Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 7.
1
\:o 7.
Arik. til] Eiksd. Kansli d. 25 Jan. 1869, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af åtskilliga
vid sist förflutna riksdag beslutade lag förändring ar;
Gifven Stockholms Slott den 5 Januari 1869•
Då nedannämnda, af senast församlade Riksdag beslutade lagföråndringar,
öfver hvilka Kongl. Maj:t, innan Riksdagen åtskiljdes, ej kunnat
fatta och meddela Sitt nådiga beslut, ej heller sedermera blifvit af Kongl.
Maj:t i nåder antagna, vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87
§ Regerings-formen, underrätta Riksdagen om de skäl, som derför utgjort
hinder.
I underdånig skrifvelse den 8 April 1868 har Riksdagen anmält, att
Riksdagen för sin del beslutat eu författning angående upphäfvande af frälsemans
rätt till särskilt forum, af följande lydelse:
»Med ändring af hvad 6 § af Ridderskapets och Adelns privilegier
den 16 Oktober 1723 samt 8 och 9 momenten af 2 § i 8 Kapitlet Rättegångsbalken
innehålla derom, att vissa mål och angelägenheter rörande frälsemän
skola omedelbart af Hofrätt bedömas och handläggas, förordnas, att
dessa mål hädanefter skola tillhöra vederbörande underdomstolar och efter
allmänna rättegångsordningen behandlas; dock att derigenom icke någon
inskränkning sker i den rätt, som, jemlik! Kongl. Resolutionen den 3 Oktober
1675, § 35, jemförd med Kongl- Förordningen den 1 Mars 1749,
tillkommer arfvingar i adliga sterbhus, att, till förrättande af b o uppte ckBih.
till Eiksd. Prof. 1869. 1 Sand. 1 Afd. 4 Höft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 7.
nino-ar och arfskiften i samma sterbhus, kalla dem, de helst dertill bruka
vilja; kommande i följd diäraf Kongl. Brefven den 26 Oktober 1748 och
den 7 April 1805, hvarigenom utländska adelsman, som hit till riket inkommit,
samt Svenska Akademiens ledamöter blifvit förunnade enahanda
förmåner i rättegångsmål, som Ridderskapet och Adeln, att till all volkan
upphöra. .
De mål och ärenden, som vid den tid denna författning trader i
verkställighet på Hofrätts pröfning bero, skola af Hofrätten med slut afhjelpa^.
»
Då emellertid detta förslag, på sätt i Högsta Domstolen ar vordet
yttradt, var af beskaffenhet att för dess antagande erfordrades Ridderskapets
och Adelns bifall, men med afseende derå att Ridderskapet och
Adeln, enligt Riddarhus-ordningen, kommer att sammanträda i början af
nästa år, Kongl Maj:t icke funnit skål att endast för donna frågas behandling
nu sammankalla urtima adelsmöte, har Kongl. Magt, efter StatsRådets
och Högsta Domstolens hörande, funnit skal att luta Riksdagens
förslag förfalla. .
Vidare har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 15 Maj 1868 anmält,
att Riksdagen, med afseende derå att, sedan stadgande^ i 5 och 6
§§ af 2 Kap. Giftermåls-balken, Indika ursprungligen innefattade ovilkorlig
förbud emot giftermål i svågerlag å sidan samt i andra svåger laget,
genom Kongl. Förordningen den 10 April 1810 förändrats derhän, att
Konumren må gifva lof till giftermål i berörda svågerskapsled, någon giltig
grund för bibehållande af detta äktenskapsförbud svårligen kunde framvisa
och fullt giltiga skäl ej vidare förefunnes för bibehållande af det uppställda
vilkoret af Konungens lof, hvilket, efter hvad känd t vore, ej någonsin
förvägrades, vid hvilket förhållande detta vilkor qvarstode i lagstiftningen
såsom en för alla hinderlig’ och för den mindi e bemedlade kostsam
formalitet, samt enär ifrågavarande äktenskapsförbud utgjorde grunden för
stadgandet i 18 Kap. 5 § Strafflagen angående ansvar för otukt emellan
personer, som i det svågerlag äro, att de icke, utan Konungens tillstånd,
må äktenskap med hvarandra ingå, detta stadgande herde upphäfvas på
samma gång som berörda förbud bortfölle, för sin del beslutat en författning,
hvarigenom förklarades, att de i 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken,
'' sådana de lyda i Kongl. Förordningen den 10 April 1810, förekommande
förbud för der uppräknade personer att utan Konungens tillstånd
med hvarandra ingå äktenskap, samt i följd deraf jemväl 18 Kap. 5 §
Strafflagen angående straff för otukt emellan saclana personel upphön att
vara gällande, dock att derigenom ej skedde någon ändring i lagens stadgande
i 13 Kap. 1 § Rättegångs-balken om jäf emot domare och i 17
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 7.
Kap 7 § i samma Balk om jäf emot vittnen samt i 31 § Skiftes-stadgan
den 9 November 1866 om jäf emot landtmätare och gode män, i hvilka
fall det komme att förblifva vid hvad hittills föreskrifvet vore.
Då ifrågavarande förslag af såg att, utom de lagrum i Giftermålsbalken,
som utgjorde förslagets närmaste föremål, jemväl upphäfva den §
i Strafflagen, som stadgar särskilt ansvar för otukt emellan personer, som
äro i svågerlag å sidan, men Kongl. Maj:t funnit betänkligt att borttaga
detta lagens skydd för sedligheten inom familjerna, har Kongl. Maj:t, efter
Stats-Rådets och Högsta Domstolens hörande, funnit skål att vägra förslaget
sitt bifall.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Louis De Geer.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 7.
Utdrag af protokollet öfver Justitie-Departements-Årenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 5 Januari 1869,
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Wacht
m
eister,
Statsråden: Friherre af Ugglas,
Bredberg,
Thulstrup,
Carlson,
von Ehrenheim,
Abelin,
Berg,
Adiercreutz.
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Skrifvelse till Riksdagen i anledning
af åtskilliga vid sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
gilla berörda förslag, sådant det finnes detta
protokoll bilagdt, och förordnade att Skrifvelse skulle i
öfverensstämmelse dermed till Riksdagen aflåtas.
In fidem
C- J. E. Åkerstedt.
*