av Åsa Karlsson (S)
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Finansieringsprincipen, fastställd av riksdagen 1994, slår fast att staten inte får ålägga kommuner och regioner nya uppgifter utan att samtidigt tillföra finansiering. Principen är central för att värna det kommunala självstyret enligt 14 kap. 3 § regeringsformen.
Trots detta har Trafikverket under de senaste två åren minskat sin ersättning för redan beslutad och av staten definierad samhällsviktig trafik i norra Sverige, utan att justera uppdragets omfattning. Detta innebär i praktiken att staten överför kostnadsansvar för sitt eget trafikuppdrag till regionerna – i direkt strid med finansieringsprincipens syfte.
I oktober 2024 meddelade Trafikverket, endast två månader före trafikstart, att finansiering saknades för den tillgänglighet myndigheten själv bedömt som nödvändig i norra Sverige.
Inför 2026 minskar ersättningen ytterligare:
Tillsammans med tidigare neddragningar innebär detta att den statliga ersättningen minskat med 108 miljoner kronor på två år.
Tåg, bussar och flygtransfer är redan upphandlade och kapacitetssatta. Regionerna saknar därför möjlighet att anpassa trafiken efter statens sena neddragningar.
Neddragningarna innebär bland annat att
Regionerna kan inte bära dessa kostnader utan omfattande omfördelningar från annan central samhällsservice, såsom sjukvård. Det handlar inte om marginella justeringar utan om en orimlig övervältring av statens egna kostnader på regionerna.
Samtidigt som finansieringen av Gotlandstrafiken och nattågsavtalen ställs mot varandra minskas ersättningen till de statliga samverkansavtalen som möjliggör vardagsresande i norra Sverige. Detta skapar en tydlig obalans i statens prioritering och riskerar att allvarligt skada tilliten mellan staten och regionerna.
Mina frågor till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson är: