Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ränteutgifter för lån med säkerhet i en kapitalförsäkring bör omfattas av avdragsrätten och tillkännager detta för regeringen.
Rätten till avdrag för ränteutgifter på lån utan säkerhet har trappats av. Från och med 2026 medges som huvudregel endast avdrag om lånet har en sådan säkerhet som anges i inkomstskattelagen. Syftet är att motverka riskfylld skuldsättning och begränsa skattesubventionen av bland annat blancolån och konsumtionskrediter.
Lån med säkerhet i vissa marknadsnoterade värdepapper och fondandelar omfattas även fortsättningsvis av avdragsrätten. En kapitalförsäkring räknas däremot inte som en godkänd säkerhet. Det innebär att ett lån med en kapitalförsäkring som säkerhet skattemässigt behandlas som ett lån utan säkerhet, trots att försäkringen kan ha ett betydande och verifierbart värde som kreditgivaren har rätt att ta i anspråk.
Skillnaden är svår att motivera när värdet i en fond- eller depåförsäkring består av samma slags värdepapper som hade kunnat användas som godkänd säkerhet vid ett direkt ägande eller genom ett investeringssparkonto. Sparandets juridiska form blir då avgörande för avdragsrätten, trots att lånets ekonomiska säkerhet kan vara jämförbar.
Innan förändringen medgavs ränteavdrag för lån på både kapitalförsäkring och investeringssparkonto. Regeringen bör därför överväga att även lån med säkerhet i en kapitalförsäkring kan omfattas av rätten till ränteavdrag och att den omotiverade skillnaden därmed upphör.
|
Louise Meijer (M) |
|