26
Kongl. Maj:is Nåd. Skrifvelse N:o $,
N:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli den 26 Jan. 1876, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj.ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen i anledning af åtskilliga
vid sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar;
Gifven Stockholms Slott den 7 Januari 1876.
Då nedannämnda, af senast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,
öfver hvilka Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela Sitt nådiga beslut
innan Riksdagen åtskildes, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t antagne,
vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87 Regeringsformen, underrätta
Riksdagen om de skäl, som derför utgjort hinder.
Enligt underdånig skrifvelse den 13 sistlidne Maj, bär Riksdagen, af anförda
orsaker, för sin del beslutat, att sjette punkten af Kongl. förordningen
om nya strafflagens införande och hvad i afseende dera iakttagas skall den 16
Februari 1864 skulle erhålla följande förändrade lydelse:
“Misstankes någon hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten
sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan, eller att hafva stört
hemfrid, eller våldfört annan & sådant ställe, som i 11 Kap. 15 § Strafflagen
omförmäles; den må ock i häkte tagas. Häfver han embete eller tjenst, eller
fäst egendom, eller eljest stadigt hemvist eller yrke, och kan det ej skäligen
befaras, att han afviker, eller att han, genom undanrödjande af bevis eller egendom,
sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall han på fri fot lemnas.“
Öfver berörda förslag har Högsta Domstolen afgifvit det underdåniga yttrande,
att, äfven om hinder för godkännande af förslaget icke skulle möta af
den omständighet, att uti Riksdagens skrifvelse i ämnet uteglömts den lagparagraf,
hvars sjette punkt skulle komma att erhålla förändrad lydelse, Högsta
Domstolen, med afseende derå att, enligt förslaget, häktning skulle kunna ega
rum allenast på misstanke om brott af så ringa beskaffenhet, att detsamma
finge försonas med lägsta bötesbelopp, fann sig ändock ej kunna till förslaget
tillstyrka nådigt bifall.
27
Kongl. Maj\ts Nåd. Skrifvelse N:o tf.
Med afseende å hvad Högsta Domstolen anfört, bär Kongl. Maj:t, efter
Statsrådets hörande, icke funnit skäl att godkänna ifrågavarande förslag.
Sedan Riksdagen, enligt underdånig skrifvelse den 22 Maj sistlidna år,
för sin del beslutat en författning angående ändring i gällande bestämmelser
rörande arfskiften, hafva Statsrådet och Högsta Domstolen blifvit öfvei Riksdagens
nämnda författningsförslag hörde; och då, på sätt inom Högsta Domstolen
blifvit anmärkt, enligt den lagtolkning, som under senare tider gjort sig gällande,
det för närvarande icke är förmenadt arfvingar efter afliden, äfven om
denne haft sitt hemvist i stad, att sjelfve ombesörja upprättande af arfskifte å
den dödes qvarlåtenskap, blott skiftet försiggår i redlige och trovärdige mäns
närvaro; och förslagets antagande således komme att medföra en ej oväsentlig
inkräktning på sterbhusdelegares nyss omiörmälda frihet i de städer,^der avgifter
för arfskiftens förrättande äro beräknade för allmänna ändamål, samt
emot den form, i hvilken förslaget affattats, förekommer, att det, ehuru i »ju
paragrafer innehållande stadganden angående aids skiftande, hvarom 12 Kap.
Ärfdabalken handlar, likväl icke är afsedt att inrymmas i nämnda kapitel, som
skulle komma att i flera delar bibehållas, utan att utgöra eu särskild lag om
arfsdelning, hvilken komme att sakna önskvärd fullständighet, har Kongl. Maj.t
icke funnit, skäl att godkänna Riksdagens ifrågavarande förslag.
Uti underdånig skrifvelse den lo Maj sistlidna år har Riksdagen tillkännagifvit,
att Riksdagen beslutat förslag till författning angående ändring af gällande
bestämmelser om dikning.
Emot detta förslag, öfver hvilket Statsrådet och Högsta Domstolen blifvit
hörde, har blifvit anmärkt, bland annat, att förslagets bestämmelser vore tillämpliga
äfven å åtminstone eu del af de mera omfattande vattenafledningsföretag, hvarom
handlas i Förordningen den 30 November 1841, hvars upphäfvande icke blifvit ifragasatt,
samt att således för behandlingen af frågor, som röra vattens afledande
öfver flera personers jordområden, komme att i vår lagstiftning upptagas två
författningar med helt olika bestämmelser, utan att någon ledning gifvits för
bedömandet af hvilkendera som i förekommande fall borde företrädesvis gälla till
efterrättelse.
Med afseeende å hvad sålunda blifvit anmärkt, har Kongl. Maj:t ej velat
godkänna Riksdagens förslag utan i nåder förordnat, att Riksdagens skrifvelse
i ämnet skulle öfverlemnas till Nya Lagberedningen, med föreskrift att,
då jemlikt, nådiga brefvet, den 22 Januari 1875 frågan om vattenrätten olifver
2$ Kongl Maj.ts Nåd. Skrifvelse A;o 9.
föremål för Beredningens handläggning, taga Riksdagens ifrågavarande framställning
i behörigt öfvervägande. . J , , ...,
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest stadse
välbevågen.
GSGAB,
Louis De Geer.
Utdrag af protokollet öfver Justitie-departemmts-ärenden, hållet
inför Hans Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott Fredagen den 7 Januari 1876,
i närvaro af:
Mans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weidenhiehn,
Lov in,
Friherre von Utter,
Forssell.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde till justering förslag
tm nådig skrifvelse till Riksdagen i anledning af åtskilliga vid sistförflutna
riksdag beslutade la^iiudnugar: ocl^ ^ M„gt stalsrWets till.
stvrkan, gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, äfvensom förordna, att skrifvelse skulle i
öfverensstämmelse dermed till Riksdagen aflatas.
Ex protocollo
Th. WUh. Malm.
Stockholm, Bergström <fc Lindroth, 1876.