Civilutskottets betänkande

2026/27:CU2

 

Stärkt trygghet i bostadsrätter

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. bostads­rätts­lagen, dock med en mindre språklig ändring. Lagändringarna syftar till att öka tryggheten och minska brottslig­heten i och kring bostadsrätter. De nya bostadsrättsliga reglerna är utformade på samma sätt som de motsvarande hyresrättsliga reglerna.

Genom den nya regleringen införs det bl.a. möjligheter att förverka en bostadsrätt vid brottslighet eller annat som skapar otrygghet. Bostadsrätten ska vara förverkad om bostadsrättshavaren gör sig skyldig till bristande skötsam­het eller brottslighet som är ägnad att medföra en sådan försämring av närmiljön som inte skäligen bör tålas av dem som bor i lägenhetens omgiv­ning. Bostadsrätten ska vidare vara förverkad om lägenheten, eller ett utrymme som hör till den, används för att begå brott av allvarligt slag eller för att begå brott vanemässigt eller i någon annan större omfattning.

Vidare införs det utökade och förtydligade möjligheter att neka medlem­skap i en bostadsrättsförening på grund av brott.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns två reservationer (V, MP) och ett särskilt yttrande (C).

 

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:304 Stärkt trygghet i bostadsrätter.

Fem yrkanden i en följdmotion.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Lagstiftningens framtida utformning m.m.

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Begrepp och kriterier i lagstiftningen, punkt 2 (V, MP)

2. Lagstiftningens framtida utformning i övrigt m.m., punkt 3 (MP)

Särskilt yttrande

Lagstiftningens framtida utformning i övrigt m.m., punkt 3 (C)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.

Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) med den ändringen att 7 kap. 21 § andra stycket ska avslutas med en punkt,

2. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:304 punkterna 1 och 2.

 

2.

Begrepp och kriterier i lagstiftningen

Riksdagen avslår motion

2026/27:34 av Hanna Lindqvist m.fl. (MP) yrkandena 1 och 5.

 

Reservation 1 (V, MP)

3.

Lagstiftningens framtida utformning i övrigt m.m.

Riksdagen avslår motion

2026/27:34 av Hanna Lindqvist m.fl. (MP) yrkandena 2–4.

 

Reservation 2 (MP)

Stockholm den 19 november 2026

På civilutskottets vägnar

Kjell-Arne Ottosson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kjell-Arne Ottosson (KD), Anfal Mahdi (V), Joakim Järrebring (S), David Josefsson (M), Leif Nysmed (S), Clara Aranda (SD), Denis Begic (S), Lars Beckman (M), Ilyas Hassan (V), Dennis Dioukarev (SD), Rasmus Elfström (C), Åsa Coenraads (M), Hanna Lindqvist (MP), Anna-Belle Strömberg (S), Denice Westerberg (SD), Markus Kallifatides (S) och Patrik Karlson (L).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:304 Stärkt trygghet i bostadsrätter och fem yrkanden i en följdmotion. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionen finns i bilaga 1. Regeringens lag­förslag finns i bilaga 2. I propositionen finns en redogörelse för ärendets bered­ning fram till regeringens beslut om propositionen.

 

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar, med en mindre språklig ändring, regeringens lag­förslag bl.a. om att införa möjlig­heter att förverka en bostadsrätt i vissa fall och om att utöka möjlig­heterna att neka medlemskap i en bostadsrättsförening på grund av brott.

 

Propositionen

I propositionen lämnar regeringen flera förslag som syftar till att öka trygg­heten och minska brottsligheten i och kring bostadsrätter. Till att börja med föreslår regeringen att det införs möjligheter att förverka en bostadsrätt vid brottslighet eller annat som skapar otrygghet. Regeringen föreslår också att det införs utökade och förtydligade möjligheter för bostadsrättsföreningar att neka medlemskap i föreningen på grund av brott. Propositionen innehåller även förslag som innebär utökade möjligheter för brottsutsatta bostadsrätts­havare och andra boende att behålla en bostadsrätt. Vidare får bostadsrätts­föreningar bättre möjligheter att kontrollera hur lägenheter används. Flera av förslagen motsvarar den hyresrättsliga regleringen.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen antar regeringens förslag. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag, dock med en mindre språklig ändring som gäller interpunktion.

 

Lagstiftningens framtida utformning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att den föreslagna lagstift­ningen ska förtydligas när det gäller vissa begrepp samt förstärkas när det gäller barnperspektivet och rättssäkerheten vid processer som rör förverkande av en bostadsrätt eller nekat medlemskap i en bostadsrättsförening. Vidare avslås ett motionsyrkande om att följa upp lagstiftningen.

Jämför reservation 1 (V, MP) och 2 (MP) samt det särskilda yttrandet (C).

Motionen

I kommittémotion 2026/27:34 av Hanna Lindqvist m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med lagförslag som tydligare definierar vissa begrepp i den nya lagstiftningen. Det gäller begreppen ”bristande skötsamhet” och ”närmiljön”. Enligt motionärerna ger dessa begrepp ett betydande tolkningsutrymme, vilket kan leda till att olika bostadsrättsföreningar tillämpar bestämmelserna på olika sätt.

I yrkande 2 i samma motion föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med lagförslag som säkerställer rättssäkerheten vid processer om förverkande av bostadsrätt på grund av brottslighet. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med lagförslag som stärker barnperspektivet vid förverkande av bostadsrätt. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska följa upp och utvärdera den nya lagstiftningens effekter på trygghet, rättssäkerhet och barns situation inom två år från ikraftträdandet. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att reger­ingen bör återkomma med lagförslag som säkerställer rättssäkra och enhetliga kriterier för bostadsrättsföreningars möjlighet att neka medlemskap på grund av brottslighet.

Propositionen

Skärpta regler om förverkande och utökade möjligheter att neka medlemskap

Den nya lagstiftningen innebär att det i bostadsrättslagen införs regler om förverkande av bostadsrätten vid brottslighet och andra ageranden som skapar otrygghet. De nya reglerna motsvarar det som gäller enligt hyreslagen. Reglerna innebär i huvudsak att bostadsrättshavarens skyldighet att bevara tryggheten inom och utanför huset skärps och uttrycks i bostadsrättslagen. Bristande skötsamhet införs som ett uppsamlande begrepp för olika former av åsidosättanden.

Bostadsrätten ska vara förverkad om bostadsrättshavarens brottslighet är ägnad att medföra en sådan försämring av närmiljön som inte skäligen bör tålas av dem som bor i lägenhetens omgivning. Bostadsrätten ska vara förverkad om lägenheten, eller ett utrymme som tillhör den, används för att begå allvarlig brottslighet eller för att begå brott vanemässigt eller i större omfattning.

Den nya lagstiftningen innebär också ökade och förtydligade möjligheter att neka medlemskap i en bostadsrättsförening på grund av brott. En förening ska alltid kunna neka medlemskap om sökanden eller någon annan som ska använda lägenheten har gjort sig skyldig till sådan brottslighet som gör att det finns befogad anledning att anta att bostads- eller närmiljön för föreningens medlemmar, om medlemskap beviljades, skulle försämras på ett sätt som inte skäligen bör tålas.

Närmare om utformningen av reglerna om förverkande

När det gäller utformningen av reglerna om förverkande anför regeringen följande i propositionen (s. 23):

Flera remissinstanser menar att reglerna inte bör utformas i linje med den hyresrättsliga och framhåller att föreningarna ofta företräds av lekmän samtidigt som lagstiftningen är vagt formulerad, vilket de menar innebär risk för subjektiva bedömningar. Det får naturligtvis inte förekomma att bostadsrättsföreningar förverkar bostadsrätter baserat på annat än sakliga bedömningar utifrån lagstiftningen. Den förening som väljer att agera mot bostadsrättshavarna utan stöd i lag torde dock inte låta sig påverkas av hur regleringen ser ut. Tolkningsutrymmet blir inte heller större för bostads­rättsföreningar än för hyresvärdar. I stället bör det vara en styrka att regleringen är samstämmig, eftersom hyresrättslig praxis därmed även kan ge ledning för bostadsrättsföreningarna. Regeringen anser inte att det finns någon särskild risk för att förslagen i förlängningen ger upphov till diskriminering. Förfarandet vid förverkande och rätten till domstols­prövning innebär att starka rättssäkerhetsgarantier finns för den bostads­rättshavare som får bostadsrätten förverkad av föreningen.

– – –

Det finns alltså inga bärande skäl för att utforma den bostadsrättsliga regleringen på ett sätt som avviker från den hyresrättsliga. I stället talar såväl principiella som systematiska skäl med styrka för att reglerna ges samma utformning. Till detta kommer att den åtstramning som har skett av förverkandereglerna i hyreslagen skulle kunna leda till att bostadsrätter ses som mer attraktiva att använda för brott. Dessutom kan en enhetlig praxis på området, som omfattar både hyresrätter och bostadsrätter, bidra med konsekvens och överskådlighet. […]

För att underlätta tillämpningen anser regeringen att det finns behov av att ange vissa riktlinjer för hur bestämmelserna bör kunna tillämpas. Dessa riktlinjer bör utformas i linje med de riktlinjer som angetts för tillämp­ningen av motsvarande hyresrättslig reglering. Lagrådet anser att författ­nings­kommentarerna till förslagen skulle, för att undvika tillämpnings­problem, vinna på viss uppstramning och vissa tydlig­göranden jämfört med kommentarerna i hyreslagen. Enligt regeringens mening finns det dock stora fördelar med att utforma riktlinjerna för den hyresrättsliga och den bostadsrättsliga regleringen på samma sätt. En viktig fördel med att reglerna utformas på samma sätt är att det finns förutsättningar för en gemensam rättsutveckling. Om riktlinjerna för reglernas tillämpning utformas på olika sätt finns det risk för osäkerhet som kan försvåra tillämp­ningen. Regeringen anser också att det i dessa fall är motiverat att lämna förhållandevis utförliga exempel på situationer där bestämmelserna bör kunna tillämpas. Det minskar risken för godtyckliga bedömningar och en oenhetlig rättstillämpning (jfr prop. 2023/24:112 s. 44 och 45).

Närmare om utformningen av regeln om att neka medlemskap på grund av brott

När det gäller utformningen av regeln om att vägra inträde i bostadsrätts­föreningen anför regeringen följande i propositionen (s. 41 f.):

Det bör alltså införas en särskild regel som anger att föreningen alltid får neka medlemskap om den som bostadsrätten har övergått till, eller någon annan som ska använda lägenheten, har gjort sig skyldig till sådan brottslighet att det finns befogad anledning att anta att bostads- eller närmiljön för föreningens medlemmar, om medlemskap beviljades, skulle försämras på ett sätt som inte skäligen bör tålas. En sådan regel innebär att det blir tydligare hur brottslighet kan hanteras vid bedömningen av om någon ska antas som medlem i föreningen. Den medför också att det vid en sådan bedömning finns möjlighet att se något mer allvarligt på sådan brottslighet som gör att det finns risk för störningar eller otrygghet och innebär att bostadsrättsföreningar kan neka medlemskap i situationer då det är motiverat för att säkerställa en lugn och trygg boendemiljö för medlemmarna. Den bör också innebära en mer förutsebar tillämpning och att risken minskar för att medlemskap nekas när det inte finns skäl för det, eller för att föreningarna i stället drar sig för att neka medlemskap när det finns skäl för det.

För att underlätta tillämpningen anser regeringen att det finns behov av att ange vissa riktlinjer för när bestämmelsen bör kunna tillämpas. Som Lagrådet är inne på innebär den använda lagstiftningstekniken att det kommer att behövas vägledning i rättspraxis för hur regeln ska tolkas och tillämpas, och även vissa exempel till ledning för rättstillämpningen. Lagrådet menar dock att de exempel som ges i vissa fall är mycket detaljerade och att det inte alltid går att förstå hur de förhåller sig till rekvisiten i lagtexten. Enligt Lagrådets mening skulle kommentaren vinna på en tydligare struktur, kanske genom användning av rubriker, och en uppstramning av texten.

Regeringen anser att det i detta fall är motiverat att lämna förhållande­vis utförliga exempel på situationer där bestämmelsen bör kunna tillämpas. Det minskar risken för godtyckliga bedömningar och ökar förutsätt­ningarna för en enhetlig rättstillämpning. Detta är, i linje med vad flera remissinstanser är inne på, särskilt angeläget när det är fråga om en regel som i många fall kommer tillämpas av lekmän. Det ska samtidigt framhållas att avsikten inte är att bestämmelsen ska tillämpas enbart i de situationer som tas upp i författningskommentaren. Det förutsätts att domstolen och hyresnämnderna i det enskilda fallet gör en bedömning av om den brottslighet som förekommit gör att det finns grund för att neka medlemskap. Till skillnad från Lagrådet anser regeringen inte att rikt­linjerna är utformade så att det inte går att förstå hur de förhåller sig till lagtextens rekvisit, eller att det finns behov av en annan struktur.

Barnrättsperspektivet

När det gäller barnrättsperspektivet i förhållande till de skärpta reglerna om förverkande av bostadsrätt anför regeringen följande i propositionen (s. 22 f.):

Flera remissinstanser, däribland Socialstyrelsen, framhåller risken för allvar­liga konsekvenser, särskilt för barn, vid uppsägning. Vad regeringen anförde i denna fråga beträffande den hyresrättsliga regleringen gör sig på samma sätt gällande för den bostadsrättsliga (jfr. prop. 2023/24:112 s. 28–31). Särskilt ska följande framhållas. Den som innehar en bostadsrätt ska skyddas mot obefogade uppsägningar. När det gäller innehavare av bostads­rätter som är bostadslägenheter måste artikel 8 i Europa­konven­tionen om den enskildes rätt till respekt för sitt hem beaktas. Det innebär att det krävs starka skäl för att någon ska fråntas sin bostad. För att en bostadsrätt ska förverkas måste det stå i rimlig proportion till de intressen som har åsidosatts. Intresset av en trygg och säker boendemiljö hos det stora flertal som sköter sig bör dock få ett större genomslag i lagstift­ningen. Utgångspunkten bör vara att detta intresse väger tyngre än intresset av att få behålla sin bostad hos en enskild bostadsrättshavare som genom sitt agerande skapar otrygghet för andra boende. Det finns också skäl att tillmäta föreningarnas intresse av att kunna bedriva sin verksamhet under trygga förhållanden en ökad betydelse.

De föreslagna reglerna utformas så att de ger utrymme för att i varje enskilt fall göra de avvägningar som krävs, med beaktande av den enskildes rättigheter. Det gäller även i förhållande till de som bor i bostads­rätten, och som inte har gjort sig skyldiga till något åsidosättande. Det ska också framhållas att det naturligtvis är viktigt att barnrätts­perspektivet alltid finns med i en förverkandeprocess och att, i enlighet med barnkon­ven­tionen, barnets bästa i första hand beaktas vid åtgärder som rör barn (se artikel 3 i konventionen). Konventionen medger att en intresseavvägning görs där barnets intressen balanseras mot andra intressen. Barnets bästa ska väga tungt men är inte ensamt utslagsgivande (se prop. 2017/18:186 s. 96). Liksom den motsvarande hyresrättsliga regleringen utformas reglerna så att hänsyn kan tas till barns intressen i varje enskilt fall (jfr prop. 2023/24:112 s. 29 och 30).

Som framhålls i det tidigare lagstiftningsarbetet vidtar regeringen på andra områden åtgärder för att motverka hemlöshet och särskilt vräkningar av barnfamiljer (se prop. 2023/24:112 s. 30 och 31). Exempelvis har finansieringen av den nationella hemlöshetsstrategin 2022‒2026 förstärkts i flera omgångar. Regeringen har bedömt att det är viktigt att arbetet fortsätter samt utvecklas och aviserade därför i budgetpropositionen för 2026 att medel tillförs för att förlänga och förstärka satsningen. Inom ramen för strategin har bland andra Socialstyrelsen, Kronofogde­myndig­heten och länsstyrelserna i uppdrag att stödja kommunernas arbete med att förebygga vräkningar. Uppdraget till Kronofogdemyndigheten har varit särskilt inriktat mot att förebygga vräkningar av barnfamiljer. Regeringen har också gett Socialstyrelsen i uppdrag att förstärka arbetet mot vräkningar av barnfamiljer (S2024/01823).

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan har utskottet ställt sig bakom regeringens lagförslag. Reger­ingen har redogjort för sina överväganden när det gäller utformningen av de olika förslagen, och den har också analyserat dem både ur ett rättssäker­hets­­perspektiv och ur ett barnrättsperspektiv. Utskottet anser att regeringens bedöm­ning är väl avvägd. Enligt utskottet finns det därför inte skäl för riksdagen att rikta något tillkännagivande till regeringen med anled­ning av yrkandena 1–3 och 5 i motionen. Dessa yrkanden avstyrks därmed.

Utskottet utgår vidare från att regeringen vid behov följer upp och utvärderar de nya reglerna. Utskottet ser därför inte behov av något tillkänna­givande med anledning av motionsyrkandet om att följa upp lagstiftningens konsekvenser i olika avseenden. Yrkande 4 i motionen bör därmed avslås.

Reservationer

 

1.

Begrepp och kriterier i lagstiftningen, punkt 2 (V, MP)

av Anfal Mahdi (V), Ilyas Hassan (V) och Hanna Lindqvist (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2026/27:34 av Hanna Lindqvist m.fl. (MP) yrkandena 1 och 5.

 

 

Ställningstagande

Vi delar bedömningen att tryggheten i bostadsområden behöver stärkas och att alla människor har rätt till ett tryggt hem och en trygg närmiljö. Regeringens förslag har dock utformats på ett sätt som öppnar för godtyckliga processer. Därför anser vi att lagstift­ningen bör förbättras på följande sätt.

Flera av de centrala bestämmelserna i förslaget bygger på relativt öppna formuleringar, såsom ”bristande skötsamhet” och påverkan på ”närmiljön”. Sådana begrepp ger ett betydande tolkningsutrymme och kan komma att tillämpas på olika sätt av olika bostadsrättsföreningar. Regeringen bör därför återkomma med förtydliganden av de centrala begreppen i lagstiftningen.

När det gäller förslaget att utöka en bostadsrättsförenings möjligheter att neka medlemskap på grund av brottslighet behöver prövningen av medlem­skapet vara rättssäker och bygga på tydliga kriterier. Det ska inte finnas varie­rande praxis bland bostadsrättsföreningar, och regeringen bör därför åter­komma med förslag som säkerställer rättssäkra och enhetliga kriterier för pröv­ningen.

Det vi nu har anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

2.

Lagstiftningens framtida utformning i övrigt m.m., punkt 3 (MP)

av Hanna Lindqvist (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2026/27:34 av Hanna Lindqvist m.fl. (MP) yrkandena 2–4.

 

 

Ställningstagande

Som framgår av reservation 1 ovan anser jag att tryggheten i bostadsområden behöver stärkas. Samtidigt behöver lagstiftningen på området vara väl avvägd utifrån de konsekvenser den kan få för enskilda.

Ett beslut om förverkande är en mycket ingripande åtgärd. Därför behöver det vara tydligt vilka omständigheter som ska kunna läggas till grund för ett sådant beslut, och regeringen bör återkomma med förslag som säkerställer rättssäkerheten vid processer om förverkande på grund av brott.

Propositionen innehåller inte tillräckliga överväganden om hur barn påverkas när en familj förlorar sin bostad till följd av en familjemedlems agerande. Riskerna för att barn ska hamna i otrygga boendesituationer måste analyseras noggrant. Regeringen bör därför återkomma med lagförslag som stärker barnperspektivet vid förverkanden.

Slutligen vill jag framhålla att förslagen innebär betydande förändringar i enskilda bostadsrättshavares rättigheter. Regeringen bör därför utvärdera hur reglerna tillämpas och vilka effekter de får för trygghet, rättssäkerhet och barns situation.

Det jag nu har anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

Särskilt yttrande

 

Lagstiftningens framtida utformning i övrigt m.m., punkt 3 (C)

Rasmus Elfström (C) anför:

 

Alla människor ska kunna känna trygghet i sitt boende. Det finns därför goda skäl att ge bostadsrättsföreningar möjlighet att agera när bostäder används för allvarlig brottslighet. Det är också rimligt att regelverket i huvudsak utformas i linje med vad som redan gäller för hyresrätter. Den föreslagna lagstiftningen svarar mot ett reellt behov och ger därför inte anledning till några förslag till ändringar från min och Centerpartiets sida.

Samtidigt måste åtgärder för ökad trygghet förenas med höga krav på rättssäkerhet, proportionalitet och respekt för äganderätten. Ingripanden som ytterst kan leda till att en bostadsrättshavare förlorar sin rätt till sin bostad ställer särskilt höga krav på att reglerna tillämpas återhållsamt och förutsebart. Det finns därför anledning att noga följa hur de nya bestämmelserna tillämpas och vilka effekter de får, såväl för tryggheten i bostadsområden som för den enskildes rättssäkerhet. Även konsekvenserna för barn och andra närstående bör uppmärksammas. Regeringen bör i det fortsatta arbetet säkerställa att lagstiftningen får avsedd effekt utan att grundläggande rättssäkerhetsprinciper åsidosätts. Samtidigt finns det vid en samlad avvägning inte skäl för riksdagen att nu rikta något tillkännagivande till regeringen om dessa frågor. I stället kommer jag och Centerpartiet att noga följa utvecklingen och återkomma med förslag i andra sammanhang om det finns skäl för det.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2025/26:304 Stärkt trygghet i bostadsrätter:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrätts­lagen (1991:614).

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrende­nämnder och hyres­nämnder.

Följdmotionen

2026/27:34 av Hanna Lindqvist m.fl. (MP):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag som tydligare definierar begreppen ”bristande skötsamhet” och ”närmiljö” i bostadsrättslagen och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagförslag som säkerställer en rättssäker process vid förverkande av bostadsrätt på grund av brottslighet och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagförslag som stärker barnperspektivet vid förverkande av bostadsrätt och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska följa upp och utvärdera lagstiftningens effekter på trygghet, rättssäkerhet och barns situation inom två år efter ikraftträdandet och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med lagförslag som säkerställer rättssäkra och enhetliga kriterier för bostadsrättsföreningars möjlighet att neka medlemskap på grund av brottslighet och tillkännager detta för regeringen.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag