Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 14.
3
N:o 14.
Ank. till Riksd. kansli den 28 jan. 1887, kl. 3 é. in.
Kongl. Maj:ts nådig a skrifvelse till Riksdagen i anledning af två
vid sist förflutna riksdag beslutade lagfor ändring ar; gifven
Stockholms slott den 22 januari 1887.
Då nedan omförmälda, af senast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,
öfver hvilka Kongl. Maj:ts beslut ej meddelades, innan Riksdagen
åtskildes, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t antagna, vill Kongl.
Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87 § regeringsformen, underrätta Riksdagen
om de skäl, som derför utgjort hinder.
I underdånig skrifvelse den 16 sistlidne mars anmäldes, att Riksdagen,
enär underlåtenhet att bevista s. k. husförhör icke kunde annorlunda anses,
än som eu kyrklig förseelse, hvilken icke borde vara belagd med sådana
verldsliga påföljder, som de för närvarande derför stadgade, för sin del
antagit följande
»Förordning om upphäfvande af förordningen angående plikt och
straff för dem, som försumma bivistande af katekesförhör, den 4 december
1765.
Härigenom förordnas, att förordningen angående plikt och straff för
dem, som försumma bivistande af katekesförhör, den 4 december 1765
skall upphöra att vidare gälla.»
Öfver detta förslag hafva infordrats utlåtanden från samtliga domkapitel
i riket, Stockholms stads konsistorium och hofkonsistorium; men
enär den af Riksdagen för dess del beslutade författning afser ändring af
kyrkolag, som eldigt 87 § 2 mom. regeringsformen icke kan genomföras
utan samtycke af allmänt kyrkomöte, och Kongl. Maj:t ej funnit skäl att,
för inhemtande af sådant samtycke, kalla kyrkomötet till särskild! sam
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 14.
manträde före början af 1887 års riksdag, har Kongl. Maj:t funnit Riksdagens
förevarande lagförslag nu icke till någon Kongl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda, men uppdragit åt chefen för justitiedepartementet att närmare
tiden för nästa kyrkomöte å nyo inför Kongl. Maj:t anmäla detta ärende.
Sedan Kongl. Maj:t i nådiga propositioner den 6 mars 1886 föreslagit
Riksdagen att antaga dels en förordning angående enskilda banker med
rätt att utgifva egna banksedlar, enligt hvilken för sedlar, som af bankbolag
utgåfves, skulle finnas i allmänt förvar satt pant, bestående af guld
eller värdepapper, dels en lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 §
handelsbalken, enligt hvilken innehafvare af banksedlar, som utgifvits åt
bankbolag, skulle i de bolagets tillgångar, som vore satta i allmänt förvar
såsom pant för sedlarna, njuta betalning framför alla andra, har Riksdagen
i skrifvelse den 16 maj 1886 anmält, att Riksdagen afslagit förstnämnde
lag, men deremot antagit den senare. Då emellertid lagen om tillägg till
17 kap. handelsbalken icke har annat skäl för sin tillvaro än omförmälda
i sammanhang dermed föreslagna stadgande i lagstiftningen om enskilda
banker och, sedan detta förfallit, komme att sakna all tillämpning, har
saken genom Riksdagens beslut kommit i det förändrade skick, att Kongl.
Maj:t funnit sig ej böra utfärda den af Riksdagen antagna lag angående
förändrad lydelse af 17 kap. 3 § handelsbalken.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR,
Nils von Steyern.
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse N:o 14.
5
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet ä* Stockholms slott lördagen
den 22 januari 1887,
i närvaro af
Hans excellens herr statsministern Themptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Röding,
von Krusenstjerna,
friherre Tamm.
18:o.
Departementschefen statsrådet von Steyern anmälde till justering förslag
till nådig skrifvelse till Riksdagen, i anledning af två vid sist förflutna
riksdag beslutade lagförändringar, och täcktes
Haris Maj:t Konungen, enligt statsrådets tillstyrkan,
gilla berörda förslag äfvensom förordna, att i öfverensstämmelse
dermed skulle till Riksdagen aflåtas nådig
skrifvelse af den lydelse, bilagan litt. C till detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.