Förslag till riksdagsbeslut
Den 23 september 2026 hade den svenske journalisten och författaren Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i 25 år. Ett kvarts sekel har gått sedan han greps för sitt journalistiska arbete och sitt engagemang för demokratiska reformer. Under alla dessa år har han hållits frihetsberövad utan åtal eller rättegång.
25 år är en ofattbar tid. Hans barn har vuxit upp utan sin pappa och familjen har under mer än två decennier levt i ovisshet om hans situation. Det saknas fortfarande oberoende och verifierade uppgifter om hans hälsotillstånd och var han hålls fängslad.
Dawit Isaak har blivit en internationell symbol för kampen för demokrati, yttrandefrihet och pressfrihet. Men bakom symbolen finns en människa, en svensk medborgare, som berövats sin frihet och sin familj under större delen av sitt vuxna liv.
Svenska regeringar av olika politisk färg har under åren försökt nå en lösning genom diplomatiska kontakter och internationella påtryckningar. I december 2025 besökte Sveriges utrikesminister Eritrea, men inte heller detta ledde till något offentligt verifierbart livstecken eller någon förändring av hans situation.
Efter 25 år utan resultat måste Sverige vara berett att pröva nya vägar. Det handlar om att använda hela den diplomatiska verktygslådan, fördjupa samarbetet inom EU och FN och öka det internationella trycket på Eritrea. Kravet måste vara tydligt: Dawit Isaak ska omedelbart och ovillkorligen friges. Till dess måste Sverige kräva klarhet om hans situation och att svenska konsulära företrädare ges möjlighet att besöka honom.
FN arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden har krävt hans frigivning. Under hösten 2026 har även Reportrar utan gränser tillsammans med journalister från hela världen återigen uppmärksammat Dawit Isaaks och hans fängslade kollegors situation.
Frågan handlar samtidigt om något större än en enskild människas frihet. Rätten att uttrycka sina åsikter, granska makten och bedriva oberoende journalistik är grundläggande för demokratin. När journalister fängslas för att de utför sitt arbete angrips både deras personliga frihet och människors rätt till information.
Sverige har en lång tradition av att försvara det fria ordet och mänskliga rättigheter. Den traditionen måste upprätthållas genom konkret handling och ett uthålligt internationellt engagemang.
Dawit Isaak får inte glömmas bort. Ett kvarts sekel av fångenskap utan rättegång är redan ett kvarts sekel för mycket. Sverige måste fortsätta arbetet för hans frihet med förnyad kraft och beslutsamhet.
|
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
|