Sverige har under de senaste åren genomgått en fantastisk kulinarisk renässans. Runtom i landet har hantverksmässiga mikrobryggerier, musterier, destillerier och vinerier vuxit fram. Detta syns tydligt runtom i Östergötland, från Vikbolandet till Ydre, Linköping, Norrköping och runt Vättern, finns fantastiska småföretagare som förädlar lokala råvaror. De skapar jobb, lockar besökare och håller landsbygden levande.
Trots att gårdsförsäljning nu formellt har tillåtits omgärdas reglerna av en misstänksam och krånglig byråkrati. I stället för att lita på företagarna kräver lagen att besökaren deltar i betalda rundturer eller föreläsningar för att få handla med sig en flaska hem. Det är inte äkta gårdsförsäljning, det är statligt förmynderi. Ett litet musteri eller mikrobryggeri ska inte tvingas agera utbildningsinstitution för att få sälja sitt eget hantverk.
Ingen åker till en lokal hantverkare på landsbygden för att köpa billig sprit i bulk. Priset och hantverket i sig sätter gränserna. I resten av Europa har detta fungerat utmärkt i decennier sida vid sida med en ansvarsfull alkoholpolitik.
Lagstiftningen måste utgå från tillit. Företagare med tillverkningstillstånd ska kunna sälja sina drycker direkt till konsument på plats, enkelt, rakt och utan påtvingade sidoarrangemang. Det är dags att riksdagen visar förtroende för både företagare och vuxna konsumenter.
|
Muharrem Demirok (C) |
|