Interpellation 2025/26:290 Arbetet med att återföra tvångsdeporterade ukrainska barn

av Azra Muranovic (S)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Bortförandet och tvångsdeportationerna av ukrainska barn till Ryssland utgör ett pågående krigsbrott och ett allvarligt brott mot internationell humanitär rätt. Trots att frågan tidigare belysts, och trots att Sverige tillsammans med andra givare har avsatt betydande resurser för att stödja Ukraina och aktörer på plats, kvarstår den mest avgörande utmaningen: Ryssland fortsätter att beröva barn deras identitet, familjer och trygghet, och det internationella samfundets faktiska framgångar med att spåra, återföra och återintegrera barnen är fortfarande otillräckliga i förhållande till brottens omfattning.

Jag har i kontakter med både svenska aktörer – bland annat Socialstyrelsen – och ukrainska myndigheter som arbetar med återintegrering och stöd till drabbade barn fått en tydlig bild av hur komplex och resurskrävande processen är. Det handlar om identifiering och spårning, säker och rättssäker återföring samt långsiktigt psykosocialt och socialt stöd till barnen och deras familjer efter återvändande.

I detta läge är det centralt att Sverige inte bara fortsätter att bidra med stöd utan också tydligt driver på för ytterligare internationell samordning, stärker ansvarsutkrävandet samt säkerställer att insatserna följs upp så att resurserna får avsedd effekt.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

1. Vilka ytterligare internationella initiativ avser ministern att ta, eller verka för att Sverige ska ta, för att stärka det internationella trycket på Ryssland att upphöra med bortföranden och tvångsdeporteringar samt möjliggöra återförening av barn med deras familjer?
2. Avser ministern och regeringen att initiera eller aktivt stödja en särskild internationell samordningsmekanism – exempelvis inom FN, OSSE eller Europarådet – med ett tydligt mandat att koordinera återföringsinsatser, stärka samarbetet med Ukraina och relevanta aktörer samt bidra till ett mer systematiskt arbete för spårning, dokumentation och återförening?
3. Med hänsyn till att Sverige redan har bidragit med betydande resurser till stödinsatser i Ukraina, hur avser ministern att säkerställa att dessa medel och insatser följs upp, så att det finns transparens kring resultat, lärdomar och vilka konkreta effekter stödet har haft för återföring och återintegrering av drabbade barn?
4. Hur avser ministern att verka för att Sveriges samlade stöd – i samverkan med EU och andra partner – tydligare ska omfatta långsiktiga, barnrättsbaserade och lokalt tillgängliga psykosociala stödinsatser, så att återförda barn och deras familjer får reell möjlighet till trygg återanpassning och rehabilitering?