Ett ställföreträdarskap att lita på

Prop. 2025/26:92	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	10 kap.
	18 §
	Ansökan om förordnande eller ent-	En ansökan om att en förmyndare
	ledigande av en förmyndare får	ska förordnas eller entledigas får
	göras av överförmyndaren, förmyn-	göras av överförmyndaren, förmyn-
	dare, vårdnadshavare, den under-	dare, vårdnadshavare, den under-
	årige själv, om han eller hon har	årige själv, om han eller hon har
	fyllt sexton år, samt av hans eller	fyllt 16 år, samt av hans eller hen-
	hennes make eller sambo och när-	nes sambo och närmaste släktingar.
	maste släktingar. Frågor som avses i	Rätten ska självmant ta upp en
	denna paragraf skall rätten också	sådan fråga, när det finns anled-
	ta upp självmant, när det finns	ning till det.
	anledning till det.
	I ett ärende som avses i första	I ett ärende som avses i första
	stycket skall rätten ge en underårig	stycket ska rätten ge en underårig
	som fyllt sexton år tillfälle att yttra	som fyllt 16 år tillfälle att yttra sig,
	sig, om det kan ske.	om det kan ske.
	11 kap.
		God man vid sjukdom och
		liknande förhållanden
	4 §
	Om någon på grund av sjukdom,	Om någon på grund av sjukdom,
	psykisk störning, försvagat hälso-	psykisk störning, försvagat hälso-
	tillstånd eller liknande förhållande	tillstånd eller något liknande förhål-
	behöver hjälp med att bevaka sin	lande behöver hjälp med sina eko-
	rätt, förvalta sin egendom eller	nomiska eller personliga angeläg-
	sörja för sin person, skall rätten,	enheter, ska ett godmanskap anord-
	om det behövs, besluta att anordna	nas för honom eller henne. Ett god-
	godmanskap för honom eller	manskap ska dock inte anordnas
	henne. Ett sådant beslut får inte	om den enskilde kan antas få sitt
	meddelas utan samtycke av den för	hjälpbehov tillgodosett på ett
	vilken godmanskap skall anordnas,	mindre ingripande sätt.
	om inte den enskildes tillstånd
	hindrar att hans eller hennes mening
	inhämtas.
	När rätten meddelar ett beslut	För att ett godmanskap ska an-
	enligt första stycket, skall rätten	ordnas krävs att den enskilde sam-
	samtidigt förordna en god man att	tycker till det. Samtycke krävs dock
	utföra uppdraget. Om en god man i	inte om den enskildes tillstånd hin-
	något annat fall skall förordnas på	drar att hans eller hennes mening
	grund av ett beslut enligt första	hämtas in.
	stycket, skall förordnandet med-
	delas av överförmyndaren.

Ett godmanskap ska begränsas uti- från den enskildes behov.

Prop. 2025/26:92	får innehålla undantag från utbild-
	ningskravet i 12 b §.
	Handläggningen
15 §2
En ansökan om förordnande av god	En ansökan om att förordna en god
man enligt 1–4 §§ eller förvaltare får	man enligt 1–3 §§, eller att an-
göras av förmyndare, av den som	ordna ett godmanskap enligt 4 §
ansökan avser, om han eller hon har	eller ett förvaltarskap får göras av
fyllt 16 år, och av hans eller hennes	en förmyndare, av den som an-
make eller sambo och närmaste släk-	sökan avser, om han eller hon har
tingar. En ansökan om anordnande	fyllt 16 år, och av hans eller hennes
av godmanskap enligt 4 § eller för-	make eller sambo och närmaste
valtarskap får göras av en framtids-	släktingar. En ansökan om att
fullmaktshavare och av överför-	anordna ett godmanskap enligt 4 §
myndaren.	eller ett förvaltarskap får också
	göras av en framtidsfullmakts-
	havare.
En ansökan om anordnande av	En ansökan om att anordna ett
förvaltarskap får också göras av en	förvaltarskap får också göras av
god man som avses i 4 §.	överförmyndaren eller en god man
	som avses i 4 §.

När det finns anledning till det ska rätten självmant ta upp frågor om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Överförmyn- daren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare.

15 a §

När det finns anledning till det ska överförmyndaren självmant pröva en fråga om att anordna ett god- manskap enligt 4 § eller att för- ordna en god man eller förvaltare.

Rätten ska, när det finns anled- ning till det, självmant pröva en fråga om att anordna ett förvaltar- skap. Om rätten i ett annat fall än som avses i 4 a § tredje stycket anser att det finns behov av att anordna ett godmanskap enligt 4 §, ska den anmäla det till överförmyn- daren.

8	2 Senaste lydelse 2017:311.

		16 §3			Prop. 2025/26:92
I ärenden om förordnande av god			I ett ärende om att förordna en god
man eller förvaltare för någon som			man eller förvaltare eller att anord-
har fyllt 16 år ska rätten eller över-			na ett godmanskap enligt 4 § eller
förmyndaren ge denna person till-			ett förvaltarskap för någon som har
fälle att yttra sig, om det kan ske.			fyllt 16 år ska den enskilde ges
			tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
I ärenden om anordnande av			I ett ärende enligt första stycket
godmanskap enligt 4 § eller förval-			ska även den enskildes make eller
tarskap ska rätten också inhämta			sambo, barn, framtidsfullmaktsha-
yttranden från den enskildes make			vare och	vårdinrättningar	ges
eller sambo, barn och framtidsfull-			tillfälle att yttra sig, om det inte är
maktshavare, överförmyndaren och			obehövligt. Yttranden ska också,
vårdinrättning, om det inte är			om det behövs, inhämtas från andra
obehövligt. Yttranden ska också,			närstående samt från den eller de
om det behövs, inhämtas från andra			kommunala	nämnder som fullgör
närstående samt från den eller de			uppgifter inom socialtjänsten		och
kommunala nämnder		som fullgör	den eller de nämnder som utövar
uppgifter	inom socialtjänsten och		regionens ledning av omsorgsverk-
den eller de nämnder som utövar			samheten. Rätten ska inhämta ett
regionens ledning av omsorgsverk-			yttrande från överförmyndaren, om
samheten. Den som ansökan avser			det inte är obehövligt.
ska höras muntligen, om det kan
ske utan skada för honom eller
henne och det inte är uppenbart att
han eller hon inte förstår vad saken
gäller. Rätten får dock avstå från
att höra den enskilde muntligen om
han eller hon själv har gjort ansö-
kan eller	medgett	förordnandet

eller det annars finns särskilda skäl.

Andra stycket gäller även i ären- den hos överförmyndaren om för- ordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

	16 a §
	Den som en fråga om att anordna
	ett godmanskap eller förvaltarskap
	avser ska höras muntligen, om det
	kan ske utan skada för honom eller
	henne och det inte är uppenbart att
	han eller hon inte förstår vad saken
	gäller. Den enskilde behöver dock
	inte höras muntligen om han eller
3 Senaste lydelse 2019:838.	9

Prop. 2025/26:92

			hon själv har gjort ansökan eller
			medgett att ett godmanskap eller
			förvaltarskap anordnas eller det
			annars finns särskilda skäl.
		17 §
Innan rätten anordnar förvaltarskap			Innan rätten anordnar ett förvaltar-
skall den inhämta läkarintyg eller			skap ska den inhämta läkarintyg eller
annan likvärdig utredning om den			annan likvärdig utredning om den
enskildes hälsotillstånd. Detta gäller			enskildes hälsotillstånd. Detsamma
även i ärenden om anordnande av			gäller överförmyndaren eller rätten
godmanskap enligt 4 §, när den en-			i ett ärende om att anordna ett god-
skilde inte har lämnat sitt samtycke.			manskap enligt 4 §, när den en-
			skilde inte har lämnat sitt samtycke.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen	bestämmer	får
meddela närmare	föreskrifter	om

sådan utredning som avses i första stycket.

17 a §4

Rätten får uppdra åt överförmyn-	Om det hos överförmyndaren upp-
daren att inhämta yttranden enligt	kommer en fråga om huruvida det
16 § andra stycket och utredning	finns ett behov av att anordna ett
enligt 17 §.	förvaltarskap, får överförmyndaren
	inhämta utredning enligt 17 §.

På begäran av rätten ska över- förmyndaren lämna förslag på god man eller förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Om en fråga om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller för- valtarskap uppkommer hos över- förmyndaren, får överförmyndaren inhämta yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning enligt

17§. Om överförmyndaren ansöker om ett sådant anordnande, ska vad som inhämtats ges in till rätten tillsammans med ansökan. Överför- myndaren ska då också lämna förslag på god man eller förvaltare.

Om överförmyndaren ansöker hos rätten om att ett förvaltarskap ska anordnas, ska överförmyndaren tillsammans med ansökan ge in de yttranden och den utredning som hämtats in enligt 16 och 17 §§. Överförmyndaren ska också lämna förslag på en förvaltare.

17 b §

Om överförmyndaren enligt 4 a § överlämnar ett ärende om godman- skap till rätten, ska överförmyndaren ge in de yttranden och den utredning

4Senaste lydelse 2014:886.

	som hämtats in enligt 16 och 17 §§.
	Överförmyndaren		ska också	lämna
	förslag på en god man, om inte
	överförmyndaren		själv bedömer att
	ett godmanskap inte bör anordnas.
	17 c §
	I ett ärende om att anordna ett
	förvaltarskap, får rätten uppdra åt
	överförmyndaren att inhämta ytt-
	randen enligt 16 § andra stycket
	och utredning enligt 17 §. Detsam-
	ma gäller i ett ärende om att an-
	ordna ett godmanskap enligt 4 §
	som handläggs av rätten.
	På begäran av rätten ska över-
	förmyndaren lämna förslag på en
	god man eller förvaltare, om det
	inte finns särskilda skäl mot det.
	Interimistiskt beslut
18 §
Kan ett slutligt beslut inte ges ome-	Om ett slutligt beslut inte kan med-
delbart i ett ärende om anordnande	delas omedelbart i ett ärende om att
av godmanskap enligt 4 § eller	anordna ett godmanskap enligt 4 §
förvaltarskap, får rätten besluta att	eller ett förvaltarskap, får rätten
anordna godmanskap eller förval-	besluta att anordna ett godmanskap
tarskap för tiden till dess ärendet	eller förvaltarskap för tiden till dess
slutligt avgörs, om den enskildes	ärendet slutligt avgörs, om den
angelägenheter kräver omedelbar	enskildes	angelägenheter		kräver
vård eller ett dröjsmål uppenbar-	omedelbar vård eller ett dröjsmål
ligen skulle medföra fara för den	uppenbarligen skulle medföra fara
enskildes person eller egendom. Ett	för den enskildes person eller egen-
sådant beslut kan meddelas även	dom. Ett sådant beslut om att
för den som är underårig att gälla	anordna ett godmanskap enligt 4 §
från och med den dag då han eller	får under	samma förutsättningar
hon fyller arton år.	meddelas av överförmyndaren när
	den är behörig att besluta i frågan.
	Ett beslut enligt första eller andra
	meningen får meddelas även för
	den som är underårig att gälla från
	och med den dag då han eller hon
	fyller 18 år.
Kan ett slutligt beslut inte ges	Om ett slutligt beslut inte kan
omedelbart i ett ärende om förord-	meddelas omedelbart i ett ärende
nande av god man eller förvaltare,	om att förordna en god man eller
får överförmyndaren förordna god	förvaltare,	får	överförmyndaren
man eller förvaltare för tiden till	förordna en god man eller förval-
dess ärendet slutligt avgörs, om	tare för tiden till dess ärendet slut-

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 ärendet brådskar av sådan anled- ning som anges i första stycket.

Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten. Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

ligt avgörs, under samma förutsätt- ningar som anges i första stycket.

Innan ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas ska den enskilde ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Upphörande och entledigande

	19 §5
Om en god man eller förvaltare inte		Om en god man eller förvaltare inte
längre behövs, ska godmanskapet		längre behövs, ska godmanskapet
eller förvaltarskapet upphöra.	En	eller förvaltarskapet upphöra. Ett
god man som har förordnats enligt		godmanskap enligt 4 § ska också
3 § 1–5 ska entledigas så snart den		upphöra om den enskilde inte sam-
som förordnandet avser begär det.		tycker till godmanskapet, om den
När en god man eller förvaltare har		enskildes tillstånd är sådant att
slutfört sitt uppdrag, ska han eller		samtycke kan lämnas.
hon genast anmäla det till överför-
myndaren.
En god man eller förvaltare har		En god man som har förordnats
rätt att på begäran bli entledigad		enligt 3 § 1–5 ska entledigas så
från sitt uppdrag. Om godman-		snart den som förordnandet avser
skapet eller förvaltarskapet	ska	begär det. När en god man eller
fortsätta, är den gode mannen eller		förvaltare har slutfört sitt uppdrag,
förvaltaren dock skyldig att kvarstå		ska han eller hon genast anmäla
till dess en ny god man eller		det till överförmyndaren.
förvaltare har utsetts, om inte an-
nat föreskrivs i 19 a §.
		En god man eller förvaltare har

rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Om godman- skapet eller förvaltarskapet ska fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller för- valtare har utsetts, om inte annat följer av 19 a §. En ny god man eller förvaltare ska förordnas så snart som möjligt.

12	5 Senaste lydelse 2014:886.

19 a §6		Prop. 2025/26:92
Skyldigheten enligt 19 § andra	Skyldigheten enligt 19 §	tredje
stycket att kvarstå som god man	stycket att kvarstå som en god man
eller förvaltare gäller inte om en	eller förvaltare gäller inte om en
god man som har förordnats en-	god man som har förordnats en-
ligt 4 § eller en förvaltare har skälig	ligt 4 § eller en förvaltare har skälig
orsak att bli entledigad innan en ny	orsak att bli entledigad innan en ny
god man eller förvaltare har utsetts.	god man eller förvaltare har utsetts.
Sker ett entledigande med stöd av första stycket, ska godmanskapet eller
förvaltarskapet upphöra, om överförmyndaren har vidtagit alla rimliga
åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig
uppdraget.
19 b §7
Ett beslut om att ett godmanskap	Ett beslut om att ett förvaltarskap ska
enligt 4 § eller ett förvaltarskap ska	upphöra meddelas av rätten.
upphöra och ett beslut om att ent-
lediga en god man eller förvaltare
med stöd av 19 a § fattas av rätten.

Iövriga fall fattar överförmynda- ren beslut om upphörande av ett godmanskap och om entledigande av en god man eller förvaltare.

Ett beslut om att ett godmanskap ska upphöra meddelas av överför- myndaren. Om någon av de som anges i 4 a § andra stycket första meningen motsätter sig att ett god- manskap enligt 4 § upphör ska överförmyndaren dock överlämna ärendet till rätten för prövning. Detsamma gäller om överförmyn- daren bedömer att ett sådant god- manskap inte bör upphöra. Rätten beslutar också om att ett god- manskap ska upphöra med stöd av 19 a § andra stycket.

Ett beslut om att entlediga en god man eller förvaltare med stöd av 19 a § första stycket meddelas av rätten. I övriga fall beslutar över- förmyndaren om entledigande av en god man eller förvaltare.

19 c §

I ett ärende om att ett förvaltarskap ska upphöra, får rätten uppdra åt

6	Senaste lydelse 2014:886.	13
7	Senaste lydelse 2017:311.	13

Prop. 2025/26:92	överförmyndaren att inhämta ytt-
	randen enligt 16 § andra stycket
	och utredning enligt 17 §. Det-
	samma gäller i ett ärende om upp-
	hörande av ett godmanskap enligt
	4 § som handläggs av rätten.
20 §
En god man eller förvaltare som	En god man eller förvaltare som
gör sig skyldig till missbruk eller	gör sig skyldig till missbruk eller
försummelse vid utövandet av sitt	försummelse vid utövandet av sitt
uppdrag eller som kommer på eko-	uppdrag eller som kommer på eko-
nomiskt obestånd och på grund av	nomiskt obestånd och på grund av
detta är olämplig för uppdraget el-	detta är olämplig för uppdraget el-
ler som av någon annan orsak inte	ler som av någon annan orsak inte
längre är lämplig att inneha upp-	längre är lämplig att inneha upp-
draget, skall entledigas. Beslut om	draget, ska entledigas.
entledigande fattas av överför-
myndaren.
Uppkommer en fråga om att	Uppkommer en fråga om att en-
enligt första stycket entlediga en	ligt första stycket entlediga en god
god man eller förvaltare och kan	man eller förvaltare och kan ett
slutligt beslut inte ges omedelbart,	slutligt beslut inte meddelas omedel-
får överförmyndaren besluta att den	bart, får överförmyndaren besluta
gode mannen eller förvaltaren skall	att den gode mannen eller förvalta-
skiljas från sitt uppdrag för tiden till	ren ska skiljas från sitt uppdrag för
dess ärendet avgörs, om dröjsmål	tiden till dess ärendet avgörs, om ett
skulle medföra fara för den som	dröjsmål skulle medföra fara för
godmanskapet eller förvaltarskapet	den som godmanskapet eller för-
avser.	valtarskapet avser.
21 §
Ansökan om entledigande av en	En ansökan om entledigande av en
god man eller förvaltare och om	god man eller förvaltare och om
upphörande av godmanskap eller	upphörande av ett godmanskap el-
förvaltarskap får göras av någon av	ler förvaltarskap får göras av någon
dem som avses i 15 § första stycket	av de som avses i 15 § första
eller av den gode mannen eller	stycket, eller av den gode mannen
förvaltaren.	eller förvaltaren. En ansökan om
	upphörande av ett förvaltarskap får
	också göras av överförmyndaren.
Rätten eller överförmyndaren får	Rätten eller överförmyndaren får
också självmant ta upp frågor som	också självmant ta upp en fråga
avses i första stycket och som de är	som avses i första stycket och som
behöriga att avgöra.	de enligt 19 b § är behöriga att
	avgöra.
I ett ärende enligt denna paragraf	I ett ärende enligt denna paragraf
skall rätten eller överförmyndaren	ska rätten eller överförmyndaren ge
ge den enskilde tillfälle att yttra sig,	den enskilde tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.	om det kan ske.

23 a §

Innan rätten eller överförmyndaren meddelar ett beslut enligt 23 §, ska den gode mannen eller förvaltaren ges tillfälle att yttra sig. Detsamma gäller för den enskilde, om det kan

Överförmyndaren ska pröva om omfattningen av ett godmanskap bör ändras, om någon av de som anges i 15 § första stycket eller den gode mannen ansöker om det. Överförmyndaren får också utan ansökan göra en sådan prövning. I fråga om ett godmanskap enligt 4 § ska överförmyndaren dock över- lämna ärendet till rätten för prövning om någon av de som anges i 4 a § andra stycket första meningen mot- sätter sig att godmanskapet ändras. Detsamma gäller om överförmyn- daren bedömer att ett godmanskap inte bör ändras.

Om en fråga enligt andra stycket uppkommer i ett ärende om förval- tarskap, är rätten också behörig att pröva frågan.

			Ändring av ett godmanskap eller	Prop. 2025/26:92
			förvaltarskap
		23 §
Rätten är skyldig att pröva om om-			Rätten ska pröva om omfattningen
fattningen av ett godmanskap enligt			av ett förvaltarskap bör ändras om
4 § eller ett förvaltarskap bör jäm-			någon av de som anges i 15 § första
kas, om någon av dem som anges i			stycket, överförmyndaren eller för-
15 § första stycket eller den gode			valtaren ansöker om det. Rätten får
mannen	eller förvaltaren	ansöker	också utan ansökan göra en sådan
om det. Rätten kan också utan an-			prövning.
sökan göra en sådan prövning.
Innan	rätten meddelar	beslut

enligt första stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren samt över- förmyndaren och den enskilde ges tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddela be- slut i frågan för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål skulle medföra fara för den enskilde. I fråga om ett sådant beslut tillämpas be- stämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena.

Ifråga om godmanskap enligt 1– 3 §§ skall överförmyndaren pröva om godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestämmelserna i första– tredje styckena skall också till- ämpas vid handläggningen hos överförmyndaren av frågor om så- dan jämkning.

Gode män och förvaltare ska, i den utsträckning det följer av deras förordnande, se till att den enskil- des intressen i ekonomiska och personliga angelägenheter tas om hand och bevaka den enskildes rätt i dessa angelägenheter.

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen

Prop. 2025/26:92		ske. Rätten ska även ge överförmyn-
		daren tillfälle att yttra sig.
		Kan ett slutligt beslut inte med-
		delas omedelbart, får rätten eller
		överförmyndaren, om överförmyn-
		daren är behörig att besluta i
		ärendet, besluta i frågan för tiden
		till dess ärendet avgörs, om ett
		dröjsmål skulle medföra fara för
		den enskildes person eller egen-
		dom. I fråga	om ett	sådant beslut
		tillämpas 18 § tredje stycket.
		I ett ärende om att ett förvaltar-
		skap ska ändras, får rätten uppdra
		åt överförmyndaren		att inhämta
		yttranden enligt 16 § andra stycket
		och utredning enligt 17 §. Det-
		samma gäller i ett ärende om att
		ändra ett godmanskap enligt 4 §
		som handläggs av rätten.
		Kungörelse
	27 §
Rätten skall genast kungöra beslut		Rätten ska genast kungöra ett beslut
om anordnande	eller upphörande	om anordnande eller upphörande
av förvaltarskap i Post- och Inrikes		av ett förvaltarskap i Post- och
Tidningar. Sådan kungörelse skall		Inrikes Tidningar. En sådan kungö-
också ske av beslut om jämkning av		relse ska också ske av beslut om
förvaltarskaps	omfattning enligt	ändring av	ett	förvaltarskaps
23 §.		omfattning enligt 23 § första styck-
		et eller 23 a § andra stycket.

12 kap.

2 §8

Gode män och förvaltare ska, i den utsträckning det följer av deras förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder, för- valta deras tillgångar och sörja för deras person.

16	8 Senaste lydelse 2017:311.

årligen lämna redovisning över	årligen lämna en redovisning över
förvaltningen till den gode mannen	förvaltningen till den gode mannen
eller förvaltaren, om det faller inom	eller förvaltaren, om det faller inom
ramen för den gode mannens eller	ramen för den gode mannens eller
förvaltarens uppdrag att ta emot en	förvaltarens uppdrag att ta emot en
sådan redovisning.	sådan redovisning.

Gode män och förvaltare är inte behöriga att företräda den enskilde i frågor om att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär.

Prop. 2025/26:92

3 §

Förmyndare, gode män och för- valtare skall omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde.

4 §

Den enskildes medel skall i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål skall placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13–15 kap.

Förmyndare, gode män och för- valtare ska omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter. De ska beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde.

Den enskildes medel ska i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning samt nytta och välbefinnande i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål ska placeras tryggt och så att de ger skälig avkastning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen ska skötas finns i 13– 15 kap.

7 a §

Gode män och förvaltare ska löpande hålla den enskilde infor- merad om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Förordnade förmyndare har motsvarande skyldighet i förhåll- ande till omyndiga som har fyllt 16 år.

9 §

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under över-

förmyndarens tillsyn.
Förmyndare, gode män och för-	Förmyndare, gode män och för-
valtare är skyldiga att lämna över-	valtare är skyldiga att lämna över-
förmyndaren de upplysningar om	förmyndaren de handlingar och upp-
sin verksamhet som överförmynda-	lysningar om sin verksamhet som
ren begär.	överförmyndaren begär.

Prop. 2025/26:92				9 a §
				Förordnade förmyndare, gode män
				och förvaltare ska före den 1 mars
				varje år i en årsberättelse till över-
				förmyndaren redogöra för utföran-
				det av uppdraget under föregående
				år.
				Om uppdraget har upphört, ska
				den avgående ställföreträdaren inom
				en månad från det att uppdraget
				upphörde lämna en slutberättelse
				för det löpande året fram till dess att
				ställföreträdarskapet upphörde.
				Det som sägs i 14 kap. 19 och
				20 §§ gäller även i fråga om års-
				berättelser och slutberättelser.
			16 §9
	Förordnade förmyndare, gode män			Förordnade förmyndare, gode män
	och förvaltare har rätt till ett skäligt			och förvaltare har rätt till ett skäligt
	arvode för uppdraget och ersättning			arvode för uppdraget och ersättning
	för de utgifter som har varit skäli-			för de utgifter som har varit skäli-
	gen påkallade för uppdragets full-			gen motiverade för att fullgöra upp-
	görande.			draget.
	Beslut om arvode och ersättning			Ersättning för utgifter som varit
	för utgifter fattas av överförmynda-			skäligen motiverade får utan att ställ-
	ren. Överförmyndaren bestämmer			företrädaren visar underlag beviljas
	dessutom i vad mån arvode och			med ett belopp som per år mot-
	ersättning för utgifter ska betalas			svarar högst två procent av pris-
	med medel som tillhör den enskilde.			basbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§
				socialförsäkringsbalken.
	Om det inte finns särskilda skäl
	för något annat, ska arvode och
	ersättning för utgifter, inklusive de
	avgifter och skatter som utgår på
	dem, betalas med den enskildes
	medel i den mån hans eller hennes
	beräknade inkomst under det år när
	uppdraget	utförs överstiger	2,65
	gånger	prisbasbeloppet	enligt
	2 kap. 6	och 7 §§ socialförsäk-
	ringsbalken eller hans eller hennes
	tillgångar under samma år över-
	stiger två gånger prisbasbeloppet.
	Arvode och ersättning för utgifter
	som avser vård av någons rätt i
	oskiftat dödsbo ska betalas med
18	9 Senaste lydelse 2010:1203.

Prop. 2025/26:92 förteckning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget. Förteck- ningen skall avges på heder och samvete.

över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget. Förteck- ningen ska lämnas på heder och samvete.

		15 §
	Förordnade förmyndare, gode män		Förordnade förmyndare, gode män
	och förvaltare skall före den 1 mars		och förvaltare ska före den 1 mars
	varje år i en årsräkning till över-		varje år i en årsräkning till över-
	förmyndaren redogöra för förvalt-		förmyndaren redogöra för förvalt-
	ningen under föregående år av		ningen under föregående år av den
	egendom som har stått under ställ-		egendom som har stått under ställ-
	företrädarens förvaltning. Årsräk-		företrädarens förvaltning. Årsräk-
	ningen skall avges på heder och		ningen ska lämnas på heder och
	samvete.		samvete.
	I årsräkningen skall anges den		I årsräkningen ska anges den
	enskildes tillgångar och skulder vid		enskildes tillgångar och skulder vid
	början och slutet av den tid som		början och slutet av den tid som
	räkningen avser. Vidare skall en		räkningen avser. Vidare ska en
	sammanställning göras av inkoms-		sammanställning göras av in-
	ter och utgifter under nämnda tid.		komster och utgifter under den
	Av årsräkningen skall	särskilt	nämnda tiden. Av årsräkningen ska
	framgå hur mycket som har använts		särskilt framgå hur mycket som har
	för den enskildes uppehälle eller		använts för den enskildes uppehälle
	nytta i övrigt.		eller nytta och välbefinnande i
			övrigt. Om en ställföreträdare har
			begärt ersättning för utgifter utan
			att visa underlag enligt 12 kap.
			16 § andra stycket ska detta redo-
			visas särskilt i årsräkningen.
		18 §
	Om en förordnad förmyndares, god		Om en förordnad förmyndares, god
	mans eller förvaltares uppdrag har		mans eller förvaltares uppdrag har
	upphört, skall den som frånträder		upphört, ska den som frånträder
	uppdraget inom en månad därefter		uppdraget inom en månad därefter
	lämna en sluträkning till överför-		lämna en sluträkning till överför-
	myndaren beträffande	egendom	myndaren beträffande den egendom
	som har stått under hans eller hen-		som har stått under hans eller hen-
	nes förvaltning. Sluträkningen skall		nes förvaltning. Sluträkningen ska
	innehålla en redogörelse för för-		innehålla en redogörelse för för-
	valtningen under det löpande året		valtningen under det löpande året
	fram till dess att ställföreträdar-		fram till dess att ställföreträdar-
	skapet upphörde. Räkningen skall		skapet upphörde. Räkningen ska
	avges på heder och samvete.		lämnas på heder och samvete.
	Vad som sägs om årsräkning i		Det som sägs om årsräkning i
	15 § andra stycket gäller också i		15 § andra stycket gäller också i
	fråga om sluträkning.		fråga om sluträkning.
	Om rätten har inskränkt omfatt-		Om omfattningen av en god mans
20	ningen av en god mans eller förval-		eller förvaltares uppdrag har in-

tares uppdrag, skall sluträkning lämnas för den egendom som inte längre omfattas av uppdraget.

Om ett godmanskap enligt 11 kap.

1 § upphör innan tiden för avgiv- ande av årsräkning eller sluträk- ning som rör förmynderskapet för den omyndige inträffar, får sluträk- ning rörande godmanskapet be- gränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vid- tagits av den gode mannen. I övrigt skall redogörelse för förvaltningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har varat.

skränkts, ska en sluträkning lämnas Prop. 2025/26:92 för den egendom som inte längre

omfattas av uppdraget.

18 a §

Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för att lämna en årsräkning eller sluträk- ning som rör förmynderskapet för den omyndige inträffar, får slut- räkningen rörande godmanskapet begränsas till att avse en redo- görelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt ska en redogörelse för för- valtningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har pågått.

		19 §
Om det med hänsyn till ställfö-			Överförmyndaren får besluta att en
reträdarens	och	den enskildes	årsräkning	eller sluträkning	får
förhållanden, tillgångarnas art eller			lämnas i förenklad form, om det är
värde eller omständigheterna i öv-			tillräckligt med hänsyn till ställföre-
rigt finns särskilda skäl, får över-			trädarens och den enskildes för-
förmyndaren	befria ställföreträ-		hållanden,	tillgångarnas art	eller
daren från skyldigheten att lämna			värde eller omständigheterna i öv-
årsräkning eller		sluträkning eller	rigt. I fråga om årsräkningen får ett
besluta att sådana räkningar får			sådant beslut meddelas för ett visst
lämnas i förenklad form. I fråga om			år eller tills vidare.
årsräkning får beslut meddelas för
ett visst år eller tills vidare.

24§10

Om en förordnad förmyndare, god	Om en förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare dör, ska döds-	man eller förvaltare dör, ska döds-
10 Senaste lydelse 2014:886.	21

Prop. 2025/26:92 boet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vid- tas enligt detta kapitel. Om ställ- företrädaren försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

Om det med hänsyn till dödsboets och den enskildes förhållanden, till- gångarnas art eller värde eller om- ständigheterna i övrigt finns sär- skilda skäl, får överförmyndaren befria dödsboet från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträk- ning eller besluta att sådana räk- ningar får lämnas i förenklad form.

boet ansvara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vid- tas enligt detta kapitel. Om ställ- företrädaren försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

Överförmyndaren får befria döds- boet från skyldigheten att lämna årsräkning, årsberättelse, sluträk- ning, eller slutberättelse, eller be- sluta att sådana handlingar får läm- nas i förenklad form, om det med hänsyn till dödsboets och den en- skildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständighet- erna i övrigt finns särskilda skäl.

25 §11

Dödsboet efter en förordnad för-	Dödsboet efter en förordnad för-
myndare, god man eller förvaltare	myndare, god man eller förvaltare
har rätt till ersättning för de utgifter	har rätt till ersättning för de utgifter
som har varit skäligen påkallade	som har varit skäligen motiverade
för att fullgöra de uppgifter som	för att fullgöra de uppgifter som
anges i 24 §. För sådan ersättning	anges i 24 §. För sådan ersättning
gäller i övrigt vad som föreskrivs i	gäller i övrigt vad som föreskrivs i
12 kap. 16 §.	12 kap. 16–16 b §§.

16 kap.

1 §

	Överförmyndaren skall enligt be-	Överförmyndaren ska utöva tillsyn
	stämmelserna i detta kapitel utöva	över förmyndares, gode mäns och
	tillsyn över förmyndares, gode mäns	förvaltares verksamhet.
	och förvaltares verksamhet.
	Vid tillsynen skall överförmyn-	Vid tillsynen ska överförmynda-
	daren särskilt se till att den enskil-	ren se till att den enskildes till-
	des tillgångar i skälig omfattning	gångar i skälig omfattning används
	används för hans eller hennes nytta	för hans eller hennes nytta och väl-
	och att tillgångarna i övrigt är pla-	befinnande samt att tillgångarna i
	cerade så att tillräcklig trygghet	övrigt är placerade tryggt och så att
	finns för deras bestånd och så att de	de ger skälig avkastning. Överför-
	ger skälig avkastning.	myndaren ska också se till att ställ-
		företrädaren även i övrigt utövar
		sitt uppdrag i enlighet med den en-
		skildes bästa.
	Bestämmelser om val av överför-
	myndare m.m. finns i 19 kap.
22	11 Senaste lydelse 2014:886.

Granskning av förvaltningen

Granskning av verksamheten

Prop. 2025/26:92

3 §

Överförmyndaren skall granska för- myndares, gode mäns och förvaltares verksamhet med ledning av de för- teckningar, årsräkningar, sluträk- ningar samt andra handlingar och uppgifter angående förvaltningen som har lämnats.

Överförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå igenom de räkenskaper och an- teckningar som avses i 12 kap. 5 § samt de värdehandlingar som ställ- företrädaren förvarar med anled- ning av sitt uppdrag. Ställföreträda- ren skall hålla dessa handlingar till- gängliga på tid och plats som över- förmyndaren bestämmer.

Överförmyndaren ska granska för- myndares, gode mäns och förvalta- res verksamhet med ledning av de förteckningar, årsberättelser, års- räkningar, slutberättelser, sluträk- ningar samt andra handlingar och uppgifter angående verksamheten som har lämnats.

Överförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå igenom de räkenskaper och an- teckningar som avses i 12 kap. 5 § samt de värdehandlingar som ställ- företrädaren förvarar med anledning av sitt uppdrag. Ställföreträdaren ska hålla dessa handlingar tillgäng- liga på den tid och plats som över- förmyndaren bestämmer.

4 §
Överförmyndaren skall göra anteck-	Överförmyndaren ska i akten an-
ning om verkställd granskning på för-	teckna att granskningen av förteck-
teckningar, årsräkningar, sluträk-	ningar, årsberättelser, årsräkningar,
ningar och handlingar enligt 15 kap.	slutberättelser, sluträkningar	och
3 och 8 §§.	handlingar enligt 15 kap. 3	och
	8 §§ är klar.
Anmärkning mot förvaltningen	Anmärkning mot verksamheten

5 §

Om överförmyndaren vid gransk- ningen eller annars finner anled- ning att rikta anmärkning mot för- valtningen, skall ställföreträdaren ges tillfälle att yttra sig inom den tid som överförmyndaren bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas inom förelagd tid eller om överförmyn- daren anser att yttrandet inte är till- fredsställande, skall anteckning om anmärkningen göras på den grans- kade handlingen. Överförmyndaren skall även genast pröva om beslut enligt någon bestämmelse i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas el- ler någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren skall underrättas

Om överförmyndaren vid gransk- ningen eller annars finner anledning att rikta anmärkning mot verksam- heten, ska ställföreträdaren ges till- fälle att yttra sig inom den tid som överförmyndaren bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas inom den bestämda tiden eller om över- förmyndaren anser att yttrandet inte är tillfredsställande, ska en anteck- ning om anmärkningen göras i ak- ten. Överförmyndaren ska även gen- ast pröva om ett beslut enligt någon bestämmelse i 13 eller 14 kap. be- höver meddelas eller om ställföre- trädaren bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträda- ren ska underrättas om en sådan an- teckning eller åtgärd.

Prop. 2025/26:92

om en sådan anteckning och om vidtagen åtgärd.

							Anmälan vid misstanke om brott
							6 a §
							Om överförmyndaren har anled-
							ning att anta att en förordnad för-
							myndare, god man eller förvaltare
							har begått ett brott mot den en-
							skilde som har samband med verk-
							samheten och för vilket fängelse är
							föreskrivet,		ska	överförmyndaren
							omedelbart anmäla det till Polis-
							myndigheten eller åklagare.
							Överförmyndaren ska inte under-
							rätta ställföreträdaren eller den en-
							skilde om att en anmälan har
							gjorts, om det är olämpligt.
						7 §
En omyndig som har fyllt sexton år							En omyndig som har fyllt 16 år och
och den som har god man eller för-							den som har en god man eller förval-
valtare har rätt att ta del av de hand-							tare har rätt att ta del av de hand-
lingar	som	rör	ställföreträdarskapet				lingar som rör ställföreträdarskapet
och som förvaras hos överförmyn-							och som förvaras hos överförmyn-
daren. En sådan rätt har också den							daren. En sådan rätt har också den
enskildes make eller sambo och							enskildes make eller sambo och
närmaste släktingar.							närmaste släktingar, dock inte om
							det med hänsyn till den enskildes in-
							tressen finns särskilda skäl mot att
							en sådan person tar del av hand-
							lingen.
						8 §
Sedan överförmyndaren har granskat							Sedan överförmyndaren har gransk-
förmyndarens, gode mannens eller							at	förmyndarens,		gode	mannens
förvaltarens sluträkning, skall räk-							eller förvaltarens slutberättelse och
ningen samt de förteckningar, års-							sluträkning,		ska	de handlingarna
räkningar		och	handlingar		enligt		samt de förteckningar, årsberättel-
15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos							ser,	årsräkningar		och	handlingar
överförmyndaren lämnas				över		till	enligt 15 kap. 3			och	8 §§ som
den som är behörig att ta emot redo-							förvaras hos överförmyndaren läm-
visning för förvaltningen.							nas över till den som är behörig att ta
							emot redovisning för verksamheten.
Om	ställföreträdaren			inte		är	Om en förälder enligt 13 kap.
skyldig att lämna sluträkning när							16 § inte är skyldig att lämna en
ställföreträdarskapet upphör,					skall		sluträkning		när	förmynderskapet
överförmyndaren lämna				över		de	upphör, ska överförmyndaren läm-
övriga handlingar som anges i för-							na över de övriga handlingar som
sta stycket till den som är behörig							anges i första stycket till den som är

att ta emot redovisning för för- valtningen, om denna person eller den avgående ställföreträdaren begär det eller överförmyndaren har gjort anteckning om anmärkning enligt 5 § på handlingen.

Om handlingar som avses i första eller andra stycket har lämnats till en ny ställföreträdare, skall denne inom två månader därefter åter- lämna handlingarna till överför- myndaren. Överförmyndaren skall skriftligen upplysa ställföreträdaren om denna skyldighet när handling- arna lämnas ut.

Om en ställföreträdares förvalt- ning har godkänts av den enskilde eller av en ny ställföreträdare in- nan han eller hon har fått del av de handlingar som avses i första eller andra stycket, är godkännandet utan verkan.

behörig att ta emot redovisning för Prop. 2025/26:92 verksamheten, om han eller hon

eller föräldern begär det eller överförmyndaren har gjort en anteckning om anmärkning enligt 5 §.

Om handlingar som avses i första eller andra stycket har lämnats till en ny ställföreträdare, ska han eller hon inom två månader därefter åter- lämna handlingarna till överför- myndaren. Överförmyndaren ska skriftligen upplysa ställföreträdaren om denna skyldighet när handling- arna lämnas ut.

8 a §

Om en ställföreträdares verksam- het har godkänts av den enskilde eller av en ny ställföreträdare in- nan han eller hon har fått del av de handlingar som avses i 8 § första eller andra stycket, är godkännan- det utan verkan.

		10 a §12
En bank är skyldig att på begäran			Banker, kreditmarknadsföretag, vär-
lämna överförmyndaren de upp-			depappersbolag, svenska värdepap-
gifter som behövs för överförmyn-			perscentraler,	kontoförande insti-
darens tillsynsverksamhet.			tut, fondbolag, AIF-förvaltare, för-
			varingsinstitut,	försäkringsföretag
			och inkassoföretag är skyldiga att på
			begäran av överförmyndaren lämna
			de uppgifter som behövs för över-
			förmyndarens	tillsyn.	Detsamma
			gäller för utländska företag som
			driver motsvarande		verksamhet
			från en filial i Sverige.
Första	stycket	gäller också
kreditmarknadsföretag, värdepap-
persbolag,	svenska	värdepappers-
12 Senaste lydelse 2020:1027.					25

Om betalningen avser en perio- disk förmån, gäller skyldigheten att sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.

När en utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen gen- ast göra en anmälan till förmyn- daren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det be- lopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandling- arna ska stå under särskild över- förmyndarkontroll.

Prop. 2025/26:92

centraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förva- ringsinstitut och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

11§13

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings- balken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.

Vad som nu sagts om skyldighet	Skyldigheten att sätta in medlen
att betala till bank eller kredit-	hos bank eller kreditmarknadsföre-
marknadsföretag ska även gälla	tag gäller även

1.försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,

2.pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

3.PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP- produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238,

4.Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),

5.huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och

6.myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skade- ståndsanspråk mot staten.

Om betalningen avser en perio- disk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmark- nadsföretag endast när den första utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmä- lan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som an- ges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkon- troll.

13Senaste lydelse 2022:1747.

Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra–fjärde styck- ena gäller inte heller om utbetal- ning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna para- graf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.

		11 a §
		Bestämmelserna i 11 § gäller inte
		vid utbetalning av medel som den
		omyndige får förvalta själv. Be-
		stämmelserna i 11 § andra–fjärde
		styckena gäller inte heller om
		utbetalning görs från en försäkring
		som har tagits inom ramen för en
		rörelse.
		11 b §
		Bestämmelserna i 11 och 11 a §§
		gäller också vid betalning eller
		utgivande av värdehandlingar till
		en enskild för vilken det har för-
		ordnats en god man med uppgift att
		se till att hans eller hennes ekono-
		miska angelägenheter tas om hand
		eller för vilken det har förordnats
		en förvaltare.
	12 §
Överförmyndaren är	skyldig att	Regeringen eller	den myndighet
föra förteckningar och lägga upp		som regeringen	bestämmer får
akter samt expediera	handlingar	meddela föreskrifter om skyldighet
enligt föreskrifter som meddelas av		för överförmyndaren att föra för-
regeringen.		teckningar och lägga upp akter
		samt expediera handlingar.
	13 §
Överförmyndaren får vid vite före-		Överförmyndaren får förelägga en
lägga en förmyndare, god man eller		förmyndare, god man eller för-
förvaltare att fullgöra sina skyldig-		valtare att fullgöra sina skyldig-
heter enligt 3 § andra stycket eller		heter enligt 3 § andra stycket eller
8 § tredje stycket i detta kapitel		8 § tredje stycket i detta kapitel
eller enligt 12 kap. 13 §, 13 kap. 3,		eller enligt 12 kap. 9, 9 a eller 13 §,

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92	14, 15 eller 18–21 §, 14 kap. 1, 2,			13 kap. 3, 14, 15 eller	18–21 §,
	15, 16, 18 eller	21–23 §	eller	14 kap. 1, 2, 15, 16, 18, 18 a eller 21–
	15 kap. 3 eller 8 §. Innan vitesföre-			23 § eller 15 kap. 3 eller	8 §. Ett
	läggande beslutas, skall överför-			sådant föreläggande får	förenas
	myndaren skriftligen erinra ställ-			med vite. Innan ett vitesförelägg-
	företrädaren om den skyldighet och			ande beslutas, ska överförmyndaren
	de bestämmelser som finns och ge			skriftligen upplysa ställföreträdaren
	ställföreträdaren	skälig tid	att	om den skyldighet och de bestäm-
	lämna en angiven handling eller			melser som finns och ge ställföre-
	rätta sig efter ett beslut.			trädaren skälig tid att lämna en
				angiven handling eller rätta sig
				efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om före- läggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om

viten.
I anslutning till att vite döms ut				I anslutning till att ett vite döms
får rätten förelägga nytt vite.				ut får rätten besluta om ett nytt
				föreläggande förenat med vite.
Utformning av förteckningar				Tillsyn och utformning av
				handlingar
			14 §
Regeringen	eller	den myndighet		Regeringen eller		den myndighet
som regeringen		bestämmer	får	som	regeringen	bestämmer	får
meddela föreskrifter om den när-				meddela föreskrifter om den när-
mare utformningen av ställföre-				mare utformningen av ställföre-
trädares - förteckningar, årsräk-				trädares förteckningar, årsräkning-
ningar och	sluträkningar		samt	ar,	årsberättelser,	sluträkningar,
handlingar som avses i 15 kap. 3				slutberättelser och handlingar som
och 8 §§.				avses i 15 kap. 3 och 8 §§ samt om
				överförmyndarens		tillsyn	över
				ställföreträdare.

18 kap. Ställföreträdarregistret Ett ställföreträdarregister

1 §14 Det ska föras ett ställföreträdarregister med uppgifter om förordnade förmyndare, gode män och förvaltare samt om dem som har en sådan ställ- företrädare. Ställföreträdarregistret ska föras av den myndighet som rege- ringen bestämmer (registermyndigheten).

Syftet med ställföreträdarregistret är att tillhandahålla information om det som ingår i registret.

Förhållandet till annan reglering

2 §15 Detta kapitel innehåller bestämmelser som kompletterar Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016

28	14	Tidigare 1 § upphävd genom 1988:1251.
28	15	Tidigare 2 § upphävd genom 1988:1251.

Prop. 2025/26:92

2.2Förslag till lag om ändring i socialförsäkrings- balken

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 13 § och 59 kap. 19 § socialförsäkrings- balken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25kap.

13 §1

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som inte är godkänd för F-skatt eller är godkänd för F-skatt med villkor enligt 9 kap. 2 § skatteför- farandelagen (2011:1244), om

1.utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

2.ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren,

3.ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under beskattningsåret kan antas bli mindre än 10 000 kronor,

4.utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och

5. det inte är fråga om sådan	5. det inte är fråga om sådan
ersättning för arbete som avses i	ersättning för arbete som avses i
12 kap. 16 § föräldrabalken.	12 kap. 16–16 b §§ föräldrabalken.

59kap.

19 §2

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete som avses i 8–10 §§ om

1.utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,

2.den ersättning som betalats ut inte var en utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit,

3.den sammanlagda ersättningen för arbete från samma utbetalare under beskattningsåret var mindre än 10 000 kronor,

4.utbetalaren och mottagaren inte hade träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och

5. det inte var fråga om sådan		5. det inte var fråga om sådan
ersättning som avses i 12 kap. 16 §		ersättning som avses i 12 kap.
föräldrabalken.		16–16 b §§ föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1Senaste lydelse 2024:1135.

2Senaste lydelse 2011:1434.

2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26		Prop. 2025/26:92
	s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
	rörande äktenskap och förmynderskap
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 5 kap. 1 § lagen (1904:26 s. 1)1
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyn-
derskap ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		4 kap.

Vad i svensk lag är stadgat om förmynderskap för underårig skall äga tillämpning jämväl i avseende

åunderårig svensk undersåte, som ej har hemvist inom riket. Varder förmynderskap för sådan underårig anordnat i främmande stat, där han har hemvist, må dock rätten, så- framt ej särskilda omständigheter påkalla, att förmynderskap är an- ordnat här i riket, besluta, att förmynderskap ej skall vara an- ordnat enligt svensk lag.

Regeringen äger beträffande för- mynderskap för underåriga svenska undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser angående vården av underårigs värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara över- förmyndare. Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.

Ersättning till överförmyndare beträffande förmynderskap som avses i första stycket och som är anordnat enligt svensk lag utgår av statliga medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Det- samma gäller ersättning till för- myndare i den mån ersättningen ej enligt 12 kap. 16 eller 17 § föräldra-

1 §2

Det som i svensk lag är föreskrivet om förmynderskap för underårig ska också tillämpas på en underårig svensk medborgare som inte har hemvist i landet. Om förmynder- skap är anordnat för en sådan underårig i hans eller hennes hem- vistland, får rätten dock besluta att förmynderskap inte ska vara an- ordnat enligt svensk lag. Detta gäller dock inte om särskilda skäl motiverar att förmynderskap är anordnat här i landet.

Regeringen får i enskilda fall för ett förmynderskap för underåriga svenska medborgare, som har hemvist i ett annat land än Sverige, meddela särskilda bestämmelser angående vården av den under- åriges värdehandlingar och för- ordna en svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara över- förmyndare. Regeringen prövar en fråga om entledigande av en sådan överförmyndare.

Ersättning till en överförmyndare för ett förmynderskap som avses i första stycket och som är anordnat enligt svensk lag betalas med statliga medel. Detsamma gäller ersättning till förmyndare i den utsträckning ersättningen inte en- ligt 12 kap. 16, 16 a, 16 b eller 17 § föräldrabalken ska betalas

1Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.

2 Senaste lydelse 1994:1436.

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 10 och 12 §§ och rubrikerna närmast före 2, 10 och 12 §§ lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
När en god man skall förordnas	När en god man ska utses
	2 §
Om barnet vid ankomsten till Sve-	Om barnet vid ankomsten till Sve-
rige är skilt från båda sina föräldrar	rige är skilt från båda sina föräldrar
eller från någon annan vuxen per-	eller från någon annan vuxen per-
son som får anses ha trätt i föräld-	son som får anses ha trätt i föräld-
rarnas ställe, skall överförmynda-	rarnas ställe, ska överförmyndaren
ren förordna en god man att i vård-	förordna en god man att i vårdnads-
nadshavares och förmyndares ställe	havares och förmyndares ställe an-
ansvara för barnets personliga för-	svara för barnets personliga förhåll-
hållanden och sköta dess angelä-	anden och sköta dess angelägen-
genheter.	heter. Detta gäller oavsett om bar-
	net söker uppehållstillstånd i landet
	eller inte.
God man skall också förordnas,	En god man ska också förordnas,
om barnets föräldrar eller en annan	om barnets föräldrar eller en annan
vuxen person, som får anses ha trätt	vuxen person, som får anses ha trätt
i föräldrarnas ställe, efter barnets an-	i föräldrarnas ställe, på grund av
komst till Sverige men innan barnet	dödsfall eller sjukdom eller av nå-
har fått uppehållstillstånd här på	gon annan orsak upphör att kunna
grund av dödsfall eller sjukdom	utöva förmynderskapet eller vård-
eller av någon annan orsak upphör	naden efter barnets ankomst till
att kunna utöva förmynderskapet	Sverige men innan barnet har fått
eller vårdnaden.	uppehållstillstånd här.
God man skall inte förordnas, om	En god man ska inte förordnas,
det är uppenbart obehövligt.	om det är uppenbart obehövligt.
	4 §

Prop. 2025/26:92

I fråga om vem som kan utses till god man tillämpas 11 kap. 12 och 13 §§ föräldrabalken. Vid bedöm- ningen av om den som utses är lämplig för uppdraget skall över- förmyndaren fästa särskild vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i.

I fråga om vem som kan utses till god man tillämpas 11 kap. 12, 12 a och 13 §§ föräldrabalken. Vid bedömningen av om den som utses är lämplig för uppdraget ska över- förmyndaren fästa särskild vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i.

Prop. 2025/26:92 När ansökan om särskilt för- ordnad vårdnadshavare skall göras

När ansökan om en särskilt förordnad vårdnadshavare ska göras

10 §
Beviljas barnet uppehållstillstånd,	När barnet har fått uppehållstill-
skall socialnämnden i den kommun	stånd, ska socialnämnden i den kom-
där barnet vistas hos rätten väcka	mun där barnet vistas skyndsamt hos
talan om eller anmäla behov av en	rätten väcka talan om eller anmäla
särskilt förordnad vårdnadshavare	behov av en särskilt förordnad
enligt föräldrabalken, om inte sär-	vårdnadshavare			enligt	föräldra-
skilda skäl talar emot det. Över-	balken, om inte särskilda skäl talar
förmyndaren skall underrätta soci-	emot	det.	Överförmyndaren			ska
alnämnden om att förutsättningar	underrätta socialnämnden om att det
för en sådan talan eller anmälan	finns förutsättningar för en sådan
föreligger.	talan eller anmälan.
Allmänna bestämmelser, tillsyn	Allmänna bestämmelser
m.m.
12 §
I frågor om god man enligt denna	I frågor om god man enligt denna
lag tillämpas 11 kap. 14 § samt 12,	lag tillämpas 11 kap.				12 b	och
14, 16 och 19–21 kap. föräldra-	14 §§	samt	12,	14, 16	och	19–
balken.	21 kap. föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028 i fråga om 12 § och i övrigt den 1 juli 2026.

2.6	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen		Prop. 2025/26:92
	(2005:551)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 41 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

4kap. 41 §1

Om den som har tagit emot värde-		Om den som har tagit emot värde-
papper eller betalning enligt 38, 39		papper eller betalning enligt 38, 39
eller 40 § inte var rätt mottagare,		eller 40 § inte var rätt mottagare,
ska bolaget ändå anses ha fullgjort		ska bolaget ändå anses ha fullgjort
sin skyldighet. Detta gäller dock		sin skyldighet. Detta gäller dock
inte om bolaget eller, i fråga om		inte om bolaget eller, i fråga om
avstämningsbolag, värdepappers-		avstämningsbolag, värdepappers-
centralen insett eller borde ha insett		centralen insett eller borde ha insett
att det var fel mottagare. Det gäller		att det var fel mottagare. Det gäller
inte heller om mottagaren var		inte heller om mottagaren var
omyndig eller hade en förvaltare		omyndig eller hade en förvaltare
enligt föräldrabalken med uppdrag		enligt föräldrabalken med ett upp-
att förvalta hans eller hennes aktier.		drag som omfattade att förvalta
		hans eller hennes aktier.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1 Senaste lydelse 2016:60.

2.8	Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen		Prop. 2025/26:92
	(2015:315)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § läkemedelslagen (2015:315) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

7kap. 3 §1

För en försöksperson som inte är	För en försöksperson som inte är
beslutskompetent på grund av sjuk-	beslutskompetent på grund av sjuk-
dom, psykisk störning, försvagat	dom, psykisk störning, försvagat
hälsotillstånd eller något annat lik-	hälsotillstånd eller något annat lik-
nande förhållande är en god man	nande förhållande är en god man
eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller	eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller
7 § föräldrabalken, med behörighet	7 § föräldrabalken, med behörighet
att sörja för den enskildes person,	att se till att den enskildes intressen
den lagligen utsedda ställföre-	i personliga angelägenheter tas om
trädaren som får ge informerat sam-	hand, den lagligen utsedda ställ-
tycke till en klinisk läkemedels-	företrädaren som får ge informerat
prövning på försökspersonens väg-	samtycke till en klinisk läkeme-
nar.	delsprövning på försökspersonens
	vägnar.

För en försöksperson som är underårig är vårdnadshavarna de lagligen utsedda ställföreträdare som får ge informerat samtycke till en klinisk läkemedelsprövning på försökspersonens vägnar. En underårig försöks- person som har fyllt 15 år ska också själv ge sitt informerade samtycke till att delta i den kliniska läkemedelsprövningen, under förutsättning att den underårige inser vad prövningen innebär för honom eller henne. Ett sådant informerat samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regle- ras om en försöksperson i artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1 Senaste lydelse 2018:1272.


2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (2021:600)		Prop. 2025/26:92
	med kompletterande bestämmelser till EU:s
	förordningar om medicintekniska produkter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (2021:600) med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter1 ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2kap. 1 §2

För en försöksperson som, på grund		För en försöksperson som, på grund
av sjukdom, psykisk störning, för-		av sjukdom, psykisk störning, för-
svagat hälsotillstånd eller något		svagat hälsotillstånd eller något
annat liknande förhållande, inte är		annat liknande förhållande, inte är
beslutskompetent, är en god man		beslutskompetent, är en god man
eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller		eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller
7 § föräldrabalken, med behörighet		7 § föräldrabalken, med behörighet
att sörja för den enskildes person,		att se till att den enskildes intressen
den lagligen utsedda ställföreträ-		i personliga angelägenheter tas om
dare som får ge informerat sam-		hand, den lagligen utsedda ställ-
tycke till en klinisk prövning eller		företrädare som får ge informerat
en prestandastudie på försöksperso-		samtycke till en klinisk prövning
nens vägnar.		eller en prestandastudie på försöks-
		personens vägnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2021:602.

2 Senaste lydelse 2021:602.

om förmyndare, överförmyndare, omyndighetsförklaring och godman- Prop. 2025/26:92 skap. Reglerna kom sedan att tas in i föräldrabalken när den trädde i kraft

1950 (se prop. 1949:93).

Sedan föräldrabalkens tillkomst har det genomförts flera större föränd-
ringar av regelverket. Ofta har syftet varit att förbättra tillsynen på området
eller att vidga enskildas utrymme för självbestämmande. Bland de större
reformerna kan nämnas att grunderna för omyndighetsförklaring inskränk-
tes och rättssäkerheten stärktes 1975 (se prop. 1974:142), att möjligheten
till omyndighetsförklaring helt avskaffades och ersattes med en möjlighet
att anordna förvaltarskap 1988 (se prop. 1987/88:124) och att tillsynen
över överförmyndarna flyttades från tingsrätten till länsstyrelsen 1995 (se
prop. 1993/94:251). Under 2000-talet har bl.a. reglerna om tillsyn skärpts
och åtgärder vidtagits för att förbättra förutsättningarna att rekrytera gode
män och förvaltare (se prop. 2007/08:150 och prop. 2013/14:225).
Godmanskap
En god man får utses i ett antal olika situationer. Vanligast är godmanskap
enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, som får anordnas för en enskild som på
grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något
annat liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta
sin egendom eller sörja för sin person. Godmanskap anordnas av allmän
domstol. Det krävs i regel att den enskilde har lämnat sitt samtycke. Även
utan samtycke kan dock ett godmanskap anordnas, om den enskildes
tillstånd hindrar att hans eller hennes mening hämtas in. Vid godmanskap
behåller den enskilde sin rättshandlingsförmåga och utgångspunkten är att
han eller hon ska lämna sitt samtycke till rättshandlingar som den gode
mannen utför.
En god man ska också utses vid vissa intressekonflikter mellan den
enskilde och hans eller hennes företrädare, exempelvis en förmyndare
(11 kap. 2 §). I vissa situationer som handlar om att bevaka en borta-
varande eller okänd persons rätt ska också en god man utses, exempelvis
om det vid ett dödsfall finns en arvinge som vistas på okänd ort (11 kap.
3 §). Det är överförmyndaren som utser en god man i dessa fall.
Överförmyndaren ska dessutom utse en god man för ett ensamkommande
barn om barnet är utländsk medborgare eller statslös och om barnet vid
ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon
annan vuxen som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, se lagen
(2005:429) om god man för ensamkommande barn.
Förvaltarskap
Ett förvaltarskap kan ses som ett slags utvidgat godmanskap. Det får
anordnas av domstol för en person som uppfyller kraven för att få en god
man, men som dessutom är ur stånd att vårda sig eller sin egendom.
Förvaltarskap får inte anordnas om det är tillräckligt att godmanskap
anordnas eller att den enskilde får hjälp på något annat mindre ingripande
sätt (11 kap. 7 § föräldrabalken). Ett förvaltarskap kräver inte samtycke
från den enskilde och får alltså, till skillnad från godmanskap, anordnas
med tvång. Inom ramen för sitt uppdrag har förvaltaren ensam rådighet
över huvudmannens egendom och företräder honom eller henne i alla
angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den som har en förvaltare	47
	47

Prop. 2025/26:92 förlorar alltså sin rättshandlingsförmåga på de områden som förvaltarskapet avser. Trots förvaltarförordnandet får huvudmannen dock bl.a. ingå anställ- ningsavtal och förfoga över sin lön (11 kap. 8 §) och förvaltare är liksom gode män inte behöriga att företräda huvudmannen vid vissa frågor av utpräglat personlig karaktär, som att exempelvis ingå äktenskap eller upprätta testamente (12 kap. 2 § tredje stycket). Den som har en förvaltare förlorar inte heller sin rösträtt, som var fallet vid omyndighetsförklaring.

Framtidsfullmakt

År 2017 infördes institutet framtidsfullmakt, som är avsett att vara ett kom- plement till ordinära fullmakter och ett alternativ till godmanskap och förvaltarskap (prop. 2016/17:30 s. 25–26). En framtidsfullmakt är en full- makt som någon (framtidsfullmaktsgivaren) ger åt en fysisk person (fram- tidsfullmaktshavaren) att företräda fullmaktsgivaren vid en framtida tid- punkt när fullmaktsgivaren på grund av sjukdom, psykisk störning, för- svagat hälsotillstånd eller liknande förhållande varaktigt och i huvudsak inte längre har förmåga att hantera de angelägenheter som fullmakten avser (1 § lagen [2017:310] om framtidsfullmakter).

En framtidsfullmakt får omfatta personliga och ekonomiska angelägen- heter och fullmaktshavaren ska bevaka fullmaktsgivarens rätt i de angeläg- enheter som framtidsfullmakten omfattar (2 §). Framtidsfullmakten ska vara skriftlig och fullmaktsgivaren ska skriva under handlingen i två vittnens samtida närvaro, alternativt intyga att han eller hon har skrivit under handlingen. Vittnena ska bekräfta handlingen med sina underskrifter (4 §). Det är fullmaktshavaren som bedömer om framtidsfullmakten har trätt i kraft. I fullmakten kan det dock bestämmas att ikraftträdandet ska prövas av domstol och även fullmaktshavaren kan begära en sådan prövning (9 §).

Anhörigbehörighet

Även institutet anhörigbehörighet infördes 2017. Anhörigbehörighet in- träder om det är uppenbart att en enskild som är över 18 år på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande för- hållande inte längre har förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelä- genheter. En anhörig är då behörig att för den enskilde utföra ordinära rättshandlingar med anknytning till den dagliga livsföringen. Det är den anhörige som avgör om behörigheten gäller (17 kap. 1 § föräldrabalken). Behörigheten inträder alltså utan fullmakt och utan beslut från över- förmyndare eller domstol. Anhörigbehörighet gäller i tur och ordning för make eller sambo, barn, barnbarn, föräldrar, syskon och syskonbarn (17 kap. 2 §).

Rollfördelningen mellan domstolar och myndigheter

Allmän domstol anordnar godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken och förvaltarskap. Domstolen beslutar också i frågor om ändring (i hittills- varande reglering benämnt jämkning) och upphörande av godmanskap och förvaltarskap. I domstolens uppgifter ingår att hämta in de yttranden och den utredning som behövs och ibland hålls det ett muntligt sammanträde i ärendet (11 kap. 16 och 17 §§). Därutöver är det domstolens uppgift att pröva

överklaganden av överförmyndarens beslut enligt föräldrabalken (20 kap. Prop. 2025/26:92 6 §).

Överförmyndaren har en central roll på ställföreträdarområdet. I myn- dighetens uppgifter ingår att rekrytera lämpliga ställföreträdare och se till att de erbjuds den utbildning som behövs (19 kap. 18 §). Överförmyndaren får ansöka om att tingsrätten ska anordna godmanskap eller förvaltarskap och ska lämna förslag på en lämplig ställföreträdare samt bistå domstolen med utredning (11 kap. 15 och 17 a §§). Överförmyndaren har vidare i uppgift att utöva tillsyn över ställföreträdares verksamhet och besluta om entledigande och byte av ställföreträdare (16 kap. 1 § och 11 kap. 19 b §). Bland överförmyndarens uppgifter ingår också att besluta i frågor om god man enligt 11 kap. 1–3 §§ föräldrabalken och enligt lagen om god man för ensamkommande barn. Överförmyndaren har även en viktig funktion när det kommer till förmyndare för barn. Bland annat får överförmyndaren ansöka om att rätten ska förordna en förmyndare och myndigheten utövar tillsyn även över förmyndares verksamhet (10 kap. 18 § första stycket och 16 kap. 1 § föräldrabalken). Dessutom har överförmyndaren uppgifter när det kommer till granskningen av framtidsfullmaktshavares verksamhet (25 och 26 §§ lagen om framtidsfullmakter).

Överförmyndaren är en kommunal myndighet och det ska finnas en överförmyndare i varje kommun (19 kap. 1 § föräldrabalken). Kommunen får besluta att det i stället för en överförmyndare ska finnas en över- förmyndarnämnd (19 kap. 2 §). Två eller flera kommuner får också besluta att de ska ha en gemensam överförmyndarnämnd (19 kap. 16 § andra stycket). Det finns över 200 överförmyndare och överförmyndarnämnder i landet.

Tillsynen över överförmyndares och överförmyndarnämnders verksam- het utövas av sex av landets 21 länsstyrelser (19 kap. 17 § första stycket föräldrabalken och 20 § förmynderskapsförordningen [1995:379]). Till- synen sker bl.a. genom en årlig inspektion hos varje överförmyndare där länsstyrelsen granskar att handläggningen följer reglerna i föräldrabalken och förmynderskapsförordningen och även i övrigt sker på ett rättssäkert och lämpligt sätt (21 § förmynderskapsförordningen). Utöver tillsynen ska länsstyrelserna med råd stödja överförmyndare i deras verksamhet och främja en enhetlig rättstillämpning. Länsstyrelserna ska också se till att den utbildning som erbjuds överförmyndare, nämndledamöter och ersättare är tillfredsställande (19 kap. 17 § andra stycket föräldrabalken). Dessa funk- tioner brukar kallas tillsynsvägledning.

4.2En reform för ökad trygghet och självständighet

I de allra flesta fall gör ställföreträdaren en värdefull insats för att stödja en medmänniska i en utsatt situation. Men det förekommer att ställföre- trädare av okunskap, slarv eller i värsta fall ont uppsåt missköter sitt uppdrag. Det förekommer också brister i överförmyndarens tillsyn över ställföreträdare. Dessutom har det blivit vanligare att det tar lång tid att hitta någon att förordna som ställföreträdare.

Även om det löpande har gjorts förändringar i föräldrabalkens regler om

gode män och förvaltare, är regelverket delvis detsamma som när föräldra-

Prop. 2025/26:92 balken trädde i kraft 1950. Flera av reglerna går i sin tur tillbaka på 1924 års lag om förmynderskap. De är bitvis ålderdomliga och svårtolkade. I tillämpningen finns det också en brist på enhetlighet mellan olika över- förmyndare, t.ex. när det gäller tillsynens omfattning och inriktning samt vilken utbildning som erbjuds till ställföreträdare. Det är vanligt att en ställföreträdare upplever att det är svårt att få den hjälp och det stöd som behövs.

Propositionen innehåller förslag som rör de enskilda huvudmännen, ställföreträdarna och berörda statliga och kommunala myndigheter. De föreslagna åtgärderna syftar ytterst till att öka den enskildes självbestäm- mande och möjlighet att leva ett gott liv. För regeringen är det centralt att de människor i vårt samhälle som behöver hjälp ska kunna känna sig trygga med att de också kommer att få det. Förslagen innebär bl.a. att den enskildes ställning stärks, kvaliteten i ställföreträdarverksamheten höjs och möjligheterna att rekrytera och behålla kompetenta ställföreträdare förbättras.

	5	Statlig tillsyn och vägledning

	Regeringens förslag
	Den myndighet som regeringen bestämmer ska ansvara för att ge över-
	förmyndarna tillsynsvägledning och för att se till att utbildningen av
	överförmyndare, ledamöter i överförmyndarnämnder och ersättare är
	tillfredsställande.
	Regeringens bedömning
	Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis ansvara för den löpande till-
	synen över överförmyndare.

	Utredningens förslag och bedömning
	Utredningens förslag och bedömning stämmer delvis överens med rege-
	ringens. Utredningen föreslår att det inrättas en ny statlig myndighet med
	ett övergripande ansvar på området och bedömer att länsstyrelserna bör
	behålla ansvaret för tillsynsvägledningen till överförmyndarna.
	Remissinstanserna
	Remissutfallet är blandat. Flera remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i
	Dalarnas län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Göta-
	lands län, Statskontoret, Ekonomistyrningsverket, Riksdagens ombudsmän
	och Malmö tingsrätt, avstyrker förslaget om att en ny myndighet ska
	inrättas. Svea hovrätt ifrågasätter om det med hänsyn till en sådan
	myndighets begränsade uppgift och de kostnader som förslaget innebär är
	ändamålsenligt att inrätta en ny myndighet. Socialstyrelsen och Försäk-
	ringskassan anser att andra lösningar bör övervägs, såsom att lägga
50	ansvaret på en befintlig myndighet. Även Myndigheten för familjerätt och

föräldraskapsstöd lyfter som alternativ att huvudansvaret på ställföreträ-	Prop. 2025/26:92
darområdet centraliseras till en befintlig myndighet och pekar på myndig-
hetens uppgifter på närliggande områden. Sparbankernas riksförbund
anser att en ensam länsstyrelse bör få uppgiften. Länsstyrelsen i Dalarnas
län och Länsstyrelsen i Stockholms län är villiga att ta på sig ett sådant
ansvar. Flera andra remissinstanser, däribland Sveriges kommuner och
Regioner, Föreningen Sveriges socialchefer, Halmstads tingsrätt, Söder-
törns tingsrätt, Enköpings kommun, Uppsala kommun, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Länsstyrelsen i Östergötlands län och Riksförbundet
Gode Män och Förvaltare, tillstyrker förslaget om att en ny myndighet
inrättas.
När det gäller tillsynsvägledning och utbildning delar de flesta av re-
missinstanserna utredningens bedömning eller har ingen invändning mot
den. Föreningen Sveriges Överförmyndare och Myndigheten för delaktig-
het anser att den nya statlig myndighet som utredningen föreslår ensam
bör ansvara för tillsynsvägledning till överförmyndarna. Några kommuner,
däribland Burlövs kommun, Växjö kommun och Älvsbyns kommun, anser att
länsstyrelsernas rådgivning till överförmyndarna inte är tillräcklig.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Länsstyrelsernas tillsyn över överförmyndarna
Överförmyndaren har en central roll för att säkerställa en hög kvalitet på
ställföreträdarområdet. Överlag utför överförmyndarna sitt arbete på ett
bra sätt. Det förekommer dock brister i verksamheten, både kopplat till
bristande rutiner, en för låg kunskapsnivå och begränsade resurser. Hur
arbetet bedrivs varierar över landet. En förbättrad statlig tillsyn och väg-
ledning skulle kunna öka verksamhetens kvalitet och enhetlighet.
Ansvaret för att utöva tillsyn över överförmyndares och överförmyndar-
nämnders verksamhet ligger på sex länsstyrelser (19 kap. 17 § första
stycket föräldrabalken och 20 § förmynderskapsförordningen). Närmare
bestämmelser om tillsynen finns i 21–24 §§ förmynderskapsförordningen.
Som huvudregel ska länsstyrelsen inspektera överförmyndaren årligen.
Länsstyrelsen får avstå från en inspektion, om det är uppenbart att den inte
behövs. Om länsstyrelsen har avstått från inspektion ett år, ska en inspek-
tion dock genomföras följande år. Vid inspektionen ska länsstyrelsen gran-
ska om överförmyndarens handläggning följer reglerna i föräldrabalken
och förmyndarskapsförordningen och i övrigt sker på ett rättssäkert och
lämpligt sätt. Länsstyrelsen ska alltid granska dels överförmyndarens
register, dels stickprovsvis utvalda akter. Utöver den årliga inspektionen
får länsstyrelsen också inspektera överförmyndaren om ett särskilt behov
framkommer, exempelvis efter en anmälan till länsstyrelsen. Överförmyn-
daren ska lämna länsstyrelsen de upplysningar som den behöver för att
kunna utöva sin tillsyn. Länsstyrelsen ska upprätta ett protokoll över
inspektionen och av protokollet ska det framgå vilka akter som har gran-
skats.
Länsstyrelsen har också ansvar för tillsynsvägledning till överförmyn-
dare. Länsstyrelsen ska ge råd och stöd till överförmyndare i deras verk-
samhet för att främja en enhetlig rättstillämpning. Länsstyrelsen ska också
se till att utbildningen av överförmyndare, nämndledamöter och ersättare
är tillfredsställande (19 kap. 17 § andra stycket föräldrabalken). Tillsyns-	51

Prop. 2025/26:92 vägledningen ska bedrivas regelbundet och systematiskt och förmedlas på det sätt som bäst bidrar till att utveckla överförmyndarnas och överför- myndarnämndernas verksamhet (24 b § förmynderskapsförordningen).

Regeringen har gett flera uppdrag till länsstyrelserna med syfte att för- bättra deras arbete på ställföreträdarområdet. Länsstyrelsen i Dalarnas län fick 2015 i uppdrag att utarbeta riktlinjer för utbildning av gode män och förvaltare. De ansvariga länsstyrelserna, med Länsstyrelsen i Västra Göta- lands län som samordnare, fick 2016 i uppdrag att genomföra åtgärder för att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndare. Uppdraget re- dovisades till regeringen 2017. År 2018 gav regeringen de ansvariga läns- styrelserna i uppdrag att gemensamt ta fram riktlinjer för hur ställföreträ- dare bör redovisa sin förvaltning, hur överförmyndare bör granska förvalt- ningen och hur överförmyndare bör kontrollera en persons lämplighet som ställföreträdare. Länsstyrelsen i Stockholms län fick samordningsansvar för uppdraget, som redovisades i april 2019. Regeringen bedömer att uppdragen har bidragit till att höja kvaliteten i arbetet på området.

Regeringen delar utredningens bedömning att flera skäl talar för att läns- styrelserna även fortsättningsvis bör utöva den löpande tillsynen över överförmyndare. Länsstyrelserna har under årens lopp skaffat sig både de sakkunskaper och den tillsynskompetens som krävs för att bedriva en lö- pande tillsyn. De tolkar reglerna i föräldrabalken och förmynderskapsför- ordningen på ett likartat sätt och har i huvudsak en samsyn på hur inspek- tionen av överförmyndarna ska utföras. Som Statskontoret framhåller i sin rapport En förbättrad samordning av tillsynen och tillsynsvägledningen inom överförmyndarområdet (2019:8) finns det även fördelar med en re- lativt decentraliserad tillsynsorganisation. Tillsynen kan bl.a. behöva an- passas efter regionala förhållanden och förutsättningar. Det är därmed lämpligt att länsstyrelserna även fortsättningsvis utövar den löpande till- synen över överförmyndare.

Länsstyrelsernas tillsynsverktyg

Länsstyrelsen ska rikta anmärkning mot överförmyndaren, om länsstyrel- sen vid granskningen finner anledning till det. Anmärkningen och skälen till den ska antecknas i inspektionsprotokollet. Länsstyrelsen får också be- sluta att överförmyndaren inom en viss tid ska underrätta länsstyrelsen om vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av en anmärkning. Om länsstyrelsen anser att en överförmyndare, en ledamot i en överförmyndar- nämnd eller en ersättare inte är lämplig, kan länsstyrelsen anmäla detta till tingsrätten. Tingsrätten kan då besluta att entlediga överförmyndaren, nämndledamoten eller ersättaren (19 kap. 9 § föräldrabalken).

Utredningen överväger om en möjlighet för länsstyrelsen att besluta om vitesföreläggande mot en överförmyndare bör införas. Ett sådant vitesföre- läggande skulle kunna användas när brister har uppmärksammats och överförmyndaren inte rättar sig efter länsstyrelsens kritik. Ett vitesföreläg- gande skulle kunna vara ett mellansteg mellan en anmärkning och en be- gäran om att en förtroendevald ska entledigas. Flera länsstyrelser ifråga- sätter dock enligt utredningen om ett vitesföreläggande är en effektiv och ändamålsenlig väg till förbättringar hos de överförmyndare där det finns problem. Enligt utredningen ligger lösningen på situationen i regel inte i en enskild åtgärd. I stället behöver verksamheten som helhet ses över och

kommunen behöver öka verksamhetens resurser. Utredningen pekar också Prop. 2025/26:92 på att de överförmyndare som fått en anmärkning vanligen vidtar åtgärder

för att komma till rätta med bristerna.

Inte heller bland remissinstanserna finns det stöd för slutsatsen att läns- styrelserna behöver fler tillsynsverktyg. Regeringen anser därför att det saknas tillräckliga skäl för att nu införa fler tillsynsverktyg för länsstyrel- serna. Huvudinriktningen för förslagen i propositionen är i stället att ge överförmyndarna och ställföreträdarna bättre förutsättningar för att kunna utföra sina uppdrag väl.

En central myndighet med ansvar för tillsynsvägledning

Att ansvaret för tillsynen över överförmyndarna delas av sex länsstyrelser innebär att det inte finns någon central myndighet som har ett övergripande ansvar på ställföreträdarområdet. Inom andra områden där länsstyrelsen utövar tillsyn ligger det nationella ansvaret på en central myndighet som ger tillsynsvägledning, utfärdar föreskrifter och i vissa fall även bedriver en egen tillsynsverksamhet. Exempel på sådana områden är miljö- och na- turvård, livsmedelskontroll och plan- och byggverksamhet.

Det har i skilda sammanhang lyfts fram att ett centralt organ bör ges ansvar för ställföreträdarfrågor. Riksrevisionen riktar i sin rapport Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare – Statens bristande ansvar för sam- hällets mest utsatta (RiR 2017:33) kritik mot hur tillsynen över överför- myndare och ställföreträdare är organiserad. I rapporten anges även att råd, stöd och utbildning till överförmyndare framför allt ges av andra aktörer än länsstyrelserna och att länsstyrelserna saknar legitimitet på området. Riksrevisionen pekar på att en god man eller förvaltare utses av samhället för att bevaka enskilda personers personliga, ekonomiska och rättsliga in- tressen. Riksrevisionen anser att rättssäkerhetsskäl motiverar en stark natio- nell kontroll och tillsyn. Flertalet problem på området beror enligt Riks- revisionen på bristen på ett centralt ägarskap av frågorna. I rapporten re- kommenderar Riksrevisionen att en central förvaltningsmyndighet inrät- tas, med ansvar för tillsynen på området. Bland uppgifterna bör ingå att följa utvecklingen, ta fram officiell statistik, samordna utbildningar och ge råd och stöd.

Även Statskontoret bedömer i rapporten En förbättrad samordning av tillsynen och tillsynsvägledningen inom överförmyndarområdet (2019:8) att samordningen av tillsynen och tillsynsvägledningen behöver förbättras. Länsstyrelserna ger, enligt rapporten, inte en särskilt aktiv tillsynsväg- ledning för överförmyndare. Statskontoret föreslår att en av de ansvariga länsstyrelserna ska vara samordningsmyndighet med uppdrag att inrätta en ny och bred samverkansgrupp med representanter för kommunerna och länsstyrelserna. Enligt förslaget ska samordningsmyndigheten vara huvud- ansvarig för att bl.a. följa upp, utvärdera och utveckla länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning, utveckla metodstöd och utfärda föreskrifter för överförmyndarnas tillsyn.

Verksamheten på ställföreträdarområdet handlar ytterst om att säker- ställa att människor som är i stort behov av samhällets skydd får den hjälp och det stöd de behöver. Verksamheten innefattar till stor del myndighets- utövning mot enskilda som själva inte kan framföra sin egen röst. Detta

ställer höga krav på kvalitet, effektivitet och rättssäkerhet i tillsynsverk-

Prop. 2025/26:92	samheten. Området omfattar såväl länsstyrelsernas tillsyn över drygt
	200 överförmyndare som överförmyndarnas tillsyn över ca 129 000 ställ-
	företrädarskap (2024). Ställföreträdarna förvaltar sammantaget över
	97 miljarder kronor för sina huvudmäns räkning. Tillsynsområdet är där-
	med omfattande.
	Enligt regeringens mening är det tydligt att många av de problem som
	har identifierats på området hör samman med en brist på styrning, samord-
	ning och kontroll. Det saknas bl.a. en nationell aktör med mandat att med-
	dela föreskrifter, ta fram allmänna råd, rekommendationer och metodstöd
	och se till att ställföreträdare får den introduktion och den utbildning de
	behöver. Det finns inte heller någon med huvudansvar för att samordna
	insatser, utvärdera tillsyn och tillsynsvägledning och driva arbetet framåt.
	Det saknas dessutom en naturlig samtalspart för regeringen när föränd-
	ringar behöver genomföras på området. Regeringen delar därmed utred-
	ningens bedömning att det krävs att den centrala styrningen stärks för att
	nödvändiga förbättringar ska kunna åstadkommas. Flera av de förslag som
	lämnas i propositionen är även beroende av att det utses en huvudansvarig
	myndighet. Till detta kommer att det pågår förhandlingar inom EU om en
	förordning om skydd för utsatta vuxna vid gränsöverskridande situationer
	(COM/2023/280) och ett rådsbeslut om att tillträda 2000 års Haag-
	konvention om internationellt skydd för vuxna (COM/2023/281). Om
	förslagen leder till lagstiftning kommer Sverige att behöva utse en
	centralmyndighet för de aktuella frågorna. Även detta talar för att en
	central statlig myndighet får ett ansvar på området.
	En uppgift som myndigheten skulle kunna ansvara för är tillsynsvägled-
	ning. Till skillnad från vad som gäller i fråga om tillsyn bedriver länssty-
	relserna varken var för sig eller tillsammans något strukturerat arbete med
	att kartlägga vilka behov överförmyndare har när det kommer till råd och
	stöd. I stället arbetar varje länsstyrelse på egen hand med att ge råd och
	stöd till överförmyndarna. Länsstyrelserna har själva till utredningen lyft
	att deras ansvar är otydligt när det gäller tillsynsvägledningen. Flera läns-
	styrelser har även fört fram att de inte tycker sig ha tillräckliga resurser för
	att samordna och strukturera tillsynsvägledningen. Utredningen anser att
	det finns behov av ytterligare råd och stöd. Många överförmyndare har till
	utredningen fört fram att länsstyrelserna inte kan ge dem det stöd och den
	rådgivning som de har behov av. Även flera av remissinstanserna, däri-
	bland Burlövs kommun, Växjö kommun och Älvsbyns kommun, anser att
	länsstyrelserna inte tillhandahåller tillräckligt med råd till överför-
	myndare. Enligt regeringens mening finns det behov av en förbättrad och
	mer strukturerad tillsynsvägledning.
	Utredningen bedömer att ansvaret för tillsynsvägledningen kan ligga
	kvar på länsstyrelserna. Regeringen anser dock att det finns skäl som talar
	mot att länsstyrelserna ansvarar för både tillsyn och tillsynsvägledning.
	Föreningen Sveriges Överförmyndare och Myndigheten för delaktighet
	anser att den nya statliga myndigheten, som utredningen föreslår, ensam
	bör ansvara för tillsynsvägledningen. Som nämns ovan ligger det ett natio-
	nellt ansvar på en central myndighet som ger tillsynsvägledning och ut-
	färdar föreskrifter m.m. inom flera andra områden där länsstyrelserna
	utövar tillsyn. Det finns enligt regeringens mening en risk för att en läns-
	styrelses tillsyn över överförmyndares verksamhet blir otydlig och kan
54	ifrågasättas om myndigheten samtidigt ger råd till den som tillsynen avser.

En ordning där en central statlig myndighet ensam ansvarar för tillsyns- Prop. 2025/26:92 vägledningen kan även bidra till att tillsynsvägledningen till överförmyn-

dare i högre grad blir enhetlig och kvalitetssäkras. I stället för den hit- tillsvarande regleringen som lägger ansvaret på länsstyrelsen bör rege- ringen därför bemyndigas att bestämma vilken myndighet som ska ansvara för att ge överförmyndarna tillsynsvägledning och för att se till att utbild- ningen av överförmyndare, ledamöter i överförmyndarnämnder och ersät- tare är tillfredsställande.

Den myndighet regeringen väljer kan också ges ansvar för att meddela föreskrifter när det gäller exempelvis ställföreträdares redovisning och överförmyndares tillsyn, se avsnitt 10.3 och 10.5. Därutöver kan det även finns behov av allmänna råd som komplement till föreskrifterna. Sådana råd kan bidra till en ökad tydlighet, enhetlighet och rättssäkerhet på områ- det och kan också förenkla verksamheten för både ställföreträdare och överförmyndare.

En annan uppgift som med fördel kan ligga på myndigheten är att ta fram metodstöd för överförmyndare och ställföreträdare. Uppgiften skulle bl.a. kunna gå ut på att se till att det på myndighetens webbplats finns material och en sammanställning med frågor och svar som kan vara till hjälp för både överförmyndare och ställföreträdare i deras dagliga verk- samhet. På samma sätt kan myndigheten tillhandahålla standardmallar, checklistor och liknande stöd som också underlättar för överförmyndare och ställföreträdare i deras verksamhet och gör verksamheten mer rättssä- ker. Informationen skulle bl.a. kunna omfatta en sådan beskrivning av vad ställföreträdarskapet innebär som överförmyndarna i avsnitt 7.2 föreslås ge till de enskilda som får en ställföreträdare. Vidare skulle myndigheten kunna ansvara för introduktionsutbildning och fördjupad utbildning för ställföreträdare. Som anges i avsnitt 8.3 bör det vara obligatoriskt för ställ- företrädare att genomgå en utbildning och i vissa fall ska de erbjudas för- djupad utbildning. Myndighetens ansvar kan gå ut på att enhetliga utbild- ningar tas fram och kvalitetssäkras.

Alternativet att inrätta en ny statlig myndighet

En ny statlig myndighet med ansvar för ställföreträdarfrågor skulle bidra till att dessa frågor lyfts fram och att statens ansvar för frågorna tydliggörs. Det är viktigt att verksamheten prioriteras då det ytterst handlar om att säkerställa att människor i stort behov av samhällets skydd får den hjälp och det stöd de behöver. Flera remissinstanser är även positiva till utred- ningens förslag om att inrätta en ny myndighet. Som alternativ till att in- rätta en ny myndighet överväger utredningen att lägga ansvaret på en läns- styrelse eller på en befintlig förvaltningsmyndighet. Bland annat för att komplettera underlaget i denna del har Justitiedepartementet under bered- ningen av ärendet haft ett flertal möten med berörda myndigheter och or- ganisationer, såsom Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, länsstyrelserna och Sveriges Kommuner och Regioner.

För att en ny myndighet ska inrättas behöver det vara nödvändigt och ändamålsenligt att inrätta en sådan. Regeringen konstaterar att en ny myn- dighet på ställföreträdarområdet skulle ha en förhållandevis begränsad uppgift och vara en liten myndighet med få anställda. Antalet årsarbets-

krafter hos myndigheten skulle sannolikt inte vara tillräckligt stort för att

Prop. 2025/26:92 myndigheten skulle kunna upprätthålla kompetens inom kärnverksam- heten. I förlängningen skulle det riskera att göra myndigheten sårbar och beroende av nyckelkompetens. Det skulle i sin tur kunna äventyra syftet med inrättandet av en sådan myndighet. Denna bild delas av Statskontoret.

Till det kommer att inrättandet av en ny myndighet skulle vara förenat med stora kostnader. Regeringen anser, i likhet med Svea hovrätt, att det är tveksamt om det med hänsyn till en sådan myndighets förhållandevis begränsade uppgift är nödvändigt och ändamålsenligt att inrätta en ny myndighet. Ekonomistyrningsverket lyfter att det finns andra, mer kost- nadseffektiva, sätt att uppnå den samhällsnytta som en ny myndighet ger.

För att överväga att inrätta en ny myndighet krävs vidare ett gediget un- derlag. Flera remissinstanser, däribland Riksdagens ombudsmän, Stats- kontoret, Försäkringskassan och Malmö tingsrätt, invänder att utredning- ens analys inte är tillräckligt underbyggd och att andra alternativ inte har belysts tillräckligt.

Även utredningen lyfter flera nackdelar med att inrätta en ny myndighet. Myndigheten kommer enligt utredningen att ha ett brett uppdrag på områ- det, med många olika uppgifter. Det medför att myndigheten behöver re- krytera personal med flera olika kompetenser, vilket tar tid och är kopplat till stora kostnader. Det kommer troligen också att ta tid innan myndig- heten hittat sina former och kan verka fullt ut. Regeringen delar denna be- dömning. Många av de fördelar som finns med en ny statlig myndighet skulle enligt regeringens mening också kunna uppnås genom att ansvaret läggs på en befintlig myndighet. Även en befintlig myndighet skulle kunna få regeringsuppdrag och bli en naturlig samtalspart för regeringen i dessa frågor. Att ge en befintlig myndighet ett sådant ansvar skulle också leda till att frågorna får ett lyft och kunna öka intresset för ställföreträdarfrågor. I likhet med vad som gäller för en ny statlig myndighet skulle den statliga styrningen stärkas även genom att ansvaret läggs på en befintlig myndig- het.

Inte heller risken för att frågorna prioriteras ned i en myndighet som också ansvarar för andra frågor talar enligt regeringens mening med någon styrka för att inrätta en ny myndighet. Som Ekonomistyrningsverket pekar på går det att vid behov förhindra en nedprioritering, t.ex. genom att villkora anslagsposten för uppgiften eller ange i myndighetens instruktion att det ska finnas en viss organisation för en uppgift. I sammanhanget kan det även nämnas att både Finland, Norge och Danmark har lagt ansvar för ställföreträdarfrågor på myndigheter som också ansvarar för andra frågor.

Sammantaget finns det enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl för att inrätta en ny myndighet. Det finns då i praktiken tre alternativ för regeringen att välja mellan, som också identifieras av utredningen: en länsstyrelse, Socialstyrelsen och Myndigheten för familjerätt och föräldra- skapsstöd.

Alternativet att lägga ansvaret på en länsstyrelse

Som alternativ till att inrätta en ny myndighet överväger utredningen att lägga ansvaret på en länsstyrelse. Ett sådant alternativ förordas av Stats- kontoret som i rapporten En förbättrad samordning av tillsynen och till- synsvägledningen inom överförmyndarområdet (2019:8) föreslår att en av de ansvariga länsstyrelserna ska få i uppdrag att vara samordningsmyndig-

het, med uppgift att inrätta en ny och bred samverkansgrupp med repre- sentanter för kommunerna och länsstyrelserna.

Statskontoret baserar sin bedömning på i huvudsak tre faktorer. För det första har en länsstyrelse bättre förutsättningar än någon annan myndighet att samordna länsstyrelsernas arbete, för det andra föredrar flera av läns- styrelserna att en länsstyrelse får ett centralt samordningsansvar och för det tredje finns det enligt Statskontoret ingen central förvaltningsmyndig- het med nära koppling till området. Statskontoret anser att en centralt an- svarig länsstyrelse kan förtydliga tillsynen och tillsynsvägledningen och samtidigt ta till vara fördelarna med en relativt decentraliserad tillsynsor- ganisation.

Även flera av remissinstanserna, däribland Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Sparbankernas riksförbund, anser att de tänkta arbetsuppgifterna för den nya statliga myndigheten kan hanteras av en ansvarig länsstyrelse.

Regeringen instämmer i att det finns skäl som talar för att ge en länssty- relse uppdraget att vara en central aktör på området, varav det starkaste är att länsstyrelserna redan utövar tillsyn samt har sakkunskap och erfarenhet på området. Att det pågående arbetet i länsstyrelsernas samverkansgrupp medfört en ökad enhetlighet i tillsynen och att samverkansgruppen tidigare fått och utfört regeringsuppdrag på området talar i samma riktning. I och med att länsstyrelserna har en upparbetad organisation och sakkunskap på plats skulle även startsträckan för att komma i gång med arbetet kunna vara kortare och mindre kostsam jämfört med att lägga uppgifterna på en myndighet som inte tidigare har arbetat med frågorna.

Men det finns också starka skäl som talar mot att en länsstyrelse får ett huvudansvar på området. Utredningen pekar på att det finns tveksamheter kring hur utförandet av arbetsuppgifterna skulle kunna organiseras hos den länsstyrelse som ges huvudansvaret. Om frågorna ska hanteras av en läns- styrelse kan ett sätt att lösa uppgiften vara att den utpekade länsstyrelsen inrättar en särskild avdelning för ställföreträdarfrågor och att avdelningen tilldelas de resurser som det nya uppdraget kräver. I och med att det hos länsstyrelserna inte arbetar fler än sammanlagt cirka tio årsarbetskrafter med tillsyn och tillsynsvägledning på området skulle en förhållandevis stor resursökning behövas. Många av arbetsuppgifterna skulle också vara helt nya och skilja sig från uppgifterna i länsstyrelsernas nuvarande verksam- het på ställföreträdarområdet.

I den centrala myndighetens uppgifter kommer bl.a. att kunna ingå att ta fram föreskrifter, allmänna råd och metodstöd. Uppgifterna kommer också att omfatta att ansvara för ett nationellt ställföreträdarregister (se avsnitt 6.1). Det är tveksamt om en ordning där en länsstyrelse ges ett huvud- ansvar för dessa uppgifter skulle innebära ett sådant utökat och tydligt ansvar som införandet av en central myndighet syftar till. Länsstyrelserna är självständiga myndigheter med ett tydligt fokus på regionala frågor. Det vanliga är att de ansvarar för den statliga förvaltningen i sitt län, om inte någon annan myndighet ansvarar för uppgiften. En länsstyrelse ansvarar alltså för att t.ex. besluta om föreskrifter inom sitt eget geografiska ansvarområde. Den länsstyrelse som ges ett huvudansvar på ställföre- trädarområdet skulle därmed behöva samverka med de andra ansvariga länsstyrelserna.

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 Några av länsstyrelserna, däribland Länsstyrelsen i Dalarnas län, Läns- styrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Västra Götalands län, på- pekar att länsstyrelserna i andra ärendeslag har arbetat med en ansvarig länsstyrelse. Bland annat var Länsstyrelsen i Stockholm län och Länsstyr- elsen i Dalarnas län samordnande i vissa frågor under covid-19-pandemin. De anser även att betydelsen av beslutsmandat i de aktuella frågorna inte ska överdrivas och pekar på att behovet av samverkan mellan länsstyrel- serna kommer att kvarstå, även om en annan myndighet ges uppgifter på området.

Enligt regeringens mening är jämförelsen med det samordningsansvar som fanns under pandemin inte helt träffande, bl.a. eftersom det var en lösning som präglades av att den behövde införas skyndsamt och hela tiden var avsedd att vara tillfällig. Ordningen med en central myndighet på ställ- företrädarområdet är avsedd att vara långvarig. En ordning där en av läns- styrelserna i praktiken beslutar över de andra länsstyrelsernas verksamhet på ställföreträdarområdet framstår också som en nackdel, bl.a. då länssty- relserna som utgångspunkt inte arbetar på det sättet. Med hänsyn till upp- gifternas omfattning och karaktär samt behovet av centralisering anser re- geringen att det inte är en ändamålsenlig lösning att lägga uppgifterna på en länsstyrelse.

Alternativet att lägga ansvaret på en befintlig förvaltningsmyndighet

Socialstyrelsen och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd är de förvaltningsmyndigheter som bedriver verksamhet som har närmast an- knytning till ställföreträdarområdet.

När det gäller Socialstyrelsen är det myndighetens koppling till frågor inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten som ligger närmast de frå- gor som aktualiseras inom ställföreträdarområdet. Samtidigt anför Social- styrelsen att de civilrättsliga frågor som ställföreträdarskapet för med sig inte har någon naturlig koppling till myndighetens verksamhet. Socialsty- relsen anser bl.a. därför att det inte är lämpligt att myndigheten får ett över- gripande ansvar på det föreslagna området.

Det är i och för sig riktigt att detta skulle vara ett nytt ansvarsområde för Socialstyrelsen. Oavsett vilken förvaltningsmyndighet som utses kommer dock ställföreträdarfrågor att vara en ny uppgift för den myndigheten, giv- et att det inte finns någon myndighet som har ett ansvar för dessa frågor. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd har emellertid närmare koppling till civilrättsliga frågor, jämfört med Socialstyrelsen. Myndig- heten för familjerätt och föräldraskapsstöd pekar på att myndigheten har i uppgift att bedriva och främja ett kunskapsbaserat arbete och ansvara för kunskapsförmedling inom närliggande områden. Detta omfattar bl.a. fråg- or som rör socialnämndernas familjerättsliga ärenden om barns vårdnad, boende och umgänge, fastställande av faderskap och föräldraskap, sam- arbetssamtal och internationell adoption.

Utöver kopplingen till ställföreträdarområdet behöver den myndighet som ges ansvaret även ha de kunskaper och den erfarenhet som krävs för att kunna utföra uppgifterna väl. Socialstyrelsen har erfarenhet av och kun- skap om flera av de uppgifter som skulle kunna vara aktuella, bl.a. att ta fram föreskrifter och metodstöd samt att ta fram och utveckla register och statistik. Socialstyrelsen har också erfarenhet av att arbeta internationellt,

Prop. 2025/26:92	6	Ett ställföreträdarregister
	6	Ett ställföreträdarregister
	6.1	Ett nationellt ställföreträdarregister ska inrättas

Regeringens förslag

Det ska införas ett nationellt ställföreträdarregister. Registret ska föras av den myndighet som regeringen bestämmer.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår att registret ska föras av den nya myndighet som utredningen föreslår ska inrättas.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invänd- ning mot det. Flera myndigheter, däribland Kronofogdemyndigheten, Domstolsverket och Migrationsverket, uppger att ett register skulle under- lätta för dem att göra kontroller. Enköpings kommun och Uppsala kommun pekar på att frånvaron av ett nationellt register skapar praktiska problem bl.a. då vissa banker inte accepterar det registerutdrag som ställföreträda- ren visar upp. Flera andra remissinstanser, bl.a. Pensionsmyndigheten, Myndigheten för digital utveckling och Svenska Bankföreningen, lyfter fram att ett register kan främja en ökad digitalisering på området. Klippans kommun invänder att det blir svårt att hantera sekretessen om ett nationellt register inrättas. Några av länsstyrelserna, däribland Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Länsstyrelsen i Norrbottens län, anser att Skatte- verket ska vara registeransvarig myndighet.

Skälen för regeringens förslag

Ett ställföreträdarregister på nationell nivå

Enligt den hittillsvarande regleringen ska alla överförmyndare föra ett re- gister över ställföreträdarskap som avser förordnade förmyndare, gode män och förvaltare och över de föräldraförvaltningar där vissa kontrollåt- gärder förekommer (se 16 kap. 12 § föräldrabalken, 9–11 §§ förmynder- skapsförordningen och bilaga 2 till den förordningen). Överförmyndarnas register är inte sammankopplade med varandra, vilket i praktiken innebär att överförmyndare som behöver få information från andra överförmynda- res register måste vända sig till varje överförmyndare separat. Så är t.ex. fallet när en överförmyndare inom ramen för lämplighetsprövningen av en tilltänkt ställföreträdare behöver kontrollera att ställföreträdaren inte har så många uppdrag att det är olämpligt att han eller hon åtar sig ytterligare ett. Denna hantering är tidskrävande och orsakar ibland ett omfattande merarbete för överförmyndarna. Justitieombudsmannen har även upp- märksammat brister i kontrollen av hur många uppdrag en ställföreträdare har (se JO:s beslut den 12 december 2025 i dnr 8841-2024 och JO:s pro-

tokoll från inspektion den 22–24 oktober 2024 i dnr 8311-2024). Ett natio-

nellt ställföreträdarregister kan minska både arbetsbördan och kostnaderna för överförmyndarna att få del av dessa uppgifter. Lämplighetskontroller- na kan med ett sådant register bli effektivare och säkrare, vilket i sin tur också ger ett stärkt skydd för de enskilda. Dessutom skulle registret under- lätta tillsynen och kontrollen av ställföreträdare.

Genom ett register skulle även en ställföreträdare enklare kunna visa sin behörighet att företräda sin huvudman. Ställföreträdare använder vanligt- vis ett registerutdrag utfärdat av överförmyndaren för att visa sin behörig- het. Enköpings kommun och Uppsala kommun pekar på att detta innebär problem i praktiken bl.a. då vissa banker och andra aktörer inte accepterar ett registerutdrag som är över ett år gammalt. Att olika aktörer ställer olika krav på registerutdraget försvårar för ställföreträdare när de utför sina upp- drag. En lösning där myndigheter och banker genom ett register enkelt och smidigt kan göra en tillförlitlig kontroll av ställföreträdares behörighet skulle kraftigt förenkla ställföreträdarens arbete. Risken för att huvud- mannen lider rättsförlust minskar också. Som ett exempel på detta anger Svensk Inkasso att det inte är ovanligt att inkassoföretag saknar tillräckliga eller aktuella uppgifter om eventuella ställföreträdare och därför skickar kravbrev till enskilda som rätteligen borde ha ställts till den enskildes förvaltare. Det finns också risk för att inkassoföretag vidtar rättsliga åtgärder med anledning av fordringar som inkassoföretaget inte hade vidtagit om det hade känt till att ett förvaltarskap anordnats.

Ett nationellt ställföreträdarregister skulle även underlätta för myndig- heter och banker när de utför sitt arbete. Kronofogdemyndigheten anför att ett nationellt ställföreträdarregister kan bidra till en effektivare och mer rättssäker ärendehantering. Enligt Domstolsverket kan ett sådant register medföra nytta för domstolarna bl.a. genom förbättrade möjligheter att med hög säkerhet kontrollera en ställföreträdares behörighet. Även Försäk- ringskassan uppger att ett nationellt ställföreträdarregister skulle under- lätta för myndigheten att göra nödvändiga kontroller. Vidare förespråkar Migrationsverket ett register och uppger att myndigheten har ett behov av att via direktåtkomst få del av uppgifter från registret, exempelvis när en sökande har ett aktuellt ärende på myndigheten och företräds av en ställ- företrädare.

Ett ställföreträdarregister kan dessutom möjliggöra för enskilda och deras ställföreträdare att få ta del av de möjligheter som digitaliseringen för med sig och främja utvecklingen av anpassade digitala tjänster för dem. Som bl.a. Pensionsmyndigheten och Myndigheten för digital utveckling anför är registret en förutsättning och ett viktigt första steg för att myndig- heter och andra aktörer ska kunna gå vidare med att ta fram anpassade digitala tjänster för gode män och förvaltare.

En ökad tillgång till digitala tjänster är alltså starkt efterfrågad och det är enligt regeringens mening självklart att även ställföreträdare på ett effektivt och smidigt sätt ska kunna hantera myndighetskontakter och bankärenden digitalt. Svenska Bankföreningen uppger att det är troligt att ett nationellt ställföreträdarregister skulle kunna möjliggöra för banker att erbjuda ännu fler digitala tjänster till ställföreträdare och huvudmän. Även Svensk För- säkring uppger att ett nationellt ställföreträdarregister är en förutsättning för att lösningar ska växa fram för att ge såväl enskilda som deras ställ- företrädare möjlighet att få tillgång till digitala tjänster med e-legitimation. En möjlighet för ställföreträdare att hantera ärenden digitalt skulle kunna

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 göra det lättare för närstående som bor på annan ort än den enskilde att åta sig ett ställföreträdaruppdrag.

De syften som finns med dagens register hos överförmyndarna kan upp- fyllas även med ett nationellt register. Överförmyndaren får bl.a. använda dagens register i sina besluts- och tillsynsuppgifter enligt föräldrabalken och för planering och uppföljning av verksamheten. Överförmyndarna skulle genom ett nationellt register även fortsättningsvis kunna få tillgång till de uppgifter som behövs i verksamheten.

I och med att uppgifterna redan registreras skulle införandet av ett natio- nellt ställföreträdarregister inte innebära någon ändring i fråga om registre- ringen av uppgifter. Däremot skulle ett nationellt ställföreträdarregister medföra att uppgifterna får större spridning. En ökad spridning av uppgif- terna har betydelse vid bedömningen av vilket integritetsintrång som per- sonuppgiftsbehandlingen medför. Samtidigt är det just den ökade sprid- ningen av uppgifter som är efterfrågad, även av enskilda. Det gäller natur- ligtvis under förutsättning att endast den som har ett berättigat intresse får ta del av uppgifterna. Skyddet för den enskildes integritet bedöms kunna tillgodoses genom andra åtgärder, t.ex. genom en begränsning av vilka uppgifter som registreras och av vem som får direkt tillgång till upp- gifterna. Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 6.2.

Att inrätta och driva ett nationellt ställföreträdarregister är givetvis för- enat med kostnader. Med hänsyn till de fördelar som ett register för med sig i fråga om bl.a. rättssäkerhet, arbetsbesparing och förenkling för både enskilda och myndigheter bedömer regeringen dock att nyttan med ett re- gister överstiger kostnaderna.

Sammanfattningsvis skulle ett nationellt ställföreträdarregister enligt re- geringens mening innebära en påtaglig förbättring för såväl huvudmän som ställföreträdare, myndigheter och företag. Ett nationellt ställföreträ- darregister bör därför införas.

Registeransvarig myndighet

En central fråga är vilken myndighet som ska föra det nationella ställföre- trädarregistret och ansvara för personuppgiftsbehandlingen. Till skillnad från utredningen föreslår regeringen inte att det ska inrättas någon ny myndighet på ställföreträdarområdet, varför det inte är möjligt att lägga ansvaret för registret på en sådan myndighet. Några av länsstyrelserna, däribland Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Länsstyrelsen i Norrbottens län, anser att Skatteverket bör vara registeransvarig myndig- het. Som framgår av avsnitt 5 föreslår regeringen att regeringen ska bemyndigas att bestämma vilken myndighet som ska ansvara för tillsynsvägledning m.m. på ställföreträdarområdet. Av det avsnittet framgår också att regeringen avser att ge ansvaret för dessa uppgifter till Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Det är vanligt att statliga myndigheter ansvarar för registren inom sina verksamhets- områden. Enligt regeringens mening finns det goda skäl för att alla centrala uppgifter på området samlas hos samma myndighet. Detta tydliggör myndighetens centrala funktion och ansvar och ligger i linje med in- tentionerna att skapa en sammanhållen ordning för ställföreträdarfrågorna. Regeringen bör därför även bemyndigas att bestämma vilken myndighet som ska ansvara för registret och vara personuppgiftsansvarig för den be-

handling av personuppgifter som görs i registret. Regeringen avser att an- Prop. 2025/26:92 vända de föreslagna bemyndigandena på så sätt att Myndigheten för fa-

miljerätt och föräldraskapsstöd ges även dessa uppgifter.

6.2	Registrets innehåll och tillgången till registret

Regeringens förslag
Ställföreträdarregistret ska innehålla uppgifter om gode män, förvaltare
och förordnade förmyndare. Registret ska också innehålla uppgifter om
de enskilda som har en sådan ställföreträdare.
En reglering som kompletterar EU:s dataskyddsförordning med spe-
cifika regler om personuppgiftsbehandlingen i registret ska tas in i för-
äldrabalken.

Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Ut-
redningen föreslår att regler om registrets innehåll och personuppgiftsbe-
handling ska tas in i förordning.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invänd-
ning mot dem. Försäkringskassan och Stockholms kommun anser att be-
hovet av sekretess bör övervägas. Migrationsverket ifrågasätter om det är
lämpligt att uppgifter om enskilda som exempelvis har sökt uppehållstill-
stånd av skyddsskäl görs tillgängliga. Integritetsskyddsmyndigheten anser
att det i utredningen bl.a. saknas en tydlig beskrivning av hur direktåt-
komsten ska utformas samt en analys av behovet av direktåtkomst och när-
mare överväganden avseende förslagets inverkan på enskildas personliga
integritet.
Skälen för regeringens förslag
Det register som överförmyndarna för får enligt 15 § förmynderskapsför-
ordningen innehålla ett antal personuppgifter som anges i en bilaga till för-
ordningen. Det är fråga om uppgifter som gäller den enskilde, däribland
namn, personnummer, kontaktuppgifter, uppgifter om anhöriga, anled-
ningen till att en ställföreträdare har förordnats, hänvisningar till vårdin-
rättningar eller sjukhus och ekonomiska förhållanden. Även uppgifter om
ställföreträdaren får finnas med i registret, däribland kontaktuppgifter,
uppgifter om att ett vitesföreläggande har utfärdats och att vite dömts ut
och anledningen till att ställföreträdaren har entledigats. Registret får föras
med hjälp av automatisk databehandling och varje överförmyndare är re-
gisteransvarig för sitt register (12 och 13 §§ förmynderskapsförordning-
en).
Även ett nationellt ställföreträdarregister kommer att medföra behand-
ling av personuppgifter. Personuppgiftsbehandlingen i registret kommer
att vara automatiserad och bl.a. avse registrering av uppgifter som de som		63

Prop. 2025/26:92	omfattas av registret inte har lämnat ett uttryckligt samtycke till. Det är
	bl.a. mot denna bakgrund viktigt att personuppgiftsbehandlingen inte blir
	mer omfattande än nödvändigt. Personuppgifter i ställföreträdarregistret
	bör få behandlas om det är nödvändigt för verksamhet som staten eller en
	kommun ansvarar för enligt lag eller annan författning. Exempel på sådan
	verksamhet är den verksamhet som registermyndigheten, överförmyn-
	darna och länsstyrelserna bedriver. Det kan t.ex. handla om upplysningar
	som behövs för att utöva tillsyn eller för att ta reda på hur många olika
	ställföreträdaruppdrag som en viss person har. Personuppgifterna bör
	också få behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överens-
	stämmelse med lag eller förordning. Personuppgifter i ställföreträdar-
	registret bör även få behandlas för att tillhandahålla uppgifter om inne-
	hållet i registret till den som begär sådana uppgifter. En sådan begäran kan
	exempelvis avse vem som är förordnad förmyndare, god man eller
	förvaltare för en enskild och vilken behörighet som ställföreträdaren har.
	Sådana uppgifter kan t.ex. komma att begäras ut av myndigheter, banker,
	försäkringsföretag, kreditupplysningsföretag och inkassoföretag. Registret
	bör även få användas för framställning av avidentifierad statistik och av
	registerutdrag. Som Lagrådet anför bör lagtexten formuleras så att det
	framgår att personuppgifter får behandlas för dessa ändamål. Enligt
	Lagrådet bör även det övergripande ändamålet med registret anges på
	lämpligt sätt i lagtexten och den tillåtna personuppgiftsbehandlingen bör
	tydligare knyta an till ändamålet med registret. Enligt regeringens mening
	bör det tydliggöras i lagtexten att det övergripande syftet med
	ställföreträdarregistret är att tillhandahålla information om det som ingår i
	registret. I övrigt anser regeringen att det inte finns skäl att i lagtexten ge
	ytterligare exempel på vad registret kan används till eller att i lagtexten
	tydligare koppla ändamålet med registret till personuppgiftsbehandlingen.
	Ställföreträdarregistret bör innehålla uppgifter om förordnade förmyn-
	dare, gode män och förvaltare samt om dem som har en sådan ställföre-
	trädare. Det innebär till att börja med att registret bör innehålla uppgifter
	om den enskildes personnummer och namn och ställföreträdarens person-
	nummer, namn och kontaktuppgifter. Som Migrationsverket anger kom-
	mer det att förekomma att det endast finns ett samordningsnummer eller
	att det saknas fullständiga uppgifter. I sådana fall bör de uppgifter som
	finns tillgängliga kunna registreras i stället. Därutöver finns det som Sve-
	riges Kommuner och Regioner anför ställföreträdarskap enligt 11 kap. 3 §
	föräldrabalken där merparten av de uppgifter som rör den enskilde inte är
	kända eftersom ett sådant godmanskap ofta avser en okänd person, men
	där de tillgängliga uppgifterna ändå bör tillföras det nationella registret.
	Exempel på andra uppgifter som registret kan innehålla är på vilken
	grund ställföreträdarskapet vilar, vilken behörighet som ställföreträdaren
	har och om en god man eller förvaltare har genomgått utbildning. Enligt
	Lagrådet bör det övervägas om lagtexten är tillräckligt brett formulerad
	när det gäller vilka uppgifter som ska framgå av registret. Enligt regering-
	ens bedömning ger den föreslagna lagtexten en tillräckligt tydlig ram för
	behandlingen av de uppgifter som det kan bli fråga om. Uppgifter om
	registrets närmare innehåll kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen
	meddelas i förordning.
	Integritetsskyddsmyndigheten bedömer att uppgifter om att en person på
64	grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande

förhållanden behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan utgöra uppgifter om hälsa enligt artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av per- sonuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphä- vande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Regeringen delar denna bedömning. Redan uppgiften om att någon har en förvaltare kan vara en känslig uppgift då det utifrån den uppgiften går att dra slutsatser om personens hälsotillstånd (se prop. 2023/24:23 s. 129–132). Det nationella ställföreträdarregistret kommer alltså att innehålla känsliga uppgifter om enskildas hälsa. Det kan inte uteslutas att även andra känsliga uppgifter kan komma att behandlas. För att syftet med registret ska kunna uppfyllas bedö- mer regeringen att det finns behov av att registrera dessa uppgifter. Behand- lingen är nödvändig med hänsyn till det viktiga allmänna intresse den fyller. I sammanhanget kan nämnas att överförmyndarnas registerutdrag redan innehåller bl.a. uppgifter om grunden för ett godmanskap eller förvaltarskap. I överförmyndarnas register registreras också bl.a. anled- ningen till att ställföreträdare har förordnats och anledningen till att den enskilde inte har kunnat yttra sig personligen i ärendet. Även uppgifter om hälsa och andra känsliga personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning bör därför få behandlas, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

Försäkringskassan anser att det bör övervägas om det föreslagna regist- ret ska omfattas av en särskild sekretessbestämmelse. Även Stockholms kommun och Migrationsverket tar upp frågor kopplade till sekretess för uppgifter i registret. I ärenden enligt föräldrabalken eller lagen om god man för ensamkommande barn gäller sekretess hos överförmyndaren för en uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men (32 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). I 32 kap. 5 § finns en sekretessbrytande bestämmelse som anger att sekre- tessen enligt 32 kap. 4 § inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild enligt vad som föreskrivs i föräldrabalken. I avsnitt 7.6 föreslår regeringen att motsvarande sekretess också ska gälla för uppgifter i ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter.

Det starka skyddet för uppgifter hos överförmyndarna talar för att det införs en sekretessbestämmelse även för uppgifter i ställföreträdarregist- ret. De uppgifter som föreslås ingå i det nationella registret finns dock i stor utsträckning redan intagna i offentliga domstols- eller överförmyndar- beslut som lämnas ut till den som begär det. Rätten ska även kungöra beslut om förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar (11 kap. 27 § för- äldrabalken). Syftet med detta är att tredje man ska få kännedom om såväl förvaltarförordnanden som den huvudsakliga omfattningen av ett förord- nande (prop. 1987/88:124 s. 148). Lagstiftningen utgår med andra ord från att det är väsentligt för tredje man att kunna få kännedom om dessa uppgifter, trots att de kan innefatta hälsouppgifter. Regeringen anser därför att uppgifterna inte bör omfattas av sekretess i registret. Inte heller när det gäller de uppgifter som kommer att vara nya för det nationella registret, t.ex. om antalet uppdrag, anser regeringen att de är av sådan karaktär att de bör omfattas av sekretess. De uppgifter som registermyndigheten får in kommer därmed i regel att kunna lämnas vidare till den som begär det.

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92	Registret kan dock komma att innehålla uppgifter som är sekretessbelagda
	enligt befintliga sekretessbestämmelser, t.ex. kan en enskild ha skyddad
	bostadsadress enligt 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Sådana
	uppgifter bör omfattas av sekretess även i registret.
	Vidare bör den som vill ha uppgifter om ett ställföreträdarskap precisera
	vem det är som avses med förfrågan. Det bör enligt regeringens mening
	inte vara tillåtet att göra sökningar som skapar en lista med personer grun-
	dat på uppgifter om hälsa i andra fall än då det är nödvändigt för verksam-
	het som staten eller en kommun ansvarar för.
	Registermyndigheten bör för ändamålet med personuppgiftsbehand-
	lingen även få ge direktåtkomst till registret. Integritetsskyddsmyndigheten
	anser att utredningen inte ger en tydlig beskrivning av hur direktåtkomsten
	ska utformas samt en analys av behovet av direktåtkomst och närmare
	överväganden avseende förslagets inverkan på enskildas personliga
	integritet.
	Utredningen föreslår att den registeransvariga myndigheten för regist-
	rets ändamål ska få ge direktåtkomst till registret. Som framgår av avsnitt
	6.1 anför många remissinstanser att de har ett behov av direktåtkomst till
	uppgifter i ett nationellt ställföreträdarregister för att på ett smidigare och
	rättssäkrare sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Den som har direktåtkomst
	till registret kommer att på egen hand kunna söka efter uppgifter men utan
	att kunna påverka innehållet. Direktåtkomst är behäftat med integritetsris-
	ker. Genom direktåtkomst uppstår överskottsinformation, vilket ökar ris-
	ken för integritetsintrång och annan spridning av känsliga uppgifter. Som
	Sveriges Kommuner och Regioner anför är det viktigt att direktåtkomsten
	regleras tydligt och att en prövning görs i varje enskilt fall i syfte att skydda
	enskilda. Vid utlämnande av information från registret genom direktåt-
	komst bör registermyndigheten göra en prövning av om direktåtkomsten
	är förenlig med registrets ändamål. Ytterst är det alltså upp till register-
	myndigheten att avgöra vem som bör få tillgång till registret genom di-
	rektåtkomst eller genom elektroniskt utlämnande på något annat sätt.
	Förutom genom direktåtkomst skulle uppgifter t.ex. kunna lämnas ut
	genom en så kallad fråga-svar-lösning. Aktörer som skulle kunna vara i
	behov av ett elektroniskt utlämnande av personuppgifter är t.ex. överför-
	myndare, andra myndigheter och banker. Att sådana aktörer ges tillgång
	till uppgifter bidrar till att det blir enklare för ställföreträdaren att rätts-
	handla för den enskildes räkning, vilket också ligger i den enskildes
	intresse. Men tillgång till uppgifter får inte ges på ett sådant sätt att
	sekretessbelagda uppgifter om t.ex. en enskilds bostadsadress obehörigen
	röjs. Det blir upp till registermyndigheten att bedöma om det är lämpligt
	att använda direktåtkomst. Direktåtkomst bör inte ges om det är olämpligt,
	vilket exempelvis är fallet när det gäller direktåtkomst till hela registret för
	privatpersoner.
	Den personuppgiftsbehandling som aktualiseras för registermyndig-
	heten kan utföras med stöd av artikel 6.1.c (rättslig förpliktelse) och 6.1.e
	(uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning) i EU:s dataskydds-
	förordning. Givet omfattningen, sammanhanget och ändamålet med person-
	uppgiftsbehandlingen är den enligt regeringens mening proportionerlig i
	förhållande till den enskildes intresse av skydd för sin personliga integritet.
	Uppgifterna är offentliga och registreras redan. En behandling av person-
66	uppgifter för de angivna ändamålen medför även att rättssäkerheten för

enskilda stärks och underlättar för ställföreträdare, myndigheter och företag. Prop. 2025/26:92 Genom att de uppgifter som omfattas av registret begränsas till de viktigaste

bedöms det intrång som sker i den enskildes privata sfär även vara befogat och inte större än nödvändigt. Regeringen bedömer även att regleringen uppfyller kraven i EU:s dataskyddsförordning på tydlighet, precision och förutsebarhet för den registrerade. Av betydelse i sammanhanget är även att personuppgifterna redan i dagsläget behandlas i de register som förs i varje överförmyndarverksamhet för sig.

Regeringen anser att det bör övervägas om ställföreträdarregistret ska regleras i lag, och inte i förordning såsom utredningen föreslår. Även Integritetsskyddsmyndigheten anser att detta bör övervägas. Enligt den hit- tillsvarande regleringen förs överförmyndarnas register över ställföreträ- dare i huvudsak med stöd av förordning. Lagstiftarens uppfattning har således varit att den personuppgiftsbehandling som förekommer i de registren inte kräver någon omfattande reglering i lag. När det nu föreslås att det skapas ett nytt nationellt register finns det anledning att se annor- lunda på frågan. I ställföreträdarregistret kommer uppgifterna att få viss spridning och behandlingen av uppgifterna kommer att göras utan samtycke. Registret kommer att innefatta indirekta uppgifter om hälsa, även om det inte kommer att finnas några uppgifter om t.ex. diagnostise- rade sjukdomar och liknande. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det finns skäl för att ta in de centrala delarna av regleringen i lag. Detta gäller trots att regeringen inte bedömer att det är fråga om en sådan situation som avses i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. I lag bör det också införas bestämmelser som tydliggör hur regleringen förhåller sig till EU:s dataskyddsförordning och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

Ytterligare föreskrifter om registret och dess innehåll samt om tillgången till registret och registerutdrag kan meddelas av regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

6.3	Överförmyndarnas register

Regeringens bedömning
Skyldigheten för överförmyndare att föra egna register och lämna ut
registerutdrag bör tas bort.

Utredningens bedömning
Utredningens bedömning stämmer inte överens med regeringens. Utre-
dningen bedömer att skyldigheten för överförmyndare att föra egna regis-
ter bör vara kvar.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna delar bedömningen eller har ingen invänd-
ning mot den. Klippans kommun invänder att bedömningen att respektive
överförmyndare ska ha kvar sitt eget register kommer att medföra dubbel-
registrering och därmed ökade kostnader.		67

Skälen för regeringens förslag

Reglerna om godmanskap bygger på tanken att den som behöver hjälp med att klara sina ekonomiska och andra angelägenheter inte ska utsättas för mer ingripande åtgärder än vad som är nödvändigt. Detta kommer till uttryck i 11 kap. 4 § föräldrabalken på så sätt att godmanskap endast ska anordnas om åtgärden i rättslig mening behövs. Om den enskilde kan få sina angelägenheter tillfredsställande skötta på ett mindre ingripande sätt, t.ex. genom anhöriga, vänner eller professionella aktörer, kan det betyda att ett godmanskap inte behövs (jfr Högsta domstolens beslut den 29 juli 2025 i ärende nr Ä 1813-24).

När det gäller frågan om vilka mindre ingripande åtgärder som bör övervägas innan ett godmanskap anordnas kan det konstateras att det finns ett flertal insatser och åtgärder inom socialtjänsten eller verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade som i vissa fall helt eller delvis kan användas i stället för godmanskap, och som är mindre ingripande för den enskilde. I vissa fall kan den enskilde dock ha behov av en ställföreträdare även när han eller hon kan få insatser inom socialtjänsten. Det kan exempelvis behövas en ställföreträdare som tar ett helhetsansvar för den enskildes situation, ansöker om relevanta insatser, följer upp att insatserna håller förväntad kvalitet och överklagar beslut som framstår som felaktiga. Innan en god man förordnas bör det dock alltid övervägas om den enskilde kan få tillräcklig hjälp genom insatser inom socialtjänsten. Även en framtidsfullmakt som har trätt i kraft kan fungera som ett alternativ till godmanskap. Detsamma kan gälla om den enskilde har en anhörig som får vidta ordinära rättshandlingar för den enskildes räkning enligt reglerna om anhörigbehörighet i 17 kap. föräldrabalken, låt vara att anhörigbehörigheten inte omfattar alla de rättshandlingar som en god man får genomföra.

En annan möjlighet som ibland kan vara tillräcklig är att den enskilde ställer ut en vanlig fullmakt till en närstående och därigenom får hjälp med att sköta sina angelägenheter i nödvändig omfattning. I vissa fall kan den enskilde också få tillräcklig hjälp från anhöriga, vänner eller från civil- samhället utan ett formellt mandat. Om den enskilde har ett tillfälligt och avgränsat behov av hjälp kan det ibland vara tillräckligt att han eller hon anlitar exempelvis juridisk expertis. Som Högsta domstolen uttalar i det ovan nämnda beslutet ska bedömningen av om det finns ett behov av att anordna godmanskap för en person alltid göras med utgångspunkt i vad som är bäst för den enskilde.

Enligt utredningen anordnas emellertid godmanskap inte sällan trots att den enskildes hjälpbehov skulle kunna tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Förutom att detta innebär ett onödigt ingrepp i den enskildes självbe- stämmande kan det också medföra att det blir svårare att rekrytera gode män till de personer som verkligen behöver en sådan ställföreträdare. Det är också relativt vanligt att den enskildes behov av en god man överhu- vudtaget inte ifrågasätts när det är han eller hon själv som har begärt att få en sådan ställföreträdare, eller om han eller hon har samtyckt till godman- skapet.

Enligt regeringens mening bör det i föräldrabalken tydliggöras att ett godmanskap ska anordnas endast om den enskilde inte kan antas få till- räcklig hjälp genom en mindre ingripande åtgärd. Syftet är främst att

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 tydliggöra de överväganden som ska göras redan enligt de hittillsvarande reglerna och motverka att det vidtas mer ingripande åtgärder än vad som är nödvändigt. Bland de åtgärder som bör övervägas finns de som nämns ovan, dvs. stöd som kan lämnas enligt reglerna om anhörigas behörighet att rättshandla i vissa fall, en framtidsfullmakt eller insatser inom social- tjänsten. Till skillnad från utredningen anser regeringen att vinsten av att uttryckligen nämna dessa åtgärder i lagtexten är begränsad. Det finns också en risk för att det skulle ta fokus från att en bedömning alltid ska göras i det enskilda fallet. En uppräkning av åtgärder skulle dessutom kunna bli styrande för tillämpningen på så sätt att beredskapen för att överväga även andra åtgärder än de nämnda skulle minska. En sådan uppräkning av åtgärder bör därför inte tas in i föräldrabalken.

Förslaget innebär att ett godmanskap ska anordnas om ett hjälpbehov konstateras och detta inte kan tillgodoses på något annat sätt. Förslaget bör därför inte, som några remissinstanser befarar, innebära att enskilda som är i behov av en god man i högre utsträckning än hittills kommer att stå utan ställföreträdare.

	7.2	Ökad möjlighet att få information och stöd från
		överförmyndaren

	Regeringens förslag
	I samband med att en ställföreträdare utses ska överförmyndaren lämna
	anpassad information till den enskilde. Information ska också finnas
	tillgänglig på kommunens webbplats.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invänd-
	ning mot det. Älvsbyns kommun anser att det i det fortsatta arbetet bör
	belysas vad som menas med tydlig och anpassad information och i vilken
	form som informationen ska lämnas. Länsstyrelsen i Norrbottens län och
	Länsstyrelsen i Dalarnas län framhåller att det är av vikt att informationen
	lämnas innan ett anordnande av ställföreträdarskap. Norrköpings kommun
	och Länsstyrelsen i Västra Götaland invänder att det är svårt att informera
	om vad ett ställföreträdarskap innebär innan uppdraget påbörjas samt att
	det saknas behov av en reglering om detta. Även Skövde kommun motsätter
	sig förslaget och framför att det är onödigt att författningsreglera skyldig-
	heten för överförmyndaren att lämna information samt att överför-
	myndarens roll som tillsynsmyndighet riskerar att påverkas av förslaget.
	Skälen för regeringens förslag
	Enligt utredningen varierar den enskildes möjligheter att få information
70	och stöd utifrån vilken kommun som han eller hon är bosatt i. Många kom-

muner har en väl fungerande överförmyndarverksamhet med hög tillgäng- lighet och kompetens att möta enskilda med olika slags problematik. I andra kommuner kan det i stället vara svårt att få tag på överförmyndaren eller förekomma att myndigheten inte lämnar information som är anpassad efter enskildas olika förutsättningar. Enligt utredningen förekommer det att den enskilde inte alls får någon information om t.ex. vad ställföreträdar- skapet innebär. Detta gäller även i fall där den enskilde har förmåga att ta till sig sådan information. Som utredningen framhåller har intresseför- eningarna en viktig roll när det kommer till att erbjuda information och stöd, men trots insatserna från dessa organisationer är det många som inte får den information och det stöd som de behöver för att kunna ta till vara sina intressen.

Överförmyndaren har ett ansvar att ge information och stöd till enskilda inom ramen för allmänna förvaltningsrättsliga regler om myndigheters serviceskyldighet. Skyldigheten innebär att överförmyndaren ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla, lämna sådan hjälp till enskilda att de kan ta till vara sina intressen och vara tillgänglig för kon- takter (6 och 7 §§ förvaltningslagen [2017:900]).

Enligt regeringens mening bör det vara så enkelt som möjligt för den enskilde att komma i kontakt med överförmyndaren. Det är därför angeläget att överförmyndaren beaktar att olika personer har varierad funktionsförmåga och anpassar kommunikationen och bemötandet där- efter, särskilt sett i ljuset av kraven på tillgänglig information till personer med funktionsnedsättning i Förenta nationernas konvention den 13 december 2006 om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (funktionsrättskonventionen) (artikel 4 punkt 1 h).

Även när överförmyndaren håller en hög nivå av service och tillgänglig- het är det långt ifrån alla enskilda som vänder sig dit. En del vill inte eller kan inte ta kontakt med överförmyndaren. Enligt utredningens under- sökningar har det återkommande förts fram att det finns en stor grupp enskilda som överförmyndaren aldrig kommer i kontakt med. Det är angeläget att alla enskilda, även de i denna grupp, så långt det är möjligt får allmän information i frågor om vad ställföreträdarskapet innebär, vad den enskilde kan förvänta sig av sin ställföreträdare och vilken roll över- förmyndaren har. Regeringen anser därför att det i föräldrabalken bör införas en skyldighet för överförmyndaren att lämna sådan allmän inform- ation till den enskilde. Eftersom det rör sig om just allmän information om vad som följer av det gällande regelverket bedömer regeringen, till skillnad mot vad Skövde kommun anför, att risken för att överförmyn- darens roll som tillsynsmyndighet påverkas negativt är mycket liten.

Bland remissinstanserna finns det olika uppfattning om när informa- tionen helst bör lämnas. Länsstyrelsen i Norrbottens län och Länsstyrelsen i Dalarnas län framför att informationen bör lämnas innan ett ställföre- trädarskap anordnas, medan Norrköpings kommun och Länsstyrelsen i Västra Götaland menar att det kan vara svårt att ge information om vad ett ställföreträdarskap innebär innan uppdraget påbörjas. Eftersom syftet med en reglering om att information ska lämnas är att alla enskilda ska få grundläggande kunskap om vad ett potentiellt ställföreträdaskap innebär och vilka roller som olika aktörer har, bör informationen enligt regeringens mening ges i ett så tidigt skede som möjligt och senast i samband med att den enskilde får en ställföreträdare. Inget hindrar dock att överförmynda-

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 ren ger kompletterande information till den enskilde i ett senare skede om det bedöms att ett sådant behov finns.

Den information som lämnas ska till både innehåll och form vara an- passad efter den enskildes förutsättningar. Detta kan innebära att informa- tionen ibland bör lämnas muntligt och ibland skriftligt. Någon närmare vägledning om vad kravet på anpassning till den enskildes förmåga innebär i det enskilda fallet, som Älvsbyns kommun efterfrågar, är svår att lämna. Det får överlåtas till tillämparna att göra den bedömningen.

Det är också viktigt att information om vad ett ställföreträdarskap i allmänhet innebär finns på kommunens webbplats, antingen genom att informationen anges där eller genom hänvisning till relevant information på webbplatsen hos den myndighet som bemyndigas på området, se avsnitt 5. Ett krav på att sådan information lämnas bör därför införas.

	7.3	Ökat hänsynstagande till huvudmannens vilja

	Regeringens förslag
	Det ska framgå av föräldrabalken att en förmyndare, god man eller
	förvaltare ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när
	uppdraget utförs.
	Huvudmannens medel ska i skälig omfattning även användas för hans
	eller hennes välbefinnande.
	Det ska tydliggöras att ett godmanskap ska upphöra om huvud-
	mannen inte längre samtycker till godmanskapet, om den enskildes
	tillstånd är sådant att samtycke kan lämnas.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invänd-
	ning mot dem. Några remissinstanser, däribland Sveriges Kommuner och
	Regioner och Klippans kommun, anser att förslagen inte tydliggör hur den
	enskildes förmodade vilja ska tolkas i de fall där han eller hon inte själv
	kan ge uttryck för den. Uppsala universitet och Göteborgs universitet
	(Juridiska institutionen) menar att förslagen inte når tillräckligt långt för
	att Sverige ska leva upp till kraven i funktionsrättskonventionen, eftersom
	ställföreträdarens egen bedömning av vad som är bäst för huvudmannen
	även fortsättningsvis kan komma att bli avgörande.
	Skälen för regeringens förslag
	Ställföreträdaren ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade
	inställning
	Utgångspunkten vid godmanskap är att huvudmannens samtycke krävs för
	de åtgärder som den gode mannen vidtar inom ramen för sitt uppdrag.
72	Samtycke krävs dock inte om huvudmannen är ur stånd att ge uttryck för

sin mening eller meningen av någon annan orsak inte kan hämtas in. Något uttryckligt samtycke krävs inte heller för åtgärder som gäller huvud- mannens dagliga hushållning. I de fallen anses det finnas samtycke till åtgärderna (11 kap. 5 § föräldrabalken). Vid förvaltarskap krävs inte huvud- mannens samtycke till åtgärder som förvaltaren vidtar inom ramen för sitt förordnande. Både vid godmanskap och förvaltarskap gäller dock att ställföre- trädaren i viktiga frågor ska höra huvudmannen och hans eller hennes make eller sambo, om det lämpligen kan ske (12 kap. 7 § andra stycket). I sammanhanget bör det nämnas att den som har anhörigbehörighet enligt 17 kap. 4 § ska handla i enlighet med den enskildes intressen och då beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning.

