av Kalle Olsson (S)
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Runt om i Sverige pågår stora investeringar i nya fängelser och regementen. Särskilt försvarsutbyggnaden är av en sådan omfattning att den närmast måste betecknas som en samhällsomvandling. Enorma belopp avsätts varje år för att hålla högt tempo i såväl Försvarsmaktens som Kriminalvårdens expansion.
Bakgrunden till försvarsutbyggnaden är det mycket allvarliga säkerhetspolitiska läget efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Bedömningarna varierar, men den samlade bilden är att Ryssland inom ett antal år kan vara redo att utvidga sin aggression mot Europa. Det är således fara i dröjsmål.
Det är emellertid inte de signaler som kommer från andra delar av staten. Där framstår det som att vi har all tid i världen. När regementen och fängelser byggs behöver också infrastrukturen anpassas; vägar ska anläggas, rondeller förstärkas, uppställningsplatser iordningställas.
Trafikverket är dock av uppfattningen att berörda kommuner ska betala för den nya infrastrukturen. Det har till och med gått så långt att Trafikverket hotat att överklaga en detaljplan om Östersunds kommun inte är beredd att ta kostnaden för att förstärka en rondell. En överklagan skulle i värsta fall kunna försena Försvarsmaktens etablering med flera år. I en annan kommun med pågående försvarsetablering kräver Trafikverket att kommunen eller Försvarsmakten står för kostnaden när en avfart behöver flyttas.
För gemene man ter det sig nog som självklart att staten tar ett samlat ansvar när man anlägger nya anläggningar för Försvarsmakten och Kriminalvården. Ett regemente är inte att jämställa med en handelslada, och ett fängelse kan inte placeras i samma kategori som en snabbmatsrestaurang.
Att på kort tid etablera försvarsanläggningar kommer med stora utmaningar. Det var därtill länge sedan som Sverige byggde nya fängelser och regementen. Men oförmågan att reda ut vem som ska bära dessa tillkommande kostnader drar ett löjets skimmer över svensk statsförvaltning och är knappast ett styrkebesked för en regering som säger sig prioritera inre och yttre säkerhet.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson: