Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 April 1878, kl. 2 e. m.

Särskilda Utskottets Utlåtande i anledning af väckta förslag angående
dels grundskatternas samt rustnings- och rotering
sbesvär ens afskrifning, dels reglering af nämnda skatter,
dels införande af en fastighetsskatt, för den händelse
minskning af statsinkomst skulle uppstå genom grundskatternas
förändring, dels förändrade bestämmelser i fråga
om allmänna bevillningens utgörande, dels ockförändrade
grunder för den kommunala, beskattningen.

Till Särskilda Utskottets behandling hafva öfverlemnats följande inom Riksdagens
Kamrar väckta motioner, som afse förenämnda ämnen, nämligen:

Inom Första Kammaren:

Motion N:o 34, af Herr F. A. Anderson, om antagande af en lag angående
förmögenhets- och inkomstskatt, i öfverensstämmelse med grunderna i förberedande
skattejemkningskomiténs förslag till ny bevillningsförordning; och

Motion N:o 35, af samme motionär, om ändring i 58 § af Kongl. Förordningen
om kommunalstyrelse på landet; samt
Inom Andra Kammaren:

Motion K:o 17, af Herr Nils Larson m. fl., angående afskrifning af grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären;

Motion N:o 18, af Herr Ola Andersson i Nordanå in. fl., om förändrad
lydelse af § 58 mom. 2 i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 Mars 1862;

Motion N:o 19, af samme motionärer, angående förändrad lydelse af §§ 2,
11 och 12 i gällande Bevillningsstadga;

Motion N:o 42, af Herr H. L. Rydin, angående en fastighetsskatt, för den händelse
minskning af statsinkomst skulle uppstå genom grundskatternas förändring;

Motion N:o 43, af samme motionär, angående omarbetning af Bevillningsstadgan,
för den händelse grundskatterna skulle komma att utjemnas eller afskrifvas;

Bill. till RiBd. Prof, 1878. 8 Sami. 1 Afä, 2 B afl. 1

2

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Motion N:o 44, af samme motionär, angående förändringar i Bevillnings stadgan;

_

Motion N:o 79, af Herr A. Adlercreutz, om reglering af grundskatterna;
Motion N:o 80, af samme motionär, om förändrade grunder för fastställande af
bevillningen för år 1879, samt

Motion N:o 82, af samme motionär, om ändring i den kommunala beskatt nmSen’l

sammanhang med dessa motioner har Utskottet till pröfning företagit dels
de delar af Herr E. Keys med fleres motion N:o 13 i Andra Kammaren, med förslag
till ny härordning, som afse skyldighet för rusthållare att vid haris afgång till
statsverket öfverlemna häst och persedlar äfvensom att under tiden för öfvergången
till en ny härordning besörja hästens vård och utfodring mellan mötena, dels och
Friherre R. M. Klinckowströms motion N:o 9 i Första Kammaren, angående bestämmande
af några hufvudgrunder för landtförsvarets organisation, i hvad den rör grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären.

Uti sin motion N:o 17 hafva Herr Nils Larson i Tullus m. fl., —- under förutsättning
att det af samma motionärer framlagda förslag till ny härordning i hufvudsakliga
delar vunne godkännande och under åberopande af den utaf Kammarradet
Albert Anderson gjorda utredning angående grundskatternas samt rustnings- och ioteringsbesvärens
afskrifning samt Arméförvaltningens, Förvaltningens af Sjöärendena,
Kammarkollegii och Statskontorets deröfver afgifna underdåniga utlåtande — föreslagit:
att Riksdagen måtte för sin del besluta:
l:o Beträffande grundskatterna:

att ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet i jordeböcker och räkenskaper
sammanföras till eu summa, under benämning grundskatt,

att med denna grundskatt äfven sammanföres den till statsverket ingående ersättning
för arbets- eller hofveriskyldighet, som ålegat vissa hemman och lägenheter
i Skåne äfvensom åtskilliga under f. d. öfverstebostället Lilla Bjurum i Skaraborgs
län förut arbetsskyldiga hemman; börande dervid denna ersättning, der den icke redan
blifvit till ett oföränderligt penningebelopp bestämd, dertill omsättas i den ordning
som för grundräntor och kronotionde i allmänhet är stadgad,

att grundskatt å jord af skatte- eller frälsenatur, öfverstigande för särskildt hernmansnummer
eller lägenhet fem kronor — med undantag för grundskatt å sådan efter
år 1809 kronan afhänd fast egendom, hvilken näst före öfverlåtelsen icke vant under
stadgad åborätt upplåten — äfvensom dels kronan behållen ofvannämnda minimibelopp
öfverstigande grundskatt å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman eller lagenheter,
hvilka innehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning, dels ock presternes
utlagor, såvida dessa för särskildt pastorat öfverstiga fem kronor, afskrifvas pa det

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

3

sätt att eftergiften bestämmes första året till tio för hundrade och sedermera hvartannat
år till fem för hundrade af grundskattens eller utlagornas ursprungliga belopp;
att denna afskrifning skall taga sin början med 1879 års utskylder;
att der i öfrigt, enligt hvad ofvan är sagdt, afskrifningsbar grundskatt för särskild!
hemmansnummer eller lägenhet eller presternes utlagor för särskildt pastorat
icke öfverstiga fem kronor, ifrågavarande grundskatt och utlagor skola oafkortadt
utgöras under de första fjorton åren af afskrifningstiden, eller till och med år 1892,
och derefter helt och hållet upphöra;

att grundskatt å sådan efter år 1809 från kronan under enskild eganderätt öfverlåten
egendom, hvilken näst före upplåtelsen icke innehafts med stadgad åborätt,
fortfarande skall utgöras till oförminskadt belopp, med rättighet för vederbörande
egare att när som helst friköpa sig från grundskattens utgörande genom erläggande
antingen på en gång af eu lösningssumma af femton gånger grundskattens belopp
eller ock under tio på hvarandra följande år af grundskattens dubbla belopp, i hvilken
sistnämnda händelse staten för årsbetalningens fullgörande skall ega lika säkerhet
som för grundskattens utbekommande;

att grundskatt å de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar skall, der
nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva, oafkortadt utgöras intill dess, vid upprättande
af nya kontrakt om dessa egendomar eller deras disponerande på annat sätt,
grundskatten kan utan förlust för statsverket upphöra;

att grundskatt å militära och civila boställen skall vid afskrifningens början helt
och hållet upphöra; den Kronan behållna grundskatt af dessa egendomar dock endast
så vida densamma kan statsverket ersättas genom en motsvarande minskning i vederbörande
embets- eller tjenstemans penningeaflöning;

att sådan i kronans jordeböcker upptagen grundskatt å ecklesiastika boställen
samt å hemman och lägenheter tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning, som
är vederbörande boställsinnehafvare eller hemmansegare anordnad, skall vid afskrifningens
början ur jordebok och räkenskaper uteslutas;

att någon afskrifning icke skall ega rum, vare sig af de skogsräntor, som utgöras
för områden, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga
sågverk i de norra länen upplåtna, eller af de afgifter, hvilka blifvit åsätta åtskilliga
inom nämnda län belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter; börande
dessa räntor och afgifter redovisas under titel arrendemedel;

att den arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu åligger en del hemman och
lägenheter i Skåne mot afkortning å hemmanens och lägenheternas räntor skall afskrifvas
på det sätt, att, sedan den spanmålsafgift, som af hemmanen fordras såsom
ersättning för befrielse från arbetsskyldigheten och hvilken likasom det penningebelopp,
hvartill en del lägenheters arbetsskyldighet blifvit uppskattad, kan antagas motsvara
arbetets värde, samt de dagsverken öfriga lägenheter böra utgöra, blifvit omsatta
till penningar i den ordning, som för grundräntor och kronotionde är bestämd,

4

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

hvarje arbetsskyldigt hemman och lägenhet årligen af statsmedel tillgodonjuter ersättning,
motsvarande så stor procent af det antagna värdet å arbetsskyldigheten,
som till och med året näst före ersättningens utbetalande blifvit afskrifven; börande,
om arbetsskyldigheten, under afskrifningstiden upphör, det för densamma bestämda
värde jemte den för arbetsskyldigheten afkortade räntan, minskade enligt den allmänna
afskrifningsplanen, utgöras;

att räntor å skattefrälsehemman eller sådana räntor, hvilka genom köp, byte
eller gåfva kommit från kronan i enskild persons hand, äfvensom ej mindre den
kronotionde hvilken åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar eller under annan
enskild eganderätt innehafves, än ock den rätt till arbete af vissa hemman, som
ännu må tillkomma egare af skatte-sålda kronoegendomar, vid afskrifningstidens början
skola af staten inlösas, räntorna efter 1876 års taxeringsvärde, kronotionde!],
sed au dess värde efter medeltalet af 1868—1877 årens medelmarkegångspris med
tillagd forsellönsersättning af 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten
för hafre blifvit kapitaliseradt efter fem för hundrade, med det sålunda erhållna
kapitalbelopp, och arbetsskyldigheten, efter dess uppskattning i dagsverken,
med det belopp, som genom tillämpning af förut nämnde års medelmarkegångspris
och kapitalisering efter nyss anförda måttstock uppkommer;

att der vederbörande rånte- eller tiondeegare eller den, som eger tillgodonjuta
arbetet, eller egare af inteckning i frälseränta icke åtnöjes med förutnämnda lösniugspris
eller värdet å sådan ränta icke är i 1876 års taxeringslängd särskildt upptaget,
inlösningspriset skall bestämmas af tre gode män, af hvilka Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, å kronans vägnar, samt ränte- eller tiondeegare eller den, som
eger tillgodonjuta arbetet, utse eu hvardera och domstolen i orten den tredje; börande
i öfrigt föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 14 April 1866 angående
jords eller lägenhet afstående för allmänt behof härvid i tillämpliga delar tjena
till efterrättelse;

att de sålunda inlösta räntorna och kronotionde!! samt de i stället för arbetsskyldigheten
bestämda dagsverkena skola omsättas enligt föreskrifterna i Kongl.
Kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869 samt till
kronan utgöras med rätt för vederbörande skattskyldige till afskrifning efter den
här ofvan angifna allmänna planen;

att räntor, som äro af frälseskattenatur eller äro med dessa jemförliga, skola,
för så vidt de äro i jordeböcker och räkenskaper upptagna, derutur uteslutas utan
rubbning i öfrigt af skyldigheten att desamma utgöra;

att alla i jordeböcker och räkenskaper förekommande anordnade rånte- och
tiondeanslag, för hvilka något besvär i stället utgöres eller hvilka utgöra ersättning
för jordförluster i följd af kanal- och väganläggningar, så snart afskrifningen tager
sin början, till statsverket indragas emot ersättning af statsmedel till vederbörande,
svarande mot ränte- eller tiondeanslagets i jordeboken upptagna belopp;

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

o

att förmånen af grundskatternas afskrifning å de under bruk skatteköpta hemman
skall tillgodokomma åboen;

att någon ny eller tillökad grundskatt från och med afskrifningstidens början
icke skall åsättas, med undantag för:

a) rekognitionsskogar samt sådan jord, hvilken, utan uppodlingsskyldighet till
följd af redan meddeladt beslut, skall, emot erläggande af skatteköpeskilling och utgörande
af grundskatt, till enskilde öfverlåtas; börande, då upplåtelse under enskild
eganderätt af dylik egendom framdeles sker, köparen förpligtas att, jemte erläggande
af skatteköpeskilling enligt nu gällande stadganden, friköpa sig från skyldigheten
att utgöra grundskatt genom erläggande af en löseskilling, motsvarande femton
gånger grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra länen i ersättning
för privilegierad stockfångst; börande dessa områden icke vidare till hemman indelas,
utan enligt hittills gällande stadganden, alltid åsättas skogsränta, hvilken, i likhet
med hvad beträffande redan åsätta dylika räntor här ofvan är sagdt, skall i räkenskaperna
redovisas såsom arrendemedel;

att redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan afskrifningen börjat, efter åtnjutna
frihetsår skall utgöras, må den skattskyldige eftergifvas;

att sådana trakter å öfverloppsmarkerna inom Stora Kopparbergs län och de
norrländska länen, hvilka erbjuda ringa tillfällen till odling och, vare sig genom
sitt läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans omtåden
eller eljest genom sin särskilda beskaffenhet, icke äro lämpliga att såsom
kronoparker bibehållas, alltid skola utan åsatt grundskatt åt den högstbjudande under
eganderätt a auktion försäljas, med förpligtelse för köparen, dels, om marken är
emot smörränta upplåten fäbodelägenhet, att lemna innehafvarne deraf ostörde i deras
rätt till bete och nödigt bränsle äfvensom till virkesfångst för hus och hägnadel,
som för betesrättens begagnande äro behöfliga, dels ock att, i fråga om nyttjanderätten
till den å marken växande skog vara underkastad enahanda bestämmelser,
som, i afseende på skog å skattehemman, uppkommet af nybygge, hvilket hädanefter
från kronan upplåtes, enligt Kongl. förordningen den 29 Juni 1866 gälla för
sådant hemmans egare;

att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman,
utan ock till andra sådana under åborätt upplåtna, kronan tillhöriga hemman
och lägenheter, hvilkas åboar af Kongl. Majrts Befallningshafvande antagas och
som enligt hittills gällande föreskrifter, emot till Statsverket ingående afgift, kunna
till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild köpeskilling eller annan afgift,
tillkomma den person, som derå vid den tid, då denna förändring vidtager, innehar
lagligen befästad, med skatteköpsrätt förenad besittning, eller pröfvas vara dertill
berättigad; samt

att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt och när den

6 Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

samma funnits vara ostridig och af beskaffenhet att, enligt hittills gällande stadganden,
skatteköpsrätt dermed varit förenad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har
att förordna om ofvannämnda hemmans och lägenheters omföring i jordeboken ifrån
krono till skatte och derom hos Kammarkollegium göra anmälan;

2:o. Beträffande rustnings- och roteringsbesvären:
att dessa besvär äfvensom de utskylder, hvilka, emot befrielse från ellei lindring
i roteringen uti vissa orter utgöras, skola afskrifvas samtidigt med och efter
samma allmänna afskrifningsplan, som för grundskatterna härofvan blifvit föreslagen,

med undantag för: ,

a) extra roteringen och frälserusttjensten, äfvensom presterskapets åliggande att

vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmål, hvilka skyldigheter skola vid afsknf ningstidens

början helt och hållet upphöra;

b) de på grund af kontrakt vakanta rusthåll eller rotar, hvilkas vakansafgitter
understiga det medelvärde, för ett rusthåll eller eu rote,^ som här nedan omförmäles;
börande dessa rusthåll eller rotar först då komma i åtnjutande af afskrifning
i likhet med rusthåll och rotar i allmänhet vid samma regemente, kår eller båtsmanskompani,
när vakanskontrakten upphöra och vakansafgifterna erläggas efter berörda
medelvärden, eller afskrifningen fortgått så långt, att den qvarstående planmessiga
rustnings- eller roteringskostnaden för ett rusthåll eller en rote icke öfvei stiger

vakansafgiften; „

att prestationerna vid hvarje rusthåll eller rote bestämmas regements-, kar och,

vid båtsmanshållet, kompanivis till nedannämnda värden, nemligen;
vid Lifregementets dragonkår oclil
» Lifregementets husarkår I

» Smålands husarregemente................

» Skånska husarregementet................

» Skånska dragonregementet...............

» Lifregementets grenadierkår...............

» Andra Lifgrenadierregementet..............

» Vestgöta regemente ..................

» Smålands grenadierbataljon...............

» Jemtlands hästjägarekår (för dubbelrote)..........

» Första Lifgrenadierregementet..............

» Uplands regementei ......

» Vermlands »

» Skaraborgs » 1 ..........

» Kalmar » J

» Södermanlands regemente)

» Elfsborgs » (

400 kr.

350 »
330 »
320 »
300 »
310 >
330 »
290 »
260 »
190 »

180 »
170 »
130 »

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

7

vid Kronobergs regemente

» Vestmanlands »

» Jönköpings »

» Nerikes » • • ■ •

» Dalregementet

» Bohusläns regemente] • • • •

» Helsinge regemente......

» Vestgöta-Dals regemente . . .

» Norrbottens fältjägarekårl
» Jemtlands fältjägarekår j '' '' ‘

» Vesterbottens fältjägarekår
» Norra Skånska infanteriregementet
» Södra » »

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

>

Första Blekinge kompani!

Fjerde » » >. . .

Sjette » »

Andra » » ...

Tredje » »

Femte » »

Första Södra Möre kompani > .
Andra » » »

Tredje » » »

Tjust kompani

Södra Roslags Andra kompani).
Norra » Första » ]

Smålands kompani
Östergötlands kompani
Bohus Första »

» Andra »

Vestergötlands »

Första Norrlands Första kompani
Första » Andra »

Andra » Första »

Första Södermanlands kompani
Andra » »

Södra Roslags Första »
Gotlands Första »

» Andra »

Södra Hallands »

Ölands Första *

. . 160 kr.

. . 150 »

. . 140 »

. . 120 »

. . 210 »

. . 100 »

, . no »

. . no >

. . 120 »

. . 100 3»

140 »

. 120 »

130 >

no »

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

vid Ölands Andra kompani 1 110 kr

» Norra Koslags andra kompani]

» Norra Hallands kompani.................100 >

* Andra Norrlands Andra kompani.............. 150 »

Frälseroteringen i Kalmar och Blekinge län............130 »

att liqviderna emellan statsverket, å den ena sidan, och rust- eller rotehållare,
å den andra, under hela afskrifningstiden skola verkställas efter nyssnämnda värden
med undantag för:

a) soldatrotarne inom Sårna, Idre och Hede byalag i Stora Kopparbergs län,
båtsmansrotarne på Visingsö samt »de nio båtsmansrotar i Kalmar län för hvilka
presterskapet emot eftergift af sina utlagor erlägga vakansafgift, å hvilka rotar värdena
skola utgöra samma belopp, hvarmed vakansafgifterna för dessa rotar nu utgöras; b)

utsockne frälsehemman i Halland och med ordinarie rotering, till hälften
emot annan roterad jord, belagda hemman inom de f. d. privilegierade jernbergslagerna,
hvilka hemmans roteringsskyldighet för hvarje rote skall bestämmas till hälften af
ofvannämnda medelvärde;

c) de på grund af kontrakt vakanta rusthåll och rotar, för hvilka ofvannämnda
medelvärden endast skola tillämpas, i mån som kontrakten löpa till ända eller vakansafgiften
är högre än medelvärdet, sådant det, efter afräkning af hvad som blifvit

afskrifvet, årligen befinnes;

att rust- och rotehållare skall vara skyldig att äfven under afskrifningstiden utgöra
rustnings- och roteringsbesväret effektivt, intilldess ryttaren, soldaten eller båtsmannen
afgår, då rust- eller rotehållare!! är skyldig och berättigad att eilägga vakansafgift
och derå i behörig ordning tillgodonjuta afskrifning;

att de skyldigheter, som på vissa orter utgöras emot befrielse från eller lindring
i roteringsbesväret, skola, för så vidt de icke redan bestå af penningar, dertill omsättas
med användande af medeltalet af 1868—1877 årens medelmarkegångspris,
eller, der å några skyldigheter medelmarkegångspris ej finnes, efter medeltalet af
nyssnämnda års markegångspris;

att jemväl hästvakansspanmålen omsättes till penningar efter medeltalet af
1868—1877 årens medelmarkegångspris;

att vid afskrifningstidens början till statsverket indragas:

a) de Göteborgs stad anslagna rotar inom Sävedals härad;

b) de vakansafgifter af Sårna, Idre och Hede byalag, som nu tillgodonjutas af
Elfdals socknemän, hvilka befrias från skyldigheten att vid inträffande krig anskaffa

de soldater, för hvilka ifrågavarande afgifter utgått;

c) de till regementen och kårer nu ingående vakansafgifter, emot ersättning af
statsmedel till vederbörande, svarande emot vakansafgifternas belopp;

att do till statsverket indragna rånte- och tiondeanslag, för hvilka ersättning

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

9

till rusthåll och rotar nu utbetalas efter årlig medelmarkegång, omsättas till penningar
efter medeltalet af 1868—1877 årens medelmarkegångspris, och beloppet deraf
med tillagd forsellönsersättning å spanmålen, beräknad till 8 öre kubikfoten för råg
och korn samt 6 öre kubikfoten för hafre, för hvarje rusthåll eller rote sammanföres
med så väl de till vissa rusthåll eller rotar utgående penningeanslag af statsmedel,
som den redan till penningar omsatta grundskatt, hvilken för rustningen eller roteringen
hittills frinjutits, men, enligt hvad förut är sagdt, vid afskrifningstidens början
skall till statsverket indragas, hvarefter ifrågavarande statsanslag skola, i en summa
för hvarje rusthåll eller rote, under namn af rustnings- eller roteringsunderstöd med
oförändradt belopp godtgöras vederbörande, på sätt här nedan sägs;

att för rotar, hvilka icke åtnjuta något understöd af statsmedel, afskrifningen
försiggår sålunda att, der roteringen utgöres effektivt, roten årligen af statsmedel
tillgodonjuta!1 ersättning, motsvarande så stor procent af det antagna värdet å roteringskostnaden,
som till och med året näst före ersättningens utbetalande är afskrifven,
hvaremot, der roteringsskyldigheten fullgöres medelst erläggande af vakansafgift,
hvilken, i enlighet med hvad förut är sagdt, bör genom afskrifning minskas,
det ursprungliga beloppet deraf, beräknadt till det värde, som för en rote i allmänhet
här ofvan är antaget, nedsättes med så stor procent, som till och med året näst
före vakansafgiftens erläggande blifvit eftergifven;

att för rusthåll eller rotar, hvilka åtnjuta understöd af statsmedel, afskrifningen
verkställes på det sätt, att,

a) der ofvannämnda värde å rustnings- eller roteringskostnaden är större än
understödet, vederbörande rust- och rotehållare, så länge besväret utgöres effektivt,
jemte nyssnämnda understöd tilldelas en årlig ersättning, motsvarande så stor procent
af skilnaden emellan understödet och värdet å rustnings- eller roteringskostnaden,
som, enligt den antagna måttstocken för afskrifningen, till och med året näst
före ersättningens utbetalande är eftergifven, hvaremot, i händelse rustnings- eller
roteringsbesväret fullgöres genom erläggande af vakansafgift, merberörda understöd
indrages till statsverket, samt rust- och rotehållare årligen erlägga så stor procent åt
skilnaden emellan omförmälda värde å rustnings- eller roteringskostnaden samt nyssnämnda
understöd, som vid början af det år, hvarunder inbetalningen egen rum, efter
ofvannämnda måttstock för afskrifningen då ännu qvarstår;

b) der det antagna värdet å rustnings- eller roteringskostnaden är lika stort
med eller mindre än understödet, detta sistnämnda, så länge besväret utgöres effektivt,
skall utbetalas till vederbörande rust- eller rotehållare, utan rättighet för dem
att derutöfver tillgodonjuta något ytterligare anslag af statsmedel, men, i händelse
rusthåll eller rote är vakant, skall indragas till statsverket emot befrielse för rusteller
rotehållaren från vidare utgifter för rustnings- eller roteringsbesväret;

att sådana boställen och hemman, hvilka nu äro ålagda ordinarie rotering emot
full ersättning derför, beräknad efter markegångspriset å kostnaden för eu soldat Bih.

till Riksd, Prat. 1878, 8 Sami 1 Afd. 2 Haft, 2

10

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

eller båtsmansrote, från och med afskrifningstidens början och så länge besväret utgöres
skola tillgodonjuta ersättning af statsmedel efter de i och för afskrifningen
antagna värden å kostnaderna för en soldat- eller båtsmansrote i allmänhet;

att understöd eller ersättning för rustning eller rotering, hvilket af statsmedel
utgår, skall vid de årliga uppbördsstämmorna för det föregående året till vederbörande
utbetalas, likasom äfven de vakansafgifter, hvilka de rustnings- eller roteringsskyldige
skola utgöra, då erläggas;

att ordinarie eller extra rotering från och med afskrifningstidens början icke
skall åsättas, med undantag för nya hemman och lägenheter inom Westerbottens och
Norrbottens län, hvilka, med hänsigt till de gamla med ordinarie rotering in natura
derstädes belagda hemmanens rättighet att af nyhemmau, i mån som de ingå i
skatt, erhålla understöd i roteringen, för så vidt de äro belägna inom det till soldathållet
derstädes hörande område samt, i anseende till sin jordnatur, enligt nu gällande
stadganden äro underkastade ordinarie rotering, skola, allt efter som de ingå
i skatt, nyssnämnda besvär åläggas på det sätt, att rotemantalet, efter jemförelse af
hemmanets eller lägenhetens beskaffenhet i förhållande till förut roterade hemman
inom orten, föreslås af beredningskomitén inom hvarje socken, pröfvas af vederbörande
taxeringskomité, och slutligen fastställes af pröfningskomitén, börande derefter
för dessa hemman vakansafgift erläggas efter enahanda beräkningsgrund, som föt
vakansafgifts utgörande i allmänhet här ofvan är sagdt;

samt beträffande kyrkotionden i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän:
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att der sådant ännu icke skett, den till
andra än församlingarnes egna ändamål anordnade kyrkotionden i Skåne, Halland,
Blekinge och Bohuslän indrages till kronan emot ersättning och omsättes i penningar,
enligt den för kronotionde^ omsättning stadgade grund, samt afskrifves på sätt om
grundskatter i allmänhet här ofvan föreslås; och

att Riksdagen må i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes efter föregången
utredning vidtaga åtgärder för afskrifvande efter samma plan, så fort ske kan,
jemväl af den kyrkorna i ofvannämnda provinser behållna eller i öfrigt för församlingarnes
egna behof använda kyrkotionden, så att detta sker utan statsverkets betungande.

Uti otvanberörda delar af motionen N:o 13, med förslag till ny härordning,
hemställa motionärerne att, för underlättande af öfvergången från den nuvarande till
den af motionärerne föreslagna härordningen, måtte bestämmas:

att vid karls afgång från rusthåll till statsverket utan ersättning öfverlemnas
häst och persedlar vid uppsuga regementen och kårer, men blott persedlar vid de
afsutna, allt i mönstergildt skick enligt nu gällande bestämmelser; och

att, om staten så fordrar, åligger det samma rusthåll att under Öfvergångstiden
mellan mötena besörja hästens utfodring och vård, efter pris, som genom markegångssättning
för året bestämmes.

Särskilda Utskottets Utlåtande Nto 2.

11

Uti sin motion N:o 9 hemställer Herr Friherre Klinckowstrom, i fråga om
rustnings- och roteringsbesvären samt grundskatterna, hufvudsakligen:

att rust- och rotehållare, i sammanhang med befrielse från grundskatter samt
rustnings- och roteringsbesvärens utgörande, öfverlemna till staten, utan ersättning,
nuvarande ryttare-, soldat- och båtsmaustorp, der sådana finnas, jemte ett ©ingifvande
åkerland af ett tunnlands vidd, äng af äfven ett tunnlands vidd samt nödig
hagmark för en ko och 2 å 3 får till sommarbete. Har torp större jordvidd än ofvan
är nämndt, ege staten rättighet, der så pröfvas för det allmänna nödigt eller
nyttigt vara, lösa denna öfverloppsjord efter laga värdering till det i orten gångbara
pris. I annat fall återgår nämnde jord till det stamhemman den ursprungligen tillhört;

att vid de rotenummer, som antingen icke hafva jord eller otillräcklig sådan,
eller inga eller icke laga antal byggnader, eller slutligen sakna så väl byggnader som
jord, såsom bland andra de nyroterade hemmanen, hvilka erlägga vakansafgift, skall
torp med laga hus och minsta lagliga areal af åker, äng och betesmark, der görligt
är, genom de till roten hörande hemmanens försorg och på deras bekostnad anskaffas
och kostnadsfritt till staten öfverlemnas, sedan sådant torp, efter laga besigtning,
bfifvit gilladt och godkändt. 1 annat fall lösa sig dylika roteringsskyldiga hemman
från sistnämnda skyldighet antingen genom att till staten lemna torpets och torpjordens
kapitalvärde med ett tusen kronor eller att sjelfva, der krigsstyrelsen så nödigt
finner, fortfarande bekosta knektens inqvartering in natura;

att, som hvarje ryttare och knekt, så vidt görligt är, bör förses med torp, dylik
bostad med omgifvande åker, äng och betesmark, till den vidd förut blifvit nämndt,
bör, der intet torp för soldaten hittills funnits, eller roteringsskyldiga hemmanen äro
pligtiga sådan bostad anskaffa, genom statens försorg beredas medelst expropriation
af jorden på passande ställe och de nödiga byggnadernas uppförande;

att statsverket öfvertager alla de omkostnader, rust- och rotehållare hittills
haft med ryttares och knekts anskaffning, lega, lön och underhåll, torpbyggnad och
dess underhåll, qvarn- m. fl. resor, brukning m. m. d. Denna skyldighet öfverlåter
krigsstyrelsen att, emot vederbörlig redovisning, besörjas af eu vid hvarje indelt regemente
eller kår bildad ekonomisk: direktion, som eger antingen omedelbart öfvertaga
dessa åligganden, i sin helhet eller delvis, eller ötverlåta dem till enskilda personer
i orterna genom der hållna entreprenad-auktioner;

att alla de omkostnader staten får vidkännas för öfvertagande af hittills rustoch
rotehållare åliggande skyldigheter, jemte de ersättningar statsverket derför, tid
efter annan, dem lemnat, äfvensom kostnaden för hela boställsverket och truppens
inqvartering med mera med hvad till indelta armens och flottans aflöning hörer ——
garanteras genom lag;

samt att Kongl. Maj:t, i sammanhang med förslag till ny härordning, äfven täcktes
framställa förslag till afskrifning af grundskatterna, i hvad ordning och inom
hvilken tid detta bör ske, samt huru medlen dertill skola anskaffas.

12

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Redan länge halva de al ålder a jorden hyllande grundskatterna utgjort
föremål för ett missnöje, som på senare tider gifvit sig uttryck i allt starkare
framträdande yrkanden om deras uteslutande ur vårt skattesystem. Då nämnda
skatter städse utgjort en betydande del af de inkomster staten egt att för samhällsbehofvens
tillgodoseende påräkna, af större betydelse ju längre man går tillbaka
i tiden, och samma skatter, såsom med oföränderligt belopp utgående af det
säkraste kapital inom landet, kunna ur statsfinansiel synpunkt framför andra skatter
anses erbjuda förmånen af en under alla omständigheter säkert påräknelig tillgång
för det allmänna, anser sig Utskottet, innan det öfvergår till behandlingen
af de föreliggande motionerna, böra i korthet vidröra de egenskaper hos grundskatterna,
sådana de på grund af historiska förhållanden äro hos oss bestående,
hvilka förr eller senare måst framkalla ofvan antydda missnöje, och utaf frågan
om en reform af vårt skatteväsende, med särskild hänsyn till jordbeskattningen,
gorå en allt mer till lösning trängande samhällsangelägenhet.

I äldsta tider var besittningen afjord grunden och måttstocken för all politisk
betydenhet inom samhället. Vid de enkla samhällsförhållandena, då behofven
ej sträckte sig långt utöfver det för lifvets uppehälle nödtorftiga, var det ock naturligt,
att jordbruksnäringen, genom hvilken dessa behof lättast och omedelbarast tillgodosågos,
blef så godt som den enda näringen och landets befolkning hufvudsakligen
jordbrukande. Under sådana förhållanden måste den beskattning, som
för det allmännas behof kunde erfordras, blifva eu beskattning å jorden. Man
finner ock att, med undantag för några obetydligare personella utskylder, de äldsta
i våra häfder omtalade skatter varit utgifter, som utgått af större eller mindre
fördelningar af jorden, dervid man synes hafva, så vidt det under dåvarande outvecklade
samhällsförhållanden varit möjligt, bemödat sig att någorlunda jemnt fördela
dessa utskylder. Men i nu antydda förhållanden inträdde efter hand en förändring.
Med den i bredd med odlingens framsteg inträdande stegringen i lefnadsbehofven
äfvensom den ökade säkerheten till person och egendom samt stadgan i alla samhällsförhållanden
uppstodo stadsmannanäringame och utvecklade sig småningom
till allt större betydelse. På grund af vårt lands afskeda läge samt folkets öfvervägande
böjelse för krigiska idrotter kunde likväl denna utveckling endast långsamt
fortgå, hvarföre staten fortfarande var hänvisad att särskildt ur den fasta
egendomen uttaga största delen af de för de allmänna behofven erforderliga medel,
och ännu under förra hälften af sjuttonde århundradet anlitades för att möta
de åt de stora krigen vållade utgifter i vidsträckt mån denna utväg. Följden häraf
blef emellertid en jordbeskattning, som, ofta till en början härledd från tillfälliga
gärder för tillfälliga behof och slutligen faststäld utan vidare hänsyn till
den relativa afkastningen af jorden och andra beskattningsföremål, blef fristående
inom skattesystemet och måste, — då staten i denna beskattning hade, en gång för
alla, eu gifven tillgång och sålunda kunde i samma män lindrigare beskatta de icke

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2. 13

jordbrukare samhällsklasserna, samt då den indirekta beskattning, hvarigenom en
del af statens utgifter kunde betackas, någorlunda lika drabbade alla klasser i samhället,
— för den jordbrukande befolkningen, såsom helt betraktad, blifva synnerligen
tryckande. Härtill kom, att om ock de afjorden utgående skatter från början,
på sätt nyss blifvit antydt, kunna anses hafva varit någorlunda jemnt fördelade,
härutinnan i tidernas längd måste på grund af jordens olika uppodling och
andra förhållanden uppstå en synnerlig ojemnhet, som med afseende på de hinder
för en allmän jemkning af jordbeskattningen, som uti äldre tiders bristfälliga
statistiska insigter och de med en sådan åtgärd förbundna kostnader och besvär
förefunnos, icke blef afhjelpt och blef ännu mer i ögonen fallande till följd deråt
att åtskillig jord var helt och hållet eller till största delen befriad från skatt, dels
mot utgörande af prestationer, hvilka, om de ock i värde ursprungligen mä hafva
motsvarat de skatter, för hvilka de voro afsedda att utgöra ersättning, snart nog
sjönko betydligt derunder, dels utan skyldighet att utgöra sådant vederlag. I
den mån med samhällets utveckling å ena sidan alla näringar förkofrades och
å den andra allt större olikheter i de särskilda jordbruksfastigheternas värde i förhållande
till den åsätta grundskatten inträdde, måste hos den jordbrukande befolkningen
vakna till lif föreställningen om obilligheten ej mindre af jordbruksnäringens
tyngre beskattning i förhållande till andra näringsgrenar, än äfven af det synnerligen
ojemna sätt, hvarpå denna beskattning tryckte olika jordbruksfastigheter, en
föreställning, som, i den mån nämnde befolknings målsmän förmådde göra sin röst
gällande, måste föranleda yrkanden till en böljan om rättelse af de mest i ögonen
fallande oegentligheterna i beskattningsväg samt, ju längre rättelse uteblef och
i följd deraf så väl nämda oegentligheter som känslan af det obilliga i dem ökades,
yrkanden om desammas mer eller mindre fullständiga utplånande. Den invändning,
hvarmed dessa anspråk alltsomoftast blifvit bemötta, att nemligen giundskatten
på grund af den långa tid, hvarunder den hvilat å jorden, förlorat karakter
af skatt samt iklädt sig egenskapen af ränta å ett i fastigheten mtecknadt
ouppsägbart kapital, som, då de nuvarande egarne till jorden förvärfvat densamma,
blifvit vid bestämmande af jordens värde taget i betraktande och derföre ej kunde
sägas obilligt trycka dem, har i de jordbrukande klassernas föreställning ej kunnat
vinna insteg annorlunda än som ett teoretiskt betraktelsesätt, hvilket ej föi
dem förmått förklara billigheten och rättvisan af den högre beskattning, som i
jemförelse med andra näringsgrenar trycker jordbruket, lika litet som den påfallande
ojemnheten i denna beskattning.

En sådan skatteform står föga i öfverensstämmelse med de numera såsom
rigtiga allmänt erkända teorierna för ett ändamålsenligt beskattningssystem, och
det torde dessutom med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke den förlust, som
genom skattens afskaffande tillskyndas statsverket, kommer att fullt uppvägas af den
samhällets sundare och kraftigare utveckling, som torde blifva en följd af de nu öfver -

u

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

klagade missförhållandenas undanrödjande. — 1 länder, der man tidigare tillmötesgått
de jordbrukande klassernas yrkanden om rättelse af de jordbeskattningen äfven der
sedan gammalt vidlådande oegentligheterna, har man kunnat tillfredsställa samma
anspråk antingen, såsom i Preussen och Danmark skett och jemväl i Herr Adlercreutz’
ofvannämnda motion N:o 79 i hufvudsaklig öfverensstämmelse dermed
blifvit ifrågasatt, genom utjemning af grundskatten sålunda, att, sedan genom noggranna
undersökningar så väl den grundskattskyldiga som den från grundskatt
fria jordens värde blifvit utrönt, grundskattens hela belopp blifvit å all jord lika
fördelad efter värdet, dervid den jord, som fått sig ålagd högre grundskatt än
den förut utgjort, af statsmedel undfått ersättning för den ökade skattebördan,
eller ock såsom i England och Norge (i sist nämnda land beträffande den del af
grundskatten, som burit namnet jordeboksrättigheter, hvaremot öfrige eller leilaendings-,
odels- och rosstjenesteskatterna blifvit afskaifade) genom medgifvande af
rätt till aflösning af grundskatten medelst inbetalning af densammas efter viss grund
kapitaliserade belopp. Äfven i vårt land hafva i båda dessa rigtningar vid fyrfaldiga
tillfällen förslag blifvit framstälda, men hafva dels till följd af de med
deras utförande förenade svårigheter, dels till följd af andra förhållanden icke
ledt till något resultat. Beträffande en jemkning eller reglering af grundskatterna
hafva sålunda verkat afskräckande ej mindre de betydliga kostnader, som skulle
vara oskiljaktigt förenade med verkställandet af den noggranna uppskattning af
all jord, som måste föregå hvarje åtgärd i sådan rigtning, än ock de mångfaldiga
liqvider mellan statsverket och jordegarne som deraf skulle blifva en följd. Men
äfven om, oafsedt nyssnämnda svårigheter, en sådan utjemning af grundskatterna
komma till stånd, skulle, med de förändringar i inbördes värde jordegendomarne
i tidernas längd städse äro underkastade, nya ojemnheter i jordbeskattningen inom
kort uppstå, så vida man icke, på sätt i uyssberörda motion äfven blifvit föreslaget,
ville förvandla grundskatten från fast till rörlig och låta den stiga eller falla
med egendomens värde. Utom att likväl derigenom grundskattens belopp skulle,
med jordbruksfastigheternas naturliga benägenhet att stiga i värde, allt mer ökas,
hvilket icke lärer öfverensstämma med de åsigter i fråga om denna skatt, som
på senare tid allt mer gjort sig gällande, skulle jemväl egare af i mindre grad
onererad eller från grundskatt alldeles fri jord vederfaras den orättvisa, att den
ersättning, han skulle ega att uppbära för den på hans jord öfverflyttade grundskatt,
icke komme att stå i rigtigt förhållande till den sistnämnda, då vid ersättningsbeloppets
bestämmande hänsyn allenast kunde tagas till den skatt jorden
med afseende på dess nuvarande värde komme att draga, hvaremot skatten vore
underkastad en obegränsad förhöjning i bredd med egendomens stigande värde. —
Mot grundskattens borttagande genom aflösning har talat den omständighet, att,
då aflösningen svårligen kunde göras obligatorisk, den sålunda erbjudna utväg
till befrielse från skattens utgörande antagligen icke komme att i någon större

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

15

utsträckning anlitas, i hvilket afseende särskildt Englands föredöme är upplysande;
egare af jord, som vore besvärad med grundskatt till högre belopp, komme sannolikt
i många fall att sakna tillgångar till densammas inlösande, under det egare
till mindre onererad jord ofta icke ansåge det mödan värdt att underkasta sig
det med grundskattens inlösning förenade besvär, till följd hvaraf grundskatt fortfarande
komme att hvila å en del jord, under det annan vore derifrån befriad,
hvarigenom åtgärden skulle förlora den karakter af allmänlighet densamma borde
ega, samt vårt redan förut nog invecklade kameralväsende ännu mer komma att
sakna önskvärd reda. Oaktadt sålunda allt sedan det nya statsskickets införande
år 1809 önskningarne om större rättvisa i jordbeskattningen nästan vid hvarje riksdag
gifvit sig uttryck uti förslag än i ena, än i andra rigtningen, äro, med undantag
för de vigtiga förändringar som innefattas i ränte- och tiondepersedlarnes genom
Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli 1809
anbefalda förenkling samt omsättning i penningar, hvaraf en betydlig nedsättning
i räntans och tiondens belopp blifvit eu följd, äfvensom upphäfvande! af en och
annan räntetitel, grundskatterna orubbade i sitt forna skick.

I kameralt hänseende af hufvudsakligen enahanda natur med grundskatterna
äro de å jorden hvilande rustnings- och roteringsbesvären och hafva sålunda af
samma anledningar som dessa blifvit föremål för ett ständigt växande missnöje.
Mot rubbning af nämnda besvär har likväl hittills som ett oöfverstigligt hinder rest
sig den omständighet, att å de prestationer, som med rustning och rotering äro
förenade, den hufvudsakliga grunden för vårt försvarsväsende, nemligen indelningsverket,
varit bygdt. I den mån likväl öfvertygelsen om indelningsverkets olämplighet
såsom grundval för vårt försvar vunnit allmännare utbredning, har utsigt
yppats, att de åtgärder, som till beredande af lindring i jordbeskattningen må
komma att vidtagas, kunna omfatta jemväl rustnings- och roteringsbesvären.

Härtill kommer, hvad dessa besvär beträffar, att, om med införandet
af en ny härordning, öfningsskyldigheten för de värnpligtige i fredstid
så mycket ökas, att de värnpligtige skola såsom soldater i vår tids mening
kunna göra verkligt gagn i striden, knektekontrakten icke kunna lemnas utan
afseende. Dessa kontrakt hafva städse utgjort ett skydd för rotehållare, i afseende
hvarpå må åberopas Kongl. Konfirmationen den 5 December 1682 »öfver
det med allmogens fullmäktige vid denna påstående riksdag slutna kontrakt om
det vissa knektehåll», hvari rotehållarne lemnas den »fullkomliga försäkring
att så länge på deras sida intet fel förspörjes, det som utlofvadt är att efterkomma,
de. deras barn och folk, hvilka till gårdarnes kultur och bruk samt till
ersättande af manskapets afgång nödvändigt kunde behöfvas, för utskrifningar
och alla dervid hängande besvär, hvad namn de helst hafva kunna samt fördubblingar
och våldsamma värfuingar nu och i tillkommande tider vara alldeles cjvitte
och befriade». Enahanda skydd har tillförsäkrats innehafvare af rusthåll genom

16

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

åtskilliga Kong!. Resolutioner, bland hvilka må anföras Kongl. Resolutionen den
24 November 1680, som förklarar, att »rustningshållarne både för sina egna personer,
deras sventjenare och dessutom en dräng och eu pojke för rotering och
utskrifning skola vara befriade samt alla gårdar, för hvilka gemen häst löper,
samma vilkor åtnjuta», samt Kongl. Resolutionen den 3 Januari 1683, deri det
heter, att »Kongl. Maj:t kan ingen förändring göra med den friheten, som rustningshållarne
för detta hafva haft vid utskrifuingarne, hvarken med talet på manskapet,
eller med talet på hemmanen, som derutinnan hafva njutit någon förmån,
utan dermed måste förblifva alldeles efter utskrifningsinstruktionerna». Skyddet har
visserligen på senare tider påståtts icke ega full tillämplighet på den art af värnpligt,
som ålägger alla vapenföre män af några vissa årsklasser och icke en viss del af
många årsklasser skyldighet att underkasta sig utskrifning till krigstjenst i hären.
I den mån likväl, den allmänna rättsgrunden af allmän värnpligt anses lika betydande
med den särskilda tillämpningen af denna pligt, som i våra häfder fått namn af
“utskrifning''1 torde dock skyddet kunna anses oomtvistligt. Men äfven om detta icke
skulle vara förhållandet, torde likväl de från nämnda kontrakt och Kongl.
Resolutioner härledda anspråken å rust- och rotehållarnes sida att icke varda underkastade
en vidsträcktare värnpligt icke kunna förbises, synnerligen som vår
krigsförfattnings historia visar, att vid de lättnader i rustnings- och roteringsbesvären,
som tid efter annan egt rum, man af billighetsskäl städse tagit hänsyn till
dessa anspråk.

När sålunda under vårt sista finska krig indelningsverket icke kunde uppställa
tillräckligt antal reservmanskap för hären, utan det s. k. förstärkningsmanskapet
måste införas, kräfde rust- och rotehållare, med stöd af sina knektekontrakt,
motsvarande lättnader i sina bördor, hvilka ock kommo dem till del, i det
att samtidigt med beslutet om förstärkningsmanskapets införande rust- och rotehållarnes
skyldighet att i fredstid hålla vargeringskarlar upphäfdes, hvarjemte de
befriades från skyldighet “att allena ersätta den afgång på manskap, som under
pågående krig kunde inträffa11. Hären vann sålunda tillgång till ökadt antal reservtrupper,
hvilka, äfven utan att de soldater, som de skulle ersätta, stupat,
kunde uttagas till hären, och rust- och rotehållarne fingo motsvarande lindringar
i rustnings- och roteringsbördan. Och sedan den allmänna beväringsskyldigheten
1812 infördes, har äfven utjemning i rustnings- och roteringsbesväret egt rum
derigenom att lindringar gång efter annan medgifvits, såsom bland andra: rotehållarnes
befrielse från släpkläders anskaffande åt soldaterna mot erläggande af en mindre
afgift, deras och rusthållarnes befrielse från inötespassevolansafgiften, rotehållarnes
befrielse (tills vidare) från att till hälften bekosta soldatens beklädnad, samt slutligen
rusthållarnes befrielse från furagepassevolansafgiften.

Oberoende af den större eller mindre grad af berättigande man vill tillerkänna
rust- och rotehållares anspråk på grund af knektekontrakten, torde man sålunda

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

17

kunna säga att uti allmänna rättsmedvetandet rotfästat sig öfvertygelsen om billigheten
deraf att hvarje förändring i försvarsväsendet, som afser att göra de värnpligtige
dugligare icke blott att i händelse af högsta nöd gå ut, såsom det
i forna tider hette, “man ur huse“, utan ock att i händelse af krig, fullgöra
sin vapenkonst i fälthären, i större eller mindre man bör leda till en utjemning
af den skilnad, som förefinnes i afseende å beskattningen för landets försvar
mellan rust- och rotehållare samt andra samhällsklasser, och då Utskottet nu
föreslagit antagande af en härordning, hvars bördor komma att drabba alla samhällsklasser
lika och som förutsätter indelningsverkets fullständiga upphäfvande,
blifver ock deraf eu följd att rustnings- och roteringsbesvären, hvilka enligt hvad
förut är nämndt i kameralt afseende äro af hufvudsakligen enahanda natur med
grundskatterna, kunna och böra småningom och i samma ordning som för dessa
varder bestämd afskalfas.

I underdånig skrifvelse den 24 Maj 1873 har Riksdagen med framhållande
af önskvärdheten ej mindre af grundskatternas samt rustnings- och
roteringsbesvärens afskrifning än äfven af den iudeita armens ersättande med
eu på en utsträcktare tillämpning af den allmänna värnpligten grundad organisation
af landets försvarsväsen, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes, under förutsättning att eu sådan härordning blefve af Konung och
Riksdag antagen, i sammanhang med förslag dertill, i nåder föreslå stadgande^
genom hvilka, efter en måttstock af tre procent årlig afskrifning, ej mindre rustnings-
och roteringsbesvären med deraf härflytande kostnader komme att efter
hand minskas och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna upphöra, mot det
att jordbruksfastighet åsättes bevillning efter samma grunder, som gälla för all
annan fastighet, och borde den antagna härordningen träda i verkställighet först
sedan nämda stadganden om rustnings- och roteringsbesvärens samt grundskatternas
afskaffande likaledes blifvit af Konung och Riksdag antagna.

1 anledning af berörda underdåniga skrifvelse erhöll Kammarrådet Alb.
Anderson den 26 September 1873 nådigt förordnande att, såsom särskildt biträde
i Kongl. Finansdepartementet, afgifva betänkande och förslag ej mindre
huruledes grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären borde afskrifvas
än ock beträffande de åtgärder i öfrigt, som genom en sådan afskrifning kunde
föranledas, äfvensom att insamla och utarbeta de statistiska uppgifter och öfversigter,
som kunde tjena till frågans belysning; på grund af hvilket förordnande
Kammarrådet Anderson den 15 September 1874 i ifrågavarande hänseenden
afgifvit betänkande, deröfver Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena,
Kammarkollegium och Statskontoret den 22 Februari 1875 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande.

Vid aflåtande till 1875 års Riksdag af förslag till nytt ordnande af landtförsvaret
ansåg Kongl. Maj:t den omständigheten att frågan om grundskatternas
Dill. till Piksd, Prat. 1878. 8 Sand. / Afd. 2 Höft. 3

18

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Angående

grundskat terna.

afskaffande då ännu ej hunnit blifva slutligen beredd, icke böra hindra omförmälda
förslags framläggande för Riksdagen redan då, helst samma förslag
ej vore afsedda att bringas till verkställighet innan äfven frågan om grundskatterna
blifvit afgjord. Då emellertid berörda förslag icke blef af Riksdagen bifallet,
förföll ock dermed för den gången frågan om grundskatternas afskrifning.
Sedermera har ämnet utgjort föremål för sistlidne Riksdags behandling, då Kongl.
Maj:t jemte aflåtande af förslag om vidtagande af åtgärder till försvarsverkets
förbättrande och i sammanhang dermed om beredande af lättnad i rustnings- och
roteringsbesväret uppgående till tio procent af dess uppskattade medelvärde, tilllika
föreslog Riksdagen att emot förhöjning af den utaf jordbruksfastighet utgående
bevillning från tre till fem öre för hvarje fulla ett hundra kronor af fastighetens
uppskattade värde och så länge den sålunda bestämda fastighetsbevillningens förhållande
till annan bevillning efter andra artikeln ej rubbades, med vissa undantag
medgifva ett afdrag af femton procent å den kronan behållna räntan af frälse-,
skatte- och kronohemman och lägenheter. Intetdera af dessa förslag blef emellertid
antaget af Riksdagen, som i underdånig skrifvelse den 22 Maj 1877 ånyo uttalade
den åsigt att någon afskrifning af grundskatterna icke borde ega rum utan i
sammanhang med införande af en för landets försvar betryggande härordning.

Utskottet, som af ofvan anförda skäl och under förutsättning ej mindre,
att det af Utskottet framlagda förslag till grunder för en ny härordning
varder godkändt-, än äfven att de af Utskottet här nedan föreslagna ändringar
i gällande bestämmelser om allmänna bevillningens utgörande varda vidtagna,
anser sig böra tillstyrka grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning, har i likhet med motionärerna ansett afskrifningen böra
ega rum i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af Kammarrådet Anderson i
ofvanberörda betänkande framstälda förslag, och får således Utskottet, som här
nedan går att angifva skälen till de afvikelse!’ från nämnda förslag, så vidt detsamma
omedelbart afser afskrifningen, som Utskottet ansett böra vidtagas, i öfrigt
åberopa den i betänkandet intagna motivering för de närmare bestämmelserna
i förslaget.

Då sådana under stadgad åborätt upplåtna egendomar, hvilka af åboarne
kunna köpas till skatte, så vidt de äro i mantal satte, ofta bestå af hemmansdelar,
uppgående till ett i hög grad brutet tal af hela hemmanets till en del
skatteköpta mantal, så skulle, i händelse vid grundskatternas eftergifvande räntan
och kronotionden af dessa krono-egendomar blefve från afskrifning undantagna,
ganska stora svårigheter uppstå derutinnan att en dylik obetydlig hemmansdel
törst vid inträffande skatteköp komme i åtnjutande af afskrifning, hvarmedelst
grundskatternas afskrifning för hela hemmanet icke komme att ske i regelbunden
ordning utan vara beroende af tillfälligheter som tvifvelsutan komme att medföra

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

19

förveckling vid verkställigheten. Med de under stadgad åborätt upplåtna lägenheter
eger åter det förhållande rum att en stor del af dessa icke kunna till
läget återfinnas, hvarföre det är sannolikt att desamma aldrig blifva köpta till
skatte. Med afseende härå och då ifrågavarande egendomar, hvilka enligt Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen den 14 Januari 1870 utgjorde 442 mantal
med skatteköpeskilling 53,885 R:dr 90 öre och 4,291 lägenheter med skatteköpeskilling
23,549 R:dr 76 öre numera genom skatteköp till antalet minskats, så att
de på sätt bilagan A närmare visar vid sistlidet års utgång allenast utgjorde
235,327 mantal med skatteköpeskilling 26,811 kronor 51 öre och 4,393 lägenheter
med skatteköpeskilling 24,822 kronor 24 öre samt då sammanlagda beloppet af
grundskatterna för ifrågavarande egendomar sannolikt icke utgör mera än omkring
20,000 kronor, har Utskottet i öfverensstämmelse med den af Kollegierna i förberörda
utlåtande uttalade åsigt funnit afskrifningsåtgärden böra utsträckas jemväl
till grundskatt å nämda egendomar. Då likväl så länge statens eganderätt till
ifrågavarande jord fortfarande består, anmärkning ur principiel synpunkt kunde
göras mot eftergift af nämda ränta och kronotionde, har Utskottet, i likhet med
motionärerna och på de skäl i öfrigt som för eu sådan åtgärd finnas i ofvauberörda
Kong!, proposition anförda, ansett, att alla sådana kronohemman och
lägenheter, hvilkas åboar af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antagas och som
enligt hittills gällande föreskrifter emot till statsverket ingående afgift kunna till
skatte köpas, böra utan löseskilling till skatte omföras.

Af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet med de å jorden hvilande skatter
och besvär, hvilkas afskrifning nu blifvit ifrågasatt, är den vissa hemman och
lägenheter åliggande skyldighet att till kungsgårdar och militieboställen utgöra
arbete äfvensom den ersättning, som för aflöst arbetsskyldighet blifvit sådana
hemman och lägenheter ålagd. Skyldigheten att utgöra dagsverken till kungsgårdar,
vare sig dessa varit för Kronans räkning omedelbart disponerade eller
såsom boställen anslagna, har varit kringboende allmoge af ålder ålagd. Detta
inhemtas bland annat af Kongl. Reglementet den 5 Januari 1684 för betjenterne
under militien och landsstaten angående dem anslagna hemmans häfd och nyttjande,
i hvars 5:e punkt stadgas: “Dock är till att akta att de hemman, som för
detta varit vane att göra dagsverken på åker och äng vid konungsgårdarne, de
skola också härefter svara derföre efter vanligheten''*; samt af Kongl. Förklaringen
den 7 April 1685 öfver några punkter i samma reglemente, der deti3:dje stycket
heter: »Skola de bönder, som af ålder varit vane att göra dagsverken till konungsgårdarne,
härefter svara för desamme efter vanligheten så väl som ock de, hvilka
Kongl. Maj:t genom särskild förordning har dertill förbundit, dock på åker och
äng allena, emedan slika konungsgårdar som äre gouverneurerue och landshöfdingarne
eller officerarne anslagne och hafva stort och svårt bruk och vidlöftig
bergning, skulle eljest i mangel af någon hjelp och understöd förfalla i ödesmål

20

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

och lägervall; Men till skjuts eller annat släp och arbete, ehvad namn de hafva
må, skola de icke vara förbundne; dock förbehåller Kougl. Maj:t sig sjelf all
urgammal rättighet och allmogens vanlige pligt i eu och annan måtto, när och
hvar det till Kongl. Maj:ts tjenst tarfvas». Äfven i Kongl. Reglementet och Förordningen
den 7 November 1695, »hvarefter officerarne och rustningshållarnc samt
allmogen i Skåne vid de militien anslagne hemmans häfd och nyttjande sig skola
regalera och rätta», förekommer ett förbehåll derom att de bönder, som gjorde
dagsverken till några konungsgårdar eller ock framdeles kunde pröfvas dertill
nödige, skulle ock derefter vara pligtige sådane dagsverken efter vanligheten att
utgöra och prestera. Genom Kongl. Brefvet den 25 Juli 1690 till Kongl. Rådet in. in.
Grefve Ascheberg tillätos vederbörande kungsgårdsinnehafvare att med deras på
beställnings-, häst- och fördelshemman anslagne bönder, som vore boende
inom eu half mil från kungsgården, ingå skriftliga kontrakt icke allenast öfver
det arbete, som bönderne skulle göra vid kungsgården, utan ock öfver hvad de
deremot uti deras ränta årligen skulle få afkorta och innehålla; dock skulle samma
kontrakt vid general-guvernementet visas och der approberas, innan de erhöllo
laga kraft.

Vidkommande de kronodagsverke^ hvilka varit anslagna de kronan omedelbart
förbehållne kungs- och kungsladugårdar, förordnades genom Kong). Kungörelsen
den 3 December 1810 och Kongl. Brefvet den 3 December 1812, att
samma dagsverken vid upprättande af nya arrendekontrakt icke under något vilkor
finge till arrendatorernc betingas, utan skulle de få af hemmansegarne sjelfve
lösas och till kronan betalas efter årliga markegången, hvarjemte i samma Kongl.
Bref förklarades, dels att frågan om upphörande af sådana hjelpdagsverken, som
blifvit anslagne till kungsgårdar och lägenheter samt vissa militära och civila boställen,
skulle bero på särskild pröfning, när ansökningar om befrielse från dessa
dagsverken gjordes, dels ock, att i afseende på dagsverksskyldigheten vid kungsgårdar
och boställen i Skåne skulle förblifva vid de särskilda resolutioner och
författningar, som derom redan voro gifne eller framdeles kunde meddelas. I
löljd åt dessa beslut vidtogos ock åtgärder, hvarigenom dagsverksskyldigheten till
de kronan omedelbart förbehållna egendomar upphörde. Vid 1840—1841 årens
riksdag hade Rikets Ständer fästat uppmärksamheten dervid, att de hemman, som
voro dagsverksskyldiga till sådana kronoegendomar, hvilka till boställen eller indelningshafvare
voro anslagna, icke,} likhet med de hemman, som till nyssnämnde
egendomar utgjort dagsverken, blifvit från sin arbetsskyldighet befriade, i anledning
hvaraf och enär ännu dagsverksskyldiga hemman borde från denna skyldighet
kunna vinna befrielse, Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 30 December
1840 anhöllo, att Kongl. Majrts Befallningshafvande i länen måtte erhålla nådig
befallning att anställa fullständig och noggrann undersökning angående sådana uti
hemmanens ränta och skattläggning icke inbegripna dagsverks- och arbetsskyldig -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

21

heter, som in natura utgjordes till de krouans hemman och lägenheter, hvilka
såsom boställen in. m. voro åt embets- och tjensteman anslagna eller till inrättningar
upplåtna, hvarvid borde utredas, huru dessa skyldigheter tillkommit och
hvarpå desamma sig grundade, samt sådana öfverenskommelser åvägabringas,
hvarigenom åtminstone för tiden efter dåvarande boställsinnehafvares afgång visst
antal dagsverken blefve bestämdt. Sedan den begärda undersökningen blifvit
uppå derom meddelad nådig befallning af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande verkstäld,
förehade Kongl. Maj:t ärendet till pröfning — och enär de till bjelpedagsverken
eller så kalladt hofveri dels vid öfverstebostället Lilla Bjurum i Skaraborgs
län och dels vid åtskilliga till boställen anslagna kungsgårdar och andra kronoegendomar
i Malmöhus och Kristianstads län anslagna hemmans arbetsbiträden
utgjorde en väsentlig del af indeluingshafvarnes påräknade löneförmåner samt
genom indragning deraf, om icke allestädes, åtminstone på flere ställen, särdeles
å större kungsgårdar med vidsträckta egoområden, svårigheter kunde uppstå att
efter mistningen af arbetsbiträdet in natura behörigen och i rätter tid bruka och
sköta dessa egendomar, vid hvilka förhållanden det icke vore lämpligt att fatta
beslut om ifrågavarande tjenstbarheters indragning efter dåvarande indelningshafvares
afgång, utan att i sammanhang dermed blifvande boställsinnehafvare för
deras sålunda tilläfventyrs uppkommande förluster, till den del arbetshemmanen
ej förpligtades att dem godtgöra, förvissades om skälig ersättning genom erforderliga
statsanslag, samt att nödiga och ändamålsenliga åtgärder blefve vidtagna
äfven genom dertill anvisade medel till boställshäfdens behöriga handhafvande der
sådant behöfdes — förordnade Kongl. Maj:t Kammarrådet L. E. Cassel att företaga
en förnyad undersökning i ämnet. Eu sådan undersökning blef ock år 1844
verkstäld angående hvar och en af ifrågavarande egendomar, dervid, jemte det
utredning meddelades om uppkomsten och beskaffenheten af de arbets-eller hofveriskyldigheter,
som utgjordes till omförmälda kungsgårdar och boställen, tillika med
ledning af dessa förhållanden vid hvarje särskild kungsgå rd verkstäldes uppskattning
i öke- och drängedagsverken af ifrågavarande på arbetskontrakt och
gällande stadganden grundade arbetsbiträden och tjenstbarhet^’, hvarefter arbetsvärdet
i penningar uträknades efter medelmarkegångspriset å hvardera slaget
dagsverken under de tio åren 1834—43. Efter den utredning ärendet sålunda
vunnit, förekom det åter till pröfning vid 1853 — 1854 årens riksdag, hvarefter
Kongl. Maj:t med gillande af Rikets Ständers beslut jemlikt bref den 8 September
1854 förordnade, att, arbetsskyldigheten skulle upphöra, mot det att de arbetsskyldige
i stället utgjorde dels den hemmanen åliggande, emot arbetsskyldigheten
förut afkortade indelta räntan, och dels derutöfver eu vid nämnda undersökning
efter de beräknade dagsverkenas antal på vissa grunder bestämd årlig ersättning.
I enlighet härmed hafva sedermera öfverenskommelser träffats med åtskilliga
ai''betsskyldiga såväl hemman som gatehus, hvilka sistnämnda hälft sin arbetsskyl -

22

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

digliet bestämd i dagsverken, och är den ersättning för arbetsskyldigheten, som
dessa hemman och gatehus utgöra, i kronoräkenskaperna redovisad under rubriken
ränta. Deremot qvarstår ännu, enligt hvad Arméförvaltningen och Kammarkollegium
i underdånigt utlåtande den 22 Februari 1875 upplyst, arbetsskyldigheten
för 6623/iit> mantal och 55 V* gatehus i Skåne, för hvilka ersättningen förslagsvis
kan antagas uppgå till 14,000 kronor.

I vissa fall utgöres arbetsskyldigheten till egare af jord, som icke befiunes
i statens ego, der nämligen vid skatteförsäljning af eu och annan kungsgård äfven
den kungsgården tillkommande rätt till arbetsprestationer af vissa hemman blifvit
å köparen öfverlåten.

Ifrågavarande onera synas Utskottet i likhet med grundskatterna samt rustnings-
och roteringsbesvären böra afskrifvas, dervid den till statsverket ingående
ersättning för aflöst arbetsskyldighet torde, der den icke redan blifvit bestämd till
ett oföränderligt penningebelopp, böra dertill omsättas enligt den för grundränta
och kronotionde gällande grund samt derefter sammanslås med grundskatten;
samt der arbetsskyldigheten ännu utgöres in natura, densamma för hvarje arbetsskyldigt
hemman eller lägenhet bestämmas till ett visst värde, för hemmanen
genom omsättning till pqnningar i den för grundräntor och kronotionde bestämda
ordning af den spanmålsafgift, som för arbetsskyldighetens inlösen fordras, samt
för de lägenheter, hvilkas arbetsskyldighet icke blifvit uppskattad till penningar,
genom omsättning i enahanda ordning af de dagsverken, de äro skyldiga att utgöra,
hvarefter nämda värde lägges till grund för afskrifuingen, på sätt i fråga
om afskrifning af rustnings- och roteringsbesvären här nedan föreslås; och förhålles
der arbetsskyldigheten skulle på grund af öfverenskommelse under afskrifningstiden
upphöra, jemväl på sätt som Utskottet hemställer för det fall, att rustningseller
roteringsbesvär icke längre utgöres effektivt. Den rätt till arbete af vissa
hemman, som må tillkomma egare af skattesålda kungsgårdar, lärer böra till
staten inlösas, i likhet med hvad om räntor å skattefrälsehemman föreslås,
dervid på föreskrift i hvarje särskildt fall torde komma att få ^bero, huru
förhållas bör för den händelse, att egare af arbetsskyldigt hemman eller lägenhet
skulle vägra att ingå på uppgörelsen.

Beträffande presternas utlagor torde, på sätt Kollegierna i sitt öfver Kammarrådet
Andersons betänkande afgifna utlåtande anmärkt, skäl icke finnas för eftergift
af desamma annorlunda än genom vanlig afskrifning, då boskapspenningarne
samt den prestgårdarne i Skåne påförda altarhafra med formarskpenningar, såsom
utgående af sjelfva prestgårdarne, äro af grundskatts natur, samt hvad angår
gärden och taxen äfvensom dem motsvarande utlagor i de s. k. eröfrade provinserna,
presterskapet för dem är ersatt genom prestgårdarnes frälsefrihet.

Till beredande af större enkelhet vid afskrifniagens verkställande, har Utskottet
ansett, att der vid afskrifning å grundskatt för hemman eller lägenhet
bråk af öre uppkommer, afskrifningsbeloppet bör beräknas till närmast högre öretal.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2. 23

Då i följd al beslutet om militieboställenas indragning till statsverket den
boställsdirektionerna åliggande befattning med indelta arméns boställen jemlikt
Kong], brefvet den 21 December 1877 upphört, har den i Kammarrådet Andersons
betänkande intagna föreskrift om rätt för direktionerna att uppbära den grundskatt,
som enligt gällande arrendekontrakter af arrendatorerna utbetalas, kunnat
uteslutas.

I enlighet med anmärkningar af Kollegierna hafva, på sätt äfven motionärerne
föreslagit, till föreskrifterna om expropriation af frälseräntor in. in. fogats bestämmelser
att äfven egare af inteckning i frälseränta skall ega att påkalla lösningsprisets
bestämmande genom gode män, samt att vid sådan expropriation Kongl. Förordningen
den 14 April 1866 skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, hvaremot,
såsom afseende åtgärder af administrativ natur, uteslutits föreskrifterna om
upprättande af förteckningar öfver frälseräntor in. in.

Då på sätt jemväl Kollegierna anmärkt antagligen få jordegare komme att
begagna sig åt den uti Kammarrådet Andersons betänkande för dem föreslagna rättighet
att under afskrifningstiden få medelst erläggande till statsverket af ett belopp motsvarande
det efter en räntefot af fem procent kapitaliserade värdet å den vid friköpandet
ännu icke afskrida del af grundskatten och ett sådant medgifvande dessutom
skulle, om det mera allmänt begagnades, förorsaka vederbörande myndigheter ett
synnerligt besvär, har någon bestämmelse i sådan syftning icke blifvit upptagen.

I fråga om dispositionen af öfverloppsmarkerna i Stora Kopparbergs län och
de Norrländska länen stadgas i Kongl. Skrifvelsen till Kammarkollegium den 29
Juni 1866 att, med undantag af s. k. renbetesland, sådana trakter å öfverloppsmarkerna
i Stora Kopparbergs län och de Norrländska länen, hviJka erbjuda ringa tillfällen
till odling och, vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer inom och emellan
byars och utbrutna hemmans områden eller annars genom sin särskilda beskaffenhet,
icke äro lämpliga att såsom kronoparker bibehållas, skola efter Kongl. Majrts
bepröfvande i hvarje särskilt fall

antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagna mulbete mot smörränta,
med dessa hemman förenas utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemmanens
mantal och ränta, pa sätt afvittringsförfattningarne föreskrifva,

eller ock beläggas med skogsräuta i enlighet med hvad nådiga Förordningen
den 28 Juni 1/75 och nådiga Brefvet den 5 December 1780 för skattläggningarnes
verkställande i Savolax och Karelen föreskrifva samt åt den högstbjudande under
egandeiätt försäljas med förpligtelse för köparen, om marken är mot smörränta upplåten
fäbodelägenhet, att lemna innehafvarne deraf ostörde i deras rätt till bete och
nödigt bränsle, äfvensom till virkesfångst för hus och hägnader, som för betesrättens
begagnande äro behöfliga;

dock att i begge dessa fall blifvande enskilde egare af marken skola i fråga
om nyttjanderätten till derå växande skog vara underkastade enahanda bestämmelser,

24 Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

som i afseende på skog å skattehemman, uppkommet af nybygge, hvilket hädanefter
från kronan upplåtes, gälla för sådant hemmans egare eldigt Kongl. Förordningen
den 29 Juni 1866.

Då Utskottet på sätt förut'' hlifvit antydt icke trott sig höra i sammanhang
med frågan om grundskatternas afskrifning föreslå andra ändringar i gällande lagstiftning
än dem som betingas af sjelfva afskrifningsåtgärden, har Utskottet ansett
det af motionärerne i öfverensstämmelse med Kammarrådet Andersons betänkande
framstälda förslag till de ändringar i ofvanberörda stadganden, som föranledas af
grundsatsen att från och med afskrifningens början någon ny eller tillökad grundskatt
i allmänhet icke skall åsättas, böra utbytas mot bestämmelser, som fullständigt
ansluta sig till föreskrifterna uti ifrågavarande Kongl. skrifvelse blott med den aivikelse,
att det vederlag för öfverloppsmarkens upplåtelse under eganderätt, som hittills
kommit statsverket till godo i form af marken åsatt skogsränta eller tillökning
i mantal och ränta för det hemman, med hvilket marken lörenats, blilvit ersatt af
en köpeskilling, som nye egaren har att en gång för alla erlägga.

Angående
ntutning.^ och
rot eri nr/sbeit
v är eu.

Enahanda skäl, som tala derför att presternas utlagor allenast efter en småningom
skeende afskrifning böra upphöra, äro jemväl tillämpliga å skyldigheten att erlägga
vakansafgifter för de nio båtsmansrotar i Södra Möre härad al Kalmar län,
som mot eftergift i utlagorna blifvit presterskapet ålagda, hvarföre denna skyldighet
först efter successiv afskrifning i likhet med roteringsbesväret i allmänhet bör upphöra.

Utaf de på grund af kontrakt vakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet äro
eu del endast halfvakanta, d. v. s. mot erläggande af vakansafgift befriade från skyldigheten
att hålla karl, men fortfarande pligtiga att prestera häst äfvensom vid en
del regementen och kårer åtskilliga persedlar, eu del åter helvakanta, hvilka utom
vakausafgiften prestera endast beväringspersedlar, hvarjemte vid flere regementen och
kårer af infanteriet vakanta rusthåll jemte vakansafgifterna utgöra åtskilliga prestationer.
Dä afskrifningen bör omfatta icke allenast vakansafgiften utan äfven öfrige
ofvanuämnde besvär, men det för utrönande af besvärets sammanlagda värde för ett
rusthåll eller eu rote blefve nödvändigt att åsätta hvarje prestation särskilt värde,
hvilket åter skulle mycket inveckla afskrifningen, har Utskottet till undvikande åt
denna olägenhet ansett det böra stadgas, att sådana rusthåll och rotar först då höra
komma i åtnjutande af afskrifning i likhet med rusthåll och rotar i allmänhet, när
vakanskontrakten upphöra. Men på det vederbörande rust- eller rotehållare härigenom
icke må komma i sämre ställning än andra, är det nödigt att medgifva dem
rätt att när som helst uppsäga kontrakten. För vinnande af större lättnad vid
verkställandet af liqviderna emellan statsverket, å ena, samt rust- eller rotehållare!),
å andra sidan, har derjemte stadgats, att när vakanskontrakt blilvit af rust-eller rotehållare
eller kronan, der sådan rätt på grund af bestämmelse i kontraktet varit kronan
förbehållen, uppsagdt, kontraktet först upphör med slutet af det ar, hvarunder tipp -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

25

sägningen skett; och tager derefter afskrifningen sin början, sedan den vakansafgift,
hvarå afskrifningen skall ega rum, blifvit satt till enahanda belopp, som då ännu
qvarstår för rusthåll eller rote i allmänhet vid samma regemente, kår eller båtsmanskompani.
Det torde förtjena att bemärkas, att genom de af Utskottet för nu
ifrågavarande fall föreslagna bestämmelser ej mindre rust- eller rotehållarens än äfven
statens ställning till afskrifningen varder hufvudsakligen densamma som enligt
motionärernas förslag, ty likasom enligt det sistnämnda vakansafgift, som öfverstiger
det antagna medelvärdet, skulle dertill nedsättas, lärer väl få antagas såsom gifvet,
att, derest den af Utskottet ifrågasatta bestämmelse komme att tillämpas, rust- eller
rotehållare, som utgjorde sådan högre vakansafgift, icke underläte att begagna sin
rätt att frånträda vakanskontraktet, likasom, i de fall, der ifrågavarande afgift vore
lägre än medelvärdet, enda skilnaden blefve, att det öfverlätes åt rust- eller rotehållaren
att sjelf utröna den tidpunkt, då sammanlagda värdet af vakansafgiften och
öfriga af honom utgjorda prestationer sammanfölle med hvad af det antagna värdet å
rustnings- eller roteringskostnaden qvarstode, ett afgörande, som, då det ligger i hans
intresse att vakanskontraktet till nämnda tidpunkt, men hvarken längre eller kortare,
fortfar att gälla, trygt bör kunna åt honom öfverlåtas.

I fråga om bestämmandet af de värden å rustnings- eller roteringskostnaderna
vid hvarje rusthåll eller rote, som under afskrifningstiden böra läggas till grund för
liqviderna emellan statsverket, å ena, samt rust- och rotehållarne, å andra sidan,
förekommer, att derest nämnda värden skulle bestämmas för hvarje särskildt rusthåll
eller rote, afskrifningen skulle derigenom mycket invecklas. Med afseende härå, och
då Utskottet tillika funnit att vissa medelvärden, gällande för hela riket, icke i anseende
till de olika förhållanden, som å skilda trakter förefinnas, lämpligen kunna
bestämmas, men att deremot besväret för särskilda rusthåll eller rotar vid samma
regemente, kår eller båtsmanskompani, om ock företeende olikheter, likväl måste
anses vara någorlunda likartadt, har Utskottet ansett sig böra biträda motionärernes
förslag derom, att visst medelvärde å rustnings- eller roteringskostnaden bestämmes
för hvarje regemente, kår eller båtsmanskompani. De medelvärden motionärerne
föreslagit stödja sig på de beräkningar öfver rustnings- och roteringskostnaderna vid
särskilda regementen, kårer och båtsmanskompanier, som med ledning af dels de
sqvadrons- och kompanivis upprättade specifika uppgifter om ryttarens, soldatens eller
båtsmannens förmåner af rust- eller rotehållaren, som genom vederbörande departementschefers
försorg blifvit infordrade och öfverlemnade till de för utredande af frågorna
om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 8 Oktober 1867 och den
4 December 1868 i nåder nedsatta komitéer, dels ock medelvärdet af 1864—1873
årens markegångspris å de persedlar, som ingå i de rust- eller rotehållare åliggande
prestationer, blifvit af Kammarrådet Anderson efter grunder, som finnas angifna i
hans merberörda betänkande sid. 56 och 57, verkstälda; och finnas de medelvärden
för rusthåll och rotar vid särskilda regementen, kårer och båtsmanskompanier, som
Bih. till Riksd. Prot. 1878. 8 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 4

26

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

af dessa beräkningar framgått såsom resultat, införda i den vid betänkandet fogade
tabell N:o 29. Motionärernes förslag innefattar icke någon annan ändring af
dessa medelvärden än dels att rustnings- eller roteringskostnaden för rote med full
roteringsskyldighet icke ansetts böra understiga 100 kronor, dels ock att medelvärdena,
der de icke uppgått till jemnt tiotal kronor, blifvit satta till det närmast högre eller
lägre, allt efter som de mest närmat sig det ena eller andra.

Då man torde ega fullt skal att antaga att rustnings- och roteringsbesväret,
vare sig detta utgöres vid infanteriet eller båtsmanshåll, icke i något fall understiger
100 kronor, har det sålunda föreslagna minimum synts Utskottet lämpligt, lika
som Utskottet äfven finner åtgärden att utjemna medelvärdena, ,så att dessa sluta på
tiotal af kronor, ändamålsenlig, enär derigenom nödig lättnad för afskrifningens verkställande
beredes; och bär i öfrigt skäl icke förekommit, hvilka synts Utskottet innebära
giltig anledning till ändring af de föreslagna värdena.

Då medelvärdet af roteringskostnaden för båtsmansrotar i Halland blifvit satt
till olika belopp för rotar tillhörande Norra och Södra Hallands kompanier, nemligen
för rotar under det förra till 100 och för rotar under det senare till 130 kronor, torde,
vid det förhållande att utsockne frälsehemmanen i nämnda provins, jemlikt Kongl.
brefven den 10 Oktober 1848 och den 18 April 1854, få ständigt så i freds- som
krigstid hållas vakanta med förbindelse och rättighet för hemmansegarne att för
deras andelar i rotarne erlägga endast hälften af det belopp, hvartill vakansafgiften
för eu båtsman i länet uppgår, den af motionärerne föreslagna bestämmelse, att roteringsskyldigheten
för hvarje rote skulle sättas till hälften af ofvannämnda medelvärde,
böra ändras sålunda, att för ifrågavarande roteringsskyldighet sättes ett gemensamt
medelvärde, enär i annat fall, ehuru den efter markegång bestämda vakansafgiften för
en båtsman i hela länet utgår med lika belopp, ifrågavarande skyldighet blefve för
rotar under de olika kompanierna till olika värde uppskattad. Till gemensamt medelvärde
har synts böra tagas hälften af medeltalet emellan de för de båda halländska
båtsmanskompanierna bestämda medelvärden, eller 57 kronor 50 öre, hvilket
belopp för jemuhetens skull blifvit ökadt till 60 kronor.

Bland ifrågavarande medelvärden har äfven bort upptagas medelvärdet för en
rote vid ordinarie båtsmansroteringen i städerna, dervid med afseende på de genom
Kongl. brefven den 21 Maj 1816, den 5 Augusti 1817 och den 31 Mars 1853 faststälda,
från de för båtsman shållet i öfrigt gällande bestämmelser skiljaktiga grunder
för utgörandet af de vakans afgift er, som för dessa rotar skola erläggas, detta värde,
med frånträdande för detta fall af den eljest följda grundsatsen, att intet medelvärde
satts lägre än 100 kronor, upptagits till det belopp, som efter medelberäkning för
åren 1864—1873 utgör medeltalet för samtliga städer af de under nämnda år erlagda
vakansafgifter 70 kronor 19 öre, eller, med uteslutande af öretalet, 70 kronor.

Då, med afseende derå, att de inom de f. d. privilegierade jernbergslagerna
belägna hemman, hvilka genom Kongl. kungörelsen den 9 Juni 1871 fått sig ordi -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

27

narie rotering ålagd till hälften emot annan roterad jord inom samma län, dervid
undfått rättighet att fullgöra roteringsbesväret genom erläggande af vakansafgift, och
till följd deraf icke blifvit något visst regemente tilldelade, tvekan skulle kunna uppstå
angående det medelvärde, som vid roteringsbesvärets afskrifning vore att tillämpa,
torde det vara nödigt meddela bestämmelse derom, att för hvarje hemman skall vid
afskrifningen tillämpas medelvärdet för det regemente, inom hvars stånd det är beläget,
eller, der det icke är beläget inom något regementes stånd, det till hvilket hemmanet
närmast är hänförligt. Skulle i sistnämnda hänseende tvekan uppstå, torde afgörandet
få bero på föreskrift i hvarje särskildt fall.

Till befrämjande af reda och ordning vid afskrifningens verkställande har den
föreskrift ansetts nödig, att der ryttare, soldat eller båtsman under året afgår, rusteller
rotehållaren skall i den ordning hittills gällande författningar stadga till samma
års slut erlägga tillfällig vakansafgift, samt rusthållet eller roten i öfrigt anses effektiv.
I den förmån, som för närvarande rust- eller rotehållare vid inträffande
vakans åtnjuter, att först inom viss tid behöfva rekrytera, sker genom den nu
föreslagna bestämmelsen ingen annan inskränkning än den, att, i den mån afgången
inträffar närmare årets slut än ofvannämnda tid, ifrågavarande frihetstid varder förkortad,
men har denna omständighet, särskildt med afseende på de rust- och rotehållare
genom afskrifningen beredda stora förmåner, icke ansetts vara af den betydenhet,
att den påkallat ett särskildt stadgande. I öfrigt torde böra anmärkas, att
med ifrågavarande bestämmelser ingen ändring åsyftas i gällande stadgande!! angående
fardag vid ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp.

Då den af rusthållen vid det berustade infanteriet utgående hästvakansafgift
lika litet som öfriga rusthållen åliggande prestationer bör utgöras längre än rusthållet
är att anse såsom effektivt, har till undvikande af tvekan vid tillämpningen sådant
bort särskildt utmärkas.

På det att, derest det skulle finnas lämpligt och verkställbart att utbetalning
af rustnings- eller roteringsunderstöd skedde särskildt till hvarje delegare i rusthåll
eller rote, hinder icke måtte möta för vidtagandet af eu sådan anordning, bär föreskriften,
att de uti näpmda understöd ingående belopp skulle i eu summa för hvarje
rusthåll eller rote godtgöras vederbörande, blifvit utesluten.

Då statsverket vid afskrifningen bör ega räkna sig till godo det understöd, som
utgår till Jemtlands roteringskassa och Westmanlands knektelegomedelskassa, har det
befunnits nödigt att nämnda understöd från afskrifningens början icke vidare utbetalas
till nämnda kassor, utan bör detsamma i likhet med annat roteringsunderstöd
direkte godtgöras rotehållarne så länge de utgöra roteringen effektivt eller genom
erläggande af genom kontrakt bestämd vakansafgift, men derefter indragas till statsverket.
För bestämmande af det belopp, hvilket sålunda bör komma hvarje understödsberättigad
rote till godo, lärer vid afskrifningstidens början — sedan den del af
anslaget till Jemtlands roteringskassa, som, motsvarande indragna ränteanslag, nu ut -

28

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

går efter årlig medel markegång, blifvit omsatt till penningar på sätt om andra dylika
anslag blifvit föreslaget — böra uträknas, huru mycket vid jemförelse mellan hvartdera
anslagets sammanlagda belopp och antalet af de till understöd deraf berättigade
rotar på hvarje sådan rote belöper, med iakttagande deraf, att i Jemtland hvarje kavallerirote,
hvilken består af två rotar, erhåller dubbelt mot infanterirote.

Det anslag, som jemlikt Kongl. resolutionen den 23 Januari 1683 under namn
af knektetunna åt statsmedel utgår till hvarje soldat vid Kongl. Södermanlands regemente
mot afkortning å soldatens årslön af roten, lärer i mån af soldaternas afgång
komma att indragas, och då detsamma, såsom icke ingående till rotehållarne, ej kommer
att tagas i beräkning vid liqviden emellan dem och statsverket, har Utskottet
ansett någon bestämmelse angående vare sig ifrågavarande eller andra anslag af likartad
beskaffenhet nu icke erforderlig.

De boställen och hemman, hvilka här nedan i punkten 2:o under o) omförmälas
såsom ålagda ordinarie rotering emot full ersättning derför, äro dels kaplansboställen,
hvilka, ehuru berättigade till frihet från rotering, fått sig sådan ålagd
och måste qvarstå dervid till dess roteringen karl öfverflyttas på annat inom kompaniets
stånd varande oroteradt, men roteringsskyldigt hemman, dels åtskilliga hemman
inom Jönköpings och Kronobergs län, hvilka förut deltagit i gammal rotering, men
genom lagakraftvunnet beslut fått eu del kaplansboställens rotering på sig öfverflyttad,
och lära dessa boställen och hemman äfven framgent, så länge roteringsskyldigheten
utgöres, derför böra komma i åtnjutande af full ersättning, hvilken torde kunna
bestämmas till det medelvärde å roteringsbesväret, som för afskrifningen må varda
antaget.

Lika med motionärerne anser Utskottet det vara af vigt, att icke under tiden
för öfvergången till en ny härordning statsverket må komma att drabbas af den betydliga
kostnaden för nyanskaffning under en kort tidrymd af hela det antal hästar
och persedlar, som det hittills ålegat rusthåll och rotar att prestera. Då likväl den
åt motionärerne till förebyggande häraf föreslagna bestämmelse, att hästarne och persedlarne
skola vid karls afgång till statsverket öfverlemnas, synes innebära ett ingrepp
från statens sida i rust- eller rotehåliares eganderätt till samma hästar och persedlar,
ett ingrepp hvars befogenhet med skäl torde kunna ifrågasättas, samt det med nämnda
bestämmelse afsedda ändamål, att bereda staten rätt att använda hästarne och persedlarne,
äfven vinnes genom rust- eller rotehållarnes förpligtande att utan ersättning
tillhandahålla statsverket desamma så länge de kunna användas för det med
dem afsedda ändamål, har Utskottet föreslagit en bestämmelse i sådan syftning, helst
det torde kunna antagas, att, der eganderätten till hästarne stannar hos rust- eller
rotehållarne, de komma att egna hästarne en omsorgsfullare vård än hvad må hända
eljest blefve fallet. Till förekommande af all tvekan om utsträckningen af den rusteller
rotehållarne sålunda ålagda skyldighet har bestämmelsen så affattats, att deraf
tydligen framgår, att den afser jemväl de hästar, som halfvakanta rusthåll och rotar

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

29

varit skyldiga att prestera, äfvensom de persedlar så väl dessa som öfriga vakanta
rusthåll och rotar må hafva varit pligtiga att utgöra, men allenast den häst och de
persedlar, som å rusthåll eller rote finnas, då karl afgår, vakanskontrakt uppsäges
eller utan föregången uppsägning tilländagå!''; hvarjemte särskildt blifvit utmärkt, att
persedlarnes vård och underhåll skall bekostas åt staten.

Öfvergången till den nya härordningen skulle, hvad kavalleriet beträffar, väsentligen
underlättas derigenom att regemente eller kår bereddes utväg att så länge
det såsom indelt icke vore upplöst få sina hästar under de tider, då de icke toges i
anspråk för kronans räkning, såsom hittills vårdade och utfodrade hos rust- eller
rotehållarne. Med afseende på de fördelar, som genom afskrifningen i allmänhet
komma att tillskyndas rust- och rotehållare, har Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med motionärerne, icke tvekat att föreslå bestämmelser, hvarigenom
rust- eller rotehållare, hvilken vid afskrifningens början haft skyldighet att hålla häst,
skulle, der så finnes erforderligt, kunna förpligtas att äfven efter förloppet af den
tid, under hvilken det ålegat honom att utan särskild godtgörelse hålla häst och så
länge det regemente eller den kår, hvartill rusthållet eller roten hör, består såsom
indelt, mot ersättning ombesörja värd och utfodring af egen nummerhäst, der han
på grund af hvad ofvan är sagdt tillhandahåller statsverket sådan, eller ock staten
tillhörig häst, allt likväl blott under de tider, då hästen icke för kronans räkning
tages i anspråk.

I fråga om rustnings- eller roteringsbesvärens afskrifning kunna möjligen för
något fall föreskrifter erfordras utöfver de af Utskottet föreslagna, särskildt i den
syftning att liqviderna mellan statsverket, å ena, samt rust- eller rotehållare, å andra
sidan, må komma att i möjligaste måtto förenklas derigenom att rust- eller rotehållare
tillätes att å de belopp, han har att till statsverket inbetala, afräkna hvad han
samtidigt eger att af statsmedel utbekomma; och har Utskottet förty ansett det böra
öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna finnas
erforderliga.

Slutligen har Utskottet bort nämna det Utskottet icke förbisett, att genom
båtsmanshållets indragning flottan går i mistning af en stor del af det manskap, som
hittills varit att för densamma påräkna, men då någon motion rörande sättet att härför
bereda flottan ersättning för närvarande icke föreligger, har Utskottet trott sig så
mycket mindre ega anledning att i detta afseende framställa något förslag, som, derest
båtsmanshållet varder indraget, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att för Riksdagen
framlägga förslag rörande sättet för anskaffandet af det för flottan erforderliga manskap.

Vid reformationens genomförande i Danmark indrogs till kronan likasom * k^ttiotiimden
Sverige en del af tionden, men i olikhet med förhållandet i Sverige, der indrag -i Skåne, Halningen
omfattade de två tredjedelar af tionden, som utgått till lika fördelning
emellan biskopen, kyrkan och de fattige, sträckte sig i Danmark indragningen 9 kuslän.

30

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

allenast till den tredjedel, hvilken, enligt det danska fördelningssättet, tillkommit
biskopen, hvaremot de återstående, kyrkorna och kyrkoherdarne anslagna två
tredjedelarne blefvo vid sitt ursprungliga ändamål bibehållna. Äfven sedan de
forna danska provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän blifvit med
Sverige förenade, undergick detta förhållande inom dem ingen förändring, till
följd hvaraf kyrkorna inom dessa provinser fortfarande förblefvo i besittning af
den tredjedel af tionden, som af ålder varit dem anslagen. Denna s. k. kyrkotionde
utgår, på sätt af bil. F inhemtas, med sammanlagdt 32,518,992 kubikfot
råg, 62,941,338 kubikfot korn, 18,376,616 kubikfot hafre, 2,916,469 kubikfot blandkorn
samt 11,548 kronor 37 öre i penningar, men hela afkastningen har dock icke
behållits kyrkorna, utan hafva, såsom jemväl af nyssnämnde bilaga framgår, åtskilliga
dispositioner deraf egt rum till förmån för ändamål, som dels äro att
anse som församlingarnes egna, dels äro för dem främmande, hvarjemte en del
af kyrkotionden blifvit till kronan indragen. I Blekinge och Bohuslän eger
tiondegifvaren rätt att lösa tionden efter ett visst lågt pris, men i Skåne och
Halland är han pligtig att antingen leverera spanmålen in natura eller lösa den
efter markegång med tillägg af forsellön. I underdånig skrifvelse den 22 Maj
1873 anhöll emellertid Riksdagen, som ansåg med billighet öfverensstämmande
att, i afseende å utgörande af denna tionde inom de två sistnämnda provinserna,
de skattskyldige bereddes samma lättnad, som kommit dem till del vid utgörandet
af kronans ränta och tionde, men att en förändring i ofvanberörda syfte
borde föregås af eu närmare utredning, om och på hvad sätt densamma kunde
utan förnärmande af någons rätt åvägabringas, det Kongl. Maj:t täcktes, efter
vederbörandes hörande, taga i öfvervägande, huruvida icke den inom provinserna
Skåne och Halland utgående kyrkotionde kunde till penningar omsättas i
enlighet med de i Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 angående förändring
af grundräntor och kronotionde, bestämda grunder samt derom till Riksdagen
aflåta nådig framställning. I anledning af denna skrifvelse anbefaldes genom nådig
remiss den 30 Maj samma år Kammarkollegium och Statskontoret att efter vederbörandes
hörande med underdånigt utlåtande inkomma, och torde, sedan numera
från samtlige vederbörande yttranden till Kammarkollegium inkommit, berörda
utlåtande inom kort vara att emotse.

Då på sätt ofvan blifvit nämndt kyrkotionden i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohuslän motsvarar en del af kronotionde!! inom det öfriga Sverige, anser
Utskottet lika med motionärerne de tiondepligtige invånarne i nyssnämnda provinser
böra genom kyrkotionde^ afskrifning beredas en skattelindriiig svarande
mot den, som genom afskrifning af kronotionde!! komme de tiondepligtige i det
öfriga Sverige till del. Härvid måste likväl en åtskilnad göras mellan å ena sidan
den kyrkotionde, som är anordnad för andra än församlingarnes egna behof, samt
å andra sidan den kyrkorna behållna eller i öfrigt för församlingarnes egna ända -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

31

mål disponerade. Hvad förstnämnde tionde angår, torde, vid det förhållande att
den i allmänhet är anordnad för behof, hvilka det tillhör staten att tillgodose,
samma tionde böra till statsverket indragas emot ersättning till den person eller institution,
som deraf varit i åtnjutande, hvarefter den bör, der sådant ännu icke skett,
omsättas till penningar enligt den för kronotiondens omsättning stadgade grund samt
afskrifvas efter samma måttstock, som för grundskatterna må varda antagen. Beträffande
åter den del af kyrkotionden, som är kyrkorna behållen eller i öfrigt
för församlingarnes egna behof disponerad, såsom t. ex. anslagen på lön åt prest,
klockare eller barnmorska, öfverlåten åt vederbörande patronus mot skyldighet
att bygga och underhålla kyrkan o. s. v., lärer statsverket, såsom motionärerna
också föreslagit, icke böra belastas med någon ersättningsskyldighet för afskrifningen
af densamma, enär i sådant fall statsverket komme att bestrida utgifter, hvilka hittills
alltid ålegat församlingarne. På grund häraf, och då sålunda församlingarne
sjelfva måste draga försorg om fyllandet af den brist, som genom afskrifningen komme
att uppstå i de tillgångar, hvilka hittills varit att påräkna för tillgodoseendet af
församlingarnes ifrågavarande behof, äfvensom med vederbörande anordningshafvare
träffa uppgörelse om anordningarnes ersättande efter den rätt en hvar af dem eger
eller hvarmed han förklarar sig åtnöjas, hvarigenom allt församlingen i viss mån komme
att gent emot afskrifningen af denna del af kyrkotionden intaga enahanda ställning
som statsverket emot afskrifningen af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,
har Utskottet lika med motionärerne ansett afskrifningen af den kyrkorna
behållna eller i öfrigt för församlingarnes egna behof använda kyrkotionden
böra föregås af en utredning angående de omständigheter, som vid afskrifningens
verkställande till bevarande af allas rätt kunna vara att iakttaga, samt derföre
ansett det böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att, efter sådan utredning och så vidt
enskild rätt derigenom icke förnärmas, vidtaga åtgärder för afskrifvande af nämnda
tionde antingen efter samma grund, som för afskrifning af grundskatterna är föreslagen,
eller, derest den verkstälda utredningen skulle ådagalägga nödvändigheten
af i viss mån förändrade bestämmelser, efter annan lämplig grund.

I 9 § 1 momentet af Kongl. förordningen angående grunderna och vilkoren Angående
för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864 stadgas, att å jord, jf/j^afgäld.
som från hemman eller lägenhet afsöndras, skall läggas årlig afgäld i spanmål
eller annan lämplig räntepersedel, hvilken afgäld ej må vara mindre, än att den
motsvarar hvad af hela hemmanets eller lägenhetens räntor och öfriga allmänna
utskylder vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet å den afsöndrade
jorden belöper. Sammanställas med detta stadgande bestämmelserna dels i 2 mom.
af samma paragraf, att afhandling rörande jordafsöndring skall ingifvas till Konungens
Befallningshafvande, som har bland annat att pröfva den öfverenskomna

32

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Angående
beloppet af
grundskatterna
samt
rustningsoch
roteringsbesvären
äfvensom
måttstocken
för
afshrifningen.

afgälden, och deusamma, der den befinnes tillräcklig, fastställa, men i annat
fall högre lämplig afgift bestämma, dels i 13 § af samma Kongl. förordning, att
innehafvare af hemman eller lägenhet egen så länge han rigtigt utgör ränta och
öfriga utskylder för hemmanet eller lägenheten sjelf uppbära den afgäld, som
för afsöndrad jord erläggas skall, men att, om han brister deri, kronans uppbördsman
bör samma afgäld, der den icke redan för året finnes vara af jordens innehafvare
betald, till den bristande räntans och andra skyldigheters utgörande uppbära,
framgår, att föreskriften om åläggandet af afgäld tillkommit för att trygga
det allmännas rätt till utfående af ränta och öfriga utskylder. Då rättvisa och
billighet kräfva, att, derest grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären
afskrifvas, innehafvare af afsöndrad jord må ega att, i mån af afskrifningens fortgång,
njuta afdrag å afgälden, har Utskottet funnit en bestämmelse i sådan syftning
nödig, hvarvid likväl, med afseende derpå att afgälden blifvit bestämd med
hänsyn icke allenast till de hemmanet eller lägenheten åliggande grundskatter
samt rustnings- och roteringsbesvär utan äfven till dess öfriga utskylder såsom
väghållningsbesvär, skjutsskyldighet, skyldighet att bygga prestgård och tingshus
m. m., afdraget icke kunnat sättas till samma procenttal af afgälden som den för
hvarje gång afskrida del af grundskatten samt rustnings- och roteringsbesvären
utgör af dessas hela belopp, utan måst bestämmas till så stor andel af det afskrida
beloppet, som vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet på den
afsöndrade jorden belöper. Utskottet har icke förbisett, att afdragets bestämmande
enligt denna grund i många fall torde blifva förenadt med svårighet och gifva
anledning till tvist och har derför i främsta rummet hänvisat parterne att söka
träffa frivillig öfverenskommelse med hvarandra; skulle ej på denna väg uppgörelse
komma till stånd, har Utskottet vidare förestält sig att afdragets belopp
lämpligen borde kunna genom kompromiss bestämmas.

Då afgälden för jord, som blifvit till besittning på viss tid eller på lifstid
afsöndrad från hemman eller lägenhet, oftast i större eller mindre mån har karakteren
af arrende, skulle ofvan anförda bestämmelser, derest de äfven på sådana
jordafsöndringar vunne tillämpning, stundom leda till obehörigt ingrepp i privaträttsliga
förhållanden, hvarföre Utskottet ansett tillämpningen deraf böra inskränkas
till de fall, der jorden blifvit för alltid upplåten.

För utrönande af sammanlagda beloppet af grundskatterna samt rustningsoch
roteringsbesvären, hvilket skulle komma att afskrifvas, har Utskottet anstalt
följande beräkningar.

Enligt bilagda sammandrag litt B. och C. grundade å 1876

års kronoräkenskaper, utgör räntan af jord å landet..... 4,480,847: 91.

och räntan af städernas jord............. 10,160: 35.

4,491,008: 26.

Särskilda Utskottets Utlåtande. N:o 2. 33

Transport 4,491,008: 20.

Härifrån böra afräknas:

l:o Ränta å sådana, efter år 1809 till enskilda
under eganderätt öfverlåtna egendomar, hvilka före
öfverlåtelsen icke innehafts under stadgad åborätt, utgörande
enligt de i Kammarrådet Andersons betänkande
meddelade uppgifter........... 47,710: 27.

2:o Boställsräntor............ 322,528: 12.

3:o Sådana räntor, hvilka, jemte de hemman de äro
påförda, innehafvas under enskildt verk, menighet eller
inrättning................. 109,585: 25.

4:o De Ebersteinska söndagsskolan i Norrköping
tillhöriga frälseräntor............. 4,057: 19.

5:o Räntor å skogsområden, som äro upplåtna
sågverken i de norra länen i ersättning för privilegierad
stockfångst, enligt tab. 7 vid nyssberörda betänkande 3,740: 03.

6:o Räntor å tills vidare upplåtna slåtter- m. fl.
lägenheter samt strömfall med tillhörande utmål, enligt

tab. 8 vid samma betänkande.......... 887: 37. 488,514: 83.

hvarefter återstår................... 4,002,493: 43.

hvilket belopp bör ökas dels med räntorna af skattefrälsehemman, utgörande
enligt merberörda betänkande........... 150,758: 25.

dels värdet å den vissa hemman och lägenheter i Skåne ännu
åliggande arbetsskyldighet, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit nämdt,

förslagsvis kan antagas uppgå till.........14,000: —

tillhopa 4,107,251: 08.

Kronotionden utgöres enligt bil. D och E af jord på landet
........................... 1,388,809: 59.

samt af städernas jord med............... 11,160: 10.

1,400,035: 09.

Härifrån bör afräknas;

l:o Kronotionde, åsatt sådana efter år 1809 till
enskilde under eganderätt öfverlåtna egendomar, hvilka
före öfverlåtelsen icke innehafts med stadgad aborätt,
utgörande enligt Kammarrådet Andersons betänkande 1,914: 20.

2:o Kronotionde å statens utarrenderade egendomar,
enligt samma betänkande.........•__•___0,713. 94.

Transport 8.028: 20.

Bill. till Riksd. Prat. 1878. 8 Sami. 1 Afä. 2 Höft.

5

34

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Transport 8,623: 20.

3:o Kronan behållen tionde af militie- och civilboställen,
enligt samma betänkande........ 35,666: 65.

4:o Anordnad boställstionde........ 11,424: 21.

5:o Kronotionde, som jemte de hemman, hvilka
den är påförd, innehafves af enskildt verk, menighet

eller inrättning............... 10,960: 31. 66,685:37.

hvarefter återstår......... I 333350* gp

hvilket belopp bör ökas med värdet af den kronotionde, som
åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar eller under annan enskild
eganderätt innehafves, motsvarande enligt de i Kammarrådet
Andersons betänkande meddelade uppgifter ett värde af ... . 11,260: 11

tillhopa 1,344,610: 43.

Den del af kyrkofonden i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, som är
till andra än församlingarnes egna ändamål anordnad och enligt Utskottets förslag
bör emot ersättning till statsverket indragas och afskrifvas utgår, på sätt af
bifogade tab. lätt. F inhemtas, med följande belopp:

till biskopen i Lunds stift med:

21 kubikfot råg;
till prostetunnor :

2091,6 kubikfot råg och 113,4 kubikfot korn;
till elementarläroverken:

100,9 kubikfot råg och 100,9 kubikfot korn;
till Lunds akademi:

6825,061 kubikfot råg, 7000,399 kubikfot korn och 64,050 kub.-fot hafre;
till pedagogier:

67,725 kubikfot råg, 67,725 kubikfot korn och 25,2 kubikfot hafre;
till professorn i barnförlossningskonst:

117,250 kubikfot råg och 156,625 kubikfot korn;
till Lunds lasarett:

1,297,987 kubikfot råg och 89,162 kubikfot korn;
till presterskapets löneregleringsfond:

4,069 kubikfot råg, 6,562 kubikfot korn och 1,837 kubikfot hafre;
bibeltrycksspanmål till hospitals och lasaretts underhåll:

97,650 kubikfot råg och 103,950 kubikfot korn;
till Lunds domkyrka:

1 1,550 kubikfot råg och 14,7 kubikfot korn;
tillhopa 10,634,792 kubikfot råg, 7,653,423 kubikfot korn och 91,087 kubikfot hafre,
samt kronan behållen bibeltrycksspanmål 10,740 kronor 4 öre.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Då nämnda spanmålsqvantiteter uträknas i penningar med
tillämpning af medeltalet mellan 1868—1877 årens markegångspris,
kommer ofvauberörda kyrkotionde att motsvara ett värde al

Kostnaderna för rustnings- och roteringsbesvären vid samtliga
regementen, kårer och båtsmanskompanier utgöra med tillämpning
af de i och för afskrifningen antagna medelvärden å kostnaderna
vid rusthåll eller rote samt efter afdrag dels af räntor och kronotionde,
hvilka i och för rustningen eller roteringen frinjutas, dels
ock af understöd eller ersättning, som från statsverket för samma
ändamål utbetalas:

för det berustade kavalleriet.............

„ det berustade infanteriet.............

„ det roterade kavalleriet.............

„ det roterade infanteriet, deri inberäknadt roteringskostnaden
för de Göteborgs stad anslagna 44 rotar inom Sävedals härad
och vakansafgifterna för den nyroterade jorden efter ofvannämnda
medelvärden samt förslagsvis beräknad vakausafgift för de 11
rusthåll vid Kongl. Westgöta regemente och Kongl. Smålands grenadierbataljon,
hvilka skola underkastas ordinarie rotering

för det berustade båtsmanshållet...........

för det roterade båtsmanshållet, deri inberäknadt vakansafgifterna
för städernas båtsmansrotering samt för den nyroterade jorden
efter ofvannämda medelvärden ............

Härtill böra läggas följande roteringsbesväret motsvarande
utskylder

a) vid soldathållet:

Vakansafgiften från Garpenbergs socken.........

Roteskatten i Herjeådalen..............

Grufvedrängshjelpen från Salbergs fögderi i Westmanlands län
Vakansafgifterna af rotarne uti Särna, Idre och Hede byalag
af Osterdalarne...................

b) vid båtsmanshållet:

Värdet å drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Fären lunda

härad .....................

Vakansafgifterna för de å Visingsö varande 6 rotar . . . .

Då härtill ytterligare lägges den bevillning, som i stället för
frälserusttjenstbesväret utgöres, enligt sammandrag öfver 1876 års
taxeringslängder...................

utgör hela värdet af rustnings- och roteringsbesvären ....

35

53,555: 70

684,644: 31
131,988: 31
44,804: 15

3,014,218: 21
136,689: 97

545,633: 43

300: —
603: 92
7,146: 85

40: —

6,838: 66
45: —

75,640: 59
4,648,593: 40

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

36

Af förestående beräkningar framgår sålunda, att sammanlagda
beloppet af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,
hvilket skulle komma att efter hand afskrifvas, utgör.....10,214,011: 21

I afseende på detta belopp torde böra anmärkas att uti detsamma icke
blifvit inberäknade de räntor, som jemlikt Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1871
skola påföras hemman inom åtskilliga f. d. privilegierade tackjernbergslager. Dä
nämligen den jordeboksräntan motsvarande del af dessa räntor ännu icke är
åsatt och den mantalsränta!! motsvarande väl är åsatt, men skattläggningsåtgärden
är öfverklagad, hafva dessa räntor icke synts böra tagas med vid beräkningen,
helst deras belopp icke torde komma att mycket öfverstiga 12,000 kronor.

I afseende på den måttstock, hvarefter afskrifningen af grundskatterna samt
rustnings- och roteringsbesvären bör ske, förekommer, att Riksdagen uti sin merberörda
underdåniga skrifvelse den 24 Maj 1873 uttalat den åsigt, att afskrifningen borde ega
rum efter en allmän måttstock af tre procent årligen, hvilken beräkningsgrund för
beloppet af eftergiften likväl icke uteslöte möjligheten att ordna sjelfva afskrifningen
på flere olika sätt, i hvilket afseende Riksdagen anfört, att den skulle kunna innefatta
en större afskrifning första året och derefter jemt fortgående afskrifning af eu
mindre andel, endast eftergiftens värde i det hela icke blefve större eller mindre än
hvad ofvan vore sagdt, hvarjemte Riksdagen med uttryckande af den mening, att den
olikhet i bevillning efter andra artikeln, som nu gälde för jordbruksfastighet och för
all annan fastighet, äfvensom den bevillning, som nu enligt tredje artikeln särskilt
utgjordes af eu viss klass af jordbruksfastigheter, borde försvinna, ansett dervid böra
iakttagas, att den förhöjda bevillningen icke inträdde förr än motsvarande lindring
i skattebördorna blifvit vidtagen. Då taxeringsvärdet för de till bevillning taxerade
jordbruksfastigheter i riket för år 1876 enligt bifogade sammandrag litt. G. och H.
utgjorde 1,897,619,405 kronor, komuie, under förutsättning att bevillningen enligt andra
artikeln för jordbruksfastighet höjdes till fem öre för hvarje fulla ett hundra kronor
af fastighetens taxeringsvärde, nämda bevillning att utgå med 948,809 kronor
70 öre. Om man härifrån afräknar ej mindre den bevillning, som, på sätt nyss åberopade
bilagor utvisa, enligt nu gällande grund för jordbruksfastighet utgöres med
569,045 kronor 24 öre, än äfven den till 75.640 kronor 59 öre uppgående rusttjenstbevillningen,
får den förhöjning, som skulle komma att inträda i bevillningen för
jordbruksfastighet, sitt uttryck i återstoden eller 304,123 kronor 97 öre.

Af det belopp 10,214,011 kronor 21 öre, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit
visadt, utgör sammanlagda värdet af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,
hvilket skulle komma att afskrifvas, utgör nämda tal, 304,123 kronor 97 öre,
omkring 2,98 procent, och skulle sålunda, enligt den af Riksdagen uttalade grundsats,
eftergiften i ifrågavarande skatter och besvär under första året af afskrifningstiden
kunna sättas till blott 3 procent, men då jordbruksnäringen äfven under första året lärer
höra komma i åtnjutande af den lindring i beskattningen, som är förenlig med den

37

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

om eftergiftens hela belopp af Riksdagen uttryckta åsigt, samt eu icke obetydlig
förhöjning i taxeringsvärdena för jordbruksfastighet torde vara att förvänta
till följd äf grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, har
Utskottet, jemväl med afseende på vigten deraf att för afskrifniugen antages en måttstock,
som i möjligaste mån underlättar afskrifningens verkställande, i likhet med
motionärerne och i öfverensstämmelse med Kammarrådet Andersons betänkande,
ansett eftergiften böra bestämmas första året till tio procent och sedan hvart annat åt
till fem procent af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens ursprungliga
belopp, efter hvilken plan afskrifningen skulle vara fullbordad inom 37 år. Enligt nu
föreslagna afskrifningsplan blefve eftergiften i det närmaste lika med den, som genom
en afskrifning efter eu måttstock af tre procent årligen komme att medgifvas; skilnaden
blefve nämligen icke större än att, då efter sistberörda måttstock lör afskrilningeu
grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens kapitalvärde vid afskrifningstidens
början skulle utgöra 100,898,287 kronor 65 öre, samma skatter och
besvär komma, om afskrifningen egde rum enligt den åt Utskottet föreslagna plan, att
vid ifrågavarande tid motsvara ett kapitalvärde af 101,408,421 kronor 33 öre.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört får Utskottet, med anledning af
motionärernes förslag och under förutsättning ej mindre att det af Utskottet i särskilt
betänkande framlagda förslag till ny härordning vinner godkännande än äfven
att de förändrade bestämmelser i fråga om allmänna bevillningens utgörande samt
kommunalbeskattningen, som Utskottet här nedan går att föreslå, varda vidtagna,
hemställa:

Beträffande grundskatterna:

1:0 att Riksdagen må för sin del besluta:

a) att ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet i kronans
jordeböcker och räkenskaper sammanföras till en summa, under benämning
grundskatt;

b) att med denna grundskatt äfven sammanföres den till statsverket
eller någon dess inrättning ingående ersättning för arbets- eller hofveriskyldighet,
som ålegat vissa hemman och lägenheter i Skåne äfvensom åtskilliga
under f. d. öfverstebostället Lilla Bjurum i Skaraborgs län förut
arbetsskyldiga hemman; börande dervid denna ersättning, der den icke
redan blifvit till ett oföränderligt penningebelopp bestämd, dertill omsättas
i den ordning, som för grundräntor och kronotionde i allmänhet är stadgad;

c) att grundskatt å jord ,af skatte- eller frälsenatur, öfverstigande
för särskildt hemmansnummer eller lägenhet fem kronor — med undantag
för grundskatt å sådan efter år 1809 kronan afhänd fäst egendom, hvilken

38

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

näst före öfverlåtelsen icke varit under stadgad åborätt upplåten — äfvensom
dels kronan behållen ofvannämude minimibelopp öfverstigande grundskatt
å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman eller lägenheter, hvilka
iunehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning, dels ock presternas
utlagor, såvida dessa för särskildt pastorat öfverstiga fem kronor, afskrifves
på det sätt, att eltergilten bestämmes första året till tio för hundrade och
sedermera hvart annat år till fem för hundrade af grundskattens eller utlagornas
ursprungliga belopp;

d) att denna afskrifning skall taga sin början med det år, då eu ny
härordning börjar att tillämpas;

e) att, der vid afskrifning å grundskatt för hemman eller lägenhet
bråk af öre uppkommer, afskrifningsbeloppet skall beräknas till närmast
högre öretal;

1) att, der i öfrigt, enligt hvad ofvan är sagdt, afskrifniugsbar grundskatt
för särskildt hemmansnummer eller lägenhet eller presternas utlagor
för särskildt pastorat icke öfverstiga fem kronor, ifrågavarande grundskatt
och utlagor skola oafkortadt utgöras under de första fjorton åren af afskrifningstiden
och derefter helt och hållet upphöra;

g) att grundskatt å sådan efter år 1809 från kronan under enskild
eganderätt öfverlåten egendom, hvilken näst före upplåtelsen icke innehafts
med stadgad åborätt, fortfarande skall utgöras till oförminskadt belopp,
med rättighet för vederbörande egare att när som helst friköpa sig från
grundskattens utgörande genom erläggande, antingen på en gång af eu lösuingssumma
af femton gånger grundskattens belopp eller ock under tio på
hvarandra följande år af grundskattens dubbla belopp, i hvilken sistnämnda
händelse staten för årsbetalningens fullgörande skall ega lika säkerhet som
för grundskattens utbekommande;

h) att grundskatt å de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar
skall, der nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva, oafkortadt
utgöras intilldess, vid upprättande af nya kontrakt om dessa egendomar
eller deras disponerande på annat sätt, grundskatten kan utan förlust för
statsverket upphöra;

i) att grundskatt å militära och civila boställen skall vid afskrifningens
början helt och hållet upphöra; den kronan behållna grundskatt af
dessa egendomar dock endast så vida densamma kan statsverket ersättas
genom en motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjenstemans
penningeaflöning;

k) att sådan i kronans jordeböcker upptagen grundskatt å ecklesiastika
boställen samt å hemman och lägenheter tillhöriga enskildt
verk, menighet eller inrättning, som är vederbörande boställsinnehafvare

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2. 39

eller hemmansegare anordnad, skall vid afskrifningens början ur jordebok
och räkenskaper uteslutas;

l) att någon afskrifning icke skall ega rum, vare sig af de skogsräntor,
som utgöras för områden, hvilka i ersättning för privilegierad
stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtue, eller
af de afgifter, hvilka blifvit åsätta åtskilliga inom nämnda län belägna,
åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter; börande dessa räntor
och afgifter redovisas under titel arrendemedel;

m) att den arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu åligger eu
del hemman och lägenheter i Skåne mot afkortning å hemmanens och
lägenheternas räntor, skall afskrifvas på det sätt, att, sedan den spanmålsafgift,
som af hemmanen fordras såsom ersättning för befrielse
från arbetsskyldigheten och hvilken likasom det penningebelopp, hvartill
en del lägenheters arbetsskyldighet blifvit uppskattad, kan antagas motsvara
arbetets värde, samt de dagsverken öfriga lägenheter böra utgöra,
blifvit omsatta till penningar i den ordning, som för grundräntor och
kronotionde är bestämd, hvarje arbetsskyldigt hemman och lägenhet
årligen åt statsmedel tillgodonjuter ersättning motsvarande så stor procent
af det antagna värdet å arbetsskyldigheten, som till och med året
näst före ersättningens utbetalande blifvit afskrifven; börande, om arbetsskyldigheten
under afskrifningstiden upphör, det för densamma bestämda
värde jemte deu för arbetsskyldigheten afkortade räntan, minskade
enligt den allmänna afskrifningsplanen, utgöras;

n) att räntor å skattefrälsehemman eller sådana räntor, hvilka
genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons hand,
äfvensom ej mindre deu kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom
vissa församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafves, än
ock den lätt till arbete af vissa hemman, som ännu må tillkomma egare
af skattesålda kronoegendomar, vid afskrifningstidens början skola af
staten inlösas, räntorna efter 1876 års taxeringsvärde, kronotionde!!,
sedan dess värde efter medeltalet af 1868—1877 årens medelmarkegångspris
med tillagd forsellönsersättning af 8 öre kubikfoten för råg
och korn och 6 öre kubikfoten för hafre blifvit kapitaliseradt efter fem
föi hundrade, med det saluuda erhallna kapitalbelopp, och arbetsskyldigheten,
efter dess uppskattning i dagsverken, med det belopp, som
genom tillämpning af förut nämnde års medelmarkegångspris och kapitulering
efter nyss anförda måttstock uppkommer;

0) att, der vederbörande rånte- eller tiondeegare, eller den som
oger tillgodonjuta arbetet, eller egare af inteckning i frälseränta icke
åtnöjes med förutnämda lösningspris eller värdet å sådan ränta icke

40

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

är i 187G års taxeringslängd särskilt upptaget, inlösningspriset skall
bestämmas af tre gode män, af hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
å kronans vägnar, samt rånte- eller tiondeegare eller den, som eger
tillgodonjuta arbetet, utse en hvardera och domstolen i orten den tredje;
börande i öfrigt föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 14 April 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof härvid i
tillämpliga delar tjena till efterrättelse;

p) att de sålunda inlösta räntorna och kronotionden samt de i
stället för arbetsskyldigheten bestämda dagsverkena skola omsättas enligt
föreskrifterna i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl.
Förordningen den 23 Juli 1869 samt till kronan utgöras med rätt för
vederbörande skattskyldige till afskrifning efter den här ofvan augifna
allmänna planen;

q) att räntor, som äro af frälseskattenatur eller äro med dessa
jemförliga, skola, för sa vidt de äro i kronans joideböckei och räkenskaper
upptagna, derutur uteslutas utan rubbning i öfrigt af skyldigheten
att desamma utgöra;

r) att alla i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande
anordnade rånte- och tiondeanslag, för hvilka något besvär i stället utgöres
eller bvilka utgöra ersättning för jordförluster i följd af kanaloch
väganläggningar, så snart äfskrifningen tager sin början, till statsverket
indragas emot ersättning af statsmedel till vederbörande, svarande
mot rånte- eller tiondeänslagets i kronans jordebok upptagna
belopp;

s) att förmånen af grundskatternas afskrifning å de under bruk
skatteköpta hemman skall tillgodokomma åboen;

t) att någon ny eller tillökad grundskatt från och med afskrifningstidens
början icke skall åsättas, med undantag för:

aa) rekognitionsskogar samt sådan jord, hvilken, utan uppodlingsskyldighet
till följd af redan meddeladt beslut, skall, emot Biläggande^
af skatteköpeskilling och utgörande af grundskatt, till enskilde öfverlåtas;
börande, då upplåtelse under enskild eganderätt af dylik egendom
framdeles sker, köparen förpligtas att, jemte erläggande af skatteköpeskilling
enligt nu gällande stadgande)!, friköpa sig från skyldigheten
att utgöra grundskatt genom erläggande af eu löseskilling, motsvarande
femton gånger grundskattens belopp;

bb) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra länen
i ersättning för privilegierad stockfångst; börande dessa områden icke
vidare till hemman indelas, utan, enligt hittills gällande stadganden, alltid
åsättas skogsränta, hvilken, i likhet med hvad beträffande redan

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

41

åsätta dylika räntor här ofvan är sagdt, skall i räkenskaperna redovisas
såsom arrendemedel;

u) att redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan afskrifningen
börjat, efter åtnjutna frihetsår skall utgöras, må den skattskyldige eftergifvas; v)

att, med undantag af s. k. renbetesland, sådana trakter å öfverloppsmarkerna
i Stora Kopparbergs län och de Norrländska länen, Indika
erbjuda ringa tillfällen till odling och vare sig genom sitt läge i oregelbundna
figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden
eller eljest genom sin särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga att såsom
kronoparker bibehållas, skola efter Kongl. Maj:ts bepröfvande i
hvarje särskildt fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken
begagna mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas emot skälig
köpeskilling, dock utan tillökning i hemmanens mantal och ränta, eller
ock under eganderätt försäljas åt den högstbjudande fria från ränta och
med de vilkor i öfrig! Kongl. Brefvet den 29 Juni 1866 föreskrifver;

x) att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll, säterier och
bergsmanshemman, utan ock till andra sådana under åborätt upplåtna,
kronan tillhöriga hemman och lägenheter, hvilkas åboar af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande antagas och som enligt hittills gällande föreskrifter,
emot till statsverket ingående afgift, kunna till skatte köpas, skall, utan
erläggande af särskild köpeskilling eller annan afgift, tillkomma den person,
som derå vid den tid, då denna förändring vidtager, innehar lagligen
befästad, med skatteköpsrätt förenad besittning, eller pröfvas vara
dertill berättigad; samt

y) att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt
och när densamma funnits vara ostridig och af beskaffenhet att,
enligt hittills gällande stadganden, skatteköpsrätt dermed varit förenad,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att förordna om ofvannämnda
hemmans och lägenheters omföring i jordeboken ifrån krono till skatte
och derom hos Kammarkollegium göra anmälan.

Beträffande rustnings- och r otering sbesvär en:

2:o att Kiksdagen, med uttalande af den åsigt att Kongl. Maj:t icke
lärer underlåta att för Riksdagen framlägga förslag rörande sättet för
anskaffandet af det för flottan erforderliga manskap, må för sin del besluta:

a) att dessa besvär äfvensom de utskylder, hvilka, emot befrielse
från eller lindring i roteringen uti vissa orter utgöras, skola afskrifvas
samtidigt med och efter samma allmänna afskrifningsplan, som för grundskatterna
här ofvan blifvit föreslagen, med undantag för:

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 8 Sami. 1 Afd. 2 Håft.

6

42

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

aa) extra roteringen och frälse-rusttjensten, äfvensom presterskapets
åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmål, hvilka
skyldigheter skola vid afskrifningstidens början helt och hållet upphöra;

bb) de på grund af kontrakt hel- eller halfvakanta rusthåll och
rotar vid kavalleriet samt vakanta rusthåll och rotar vid infanteriet och
båtsmanshållet; börande sådant rusthåll eller rote komma i åtnjutande
af afskrifning i likhet med rusthåll och rotar i allmänhet först när vakanskontraktet
tilländagå!''; dock vare rust- eller rotehållare berättigad
att derförinnan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppsäga vakanskontraktet,
i hvilken händelse, äfvensom då uppsägning från Kronans
sida, på grund af derom i kontraktet gjordt förbehåll, eger rum, vakanskontraktet
upphör med det år, hvarunder uppsägningen skett och afskrifningen
vid samma tid dager sin början;

h) att prestationerna vid hvarje rusthåll eller rote bestämmas regements-,
kår- och, vid båtmanshållet, kompanivis till nedannämnda värden,
nemligen:

vid

Lifregementets dragonkår och 1

»

Lifregementets husarkår

»

Smålands husarregemente....... .

. . . 350

»

»

Skånska husarregementet.........

. . . 330

»

»

Skånska dragonregementet.......

. . . 320

y>

»

Lifregementets grenadierkår........

. . . 300

»

»

Andra Lifgrenadierregementet........

, . . 310

»

»

Yestgöta regemente...........

»

»

Smålands grenadierbataljon........

. . . 290

»

Jemtlands hästjägarekår (för dubbelrpte) . . ,

, . . 260

»

Första Lifgrenadierregementet.......

. . . 190

»

» Uplands regemente
» Yermlands »

» Skaraborgs »

» Kalmar »

» Södermanlands»

» Elfsborgs »

» Kronobergs »

» Vestmanlands »

» Jönköpings »

» Nerikes »

» Dalregementet
» Bohusläns regemente
» Helsinge » ............120 »

|............180 »

J............170 >

j......., 130 »

|............160 »

|............150 »

|............140 »

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

43

dl

vid Vestgöta Dals regemente .

» Norrbottens fältjägarekår
» Jemtlands »

» Yesterbottens »

» Norra Skånska infanteriregementet
» Södra »

» Första Blekinge kompani
» Fjerde »

» Sjette » »

» Andra » »

» Tredje » »

> Femte » »

» Första Södra Möre kompani
» Andra » » »

» Tredje » » »

> Tjust kompani

» Södra Roslags Andra kompani
» Norra » Första »

» Smålands kompani

» Östergötlands »

> Bohus Första »

» » Andra »

» Vestergötlands »

» Första N orrlands F örsta »

» » » Andra »

» Andra » Första»

» Första Södermanlands kompani
» Andra » »

» Södra Roslags Första »

» Gotlands Första »

» » Andra »

» Södra Hallands »

» Ölands Första kompani
» » Andra »

» Norra Roslags Andra »

» Norra Hallands kompani........

» Andra Norrlands Andra kompani.....

Frälseroteringen i Kalmar och Blekinge län . . .

Utsocknefrälsehemman i Halland (half vakansafgift)
Städernas båtsmanshåll ..........

210 kronor.
100 »

no »

no >

120 *

100 »

140 »

120 >

130 »

no »

100 »
iso »

130 »

60 »
70 >

44

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

c) att liqviderna emellan statsverket, å den ena sidan, och rusteller
rotehållare, å den andra, under hela afskrifningstiden skola verkställas
etter nyssnämnda värden, med undantag för

aa) soldatrotarne inom Sårna, Idre och Hede byalag i Stora Kopparbergs
län, båtsmansrotarne på Visingsö samt de nio båtsmansrotar i
Kalmar län, för hvilka presterskapet emot eftergift af sina utlagor erlägger
vakansafgift, å hvilka rotar värdena skola utgöra samma belopp,
hvarmed vakansafgifterna för dessa rotar nu utgöras;

bb) med ordinarie rotering, till hälften emot annan roterad jord, belagda
hemman inom de f. d. privilegierade jernbergslagerna, hvilka hemmans
roteringsskyldighet för hvarje rote skall bestämmas till hälften af
ofvannämda medelvärde för det regemente, inom hvars stånd de äro belägna,
eller till hvilket de äro närmast häuförliga;

ce) de på grund af kontrakt hel- eller halfvakanta rusthåll och rotar
vid kavalleriet samt vakanta rusthåll och rotar vid infanteriet och båtsmanshållet,
så länge vakanskontrakten gälla;

d) att rust- och rotehållare skall vara skyldig att äfven under afskrifningstiden
utgöra rustnings- och roteringsbesväret effektivt, intill dess ryttaren,
soldaten eller båtsmannen afgår, då rust- eller rotehållaren är skyldig
och berättigad att erlägga vakansafgift och derå i behörig ordning tillgodonjuta
afskrifning;

e) att då ryttare, soldat eller båtsman afgår, vederbörande rust- eller
rotehållare skall intill slutet af det år, hvarunder afgång skett, erlägga tillfällig
vakansafgift, i den ordning hittills gällande författningar stadga, samt
rusthållet eller roten i afseende å liqviden med statsverket för hela detta
år anses såsom effektiv;

f) att då för rusthåll eller rote, hvarom i punkten a) mom. bb) sägs,
afskrifning tager sin början, den vakansafgift, hvarå afskrifningen skall ega
rum, sättes till enahanda belopp, som då ännu qvarstår för rusthåll eller
rote i allmänhet vid samma regemente, kår eller båtsmanskompani;

g) att de skyldigheter, som på vissa orter utgöras emot befrielse
ifrån eller lindring i roteringsbesväret, skola, för så vidt de icke redan bestå
af penningar, dertill omsättas med användande af medeltalet af
1868—1877 årens medelmarkegångspris eller, der å några skyldigheter
medelmarkegångspris ej finnes, efter medeltalet af nyssnämnda års markegångspris; h)

att jemväl hästvakansspanmålen, hvilken utgöres så länge rusthållet
är eller, enligt hvad ofvan är sagdt, anses såsom effektivt, omsättes
till penningar efter medeltalet af 1868—1877 årens medelmarkegångspris
;

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2,

45

i) att vid afskrifningstidens början till statsverket indragas:
aa) de Göteborgs stad anslagna rotar inom Sävedals härad;
bb) de vakansafgifter af Sårna, Idre och Ilede byalag, sona nu tillgodonjutas
af Elfdals socknemän, hvilka befrias från skyldigheten att vid inträffande
krig anskaffa de soldater, för hvilka ifrågavarande afgifter utgått;

ce) de till regementen och kårer nu ingående vakansafgifter, mot
ersättning af statsmedel till vederbörande, svarande mot vakansafgifternas
belopp;

k) att de till statsverket indragna ränte- och tiondeanslag, för
hvilka ersättning till rusthåll och rotar nu utbetalas efter årlig medelmarkegång,
omsättas till penningar efter medeltalet af 1868—1877 årens
medelmarkegångspris, och beloppet deraf med tillagd forsellönsersättning
å spanmålen, beräknad till 8 örej kubikfoten för råg och korn samt 6
öre kubikfoten för hafre, för hvarje rusthåll eller rote sammanföres med
så väl de till vissa rusthåll eller rotar utgående penningeanslag af statsmedel,
som den redan till penningar omsatta grundskatt, hvilken för rustningen
eller roteringen hittills frinjutits, men, enligt hvad förut är sagdt,
vid afskrifningstidens början skall till statsverket indragas, hvarefter ifrågavarande
statsanslag skola, under namn af rustnings- eller roteringsunderstöd
med oförändradt belopp godtgöras vederbörande, på sätt här nedan sägs;

l) att de från statsverket utgående anslag till Jemtlands roteringskassa
och Westmanlands knektelegomedelskassa från afskrifningens
början icke skola vidare ingå till nämnda kassor, utan skall — sedan anslaget
till Jemtlands roteringskassa blifvit enligt de i näst föregående punkt
angifna grunder till visst penningebelopp bestämdt och lika fördeladt emellan
rotarne med iakttagande deraf att hvarje kavallerirote erhåller dubbelt
mot infanterirote, och anslaget till Westmanlandsknektelegomedels kassa
fördelats lika emellan de till understöd från nämnda kassa berättigade
rotar, — det för hvarje rote sålunda bestämda understöd årligen tillgodokomma
vederbörande rotehållare så länge roten är eller anses såsom effektiv
eller ock medelst erläggande af genom kontrakt bestämd vakansafgift
fullgör roteringsskyldighéten, men derefter indragas till statsverket,
allt på sätt och i den ordning, som i punkterna m) och o) vidare sägs;

m) att för rotar, hvilka icke åtnjuta något understöd af statsmedel,
afskrifningen försiggår sålunda att, der roteringen utgöres effektivt,
roten årligen af statsmedel tillgodonjuter ersättning, motsvarande så stor
procent af det antagna värdet å roteringskostnaden, som till och med året
näst före ersättningens utbetalande är afskrifven, hvaremot, der roteringsskyldigheten
fullgöres medelst erläggande af vakansafgift, hvilken, i enlighet
med hvad förut är sagdt, bör genom afskrifning minskas, det ur -

46

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

sprungliga beloppet deraf, beräknadt till ofvanberörda värde, nedsättes
med så stor procent, som till och med året näst före vakansafgiftens erläggande
blifvit eftergifven;

n) att för rusthåll eller rotar, hvilka åtnjuta understöd af statsmedel,
och, enligt hvad ofvan är sagdt, äro berättigade till afskrifning, den
samma verkställes på det sätt, att,

aa) der ofvannämnda värde å rustnings- eller roteringskostnaden är
större än understödet, vederbörande rust- och rotehållare, så länge besväret
utgöres effektivt, jemte nyssnämnda understöd tilldelas en årlig ersättning,
motsvarande så stor procent af skilnaden emellan understödet
och värdet å rustnings- eller roteringskostnaden, som, enligt den antagna
måttstocken för afskrifningen, till och med året näst före ersättningens
utbetalande är eftergifven, hvaremot, i händelse rustnings- eller roteringsbesväret
fullgöres genom erläggande af vakansafgift, merberörda understöd
indrages till statsverket samt rust- och rotehållare årligen erlägga så
stor procent af skilnaden emellan omförmälda värde å rustnings- eller roteringskostnaden
samt nyssnämnda understöd, som vid början af det år,
hvarunder inbetalningen eger rum, efter ofvannämnda måttstock för afskrifningen
då ännu qvarstår;

bb) der det antagna värdet å rustnings- eller roteringskostnaden är
lika stort med eller mindre än understödet, detta sistnämnda, så länge
besväret utgöres effektivt, skall utbetalas till vederbörande rust- eller
rotehållare, utan rättighet för dem att derutöfver tillgodonjuta något ytterligare
anslag af statsmedel, men, i händelse rusthåll eller rote är vakant,,
skall indragas till statsverket emot befrielse för rust- eller rotehållaren
från vidare utgifter för rustnings- eller roteringsbesväret;

o) att sådana boställen och hemman, hvilka nu äro ålagda ordinarie
rotering emot full ersättning derför, beräknad efter markegångspriset
å kostnaden för en soldat- eller båtsmansrote, från och med afskrifningstidens
början och så länge besväret utgöres, skola tillgodonjuta
ersättning af statsmedel efter de i och för afskrifningen antagna
värden å kostnaderna för en soldat- eller båtsmansrote;

p) att understöd eller ersättning för'' rustning eller rotering, hvilket
af statsmedel utgår, skall vid de årliga uppbördsstämmorna för det föregående
året till vederbörande utbetalas, likasom äfven de vakansafgifter,
hvilka de rustnings- eller roteringsskyldige för det föregående året skola
utgöra, då erläggas;

q) att ordinarie eller extra rotering från och med afskrifningstideus
början icke skall åsättas, med undantag för nya hemman och lägenheter
inom Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka, med hänsigt till de

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

47

gamla med ordinarie rotering in natura derstädes belagda hemmanens
rättighet att af nyhemman, i mån som de ingå i skatt, erhålla under
stöd i roteringen, för så vidt de äro belägna inom det till soldathållet
derstädes hörande område samt, i anseende till sin jordnatur, enligt
nu gällande stadganden äro underkastade ordinarie rotering, skola, allt
efter som de ingå i skatt, nyssnämnda besvär åläggas på det sätt, att
rotemantalet, efter jemförelse af hemmanets eller lägenhetens beskaffenhet
i förhållande till förut roterade hemman inom orten, föreslås
af bevillningsberedningen inom hvarje socken, pröfvas af vederbörande
taxeringskomité och slutligen^ fastställes af pröfningskomitén; börande
derefter för dessa hemman vakansafgift erläggas efter enahanda beräkningsgrund,
som för vakansafgifts utgörande i allmänhet härofvan är
sagdt;

r) att den häst och de persedlar, som å rusthåll eller rote
finnas, då karl afgår, vakanskontrakt uppsäges eller ock utan föregången
uppsägning tilländagår, äfven derefter och så länge hästen eller
persedlarne kunna för det med dem afsedda ändamål begagnas, skola
af rust- eller rotehållare utan ersättning tillhandahållas staten, hvilken
det åligger att persedlarnes vård och underhåll bekosta;

s) att rusthåll eller rote, som vid afskrifningens början har skyldighet
att hålla häst, skall, om staten så fordrar, från den tid vakanskontrakt
tilländagått eller på grund af uppsägning upphört att gälla
eller ock från och med året näst efter det, hvarunder karl afgått,
under öfvergångstiden och så länge det regemente eller kår, hvartill
rusthållet eller roten hör, såsom indelt icke är upplöst,ombesörja vård
och utfodring af egen nummerhäst eller staten tillhörig häst’under de
tider, då hästen icke för kronans räkning tages i anspråk, emot ersättning,
hvars belopp uti markegångstaxan årligen bestämmes; samt

3:0 att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om meddelande
af de ytterligare bestämmelser, som må vara erforderliga ej
mindre för afskrifningens verkställande i enlighet med ofvan angifna
grunder än ock för underlättande i möjligaste mån af liqviderna emellan
staten, å ena, samt rust- och rotehållare, å andra sidan, i den syftning
att vid inbetalningar till vederbörande kronouppbördsmän de skattskyldige
få afräkna de ersättningsbelopp, som de samtidigt ega af statsmedel
utbekomma.

Beträffande kyrkotionden i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän:

4:o att Riksdagen må för sin del besluta, att, der sådant ännu icke
skett, den till andra än församlingarnes egna ändamål anordnade kyrko -

48

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Angående re
glering af
grundskat''
terna.

tionden i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän indrages till kronan
emot ersättning och omsättes i penningar, enligt den för kronotiondens
omsättning stadgade grund, samt'' afskrifves på sätt om grundskatter i
allmänhet varder stadgadt; och

5:o att Riksdagen må i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes efter föregången utredning, och så vidt enskild rätt derigenom
icke förnärmas, vidtaga åtgärder för afskrifvande efter samma eller annan
lämplig grund, så fort ske kan, jemväl af den kyrkorna i ofvannämda
provinser behållna eller i öfrigt för församlingarnes egna behof använda
kyrkotionden, så att detta sker utan statsverkets betungande.

Beträffande afsöndrad jords afgäld:

6:0 att Riksdagen må för sin del besluta:

att, der jord blifvit i enlighet med gällande författningar för alltid
afsöndrad från hemman eller lägenhet af sådan egenskap att, på sätt
ofvan är angifvet, derå hvilande grundskatt samt rustnings- och roteringsbesvär
böra afskrifvas, innehafvare af sådan jord skall ega att, i den
mån berörda afskrifning eger rum, å den från den afsöndrade jorden
till hemmanet eller lägenheten ingående afgäld njuta afdrag, som, derest
öfverenskommelse parterna emellan ej träffas, skall utgå med belopp
motsvarande så stor andel af den för hvarje gång afskrida del af
grundskatten samt rustnings- och roteringsbesvären, som vid jemförelse
af egornas storlek och beskaffenhet på den afsöndrade jorden belöper.

Genom hvad Utskottet beträffande grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären
här ofvan hemstält, torde Friherre R. M. Klinckowströms ofvanberörda
motion, så vidt den afser nämda skatter och besvär, få anses besvarad,
hvarföre Utskottet hemställer,

7:0 att ifrågavarande motion i dessa delar icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Uti sin motion N:o 79 föreslår Herr A. Adlercreutz,
att Riksdagen måtte för sin del besluta reglering af grundskatterna i enlighet
med af motionären framlagda grunder, eller, i händelse ytterligare utredning
ansåges af bebofvet påkallad, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att nådigt
förslag i frågan må, efter sådan utredning, varda för Riksdagen framlagdt.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

49

Då Utskottet ansett sig under ofvan angifna förutsättningar böra föreslå
grundskatternas afskrifning, får Utskottet, med hänvisning till hvad Utskottet angående
en sådan reglering som den här ifrågasatta ofvan yttrat, hemställa:

8:0 att Herr A. Adlercreutz’s ifrågavarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Uti motion N:o 42 i Andra Kammaren föreslår Herr H. L. Rydin, för den Angående
händelse att grundskatterna skulle undergå förändring, med åberopande af sitt
yttrande i skattejemkningskomitén,

att den minskning af statsinkomst, som kan komma att uppstå, till eu del
ersättes genom en fastighetsskatt att utgå i öfverensstämmelse med de grunder,
som blifvit i samma yttrande samt deri innehållna förslag till lag om fastighetsskatt
utvecklade.

Vid genomförandet af en skattereform af den genomgripande art, som grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning skulle utgöra, eu
skattereform, som afser undanrödjandet af de nu befintliga ojemnheterna i den
direkta beskattningen, måste noga tillses att de utvägar som väljas för fyllandet
af den till följd af skattereformen i statens tillgångar uppkommande minskning,
icke blifva af den beskaffenhet, att de i sig innebära frön till nya ojemnheter i
beskattningen med deraf följande missnöje och sålunda hota att omintetgöra de
gynsamma verkningarne af den genomförda skattereformen. Utskottet har vid
granskning af det af Herr Rydin framlagda förslag till införande af en fastighetsskatt
till fyllande af en del utaf den minskning i statsinkomst, som genom grundskatternas
afskrifning komme att uppstå, icke kunnat undgå att finna, att en skatt
sådan som den af motionären ifrågasatta icke komme att motsvara det anspråk,
som i främsta rummet bör ställas på en ändamålsenligt anlagd skatt, att den nemligen
bör drabba de beskattningsföremål, af hvilka den är afsedd att utgå, i rättvist
förhållande till dessas värde.

Då objektet för ifrågavarande skatt enligt motionärens åsigt är fastigheten såsom
sådan, med afseende på den förmån, som innebäres uti rättigheten att med andras uteslutande
fritt förfoga öfver en del utaf statens territorium, blir nämnda förmån den storhet,
som för bestämmande af skattens belopp i hvarje särskild! fall bör till sitt värde
uppskattas. Motionären har ansett, att detta värde träffas derigenom, att skatten sättes
i ett visst förhållande till fastighetens taxeringsvärde. Då motionären (sid. 34 i sin
reservation vid förberedande skattejemkningskomiténs betänkande) yttrar, att “om
fastighet på detta sätt, i förhållande till värdet, lika deltager i skatten, jemte det
dess egare skattar för den inkomst, han deraf uppbär, staten erhåller dels den afgift,
densamma bör tillkomma för fast egendoms öfverlåtelse till enskild persons
exklusiva dispositionsrätt, och dels af den person, som erhållit denna rätt, en skatt

Bih. till Rikad. Prof, 1878. 8 Sami. 1 Afd. 2 Raft. ‘

50

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

för den inkomst, han af fastigheten, likasom af annat kapital, och af jordbruk eller
fastighetens begagnande på annat produktivt sätt, likasom af annan näring eller verksamhet,
bereder sig“, synes motionären uti en statens rätt till godtgörelse för hvarje
särskild upplåten del af sitt territorium efter dennas värde sökt grunden för den af
honom föreslagna måttstock för skattens utgörande. Då likväl vid taxeringsvärdets
bestämmande inverka en mängd omständigheter, hvilka icke kunna sägas vara af någon
statens upplåtelse beroende, såsom i fastigheten nedlagdt kapital, lättade kommunikationstillfällen
m. in., synes ur nämnda synpunkt denna grund, äfven om man
skulle vilja erkänna det befogade i ett sådant anspråk å statens sida, icke vara tillfyllestgörande.
Ej heller torde det låta sig göra att efter en generel måttstock, sådan
som fastighetens taxeringsvärde, beskatta de särskilda förmåner som, utöfver den i penningevärde
uppskattbara inkomsten, genom fastighetens egande tillskyndas den enskilde,
då nämnda förmåner dertill äro af eu allt för vexlande och individuel art. Af hvad
nu blifvit anfördt lärer följa att, derest fastighetsskatt skall utgå, på sätt motionären
föreslagit, i visst förhållande till fastighetens taxeringsvärde, skatten icke komme att
stå i ett rättvist förhållande till det skatteobjekt den vill träffa.

Det enda sättet att finna de ifrågavarande förmånernas beskattningsvärde torde
vara att uppskatta dem till det belopp, hvarmed, vid det kända förhållande, att ett
i fastighet placeradt kapital i allmänhet lemnar mindre afkastning än ett löst kapital
af samma storlek, fastighetens afkastning understiger det lösa kapitalets. Ju mindre
inkomst egaren af ett sålunda placeradt kapital af detsamma fordrar, desto större
värde kunna öfriga med fastighetens egande förbundna förmåner för honom anses ega,
och ett rättvist resultat i beskattningsväg vinnes, om det i fastigheten nedlagda kapitalet
beskattas lika med det på annat sätt använda. Skiljer man deremot skatten
för nämnda förmåner från skatten för fastighetens afkastning i öfrigt, kommer man,
såsom ofvan blifvit visadt, att sakna all grund för bestämmande af skattens belopp.

Vidare kan mot införandet af en fastighetsskatt i enlighet med de af motionären
föreslagna grunder anmärkas, att detsamma skulle innebära en synnerlig orättvisa
mot egare af hittills privilegierad jord. Icke uog med att dessa i likhet med
öfriga jordegare, finge underkasta sig den förhöjning i bevillningen för afkastningen
af sin jord, som af grundskatternas afskrifning måste blifva en följd; de finge derutöfver
sig ålagd en särskild skatt för egandet af fastigheten, till ungefärligen enahanda
belopp med inkomstbevillningen. Motionären har visserligen i sin ofvan omförmälda
reservation antydt, att de jordegare, som sålunda finge sig en ny eller tillökad
skattebörda ålagd, skulle tillgodokomma en ersättning, att, med förmedling
genom statsobligationer, utbetalas af dem som genom grundskatternas afskrifning
komme att göra en vinst utöfver ett visst belopp, men då denna ersättning allenast
komme att bestämmas i förhållande till fastighetens nuvarande taxeringsvärde,
blefve jordegaren icke i någon mån godtgjord för den ökning i skatt, som
till följd af fastighetens stigande värde framdeles drabbade honom. Derigenom

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

51

att skatten sättes i visst förhållande till fastighetens taxeringsvärde och sålunda
kommer att utgå med ett i förhållande till dettas stegring alltjemt ökadt belopp,
förringas jemväl i väsentlig mån den förtjenst, motionären hos fastighetsskatten
framhåller, att icke trycka den enskilde som skatt utan mera verka såsom en i
fastigheten intecknad ränta.

Slutligen torde icke heller böra lemnas oanmärkt, att genom fastighetsskattens
bestämmande i en särskild lag, nämnda skatt ryckes ur allt sammanhang
med inkomstskatten, så att, ehuruväl motionären uttrycker önskvärdheten deraf,
att vid ifrågakommande tilläggsbevillning i allmänhet förhöjning i samma proportion
egen rum å fastighets- och inkomstskatten, det icke låter sig klart inses, huru
nämnda öfverensstämmelse skall blifva annat än ett önskningsmål, hvars realiserande
göres beroende af de i hvarje särskildt fall beslutandes godtycke.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anlördt, anser sig Utskottet böra hemställa,
9:o att Herr H. L. Rydins ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Beträffande allmänna bevillningen och dermed sammanhang egande ämnen Angående
är föreslaget: allmänna be af

Herr Albert Anderson (motion N:o 34), under förutsättning att Riksdagen lUlm"nr"''
i anledning af derom väckta förslag fattar beslut om införande af en ny härordning
och i sammanhang dermed om grundskatternas afskrifning:

att Riksdagen måtte för sin del besluta en lag om förmögenhets- och inkomstskatt
i öfverensstämmelse med grunderna i det af förberedande skattejemkniugskomitén
i dess underdåniga betänkande den 20 Oktober 1876 afgifna förslag
till ny bevillningsförordning;

af Herr Ola Andersson i Nordanå m. fl. (motion N:o 19), med vilkor att
grundskatteafskrifningen varder af båda statsmakterna beslutad, att med 1879 års
utskylder taga sin början i samband med rustnings- och roteringsbesvärens afskaffande,
och att jemväl den i Riksdagens ofvan berörda underdåniga skrifvelse
den 24 Maj 1873 antydda förändring i grunderna för jordbruksfastighets deltagande
i kommunala utskylder varder vidtagen:

att § 2 af nu gällande bevillningsförordning må erhålla följande förändrade
lydelse:

“För all inom riket belägen fast egendom — med undantag af statens —
erlägges af egaren bevillning efter fastighetens uppskattade värde.

Af vederbörande innehafvare erlägges bevillning:

a) för kronohemman och kronolägenheter, hvilka besittas med åborätt;

b) för staten tillhöriga hemman, hemmansdelar och lägenheter eller sär -

52

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

skilda byggnader, som antingen äro till boställen eller eljest på lön anslagna,
eller ock till begagnande mot lifstidsstädja upplåtna.

Denna bevillning utgår med fem öre för hvarje fulla ett hundra kronor af
fastighetens uppskattade värde.

Från utgörande af ofvanstående bevillning befrias menigheter, akademier, vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar för
dem tillhöriga byggnader, regementens och officerskårers vid mötesplatser för begagnande
under mötena uppförda byggnader, äfvensom enskilda personer tillhöriga
kyrkor och bönehus, så framt dessa i hyror eller på annat sätt icke lemna
egaren någon inkomst, men i motsatt fall uppskattas sådana byggnader till värde
i förhållande till inkomstens belopp, och utgöres bevillning derför efter ofvan bestämd
grund. Från utgörande af ofvanstående bevillning befrias jemväl egare af
kanal, jernväg och annan farväg för den mark, som upptages af kanal- och vägsträckan,
äfvensom för sjelfva kanal- och vägbyggnaden, hvarunder, i fråga om
jernvägar, stationshusen jemväl inbegripas.

Frälseränta räknas i afseende å utgörande af bevillning som fastighet11; samt
att, i händelse af bifall härtill, de ändringar i instruktionen för taxeringsförrättningarne,
som deraf kunna föranledas, varda vidtagna; äfvensom,

att de i §§ 11 och 12 af samma förordning stadgade utgifter skola upphöra;
af Herr H. L. Rydin (motion N:o 43), för den händelse att grundskatterna
komma att utjemnas eller afskrifvas och en särskild fastighetsskatt åtagas, med
åberopande af motionärens yttrande i skattejemkningskomitén,

att Bevillningsstadgan Art. II omarbetas, så att derifrån afskiljes allt hvad
rör fastighetsbevinning, och att bevillning för inkomst af kapital och arbete påföres
inkomst som nu är obeskattad, nemligen den, som erhålles af det i fastigheten
nedlagda kapital, och den som vinnes af jordbruket, skogshushållning och
annan landtmannanäring, som nu på grund af fastighetsbevillnings utgörande är
från bevillning befriad;

af samme motionär (motion N:o 44), att följande förändringar i Bevillningsstadgan
måtte vidtagas, nemligen:

l:o att bevillning af fastighet afskiljes, såsom en från bevillning af inkomst
alldeles afskild skatt, och åsättes fastighet med en viss per mille afgift å fastighetens
taxeringsvärde, samt att i afseende på bevillning af inkomst af kapital och
arbete iakttages att, hvad inkomst af kapital beträffar, äfven för det i fastighet
nedlagda kapital och, hvad inkomst af arbete angår, att jemväl för inkomsten af
jordbruk bevillning utgöres;

2:o i afseende på bevillningsafgifternas påförande, att hvarje skattskyldig
ålägges att meddela upplysning om sina inkomsters och tillgångars verkliga belopp;
samt

3:o att, med afskaffande af Bevillningsberedningarne, särskilda dertill förord -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2. 06

nade beredningsmän af offentlig myndighet förordnas att aigifva förslag till den
uppskattning af förmögenhet eller inkomst, hvarefter skattskyldigs bevillning skall

utgöras;

i öfverensstämmelse med de grunder, som innehållas dels i det åt motionaren
i Skattejemkningskomitén afgifna yttrande samt deri innehållna förslag till Lag om
inkomstskatt, dels i Kammarrättens yttrande öfver Skattejemkningskomiténs betänkande
;

samt af Herr A. Adlercreutz (motion N:o 80),
att vissa af motionären angifna förändrade grunder för allmänna bevillningens
utgörande måtte af Riksdagen varda iakttagna vid fastställaudet af bevillningen
för år 1879.

Då Utskottet nu går att yttra sig angående de uti de föreliggande motionerna
innefattade förslag till ändringar i gällande föreskrifter rörande allmänna bevillningen,
har Utskottet bort tillkännagifva, att, vid fullgörandet af det Utskottet i nämnda hänseende
lemnade uppdrag, Utskottet med afseende ej mindre å mångfalden och den maktpåliggande
arten af öfriga till Utskottet hänskjutna frågor i förening med den knappt
tillmätta tiden för dess arbeten, än äfven å önskvärdheten deraf att lösningen af
nämnda hvar för sig synnerligen vigtiga frågor icke må försvåras genom deias sammanbindande
med andra frågor af ingripande vigt, allenast funnit sig böra föreslå
sådana ändringar i nämnda föreskrifter, hvilka Utskottet ansett böra blifva en omedelbar
följd af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning,
samt i öfrigt, inskränkt sin pröfning af de Utskottet understälda omfattande förslag
till nya stadgar rörande bevillningen, dertill, huruvida bland de uti dessa innefattade
grundsatser någon eller några må finnas vara af beskaffenhet att böra läggas till
grund för en framdeles skeende omarbetning af Bevillningsstadgan.

Då vid 1859—1860 årens riksdag bevillningen för jordbruksfastighet sattes
till tre öre för hvarje fulla ett hundra kronor af fastighetens taxeringsvärde, under
det för annan fastighet densamma bestämdes till fem öre för hvarje fulla
hundra kronor af samma värde, var hänsyn till den skattebörda, som i form al
grundskatter samt rustning och rotering tryckte jordbruket, det mer eller mindre
öppet uttalade skälet för bestämmandet af ifrågavaranae ännu bestående olikhet.
När Riksdagen i sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 24 Maj 1873
uttryckte sin åsigt om önskvärdheten af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
afskaffande, framhöll den ock, att när afskrifning skedde af grundskatterna,
den olikhet i bevillning efter andra artikeln, som nu gälde för jordbruksfastighet
och för all annan fastighet, äfvensom den bevillning, som nu enligt
tredje artikeln särskild! utgjordes af en viss klass af jordbruksfastigheter, borde
försvinna och en revision så väl af bevillningsförordningen som af de på densamma

54

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

i vissa delar byggda kommunalförfattningarne, i syfte att bereda likställighet emellan
olika klasser af medborgare, företagas, hvarvid borde iakttagas, att den förhöjda
bevillningen icke borde inträda, förrän en deremot svarande lindring i skattebördorna
blifvit vidtagen. Då Utskottet ofvan föreslagit, att grundskatterna samt
rustnings- och roteringsbesvären skola börja att afskrifvas med det år, då en ny
härordning börjar att tillämpas, torde i enlighet med de af Riksdagen i nyss åberopade
skrifvelse uttalade åsigter och under förutsättning jemväl, att, på sätt Utskottet
här nedan föreslår, gällande stadganden rörande grunderna för kommunalbeskattningen
undergå ändring i sådan syftning, att förhöjningen i bevillningen för
jordbruksfastighet icke må komma att medföra ökning i de för sådan fastighet
utgående kommunalutskylder, jordbruksfastighet böra påföras bevillning efter samma
grunder, som gälla för all annan fastighet. Då vidare den särskilda bevillning, som
enligt Art. III § 11 af Bevillningsstadgan nu påföres vissa slag af frälse-egendomar,
utgör en statsverket tillkommande godtgörelse för den privilegierade ställning nämnda
fastigheter hittills intagit, derigenom att de varit frikallade från effektivt utgörande
af den dem åliggande rusttjenstskyldigheten, bör, på sätt äfven Riksdagen anfört,
ifrågavarande särskilda bevillning upphöra att utgå, när nämnda privilegierade
ställning upphör.

Hvad derefter den i § 12 af Bevillningsstadgan föreskrifna bevillning för
de post- och lotshemman, som äro frikallade från rotering och kronoskjuts, angår,
hafva posthemmanen jemlikt Kongl. brefvet den 19 Augusti 1870 med samma års
utgång blifvit från postföringsskyldigheten befriade, i följd hvaraf särskild bevillning
för dem redan upphört, och då genom roteringsbesvärets afskaffande den
lotshemmanen härutinnan hittills medgifna särskilda förmån upphör, lärer ock den
särskilda bevillningen för dessa hemman, hvilken år 1877 utgjorde allenast 86 kronor
71 öre, äfven böra försvinna.

Vid granskning i öfrigt af de föreliggande motionerna har Utskottet haft att
i första rummet uppmärksamma den af Herrar Albert Anderson, Rydin och Adlercreutz
framstälda sats, att utöfver den för jordbruksfastighet utgående bevillning
särskild beskattning bör åläggas det i jordbruksrörelse nedlagda driftkapital och
arbete, hvilka enligt motionärernes åsigt skulle enligt nu gällande bestämmelser
vara från utgörande af all skatt befriade. Rättvisan och billigheten af en sådan
beskattning beror af svaret på den frågan, huruvida en jordbruksfastighet med
derå nedlagdt driftkapital och arbete lemnar högre afkastning än ett löst eller i
annan rörelse användt kapital af lika storlek med fastighetens taxeringsvärde. Väl
kan det sägas att, derest så icke vore fallet, kapital icke skulle blifva placeradt i
jordbruksfastighet, emedan det, antingen användt till utlåning, gåfve samma afkastning,
utan att derpå behöfde nedläggas hvarken egentligt arbete eller särskildt
driftkapital, eller ock, nedlagdt i annan näring än jordbruksnäring, lemnade högre afkastning
än som af sistnämnda näring vore att påräkna; men sådant gäller företrädes -

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

55

vis inom länder, hvarest å ena sidan finnes stark kapitaltillgång och deraf följande
rörlighet i ekonomiska förhållanden samt å andra sidan jorden hufvudsakligen är
fördelad i större possessioner. I ett land deremot såsom vårt, der kapitaltillgången
icke är rik och jordstyckningen sedan gammalt långt drifven, torde det öfvervägande
flertalet af den jordbrukande befolkningen vid förvärfvandet af jordbruksfastighet
mindre afse en förmånlig placering af sitt kapital än ernåendet af den
sjelfständigare ställning, som egandet af ett om ock obetydligt jordstycke medför,
en sjelfständighet, som med afseende på fäderneärfda vanor måste — äfven med
den större uppoffring af arbete, som för densammas bibehållande erfordras — för
den mindre jordbrukaren synas vara att föredraga framför den något större afkastning
han skulle vinna, om han i annan näring använde sitt kapital och sitt
arbete. Man torde således icke vara berättigad att antaga, att egare afjord, särdeles
då egendomen är mindre, i allmänhet för det å densamma nedlagda arbete
och driftkapital påräkna!'' särskild godtgörelse utöfver den afkastning sjelfva fastighetskapitalet
lemnar.

Vidare torde förtjena att bemärkas, att äfven om man med biträdande af
motionärernas åsigt ville ålägga jordegare eller arrendator skyldighet att erlägga
bevillning för den inkomst af sin näring han utöfver räntan å fastighetens kapitalvärde
eller det utgjorda arrendet åtnjuter, — denna inkomst må nu uppskattas till
visst för tusende af fastighetens taxeringsvärde eller efter annan grund — bevillningen
sannolikt icke komme att lemna någon betydligare afkastning. Då nemligen
skattskyldig, hvars sammanräknade alla årsinkomster understiga fyra hundra kronor,
skulle ega att åtnjuta befrielse från utgörande af inkomstbevillning, äfvensom
skattskyldig, hvars alla årsinkomster icke öfverstiga 1800 kronor, vid bevillningens
utgörande tillgodonjöte befrielse för tre hundra kronor af den uppskattade inkomsten
af kapital och arbete, komme, —■ vid det förhållande att det vida öfvervägande
flertalet mindre jordbrukare af jordbruket drager all sin inkomst, och att
af sammanlagda beloppet af taxeringsvärdena å samtliga jordbruksfastigheter i riket,
för år 1874 utgörande 1,778,264,387 kronor, ej mindre än 779,332,756 kronor
belöpte å fastigheter till lägre taxeringsvärde än 8,000 kronor samt 735,675,095
kronor å fastigheter till taxeringsvärde af från och med 8,000 till och med 36,000
kronor, — egarne till omkring 44 procent af fastighetsvärdet i hela riket att blifva
befriade från utgörande af bevillning för inkomst af sitt i jordbruksnäringen nedlagda
kapital och arbete samt egarne till ytterligare omkring 41 procent berättigade
att vid utgörandet af sådan bevillning tillgodonjuta ofvanberörda afdrag, hvarjemte
flan inkomsten måste afräknas ej mindre den ränta å skuld för hvilken vid denna
bevillnings utgörande afdrag skall ega rum*), än äfven af de löner, som egendomsförvaltare
och andra vid jordbruket anstälda personer uppbära m. m.

*) Till upplysning i detta hänseende må nämnas, att enligt Chefens för Justitie-departementet
embetsberättelse för år 1874 sammanlagda beloppet af de under nämnda år beviljade och
förnyade inteckningar i jordbruksfastighet å landet uppgick till 84,956,738 kronor 34 öre.

56

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Om sålunda Utskottet på grund af det nu anförda icke trott sig ega anledning
att förorda någon förhöjning af bevillningen för jordbruksfastighet utöfver
den, som betingas af dess föreslagna likställighet med den bevillning annan
fastighet för närvarande utgör, har Utskottet icke kunnat undgå att fästa sin
uppmärksamhet vid det utan tvifvel mindre tillfredsställande sätt hvarpå flerestädes
taxeringen, ej mindre af jordbruksfastighet, än ock af inkomst utaf kapital
och arbete, eger rum, i afseende hvarpå förberedande skattejemkningskomitén
framlagt flere upplysande uppgifter. Herrar Albert Anderson och Rydin hafva
velat finna orsaken till detta förhållande till en del i gällande bestämmelser om
sammansättningen af de myndigheter, som hafva sig taxeringen anförtrodd. De
hafva förmenat att, med den sammansättning dessa myndigheter för närvarande
ega, de skattskyldiges intresse, såsom motsatt det allmännas, vore mer än tillbörligt
tillgodosedt och fördenskull föreslagit stadganden i syfte att åt ombud
för det allmänna bereda större inflytande på taxeringen. Det torde emellertid
svårligen låta sig göra att finna allmänna ombud, som icke äfven sjelfva äro
skattskyldiga och sålunda kunna låta sig påverkas af enskilda intressen, likasom
det icke heller torde kunna bestridas, att äfven ledamöterne af taxeringsnämnderna
i deras nuvarande sammansättning, utom den uppfordran att söka åstadkomma
en rättvis taxering, som ligger i det af dem mottagna förtroendeuppdrag,
hafva en ytterligare maning dertill uti komniunalbeskattningens sammanhang med
allmänna bevillningen. Då derjemte nu är föreskrifvet: att ordförande i bevillningsberedningarne
skola utses af Konungens Befallningshafvande; att landshöfdingen
i länet är berättigad att i taxeringskomitéernas öfverläggningar deltaga
samt vid dem föra ordet; att under taxeringskomitéernas sammanvaro alltid behörigt
kronoombud bör vara tillstädes för att kunna bevaka det allmännas rätt
och meddela i sådant afseende erforderliga upplysningar; att om kronoombudet
skulle anse taxeringskomitén, i ett eller annat hänseende, icke hafva iakttagit
bevillningsstadgans föreskrifter eller icke verkstält taxeringen i öfverensstämmelse
med upplysta och bestyrkta förhållanden, sådant af bemälde ombud genast
bör anmärkas samt anmärkningen i protokollet intagas; att pröfningskomiténs
ledamöter utses af Konungens Befallningshafvande bland de af taxeringskomitéerna
dertill föreslagna personer; att vid pröfningskomiténs sammankomster landshöfdingen
i länet är ordförande med rättighet att i dess öfverläggningar deltaga;
att kronans ombud bör öfvervara pröfningskomiténs sammankomster med
skyldighet att göra de anmärkningar och framställningar, hvartill han för iakttagande
af kronans rätt finner sig ega anledning; att kronans ombud eger anföra
besvär öfver pröfningskomiténs beslut; samt slutligen att besvär i bevillningsfrågor
pröfvas af ett statens embetsverk, Kammarrätten, samt i sista hand af
Kongl. Maj:t; synes det allmännas intresse vara tillräckligt tillgodosedt för att
göra ytterligare bestämmelser i detta afseende mindre nödiga, derest blott de
allmänna ombuden fullgöra sina åligganden.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

57

Utskottet, som på grund af det nu anförda icke trott något korrektiv mot
förefintliga oegentlighet^ vid taxeringarnes verkställande vara att söka uti en
förändring af gällande bestämmelser om taxeringsmyndigheternas sammansättning,
anser det likväl vara af väsentlig vigt, att de orsaker, som flerestädes kunna
hafva vållat eu mindre tillfredsställande tillämpning af föreskrifterna för taxeringarne,
varda så vidt möjligt undanröjda. Enligt Utskottets åsigt har en af
de väsentligaste af dessa orsaker varit att söka uti det hittills bestående systemet
för jordbeskattningen, som för taxeringsmyndigheterna försvårat uppfattningen
af jordens skatteförmaga och mahäuda äfven i någon mån verkat fördunklande
på rättsmedvetandet hos dem, derigenom att jorden varit belastad med
en mångfald af skatter och besvär, af livilka de flesta och väsentligaste utgått
utan hänsyn till de särskilda fastigheternas relativa skatteförmåga. Man torde
sålunda vara berättigad att antaga, att med grundskatternas samt rustnings- och
roteringsbesvärens afskrifning väsentligen bättre resultat af taxeringarne än hittills
skola ernås. Emellertid har Utskottet äfven ansett troligt att grunden till de
öfverklagade oegentligheterna till en del kunde vara att söka deruti, att de uti
gällande Bevillningsstadga meddelade föreskrifter för fast egendoms uppskattning
i och för bevillnings påförande icke tillräckligt bestämdt angåfve det värde å
fastigheten, hvilket med ledning af de i sådant hänseende föreskrifna uppgifter
och upplysningar skall sökas. Utskottet har förestält sig att genom utbytande
af den obestämda föreskriften, att fast egendom skall uppskattas till sitt verk- .
liga värde, mot en föreskrift att sådan egendom skall uppskattas till det värde,
den vid försäljning anses kunna betinga, skulle, utan någon egentlig förändring
af nu gällande föreskrifter för uppskattningen, samma föreskrifter varda väsentligen
skärpta och förtydligade. En föreskrift i sådan syftning skulle, jemte det
den otvifvelaktigt komme att leda till förhöjning i taxeringsvärdena, äfven befordra
större rättvisa vid uppskattningen, då man torde vara berättigad antaga,
att ledamöterne j beredningarna och taxeringskomitéerna, hos hvilka man måste
förutsätta en noggrann kännedom om taxeringsdistriktets förhållanden, skola vara
i stånd att säkert bedöma fastighetens värde i ifrågavarande hänseende.

Hvad derefter vidkommer de förslag till förändrade bestämmelser i fråga
om behörigheten att besluta rörande allmänna bevillningen, som blifvit af Herrar
Albert Anderson och Rydin framstälda, af den förre i den syftning att grunderna
och sättet för bevillningstaxeringen må komma att bestämmas genom lag, som
stiftas af Konung och Riksdag gemensamt, och af den senare, att derutöfver jemväl
bevillningsafgifternas belopp må varda på enahanda sätt bestämda, hafva dessa
förslag synts Utskottet innebära så väsentliga inskränkningar i den hufvudgrundsats
i vår konstitutionella rätt, som innefattas i grundlagens föreskrift, att svenska
folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena, att deras godkännande
endast kunde rättfärdigas under förutsättning af ett uttalande å RiksBili.
till Riksd. Prat. 1878. 8 Sami. 1 Afd. 2 Raft. 8

Angående
kommunalbeskattningen.

58 Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

dagens sida, att hittills vid bevillningens bestämmande icke rättvisa grunder
blifvit följda och tillbörlig hänsyn tagen till statsverkets behof, eller ock att för
framtiden ett bristande i ena eller andra hänseendet må vara att befara, ett uttalande,
för hvilket, enligt Utskottets mening, något fog icke förefinnes, hvarföre
Utskottet anser sig böra afstyrka bifall till hvad motionärerne härutinnan föreslagit.

I öfverensstämmelse med de åsigter Utskottet sålunda uttalat, och då den
här åsyftade förändringen i bevillningsstadgan icke bör inträda förr än från
och med det år, då eu ny härordning börjar tillämpas och grundskatternas samt
rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning tager sin början, men tiden härför
icke nu lärer kunna bestämmas, vid hvilket förhållande Riksdagen icke heller
lärer böra nu besluta några af härordningen och skatteafskrifningen föranledda
förändringar i bevillningsstadgan, får Utskottet, under förutsättning att Riksdagen
fattar beslut om nya grunder för vårt försvarsväsende samt om grundskatternas
och rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, hemställa:

10:o att Riksdagen må i underdånighet anhålla att, derest Kong!.
Maj:t godkänner Riksdagens beslut i ofvanberörda frågor, Kongl. Maj:t
täcktes för Riksdagen framlägga förslag till ändring af bevillningsstadgan
äfvensom af instruktionen för taxeringsförrättningarne i den rigtning:
att jordbruksfastighet åsättes lika bevillning med annan fastighet; att fast
egendom uppskattas till det värde egendomen vid försäljning anses kunna
betinga med ledning af de uppgifter och upplysningar, som i så väl bevillningsstadgan
som ofvanberörda instruktion finnas omförmälde; och
att den särskilda bevillning, som enligt §§ 11 och 12 i bevillningsstadgan
nu åligger vissa slag af fastighet, upphör; samt att nådig proposition
härom varder till Riksdagen aflåten så tidigt, att Riksdagens beslut
i ämnet må kunna tillämpas från och med det år, då en ny härordning
varder införd samt grundskatternas och rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning påbörjad;

samt ll:o att ofvan berörda motioner, angående bevillningen, i öfrigt
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Rörande kommunalbeskattningen är föreslaget:
af Herr Albert Anderson (motion hho 35):

att derest Riksdagen skulle fatta beslut om införande af en ny härordning
och i sammanhang dermed om grundskatternas afskrifvande samt antagande af en
lag om förmögenhets- och inkomstskatt i öfverensstämmelse med grunderna i det
af förberedande skattejemkningskomitén afgifna förslag till ny bevillningsförordning,

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

59

Riksdagen måtte för sin del besluta ändring af 58 § af Kongl. förordningen den
21 Mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet, såsom samma § lyder i Kongl,
kungörelsen den 15 September 1863, i den rigtning, att beräkningsgrunden för fyrktalssättningen
blifver lika för jordbruks- och annan fastighet, frälseränta och hvarje
annat beskattningsföremål;

af Herr Ola Andersson i Nordanå m. fl. (motion N:o 18):

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att § 58, andra momentet, i Kongl.
förordningen om kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande förändrade lydelse
att träda i kraft samtidigt med den föreslagna högre bevillningen å jordbruksfastighet
:

‘‘Till beräkningsgrund för fyrktalsättningen tjenar den bevillning efter II art.
i bevillningsstadgan, som de skattskyldige, jemlikt senaste faststälda taxeringslängder,
till staten erlägga, sålunda, att för all fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål
påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 10
öre f o. s. v.

samt af Herr Adlercreutz (motion N:o 82):

att Riksdagen för sin del ville besluta ändring i den kommunala beskattningen
i enlighet med af motionären angifna grunder.

Enligt 58 § i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 Mars 1862 utgöras bidragen till kommunens utgifter efter ett de skattskyldige
i visst förhållande till bevillningen åsatt fyrktal sålunda, att jordbruksfastighet påföres
en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 5 öre och vidare i
samma proportion, men andra beskattningsföremål en fyrk för bevillning till belopp
af 1 till och med 10 öre o. s. v. Derest, i sammanhang med grundskatternas
afskrifning, bevillningen för jordbruksfastighet höjes från 3 till 5 öre för hvarje
fulla hundra kronor af fastighetens taxeringsvärde, torde deraf följa att eu förändring
i den till grund för de kommunala bidragen tjenande fyrktalssättningen
bör vidtagas i den rigtning som uti de föreliggande motionerna blifvit föreslagen;
och ehuru härigenom en lindring för jordbruksfastighet på bekostnad af andra
beskattningsföremål kan synas inträda, är sådant likväl icke att befara, enär, enligt
hvad förut är anfördt, ej mindre med grundskatternas samt rustnings- och
roteriugsbesvärens afskrifning än ock genom den af Utskottet här ofvan föreslagna
bestämmelse om grunden för jordbruksfastighets uppskattning, väsentligen
bättre resultat än hittills af taxeringarne antagligen skola ernås, hvarmedelst
det nuvarande förhållandet mellan jordbruksfastighet och andra beskattningsföremål
icke blifver till de senares nackdel rubbadt. På grund häraf och då de avgifter,
som enligt Kongl. förordningen den 21 Mars 1862 af landstingen åläggas,
utgå efter bevillning, hvarigenom jordbruksfastighet i förhållande till andra be -

60

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

skattningsföremål kominer att påföras vida större utgifter i detta hänseende än
hittills, har Utskottet ansett den af samtlige motionärerne föreslagna likställighet
i afseende på fyrktalssättningen böra vidtagas, hvarföre Utskottet hemställer:

12:o att Riksdagen må i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes i sammanhang med aflåtande af nådig proposition om de ändringar
i bevillningsstadgan, hvarom Utskottet här ofvan gjort framställning,
tillika föreslå sådan ändring af § 58 i Kongl. förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, att beräkuingsgrunden
för fyrktalssättningen blifver lika för jordbruksfastighet och annan fastighet,
frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål.

Uti sin ofvanberörda motion N:o 82 har Herr Adlercreutz jemväl anfört,
hurusom i sammanhang med de förändringar, hvilka motionären uti särskilda motioner
föreslagit beträffande dels grundskatterna, dels grunderna för allmänna bevillningen,
det syntes motionären önskligt att på den kommunala beskattningen
kunde utan billighetens förnärmande öfverflyttas alla de besvär, som fortfarande
hvila uteslutande eller till hufvudsakligaste delen på fast egendom, såsom kyrkobyggnad,
tingshusbyggnad m. m., och har motionären för detta ändamål, äfvensom
för den händelse bevillningen för fastighet förvandlades till eu inkomstskatt, ansett
att å landet något särskildt bidrag motsvarande grundskatten till staten skulle
af fastigheterna erläggas, såsom genom åsättande af 1 fyrk för hvarje 200 kronors
taxeringsvärde å jordbruksegendom, dervid undantag icke skulle göras för
innehafvare af de från bevillning fria fastigheterna, äfvensom att något likartadt
äfven i stadssamhällena borde ega rum i den mån sådant utan hinder af den derstädes
genom särskilda överenskommelser tillkomna likställigheten läte sig göra.

Då Utskottet ansett sig böra hemställa, att Herr Adlercreutz’ ofvanberörda
motioner beträffande grundskatterna samt grunderna för allmänna bevillningen
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, samt något förslag om ändring
i gällande lagstiftning i flen rigtning, att de besvär, som nu uteslutande eller till
största delen hvila på jorden, må komma att på den kommunala beskattningen
öfverflyttas, icke till Utskottets behandling föreligger, vid hvilket förhållande Utskottet
icke funnit sig böra ingå i pröfning af motionärens ifrågavarande förslag,
hemställer Utskottet:

13:o att Herr A. Adlercreutz’ motion N:o 82 i dessa delar icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 April 1878.

På Särskilda Utskottets vägnar:

Oust. af Ugglas.

Särskilda, Utskottets Utlåtande N:o 2

61

Reservationer:

af Friherre af Urglas och Herr Wijkander rörande vissa delar af Utskottets
motivering;

af Friherre af Ugglas, angående den pag. 37 förekommande förutsättning
för så vidt denna rör allmänna bevillningen och kommunalbeskattningen;

af Herr Abelin: »Då jag icke uti eu för alla samhällsklasser gemensam

utsträckning af den allmänna värnpligten och af beväringsmanskapets vapenöfn
in gar kan se någon giltig grund för en afskrifning af de på jorden hviiande
grundskatterna eller af rustnings- och roteringsbcsväret, så har jag icke heller
kunnat instämma i Utskottets tillstyrkande i berörda hänseende. Skulle Riksdagen
emellertid, i strid med min uppfattning af det rätta och för samhället i sin
helhet nyttiga, besluta en sådan afskrifning, så anser jag det vara oeftergiflig!
nödvändigt, att Riksdagen, som, derest den jemväl antager den nya arméorgauisatiou,
som för afskrifningen uppställes såsom vilkor, ikläder sig ansvaret- för högst
betydligt ökade utgifter, samtidigt med sådant beslut bestämmer de nya skatter,
som skola på eu gång lemna tillgång till de nya utgifterna och betacka de föreslagna
skatteftergifterna». *

af Herr Wcern, vid 10:de och 12:de punkterna:

»Ehuru jag anser bevillningen å jordbruksfastighet böra höjas till likhet
med den å annan fastighet, i följd hvaraf nu gällande fyrktalsberäkning för kommunalbeskattning
måste, — såsom äfven Utskottet föreslår, ändias, hai jag
dock icke kunnat instämma i Utskottets förslag, dels emedan jag anser hela bevillningsförordningen
böra undergå en mera genomgripande omarbetning och vissa
delar deraf göras till en af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag, dels finner
följderna af förändringen i kommunalbeskattningen blifva att de skattskyldige,
so in icke äro fastighetsegare, skulle få en ökning i sina utskylder, så betydlig att
den i många kommuner skulle vida öfverstiga den förhöjning i bevillningen, som
skulle drabba egarne af jordbruksfastighet, — hvilket icke är den retning, i hvilken
jag anser en förändring af kommunalbeskattningen böra gå».

I denna reservation instämde Friherre af Ugglas., Herrar Manna-slants,
Wijkander, Albert Anderson och Montgomery Cederhielm. samt Friherre Hamilton.

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

9

Sammandrag öfver räntan af jord å landet, grundadt på 1870 års Kronoräkenskaper

Bil. Litt. Ii.

a n.

Debiterad

ränta.

Ii

H

a -

a.

Andra

Hufvud titeln.

Boställs räntor.

Fjerde Hufvudtiteln.

Femte Hufvudtiteln.

Boställs räntor.

Rusthålls räntor.

Busthålls räntor.

Lots hemmans räntor.

Sjette Hufvudtiteln.

Boställs-

räntor.

Gästgifveri-

hennnans

friheter.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

3,458

39

1,772

02

2,489

20

1,615

39

3,094

67

232

16

5,190

63

993

54

1,202

95

—

—

584

85

133

24

1,987

85

349

78

1,158

Öl

•--

—

31

69

■--

—

90

94

57

72

144

04

28

01

326

52

144

04

640

96

69

—

2,032

88

—

—

3,277

34

174

39

833

36

7

50

1,004

18

445

74

1,148

—

236

80

342

39

—

—

—

—

3

75

58

12

208

03

——

—

151

53

29,097

47

6,622

64

Sjunde Hufvudtiteln.

För bergsbrukets
befrämjande.

Föifärjor

och färjekarlar.

För hästafvelns
förbättrande.

För jordförluster

genom
kanal- och
väganläggningar.

Boställs räntor.

Städers

friheter.

Åttonde Hufvudtiteln.

Kleresistatens

boställsräntor.

Universi teten.

Elementar läroverken.

Pedagogier
och Folkskolor.

Hospitaler

och

Lazaretter.

För kyrkors
underhåll.

För

fattig vården.

Nionde

Hufvud titeln.

Boställs räntor.

Summa

anordnad.

Kronan

behållen.

Stockholms ......

Upsala ...............

Södermanlands
Östergötlands...

Jönköpings ......

Kronobergs ......

Kalmar..............

Gotlands.......

Blekinge .......

Kristianstads
Malmöhus ...

Hallands .......

Göteborgs ..

Elfsborgs.......

Skaraborgs
Wer mlands

Örebro ..........

Westmanlands
Kopparbergs .

Gefleborgs.......

Westernorrlands

Jemtlands ...........

Westerbottens ..
Norrbottens........

Sum

ma

301,848

344,817

246,813

579,535

258,325

200,872

290,891

113,542

15,680

56,119

.68,718

121,730

63,609

259,822

299,423

136,457

198,286

339,389

176,359

173,761

122,781

18,476

50,669

42,916

4,480,847

03

08

64

71

34

54

68

71

40

97

08

02

31

06

11

86

74

51

95

63

61

93

256

632

Kr. I ö.

57

65

361111
176 371

121

400

49 27
22 70

48

18

109

41

454

559

332

13

92

54

70

51

85

29

8,839

20,627

11,099

21,757

16,605

11,133

6,328

38

55:

82-

70!

20

14

85

3,878

3,051

2,158

10,022

29,128

4,435

7,376

8,441

2,483

226

247

344

228

43

22

98

88

19

80

43

38

46

64

55

93

03

Kr.

58,348

69,882

24,244

194,180

79,019

27,181

25,617

Kr. ö.

15

57

04

44

81

25

72

26,330194
31,098 11

6,7 7 9 j 9 8
23,029 89
89,823 55

52,476 62
78,664 65

1,325 90

Ivr. o.

62,709

14,591

91 3,352

14| 168,415|56j 788,003

62

78

14

5

329

65

78

o J

83

01

74

Kr.

ö. Kr.

77,300;

92

404

67

3,524

61

Kr.

Kr. ö.

41

98

3,586

39

27

35

1,201 54

27

35) 1,201

54

4

573

Kr.

515

Kr.

87

25

24

24

577

48

33

448

294

54

35

07

20

28

183

696

6

13

159

2,256

22

17

23

1,489

143

29

240

82

50

3

02

Hör till Särskilda Utslc. Uti., 1878, N:o ‘2.

1,679 02 5,484

46

46

66

63

45

ICr.

ö.

Ivr.

Ö.

5,440

30

17,774

04

7,199

32

33,931

01

4,996

37

—

—

10,162

81

■--

—

12,716

08

-—-—

—

10,693

79

•--

—

11,561

03

——

—

5,019

62

—

—

242

11

—

—

1,335

59

5

23

2,838

05

336

57

4,469

85

—

—

681

98

—

—

9,357

11

—

—

15,194

08

—

—

3,307

69

—

—

3,142

39

177

03

4,127

23

17,948

64

366

44

—

—

2,514

38

—

—

3,199

08

—

—

Q7

506

42

—

—

383

68

19,704

37

70,172

52

Kr,

794

1,646

2,408

382

2

97

1,042

1,290

7,664

91

15

16

34

23

02

92

50

23

Kr.

82

4,129

54

48

4,323

29

03

64

80

Kr.

16

92

1,221

4,309

2,228

90

121

Kr.

66

645

19

482

196

323

99

62

50

87

67

39

48

44

94

96

21

2

45

29

980 62

Kr.

19

1,657

1,032

74

15

115

9,707

07

3,863

31

oo

39

19

Kr.

74173

55

77

Kr.

97,111

140,769

45,188

241,433

112,183

50,350

111,088

6.178

14,871

32,810

39,918!

6,251

12,684!

44,952

140,707

8,584

64,819

116,447

4,401

4,607

3,199

513

1,147

1,003

62

77

58

37

21

23

76

13
76
75
94

14
14
83
23
35
35
18
34
05
08
56
16
87

73 1,301,223

40

Kr.

204,736
204,047
201,625
338,102
146,142
150,522
179,802
107,364
808
23,309
28,799
115,478
50,924
214,869
15S,716
127,872
133,466
222,942
171,958
169,154
119,582
17,963
49,522

41

31

06

34

13

31

92

58

64

22

06

94

86

19

08

71

76

68

40

46

87

07

45

41,912|06

3,179,624

51

Bil. Iiitt. C.

Sammandrag öfver räntan af städernas jord, grundadt på 1876 års

Kronoräkenskaper.

Debiterad

ränta.

A

n

o r d n

a d

Kronan

behållen.

Fjerde

Hufvud-

titeln.

Sjette

Hufvud-

titeln.

Sjunde

Hufvud-

titeln.

Åttonde Hufvudtiteln.

Summa

anordnad.

Rust-

hålls-

räntor.

Boställs-

räntor.

Städers

friheter.

Kleresi-

statens

boställs-

räntor.

Univer-

siteten.

Kyrkors

under-

håll.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Stockholms stad

195

195

Stockholms

än

79

24

79

24

Upsala

»

101

50

101

50

Södermanlands1)

»

789

18

_

789

18

Östergötlands

»

1,587

49

23

44

5

—

213

23

241

67

1,345

82

Jönköpings

»

13

50

—

—

_

13

50

Kronobergs

»

264

87

264

87

Kalmar

34

37

34

37

Gotlands

»

103

82

—

—

—

_

_

_

_

_

_

_

_

_

103

82

Kristianstads

»

62

9

62

9

Malmöhus

»

60

51

—

—

—

60

Öl

Göteborgs

4

50

—

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

4

50

Elfsborgs

»

98

13

—

—

—

—

28

84

28

84

69

29

Skaraborgs

»

1,325

21

—

—

—

—

—

_

15

72

_

_

563

7

578

79

746

42

Wermlands

»

306

27

—

—

—

—

—

306

27

Örebro

»

447

78

—

—

—

—

168

55

_

_

_

_

__

_

168

55

279

23

Westmanlands

1,015

96

—

—

—

—

—

_

_

_

1

37

_

_

1

37

1,014

59

Kopparbergs

8

8

Gefleborgs

»

3,027

81

—

—

—

—

2,236

57

2,236

57

791

24

Westernorrlands

»

617

19

—

—

—

—

242

63

1

11

_

_

_

__

''243

74

373

45

Jemtlands

12

43

12

43

Westerbottens

1

50

_

_

_

_

_

_

1

50

Norrbottens

»

4

—

—

—

—

—

—

—

—

4

Summa

10,160|35|

23 |44|

5

—

2,889 |

82| 16 83

1137| 563

7| 3,499

53

6,660)82

, „„ ''f.®n 4®1 äf räntan för Mariefreds stad, motsvarande stadens åkerskatt, utgår endast hvartannat år med 426

u0fe 0CT iir £ dennaanledning i den för städerna i Södermanlands län utförda ränta blifvit inräknad med
hallTa beloppet eller 213 kr. 11 öre.

Hör till Särskilda UtsJc. Uti., 1878, N:o 2*

Litt JS»

Sammandrag öfver kronotionden af städernas joid, giundadt på
1876 års kronoräkenskaper.

Stockholms län
Upsala » ■

Södermanlands » .
Östergötlands » .
Kristianstads » .
Skaraborgs »
Wermlands »
Örebro »

Westmanlands »
Kopparbergs »
Jemtlands »

Westerbottens »
Norrbottens »

Debiterad

kronotionde.

Anordnad

Åttonde

hufvud titeln.

Kleresi statens boställs tionde.

Summa

anordnad.

Kronan

behållen.

Kronor.

505

2,498

2,017

1,023

146

311

969

1,561

1,507

344

18

79

182

88

38

04

44

02

85

18

32

91

Kr.

799

Kr.

36

799

36

62

50

96

Summa

flor till Särskilda Utsk. Uti., 1878, N:o 2.

11,166

10 799

36

799

Kronor.

505

2,498

1,217

1,023

146

3n

969

1,561

1,507

344

18

79

182

88

38

68

44

02

85

18

32

9

62

50

96

36

10,366

74

Bil. Litt. A.

Förteckning öfver sådana med åbo försedda hemman och lägenheter, hvilka emot
afgift till staten kunna till skatte köpas, upptagande förhållandena vid 1877 års slut.

Stockholms

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Elfsborgs

Skaraborgs

Wermlands

Örebro

Westmanlands
St. Kopparbergs
Gefleborgs
W ester-N orrl ands
Jern tian ds
Westerbottens
Norrbottens

län

»

»

»

»

))

S

limma

H

e m m a

i e n s

Läger

iheternas

Summa

skatteköp

skilling

e-

antal.

mantal.

skatteköp

skilling

e-

antal.

skatteköp

skilling

e-

__

__

_

li

200

73

200

73

30

8,804

1,509

39

255

2,732

70

4,242

09

15

3,216

459

87

127

957

47

1,417

34

36

11,088

2,417

07

501

3,513

98

5,931

05

38

11,814

1,400

—

535

2,840

64

4,240

64

6

1,577

204

04

60

407

55

611

59

42

9,240

1,245

01

652

4,051

17

5,296

18

2

0,219

33

63

——

33

63

9

1,475

120

85

119

476

11

596

96

34

4,695

962

12

126

649

06

1,611

18

230

14,048

2,579

38

422

1,359

15

3,938

52

42

10,058

1,627

59

13

60

71

1,688

30

75

13,808

1,616

97

78

816

94

2,433

91

50

9,504

2,016

76

408

2,031

30

4,048

06

59

18,655

2,402

76

866

3,684

34

6,087

10

i

0,125

17

08

6

56

87

73

95

176

48,674

3,759

44

88

464

35

4,223

79

8

1,313

301

64

32

279

74

581

38

139

12,549

1,914

63

77

118

10

2,032

73

4

21 öres b2^
plogland

78

20

17

121

33

199

53

16

2,057

67

87

—

—

—

67

87

9

1,857

283

23

—

—

—

283

23

144

21,155

725

31

---

—

—

725

31

223

29,396

1,068

68

—

—

1,068

68

1,388

235,327

26,811

51 j 4,393

24,822

24

51,633

75

Anmärkningar.

Förteckningen å under
år 1877 beviljade skatteköp
bar ej från Länsstyrelserna
till Kongl.
Kammar-Collegium inkommit.

D:o

I):o

cvi

o

3

fe

till Särskilda Ut sk. Uti., 1878,

Bil. Biff. 1)

Sammandrag öfver kronotionde)! af jord å landet, grundadt på 1876 års kronoräkenskaper.

Anordna - d.

L ä n.

Debiterad

kronotionde.

Fjerde Hufvudtiteln.

Sjette

Hufvudtiteln.

Sjunde

Hufvudtiteln.

Åttonde Hufvudtiteln.

Boställs-

tionde.

Tionde
af rusthålls-stammar.

Jordförluster
genom kanal-och väg-anläggningar.

Städers

friheter.

Kleresista-tens boställs-tionde.

Universi-

teten.

Elementar-

läroverken.

Pedagogier

och

folkskolor.

Hospitaler

och

Lazaretter.

Kyrkors

underhåll.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

52

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

271

—.—.

27

46

80

—

—

129

38

3,814

94

—

428

27

11

52

88

13

31

464

2

—

15

92

228

2,329

4,822

25

333

57

18

9

11

10

38

61

97

2,483

4,777

52

85

96

870

394

57

27

9,771

4,222

34

55

—

177

942

2

401

59

165

70

27

—

—

345

16

—

1,279

80

335

30

51

—

1,164

69

401

86

—

38

87

—

—

—

—

67

16

44

-——

—

11

65

—

—

—

—

—

—

44

4

3

52

50

157

36

—

—

—

—

9

—

1,980

70 18,272 85

1,164

69

371 19 8,643

55 673

11

27

1,175

84

8,541

33

0 i |

S u m in a
anordnad.

Kronan

behållen.

Kr.

Ö.

Stockholms ............................................

57,437

75

Upsala ..................................................

90,109

28

Södermanlands ........................................

79,141

68

Östergötlands .........................................

120,941

57

Jönköpings ..............................................

71,154

80

Kronobergs ...............................................

57,263

33

Kalmar....................................................

50,025

3

Gotlands.....................................................

45,933

61

Blekinge...................................................

15,458

12

Kristianstads ...........................................

69,758

9

Malmöhus ..................................................

103,450

25

Hallands ...................................................

14,618

90

Göteborgs .................................................

27,642

59

Elfsborgs................................................

58,114

80

Skaraborgs ............................................

88,419

76

Vermlands.................................................

47,712

33

Örebro ......................................................

50,847

63

Westmanlands .......................................

96,893

74

Kopparbergs .............................................

67,500

84

Gefleborgs ..............................................

54.216

74

Westernorrlands ......................................

58,108

72

Jemtlands .............................................

25,097

—

Westerbottens .........................................

20,781

42

Norrbottens............................................

18,241

61

Summa

1,388,869 59

Kr. ö

271

4,425

27
489

244

15,631

15,726

28
1,958

80

1,940

17

11

4

170

41,028

52

47

46

13

49

99

66

35

22

30

93

11

65

52

30

Kr.

57

89

79

116

71

57

49
45
15
54
87
14
25

58
86
47

50
96
67
54
58
25
20
18

,437

,837

,141

,516

,154

,235

,535

,933

,213

,126

,723

,590

,684

,034

,478

,712

830

,893

,500

,205

108

.097

,776

,071

10

1,347,841

75

76
68
10
80
87
90
61
63
10
59
55
37
50

83
33
52
74

84
9

72

90

31

49

Hör till Särskilda Utsk. Uti., 1878, N:o 2.

Bil. IAtt. F.

Uppgift angående dispositionen af den enligt 1876

års Fögderi-Special-Itäkningar inom nedannåmnde Lån

och Fögderier utgående

Kyrkotiondespanmål.

Malmöhus Län.

Oxie och Skytts
Torna och Bara
Luggude
Frosta och Färs
Ljunits, Herrestads in. fl. »
Rönnebergs, Onsjö m. fl. »

härads Fögderi

» »

» b

b ■»

B
B

Christianstads Län.

Norra och Södra Åsbo samt Bjäre härads Fögderi.
Östra och Vestra Göinge b b

Willands, Gerds och Albo b b

Ingelstads och Jerrestads b b

Göteborgs- och Bohus Län.

Göteborgs Fögderi ...............................

Inlands b ................................

Orousts och Tjörns » ................................

Sunnervikens«; b ................................

Norrvikens b ...............................

Blekinge Län.

Östra och Medelstads häraders Fögderi.................

Bräkne och Listers b b ................

Hallands Län.

Laholms Fögderi..............................................

Halmstads b ............................................

Warbergs b ..............................................

Fjäre b ............................................_

Summa 21

243 2,82 475 7,97 156

4,99

278

Lunds Stift.

Biskopen i

Kyrkoherda

r.

Klockare och
Orgelnister.

Bälgtram-paren i
Herrestad.

Proste-Tunnor.

Städers och Boställs
friheter.

Elementar-

läroverken

Rf

er

O*

Rag.

Korn.

Hafre.

Råg.

Korn.

Hafre.

Rag.

Korn.

Rf

g-

Korn.

Rå

er.

Korn.

Hafre.

Rag.

Korn.

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

klor

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

klor

k.-fot

k-.or

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

k;or

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

55

8.25

89

2,50

39

3.75

78

7,5 0

78

7.50

_

_

_

_

—

_

277

2,oo

—

—

214

8,07

349

7,79

140

7,13

—

—

—

—

2

1.00

3

1,5 0

1

—

_

_

_

—

—

_

—

—

—

277

2,oo

—

—

106

5,7 0

156

3,oo

76

3,86

—

—

—

—

21

94

0^00

6

o.oo

157

D,00

113

5,oo

34

4.oo

—

—

—

—

226

8,00

31

5,oo

94

5,65

163

0,78

7

8,7 5

—

—

—

—

25

o

o

cd

25

2,oo

_

—

6

pa

o

o

6

3,oo

264

6,oo

—

—

417

4,17

294

1,19

201

6,83

—

—

—

—

214

2,oo

44

1,0 0

359

7,55

373

0,11

166

9,48

81

126

22

7.56

18

2.44

27

4,31

5

9,8 s

189

_

_

_

_

_

_

_

_

_

84

—

84

—

—

—

—

—

—

—

195

3,oo

—

—

91

0.2 3

104

0,17

—

—

—

—

—

—

__

69

a. oo

96

6.oo

—

—

_

_

—

—

226

8,oo

—

—

161

8,40

182

0,53

—

—

—

—

—

—

W 71

3,33

86

2,96 G

—

—

63

3,9 2<-;

204

8,7 6

93

3,18

—

"

126

31

5.oo

—

—

—

—

—

—

—

—

4

9,0 0

_

__

__

_

_

_

_

—

—

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

52

2,60

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

29

1,37

—

—

—

—

53

1,54

22

5,9 0

33

2,21

1

4,43

2

4,05

_

_

18

19

3,00

_

-_

1

6.oo

2

6,00

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2j

1,0 0

5

3,oo

—

—

—

—

—

—

S

fäder

Frihf

ter.

60

4,oo

60

4,oo

_

__

_

_

_

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

23

1,00

23

1,00

__

_

_

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

17

4,oo

17

4,oo

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

--

____

5,37

3169,86

5 9,88

6|3,

oo | 6|3,oo I 2,091|6,oo

113|4,oo I l,677j

1,966(9,64 | 628|0,35

Lunds Akademi.

Kas.

Korn.

k. -fot

l, 493
392
252
670
647
344

715

744

1,087

476

1,00

9.04

9.5 0
8,50
2,00

0,5 0
4,5 0

8.00

7.0 0

k. -fot

l, 348
411
465
740
821
599

554

441

733

885

klor

2.00
5,99

2.00

2.5 0

1.00

5.5 0

4,00
9,5 0
1,50

Hafre

64

100(9,oo | 100(9,oo 16,825(0,61 | 7,000(3,99

0,50 «)

Pedagogier och
Folkskolor.

Råg.

k.-fot

100

i»31

k:or

8,oo/;

5,oo

28

14

3,5 0
1,7 5 d)

Korn.

k.-fot

113

klor

4,oo/;
75|6,oo/;
57 9,25

28

14

3,5 oW
1,7 5^;

Hafre.

k.-fot

12

25

k:or

6,oo/)

2,oo

Barnmorskeundervisningen.

Professoren.

Råg.

k.-fot

43

14

9,25

7,oo

0,75

5,50

Kora.

k.-fot

49

28

46

32

k:or

7,00
3.5 0

0,2 5
5,50

Barnmorskelöner.

Råg.

k.-fot

181

121

26

135

164

84

82

129

k:or

8.00

3.00
9,75
1,51
6,56

9.50

1.50

Korn.

197

165

70

140

191

210

107

134

k:or

8.00

9.00

3.00
1,75
5,38
5,25

1,00

4,00

Hafre.

klor

3,00

1,50

Lunds

Lazarett.

Råg,

k.-fot

277

248

104

201

207

207

44

6

2.00
8,50

4.00

6.00

9.00
6,37

1,00

3,oo

Korn.

k.-fot

13

44

31

3.00

1.00

64|o,5

174(8,25 | 289(4,25

37(8,00 | 117|2,5o] 156| 6,2ö| 92öj 9,ss| 1,217| 7,3s( 9| 4,5o| 1,297| 9,871 8ö| 1,62

Presterskapets löneregleringsfond.

Råg.

k.-fot

4

klor

0,69

4| 0,69

Korn.

k.-fot

6

k:or

Hafre.

k.-fot

1

6| 5,6 21

8,3 7

Vederbörande

Patronatsrätts

innehafvare.

Råa;.

k.-fot

635

379

478

566

411

1,250

188

6,44

3,oo

4,06

9,21

9,94

1,20

0,81

3,91o| 4,6

Korn.

k.-fot

932

1,208

1,039

1,257

1,335

1,328

752

537

263

klor

3,34
G. 00
4,56
7,8 9
9,06

2,87

0,G2

8,00

9,93

Hafre.

k.-fot

412

244

934

603

435

k:or

6,50
4:,00

7,34

9,69

6,19

8,656| 2,271 2,6311 3,72

Kyrkorna behållet.

Bibeltrycksspanmål
till
Hospitals och
Lazaretts
underhåll.

Lnnds

Domkyrka

Rag.

Korn.

Hafi

e.

Bland-

korn.

Råg.

Korn.

Råg.

Korn.

Penningar.

-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

klor

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

k.-fot

klor

k.-fot

k:or

k.-fot

k:or

kronor

öre

>,031

7,so

5,677

1,61

3,272

2,61

901

73

950

7,30

2.070

4.57

1,568

(.00

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

383

43

415

—

1,688

1,00

731

5,oo

262

19

990

5,n

2.864

4,6 6

243

2,06

515

59

878

9,94

2,766

0,86

2,152

1,65

595

76

732

5,05

3,288

0,52

2,322

7,32

510

29

,570

3.40

3,391

0,41

751

0,12

97

6,5 0

103

9,50

529

36

,719

2,43

2,633

8,96

884

47

>,080

8,72

3,857

5,24

—

—

—

—

—

—

—

—

n

5,5 0

14

7,00

949

44

985

4,10

3,459

2,07

1,961

6,01

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

619

16

1,062

1,11

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9

37

2,797

7,oi

z

z

Z

_

z

_

_

_

_

_

_

27

75

_

_

1,692

0,5 7

14

62

25

14

3,228

2,23

17

63

2,014

34

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,849

04

0,28

1,044

1,54

667

6,47

900

3,97

905

9,25

743

7,56

313

2,io

—

—

—

—

—

—

—

—

162

42

336

5,00

—

—

134

6,00

1,150

9,oo

—

—

—

—

—

—

—

—

259

48

176

1,93

—

—

292

3,44

1,452

3,59

—

—

—

—

—

—

—

—

214

83

,735

5,33

42,426

2,03

CO

rH

5,84

2,916 4,691 97

6,50

103

9,50

u

5,50

lé| 7,00

10,746

04

Kronan

behållen''

Bibel trycks spanmål.

a) Utgår af prebendehemman och lägenheter 61 kubikfot 1,61 kannor Råg, 95 kubikfot 5,49 kannor Korn, 64 kubikfot 0,50 kannor Hafre.

» » lanatkyrkornas tionde 331 » 8,00 » » 316 » 0,50 »

b) Hospitals Friheter.

c) Spanmålsqvantiteterna äro afförda under titel »Kleresistaten».

ej TnorUdettafögderi ^^o^^lbond^ spanmålsfösén efter bestämda pris till »Kleresistaten» med 802 kronor 33 öre utan uppgift om spanmålsqvantiteterna.

Z ™atlkinko°mr''detta Fögderi till pedagogi och folkskolor anordnade spanmålsqvantitet utgå 6 kubikfot 3 kannor Råg och 32 kubikfot 7,25 kannor Korn till folkskolor och återstoden till pedagogi.
Ä) Till pedagogier.

Hör till Särskilda TJtsk. Ltl., 1878, N:o 2.

Anteckningar.

Spån mål eu beräknad
efter meddelmarkegångspris.

D:o bestämdt pris.
D:o medelm. d:o.

D:o bestämdt d:o.

D:o d:o d:o.

D:o medelm. d:o.

JUL IAtt. G,

Sammandrag af 1876 års taxeringslängder för landet öfver andra artikelns bevillning för fast egendom samt för kapital, och arbete äfvensom

tredje artikelns bevillning för frälseegendomar.

Efter B

e v i

1

1 n

i n g s

f

öro

r d n

inge

n s a n d. r

a ar

t i k

3 1.

Efter Bevill-ningsförordms
3:dje art.

t’ ö r fast

egendom

s o in är til

1 b e v i

l l

ning

; a

\ e r a d.

1 II k

o m s t b

e v i 1 1

n i n g.

För frälse-egendomar

U p p

skattadt v

är d e

Fas t s t ä 1 d be

v i

Ilning

Uppskattad ir

k o m s t

Medgifvet af-

Summa bevill-

.

Antagen

±| aststam

ning efter

\

å jordbruks-

å annan

för jordbruks-

för annan

af rörelse,

af allmän
tjenstebefatt-

af enskild
tjenstebefatt-

drag enligt
§ 8 i Bevill-

beskattnings-

bevillning

S-

2:dra artikeln.

afgift.

■

fastighet.

fastighet.

Summa.

fastighet.

fastighet.

summa.

af kapital.

näring eller

ning eller

ning eller

Summa.

ningsstadgan.

bar inkomst.

afgift.

yrke.

pension.

pension.

Stockholms

län......................

83,483,050

11,818,068

95,301,118

25,044

98

5,909

07

30,954

05

567,787

2,962,208

1,091,191

999,885

5,621,071

1,609,200

4,011,871

40,118

71

71,072

76

7,532

30

Upsala

»

52,922,820

4,994,878

57,917,698

15,876

57

2,495

86

18,372

43

324,283

1,494,046

610,230

944,111

3,372,670

930,900

2,441.770

24,417

70

42,790

13

6,566

76

Södermanlands

» ......................

75,493,721

4,825,655

80,319,376

22,645

27

2,412

—

25,057

27

420,650

1,439,352

732,805

652,226

3,245,033

77-6,100

2,468,933

24,689

33

49,746

60

6,846

46

Östergötlands

»

.......................

144,985,353

13,449,796

158,435,149

43,495

55

6,724

45

50,220

—■

794,039

2,872,296

979,936

1,934,666

6,580,937

1,680,300

4,900,637

49,006

37

99,226

37

7,675

78

Jönköpings

» ...........,............

80,359,400

5,223,000

85,582,400

24,107

82

2,611

50

26,719

32

245,414

1,119,543

739,559

224,003

2,328,519

604,800

1,723,719

17,237

19

43,956

51

2,569

12

Kronobergs

»

55,973,000

3,189,165

59,162,165

16,791

90

1,594

60

18,386

50

308,232

1,014,366

539,347

268,388

2,130,333

588,000

1,542,333

15,423

33

33,809

83

1,921

79

Kalmar

» .

98,412,719

5,532,256

103,944,975

29,525

07

2,766

06

32,291

13

370,875

1,489,069

587,372

568,459

3,015,775

852,300

2,163,475

21,634

75

53,925

88

2,324

25

Gotlands

»

31,814,000

1,819,500

33,634,100

9,544

38

909

75

10,454

13

52,940

412,861

349,536

37,354

852,691

171,300

681,391

6,813

91

17,268

04

33

30

Blekinge

» ...............

43,913,420

3,943,900

47,857,320

13,174

02

1,971

95

15,145

97

218,528

967,500

281,403

170,457

1,637,888

487,800

1,150,088

11,500

88

26,646

85

519

92

Kristianstads

» ........

121,659,878

5,026,803

126,686,681

36,500

07

2,513

36

39,013

43

784,719

1,556,252

838,537

246,553

3,426,061

1,254,300

2,171,761

21,717

61

60,731

04

4,780

55

Malmöhus

» . ..

237,802,200

9,373,900

247,176,100

71,340

66

4,686

95

76,027

61

1,014,354

3,075,480

1,308,869

674,653

6,073,356

1,969,500

4,103.856

41,038

56

117,066

17

6,802

65

Hallands

»

52,840,650

1,768,886

54,609,536

15,852

18

884

43

16,736

61

248,603

910,665

374,070

135,216

1,668,254

598,200

1,070,054

10,700

54

27,437

15

6,231

94

Göteborgs och Bohus

» ............

68,197,022

15,853,571

84,050,593

20,459

10

7,926

79

28,385

89

423,213

3,953,182

702,528

569,371

5,648,294

1,831,200

3,817,094

38,170

94

66,556

83

1,921

91

Elfsborgs

» .....

101,523,000

7,340,427

108,863,427

30,456

90

3,670

22

34,127

12

431,621

2,122,350

765,616

589,181

3,908,768

930,300

2,978,468

29,784

68

63,911

80

4,583

86

Skaraborgs

»

133,292,020

5,175,513

138,467,533

39,988

13

2,587

73

42,575

86

675,845

1,201,716

1,086,155

659,490

3,623,206

866,700

2,756,506

27,565

06

70,140

92

5,001

41

Wermlands

)> ...........

95,245,586

10,012,706

105,258,292

28,509

32

4,966

90

33,476

22

517,788

4,237,855

731,124

1,425,918

6,912,685

2,070,300

4,842,385

48,423

85

81,900

07

1,073

90

Örebro

r

88,149,920

9,210,879

97,360,799

26,445

55

4,605

43

31,050

98

399,588

3,795,458

562,978

1,988,449

6,746,473

1,680,900

5,065,573

50,655

73

81,706

71

2,644

71

Westmaniands

» ......................

68,554,400

5,192,772

73,747,172

20,566

33

2,596

28

23,162

61

339,666

2,465,324

498,739

1,022,464

4,326,193

1,267,510

3,058,683

30,586

83

53,749

44

2,076

29

Kopparbergs

» ....................

56,898,448

10,620,124

67,518,572

16,995

78

5,309

40

22,305

18

373,591

5,466,713

659,355

2,178,370

8,678,029

1,730,100

6,947,929

69,479

29

91,784

47

1,660

59

Gefleborgs

» .........

47,197,363

12,829,303

60,026,666

14,159

16

6,414

60

20,573

76

378,945

6,552,132

555,543

756,851

8,243,471

2,347,800

5,895,671

58,956

71

79,530

47

2,595

47

W esternorrlands

»

49,938,450

9,321,315

59,259,765

14,981

54

4,660

66

19,642

20

290,822

6,880,316

455,212

784,055

8,410,405

2,239,500

6,170,905

61,709

05

81,351

25

19

93

Jemtlands

)>

21,847,200

635,000

22,482,200

6,554

16

317

50

6,871

66

199,075

1,223,078

295,575

265,095

1,982,823

868,900

1,113,923

11,139

23

18,010

89

3

54

Westerbottens

» . .

27,923,300

4,337,791

32,261,091

8,376

99

2,168

90

10,545

89

107,005

1,380,287

414,018

350,949

2,252,259

519,900

1,732,359

17,323

59

27,869

48

19

28

Norrbottens

.» .....................

20,378,400

3,237,884

23,616,284

6,113

52

1,618

94

7,732

46

56,930

1,622,630

330,630

182,101

2,192,291

790,800

1,401,491

14,014

91

21,747

37

234

88

Summa

1,859,104,920

164,733,092

2,023,838,012

557,504

95

82,323

33

639,828

28j9,544,513|60,214,679

15,490,028

17,628,265

102,877,485

28,666,610

74,210,875

742,108

75

1,381,937

03

75,640

59

Hör till Särskilda Utsk. Uti., 1878, N:o 2.

Bil. Litt. H.

Sammandrag af 1876 års taxeringslängd^ för städerna öfver andra artikelns bevillning för fast egendom samt för inkomst af kapital och arbete, med upptagande

särskildt af de städer, som hafva tiotusen invånare och deröfver.

Efter B

e

v i 1

1

n i n

g

sför

o x1 d. ix i ix g

ens a n d. r

a ar

t i k e

1.

F ö r

fast egend

om, som ä r

t i 11 b

v i

Ilning t a lera d.

F ö r

n k o m s t

af k a p i t

r } och a

r b e t e.

Uppskattadt värde

Fas

tstäld bevillning

U p p s k

a t t a d in

k o m s t

Medgifvet af-

Antagen
beskattnings-bar inkomst.

Faststäld

bevillnings

afgift.

å jordbruks-fastighet.

å annan
fastighet.

Summa.

för jordbruks-fastighet.

för annan
fastighet.

Summa.

af kapital.

af rörelse,
näring eller
yrke.

af allmän
tjenstebefattning
eller pension.

af enskild
tjenstebefattning
eller pension.

Su ni ma.

drag enligt § 8
i Bevillnings-stadgan.

-

smil ma

bevillning efter
2:a artikeln.

Stockholms stad.............................

104,500

212,230,025

212,334,525

31

35

106,115

02

106,146

37

4,120,036

36,049,514

12,296,635

4,240,009

56,706,194

9,495,900

47,210,294

472,102

94

578,249

31

Stockholms län.............................

750,535

5,616,710

6,867,245

225

26

2,808

50

3,033

76

125,725

1,049,411

244,912

177,666

1,597,714

482,100

1,115,614

11,156

14

14,189

90

Upsala län, Upsala ........................

522,990

12,755,300

13,278,290

156

18

6,377

65

6,533

83

278,190

2,132,112

1,024,607

196,780

3,631,689

636,900

2,994,789

29,947

89

36,481

72

(Unga städer..........................

534,950

1,067,950

1,602,900

162

24

534

61

696

85

26,510

214,279

43,318

49,612

333,719

60,300

273,419

2,734

19

3,431

04

Säger

1,057,940

13,823,250

14,881,190

318

42

6,912

26

7,230

68

304,700

2,346,391

1,067,925

246,392

3,965.408

697,200

3,268,208

32,682

08

39,912

76

Södermanlands län ........................

1,136,091

7,879,454

9,015,545

336

48

3,932

46

4,268

94

180,316

1,738,932

444,029

600,762

2,964,039

6,776,280

745,800

2,218,239

22,182

39

26,451

66,277

29,135

33

Östergötlands län, Norrköping.....................

557,400

25,753,400

26,310,800

167

22

12,876

70

13,043

92

270,075

3,948,040

404.920

2,153,245

1,452,900

528,300

5,323,380

53,233

24,559

SO

72

Ofri ga städer .............................................

1,490,959

8,257,930

9,748,889

447

51

4,128

81

4,576

32

290,612

1,734,307

612,510

346,833

2,984,262

2,455,962

62

94

Säger

2,048,359

34,011,330

36,059,689

614 73

17,005

Öl

17,620

24

560,687

5,682,347

1,017,430

2,500,078

9,760,542

1.981,200

7,779,342

77,79342

95,413

66

Jfinkörnno-s län. Jönkönincr

1,159,700

9,600,100

10,759,800

347

91

4,80005
928 15

5,147

96

207,935

1,932,232

584,698

122,181

2,847,046

189,600

137,100

2,657,446

26,574

5,114

46

31,722

6,220

42

----.. r “ o 1 i o

Ofriga städer.............................................

592,500

1,856,300

2,448,800

177

75

1,105

90

74,220

374,434

106,156

92,787

648,597

511,497

97

87

Säger

1,752,200

11,456,400

13,208,600

5 2 516 6

5,728:20

6,253

86

282,155

2,307,666

690,854

214,968

3,495,643

326,700

3,168,943

31,689

43

37,943 29

Kronobergs län................................

274,450

2,642,400

2,916,850

82

34

1,321

20

1,403

54

123,544

558,567

220,963

225,173

1.128,247

107,400

1,020,847

10,208

47

11,612

Öl

Kalmar » .................................

1,619,400

10,368,725

11,988,125

485

82

5,184

36

5,670

18

181,340

2,374,440

647,263

355,707

3,558,750

415,500

3,143,250

31,432

50

37,102

68

Gotlands » ................................

520,800

3,807,900

4,328,700

156

24

1,903

95

2,060

19

87,819

1,003,065

333,680

183,448

1,608,012

249,300

1,358,712

13,587

12

15,647

31

Blekinge » , Karlskrona ......

43,500

6,992,477

7,035,977

13

05

3,484

40

3,497

45

209,663

1,360,124

1,801,565

127,580

3,498,932

762,600

2,736,332

27,363

32

30,860

77

Ofriga städer..........................

346,491

4,150,971

4,497,462

104

21

2,075

54

2,179

75

180,190

1,190,736

250,945

186,662

1,7 58,533

269,100

1,489,433

14,894

33

17,074

08

Säger

389,991

11,143,448

11,533,439

117

26

5,559 94

5,677

20

389,853

2,550,860

2,002,510

214,242

5,257,465

1,031,700

4,225,765

42,257

65

47,934

85

Kristianstads län...........................

562,400

7,125,800

7,688,200

168

72

3,562 90

3,731

62

190,614

1,346,611

5,964,875

723,917

487,396

2,748,538

364,200

2,384,338

23,843

38

27,575

Malmöhus län, Malmö ..................

2,119,800

29,336,500

31,456,300

635

94

14,668

25

15,304

19

410,523

1,269,590

1,026.700

8,671,688

1,791,000

6,880,688

68,806

88

84,111

07

Lund .................................................

1,417,200

9,324,800

10,742,000

425

16

4,662

40

5,087

56

297,385

1,520,893

669,483

224,520

2,712,281

439,800

2,272,481

22,724

81

27,812

37

Ofriga städer..........................

3,006,100

19,829,970

22,836,070

901

83

9,914 99

10,816

82

438,332

5,259,033

902,407

527,703

7,127,475

1,276,800

5,850,675

58,506

75

69,323

57

Säger

6,543,100

58,491,270

65,034,37 0

1,962

93

29,245

64

31,208

77

1,146,240

12,744,801

2,841,480

1,778,923

18,511,444

3,507,600

15,003,844

150,038

44

181,247

01

Hallands län .........................

1,501,700

1,962,300

7,508,580

9,010,280

76,674,900

450

5 2

3,754

29

4,204

37,944

81

187.101

1,544,638

423,474

2,185,182

309,610

4,338,943

2,464,823

26,994,843

476,100

3,617,400

1,988,723

23,377,443

19,887

233,774

23

24,092

04

Göteborgs- och Bohus län, Göteborg ......

74,712,600

588

69

37,356

30

99

1,527,650

18,943,068

43

271,719

42

Ofriga städer...........................

944,854

6,263,190

7,208,044

283

45

3,131

54

3,214

99

120,334

1,356,602

326,877

156,110

1,960,023

262,800

1,697,223

16,972

23

20,387

22

Säger

2,907,154

80,975,790

83,882,944

872

14

40,487 84

41,359

98

1,648,084

20,299,670

2,512,059

4,495,053

28,954,866

3,880,200

25,074,666

250,746

66

292,106

64

Elfsborgs län ......................

1,866,200

8,895,850

10,762,050

12,491,546

559

86

4,447

90

5,007

76

243,035

1,698,781

572,985

655,233

668,942

416,118

3,183,743

399,000

533,400

2,784,743

27,847

43

32,855

33,211

19

Skaraborgs » ...........................

3,518,770

8,972,776

1,055

33

4,485

23

5,540

56

365,689

1,863,440

3,300,480

2''767''080

27,670

80

36

Wermlands » ..........................

1,583,345

8,549,376

10,132,721

474

87

4,274

60

4,749

47

184,790

2,129,051

620,722

678,916

276,421

3,210,984

37 5,600

2,835,384

28,353

84

33,103

31

Örebro » ..........................

1,922,837

8,726,805

8,658,500

10,649,642

571

04

4,361

99

4,933

03

262,127

1,810,737

678,119

3,429,899

537,600

2,892,299

28,922

99

33,856

02

Wcstmanlands » ...........................

2,779,800

11,438,300

833

94

4,329

25

5,163

19

208,378

2,378,842

542,007

345,281

3,474,508

775,200

2,699,308

26,993

08

32,156

27

Kopparbergs » ...........................

685,757

5,517,274

14,127,936

6,203,031

202

11

2,754

80

2,956

91

131,847

1,682,770

350,765

331,220

2,496,602

462,900

2,033,702

20,337

02

23,293

93

Gefleborgs » , Gede ............

1,585,093

15,713,029

474

06

7,040

15

7,514

21

106,660

3,968,530

338,257

301,138

4,714,585

1,324,200

3,390,385

33,903

85

41,418

06

Ofriga städer .........................

632,400

5,909,307

6,541,707

189

72

2,957

35

3,147

07

62,510

2,774,633

281,139

315,987

3,434,269

634,500

2,799,769

27,997

69

31,144

76

Säger

2,217,493

20,037,243

22,254,736

663

78

9,997

50

10,661

28

169,170

6,743,163

619,396

617,125

8,148,854

1,958,700

6,190,154

61,901

54

72,562

82

Wester-Norrlands län.....................

1,311,900

8,956,800

10,268,700

393

57

4,478

40

4,871

97

161,705

3,888,200

479,813

460,401

4,990,119

897,018

646,500

4,343,619

43,436

19

48,308

16

Jemtlands » .....................

287,600

1,549,400

1,837,000

86

28

774

70

860

98

22,800

545,422

279,921

48,875

97,800

799,218

7,992

18

8,853

16

Westerbottens » .....................

271,200

2,127,600

2,398,800

81

36

1,063

80

1,145

16

50,000

733,655

290,894

108,053

1,182,602

1,723,663

159,900

1,022,702

10,227

02

11,372

18

Norrbottens » .....................

900,963

3,111,930

4,012,893

270

28

1,555

94

1,826

22

66,140

1,186,124

330,074

141,325

291,300

1,432,363

14,323

63

16,149

85

Summa

38,514,485

553,184,636

591,699,121

11,54029

276,046

18

287,586

47

11,395,895

116,285,098

30,867,857

20,211,307 178,760,157

29,998,800

148,761,357

1,487,613

57

1,775,200

04

Hot till Särskilda UtsTc. Uti., 1878, N:o 2.

Bil. Litt. 1

Uppgift å medeltalet af medelmarkegångsvärde dels å nedannämnde persedlar enligt Litt. C i markegångstaxorna för åren 1868—1877,

dels ock å de deri upptagne vakansafgifter för en hel soldat- eller båtsmansrote.

Råg.

Korn.

Hafra.

Blandsäd,
hälften
korn och
hälften
hafra.

Smör.

Pläs

i.

Kött.

Tack-

jern.

Hö.

Soldatrote.

Båtsmansrote.

1 kubft.

1 kubft.

1 kubft.

1 kubft.

1 centn.

1 centn.

1 centn.

1 centn.

1 centn.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

2

52

2

15

—

—

—

—

64

18

—

—

—

—

—

—

—

—

187

99

106

18

2

46

1

99

—

—

—

—

63

41

—

—

—

—

—

—

—

—

149

56

108

25

2

47

2

07

—

—

—

—

62

10

■—

—

—

—

—

—

—

—

79

25

82

87

2

66

2

21

—

—

•—

—

59

70

—

—

—

—

•—

—

—

—

107

74

114

14

2

80

2

24

—

—

—

—

55

35

32

50

20

13

—

—

—

—

101

100

43

95

—

—

2

78

2

15

—

—

—

—

52

25

33

15

22

38

—

—

—

—

131

20

—

—

2

71

2

21

—-

—

—

—

58

75

32

68

23

09

98

85

2

50

2

19

—

—

—

—

58

58

—

—

—

—

—

—■

—

—

•—

—

112

59

2

43

2

14

—

—

—

—

55

25

33

73

—

—

143

44

_

_

127

95

2

80

2

21

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

125

22

2

77

2

12

1

39

—

—

|

2

78

2

13

1

45

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

104

18

l

1

—

2

68

2

08

1

40

—•

—

—

—

•—-

—

—

—

—

—

—

—

1

2

72

2

11

1

48

—

—

—

—

—

—-

—

—

—-

—

—

—

126

51

—

—

2

71

2

11

1

38

1

73

55

98

—

—

—

—

—

—

—■

—

—

—

146

06

2

89

2

22

1

40

—

—

64

16

—

—

—

—

—-

—

—

—

150

62

121

34

2

93

2

21

—

—

—

—

58

86

—

—

—

—

—

—

—

—

120

19

117

66

2

69

2

18

—

—

—

—

57

90

—

—

—

—

■—-

—

—

—

128

94

—

—

2

98

2

38

1

48

—

—

60

89

•—-

—

—

—

—

—

—

—

139

89

—

—

2

66

2

23

1

25

—

—

—

—

—

—

20

14

3

08

2

62

97

75

—

—

2

75

2

29

1

28

—

—

—

—

—

—

—

—

2

74

—

—

101

34

—

—

2

51

2

07

—

—-

■—

—

60

71

■—-

—

—

—

2

91

2

07

140

11

—

—

3

03

2

42

1

39

1

90

-—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

121

32

—

—

2

82

2

38

—

—

—

—

58

93

---

—

21

34

3

20

2

53

88

02

101

10

3

2

43

—

—

—

—

56

96

—

—

22

29

—

—

2

74

86

39

100

70

2

98

2

57

—

—

—

—

58

96

—

—

21

70

—

—

2

80

—

—

146

29

—

2

67

69

13

—

—

—

—

2

9

58

K7

—

—

2

92

—

—

__

—

47

95

—

—

__

—

—

—

—

—

86

46

77

23

—

—

2

74

—

—

-—

—

* 49

68

—

—

—

—

—

—

—

—

88

27

102

88

Län och Markegångsdistrikt.

Stockholms ...................

Upsala ...........................

Södermanlands.............

Östergötlands................

Jönköpings

Kronobergs ................

Tr i [Fasta landet
ICahnar ( ÖIand...........

Gotlands...

Blekinge........................................

| Kristianstads...
Kristianstads < Engelholms

[ Cimbrishamns

Malmöhus

Hallands.......................................

Göteborgs- och Bohus............

Elfsborgs.......................................

Skaraborgs .................................

Vermlands...................................

Nerike

Bergslagen..................

Örebro
Vestmanlands

Kopparbergs ......................

n n . f Gestriklands
breneborgs n , •

[ Helsinglands

Vesternorrlands .................

jJemtlands .

JHerjeadalens j Y(t^ Hog<ial8

Yesterbottens.................................................

Norrbottens ...

Jemtlands

Herjeådalens sockmr
s:n .

Stockholms

Upsala

Södermanlands

Östergötlands

Län

Kalmar

Jönköpings

regemente

-r.. i ..

) Jönköpings

Indelningsbåtsman |
Roteringsbåtsman [

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

I

Malmöhus
Hallands
GöteborgsElfsborgs

Skaraborgs
Vermlands

Örebro

Vestmanlands

Kopparbergs

Getieborgs

Vesternorrlands

Jemtlands

Vesterbottens

Norrbottens

och Bohus

flor till Särskilda Utsk. TJtl., 1878, N:o 2.

STOCKHOLM, IVAR HJEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 187 8