av Rickard Nordin (C)
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Utbyggnaden av batterilager är en viktig del av elektrifieringen och energiomställningen. Samtidigt är det avgörande att regelverket upprätthåller hög brandsäkerhet och ett starkt skydd för människor och byggnader.
Dagens regler för energilager i byggnader har i stor utsträckning utformats utifrån de risker som identifierats för traditionella litiumjonbatterier med flytande elektrolyt. Samtidigt utvecklas nu nya batteritekniker med väsentligt annorlunda riskprofil, exempelvis semi-solid-state-batterier och andra tekniker med betydligt lägre risk för termisk rusning och brandförlopp.
I flera andra länder används internationella testmetoder, såsom UL 9540A, som underlag för att kunna medge avsteg eller särskilda bedömningar för batterisystem som uppvisar dokumenterat högre brandsäkerhet. Även i Europa används sådana testdata ofta inom analytisk dimensionering och riskbedömning.
Av dialog mellan branschaktörer, Boverket och Rise Research Institutes of Sweden framgår dock att det i dag saknas tydliga svenska processer för hur batterilager med avvikande och säkrare egenskaper ska kunna bedömas, typgodkännas eller ges undantag från regelverk som i praktiken begränsar större installationer i byggnader. Detta riskerar att skapa osäkerhet för både fastighetsägare och innovativa företag som utvecklar säkrare batteriteknik.
Det finns en uppenbar risk att regelverket därmed missgynnar teknikutveckling och investeringar i säkrare energilager, trots att syftet med reglerna är att minska brandrisker.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
Avser ministern och regeringen att se över regelverket för batterilager i byggnader för att möjliggöra undantag eller särskilda bedömningar för batterisystem som genom oberoende tester och verifiering kan visa väsentligt lägre brandrisk än traditionella energilager?