BETÄNKANDE

ANGÅENDE

SÄTTET OOH VILKOREN FÖR

GRIIRSKATTERHAS SAMT ROSTHUS- OCH
ROTERHGS-BESVÄREHS AFSKRIFNING.

EETEE NADIGSTE EÖliOKDNAKDE

AFGIFVET DEN 15 SEPTEMBER 1874

AF

ALBERT ANDERSON,

EXPEDITIONSCHEF

I KONG!.. FINANS-DEpARTEMENTETS EXPEDITION.

1

Till Herr Stattäet och Chefen för Konil. Finans-fleparteraentet.

i

Med anledning af åtskilliga hos sistlidet års riksdag väckta förslag,
dels om grundskatternas aflösning eller afskrifning, dels ock om lindringar
i eller afskaffande af indelningsverket, har hos Riksdagen kommit i öfvervägande,
beträffande grundskatterna: att dessa, om ock vid den tid, från
hvilken de egde sin upprinnelse, i viss mån jemnt fördelade på jordbruks -

näringen, som då utgjorde nästan det enda, åtminstone det hufvudsakliga
beskattningsföremålet, genom sedermera under tidernas lopp inträffade förändringar,
föranledda dels af odlingens olika framsteg inom olika orter, dels
ock af mångfaldiga andra förhållanden, nu mera, oafsedt att en stor del af
Sveriges jord vore från utgörandet af grundskatt antingen helt och hållet
eller till största delen befriad, vid jemförelse ej allenast emellan olika provinser
och emellan olika orter inom samma provins, utan äfven emellan
hemman, som vore till hvarandra närbelägna och i förmåner för öfrigt hvarandra
ganska lika, utvisade de största oj em nh eter; att jordbruksnäringen såsom
helt betraktad vore i förhållande till andra näringar tyngre beskattad;
att äfven om en jemn fördelning af skatterna å jorden kunde för närvarande
åstadkommas, ganska betydliga missförhållanden i skattebeloppen till följd af
olika bördighet och odlingstillfällen, förändrade afsättningsställen samt alla
de omständigheter, som i öfrigt inverkade på egendomars afkastning och
värde, inom en icke aflägsen tid åter skulle uppstå; att grundskatterna,
hvilka i motsats mot de skatter, som drabbade kapitalisten eller idkaren
af andra näringar än jordbruket, utginge med oföränderligt årligt belopp,
utan afseende å den större eller mindre inkomst, som af den skattskyldiga
jorden kunde erhållas, eller å statens utgifter, icke kunde anses öfverensstämma
med ett riktigt beskattningssystem; att om grundskatterna, såsom
en icke allenast till belopp t ganska betydlig, utan äfven under alla omständigheter
säker inkomstkälla, under föregående tider icke kunnat för
statsbehofvens fyllande undvaras, förhållandet härutinnan, sedan statsinkomsterna,
den allmänna bevillningen oberäknad, under de sist förflutna fyratio
åren stigit från 12,900,300 kronor till 54,005,300 kronor och således ökats
till mer än fyradubbelt belopp, förändrats derhän, att samma skatters betydenhet
såsom inkomstkällor märkbart sjunkit; att jernvägstrafikmedlen samt
skogsmedlen, hvilka begge inkomsttitlar hade det gemensamt, att de gåfvo
en betydande afkastning, men likväl icke vore skattetitlar, nu mera kunde
antagas lemna med hvarje åv tillökade inkomster, de förra af 200,000 och
de sednare af 100,000 kronor, hvilka, om de förmådde bereda tillgångar
till en skattenedsättning, icke kunde sägas hafva tillkommit genom en ny
beskattning, som tyngde andra samhällsklasser; att ehuru, utom den fyllnad
i statsinkomsterna, som måste beredas, om en betydligare skattelindring
skulle kunna försiggå, äfven en deraf oberoende tillökning i inkomst måste
vara att påräkna, för att möta uppkommande utgifter för nya statsbehof, så
mycket mera som en ny arméorganisation otvifvelaktigt komme att föranleda
till ansenligt ökade kostnader, några synnerliga svårigheter, i betraktande
af den ökade inkomst andra skattetitlar såsom tull, stämpelafgift,
bränvinsskatt vid en i allmänhet mycket stegrad produktion och ökad välmåga
kunde antagas lemna, i detta afseende icke syntes vara att befara;

3

att på grund af dessa förhållanden och enär annuiteterna för sa väl 185b
som 1860 årens jernvägslån år 1898 upphörde att utgå, med skäl syntes
kunna sägas, att en så gynnande tidpunkt för vidtagande af en skattenedsättning
genom grundskatternas successiva afskrifning tillförene icke funnits;
samt att de fördelar, som genom denna skattenedsättning — den ansenj,
ligaste, som i vårt land någonsin förekommit — vore afsedda att vinnas,

endast i det fall kunde förenas med det helas kraf, om verkställigheten utsträcktes
till en längre följd af år, hvarmedelst dels ersättning för de förluster,
statsverket genom afskrifningen småningom kornine att vidkännas,
genom tillökning i inkomster säkrare kunde beredas, dels förändringen ej
komtne att störande inverka på de mångfaldiga enskilda förhållanden, som
vore lastade vid jordegendomens värde, dels ock syftet att genom den ifrågavarande
eftergiften framför allt bereda sjelfva jordbruket, och icke sa mycket
de nuvarande innehafvarne af den skattskyldiga jorden en förman klarare
framträdde; — och i fråga om indelningsverket: att då önskligheten för
landet att i en snar framtid erhålla ett betryggande försvar, hvartill den
indelta arméen icke vore tillräcklig, egde så framstående betydenhet, att de
\ skäl, som dervid fästade sig, öfvervägde alla andra, men meningsskiljaktig heterna

angående lämpligheten att i rikets arméorganisation samtidigt söka
bibehålla indelningsverket och genomföra en betydligt utsträckt allmän
värnepligt visat sig vara af nästan oförenlig natur, helst indelta arméen icke
vore lämplig såsom befälsstam för en arme bestående al värnepligtige, afseendet
å det framtida bibehållandet af indelningsverket, huru gagneligt och
för landets förhållanden lämpligt detsamma under en förfluten tid än kunde
hafva, visat sig vara, borde vika för nödvändigheten att bereda en snart
inträdande trygghet i afseende på landets försvar; samt att, da den nya antagligen
på grundsatsen af en mera utsträckt allmän värnepligt hvilande
härordning, som kunde komtne att antagas, endast småningom och steg för
steg syntes kunna träda i verkställighet, och landets nu varande försvarsverk
enligt sakens natur endast efter hand kunde förändras och lemna rum
för en ny härordning, jemväl rustnings- och roteringsbesvåren, hvilka stode
i nära sammanhang med hela frågan om de pa jorden hvilande grundi
skatternas bibehållande eller upphörande, under förutsättning att en betryg gande

arméorganisation blefve af statsmakterna antagen, småningom borde
eftergifvas. På grund af dessa förhållanden och under uttalande af den
åsigt, att ifrågakomna skatter och besvär borde afskrifvas efter en allmän
måttstock af tre procent årligen, hvilken beräkningsgrund för beloppet af
eftergiften likväl icke uteslöte möjligheten att ordna sjeifva afskrifningen på
flere olika sätt, sä att den skulle kunna t. ex. innefatta en större afskrifning
första året och derefter jemnt fortgående afskrifning af en mindre andel
eller oek på annat sätt anordnas, endast eftergiftens värde i det hela icke

4

blefve större eller mindre än hvad ofvan vore sagdt, hvaremot den olikhet
i bevillning efter andra artikeln, som nu gällde för jordbruksfastighet och
för all annan fastighet, äfvensom den bevillning, som nu enligt tredje artikeln
särskildt utgjordes af en viss klass af jordbruksfastigheter, borde försvinna
och en revision så väl af bevillningsförordningen som af de på densamma
i vissa delar byggda kommunalförfattningarne, i syfte att bereda likställighet
emellan olika klasser af medborgare, ega rum, hvarvid borde iakttagas,
att den förhöjda bevillningen icke inträdde, förr än en motsvarande
lindring i skattebördorna blifvit vidtagen, har Riksdagen uti underdånig
skrifvelse den 24 Maj sistlidet år anhållit, att Kongl. Maj: t täcktes, under
förutsättning, att en ny organisation af landets försvarsväsende, grundad på
en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnepligten, varder af Konung
och Riksdag antagen, i sammanhang med förslag till en sådan organisation,
i nåder föreslå stadganden, genom Indika, efter en måttstock af tre procent
årlig afskrifning, ej mindre rustnings- och roteringsbesvären, med deraf härflytande
kostnader, komme att efter hand minskas och slutligen försvinna,
än äfven grundskatterna upphöra, mot det att jordbruksfastighet åsättes bevillning
efter samma grunder, som gälla för all annan fastighet.

Sedan med anledning häraf Kongl. Maj:t den 26 September sistlidet
år i nåder meddelat mig förordnande att, såsom särskildt biträde i Kongl.
Finansdepartementet, afgifva betänkande och förslag, ej mindre huruledes
grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären böra afskrifvas än ock
beträffande de åtgärder i öfrigt, som genom en sådan afskrifning må föranledas,
äfvensom att insamla och utarbeta de statistiska uppgifter och öfversigter,
som kunna tjena till frågans belysning, går jag nu att det mig sålunda
meddelade uppdrag fullgöra.

Då de räntor och den kronotionde, som förut såsom augment eller
knektetunnor ra. m. varit anvisade rusthållare eller rotehållare, jemlikt Kongl.
förordningen den 23 Juli 186''.) med början afår 1871 blifvit till statsverket
indragna emot ersättning medelst statsanslag i penningar, eger numera mellan
grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären icke något annat omedelbart
samband rum, än att en del räntor och kronotionde å rusthållshemman
och i någon mån äfven å hemman, som utgöra ordinarie rotering, i och för
rustningen eller roteringen äro vederbörande eftergifne, i anledning hvaraf
och enär de olika förhållanden, som förefinnas i afseende å grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären erfordra särskild utredning, det torde
tillåtas mig att till en början särskildt behandla frågan om

ö

Grundskatterna.

i

*»

Den främsta och till beloppet betydligaste af dessa, nemligen Räntan,
har tillkommit under så olika tider och förhållanden, att det torde vara nödigt
att undersöka dess deraf beroende olika beskaffenhet i rättsligt hänseende
gent emot staten och den skattskyldige.

Räntan har, för så vidt den åligger i mantal satt jord, intill sednare
tider varit fördelad i jordeboks- och mantalsränta samt bestått af en mängd
olika räntetitlar, af hvilka de, som tillhöra jordeboksräntan, äro af hög ålder,
hvarföre man ock i allmänhet saknar bestämda underrättelser om tiden och
sättet för deras tillkomst. Utan tvifvel härleda de sitt ursprung från de
gamla i landskapslagarne påbjudna, för Konungens och hans embetsman*
underhåll samt för krigsföretag afsedda allmänna utskylderne: ättargäld, tingsl
lama, ledungslama, skipvist med flera gamla skatter, hvilka bestodo afspan raål,

osar, kor, får, gäss, höns, hö, humle o. s. v.; allt persedlar, hvilka sedermera
bibehållits i jordeboksräntan 1). I fråga åter om mantalsräntans tillkomst,
torde jag få hänvisa till de upplysningar, som i sådant hänseende äro meddelade
dels i det underdåniga betänkande angående förenklande af beskattningsväsendet
samt uppbörds- och redogörelseverket, hvilket särskildt utsedde
komiterade den 30 April 1847 afgifvit, dels ock i ett af C. N. Rathsman,
efter nådigt förordnande, utarbetad t, den 4 Juni 1855 datorad t underdånigt
betänkande angående uppgjord jemförelse mellan Svenska folkets skatter samt
stats- och riksgäldsverkens utgifter vid början af 1809 och 1810 årens riksdag
samt enahanda skatter och utgifter vid 1850 års slut. Af dessa betänkande]!
inhemtas, att de särskilda persedlarne af denna ränta dels blifvit
af Rikets Ständer under förra hälften af sjuttonde århundradet till utgörande
beviljade, för betäckande af statens allt mera växande behof, och dels tillkommit
såsom ersättning för befrielse från åtskilliga allmogen förut åliggande
^ tjenstbarheter till det allmänna.

Äfven af städernas jord utgöres ränta bestående hufvudsakligast af
boskaps- och {åkerskatt, hvilken ungefärligen samtidigt med tillkomsten af
boskapspenningarne af hemman å landsbygden utaf borgerskapet först beviljades
vid riksdagen i Stockholm år 1627 2) såsom en tillfällig utlaga, beräknad
efter boskap och utsäde, och sedermera ehuru till olika belopp utgått,

'') Uplandslagen, yngre kodex. K. B. fl. 10 och 11. Sudermannalagen. K. B. fl. 10. Westmannalagen,
yngre kodex. K. B. fl. 7 m. fl.

2) Stiernman I 790.

Ränta af jord fi
landet.

Ränta å städernas
jord.

6

1''resternas
« utlagor.

intill dess genom 58 § i kongl. resolutionen på städernas besvär den 19
Januari 1757 förordnades, att denna ränta skulle utgöras efter de grunder,
som uti 10 punkten af 1655'') års riksdagsbeslut blifvit i afseende å boskapspenningar^
för landet bestämda, eller med två daler silfvermynt för hvarje
helt mantal.

Till räntan äro i räkenskaperne äfven hänförda presternas utlagor,
hvilka före deras, jemlikt föreskrifterna i Kongl. kungörelsen den 11 Maj
1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869, verkställda omsättning och
förenkling bestått af:

l:o. Taxan, hvilken redan under de första åren af Konung Gustaf
Wasas regering omtalas såsom ersättning för befrielse från borgläger eller
inqvartering och enligt Kongl. resolutionen på presterskapets besvär den 5
Juli 1636 2) “är en gammal utlaga, som för hela socknen och icke af mantalet
längesedan förordnad är att utgöras11, samt med denna i rikets gamla
provinser utgående utskyld jemförliga prestekallsskatten i Skåne, kungsskatten
i Halland och Blekinge, silfverskatten och kontributionen på Gotland
samt i Bohus län m. m., rörande hvilkas tillkomst jemväl tillförlitliga underrättelser
saknas;

2:o. Gärden, som redan mot slutet af sextonde århundradet förekommer
i kronoräkenskaperna och, efter att under de första årtiondena af det sjuttonde
hafva vid flere riksdagar till olika belopp beviljats såsom en tillfällig krigshjelp,
enligt riksdagsbeslutet den 17 Mars 1620 3) skulle, “när garderna påbjudas"
utgå med “18 daler för hvarje 64 helgerdsbönder", som funnos i
gället, efter hvilken grund denna utlaga sedermera blifvit utgjord; och

3:o. Boskapspenningarne, hvilka enligt riksdagsbeslutet den 15 Januari
1627 4) åtogos såsom en tillfällig hjelp, att utgöras i förhållande till boskap
och utsäde å prestgårdarne, enligt riksdagsbeslutet den 23 Februari 1642 5)
bestämdes till en viss på de tre näst förutgående årens medeltal grundad
afgift och enligt riksdagsbeslutet den 25 Juni 1655 °) åtogos utan inskränkning
till någon viss tid.

Förutom dessa årliga utskylder åtog sig presterskapet vid 1809 och
1810 årens riksdag i sammanhang med de förändringar och jemkningar i
riksståndens privilegier, hvarom Rikets Ständer då träffade öfverenskommelse,
som fastställdes genom Kongl. kungörelsen den 6 April sistnämnde år, att
under krigstid erlägga en årlig extra krigshjelp af 1, l1/2 till 2 tunnor
spanmål af lika slag med kronotionden in natura eller till ortens marke '')

Stiernman II 1253.

2) D:o II 944.

3) D:o I 743.

•>) D:o I 790.

5) D:o II 1003.

6) D:o II 1253.

*

7

gångspris efter pastoratens godhet och klassifikation. Denna krigshjelp synes
likväl icke hafva blifvit utfordrad under 1813 och 1814 årens krig och har,
då landet derefter varit i oafbrutet åtnjutande af fred, icke vidare kommit
i fråga.

Angående sättet och grunderne för utskyldernes påförande i äldsta
tider äro häfderna icke synnerligen upplysande. Af landskapslagarne finner
• man dock, att de väsendtligaste skatterne utgjordes på det sätt, att häradet,

fjerdingen eller ock ett visst antalbönder skulle erlägga ett bestämdt belopp
spanmål eller andra skattepersedlar. Huru dessa sedermera fördelades på
hvarje skattskyldig, derom saknas tillförlitliga underrättelser, men antagligen
skedde fördelningen hufvudsakligen efter förmögenheten eller jordinnehafvet,
och för verkställande af denna fördelning torde de årliga skattläggningar
eller skattejemkningar, som sedermera omtalas, hafva tillkommit. Dessa skattläggningar,
hvilka synas haft till ändamål att bibehålla likhet i afseende å
beskattningen de skattskyldige emellan, torde till en början hafva varit allmänna
men sedermera endast egt rum, dels å uppodlingar, dels der gårdarne,
hvilkct ofta skedde, till sin storlek undergått förändringar, dels ock der
frälsejord i följd af rusttjenstens upphörande förlorat sin skattefrihet. Då
) likväl ifrågavarande skattläggningar efterhand befunnos icke uppfylla nyss nämnda

med dem afsedda ändamål, påbjöds under Konung Gustaf Wasas
regering en allmän skattejemkning, dervid hemmanen sattes till visst mantal
och påfördes viss ständig ränta, motsvarande hvad som sedermera erhöll
benämningen jordeboksränta. Denna allmänna skattejemkning fortsattes med
åtskilliga afbrott under sextonde och början af sjuttonde århundradena men
af stannade småningom och torde endast hafva sträckt sig öfver en mindre
del af riket.

Emellertid hade genom påförandet af mantalsräntan äfvensom i följd
af de extra gärder, hvilka understundom erfordrades, den skattskyldiga jorden
blifvit så hårdt beskattad, att det icke sällan hände att bonden, med den ringa
utveckling landets jordbruk ännu under sjuttonde århundradet egde, saknade
förmåga att utgöra sina skyldigheter samt att hemmanen råkade i ödesmål;
och var det ej mindre för att förekomma den skada för så väl staten som
y ''lön skattskyldige, som ett sådant förhållande måste framkalla, än ock för

att bereda trygghet för utbekommande af de räntor, hvilka vid indelningsverkets
införande dertill anvisades, som vissa bestämda skattläggningsmetoder,
af hvilka några erhållit fastställelse, men de flesta sakna sådan,
mot slutet af samma århundrade upprättades för mellersta och södra delarno
af riket, hvaremot för Gotland och Norrland några skattläggningsmetoder
icke utfärdades förr än vid medlet samt under sednare hälften af adertonde
århundradet. Enligt dessa metoder, hvilka i allmänhet sedermera blifvit vid
skattläggningar tillämpade, skulle väl hemmanen åsättas så stor ränta, som

*

Skattläggnin

8

bonden med säkerhet kunde draga, men då, såsom nyss är nämndt, de förutvarande
utskyldernas storlek ofta icke motsvarades af förmågan att dem
bära, kan denna föreskrift icke hafva afsett någon förhöjning af räntan.

Vid de skattläggningar, som i och för indelningsverkets upprättande, med
tillämpning af nämnda metoder, verkställdes, nedsattes ock i de flesta fall
hemmanens förutvarande både ränta och mantal. Dessa så kallade metodiska
skattläggningar hafva likväl lika litet, som den af Konung Gustaf 1
påbörjade allmänna skattejemkning, öfvergått alla hemman och, hvad särskildt
Jemtlands, ''Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län angår,
hafva de flesta räntor och mantal blifvit åsatte, enligt de under den 8 December
1820 och den 10 Februari 1824 utfärdade afvittringsförfattningar.
Angående sättet för skattläggningars verkställande inom Westerbottens och
Norrbottens läns lappmarker har Kongl. Maj:t den 30 Maj 1873 utfärdat
förordning.

För så vidt nu omnämnde skattläggningar afsett ödeshemman eller
sådan jord, som genom odling bort göras fruktbärande, hafva uppodlarne
blifvit tillerkände vissa års frihet från grundskatts utgörande och inom Norrland
jemväl dels statsunderstöd, dels frihet från personliga utskylder, dels
ock i vissa fall frälsefrihet och till och med säterifrihet. 1

Utom dessa allmänna metoder för skattläggningar, hafva äfven hufvudsakligast
i sednare tider särskilda, sins emellan olika och från ofvannämnda
skattläggningsmetoder afvikande föreskrifter meddelats om sättet för åsättande
af räntor vid försäljning eller upplåtelse till enskilde af staten tillhörig''
fast egendom, men innan jag går att framställa förhållandet härmed,
torde det tillåtas mig att inför Herr Statsrådet redogöra ej mindre för statens
under förflutna tider skiljaktiga rättigheter i afseende å de egendomar,
hvilka med undantag af de nyssnämnde i sednare tider, enligt särskilda
föreskrifter försålde, nu mera äro af skatte natur, än ock huru samma
rättigheter under olika tider blifvit begagnade, så vidt sådant ma vara
nödigt för bedömande af egarnes skyldighet att utgöra ränta för dessa egendomar.

„ t Beträffande först de gamla skattehemmanen, till hvilka eganderätten,

sÄÄe om 0°k genom det verldsligt frälsets uppkomst och utveckling samt en
öfverdrifven utsträckning af statens rättigheter till en tid inskränkt, likväl
aldrig varit skattemannen betagen, äfvensom de gamla frälsehemmanen,
finnes ingen annan grund för räntans eller de deremot svarande, här ofvan
omförmälda äldre utlagors tillkomst, än den redan i samhällets äldsta tider
uppkomna och sedermera genom landskapslagarne och landslagen föreskrifna
medborgerliga, skyldigheten att utgöra bidrag till statsbehofvens
fyllande.

9

I viss mån olika är deremot förhållandet med räntan å sådana hemman Räntans egenoch
lägenheter, till hvilka staten innehaft eller ännu innehar eganderätten. soni tillkcbi ollm
I äldre tider och efter införandet af det andliga och verldsliga frälse t, synes 1l111''"1,11''u"1''"1''
det hafva varit vanligt att upplåta jord åt landtboer eller arrendatorer emot
viss städja, som erlades på en gång för hela legotiden, samt årlig afrad.

^ Detta förhållande bestyrkes så väl af de i landslagen 1) som i flera under

femtonde århundradet utfärdade stadgar och recesser2) förekommande talrika
bestämmelser om jordegares och landbos ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Dessa bestämmelser tillämpades utan tvifvel äfven för Kronans åt
landtboer upplåtna hemman, h vilka före Konung Gustaf I:s regering icke
synas hafva varit synnerligen talrika, men derunder erhöllo en ansenlig tillökning
genom de andliga godsens indragning till Kronan. Ehuru, såsom
ofvan är antydt, afrad en i sj elfva verket var jemförlig med hvad, som nu
förstås med arrendeafgift, och sålunda var af helt annan betydelse än skatten
af skattehemman, sammanblandades dock småningom och i mån som
skattemannens eganderätt till hans jord inskränktes dessa begrepp, i
följd hvaraf också afraden af Kronans åt åboer upplåtna hemman infördes
redan i de första, år 1540 upprättade jordeböckerna och sedermera upptogs

1 i alla jordeböcker under samma och nästföljande århundrade i bredd med

skatten af skattehemmanen, utan att öfver hufvud undergå större förändringar
än den nyssnämnda. Från den tid äfven mantalsräntan i jordeböckerna
upptages, förekommer i öfverensstämmelse härmed afraden likasom skatten
under titel af jordeboksränta. Skilnaden emellan afrad och skatt upphörde
således i det närmaste redan tidigt i det allmänna tänkesättet och ett ytterligare
bevis härför föreligger deruti, att, då under första hälften af sjuttonde
århundradet, till följd af statens ökade penningebehof, större utlagor än
förut erfordrades, någon tillökning i afraden för de åt åboer upplåtna kronohemmanen
icke ifrågasattes, utan dessa, i likhet med skattehemmanen,
ålades mantalsräntan. Äfven i afseende å gärder eller tillfälliga utlagor, i
hvilkas utgörande kronoåboen till och med sextonde århundradet deltog endast
med hälften emot skattebonde», blef med nästföljande århundrade
skyldigheten för krono- och skattehemman lika.

4 Den enda olikhet emellan krono- och skattehemman i afseende å ut lagor,

som sedermera qvarstod, var städjan å kronohemman, hvilken, enligt
landslagens stadgande i "20 kapitlet jordabalken, af kronoåboerne utgjordes
hvart sjette år, intill dess vid början af sjuttonde århundradet den förändring
inträdde, att städjan i stället erlades årligen med ett i förhållande derefter
minskad t belopp, hvilket omkring år 1630 upptogs i jordeböckerna bland

’) Landslagen J.-B. kap. 20.

2) Konung Eriks stadgar år 1413. Calmar recess, den första är 1474, den andra år 1483.

2

10

Aborätten å
kronohemman.

jordeboksräntan under munn af städjepenningar, hvarefter någon särskild
städja i .allmänhet icke blifvit eriagd för de under åborätt upplåtna kronoemman
i rikets gamla provinser. I Skåne, Halland och Blekinge qvarstod
deremot, vid den tid dessa provinser utträddes till Sverige, kronoåboens
skyldighet att erlägga särskild städja. I sammanhang med indelningsverkets
införande befriades likväl, genom tvänne Kongl. förordningar och reglementen
af den 5 Januari 1681 och den 7 November 1695 ''), åboerne å de på militien
indelta kionohemman från erläggande al städja. Af annan inom dessa provinser
varande, under åborätt upplåten kronojord erlägges ännu vid hvarje
åboombyte städja, hvaraf statsverket likväl hemtar endast en höo-st obetvdlioinkomst.
ö '' J 8

Om också kronoåboen i fråga om de årliga utskylderna till staten,
på sätt nämndt är, småningom kom i en liknande ställning med skatteegaren,
^vann. lian deremot icke i bredd dermed någon ökad trygghet i afseende
a besittningsrätten till sitt aboende hemman. "Visserligen var han
enligt . stadgande na i ofvan åberopade kapitel af landslagen, berättigad att
qvarblifva vid hemmanet under den ursprungligen till sex år bestämda legotiden,
förutsatt att han årligen erlade alraden samt behörigen höll hemmanet
vid makt, men vid legotidens utgång berodde det på frivillig öfverenskommelse.
mellan jordegaren och åboen, huruvida den sistnämnde kunde under
ytterligare sex år fa innehafva hemmanet. I allmänhet fingo dock kronoåboerne,
son efter fader, qvarblifva vid sina hemman, så vida dessa icke
behöfdes för något allmänt ändamål eller, i följd af fogdarnes missbruk af
deras myndighet, fråntogos åboerne. Sålunda förklarade Konung Johan III
i patentet angående bördsrätter den 7 Mars 1582 2) sig icke vilja tåla den
orättvisa, som begicks af en del fogdar och befallningsman, derutinnan, att
de för egen fördels skull dels satte de danneman, som i många år väl brukat
och häfdat Kronans hemman och för desamma årligen erlagt utskylder, från
hemmanen, dels ock förökade stådglaii, så att många, derför nödgades draga
af hemmanen, hvarigenom allt Kronans inkomster förminskades. Sedan vid
början af sjuttonde århundradet den dittills gällande sexåriga legotiden blifvit
inskränkt till ett år, hvilken bestämmelse likväl, enligt hvad Hertig Carls,
sedermera Konung Carl IX:s bref härom af den 28, 29 och 30 September'';! 603:5j
utfösa, ingalunda afsåg att göra åboens ställning osäkrare än förut, utan
tillkom dels för att underlätta kontrollen öfver den städja, som det ålåg
Kronans fogdar att redovisa, dels ock emedan det ansågs drägligare för
åboen att betala en mindre städja årligen än en större hvart sjette år, inträffade
det emellertid otta under samma århundrade, då många krono ’)

G-ahm Persson. I. 328. IV. 773.

2) Konsept i Riksarkivet.

3) Originalen i kammararkivet.

11

hemman dels bortskänktes eller försåldes till frälse eller skatte, dels ock
erfordrades till boställen, att åboen förlorade sin åborätt. Men der det icke
ifrågakom att för sådana ändamål, som de nyssnämnda, använda, kronohemmanen,
synas åboerne derå hafva fått qvarsitta, så länge de utgjorde de
vanliga utskylderna och vidmakthöllo hemmanen enligt lag. Detta hade till
X påföljd, att åboerne ansågo sig skäligen böra erhålla en betryggad besittnings rätt

till sina hemman, i hvilken syftning ock ansökningar tid efter annan
hos Kongl. Maj:t gjordes, ehuru de icke föranledde något afseende, hvilket
inhemtas bland annat af Kongl. resolutionen den 27 November 1643 ’), hvari
det heter: att som kronobonden sjelf kunde uppsäga sitt hemman, så egde
ock Kronan rätt att uppsäga honom, när så erfordrades. Endast å bergsmanshemman
synas åboerne från äldre tider hafva åtnjutit ständig besittningsrätt,
så länge de förmådde bergsbruket jemte hemmanet försvarligen drifva
och vid makt hålla samt utskylderne till Kronan utgöra, men någon allmän
försäkran härom blef icke dessa åboer meddelad, förr än genom Kongl. förordningen
den 19 September 1723. Först under Konung Carl NLs regering,
då det för det nyligen inrättade indelningsverkets bestånd var af vigt
att derför anvisade räntor ovilkorligen utgingo, försäkrades genom ofvanberörde
Kongl. förordningar den 5 Januari 1684 och den 7 November 1695
samt Kongl. resolutionen på allmogens besvär den 9 Mars 1689 -) en stor del
af kronoåboerne eller de, hvilka innehade vare sig kronorusthåll eller sådana
hemman, hvaraf räntorna voro militiestaten anordnade, att, emot fullgörande
af åboskyldigheterna, de och deras efterkommande allt framgent skulle få
besitta sina innehafvande hemman. Åboerne å öfriga kronohemman egde
deremot fortfarande ingen utväg att annorlunda än medelst skatteköp erhålla
någon betryggad besittningsrätt till sina hemman, förr än genom Kongl.
brefvet den 15 Mars och Kongl. kammarkollegii cirkulärbref den 29 April
1779 tillåtelse meddelades kronoåboer att i stället för skatteköp, hvilka då
voro förbjudna, med vissa vilkor förvärfva sig besittningsrätt till hemmanen
under viss tid af högst femtio år; men denna tillåtelse hann icke i någon
vidsträcktare mån begagnas, innan genom Kongl. förordningen om skatteköp
den 21 Februari 1789 alla åboer å kronohemman försäkrades att, så
■i länge de till hus och jord väl och försvarligen häfdade sina åboende hem man,

de och deras barn derå skulle sitta odrifne man efter man i den ordning
särskildt vore stadgadt. Härpå grundar sig ännu den ständiga åborätten.

Det är förut nämndt, att, genom den vid reformationstiden verkställda
indragning af de andliga godsen, Kronans åt åboer upplåtna hemman erhöllo

'') Stiernman II. 1000.
D:o III. 2055.

Skatteköpen.

12

en ansenlig tillökning. Dessa gods bibehöllos ock åt Kronan under Konung
Gustaf I:s regering, men snart försämrades rikets, af honom i ett utmärkt
skick försatta finansiela ställning genom krig och inre oroligheter, hvarför
Konung Johan III såg sig nödsakad att försälja kronogods. Försäljningen
började redan på 1570-talet och fortgick sedermera, ehuru icke i något
större omfång eller på grund af någon allmän författning, förr än genom
ofvanberörda Kongl. patent den 7 Mars 1582 förordnades, att de Kronans
lantdboer, som innehade och brukade dess hemman och ville dertill köpa
bördsrätten, skulle njuta, bruka och behålla hemmanen till everldelig ego,
dock så att de och deras efterkommande arfvingar skulle vara skyldiga dels
att utgöra all den ränta, utskyld och rättighet, som af hvarje gård då utgick
eller dädanefter borde erläggas, dels ock att behörigen häfda och bebygga
hemmanen och dem till ingen sälja, förpanta eller bortbyta; och
skulle för köpeskillingens bestämmande häradshöfdingen och fogden samt
prosten i församlingen noga bese och ransaka hemmanen, af hvilka de bättre
skulle betalas med 40—100 daler och de sämre med 12—30 daler. Denna
sednare föreskrift ändrades dock hvad Småland beträffade genom Kongl.
brefvet den 20 Juni samma år, hvari bestämdes en viss taxa, hvarefter
köpeskillingen skulle beräknas till visst belopp i penningar för hvarje lispund k

smör, som ingick i hemmanets ränta. För att påskynda försäljningen af
kronogods anbefalldes genom Kongl. cirkulärbrefvet den 17 December 1582 l)
biskoparne tillsäga presterne att hvar i sin församling uppmana kronoåboerne
att inlösa bördsrätten till sina hemman, vid äfventyr att dessa eljest
försåldes till andra och åboerne såmedelst förlorade sin besittningsrätt. Jemväl
städernes invånare erhöllo samma år rättighet att för skälige penningar
inlösa bördsrätten till sina åkrar, vretar och tomter. Dessa så kallade bördsrättsköp
ogillades sedermera i allmänhet af Konungarne Carl IX och
Gustaf II Adolf, så att högst få blofvo beståndande, och äro således endast
ur historisk synpunkt af någon vigt. Under den närmast derpå följande
tiden egde några skatteköp icke annorlunda än undantagsvis rum, intill dess
sistbemälde Konung år 1625 utfärdade fullmakter för riks- och kammarråd
att försälja och förpanta Kronans hemman både under frälse- och skatterättighet,
på grund hvaraf ock åtskilliga hemman försåldes till skatte. För v

landskamererarne eller, såsom de den tiden kallades, bokhållarne i Westergötland,

Ncrike och Wermland, Östergötland och Kalmar utfärdades sedermera den 21
April och den 25 September 1629 2) Kongl. fullmakter att under skattemannariitt
försälja kronogods, hvarvid köpeskillingen skulle beräknas efter en viss
taxa för hvarje lispund smör och hvarje tunna spanmål i hemmanets ränta.

'') Transsumt i Sandbergska samlingarna, litt. E. p. 687.
2) Original i Sandbergska samlingarne. litt. E. p. 286.

13

Skatteköpen fortforo derefter nästan oafbrutet, och år 1645 förhöjdes den
taxa, hvarefter skatteköpeskillingen bestämdes. Någon föreskrift om skattevärdering
för köpeskillingens bestämmande förefanns icke, förr än genom
Kongl. brefvet den 22 Mars 1683 '') förordnades att, vid skatteköp inom bergslagerne,
skogen skulle väl tagas i konsideration och man borde noga göra
sig informerad i orten om hemmanets vilkor och beskaffenhet, så i åker och
äng, som skog, mark, strömmar, torp och qvarnställen, hvarefter uträkningen
skulle formeras, så att köparen skulle få lösa skatterätten efter dessa förmåners
värde. Mot slutet af 1600-talet afstannade skatteköpen, men upplifvades
sedermera åter genom Kongl. brefvet den 20 Mars 1701, hvari
Kongl. kammarkollegium anbefalldes, att öfver skatterättigheters försäljande
sluta och handla till det värde, som görligast kunde stå att erhålla, hvarvid
borde iakttagas, att åboen var närmast att köpa sitt åboende hemman, när
han ville gifva hvad en annan bjöd. Till verkställighet häraf föreskref
Kongl. kollegium, dels genom cirkulärbref den 29 April samma år, att,
så snart någon till skatteköp af ett hemman eller lägenhet sig anmälde,
genom vederbörande kronobetjente noga skulle undersökas och
ransakas, huru samma hemman eller lägenhet vore beskaffad så väl till
■> belägenhet, byggnad, skog, fiskevatten som hvad mera härvid kunde vara

att iakttaga och huru högt skatterättighetslösen derefter kunde komma att
stå, hvilken undersökning jemte landshöfdingens betänkande deröfver skulle
till Kongl. kollegii pröfning insändas, dels ock uti cirkulärbref den 15 Mars
1707, att alla de kronolägenheter, som åboerne sjelfva icke kunde eller ville
köpa till skatte utan af någon annan begärdes allenast emot värderingssumman,
skulle offentligen utbjudas och försäljas till den, som efter högsta
budet erlagt köpeskillingen. Dessa föreskrifter ansågos emellertid af kronoåboerne
icke för dem innefatta tillräckliga och skäliga förmåner, hvarföre de
i sådan syftning anförde klagomål, med anledning hvaraf de genom Kongl.
resolutionen på allmogens besvär den 3 Juni 1719 försäkrades att efter
värdet och mätismannaordom framför andra, utan något vidare uppbud, fä
köpa sina åboende hemman. Kort derefter, den 19 September 1723, utfärdades
Kongl. förordning om skatteköp, hvari förut gällande föreskrifter
4 om skattevärdering och åboens förmånsrätt till skatteköp bibehöllos med

tillägg att värderingssumman i allmänhet icke fick understiga sex års räntor
samt att åboen, der så påfordrades, skulle med ed betyga att han köpte för
sig och ingen annan och, der han det ej ville eller kunde, skulle det stå
andra Öppet att å auktion tillhandla sig skatterätten. Genom skattevärderingarne
afsågs att erhålla en köpeskilling, som motsvarade hemmanets eller
lägenhetens verkliga värde, och då detta oaktadt värderingarne efter hand

) Original i Kongl. kammar-kollegium.

14

befunnos vara för låga, anbefallde Kongl. Maj:t uti bref den 18 Juni 1754
Sitt och rikets kammar-kollegium att hafva behörigt inseende derå, att
vederbörande vid skattevärderingar efter egendomens egentliga och rätta
värde utsatte skatteköpeskillingen så, att Kronan erhölle fullt genfullo, om
iakttagande hvaraf Kong], kollegium ock utfärdade cirkulärbref den 19 September
samma år äfvensom den 24 Mars 1790; dock skulle jemlikt Kongl.
cirkulärbrefvet till landshöfdingarne den 18 Februari 1757 uppodlingar å
kronohemman egor _ vid skattevärdering icke tagas i beräkning till skatteköpeskillingens
förhöjande, utan förblifva en rättmätig hugnad och belöningför
åboens flit och arbete, hemmanet till gagn och understöd. Endast för
rusthåll medgafs jemlikt Kongl. brefvet den 22 September 1756 undantag
ifrån jlessa stadganden i så måtto, att innehafvarne deraf erhöllo den förmån
att få lösa sina rusthåll till skatte utan förutgången värdering eller annan
omgång, ån att de i landtränteri såsom köpeskilling nedsatte beloppet af
sex ars räntor. Skatteköpen inställdes visserligen jemlikt Kongl. brefvet den
28 Oktober 177o, men tillåtos åter i öfverensstämmelse med förut gällande
föreskrifter genom Kong], förordningen den 21 Februari 1789, hvarefter
genom Kongl. brefvet den 10 Oktober 1798, offentliggjord! genom Kongl.
kammar-kollegii kungörelse den 29 i samma månad och''år, ytterligare medgafs
kronoåboerne den förmån att få lösa sina hemman till skatte mot erläggande
af tio års räntor efter kronovärdi-, dock att å ena sidan landshöfdingen,
i fall han funne en eller annan lägenhet mera värd, derå skulle låta
verkställa väldering till bevakande af kronans rätt och å den andra den
åbo, som ansåg det bestämda lösningspriset för högt, egde att på förut vanhgt
sätt genom värdering skatterättigheten förvärfva.''’ Nu mera få enligt
Kongl. kungörelsen den 15 December 1848 kronohemman försäljas till skatte
åt den, som derå innehar lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvas vara
dertill berättigad, utan föregången värdering eller annan omgång än erläggande
af den efter grundräntans kronovärde bestämda köpeskilling. För befordrande
af skatteköp utaf kronans under åborätt upplåtna hemman och lägenheter,
af hvilka vid innevarande års ingång de förra utgjorde 835,17 mantal
med ett sammani äkuadt skatteköpeskilhng-s belopp af 40,402 kronor 93
öre och de sednare 4,059 stycken, för hvilka skatteköpeskiilingsbeloppen uppgingo
till 21,937 kronor 9 öre, är genom Kongl. cirkulärbrefvet den 19
Augusti 1870 förordnadt, att förteckningar öfver dylika hemman och lägenheter
skola hvart annat år upprättas, dels för att från predikstolarne i de
socknars kyrkor, der hemmanen eller lägenheterna äro belägna, uppläsas och
dels föi att vid tingställena anslås. Nybyggen i de norra länen åter skola
enligt Kongl. blefven den 6 Maj 1817, den 10 Februari 1824 och den 15
Decembei 1848, sedan odlingsskyldigheterna blifvit fullgjorda, utan lösen omföras
till skatte.

15

Från ofvannämnda i 1723 års skatteköpsförordning uppställda allmänna
grundsats, att åboen skulle ega företrädesrätt att framför andra lösa sitt hemman
till skatte, gjordes snart ett undantag, som förtjenar särskild uppmärksamhet.
Uti nämnda Kongl. förordning förbjöds skatteköp af kronohemman,
som voro belägna i orter, der ädlare samt manufakturverk funnos, och hvilka
af Kongl. bergs-kollegium förklarades för något bergverk omistlige, men
uppå derom gjord ansökning förordnades genom Kongl. brefvet den 16
Augusti 1731, att ej allenast nyssnämnde utan äfven de inom jernbergslagerne
belägna kronohemman, som befunnos lända bruken till styrka och
vara derifrån omistlige, skulle af vederbörande bruksegare få köpas till skatte
framför åboen, med förbehåll att denne skulle vara odrifven och med iakttagande
i (ifrigt, att rättigheten till skatteköp skulle i främsta rummet tillkomma
de ädlare och manufakturverken, dernäst jerngrufvor, sedan hyttor
och sist stångjernshamrar. Förhållandet emellan bruksegaren, såsom innehafvare
af skatterätten, och hemmansåboen bestämdes sedermera närmare
genom Kongl brefven den 23 September 1717 och den 28 Januari 1757
sålunda: att åboen, hvilken skulle vara odrifven, så länge han fullgjorde sina
skyldigheter efter husesynsordningen och icke nyttjade skogen annorlunda än
> efter allmänna lagen och förfättningarne, icke fick med flera dagsverken belastas,

än som i jordeboken voro hemmanet påförde; att bruksegaren, som var Kronan
ansvarig för räntan, egde att efter öfverenskommelse med åboen förvandla
densamma uti kolning och körd or emot samma betalning, som skattebönder
åtnjöto, hvarvid dagsverken borde efter ortens markegång beräknas
och härutöfver ingå besvär åboen påläggas; att bruksegaren hade frihet att
med egen betjening så nyttja skogen, att den för framtiden kunde ega bestånd
och, der lägenhet dertill fanns, jemväl uppodla åker och äng, så vida
åboen det ej sjelf förmådde och derigenom ej förorsakades men och intrång;
att åboen ej kunde betagas ett sådant bruk af hemmanets skog, som fordrades
till hemmanets vidmakthållande genom byggnader och stängsel med
mera, men att det ej var honom tillåtet att afföra skog eller kol till någon
annan än den, som egde skatterättigheten, när denne efter gångbart pris
derför erlade betalning; samt att åboen var förbunden att låta jordegaren
< framför andra emot skälig betalning njuta de dagsverken och körslor, som

utom dem, hvilka tillkommit genom hemmansräntans förvandling, kunde efter
öfverenskommelse åstadkommas. Dessa om bruksegares och åboers å de under
bruk skatteköpta hemman ömsesidiga rättigheter och skyldigheter meddelade
stadganden, hvilka, jemte några andra i Kongl. brefvet den 15 Juli
1802 befintliga, rörande rättigheten att å ifrågavarande hemman söka storskifte,
äro offentliggjorda genom Kongl. kammar- och bergs-kollegiernas
kungörelse den 30 Januari 1824, ega ännu gällande kraft.

De äldre skattebrefven innehålla i allmänhet förpligtelse för köparen,

16

Nyare skattläggningar -

Rekognitions hemman.

att till kronan utgöra hemmanet åliggande räntor och utlagor, hvartill på
grund af Kongl. brefvet den 8 April 1635 '') sedermera fogades det vilkor, att,
i händelse vid jordrefning, hemmanet skulle befinnas kunna draga högre
ränta än förut, köparen eller hans rättsinnehafvare då skulle vara skyldige
att utgöra den förhöjda räntan, hvilket sistnämnda förbehåll upphörde att i
skattebrefven införas vid tiden för indelningsverkets upprättande under Konung
Carl XI:s regering och sedermera förlorade all betydelse, då dels genom 20
punkten i Kongl. resolutionen på allmogens besvär den 10 September 1743
skatteallmogen förklarades böra utan särskild och ny ränta blifva bibehållen
vid alla de egor och tillegor, som till dess skattehemman af ålder lydt och
legat, det vare sig redan byggda torp och uppodlade lägenheter eller sådana,
som derefter genom Hit och arbete på hemmanens enskilde egor uppodlades,
och dels genom Kongl. förordningen den 21 Februari i789 alla skatteman,
ehvad deras hemman redan vore från Kongl. Maj:t och Kronan försålde eller
derefter komme att försäljas eller ock vore urgamla skattehemman, försäkrades
att öfver dessa sina hemman med tillhörande egor och förmåner åtnjuta
lika orubblig egande- och lika fri dispositionsrätt, som frälseman öfver
frälsehemman, med undantag allenast af de för Kronans behof tjenlige ek-,
bok- och masteträd. Från och med början af 1700-talet erhöllo skattebrefven
en förändrad lydelse, hvilken sedermera i hufvudsakliga delar bibehållits, då
fråga varit om sådana skatteköp, för hvilka de allmänna skatteköpsförordningarne
varit tillämplig?. Skattebrefven å de under bruk skatteköpta hemman
åro till innehållet ifrån nyssnämnde skattebref afvikande hufvudsakligen
derutinnan, att de jemväl innehålla de vid hvarje skattebref» utfärdande i
ofvanberörde allmänna författningar meddelade bestämmelser om bruksegarens
rättigheter och skyldigheter gent emot åboen.

Det har förut blifvit nämndt att särskilda sig emellan olika och från
de allmänna skattlåggningsmetoderna afvikande föreskrifter meddelats om
sättet för åsättande af räntor vid försäljning eller upplåtelse under enskild
egande- eller dispositionsrätt af staten tillhörig fast egendom; och följer nu
i ordningen att redogöra för tillkomsten af berörde räntor samt de öfrige
omständigheter dervid, som med hänsigt till den nu ifrågasatta afskrifningen
jemväl af samma räntor synas böra komma i betraktande.

Såsom en af de vigtigaste inkomstkällor, utgjorde bergshandteringen under
äldre tider ständigt ett föremål för synnerlig omvårdnad från statens
sida, och då erforderlig tillgång till skogsprodukter utgjorde ett af de hufvudsakligaste
vilkoren för denna närings bestånd och utveckling, blef deraf
en gifven följd, att åtskilliga kronoskogar för sådant ändamål anvisades. Så
länge landet ännu var till större delen skogbeväxt, kunde detta understöd

) Sandbergska samlingarne. Litt. B. p. 292.

17

icke uppskattas till något synnerligen högt penningevärde, hvarföre äfven de
till bruken och bergverken anslagne skogar till en början innehades afgiftsfritt.
I bredd med landets fortgående uppodling minskades likväl rikedomen
på skog, och i samma mån stegrades värdet å skogsalstren, hvilket hade till
följd, att jern verken jemlikt Kong!, brefvet den 14 Mars 1689 r) för de dem
anslagne skogar belädes med ett visst årligt arrende, kalladt rekognitionsafgift,
hvilken skulle bestämmas till visst belopp efter beräkning, i enlighet
med skogsprodukternas då gällande värde och den fördel, olika slags verk
deraf hemtade, för stångjern skam rar af två öre och för masugnar af ett öre
sil Ivermynt för hvarje stafrum ved, som efter uppskattning ansågs vara för
bruksdriften erforderligt och med skogens bestånd kunde afverkas; men de
så kallade ädlare verken äfvensom jerngrufvor förblefvo, jemlikt Kongl. brefvet
den 7 November 1690 och Kongl. resolutionen den 11 December 1696 1 2),
från dylik afgift fria. Nämnda grund för rekognitionsafgiftens beräknande förhöjdes
jemlikt Kongl. brefvet den 24 November 1747 :i), med afseende å skogsprodukternas
dä mera ökade värde, för stångjernshamrar till sex och för
masugnar till tre öre silfvermynt för hvarje stafrum ved; och gällde i allmänhet
såsom vilkor för begagnande af dessa skogar å verksegarnes sida,
.) att berg ve rk snöre] sen upprätthölls och skogarne icke anlitades utöfver hvad

för verkens behof erfordrades, hvaremot och för så vidt den vid verkens
anläggning privilegierade tillverkning var på stockfångst från några staten
tillhörige skogar grundad staten icke ansågs ega rätt att, der verksegarens
nyssnämnda skyldigheter blefvo fullgjorda, återkalla det eu gång gifna understödet.
Då det likväl ofta inträffade att ifrågavarande skogar voro större
än som för verkens behof erfordrades, hvarigenom staten utan att gagna
bruksegarne gick i mistning af den inkomst, som kunde erhållas af de för
verkens fortsatta bedrifvande öfverffödiga skogsområden, så föreskrefs genom
Kongl. kungörelsen den 4 Februari 1811 bland annat: att sedan hvarje rekognitionsskog
blif’vit å karta affattad och behörig undersökning verkställd
till utrönande af å ena sidan brukets behof af skogsprodukter och å den
andra, huru mycket, som till betäckande deraf kunde från dem utaf brukets
egna skogar, på hvilka smidet var grundadt, påräknas och i hvad mån re,
kognitionsskogen vore, med afseende å jordmånens beskaffenhet och skogs återväxten,

för uppfyllande af det återstående behofvet erforderlig, vederbörande
myndighet skulle genom utslag bestämma, huruvida rekognitionsskogen
i sin helhet eller endast till en viss del borde få under bruket bibehållas;
att i händelse bruksegaren önskade få skatteköpa den bruket sålunda

1 j Samling af bergsordningar I. 380.

2) ]d:o „ d:o d:o. 403 noll 003.

4) D:o (bo XI. 4 22,

3

18

Öfverloppsmarker
å kronoskogar.

tillerkända skogstrakt, densamma skulle till hemmantal indelas och skattläggas
pa det satt, att de derå för brukets räkning anlagda torp eller odlingar
skulle bilda stommar för de nya hemman, som komrne att af skogsmarken
inrättas, med frihet för bruksegaren att bestämma, hvilken trakt eller del af
skogen han villo hafva hvarje odling anslagen för att med den utgöra ett
särskildt hemman, hvarefter den hvarje ställe tilldelda mark skulle uppskattas
till mantal och ränta med 1,200 — 3,000 tunland, allt efter markens beskaffenhet
och bördighet samt skogens återväxt och årliga afkastning m. m., för
hvarje helt mantal; samt att bruksegaren skulle genom erläggande af sex
års räntor efter kronovärde till skatte köpa de sålunda tillkomna hemmanen,
med skyldighet dels att genast utgöra räntorna emot det att den dittills erlagda
rekognitionsafgiften upphörde och dels att allt framgent bibehålla hemmanen
till bruket, hvarom förbehåll skulle i skattebrelVet införas. Uti dessa
stadganden hafva några ändringar och jemkningar föreskrifvits genom Kongl.
brefvet den 2G Juni 1821 och Kong!, kammarkollegii cirkulärbref den 18
Juli samma år, Kongl. brefvet den 29 Januari samt Kongl. kammar- och
bergs-kollegiernas kungörelse den dl Mars 1824, äfvensom genom Kongl.
brefvet den 6 Mars cell Kongl. kammar-kollegii cirkulärbref den 2 April
1830, bland hvilka förändringar här särskildt torde böra anmärkas den, att k

derest vid rekognitionsskogarncs skattläggning inträffa skulle, att den deraf
till Kronan ingående årliga ränta, uträknad efter medeltalet af de tio sist föregående
årens markegångspris, skulle befinnas understiga hvad Kronan af
skogarne sednast åtnjutit, räntan skulle till ett sådant belopp förhöjas, likväl
utan ändring af det redan åsätta mantalet. I öfverensstämmelse härmed
hafva de flesta rekognitionsskogar, till de delar som under bruken bibehållits,
blifvit skattlagde och skatteköpte, hvarigenom 26,432 kronor 28 öre räntor
och 1,598 kronor 80 öre kronotionde kommit statsverket till godo (Tab. N:o
1). Ku mera återstå endast tvänne rekognitionsskogar, nemligen Ugglelinverkens
i Gefleborgs samt Fredriksbergs och Gravendals bruks i Stora Kopparbergs
län, innehållande den förre omkring 300,000 qvadratref och den
sednare vid pass 280,000 qvadratref, ä hvilka skogar skattläggningar blifvit
förrättade samt räntor och kronotionde föreslagna till belopp af, de förra
1,937 kronor 83 öre och den sednare 635 kronor 42 öre; varande dessa
skattläggningar för närvarande beroende på Kongl. kammar-kollegii pröfning.

I sammanhang med de föreskrifter rörande de under jernverken bibehållna
rekognitionsskogar, som enligt hvad förberördt är blifvit meddelade,
stadgades jemväl uti Kongl. kungörelsen den 4 Februari 181.1, att de öfverloppsmarker,
som vid regleringen af nämnde skogar kunde blifva Kronan
förbehållne, äfvensom de till Kronan hemfallna, i sednare tider åt äldre verk
an slagne skogar, hvilka icke kunde anses såsom någon del af den skog,
hvarpå verket vore grundad t, utan allenast såsom en förmån lemnad på sta -

19

tons bekostnad åt några enskilde, skulle, sedan desamma blifvit antingen till
hemmantal indelde och efter hvarje orts skattläggningsmetod mantal och
ränta åsatte, i hvilket fall vissa, högst femton frihetsår kundo medgifvas,
eller, der marken vore till nybyggens anläggande och hemmansbruk aldeles
otjenlig, jemlikt Kongl. brefvet den 29 November 179G endast med lämplig
skogsränta belagde, försäljas till skatte åt den högstbjudande.

Dessa föreskrifter erhöllo likväl icke någon vidsträcktare tillämpning,
enär andra grunder för försäljning af Kronans skogar icke långt derefter anlogos.
I underdånig skrifvelse den lo Juni 1818 förklarade Rikets Ständer
sig hafva såsom allmänna grunder för användande af Kronans disponible
skogar och allmänningar antagit: att dessa med undantag af de för flottornas
eller andra Kronans behof nödiga skogar samt sådana, hvartill antingen
menigheter eller enskilde kunde ega någon laglig rätt och hvilket genom
behörig undersökning borde utredas, skulle å offentlig auktion till den högstbjudande
under skattemannarätt försäljas; att årliga räntan dervid skulle bestämmas
till minst sex sbillingar banko för hvarje tunland skog eller jord,
under hvilket minimibelopp någon försäljning icke fick ega rum; att skatteköpeskillingen
skulle erläggas med sex gånger den ränta, hvarå högsta anbudet
gjordes vid auktionen för hvarje tunland jord eller skog; att ej mindre
den årliga räntan än skatteköpeskillingen skulle beräknas i spanmål efter
medeltalet af länets markegångspris under de vid köpet nästförflutna tio åren;
samt att skatteköpeskillingen skulle erläggas under sex år eller kortare tid,
allt efter omständigheterna. 1 enlighet med dessa grunder försåldes jemlikt
Kongl. brefven den 8 Maj och den 4 December 1821, den 17 Juli 1822
och den 18 April 182(1 åtskilliga kronoskog»!- på Öland och i Örebro län,
för hvilka räntorna uppgå till 2,872 kronor 50 öre (Tub. N:o 2.)

Någon vidare tillämpning af bestämmelserna i Rikets Ständers förberörda
underdåniga skrifvelse kom icke i fråga, enär nya i viss mån derifrån
afvikande stadgandon i ämnet snart derefter af Statsmakterna antogos och
till efterrättelse meddelades genom Kongl. brefvet den 1(1 Mars 1824 och
Kongl. kammarkollegii den 14 April samma år utfärdade cirkulärbref,
hvari förordnades, att ej mindre de för flottornas och andra Kronans behof
icke nödiga kronoparkor och med dessa, i afseende å dispositionsrätten, lika
beskaffade kronoallmänningar än ock de till Kronan hemfallna bergslagsallmänningar
och rekognitionsskog»!*, äfvensom öfverloppsmarkcr å de sednare,
med undantag af kronomarker, som vid afvittringar inom rikets sex
nordligaste län kunde öfverblifva- skulle, sedan nödigt utrymme tilldelats
dem, som å dessa skogar haft rätt till mulbete och skogsfång, indelas i
lotter från femton till fyratio geometrisk:! tunland och, sedan ränta å dessa
lottei-, efter markens godhet och skogens beskaffenhet, blifvit åsatt med minst
en half och högst tre kappar spanmål för hvarje geometriskt tunland, å

20

offentlig auktion till den högstbjudande under skattemannarätt försäljas. I
öfverensstämmelse härmed hafva åtskilliga skogar äfvensom tvänne så kallade
jagbackar i Södermanland blifvit försålde; och utgör sammanlagda beloppet
al de räntor, som från dessa egendomar inflyta till statsverket, 4,875
kronor .38 öre (Tab. N:o 3).

Ofrige inom samma provins förr befintlige jagbackar blefvo, jemlikt
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 Maj 1818 och Kongi. brefyet
den IG Juli 1823, enär deras försäljning då ansågs vara för Kronan
fördelaktigare än utarrendering, utan förbehåll af någon skatteköpeskilling,
under skattemannarätt upplåtne åt den, som å offentlig auktion erbjöd högsta
spanmålsafgift i årlig ränta; utgörande räntorna för dessa fastigheter tillsammans
592 kronor 20 öre.

I afseende på sådana inom Stora Kopparbergs län och de norrländska
länen uppkomna, Kronan tillhöriga öfverloppsmarker, hvilka erbjuda ringa
tillfällen till odling och, vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer och
emellan byars och utbrutna hemmans områden eller eljest genom sin särskilda
beskaffenhet, icke äro lämpliga att såsom kronoparker bibehållas, är
Im mera genom Kongi. brefvet den 21) Juni 1866 förordnadt, att dylika
marker skola efter Kongi. Maj:ts nådiga bepröfvande i hvarje särskildt fall,
antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagna mulbete mot
smörränta, med dessa hemman förenas utan skatteköpeskilling men med tillökning-
i hemmanens mantal och ränta, på sätt afvittringsförfattningarne
föreskrifva, eller ock beläggas med skogsränta, i enlighet med hvad Kongi.
förordningen den 28 Juni 1 775 och Kongi. brefvet den 5 December 1780
fili'' skattläggningars verkställande i Savolax och Karelen föreskrifva, samt
åt den, högstbjudande under egamlerätt försäljas, i enlighet hvarmed ock
liera sådana öfverloppsmarker, h vilkas åsätta räntor, enligt bifogade tabell
X:o i, uppgå till 1,25 L kronor 28 öre, blifvit försålde,
uininrbrfukattun Sedan den på Öland från äldre tider befintliga djurgård upphört, före 1,

1 "Lu"1'' bums derstädes till användning ett ganska vidsträckt område, nemligen den
sa kallade utmarken. Så väl egande- som dispositionsrätten deraf tillhörde
Kronan, men de kringliggande hemmanen hade af ålder derstädes fått åtnjuta
mulbetesrätt. I fråga om användande af donna mark förordnades genom
Kongi. brefvet den 17 Juli 1812 och Kongi. instruktionen för komitcrade
till utmarkens delning den G Maj 1813, att med undantag af de områden,
. hvilka förut varit såsom skogsallmänningar ansedde eller med hänsigt
till vidd, läge eller egenskap kunde till nya hemman eller kronotorp
användas eller för köpingar, postkontor, färja- och lotsplatser, nya vägar
°ck andra allmänna behof erfordrades, äfvensom odlingsbara kärr och mossa1''
yd den betydenhet, att de ansåges böra blifva Kongi. Maj:t och Kronan förbehållna,
all den öfriga utmarken skulle efter sådana grunder, som, lämpade

21

fill lokalen och hemmanens behof samt markens beskaffenhet, kunde finnas
vara billige samt, med afseende jemväl på hemmanens oförmedlade mantal,
emellan hemmanen på ön fördelas, hvarvid den mark, som vid fördelningen
kunde tillfalla ett hemman, borde, så vidt densamma vore till odling tjenlig,
åsätta» en viss årlig ränta från en till fyra kappar spanmal, hälften rag
i och hälften korn, för hvarje tunland att utgöras efter vissa högst tio frihets år,

hvaremot den endast till bete tjenliga jorden skulle skattlägga» såsom
betesmark efter dess beskaffenhet till årlig ränta äfven i spanmål, från hvars
ui görande högst två frihetsår finge åtnjutas. Efter det förslag till utmarkens
delning och skattläggning i öfverensstämmelse härmed blifvit uppgjorda,
fastställdes desamma genom Kongl. brefven den 29 Oktober ISIG för norra
mötet och den 12 Maj 1819 för södra motet med förklarande, att utmarkslottcrne
skulle erhålla samma jordnatur som do hemman, hvilka de tilldelats,
innehade. Genom don sålunda verkställda delningen hade omkring 783
förmedlade mantal erhållit del i utmarken, och det sammanlagda beloppet af
de räntor, som blifvit utmarkslotterne åsatte, utgjorde något mera än 874 tunnor
spanmål, eller öfver hufvud nära 9 kappar på hvarje ett fjerdedel mantal,
h vilket, på lika sätt beräknadt, erhållit i norra motet omkring 32 tun}
land areal, motsvarande 2‘/4 tunland efter uppskattning, och i södra motet

41 tunland i areal eller 2:!/4 tunland efter uppskattning.

Donna skattläggning väckte emellertid missbelåtenhet hos allmogen pa
ön och vid 1839 och 1830 årens riksdag framställdes begäran om befrielse
från utmarksskatten, af skäl att allmogen från urminnes tider å ifrågavarande
utmark egt betesrätt, som vid skattläggningen skulle hafva blifvit
bland hemmanens så kallade herrligheter upptagen och ingått i beräkning
vid mantalets bestämmande, hvarigenom, efter utmarksskatten» åsättande,
dubbel skatt för en och samma förmån blifvit hemmanen ålagd. Vid den
utredning af frågan, som med anledning af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 15 Januari 1830 af Kongl. kammarkollegium uppå nådig
befallning verkställdes, befanns likväl: att Öland uti Kongl. stadgan om
jagter, djurfång och fågelskjutande af den 29 Augusti 1664 blifvit upptaget
såsom enkannerligen varande en Kongl. Maj:ts djurgård och inkallad park,
* dermed jemväl Kong], plakatet om olofligt skjutande och djurs fällande pa

Öland den 31 Oktober 1689, Kongl. brefven den 6 September 1692 och
den 7 Mars 1760 öfverensstärade; att Kronan från äldre tider utöfvat en
med dessa författningar öfverensstämmande eganderätt öfver utmarken pa
ön, så att ingå intagor hvarken till bote eller odling fått derå göras utan
särskild t tillstånd och, då det medgifvits, alltid emot särskild skatt, efter
hvad förfättningarne om intagor å Kronans parker i allmänhet föreskritvit;
att å de i Kongl. general-landtmäterikontoret befintliga kartehandlingar
någon utmark icke blifvit antecknad såsom hemmanen eller byarne tillhörig,

hvadan således icke heller några byagränser å denna utmark funnes, hvilket
äfven IG90 års skattläggningsmetod för Öland bestyrkte, då den upptoge,
art på Öland ingen skog funnes än mindre några hagar till mulbete, hvilka
kunde skattläggas eller den öfriga skattläggningen förbättra; och att så väl
nu anförda förhållanden, som de dels af Kongl. kammarkollegium åberopade
dels ock åt hemmansegarne på Öland företedda skattläggningshandlingar l

utvisade, att någon ränta för mulbete icke blifvit hemmanen påförd eller
vid skattläggningarnc till förhöjning i hemmantalet beräknad. På dessa
skål förklarade Kongl. Maj:t i bref den 9 Juli 1832 Kronans eganderätt
till ifrågavarande utmark ostridig och att, ehuru den af hemmanen derå
begagnade mulbetcsrätt, såsom för deras behof nödig, lämpligen icke borde
dem betagas, samma mulbetcsrätt likväl icke lagligen kunde anses hafva
förändrat utmarkens bestämda natur af kronopark, hvarå betesrätten uti
1664 års och sedermera utfärdade skogsordning^ ansetts vara af gunst och
nåd förunnad, vid h vilket förhållande och då utmarken till hemmansegarnes
egen fördel blifvit emellan hemmanen under everdelig ego fördelad samt
sådant enligt gällande författningar icke kunnat ej heller lämpligen bort ega
ruin, utan att särskild skatt åt staten för dess afstådda eganderätt till marken
bestämdes, hvilken skatt icke heller, vid jemförelse af den förmån hem- P

manen genom eganderätten till utmarken vunnit, syntes vara för hög*, Kongl.

Maj:t fann skäl icke hafva förekommit att bevilja någon eftergift af berörde
utmarksskatt. Efter på derom gjord framställning verkställd förnyad
undersökning, förklarade Kongl. Maj:t ånyo uti bref den 18 November 1836
Sig icke finna skäl att meddela någon befrielse från utmarksskatten; men
uppå ytterligare underdånig ansökning af hemmansegarne på Öland samt
sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 5 December 1840 anhållit,
att den å de olika hemmanen fördelade utmarken måtte på statens bekostnad
underkastas förnyad besigtning och skattläggning, hvarvid borde iakttagas,
att för sådan mark, hvilken vore af den beskaffenhet, att den endast
kunde till bete användas, hemmanen, hvilka förut på utmarken egt betesrättighet
och således icke genom en dylik marks tillskiftande vunnit större
fördel än de tillförene egde åtnjuta, blefve från all skatt befriade, hvaremot
tör odlad eller odlingsbar jord rubbning uti räntan icke borde ega rum, så h

framt ej densamme funnes åsatt till högre belopp än som kunde anses motsvara
den fördel utöfver betesrätten, som genom förvärfvandet af egandtsoch
dispositionsrätt till samma jord vunnits, blot'', uppå Kongl. Majrts nådiga
befallning, genom landtmätare och vederbörande skattläggningsmän ny undersökning
om utmarkens berkaffenhet verkställd och förslag till den nedsättning
i utmarksskatten, som med tillämpning af de uppgifna grunderna ansågs
böra ega ruin, upprättadt, vid pröfning hvaraf Kongl. Maj:t jemlikt
bref den 23 Juli 1847 nedsatte utmarksskatten till 90 tunnor 5/48 kappar

23

>

spanmål, hälften råg och hälften korn, hvilken ränta, omsatt jemlik! föreskrifterna
i Kongi. kungörelsen den 1 1 Maj 1855 och Kong!, förordningen
den 23 Juli 18(19 till 1,151 kronor 5 öre, ännu utgöres.

Före år 1850 innehade staten egande- och dispositionsrätt till ett
stort antal fisken, Indika för dess räkning på vissa år utarrenderades; men
som de förvaltningsbestyr, hvilka voro förenade med utarrenderingen af och
tillsynen öfver ifrågavarande fisken, för vederbörande myndigheter medförde
mycket besvär och en icke obetydlig tillökning i göromål, som ofta icke
motsvarades af den ringa inkomst många af dessa fisken lemnade, förordnades
genom Kongi. brefvet den 22 Mars nämnda år, att med undantag af
dels alla fisken, som af ålder eller på grund af särskilda resolutioner emot
bestämd taxa eller afgift utan inskränkning till någon viss tid begagnades
af vissa hemmansinnehafvare, byalag eller menigheter, eller vore tjensteman
till begagnande upplåtna, dels alla skälfisken, dels större lax- och strömmingsfisken,
dels ock slutligen sådana fisken, som vore obefintlige, eller i behörig
ordning utdömde, eller ingått i hemmans skattläggning-, eller ock befunnes
odugliga, alla öfriga utarrenderade fisken, för så vidt icke i något fall derom
vore särskildt stadgadt, skulle under skatternannarätt å auktion försäljas,
med iakttagande, bland annat, att räntan skulle bestämmas till medelbeloppet af
arrendeafgifterna under de tre nästförflutna arrendeperioderna, der så många
förekomme, och för de fisken, som endast varit tvänne gånger under arrende
upplåtne, efter medeltal af dervid erlagda afgifter samt för alla andra genom
skattläggning, hvarvid räntorna borde utsättas i förhållande dels till den
afkastning, fiskena gifvit under den tid de varit begagnade, dels ock till
de arrenden, lika beskaffade fisken i orten under trenne arrendeperioder gifvit
staten i arrendeinkomst, samt att för de fisken, som vore belägna vid
särskilda hemmans eller byalags stränder, i förra fallet hemmansinnehafvarne
och i det sednare byalagen skulle ega optionsrätt till deras inlösande för
hvad derför vid auktionen blifvit bjudet och funnes antagligt. Dessa föreskrifter
äro nu mera fullgjorda, och uppgår sammanlagda beloppet af de
räntor, som härigenom uppkommit, till 5,834 kronor 87 öre (Tab. N:o 5).

Härförutan hafva sedan år 1809 åtskilliga kronan tillhöriga egendomar
blifvit försålde antingen å offentlig auktion till den högstbjudande
eller ock för särskildt öfvereuskommen köpesumma, hvarvid Kronan förbehållits
ränta of egendomarne, hvilken ränta före försäljningen blifvit fastställd
stundom till hvad som i jordeböckerna af ålder varit hemmanet eller
lägenheten påförd t och stundom efter särskilda för hvarje fall föreskrifna
grunder, bland hvilka särskildt må anmärkas den, att räntan emellanåt blifvit
bestämd att utgå med ett belopp, motsvarande det arrende, som af hemmanet
eller lägenheten förut till statsverket utgått. De räntor, som vid dylika försäljningar
betingats, uppgå till 4,700 kronor 71 öre (Tab. N:o G).

Fisken.

På grund al’ särskilda
föreskrifter
försålda
kronoegendomar.

24

Hit hänförliga äro äfven de räntor, som komma att åsättas Ohre sockens
öfverloppsmark i Stora Kopparbergs län, hvilken till en ego vidd af omkring
200,000 qvadratref, jemlik!; Kongl. brefven den 17 Oktober 18.07 och
den 27 November 1849, blifvit Ohre socknemän tillagd utöfver den skogsmark,
som vid skogsafvittriiigen inom socknen blifvit socknemännen skattefritt
tilldelad, med vilkor att öfverloppsmarken skulle lika på hvarje besutenhet
fördelas samt emot skyldighet för socknemännen att, sedan öfverloppsmarken
blifvit skattlagd såsom i Kongl. kungörelsen den 4 Februari 1811
finnes stadgadt i afseende å till nybyggen oduglig öfverloppsmark å rekognitionsskogar,
samma mark emot köpeskilling, uträknad efter räntan, till sig
lösa och derför årligen erlägga ränta. Skattläggningen af berörde mark har
dock, till följd af sedermera mellankomma hinder, ännu icke kunnat verkställas.

I Kongl. förordningen om skogarne i riket den 22 Mars 1647 1) stadgades,
att ingen egde rätt eller makt att hugga sågtimmer på Kronans allmänningar
med undantag för Norrland, Dalarne och Wermland, som hade
öfverflöd af skog och hvarest det saklöst kunde göras. Detta stadgande, hvilket
bibehölls uti Kongl. skogsordningen den 29 Augusti 1664, ändrades, hvad
särskildt sågverken angick, genom Kongl. skogsordningen den 12 December
1734 sålunda, att ett oinskränkt sågande endast tilläts i mån som med skogarnes
bestånd var förenligt. Icke långt derefter anhöllo uti underdånig skrifvelse
den 11 Oktober 1738 Rikets Ständer att, som det försports att skogarne på
åtskilliga ställen genom öfverflödigt sågande allt för mycket medtoges och
utöddes, de i provinserna tillåtne och utan särskilda privilegier inrättade sågverk
och q varnar, med undantag dels för ridderskapet och adelns frälsesamt
prestegårdsqvarnar, hvilka enligt privilegierna vore från all taxation befriade,
dels ock för sådane qvarnar, som under hemmans herrligheter och
förmåner vore taxerade, måtte efter landets behof och skogarnes tillstånd inskränkas
till något visst qvantum årligen och till en ständig afgift till Kronan
taxeras. Hvad Rikets Ständer sålunda hemställt, blef af Kongl. Maj:t
gilladt och meddelades genom cirkulärbref den 23 Februari 1739 till underdånig
efterrättelse. Uti de privilegier å stockfångst från Kronans skogar,
som derefter för sågverken utfärdades, fingo dessa, efter förutgången syn på
stället och pröfning af kronoskogarnes tillstånd, såsom årlig stockfångst
från vissa skogstrakter sig anslaget ett bestämdt antal sågtimmer emot viss
årlig afgift till Kronan under namn af stubböresafgift samt med förbehåll i
allmänhet å Kronans sida, att växande timmerskog icke fick uthuggas i närheten
af byar och gårdar och att nybyggesanläggningar å de upplåtna skogstrakterna,
der tillfälle dertill funnes, icke fick förhindras. Emellertid och

1) B rum mera samling af skogsförordmngar p.

25

som ytterligare föreskrifter erfordrades, huru vid do sodor mera inom de norra
länen företagna afvittringar borde med dylika skogstrakter förfaras, så att
både sågverkens framtida bestånd försäkrades genom orubblig besittning af
nödig skogsmark för deras drift och jemväl deraf ett för sagverksegarne dittills
saknadt intresse att noga vårda samma skogsmark samt dera införa eu
för skogens bestånd ändamålsenlig hushållning uppkomme, förordnade Kongl.
Maj:t genom bref, beträffande Jemtlands län af den 10 Februari 1824 och i
fråga om Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län den 2 Maj
1826, att sågverken skulle af de till dem upplåtna skogstrakter och, om dessa
genom tid efter annan derå anlagda nybyggen blifvit eller genom anslag af
mark till fyllnad för desse eller oafvittrade äldre hemman vid afvittring kunde
blifva förminskade, af annan befintlig odisponerad Kronans mark till ersättning
derför undfå så stort område till hemman under vanlig besittningsrätt
indeldt och skattlagdt att, med skogens framtida bestånd, sågverken alltid
kunde derifrån erhålla det antal träd, hvilket efter verkens privilegier till
utverkning'' blifvit beviljadt; och stadgades rörande vilkoren för hemmansindelningen
af dessa skogstrakter inom de tre sistnämnda länen, genom
Kongl. brefvet den 18 Juli 1827, att vid hemmansindelningen afvittrings.
» stadgan i allmänhet skulle tjena till efterrättelse, dock att, der marken vore

af särdeles dålig beskaffenhet, skogsväxten mer än vanligt trög och ringa
tillfällen funnes till odlingars verkställande derå, tunlandtalet för hemmanen
finge ökas utöfver det i afvittringsstadgan den 10 Februari 1824 bestämda
maximum af 2,500 tunland till högst 3,000 tunland pa helt mantal; att
frihetsår äfven finge de nya hemmanen tilldelas, dock att antalet deraf, i
olikhet med afvittringsstadgan, som för nyhemman bestämde frihetstiden från
tjugofem till femtio år, icke finge öfverstiga femton; att ifrågavarande hemman
skulle utgöra den ränta och de utskylder, hemman i orten i allmänhet
ålåge eller framdeles kundo åläggas samt, när de i skatt inginge, sågverken
befrias från den dittills utgjorda stubböresafgiftcn; samt att hemmanen, så
länge sågverken drefves, skulle vara derifrån oskilj a ktigc och sågverken
gemensamt med hemmanen för dessas räntor och utskylder ansvara. Dessa
föreskrifter bibehöllos i Kongl. brefvet den 29 Maj 1852 med den förändring
j att, derest sågverk tilldelades skogsmark inom Luleå lappmark, ända till

4,000 tunland deraf finge, i händelse af hemmansindelning, tilläggas ett helt
mantal; att den sågverken tillagda skogsmark icke ovilkorligen måste till
hemman indelas, utan äfven kunde, med tillämpning af hvad Kongl. förordningen
den 28 Juni 1775 och Kongl. brefvet den 5 December 1780
för skattläggningars verkställande i Savolax och Karelen föreskrefve, beläggas
med skogsränta, som borde utgöras från och med det år, hvarunder
skogsområdet af sågverksegaren emotfoges, dock med iakttagande att, derest
skogsräntan, på detta sätt beräknad, någorstädes skulle komma att under 4.

2ö

s%a *1VH(1 »litiilis fin* stoekfånäston på samma mark blifvit uti stubböresatgitt
erlagdt, räntan skulle till ett nämnde afgift motsvarande belopp förhöjas;
samt att den åt sågverken emot skogsränta öfverlåtna marken finge
innehalvas under full och orubblig besittningsrätt med vilkor, dels att samma
mark skulle allt framgent vara med det sågverk, hvilket den blifvit tillagd,
oskiljaktigt förenad och, derest verket i framtiden komma att nedläggas, till ’ x
Kronans disposition återfalla, dels att sågverksegaren icke skulle vara berättigad
att, utan Kongl. Maj:ts befallningshafvande* tillstånd, företaga någon
afverkning af ett större antal träd än hvad vid upplåtelsen blifvit bestämdt,
dels ock att vederbörande embetsmyndigheter egde att öfver skogshushållningen
utöfva den tillsyn, som vore behöflig för erhållande af visshet derom, att denna
hushållning öfverensstämde med hvad i sådant hänseende då var eller framdeles
kunde blifva stadgadt. Dessa föreskrifter äro ännu gällande med den
ändring i fråga om sågverksegares dispositionsrätt till ifrågakomna områden,
dels att någon skogsafverkning derå, med hänsigt till den Kronan vid deras
upplåtande förbehållna tillsyningsrätt, enligt Kongl. förordningen angående
utsyning af skogsalster från Kronans skogar i Stora Kopparbergs län och
de Norrländska länen den 21 December 1865 icke far ske annorlunda än
eftei'' utsyning, dels ock att, då dylikt område finnes kunna lemna tillgång *

till fällande af ett större antal träd än som vid områdets utbrytning beräknats,
det, jemlikt Kongl. brefvet den 21 December 1865 angående hushållningen
med Kronans skogar i rikets norra län, skall bero på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning att bestämma, på h vil ka vilkor en sådan förökad stockfångst
må kunna medgifvas, äfvensom att fastställa en deremot svarande förhöjning
i afgifterna till Kronan. Vid tillämpning af dessa föreskrifter hafva de sågverken
anslagna områden i de flesta fall icke blifvit till hemman indelade,
men der hemmansindelning egt ram, har vanligen så tillgått, att hemmanen
tilldelats mark, tjenlig till uppodling, äfvensom skogsmark, motsvarande dels
husbehofvet dels ock derutöfver viss årlig stockfångst, hvilken sistnämnda
äfven ingått i beräkning vid bestämmande af hemmanens mantal och ränta,
med skyldighet för sågverksegarne att hemmanen odla och bebygga i öfverensstämmelse
med de för besittningen af kronojord meddelade författningar.
Sammanlagda beloppet af de skogsräntor, som äro åsatte de åt sågverken upp- v

tätna områden, uppgår, enligt bifogade tabell N:o 7, till 3,746 kronor 63 öre.

Slotterlägenheter A Kronans öfverloppsmarker i de norra länen har, jemlikt afvittrings fifvciiopps-

stadgan iör Jemtlands län af den 8 December 1820 och för Westernorrlands,
Westerbottens och Norrbottens län af den 10 Februari 1824, upplåtelse tills
vidare meddelats dels af slotterlägenheter emot smörränta dels oek af mulbetesrätt
emot afgift i smör, hvilken sistnämnda afgift, jemlikt Kongl. brefvet
den 19 December 1829, för de tre sistnämnda länen föreskrifvits skola utgå
med ett skålpund smör för hvarje nötkreatur, som, efter föregången unggran

27

undersökning, å allmänningen finnes kunna hafva sommarföd a. Likaledes
hafva, jemlik! ofvanberörde afvittringsförfattningar, åtskilliga vid afvittringarne
för Kronans räkning undantagna strömfall med tillhörande utmål blifvit åt
enskilde tills vidare upplåtne emot årlig penningeafgift. Räntor och utgifter
af nu anförda beskaffenhet, uppgående, enligt tabellen N:o 8, till 887 kronor
37 öre, äro i jordeböckerna upptagna och inflyta till statsverket under titel
ränta.

Jordeboks- och mantalsräntorna bestodo hufvudsakligen af persedlar,
hvilka i äldre tider, och så länge ännu tillgången på mynt var ringa, nästan
uteslutande utgjordes in natura. Härigenom blot'' ej allenast användandet af
statsinkomsterna, med hänsyn till svårigheten att forsla de erlagda varorna
till aflägsnare orter, begränsad!, utan det erfordrades äfven både kostnader
och besvär att förvara dessa varor, intill dess de behöfde användas. För
att i möjligaste mån undvika dessa olägenheter, vidtog man redan tidigt den
utväg att till hvar och en, som i följd af allmän tjenstebefattning eller annan
orsak egde rätt till ersättning af Staten, anvisa ett eller flora hemmans räntor,
hvilka den sålunda ersatte egde att omedelbart uppbära af den skattskyldige.
Häruti ligger upphofvet till de jemväl i sednare tider uti jordeböcker och
räkenskaper qvarstående anordningar, hvilka nu mera, i sammanhang med
räntans omsättning uti penningar jemlikt Kongl. förordningen den 23 Juli
1869, blifvit till statsverket indragna med undantag för militie-, civil- och
ecklesiastikboställens räntor samt sådana, som äro påförda hemman och lägenheter,
af hvilka något besvär i stället utgöres, eller som till följd af enskildt
verks privilegier icke kunnat indragas.

Med hänvisning til! bifogade på 1872 års kronoräkenskaper grundade
sammandrag (Tab. N:is 9 och 10) öfver räntan, enligt hvilka densamma i
sin helhet utgör:

för landsbygden................. 4,478,112:86.

och för städerna.................. 9,235:79. 4 487 348-65

hvartill bör läggas de räntor, som jemlikt Kongl.
kungörelsen den 9 Juni 1871 skola påföras
hemman inom åtskilliga f. d. privilegierade
tackjernsberg-slager; hvilka räntor förslagsvis

beräknas till................... — — 12,236: 67.

tillhopa — — 4,499,585: 32.

utbeder jag mig att här få redogöra för de enligt
berörde sammandrag ännu såsom anordnade
qvarstående räntor, hvilka med hänsigt
till anordningarnes beskaffenhet äro att hänföra
till:

-- — 4,49 9,585732)

Käntan och anordningarna
af
densamma.

Transport

28

Transport — — 4,499,585: 32.

l:o) Sådana räntor, som äro vederbörande
räntegifvare efterskänkte till förbättring
af den aflöning, hvaraf de i och för allmän
tjenstebefattning äro i åtnjutande:
boställsräntor

andra hufvudtiteln, justitiestaten 6,302:05.

fjerde	d:o	militiestaten	160,619:57.
sjette	d:o	landsstaten	30,764:75.
sjunde	d:o	skogsstaten	2,064:99.
åttonde	d:o	ecklesiastik-
		staten	116,016:46.
nionde	d:0	indragnings-
		staten	144:46.
presternas utlagor .		3,115:44.

2:o) Sådana räntor, som jemte de hemman,
hvilka de äro påförde, innehafvas af enskildt
verk, menighet eller inrättning:

andra hufvudtiteln: af lägenheter anslagne Hanekinds
tingsrätt till justitiens upprätthållande
.............. . 107: 33.

sjette dito: af ett hemman i Stora
Kopparbergs län, som blifvit
skänkt till kopparsmederne i Avesta, 61: 98.
af Ottenby stuteri anslagna hemman
............... 1,201: 54.

Sjunde hufvudtiteln: af städer tillhöriga
hemman och lägenheter 9,145: 23.
af de till ekplantering på AYi singsö

anslagna hemman ... 776: 19.

Åttonde dito: af hemman och lä -

genheter, tillhöriga

universiteten............ 70,313:23.

elementarläroverken........ 6,382: 67.

pedagogier och folkskolor .... 4,328: 79.

hospttalor och lasaretter..... 11,127: 34.

kyrkor............... 4,470: 76.

fattig vårdsinrättningar...... 19: 55.

Transport

319,027: 72.

107,934: 61.

426,962: 33. 4,499,585:_3''2f

29

Å

V

Transport 426,962:33. 4,499,585:32.
3:o) Räntor åsatte hemman och lägenheter,
af hvilka något besvär i stället ut -

göres:

Fjerde hufvudtiteln: af rusthåll. . 788,370: 68.

af rothåll . . 6,780: —

Femte d:o af rusthåll . . 77,292: 32.

af lotshemman 404: 67.

Sjette d:o af gästgifveri hemman

. 6,744: 78.

af hemman,
hvilkahafva
till åliggande
att uppehålla
färj färt,

. . . 27: 35- 879,619:80.

4:o) Räntor, hvilka blifvit åtskilliga hemman
eftergifne såsom ersättning för förminskadt egoområde
i följd af kanal- och väganläggningar, 837:45.

5:o) Räntor, hvilka i följd af enskildt verks
privilegier hittills icke kunnat indragas:

Sjette hufvudtiteln: de Sala bergslag såsom
understöd för konststaten upplåtna räntor

från åtskilliga socknar i Westmanlands län 3,524: 41. 1^310^943; 99.

Återstår såsom Kronan behållet................. 3,188,641: 33.

Ehuru samtliga i första punkten omförmälda boställsräntor i jordeböcker
och räkenskaper ständigt upptagas såsom vederbörande boställsinnehafvare
anordnade, inträffar dock stundom, att desamma, med undantag af
ecklesiastikstatens boställsräntor, för någon kortare tid verkligen utbetalas.
Kär nemligen boställsinnehafvare afgår ur tjenst, är han eller hans rätts
innehafvare skyldig att intill den 1 Januari det år, då bostället afträdes, så
länge tjensten är obesatt, till statsverket och sedermera till tjenstens nye
innehafvare utbetala räntan, hvilket i afseende särskildt på militieboställen,
jemlikt 17:de punkten i Kongl. cirkulärbrefvet den 2 Februari 1833, tillämpas
så att, oberoende af räntans storlek, jemförd med boställets i stat upptagna
afkastning, en fjerdedel af denna sistnämnda anses motsvara boställsräntan.
Den inkomst, som härigenom till statsverket inflyter, redovisas likväl icke
under titel ränta, utan såsom extra uppbörd.

De i andra punkten upptagna räntor äro hufvudsakligen sådana, som
äro påförde hemman och lägenheter, hvilka blifvit af några bland Sveriges

30

Frälseriator.

konungar personligen eller af staten skänkta till städer, akademier, skolor
oeh fromma stiftelser m. fl. inrättningar. Ehuru dessa räntor vid donationen
eftergåfvos och sedermera icke utgjorts, hafva de fortfarande fått qvarstå
i räkenskaperna såsom anordnade den inrättning, till hvilken hemmanen
blifvit skänkta. Hvad särskildt beträffar de till pedagogier och folkskolor
anordnade räntor, ingår ibland dem ett belopp af 4,057 kronor 19 öre, som
har egenskapen af frälseränta och tillkommit på det sätt, att, sedan bruksegaren
Eberstein år 1815 testamenterat all sin egendom, bestående bland
annat af frälsesäterierna Lindö, Händelö och Westerbyholm med några
underlydande frälsehemman, till inrättande af en söndagsskola i Norrköping,
men hans arfvingar emot testamentet väckt klander, förlikning träffats sålunda,
att arfvingarne fått behålla nyssberörde egendomar emot skyldighet
att till skolan årligen erlägga 300 tunnor spanmål, hvilka, jemlikt Kongl.
brefven den 18 Maj 1825 och den 28 September 1826 äro på meranämnda
egendomar fördelade samt i jordebok och räkenskaper upptagna.

De i 5:te punkten upptagna, till konststatens uppehållande vid Sala
silfververk anvisade, räntor utgöras af de förra dagsverkspenningarne från
hemmanen inom Salbergs fögderi af Westmanlands län. Dessa räntor åtnjutas
fortfarande af Sala bergslag, men fråga om deras indragning till stats- v

verket har blifvit väckt och är på pröfning beroende.

Förutom de räntor, som, enligt hvad nu är anfördt, till Kronan utgöras
eller frinjutas såsom ersättning för något besvär, finnas äfven räntor,
hvilka af vederbörande jordegare utgöras till enskild person, menighet eller
inrättning. En del af dessa räntor har förr tillhört Kronan och kommit i
enskildes ego derigenom, att Kronan försålt, bortgifvit eller bortbytt sin
ränteeganderätt till skattehemman, hvilka derefter fått benämningen skattefrälse.
En annan del åter härleder sin uppkomst derifrån, att enskild man,
menighet eller inrättning, som egt frälsehemman, genom köp, gåfva eller
byte antingen afstått sin jordeganderätt till samma hemman med förbehåll
för sig och efterkommande att årligen erhålla någon viss öfverenykommen
ränta i penningar, spanmål, viktualievaror, körslor eller dagsverken, eller
ock, ehuru mera sällan, med bibehållande af jordeganderätten, utfåst sig att
betala viss årlig ränta. Dessa hemman hafva erhållit benämningen frälse- w

skatte.

Hvad det förstnämnda slaget af dessa räntor eller de, som utgå af
skattefrälsehemman, beträffar, har den vida öfvervägande delen deraf aftondis
Kronan genom köp under det sjuttonde århundradet. Dessa köp, hvilka
föranleddes af statens den tiden ofta tryckande penningebehof, började år
1622, men någon viss grund för köpeskillingens bestämmande förefanns icke
förr än år 1625, ifrån hvilken tid köpeskillingen beräknades till ett belopp,
som motsvarade jordeboksränta!^ kronovärde kapitaliseradt eller 3 procent.

Bl

Med år 1638 blefvo, utaf de så kallade ovissa persedlarna, landtågsgärden
och salpeterhjelpen jemväl tagna i beräkning vid köpeskillingens bestämmande,
i sammanhang hvarmed den nedsättning i dittills gällande köpetaxa
egde rum, att köparen för 41/2 dalers ränta endast behöfde erlägga 100
daler och, i mån som räntan var större eller mindre, än nyss är sagdt, en
i efter samma procentförhållande uträknad köpeskilling. Både före och sam tidigt

med dessa försäljningar bortskänktes äfven många skattehemmans räntor.
Genom den under Konung Carl XI:s regering företagna reduktionen
återföllo de bortskänkta räntorna till Kronan äfvensom de delar af de genom
köp åtkomna räntorna, hvilka vid köpet, vare sig genom felaktig beräkning
eller såsom då ännu icke för beständigt åsatte, ej blifvit betaide,
hvarvid likväl köparen eller hans rättsinnehafvare lemnades öppet att till
sig lösa dessa oguldna räntor, hvilken rättighet också oftast begagnades.
Genom byten hafva äfven åtskilliga, ehuru ej synnerligen många räntor uppkommit.
Sannolikt har ett ej obetydligt antal af dessa räntor försvunnit,
sedan rättigheten att ega frälsehemman blifvit utsträckt, jemlikt 27:de punkten
i ridderskapet och adelns privilegier af den 16 Oktober 1723, till adelns
vederlikar samt prester och borgare och, jemlikt förenings- och säkerhets}
akten af år 1789, jemväl till allmogen, hvarmedelst förening af jord och

ränta i samma persons hand blifvit underlättad.

Genom de om skattehemmans räntor utfärdade salubref tillädes köparne
hemmanen, såsom orden i allmänhet lyda, “med hus, jord, åker, äng,
mark, skog, fiske och fiskevatten, strömmar, qvarn och qvarnställen, torp
och torpställen jemte alla andra tillegor intet undantagandes af det som dertill
lyder, med rätta legat häfver och lagligen tillvinnas kan att njuta, bruka
och behålla till everldelig ego och frälse aldeles som köparne sine andre
arfvegods efter privilegiernas lydelse innehafva och besitta''1, men hvad skatterättigheten
vidkom skulle köparne “icke hafva makt jordeganden ifrån dess
börd och rättighet tränga, utan god vilja deras, som lag säger". Man finner
häraf, att salubrefven innefattade motsägelser derutinnan, att å ena sidan
köparen skulle erhålla sjelfva hemmanet med hvad dertill hörde och, å
andra sidan, skattemannen förbehölls sin jordeganderätt orubbad. Orsaken
y härtill synes hafva berott derpå, att samma salubref ofta omfattade räntor

af både skatte- och kronohemman, till hvilka sistnämnda köparen alltid
utan särskild betalning jemväl erhöll jordeganderätten, hvarmedelst de iklädde
sig egenskapen af frälse. Antagligen på grund af salubrefvens innehåll ansågos
i början flerestädes skattefrälse-hemmanen ega fullkomlig frälse natur
och kommo på sådan grund i åtnjutande af befrielse från eller lindring i
bevillningar och vissa allmänna besvär; men genom Kongl. brefvet den 19
Oktober 1691 '') förklarades, att en skattebonde skulle anses för en sådan,

) Originalet i kammarkollegium.

32

antingen han erlade skatten till Kronan elloi'' frälsemannen, samt att hemmanet
icke kunde ombyta sin natur och egenskap derigenom, att skatten
utgjordes till enskild person. Samma grundsats har äfven sedermera, enligt
hvad som inhemtas af 9:de punkten i ofvannämnde privilegier samt Kongl.
brefvet den 15 -Juni och Kongl. kammarkollegii cirkulärbref den 31 Juli
1805 blifvit tillämpad. Endast i det fall, att ränteegaren kom i besittning
jemväl af jordeganderätten, erhöll hemmanet, jemlikt nyss åberopade Kongl.
bref den 19 Oktober 1691 och 11 :te punkten i merberörde privilegier, fullkomlig
frälse natur.

Då en del af skatteböndernes, genom ofvannämnda försäljningar på
enskilde ränteegare öfverlåtna utskylder i äldre tider utgjordes in natura till
obestämdt belopp, hvilket isynnerhet var förhållandet med dagsverken,
körslor, skyldighet att hålla stängsel omkring djurgårdarne m. m., uppstodo
i anledning häraf emellan räntegifvare och räntetagare snart tvister, hvilka
tid efter annan blefvo föremål för Regeringens åtgärd. Sålunda blef, i anledning
af allmogens klagomål deröfver, att en del frälsemän tillvällade sig
skatteböndernes rättighet, plågade dem med osedvanliga utlagor och sökte
drifva dem från hemmanen och från deras bördsrätt, genom Kongl. resolutionen
den 24 December 1627 1j förklaradt, att som sådant var emot lag och
rätt samt Kongl. Maj:t icke någonsin haft för afsigt att kränka någons välfångna
rättighet genom försäljning eller gåfva af skattehemmans räntor, så
skulle ingen hafva makt att tränga någon jordegande från sin lagfångna
rättighet eller besvära med andra nya pålagor än dem, som på riksdagar
ordentligen beviljade blifvit, eller derefter kornme att påbjudas och beviljas.
Klagomål af liknande beskaffenhet förekommo detta oaktadt äfven sedermera
och afgjordes genom Kongl. resolutionerne på allmogens besvär den 27
November 1643 och den 19 Mars 1649 2) sålunda, att då Kongl. Maj:t uti
de upprättade köpebrefven öfver ifrågavarande räntor förklarat, att Kongl.
Maj:t genom sådana köp icke velat skatteegandens rätt och rättighet förkränka,
alle de, som Kongl. Majds rätt öfver skattegårdarne sig tillhandlat,
icke skulle drifva bönderna från deras skattehemman och börd eller belasta
dem med osedvanlige utlagor eller annat besvär och tunga, utan låta sig
nöja med det, som'' bönderne till Kongl. Maj:t och Kronan eller dess slott
och gårdar i hvarje provins förut varit vane i visst och ovisst att utgöra
och andre skattebönder, som fortfarande vore Kronan behållne, utgjorde
eller framdeles kunde komma att utgöra. Frågan förevar ånyo vid 1650
års riksdag, då både adeln, som besvärade sig deröfver, att skattebönderne
vägrade att utgöra sina lagliga utskylder, och bönderne, hvilka fortsatte

1) Stiernman I. 803.

2) D:o II. 1038 ecb 1117.

33

sina förberörda klagomål, begärde, att Kongl. Maj:t ville öfver deras ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter meddela bestämda föreskrifter, hvilket ock
skedde genom Kongl. stadgan och förordningen den 26 Augusti 1651 emellan
ridderskapet och adeln, å den ena, och skattebönderne, å den andra sidan,
af hufvud sakligt innehåll: att skattebönderne skulle vara skyldige att i rätt
tid till sina husbönder utgöra alla de årliga utlagor i persedlar, som voro i
jordeböckerna införda, och dem inom lagsagan efter lag och gammal sedvana
föra; att skattebönderne likaledes skulle vara förpligtade att till sina husbönder
utgöra alla andra vanliga räntor, bestående isynnerhet af stora
landtågsgärden, byggnings- och salpeterhjelpen med mera sådant, som Kongl.
Maj:t å ridderskapet och adeln öfverlåtit, i likhet med hvad som varit
vanligt den tid, då räntorna ännu voro Kronan förbehållna, hvaremot de
extra ordinarie utlagorna och isynnerhet boskapsskatten fortfarande skulle
till Kronan utgöras; att alla årliga och i jordeboken införda dagsverken
skulle utgöras antingen med arbete eller penningar, allt efter som räntetagaren
det åstundade; samt att i stället för hjelpedagsverken, hjelpekörslor,
djurgårdsstängning, ängsbergning och annat slikt, som skattebönderne förut
varit vane att göra till Kronans gårdar, skulle till räntetagaren årligen ut»
göras 9 ölce- och 18 drängedagsverken för helt hemman och i förhållande

derefter för mindre hemman, när derom tillsades. Dessa bestämmelser bekräftades
med ridderskapet och adelns samt skatteböndernes “goda vilja
och förlikning" genom riksdagsbeslutet den 24 December 1652 I), med allenast
den förändring, att sistberörde öke- och drängedagsverken nedsattes till 6
af det förra och 12 af det sednare slaget på mantalet och att det skulle
stå husbonden fritt att af sin skattebonde, derest denne vore boende inom
två mils afstånd från sätesgården eller den ort, der arbete behöfdes, utfordra
antingen sjeltva arbetet eller penningar med 8 öre silfvermynt för ett ökeoeh
4 öre samma mynt för ett drängedagsverke, hvaremot de, som bodde
på längre afstånd, än hvad sålunda blifvit bestämdt, egde att i stället för
dagsverken in natura gifva sina husbönder nyssnämnda pepningeersättning.
Hvad sålunda i afseende å dagsverken blifvit föreskrifvet, stadfästades
ytterligare genom Kongl. stadgan och förordningen den 7 December 1660.
j Uppå skatteböndernes underdåniga ansökning, att få erlägga de i persedlar

bestämda utlagorna efter kronovärde, förklarade Kongl. Maj:t i resolution
den 2 September 1668 2), att skattebonden och frälsemannen voro förpligtade,
den förre att erlägga och till anvisad ort inom lagsagan forsla, samt den
sednare att emottaga utlagorna af skattefrälse-hemman i sjelfva persedlarna;
dock att, derest bonden icke kunde åstadkomma räntan in natura, egde han

1) Stiernman II. 1194.

2) Riksregistraturet.

5

betala densamma till frälsemannen med penningar, icke efter kronovärdering
utan efter det köp och den markegång som gällde uti köpestäderne inom
lagsagan, den tid utlagorna borde utgå, hvarmed frälsemannen skulle låta
sig nöja. Om räntans utgörande af skattefrälsehemman meddelades sedermera
icke några i väsendtlig mån härifrån afvikande allmänna föreskrifter,
förr än genom Kong! förordningen angående skatteköp den 21 Februari
1789 stadgades, att när räntan kommit ifrån Kronan uti frälsemans hanel,
genom byte, köp eller annat laga fång, skulle om räntans utgörande vara
lag samma, som angående kronoskattehemman blifvit faststäldt. I afseende
på afradsspanmålens utgörande blef, för så väl indelta krono- och skattehemman,
som, med stöd af nyssberörda Kong], förordning, jemväl för skattefrälsehemman,
genom Kongl. förordningen den 22 Juli 1803 stadgadt,[att berörde
spanmal skulle betalas efter ärlig markegång med tillägg af forsellön, bestämd
till 16 skillingar banko för hvarje tunna råg eller korn och 12 skillingar
banko för hvarje tunna hafre; dock skulle det stå så väl räntegifvare
som räntetagare öppet att uppsäga spanmålen till leverering in natura, med
skyldighet för räntegifvaren att forsla spanmålen till räntetagarens hemvist
eller annat af denne utsatt aflemningsställe, så vida våglängden icke öfversteg
i förra fallet, eller då uppsägningen blifvit gjord af räntegifvaren, åtta
mil i Svea och Göta rike samt tio mil i AVesternorrland och AVesterbotten,
nu motsvarande rikets fyra nordligaste län, och i sednare fallet, eller då uppsägningen
skett af räntetagaren, sex mil i Svea och Göta rike samt åtta mil
i AVesternorrland och AVesterbotten. De under sednare tider angående omsättning
och förenkling af Kronans räntor utfärdade författningar, nemligen
Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli
1869, afse icke frälseräntor; dock må, jemlikt 14 § i nämnda Kongl. kungörelse,
de i nyssnämnda författningar bestämda grunder för omsättning af
räntor äfven kunna å frälseräntor tillämpas, så framt vederbörande äro om
förändringen ense, i hvilket fall behörig uträkning må lösas hos häradsskrifvaren
samt fastställas af Kongl. Majits befallningshafvande. Någon dylik
fastställelse har likväl icke, enligt hvad Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande
till svar å Herr Statsrådets cirkulärbref den 15 Oktober nästlidet
år upplyst, blifvit meddelad.

Af ålder har Kronan å skattejord egt rättighet till bärande träd, hvartill
enligt Kongl. stadgan den 22 Mars 1647 '') räknades ek, bok, apel, oxel
och hägg, hvaremot å frälsejord denna rättighet, jemlikt ridderskapet och
adelns privilegier den 8 Oktober 1617. tillkom frälsemannen och allt sedermera
honom förbehållits. Huruvida, vid försäljning af skattehemmans räntor,
afsigten varit att till köparne afstå jemväl Kronans rätt till bärande träd å

’) Brummers samling af skogaförordningar, p. 82.

35

hemmanens egor, kan ej med full visshet utredas. Någon särskild betalning
derför kom icke i fråga, ej heller innehålla salubrefven derom någon vägledning,
så vida man icke med det i desamma förekommande, här ofvan
anförda ordet „skog„ vill förstå allenast bärande träd, ty den öfriga skogen
tillhörde skattemannen, hvilkens rätt, såsom förut är nämndt, enligt salubrefven
skulle lemnas oförkränkt. Märkligt är ock, att Ivongl. skogsordningen
den 22 Mars 1647 äfvensom nyss åberopade, samma dag utfärdade
Kongl. stadga om bärande skogsträd, lika litet som de den 29 Augusti 1664,
rörande skog ar ne samt bärande träd, utfärdade författningar innehålla några
föreskrifter om hvilken, antingen Kronan eller ränteegaren, nyttjanderätten
till bärande träd tillkom. Först uti 1734 års lag förekommer stadgande om
ränteegarens rättighet i afseende å bärande träd å skattefrälsehemmans egor,
hvilken rättighet enligt 13 kapitlet 1 § byggningabalken består deruti, att
om jordegaren olofligen hugger bärande träd, som äro ek, bok, apel och oxel,
skall han, utom böter för lagöfverträdelsen, gälda trädets värde till ränteegaren.
Denna rättighet njuter, jemlikt 32 och 36 §§ i Kongl. skogsordningen
den 1 Augusti i805, frälsemannen eller den, räntan innehafver, fortfarande
till godo i fråga om de hemman, som då voro af skattefrälse natur;

> hvaremot å de hemman, hvilkas räntor genom byte eller såsom ersättning

för räntefordran sedermera kommit från Kronan i enskild persons hand, jordegaren
innehar fri egande- och dispositionsrätt jemväl öfver bärande träd,
med undantag af ek. I ("ifrigt innehar jordegaren, jemlikt Kongl. förordningen
den 21 Februari 1789, öfver sitt skattefrälsehemman lika fullkomlig
egande- och dispositionsrätt, som genom samma Kongl. förordning blifvit
(''gare af kronoskattehemman tillagd, dock med den inskränkning att, i händelse
jordegaren skulle vanvårda eller ödelägga skogen, så att fara för hemmanets
bestånd och förmåga att skatten utgöra derigenom kunde uppkomma,
ränteegaren, jemlikt 18 § i högstberörde skogsordning, eger att i laga ordning
söka rättelse.

Vidkommande åter det sednare slaget af frälseräntor, eller de som utgå
af frälseskattehemman, så hafva dessa, räntor aldrig tillhört Kronan, hvarföre
ock äldre och nyare jordeböcker icke om dem lemna någon upplysning.

„ Orsaken till uppkomsten af ifrågavarande räntor, för så vidt de tillhöra en skilde

personer, torde till hufvudsaklig del vara att söka deruti att, då någon
frälseman af eu eller annan orsak fann sig föranlåten att försälja sina
frälsehemman och icke med fördel kunde afyttra dem till någon annan inom
sitt stånd samt, genom nu mera upphäfda förbud för ofrälse att ega hemman
af ifrågavarande natur, var förhindrad att öfverlåta sin eganderätt till
någon ståndsperson eller bonde, annan utväg att bringa försäljningen till
stånd icke förefanns, än att frälsemannen öfverlät jordeganderätten till sitt
frälsehemman åt ofrälse man, med förbehåll att få uppbära viss årlig ränta.

36

Dylika försäljningar omtalas redan i en af landsbokhållaren i Jönköping
till Kongl. kammar-kollegium insänd embetsskrifvelse af den 7 Juli 1670 '')
och rättigheten att genom köp, gåfva eller byte åtskilja jord- och ränteeganderätten
till ett frälsehemman står ännu, på grund af Kongl. förordningen
den 10 April 1810, hemmanets egarc öppen.

Till ifrågavarande slags räntor höra äfven i allmänhet de, som egas
af akademier, skolor och fromma stiftelser. Dessa inrättningar hafva, såsom
förut är till en del antydt, genom donationer af några bland Sveriges konungar,
af staten och af enskilde kommit i besittning under frälsemannarätt af
en mängd hemman och lägenheter, Indika, jemlikt Kongl. kammar-kollegii
cirkulärbref den 10 December 1724, Kongl. förordningen den 11 December
1766 och Kongl. brefvet den 18 December 1824, skulle i jordeboken bibehållas
vid den jordnatur, hvarunder de vid donationstiden upptogos. Dessa
hemman fingo jemlikt Kongl. förordningen om skatteköp den 19 September
1723, för så vidt de icke i anseende till belägenheten voro omistlige för
den inrättning hvarunder de hörde, efter vederbörandes, som egde disposition
deröfver, godtfinnande och med Kongl. kammar-kollegii samtycke samt
med vilkor att räntan genom förmedling ej förminskades utan snarare förbättrades,
för inrättningens räkning till skatte försäljas å auktion emot köpeskilling,
hvilken, likasom den vid försäljningen bestämda räntan, hvilken
oftast var olika med den ränta, som, enligt hvad förut är nämndt, uti jordeboken
upptogs, skulle tillfalla vederbörande inrättning. Med tillämpning af
dessa föreskrifter forlgingo derefter skatteköpen å här ifrågavarande hemman,
intill dess alla skatteköp genom Kongl. brefvet den 28 Oktober 1773 inställdes.
Väl upplifva!los ånyo 1723 års skatteköpsförordning genom Kongl.
förordningen den 21 Februari 1789, men ej långt derefter förbjödos genom
Kongl. brefvet den 7 December 1796 skatteköp af alla ad pios usus anslagna
hemman, hvilket förbud ännu gäller, med undantag dels för de Danviks
hospital tillhöriga, under ständig städje- och besittningsrätt upplåtna hemman,
dels ock för vissa af de Halländska kyrkohemmanen. De förra få,
jemlikt Kongl. kungörelsen den 17 Maj 1861, af hospitalsdirektionen med
öfverstyrelsens för hospitalerna bifall försäljas till skatte, med jakttagande
bland annat: att skatteköpeskillingen beräknas till ett belopp, i det minsta
motsvarande hemmanets eller lägenhetens utgående ränta för tio år, samt för
de hemman, som tillika hafva skyldighet att till hospitalet framskaffa vissa
lass sand, jemväl värdet för lika lång tid af detta åliggande; att, derest för
hemman eller lägenhet den nu utgående räntan befinnes vara mindre än den,
som i äldre årens räkenskaper för samma hemman eller lägenhet upptagits,
på särskild undersökning och pröfning må bero, hvad räntebelopp vid skatte -

) Original i Kammar-arkivet.

37

köpet och för framtiden skall beräknas; samt att hospitalets frälsemannarätt
till hemman eller lägenhet qvarstår, så att hospitalet framdeles som förut
må vara i besittning af den hemmanet eller lägenheten vid skatteköpet åliggande
ränta, med rättighet att densamma uppsäga till leverering in natura
eller till lösning efter auktionsmedelpris. I öfverensstämmelse med dessa
föreskrifter hafva, utaf de Danviks hospital å 1801 tillhöriga, under ständig
städje- och besittningsrätt upplåtna 37 7/8 mantal, endast omkring 9 mantal

blifvit försålda. I fråga åter om de Halländska kyrkohemmanen stadgas i

Kongl kungörelsen den 11 September 1863, att dessa, sa framt kyrkans
eganderätt ej kan med köpo- eller donationsbref styrkas och de ej äro anslagna
till boställen, stom-, annex- eller mensalhemman, få till skatte lösas,
med vilkor: att, i stället för erläggande åt skatteköpeskilling, hemmanet
åsättes en årlig spannmålsränta, motsvarande, efter medelpriset under det år
skattelösen sökes, två femtedelar af det från hemmanet utgående årliga landgille;
att derjemte, i den ordning och etter de grunder, som för bestämmande
af maximiarrende finnas stadgade i Kongl. brefvet den 26 April 183(5,
och med fästadt afseende å öfriga hemmanet ålagda utskylder, en viss årlig

äfven i spanmål bestämd ränta hemmanet åsättes; att kyrka eller prest, som

uppbär landgillet af hemmanet, tår jemte landgillet uppbära omförmälda
räntor och, der landgillet är deladt emellan flere, åtnjutas räntorna i ^förhållande
till hvarderas andel i landgillet; samt att, genom skatteköpet, någon
ändring icke sker uti de till staten af hemmanet utgående allmänna skatter
eller i de allmänna besvär, hemmanet åligga, eller i de friheter, detsamma
förut åtnjutit. Med tillämpning af dessa grunder hafva, enligt till
Kongl. kammarkollegium inkomna uppgifter, till och med sistlidet års utgång
blifvit försålda 55171/240 mantal, hvaremot omkring 65 mantal ännu
äro osålda.

De frälseräntor, hvilka tillkommit i följd af försäljning under skattemannarätt
utaf de, akademier, skolor och fromma stiftelser tillhöriga hemman,
äro lika litet som (»frige frälseräntor i Kronans jordeböcker och räkenskaper
upptagna, med undantag dels för de vid skatteköp af de Halländska kyrkohemmanen
bestämda, till kyrkor eller prester utgående räntor, om hvilkas
införande i jordeboken föreskrift blifvit meddelad i sist åberopade Kongl.
kungörelse, dels ock för de till Ebersteinska söndagsskolan i Norrköping utgående
räntor från frälsesäterierne Lindö, Händelö och AVesterbyholm med
underlydande hemman, hvilka räntor, enligt hvad förut är nämndt, äro i
jordeboken och räkenskaperna upptagna.

I afseende på utgörandet af frälseräntor utaf frälseskattehemman, är
genom Kongl. förordningen den 21 Februari 1789 stadgadt, att dermed skall
j everldliga tider förhållas efter de mellan kontrahenterne slutne aftal och
afhandlingar, hvilka efter ordalydelsen utan någon rubbning eller förtydning

38

skola blifva beståndande; dock ma, jemlikt 36 § i Kongl. skogsordningen
don 1 Augusti 1805, ränteegaren njuta den i*ätt till bärande träd till godo,
som allmänna lagen i 13 kapitlet 1 § byggningabalken honom tillägger, så
Iramt ej, då jordeganderätten till frälsehemmanet bJifvit afstådd, ränteegaren
jemväl sin rätt till ek, bok, apel och oxel tillika öfverleranat.

I afseende pa frälseräntor af så väl skattefrälse- som frälsekattehemman
gälla följande gemensamma stadganden:

att köp, skifte och gåfva af frälseränta, jemlikt förut åberopade Kongl.
förordning den 10 April 1810, skola anses såsom annan afhandling om jord
och derföre enligt 1 kapitlet 2 § jordabalken, jemförd med 4 kapitlet 1 §
samma balk samt Kongl. förordningen den 13 Juni 1800, upprättas med
tvä vittnen och de vilkor deri utsättas, hvarå samma köp, skifte eller gåfva
sig grundar, och sedermera lagföljas å den ort, der jorden ligger, genom uppbud
a allmänna häradsting, i följd hvaraf frälseränta vid tillämpning af lagöns
stadganden i 9 kapitlet 4 och 5 §§ samt 10 kapitlet 2 § giftermålsbalken,
sådant sistnämnda lagrum lyder i Kongl. förordningen den 19 Maj
1845, bör anses såsom fast egendom;

att når skattefrälse- eller frälseskattejord genom köp, skifte eller gåfva
öfvergår till annan person, hvilken icke till förre egaren står i det skyldskapsförhallande,
som för rätt till börd förut varit stadgadt, samma jord,
jemlikt 11 punkten i ridderskapet och adelns privilegier den 16 Oktober
1723 samt 4 kapitlet 5 § jordabalken, jemförde med Kongl. förordningen
den 22 December 1863, skall till inlösen hembjudas ränteegaren,
likasom å andra sidan, då frälseränta på något af förutnämnda sätt öfverlåtes
å den, som till förre egaren icke står i närmare skyldskapsförhållande,
än här förut är sagdt, hembud deraf, jemlikt Kongl. förordningen den 21
Mars 1835, jemförd med sist åberopade Kongl. förordning, skall göras jordegaren,
som är berättigad att räntan till sig lösa;

att, jemlikt 17 kapitlet 3 och 4 §§ jordabalken, jemförd med 17 kapitlet
6 § handelsbalken, ränteegaren framför alla dem, som sin fordran
hafva inteckna låtit eller med dom vunnit, eger förmånsrätt i jorden för tre
års räntor, sa vida icke hemmanet gått till salu och köparen derå vunnit
laga fasta, da ränteegaren icke har någon talan å sjelfva jorden, utan må
söka annan säljarens egendom;

att, äfven om jordegaren icke mäktat betala tre års räntor, hemmanet,
jemlikt Kongl. förordningen den 21 Februari 1789, ändock icke skall anses
för skattevrak, utan med uträkning af räntan så förhållas, som angående
försäljning af gäldbunden mans egendom i allmänhet är stadgadt; samt
_ att, när tvist uppstår om skattefrälse- eller frälseskattejord, egaren deraf,
jemlikt 15 kapitlet 5 § rättegångsbalken och 34 punkten i Kongl. förkla -

39

ringen den 23 Mars 1807, är skyldig att gifva ränteegaren sådant tillkänna,
på det denne, der lian så för godt finner, må jordegaren bistånd göra.

Vid genomgående af 1872 års bevillningstaxeringslängder har befunnits,
att kapitalvärdet å alla ännu qvarstående frälseräntor utgör 4,339,092
kronor, och då detta värde, jemlikt 3 § i gällande bevillningsförordning, bör
motsvara tjugo gånger det belopp, hvartill ifrågavarande räntor efter nästföregående
års markegång uppgått, så skulle frälseräntorna för år 1871 hafva
utgjort omkring 216,955 kronor. Vidare är genom undersökning i äldre
jordeböcker utrönt att, af ofvannämnda kapitalvärde, 2,871,500 kronor belöpa
på skattefrälseräntor och återstoden 1,467,592 kronor på frälseskatteräntor.
Värdet å skattefrälseräntorna, beräknadt efter medeltalcc af 1864—1873
årens markegångspris, utgör 150,758 kronor 25 öre, eller något mera än det
värde af 143,575 kronor, hvartill dessa räntor vid taxeringsförrättningarne
blifvit beräknade, och är skilnaden emellan dessa, båda belopp icke större,
än att den uteslutande kan bero på de olika markegångspris, som för de
särskilda beräkningarne blifvit begagnade. Kännare redogörelse för frälseräntorna
finnes i bilagd o sammandrag N:is 11 och 12.

f

Tionden, hvilken infördes i Sverige vid slutet af tolfte århundradet,
var ursprungligen en skatt till presterskapet och kyrkan, men vid tiden för
reformationen indrogs deraf till Kronan i rikets gamla provinser två tredjedelar
samt i Skåne, Ilalland, Blekinge och Bohus län en tredjedel. Denna till
Kronan indragna tionde, hvilken sedermera fått benämningen kronotionde, utgjordes
i äldre tider allmänt efter skylräkning på åkern samt proftröskning. Småningom
infördes likväl så kallade ständiga tiondesättningar, hvarmedelst kronotiondcn
för hvarje hemman eller lägenhet bestämdes till ett visst, af årsväxten
och genom uppodlingar å hemmanets eller lägenhetens egor förökad skörd oberoende,
belopp, och i sednare tider har vid skattläggning af hemman och
lägenheter beloppet af tionden äfven blifvit föreslagen och i sammanhang
med skattläggningen fastställd. Kronotionden är sålunda, om man endast
tager hänsyn till de stadganden, på grund af hvilka den blifvit påförd, att anse
såsom en skatt. Men skyldigheten att densamma utgöra är, likasom i afseende
på räntan här ofvan blifvit omförmäldt, för egarne af de hemman,
hvilka genom köp blifvit Kronan afhända, på grund af köpebrefvens innehåll,
jemfördt med de vid deras utfärdande gällande stadganden i afseende
på kronotiondens utgörande, af privaträttslig natur. Numera är kronotionden,
med undantag af den som åtföljer patronaträtt i vissa församlingar eller
under annan enskild eganderätt innehafves, jemlikt Kongl. förordningen den
23 Juli 1869, likasom räntan, omsatt till penningar, med iakttagande att,

Tiornlen.

40

Anordningarna a
kronotionden.

der ständig tiondesättning icke egt rum eller inom 1870 års utgång blifvit
begärd, tionden vid omsättningen blifvit beräknad till det mått och i de
sädesslag, med hvilka den sednast utgått.

Likasom i afseende på räntan här förut blifvit anfördt, har äfven
kronotionde varit anvisad till embetsmäns aflöning eller andra allmänna
behof, hvilka anordningar, med undantag af tionde, som blifvit vederbörande
hemmansinnehafvare eftergifven, eller som är påförd hemman och lägenheter,
af hvilka något besvär i stället utgöres, eller ock på grund af köp eller byte
med Kronan åtnjutes af enskild person, menighet eller inrättning, jemlikt
högstberörde förordning numera äro till Kronan indragne.

Enligt bilagde sammandrag, N:is 13 och 14, grundade på 1872 års
kronoräkenskaper, utgör kronotionden:

för landsbygden................. 1,376,455: 17.

och för städerna................. 12,794:81. i ,‘589 249* ‘)8

Häraf är anordnad!:

1 :o) Kronotionde, som är vederbörande
tiondegifvare efterskänkt såsom förbättring i
den aflöning, hvaraf de i och för allmän tjenstebefattning
äro i åtnjutande.

Boställstionde:

Fjerde hufvud titeln;

militiestaten......... 1,621: 53.

o

Åttonde hufvudtiteln;

kleresistaten......... 8,772:40.

2:o) Kronotionde, som jemte de hemman,
hvilka den är påförd, innehafves af enskildt
verk, menighet eller inrättning.

Sjunde hufvudtiteln:

af städer tillhöriga hemman

och lägenheter...... 371:19.

Åttonde hufvudtiteln:

af hemman och lägenheter,
tillhöriga:

universiteten........ 401: 59.

elementarläroverken. . . . 204:57.

pedagogier och folkskolor 1: 29.
hospitaler och lasaretter . 1,044: 04.
kyrkor........... 2,995: 29.

Transport

10,393: 93.

5,017: 97.

15,411:90. 1,389,249:98.

41

Transport

3:o) Kronotionde, åsatt hemman och lägenheter,
af hvilka något besvär i stället utgöres: Fjerde

hufvudtiteln:

af rusthåll.................

4:o) Kronotionde, som blifvit hemman
eller lägenheter eftergifven såsom ersättning
för förminskadt egoområde genom kanal- och
väganläggningar:

Sjette hufvudtiteln...............

o --i------------

Återstår såsom Kronan behållet.................1,354,603:51.

I afseende på ifrågavarande anordningar åberopas hvad förut beträffande
anordningarna af räntan blifvit anfördt, med anmärkning, att den
boställstionde, som är innehafvande af vissa militieboställen eftergifven, i
motsats till räntan icke under några förhållanden utbetalas.

Uti ofvanstående redogörelse öfver kronotionden inbegripas icke den Kronotionde,
tionde, som åtföljer patronaträtt till vissa församlingar eller innehafves med «“d«Äuf
eganderätt af enskilde personer. Sådan tionde förekommer endast inom
Skane och har till största delen, medan ännu samma provins tillhörde Danmark,
af dess konungar genom försäljning eller byte och till en mindre
del sedermera af Svenska Kronan genom byte blifvit till enskilde öfverlåten.
Om tillgodonjutande af dessa begge slag af kronotionde äro vederbörande
tiondetagare, jemlik t 8 § af Malmö recess den 18 September 16 (/fö
och 8 § i ridderskapet och adelns privilegier den 16 Oktober 1723, försäkrade,
hvarförutan i särskilda fall tiondetagarnes rättigheter genom Kongl.
bref och resolutioner blifvit bekräftade. Ifrågavarande kronotionde är således
med hänsigt till åtkomsten jemförlig med räntor af skattefrälse natur,
men de i afseende på dessa meddelade, här ofvan omförmälda stadganden
rörande räntornas utgörande, lagfart m. m. äro ej här tillämpliga.

Om utgörande af så väl den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt,
som den, hvilken innehafves under annan enskild eganderätt, äro några
allmänna föreskrifter icke meddelade; dock torde det förtjena att anmärkas,
att Kongl. Maj:t i anledning af väckt fråga, att kronotionden från Stoby
socken borde till patronus utgöras efter räkning och proftröskning, genom
resolution den 22 Mars 1768 förklarat, att, då rättigheten att uppbära kronotionden
ej kunde vara patronus tillständig i annan vidd än såsom den Kronan
tillhörde, i följd hvaraf hans rätt icke blefve kränkt, när han finge
njuta kronotionden till fullo på det sätt, hvarmed Kronan låtit sig nitja, om

G

15,411:90. 1,389,249:98.

18,060: 05.

ll174: 52~ 34,646: 47.

42

hon densamma innehade och uppbure, så skulle allmogen vara berättigad
att i skäppan (d. v. s. efter 1682 års ständiga tiondesättning) erlägga sin
tionde.

Beloppet af den kronotionde, som åtföljer patronaträtt, utgör 1,820
kubikfot 7,-13 kannor råg, 2,270 kubikfot 9,54 kannor korn och 504 kubikfot
1,55 kannor hafre samt motsvarar, efter medeltalet af 1864—1873 årens
under litt. C i markegångstaxorna upptagna medelpris, 10,268 kronor
60 öre.

Den kronotionde åter, som, enligt hvad förberördt är, under annan
enskild eganderätt innehafves, uppgår till 110 kubikfot 7,20 kannor råg,
262 kubikfot 8,48 kannor korn samt 100 kubikfot 5,35 kannor hafre, i
värde efter nyssnämnda medelpris motsvarande 901 kronor 51 öre.

Rustnings- och roteringsbcsvärcn.

Rustnings- och Då, i fråga om uppkomsten af och förhållandet med dessa skyldig ÄE

heter, utredning af särskild! i nåder tillförordnade komiterade blifvit meddelad
uti afgifna underdåniga betänkanden, angående soldathållet, af den 27
Maj 1868 och, angående båtsmanshållet, af den 10 December 1870, torde
det tillåtas mig att, med åberopande i (ifrigt deraf, här endast dels anmärka,
att egarne af de, efter det ständiga knektehållets införande, köpta kronohemman
icke blott genom de allmänna knektekontrakten, utan jemväl på
grund af köpebrefven äro skyldige att fullgöra de hemmanen åliggande
rustnings- och roteringsbesvär, dels ock redogöra för några med nämnde
besvär sammanhang egande omständigheter, som med afseende på nu ifrågasatt
afskrifning af samma besvär synas vara lortjenta af uppmärksamhet,
äfvensom omförmäla de förändringar i fråga om rustning och rotering, som,
sedan berörde utlåtanden afgåfvos, hafva inträffat.

Bland de orter, hvilka vid det ständiga knektehållets inrättande helt
Ajidfgultor i och hållet befriades från rotering eller erhöllo lindring deri och sedermera
åtnjutit en sådan förmån, finnas några, hvilka i ersättning derför utgjort
och ännu utgöra vissa utskylder eller besvär; och förekommer i sådant afseende
:

l:o) Invånarne i Skå, Sånga, Färentuna och Hillersjö socknar, utgö -

43

rande det nuvarande Färentuna härad i Stockholms län, tillförsäkrades genom
Kongl. brefvet den 26 Mars 1617 '') frihet från utskrifning, på det att de
desto bättre skulle kunna uppehålla ängsbergningen å djurgårdarne samt
gärdesgårdar och annat, som vid Svartsjö kungsladugård kunde behöfvas,
hvilken frihet fick tillgodonjutas äfven i afseende å den sedermera uti rikets
flesta landskaper införda roteringen och, jemlikt Kongl. brefven den 23
Januari 1816 och den 30 Januari 1818, ännu fortfar, emot skyldighet att i
stället för ofvanberörde tjenstbarheter utgöra drängespanmål med två tunnor,
hälften råg och hälften korn, samt ett visst antal hjelpodagsverken af hvarje
hemman; varande drängespanmålen sedermera jemlikt Kongl. brefven den 11
Maj 1855 och den 9 November 1871 förvandlad, på sätt om hemmansräntor
är i Kongl kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen
den 23 Juli 1869 stadgadt, hvaremot jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 12
Maj 1857, meddeladt Kongl. kammarkollegium genom skrifvelse från Statsrådet
och Chefen för Kongl. finans-departementet, högstberörda kungörelse
förklarats icke vara tillämplig på hjelpedagsverkena, hvilka fortfarande utgöras
efter markegång. Drängespanmålen uppgår nu till 3,768 kronor 58
öre och hjelpedagsverkena, uträknade efter medeltalet af 1864—1873 årens
markegångspris, till 3,070 kronor 66 öre.

2:o) Garpenbergs socken i Stora Kopparbergs län var från äldre tider
i åtnjutande af befrielse från utskrifning, emot det att hemmansegarne derstädes
för lindrig betalning betjenade Garpenbergs kopparverk med kolning,
vedlcverering, grufarbete och åtskilliga körslor, hvilken frihet vid det ständiga
knektehållefs införande uti Dalarne äfven grundläde befrielse från rotering
och genom Kongl. brefvet den 3 April 1822 bekräftades sålunda, att,
emot det att socknemännen framgent på vanligt sätt betjenade kopparverket,
brukscgaren skulle så väl i fred som krig till Kronan årligen betala eu
summa af 200 riksdaler banko såsom vakansafgift.

3:o) Provinsen Herjeådalen erhöll vid sin förening med Sverige
år. 1645 befrielse från utskrifning, emot erläggande af viss afgift. Denna
frihet bekräftades genom Kongl. resolutionerne den 29 Augusti 1664 och den
30 September 1675 2), då afgiften bestämdes till 900 daler silfvermynt, och har
sedermera, jemlikt Kongl. brefven den 6 Oktober 1772 och den 2 Oktober
1806, fått tillgodonjutas äfven i afseende å det ständiga knektehållet, emot
utgörande af berörde afgift, kallad knekte- eller roteskatt, hvilken endast
drabbar de gamla hemmanen. Äfven nybyggen utgöra, jemlikt Kongl.
resolutionen den 1 Oktober 1754, såsom ersättning för rotefriheten, efter
frihetsårens förlopp, 10 öre silfvermynt för hvarje trög eller 1 2/36 mantal.

1) Författningskommissionen II. p. 1094.

2) D:o II. p. 1092 och 1093.

44

Koi.<-skatten så väl af gamla som nya hemman är i sammanhang med
hemmansräntorna omsatt samt upptages i jordeboken och 1872 års kronoräkenskaper
bland räntan med ett belopp af 603 kronor 92 öre, hvilket uti
åberopade sammandrag öfver räntan är frånräknadt.

4:o) Allmogen i de Sala silfververk anslagna tolf socknar i Westmanland,
innefattande hvad som förr kallades Salbergs län, hade fordom till
skyldighet att till silfververket framforsla knekte- eller grufveved, derstädes
hålla grufvedrängar samt utgöra arbete med konstgrufsbyggnad, dammars
vidmagthållande, årensning, grässkärning, akterkörning, storstockskörsel
med hvad mera dertill hörde, i ersättning för hvilka besvär utskrifningsfrihet
var allmogen medgifven. Åliggandet att hålla grufvedrängar utbyttes
dock emellan åren 1664 och 1682 emot viss afgift, kallad grufvedrängshjelp,
bestående af 2 fjerdingar spanmål samt 8 öre silfvermynt af hvarje
mantalsskrifven mansperson. Ehuru ifrågavarande besvär och afgifter fortfarande
utgjordes, äfven sedan Sala silfververk genom Kongl. transport den
20 Januari 1682 blifvit till enskilde upplåtet, underkastades vid det ständiga
knektehållets inrättande i Westmanland jemväl ofvannämnde socknar rotering,
likväl med den genom Kongl. resolutionen den 22 Februari 1683 *)
medgitna lindring, att derstädes i allmänhet 3 mantal sammansattes om
hvarje rote, under det att inom öfrige delar af provinsen öfver hufvud endast
2 mantal anslogos på roten, hvarförutan äfven, jemlik! nyssberörde
Kongl. resolution samt det af Kongl. Maj:t den 18 April 1698 fastställda
indelningsverk för Westmanlands regemente, allmogen uti ifrågavarande
socknar, med afseende å dess skyldighet att utgöra grufvedrängshjelpo.n, tilldelades
ett understöd för hvarje rote af en tunna kronotiondespanmål och,
i mån som öfverskottet af kronotionden inom hvarje socken härtill icke
lemuado tillgång, i stället 3 daler silfvermynt för hvarje tunna spanmål,
h vilket understöd, sedan indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag, jemlik!
Kongl. förordningen den 23 Juli 1869, blifvit till statsverket indragna,
nu mera af statsmedel utbetalas med värdet å 759 kubikfot 3,70 kannor
spanmal, hälften råg och hälften korn, samt 31 kronor 85 öre i penningar.
Förutnämnde skyldigheter till silfververket utgjordes sedermera äfven, sedan
detsamma genom Kongl. transport den 9 September 174 L blifvit å Sala
bergslag öfverlfttet, och fortforo intill dess år 1802 en förening ingicks
emellan bergslaget och allmogen, hvarigenom allmogens skyldighet, att leverera
knekteved och knektekol, att erlägga de till grufvedrängshjelpen hörande
penningar samt utgöra ofvannämnde arbetsprestationer, upphörde och den i
grufvedrängshjelpen ingående spanmål, sedan beloppet deraf för hvarje socken
uträknats efter medeltalet af 1,733 och 1801 årens grufvedrängs -

1) Riksregistraturet.

45

mantalslängder, till utgörande fördelades på hemmanen inom socknen efter
deras inbördes beskaffenhet och förmåner. Härigenom förvandlades grufvedrängshjelpen
från en personel utskyld till en hemmanen åliggande beständig
utlaga. Denna förening, enligt hvilken sammanlagda beloppet af grufvedrängsspanmålen
uppgick till 518 tunnor, fastställdes genom Kongl. brefvet
den 22 November 1808 för den tid bergslaget efter dåvarande författning
innehade silfververket, med tillägg af den bestämmelse att, i händelse någon
annan anstalt om bergverksrörelsen vid Sala komrne att vidtagas, allmogens
skyldigheter då skulle så regleras, att densamme ej kunde sägas blifva mera
betungad än annan allmoge i länet, hvilken icke vore något bergverk underkastad,
hvaremot det understöd, allmogen i Salbergs län i och för roteringen
åtnjöt, skulle till Kronan indragas och samme allmoge derjemte åtaga sig
full rotering efter de allmänna grunderna för roteringsverket i länet, utan
sådan lindring deri, som förut åtnjutits. Bergslaget uppbär nu mera, jemlik
t Kongl. brefvet den 24 Augusti 1860, grufvedrängsspanmalen i enlighet
med de i Kongl. kungörelserna den 11 Maj 1855, angående de i ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling samt angående sättet
för grundräntors och kronotionde» utgörande, meddelade föreskrifter, med
rättighet att såsom ersättning för den minskning i inkomster, som härigenom
uppstått, af statsmedel åtnjuta ett årligt anslag, motsvarande värdet efter
medelmarkegångspris å 357 kubikfot 5 kannor spanmål, hälften råg och
hälften korn.

Sedan de af bergslaget enligt Kongl. kammarkollcgii kontrakt den 20
September 1748 arrenderade, från Sala, Möklinta, Norrby, Kila, Kumla och
Tärna socknar utgående räntor, med undantag af hvad som motsvarar jordebok»-
och mantalsdagsverkena, jemlikt Kongl. brefvet den 28 Mars 1873
från och med innevarande år äro till statsverket indragna, och bergslagsstyrelsen
hos Kongl. Maj:t gjort underdånig ansökning, att ej allenast de
penningeräntor, som motsvara förberörde dagsverkspenningar från hemmanen
inom Salbergs fögderi, utan äfven grufvedrängsspanmålen måtte mot ersättning
af statsmedel till statsverket indragas, så är, i händelse af nådigt bifall
härtill, den tidpunkt snart inne, då allmogen blifver befriad från alla skyldigheter
till silfververket och de, i ofvannämnda Kongl. bref den 22 November
1803 för sådant fall föreskrifna, här ofvan berörda åtgärder böra vidtagas.

Grufvedrängsspanmålen, 3,263 kubikfot 4 kannor, uppgår, uträknad
efter de penningebelopp, hvarmed densamma under åren 186 1 —1873 blifvit

erlagd, i medeltal till......................... 7,146: 85.

hvaremot de förmåner, som hemmansegarne i stället åtnjuta, bestå af:
ersättning för ofvannämnde 7 59 kubikfot 8,to kannor spanmål efter samma
medelpris................................ 1,663: 2.

Transport 1,663: 2.

46

Rotar anslagna
för andra
ändamål än
rikets försvar.

Transport 1,663

forsellön derå............................. 00

penningar................................ 31

samt lindring i roteringen, hvilken för de inom ifrågavarande
tull socknar varande 163 rotar, af en af Kong!. Maj:t den 31
December 1803 förordnad kommission till utredande af åtskilliga
förhållanden med silfververket, blifvit beräknad utgöra omkring
63 rotar, hvarå värdet efter 1864 —1873 årens medelmarkegångspris
för vakant soidatrote inom länet uppgår till.........7,581:

2.

75.

85.

4-2.

Härtill skulle äfven kunna
sättning, som, enligt hvad ofvan
utbetalas för grufveflrängshjelpens

Sammanlagdt 9,337: 4.

läggas värdet efter medelpris å den erär
nämndt, af statsmedel till bergslaget
förminskning genom dess omsättning, i
enlighet med grunderna i ofvan åberopade Kongl. kungörelse, med 782 krono:''
92 öre.

5:o) Då provinsen Dalarne under Konung Carl XI:s regering åtog sig
att öka antalet soldater vid det ständiga knektehållet derstädes till 1,200
man, befriades Sårna, Idre och Hede byalag i Österdalarne, i anseende till
deras aflägsenhet, trän uppsättande af dem påförde 3 soldater, hvaremot
samme byar, jemlikt Kongl. brefvot den 26 Januari 1684 1) samt 2:a punkten
i knektekontraktet med allmogen i Dalarne den 12 Januari 1728 2), årligen
skulle betala 80 daler kopparmynt för hvarje rote till Elfdals sockne -

män, hvilka

atogo

sig att, då krig inträffade, anskaffa och underhålla de

soldater, som meranämnde byalag eljest borde uppsätta. Med nämnda belopp,
hvilket i nu gällande mynt för alla tre rotarne motsvarar 40 kronor,
utgår jemlikt Kongl. brefvet den 30 November 1824 ersättningen fortfarande
till Elfvedals socken.

På sätt komiterade i ofvan åberopade betänkande den 27 Maj 1868
i underdånighet omförmält, hade genom Konung Gustaf II Adolfs memorial
för etadsrådet i Göteborg den 23 Februari 1624 ''■'') knektarne inom Säfvedals
härad, 48 man, blifvit öfverlåtne åt staden för att derstädes hålla vakt,
så att borgerskapet dermed icke måtte besväras. Sedan, vid det ständiga
knektehållets införande i häradet, dervarande krono- och skattehemman
blifvit indelade till 44 rotar och frälsehemmanen till 4 rotar, förklarades genom
Kongl. brefven den 3 och 13 April 1691 4)> att knektarne för kronooch
skatterotarne fortfarande skulle få förblifva under staden till vakt och

1) Gahm Persson I. 361.

2) Författningskommissionen II. 1322.

3) Riksregistraturet.

4) Gahm Persson II. 477, 479.

47

publike byggnaders förrättande, “medan Elfsborgs läns regemente dem förutan
ändå blifver l ,200 rotar komplett41; men de inom häradet varande frälserotarne
indrogos från staden och förenades med Elfsborgs regemente. Roteringsprestationen
af berörde 44 rotar utgöres ännu till Göteborgs stad.

Sedan Rikets Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdag beslutat, att
all inom riket befintlig dittills oroterad jord, med undantag af sådana boställen,
som i tjenst varande militärer innehade, skulle med extra rotering
beläggas, utfärdade Kongl. Maj:t den 5 Februari 1811 för tillförordnade
kommissarier instruktioner, i enlighet hvarmed denna rotering verkställdes,
men de upprättade roteringsförslagen vunno icke fastställelse. Efter det frågan
ånyo förevarit vid flera påföljande riksdagar, förordnade Kopgl. Maj:t
genom instruktion och bref den 20 December 1825, dels att ordinarie rotering
skulle påföras all dertill skyldig jord, hvilken’dittills icke fått sådan
rotering sig ålagd, och dels att privilegierad jord skulle extra roteras. Verkställigheten
häraf uppdrogs åt för ändamålet tillsatte roteringskommisioner,
hvilkas förslag till rotemantal och roteindelning af Kongl. Maj:t fastställdes
åren 1886—1851, med undantag dels för Stora Kopparbergs län, hvarest
jemlikt Kongl. brefvet den 21 December 1826 så väl den ordinarie som
den extra roteringen blifvit uppskjuten, intill dess egodelningsförrättningarne
inom länet blifvit afslutade, dels ock för Westerbottens och Norrbottens
län, hvarest särskilda stadganden i afseende på sättet för den nya ordinarie
roteringens påförande blifvit meddelade.

Efter år 1851 har föreskriften i högstberörde instruktion af den 20
December 1825, att förslag till rotemantal och roteindelning skall uppgöras af
en kommission, endast i ett fall blifvit tillämpad, nemligen i afseende å de
1017/8 mantal inom Axbergs, llofsta, Kils, Glanshammars och Ringkarleby
socknar i Örebro län, Indika förut utgjort åtskilliga tjenstbarheter till Dyka
svafvelbruk, men jemlikt Kongl. brefven den ol Januari och den 4 Juli
1868 blifvit derifrån befriade, mot skyldighet att utgöra ordinarie rotering,
hvilken, föreslagen till 50 soldatrotar, ännu icke är af Kongl. Makt fastställd.

I fråga åter om sättet för åsättande af rotering å sådana vid ofvannämnde
allmänna roteringsförrättningar icke ifrågakomma till belägenheten
spridda hemman och lägenheter, Indika, vare sig genom befrielse från utgörande
af vissa allmänna besvär, för hvilka roteringsfrihet förut åtnjutits,
eller ock af annat skäl, blifvit underkastade skyldigheten att utgöra ordinarie
rotering, är genom Kongl. brefvet den 29 Maj 1860 och Kongl.
kammarkollegii cirkulärbref den 20 Juli samma år förordnadt, att uppskattningen
och förslaget till rotctaxation skall verkställas af vederbörande
kronofogde och häradsskrifvare med biträde af två nämndemän; att efter
det instrumentet deröfver tillika med vederbörande hemmansinnehafvares

Extra rotering
samt ny ordinarie
rotering.

48

Soldatrotfiringen
inom
Westerbottens
och Norrbottens
län.

förklaring1 till Kong!. Maj:ts befallningshafvande inkommit, Kongl. Majt:s
befallningshafvande genom utslag, som Kongl. kammarkollegii pröfning underställes,
skall taxeringsförslaget afgöra; samt att, då vid skattläggningar en
jordlägenhet åsättes roteringsskyldigt hemmantal, äfven deltagande i rotering
skall af skattläggningsmännen föreslås.

Om hvarje särskild roteringsförrättning, som i enlighet härmed blifvit
verkställd och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvad, har Kongl.
kammarkollegium meddelat utslag, som blifvit Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
understäldt, hvarefter ärendet blifvit af Kong!. M.aj:t slutligen afgjordt.

Hvad särskildt Westerbottens och Norrbottens län angår, så förekommer:
att-sedan allmogen i Westerbotten genom kontrakt den 6 April 164'',)
åtagit sig att hålla ett regemente af 1,056 man, verkställdes vid tiden för
det ständiga knektehållets införande i riket roteindelning inom detta landskap,
och det deröfver upprättade roteringsverk fastställdes af Kongl. Maj:t
den 0) December 1695; att en rotejemkning företogs år 1765, men att äfven
det roteringsverk, som i enlighet dermed upprättades, småningom blef
allt mera olämpligt derutinnan, dels att, i mån som nya hemman uppstodo,
hvilka, i öfverensstämmelse med stadgandet uti 77 § af Kongl. resolutionen
på allmogens besvär den 29 November 1756, skulle till de gamla rotarnes
biträde i det ordinarie knektehållet indelas, rotesammansättningen kunde på
ett med afseende å hemmanens läge beqvämligare sätt än förut anordnas,
dels ock att roteringsbesväret med hänsigt till hemmanens beskaffenhet och
förmåner blef för de roteringsskyldige ojemnt, allt efter som ett hemman genom
uppodlingar förbättrades mera och ett annat mindre; att med anledning
häraf, och sedan regementet genom 1809 års fredsslut med Ryssland förlorat
Ilo rotar, vid 1818 och sedermera äfven vid 1826 samt 1828—1830
årens riksdagar fråga väcktes om en ny jemkning rotarne emellan, hvilket
hade till påföljd att Kongl. Maj:t den 26 April 1866 anbefallde en provisionel
rotejemkning inom Westerbottens och Norrbottens län och, för komiterade
till dess verkställande, samma dag utfärdade instruktion; att, efter det
Westerbottens regemente icke långt derefter blifvit fördeladt i två fältjägarekårer,
Westerbottens och Norrbottens, bestående den förra af 460 och den
sednare af 486 man, för dessa kårer särskilda provisionel» roteringsverk
upprättades, hvilka i hufvudsakliga delar af Kongl. Maj:t fastställdes jemlikt
bref den 25 Augusti 1846. Enligt dessa roteringsverk hade roteringsbrister
vid båda fältjägarekårerna uppstått, utgörande vid Westerbottens
omkring 166 och vid''Norrbottens 156,25 rotar, till ersättande hvaraf genom
utgörande af effektiv rotering eller erläggande af vakansafgift anvisades, dels
de före nyssnämnde dag i skatt ingangna och vid jemkningen rotemantal
åsätta hemman, dels ock de hemman, som efter samma dag ingått eller
ino-iime i skatt, intill dess rotebristerne kunde blifva fullständigt ersatte.

49

hvarefter de Överskjutande vakansafo-ifterne skulle ingå till statsverket. Sedermera
liar väl rotering- blifvit påförd åtskilliga hemman, till en början på
grund af högstberörde instruktion af vederbörande taxerings- och pröfningskomitéer,
och derefter i den ordning förut åberopade Kongl. bref af den 2!)
Maj 1860 föreskrifver, men de af den nyroterade jorden inflytande vakansafgifterne
äro ännu icke tillräckliga att ersätta de befintliga roteringsbristerne,
hvilka utgöra för Westerbottens fältjägarekår omkring 66 rotar
och för Norrbottens fältjägarekår 71 rotar.

Yid så väl soldat- som båtsmanshållet fullgöras rustnings- och roteringsbesvåren
för åtskilliga nummer samt roteringsskyldiga, men i rotar icke
indelade hemman och lägenheter medelst erläggande af vakansafgifter, b vilka
ingå än till statsverket och än till regementena eller äro anvisade till bestridande
af några för försvarsväsendet erforderliga utgifter, och torde i afseende
härå följande förtjena att bemärkas.

l:o) De med rusthållarne vid de afsutna kavalleriregementena ingångna
och för Kongl. andra lifgrenadierregementet samt Kong!. Westgöta regemente;
till och med år 1870 samt för Kongl. lifregementets grenadierkår
och Kongl. Smålands grenadierbataljon till och med år 1871 gällande
vakanskontrakt, hvarmedelst rusthållarne förbundit sig att, emot befrielse
från skyldigheten att hålla häst och sadelmundering för hvarje rusthåll, till
statsverket betala vid de båda nyssnämnda regementena samt Kong], lifregementets
grenadierkår 7 V2 tunnor eller 47 kubikfot 2,to kannor och vid
Kongl. Smålands grenadierbataljon 7 tunnor eller 44 kubikfot 1 kanna
spanrnål, hälften råg och hälften korn, som erläggt s med penningar af de
fl oste efter medelmarkegångspris och af de öfrige efter årlig markegång,
hafva, efter vederbörande rusthållares hörande, jemlik t Kongl. brefven den 27
December sistlidet och den 60 Januari innevarande år förklarats skola fortfarande
lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda i nåder förord
nadt, dock med undantag för 10 rusthåll vid Kongl. Westgöta regemente
och (åt rusthåll vid Kongl. Smålands grenadierbataljon, rörande h vilka, enär
innehafvarne deraf vägrat att ingå på någon vidare förlängning af de med
dem afslutade kontrakt utöfver år 1873, Kongl. Magt uti förstberörda bref
i nåder anbefallt åsättande af ordinarie rotering samt rustnings- och augmentsräntornas
indragning till statsverket.

2:o) Vid samtliga indelta kavalleri- och infanteriregementen äro, på
grund af Kongl. brefven den 26 Mars och den 21 Maj 1831 samt don 30
Juni 1832, åtskilliga nummer ställda på vakans, i ändamål att med derför
inflytande afgifter bereda tillgångar till aflöning för underofficerare, gevärshandtverkare,
spol m. m. De med rust- och rotehållarne härom upprättade
kontrakt få, enligt sist åberopade Kongl. bref, omfatta en tid a!'' högst
femton år.

Vakansafgifter.

50

3:o) Sedan, på grund af Kongl. brefven den 6 Juni och den 10
Augusti 1826, med samtlige rotehållare vid förste majorens kompani samt
rotehållarne för 25 rotar vid Kalix kompani af då varande Westerbottens
regemente, nu mera Norrbottens fältjägarekår, kontrakt för 20 års tid blifvit
afslutade om roteringens fullgörande genom erläggande af vakansafgift
till bildande af en fond för underhållet af en kavalleritrupp vid rikets norra
gräns, har, jemlikt Kongl. brefven den 14 November 1846 och den 16
Mars 1847, med ofvanbemälde rotehållare nya vakanskontrakt afslutats för
50 års tid, räknad från sistnämnde års början, med fem års uppsägning å
så väl Kronans som rotehållarnes sida samt emot skyldighet för de sistnämnde,
att i vakansafgift årligen utgöra fem tunnor riadt afradsgildt korn
för hvarje hel rote, att in natura eller med penningar efter årlig markegång
för länet, dock högst med 33 riksdaler 16 skillingar banko, utgöras.
Sedan samtlige rotehållare i riket, jemlikt Kongl. kungörelsen den 23 Mars
1858, blifvit befriade från det bidrag till soldatbeklädnadens underhåll, som
de förut varit skyldige att utgifva, har, på grund af föreskriften i nämnda
Kongl. kungörelse, från här ifrågavarande vakansafgift afräknats värdet af
samma bidrag, i följd hvaraf vakansafgiften nu mera nedgått till omkring
44 kronor för hvarje rote. Den fond, till hvilken, enligt hvad förberördt
är, de på grund af de första vakanskontrakten erlagda utgifter ingått, står
nu mera under Kongl. statskontorets vård och egde vid 1873 års utgång
en kapitalbehållning af 226,191 kronor 96 öre. Af de vakansafgifter åter,
som enligt de sednaste kontrakten inflyta, användes en del, motsvarande
afgifterna för 99 rotar, till det i Hernösand förlagda batteri af Kongl. Svea
artilleriregemente, och återstoden, utgörande afgifterna för 16 rotar, ingår,
jemlikt Kongl. brefvet den 27 Juli 1847, till Kongl. Norrbottens fältjägarekårs
löningsfond.

4:o) Vid Södra Möre indelningskompanier i Calmar län anslogs vid
indelningstiden såsom tillgift åt rusthåll, hvilkas ränta icke uppgick till det
belopp, som för en båtsmans underhållande ansågs tillräckligt, bland annat
af presternes utlagor 180 daler 16 öre 8 penningar silfvermynt, men enär
detta '' understöd icke var underkastadt förvandling efter markegång, blefvo
de rusthåll, hvilka åtnjöto tillgift af presternes utlagor, i jemförelse med
andra, som uppburo sina tillgift,sräntor af hemman efter markegång, i mån
af penningevärdets fäll småningom vanlottade. Till afhjelpande af detta
missförhållande föreskrefs, i sammanhang med åtskilliga andra för jemkningen
af båtsmansindelningen i Södra Möre meddelade bestämmelser, genom Kongl.
brefvet den 13 December 1825, att ofvannämnde af presternes utlagor anvisade
tillgiftspenningar skulle i 9 särskilda rotar indelas, samt att dessa
rotar tills vidare skulle få vara vakanta emot erläggande, såsom vakansafgift,
af merbcrörde 180 daler 16 öre 8 penningar. Härigenom minskades

51

nummerstyrkan vid lista kompaniet till 266, vid 2:dra till 277 samt vid
Malje till 241) man; och utgör den vakansafgift, som på grund häraf för
ifrågakomna 9 rotar till statsverket erlägges, 90 kronor 26 öre.

5:o) Med anledning af hvad förbemälde komiterade, i sitt underdåniga
utlåtande den 10 December 1870 angående båtsmanshållet, anfört rörande
den betungande fattigvård, som genom båtsmansrustningen i Blekinge län
och Södra Möre härad af Calmar län tillskyndades dessa orter, har Kongl.
Maj it, efter Riksdagens hörande, jemlikt bref den 10 Maj 1872 i nåder
medgifvit att, tills vidare och intill dess Kongl. Majit kan finna skäligt
annorlunda i nåder förordna, båtsmansnummer inom så väl Blekinge som
Södra Möre må, i den mån de genom båtsmäns afgång blifvit lediga, dock
ej inom någon socken öfver halfva antalet, sättas på vakans för en tid af
tio ar, derest rusthållarne förklara sig villige att för hvarje år erlägga såsom
vakansafgift ett belopp, svarande i Blekinge emot medeltalet af de sednast
förflutna 10 årens markegång för en vakant indelningsbåtsman, minskadt
med 5 kronor, och i Södra Möre efter det värde, hvartill kostnaden
för en båtsman blifvit uppskattad i den ordning, Kongl. brefven den 13 December
182.) och den 20 December 1836 bestämma; och skola de inflytande
afgifterna ingå till statsverket för att användas till förökande antingen
af flottans matroskår eller varfvens arbetsstyrka, på sätt af Kong]. Majit
kan varda bestämdt. Vid innevarande års början hade de rustande, för 169
nummer inom Blekinge och för 243 nummer inom Södra Möre, begagnat
sig af denna tillåtelse.

Bio) På Wisingsö äro hemmanen till ordinarie båtsmanshåll indelade,
men de derstädes varande 6 rotar få, jemlikt Kongl. brefvet den 14 Augusti
1750 B, beständigt vara vakante, emot en årlig afgift i fredstid af *15
daler och under krig af 30 daler silfvermynt, hvilken afgift nu erlägges
med 7 kronor 50 öre för hvarje rote.

7:o) Enligt den reglering af det ordinarie båtsmanshållet i städerna,
som genom Kongl. brefvet den 21 September 1839 fastställdes, utgjorde
nummerstyrkan i sin helhet 879 man, men uppgår nu med iakttagande af
några mindre förändringar, som sedermera inträffat, till 879,a nummer, af
hvilka 779,41 nummer, på grund af Kongl. brefvet den 25 Maj 1824, tills
vidare äro ställde pa vakans emot afgifter, hvilka, enligt föreskrifterne i
Kongl. brefven den 21 Maj 1816 och den 5 Augusti 1817, skola motsvara
hela beloppet af kontanta lönen samt årliga markegångsvärdet i hvarje län
å ej mindre .de persedlar, båtsmannen är berättigad att åtnjuta, än äfven
under fredstid, och da hela båtsmanshållet icke behöfver uppfordras, en
tredjedel af årliga beldädnadskostnaden för äretjenst och en tredjedel af

1) Författningskommissionen II. 1412.

52

Understöd till
rusthfill och
rotar.

kostnaden för de persedlar, hvilka båtsmannen erhåller, då lian till handräckning
är uppbådad, samt under krigstid, då hela båtsmanshållet beständigt
maste vara i tjenstgöring, hela beklädnad skostnaden, hvaremot befrielse
då atnjutes för handräckningsbeklädnaden. Återstående 100 nummer, för
hvilka Stockholms stad utgjort effektiv rotering, ställdes äfven jemlikt Kongl.
brefvet den 14 November 1842 på vakans tills vidare, och utgöres vakansafgiften
jemlikt Kongl. brefvet den 31 Mars 1853 med belopp, som motsvarar
de vilkor och persedlar, kompaniet före indragningen åtnjutit. Beräknade
efter medeltalet för åron 1864—1873 uppgå vakansafgifterna för
städernas båtsmanshåll, enligt bifogade sammandrag N:o 15, till 61,722 kronor
12 öre.

8:o) Af den nyroterade jorden fullgöres i allmänhet ro terings besväret
genom erläggande af vakansafgift, hvilken, enligt Kongl. krigs- och kammarkollegiernas
kungörelse den 25 Februari 1835 och Kongl. kammarkollegii
kungörelse den 9 Oktober samma år, skall vid de årliga markegångssättningarne,
efter de för hvarje ort upprättade, af Kong]. Maj:t fastställda allmänna
kontrakt och öfrige gällande stadganden för roteringsbesvärets utgörande,
bestämmas samt vara roteringsbesväret fullt motsvarande. Undantag
härifrån åro dock medgifna i så måtto, dels att utsockne frälsehemman i
Hallands län, utgörande sammanlagdt 289,695 rotemantal, jemlikt Kongl.
bref ven den 10 Oktober 1848 och den 18 April 1854 få ständigt, så i fredssom
krigstid, hållas vakante, med förbindelse och rättighet för hemmansegarne
att för deras andelar i rotarne erlägga endast hälften af det belopp,
hvartill vakansafgiften för en båtsman i länet uppgår, dels ock att de hemman
inom atskillige f. d. privilegierade tackjernsbergslager, hvilka, så länge
privilegierna funnos qvar, endast voro påförde extra rotering, jemlikt förut
åberopade Kongl. kungörelse den 9 Juni 1871, i sammanhang med befrielse
från utgörandet af tackjernstionde samt skatte- och hyttegälsjern, blifVit
ålagde bland annat ordinarie rotering efter det rotetal, hvartill de redan
voro extra roterade, till hälften emot annan roterad jord inom samma län.
Bilagde sammandrag N:o 16 redogör så väl för antalet rotar, hvaraf den
nyroterade jorden består, som beloppet af de deraf till statsverket utgående
vakansafgifter, hvilka, uträknade efter medeltalet af 1864—1873 årens
markegångspris å vakant soldat- eller båtsmansrote, utgöra för soldathållet
64,660 kronor 1 öre och för båtsmanshållet 48,586 kronor 63 öre.

För så väl rustningsinrättningen som rotehållet har understöd eller
ersättning dels vid indelningstiden, dels ock sedermera blifvit anvisadt; och
förekommer i afseende härå:

l:o) Såsom förut är anfördt frinjutas rusthållshemmanens till rustningen
anvisade räntor och kronotionde fortfarande af de rustande, hvaremot
räntor och kronotionde, som från andra hemman och lägenheter förut ut -

53

gjorts till rusthåll, jemlik t Kongl. förordningen den, 23 Juli 1869 nu mera
äro indragne till statsverket, hvarifrån rusthallarne åtnjuta ersättning töi de
anvisade räntorna och tiondeanslagen efter årligt medelmarkegångspris med
tillagd författningsenlig forsellönsersät-tning å spanmalen. Med båtsmansrustningen
i Södra Möre härad eger dock i detta hänseende ett skiljaktigt
förhållande rum i så måtto, att de augmentsliemman, hvilka, i anseende till
vare sig deras aflägsna belägenhet eller, emedan de åro indelade pa fieie
rusthåll, ej kunna i mån af hemmanens dalertal, jemfördt med rustningsstammens
vid indelningen beräknade dalertal, effektivt i rustningen deltaga,
jemlikt Kongl. brefven den 13 December 1825 och den 20 December 183b
må, utan afseende å persedelvärdet af augmentsräntan, här kallad tdlgiftsränta,
erlägga densamma i förhållande till dess dalertal, jemfördt med dalertalet
af öfrige till samma rusthåll anvisade rustnings- och tillgiftsräntor, etter
ett hvarje gång för fem års tid bestämdt värde a hvad en båtsmans hela

rustning årligen kostar. ...

2:o) Vid åtskilliga regementen och kårer af det roterade infanteriet,
har understöd tilldelats vissa svaga rotar så val af räntor och kronotionde,
hvilket understöd nu mera likaledes ersättes af statsmedel efter medelmarkegångspris
med tillägg åt lorsellönsorsåttning, som äfven eljest åt statsmedel;
och har understöd af sistnämnda beskaffenhet jemväl kommit rustliållsinrättningen
i Blekinge till godo.

3:o) Jemlikt de af Kongl. Maj:t fastställda längder öfver den nya
ordinarie roteringen, hafva de flesta kaplansboställen blifvit befriade från dem
förut åliggande effektiv rotering, och ehuru jemväl sedermera dylik befrielse
kommit åtskilliga kaplansboställen till del, qvarstå dock ännu i oidinaiie
rotering några sådana boställen, hvilka, likasom de i gammal rotering förut
deltagande, inom Jönköpings och Kronobergs län belägna hemman, hvilka
genom laga kraftvunnet beslut fått en del kaplansboställens rotering på sig
flyttad, erhålla full ersättning för denna rotering med det belopp, hvartill
afeifterne för vakant soldat- eller båtsmansrote i markegångstaxorna upp o tages.

4:o) I sammanhang med ordnande af fragan om ofri mans frälsehemmans
i Göteborgs och Bohus lån beskattmngsförhallanden, hai Kongl.
Maj:t, jemlikt bref den 20 Mars 1863 förordnat, att båtsmansroteringen för
dessa hemman skall blifva oförändrad, dock att de hemman, som äro roterade
högre än efter 3 mantal på roten, böra i mån af denna högre rotering
undfå ersättning eller vederlag af de, jemlikt markegångstaxan utaf vakanta
rotar utgående utgifter.

5:o) Vissa hemman inom Offerdals socken af Jemtlnnds län hafva,
jemlikt Kongl. brefvet den 30 Maj sistlidet år, i anseende till sin svaghet
fatt roteringsskyldigheten nedsatt från omkring 7,io till 2,46 rotar, med fin -

Skyldigheterne
nf den extra
roterade jorden.

Frälse rusttjensten.

Beräkning af
kost nåd em e för
rustnings- och
rote ringshes
vä ren.

piigtelse att . fortfarande tills vidare utgöra roteringsbesväret oförminskadt
emot; ersättning för skilnaden, 4,64 rotar, af de vakansafgifter, som utgöras
af nyroterad, men till effektiv rotering icke indelad jord inom provinsen.

Do.. skyldigheter,. som åligga den extra roterade jorden, bestå, enligt
ikets Ständers beslut vid 1809 och 1810 årens riksdag, jemfördt med Kongl
brefven den . 9 Juli 1811 och den 9 Juni 1813, i skyldigheten att, så snart
riket med krig hotas eller oroas, genast uppsätta och med beklädnad förse manskap.
För största antalet rotar kommer dock, i händelse af krig, det extra
roteringsbesväret att, jemlik! med rotehållare, på grund af KonM. brefven
den to Maj 1831, den 34 Mars 1833 och den 14 Maj 1847, afslutna kontrakt,
fullgöras genom presterande af hästar.

Frälserusttjenstbesväret, i afseende å hvars uppkomst och beskaffenhet
komiterade. för utredning al frågan angående rustnings- och roteringsbesvären
vid .soldathållet meddelat erforderliga upplysningar, fullgöres enligt
gällande bevillningsförordning genom erläggande af bevillning, som är fastställd
för hemman och lägenheter af allmän frälse natur, med undantag af
de Danviks hospital tillhöriga, i rikets gamla provinser till 30 öre af hvarje
rusttjenstmark, för insockne hemman i Skåne till 5 kronor 31 öre, i Blekinge
till 5 kronor samt i Halland och Bohus län till 4 kronor 84 öre af
helt förmedladt mantal och i lika förhållande af mindre hemmansdelar samt
föi fiälselågenheter i^ sistnämnde fyra provinser till 53 öre för hvarje tunna
hardt korn af den åsätta, räntan. För rå och rörs samt insockne hemman
eilägges hälften af hvad för allmänt frälse och utsockne frälse är bestämdt,
och skola förutnämnde bevillningsafgifter upphöra till hälften, då rustningen
uppsattes.

Hvad derefter angår kostnaderne
hafva, till grund för merbemälda

för rustnings- och roteringsbesvären,
komitéers beräkningar i detta hänoch
Chefen för Kongl. landtförsvarssamt
af Herr Statsrådet och Chefen

sa

seende, tjenat de af Herr Statsrådet
departementet den 14 Augusti 1867
för Kongl. sjöförsvars-departementet den 11 Juni 1869 infordrade, sqvadronsoch
kompanivis upprättade specifika uppgifter ej mindre om ryttarens, soldatens
eller båtsmannens förmåner af rusthållaren eller rotehållaren, än ock om
utgifterna utaf de för regementenas eller kåremes räkning på vakans ställda
nummer. Vid granskning af dessa uppgifter befunnes do likväl, isynnerhet
i fråga om rust- och rotehållares kostnader för torpens
byggnadernos underhåll, äfvensom torpens afkastning
större olikheter, än som af olika ortförhållanden kunde
symes vara föranledda, dels af de olika synpunkter, ulrtI1 V1U

deras afgifvande utgått, dels ock af verkligt missförstånd eller felaktig upp att

bereda större likformighet vid

brukning samt torpsig
emellan, förete
förklaras, och hvilka
från hvilka man vid

skattning, hvarföre komiterade

afsigt

00

beräkningarne af rustnings- ooh roteringskostnaderne delvis följde andra
grunder. Dessa äro dock olika för soldat- och båtsmanshållet derutinnan:

att värdet ä mulbete, vedbrand och gärdselfång vid soldathållet blifvit
beräknadt med ledning af gällande markegång för vakant soldatrote, men
vid båtsmanshållet i enlighet med kompaniuppgifterna;

att rust- och rotehållares kostnad för brukning af den till torpen
hörande åker vid soldathållet blifvit beräknad till 1 krona per qvadratref,
men vid båtsmanshållet, med stöd af hushållningssällskapens uppgifter, från
80 öre till 2 kronor 50 öre för hvarje qvadratref, dock så, att inom samma
kompani brukningskostnaden för all åker beräknats till lika belopp;

att rust- och rotehållares kostnad för byggnad och underhåll af torphusen
vid soldathållet blifvit värderad, med ledning af markegången för
vakansafgifterna, från 10 kronor till 12 kronor 50 öre för hvarje torp, men
vid båtsmanshållet upptagen till de af hushållningssällskapen uppgifna medelvärden
å nybyggnadskostnaden för ett båtsmanstorp, fördelade på det antal
år, hvarunder, enligt markegångstaxorna, torpbyggnaden må anses ega bestånd
; samt

att beräkningen af torpens behållna afkastning vid soldathållet blifvit
verkställd på det sätt att, sedan dels torpens areal i åkerjord jemte antalet
vinterfödda kreatur upptagits till visst värde i behållen afkastning, utgörande
för åkern minst 1 krona 25 öre och högst 2 kronor 25 öre, för hvarje ko
20 kronor och för hvarje får 3 kronor, samt från sammanlagda beloppet
deraf värdet af soldatens hemkall i hö och halm blifvit afdraget, dels ock
utan sådant afdrag torpens areal i åker, äng och hagmark blifvit, med ledning
af hypoteksföreningarncs värderingstabeller, åsatt visst kapitalvärde,
åkern från 25 till 50 kronor samt ängen och hagmarken från 5 till 25
kronor, af hvilket värde 5 procent upptagits såsom behållen afkastning,
medeltalet efter dessa båda beräkningsgrunder blifvit såsom behållen afkastning
upptaget, hvaremot vid båtsmanshållet behållna afkastningen af åkern,
på grund af hushållningssällskapens derom meddelade uppgifter, upptagits
från 3 kronor till 5 kronor 50 öre för hvarje qvadratref samt ängen och
hagmarken beräknats till en behållen afkastning af 50 öre per qvadratref;
varande härvid iakttaget, att samma värde utan afseende på åkerns beskaffenhet,
hvarom förberörde uppgifter icke lemna någon upplysning, beräknats
för all torpåker inom hvarje regemente, kår eller båtsmanskompani.

Dessutom förete om förmälda uppgifter i de delar, de tjenat till grund
för komiterades beräkningar, skiljaktigheter, bestående deruti:

att årskostnaden af städja vid både rusthålls- och rothållsinfanteriet
upptagits till Y''54, men vid det berustade kavallerist äfvensom vid batsmanshållet
till y20 af det belopp, hvartill denna utgift vid antagandet af ryttare,
soldat eller båtsman uppgår; samt

56

att värdet a hemkallet, bestående af spanmål, viktualier, hö, halm m. m.
för soldathållet upptagits efter 1866 och för båtsmanshållet efter 1868 års
markegångspris.

Till följd af de olika beräkningsgrunder, som sålunda antagits, är
någon jemförelse mellan de i komiterades ofvanberörda underdåniga betänkanden
beräknade kostnader för soldathållet och för båtsmanshållet i sjelfva
verket icke möjlig. En likformig uppskattning af dessa kostnader är, under
förutsättning att rustnings- eller roteringsbesväret för hvarje nummer vid så
vål soldathallet som batsmanshallet kommer att bestämmas till ett visst
värde, hvarefter den afskrifning, hvarom nu är fråga, kommer att fortgå,
således nödig, och då det torde finnas föga utsigt att utan betydligare tidsutdrägt
och omkostnader erhålla nya uppgifter i förevarande hänseende,
hvilka i någon afsevärd man åro tillförlitligare än de ofvannämnda, helst
då fråga är om naturaprestationer, hvilkas riktiga uppskattning i penningevärde
alltid blifver vansklig, stundom omöjlig att åstadkomma, har jag, för
beräkning af. de rustnings- och roteringsbesvären åtföljande kostnader, trott
mig, med hufvudsakligt stöd af merberörda uppgifter och betänkande!!, kunna
antaga följande grunder:

Städja och lega. Årskostnaden deraf beräknas till y20 af det belopp,
som vid antagandet af ryttaresoldat eller båtsman enligt uppgifterna utbetalas.

Lön lika med uppgifterna.

Hemkall bestående af spanmål, viktualier, hö, halm m. m., beräknas
efter medeltalet af 186T—1873 årens markegångspris.

Mulbete, vedbrand och gärdselfång. Då rusthållarens eller rotehållarens
kostnader härför måste vara större eller mindre, allt efter som den till
torpet hörande utmark erbjuder soldaten eller båtsmannen tillgång till dessa
förmåner, har jag ansett något visst medelvärde derå för hvarje torp icke
böra antagas, utan uppgifterna böra, i fråga härom, följas.

Skjuts och qvarnresor lika med uppgifterna.

Torpets brukning. Rusthållarens eller rotehållarens kostnad derför
beräknas efter visst pris för hvarje qvadratref åker, och upptages brukningskostnaden
inom de tre Småländska länen, hvad soldathållet angår, lägre än
annorstädes inom riket, af den orsak, att den till soldattorpen inom nämnda
län ^ hörande äng och hagmark enligt uppgifterna är af jemförelsevis stolt
omfång, sa att antagas kan, att soldaten åtminstone i vissa fall kan med
egna dragare besörja åkerns brukning.

Torpets nybyggnad sand den underhållsskyldighet, som åligger rusthållaren
eller rotehållaren. I afseende på kostnaderne härför följas äfven
för båtsmanshållet de prisbestämmelser, hvilka af komiterade för rustningsoch
roteringsbesvären vid soldathållet blifvit antagna.

57

Torpets behållna afkastning beräknas till visst belopp för hvarje
qvadratref åker samt äng och hagmark, hvilka båda sistnämnda ej kunna
särskiljas, enär de i uppgifterne blifvit sammanförde i en kolumn.

Beklädnad, remtyg och beväpning vid kavalleriet samt det berustade
infanteriet, ryttarehästens underhåll sand sadelmundering. Kostnaderne
härför beräknas efter de värden, som af komiterade för utredande af frågan
om rustnings- och roteringsbesvären vid soldathållet blifvit antagna.

Remontering. Enär, jemlikt räkenskaperne för åren 1863—1872, kostnaderne
vid artilleriregementena för remontering, beräknade efter utgifterne
för inköp af hästar med afdrag af hvad som influtit genom försäljning af
de kasserade, i medeltal uppgår till omkring 400 kronor för hvarje häst,
beräknas kostnaden för remontering vid de indelta kavalleriregementena till
nämnda belopp, hvilket, under antagande att tjenstetiden för kavallerihästar
i allmänhet är 10 år, motsvarar en årlig remonteringskostnad af 40 kronor.

Trosspassevolansafgiften vid det berustade kavalleriet och infanteriet
upptages till det belopp, hvarmed densamma författningsenligt utgår.

Ersättning för förbrukad exercisammunition, hvilken utgift endast
förekommer vid Kong!, andra lifgrenadierregementet, beräknas efter hvad
som i detta afseende blifvit af de rustande under åren 1863—1873 i medeltal
utbetaldt.

Hingsthållning. Kostnaderne härför, hvilka i uppgifterna från en del
regementen och kårer icke finnas angifnn, uppskattas sålunda, att remonteringskostnaden
anses motsvara dubbla och underhållskostnaden det med hälften
förhöjda beloppet af hvad för remontering och hästens underhåll vid kavalleriet
här ofvan är antaget.

B eklädnadser sättning en vid båtsmanshållet upptages till det belopp,
hvarmed den sednast utgått, med iakttagande vid rotehållet att, då denna
ersättning endast utbetalas hvart tredje år vid uppfordring, tredjedelen deraf
såsom årskostnad beräknas.

Hästvakansspanmålen upptages i värde efter medeltalet af 1864—1873
årens medelmarkegångspris.

Afgifterna för vakanta rusthåll eller rotar vid regementen och kårer
upptagas i enlighet med de genom Herr Statsrådets cirkulärbref den 0 sistlidne
Maj från chefsembetena infordrade uppgifter och vid rusthållskompanierna
i Blekinge och Södra Möre, med undantag för ofvannämnde af presternes
såsom tillgiftspenningar anvisade utlagor i Södra Möre bildade 9
rotar, efter de uppgifter, som från Ivongl. flottans station i Carlskrona blifvit
meddelade.

Till vidare redogörelse för de antagna värdena å de med rustningsoch
roteringsbesvären förenade prestationer, får jag bifoga tvänne deröfver
upprättade tabeller N:is 17 och 18.

» 8

58

För beräkningen å andra sidan af det understöd, som för rustningsoch
roteringsbesvären kommer vederbörande till godo, hafva nedannämnde
grunder blifvit följda.

Kantor och kronotionde af rusthållares eller rotehållares egna hemman
beräknas till det belopp, hvarmed de, enligt Kongl. förordningen den 23
Juli 1869, i räkenskaperne upptagas.

De ersättningar, som utbetalas från statsverket i stället för indragna
augmentsräntor och kronotiondespanmål samt afskrifne qvarnräntor, upptagas
efter medelvärdet af 1864—1873 årens medelmarkegångspris med tillagd
forsellön å spanmålen.

Rustnings- och roteringsunderstöd, som i öfrigt utgår af statsmedel,
beräknas, för så vidt detsamma är bestämdt i spanmål eller annan hufvudräntepersedel,
jemväl efter samma pris.

Ersättningar, som utbetalas till hemman, hvilka äro berättigade till full
godtgörelse för hela eller en del af det roteringsbesvär, dem åligger, uträk-,
nas efter värdet i medeltal för åren 1864—1873 af afgiften för vakant
soldat- eller båtsmansrote.

Med iakttagande häraf har jag upprättat bifogade sammandrag, Nas
19—24, öfver kostnaderne för rustnings- och roteringsbesvären vid samtlige
regementen, kårer och båtsmanskompanier, hvaraf inhemtas, att dessa kostnader
utgöra:

för det berustade kavalleriet.......... 1,234,646: 61.

„ „ infanteriet.......... 928,737: 07. g 163 383- 68

„ det roterade kavalleriet (Jemtlands häst jägarekår).

................. 52,632: 46.

„ det roterade infanteriet........... 2,994,494: 70. 3 047 127* 16

„ det berustade båtsmanshållet........ 238,863: 51.

„ det roterade „ ........ 419,830:46. 658,693:97.

eller sammanlagdt 5,869,204:81.
Läggas härtill följande roteringsbesväret motsvarande

utskylder:

a) Vid soldathållet:

Yakansafgiften från Garpenbergs socken . . . 300: —

Roteskatten i Herjeådalen............ 603: 92.

Grufvedrängshjelpen från Salbergs fögderi i
Westmanlands län, beräknad efter medeltalet
af 1864 —1873 årens medelmarkegångspris
å spanmål, ........... 7,146:85.

Transport 8,050:77. 5,869,204:81.

#

59

i.

Transport

Yakansafgifterne af rotarne uti Sårna, Idre

och Hede byalag af Österdalarne.....

Koteringskostnaderne för de Göteborgs stad
anslagna 44 rotar inom Säfvedals härad,
hvilka kostnader, beräknade efter medeltalet
af 1864—1873 årens markegångspris
å vakant soldatrote, uppgå till . . .
Förslagsvis beräknad vakansafgift efter nyssnämnde
medelmarkegångspris för de 11
rusthåll vid Kongl. Westgöta regemente
och Kongl. Smålands grenadierbataljon,
hvilka skola underkastas ordinarie rotering
.....................

Vakansafgifterna af den nyroterade jorden efter
samma medelmarkegångspris.......

8,050: 77. 5,869,204: 81.
40: —

4,971: 56.

678: 50.

64,660:01.

78,400: 84.

bJ Yid båtsmanshållet:

Värdet å drängespanmålen och hjelpedags -

verkena i Färentuna härad, efter 1864—

1873 årens medelmarkegångspris å de

sistnämnda,................. 6,838: 66.

Vakansafgifterna för de å Wisingsö varande

6 rotar................... 45: —

Vakansafgifterna för städernas båtsmansrotering,
efter hvad som under åren 1864—1873

blifvit i medeltal erlagdt,......... 61,722: 12.

Vakansafgifterna för den nyroterade jorden, efter
nyssnämnda års markegångspris i medeltal
för vakant båtsmansrote,........ 48,586: 63.

c) Den bevillning, som i stället för frälser usttjenstbesväret
utgöres, enligt sammandrag öfver 1873 års taxeringslängder
...............................

117,192: 41.
68,658: 33.

så utgör totalvärdet af rustnings- och roteringsbesvären . . . 6,133,456: 39.

Afräknas härifrån dels räntor och kronotionde, hvilka
i och för rustningen eller roteringen frinjutas, dels ock
understöd och ersättning, som från statsverket för samma

ändamål utbetalas:

vid det berustade kavalleriet med....... 555,332: 82.

„ „ d:o infanteriet „ ....... 827,905:42.

Transport 1,383,238:24. 6,133,456:39.

60

Understödskassor
för roteliållet.

Transport 1,383,238: 24. 6,133,456: 39.
det vid roterade kavalleriet med ....... 7,163: 38.

„ „ d:o infanteriet * ....... 38,015: 44.

„ „ berustade båtsmanshållet ....... 99,846: 03. ^ 528 263- 09

så uppgå de kostnader, som drabba rust- och rotehållare för
ifrågavarande besvär, till..................... 4,605,193: 30.

Uti ofvan upptagna understöd äro jemväl inräknade de statsmedel,
som utgå till nedannämnde för rotehållare vid Kongl. Westmanlands regemente
samt Kongl. Jemtlands häst- och fältjägarekårer till lättnad i roteringsbesväret
bildade kassor, nemligen:

l:o) Westmanlands knektelegomedelskassa, hvilken blifvit bildad till
förmån för 932 rotar vid berörda regemente medelst statsanslag, som genom
särskilda knektekontrakt af den 20 November 1685 r) blifvit beviljadt och
fortfarande utgår. Utur denna kassa, hvilken vid sistlidet års utgång egde
ett räntebärande kapital af 464,558 kronor 52 öre, erhålla vederbörande
rotehållare jemlikt nämnde knektekontrakt och Kongl. brefvet den 13 Februari
1836, vid antagandet af soldat, legohjelp med 75 kronor, hvarförutan,
enligt Kongl. brefvet den 31 Mars 1853, kostnaden för trossens fortskaffning
från kompanitrossbodarne till regementsmötesplatsen får, så vidt denna kostnad
eljest skulle drabba de i kassan delegande rotehållare, af samma kassas
tillgångar bestridas.

2:o) Jemtlands roteringskassa. Jemlikt Kongl. brefvet den 24 Mars
1692 * 2) anslogs till understöd för Jemtlands dåvarande kavallerikompani 6
daler silfvermynts ränta för hvarje rusthåll. Af den genom dessa medel
inrättade så kallade reservmedelskassan jemte andra af Kongl. Maj:t anvisade
tillgångar bildades, jemlikt knektekontraktet för Jemtland den 8 Oktober
1851 och Kongl. brefvet den 6 April 1852, Jemtlands roteringskassa,
hvilken sedermera, enligt Kongl. brefvet den 16 Juli 1861 och Kongl.
reglementet den 30 December 1864, fördelades emellan Jemtlands häst- och
fältjägarekårer efter nummerstyrkan, så att den förra erhöll 16/37:delar och
den sednare 21/37:delar af samma kassa. Dess inkomster bestå nu mera,
sedan vissa indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag blifvit till statsverket
indragna, dels af statsanslag dels ock af räntor å kassans utlånta
kapital och användas dels till årligt roteringsunderstöd med 20 kronor för
hvarje enkelt nummer vid fältjägarekåren och med samma belopp för hvarje
kavallerinummer eller dubbelrote, dels ock vid anskaffning af nummerhäst

!) Författningskommissionen II. 1230.

2) Gahm Persson. III. 40.

61

till remonteringsbidrag med 250 kronor. Kassans räntebärande tillgångar
utgjorde vid 1873 års utgång 150,501 kronor 28 öre.

I öfrigt hafva, på sätt komiterade för utredande af frågan om rustnings-
och roteringsbesvären vid soldathållet närmare upplyst, i följd af
föreskrifter i knektekontrakten eller vid roteringens inrättande, några till
understöd vid roteringsskyldighetens fullgörande afsedda kassor af rotehållarne
sjelfve blifvit bildade. Ilit hänförliga äro Stockholms och Upsala
''läns enöreskassor samt uddemantalskassorna i Gefleborgs län, hvilka, enligt
hvad som inhemtas af 5:te punkten i Kongl. förordningen angående det
vissa knektehållet i Upsala och Stockholms län den 4 November 1725 och
Kongl. instruktionen den 7 Augusti 1855 för förvaltningen af uddemantalskassorna,
äro att anse såsom rotehållarnes enskilda tillhörighet.

Efter* att nu hafva sökt meddela så fullständig utredning rörande
grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären, som jag med hänsigt
till den ifrågasatta afskrifningen af dessa utskylder och besvär trott vara
nödig, torde det tillåtas mig att undersöka, i hvad mån de skiljaktiga förhållanden,
som förefinnas i afseende på grundskatternas samt rustningsoch
roteringsbesvärens tillkomst och fortvaro för olika slag af hemman och
lägenheter, må föranleda olika bestämmelser rörande vilkoren för dessa skatters
och besvärs borttagande.

Vid betraktande af statens rätt gent emot beskattningsföremålet, finner
man att, såsom förut är nämndt, tillkomsten af så väl räntan som kronotionden
af de gamla skatte- och frälsehemmanen icke eger sin grund i någon statens
eganderätt till dessa hemman, utan endast i samhällsmedlemmarnes
skyldighet, att hvar och en i mån af sin förmåga lemna bidrag till uppfyllande
af det allmännas behof, hvilka bidrag, ifrån att ursprungligen hafva
varit någorlunda lika fördelade, småningom och sedan flere århundraden tillbaka
blifvit fastade vid den jord, af hvars afkomst den skattskyldige erlade
sina utlagor. Hvad åter de till skatte eller frälse köpta kronohemmanen
beträffar, har köparen för sig och sina rättsinnehafvare vid köpet iklädt sig
skyldigheten att utgöra de dessa hemman åliggande utlagor. Denna skyldighet
är af privaträttslig natur och statens rätt till utskylderne af dessa hemman
är närmast jemförlig med hvarje enskild persons, till sin i fast egendom
intecknade fordran. Men för bedömande af föreliggande fråga, är det
icke tillräckligt, att endast ur rättslig synpunkt betrakta skyldigheten för

Om Yilkoren för
grundskatternas
samt rustningsoch
roteringsbesvärens
borttagande.

62

ifrågavarande hemman att utgöra grundskatterne. På sätt förut är nämndt,
utgjorde i äldre tider och långt innan dessa hemman ännu voro staten afhända,
aboerne till Kronan städja, afrad och kronotionde. Hvad städjan
angår, upphörde i allmänhet efter hand skyldigheten att sådan utgöra och,
hvad afraden vidkommer, var densamma redan vid tiden för de första jordeböckernas
upprättande jemförlig med räntan af de gamla skattehemmanen i
det afseendet, att kronoåboens afrad öfver hufvud var till beloppet lika beständig
som skattemannens skatt och, när någon förhöjning af utlagorna befanns
nödvändig och på riksdagarne beviljades, skedde sådant icke genom
vare sig alradens eller räntans tillökande, utan genom påförande af nya skattetitlar,
dervid skattehemmanen och de åt åboer upplåtna kronohemman ansågos_
lika. Om kronotiondens utgörande hafva enahanda föreskrifter ständigt
varit gällande för så väl skatte- som kronohemman.

Ahll var kronoåboens besittningsrätt till hans hemman i äldre tider
osäker, men rättigheten att uppsäga honom till afflyttning begagnades i allmänhet
icke från statens sida, så vida icke hemmanet behöfdes för något
allmänt ändamål eller åboen uraktlåt att bebygga och häfda hemmanet enligt
lag eller att betala utskylderne, hvilken sistnämnda försummelse af skattemannen
för honom medförde skatterättens förlust. För närmare tfå hundrade
år sedan fick emellertid, i sammanhang med indelningsverkets inrättande, en
del af kronoåboerne och ett århundrade sednare alla kronoåboer ständig besittningsrätt
till sina hemman, hvarmedelst staten afgtod från dispositionsrätten
öfver desamma intill dess de tilläfventyrs blefvo åbolediga. I mån
som åborätten sålunda blef betryggad, tillgodosågs äfven allt mera den åboen
redan vid början af adertonde århundradet tillerkända förmånsrätt att framför
andra få köpa sitt hemman till skatte, hvarigenom han kunde bereda sig
fullkomlig likställighet med egarne af de gamla skattehemmanen.

Dessa under loppet af flere århundraden utbildade förhållanden, sammanställda
med den omständigheten att någon egentlig skilnad emellan de
gamla skattehemmanen och de hemman, som blifvit af åboerne till skatte
köpta, i fråga om statens rätt till utskylder, i allmänna föreställningssättet
nu mera icke finnes, synas påkalla, att dessa sistnämnda hemman vid grundskatternas
afskrifning anses lika med de gamla skattehemmanen.

^Oberäknadt ofvannämnde öfverlåtelser af hemman och lägenheter till
kronoåboer, har staten, på sätt förut är anfördt, sedan år 1809 jemväl afhändt
sig eganderätten till fast egendom, hvilken icke varit under stadgad
åborätt upplåten. I afseende å hit hänförliga egendomen förekommer: att,
sa vidt desamma blifvit å auktion till den högstbjudande försålde, de åsätta
och ofta till beloppet af det för egendomen förut utgjorda arrende uppgående
räntorna äfvensom kronotionden, der sådan varit påförd, uppenbarligen måst
i icke ringa grad nedtrycka köpeskillingsbeloppet; att eganderätten till en

63

del af dessa egendomar kommit i enskild persons ego utan någon köpeskilling,
med förbindelse allenast att erlägga åsätta utskylder; samt att, oberäknadt
den till belopp af sex års räntor efter kronovärde erlagda skatteköpeskillingen
för rekognitionshemmanen, dessa hemmans räntor, hvilka tillkommit
i stället för den stubböresafgift eller det arrende, som förut erlagts
, för nyttjanderätten till de skogar, hvaraf hemmanen blifvit bildade, jemte

den till beloppet alltid obetydliga kronotionde!! af samma hemman nu mera,
sedan jernverkens skyldighet att erlägga tackjernstiondc samt skatte- och
hyttegälsjern upphört, utgör den enda ersättning staten åtnjuter för de
betydande skogar, som blifvit jernverken under eganderätt upplåtna.

Om på grund häraf någon eftergift af räntor och kronotionde å ifrågavarande
egendomar icke skäligen bör ega rum, är det likväl, under förutsättning
att grundskatterna i allmänhet varda afskrifne, föga lämpligt att
för dessa jemförelsevis få egendomar bibehålla skyldigheten att utgöra
grundskatt, hvarföre vederbörande egare torde böra lemnas öppet att derifrån
vinna befrielse emot ersättning, hvilken med afseende derpå, att grundskatternas
inlösen icke kan åvägabringas utan egarnes samtycke, bör blifva
så billig, att någon fördel för egarne derigenom kan erhållas och inlösnin>
gen såmedelst af alla antagas.

Yäl har komitén för utredande af frågan om grundskatternas inlösen
i sitt den 18 Juni 1866 afgifna underdåniga betänkande föreslagit, att den
del af räntan, som då ansågs böra få aflösas, skulle kapitaliseras efter sex
procent, d. v. s. beräknas till ett kapital 162/3 gånger sitt belopp, och jordägare,
hvilken icke föredroge att på en gång erlägga hela summan, tillåtas
afbörda sig densamma genom årlig afbetalning under tolf på hvarandra följande
år af två gånger beloppet af den ränta, som finge aflösas; men då
den tillåtelse, som genom lag af den 17 December 1836 i Norge meddelades,
att inlösa jordeboksrättigheterna genom att på en gång inbetala deras
sextondubbla belopp, synes hafva blifvit föga begagnad, enär dessa afgifter,
hvilka år 1841 upptogos till 19,971 speciedaler, enligt “Oversigt over
Kongeriget Norges indtsegter i aaret 1871“ då ännu uppgingo till omkring
19,486 speciedaler, torde, så vidt det må vara tillåtet att häraf hemta nå,
gon ledning i nu förevarande fråga, inlösningen böra ställas billigare, än

hvad ofvanbemälde komité föreslagit, och medgifvas jordegaren emot vilkor,
att han antingen på en gång inbetalar en summa, motsvarande femton gånger
den grundskatt, som skall aflösas, eller ock under tio på hvarandra" följande
år erlägger grundskattens dubbla belopp, i hvilken händelse staten
för årsbetalningens fullgörande bör ega lika säkerhet som för grundskattens
utbekommande. Det sistnämnda sättet, för inlösningen är visserligen för den
skattskyldige icke fullt så fördelaktigt som det förstnämnda, men torde än -

64

dock kunna anses stå till detta i lämpligt förhållande med afseende på det
ökade besvär, som genom efter hand skeende afbetalningar förorsakas.

Hvad derefter angår kronoegendomar, så utgöras i allmänhet icke för
dem, som äro för statsverkets räkning utarrenderade, några räntor, hvaremot
de om dessa egendomar upprättade arrendekontrakt vanligen tillförbinda
arrendatorerne att utgöra kronotionde, der sådan är åsatt. Detta stadgande
i arrendekontrakten, hvilket qvarstår från den tid kronotionden var anvisad
till löntagare eller enskildt verk, menighet eller inrättning, kan nu
mera, sedan kronotionden jemväl å ifrågavarande egendomar blifvit till statsverket
indragen, uteslutas i de arrendekontrakt, som hädanefter upprättas.
Emellertid och som nyssberörda föreskrift i nu gällande arrendekontrakt
måste antagas hafva föranledt motsvarande nedsättning i arrendebeloppen,
synes ifrågavarande utskyld böra oafkortadt erläggas, så länge de arrendekontrakt,
uti hvilka kronotiondens utgörande föreskrifves, gälla, hvarefter
afskrifning på en gång bör ega rum.

För åtskilliga, enligt nu gällande lönestater för indelta arméen, till
bestridande af erforderliga aflöningar anvisade och i staterne till viss afkastning
upptagna egendomar, hvilka af vederbörande boställsdirektioner utarrenderas,
erlägges till statsverket stundom någon del af räntan och, der
kronotionde är åsatt, jemväl denna utskyld, hvaremot återstoden är anordnad
det regemente eller kår, som åtnjuter arrendet. Dessa grundskatter
synas, utan rubbning i totalbeloppet af det, regemente eller kår anvisade
statsanslag, lämpligen kunna ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, så
vida, i sammanhang härmed, penningeanslagen för vederbörande regementen
eller kårer minskas med ett mot den Kronan behållna räntan och kronotionden
svarande belopp och boställsdirektionerne berättigas att, i de fall,
der de af dessa utfärdade, nu gällande arrendekontrakt ålägga arrendatorerne
att utgöra ränta eller kronotionde, uppbära och för regementets eller
kårens räkning använda dessa utskylder.

A militie- och civilboställen tillgodonjuta innehafvarne i allmänhet
räntorna, hvilka, för så vidt de äro boställsinnehafvarne anordnade, kunna
utan någon förlust för statsverket på en gång afskrifvas, under förutsättning
att, der aflöningen, bestående af boställsränta, boställsafkastning och penningar,
är i stat till visst belopp bestämd, såsom boställsafkastning upptages
sammanlagda beloppet af hvad som hittills beräknats såsom boställsränta
och boställsafkastning. Då, hvad särskildt civila boställen vidkommer,
boställsinnehafvaren eller hans arfvingar äro skyldige att från och med månaden
näst efter den, hvarunder han från tjensten afgår, intill den t Januari
det år, fardagstiden löper till ända, så länge tjensten är ledig, till
statsverket, och sedermera till den nye tjensteinnehafvaren utgöra boställsräntan,
hvilken stundom uppgår till en jemförelsevis stor del af boställets afkastning,

65

stundom inskränker sig till en obetydlighet deraf, så blifver, i händelse
boställsräntan uteslutos ur jordeböcker och räkenskaper samt stater, all
kontroll (ifver det belopp, hvarmed samma ränta i nyssberörde fall bör utgöras,
omöjlig. För afhjelpande af denna olägenhet synes, i likhet med
hvad för militieboställen är i Kongl. brefvet den 2 Februari 1833 i afseende
å räntans utgörande uti här ifrågavarande fall stadgadt, lämpligen böra föreskrifvas,
att under tjenste- och fardagsår, sedan boställsinnehafvare från
tjenst afgått, en fjerdedel af boställets i stat upptagna afkastning skall
i stället för boställsränta utgöras, med rättighet dock för nu varande
innehafvare att varda bibehållne vid hittills gällande föreskrifter i detta
hänseende.

Afskrifning af Kronan behållna räntor samt kronotionde å ifrågavarande
boställen torde biira ske på en gång, helst sådant icke behöfver
föranleda förlust för statsverket eller förändring i beloppet af aflöningsförmånerne,
om samtidigt med afskrifningen boställenas i stat upptagna afkastning
ökas och den kontanta aflöningen minskas med ett emot dessa
utlagor svarande belopp.

Bland ecklesiastikboställena äro kyrkoherdarnas fria från så väl ränta
som kronotionde, hvaremot för kaplansboställen en del af räntorne oftast
upptages såsom innehafvarne anordnad.

Enahanda är förhållandet med räntorna å de hemman och lägenheter,
hvilka äro anslagne enskildt verk, menighet eller inrättning. Ifrågavarande
räntor, hvilka således i verkligheten icke utbetalas, böra så mycket heldre
från jordeböcker och räkenskaper uteslutas, som derigenom icke inträder
någon annan förändring än en förenkling i nuvarande bokföringssätt. Hvad
åter Kronans behållna räntor och kronotionde af nyssnämnde boställen och
egendomar angår, finnes icke någon sådan utväg, att för deras eftergifvande
bereda statsverket ersättning, som här ofvan i fråga om Kronans behållna
räntor och kronotionde af militie- och civilboställen blifvit föreslagen, men
då fördelen af grundskatternas eftergifvande å kaplansboställen skulle tillgodokomma
komministrarne, hvilka äro jemförelsevis svagt aflönade, och å
enskilda inrättningars hemman anstalter, hvilkas utveckling och bestånd staten
alltid befrämjat, synes, med afskrifningen af grundskatterna för dessa egendomar,
böra förfaras i likhet med hvad för skatte- och frälsehemman i allmänhet
må varda stadgadt.

Någon eftergift af ränta eller kronotionde för sådana egendomar, som
äro under stadgad åborätt upplåtna, synes så mycket mindre böra medgifvas,
som statens eganderätt till desamma derigenom skulle blifva ännu
mera betydelselös än don i verkligheten redan är. Grundskatterna å dessa
egendomar böra dessutom bibehållas, intill dess skattelösen eger rum, äfven
af det skäl att, om åboerne endast genom skatteköp kunna komma i åtnju 9 -

G6

tände af de fördelar, grundskatternas afskrifning erbjuda, det är antagligt
att skatteköpen af de jemförelsevis få, ännu återstående, under stadgad åborätt
upplåtne egendomar komma att fortgå vida hastigare än hittills.

Någon afskrifning synes icke heller böra medgifvas dels för de skogsräntor,
som äro åsatte de sågverken i de norra provinserna upplåtna stockfångstområden,
med afseende ej mindre å vilkoren för dessa räntors tillkomst,
än ock derå, att samma räntor, i jemförelse med skogsalstrens nu
mera ökade värde, äro obetydliga och således icke betungande samt dessutom
underkastade förhöjning, i händelse berörde områden framdeles skulle
befinnas lemna större afkastning än vid upplåtelsen blifvit beräknad, dels
ock för räntorne utaf de inom de norra länen på obestämd tid upplåtna
mindre lägenheter, hvilka räntor, likasom nyssnämnde skogsräntor, snarare
hafva egenskapen af arrende än af ränta och derföre torde i räkenskaperna
böra redovisas under titel arrende.

Såsom förut är nämndt har staten, genom försäljning eller byte, till
enskilde öfverlåtit dels räntor af skattehemman, dels ock uti Skåne kronotionde.
Skyldigheten, att utgöra ifrågavarande räntor och kronotionde, är
utan tvifvel så mycket mera tryckande för de skattdragande, som dessa icke
kommit i åtnjutande af den lindring, som genom de i sednare tider verkställda
omsättningar af grundräntor och kronotionde kommit öfrige skattskyldige
jordegare till del. Då ofvannämnde försäljningar och byten, förutan
hvilka merberörde räntor och kronotionde ännu i dag fått utgöras till
Kronan, icke varit beroende af jordegarnes samtycke eller i något afseende
för dem medfört någon fördel, synes rättvisan fordra, att de hemman, af
hvilka dessa utskylder utgå, lika väl som de skattehemman, hvilkas räntor
staten behållit, böra komma i åtnjutande af den afskrifning, hvarom nu är
fråga. Yarder en sådan afskrifning beslutad, bör likväl ränteegaren eller
tiondetagaren, hvars åtkomst grundar sig på köp eller byte med staten,
hållas skadeslös, i hvilket afseende och då rånte- och tiondeegare uppbära
sina räntor och tionde in natura eller efter årligt markegångspris samt de
förre, enligt hvad förut är upplyst, hafva andra, ränteeganderätten åtföljande
rättigheter, hvilkas värde icke låter sig genom uträkning bestämma, samma
räntor och kronotionde, sedan genom Kong!. kammarkollegium blifvit utredt,
att de af staten blifvit till enskilde öfverlåtne, torde böra af staten inlösas,
de förra efter 1872 års taxeringsvärde och den sednare kapitaliserad efter
en räntefot af fem för hundrade, med användande af medeltalet utaf 18Gd—
1878 årens medelmarkegångspris med tillagd forsellönsersättning af 8 öre
kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre. Skulle åter
rånte- eller tiondeegaren icke åtnöjas med förutnämnde lösningspris, eller är
räntan i 1872 års taxeringslängder icke till värde upptagen, torde lösningspriset
böra bestämmas af tre gode män, af hvilka staten och rånte- eller

67

tiondetagare]! utse en hvar och domstolen i orten den tredje. De sålunda
inlösta räntorna och kronotionden böra sedermera omsättas, enligt grunderne
i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23
Juli 1869, samt till statsverket utgöras enligt de föreskrifter, som må varda
meddelade för andra skattehemmans räntor och kronotionde, hvilka komma
i att afskrifvas.

Någon skyldighet att inlösa frälseskattehemmanens räntor, hvilkas tillkomst
grundar sig på öfverenskommelse mellan enskilde, bör deremot staten
icke vidkännas, och böra dessa räntor, för så vidt de äro i jordeböcker och
räkenskaper upptagna, derutur uteslutas.

Ehuru frälseränta till sin natur icke är att betrakta annorlunda än
som ränta på ett ouppsägbart kapital, för hvilket den egendom, hvarifrån
räntan utgår, häftar, har den dock, såsom förut är nämnd t, på grund af
gällande lagstiftning hittills ansetts såsom fast egendom samt fått lagfaras,
på sätt om jord finnes stadgadt. Frälseränta erbjuder, på grund häraf,
egaren större säkerhet än lös egendom af hvad beskaffenhet som helst och
är derjemte i afseende på förvaltningen särdeles beqväm. Att under sådana
förhållanden frälseränteegarne i allmänhet äro benägne att försälja sina räntor,
är föga antagligt, och nu gällande stadgande, att vid försäljning utom
de slägtskapsleder, inom hvilka börd förut egde rum, af så väl frälseräntor
som de hemman, från hvilka de utgå, hembud i ena fallet till jordegaren
och i det andra till ränteegaren skall ske, torde, i följd deraf, endast långsamt
komma att minska antalet af dessa räntor. Varder emellertid grundskatternas
afskrifning af Konung och Riksdag beslutad och blifva i sammanhang
härmed de frälseräntor, som utgöras af skattefrälsehemman, af
staten inlösta, synes det icke vara lämpligt att endast till förmån för egarne
af frälseskatteräntor bibehålla en lagstiftning, hvilken hvilar på de grundsatser,
som hittills varit gällande i fråga om grundskatt å jord, likasom det
äfven torde vara nödvändigt att förebygga uppkomsten af nya frälseräntor.
Hvad nu är stadgadt derom, att frälseränta skall anses såsom fast egendom,
torde derför böra upphäfvas likasom Kongl. kungörelserna den 17 Maj 1861
och den 11 September 1863, angående försäljning till skatte såväl af de Danviks
* hospital tillhöriga, med ständig städje- och besittningsrätt upplåtna hemman

och lägenheter som af de Halländska kyrkohemmanen; lärande, då fråga
om försäljning af dessa hemman uppstår, i likhet med hvad beträffande
hemman tillhöriga akademier, skolor och andra fromma stiftelser än de här
ofvan nämnda, eger rum, Kongl. Maj:ts nådiga beslut för hvarje särskild!
fall böra afvaktas. Frälseränteegarne torde dock böra lemnas tillfälle att
genom inteckning i den egendom, från hvilken räntan utgår, förvara sin
rätt, framför alla andra inteckningsinnehafv.are, till densammas fortsatta åtnjutande.

68

Då proa temos utlagor, med undantag af den jemförelsevis obetydliga
del af desamma, som motsvaras af de förra boskapspenningar, hvilka kunna
sägas åligga prestgårdarne, utgå af presternes inkomster af församlingarne
och sålunda på det hela icke äro att anse såsom grundskatt, synas dessa
utlagor, enligt bifogade sammandrag Nio 25 uppgående till 20,306 kronor
76 öre, utan afseende på huruvida grundskatterna komma att afskrifvas eller
icke böra eftergifvas på en gång, helst presterskapet för sina inkomster
derförutom erlägger bevillning i likhet med andra medborgare, hvilka hafva
inkomst af kapital eller arbete, samt omförmälda utlagor drabba de skattskyldige
högst ojomnt, enär en del kyrkoherdar samt alla komministrar
äro derifrån helt och hållet befriade och å andra sidan några få kyrkoherdar
äro påförda så stora utlagor, att de medtaga en icke obetydlig del af
inkomsterna.

Om ock skyldigheten att utgöra rustnings- och roteringsbesvären för
olika slags hemman, enligt hvad förut är nämndt, kan anses vara af skiljaktig
beskaffenhet, torde med afseende derpå, att dessa besvär uteslutande
tillkommit för landets försvar, desammas aflyftande ock böra göras beroende
deraf, att en ny, på andra grunder byggd betryggande härordning varder
antagen och genomförd. Från donna grundsats synes något annat undantag
icke böra ega rum än att de 9 båtsmansrotar inom Södra Möre härad
af Kalmar län, hvilka, på sätt förberördt är, blifvit åtskilliga kyrkoherdar
derstädes ålagde emot befrielse från utgörande af presteutlagorne, af samma
skäl som för afskrifning af presternes utlagor förut äro anförde, böra försvinna
och skyldigheten att för desamma erlägga vakansafgift i följd deraf
genast upphöra.

Det torde icke kunna förnekas, att grundskatternas samt rustningsoch
roteringsbesvärens afskrifning, med hänsigt till de skäl Riksdagen i
ofvan åberopade underdåniga skrifvelse den 24 Maj sistlidet år anfört, är
önskvärd. Eftergifvandet af dessa besvär förutsätter dock, att en för landets
sjelfständighet betryggande härordning varder antagen och att densammas
bestånd varder befästad genom grundlagsbestämmelse, motsvarande hvad nu
i 80 § Regeringsformen för indelningsverket är stadgadt. Med afseende
derjemte ej mindre å nödvändigheten för landet att icke vid något tillfälle
sakna försvar än ock å Statens behof af inkomster samt de skäliga anspråken
hos de samhällsmedlemmar, hvilka för sin egendom äro befriade
från grundskatt eller endast betala bevillning för inkomst, att icke genom
ifrågavarande eftergift blifva underkastade ökad beskattning, bör äfven, på
sätt Riksdagen jemväl förutsatt, ifrågavarande afskrifning endast ske efter
hand och på det sätt, att skyldigheten att effektivt utgöra rustnings- och
roteringsbesvären under afskrifningstiden qvarstår, intill dess efter Kongl.
Majäs nådiga bepröfvande indelt regemente, kår eller båtsmanskompani må,

i mån sotn den nya arméorganisation, som varder antagen, kan träda i
verkställighet, förminskas eller upplösas, samt att afskrifningen icke fortgår
hastigare än att öfrige ordinarie statsinkomster jemte den förhöjda bevillning,
som bör åläggas jordbruksfastighet, må antagas komma att i motsvarande
grad ökas.

Enligt nu gällande bevillningsförordning erlägges såsom bevillning för
jordbruksfastighet 3 öre och för all annan fastighet äfvensom frälseränta,
hvilken kapitaliseras å fem procent, 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af
uppskattningsvärdet, hvarförutan, enligt hvad förberört är, särskild bevillning
i stället för rusttjenst utgöres af vissa fastigheter. För all inkomst,
vare sig af kapital eller arbete, erlägges deremot bevillning med en procent
al behallna inkomstbeloppet, från hvilken bevillning jordbruksnäring är befriad,
såsom beskattad efter annan, här ofvan anförd grund. Sålunda erlägges
för jordbruksfastighet af exempelvis 100,000 kronors värde i bevillning
30 kronor, under det bevillningen för annan fastighet af lika värde utgör
50 kronor eller lika mycket, som erlägges för 5,000 kronors inkomst
af kapital eller arbete. Då man torde kunna antaga att egaren af en jordbruksfastighet,
om han bortleger densamma, såsom arrende i allmänhet fordrar
och äfven erhåller en summa, motsvarande fem procent af fastighetens värde,
samt att han, om han sjelf brukar fastigheten, för detta sitt besvär påräknar
och erhåller godtgörelse genom den högre inkomst, som fastigheten utöfver
den nyssnämnda bör lemna, så har jordbrukaren hittills ej allenast varit befriad
från bevillning för inkomsten af sitt arbete utan äfven i jemförelse
med andra fastighetsegare åtnjutit lindring i fastighetsbevillningen. Om sådant
med afseende på det system för den direkta beskattningen i öfrigt, som
för närvarande är rådande, hvad de med grundskatt belagda jordbruksfastigheter
angår, är både billigt och rättvist, inträder ett annat förhållande
sedan afskrifningen af grundskatterna börjat. Ivomme äfven då de nu gällande
föreskrifter för bevillningens utgörande att bibehållas, skulle ändamålet med
grundskatternas afskrifning förfelas och man åter erhålla en i afseende å
beskattning privilegierad klass, nemligen fastighetsegarnes. Enligt allt antagande
skulle då förr eller sednare den tid inträda, när den grundskatterna
nu vidlådande, allmänt öfverklagade olägenheten, att trycka den skattskyldige
ojemnt och i vissa fall hårdt, komme att gälla i afseende å bevillningen,
helst om densamma i följd af iråkade olyckor eller andra orsaker blefve i
någon väsendtlig mån förhöjd. Följden häraf skulle, samhället till skada,
blifva tvister om grunderne för bevillningens utgörande.

De fördelar, man genom grundskatternas borttagande åsyftar att vinna,
synas af dessa skäl endast kunna i det fall uppnås, att en gemensam grund,
nämligen inkomsten, antages för bevillningens utgörande, hvilket för fastig -

70

hetsegaren skulle medföra en fördel, som han nu saknar, bestående deruti,
att bevillningen lämpades efter den årliga afkastningen.

Till följd af bestämmelserna i 9 och 14 §§ af riksdagsordningen i
afseende på valrätt och valbarhet till riksdagsman samt för att tjena till
ledning vid uppskattning af inkomst utaf fast egendom, äfvensom för statistiska
ändamål, bör dock föreskriften i 3 § 1 mom. af bcvillningsförordningen,
att fast egendom skall till sitt verkliga värde uppskattas, framgent
bibehållas. Om föreskriften i 8 § af bevillningsförordningen att bevillning
för inkomst af kapital eller arbete icke eger rum, när den skattskyldiges
sammanräknade årsinkomster understiga 400 kronor, icke allenast torde böra
bibehållas utan äfven utsträckas till inkomst af fäst egendom, synes med afseende
på angelägenheten deraf, att icke betaga någon den valrätt eller valbarhet
till Riksdagens andra kammare, som enligt nu gällande bestämmelser
åtnjutos, böra föreskrifvas att den, som antingen eger eller med stadgad
åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst 1,000 kronor samt i öfrigt är till riksdagsman valberättigad
och valbar, bör till en årlig inkomst af minst 400 kronor uppskattas.

Varder en sådan förändring för bevillningens beräknande, som den här
ifrågasatta, genomförd, måste äfven bestämmelserna, angående grunderna för
utgörandet af bidrag till kommunen, i 57 och 58 §§ af Ivongl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1802 med deri genom Kong!,
kungörelsen den 15 September 1863 föreskrifna ändringar äfvensom i 57 §
af Ivongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad af den 21 Mars 1862
och 40 § i Ivongl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23
Maj samma år undergå derefter lämpade förändringar.

Med afseende ej allenast derpå, att stadgandena om bevillningens utgörande
ligga till grund för bestämmelserna om valrätt och valbarhet till
Riksdagen äfvensom för skyldigheten att utgöra bidrag till kommunen och i
dess angelägenheter utöfva rösträtt, utan äfven emedan bevillningen, efter
grundskatternas afskrifvande, kommer att utgöra den hufvudsakliga direkta
beskattningen, synes den bestämmelse vara nödig, att de grunder för bevillningens
utgörande, som i sammanhang med beslutet om grundskatternas afskrifning
må varda antagna, icke må kunna rubbas utan medelst Konungens
och Riksdagens sammanstämmande beslut.

Om a ena sidan antagandet af här angifna grunder för bevillningens
utgörande bör blifva ett vilkor för grundskatternas afskrifning och tillämpningen
af dessa grunder således börja samtidigt med nämnda afskrifning,
bör man å andra sidan, i enlighet med det af Riksdagen gjorda förbehåll,
tillse att den förhöjning i bevillningen, som genom merberörda förändring
för dess beräknande må antagas komma att drabba jordbruksfastighet, icke

71

>

>

blifver större, än att den fullt motsvaras af den nedsättning i grundskatterne
samt rustnings- och roteringsbesvären, hvilken samtidigt varder medgifven.

Under antagande att jordbruksfastighet i allmänhet lemnar i afkastning
dels ränta med fem för hundrade af kapitalvärdet, dels ock derutöfver
ersättning för det å fastigheten nedlagda arbete med ett å två för hundrade
af samma värde, skulle afkastningen i sin helhet utgöra sex eller sju procent
af egendomsvärdet och således för 1,757,693,123 kronor, till hvilket
belopp taxeringsvärdet för de till bevillning taxerade jordbruksfastigheter
enligt bifogade bevillningssammandrag N:is 26 och 27 år 1873 uppgick, i
förra fallet 105,461,587 och i det sednare 123,038,519 kronor, hvarför bevillningen,
under förutsättning, att densamma, såsom hittills, kommer att
utgå med en krona för hundrade, skulle utgöra 1,054,615 kronor 87 öre eller
ock 1,230,385 kronor 19 öre. Afräknas härifrån bevillningen för jordbruksfastighet,
enligt åberopade sammandrag utgörande 527,154 kronor 71 öre,
samt rusttjenstbevillningen, hvilken, så snart afskrifningen börjar, torde böra
upphöra, med 68,658 kronor 33 öre, skulle förhöjningen uppgå, efter den
första beräkningsgrunden, till 458,802 kronor 83 öre och, efter den andra,
till 634,572 kronor 15 öre.

Nu utgöra, på sätt förut är upplyst:

Räntan............................... 4,499,585: 32.

hvarifrån afräknas:

l:o) Räntor å sådane, sedan år 1809 till enskilde, under
eganderätt öfverlåtna egendomar, hvilka före öfverlåtelsen
icke innehafts med stadgad åborätt:

a) å rekognitionshemman .... 26,432: 28.

h) å skogar, försålde enligt Rikets
Ständers underdåniga
skrifvelse den 13 Juni

1818 ........... 2,872:50.

<•) å skogslotter, försålde enligt
Kongl. kammarkollegii
cirkulärbref den 14 April
1824 ........... 4,875: 38.

d) å jagbackar.......... 592:20.

e) å öfverloppsmarker i rikets

norra län......... 1,251: 28.

f ) å utmarken på Öland .... 1,151:05.

g ) å fisken............ 5,834: 87.

Transport 43,009: 56. —---- 4,499,585: 32.

72

Transport 43,009: 56.

h) å egendomar, som jemlikt
särskilda Kongl. beslut
blifvit till enskilde försålde
........... 4,700:71.

2:o) Boställsräntor och sådana räntor,
livilka, jemte de hemman, de äro påförde, innehafvas
under enskildt verk, menighet eller inrättning'',
utgörande, efter afdrag al de Ebersteinska
söndagsskolan i Norrköping tillhöriga
frälseräntor, enligt förut meddelad specifikation

3:o) Räntor å Kronans, under enskild
dispositionsrätt upplåtne egendomar:

a) å de under stadgad åborätt upplåtna

hemman och lägenheter, hvilka räntor,
med afseende derpå, att skatteköp
af dessa hemman och lägenheter
alltjemt fortgå, här endast förslagsvis
upptagas till det belopp, de vid afskrifningens
början kunna beräknas
utgöra........... 30,000: —

b) k skogsområden, som äro upp låtna

sågverken i de norra
länen i ersättning för privilegierad
stockfångst . . 3,746: 63.

c) å tills vidare upplåtne slotter m.

fl. lägenheter samt
strömfall med tillhörande
utmål........... 887: 37.

4:o) I räkenskaperne redovisade räntor,
hvilka hafva egenskapen af frälseskatteräntor .

5:o) Presternes utlagor, så vidt dessa icke
redan blifvit här ofvan under titel boställsräntor
afräknade.................

Tillkommer:

Räntor af skattefrälsehemman

--- 4,499,585:32.

47,710: 27.

422,905: 14.

34,634: —

4,057: 19.

17’191:32- 526,497:92.

Återstår 3,973,087:40.

. . . . . . . 150,758:25.

tillhopa 4,123,845:65.
Transport 4,123,845:65.

i

<

73

Transport 4,123,845: 65.

Kronotionden................... 1,389,249:98.

hvarifrån afgår:

1 :o) Kronotionde, åsatt sådane sedan år
1809 till enskilde under eganderätt öfverlåtne
egendomar, hvilka före öfverlåtelsen icke innehafts
med stadgad åborätt:

a) å rekognitions hemman

. . 1,598: 80.

b) å egendomar,

som jemlikt
särskilde
Kongl. beslut
blifvit
till enskilde

försålde . . 315:46. 1 914- 26

2:o) Anordnad boställstionde
och sådan kronotionde, som, jemte
de hemman, hvilka den är påförd,
innehafves af enskildt verk, menighet
eller inrättning enligt förut

meddelad specifikation ...... 15,411:90.

3:o) Kronotionde å statens

utarrenderade egendomar..... 6,713:94.

4:o) Kronan behållen tionde
af militie- och civilboställen . . . 35,666: 65.

5:o) Kronotionde å de under
stadgad åborätt upplåtna kronohemman
och lägenheter, förslagsvis
beräknad till......... 5,000:— 64 706-75

Återstår 1,324,543: 23.

Tillkommer:

Kronotionde, som åtföljer patronaträtt inom
vissa församlingar eller under annan enskild

eganderätt innehafves............. 11,260: 11. j 335803- 34

Rustnings- och roteringsbesvären........ 6,133,456:39.

hvarifrån afräknas:

dels vakansafgifterne för de af presteutlagor
bildade 9 rotar i Kalmar län 90:26.

Transport 90: 26. 6,133,456:39. 5,459,648:99".

10

74

Transport 90:26.

dels ock sammanlagda beloppet
af understöd eller ersättning,
som rust- och rotehållare, enligt
hvad förherördt är, åtnjuta
............. 1,528,263:09.

6,133,456: 39.

1,528,353: 35.

5,459,648: 99.

4,605,103: 04.

Sammanlagda beloppet af grundskatterna samt rustningsoch
roteringsbesvären, hvilket skulle komma att efter hand
afskrifvas, uppgår således till................. 10,064,752: 03.

Häraf utgör den här ofvan beräknade förhöjning i bevillningen, efter
det första antagandet, omkring 4,6 och efter det andra 6,3 procent, men då
jordbruksnäringen redan under det första året för afskrifningen torde böra
komma i åtnjutande af den lindring i beskattningen, som med iakttagande
af det här förut angifna vilkor, rörande afskrifningens fortgång, må finnas
skälig, samt i sådant afseende förekommer att, på sätt Riksdagen anmärkt,
jernvägstrafikmedlen och skogsmedlen kunna antagas lemna en årligen förhöjd
inkomst af omkring 300,000 kronor, hvilka, utan att hafva egenskapen
af skatter, likväl äro ordinarie statsinkomster, kan, med begagnande af dessa
tillgångar, afskrifningen under första året bestämmas i ena fallet till 7,5 och
i det andra till 9,s procent af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
här ofvan uppgifna belopp. Enär det likväl är angeläget att fastställa
en sådan procentberäkning för afskrifningen, som i möjligaste grad
underlättar verkställigheten deraf, synes den andel af ifrågavarande skatter
och besvär, som första året skola afskrifvas, böra bestämmas till tio procent.
Härigenom blifver visserligen första årets afskrifning något större, än
hvad med förut anförda grundsatser i afseende å afskrifningens fortgång
öfverensstämmer, men skilnaden är icke af någon synnerlig betydenhet och
utjemnas dessutom småningom, derest afskrifningen af återstoden bestämmes till
fem procent å ursprungliga beloppet hvart annat af de följande åren, hvarigenom
afskrifningen skulle vara fullbordad på 37 år. Efter nu ifrågasatta måttstock för
afskrifningen blifver kapitalvärdet af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären
vid afskrifningstidens början 99,926,526 kronor 76 öre, hvilket
ganska nära öfverensstämmer med det kapitalvärde, 99,423,847 kronor
75 öre, samma skatter och besvär efter tre procent årlig afskrifning vid
nämnde tidpunkt skulle ega.

Till beredande i öfrigt af lättnad och ordning vid utförandet,
synes det vara lämpligt, att räntan och kronotionden för hvarje hemman
eller lägenhet sammanföras i en summa, under benämning grundskatt,
samt att, der grundskatt å hemman eller lägenhet är obetydlig och således
icke betungande, densamma oafkortadt utgöres under en viss del af

i

i

75

afskrifningstiden och sedermera på en gång upphör, dock att härigenom
någon rubbning i eftergiftens belopp icke sker, och torde denna bestämmelse
lämpligen kunna gälla om grundskatt, som icke öfverstiger fem kronor. Den
tid, under hvilken sådan skatt med bibehållande af eftergiftens värde skulle
utgöras, uppgår rätteligen till 14,os år, men torde för lättnad i beräkningen
böra bestämmas till 14 år.

Då det system, som hittills varit gällande, att genom grundbeskattning
fylla en del af statens behof i och med beslutet om grundskatternes
afskrifning frånträdes, bör det lemnas hvarje jordegare öppet att, utan rubbning
af eftergiftens värde, när som helst under afskrifningstiden friköpa sig
från skyldigheten att utgöra grundskatt, så vidt densamma är afskrifning
underkastad, genom inbetalning af ett belopp, motsvarande det efter en räntefot
af fem procent uträknade kapitalvärdet å den vid friköpandet ännu icke
afskrifna del af grundskatten; börande ansökning härom göras hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som, sedan uträkning å inlösningssumman blifvit
sökanden meddelad och beloppet deraf i landtränteriet nedsatt, föranstaltar
om behörig anteckning i jordeboken och anmäler förhållandet hos Kongl.
kammar-collegium.

Bland anordnade räntor och kronotionde förekomma äfven sådana, som
äro påförde hemman och lägenheter, af hvilka något besvär i stället utgöres,
eller hvilka fått vidkännas iordförluster genom kanal- och väganläggningar.
Då, i mån som ifrågavarande räntor och kronotionde afskrifves, ersättning af
statsmedel för det hemmanet eller lägenheten åliggande besväret eller tillfogade
jordförlusten måste till vederbörande utbetalas med allt mera ökade
belopp, synes till undvikande af de invecklade liqvider emellan staten och
enskilde, som härigenom skulle uppstå, samma räntor och kronotionde vid
afskrifningens början böra till statsverket indragas emot årlig ersättning till
vederbörande jordegare, svarande emot den indragna räntans och kronotiondens
i jordeboken upptagna belopp.

Enligt hvad i det föregående blifvit beträffande de under bruken skatteköpta
hemman omförmäldt, är visserligen bruksegaren såsom innehafvare af
skatterätten Kronan ansvarig för räntan; men då skyldigheten att densamma
utgöra åligger åboen, hvilken genom eganderättens öfverlåtande åt bruksegaren
utan eget förvållande gått i mistning af den kronoåboer i allmänhet
tillkommande förmån att sina hemman till skatte köpa, bör den lindring,
som genom grundskatternas afskrifvande åsyftas, tillkomma åboen, hvarom
för undvikande af otydlighet föreskrift torde böra meddelas.

Sedan beslut om grundskatternas afskrifning blifvit fattadt och trädt i
verkställighet, synes det icke vara förenligt med den förändring i grunderne
för den direkta beskattningen, som derigenom kommer att inträda, att i hela
deras vidd bibehålla nu gällande stadganden i afseende på åsättandet af

76

ränta och kronotionde. För ännu oskattlagda rekognitionsskogar äfvensom
för jord, hvilken utan uppodlingsskyldighet till följd af redan meddeladt beslut
skall emot erläggande af skatteköpeskilling och utgörande af grundskatt
till enskilda öfverlåtas, finnes, enligt hvad förut är anfördt, icke något skäl
att eftergifva de grundskatter, som i författningsenlig ordning kunna åsättas;
men då å andra sidan grundskatterne å dessa egendomar lika litet som
öfrige grundskatter böra bibehållas, torde, då någon upplåtelse under eganderätt
af dylik egendom framdeles sker, köparen böra förpligtas, att, jemte erläggande
af skatteköpeskilling enligt nu gällande stadganden, friköpa sig
från skyldigheten att utgöra ränta och kronotionde genom erläggande af eu
löseskilling, motsvarande femton gånger dessa utskylders belopp. Äfven de
skogsområden, som framdeles kunna tilldelas sågverk i ersättning för privilegierad
stockfångst, böra belägg-as med skogsränta, hvilken, i likhet med
hvad beträffande redan åsatte skogsräntor förut är anfördt, bör bibehållas
och såsom arrendemedel upptagas och redovisas. Rörande sättet för skattläggning
af sådan mark, torde, i likhet med hvad skogskomitén i sitt underdåniga
betänkande den 21 December 1870 hemställt, nu gällande här förut
anförda stadganden böra förändras derhän, att marken alltid belägges med
skogsränta och således icke vidare varder till hemman indelad. I alla andra
fall torde åsättande af grundskatt, sedan afskrifningen tagit sin början, böra
upphöra. Någon förlust är härigenom så mycket mindre att befara, som
tillökningen i grundskatt genom de af Kongl. kammar-collegium under åren
1864—1873 fastställda skattläggningar å jord med undantag för egendomar
af nyssnämnda beskaffenhet, enligt hvad bifogade sammandrag N:o 28 utvisar,
är ringa, hvaremot kostnaderne för egornes afmätning och kartläggning
samt ersättningen till landtmätare och nämndemän för skattläggningsförrättningen,
oafsedt besväret med skattläggningarnas granskning och fastställande,
alltid äro jemförelsevis betydliga och ofta uppgå till belopp, hvarå
de fastställda grundskatterne icke utgöra ens fem procent. Hvad särskild!
angar afvittringarne i rikets norra län, torde ändamålet med upplåtande af
mark derstädes åt enskilde icke så mycket vara att öka Kronans inkomster
genom grundbeskattning som icke mera att befordra landets uppodling. De
grundskatter, som härigenom tillkomma, uppgå icke heller till något förståten
afsevärdt belopp. Den förändring i nu gällande afvittringsstadganden
torde derför böra ega rum, att vid afvittringar, som fastställas sedan grundskatternas
afskrifning börjat, någon ny eller tillökad grundskatt icke bör
åsättas. Likaledes synes befrielse böra åtnjutas från utgörande af sådan
grundskatt, som, ehuru åsatt före afskrifningens början, först derefter, sedan
nlhetsaren gått till ända, skall af den skattskyldige utgöras.

Någon tillämpning af här förut anförda allmänna författningar, rörande
försäljning af kronojord till den högstbjudande, torde nu mera icke komma i

77

fråga, ej heller vara lämplig, med undantag för sådana trakter å öfver!oppsmarkerna
inom Störa Kopparbergs län och de Norrländska länen, hvilka
erbjuda ringa tillfällen till odling och, vare sig genom sitt läge i oregelbundna
figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden
eller eljest, genom sin särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga att såsom
y kronoparker bibehållas. Så vida här ofvan uttalade åsigt, att åsättande af

grundskatt, sedan afskrifningen tagit sin början, skall upphöra äfven beträffande
ifrågavarande områden, vinner godkännande, och enär, vid sådant
förhållande, tillämpning af första alternativet af de i Kongl. brefvet den 29
Juni 1866 meddelade föreskrifter rörande användandet af sådan mark, att
nemligen densamma skall med vissa hemman och byalag förenas, emot tillökning
i hemmanens mantal och ränta, icke kan i hela dess vidd ega rum
ej heller bör ske på det sätt att områden upplåtas utan ränta, hvarigenom
vederbörande hemmansegare skulle erhålla en fördel, som i allmänhet icke
torde vara af omständigheterna påkallad, böra föreskrifterna i högst berörda
Kongl. bref förändras på det sätt, att sådan öfverloppsmark alltid skall utan
åsatt grundskatt åt den högstbjudande under eganderätt å auktion försäljas,
med förpligtelse för köparen, dels om marken är emot smörränta upplåten
* fäbodelägenhet, att lemna innehafvarne deraf ostörde i deras rätt till bete

och nödigt bränsle äfvensom till virkesfångst för hus och hägnader, som för
betesrättens begagnande äro behöttiga, dels ock att, i fråga om nyttjanderätten
till den å marken växande skog, vara underkastad enahanda bestämmelse]'',
som i afseende på skog å skattehemman, uppkommet af nybygge,
hvilket hädanefter från Kronan upplåtes, gälla för sådant hemmans egare.

De prestationer, som åtfölja rustnings- och roteringsbesvären, äro utan
tvifvel i de flesta fall åtminstone i någon mån och stundom ganska betydligt
olika för hvarje rusthåll eller rote; men då afskrifningen skulle blifva om
icke overkställbar, åtminstone mycket invecklad, derest rustnings- och roteringskostnaderne
skulle, för så vidt sådant vore möjligt, efter prestationernes
värde för hvarje rusthåll eller rote till olika belopp bestämmas, likasom om
värdet å samma prestationer skulle bestämmas till årligen olika belopp vid
markegångssättningarne, bör ett visst för hela afskrifningstiden gällande
y medelvärde å ifrågavarande kostnader för hvarje rusthåll eller rote fastställas,

helst den omständigheten, att den ene rust- eller rotehållaren för närvarande
betalar sin nummerkarl större aflöning än den andre, så mycket mindre förtjenar
afseende, som detta förhållande vid ombyte af ryttare eller soldat ofta
undergår förändring och stundom blifver omvändt. Till ledning för bedömande
af de värden å kostnaderne för hvarje rusthåll och rote, som jag af
dessa skäl trott böra för afskrifningen bestämmas, har jag upprättat bilagde
tabell N:o 29, utvisande dels medelvärdet i berörda afseende för hvarje regemente,
kår eller båtsmanskompani, enligt de på förberörda sqvadrons- och

78

kompaniuppgifter grundade, förut åberopade sammandrag äfvensom enligt
1864—1873 årens markegångspris å vakansafgifterna för soldat- eller båtsmansrote,
dels ock beloppet af högsta och lägsta vakansafgift, som enligt nu
gällande kontrakt till regemente eller kår ingår. Samtliga dessa värden förete
visserligen icke obetydliga skiljaktigheter de särskilda regementena och kårerna
emellan, men dessa skiljaktigheter bero otvifvelaktigt, så vidt de två <

förstnämnda värdena afses, till en väsendtlig del på den skiljaktiga uppfattning,
som på olika orter legat till grund för uppskattningen, och, hvad vakansafgifterna
angår, derpå att inom åtskilliga orter rust- eller rotehållare
måste erlägga fulla värdet af nuvarande rustnings- eller roteringskostnaden,
under det annorstädes någon synnerlig förhöjning i de äldre vakansafgifterna
icke blifvit dem ålagde. Vid sådant förhållande och då anspråken på manskapets
tid och beskaffenheten af tjenstgöringen vid hvarje särskildt vapenslag
öfver hufvud torde vara någorlunda lika samt priset på arbete äfvensom
de prestationer, som utom sjelfva aflöningen till ryttaren eller båtsbåtsmannen
åtfölja rustningen och roteringen inom olika delar af landet,
icke förete större skiljaktigheter än att vid en beräkning, sådan som den
ifrågavarande, ett och samma pris för hvarje vapenslag, der icke särskilda
förhållanden förefinnas, kan tillämpas, har jag trött värdet å hvarje rusthåll v

eller rote kunna uppskattas sålunda, att då medelkostnaden för en rote vid
det roterade infanteriet, enligt de på grund af merberörda sqvadrons- och
kompaniuppgifter upprättade sammandrag, utgör 148 kronor 42 öre samt
högsta vakansafgiften vid en stor del af de till detta vapenslag hörande regementen
150 kronor, kostnaden för hvarje rote till sistnämnda belopp bestämmes;
att, enär vid det roterade kavalleriet, bestående af Jemtlands hästjägarekår, aflöningen
till ryttaren icke kan antagas vara lägre än vid det roterade infanteriet, och
den tunga, som hästens underhåll samt remontering medför, icke lärer understiga
det härför förut beräknade belopp af 170 kronor, kostnaden för hvarje
dubbelrote skäligen bör bestämmas till 320 kronor; att, då de prestationer
vid det berustade kavalleriet och infanteriet, som, förutom den i allmänhet
här förekommande något högre aflöning till ryttaren eller soldaten än hvad
vid det roterade infanteriet eger rum, erfordras för beklädnad, hästens underhåll
och remontering m. m., kunna beräknas vid rusthållskavalleriet till
omkring 226 kronor och vid rusthållsinfanteriet till 152 kronor, kostnaden
för hvarje rusthåll bestämmes vid det förra till 400 kronor och vid det sednare
till 320 kronor; samt att, då kostnaderne vid det berustade båtsmanshållet
icke kunna antagas vara lägre än vid det roterade båtsmanshållet, kostnaden
för så väl en indelnings- som en rotebåtsman bestämmes, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det på grund af kompaniuppgifterna beräknade medeltal,
till 120 kronor.

79

Dessa värden torde böra läggas till grund för liqviderne mellan statsverket
och de rustnings- eller roteringsskyldige under afskrifningstiden, vare
sig rustnings- eller roteringsbesväret utgöres effektivt eller medelst erläggande
af vakansafgift, med undantag

dels för soldatrotarne inom Särna, Idre och Hede byalag i Stora
Kopparbergs län samt båtsmansrotarne på Wisingsö, hvilka böra bibehållas
vid den lägre vakansafgift, som på grund af Kongl. beslut under långliga
tider blifvit utgjord, och derefter njuta afskrifning,

dels för utsocknefrälsehemmanen i Halland samt de inom de f. d. privilegierade
tackjernsbergslagerne belägna, med ordinarie rotering till hälften
emot annan roterad jord belagda hemman, för hvilka roteringskostnaden bör
bestämmas till hälften af hvad här ofvan blifvit föreslaget, och afskrifningen
derefter beräknas,

dels ock för de för närvarande på grund af kontrakt vakanta rusthåll
och rotar, i afseende å hvilka bör iakttagas att, der vakansafgiften
öfverstiger det för ett rusthåll eller en rote här ofvan föreslagna värde,
samma afgift dertill nedsättes, och åter der vakansafgiften understiger nyssnämnda
värde någon förhöjning i densamma visserligen icke bör ega ruin,
men å andra sidan afskrifning å vakansafgiften icke medgifvas förr än afskrifningen
af rustnings- eller roteringskostnaderne vid samma regemente fortgått
så långt, att det återstående värdet af samma kostnader för ett rusthåll
efter en rote i allmänhet icke öfverstiger vakansafgiften, hvarefter densamma
i likhet med öfrige rustnings- och roteringskostnader afskrifves.

I öfrigt är det, för beredande af erforderlig lättnad och ordning vid
afskrifningen, nödigt att alla liqvider emellan statsverket och de rustningseller
roteringsskyldige göras oberoende af de årliga vexlingar i varuvärdena,
som med dessas beräknande efter markegång äro förenade, hvarföre ej mindre
de utskylder, hvilka på särskilda orter från äldre tider utgöras emot lindring
i eller befrielse från roteringsbesväret, äfvensom hästvakansspanraålen än ock
det understöd, hvilket från statsverket nu utbetalas till rust- och rotehållare
efter medelmarkegångspris, omsättes i penningar efter medelvärdet af 1864—
1873 årens medelmarkegång, hvarå uträkning finnes bifogad (tab. N:o 30),
eller, der någon sådan icke finnes i markegångstaxorna utsatt, efter medelvärdet
å samma års markegångspris. Det sålunda för hvarje rusthåll eller
rote uträknade understödet bör sedermera, jemte hittills utgående forsellönsersättning,
sammanslås med den ränta eller kronotionde, som ännu är rustoch
rotehållare anordnad, men, enligt hvad ofvan är föreslaget, bör till statsverket
indragas, hvarefter, der rustnings- eller roteringskostnaden är större
än det sålunda sammanlagda understödet, afskrifningen torde böra verkställas
på det sätt att, så länge besväret utgöres effektivt, vederbörande rust- eller
rotehållare, jemte nyssnämnda understöd, årligen erhålla så stor procent af

80

skilnaden emellan detsamma och rustnings- eller roteringskostnaden, som
enligt den antagna måttstocken för afskrifningen vid denna ersättnings utbetalande
är eftergifven, och, der rustnings- eller roteringsbesväret utgöres
genom erläggande af vakansafgift, merberörde understöd indrages till statsverket
samt rust- och rotehållare årligen erlägga så stor procent af skilnaden
emellan rustnings- eller roteringskostnaden och understödet, som vid hvarje <

inbetalning icke blifvit afskrifven. Ar åter ifrågavarande understöd lika stort
med eller större än rustnings- eller roteringskostnaden, bör, så länge besväret
utgöres effektivt, någon ytterligare ersättning härför icke komma rusteller
rotehållare tillgodo, och, då rusthåll eller rote är vakant, understödet
till Kronan indragas och rust- eller rotehållaren befrias från vidare utgifter
i och för rustnings- eller roteringsbesväret. Likasom i afseende å grundskatterna
här ofvan blifvit föreslaget, torde äfven vederbörande rust- eller
rotehållare böra berättigas att, i de fall då rustnings- eller roteringsbesväret
fullgöres medelst erläggande af vakansafgift eller der vissa utskylder sedan
äldre tider erläggas emot lindring i eller befrielse från roteringsbesväret, när
som helst under afskrifningstiden friköpa sig från samma besvär och utskylder
genom erläggande af en lösesumma, som motsvarar det efter en
räntefot af fem för hundrade uträknade kapitalvärdet å den vid friköpande t f

ännu icke afskrifna del af besväret eller utskylderne; och torde härvid böra
förfaras på samma sätt som i afseende på inlösen af grundskatt må varda
bestämdt.

Rotehållarne för de 44 rotar inom Säfvedals härad, hvilka äro Göteborgs
stad anslagne, böra utan tvifvel komma i åtnjutande af enahanda
eftergift i roteringsbesväret, som må varda öfrige rotehållare i riket medgifven,
och då förut åberopade Kongl. bref af den 3 och 13 April 1691
utvisa, att ifrågavarande Göteborgs stad medgifna förmån, hvilken leder sin
uppkomst från den tid staden såsom nyanlagd var i behof af understöd, icke
tillkommer staden såsom en rättighet utan måste anses vara af gunst och
nåd förunnad, synas dessa rotar, af hvilka staden nu mera icke kan anses
hafva något behof, böra till kronan indragas och med afskrifningen af deras
roteringsbesvär förhållas, såsom för roteringen i öfrigt må varda bestämdt.

Likaledes torde rotevakansafgifterna från Sårna, Idre och Ilede byalag v

i Stora Kopparbergs län, hvilka enligt hvad förut är nämndt tillgodonjutits
af Elfdals socknemän, emot skyldighet för dem att i händelse af krig anskaffa
tre soldater, böra vid afskrifningens början till Kronan indragas och
socknemännen befrias från omförmälda skyldighet.

Då de för åtskilliga ändamål till regemente eller kår ingående vakansafgifter
genom afskrifningen komma att efter hand minskas, bör, så länge
behofvet för regementet eller kåren af dessa inkomster qvarstår, ersättning
för minskningen vederbörande beredas, hvilket lämpligast torde kunna ske

4

4

81

pd det sätt, att omförmälda vakansafgifter till statsverket indragas och anslagaf
statsmedel, motsvarande vakansafgifternes belopp, vid afskrifningens början
å fjerde hufvudtiteln uppföras.

I sam manbag med beslut om rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning,
torde föreskrift böra meddelas om upprättande af sådana legokontrakt
emellan rustnings- eller roteringsskyldige å ena samt ryttare eller soldater
a andra sidan, att något hinder för en framtida upplösning af regemente eller
kår derigenom icke uppstår.

Ofvanberörde vid Westmanlands regemente samt Jemtlands häst- och
fältjägarekårer bildade kassor, hvilka tillkommit genom statsmedel, torde vid
afslo ilningstidens början böra till statsverket indragas och vederbörande rotehållare
af statsmedel erhålla ersättning, motsvarande det bidrag, som de från
dessa kassor _ hittills åtnjutit, med iakttagande att årliga värdet af berörde
eisättning, hvilken, för så vidt densamma utgöres af legohjelp vid antagande
af soldat eller remonteringsbidrag vid anskaffande af häst, bör fördelas efter
beräkning af en tjenstetid för karlen af 20 år och för hästen af 10 år, sammanföies
med det understöd af statsmedel, som i öfrigt för roteringen utbetalas.
'' °''

Da utgöiandet af extra roteringsskyldigheten endast ifrågakommer under
krig^samt frälserusttjensten, ehuru en ännu qvarstående skyldighet, icke
bhfvit på närmare 150 år effektivt utgjord, torde dessa skyldigheter icke
kunna lämpligen underkastas en under längre tid fortgående afskrifning, vid
h vilket förhållande och enär den privilegierade jorden, hvilken dessa besvär
uteslutande är palagd, genom den förändring för bevillningens utgörande,
som här ofvan blifvit föreslagen, kommer att, redan under första året för
afskrifningen, ° drabbas af en efter all anledning icke obetydlig tillökning- i
utskylder, ifrågavarande besvär torde böra vid afskrifningens början helt
och hållet eftergifvas och, i följd deraf, skyldigheten att utgöra rusttjenstbevulning
upphöra.

I händelse^ rustnings- och roteringsbesvären komma att efter hand afskufvas,
torde asättande af ny rotering icke böra ega rum, med undanta^
allenast för de orter inom Westerbottens och Norrbottens län, hvilka tillhöra
soldathållet, hvarest, med afseende derå att de med rotering in natura redan
belagda hemmanen blifvit berättigade till understöd af nya hemman i män
som dessa ingå i skatt, åsättande af rotering bör fortfara, intill dess rotebnsterne
vid Kongl. Wester- och Norrbottens fältjägarekårer blifvit betäckta.
Beträffande sättet för rotemantalets bestämmande för nyssberörde hemman,
torde för besparing af besvär och kostnader, med upphäfvande af de i Kongl’.
brefvet den 29 Maj och Kongl. kammarkollegii derpå grundade cirkulärbref
den 20 Juli 18G0 i sådant hänseende meddelade föreskrifter, böra förordnas,

il

att rote mantalet å nyhemman, i öfverensstämmelse med stadgandet i 9 § af
Kono-1. instruktionen''den 23 April 1836 för roteringskommissionen vid 1. d.
Westerbottens regemente, skall, när skattetiden inträder, af socknens beredningskomité
föreslås, af taxeringskomitén derefter pröfvas samt af pröfmngskomitén
bestämmas till det belopp, lör hvilket nyhemmanet, efter dess beskaffenhet
och förmåner, må anses, i förhållande till fullgod rote i allmänhet
inom orten, böra svara.

Vidkommande slutligen den tidpunkt, då grundskatternas samt rustnings-
och roteringsbesvärens aflyftande lämpligen må kunna taga sin början,
förekommer att, med afseende å den förändring i regeringsformen, som, i sammanhang
med rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning samt antagandet
af en ny härordning, blifver erforderlig, något definitivt beslut om grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifnig icke kan meddelas
förr än år 1876, då nya val till Riksdagens andra kammare egt rum,
samt att åtgärderna för skattefrälseräntornas indragning till statsverket utan
tvifvel kräfva både mycket arbete och tidsutdrägt, ej mindre för åstadkommande
al tillförlitlig utredning i hvarje fall, huruvida de uppkommit genom
öfverlåtelse från Kronan, än ock för deras omsättning till penmngeranta.
Af dessa skäl synes afskrifningen svårligen kunna börja förr än med 1877
års utskylder, i hvilken händelse densamma, derest den här ofvan föreslaona
måttstock derför kommer att vinna godkännande, skulle afslutas år

1913.

Hvad sålunda, under förutsättning af antagandet ej mindre af en betryggande
härordning och dess befästande genom grundlagsbestämmelse,
motsvarande hvad som nu linnes i afseende å indelningsverket, än ock dels
af en utaf Konung och Riksdag godkänd lag rörande förändrade grunder
för bevillningens utgörande, i den syftning att fastighetsegare med befrielse
från rusttjenstbevillning, der sådan nu utgar, i stället för fastighetsbevillning
skulle, i'' likhet med löntagare, näringsidkare och kapitalister, erlägga bevillning,
beräknad efter uppskattad inkomst, hvarvid den egare af fastighet
af 1,000 kronors värde och deröfver, hvilken vore valberättigad och valbar
till riksdagsman i andra kammaren, alltid skulle uppskattas till så stor inkomst,
att han komme att erlägga bevillning till staten, dels ock af de ofvan
antydda förändringar i kommunallagarne, som häraf föranledas, häi förut
blifvit ifråga om grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning
föreslaget, anhåller jag att få sammanfatta sålunda:

83

♦

«

l:o.

Beträffande grundskatterna:

att ränta och kronotionde ä hemman eller lägenhet i
jordeböcker och räkenskaper sammanföras till en summa,
under benämning grundskatt;

att grundskatt å jord af skatte- eller frälsenatur —
med undantag dels för hemman eller lägenhet, hvarå
grundskatt icke öfverstiger fem kronor, dels ock för sådan
efter år 1809 Kronan afhänd fast egendom, hvilken näst
före öfverlåtelsen icke varit under stadgad åborätt upplåten
— äfvensom Kronan behållen grundskatt å ecklesiastikstatens
boställen samt å hemman eller lägenheter,
hvilka innehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning,
afskrifves på det sätt, att eftergiften bestämmes
första året till tio för hundrade och sedermera hvart annat

år till fem för hundrade af grundskattens ursprungliga
belopp;

att denna afskrifning skall taga sin början med 1877
års utskylder;

att, der grundskatt å hemman eller lägenhet icke öfverstiger
fem kronor, densamma skall oafkortadt utgöras under
de första fjorton åren af afskrifningstiden eller till
och med år 1890 och derefter helt och hållet upphöra;

att grundskatt å sådan efter år 1809 från Kronan
under enskild eganderätt öfradåten egendom, hvilken näst
före upplåtelsen icke innehafts med stadgad åborätt, fortfarande
skall utgöras till oförminskadt belopp, med rättighet
för vederbörande egare att när som helst friköpa sig
från grundskattens utgörande genom erläggande, antingen
på en gång af en lösningssumma af femton gånger grundskattens
belopp eller ock under tio på hvarandra följande
år af grundskattens dubbla belopp, i hvilken sistnämnda
händelse staten för årsbetalningens fullgörande skall ega
lika säkerhet som för grundskattens utbekommande;

att grundskatt å de för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar skall, der nu gällande arrendekontrakt
sådant föreskrifva, oafkortadt utgöras intill dess, vid upprättande
af nya kontrakt om dessa egendomar eller deras
disponerande på annat sätt, grundskatten kan utan förlust
för statsverket upphöra;

att grundskatt å statens till arméens eller Hettans behof
anslagna egendomar samt å civila boställen äfvensom
vederbörande boställs- eller hemmansinnehafvare nu anordnad
grundskatt å ecklesiastikstatens boställen samt å
hemman och lägenheter tillhöriga enskildt verk, menighet
eller inrättning skall vid afskrifningstidens början helt
och hållet upphöra, med rättighet för boställsdirektionerne
vid regementen och kårer att uppbära och för regementets
eller kårens räkning använda den grundskatt, som
för de under nämnde direktioners förvaltning stående
egendomar, jemlikt nu gällande arrendekontrakt, skall af
arrendatorerne utbetalas;

att, der i nu gällande stater aflöningsförmånerne upptagas
såsom bestående af boställsränta, boställsafkastning
och penningar, den förändring skall ega rum, att boställsräntan
uteslutes, att boställsafkastningen ökas med grundskattens
belopp och att penninge-aflöningen minskas, så
att löneförmånerne i sin helhet förblifva till beloppet oförändrade
;

att, med upphäfvande af den vissa embets- eller tjensteman
samt deras arfvingar nu åliggande skyldighet, att
från och med månaden näst efter den, hvarunder embetseller
tjensteman afgår från innehafvande tjenst, hvarmed
förmånen af boställe är förenad, och intill den 1 Januari
det år, bostället afträdes, utbetala boställsräntan, uti ifrågavarande
fall i stället för boställsränta en fjerdedel af boställets
i stat upptagna afkastning skall utbetalas, med rättighet
dock för nuvarande boställsinnehafvare att varda
bibehållne vid nu gällande stadganden i detta hänseende;

att grundskatt å de under stadgad åborätt upplåtna
hemman och lägenheter skall oafkortadt utgöras, intill
dess skatteköp egt rum, då grundskatten nedsättes till
hvad som enligt ofvannämnda allmänna måttstock för afskrifningen
då må för öfrige egendomar qvarstå och sedermera
efter samma måttstock afskrifves;

att deremot någon afskrifning icke skall ega rum, vare
sig af de skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i
ersättning för privilegierad stockfångst blifvit åtskillige
sågverk i de norra länen upplåtne, eller af de afgifter, hvilka
blifvit åsatte åtskilliga inom nämnda län belägna, åt enskilde
endast tills vidare upplåtne lägenheter; börande

85

dessa räntor och afgifter redovisas under titel arrendemedel
;

att räntor å skattefrälsehemman eller sådana räntor,
hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit från Kronan
i enskild persons hand, äfvensom kronotionde, hvilken åtföljer
patronaträtt inom vissa församlingar eller under
annan enskild eganderätt innehafves, vid afskrifningstidens
början skola af staten inlösas, räntorna efter 1872 års
taxeringsvärde och kronotionden, sedan dess värde, efter
medeltalet af 1864—1873 årens medelmarkegångspris
med tillagd forsellönsersättning af 8 öre kubikfoten för
råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre, blifvit kapitaliseradt
efter fem för hundrade, med det sålunda erhållna
kapitalbelopp;

att, der vederbörande rånte- eller tiondeegare icke åtnöjas
med förutnämnda lösningspris eller värdet å skattefrälseränta
icke är i 1872 års taxeringslängd upptaget^
inlösningspriset skall bestämmas af tre gode män, af

* hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande, å Kronans vägnar,
samt ränte- eller tiondeegaren utse en hvardera och
domstolen i den ort, hvarest räntan eller tionden utgår,
den tredje;

att, för verkställighet häraf, förteckningar å ej mindre
alla ännu qvarstående frälseräntor än ock nyss omförmälda
tionde, upptagande så väl ränte- och tiondeegare
som de hemman och lägenheter, från hvilka räntorna
eller tionden utgå, skola af häradsskrifvarne upprättas
och, efter granskning i vederbörande landskontor, af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande insändas till Kongl.
kammarkollegium, som, sedan derstädes blifvit utredt, hvilka
räntor och tionde äro af beskaffenhet att böra inlösas,
samt uträkning öfver tiondens kapitalvärde blifvit verkställd,

* härom meddelar underrättelse åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken det åligger att om inlösningen gå
i författning;

att de sålunda inlösta räntorna och kronotionden skola
omsättas, enligt föreskrifterna i Kongl. kungörelsen den
11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869,
samt till Kronan utgöras med rätt för vederbörande egare
till den afskrifning, som i afseende å grundskatt af skatteoch
frälsehemman i allmänhet sagdt är;

att räntor, som äro af frälseskatte natur eller äro med
dessa jemförliga, skola, för så vidt de äro i jordeböcker
och räkenskaper upptagna, derutur uteslutas, utan rubbning
i öfrigt af skyldigheten att desamma utgöra;

att hvad nu i Kongl. förordningen den 10 April 1810
är stadgadt derom, att frälseräntor skola anses och behandlas
såsom fast egendom, upphäfves, likasom äfven ej
mindre Kong], kungörelsen den 17 Maj 1861, angående
försäljning till skatte af vissa Danviks hospital tillhöriga
hemman, än ock Kongl. kungörelsen den 11 September
1863, angående försäljning till skatte af de Halländska
kyrkohemmanen; dock må egare af frälseränta fortfarande
under tio år, räknade från afskrifningstidens början, åtnjuta
den förmånsrätt till räntans utbekommande, som nu
är honom tillerkänd, och derefter genom inteckning, som
i laga ordning förnyas, försäkra sig om tillgodonjutande
af en lika förmånsrätt;

att egare af hemman eller lägenhet, hvars grundskatt
enligt hvad ofvan är sagdt skall afskrifvas, må när som
helst under afskrifningstiden friköpa sig från skyldigheten
att utgöra grundskatt, medelst inbetalning till statsverket
af ett belopp, motsvarande det, efter en räntefot af fem
för hundrade, uträknade kapitalvärdet å den vid friköpandet
ännu icke afskrifna del af räntan; börande anmälan
härom ske hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som, sedan uträkning å inlösningssumman blifvit sökanden
meddelad och beloppet deraf i landtränteriet nedsatt, föranstaltar
om behörig anteckning i jordeboken och anmäler
förhållandet hos Kongl. kammarkollegium;

att presternes utlagor, derest icke desamma skulle anses
böra afskrifvas oberoende af huru i afseende å grundskatternas
eftergifvande må komma att beslutas, skola vid
afskrifningstidens början helt och hållet eftergifvas samt
ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

att alla i jordeböcker och räkenskaper förekommande
anordnade ränte- och tiondeanslag, för hvilka något besvär
i stället utgöres eller hvilka utgöra ersättning för
jordförluster i följd af kanal- och väganläggningar. så snart
afskrifningen tager sin början, till statsverket indragas emot
ersättning af statsmedel till vederbörande, svarande mot
ränte- eller tiondeanslagets i jordeboken upptagna belopp;

87

att förmånen af grundskatternas afskrifning å de under
bruk skatteköpta hemman skall tillgodokomma åboen;

att någon ny eller tillökad grundskatt från och med
afskrifningstidens början icke skall åsättas, med undantag
för:

. a) rekognitionsskogar samt sådan jord, hvilken, utan

uppodlingsskylcfighet till följd af redan meddeladt beslut,
skall, emot erläggande af skatteköpeskilling och utgörande
af grundskatt, till enskilde öfverlatas; börande, da upplåtelse
under enskild eganderätt af dylik egendom framdeles
sker, köparen förpligtas att, jemte erläggande af
skatteköpeskilling enligt nu gällande stadganden, friköpa
sig från skyldigheten att utgöra grundskatt genom erläggande
af en löseskilling, motsvarande femton gånger
grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de
norra länen i ersättning för privilegierad stockfångst;
börande dessa områden icke vidare till hemman indelas,

* utan. enligt hittills gällande stadganden, alltid åsättas

skogsränta, hvilken, i likhet med hvad beträffande redan
åsätta dylika räntor här ofvan är sagdt, skall i räkenskaperne
redovisas såsom arrendemedel;

att redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan afskrifningen
börjat, efter åtnjutna frihetsår skall utgöras, må
den skattskyldige eftergifvas;

att sådane trakter å öfverloppsmarkerna inom Stora
Kopparbergs län och de Norrländska länen, hvilka erbjuda
ringa tillfällen till odling och, vare sig genom sitt
läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och
utbrutna hemmans områden eller eljest genom sin särskilda
beskaffenhet, icke äro lämpliga att såsom kronoparker
bibehållas, alltid skola utan åsatt grundskatt åt

* den högstbjudande under eganderätt å auktion försäljas,

med förpligtelse för köparen, dels om marken är emot
smörränta upplåten fäbodelägenhet, att lemna innehafvarne
deraf ostörde i deras rätt till bete och nödigt bränsle
äfvensom till virkesfångst för hus och hägnader, som för
betesrättens begagnande äro behöfliga, dels ock att, i
fråga om nyttj anderätten till den å marken växande skog
vara underkastad enahanda bestämmelser, som, i afseende
på skog å skattehemman, uppkommet af nybygge, hvilket

hädanefter från Kronan upplåtes, enligt Kong! förordningen
den 29 Juni 1866 gälla för sådant hemmans
egare.

o) Beträffande rustnings- och roteringsbesvären:

att dessa besvär äfvensom de utskylder, hvilka, emot
befrielse från eller lindring i roteringen, uti vissa orter
utgöras, skola afskrifvas samtidigt med och efter samma
måttstock, som för grundskatterna å frälse- och skattehemman
i allmänhet här ofvan blifvit sagdt, med undantag
för:

a) extra roteringen och frälserusttjensten, äfvensom ej
mindre de nio båtsmansrotar i Kalmar län, för hvilka
presterskapet, emot eftergift af sina utlagor, erlägga vakansafgift,
än ock presterskapets åliggande, att vid inträffande
krig utgöra krigsgärd i spanmål, hvilka skyldigheter,
derest icke, hvad särskildt angår presterskapets vakansafgifter
för ofvannämnde nio båtsmansrotar samt dess
skyldighet att utgöra krigsgärd, dessa åligganden, oberoende
af utgången af frågan om rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning, skulle anses böra eftergifvas, skola
vid afskrifningstidens början helt och hållet upphöra;

b) de på grund af kontrakt vakanta rusthåll eller
rotar, hvilkas vakansafgifter understiga det medelvärde
för ett rusthåll eller en rote, som här nedan omförmäles;
börande dessa rusthåll eller rotar först då komma i åtnjutande
af afskrifning i likhet med rusthåll och rotar i
allmänhet, när vakanskontrakten upphöra och vakansafgifterne
erläggas efter berörde medelvärden, eller afskrifningen
fortgått så långt, att den qvarstående rustningseller
roteringskostnaden för ett rusthåll eller en rote i
allmänhet icke öfverstiger vakansafgiften;

att prestationerne för hvarje rusthåll eller rote bestämmas
till nedannämnda värden, nemligen:
för rusthåll vid det berustade kavalleriet . . 400 kronor.

„ d:o „ „ „ infanteriet . . 320

„ dubbelrote vid det roterade kavalleriet . 320

„ rote vid det roterade infanteriet.....150

„ rusthåll eller rote vid båtsmanshåll . . 120 „ ;

att liqviderne emellan statsverket, å den ena sidan, och
rust- eller rotehållare, å den andra, under hela afskrifnings -

89

tiden skola verkställas efter nyssnämnde värden, med
undantag för:

a) soldatrotarne inom Särna, Idre och Hede byalag i
Stora Kopparbergs län samt båtsmansrotarne på Wisingsö,
å Indika värdena skola utgöra samma belopp, hvarmed
vakansafgifterne för dessa rotar nu utgöras;

b) utsockne frälsehemman i Halland och med ordinarie
rotering, till hälften emot annan roterad jord, belagda
hemman inom de f. d. privilegierade jernbergslagerne,
hvilka hemmans roteringsskyldighet för hvarje rote skall
bestämmas till hälften af ofvannämnda medelvärde;

<■) de på grund af kontrakt vakanta rusthåll och rotar,
för hvilka ofvannämnda medelvärden endast skola tillämpas,
i mån som kontrakten löpa till ända eller vakansafgiften
är högre än medelvärdet, sådant det, efter afräkning
af hvad som blifvit afskrifvet, årligen befinnes;

att rust- och rotehållare skola vara skyldige att, äfven
under afskrifningstiden, fortfarande utgöra rustnings- och
roteringsbesväret effektivt intill dess, efter Kongl. Maj:ts
bepröfvande, indeldt regemente, kår eller båtsmanskompani
må förminskas eller ock helt och hållet upplösas;

att de skyldigheter, som på vissa orter utgöras emot
befrielse från eller lindring i roteringsbesväret, skola, för
så vidt de icke redan bestå af penningar, dertill omsättas
med användande af medeltalet af 1864—1873 årens
medelmarkegångspris eller, der å några skyldigheter medelmarkegångspris
ej finnes, efter medeltalet af nyssnämnde
års markegångspris;

att jemväl hästvakansspanmålen omsättes till penningar
efter medeltalet af 1864—1873 årens medelmarkegångspris
;

att vid afskrifningstidens början till statsverket indragas; a)

de Göteborgs stad anslagna rotar inom Säfvedals
härad;

b) de vakansafgiftcr af Sårna, Idre och Hedo byalag,
som nu tillgodonjutas af Elfdals socknemän, hvilka befrias
från skyldigheten att vid inträffande krig anskaffa
de soldater, för hvilka ifrågavarande algifter utgått;

c) de till regementen och kårer nu ingående vakans ta -

utgifter, emot ersättning af statsmedel till vederbörande,
svarande emot vakansafgifternas belopp;

att de till statsverket indragna rånte- och tiondeanslag,
lör hvilka ersättning till rusthåll och rotar nu utbetalas
efter årlig medelmarkegång, omsättas till penningar efter
medeltalet af 1864—187 6 årens medelmarkegångspris
och beloppet deraf med tillagd forsellönsersättning å spanmälen,
beräknad till 8 öre kubikfoten lör råg och korn
samt 6 öre kubikfoten för hafre, för hvarje rusthåll eller
rote sammanföres med så väl de till vissa rusthåll eller
rotar utgående penningeanslag af statsmedel, som den
redan till penningar omsatta grundskatt, hvilken för rustningen
eller roteringen hittills frinjutits, men, enligt hvad
förut är sagdt, vid afskrifning?tidens början skall till
statsverket indragas, hvarefter ifrågavarande statsanslag
skola, i en summa för hvarje rusthåll eller rote, under
namn af rustnings eller roteringsunderstöd med oförändradt
belopp godtgöras vederbörande, på sätt här nedan
sägs;

att rotehållarne vid Kong!. Westmanlands regemente
samt Kongl. Jemtlands häst- och fältjägarekårer i stället
för de bidrag, som desse rotehållare hittills åtnjutit från
Westmanlands knektelegomedeiskassa ocli Jemtlands roteringskassa,
hviikas tillgångar vid afskrifningstidens början
skola till statsverket indragas, af statsmedel erhålla en
emot nämnda bidrag svarande, med oförändradt belopp
utgående årlig ersättning, hvilken vid afskrifningstidens
början bestämmes, med iakttagande deraf, att årskostnaden
för lega antages utgöra tjugondedelen och för remontering
tiondedelen af hvad som i sådant hänseende blifvit
utbetaldt, hvarefter det sålunda erhållna värdet af merberörda
bidrag sammanlägges med det understöd i öfrigt,
hvartill rotehållarne enligt nästföregående punkt må vara
berättigade, och i sammanhang dermed kommer dem till
godo;

att för rotar, hvilka icke åtnjuta något understöd af
statsmedel, afskrifningen. försiggår sålunda att, der roteringen
utgöres effektivt, roten årligen af statsmedel tillgodonjuter
ersättning, motsvarande så stor procent af det
antagna värdet å roteringskostnaden, som till och med
året näst före ersättningens utbetalande är afskrifven,

91

hvaremot, der roteringsskyldigheteu iullgöres medelst erläggande
af vakansafgift, hvilken, i enlighet med hvad
förut är sagdfc, bör genom afskrifning minskas, det ursprungliga
beloppet deraf, beräknadt till det värde, som
för en rote i allmänhet här ofvan är antaget, nedsättes
med så stor procent, som till och med året näst före
vakansafgiftens erläggande blifvit eftergifven;

att för rusthåll eller rotar, hvilka åtnjuta understöd af
statsmedel, afskrifningen verkställes på det sätt, att,

a) der of vannämnd a värde å rustnings- eller roteringskostnaden
är större än understödet, vederbörande rustoch
rotehållare, så länge besväret utgöres effektivt, jemte
nyssnämda understöd, tilldelas en årlig ersättning, motsvarande
så stor procent af skilnaden emellan understödet
och värdet å rustnings- eller roteringskostnaden,
som, enligt den antagna måttstocken för afskrifningen,
till och med året näst före ersättningens utbetalande är
eftergifven, hvaremot, i händelse rustnings- eller roteringsbesväret
fullgöres genom erläggande af vakansafgift, merberörda
understöd indrages till statsverket samt rust- och
rotehållare årligen erlägga så stor procent af skilnaden
emellan omförmäkla värde å rustnings- eller roteringskostnaden
samt nyssnämnda understöd, som vid början
af det år, hvarunder inbetalningen eger rum, efter ofvannämnde
måttstock för afskrifningen då ännu qvarstår;

b) der det antagna värdet å rustnings- eller roteringskostnaden
är lika stort med eller mindre än understödet,
detta sistnämnda, så länge besväret utgöres
effektivt, skall utbetalas till vederbörande rust- eller rotehållare,
utan rättighet för dem, att derutöfver tillgodonjuta
något ytterligare anslag af statsmedel, men, i händelse
rusthåll eller rote är vakant, skall indragas till
statsverket, emot befrielse för rust- eller rotehållaren från
vidare utgifter för rustnings- eller roteringsbesväret;

att sådana boställen och hemman, hvilka nu äro ålagda
ordinarie rotering emot full ersättning derför, beräknad
efter markegångspriset å kostnaden för en soldat- eller
båtsmansrote, från och med afskrifningstidens början och
så länge besväret utgöres, skola tillgodonjuta ersättning
af statsmedel efter de i och för afskrifningen antagna

värden å kostnaderne för en soldat- eller båtsmansrote i
allmänhet;

att understöd eller ersättning för rustning eller rotering,
hvilket af statsmedel utgår, skall vid de årliga uppbördsstämmorna
för det föregående året till vederbörande
utbetalas, likasom äfven de vakansafgifter, hvilka de
rustnings- eller roteringsskyldige skola utgöra, då erliiggas; att,

der rustnings- eller roteringsbesväret fullgöres genom
erläggande af vakansafgift, det skall stå vederbörande
rust- och rotehållare öppet att, när som helst
under afskrifniDgstiden, friköpa sig från samma besvär,
medelst erläggande af en lösesumma, motsvarande det,
efter en räntefot af fem för hundrade, uträknade kapitalvärdet
å den vid friköpandet ännu icke afskrifna del af
vakansafgiften; dock att denna rättighet ej skall vara
medgifven för rotehållare vid soldathållet inom AVesterbottens
och Norrbottens län förr, än de inom dessa län
förlagda tvänne fältjägarekårer blifvit upplöste; börande
härvid samma förfarande iakttagas, som i fråga om inlösen
af afskrifningsbar grundskatt här ofvan blifvit
sagdt;

att ordinarie eller extra rotering från och med afskrifningstidens
början icke skall åsättas, med undantag för
nya hemman och lägenheter inom V\r ester bottens och
Norrbottens län, hvilka, med hänsigt till de gamla med
ordinarie rotering in natura derstädes belagda hemmanens
rättighet, att af nyhemman, i mån som de ingå i skatt,
erhålla understöd i roteringen, för så vidt de äro belägna
inom det till soldathållet derstädes hörande område
samt, i anseende till sin jordnatur, enligt nu gällande
stadganden äro underkastade ordinarie rotering,
skola, allt efter som de ingå i skatt, nyssnämnda besvär
åläggas på det sätt, att rotemantalet, efter jemförelse af
hemmanets eller lägenhetens beskaffenhet i förhållande till
förut roterade hemman inom orten, föreslås af beredningskomitén
inom hvarje socken, pröfvas af vederbörande
taxeringskomité och slutligen fastställes af pröfningskomitén;
börande derefter för dessa hemman vakansafgift
erläggas efter enahanda beräkningsgrund, som för

93

vakansafgifts utgörande i allmänhet här ofvan är sagdt;
samt

att uti de legokontrakt, hvilka efter afskrifningstidens
början upprättas emellan rust- eller rotehållare, å den ena,
och ryttare, soldat eller båtsman, å den andra sidan, skall
intagas det vilkor, att, i händelse Kongl. Maj:t skulle
finna skäligt förordna om upphörande af rustnings- eller
roteringsskyldighetens effektiva fullgörande, kontraktet
skall utan något anspråk på ersättning från ryttarens,
soldatens eller båtsmannens sida upphöra att vara gällande.

Stockholm den 15 September 1874.

Alb. Anderson.

Rättelser.

Sid.	22,	8:de raden	nedifrån	står:	1 »densamme», läs:	»densamma».
»	44,	8:de »	uppifrån	»	»konstgrufsbyggnad», »	»konstgraf sbyggnad».
	46,	10:de »	nedifrån	»	»Elf vedals», »	»Elfdals».
n	60,	2: dra »	uppifrån	»	»det vid», »	»vid det».
»	62,	5:te »	»	»	»egendomen», »	»egendomar».

STOKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1874.

Tabell N:o 1.

Sammandrag öfver räntor, kronotionde och skatteköpeskillingar för
de jemlikt Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811 med flere om rekognitionsskogar
utfärdade författningar skattlagde och emot erläggande af 6 års
räntor efter kronovärde till skatte försålda rekognitious-skogshemman.

		Hemmans			Krono- tionde.	Skatte-
		P P E	• mantal.	Banta.	köpe skillin	g-
Stockholms	län.............	4	8,375	734	40	42	68	409 89
Upsala	».............	10	9,250	1,568	83	80	71	1,036	91
Södermanlands	».............	9	10,073	2,385	97	169	46	m m 1,216	07
Skaraborgs	».............	11	13,656	1,867	63	86	05	1,446	78
Wermlands	».............	21	13,661	1,781	44	147	79	1,121	43
Örebro	»...........	113	75,385	6,682	40	692	86	5,919	19
Westmanlands	»............	2	1,083	233	02	2	23	150	—
Kopparbergs	».............	60	36,818	5,389	96	56	43	3,524	39
Gefleborgs	».....*........	31	41,074	4,111	12	214	44	3,329	75
Wester-Norrlands ».............	12	13,848	1,009	25	103	91	949	07
Westerbottens	» . ............	11	10,786	668	26	2	24	636	75
	S u m m a |	284|229,009	26,432 28 1,598 80	19,74023

Tabell N:o 2.

Sammandrag öfver räntor och skatteköpeskillingar för de med tillämpning
af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 13 Juni 1818 skattlagde
och till den höstbjudande försålda kronoskogar.

Kalmar län.......................	Antal lotter.	Eänta.	Skatte- köpeskilling.
43 2	2,766 105	89 61	13,845 574	79 90
Sam ma	45	2,872	50	13,920	69

Tabell N:o 3.

Sammandrag öfver räntor ocli skatteköpeskillingar för de jemlikt Kongl.
brefvet den 16 Mars 1824, kungjordt genom Kongl. Kammar-Collegii cirkulärbref
den 11 April samma år, skattlagde och till den höstbjudande försålda
kronoskogar.

		Antal lotter.	Ränta.	Skatte- köpeskilling.
Uppsala	län...............	15	174	68	2,096	98
Södermanlands	»...............	8	88	—	1,778	50
Östergötlands	»...............	148	1,944	40	148,721	72
Jönköpings	»...............	2	24	97	673	50
Gotlands	» ...............	14	180	13	770	15
Kristianstads	»...............	2	35	94	4,171	50
Göteborgs och Bohus	»...............	2	8	58	550	■—
Skaraborgs	»...............	71	753	89	12,913	56
Wermlands	»...............	40	444	—	14,848	06
Örebro	» . . . . *..........	07	1,070	43	52,928	28
Kopparbergs	»...............	2	28	90	1,357	50
Gefleborgs	»...............	4	170	40	— —	—
	S u m m a	375	4,875	38	240,809 75

Tabell N:o 4.

Sammandrag öfver räntorna å sådana öfverloppsmarker i de norra
länen, hvilka, såsom icke användbare till kronoparker, blifvit till den högstbjudande
under skattemausrätt försålde, jemte derför erlagd köpeskilling.

	Antal ikiften eller områden. |	Ränta i penningar.	Skatte- köpeskilling.
Wester-Norrlands län.................	1	18	81	1,501	—
Westerbottens » .................	28	1,220	86	57	82
Norrbottens » .................	3	12	11	1,495	—
S u m m a	32	1,251	28	3,053	82

Tabell N:o 5.

Sammandrag öfver räntor å sådana fisken, hvilka jemlikt Kongl.
Bretvet den 22 Mars 1850 blifvit till den högstbjudande under skattemannarätt
försålde jemte derför erlagd skatteköpeskilling.

		Antal fisken.	Ränta i pen-ningar enligt Kongl. För-ordningen d. 23 Julil869.	Skatte-köp eskilli	nS-
Stockholms	län..........	9	94	48	2,054	50
Nyköpings	J>.......	2	60	—	53	—
Östergöthlands	».......	2	45	50	86	50
Örebro	».......	2	17	—	75	_
Calmar	»......	3	15	03	7	—
Jönköpings	».........	2	10	16	800
Malmöhus	»........	1	5	81	25
Christianstads	»......	70	1,166	08	4,127	55
Hallands	».....	1	63	30	1,200	_
Blekinge	».......	1	1	50	15	_
Skaraborgs	».......	1	4	61	4	50
Elfsborgs	».......	1	11	—	200	_
Gefleborgs	»......	30	180	34	1,645	03
W ester-N orr lands	».......	128	2,686	92	4,308	01
Jemtlånds	».......	23	25	29	70	46
Westerbottens	»........	29	587	14	8,084	80
Norrbottens	».........	35	860	71	6,583	79
	Summa |	340 J	5,834)87	28,84014

t

Tabell N:o 6.

Sammandrag öfver räntor ocii kronotionde å sådana staten föri tillliöriga
hemman och lägenheter, som på grund af serskilda för hvarje hemman
eller lägenhet meddelade föreskrifter hlifvit antingen å offentlig auktion
eller för eljest öfverenskommen köpeskilling försålda med förbindelse
för köparen att framgent utgöra ränta.

			t ,
		Hemmans	?o: ac S			Krono	-	Skatte-
					Kanta.	''tionde	i
		antal.	mantal.	CD CO CD			penningar.	köpeskilling.
Stockholms stad . . .			_ _	1	98	25	— —	—	782	50
Östergötlilands	län . . .	i	5	1	844	77	141	99	44,950	—
Jönköpings	» ...	5	1A	1	138	09	38	17	10,280	—
Kronobergs	» ...	1	i	—	45	43	7	44	15,050	—
Calmar	» ...	5	31	—	■142	51	70	53	39,900	—
Christianstads	» ...	—	---	1	—	12	•--	—	800	—
Malmöhus	» ...	—	—	9	1	99	—	—	4,145	—
Göteborgs och Bohus	» ...	1	1	—	2,185	—	12	61	24,250	—
Elfsborgs	» ...	3	n	—	129	99	19	47	8,600	—
Skaraborgs	» ...	2	A	—	49	46	15	81	2,926	50
Kopparbergs	» ...	9	fl 95	1	514	19	—	—	129,224	07
Gefleborgs	» ...	—	—	2	214	03	— —	—	700	—
Westerbottens	» ...	1	3 4	—	7	50	—	—	4,500	—
Norrbottens	» ...	1	1 ''2	—	29	38	9	44	3,290	-
S u m m a	29	1 20111	i 16	j 4,700 71'' 315	46	289,398 07

i

Tabell N:o 7.

Sammandrag öfver skogsräntor, åsatte mark, som i ersättning för stockfångst
blifvit sågverk i de norra länen tilldelad.

	ö f ^ tf O g- CO 1	Skogs- råtta.
Wester-Norrlands liin...............	25	894	60
Westerbottens » .................	57	1,054	46
Norrbottens » ....................	46	2,297	51
S u m m a	128	8,740	63

Norrbottens

Tabell N:o 8.

Sammandrag öfver räntor å sådana slåtter- och beteslägenheter samt
strömfall med tillhörande utmål, hvilka jemlik! Kongl. Förordningen angående
afvittring i Jemtlands län af den 8 December 1820 och i WesterNorrlands,
Westerbottens och Norrbottens län den 10 Februari 1824 blifvit
till enskildes begagnande tills vidare upplåtne.

		Ränta, omsatt till
	>	penningar enligt
	d-	Kongl. Förord	-
	r-	ningen den 23
		Juli 1869.
Wester-Norrlands län......................	42	249	19
Westerbottens » .....................	64	168	45
Norrbottens ».....................	27	54	89
Jemtlands » .....................	49	414	84
S u m in a	182	887	37

Tab. N:o 9.

Sammandrag öfver räntan af jord å landet, grundadt på 1872 års Kronoräkenskaper,

Län.

Stockholms...............................

Upsala .................................

Södermanlands..............................

Östergötlands.........................

Jönköpings...............................

Kronobergs...............................

Kalmar.................................

Gotlands.................................

Blekinge.............................

Kristianstads...............................

Malmöhus. ..............................

Hallands.................................

Göteborgs.................................

Elfsborgs.................................

Skaraborgs................................

Wermlands...............................

Örebro.................................

Westmanlands..............................

Kopparbergs................................

Gefleborgs.................................

Westernorrlands.............................

Jemtlands ...............................

Westerbottens.............................

Norrbottens...............................

Summa

Debiterad
ränta.

Andra

Hufvudtiteln.

Fjerde

Hufvudtiteln.

Femte

Hufvudtiteln.

	Boställs- räntor	Tingsrätters löningsräntor af egna lägenheter.	Boställs- räntor.	Rusthålls räntor.		Rusthålls- räntor.
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	l	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
297,744	04	256	56	- -	! _	8,839	64	58,347	19	__
347,785	I 95	632	65	- -		20,627	04	69,875	33	_ _
247,026	09	449	78	— -	—	11,099	82	24,238	64
580,889	32	1,204	56	107	133	23,090	51	192,836	01	_ _
258,856	27	307	88	- --	—	16,604	08	79,036	74	___
201,164	99	367	14	- -	—	11,104	34	27,147	89	___
291,037	51	519	57	- -	—	6,202	94	25,617	70	62,709	78
112,783	67	168	12	- -	—	_ _	—	_ _	__	___
15,798	03	17	28	- -	—	- -	—	- -	_	14,582	54
56,341	50	96	02	- -	—	3,708	62	26,314	75	_ ___
73,032	•31	91	69	- -	—	2,913	97	31,100	18	___
121,887	66	109	92	---	—	- -	—	- -		__ _
63,653	40	74	47	- -	—	2,159	19	6,846	03	_ _
260,123	39	585	68	- -	—	10,052	88	22,971	41	_ _
298,275	52	559	51	- -	--	20,466	49	98,535	41	_ _
136,780	79	188	52	- -	--	4,435	80	_ __		_ __
198,608	55	238	80	- -	—	7,376	43	52,476	62	_ _
33S.236	48	420	61	- -	_	8,576	63	78,457	44	___
174,552	80	- -		---	_	2,438	22|	_ _		_ _
172,694	90	- -	—	- -	—	138	81)	1,325	90	_ _
121,177	61	- -	—	- -	___		—	_ _ |
17,857	44	13	29	- --	_	272	20	__		__
52,249	52	- 1—	—			272	60	____ j	1
39,555	12	—	—!	— — j	—	239	36	--1	—	--1	—

Lotshemman räntor.

Sjette Hufvudtiteln.

Sjunde Hufvudtiteln.

Åttonde Hufvudtiteln.

Boställs räntor.

Gastgifveri bemmans friheter.

För bergsbrukets

befrämjande.

Nionde

Hufvud titeln.

Summa

För Färgor : För

och hästafvelns

Färgekarlar. j förbättrande.

För jordförluster
genom
kanal- och väganläggningar.

Kr.

Ö

329

65

01

Kr.

74

4,478,112 86 6,302

107 i 331 160,619 [57: 795,127 [24 77,292 [32

3,634
2,860
3,101
o, o35
1,547
659
2,533
156
59
103
144
470
640
2,151 | 81
3.277 34
929
1,099
1,148
202
342

25
25
56
69
25
68
75
85j
27
64
041
05!
96

58

12

Kr.

1,778

1,616

232

987

133

351

62

28

144

69

189

7

445

425

Kr.

77

89

29

54

24! —
78 —

3 | 75
29 79
238 81

Kr.

Kr.

Kr.

1,201 54 --

35--—■

3,524

61

41

98

4

833

24

21

404 1 67! 30,655 [ 76'' 6,744 [ 78| 3,586 I 39!

) "Den i provinsen Herjeådalen i stället för rotering utgående roteskatten är häri icke inbegripen, ehuru den i räkenskaperna redovisas under titel ränta.
*) Utl ofvanstående under titel: Kleresistatens boställsränlor upptagna belopp inbegripes jemväl den del af Presterskapets utlagor,

Boställs-	Städers	För skogs-	Kleresistatens			Elementar-	Pedagogier	Hospitaler	För		För		BostäMs-	anordnad.
								Universiteten			och		och		kyrkors
räntor		friheter.	vården		boställsräntor				läroverken.	folkskolor	Lasaretter.	underhå	i.	fattigvården.	räntor.
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
— —	—	— —		— __	—	5,439	86	17,817	96	- -	—	- -	—	1,230	51	---	—	---	—	_ _	_	97,345	52
---- __	—	1,089	82	- —	—	7,199	30	34,026	43	- -	—	85	28	5,681	16	38	96	- -	_	___	_	143,733	11
515	87	183	23	— —	—	4,999	26	- -	—	794	91	- -	—	-	—	_2	65	19	55	- -	_	45,642	87
335	87	—	—	—	—	10,102	74	---	—	1,634	68	4,129	03	2,228	52	45	65	— _	—	141	46	242,709	42
---	—	— —	—	776	19	12,716	08	--_	—	2,408	16	54	64	---		- -	—	- -	—	---	—	113,451	02
— —	—	— —	—	—	—	10,693	70	- -	—	402	75	- -	—	90	87	29	27	- -	—	- -	_	50,628	88
— ■—	—	696	55	— —	—	11.548	39	-	—	---	—	48	80	121	67				—	- -		111,617	48
- --	—	- -	—	— -	—	5,035	62	---	—	---	—	- -	—	- -	—	- --	—	- --	—	- -	_	5,360	59
— —	—	6	83	- —	—-	242	62	— —	—	- ----	—	- -	—	21	63	- -	—	---	—	---	—	14,930	17
---	—	___	—	— —	—	1,332	28	5	23	2	23	- -	—	66	39	986	94	- -	—	- -	—	32.678	82
— —	—	— -	--	— _	—	2,838	05	336	57	97	02	- -	—	645	48	1,656	76	- -	___	- -	—	39,851	77
—	—	121	55	- -	—	4,195	34	---	—	— - -	—	9	16	_ _	—	1,032	15	_ _	_	--- -	_	6,082	21
—	—	2,256	93	- —	—	664	08	- ....	—	- ---	—	---	—	---	—	- —	—	---		- -	—	12,745	99
33	35	22	02	— —	—	9,170	91	--- -	—	- -	—	_ _	—	___	—	- ---	_	_ _	_	- -	_	44,988	06
814	69	— ......		.... —	—	15,194	()8	—	—	1,042	92	—r -	—	512	94	- -		- -	—	3	—	141,429	41 [
— —	—	— —	—	— —	—	3,307	69		—	---	—	- -	_	---		- -----		- -	—	___	—	8,869	02
16	73	— —	-	— _	—	3.142	39	177	03	— -	—	- -	—	196	96	-	—	— _	—	- -	—	65,169	84
294	20	— —	—	- —	—	4,057	15	17,948	64	- -	---	- -	—	323	21	115	31	_ _	__	- -	—	115,290	69
---	—	1,489	46	---	—	363	44	____ _		---- ---	_	_	_		_	___	__	'' _ _	__	_ _		4,555	3l|
54	28	143	46	-- -	—	2,514	38	--- -	__	----.	_	_ ___		_ _	_	___	_	„ _	__	_ _	_	4,519	22
— •—	—!	242	63	- —	—	3,180	25	-----	—	----	___	-. -	____	_	_	____		_ _	__	_ _	_	3,422	88
- -	—.	- -	—	- ---	—	251	03	.......	__	- -----	_	___		_ _	_j	_ _	__		__	_____	_	540	27
- -	~!	29	66	---	""V	542	99!	-- ---	—	- ---	_	1	88		__	_ ._ -		___	_	_ _	__	935	04
— _		243 |	131	— —	—	384	55	— - ;	—	— —	—	----	__:	--- j	—	---	—	-	—	— _	—	1,105	85
2,064	99[	6,525 [	27	776	!9[	**) 119,116	18	70,311	86	J CO oo 10 j	67	4.328	79	11,119	34	3,907	69	19	55!	144	46	1,307,603	44,

Kronan

behållen.

Kr.

200,398

204,052

201,383

338,179

145,405

150.536

179,420

107.423

867

23,662

33,180

115,805

50,907

215,135

156,846

127,911

133,438

222,945

169,997

168,175

117,754

17,317

51,314

38.449

52

84

22

90

25

11

03

08

86

68

54

45

41

33

11

77

71

79

|49

68

73

17

48

27

42

som är detsamma anordnad med 3,115 Kr. 44 ör

Tabell N:o 17.

Jenitörelsetabell öfver rust- och rotehållares brukuingskostnad för en qvadratref åker äfvensom öfver behållen afkastning af en qvadratref åker

och af en qvadratref äng och hagmark.

Enligt den af komitén för rustnings- och roteringsbesvären vid
soldathållet följda beräkning.

Enligt den af komitén för rustnings- och roteringsbesvären vid
båtsmanshållet följda beräkning.

Nu antagen beräkningsgrund för både soldatoch
båtsmanshållet.

Efter lista
alternativet.

Efter 2:dra
alternativet.

Behållen afkastning
beräknad till 5 procent
af medelvärdet, enligt
Hypo''teksföreningarnee
värderingstabeller

Regemente

Bruknings

kostnad

Behållen afkastning
af
åker.

för åker

äng och

hagmark

JBåtsmanskompani.

Bruk nings kostnad för åker.

Stockholms..... Uplands regemente (243 N:r)

Upsala . . . .
Södermanlands
Östergötlands .

Jönköpings . .
Kronobergs . .

Uplands regemente (957 N:r)
Södermanlands regemente
Första Lifgrenadierregementet

Kalmar

Kalmar

( Kronobergs
\! Kalmar

Kalmar

d:o	(401 N:r)
d:0
d:o	(352 N:r)
d:o	(347 N:r)

1 !—

Kristianstads
Malmöhus .

/ Norra Skånska regementet (522 N:r)\
l Södra Skånska d:o (206 N:r)j

Norra Skånska d:o (462 N:r)

Södra Skånska d:o (796 N:r)

{;

Göteborgs och Bohus (

län
Elfsborgs .

Skaraborgs

Wermlands
Örebro län

Westmanlands . .
Stora Kopparbergs

Bohus läns regemente
Elfsborgs d:o (9 N:r)

Gefleborgs

Jemtlands . . .
Westerbottens
Norrbottens . .

Westgöta-Dals d:o
Elfsborgs d:o

Skaraborgs d:o
Westgöta-Dals d:o

Nerikes d:o

Wermlands d:o

Nerikes d:o

Westmanlands d:o

Westmanlands d:o
Westmanlands d:o

(900 N:r)
(1191 N:r)

(300 N:r)

(292 N:r)

(474 N:r)
(55 N:r)

(940 N:r)
(205 N:r)

1 —

Helsinge

d:o

Jemtlands fältjägarekår
Westerbottens d:o
Norrbottens d:o

1 ! -

i

i —i

i
i

2		1	80 —
2		1	80 —
2		1	80, —
2	!25	1	7c	I —
2	j—	1	2b ■
2	!	1	25	- I 1
-! 2	|_	1 ____	25	j
2	25	2	50	1
2	25	2	50	1
2		1	50	—
2		1	50	—
2		1	50
2		1	80
1	50	1 !	50	—
2	—	1 |	80	—
2	__	1	80
2	-*	1	80	—
1	50	1	50	—
		_ j 1	_	—
1	50	1	25
1	25	1	25!	_
1	25	1 [	25,	—

50 ! Stockholms

Upsala.....

Södermanlands.
Östergötlands .

50 !
50
60 |

32,5

32,5

32,5 Kalmar

Första Södermanlands kompani
Södra Roslags l:a d:o
Södra Roslags 2:a d:o
Norra Roslags l:a d:o (77 N:r)
Norra Roslags 2:a d:o

Norra Roslags l:a d:o (61 N:r)
Andra Södermanlands d:o
Östergötlands d:o

Södra Möre 3:ne indelningskompanier
iFrälseroteringen i Södra Möre
Första och andra Ölands kompanier
Tjusts kompani
Smålands d:o

1 50

2 50
1 135
1 !50

5

80
3 I—

50

Stockholms

50! Upsala.....

50! Södermanlands
50j Östergötlands .

1 50

1
1

Behållen			Behållen
afkastning			afkastning
			Bruk-
			nings-
af	af	Län.	kostnad	af	af
åker.	äng och		för	åker.	äng och |
	hagmark.		åker.		hagmark j i

50! 3 25

| Gotlands........ | Gotlands l:a och 2:a kompanier j

. / Blekinge 6 indelningskompanier 1

i Blekinge........Frälseroteringen i Blekinge f

25 | ---

25 i ---

— Hallands........

37,51 Göteborgs oeh Bohus

1 50

1 75
1 50

3 -

37,5 Elfsborgs
37,5 — -

Norra och Södra Hallands kompanier
Bohus l:a och 2:a kompanier

Westergötlands d:o

50 ; \
30 ! /

50

30

50

50 ---

50 ---

I

i

25 Gefleborgs . . .
Westernorrlands

Westerbottens .

25

25

25

''so

50

25

50

J önköpings.
Kronobergs

50| Kalmar: Soldathållet
d:o Båtsmanshållet

50 Gotlands
50

5 |26

I

4 50
2 !50

Första Norrlands l:a kompanier 1

Första Norrlands 2:a d:o (64 N:r) / 1 75

Första Norrlands 2:a d:o (109 N:r) |

Andra Norrlands l:a d:o ''2 50

Andra Norrlands 2:a d:o (156 N:r) |

50

50

Blekinge . . .
Kristianstads

50

50

3 25

3 25

4 —

2 70:

701

so:

50 4

Malmöhus

Hallands........

Göteborgs och Bohus

50j Elfsborgs .
-I Skaraborgs

50

50

50

50

3 25

4

4

50 3

1 50

50

Andra Norrlands 2:a d:o (13 N:r)

50

4 —

50

Wermlands
Örebro . . .

Westmanlands

Stora Kopparbergs . .
Gefleborgs.......

50 Westernorrlands ....

■j Jemtlands . .
50, Westerbottens
Norrbottens .

50

50

50

50

50

50

25

25

3 25

4

2 70

3 25

3 25
3 !25

2 70

j

2 20

2 70
2 :20
2 |20

50

50
50!
60;

50;

5ol

50!

50

50!

50|

I

I

60,

25

50

50

I50:

I !

50;

50]

50

50

50!

50

50

50!

40:

40;

Tabell N:o 18.

Tabell öfver de vid beräkning af nuvarande Kastnings- och Roteringskostnader
antagne prisbestäninieiser a en del prestationer.

Regemente eller kår.	Torpbygg- nader.	Bekläd- nad.	Rem- tyg-	Beväp- ning.	Remon- tering.	Hästens underhåll	Sadel-munde-• ring.	Tross- passe- volans- afgift.
Berustade kavalleriet.										|	1				:
Lifregementets dragoukår..........	12 50	35	__	1 2	i__	I	$!-	4f	i!—	130—	K	> _	1 4	175
„ hussarkår..........	12 50	35	—	_ö	i	‘e	n-	4(	)!—	131	; —	V	>!___	i	75
Smålands Hussarregemente........	12 50	35		! 2	i-	| c	i-	4(	—	! 130;—	11	> _	! €	75
Skånska ,, .......	12 50	35		! 2	j--	S i	$-	4C	)!-	13<		li	>____	£	75l
„ Dragonregementet........	i 12 50	35	;	! 2	j-		s~	4(	i —	j 13(	) —	11	> _		75:
Roterade kavalleriet.
Jemtlands Hästjägarekår..........		i_			—	, I-	1 “		-i 4b	—	- 131	>!—		i-		__j
Berustade infanteriet.
Lifregementets grenadierkär........	12	50	35	—	2		C!	1							i 0	75
Andra Lifgrenadier-regementet......	12	50	35	—	2	|-	3	1	| -			1—	j _		! 1	37 ■
Vestgöta regemente.............	12	51	35	—	2	—	3		i --	_			_		! 3i75
Smålands Grenadier-bataljon........	12	50	35	--	2	....	3	1 —	—	—		—		j-	| 3 75
Roterade infanteriet.			1												;
Första Lifgrenadier-regementet...... Lp lands regemente ..........	1250 12 50	—	—	—	—		i	. —	—		-	-	-		—
Skaraborgs „ ..........	12	50	—	—	—	i--	—		—	—	__	!_		1__	_	j__
Södermanlands „ .........	12	50		—	_	i_		1 —	_	__		!_				|_
Kronobergs ,, ..........	12	50	—		—	—			—	—	___			L		j_
Jönköpings „ ..........	12	50	—	—	—			—		—	__			j_	_	I__
Helsinge „ ..........	11	25		—			—	—		—	__	i—	_	j_	_
Elfsborgs „ ..........	12	50	.....	...	—		—	—		—	—	1 _	_	_	--
Vestgöta-Dahls „ ..........	12	50	i	—	—	—	—	—	—	—	_	__	_	___	....	—
Bohusläns „ ..........	12	50		_	—	—	—	1-	_	—	___				_	_
Vestmanlands „ ..........	12	50			—	—	—		—	—		i_			_	_
Norrbottens Fältjägarekår.........	10	—	—		—	—	—	—	—	—	—	_	__	_	_	_
Vesterbottens „ .........	10	—	—		_	—	—	—	—	—	__	_	_		_	_
Kalmar regemente..............	12	50	...	...	—	—	—	—	—	—	—	—	_		_	_
Nerikes „ ..............	12	50	—		—	—	—	—	—	—		__	_	_	_	_
Vermlands ,, ..............	11	25	—		—	—	—	—	—	—		___	_	_	_	_
Norra Skånska Infanteri-regementet. . . .	12	50	—		—	—	—	—		—	—	_	_	_	_	_
Södra Skånska ,, ....	12	50	—		—	—	--	—		—	—	...	—	—	—	_I
Berustade båtsmanshållet.
Första Blekinge kompani..........	12	50	18	36	—		—	—		—	—	__	....	_	__	—
Andra „ ,, ..........	12	50	18	36	—		—	—		—	—	_	_	_	__	_
Tredje „ „ ..........	12	50	18	36	—	—	—	—	—		—	—	____		_	—
Fjerde „ „ ..........	12	50	18	36	—	—	—	—			—	—	____		—	—
Femte ,, „ ..........	12	50	18 30	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Sjette „ „ ..........	12	50	1830	—	—		—	—	—	—	—	_	_	—	—
Första S:a Möre „ ..........	12:50	8 97	—	—	—	—		—	—	—	_	_	—	—
Andra „ „ ..........	12 50	897	—	—	—	—	—		—	_	_	_	__	—
Tredje „ „ .......... Roterade båtsmanshållet.	12 50	8;97			—		—	—		—	...	—		—
Tjust kompani........	12 50	7 21	—	—	—	—	—	—	( ....	—	—	—	—	—
Smålands „ .......•	12 50	7''21	—	—	—	_	—	—	i _	—	—.		—	—•
Östergötlands „ ........	1250	11 52	—	—	—	—	—	—	i —		—		—	__
Första Södermanlands „ ........	12150	1162	—	—	—	—	—	—			—	—	—	—
Andra „ „ .......	12 50	12 41	—	—	—	—	—			—	—	_j	_	—
Södra Roslags l:sta „ ........	12 50	11557	—	—	—	—	—			—	—	—	_	—
„ „ 2:dra „ ........	12 50	11 61	—	-	—	—	—		]	—	—	_	_	—
Ölands l:sta „ ........	1250	8:28	—	—	—	—	—		j -	—	_	_	_
„ 2:dra „ ........	1250	8''28	—		—	—	—	—	i _	—	_	_		—
Gotlands l:sta ,, ........	12 50	1492	—		--—		—		) -	—	_	_
„ 2:dra .......	12;	50	14,92	—	—	—	—	—		—	—	_	_	_ j
Bohus l:sta s "	12	50	1H27	—	—	—-	—	—		--	—	_	—	__	—
„ 2:dra,. v .......	12	50	1128	—		—	—	—		—	—	_j	_	_	_
Norra JJ|ffiands » ........	12	50	11 59	—		—		—	—	■--		__		_
Södra „ „ .......	12	501	11,59	—		—		—		—	—	__		_
Yestergötlands „ .......	12	50	10 40	—		—	—	—		—	—	_	_	__
Norra Roslags lista ,, Stockhoh.	12	50	11 61	—		—		—		—	—	_	_		__
„ „ „ „ Upsala . . .	12	50	10	55	—		—	—	—		—	—	—		_
„ „ 2:dra „ ........	12	50	11	12	—		—		—		— J		_		_
Första Norrlands lista „ ........	11	25	12	18	—		—		—				_		_
„ ,, 2idra „ Gefleborg . .	11	25	12	18	—		—		—		—	—	—		_
„ „ „ „ Vesternorrl. .	11	25	10,	29	—		—		—		—		—		__
Andra „ lista ,, Vesternorrl. .	11	25	10i98	—		—		—		__		_		___
„ „ 2:dra „ Vesternorrl. .	11 i	25	1089	—		_!		—		___	—	_		__
„ „ ,, „ Vesterbotten	10		1204 8128	—		—		—		—		__		____
Frälseroteringen i Kalmar.........	12,	50	—		—		—		---		—	_	- _
„ i Blekinge ........	12,	50	13;21	—		—		—j-	—	i’	—1	—	-1	—

Tabell N:o 19.

Samman d r a g öfver rustningskostnaderna vid rusthållskavalleriet äfvensom det understöd, som af rusthållarne derför åtnjutes.

Antal nummer.

Regemente

eller

Kår.

Lifregementets Dragonkår
......

Lifrcgementets Hussa
rkår.......

Smålands Hussarregemente.
....

Skånska Hussarregemontet.
.....

Skånska Dragonregementet
.....

För hela rusthållskavalleriet
....

B

CD

ct © -

Y a k a n t e.

450

436

872

873,20

3,066

77

B ^

ffi c

pu pp
® aq

W ©!

P ]

^ 5 :

M- P-l

£ © :

CJq _

t» 2

st e

|Zj u*

g B
B 5''
5''a,S i
qs §

38

49

45

87

307

20

20

64

65

128

127

W

©

3

©

K

n

s

n

n

S

s

o

s

n

a,

d.

F

o — r

f — f

k — t

n — n — m — m — e

r.

~n

p:
&

ce (I 23

c+-

V* ! O

hj O

^ I ^

p j! ^

? I ©

aq

I p

505

710

500 1,809

500

122

68

21

53

1,000 150

l,00öi 2:;i 8;

439 3,505

3,024

33

2,465

1,416

7,672

67,786

Hemkall.

XJl

B ° 5** *5

P O n- P
‘ p* £ B

m b b
s n P

(D f-.

49

13

68

96

49,870

13,815

1,145

19,092

68,124'' is'' 14,640

42

63

32

90

aq

- s: s £

B D- Pj c

• » er P*

2L ** er
b K p a>

B po B rjt 3

Pj?

aq -

8©

<

“ GC i

— t>r

Cu r-j
f-H © P
PL co c-tm-
O co

^ >

r 3 §

w

B

Torpen.

10,785

13,013

4,412

121

83 u53

147,465

39

98,565

10

28.886

47

92

17

08

80

44

5,030

3,083

1,700

616

2,146

12

41

35

24

pr ?

I S- S

g 3

r- aQ

2,713
11,743
6,264

i? K

p CD__

B P -

Beklädnad. IRemtyg.

Beväp -

Remon tering.

20

32 5,512
5,450
43 4,0 37
30 3! >

08

278,07

50

94

50

p] 5951

6,421
30,162
34,257
1,878

880134

56

53

71

12,576

20

21,494 32

15,900

73,601

08

15,750

15,260

15,225

30,520

30,555;— 1,746!

900

872

870

,744

1,350

1,308

1,305

2,616

2,619]

107,310

6,132

9,198

18,000
17,440
17,400
34,880
34,920

122,640

Hästens

underhåll.

58,500
56,680
56,550
113,360
113,490

398,580

'' Sadelmundering.

5,400 -5,232
5,220
10,464
10,476

Tross passe yolans afgift.

Summa årlig
kostnad.

2,137 50
2,071
1,631
3,270
3,273|75

25

185,547

179,357

157,813

287,370

284,459

F — ö — r v — a — k —

a — n

n — u — m — m

r.

Hel v akant e.

Halfvakant

V akansaf
gifter.

Be väp ning.

Summa

Tross- årlig kostnad,
passevolansafgift.

H g Yakans |

| j afgifter.

S p 1

*0

" o:

44

06

76

28

82

412

411

362

329

36,792

12,388

50

1,094,548

36

33

37

79

55

84

3,179

4,000

3,750

5,950

4,800

357

.21,679

36

30

45

60

57!-] 3,272

-1272167 7,040

47
— j 56
-! 75 -

50'' 4,077
3,851
6,085

25

60]— 75

25

50 4 0 7 75
2 56175
304 25

—i 4,935 —1246,75

7,910
4,970
13,200
10,950 -

Be kläd nad.

315

231

— 310

75 22,220

75

288 58

44,070

Item- tyg-	Be- väp- ning.
—	-	114	—
98		147	—
- 20	...	135	-
—	-	264	—
~ 1		261

ltemon tering.

1,520 -1,960.
1,800,
3,520.
3,480''

315

118

921

12,280

Hästens

under håll.

4,940 _

j

6,37o|—
5,850
11,440
11,310

Sadel munde ring.

456

Tross passe volans afgift.

540

1,056

1,044

50

180

232

168

330

326125

Summa
årlig kostnad.
H

B b''

B Qj

B JL
B p”

CD i—1

Fullgörande sin rustningsskyldighet
medelst hingsthållning.

För samtliga
vakante nummer.

Hela rustningskostnaden.

Remon tering.

14,250
75 17,620
13,483
29,810
27,371

75

39,910

3,684

1,238

25

50

75

75

102,536

25

359

299

338

oi

61

64

75

314161

25

333

99

400

400

400

1,600

1,600

4,400

Hästens under- håll.	Tross- passe- vo- lans- afgift.
975	—	23	75''
975	—	23	75
975	—	18	75!
3,900	—	75	—
3,900	—	75	_

10,725

216

25

Summa årlig kostnad.
Totalbelopp. ;	| '' j Medeltal för i | nummer.
1,398	75	279	75
1,398	75	279	75
1,393	75	278	75
5,575	—	278	75
5,575	—	278	75

Summa
årlig kostnad.

18,921
23,097
18,728
41,470
75] 37,881

25

75

25

15,341

25

278j93

140,098:25

„ S

B CD
B

B JL
B »T

g

B CD
B Bn

g ä

B e
0> —

R u s t n i n g s u n d e r s t ö d.

Kantor och
kronotionde af
rusthållsst ammar.

Från statsverket utgående
ersättning för
afskrifna qvarnräntor
samt indragna augmentsräntor
och
kronotionde.

344

360

288

323

02; 204,468
89 : 202,454
176,542
98 3 28,840

13

29 8 28 3 22,341 07 3 22

69

06

51

28

89

404

404 91

353

328

09

319113 1,234,646

61

352

M

123,839
71,586
62,318
37,732
34, 33,602

50

44

38

26

25

25 329,078

83

143

124

37

33

93

23

17

64

73

60

89

13

98,383
62,553
61,497
2,323
1,49612

90

23

61

194

125

122

82

11

99

32

Hela rustningsunderstödet.

63

222,222
134,140
123,815
40,055
1 50 35,098 37

34

61

87

226.253

99

64|ö5

555,332

82

S

3 g.

B “

Torpens
areal i
qvadratref.

440

268

247

40

35

28

63

06

158 44

Åker.	Äng och hagmark.
1,808	88	1,093	85
7,828	81	4,136	63
6,264	43	32,221	11
330	20	912	85
185	37	227	72
16,417	69	38,592	16

Tabell N:o 20.

Regemente

eller

Kår.

Lifregementets Grenadierkår .
Andra Lifgrenadierregementet

Westgöta Regemente

Smålands Grenadierbataljon. .

Antal nummer.

tel

33

CD

432

856

842

439

V a k a n t e.

S, ^
d? fi

ce

H O; Ö
P: n a^
^ CD

ö P?

» g <1

P p, fo

O P
O £3
tr* co

1

g- iTj

oq Ed
C. tvaV
S M 2-

°å&g

— ees JL
po te o

“ g P

^ E

ö''P p
3? o M

S4 p

CD ya

68

142
141 7

60 i —

För hela rusthållsinfanteriet

2.569! 411! 9

68

144

148

60

R

CD

p"

500

1.000

990

499

Sammandrag öfver rustningskostnaderna vid rusthållsinfanteriet äfvensom det understöd, som af rusthållarne derför åtnjutes.

K

VI

s

n

n

to

S

O

s

n

a.

a.

o — r

f — f

k — t

a n — u — m

m

r.

F — ö

a — k

a — n — t — e 11 — u

m — m

r.

P:

p

1,663

3,775

1,182

747

420 2,989

7,368

1,385

2,198

20,284

8,460

Hemkall,

3. 03

h O ^"3

O O et- P

‘ P* B »

14,625

8,769

8,533

481

^ 05 >
fU Qj ,

HO

<1

“ m

CD P
iJ-i co c-f Er

S “

2, ^ er 1 * p

R ££ p cd B

? a» 3 f

B P- ®

0!? **

11,984

20,167

19,024

5,356

52

64

35

38

,2,246

879

2,622

1,007

15 32,329 37 32,409:91

!

56,532 89

Torpen.

8,305 64
20,901j95
25,456 05
6,361 32

Cj

C4 p I P

R crq g'' i

r1 cr g ! g p R

p4 j cl- ja»

R P p» B [zi

4 ^ '' R'' CD

CP | .p to

O, „ oq -

Beklädnad.

Remtyg.

5,387

10,700

8,550

4,575

50

21,181

69,124

73,741

41,371

6,756187 61,024 96 29,212 50: 205,419

15,120

29,960

29,470

15,365

18

89,91;

864

1,712

1,684

878

5,138

Beväp- ning.
1,296	—
2,568	—
2,526	—
1,317	—
! 7,707	~

Erläggande vakan saf gift för karl och beklädnad*

Häst vakans afgift.

44,675

93,036

92,460

45,394

Ersättning
för
exercisammunition.

1,176

28

Tross passe volans afgift.

Summa årlig
kostnad.

2,052

3,740

3,157

1,646

130,787

268,709

288,693

132.961

302

313

342

Y akansafgifter

för karl.

3 g, | af gifter ''Remtyg.

P CD - - 1 J

R PR
B S»

!

Be väp ning.

Häst vakans afgift.

Tross passe volans afgift.

Summa
årlig kostnad.

Fullgörande sin rustningsskyldigliet
medelst hingsthållning.

Summa
årlig kostnad.

Remon tering.

Hästens

under håll.

10,200

£1,300

19,972

302 ''87;! 7,226

166

- 64

30

71

96

96

45

I

7,051

15,439

15,483

6,207

275,566)15 1,176 28jlO,5P6 471 821,152!73I 319164 58,698 71

I |

260''— 237

44,181

35

323

620

528

225

17,574

37,622

36,143

13,733

1,697 29 105,074

258

264

256

228

160

560

35

390

1,365

Tross passe vo lans afgift.

8

26

För samtliga
vakante nummer.

Hela rustningskostnaden.

Summa
årlig kostnad.

R CD
B pa
B CD

558

1,951

74

25

255 66; 720*—i 1,755!— 34i99 2.509 99

279

278

278

17,574

38,180

38,095

13,733

89 107,584 34

P*

B o

i

B

o:

258

265

257

228

45 148,362

25645

306,890

326,788

146,695

R u s t n i n g s u n d e r s t ö d.

Räntor och
kronotionde af
rusthållsstammar.

R CD
R Pu

3 SL

b »

Från statsverket utgående
ersättning för
afskrifna qvarnräntor
samt indragna augmentsräntor
och
kronotionde.

g
B CD
B P B

£
3 p

296

306

330

293

Hela rustningsunderstödet.

K &

B “
B EL

72

89

09

98

928,737 07! 310)72

102,110

206,202

108,647 30

60,391

29

477,351 90

204

206

109

121

64,936

129,286

92,273

64,057

09 129

66 129
26'' 93
51 128

159 70 350,553152''! 117 28

167,046

335,489

200,920

124,448

827,905

334

202

249

09

49

95

40;

Torpens
areal i
qvadratref.

>=

pr

5,537

14,519

16,970

6,361

CJO R

B 05

P O
Pi pr*

6.372

21,613

15,361

48,390

42

276)98''; 43.38844! 91,737)01

Tabell N:o 21.

Sammandrag öfver roteringskostnaderna vid Jemtlands hästjägarekår äfvensom det understöd, som af rotehållarne derför åtnjutes.

K å r.

Jemtlands liästjiigarekår .

Antal nummer.

Vakant e.

4 24

o

Sä

e

200

R

a.

k -

n

t — a

n

u

in

in — e

F—t

-f—f—e—k -

-t—i—v—a

aq

390

Hemkall.

f1

o:

12,880 40

t. B

‘ 5‘ £2

2,844

08

p:

& & c
co o* •—•

(t 4 O"
jp p o>

g" g. 5

352 46

Torpen.

p* Oq

25

29

28

O

5

c

UQ

~u—lu -

tt

Po w

P P

P

-m -

Summa
årlig kostnad.

Helvakante.

H

1 f

a n

V akansafgifter.

7,040

22,880 —

40,424 93

163

7S

387

90

193

95

£»

B,

05

1,659

63

w

t

05

720

W

sr 3

Po (jj

p

p.

a>

2,340

Summa
årlig kostnad.

4,719 63

Fullgörande sin roteringsskyldigliet
medelst hingsthållning._

Summa
årlig kostnad.

262

20

3

05

320!

W

p:

tr t

po CO

p

B

p.

780,-

1,100

27;

För samtliga
vakante nummer.

Summa
årlig kostnad.

6,207

53

Hela roteringskostnaden.

H

o

p

I—1

er

►P

258

65 52,632 46

* g

P CD

p P->

B

3 E

CD ^
<~i

263

16

Af statsmedel utgående
bidrag till
Jemtlands roteringskassa,
från hvilken
understöd utbetalas
till rotehållarne.

H

o

►P

►P

7,163

38

35

82

Torpens
areal i
qvadratref.

Of

CD

'' tS*:

(iq

P o

28

76

Anm. Orsaken hvarför någon kostnad för nybyggnad och underhåll af det enda vid Jemtlands hästjägarekår befintliga torp ej här upptages, beror derpå att hästjägaren enligt uppgift uppbyggt torpet utan bidrag af roten.

Statsverkets årliga bidrag till Jemtlands roteringskassa hav beräknats till 16,505 kronor 31 öre. Häraf hafva jemlikt Kongl. Brefvet den 16 Juni 1861 eller 7,163 kronor 38 öre upptagits för Jemtlands hästjägarekår.

Tabell N:o 22.

K e g e m e n t e
eller
kär.

Sammandrag* öfver roteringskostnaderne vid roterade infanteriet äfvensom det understöd eller den ersättning, som af rotehållare derför ätnjutes.

Första Lifgrenadierregementet. . .

Uplands regemente.....

Skaraborgs ,, .....

Södermanlands ,, .....

Kronobergs ., .....

Jönköpings ,. .....

Dalregementet............

Helsinge regemente.....

Elfsborgs „ .....

Yestgöta-Dals ,, .....

Bohusläns „ .....

Vestmanlands ,, .....

Norrbottens Fältjägarekär.....

Vesterbottens ,, .....

C alm ar regemente..........

Nerikes „ .........

Verm lands ., .........

Jemtlands Fältjägarekär.......

Norra Skånska Infanteriregementet
Södra Skånska Infanteriregementet

1,095

1,082

1,050

1.058

990

955

1,050

1,002

1,050

1,050

810

1,050

311

391

977

001

774

509

899

916

Antal nummer.

Vakante.

För hela roterade infanteriet ! 17,740

Erläggande vakansafgift till regemente eller kår.	Erläggande vakansafgift till Statsverket.
149
118	—_
150	__
142	—-
110	—
145	—
150	—
138	-—
150	-—
150	.—
94	.—
150	.—-
57	115
60	—
123	--
105	--
134	—
16	—
85	—
86	—
2,321	115

149
118

150
142
110
145
150
138
150
150

94

150

172

09
123
105
134

10

85

80

VI

M

P

Ö

B -

F—ö —r

- f—f—e—k—t— i—v— o n—u—m—m—e—

-r.

1,244

1,200

1,200

1,200

1,100

1,100

1,200

1,200

1,200

1,200

904

1,200

483

400

1.100

706

908

525

984

1,0021

3,117

3,894
1,151
5,946
752
385 64
3,823 43
10,343
1,205
2,381
2,376
4,119
120
962
530
2,637
2,047
194
42 G
793

Hemkall.

&. 3

CD Po

2,950
4,427
5,585
1,809
9,202
19,194
101,939
8,143
12,288
6,304
4,861
20,550
1.559
1.510
3,881
3,628

30,714 10
55,461 90
59,00875

63,483180
138.832185
29,883142
31,791)14
40,768 59
7,17402
35,306 94
50.557 74
13,060 34
23,964! 74
2,448; 74
84,600154
4,146 54
14,995
24,722
36,967
37,940
6,363
26,170
29,807

2,436! 20,176 47.212 BG 353,622 71 703,587 1 1

37,448

23.257

30,484

24.088

27,770

25,976

19,265
36,026
43,106
22,023
28,822
1,960120
12,882 98

32.365 53

22.365 68
23,481

0,134
3,741
4,617

38
73

39
49
25
79

11

24

1,051
3,750
2,386
3,689
2,511
1,220
291
1,158
115
6,281
5,243
3,695
889
1,673 01
1,032,67
2,635)65
1,417; 14
357)26
436173
735 18

Torpen.

21,930

3,723

27,527

15.494

10,507

11,859

11,050
14,016
41,032 36
20,31 liS4
5,572 77
1,912 27
2.98927
14,027 —
9,315 45
22,647,90

1,481,92;
< »-b! 75

Summa årlig kostnad.

11,962
13.475
12,762
13,225
12,32a
11,525

8,381

13,012

13.100

10,025

11,312

2,760

3,890

12.212

8,262

8,696

2.412

2,062

50

79,1 lo i 17
8,440 52''
82, i 18 73
40,778 96
58,894 85
68,490 48!

23,454 63
47,017 48
100,162
49,633
12,883
5,576
4,932
81.240
18,740
49,105

4,712

1,735

221,059 95
199,802 .36
191,899 61
136,823! 88
162,782120
145,825 84
141,361
132,354
137,341
236,334
116,923
171,557
18,925
43,836
170,011
104,554
145,336
43,764
94,845
100,004

201.88
184 66

182

129
164
152
134
124

130
225
144
163

60

112

174

158

187

85

105

109

-d.

F—ö—r v—a—k—a—m—t—e n—u—m—m—e—r.

eller kår.

18.208
17,700
18,000 —
15,808
12.088
15,320

22.500
15,245''

16.500
16,872

9,776
22,450
5,781
7,425
12,927
10,782
15,495
1,646
8,620
10,114

177

13 87

80

87

18,208
17,877
18,000
15,808
12,088
15,333

22.500
15,245

16.500
16,872

9,776
22,450
5,781
7,425
12.927
10,782
15,495
1.646
8,620
10,114(18

80

425,82017) 40,572 89 236,034353; 171,402 bo! 737,03478)2,715,295(85; 153 06 273,257i08| 190(87 273,448*85

Hela roterings -

nte	Erläggande vakans-afgift till stats-verket.	För samtlige vakante nummer.	kostnaden.
kostnad.	Vak ansaf gifter.	Summa årlig kostnad.	H		g
g tj g	t-3 o		ö	t*	H o		g	p c?		ö P'' s &
B g B g CD	p, o1 CD,		1 B CD	CD rrh »	p c? CD		P 1 & B p	CD O V		B jL CD r- h, o:
* C	:	V V			d:	V		r* m» o:
122	20					18,208		122	20	239,267	95	192	34
151	50	----	—	—	—	17,877	—	151	50	217,679	36	181	40
120	—	- --	—	—	—	18,000	—	120	—	209,899	61	174	92
111	32		—	—	—	15,808	--	111	32	152,631	88	127	19
109	89		—	—	—	12.088	--	109	89	174,820	20	158	93
105	75	-- .-	—	—	—	15.333	87	105	75	161,159	71	146	51
150	—	-- --	—	—	--	22,500	—	150	—	163,861	30	136	55
110	47	-- -		—	—	15,245	—	110	47	147,599	70	123	—
110	—	---		—	—	16,500	--	110	—	153,841	96	128	20
112	48	—	---	—	■-	16,872	—	112	48	253,206	36	211	01
104	—	■- -	—-	—	—	9,776	—	104	—	126,699	49	140	15
149	67	-- -	—	—	--	22,450	—	149	67	194,007	81	161	67
101	42	5,750	—	50	—	11,531	—	67	04	30,456	15	63	06
107 61	-- -	—	—	—	7,425	—	107	61	51,261	54	111	44
105 10	- --		—	—	12,927	—	105	10	182,938	98	166	31
102 69	- --	—	—	—	10,782	80	102	69	115,336	80	150	57
115 63	■- -	—•	—	—	15,495	__	115	63	160,831	59	177	13
102 87	— --	—	—	—	1,646	—	102	87	45,410	43	86	50
101 41	-- -	—	—	—	8,620	—	101	41	103,465	03	105	15
117 61	— —	—	—	—	10,114	18	117(61	110,118	85	109	90

117 82( 5,750 .

50

270,198(85 114(61 2,004,404(70 148

42

			Boteringsunderstöd och Boteringsersättning.
Eäntor	af rote		Från Statsverket utgående understöd eller ersättning.	Hela roterings-i m d erstöd et och	Torpens areal i
hållares egna hemman.		Understöd till svaga rotar.	Ersättning till öfver-roterade hemman.	Summa.		roteringsersätt ningen.		qvadratref.
. i Totalbelopp. i ! 1 1 1		! Medeltal för nummer.	H o p er CD O ►d ►d		Totalbelopp. j		Totalbelopp. 1		Medeltal för nummer.	Totalbelopp.		Medeltal för nummer.	o Åker. (		Ång och hagmark.
	—					34	94	34	94		03	34	94		03	14,620	39	34,389	35
- -	—		—	- -—	—	355	41	355	41	—	30	355	41	—	30	2,482	83	740	10
- -	—		—	265	49	1,322	—	1,587	49	i	32	1,587	49	i	32	18,351	53	17,425	23
_ __	—	—	--	- --	—	- -	—	- -	--	—	—	- -	—	—	—	10,329	72	14,414	75
-- --	—	.—	--	1,416	94-	811	78	2,228	72	2	03	2,228	72	2	03	10,507	30	61,050	28
—	-	—	—	— —	—	477	37	477	37	—	43	477	37	—	43	11,859	40	72,940	21
- --	—	—	--	---	—	- -	—	- -	—	—	—	-- -	—	—	—	- -	•-	- -	--
._ _	—	—-	—	____	—	__ _	--	___ _	—	—	—	- -	—	—	—	7,367	14	7,126	70
-_ .—-	—	—	—	----	—	183	38	183	38	—	15	183	38	—	15	9,344	—	33,298	96
_ __	--	—.	—	---	__	485	41	485	41	--	40	485	41	—	40	27,354	91	11,310	83
6,780	—	7	50	_ -—	—	-- -	—	- ---	—	—	—	6,780	—	7	50	13,541	23	11,250	33
----	—	—	—	2,917	45	13	37	2,930	82	2	44	2,930	82	2	44	3,715	18	1,618	35
--.-	—	—	—	1,766	21	-. -	—	1.766	21	3	66	1,766	21	3	66	1,274	85	6,929	03
- —..	—	.—	—	3,702	97	- -	•-	3,702	97	8	05	3,702	97	8	05	1,992	85	1,371	78
- -	--	—	--	625	66	123	92	749	58	—	68	749	58	—	68	14,027	—	80,363	—
																6,210	30	919	90
_ _	—	—	—	__ __	—	27	16	27	16	—	03	27	16	—	03	15,098	60	16,679	30
- --	—	—	—	9,401	93	449	72	9,851	65	18	77	9,851	65	18	77	- -	—	- —	—
_ _	—	—	—	5,014	55	-- -	—	5,014	55	5	10	5,014-	55	5	10	987	95	806	72
—	—	—	—	1,839)78	—	—	1,839	78	1(84	1,839	78	1	84	429	17	15	37
6,780	—		84	26,950 98 4,284 46 31,235 44 1 Ii i	1	55	38,015	44	1(88	169,494.35	372,656	19

Anm ärkningar.

Statsverkets årliga bidrag till Jemtlands
roteringskassa, från hvilken understöd
utbetalas till rotehållare såväl vid
Jemtlands Hästjägare- som Fältjägarekår,
har beräknats till 16,505 Kr. 31
öre. Häraf hafva jemlikt Kongl. Brefvet
den 16 Juli 1861 -^1: delar, eller
9,401 Kr. 93 öre, upptagits för sistnämnda
kår.

I

Tabell X:o 23.

Kompaniets namn.

lista Blekings
2:dra Blekings
3:dje Blekings
4:de Blekings
5:te Blekings

6:te Blekings

Sammandrag öfver kostnaderna för båtsmansrustningen, äfvensom det understöd, som af rusthållarne derför åtnjutes.

- -. — Antal nummer.
fe		02
g?	P	£
pr	pr p	B
T	pi r+-	B
p	p	P J
215	47	1 262
160	68	228
221	30	251
228	21	249;
224	15	239
249	22	271]

R u s t n i n g s

k o s t n a d.

Städja

och

lega

till A-del
af

beloppet.

Lön.

48

05

59 50
601 84
14 77
84 15
34! 87

1,531

855

315

912

1,188

1,161

32

67

64:

Hemkall.
Spanmål, viktualier, hö och halm m. m.	Mulbete, vedbrand och gärdselfång.
9,843	16	4,042	10
7,133	26	5,812	28
8,955	14	4,052	—
10,693	75	3,375	—
9,153	71	3,630	75
10,973	76	3,561	—

För samtlige Blekings kompanier	1,297	203	l,500|j	301	68 5,903 63 56,752:781 24,473	13
lista Södra Möre....................	200	68	268	39	! ! 87 1,194; 38; 9,095	59 3,168	—
2: dra Södra Möre....................	173	107	280.	41	90 1,044 67! 8,061	84 2,599	50
3:dje Södra Möre....................	147	106	253-	31 62 6,890 20 3,608	87 2,259

Skjuts- och qvarnresor m. m.
372	50
369	—
219	—
313	—
284	50
585	75!
2,143	Å
412	—
181	85
285	03

Torpen.

Brukning.

572

445

593

699

527

894

07

11

05

78

86

82

Underhåll af Behållen
byggnader. afkastning.

2,300

1,850

2,325

2,837

2,700

2,887

1,249 23

501

1,023

1,430

1,592

1,179

50j 1,979 83

Beklädnad.

För effektiva numme;.

Summa
årlig kostnad.

3,947

2,937

4,057

4,186

4,112

4,571

40

60

56

08

64

64

23,905 83
20,484 96
22,009 04
24,624
22,861

26,649 67

3.732[69| _ 14,900; L
251 j 68 2,500i —

i

40ä| 10; 2,125 —

| ! I

357] 34| 1,787(50

8,455 05

571 67
970''| 07
1,069:25

23,812; 92

i r

1,790) 40
1,5 51!811
1,318 59''

140,535; 63
19,0231 59
16,980 74
17,607 40

Medeltal
per nummer.

Till

statsverket

ingående

vakans afgifter.

111

19

128, 03
99: 59
108

102

06

107 08

5,302

7,671

3,384

2,369

1,692

2,447

Summa

årlig

rustnings kostnad.

29,207

28,156

25,393

26,993

24,554

29,096

Medeltal

Torpens areal i
qvadratref.

Åker.

Ang

och

hagmark.

90

04

34

29

95

111

123

101

108

102

107

108; 35 22,865189; 163,401152]

108

381

296

395

466

93

95 12

98

15

119 78

5,300: 06
8,350; 09
8,200:11

24,323'' 65
25,330 83
25,807 51

90

73

90| 47

102101

351 91
596 55

19

117

291

152

71

83

Räntor af rusthållsstammär.

R u s

n

g

u n

d.

Totalbelopp.

2,488 47
79

735

87

167

269

40:

238; 28

För samtlige Södra Möre kompanier | 520 281: 801 lid! 39 9,120 2-5 20,76g| 30, 8,026 50 878188 1,018 12 6,4-12 50: 2,610199 4,660; 80

53.011; 73j 103 10 21,850 26| 75. Ml 99

94. 21

675 42!

52 707

1 i

189! 04
59oj —:

831l 74;:

För hela båtsmansrustningen

1 ! II A I j I !

1,817 484j 2,301 415! 07 15,092! 88; 77,519! 08

32.499 63

3,022; 63; 4,745; 81! 21,312 50: 11,0(56 04! 28,473] 72] 194,147 86;

106:851 44,716 15! 238,863; 51 j

103: 81: 3,163 89- 1,567:61:!

Medeltal
per nummer.

14,582

54

62,709

78

1 :

77.292! 32

72

78

29

Understöd, som utbetalas till de rustande.

Tillskotts räntor.

1,768

15

Från

statsverket

utgående

understöd.

20,689

10

96

46

Summa.

33 59

1.768115

22,457

96

Medeltal
per nummer,

25

46

14

Hela

rustnings understödet.

97

37,039: 79

12

62,806

Medeltal
per nummer

24

20,785! 56 22,553: 71 .

80| 99,846

03!

24

69

A n teckning a r.

78

41

Uti rustningskostnaden inberäknas 78 kronor 27
öre för A:o 25, som enligt Kongl. Bref den 31 Augusti
1825 är tillsvidare vakant i och för lotsningsskyldighet,.

För 9 nummer, som tagit tillgiftspenningar af innehafvare
utaf kyrkoherdeboställen, erlägges, enligt Kongl.
Bref den 13 December 1825, 180 daler 16 öre 8 penningar,
motsvarande 90 kronor 26 öre, deraf
för 2 nummer vid l:a Södra Möre kompani . 20: 06.

» 3 » » 2:a d:o d:o . 30: 09.

» 4 » » 3:e d:o d:o . 40: 11.

43| 39"

i

Tabell N:o 28.

S a m m a n d i a g öfver de af KonglKammarkollegium under åren 1864—1873 fastställda skattläggningar å jord med undantag för rekognitionsskogar samt sådan mark, hvilken blifvit till den högstbjudande försåld.

Stockholms län
Upsala

Södermanlands „
Östergötlands „

Kalmar

Blekinge ,

Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Skaraborgs
Elfsborgs
! Örebro

J Westmanlands ,

j Kopparbergs ,

Gefleborgs ,,

j Westernorrlands,
Jemtlands
I Westerbottens ,
Norrbottens

1864.

Hemmans

p j B

g. g

ti

p:

p OQ

Summa

				I
—	—	_	—	—	—	—
—	—	81	209	11	33	15
—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	--
—	—	21	12	25	—	—
—	—	—	—	—	10	39
—	—	_	•--	—	—	__
—	—	1	1	49	—	—
1	1 12	—	13	53	5	18
16	Q 9 ° 64	—	149	16	—	_
—	—	CO LO	288	35	—	_
—	—	—	--	—	35	38
—	—	5	—	56	—	_
1	»5 9 6	—	19	66	8	20
9	4 ft	50	70	47	10	80
27	4 7 ^6 4	190 j	764	58 j	103	I 10

	H m			1865	•					1866.	1867.
to c CO	sm- ans	Lägenheter, antal.	Ränta.	Kronotionde.	1 Rusttjenst. .	Hemmans	Lägenheter, antal.	Ränta.	Kronotionde.	Hemmans	Lägenheter, antal.	Ränta	Kronotionde.
cd" p CO cf	antal.	mantal. | 1	antal.	mantal.	antal.	j mantal. i ''
1	38			1	18	62	4	)					1	19	10	3	19
~	—	—	•—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	16	97	—	—	—	—	—	—	_
	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	1	10	47	4	82	1	J	13	72	50	10	61
—	—	—	—	—	7	59	—	-	—		—	—-	1	_	74	__		_		_		_	_	_
—	—	—	—	1	-.	_	_	_	_	34	._	__
—	—	—	-	1	1	63	—	-	—	—	—	—	—	_	—	_	__	,	_	. _	__	_	_	_
—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	--	—	_	_	—	_	__		_	__
—	—	—	—	1	—	12	—	1		—	—	—	.—	_	—	—	_	• _	_	_	_	_	__	_
—	—	—	—	—	—	—	—	-		—	—	—	1	1	20	7	89	_	_	_		_	_	__
—	—	1	1 Tf	—	12	88	—	5		—	—	—	—	_	__	_		_	__	_			__	_
--	—	1	3 3 2	5	33	79	80	''4		—	2	1 n	2	22	02	9	57	_	__	2	44	04	7	51
—	28	—	—	—	704	25	19	<''0		96	—	—	—-	—	—	—	_	1	3	_	44	62	—	_
—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	__	__	_	_	_	_	_	_			_
—	—	—	—	—	3	46	2	^6		—	—	—	—	_	_	—	__	_	—	_		_	_	_
—	—	—	—	—	—	—	—	—		- —	9	3 8 1 2 8	—	24	53	18	51	—	--	_	__	_	_	_.
—	—	—	--	9	209	45	—			—	—	—	1	22	64	—	—	—	•-	13	186	18	—	—
			•	—	—	!		—			—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	8	09
—	—	—	—	—	—	—!			—		_ -	1	.13		4	94	1	93			z	6	23		68
		1	1 4		14	66;		6	69	_		7	39 91»	34	64	23	6	29	—		—	—	—	—
1	66j	I 3|	,, 3 2'' !	18 1,006	45		.15	34	i i 130	19	3 55 3 84	41	169	87	69	17	2	1Q3 192	28	353	57	26	89

1868.
Hem- mans	1 Lägenheter, antal.	1 Ränta.	j Kronotionde. 1
p P p	mantal. |
—	—	—	—	-----	28	89
—	—	2	10	64	—	—
—	—	2	15	51	—	—
—	—	1	15	25	10	43
—	—	1	—	35	—	—
14	3 5 12K	—	28	55	—	—
_	—	9	13	78	—	‘
	—	2	2	47	—	—
14	-3-5. 128	17	86	55	39	32

1869.

Hem mans -

t-*

p:

p OQ

21

w

P

2

18

30

72

27

135! 30

151

24

81

o

34

11

22 4

12

32

39

27

18

69

35

88

			1870.					1871.	1872.	1873.				S u ni m a
Hemmans	ti p: p 03			w d	g)	Hemmans	ti p: ca Ciq	w	W d	Hemmans	tr1 p: p <8	w	w d	Hemmans	tr* p: cd OQ	fcd	w 0	w	Hemmans	ti p: ca 0Q	fcd	P d	fcö CO
antal.	mantal.	P p p-* r-1 cd CD	p: P p	0 0 P P- (D		C- a> P er		1-- autal. 1 1	i 1 mantal. 1	S- P P P4 1-* CP CD	P c-t P		0 0 P p CD		p P p	1 mantal.	& s fp p4 J—1 CP ep	p p p		0 0 p p CD		1 antal.	mantal.	g- P P P4 J—‘ CD CD	p p		0 0" p p- CD	ep" P to	antal.	mantal.	enheter, ntal.	p p p		0 0" P P* CD	CD* P
																																		2	37	72	8	08	1	38
—,		___	_	____	__	._.	__	__	_	—	_	__	__	.	—	1	1	24	24	57	3	58		_	—	_	__	__	—	—	—	1	1	24	24	57	49	44	—	—
—	__	.—		__	_	__	--	__	—	—	_	_	___	_	—	—	—	—	—	—	26	72	1	1	—	22	53	—	—	—	—	2	24	14	105	50	42	15	—	—
—-	—	—•	—	—	—	—	—	—	3	_5‘ l B	10	190	43	30	08	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3	1 <5	92	407	87	72	62	—	_ 34
—	_	—	_	—.	_	—	--	--	—	--	_	--	—	_	—		—-	—	—	—	—	—	—	—	—	__	—	—	--.	—	—	-—	—	1	—	—	—	—	—
—	_	—	—	.—	—	—	--	--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	--	31	—	—	—	—	—	—	4	12	58	—	—	—	—
-—	.	—	_	_	__	—	—	__	__	--	1	-.	50	__	_	—	—	—	—	—	—	—	—	__	—	__	—	__	—	—	—	—	—	1	—	50	—	—	—	—
—•	—	—	—	—	—	—	—	--	1	3 16-	3	7	23	4	51	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	--	—	■-	—	—	—	1	3 i B	27	35	11	4	72	—	—
—	.	—	_	_	_	—	—	_.	_	_	_	—	_	___	_	—	—	—	—	—	—	—	—	_	—	_	—	—	—	--	—	1	7 1 6	1	3	44	18	28	—	—
—		—	_	__	__	__	_	__	_	_	__	____	_	___	_	_	.—.	—	--	—	—	—	—	_	_	_	--	_	—	—	—	1	1 ''8	—	12	88	—	82	—	—
—	___	2	9	47	1	17	___	__	_	__	1	2	22	_	60	_	-—	1	4	70	6	90	—	—	8	7	94	1	76	1	89	3	. 7 3 2	30	159	73	125	86	1	89
—.	_	—	1	25	14	60	1	63	_	__	_	.__	_	_	_	__	.—	_	—	—	—	_	_	_	—	_.	---	_	—	—	—	1	3 8	1	750	47	34	40	2	87
1	j»?	—	5	69	3	84			_	_	, .	__		_	_	_	.—	_	—	—	—	_ _	—	_	__	___	—	_	—	--	—	1	3 2	—	5	69	3	84	—	—
—	X	—	2	97	1	62	__	___	_	__	___	_	_	—	__	__	—	--	—	—	—	—	—	_	_	__.	—	_	—	—	—	1	1	—	19	96	9	26	—	—
—	_	—		____	__	.-	__	_	2	1	19	45	36	2	73	1		9	39	64	—	96	—	_	—	__	--	—	—	—	—	42	4} i	28	317	7 5	33	89	—
—	__	2	___	94	__	_—	._	__	_	__	_	2	55	—	__-	___		2	6	10	—	—	—	__	--	_.	—	—	—	—	—	—	—	89	802	33	—	—	—	—
—	_	—	. . T	__	__	_	___	____	_	___	__.	_	___	44	35	1	7	_-	20	46	1	64	—	__	_	_-	—	—	—	—	—	1	7 2 4	—	20	46	89	46	—	—
_	_	—	_	__	__	_	___	_	__	—7-	__	4	38	___	__	___		___	—	_	--	___	—	_	__	__	___	__	—	—	—		t T 2 0	5	4	94	—	—	—	—
—.	_	3	2	28	___	72	__	_	__		_	___	__	._	__	_	—	___	—	_-	_	_	—	_	_	__	_	_	—	—	—	2	3 7	3	33	11	11	53	—	-
—	—-	—	—		—	—	—	—	—	—■	—	—	—	—	—	—	—	■-	—	—	1	67	—	—	—	—	—		—t*	—	—	21	in A24	88	179	05	29	80	—	-
1	5 3 2 6 8''	7	22	1 j 60	21	95	1	63	6	41 Bo	34	252	67	82	27	3	23 4 8	36	95	47	I 41	47	1	1	9	30	78	! ! 1	I 76	1	| 89	I ! 3i	9 g n 2 8ho	1 410	2,933	66	i | 534	15	c	48

Anteckningar.

Under år 1864 hafva 81 lägenheter
''tillkommit för mistad mulbetesrätt å
(kronoparken Omberg.

Sedan kronoallmanningarne Gälaveden
och Trehörningen blifvit fördelade på
åtskilliga hemman, hafva skogslotterna
år 1865 blifvit åsätta ränta med sam
manlagdt 703 kr. 78 öre, som här upp
tages.

Lägenheterna hafva i allmänhet till''kommit
för skogsanslag och mistad m ullbetesrätt
å rekognitionsskogar.

stäm dt.

Tabell N:o 29.

Tabell, utvisande kostnaden i medeltal för hvarje rusthåll eller rote dels enligt
sammandragen Nås 19—2i dels enligt medeltalet af de uti markegångstaxorna för åren
1864—1873 upptagna vakansafgifter för eu hel soldat- eller båtsmansrote dels ock enligt
af vederbörande Cliefsembeten insända uppgifter öfver de till regementen och kårer ingående
vakansafgifter.

Berustade lcavalleriet.

Lifregementets dragonkår.....

Lifregementets hussarkår.....

Smålands lxussarregemente . . . .

Skånska hussarregementet.....

Skånska dragonregementet . . . .

| För hela berustade kavalleriet. .

Berustade infanteri et.

Lifregementets grenadierkår . . .
Andra Lifgrenadierregementet . .

Westgöta regemente.......

Smålands grenadierbataljon . . .

För hela berustade infanteriet . .

Roterade havalleriet.
Jemtlands hästj ägarekår.....

Roterade infanteriet.

Första lifgrenadierregementet . .

Uplands regemente........

Skaraborgs d:o ........

Södermanlands d:o ........

Kronobergs d:o ........

Jönköpings d:o ........

Dalregementet...........

Helsinge regemente........

Elfsborgs d:o ........

Westgöta-Dals d:o ........

Bohusl ns d:o . .......

Westmanlands d:o.......

Norrbottens fältjägarekår.....

Westerbottens d:o .......

Kalmar regemente ........

Nerikes d:o ........

Wermlands d:o ........

Jemtlands fältjägarekår......

Norra Skånska infanteriregementet
Södra d:o d:o

För hela roterade infanteriet . .

Enligt sammandragen. Nås 19—24.	j 1864—1873 årens markegångstaxor.	Enligt medeltalet af	Enligt uppgifter från Chefsembetena.
Högsta afgift.	Lägsta afgift.
404	89			307	75	207	75
404	91	—	—	407	75	407	75
353	09	—	—	256	75	256	75
328	84	—	—	306	75	281	75
322	34	—	—	246	75	246	75
352	25	—	—	297	05	275 51
296	72			258	20	25820
306	89	—	—	263:06	263 06
330	09	—	—	26356	229 56
293	98	—	—	257:16	207 16
310	72	—	—	261	43	241	82
263	16		—	213	95	173	95
192	34	87	36	150		89	50
181	40	140	09	150	—	150	—
174	92	110	72	120	—	120	—
127	19	65	64	150	—	70	—
158	93	124	89	120	—	50	—
146	51	85	50	110	—	100	—
136	55	114	47	150	—	150	—
123	—	82	12	150	—	90	—
128	20	107	91	110	—	110	—
211	01	108	58	114	—	114	—
140	15	112	99	104	—	104	—
161	67	117	88	150	—	100	—
63	06	75	03	160	—	50	—
111	44	76	35	125	—	100	—
166	31	99	81	125	—	75	—
150	57	100	31	150	—	75	—
177	13	124	18	150	—	100	—
86	50	63	70	125	—	100	—
105	15	104	16	130	—	100	—
109	90	110	41	133	33	100	-
| 148	42	102 92	133	67	99!48

Anmärkni n g a r.

Kostnaden, enligt uppgifterna från vederbörande
Chefsembeten, öfver de till regementen
och kårer ingående vakansafgifter,
har, hvad det berustade kavalleriet angår,
här upptagits efter högsta och lägsta helvakansafgifterna,
ökade med den för hvarje
nummer beräknade kostnad för anskaffning
och underhåll af beväpning samt be
löpande trosspassevolansafgift.

Högsta och lägsta kostnaden för vakanta
nummer vid det berustade infanteriet har
här upptagits i likhet med de af vederbörande
Chefsembeten uppgifna vakansafgifter
med tillägg af hästvakans- och
trosspassevolansafgifterna.

Yid Jemtlands Hästj ägarekår har högsta
och lägsta helvakansafgiften här blifvit
upptagen.

Berustade båtsmanshållet.

Första Blekinge kompani.....	111 48
Andra	d:o		d:o .....	12350
Tredje	d:o		d:o .....	101,17
Fjerde	d:o		d:o .....	108:41
Femte	d:o		d:o . ...	102:74
Sjette	d:o		d:o .....	107 37
Första Södra	Möre	d:o .....	90 76
Andra	d:o	d:o	d:o .....	9047
Tredje	d:o	d:o	d:o .....	10201

För hela berustade båtsmanshållet	103	81	108 70	—	—	—	-
Roterade båtsmanshållet.
Tjust kompani.....		136	76	88	55	—	—	—	—
Smålands d:o ....		122	50	88	55	—	—	—	—
Östergötlands d:o . . .		116	04	99	55	—	—	—	—
Första Södermanlands	d:o . . .	125	23	97	49	—	—	—	—
Andra Södermanlands	d:o . . .	129	56	73	63	—	—	—	—
Södra Boslags Första	d:o ...	132	34	97	49	—	—	—	—
Södra lloslags Andra	d:o ...	141	86	97	49	—	—	—	—
Ölands Första	d:o ...	105	45	98	24		--	—	—
Ölands Andra	d:o ...	113	51	98	24	—	—	— -	—
Gotlands Första	d:o . . .	131	61	120	39	—	_	--	—
Gotlands Andra	d:o . . .	132	01	120	39	—			—
Bohus Första	d:o . . .	121	37	103	82	—	—	—	—
Bohus Andra	d:o ...	118	09	103	82	—■		—	—
Norra Hallands	d:o . . .	103	01	141	73	—		—	—
Södra Hallands	d:o . . .	131	02	141	73	—	—	—	—
Westergötlands	d:o . . .	117	41	104	95	—	—	—	—
Norra Boslags Första	d:o . . .	144	27	95	99	—	—	—	—
Norra Roslags Andra	d:0 . . .	111	23	97	49	—	—	—	—
Första Norrlands Första	d:o ...	120	36	95	91	—	—	—
Första Norrlands Andra d:o ...	122	83	123	23	—■	—	—
Andra Norrlands Första d:o ...	122	01	139	25	—	—	—	—
Andra Norrlands Andra d:o . . .	145	77	134	36	—	—	—	—
Frälseroteringen i Kalmar och
Blekinge län ....		133	71	107	03	—	—	—	—
För hela roterade båtsmanshållet	12403	10897	—	_	_
För hela båtsmanshållet.....	115	97	10886	—	—	s-	—

Båtsmansnummer vid det berustade båtsmanshållet,
hvilka jemlikt Kongl. Brefvet
den 10 Maj 1872 blifvit satte på vakans,
erlägga en vakansafgift till statsverket af
112 kronor 81 öre i Blekinge och 80 kronor
i Kalmar län.