av Lotta Johnsson Fornarve (V)
till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)
Barn utgör en tredjedel av världens befolkning och närmare hälften av befolkningen i de minst utvecklade länderna. Barns rättigheter kränks systematiskt världen över, och barn utestängs från inflytande. Hälften av världens fattiga är barn, och varje år dör omkring 5 miljoner barn under fem år, många av dem av undernäring. Nästan 500 miljoner barn lever i en konfliktzon, och varje dag tvingas 29 000 barn på flykt.
Samtidigt gör nedskärningar i det globala biståndet att några av världens mest utsatta barn förlorar möjligheter till stöd och hjälp. Rädda Barnen har rapporterat om hur livsviktiga program har stoppats. Verksamheter för svårt undernärda barn, mödravård i flyktingläger, vaccinationsinsatser och insatser för flickors skolgång har tvingats avslutas.
Samma utveckling märks i Sverige. Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna beslutat att frångå det etablerade enprocentsmålet och sänka biståndet drastiskt. Det sker i en tid när behoven är större än någonsin. Samtidigt växer gapet mellan behoven och de stöd som ges globalt. Att Tidöregeringen kastar det etablerade enprocentsmålet överbord är ett svek mot de miljontals människor, inte minst barn, i världen som är i behov av internationellt bistånd.
I december 2023 presenterade regeringen sin reformagenda Bistånd för en ny era – frihet, egenmakt och hållbar tillväxt. Agendan innebär en fullständig omläggning av svenskt bistånd och strider mot de mest grundläggande principerna inom det internationella biståndet. Dessutom slopas en lång rad biståndsstrategier och landstrategier.
Utgångspunkten för svenskt bistånd ska vara ett ägarskaps- och rättighetsperspektiv i biståndspolitiken. Barnrättsperspektivet måste vara genomgående i svenskt bistånd. Agenda 2030 ska ligga till grund för biståndets utformning.
Mina frågor till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa är därför: