Interpellation 2025/26:431 Internationellt arbete för hbtqi-personers mänskliga rättigheter

av Anna Lasses (C)

till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Hbtqi-personers rättigheter är under hårt tryck i många delar av världen, och organisationer som försvarar mänskliga rättigheter möter allt större motstånd. Över 60 länder kriminaliserar fortfarande samkönade relationer, och hbtqi-personer förföljs i många fler. Endast 18 av FN:s medlemsstater tillåter juridiskt erkännande av kön baserat på självbestämmande på nationell nivå.

När minoriteters fri- och rättigheter urholkas drabbar det inte bara en utsatt grupp, utan det pekar på allvarliga risker för att den liberala demokratin försvagas. Det är en allvarlig utveckling. Samhällen där demokratin försvagas och där minoriteter förföljs blir också sämre samhällen, med lägre kreativitet, ekonomisk utveckling och livskvalitet.

När regeringar förtrycker sina egna medborgare är det viktigt att stötta lokala krafter för demokrati och det öppna samhället inom de olika länderna. Men om det saknas möjlighet, eller är för farligt, att driva förändring lokalt och nationellt är internationellt stöd och internationella strukturer för att lyfta mänskliga rättigheter helt avgörande för att bygga en utveckling där människors frihet och säkerhet stärks.

En växande rörelse har stärkt det som kan kallas anti-rättighetsrörelser. Finansieringen kommer ofta från aktörer baserade i USA och i västvärlden. Vi såg det tydligt under årets kvinnokommission i FN, där USA försökte exkludera hbtqi-personer genom att stoppa de gemensamma slutsatserna, något som mötte stark kritik från flera andra medlemsländer och civilsamhällesorganisationer.

Minskade möjligheter till arbete för hbtqi-personers rättigheter och påverkansarbete för att hålla förtryckande länder till svars riskerar att påskynda den antidemokratiska utveckling vi ser globalt.

Hbtqi-personers rättigheter är ett svenskt kärnvärde, och vi har gjort en viktig resa från garderoben till ett öppet samhälle där det är lättare att vara sig själv. Vi har också spelat en väldigt viktig roll för frågorna globalt, även som en principfast och trovärdig röst på den internationella arenan. I dagens globala klimat är detta ledarskap mer nödvändigt än det har varit på flera decennier.

Med anledning av detta vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:

1. Vilken är ministerns bild av hur biståndet globalt påverkas av utvecklingen gällande demokrati och mänskliga rättigheter, och då särskilt hbtqi-personers rättigheter, och avser ministern att ta några initiativ mot bakgrund av sin analys?
2. Vilken roll kan Sverige spela för att stärka arbetet för hbtqi-personers rättigheter och friheter globalt?
3. Vad kommer ministern och regeringen att göra ytterligare inom ramen för internationellt utvecklingssamarbete för att fortsatt tydligt stå upp för de här frågorna?