av Hanna Westerén (S)
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
Under lång tid har det framkommit återkommande uppgifter om bristande tillgång till grundläggande materiel och persedlar inom Försvarsmakten. Personalen vittnar om svårtillgängliga eller uteblivna leveranser av standardutrustning, inklusive utrustning som är nödvändig för en god arbetsmiljö och för att lösa givna uppgifter.
Detta sker samtidigt som staten genomför historiskt stora satsningar på försvarsmateriel och en snabb tillväxt av Försvarsmakten. Just därför blir det särskilt angeläget att säkerställa att även grundläggande utrustning når ända ut till den enskilde soldaten i rätt mängd, kvalitet och tid.
I flera fall handlar det om basala artiklar som underkläder, träningskläder och andra kroppsnära plagg som är avgörande för daglig tjänstgöring. Bristerna drabbar personal oavsett kön, men kvinnor uppger särskilda problem med att få ut korrekt anpassade modeller och storlekar. Detta gäller särskilt kroppsnära materiel där brister i passform och utbud riskerar att slå direkt mot både arbetsmiljö och operativ förmåga. När standardbeställningar inte kan levereras, eller levereras med betydande fördröjning, påverkas både trivsel, hälsa och förutsättningar för att lösa uppgiften på ett säkert sätt.
Återkommande uppgifter tyder dessutom på att problemen inte enbart handlar om tillgång utan även om brister i logistik, lagerhållning och uppföljning. Sammantaget pekar detta på behovet av fungerande och robusta system för materialförsörjning, inte minst i en organisation som snabbt växer och ställer ökade krav på leveranssäkerhet.
Tillgången till rätt utrustning är inte en fråga om bekvämlighet, utan om operativ förmåga, hållbar personalförsörjning och myndighetens trovärdighet som arbetsgivare. Brister i något så grundläggande som persedlar riskerar att undergräva både moral och effektivitet.
Mot denna bakgrund väcks frågor om hur staten säkerställer att Försvarsmakten har tillräckliga system, processer och resurser för att leverera den utrustning som personalen behöver och har rätt till.
Jag vill därför fråga försvarsminister Pål Jonson: