Förslag till riksdagsbeslut
Olaga och otillåten taxitrafik (svarttaxi) är inte enbart ett ekonomiskt problem för laglig tillåten taxiverksamhet utan också ett allvarligt samhällsproblem som undergräver både tryggheten för enskilda och tilliten till våra myndigheter. En stor andel av en taxiresas kostnad utgörs av skatter och avgifter. Den illegala sektorn struntar i dessa, vilket både dränerar statens intäkter och undergräver den legala taxinäringens konkurrenskraft. Detta skapar en osund marknad där seriösa aktörer trängs bort, samtidigt som staten går miste om stora resurser som annars hade kunnat användas till vård, skola och trygghet. Det handlar dock inte bara om pengar.
Omfattningen av svarttaxins utbredning och marknadsandel i Sverige är svår att fastställa i exakta ekonomiska termer. Vad som däremot står klart är att den illegala taxiverksamheten har fått en ökad spridning genom förmedling via sociala medier. Samtidigt uppskattas en betydande del, cirka 60% av kostnaden för en laglig taxiresa utgöras av skatter, avgifter och regulatoriska krav, vilket skapar ett avsevärt kostnadsövertag för de aktörer som väljer att verka utanför gällande regelverk.
Branschföreträdare beskriver problemet som särskilt påtagligt i vissa geografiska områden samt under kvälls- och nattetid, då efterfrågan på transporter är som störst. I glesbygd och på landsbygden riskerar den illegala konkurrensen dessutom att tränga undan lagliga taxiföretag i sådan omfattning att tillgången till seriösa och tillståndspliktiga transportalternativ äventyras.
Därtill har det uppmärksammats att den samlade regelbördan för lagliga taxiföretag ökat över tid, samtidigt som kontrollen av den illegala verksamheten inte utvecklats i samma takt. Konsekvensen blir en snedvriden konkurrenssituation där seriösa företag åläggs omfattande krav och kostnader, medan aktörer som bedriver olaglig verksamhet kan undgå såväl tillståndskrav som beskattning och tillsyn.
Utöver de negativa effekterna för konkurrensen medför svarttaxiverksamhet även betydande risker för resenärernas säkerhet. Den som, frivilligt eller i brist på andra legala alternativ, anlitar en svarttaxi saknar de skydd som följer av en reglerad verksamhet. En förare utan tillstånd, försäkringar och dokumenterad efterlevnad av trafiksäkerhetskrav kan inte erbjuda den transparens, spårbarhet och rättssäkerhet som allmänheten har rätt att förvänta sig vid persontransporter. Passivitet i frågan innebär att samhället indirekt tillåter att medborgare utsätts för risker och kriminalitet. Polismyndigheten och Skatteverket måste ges både mandat och resurser att agera betydligt mer kraftfullt mot svarttaxiverksamheten. När kontroller uteblir och risken att åka fast är minimal blir tröskeln till kriminalitet mycket låg. Det ska aldrig vara lätt att vara kriminell i Sverige. Det är därför nödvändigt att Polismyndigheten ges tydliga uppdrag att prioritera kontroller av svarttaxi både genom riktade insatser i gatutrafiken och i digitala miljöer. Lägg därtill att resurser förstärks för spaning och underrättelsearbete, inte minst i sociala medier där annonsering av olaglig verksamhet sker öppet.
Det är också viktigt att straffen för olaga och otillåten taxitrafik skärps, så att påföljden bättre motsvarar brottets allvar och fungerar avskräckande.
En utbredd illegal verksamhet innebär också att kommuner och regioner får svårare att upphandla laglig taxitrafik, särskilt i glesbygden där tillgången redan är begränsad eftersom laglig taxitrafik inte kan överleva i konkurrens med den olagliga verksamheten. Den illegala sektorn kan aldrig ersätta den samhällsviktiga transporttjänst som den legala taxinäringen står för. Sverige behöver en stark rättsstat där laglydiga företagare kan verka och där medborgare kan känna sig trygga. För att uppnå detta krävs tydliga, kraftfulla åtgärder såsom exempelvis;
|
Elise Ryder Wikén (M) |
Jennie Bergius Eriksson (M) |