och

Af kommittén
föreslagna
vårdformer.

a)Tuberkuio3-

sjukatugor.

b) Särskilda
tuberknlosafdelningar
vid
vissa lasarett.

c) Tuberkulossjukhus.

6 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

anhöriga, äfvensom att dessa senare vid sina tätare återkommande besök
å småanstalterna i orten få tillfälle att se, huru en lungsiktig bör
skötas.

Kommittén, som genom uttalanden från personer i skilda delar af
landet styrkts i sin uppfattning, att behofvet af vård åt vårt lands lungsiktiga
i mycket afsevärd omfattning bör tillgodoses genom småanstalter,
tuberkulossjukstugor, har tänkt sig, att å dessa borde i främsta
rummet mottagas mera kroniska fall, om hvilka man visserligen ej har
att förvänta fullt återställande till hälsan, men förbättring med för
längre eller kortare tid återvunnen arbetsförmåga. Därjämte skulle
dessa anstalter vara afsedda för tidigare fall, i den mån dessa icke
kunde erhålla vård å sanatorier i trängre mening eller å andra större
anstalter. För de längst framskridna fallen, särskild! sådana som kunna
väntas snart gå till döden, samt sjukdomsfall med särskilda komplikationer
äro i regel sådana mindre anstalter däremot icke lämpliga.

Beträffande storleken af tuberkulossjukstugor anser kommittén, att
deras sängantal lämpligen bör utgöra mellan 20 och 30. Denna begränsning
i afseende å maximiantalet betingas af hänsyn till att en
minskning i kostnaderna skulle kunna vinnas. Med en sådan begränsning
blifva de nämligen icke i behof af läkare, som odeladt eller hufvudsakligen
ägnar sig åt dem, och därför kan också läkararfvodet beräknas
jämförelsevis lågt. Då anstalterna icke skulle anpassas efter de svåraste
fallen, behöfva de med desamma förenade kostnaderna icke beräknas
så höga som vid vanliga sjukhus, utan kunna antagas i det hela
blifva af samma omfattning som motsvarande kostnader vid vissa vårdanstalter
för kroniska sjukdomar.

För de längst framskridna fallen samt fall med särskilda komplikationer,
hvilka icke äro ägnade för behandling vid tuberkulossjukstugorna,
har kommittén tänkt sig, att i sammanhang med en del lasarett
skulle anordnas särskilda tuberkulosafdelningar, till storleken växlande
efter omständigheterna i hvarje särskild! fall. I öfverensstämmelse med
en del uttalanden af landets sjukhusläkare har kommittén dock ansett,
att mera omfattande tuberkulosafdelningar än på 30 sängar icke böra
förläggas vid de något större lasaretten, med mindre än att där finnas
en medicinsk och en kirurgisk afdelning med hvar sin öfverläkare.

Den af kommittén ofvan angifna plan för tuberkulossjukvårdens
ordnande bör emellertid efter kommitténs uppfattning för ett och annat
sjukvårdsområde blifva föremål för jämkning med hänsyn till särskilda
förhållanden. I sjukvårdsområden af ringa geografisk utsträckning och

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande R:o 1. 7

med_ särskilt goda kommunikationer är det sålunda, enligt kommitténs
mening, mindre nödvändigt att inrätta ett större antal tuberkulossjukstugor.
Visar det sig i sådant fall jämväl, att det är förenadt med
svårigheter att finna . det behöfliga antalet lämpliga platser för dessa
småanstalters förläggning eller da tuberkulosafdelningar i sammanhang
med lasaretten icke ansetts kunna i nödigt omfång åvägabringas, håller
kommittén före, att större sjukhus med centralt läge i länet höra inrättas.
Dessa centralanstalter skulle ersätta ej endast tuberkulosafdelningarna
vid lasaretten, utan ock i viss mån de mindre anstalterna,
och skulle under sådana förhållanden å desamma mottagas patienter i
alla stadier.

Da emellertid dessa anstalter maste i stor utsträckning- utrustas
med sådana sj uk vår d shj älp med ed, öfver hvilka de moderna lasaretten
förfoga, äfvensom stå under ledning af speciellt för tuberkulosvård utbildade
läkare och sålunda komma att draga afsevärda kostnader, har
kommittén uti sin plan i möjligaste mån begränsat denna anordning af
tuberkulossjukvården. Utom i de större städerna, som bilda egna sjukvårdsområden,
. har kommittén ansett, att dylika större anstalter endast
böra inrättas i Malmöhus och Kristianstads län, hvarest de relativt
små distanserna och det rikt utvecklade kommunikationsväsendet göra
beliofvet af anstalter på ett flertal platser mindre framträdande samt
svårigheter dessutom yppats att finna flera, enligt kommitténs åsikt, i
klimatiskt hänseende tjänliga platser.

Ofnga för vårt land lämpade vårdformer för tuberkulos, nämligen öfrig» vårdsanatorier,
sommarsanatorier, upplysnings- och understödsbyråer samt formerkustsjukhus
och kustsanatorier för skrofulösa, har kommittén icke ansett
sig böla upptaga uti sin plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.
Anledningen härtill har emellertid icke varit ett underskattande af dessa
vårdformers betydelse för en framgångsrik kamp mot tuberkulosen —
kommittén framhåller tvärtom starkt önskvärdheten af att dylika anstalter
komma till stånd utan är att söka därutinnan, att kommittén
velat begränsa sin plan för tuberkulosens bekämpande å ena sidan till det,
som är mest oundgängligt att snarast utföra, och å andra sidan till att
föreslå de åtgärder, hvilka bland dem, som kunna påtänkas, äro de billigaste.

Kommittén upptager härefter till behandling frågan om de före- Anstalternas
slagna sjukvårdsanstalternas fördelning på olika delar af landet. ]3e- fSrdelnins p®
hofvet af vårdplatser i de större städer, som bilda särskilda sjukvårds- “''“et." af
områden, anser kommittén böra tillgodoses genom anläggande af större

8 Pdlsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

sjukhus eller tuberkulosafdelningar vid lasarett. I Malmöhus, Kristianstads
och Gott!ands län har kommittén tänkt sig, att anstalter af nyssnämnda
arter lämpligen böra inrättas för halfva behofvet af vårdplatser.
Att i fråga om behofvet i öfriga delar af landet afgöra, huru manga
platser, som böra förläggas till dylika sjukvårdsinrättningar,, och
huru många, som böra förläggas till tuberkulossjukstugor, möter visserligen
svårigheter. Men kommittén haller före, att det förefintliga behofvet
af vård vid anstalt med fullständig sjukhusutrustning under alla
omständigheter blir fullt tillgodosedt, därest en fjärdedel af det å här
ifrågavarande delar af landet belöpande vardplatsantalet beräknas blifva
förlagd till särskilda större tuberkulossjukhus eller tuberkulosafdelningar
vid lasaretten. Med dessa beräkningar skulle de såsom erforderliga
ansedda 5,600 vårdplatserna komma att fördela sig å ena sidan pa
tuberkulossjukstugor och å andra sidan på tuberkulossjukhus och afdelningar
vid lasarett på sätt följande tabell utvisar.

''

Städer, som bilda egna sjukvårdsområden........................

Malmölius, Kristianstads och Gottlands län.....................

Riket i (ifrigt ...........................................................

Antal vård-platser å
tuberkulos-sjukstugor.

Antal vård-platser å
tuberkulos-sjuklius samt
tuberkulos-afdelningar
vid lasarett.

Summa

vårdplatser.

240

2,770

1,405

245

940

1.405

485

3.710

Summa

3,010

2,590

5,600

Enligt af kommittén inhämtade upplysningar uppgår antalet redan
befintliga eller beslutade vårdplatser i landet till omkring 1,000. Då
detta tal till väsentligaste delen belöper sig på tuberkulossjukhus och
tuberkulosafdelningar vid lasaretten, har kommittén vid beräkningen af
det antal vårdplatser, som behöfva anskaffas, fråndraga detta tal slutsumman
i andra kolumnen härofvan. Hela antalet erforderliga nya
vårdplatser skulle således utgöra 4,600, häraf 3,010 i tuberkulossjukstugor
och 1,590 på tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar.

Något bestämdt förslag till anstalternas förläggning inom de olika
sjukvårdsområdena har kommittén ej ansett sig böra framlägga, då det
slutliga valet af platser för anstalterna synts kommittén lämpligare och

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 9

säkrare kunna göras af vederbörande uti orterna. Kommittén bär dock
ansett sig böra genom inhämtande af upplysningar undersöka, i hvad
män lokala förutsättningar finnas inom olika sjukvårdsområden för genomförande
af kommitténs plan. Resultatet af denna undersökning äfvensom
det beräknade behofvet af vårdplatser och antalet sådana, hvilka
inom dessa områden redan finnas eller äro beslutade, framgår af två
i. kommitténs betänkande (sid. 14—15) intagna tabeller, till hvilka jag
tillåter mig hänvisa.

Efter att sålunda hafva redogjort för den af kommittén framlagda
planen för tuberkulossjukvårdens ordnande i riket, öfvergår jag till att
i korthet redogöra för de af kommittén verkställda ekonomiska beräkningar
för den uppgjorda planens genomförande. Dessa beräkningar afse
dels anläggningskostnaderna dels driftkostnaderna för de föreslagna
sjukvårdanstalterna.

Hvad anläggningskostnaderna angår, hafva dessa beräknats särskildt
för en hvar af de tre olika vårdformer, som ingå uti den af kommittén
föreslagna planen. Vid beräkningen af kostnaden för uppförande af
tuberkulossjukstugor har det af svenska nationalföreningen mot tuberkulos
år 1906 utgifna betänkandet om »Tuberkulossjukhus, deras planläggning
och uppförande» tjänat kommittén till ledning. Enligt nationalföreningens
beräkningar skulle byggnadskostnaderna, för säng beräknade, utgöra
i fråga om sjukhus för 25 patienter (byggnaderna af sten) 2,240
kronor och (byggnaderna af trä) 2,000 kronor, samt beträffande sjukhus
för 17 patienter (byggnaderna af sten) 2,060 kronor och (byggnaderna
af trä) 1,790 kronor.

Dessa kostnadsberäkningar hafva emellertid icke utan förändring
lagts till grund för kommitténs beräkningar. Under det att de förra
utgå från att åt hvarje patient beredes en luftkub af 25 å 30 kubikmeter,
anser kommittén, att luftkuben utan risk för att vårdanstalten
kommer att förfela sitt ändamål, kan bestämmas till 20 å 25 kubikmeter.
Den minskning i kostnaderna, som härigenom kan beräknas,
motväges emellertid af den ökning i byggnadskostnaderna, som ägt rum,
sedan nationalföreningens betänkande utarbetades. Byggnadspriserna
hafva till och med på sista tiden stigit så högt, att, äfven med den af
kommittén beräknade mindre luftkuben, kostnaderna för uppförande af
de ifrågavarande småanstalterna i stort sedt måste antagas blifva högre
än nationalföreningens utredning gifver vid handen. Med iakttagande
af ofvan angifna synpunkter har kommittén ansett sig kunna utgå från
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Åfd. 1 Hcift. 2

Ekonomiska

beräkningar.

Anläggningskostnaderna
:

a) för tuberkulossjukstugor.

b) för tuberkulossjukhus.

c) för tuberkuloaafdelningar
vid
lasaretten.

10 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

att medelkostnaden per säng för uppförande af anstalter med 25 sängar
uppgår till 2,500 kronor i fråga om stenhus och 1,900 kronor beträffande
trähus samt för uppförande af anstalter med 17 sängplatser
till 2,400 kronor i fråga om stenhus och 1,900 kronor beträffande trähus.

Enligt kommitténs mening kan man antaga, att åtminstone 75 % af
tuberkulossjukstugorna komma att uppföras af trä. Om byggnadskostnaden
per säng af anstalter med träbyggnader för inalles 2,260 sängar
(ungefär ;i i af hela det såsom erforderligt beräknade antalet 3,010) i
medeltal beräknas till 1,900 kronor och motsvarande kostnader vid anstalter
med stenbyggnader för tillhopa 750 sängar (ungefär 1U åt nyssnämnda
3,010) sättas till 2,500 kronor, blir medelkostnaden per säng
för det erforderliga antalet i sin helhet omkring 2,050 kronor, ett
belopp, som kommittén lämpligen anser kunna afundas till 2,000 kronor.

Af kommittén införskaffade upplysningar gifva vid handen, att
tuberkulossjukhus med omkring 100 sängar under gynnsammaste förhållanden
kunna anordnas för 2,150 kronor per säng, om de uppföras af
sten. Då anstalter af denna storlek icke torde komma att uppföras af
trä, har någon beräkning för detta fall af kommittén ej blifvit gjord.
För att komma till nämnda siffra har kommittén emellertid förutsatt
mycket vidtgående besparingar. Sålunda har luftkuben beräknats till
högst 25 kubikmeter, byggnaderna tänkts uppförda i tre våningar och
försedda med den enklast möjliga utrustning.

Ehuru kommittén ansett sig böra angifva ifrågavarande minimikostnad
till 2,150 kronor, håller kommittén dock före, att denna siffra
icke är ägnad att läggas till grund för beräkningen af kostnaderna för
genomförandet af en systematisk plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.
På många håll torde man nämligen hysa betänkligheter att
uppföra sjukhusen i tre våningar och i en mängd fall torde utrustningen
komma att anordnas mindre enkel, än kommittén förutsatt. Med
hänsyn härtill och till den erfarenhet man äger rörande kostnaderna
för redan inom landet uppförda sjukhus af enahanda omfattning och
ändamål, som här afses, har kommittén i fråga om sjukhus med 100
sängar funnit sig icke böra utgå från lägre medelkostnad per säng än
2,500 kronor.

Erfarenheten från lasaretts byggen under de senare åren gifver vid
handen, att kostnaderna för uppförande af tuberkulo saf delning ar vid lasarett
måste beräknas väsentligt högre än 2,500 kronor per säng. Medelanläggningskostnaden
vid lasaretten har sålunda under senare år i allmänhet
uppgått till 4,000 kronor per säng. I fråga om särskilda tuberkulos -

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 11

afdelningar vid lasarett behöfver val anläggningskostnaden ej beräknas
så högt, då besparingar kunna vinnas genom kombination med redan
förefintliga sjukhus. Med hänsyn till ofvan angifna omständigheter har
kommittén räknat med en gemensam medelanläggningskostnad för
större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar vid lasaretten af
3,000 kronor per säng, inventarier och sängutrustning däri icke inberäknade.

Kommittén har härefter beräknat medelanläggningskostnaden per
säng beträffande samtliga olika arter af anstalter, som planen upptager.
Under förutsättning att 3,010 vårdplatser förläggas till tuberkulossjukstugor
och 2,590 till större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
vid lasarett samt att, såsom förut framhållits, af sistnämnda antal redan
finnas eller planerats 1,000 platser, skulle den beräknade medelanläggningskostnaden
uppgå till omkring 2,350 kronor.

Då kommitténs ifrågavarande beräkning är gjord under förutsättning,
att anstalterna inrymmas i för ändamålet nyuppförda byggnader,
är det gifvet, att afsevärda besparingar kunna göras, dels då tuberkulosanstalt
förbindes med annan vårdanstalt, hvars ekonomibyggnader utan
afsevärda tillbyggnader eller förändringar kunna användas jämväl för
den förra anstalten, och dels om äldre byggnader finnas att aptera och
omändra för anstalterna. Då det emellertid ej är möjligt att angifva,
i hvilken omfattning eu sådan besparing skulle kunna vinnas vid genomförandet
af kommitténs plan, har kommittén icke låtit denna möjlighet
till besparing öfva inverkan på de af kommittén beräknade medeltalen
för kostnaderna i fråga.

Då behofvet af nya vårdplatser, enligt hvad ofvan blifvit angifvet,
skulle belöpa sig till 4,600 stycken skulle, med den af kommittén
antagna medelkostnaden per säng, hela anläggningskostnaden för det
erforderliga antalet vårdplatser uppgå till sammanlagdt 10,810,000
kronor.

Att på en gång tillgodose hela det förhandenvarande behofvet af
vårdplatser kan emellertid, efter kommitténs mening, icke komma i fråga.
Därför erfordras tvärtom en längre tidrymd. Om nya anstalter med
tillhopa 460 sängar per år anskaffas, skulle hela det erforderliga antalet
vårdplatser vara ernådt efter 10 år, och skulle totalkostnaden per
år uppgå till 1,081,000 kronor.

Vid beräkningen af kostnaderna för driften af de uti kommitténs
plan upptagna tuberkulossjukstugorna har kommittén i väsentliga delar
utgått från eu uti ofvannämnda, af svenska nationalföreningen mot tu -

Totala anläggningskostnader.

Driftkostnaderna
:

a) vid tuberkulossjukstugor.

12

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

berkulos utgift!a betänkande intagen »Driftkalkyl för ett sjelfständigt
sjukhus för 25 patienter», hvilken upptager i »aflöningar m. m.» 3,910
kronor och i »utspisning m. m.» 15,260 kronor. Dessa beräkningar har
kommittén emellertid ansett kunna modifieras. Sålunda håller kommittén
visserligen före, att läkarens arfvode bör sättas till 1,000 kronor
i stället för i nämnda kalkyl upptagna 750 kronor, men har å andra sidan
ansett sig kunna sätta utspisningskostnaden betydligt lägre än i samma
kalkyl angifves. Under det denna utgår från en utspisningskostnad af
1 krona per dag och person, har kommittén i enahanda afseende räknat
med 70 öre per person. Kommittén har därvid stödt sig på erfarenheten
från sjukstugorna, där utspisningskostnaden i medeltal uppgår
till 60 öre per dag och person. Med hänsyn till den starkare näring,
som måste beredas tuberkelsjuka, har detta belopp ansetts böra höjas
med 10 öre. Efter nu angifna grunder och med vissa andra mindre
jämkningar i några andra af förenämnda kalkyls poster har kommittén
uppgjort följande

Driftkalkyl för sjelfständigt sjukhus för 25 patienter.

Aflöningar. m. rn.

Läkare ...................................................................................... kronor 1,000: —

Sköterska ............................................................................... » 500: —

Köksa......................................................................................... » 300: —

Städerska ............................. » 200: —

Vaktmästare (+ fri ved)................................................. » 720: —

Hustrun för tvätt................................................................... )) 200: —

Utspisning m. m.

Kosten för 23 patienter + 3 personal å 70 öre......... kronor 6,643: —

Ved + kol.......................................................................... » 1,000: —

Tvätt................................................................................... » 200: —

Lyse............................................................................................. » 300: —

Medicin...................................................................................... » 250: -—

Linneförråds och inventariers underhåll........................... » 750: —

Byggnadsunderhåll.............................................................. » 500: —

Oförutsedda utgifter......................................................... » 869: —

Summa kronor 13,432

Enligt denna kalkyl uppgår underhållskostnaden med en beräknad
ständig beläggning af 23 patienter till 1 krona 60 öre per patient och dag.

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 13

Vid beräkningen af driftkostnaderna för de i kommitténs plan upptagna
tuberkulossjukhus bär kommittén uteslutande varit hänvisad till
hvad kommittén inhämtat om erfarenheten rörande ifrågavarande kostnader
vid redan i verksamhet varande sjukhus af olika slag. Med
ledning häraf har kommittén uppgjort följande

Driftkalkyl för sjukhus för 107 sängar med eu medclbeläggning af

100 patienter.

Aflöningar in. m.

Läkare .....................................................................

.......... kronor

5,000

Underläkare..................................................................

.......... 5)

2,000

Syssloman .............................................................

......... »

500

Husmoder .....................................................................

.......... »

700

Tre sköterskor å kronor 400: —.........................

......... »

1,200

Fem sköterskebiträden å kronor 200: — ..........

........ »

1,000

Kokerska.......................................................................

.......... 5)

400

Tre köksbiträden å kronor 180: —.....................

.......... »

540

Två tvätterska* å kronor 180: —.......................

.......... »

360

Maskinist utan fri kost...........................................

.......... »

1,200

Dräng............................................................................

.......... »

300

Utspisning in. in.

100 patienter i 365 dagar å 70 öre .

........................... kronor

25,550: —

17 personer tillhörande betjäningen

i 365 dagar å

70 öre..............................................

4,343

50

Ved, kol och lyse....................................

......................... j>

7,000

_

Tvätt, renhållning och vatten..............

......................... »

1,000

_

Medicin .....................................................

......................... »

1,500

_

Diverse sjukvårdsartiklar.........................

.......................... »

1,500

—

Linneförråd och kläders underhåll.......

.......................... »

2,000

—

Byggnaders underhåll..............................

»

2,000

—

Inventariers underhåll...........................

............................ »

3,000

—

Oförutsedda utgifter................................

............................ »

2,781

50

Summa kronor

63,875

—

Enligt denna kalkyl blir underhållskostnaden med en beräknad
ständig beläggning af 100 patienter 1 krona 75 öre per patient och dag.

b) vid tuberkulossjukhus,

c) vid tuberkulosafdelningar
vid
lasarett.

Princip uttalande om statsbidrag


till tuberkulossjukv
år den.

14 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Hvad beträffar driftkostnaderna vid tubcrlculo safdelning av vid lasarett
bär kommittén ansett dem kunna beräknas blifva desamma som vid de
lasarett, till hvilka de höra, Den lägsta underhållskostnad, som vid
sådant förhållande kan beräknas, är 2 kronor 10 öre per dag.

Kommittén upptager härefter till principiell behandling frågan
huruvida staten bör lämna sin medverkan till den uppgjorda planens
genomförande; och anför kommittén härvid hufvudsakligen följande.

Den allmänna sjukvården är i princip en angelägenhet, som tillhör
kommunerna, hvarmed här afses jämväl landsting och släder, som ej
deltaga i landsting. Denna grundsats är emellertid icke undantagslöst
genomförd. Sålunda har staten ej endast uppfört hospitalen, utan äfven
åtagit sig driften å desamma. Likaså lämnar staten bidrag till vården
af sinnesslöa barn och till underhållet af sjukhemmet för spetälska i
Järfsö samt bekostar tjänsteresor, som af ämbetsläkare göras för bekämpande
af epidemier. Från flera håll har jämväl påyrkats, att staten
skulle påtaga sig åtminstone en del af kostnaderna för tuberkulossjukvården
i riket. Uttalanden i denna riktning hafva gjorts af såväl
landets läkare som flertalet af svenska nationalföreningens mot tuberkulos
länskommittéer. För kommittén står det jämväl klart, att de
betydande kostnaderna för genomförandet af kommitténs plan icke böra
enbart drabba kommunerna, utan att staten bör lämna ett bidrag, som
ej är alltför obetydligt.

De skäl, som hittills betingat afvikelser från ofvannämnda i fråga
om den allmänna sjukvården gällande grundsats, torde varit af olika
beskaffenhet. 1 ögonen fallande är emellertid, att sjukvården ur
kostnadssynpunkt betraktas såsom en statsangelägenhet, då den afsett
sjukdomar af allmänfarlig beskaffenhet. Ehuru tuberkulosen icke är eu
allmänfarlig - sjukdom på samma i ögonen fallande sätt som sinnessjukdomarna
och epidemierna, har det dock för den sjukes omgifning i
hemmet och i arbetet eu så afsevärd betydelse, att genom en ändamålsenlig
tuberkulossjukvård smittokällor uppspåras och göras oskadliga
samt insikten om sjukdomens art och dess rationella behandling blifver
spridd, att statens ekonomiskt stödjande ingripande i ordnandet af
denna art af sjukvård synes väl motiverad. Härtill kommer, att hvad
som af landet offras på en energiskt och praktiskt drifven strid mot
tuberkulosen ur en vidare nationalekonomisk synpunkt säkerligen icke
skall behöfva betraktas såsom ett dödt kapital. Det är ej endast de
genom en lämplig vård tillfrisknade sjuka, hvilkas arbetskraft räddas
åt samhället. Större betydelse äger det förhållandet, att genom

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlutande N:o 1. 15

successivt beredande af eu planmässig vård åt flertalet sjuka och genom
smittokällornas oskadliggörande sjukdomen för framtiden kan förväntas
blifva i betydande grad begränsad i sin omfattning. Värdet af den
arbetskraft, som därigenom bevaras åt samhället, lärer icke kunna blifva
föremål för någon säker beräkning, men det antagandet torde i hvarje
fall ej vara för djärft, att samhällets ekonomiska utbyte af de kostnader,
det i förevarande afseende påtager sig, skall visa sig till fullo motsvara
desamma. Det är härutinnan värdt särskild uppmärksamhet, att det
onda, hvarom här är fråga, åstadkommer den mesta förödelsen i åldern
20—60 år. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer 1904 under denna
ålder förorsakades omkring 36 procent af tuberkulos, och af dödsfallen
under åldern 20—40 år gällde det icke mindre än 53 procent.

Ehuru staten bör till en del åtaga sig kostnaden för tuberkulossjukvården,
bör enligt kommitténs åsikt jämväl denna art af sjukvård i det
väsentliga vara eu kommunens angelägenhet. Med afseende härå bör själfva
anläggningen icke omhänderhafvas af staten och sålunda ej heller initiativet
till uppförandet af tuberkulosvårdanstalter vara en statens sak. Det
lider nämligen icke något tvifvel, att den af kommittén ifrågasatta planen
för tuberkulossjukvårdens ordnande låter sig genomföra med betydligt
mindre kostnad, om en kommunal myndighet omhänderhar saken, än
om den bekostas och administreras enbart af staten. Därest staten
skulle omhändertaga hela denna art af sjukvård, behöfdes otvifvelaktigt
eu afsevärd ökning af de arbetskrafter, som äro satta att hafva inseende
öfver sjukvården i riket, enkannerligen i medicinalstyrelsen. Men oafsedt
den kostnad, som detta förhållande skulle medföra, skulle staten
såsom, anordnare och innehafvare af anstalterna vara långt mindre
skickad än kommunen att anpassa desamma efter särskilda lokala förhållanden
och därigenom göra besparingar i afseende å såväl anläggning
som drift. Att detta i alldeles särskild grad gäller småanstalterna,
torde ligga i öppen dag.

Efter detta allmänna principuttalande upptager kommittén till besvarande
frågan rörande formerna för statens medverkan till den uppgjorda
planens genomförande, och anför kommittén därvid i hufvudsak
följande.

Statens bidrag kan tänkas utgå antingen till anläggningskostnaderna
eller till driftkostnaderna eller till bådadera. Därest staten inskränkte
sitt understöd till anläggningskostnaderna, skulle detta, med
hänsyn till svårigheten att för en längre tid framåt beräkna de årligen
återkommande driftkostnaderna, å många håll alstra tvekan att inlåta

Statsbidrag
till driftkostnaderna.

1(3 Riksdagens Särskilda Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 1.

sig på anordnandet af en tuberkulossjukvård i den omfattning behofvet
krafvel''. Härtill kominer, att driftkostnaderna, redan sådana de af kommittén
beräknats, äro af sådan omfattning, att svårigheter kunna
uppstå för vederbörande att med dessa kostnader belasta den kommunala
budgeten. Kommittén anser därför under alla omständigheter
nödvändigt, att staten lämnar årligt bidrag till bestridande af driftkostnaderna.

I fråga om den grund, efter hvilken statsbidraget bör utgå, anser kommittén
detta i regel böra bestämmas till 50 öre för dag för hvarje å anstalt
vårdad patient, motsvarande omkring 30 procent af den beräknade medelkostnaden.
Men bidraget synes ock böra blifva föremål för begränsning
såväl i förhållande till kommunens egna utgifter för ändamålet, som
ock med hänsyn till folkmängden inom vederbörande landstingsområde
eller stad, som ej deltager i landsting. I förra afseendet torde man
böra utgå från den principen, att statens uppoffringar för ifrågavarande
sjukvård ej blifva större än kommunens, och bör på grund häraf bestämmas,
att det högsta statsbidrag, som kan lämnas, skall utgöra hälften
af de kostnader, som kommunen får vidkännas för den eller de anstalter,
som äro i fråga. Men statsbidraget synes ock böra begränsas för
hvarje landstingsområde eller stad, som ej deltager i landsting, till visst
årligt belopp i förhållande till folkmängden. Det är nämligen att märka,
att för de största städerna antalet erforderliga sjukplatser är betydligt
större i förhållande till folkmängden än för öfriga delar af landet. Antalet
behöfliga sjukplatser för städerna Stockholm, Norrköping, Malmö,
Göteborg och Gäfle utgör sålunda lägst 2,oi, högst 2,55 per 1,000
invånare, under det för öfriga delar af landet behofvet beräknats
till allenast 0,90 platser per 1,000 invånare. Då det icke torde
finnas skäl att lämna de största städerna, hvilka ju äro de . ekonomiskt
bärkraftigaste bland rikets kommuner, större statsbidrag
i förhållande till folkmängden än öfriga kommuner, och då nödig omtänksamhet
klöfver, att staten ej ikläder sig större uppoffringar, än
som kunna anses nödvändiga för målets vinnande, bör man beräkna
statsbidraget för högst en sjukplats per 1,000 invånare, hvilket, om man
utgår från bidrag af 50 öre per patient och sjukdag, ungefärligen motsvarar
180 kronor per 1,000 invånare, och bör alltså den bestämmelse
gifvas, att statsbidraget ej för något landsting eller stad, som ej
deltager i landsting, får öfverstiga sistnämnda belopp. Där inom landstingsområde
eller stad, som icke deltager i landsting, statsunderstöd
redan lämnats till driften af tuberkulosvårdanstalt af sådan typ, som
ingår i kommitténs plan, bör, oberoende af om understödet lämnats till

Riksdagens Särskilda Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. IT

landsting eller dylik stad eller slutligen annan kommun, det sålunda
lämnade understödet gifvetvis tagas med vid beräkningen af storleken
af ifrågasatt nytt statsbidrag till landstingsområde eller stad.

Ehuru en beräkning af det belopp, hvartill statsbidraget till bestridande
af driftkostnaderna under angifna förutsättningar kommer att
uppgå, gifvetvis ställer sig i hög grad vansklig, har kommittén dock
uppgjort en sådan beräkning för de 10 år, som skulle fordras för planens
genomförande. Om vid början af planens genomförande 1909
finnas 1,000 platser och från och med nämnda år anordnas 460 platser
årligen under tio år, skulle statens utgifter, beräknade efter 50 öre för
en hvar af samtliga patienter, för ifrågavarande tio år uppgå till de
belopp här nedan upptagna tabell utvisar:

År. Antal patienter.

1909 ........................ 1,000 + 460

1910 ........................ 1,460 + 460

1911 ...................... 1,920 + 460

1912 ........................ 2,380 + 460

1913 ....................... 2,840 + 460

1914 ....................... 3,300 + 460

1915 ....................... 3,760 + 460

1916 ........................ 4,220 + 460

1917 ........................ 4,680 + 460

1918 ........................ 5,140 + 460

Statens understöd till driftkostnader
efter 50 öre pr patient.

kr. 266,450

350,400
» 434,350

)) 518,300

» 602,250

>’ 686,200

» 770,150

:>■ 854,100

» 938,050

__» 1,022,000

Summa kr. 6,442,250

Statens kostnader för bidrag till anstalternas drift komma
emellertid i verkligheten icke att uppgå till här angifna belopp. Med
hänsyn till den föreslagna begränsningen af 180 kronor för hvarje
1,000-tal invånare i län eller stad, som icke deltager i landsting, är
en icke oväsentlig minskning att beräkna i ofvannämnda belopp. I
hvilken omfattning kostnaderna kunna komma att nedbringas låter sig,
i stort sedt, icke på förhand bedöma. Såsom ett exempel på den inverkan
ifrågavarande begränsning kan hafva på beloppen må anföras,
att Stockholms stad, som år 1909, efter 50 öre per plats, med 700
platser skulle erhålla ett statsbidrag af 126,750 kronor, till följd af begränsningen
för samma år endast skulle erhålla 58,320 kronor.

Bill. till Rihsd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

o

18

Statslån till
kommunerna
för bestridande
af anläggningskostnaderna.

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Enligt kommitténs åsikt bör uppförandet af anstalterna i det stora
hela bekostas af kommunerna själfva. Äfven i fråga om dessa utgifter
torde dock, säger kommittén, staten kunna bereda kommunen en
hjälp, som för staten skulle innebära en jämförelsevis ringa ekonomisk
uppoffring, men som i väsentlig grad skulle underlätta möjligheten för
kommunerna att anordna behöfliga vårdanstalter.

För att kunna gripa sig an med sådana företag, som här äro i
fråga, måste kommunerna gifvetvis i regel anlita lånta medel. Hvad
kommunerna härutinnan komma att behöfva synes lämpligen kunna försträckas
desamma af staten, och anser kommittén, att statslån bör lämnas
till så stort belopp, som motsvarar hela byggnadskostnaden, dock oberäknadt
kostnaden för anskaffande af tomt. I regel skulle kommunerna
å dessa lån betala ränta. Denna, som gifvetvis bör vara den lägsta
möjliga, har kommittén tänkt sig kunna utgöra 3 Va procent. Äfven
någon, om ock kortare tids räntefrihet synes böra komma i fråga vid
lånetidens början. Den tid, under hvilken lånet skulle vara fritt från
ränta, kan lämpligen bestämmas sålunda, att räntefriheten åtnjutes till
dess anstaltens byggnader blifvit färdiga att tagas i användning, dock
högst under två år från den dag, då första delen af lånet utbetalas.
Amorteringen synes lämpligen böra göras på 40 år.

Den uppoffring staten skulle åtaga sig genom detta bidrag inskränker
sig, om man bortser från den tämligen obetydliga kostnaden för
lånens förvaltning, till ränteförlusten i början af lånetiden samt skillnaden
mellan den ränta staten betalar och den ränta, mot hvilken
lånen af staten utlämnas. Den längsta tid, under hvilken lånen torde
kunna beräknas blifva räntelösa, är 1 Va år. Ränteförlusten, beräknad
efter 3l/s procents ränta på hela anläggningkapitalet 10,810,000 kronor,
skulle för nämnda tid af 1 1 b år blifva 567,525 kronor.

Därest statens bidrag till bestridande af anläggningskostnaderna
komme att gifvas på sätt kommittén ifrågasatt, skulle blifva erforderligt,
att Riksdagen anvisar medel för bildande af en fond att användas
för ifrågavarande ändamål. Att redan från början till fonden afsätta
hela det belopp, som skulle erfordras för genomförandet af den framlagda
planen för tuberkulossjukvårdens ordnande, bör, enligt kommitténs
mening, icke komma i fråga. Kommittén anser, att här ifrågavarande
lånefond från början endast bör beräknas för behofvet under tern år.
Det belopp, som sålunda skulle erfordras, motsvarar halfva den beräknade
anläggningskostnaden för samtliga anstalter och utgör sålunda
5,405,000 kronor.

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 19

Kommittén upptager slutligen till behandling frågan angående villkoren
för erhållande af statsunderstöd och anför därvid följande.

Det synes vara gifvet, att, därest statsunderstöd skall lämnas sjukvårdsinrättningar
af bär ifrågavarande slag antingen i form af lån för
anstalternas uppförande eller såsom bidrag" till bestridande af driftkostnaderna,
anstalterna böra motsvara vissa fordringar i afseende å ändamålsenlighet
äfvensom vara underkastade kontroll från statens sida.
Härmed har kommittén emellertid icke velat förorda vare sig i detalj
gående bestämmelser i fråga om anstaltsbyggnadernas konstruktion och
inredning samt inrättningarnas drift eller en kontroll, som rimligtvis
kan kännas besvärande för landsting och kommuner. I förra afseendet
höra de på förhand gifna bestämmelserna ej sträcka sig längre än att
frihet lämnas vederbörande att anordna anstalterna på sätt, som i hvarje
fall med hänsyn till säregna lokala förhållanden och andra orsaker må
finnas vara mest praktiskt och billigt, och, hvad beträffar kontrollen,
bör denna endast hafva till ändamål att söka få undanröjdt sådant, som
ur synpunkten af eu ändamålsenlig tuberkulosvård kan anses såsom ett
verkligt missförhållande, och att i öfrigt tillhandagå vederbörande med
råd och upplysningar.

Med fasthållande af ofvan angifna synpunkt anser kommittén emellertid,
att villkor för erhållande af statsunderstöd i ena" eller andra formen
böra fastställas i nedan angifna afseenden.

De ritningar och den plan i öfrigt, efter Indika anstalt, för hvilken
statsunderstöd önskas, är uppförd eller ämnad att uppföras, måste vara
godkända efter sakkunnig granskning, och synes det naturligt, att pröfningen
härutinnan öfverlämnas åt medicinalstyrelsen.

Sjukrummen böra ej afses för flera än 8 patienter, och måste samtliga
vara af den storlek, att hvarje patient beredes en luftkub af minst
20 kbm. och en golfyta af minst 6 kvm. För svårt sjuka böra finnas
på hvarje anstalt minst två rum med endast en å två sängar i hvarje.
Det måste också anses såsom nödvändigt, att å tuberkulosvårdanstalt
finnas liggveranda, badrum och tvättstuga. A hvarje anstalt bör finnas
åtminstone ett dagrum, hvilket å de mindre anstalterna jämväl må kunna
tjäna till matrum.

Hvad beträffar de ifrågasatta tuberkulosafdelningarna vid lasaretten,
bör statsunderstöd icke lämpligen beredas dessa, därest de icke äro afsedda
för minst 10 sängar samt skilda från öfriga sjukafdelningar och
försedda med egen ingång från det fria.

Därest tuberkulossjukstuga uppföres i samband med epidemisjukhus,
måste afdelningarna hållas fullt skilda och hafva särskilda ingångar.

Villkor för
erhållande af
statsunderstöd.

.Öfver

kommitténs

betänkande

afgifna

yttranden.

Departementschefens
yttrande.

20 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlutande N:o 1.

Vid tuberkulosvårdanstalter af de slag kommittén ifrågasatt är det
önskligt, att tillgång finnes till skog eller park.

Kommittén anser det vara af synnerlig vikt, att landsting och
kommuner, som anordna och drifva de anstalter, som äro i fråga, sätta
patientafgifterna så lågt som möjligt. Kommittén håller också före,
att ett villkor i sådant hänseende bör fästas vid statsbidrag, som lämnas
till bestridande af drifkostnaderna. För att bidrag skall kunna medgifvas,
bör dagafgiften icke öfverstiga 1 krona.

Att de villkor, som efter granskningen af ritningar och plan
blifva fästa vid ett statsanslag, sedermera iakttagas samt att anstalten
drifves på ett ''sätt, som motsvarar lungsotshygienens fordringar,
bör vara en oundgänglig förutsättning för erhållande af statsbidrag
till driftkostnaderna. En kontroll från statens sida härutinnan blifver
alltså nödvändig och synes denna lämpligen, åtminstone tillsvidare,
kunna utöfvas genom förste provinsialläkare eller i städer, som icke
ingå i förste provinsialläkarens tjänsteområde, genom förste stadsläkaren.

Hvad kommittén föreslagit i fråga om understöd till kommuner
bör efter pröfning af Kungl. Maj:t i särskilda fall gälla jämväl i fråga,
om föreningar eller enskilda, som uppföra tuberkulosvårdanstalter.»

Öfver kommitténs betänkande hafva medicinalstyrelsen äfvensom
samtliga Konungens befallningshafvande, förste provinsialläkare, lasarettsdirektioner
och landsting blifvit hörda. Den sammanställning af de
inkomna yttrandena öfver betänkandet, som departementschefen meddelat
till statsrådsprotokollet, gifver vid handen att kommitténs förslag
i det väsentliga vunnit anslutning från de i ärendet hörda. De anmärkningar,
för hvilket detsamma varit föremål, afser hufvudsakligen enskilda
punkter. Rörande innehållet i dessa yttranden hänvisar utskottet i öfrigt
till departementschefens nyssnämnda sammanställning.

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande:

»Att tuberkulosen är den mest spridda folksjukdomen i vårt land
och den, som skördar det afgjordt största antalet offer, torde numera
vara en för alla känd sak. Detta har också blifvit till fullo bekräftadt
genom de af kommittén verkställda statistiska undersökningar, hvaraf
framgår, att för närvarande här i landet minst 10,000 personer årligen
aflida i lungsot, den utan jämförelse vanligaste formen af tuberkulos.
Af samtliga dödsfall i riket utgöra lungsotsdödsfallen 12,2 %, däraf 11,4 %
å landsbygden och 15 % i städerna. Man kan'' således beräkna, att

21

Bilsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

hvart åttonde dödsfall beror på denna sjukdom. Redan den omständigheten,
att lungsoten skördar ett så stort antal offer, innebär en
allvarlig maning för samhället att med kraft upptaga kampen mot
densamma. Hvad som emellertid gör detta till en bjudande nödvändighet
är sjukdomens ur samhällssynpunkt synnerligen ödesdigra betydelse.
Hen krafvel- nämligen sina offer företrädesvis inom de åldersgrupper
af befolkningen, där den största arbetskraften finnes. Enligt
de af kommittén verkställda undersökningar tillhörde icke mindre än
77—78 % af de iakttagna lungsotsfallen åldersgruppen 15—50 år,
hvilken åldersgrupp utgör i det närmaste hälften af befolkningen i dess
helhet. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer år 1904 i åldern
20—60 år förorsakades omkring 36 % af tuberkulos och af dödsfallen
i åldern 20—40 år gällde detta icke mindre än 53 %. I stort
sedt kan enligt gjorda beräkningar sägas, att tuberkulosen är orsaken
till en tredjedel af dödsfallen i åldern 20—50 år. Att eu dylik decimering
af de kraftigaste och mest arbetsdugliga åldersklasserna af befolkningen
skall för samhället innebära en stor förlust, ligger i öppen
dag. Man torde utan öfverdrift kunna påstå, att näst emigrationen tuberkulosen
är den förnämsta orsaken till förlust af arbetskraft för vårt land.

Redan länge har man i många kulturländer haft ett öppet öga
för den stora fara tuberkulosens starka spridning innebär för samhället.
Kraftiga skyddsåtgärder mot sjukdomens utbredning hafva
därför vidtagits, och de resultat, som därigenom uppnåtts, äro synnerligen
tillfredsställande. Sålunda har i England, sedan kampen mot
tuberkulosen upptagits på mera energiskt sätt, dödligheten på grund
af denna sjukdom sjunkit högst betydligt, från 1880, då den utgjorde
omkrig 29 på 10,000 personer, till 17 år 1901. Enahanda
förhållande kan iakttagas i Danmark, hvilket torde kunna betecknas
såsom ett förgångsland i afseende å tuberkulossjukvården. Äfven i
vårt land har man under de senare åren börjat upptaga ett energiskt
och malmedvetet arbete till den förhärjande sjukdomens bekämpande.
Sålunda bedrifves ett särdeles kraftigt arbete för att bland allmänheten
sprida upplysning rörande sjukdomens natur och sätt att utbreda sig
samt de allmänna hygieniska skyddsåtgärderna mot densamma. En
synnerligen förtjänstfull verksamhet härutinnan har utförts af den år
1904 bildade svenska nationalföreningen mot tuberkulos, hvilken uppställt
såsom sin uppgift att med alla till buds stående medel verka för
bekämpandet af tuberkulosen som folksjukdom i vårt land. Jämväl i
fråga om beredande af vård åt de af sjukdomen angripna har under
de senare åren åtskilligt här i landet uträttats. Ett stort steg i denna

22 Bilcsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

riktning togs, då Hans Maj:t Konung Oscar II anslog den från Sveriges
folk insamlade jubileumsgåfvan till inrättande af så kallade folksanatorier
med ändamål att mottaga och vårda lungsjuka, företrädesvis bland
landets ekonomiskt mindre lyckligt lottade befolkning. Riksdagen har
också behjärtat behofvet af dylika anstalter, i det Riksdagen med frikostig
hand dels anslagit medel till åstadkommande af ett lungsotssanatorium
i södra Sverige, dels beviljat årliga bidrag till upprätthållande
af verksamheten vid dessa folksanatorier, dels ock anslagit
ett afsevärdt belopp till färdigbyggandet af kustsanatoriet vid Skelderviken.
Och nu senast har innevarande års Riksdag beviljat anslag till
driftkostnaderna vid Styrsö kustsanatorium. Omnämnas bör jämväl,
att ett icke obetydligt antal vårdplatser kommit till stånd genom kommuners
och enskildas initiativ.

Med allt erkännande af de åtgärder, som hittills blifvit i vårt land
vidtagna för tuberkulosens bekämpande, måste man dock medgifva, att
ofantligt mycket återstår att göra på detta område. Särskildt gäller
detta i fråga om åstadkommande af vårdanstalter för de sjuka. Så länge
icke ett tillräckligt antal dylika anstalter finnes, måste allt det arbete,
som nedlägges på att sprida kunskap om sjukdomen, i många fall te
sig såsom resultatlöst. Föga båtar, att allmänheten erhåller kännedom
om sjukdomens natur och smittofarlighet, då tillfälle icke gifves för de
sjuka att erhålla nödig vård. De vårdanstalter, som finnas, äro allt för
otillräckliga för att kunna emottaga det stora antalet patienter. Kändt
är, hurusom dessa kunna i månader få vänta på inträde vid våra
folksanatorier. Man torde utan öfverdrift kunna säga, att det knappast
finnes några sjuka i vårt land, som äro sämre ställda i fråga om sjukhusvård
än de lungsiktiga. Å länslasaretten och öfriga sjukvårdsinrättningar
mottagas som bekant i allmänhet icke dylika patienter, och
särskildt gäller detta beträffande sådana, som befinna sig i ett mera framskridet
stadium af sjukdomen. För dem, som icke äro i den ekonomiska
ställning, att de själfva kunna bereda sig erforderlig vård, är fattighuset
eller försörjningsinrättningen i många fall den enda tillflyktsorten.
Huru litet dessa anstalter äro ägnade att bereda de sjuka
lämplig vård, torde vara bekant för en hvar. Den första förutsättningen
för att med utsikt till framgång kunna upptaga kampen mot
tuberkulosen måste därför vara, att ett tillräckligt antal vårdanstalter
för de sjuka kommer till stånd. I saknad häraf måste sträfvandet att
hämma sjukdomens vidare utbredning i landet blifva förgäfves. Erfarenheten
från striden mot andra smittosamma sjukdomar visar äfven
till fullo, att möjligheten af isolering af de sjuka utgör grunden för

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 23

hvarje åtgörande i detta hänseende. Ett tillgodoseende af detta behof
silfver mången gång i och för sig af afgörande betydelse.

Utan att i någon man underskatta vikten och betydelsen af andra
åtgärder för tuberkulosens hämmande finner jag det sålunda vara alldeles
uppenbart, att för närvarande kampen mot denna sjukdom i första
hand måste inriktas på sträfvan att åstadkomma ett tillräckligt antal
vårdanstalter för de sjuka. I betraktande af det stora antal lungsotspatienter,
som äro i behof af anstaltsvård, är det emellertid klart, att
detta skall vara förenadt med afsevärda kostnader. Då man icke kan
förvänta, att landsting och kommuner, hvilka eljest omhänderhafva den
allmänna hälso- och sjukvården, skola vara i stånd att ensamma bära
dessa kostnader, och den allmänna välgörenhetens medverkan icke kan
påräknas i allt för stor utsträckning, synes mig nödvändigt, att staten
i en eller annan form träder hjälpande emellan.

Visserligen gäller hos oss såsom allmän regel, att utgifterna för
den allmänna sjukvården skola bestridas af kommunerna, men, såsom
kommittén framhållit, är denna regel icke undantagslöst genomförd. Sinnessjukyården
har i dess helhet öfvertagits af staten, och denna lämnar
också sitt understöd, då det gäller att bekämpa vissa andra sjukdomar
åt allmänfarlig beskaffenhet. Och att tuberkulosen måste betecknas såsom
en allmänfarlig sjukdom, torde icke kunna bestridas. Redan ur denna
synpunkt synes väl motiveradt, att staten lämnar sitt ekonomiska stöd
i kampen mot densamma. Härtill kommer, såsom kommittén framhållit,
att. hvad som af landet offras på en energiskt och praktiskt drifven
strid .mot tuberkulosen ur nationalekonomisk synpunkt säkerligen icke
behöfver betraktas såsom ett dödt kapital. Ett ytterligare skäl för
statens ingripande synes mig ligga härutinnan, att statsintresset bjuder,
att skyddsåtgärderna mot sjukdomens vidare utbredning blifva genomförda
någorlunda likformigt öfver hela landet, på det att icke försumlighet
å vissa orter må äfventyra de resultat, hvilka man å andra
lyckats tillkämpa sig.

. uppgörandet af sitt förslag till tuberkulossjukvårdens ordnande
i riket har kommittén jämväl utgått från ofvannämnda båda synpunkter,
.nämligen att man i första hand bör sörja för åstadkommande af
ett tillräckligt antal vårdanstalter för de sjuka, samt att staten bör öfvertaga
en^ del af kostnaderna för denna gren af den allmänna sjukvården.
Då jag, såsom ofvan framhållits, härutinnan är af samma mening
som kommittén, är det tydligt, att jag för min del icke har något att erinra
mot de principer, som ligga till grund för den af kommittén uppgjorda
planen.

24 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande R:o 1.

Såsom ofvan nämnts innefattar kommitténs plan tre olika, typer af
vårdanstalter, nämligen tuberkulossjukstugor, tuberkulosafdelningar vid
lasaretten och, där förhållandena sådant påkalla, större tuberkulossjukhus,
öfriga för vårt land lämpliga vårdformer, såsom sanatorier i egentligbemärkelse,
sommarsanatorier, dispensärer samt kustsjukhus och kustsanatorier
för skrofulösa barn, hafva däremot af ekonomiska skäl icke ansetts
böra ingå i planen. Då de af kommittén föreslagna anstalterna synas
mig ur såväl sjukvårds- som kostnadssynpunkt synnerligen lämpade försitt
ändamål, har jag för min del icke något att mot dem erinra. I ett
hänseende anser jag dock kommitténs plan böra utvidgas. Såsom
ofvan nämnts hafva åtskilliga bland de i ärendet hörda myndigheterna
framhållit, att kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn äro
af så stor betydelse för en framgångsrik kamp. mot. tuberkulosen, att
äfven dessa anstalter böra af staten understödjas i sin verksamhet.
Denna uppfattning delas också af medicinalstyrelsen, som ansett kustsjukhusen
förtjäna det allmännas stöd i minst lika hög glad som
tuberkulossjukhusen och därför föreslagit, att jämväl dessa vårdanstalter
skola erhålla statsbidrag till sina driftkostnader. De af medicinalstyrelsen
härför anförda skäl synas mig vara fullt öfvertygande. Som
bekant sträfva!- den moderna hälsovården icke blott efter att bringa
bot och hjälp åt de sjuka, utan söker äfven så vidt möjligt, är .att
bland befolkningen i dess helhet upprätthålla ett godt hälsotillstånd
genom att förebygga sjukdomars utbrott. Särskildt da det gäller att
bekämpa en så utbredd och samhällsfarlig sjukdom som tuberkulosen,
synes denna profylaktiska metod böra i största möjliga utsträckninggenomföras.
Då ändamålet med kustsjukhus och kustsanatorier är att
genom anstaltsvård skydda barn, som lida af börjande tuberkulos eller
hafva tvdliga anlag för ett sådant ondt, eller med andra, ord att förebygga,
att sådana barn falla offer för tuberkulos, kan jag icke finna
annat än att jämväl dessa sjukvårdsanstalter böra upptagas i planen
för tuberkulossjukvårdens ordnande i så måtto, att de af staten erhålla
bidrag till sina underhållskostnader. I likhet med medicinalstyrelsen
anser jag däremot, att frågan om byggnad sbidrag till anstalter af ifrågavarande
art bör i hvarje fall särskildt göras till föremål för pröfning.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att enligt min åsikt några
mera restriktiva bestämmelser rörande de olika vårdformer, som kunna
blifva föremål för statens understöd, näppeligen böra fastställas. . Det
måste nämligen efter mitt förmenande ligga vikt uppå, att utvecklingen
af ifrågavarande gren af den allmänna sjukvården icke bmdes inom
några på förhand bestämda snafva gränser. Eu vårdtyp, som på en ''viss

25

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

ort kan finnas vara den mest lämpliga, kan å en annan, där förhållandena
äro annorlunda, visa sig mindre tillfredsställande. Det synes mig
därför lämpligast, att man öfverlåter åt landsting och kommuner att
själfva bestämma, huru tuberkulosvården inom de olika sjukvårdsområdena
bäst bör ordnas. Att en viss kontroll med afseende å de vidtagna
åtgärdernas ändamålsenlighet måste från statens sida utöfvas,
när dess medverkan i den ena eller andra formen kräfves, torde dock
ligga i öppen dag.

Jag har redan uttalat min principiella anslutning till kommitténs
förslag, att staten bör öfvertaga en del af de med tuberkulossjukvårdens
ordnande förenade kostnader. Utan understöd från staten kan man helt
visst icke förvänta, att tuberkulosanstalter skola komma till stånd i den
omfattning behofvet kräfver. Kommunernas utgifter för den allmänna
sjukvården uppgå redan för närvarande till högst afsevärda belopp. Enligt
de af kommittén gjorda undersökningarna uppgingo under åren
1901—1905 i runda tal utgifterna för lasaretten till 27,720,000 kronor, för
sjukstugorna till 2,440,000 och för epidemisjukstugorna till 4,130,000
kronor eller sammanlagdt 34,290,000 kronor. Den årliga omkostnaden
för sjukvården utgjorde sålunda i medeltal 6,858,000 kronor. Af dessa
utgifter bestredos omkring 72 % af landsting och kommuner. Med
dylika siffror för ögonen synes det mig ligga i öppen dag, att man
icke kan ifrågasätta, att kommunerna skola öfvertaga hela kostnaden
för tuberkulosanstalternas drift, utan att en afsevärd del häraf måste
bestridas med statsmedel.

Kommittén har, såsom förut omförmälts, i fråga om sättet för statsunderstödets
utgående föreslagit, att staten skulle dels bevilja statslån
på billiga villkor och med viss tids räntefrihet för bestridande af kostnaderna
för vårdanstalternas anläggning, dels ock lämna bidrag till
driftkostnaderna.

Hvad nu angår frågan om statslån till anstalternas uppförande, tilllåter
jag mig erinra, att vissa af de i ärendet hörda myndigheterna ute
i orterna framkastat den tanken, att staten för ifrågavarande ändamål
borde i stället för lån bevilja anslag utan återbetalningsskyldighet.
Denna tanke synes mig vara väl värd att tagas under närmare ompröfning.
Det har hittills ansetts såsom eu stor styrka i svenska statens
lånepolitik, att lån upptagits allenast för ändamål, som äro direkt
produktiva, sådana som i sig innebära möjlighet att lämna afkastning,
hvarmed lånen kunna förräntas och en gång återbetalas. Nu vill jag
Bih. till liiksd. Prat. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 4

26 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

visserligen icke förneka, att anordnande af en rationell tuberkulosvård
kan sägas vara ett produktivt företag, då ju därigenom kan vinnas och
bevaras lefvande arbetskraft för landet. Men tuberkulosvården är dock
produktiv på ett helt annat och ej så direkt sätt som de företag, för
hvilka svenska staten hittills användt lånemedel. Härtill kommer ytterligare,
att ett godkännande af kommitténs förslag skulle innebära en
nyhet, mot hvilken obestridligen vägande principiella betänk!igheter
kunna uppställas, nämligen att staten skulle uppträda såsom låneförmedlare
åt kommunerna. Det synes mig därför vara att bestämdt föredraga,
om staten, utan att anlita lånevägen, kunde genom beviljande
af anslag utan återbetalningsskyldighet bidraga till ifrågavarande anstalters
uppförande, och har jag för denna min uppfattning funnit
stöd hos chefen för finansdepartementet, med hvilken jag i denna del
af ärendet samrådt. Budgeten skulle visserligen härigenom under ett
antal år tyngas af ett rätt afsevärdt belopp, men det torde dock ej
blifva större än att den mäktar bära detsamma.

För öfrigt lärer staten genom dylikt bidrag, äfven om detsamma
stannar vid en bråkdel af byggnadskostnaderna, verksammare understödja
vederbörande än genom utlämnande af statslån, äfven om sådant
komrae att ske på synnerligen billiga villkor.

Såsom nämndt hade kommittén beräknat anläggningskostnaden per
säng till i medeltal 2,000 kronor för tuberkulossjukstugor, 2,500 kronor
för större tuberkulossjukhus och ett belopp, något understigande 4,000
kronor, för tuberkulosafdelningar vid lasarett. Med hänsyn till det antal
platser, som antogs komma att förläggas till, å ena sidan, tuberkulossjukstugor
och, å andra sidan, större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
vid lasarett, beräknade kommittén medelanläggningskostnaden
per säng till 2,350 kronor.

Enligt hvad förut nämnts hafva åtskilliga myndigheter ansett kommitténs
ifrågavarande beräkningar för låga. Detta är äfven min uppfattning.
Äfven med vidtagande af alla de besparingar, kommittén
tänkt sig, torde det icke vara möjligt att nedbringa medelanläggningskostnaden
till det af kommittén beräknade belopp. Erfarenheten från
såväl statens som kommunernas byggnadsverksamhet för sjukvårdsändamål
gifver nämligen vid handen, att man måste rakna med högre
siffror. Medicinalstyrelsen håller före, att medelkostnaden bör sättas
till 3,500 kronor per säng, och ölVerintendentsämbetet har förklarat
sig anse denna kostnad icke vara för högt tilltagen. Vid sådant förhållande
anser jag vara försiktigast att lägga sist nämnda beräkning

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 27

till grund för fortsatt kalkylering. Den af kommittén antagna medelanläggningskostnaden
skulle således ökas med nära 50 procent.

Med motsvarande höjning skulle följaktligen anläggningskostnaden
per säng i medeltal kunna uppskattas till 3,000 kronor för tuberkulossjukstugor
och 3,750 kronor för större tuberkulossjukhus. För tuberkulosafdelningarna
vid lasarett skulle ifrågavarande siffra komma att
stiga till inemot 6,000 kronor. Emellertid lära kommitténs beräkningar
rörande anläggningskostnaderna stämma bättre öfverens med verkliga
förhållandet, såvidt angår tuberkulosafdelningar vid lasarett än särskildt
hvad beträffar tuberkulossjukstugorna. I fråga om dessa tuberkulosafdelningar
tjänar nämligen till god ledning erfarenheten från lasarettsbyggen
under senaste år, hvilka visat en medelanläggningskostnad af
i allmänhet omkring 4,000 kronor per säng. Såsom kommittén anmärkt,
lära dessutom byggnadskostnaderna för tuberkulosafdelningarna komma
att understiga anläggningskostnaden för själfva lasaretten, då ju vid de
förra icke behöfva tagas i beräkning kostnaderna för de vid lasaretten
redan befintliga anordningar, som måst utföras, därest tuberkulosafdelningen
skolat anläggas såsom själfständig vårdanstalt.

Beträffande nu storleken äf det bidrag till byggnadskostnaderna,
staten bör lämna, synes mig detta skäligen kunna bestämmas till en
fjärdedel af verkliga kostnaden, däri ej inberäknade utgifterna för anskaffande
af tomt, ej heller för inventarier och sängutstyrsel. Räkenskaperna
böra gifvetvis också vara underkastade granskning, så att
med ledning däraf kostnadsbeloppet kan fastställas.

Emellertid torde ytterligare en begränsning böra göras till förekommande
däraf, att å anstalternas uppförande nedläggas större kostnader
än som kan anses skäligt. I sådant hänseende anser jag böra stadgas,
att statsbidrag icke i något fall må utgå med högre belopp än 1,000
kronor per säng. Med hänsyn till den utredning rörande de beräknade
anläggningskostnaderna, hvarför jag nyss redogjort, torde i så
fall en fjärdedel af verkliga kostnaden i regel också blifva betäckt.

An vidare synes mig, i anslutning till hvad kommittén föreslagit
rörande statsbidrag till driftkostnaderna, jämväl bidraget till anläggningskostnaden
böra sättas i visst förhållande till folkmängden inom
vederbörande stad eller län. Då jag anser samma bestämmelser i förevarande
afseende böra blifva gällande beträffande såväl det ena som
det andra slaget af statsbidrag, ber jag att här i ett sammanhang få
yttra mig i frågan.

Enligt kommitténs förslag skulle statsbidraget blifva föremål för
begränsning såtillvida, att för län eller stad, som ej deltager i lands -

28 Riksdagens Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

ting, bidrag icke i något fall skulle utgå till flera sjukplatser än en
på hvarje tusental af länets eller stadens invånare. Ehuru det icke
torde kunna bestridas, att det för tuberkulossjukvården i dess helhet
skulle vara mest fördelaktigt, om statsbidraget kunde utgå utan inskränkning
i förhållande till länets eller stadens invånarantal, anser jag
dock, att de skäl kommittén anfört till stöd för sitt ifrågavarande förslag
äro af beskaffenhet att böra tillmätas en afgörande betydelse.. Det
lider nämligen icke något tvifvel, att de större städerna, hvilka i
främsta rummet komma att drabbas af den föreslagna begränsningen,
äro i stånd att åtaga sig relativt större utgifter för tuberkulossjukvården
än de mindre städerna och landsbygden.

Om jag således än är med kommittén ense därutinnan, att en begränsning
af statsbidraget bör äga rum, synas mig dock starka skäl tala
för, att ifrågavarande bestämmelse bör något modifieras till förmån
för sådana delar al vårt land, där tuberkulosen är synnerligen utbredd
och befolkningens ekonomiska ställning svag. Enligt den al kommittén
verkställda, å sid. 5 i dess betänkande intagna beräkningen angående
behofvet af vårdplatser inom de olika sjukvårdsområdena, erfordras i
följande städer och län mera än en sjukplats på 1,000 invånare:

Erforderligt antal

Stad eller län. vårdplatser pr

1,000 invånare.

Göteborg............................................................ 2,55

Gäl le .................................................................. 2,27

Norrköping ...................................................... 2,23

Stockholm ......................................................... 2,16

Malmö ............................................................... 2,01

Norrbottens län ............................................ 1,34

Jämtlands län................................................. 1,32

Göteborgs och Bohus län ........................... 1,22

Västmanlands län .......................................... 1,14

Ifrågavarande städer och län skulle följaktligen med afseende å statsbidraget"
komma att beröras af den ifrågasatta begränsningen. Hvad
städerna angår, torde emellertid, såsom ofvan nämnts, deras ekonomiska
ställning vara sådan, att de detta oaktadt skola vara villiga att anordna
det antal vårdplatser behofvet kräfver. Annorlunda torde saken komma
att ställa sig beträffande åtminstone vissa af ofvannämnda fyra län. Att
behofvet af vårdplatser därstädes är större än i andra län visar ju, att
tuberkulosen där är mera allmänt spridd, och att följaktligen särskildt
kraftiga åtgärder mot densamma måste vidtagas. Därest statsbidraget

29

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

begränsas på sätt kommittén föreslagit, kan emellertid befaras, att
det erforderliga antalet vårdplatser icke kommer till stånd. Genom
att inskränka detta till högst en på 1,000 invånare skulle man nämligen
komma i åtnjutande af ett relativt högre statsbidrag. Särskilt
synes fara vara för handen, att så kommer att blifva fallet i
Jämtlands och Norrbottens län, där sjukdomen är mest spridd, lefnadskostnaderna
uppdrifna och kommunernas ekonomiska ställning mindre
god än i öfriga län. Vid sådant förhållande och då det är af synnerlig
vikt, att tillräckligt antal vårdplatser anskaffas i dessa af sjukdomen
svårt hemsökta delar af vårt land, håller jag före, att i sistnämnda
båda län statsbidrag bör utgå för hvarje vårdplats utan någon inskränkning
i förhållande till invånarantalet.

Vid beräkning af sammanlagda beloppet, hvarmed staten skulle
komma att bidraga till anläggning af tuberkulosvårdanstalter i den omfattning,
kommittén tänkt sig, har man, såsom förut nämnts, att utgå
från en medelanläggningskostnad af 3,500 kronor per säng. Under
antagande vidare att 4,600 vårdplatser skulle behöfva anskaffas, kommer
man till en totalkostnad af 16,100,000 kronor, hvaraf staten
skulle bidraga med eu fjärdedel eller 4,025,000 kronor. Om man än
vidare förutsätter, att den af kommittén förordade planen skulle, såsom
kommittén ifrågasatt, komma att genomföras under loppet af 10 år,
skulle för hvarje år kräfvas ett byggnadskapital af 1,610,000 kronor,
däraf på staten skulle belöpa 402,500 kronor, en summa, som lämpligen
torde kunna af jämnas till 400,000 kronor. Härvid är emellertid att
märka, att statsbidraget sannolikt kommer att understiga det sålunda beräknade
maximibeloppet, detta med hänsyn till föreslagna begränsningar.

Emellertid anser jag mig böra förorda, att för år 1909 begäres
anslag för ifrågavarande ändamål till belopp af 400,000 kronor, i förhoppning
att landsting och kommuner skola visa sig så intresserade
af saken, att detta belopp också kan komma till användning.

Hvad nu angår driften vid de föreslagna tuberkulosanstalterna utgår
kommittén från att medelkostnaden per dag oeh patient skulle
blifva vid tuberkidossjukstugorna 1 krona 60 öre och vid de större
sjukhusen 1 krona 75 öre.

Denna kostnad torde nog i verkligheten komma att ställa sig högre.
Särskild! synes mig kommitténs beräkning af utspisningskostnaden
kunna göras tdl föremål för anmärkning. Denna har af kommittén
satts så lågt som till 70 öre om dagen. Med hänsyn till den stora
betydelse utspisningen har för uppnående af goda resultat vid behandlingen
af tuberkel^lika, måste denna post i kommitténs driftkalkyler

30

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

anses för låg. Den af kommittén beräknade personalen är måhända
också för knappt tilltagen.

Ehuru man således torde kunna antaga, att kommittén räknat med
för låga siffror, synes å andra sidan den af medicinalstyrelsen antagna
driftkostnaden, 2 kronor 25 öre per underhåll sdag, vara väl hög.
Jag tillåter mig här nämna, att totalkostnaden per dag och patient
under åren 1901—1905 i medeltal uppgått vid lasaretten till 2 kronor
13 öre och vid sjukstugorna till 1 krona 79 öre. Om man därför, särskilt
med hänsyn till att flertalet sjuka skulle komma att vårdas å
tuberkulossjukstugor, vid kalkyleringen utgår från en medelkostnad af
2 kronor per underhållsdag, håller jag för sannolikt, att man befinner
sig på den säkra sidan.

Kommittén har nu föreslagit, att statsbidraget med förut angifna
begränsning med hänsyn till folkmängden skulle bestämmas till 50 öre
per dag för hvarje å anstalt vårdad patient. Flertalet af de i ärendet
hörda lokala myndigheterna har ansett detta belopp för lågt, och medicinalstyrelsen
har föreslagit, att statsbidraget skulle höjas till 75 öre
per underhållsdag, dock att bidraget icke för någon anstalt bör få utgå
med mera än tredjedelen af hela driftkostnaden, större reparationer,
tillbyggnader och dylikt oberäknade. För egen del anser jag mig böra
ansluta mig till kommitténs förslag, särskilt om hvad jag hemställt
rörande statsbidrag till anläggningskostnaden skulle vinna bifall. Såsom
jag förut nämnt, synes medelkostnaden per underhållsdag kunna beräknas
till 2 kronor. Därest staten däraf betalar 50 öre, skulle staten
således bidraga med lika stor del af driftkostnaden som af anläggningskostnaden
eller en fjärdedel. Om vidare patientafgiften i allmänt rum,
såsom kommittén föreslagit, bestämmes till 1 krona per dag, skulle
landstingens och kommunernas utgifter för tuberkulosanstalternas drift
kunna beräknas uppgå till 50 öre per dag och patient, eller samma
belopp, hvarmed staten skulle bidraga. Det bör också kunna förutsättas,
att vederbörande skola vara villiga åtaga sig en dylik utgift.

Gifvet är, att därest staten skall lämna sitt understöd åt ifrågavarande
sjukvårdanstalter vare sig till deras uppförande eller i form af
bidrag till driftkostnadernas bestridande, anstalterna böra motsvara vissa
fordringar i afseende å ändamålsenlighet äfvensom vara underkastade
kontroll från statens sida.

Sålunda torde såsom villkor för statsbidrag böra stadgas, att anstalten
skall vara till läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd i
den ordning, Eders Kungl. Maj:t bestämmer. Statsbidrag till anläggnings -

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N-.o 1. 31

kostnaden torde icke böra utbetalas, förrän anstalten fullbordats samt
blifvit. afsynad och godkänd.

Därjämte synes böra föreskrifvas, att vederbörande icke må använda
anstalten till annat än det därmed afsedda ändamål, utan att Eders
Kung!. Maj:t därtill lämnar medgifvande.

Kommittén har jämväl i öfrigt föreslagit en del villkor för erhållande
af statsunderstöd; och har jag i hufvudsak icke något att härvid erinra,
om ock vissa detaljer torde tåla jämkning. Emellertid synes mig icke
nödigt att nu ingå någon närmare granskning af dessa villkor, då det
torde böra öfverlåtas åt_ Eders Kungl. Maj:t att därom bestämma, sedan
Riksdagen fattat beslut i själfva hufvudfrågan.

Såsom förut nämnts skulle vid beviljande af statsbidrag till anläggningskostnaden
icke tagas hänsyn till kostnaderna för anskaffande
af erforderliga byggnadstomter. Dessa kostnader skulle följaktligen
helt och hållet bestridas af vederbörande i orterna. Bland de i ärendet
hörda lokala myndigheterna hafva emellerid vissa uttalat önskvärdheten
däraf, att staten jämväl i så måtto lämnar sitt under stöd,
att å kronodomänerna upplåtes fri mark för tuberkulosanstalters uppförande.
Dessa uttalanden finner jag vara förtjänta af beaktande. Det
torde nämligen icke kunna förnekas, att anskaffandet af lämpliga byggnadstomter
för ifrågavarande anstalter mången gång skall vara lörenadt
med icke obetydliga kostnader. Särskildt torde detta blifva fallet hvad
tuberkulossjukstugorna angår. Då dessa anstalter icke skola hafva läkare,
som odeladt eller hufvudsakligen ägnar sig åt dem, måste de
nämligen i regel förläggas till närheten af städer eller orter med mera
sammanträngd befolkning, de enda platser där tillgång till läkare finnes.
Att tomtpriserna därstädes ställa sig afsevärdt högre än å andra
orter, torde nogsamt vara bekant. För att minska kostnaderna för tuberkulosanstalternas
anläggning, synes det mig därför lämpligt att, där
förhållandena sådant medgifva, fria byggnadstomter upplåtas å kronan
tillhörig mark. Att staten icke är i stånd att öfverallt bereda vederbörande
en dylik förmån, är visserligen sant. Men denna omständighet
bör icke utgöra hinder för att, där så kan ske, en dylik markupplåtelse
äger rum. För de större tuberkulossjukhusen, hvilka skola
hafva egen läkare, torde det i allmänhet icke möta några svårigheter
att å kmnans domäner utfinna lämpliga byggnadsplatser. Under sådana
förhållanden och då ifrågavarande markupplåtelser i de flesta fall
kunna ske utan att staten därigenom tillskyndas några mera afsevärda
utgifter, har jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,
ansett mig böra förorda, att landsting, kommuner, föreningar och en -

32 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

skilda, hvilka ämna uppföra tuberkulossjukvårdanstalter, må, efter af
Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning, utan
kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, erhålla upplåtelse af för anläggningen erforderlig,
kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara disposition;
dock att, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild
person på arrende upplåten kronojord, ersättning därför skall af vederbörande
lämnas i enlighet med gällande expropriationsförordning.

Det har synts mig lämpligt att redan nu uttala min åsikt beträffande
föreliggande ärende i hela dess vidd. Jag anser dock, att med
frågan om statsbidrag till bestridande af kostnaderna för tuberkulosvårdanstalternas
drift bör anstå till nästkommande år. Det är nämligen
framför allt angeläget att söka sa snart ske lian åstadkomma nya vårdplatser.
De redan existerande anstalterna lära säkerligen i allmänhet
hafva sin ekonomi så ordnad, att de äfven utan statsbidrag kunna uppehålla
sin verksamhet jämväl under år 1909. Jag vill därför föreslå
Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen nu äska medel till bidrag för
tuberkulossjukvårdanstalters anläggande äfvensom utverka bemyndigande
att'' medgifva upplåtelse å kronans mark af erforderliga byggnadstomter.

Jag ber slutligen få meddela en sammanställning, utvisande de
belopp, hvarmed staten skulle under de närmaste 11 åren komma att
bidraga till tuberkulossjukvården, under förutsättning att mina förslag
en gång vinna godkännande.

Å r.

Antal

patienter.

Statsbidrag
till anlägg-ningskost-nader.

Kr.

Statsbidrag-

till driftkost-nader efter 50
öre per dag
och patient.
Kr.

Summa.

Kr.

1909 .....................................................

460

400,000

400,000

1910 ......................................................

1,460

400,000

266,450

666,450

1911 ......................................................

1,920

400,000

350,400

750,400

| 1912 ......................................................

2,380

400,000

434,350

834,350

1913 .....................................................

2,840

400,000

518,300

918,300

1914 ......................................................

3,300

400,000

602,250

1,002,250

1915 ......................................................

3,760

400,000

686,200

1,086,200

i 1916 ......................................................

4,220

400,000

770,150

1,170,150

1917 ......................................................

4,680

400,000

854,100

1,254,100

1918 ......................................................

5,140

400,000

938,050

1,338,050

1919 ......................................................

5,600

—

1,022,000

1,022,000

Summa kr.

| 4,000,000

6,442,250

| 10,442,250

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

33

Från och med år 1919 skulle den årliga statsutgiften således komma
att belöpa sig till omkring 1,000,000, kronor.»

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft sex särskilda i anledning af propositionen väckta motioner,
nämligen i Första Kammaren n:o 55 af friherre Tamm, n:o 67 af herr
Hallin och n:o 68 af grefve Raoul Hamilton samt i Andra Kammaren
n:o 297 af herr J. M. Johansson i Mellbyn, n:o 319 af herr O. N.
Olsson i Heden samt n:o 320 af herr S. T. Palme.

Friherre Tamms motion är af följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 166, angående anslag till
uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter m. in. afviker från hvad den
för ärendets utredning tillsatta kommittén i ett viktigt afseende föreslagit,
och jag har — utan att vilja afgöra hvilketdera förslaget bör
vinna företräde — dock funnit mig böra underställa Riksdagens pröfning
jämväl det af kommittén framställda förslaget: att statslån till hela
anläggningskostnadens belopp måtte lämnas till landsting, kommuner och
enskilde, som ämna uppföra eller inrätta dylika anstalter.

Mot sistnämnda förslag anmärkes, att bifall därtill skulle innebära
dels ett frångående af svenska statens hittills följda lånepolitik: att upptaga
lån »allenast för ändamål, som äro direkt produktiva, sådana som
i sig innebära möjlighet att lämna afkastning, hvarmed lånen kunna
förräntas och en gång återbetalas», och dels en nyhet nämligen den att
staten skulle uppträda såsom låneförmedlare åt kommunerna. Statslånen
till enskilda järnvägar, odlingslånen, egnahemslånen, tomtregleringslånen
m. 11. jäfva den sist omförmälda anmärkningen, och svenska statens
lånepolitik lärer icke komma i vanrykte, om lån upptagas och medlen
till kommuner utlämnas för befordrande af ett statsändamål med föreskrift
att lånen skola återgäldas.

Hufvudsaken blir dock att afgöra, hvilketdera af förslagen medför
de minsta uppoffringarna för staten och kommunerna.

Statens direkta uppoffring blifver enligt Kungl. Maj:ts proposition
den till sammanlagdt 4 miljoner kronor uppgående fjärdedelen af hela
anläggningskostnaden, som af Kungl. Maj:t uppskattats till 16 miljoner
kronor, och enligt kommittéförslaget 2 års räntefrihet .å 3 Va % för nyssnämnda
hela anläggningskostnad, motsvarande en utgift af 1,120,000
kronor jämte möjligen uppkommande skillnad i räntefoten vid inlåning
och utlåning. För statsverket medför således kommittéförslaget —- med

Bill. Ull Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 5

Motioner.

Friherre

Tamms

motion.

34

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

frånseende af ofvan omförmälda eventuella ränteskillnad — en besparing
af omkring 2,880,000 kronor.

För kommunerna åter gäller att afgöra, om det blir förmånligare att
erhålla såsom skänk 25 % af totala kostnaden mot åliggande att på annat
sätt anskaffa återstående 75 %, som säkerligen måste fullgöras genom
upptagande af lån, och det är därvid att bemärka den högre räntefot,
som måste drabba ett kommunlån i jämförelse med ett statslån, en förhöjning
som torde kunna antagas uppgå till lVa procent om året; för
amortering på 40 år af 1,000 kronor å 3 Va procent (statslån) erfordras
en annuitet af kronor 46.82728 och för amortering på samma tid af 750
kronor å 5 procent (kommunlån) erfordras en annuitet af kronor 43.70862,
således för hvarje tusental kronor en ökad årlig utgift af kronor 3.11866
under 40 år — en i sanning ringa utgift för tryggheten att kunna på
en gång klarera anskaffning af medel till hela byggnadskostnaden. Därest
Riksdagen skulle finna skäligt att godkänna en i flera af de angående
kommittéförslaget afgifna yttrandena gjord framställning om räntans
sänkande under 31 2 procent, bortfaller hela behofvet af ofvan beräknade
tillskott under amorteringstiden. Härtill kommer att kommunen, åtminstone
sedan lånet blifvit till staten guldet, blir fri från skyldigheten att
söka och erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att afyttra eller för annat ändamål
använda lägenheten, om — såsom det är att hoppas — en klok
och kraftig tuberkuloskamp lyckas att efter någon tid inskränka det
framtida behofvet af nu erforderligt antal sjukvårdsanstalter.

Ett samtidigt framträdande af många lånesökande kommuner för
anskaffande af de 12 miljoner kronor, som kommunerna enligt Kungl.
Maj:ts förslag skulle tillsläppa utöfver statsbidraget 4 miljoner, torde på
lånemarknaden utöfva en mera menlig inverkan än uppbringande af ett
statslån å 16 miljoner.

Slutligen dristar jag- framföra den mening, att Riksdagen behagade
noga öfverväga hvilketdera förslaget, Kungl. Maj:ts eller kommitténs,
må vara mest egnadt att gagna tuberkulossaken, d. v. s. att inom rimlig
tid framkalla åstadkommandet af erforderligt antal tuberkulossjukvårdsanstalter.

De mot kommitténs kostnadsberäkningar gjorda anmärkningar vågar
jag visserligen icke bestrida men vill dock anföra, att det i flera fall
lyckats att till billigare pris än de i ofvan omförmälda anmärkningar
angifna uppföra mindre vårdanstalter mot tuberkulos, och att det ligger
i de initiativtagande kommunernas intresse att nedbringa anläggningskostnaderna
och detta i högre grad i samma mån som återbetalningsskyldigheten
omfattar större del af kostnaden. Jag anser mig dock

35

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

vid förslagets behandling böra begagna de af Kungl. Maj:t angifna talen,
dock utan att öfverskrida 3,500 kronor för hvarje sjukplats.

Beviljande af anslag på extra stat för endast ett år förpliktar visserligen
icke att genom fortsatta anslag fullfölja den uppgjorda planen,
men det torde kunna förutsättas, att såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen
skola finna skäl att så förfara. Om planen noga öfverväges från början,
torde det vara riktigare att — i likhet med hvad som skett med afseende
å lån till enskilda järnvägar m. fl. lån — Riksdagen till Kungl.
Maj:ts förfogande ställer det belopp, som erfordrades för tillgodoseende
af lånebehofvet under de närmaste 5 åren, således, med beräkning att
460 sjukplatser årligen tillkomma, för ett antal af 2,300 sjukplatser å
3,500 kronor för hvarje en summa af 8 miljoner kronor.

Den nödvändiga förutsättningen för att en ändamålsenlig vård af
tuberkulossjuka skall komma till stånd, nämligen statsbidrag till driftkostnaden
vid vårdanstalterna, ingår oförtydbar i den kungl. propositionen,
ehuru den icke fått uttryck i någon direkt framställning till
Riksdagen, och vid sådant förhållande lärer det icke finnas fog för annan
framställning i denna del af ämnet än att framhålla åtgärden såsom ett
nödvändigt villkor för seger i striden mot tuberkulosen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade besluta:

l:o) att ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett
belopp af 8 miljoner kronor att under 5 år användas
såsom lån åt landsting, kommuner, föreningar och enskilda,
som vilja uppföra eller inrätta tuberkulossjukvårdsanstalter,
företrädesvis tuberkrrlossjukstugor, tuberkulossjukhus
och tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter; 2:o)

att för erhållande af dessa lån följande allmänna
bestämmelser skola gälla:

a) att, innan lån beviljas, anstalten skall vara till
läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd i den
ordning Kungl. Maj:t bestämmer;

b) att lånet må utgå med ett mot hela anläggningskostnaden,
med undantag för tomtvärdet, svarande belopp,
dock högst 3,500 kronor för hvarje sjukplats;

c) att lånet utfaller med V4, så snart det beviljats,
och med återstående Va, sedan anstalten blifvit afsynad
och godkänd;

36

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Herr Hallins
motion.

d) att räntefrihet beviljas under byggnadstiden,
dock ej öfver 2 år, samt att ränta därefter erlägges
med högst 3 Va för hundra om året å oguldna delen
af kapitalet, till dess att detsamma blifvit genom årliga
amorteringar under 40 år till fullo guldet;

é) att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
lån ej i något fall må utgå till flera sjukplatser
än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare,
med undantag beträffande Jämtlands och Norrbottens
län, där lån må utgå för hvarje sjukplats utan
inskränkning i förhållande till invånareantalet;

f) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser
och villkor, som för låns erhållande och
gäldande kunna finnas lämpliga att stadga; samt

3: o) att medgifva, att landsting, kommuner, föreningar
och enskilda må, efter af Kungl. Maj:t i hvarje
särskildt fall verkställd pröfning utan kostnad eller
årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för
anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter erforderlig,
kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara
disposition; dock att, när fråga är om boställsjord eller
annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,
ersättning därför af vederbörande bör lämnas i enlighet
med gällande expropriationsförordning.»

Herr Hallin anför i sin motion:

»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 166 till innevarande Riksdag,
angående anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter m. m.
föreslås, bland annat, att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än en på hvarje
tusental af länets eller stadens • invånare, med undantag beträffande Jämtlands
och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats
utan inskränkning i förhållande till invånareantalet.

Utom förenämnda län torde emellertid ännu ett vara i starkt behof
utaf att icke träffas af denna inskränkning med afseende å statsbidraget,
och det är Göteborgs och Bohus län. Icke blott att här möter en synnerligen
ogynnsam statistik rörande lungsotsdödligheten på landsbygden, i
det procenttalet af befolkningen visar 2,38 i lungsot döda, utan äfven
och på grund häraf behofvet af tuberkulossjukvårdsplatser stiger i till

37

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 1.

det närmaste samma antal (1,22) som i Norrbottens och Jämtlands län,
där talen äro 1,34 respektive 1,32 pr 1,000 invånare. Men ej heller
endast nr den synpunkten, att tuberkulosens utbredning inom Göteborgs
och Holms län tagit så hotande dimensioner, på grund hvaraf de mot
densamma riktade åtgärderna med all möjlig kraft och energi böra fullföljas,
anser jag detta län vara berättigad! till en undantagsställning med
afseende å ifrågavarande begränsning af statsbidraget. I betraktande
nämligen. af att länets såväl landstingsskatt som kommunalutskylder
i allmänhet äro särdeles betungande — den förra utgår för närvarande
med ej mindre än 75 öre pr bevillningskrona — är det att befara, att
man från kommunernas sida icke kan komma att möta den utomordentliga
offervillighet med afseende å medlen i striden mot sjukdomen, som
det ofvan visade stora behofvet af antal vårdplatser gör anspråk på.
Det bör därför enligt mitt förmenande vara med billighet förenadt, att
Riksdagen låter den föreslagna begränsningen falla bort äfven gentemot
detta län.

Om fattigvårdsstatististiken besitter någon förmåga att tolka befolkningens
tillstånd i hygieniskt såväl som materiellt hänseende — och
sådant vitsord torde svårligen kunna frånkännas henne — bör det därjämte^
vara tillräckligt anföra, att enligt de senaste statistiska uppgifter
som föreligga, Göteborgs och Bohus läns landsbygd har den största procent
understödstagare af alla län eller ej mindre än, 5,15 procent af folkmängden.

På grund häraf tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att det för Riksdagen framlagda förslaget i så
måtto utvidgas, att Göteborgs och Bohus län jämväl
kommer i åtnjutande af det undantag, att statsbidrag
må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning i förhållande
till invånareantalet.»

Grefve. Hamiltons motion, med hvilken herr Palmes är lika lydande,
innehåller följande:

»I proposition n:o 166, angående anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter
m. m. har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
bland annat-, att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af
statsbidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter,
företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
på andra sjukvårds anstalter besluta, att statsbidraget må
bestämmas till högst eu fjärdedel al den enligt vederbörligen granskade

Grefve
Hamiltons
och herr
Palmes
motioner.

Herr

Johansons i
Mellbyn
motion.

38 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad utgift
för anskaffande af byggnadstomt, dock med vissa inskränkningar.

Då det synes mig att genom ifrågavarande statsbidrags begränsning
till en fjärdedel af byggnadskostnaden de kommuner och enskilda, som
bygga billigare anstalter, med afseende å den förmån, som statsbidraget
afser att bereda, komma i en afsevärdt ogynnsammare ställning än de,
som bygga dyrare, tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att sådan ändring göres i propositionen, att statsbidraget
till uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter
bestämmes till högst hälften af byggnadskostnaden,
beräknad som i propositionen blifvit föreslaget och
med de jämväl i propositionen upptagna inskränkningar.»

Herr Johanssons motion lyder som följer:

»I Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag till
uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter in. in. har denna för vårt land
och folk så viktiga fråga, i stort sedt, vunnit en tillfredsställande utredning.

Flera och olikartade förslag angående denna sjukvårdsfråga ha
framburits i Riksdagen och ändtligen nu synes den kommit in i ett
sådant läge, att den borde vinna sin lösning.

Det har förut varit olika meningar om hur stor del af omkostnaderna
som borde erläggas af staten samt af landsting och kommuner.

Kungl. Maj it har i propositionen föreslagit, att statsbidrag för uppförande
af tuberkulossjukvårdsanstalter må bestämmas till högst en
fjärdedel af den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga
byggnadskostnaden. Det torde icke vara att vänta byggnadsbidrag
i afsevärd mån af andra än landsting och kommuner. De senares utgifter
för fattigvård m. m. ha ökats betydligt på senare tid, hvarför
dessa svårligen kunna åtaga sig ytterligare större skattebördor.

Därför torde byggnadskostnaden lämpligen fördelas på det sättet,
att staten godtgör en tredjedel samt landsting, kommuner, föreningar
och enskilda två tredjedelar.

På grund häraf tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att det för Riksdagen framlagda förslaget ändras
så, att statsbidraget må bestämmas till högst en tredjedel
af byggnadskostnaden.»

39

Bilsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Herr Olssons motion innehåller följande:

»I början af sitt yttrande uti kungl. propositionen n:o 166 konstaterar
herr statsrådet och chefen för civildepartementet, att tuberkulosen
ar den mest spridda folksjukdomen i vårt land, och den, som skördar
det afgjordt största antalet offer. Härigenom bekräftas sålunda, att
namnda . sjukdom är vårt lands farligaste folksjukdom och som sådan
också vår farligaste inre fiende, helst den kräfver sina flesta offer inom
ungdomens och de tidigare mannaårens ålderskategorier. Man finner
vidare af den kungl. propositionen, att af alla dödsfall i åldern mellan
20—40 år ända till h''d % aflida af tuberkulos. Med dessa fakta för
ogonen lärer ingen tvekan kunna råda därom, att det är statens oafvishga
plikt att på det mest kraftiga sätt söka bekämpa denna hemska
vår bästa människokraft förödande sjukdom.

De piinciper, hvilka i fråga om bestridande af kostnaden för olika
slag af allmän sjukvård, som f. n. tillämpas, peka väl oförtydbart därpå
att staten synneidigen verksamt bör träda emellan, då tuberkulosen med
skäl närmast bör kunna hänföras till det slag af allmänfarliga sjukdomar,
där staten helt eller till största delen bekostar vårdanstalter.

Utgående från nämnda förutsättning och med tanke på hurusom
såväl landstingen som kommunerna i allmänhet äro hårdt tryckta af
skattebördor, har man anledning befara, att vårdanstalter för tuberkulospatienter
icke komma till stånd i nödig utsträckning, därest icke staten
öfvertager större andel af kostnaderna, än den kungl. propositionen föreslår.

Då hvarje åtgärd från statens sida, såväl direkt som indirekt, för
ett effektivt främjande af det behjärtansvärda ändamålet bör kunna betecknas^
såsom behöflig och välmotiverad, så torde ock alla betänkligheter
få vika mot åtgärder, som i någon mån skulle skilja sig från hittills
tillämpad praxis i närmast analoga fall.

Det torde därför icke böra möta hinder för staten att icke allenast,
på sätt kungl. propositionen föreslår, bevilja statsbidrag, utan också bereda
vederbörande, på sätt tuberkuloskommittén föreslagit, billiga lån till
erforderliga belopp utöfver statsbidraget för uppförande af tuberkulossjukvårdsinrättningar.

Såsom jag ofvan häntydt, torde det blifva nödvändigt, därest nödigt
antal vårdanstalter skola kunna åvägabringas, att statsbidraget utgår till
större andel af kostnaden för dylik anstalt, än det kungl. förslaget förord
aiy och vågar jag i sådant afseende ifrågasätta, huruvida ifrågavarande
statsbidrag icke bör utgå med hälften af kostnaden, dock högst 2,000
kronor .för hvarje sjukplats.

Herr Olssons
i Heden
motion.

40

Riksdagens Särskilda Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 1.

Den inskränkning af vårdplatser i förhållande till invånareantalet,
som Kungl. Maj:t föreslår såsom ett bland villkoren för statsbidrag, vågar
jag anse såsom onödig och i vissa fall betänklig. Den fara för alltför
många sjukplatser och däraf föranledd oskäligt hög utgift för statsverket,
som man uppenbart afsett att förekomma genom den föreslagna
begränsningen af vårdplatser, regleras tvifvelsutan fullt betryggande och
därjämte mest naturligt genom de afsevärda uppoffringar landsting och
kommuner få vidkännas. Det lärer för öfrigt i intet fall kunna vara förenligt
med statens intresse, att, där tuberkulosen är synnerligen utbredd,
genom restriktiva bestämmelser, hindra, att nödigt antal vårdplatser beredas.
Det torde därjämte vara mäst lämpligt, att statsbidraget utgår på lika
sätt och efter samma grunder inom alla delar af landet.

Beträffande kostnaderna för anskaffande af erforderliga byggnadstomter,
så häfdar den kungl. propositionen den satsen, att dessa kostnader
skola bestridas af vederbörande i orterna ensamt, men att fria
byggnadstomter må upplåtas å kronan tillhörig mark.

Den sist anförda meningen torde i och för sig vara välbetänkt och
underlätta kostnaden för vårdanstalters åvägabringande, där lämplig
byggnadstomt står till buds på kronan tillhörig mark. Konsekvensen
likasom rättvisan torde dock fordra, att någon hänsyn också tages till
tomtkostnaderna, där byggnadstomter måste inköpas. _ Det torde nämligen
knappast kunna betecknas såsom vare sig fullt billigt eller rättvist
att ställa det så, att t. ex. inom ett landstingsområde en eller flera
byggnadstomter skulle erhållas gratis af staten, under det ett annat
finge dyrt betala sina tomtkostnader för samma allmännyttiga ändamål
utan någon som helst statshjälp. Å tminstone torde det väl kunna försvaras,
om kostnaderna för byggnadstomt, där sådan måste inköpas, får
medräknas i anläggningskostnad, till hvilken staten bidragen

Därest denna framställning om såväl statsbidrag som jån till uppförande
eller inrättande af vårdanstalter åt tuberkulospatienter skulle
vinna afseende, så finner jag det riktigast, att ränta å lånemedlen af
vederbörande låntagare erlägges för hela försträckningstiden med 3 / 2
procent per år för hundra, eller, ifall staten själf far lana för ändamalet,
med den ränta, som staten får betala.

På grund af det sålunda anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa,

det Riksdagen behagade besluta:
l:o) att ställa till Kungl. Maj ds förfogande erforderliga
belopp dels såsom statsbidrag intill halfva
anläggningskostnaden och dels såsom lån till bestri -

Bilisdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 44

dande af andra hälften af samma kostnad åt landsting-,
kommuner, föreningar och enskilda för uppförande
eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis
tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus och
tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter;

2:o) att i afseende härå fastställa följande allmänna
bestämmelser:

För åtnjutande af statsbidrag:

a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall
vara till läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd
i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer;

b) att statsbidraget må bestämmas till högst hälften
af den enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga byggnadskostnaden, däri inberäknad
utgift jämväl för anskaffande af byggnadstomt; dock
må statens bidrag icke öfverstiga 2,000 kronor för
hvarje sjukplats, vederbörande anstalt beräknas
rymma;

c) (lika med Kungl. Maj ds förslag)

d) (lika med Kungl. Maj:ts förslag); samt

För åtjnutande af lån:

a) (Förutsättningar och villkor lika som under
mom. 2:o) a), b), c) och d) här ofvan;

b) att lån må utfalla med 3A, så snart det beviljats,
och med återstående hd, sedan anstalten blifvit
afsynad och godkänd;

c) att ränta erlägges med 3 V* för hundra om
året å oguldna delen af kapitalet, till dess att detsamma
blifvit genom årliga amorteringar under 40 år till fullo
guldet, dock att, därest staten själf får anlita lånevägen
för tillhandahållande af erforderliga medel för här
ifrågavarande ändamål, erlägges samma räntesats, som
staten får betala;

3:o) (lika med Kungl. Maj:ts förslag under mom. 3:o).

Därest det säl skilda utskottet finner skäligt att i större eller mindre
mån tillstyrka donna motion, torde utskotted föreslå de penningbelopp,
som af motionen kunna föranledas, äfvensom företaga eventuellt nödi o-a
redaktionsförändringar i motionens yrkanden.»

Bill. till liiksd. Prot. 1908. 8 Sami. 1 Åfd. 1 Saf t.

6

42

Utskottets

utlåtande.

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

De utredningar rörande tuberkulosens utbredning i vårt land, som
blifvit verkställda särskild! genom 1905 års kommitté, gifva oförtydbart
vid handen, att sjukdomens härjningar hafva sådana dimensioner, att
samhället måste i sitt eget intresse kraftigt ingripa för att skydda sig
mot det onda. Att, såsom kommittén framhållit, minst 30,000 tuberkulossjuka
finnas i landet och att minst 10,000 af rikets invånare årligen
aflida i tuberkulos, är i och för sig ett synnerligen bekymmersamt sakförhållande.
Att sjukdomen kräfver sina ojämförligt flesta offer i de
arbetskraftigaste åldersklasserna, gör saken från samhällelig synpunkt så
mycket betänkligare.

Genom tillsättande af 1905 års kommitté och framläggande af förevarande
proposition har Kungl. Maj:t för sin del fastslagit, att ifrågavarande
angelägenhet påkallar särskilda åtgärder från statens sida. Med
afseende såväl å de skäl, som af kommittén och Kungl. Maj:t härutinnan
blifvit förebragta, som ock å den allmänna anslutning, som kommitténs
förslag i princip vunnit från de hörda myndigheterna och kommunala
representationerna, kan utskottet ej finna annat än att tiden nu är inne
för ett sådant steg. Man torde också kunna påstå, att denna uppfattning
äger stöd i en mycket utbredd folkmening.

Den åtgärd, som'' enligt Kungl. Maj ds förslag i första hand bör
vidtagas, nämligen anordnande af tillräckligt antal vårdplatser för de
sjuka, finner utskottet fullt riktig. Utskottet delar också propositionens
mening, att staten bör bidraga till vinnande af detta mål. I fråga om
denna grundsats förete också samtliga uttalanden i ärendet fullständig
enighet.

Det har visserligen yppat sig någon tvekan, huruvida vårt land
skulle äga tillräckligt många för tuberkulossjukhusvården särskild! skolade
läkare för att möta det behof af sådana, som anordnandet af ett
stort antal tuberkulosvårdanstalter skulle medföra. I anledning häraf
tillåter sig utskottet meddela, att, enligt hvad utskottet inhämtat, svenska
nationalföreningen mot tuberkulos sedan år 1904 till läkare utdelat stipendier,
i regel 6 om året, för studier af sådan vård vid jubileumsfondens
sanatorier, och att föreningen lärer hafva för afsikt att äfven framdeles
fortsätta härmed. Det kan här tilläggas, att föreningen nyligen
beslutat utdela stipendier jämväl åt sjuksköterskor för idkande af studier
vid tuberkulossjukvårdsanstalter. Utskottet finner dock denna fråga
vara af den vikt, att ett särskild! uttalande bör göras därom, att intet
bör försummas, som kan göra våra läkare fullt förtrogna med de
moderna metoderna för upptäckande och behandling af tuberkulos.

43

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Olika meningar kunna gifvetvis råda om den form, i hvilken statens
understöd till tuberkulossjukvården bör utgå. Skilda förslag härutinnan
föreligga också till Riksdagens pröfning.

Hvad först kommitténs framställning beträffar, går denna ut på att
staten skall lämna understöd till såväl anstalternas uppförande som deras
drift. Den föreliggande propositionen upptager förslag om statsunderstöd
allenast i förra afseende^ Enligt hvad som oförtydbart framgår
af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, är emellertid
förslag om statsbidrag till driftkostnaderna att förvänta till Riksdagen
nästkommande år. Att staten äfven i denna del skänker sitt stöd åt
kommuner och enskilda, anser utskottet vara en nödvändig betingelse
för att striden mot tuberk niosen i vårt land skall kunna föras till ett
lyckligt slut. Det i propositionen förutsatta bidragsbeloppet, 50 öre per
dag och patient, synes vara det lägsta man härvid har att tänka på,

För närvarande föreligger sålunda till afgörande allenast frågan
om statsunderstöd till anstalternas uppförande. Härutinnan föreslås i
propositionen, att understödet skall utgå med högst en fjärdedel af den
enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,
däri ej inberäknad utgift för anskaffande af byggnadstomt.
Beträffande statsbidraget föreslås dessutom vissa inskränkningar, hvilka,
senare skola blifva föremål för utskottets granskning. I fråga om den
form, i hvilken understödet till anstalternas uppförande skulle utgå, har
friherre famm i likhet med kommittén föreslagit, att man härvid borde
gå lånevägen. Genom herr Olssons i Heden motion har en kombination
blifvit gjord af de båda grundsatser, som komma till synes i propositionen
och friherre Tamms motion.

När Kungl. Maj:t icke kunnat godkänna kommitténs förslag i fråga
om. statslån för uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter, har detta varit
betingadt hufvudsakligen af principiella betänkligheter mot att staten i
sådana fall som det förevarande uppträder såsom låneförmedlare. Hvad
vederbörande departementschef härutinnan anfört, är i hvarje fall värdt så
allvarligt beaktande, att man härvid icke synes böra beträda lånevägen
utan synnerligen trängande skäl. Den summa, till hvilken statsunderstödet
enligt Kungl. Maj:ts förslag kommer att uppgå, är visserligen betydande,
men det är att beakta, att den kommer att fördelas på minst tio
år. Det är också att märka, att, enligt hvad som framhålles i statsrådsprotokollet,
chefen för finansdepartementet visserligen betonat, att budgeten
genom Kungl. Maj:ts förslag under ett antal år skulle tyngas af ett rätt
afsevärdt belopp, men å andra sidan förklarat, att detta dock ej torde
blifva större än att budgeten mäktar bära detsamma.

44 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Vid valet mellan de olika förslagen på denna punkt anser sig utskottet,
med afseende å hvad i propositionen blifvit framhållet, böra förorda
hvad Kungl. Maj:t härutinnan hemställt.

I afseende å de allmänna bestämmelserna för åtnjutande af statsbidraget
har Kungl. Maj:t föreslagit, bland annat, att detsamma måtte bestämmas
till högst en fjärdedel af den enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad utgift för anskaffande
af byggnadstomt. Emellertid innefattar propositionen inskränkningar
i bidraget i två olika riktningar. A ena sidan skulle bidraget icke
få öfverskrida 1,000 kronor för hvarje sjukplats, vederbörande anstalt
beräknas rymma. A andra sidan skulle för län eller stad, som ej deltager
i landsting, statsbidraget ej i något fall utgå till flera sjukplatser
än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare. Den senare
inskränkningen skulle dock icke gälla för Jämtlands och Norrbottens län.

Såväl i fråga om förhållandet mellan statsbidragets storlek och den
verkliga byggnadskostnaden som ock beträffande inskränkningarna hafva
genom de i ämnet väckta motionerna ändringar i propositionen föreslagits.
I förstnämnda afseende hemställa alltså grefve Hamilton och herr
Palme i sina lika lydande motioner, att statsbidraget måtte bestämmas
till högst hälften af byggnadskostnaden, beräknad på sådant sätt som i
propositionen blifvit föreslaget, under det att herr Olsson väl anser, att
bidraget skall utgå med af ofvannämnda tvenne motionärer ifrågasatta
del af byggnadskostnaden men, i motsats till hvad såväl i propositionen
föreslagits som i nyssnämnda motioner förutsatts, hemställt, att
i denna kostnad skulle inberäknas utgift jämväl för anskaffande af byggnadstomt.
Slutligen föreslår herr Johansson, att statsbidraget bestämmes
till högst en tredjedel af byggnadskostnaden.

De i propositionen i förevarande afseende gjorda kostnadsberäkningarna
utgå från att statsbidraget kommer att tagas i anspråk med intill
1,000 kronor per säng, dock med nyssnämnda inskränkning i förhållande
till invånareantalet. I verkligheten lärer detta nog i ganska många
fall ej blifva händelsen, om statsbidraget är begränsadt till en fjärdedel
af byggnadskostnaden. Ty till och med om man på sina ställen måste
räkna med en byggnadskostnad af 4,000 kronor per säng, är det sannolikt,
att denna kostnad i åtskilliga fall kommer att väsentligt nedbringas, understundom
kanske med halfva beloppet och till och med därunder. Detta
låter sig väl i främsta rummet göra, om redan förefintliga byggnader
tagas i anspråk, men skall helt säkert på vissa håll visa sig görligt
äfven beträffande nybyggnader*

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N-.o 1. 45

De af utskottet tiar utvecklade synpunkterna böra visserligen
icke läggas till grund för beräkningen af de utgifter, som statsbidraget
kommer att orsaka staten, men äga däremot en afsevärd betydelse
för frågan om, till huru stor del af byggnadskostnaden statsbidraget
bör bestämmas. Härvid synes det utskottet, att med hänsyn
till de kommuner, som bygga billigare anstalter — och dessa komma
nog att hufvudsakligen återfinnas bland de ekonomiskt minst bärkraftiga
— statsbidraget bör utgå med större del af byggnadskostnaden än Kungl.
Maj:t° föreslagit. Man torde härvid icke ha vunnit tillräckligt genom
att gå allenast så långt som herr Johansson föreslagit eller till en tredjedel
af ifrågavarande kostnad. Å andra sidan anser utskottet det ej
heller vara tillrådligt att bestämma statsbidraget till hälften af kostnaden,
om, såsom herr Olsson i sin motion föreslagit, i densamma skall
inräknas utgift jämväl för anskaffande af byggnadstomt. Att emellertid
utan det af herr Olsson ifrågasatta villkoret fastställa statsbidraget till
hälften ni byggnadskostnaden, på sätt grefve Hamilton och herr Palme
föreslagit, torde icke vara förenadt med någon risk eller olägenhet i
öfrigt, under förutsättning att i enlighet med propositionen det villkoret
bestämmes, att bidraget icke må öfverstiga 1,000 kronor för hvarje sjukplats
vederbörande anstalt beräknas rymma. Om denna inskränkning
bibehålies, behöfver ej heller statsbidragets bestämmande till hälften af
byggnadskostnaden medföra någon väsentlig förändring i de af Kungl.
Maj:t gjorda kostnadsberäkningar i denna del.

Nu berörda synpunkt bör gifvetvis vinna beaktande jämväl vid bedömandet
af det utaf herr Olsson i hans motion framställda förslaget,
att det högsta beloppet per sjukplats får uppgå till 2,000 kronor.
Motionärens förslag i denna del kan dessutom komma att medföra så
väsentlig ökning åt statens utgifter för den angelägenhet, som här är i
fråga, att utskottet redan af den anledningen icke kan tillstyrka bifall
till förslaget.

Jämväl i fråga om den andra af de inskränkningar beträffande statsbidraget,
som i propositionen föreslås, hemställer herr Olsson om ändring.
Hans förslag utgår nämligen från att, i likhet med hvad Kungl. Maj:t
föreslagit i afseende å Jämtlands och Norrbottens län, statsbidraget skall
jämväl i öfriga delar af landet utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning
i förhållande till invånareantalet. Herr Hallin har i sin motion
yrkat, att Göteborgs och Bohus län skulle tillerkännas samma undantagsställning,
som enligt propositionen skulle tillkomma nyssnämnda
båda län.

Den inskränkning, som här är i fråga, har först af kommittén blifvit

46 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

föreslagen i afseende å statsbidraget till driftkostnaderna. De skäl, kommittén
åberopat för sitt förslag, hänföra sig hufvudsakligen till det förhållandet
att de största städerna, som i förhållande till folkmängden
utvisa större behof af vårdplatser än öfriga delar af landet, skulle, ehuru
de ekonomiskt bärkraftigaste bland rikets kommuner, erhålla större bidrag
i förhållande till folkmängden än öfriga kommuner. De af kommittén
anförda skälen har chefen för civildepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
förklarat sig anse äga giltighet jämväl såsom skäl för
motsvarande inskränkning beträffande statsbidrag till anstalternas uppförande
eller inrättande.

Såvidt angår de städer, som icke deltaga i landsting, nämligen Stockholm,
Norrköping, Malmö, Göteborg och Gäfle — hvilkas behof af vårdplatser
utgör respektive 2,6, 2,23, 2,01, 2,55, och 2,27 per 1,000 invånare —
anser utskottet, att några befogade anmärkningar svårligen låta sig göra
mot den af Kungl. Maj:t föreslagna inskränkningen. Hvad åter beträffar
de fyra län, i hvilka de behöfliga vårdplatserna till antalet öfverstiga
1 på 1,000 invånare, nämligen Göteborgs och Bohus, Västmanlands,
Jämtlands och Norrbottens, kan saken ställa sig i viss mån olika. De
båda sistnämnda länen hafva också i propositionen gifvits en undantagsställning,
som utskottet anser kunna väcka betänkligheter. Dock hafva
å andra sidan så goda skäl blifvit framlagda härför, att utskottet finner
sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag äfven på denna punkt. Då det
knappast kan sägas, att dessa skäl i samma grad och med samma styrka
äga giltighet med afseende å Göteborgs och Bohus samt Västmanlands
län, håller utskottet före, att undantaget icke bör utsträckas jämväl till dessa.
Utskottet anser sig slutligen böra i detta sammanhang framhålla, att den inskränkning,
hvarom här är tal, endast undantagsvis kan väntas göra sig
gällande förrän efter åtskilliga år, enär en sjukplats på hvarje tusental
invånare inom de särskilda länen och större städerna i allmänhet först
efter en något längre tid kan hinna anskaffas. Den möjligheten är
heller icke utesluten, att genom en rationell sjukvård under en följd af
år sjukdomens utbredning i Jämtlands och Norrbottens län kommer att
begränsas i sådan omfattning, att den särskilda förmånen icke kan af
länen tagas i anspråk. Å andra sidan kan det inträffa, att förhållandena
framdeles kunna föranleda därtill, att rätten att erhålla bidrag till sjukvårdsanstalter
oberoende af invånareantalet skulle anses böra utsträckas
jämväl till andra delar af riket än Jämtlands och Norrbottens län.

Kungl. Maj:t har slutligen äskat medgifvande af Riksdagen, att
landsting, kommuner, föreningar och enskilda må utan kostnad eller årlig
ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma,

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 47

undfå upplåtelse af för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter erforderlig,
kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara disposition.
En sådan upplåtelse skulle bero på pröfning af Kungl. Maj:t i hvarje
särskildt fall. Rätten till upplåtelse skulle afse jämväl boställsjord och
annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord. För sådan jord
skulle emellertid af vederbörande lämnas ersättning i enlighet med gällande
expropriationsförordning. Kungl. Maj:ts proposition i denna del
har icke varit föremål för något ändringsförslag från enskild motionär.

Rörande denna fråga tillåter sig utskottet erinra därom, att genom
Riksdagens beslut 1898 kronojord uppläts lör jubileumsfondens nuvarande
tre sanatorier att af sanatoriestiftelsen med full äganderätt disponeras.
Lika litet som någon erinran då gjordes från Riksdagens sida mot markupplåtelsen,
torde den nu föreliggande frågan böra gifva anledning till
någon principiell anmärkning. Då därjämte den förmån, propositionen
på denna punkt afser att bereda de vederbörande, som ämna inrätta
tuberkulossjukvårdsanstalter, med säkerhet kan väntas komma att underlätta
och påskynda anskaffandet af det erforderliga antalet vårdplatser i
landet, lära goda skäl förefinnas för ett bifall till propositionen jämväl
i denna del. Den här ifrågavarande förmanen synes, för åstadkommande
af en jämnare fördelning af densamma, i främsta rummet böra tillkomma
landstingen. . I detta sammanhang bör jämväl tagas i öfvervägande, huruvida
icke militära lägerplatser, som icke vidare användas för sitt ändamål,
lämpligen kunna tagas i anspråk för tuberkulossjukvårdsanstalter.

Beträffande det i propositionen framställda förslaget rörande statsbidrag
till uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter har
utskottet tillstyrkt ändring allenast i en punkt, nämligen i afseende å
förhållandet mellan beloppet af statsbidraget och byggnadskostnaden,
i hvilket afseende utskottet föreslår en ökning från eu fjärdedel till hälften
af nämnda kostnad. Mot de kostnadsberäkningar, som 1 propositionen
blifvit gjorda, och det belopp, som för år 1909 för ändamålet äskats, har
utskottet ej någon erinran att göra. Det torde emellertid härvid icke böra
lämnas oanmärkt, att anslaget, som för nämnda år kan antagas blifva fullt
tillräckligt, framdeles kan behöfva ökas, för den händelse att, såsom antagligt
är, maximibeloppet, 1,000 kronor per sjuksäng, i anledning af
utskottets ofvan gjorda ändringsförslag skulle komma att tagas i anspråk
i något större utsträckning än i Kungl. Maj:ts förslag beräknats. Sammanlagda
beloppet af statsbidragen kan härigenom närma sig 4,600,000
kronor i stället för af Kungl. Maj:t beräknade 4,00u,000 kronor.

Därest besparingar till äfventjrs skulle komma att göras på det anslag,
som för 1909 må varda anvisadt, förutsätter utskottet, att försko -

48

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N.-o 1.

om dessas användning framställes i propositionen i ämnet till nästkommande
års Riksdag.

På grund af hvad ofvan anförts får utskottet hemställa.

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Majrts ifrågavarande
proposition och grefve Hamiltons äfvensom herrar
Johanssons, Olssons och Palmes motioner samt med
afslag å friherre Tamms och herr Hallins motioner, må

l:o) till bidrag för uppförande eller inrättande af
tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukstugor,
tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för år 1909
anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

2:o) i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande
af ifrågavarande statsbidrag besluta:

a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall
vara till läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd
i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

b) att statsbidraget må bestämmas till högst hälften
af den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna
verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad utgift
för anskaffande af byggnadstomt, dock med den inskränkning,

att statens bidrag icke må öfverskrida 1,000 kronor
för hvarje sjukplats, vederbörande anstalt beräknas
rymma, samt

att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplätser
än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare,
med undantag beträffande Jämtlands och Norrbottens
län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats
utan inskränkning i förhållande till invånarantalet;

c) att statsbidrag må utbetalas först sedan vederbörande
anstalt blifvit afsynad och godkänd; och

d) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser
och villkor, som för statsbidragets åtnjutande
kunna finnas lämpliga att stadga; samt

3:o) medgifva, att landsting, kommuner, föreningar
och enskilda må, efter af Kungl. Maj:t i hvarje
särskildt fall verkställd pröfning, ritan kostnad eller

49

Bilsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för
anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter erforderlig,
kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara
disposition; dock att, när fråga är om boställsjord eller
annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,
ersättning därför af vederbörande bör lämnas i
enlighet med gällande expropriationsförordning.

Stockholm den 12 maj 1908.

På utskottets vägnar:

GUST. TAMM.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami.

1 Afd. 1 Haft.

7