Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 26 febr. 1892, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt
för qvinna att innehafva klockare- och kgrkosångarebefattningar.

I enlighet med ett af rikets ständer vid 1859—1860 årens riksdag
fattadt beslut lemnades genom kungörelsen den 8 mars 1861 det medgifvande,
att församling egde att till bestridande af organistbefattning, der denna ej
var med klockaresyssla förenad, antaga qvinna, hvilken fullgjort hvad författningarne
i öfrigt stadgade för kompetens till sådan befattning. Vid
nämnda riksdag förelåg jemväl förslag, att qvinna måtte kunna antagas till
klockare, men denna framställning blef af allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
afstyrkt och lyckades ej heller tillvinna sig ständernas bifall. Sedan
1861 har någon ytterligare utvidgning af qvinnans verksamhet på^det kyrkliga
området icke skett. Visserligen väcktes vid 1885 års riksdag inom Andra
Kammaren en motion i syfte att bereda rättighet för qvinna att innehafva
klockaretjenst, men denna motion, som af kammaren hänvisades till tillfälligt
utskott, blef af nämnda utskott afstyrkt under erinran att, då Kongl. Maj:t
redan vid åtskilliga tillfällen i anledning af gjorda ansökningar meddelat
resolutioner, af hvilka klart framginge, det egenskapen att /vara qvinna icke
utgjorde hinder för sökande af klockarebefattning, den rättighet, som motionen
åsyftade bereda qvinnan, måste anses redan vara för handen, Efter ett

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

kortare meningsutbyte blef utskottets hemställan af kammaren bifallen,
hvadan frågan förföll.

I eu något vidgad form har berörda fråga nu återupptagits i eu inom
Andra Kammaren af herr Emil Hammarlund väckt motion, n:o 98, hvilken
blifvit till utskottet hänvisad. I berörda motion anmärker motionären sålunda
till eu början, hurusom lika litet som det före 1885 funnes några
resolutioner, som bestyrkte det tillfälliga utskottets uppfattning i ämnet, lika
litet hade efter nämnda tid dylika resolutioner sett dagen. Så vidt det vore
motionären bekant, hade under åren 1885—1891 tillhopa 13 ansökningar af
qvinnor om rätt att söka klockarebefattningar pröfvats af Kongl. Maj:t. Åt
dessa ansökningar hade de, hvilka afsett rätt att söka klockarebefattning
inom hela riket, städse afslagits. I tvä fall hade på vederbörande domkapitels
tillstyrkan qvinna erhållit rätt att söka dylik befattning inom visst stift,
och sju qvinnor hade erhållit rättighet att söka sådan befattning i viss
församling.

Sedan motionären härefter redogjort för två af de omnämnda resolutionerna
samt i sammanhang dermed uttalat såsom sin öfvertygelse, att fölnärvarande
qvinna kunde blifva klockare allenast på grund af dispensation
från gällande lag, fortsätter motionären:

»Fråga kan allvarsamt uppstå, huru vida icke det vore bäst och rigtigast
att alldeles afskaffa hela klockareinstitutionen, sådan den nu ter sig.
T)e till klockaretjensten hörande göromål kunde lämpligen fördelas mellan
organisten och kyrkovaktare!!. På eu sådan anordning skulle helt visst både
folkskolan och kyrkomusiken vinna.

Men så länge klockarebefattningarna finnas qvar, föreligger intet rimligt
skäl att göra dem till ett uteslutande privilegium för männen.

De kompetensfordringar, lagen uppställer för sökande af klockare^enst,
äro visst icke af den art, att de ej kunna uppfyllas af qvinnor.

»Han skall» — heter det i kyrkolagen — »vara ärlig, trogen och
flitig, boklärd och kunna sjunga och skrifva, så att han deruti kan undervisa
församlingens ungdom.» Genom utslag den 3 oktober 1884 har Kongl.
Maj:t förklarat, att detta »boklärd» endast innefattar att hafva det mått af
kunskaper, som kan inhemtas i en vanlig folkskola, och egenskapen »kunna
sjunga» behöfver enligt samma utslag ej alls förefinnas. Kongl. Maj:t har
nemligen gillat, att på första förslagsrummet till en klockaretjenst framför en
mängd väl meriterade sökande uppförts en person, som endast hade betyg

Lagutskottets Utlåtande N:o 17. 7

från med folkskola likstäld undervisningsanstalt, och enligt detta betyg saknade
sångförmåga.

Vidare bör klockare i landsförsamling »förstå att med åderlåtning
allmogen betjena» samt ega »kunskap och färdighet i vaccinationens verkställande
och vederbörliga skötsel».

Det är allt, som fordras för att vara kompetent. Någon särskild
»klockareexamen» finnes ej.

Om vi sedan gå att betrakta klockarens åligganden, så lämpa de sig
lika väl, ja i några fall till och med #bättre för qvinna än för man. Klockarens
åligganden äro enligt kyrkolagen och senare gifna prejudikat följande:

1) »att sörja för ringningen och klämtningen» (enligt en mängd Kongl.
Maj:ts utslag innebär detta »sörja» icke vidsträcktare åliggande för klockaren
än att tillse, det ringning i behörig ordning och på bestämda tider anställes);

2) att »på behöriga tider ställa timklockorna»;

• 3) att »taga allt det i noga akt och förvar, som honom i händer antvardas
och förtros»;

4) att »vara presterna vid gudstjensten, skriftermålen och, när det
befalles, uti sockenbud samt annan kyrkotjenst vid handen»;

5) att »hålla kyrkan och kalken ren samt tillse, att kyrkodörrar,
portar och luckor stängas på torn och kyrkogård»;

6) att »biträda presterskapet med antecknande af de personer, som
angifva sig till skriftermål och nattvardsgång i kyrka»;

7) att åderlåta;

8) att vaccinera.»

I fråga vidare om rättigheten för qvinna att söka kyrkosång a >etjen s t
erinrar motionären, hurusom kungörelsen den 8 mars 1861 allenast gäller
organistbefattning, och att det i saknad af alla lagbestämmelser derutinnan
måste anses ovisst, om qvinna egde söka befattning af ifrågavarande art.
Till förebyggande af all tvetydighet uti nämnda hänseende torde det uttryckligen
böra i lag bestämmas, att qvinna, som eljest hade nödig kompetens,
finge söka och innehafva kyrkosångaretjenst.

Slutligen anmärker motionären, hurusom ett bifall till hans framställning
torde påkalla äfven ett par smärre ändringar i folkskolestadgan
samt i kongl. kungörelsen den 8 mars 1861.

I fall det medgåfves qvinna att söka klockaretjenst, borde nemligen
äfven folkskolelärarinna hafva samma rätt som folkskolelärare att med skolläraretjenst
förena klockarebefattning. I folkskolestadgans § 34 borde alltså
orden: »§§ 26 och 27» utbytas mot »§ 26» samt orden »eller med klockaretjenst»
utgå. Slutligen borde i kungörelsen den 8 mars 1861 orden: »der
denna ej är med klockaresyssla förenad» utgå.

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

I enlighet med hvad han sålunda anfört, hemställer alltså motionären,
»att Riksdagen måtte besluta:

dels att qvinna, hvilken fullgjort hvad författningarne för kompetens
till sådan befattning i öfrigt stadga, må söka och innehafva: a) klockaretjenst;
b) kyrkosångarebefattning;

dels att folkskolestadgans § 34 samt kongl. kungörelsen den 8 mars
1861 erhålla sådan förändrad lydelse, att hinder ej finnes för folkskolelärarinna
eller för qvinlig organist att söka och innehafva klockare- och
kyrkosångarebefattningar.»

På sätt motionären anmärkt, måste enligt gällande kyrkolag qvinna
för närvarande anses sakna rättigheten att söka och innehafva klockarebefattning.
Då emellertid Kongl. Maj:t, i särskilda fall, der qvinnas ansökning
att erhålla dylik befattning afsett allenast viss församling, någon gång ett
helt stift, redan frånträdt kyrkolagens grundsats i ämnet, och det icke lärer
kunna med fog påstås, att qvinnan i allmänhet mindre väl än mannen skulle
lämpa sig för de sysslor, som tillhöra klockaretjenst, har den utvidgning af
qvinnans verksamhetsfält, som motionen ställer i utsigt, synts utskottet eftersträfvansvärd.
Att deremot, på sätt motionären jemväl föreslagit, medelst
lag fastslå qvinnas rätt att söka kyrkosångarebefattning torde icke vara
lämpligt eller ens af behofvet påkalladt. Nämnda befattning finnes visserligen
omnämnd i författningar af kyrkligt-administrativt innehåll, men är för
den egentliga kyrkolagstiftningen fullkomligt främmande, och torde vid sådant
förhållande de församlingar, hvilka vilja anställa kyrkosångare, redan under
nuvarande förhållanden ega att till sådan tjenst utse qvinna, allenast hon
innehar den i kungörelsen den 8 december 1881 föreskrifna kompetens.

Såsom motionären erinrat, föranleder ett bifall till hans framställning
om rätt för qvinna att söka klockarebefattning smärre förändringar i så väl
gällande folkskolestadga som ofvan åberopade kungörelse af år 1861. Då
dessa författningar tillkommit i administrativ väg, och ändringar i desamma
icke böra ske annorledes än i sammanhang med den föreslagna ändringen af
kyrkolagen, har frågan synts utskottet lämpligast böra medelst en skrifvelse
öfverlemnas till Kongl. Maj:t.

Utskottet hemställer följaktligen,

att Riksdagen, i anledning af motionen, måtte i skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Riksdagen framlägga förslag till bestämmelse, att qvinna
må lika med man söka och innehafva klockarebefattning.

Stockholm den 26 februari 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herrar Bergström, Fröberg, grefve Klingspor, Pehrsson, L. O. Larsson,
Claeson och Öländer, Indika ansett, att utskottet bort afstyrka bifall till
motionen.

Bih. till liiksd. Prof. 1892. 7 Sami

12 Haft.

•)