Även om godmanskap bygger på samtycke förekommer det enligt utredningen att en ställföreträdare inte tar tillräcklig hänsyn till huvud- mannens inställning eller anstränger sig för att ta reda på vad huvud- mannen vill. Av 12 kap. 3 § följer att en ställföreträdare alltid ska handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen. Det finns dock ingen be- stämmelse som tydligt säger att en ställföreträdare ska beakta huvud- mannens vilja eller inställning när uppdraget utförs. Av 11 kap. 5 § framgår att rättshandlingar som en god man företar för den enskildes räkning utan samtycke som huvudregel inte blir bindande för den enskilde. Paragrafen syftar dock främst till att ange ramarna för den gode mannens behörighet, inte till att vara ett handlingsdirektiv för honom eller henne.

Ett modernt och rättssäkert ställföreträdarskap med den enskildes bästa för ögonen bör alltid utövas med beaktande av hans eller hennes egen vilja. I funktionsrättskonventionen finns en allmän princip om individuellt självbestämmande och frihet att göra egna val. FN-kommittén för rättig- heter för personer med funktionsnedsättning har vid sin granskning av Sverige under våren 2024 bl.a. uttryckt oro över att åtgärder inte har vidtagits för att ersätta system med ställföreträdande beslutsfattande med mekanismer för stödjande beslutsfattande (CRPD/C/SWE/CO/2-3). Ett förtydligande om att ställföreträdare ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs är ett steg mot att ta ytterligare hänsyn till personers självbestämmande, vilja och önskemål. Det blir därigenom också tydligare att Sverige arbetar för att uppnå det nationella målet för funktionshinderpolitiken, som har funktionsrättskonventionen som utgångspunkt.

Mot denna bakgrund finns det därför skäl för att komplettera föräldra- balken med en bestämmelse som innebär att gode män och förvaltare även ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs. Även om regleringen bedöms få störst betydelse för gode män och förvaltare bör den också omfatta förmyndare i deras roll som förvaltare av omyndigas tillgångar och företrädare för dem i angelägenheter som rör tillgångarna (jfr 12 kap. 1 §).

Som några remissinstanser, däribland Sveriges Kommuner och Regioner och Klippans kommun, påpekar kan det ibland vara svårt eller omöjligt för den enskilde att ge uttryck för sin vilja och det kan vara svårt för ställföre- trädaren att förstå vad huvudmannen vill. Även med detta i åtanke bör det ankomma på ställföreträdaren att så långt som möjligt försöka sätta sig in i vilken den enskildes egen vilja eller inställning är.

En närliggande problematik består i att den enskildes vilja inte alltid är förenlig med hans eller hennes bästa. Den enskildes vilja bör därför inte

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 vara ensamt utslagsgivande, utan ställföreträdaren bör liksom hittills alltid handla på det sätt som vid en samlad bedömning bäst gagnar huvud- mannen.

Den enskildes medel ska i skälig omfattning användas för hans eller hennes välbefinnande

Den enskildes medel ska i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt (12 kap. 4 § föräldrabal- ken). Med nytta i övrigt avses bl.a. sådant som vård och rekreation (se prop. 1993/94:251 s. 212).

Enligt utredningen förekommer det att ställföreträdare ibland strävar efter att huvudmannen ska spara så mycket pengar som möjligt och inte vill använda huvudmannens medel till sådant som skulle främja huvud- mannens välbefinnande. Det är självfallet viktigt att en ställföreträdare vill säkerställa att den enskilde har en stabil ekonomisk situation. I ett gott liv bör det emellertid även finnas utrymme för sådant som inte är till omedel- bar ekonomisk nytta. Enligt regeringens mening är det viktigt att en ställföreträdare överväger vad som kan öka huvudmannens trivsel i livet och ibland lägger huvudmannens pengar på det, om det finns utrymme för det i hans eller hennes ekonomi. Mot bakgrund av den enskildes rätt till självbestämmande och frihet att göra egna val är det angeläget att den enskildes pengar inte mot hans eller hennes vilja läggs på hög, utan i skälig utsträckning spenderas som han eller hon vill. Det bör därför bli tydligare i lagstiftningen att den enskildes medel får användas för sådant som han eller hon kan ha glädje av och som ger mervärde i livet, även om det är fråga om sådant som inte i objektiv mening kan anses tillföra praktisk nytta för honom eller henne. Även om värdet av ett sådant självbestämmande möjligen inte går att mäta på samma sätt som uppehälle, utbildning och nytta i övrigt finns det enligt regeringens mening starka skäl för att den enskildes välbefinnande ska ha en plats bland de olika ändamål som hans eller hennes medel får användas för.

Ett godmanskap ska upphöra om den enskilde inte längre samtycker

Av 11 kap. 4 § första stycket föräldrabalken framgår att ett godmanskap enligt huvudregeln inte kan anordnas utan den enskildes samtycke och av

11kap. 19 § första stycket följer att godmanskapet ska upphöra om det inte längre behövs. I praktiken är det inte alltid självklart att ett godmanskap upphör om den enskilde tar tillbaka sitt samtycke. Enligt utredningen förekommer det t.ex. att den enskilde uttrycker sig i tal eller skrift på ett sätt som gör att överförmyndaren borde undersöka om samtycket kvarstår, men att detta inte sker. Godmanskapet får då stå kvar trots att det är osäkert om samtycke fortfarande finns.

Enligt regeringens uppfattning borde det redan av det hittillsvarande regelverket vara tydligt att ett godmanskap som bygger på samtycke ska upphöra om samtycket tas tillbaka. I rättspraxis har det också klargjorts att det i en sådan situation saknas laglig grund för godmanskapet (se rättsfallet RH 1990:67). Saken uttrycks emellertid inte särskilt tydligt i lagstiftningen. Denna otydlighet kan sannolikt vara en anledning till att tillämpningen skiftar.

Prop. 2025/26:92

Skälen för regeringens förslag

En ställföreträdare ska löpande informera huvudmannen

En god man eller förvaltare genomför ett stort antal rättshandlingar för sin huvudmans räkning, disponerar hans eller hennes pengar och agerar också på andra sätt för huvudmannens räkning. Ställföreträdarskapet innebär många gånger att den enskilde får minskat inflytande över sin ekonomi och sina personliga och rättsliga angelägenheter. Det är därför viktigt att de huvudmän som vill och kan har möjlighet att engagera sig i och kontrollera hur ställföreträdaren sköter sitt uppdrag. Detta kräver att huvudmannen har insyn i ställföreträdarens arbete. Att huvudmannen har insyn och infor- meras om sådant som rör honom eller henne ligger också i linje med funktionsrättskonventionens allmänna princip om fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället (artikel 3 c) och krav om att per- soner med funktionsnedsättning ska ha tillgång till det stöd de behöver för att utöva sin rättskapacitet (artikel 12.3).

Redan med den hittillsvarande regleringen har ställföreträdaren en viss skyldighet att involvera sin huvudman i uppdraget och ge honom eller henne information. En ställföreträdare ska enligt 12 kap. 3 § föräldra- balken alltid handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen och kan sägas ha en lojalitetsplikt gentemot honom eller henne. Denna lojalitets- plikt stärks genom förslaget i propositionen om att ställföreträdaren i sitt uppdrag ska beakta huvudmannens vilja eller förmodade inställning (se avsnitt 7.3). Vidare är gode män som huvudregel skyldiga att begära sin huvudmans samtycke till åtgärder som vidtas och både gode män och förvaltare ska i regel höra sina huvudmän i viktiga frågor (11 kap. 5 § och 12 kap. 7 § andra stycket). Detta kan sägas innebära en skyldighet att lämna huvudmannen sådan information som han eller hon behöver för att kunna ta ställning i frågan. Huvudmannen har dessutom rätt att få del av handlingar som finns hos överförmyndaren (16 kap. 7 §). De handlingar som förvaras där gäller dock oftast endast tidigare förvaltningsår. Hand- lingar och annan information som gäller det innevarande förvaltningsåret finns i stället typiskt sett hos ställföreträdaren.

För många ställföreträdare är det självklart att låta huvudmannen få insyn genom att exempelvis visa kontoutdrag, föra dialog om åtgärder som ska vidtas eller vidarebefordra relevant information. Enligt utredningen är det dock relativt vanligt att huvudmannen har mycket liten eller ingen insyn i ställföreträdarens verksamhet och i sina egna angelägenheter. Det förekommer att en huvudman inte har någon annan insyn i ställföreträdarens uppdrag än att han eller hon årligen får ett beslut från överförmyndaren om arvode till ställföreträdaren. Utredningen redogör för att detta är ett vanligt problem som lyfts fram av flera olika aktörer på området.

Mot denna bakgrund är det enligt regeringens mening tydligt att huvud- mannens möjligheter till insyn och information behöver förbättras genom en uttalad skyldighet för ställföreträdaren att hålla honom eller henne informerad. Denna skyldighet bör omfatta att löpande informera huvud- mannen om uppdraget, lämpligen i anslutning till de regelbundna kon- takter med honom eller henne som ställföreträdaren förväntas ha. Eftersom skyldigheten är en central del av ställföreträdarens uppdrag bör den anges i föräldrabalken.

I vissa fall kan det, som Skövde kommun påpekar, vara i strid med huvudmannens bästa att ge löpande information till honom eller henne. Det bör därför finnas ett utrymme för att vid särskilda skäl frångå informa- tionsskyldigheten. Så bör dock enbart kunna ske undantagsvis, exempelvis när huvudmannen saknar förmåga att ta till sig av informationen eller när han eller hon på något sätt skulle ta skada av det. Eftersom det kan röra sig om mycket skilda situationer är det inte möjligt att i lag närmare ange i vilka konkreta fall som undantaget bör kunna tillämpas, något som efter- frågas av några remissinstanser.

Det ligger på överförmyndaren att inom ramen för sin tillsyn kontrollera att en ställföreträdare efterlever sin informationsskyldighet. Ett sätt att göra det är att kräva att ställföreträdaren i den årsberättelse som ska lämnas till överförmyndaren enligt förslaget i avsnitt 10.3 redogör för om infor- mationsskyldigheten har uppfyllts och på vilket sätt. Om ställföreträdaren inte har lämnat information till huvudmannen bör ställföreträdaren vara skyldig att förklara varför och överförmyndaren kan då behöva vidta åtgärder för att säkerställa huvudmannens rätt till information.

Jönköpings kommun och Östersunds kommun efterfrågar en närmare beskrivning av vilka åtgärder som ska vidtas om en ställföreträdare brister i sin informationsskyldighet. I avsnitt 10.5 och 10.6 föreslås det att över- förmyndarna ska få ökade befogenheter i sin tillsyn, bl.a. genom en rätt att förelägga ställföreträdare att lämna upplysningar om sin verksamhet. Genom förslagen förtydligas även att överförmyndaren vid tillsynen ska se till att ställföreträdaren utövar sitt uppdrag i enlighet med huvud- mannens bästa. Vilken eller vilka konkreta åtgärder som kan komma i fråga om en ställföreträdare brister i sin informationsskyldighet, trots påpekanden från överförmyndaren, bör vara upp till överförmyndaren att avgöra i samband med sin tillsyn. Ytterst kan en ställföreträdare som missköter sin informationsskyldighet behöva bytas ut.

Gotlands kommun invänder att förslaget riskerar att försvåra rekryte- ringen av ställföreträdare. Som redogörs för ovan gäller redan en skyldig- het för ställföreträdaren att involvera och ge information till huvudmannen om uppdraget. Att kravet nu utökas i det aktuella avseendet bör enligt regeringens mening inte innebära en alltför stor ökad arbetsbörda för ställföreträdaren. Risken för att förslaget medför att det blir svårare att rekrytera ställföreträdare bör därför inte överdrivas.

Förordnade förmyndare bör ha motsvarande informationsskyldighet i förhållande till barn

Flera grundläggande bestämmelser som avser ställföreträdares skyldig- heter gäller inte bara för gode män och förvaltare utan även för förmyn- dare. Detta gäller exempelvis bestämmelsen i 12 kap. 3 § föräldrabalken om att handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen. En förmyndare är vidare skyldig att höra ett barn som har fyllt 16 år i viktiga frågor, om det lämpligen kan ske, på samma sätt som en god man eller förvaltare är skyldig att höra sin huvudman (12 kap. 7 §). I praktiken liknar de uppgifter som en förordnad förmyndare har i stor utsträckning de uppgifter som en god man eller förvaltare har. Det framstår som naturligt och väl förenligt med barnets bästa att den förordnade förmyndaren löpande informerar om åtgärder som vidtas inom uppdraget, när barnet har uppnått viss ålder och

Prop. 2025/26:92

Utredningens förslag och bedömning	Prop. 2025/26:92
Utredningens förslag och bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen
eller har ingen invändning mot dem. Solna tingsrätt motsätter sig förslaget
och invänder att behovet av insyn väger tungt och att de anförda skälen
inte motiverar en inskränkning i anhörigas insynsrätt. Av samma skäl är
även Riksföreningen JAG tveksam till förslaget. Skövde kommun anser att
reglerna om rätt att ta del av handlingar i 16 kap. 7 § föräldrabalken bör
avskaffas helt, eller att den enskilde i vart fall bör få vetorätt mot
utlämnande av handlingar. Även Borgholms kommun menar att reglerna
bör avskaffas helt. Södertälje kommun anser att kravet på särskilda skäl
behöver förtydligas.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Skyddet bör stärkas för känsliga uppgifter om den enskilde hos
överförmyndaren
I överförmyndarens akt finns handlingar som gäller den enskildes ekono-
miska och personliga förhållanden, såsom årsräkningar och andra redovis-
ningshandlingar, läkarintyg och socialutredningar. Det kan alltså finnas
mycket integritetskänsliga uppgifter i akten. Den enskilde och hans eller
hennes make eller sambo och närmaste släktingar har rätt att ta del av de
handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överför-
myndaren (16 kap. 7 § föräldrabalken). Enligt förarbetena omfattar be-
greppet närmaste släktingar barn, föräldrar och syskon men kretsen kan
också sträckas ut vidare (prop. 1987/88:124 s. 175). Personkretsen är den-
samma i ärenden som gäller god man för ensamkommande barn (12 §
lagen om god man för ensamkommande barn). Denna reglering innebär att
den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar har full insyn i de
handlingar om den enskilde som finns i överförmyndarens akt, även de
som omfattas av sekretess.
Enligt offentlighetsprincipen ska en handling så långt som möjligt vara
offentlig. Ett av de viktigaste skälen bakom principen är att den möjliggör
en kritisk granskning av myndigheters verksamhet. Undantag från offent-
lighet följer bl.a. av sekretessbestämmelser som avser att skydda integri-
tetskänsliga uppgifter om enskilda. Hos överförmyndaren gäller en pre-
sumtion för sekretess när det gäller uppgifter om den enskildes ekono-
miska och personliga förhållanden (32 kap. 4 § offentlighets- och sekre-
tesslagen). Den enskilde har dock en möjlighet att helt eller delvis efterge
sekretessen enligt den allmänna bestämmelsen i 12 kap. 2 § offentlighets-
och sekretesslagen. Föräldrabalkens särreglering för make, sambo och
närmaste släktingar innebär alltså ett undantag från offentlighets- och
sekretesslagens regler till skydd för enskildas integritet. En följd av undan-
taget är att anhöriga har större insyn i uppgifter som finns hos överför-
myndaren än i domstolsärenden som gäller godmanskap och förvaltarskap,
trots att de sekretessregler som gäller i domstol annars typiskt sett innebär
ett större mått av öppenhet (jfr 36 kap. 1 § första stycket 3–5 offentlighets-
och sekretesslagen).	79
	79

Prop. 2025/26:92	Enligt regeringens mening bör det övervägas om skyddet för uppgifter
	om den enskilde som finns hos överförmyndaren ska stärkas även i
	förhållande till hans eller hennes make, sambo och nära släktingar. Det är
	inte ovanligt att det finns starka intressemotsättningar mellan den enskilde
	och en anhörig. Utredningen pekar på att det finns exempel på att känsliga
	uppgifter om den enskilde har lämnats ut till anhöriga i dessa situationer,
	i strid med hans eller hennes intressen. Ibland kan ett utlämnande av en
	handling innebära en konkret risk för den enskilde, exempelvis om han
	eller hon lever under hedersförtryck och en familjemedlem får tillgång till
	uppgifter i en socialutredning. Enligt utredningen förekommer det också
	att personer i behov av en god man avstår från att ansöka om godmanskap
	på grund av rädsla för att känsliga uppgifter kan lämnas ut till anhöriga.
	Mot denna bakgrund anser regeringen att skyddet för den enskildes
	personliga integritet behöver stärkas och att skälen för detta väger tyngre
	än det behov av insyn för anhöriga som bl.a. Solna tingsrätt pekar på.
	Rätten för den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar att ta
	del av handlingar som rör ställföreträdarskapet som finns hos överför-
	myndaren bör därför begränsas.
	När det gäller hur begränsningen av rätten till insyn för anhöriga ska
	utformas finns ett antal alternativ att överväga. Ett sådant, som Skövde
	kommun och Borgholms kommun lyfter fram, är att helt ta bort den sär-
	reglering i förhållande till anhöriga som 16 kap. 7 § föräldrabalken inne-
	bär. En sådan ordning skulle få till följd att en presumtion för sekretess
	gäller för uppgifter om den enskilde, även i förhållanden till maken eller
	sambon och de närmaste släktingarna. Detta skulle försvåra för de många
	anhöriga som, i enlighet med den enskildes intressen, är aktiva när det
	kommer till uppföljningen av hur ställföreträdaren sköter sitt uppdrag.
	Enligt utredningen är det ofta anhöriga som upptäcker och larmar om
	missförhållanden i ställföreträdares arbete. Att helt ta bort särregleringen
	är därför att ta saken för långt.
	En annan möjlighet är att låta de regler som gäller i domstol och som
	innebär en presumtion för offentlighet gälla hos överförmyndaren och då
	även i förhållande till den enskildes make eller sambo och nära släktingar.
	Detta skulle dock innebära ett svagare skydd för uppgifter om den enskilde
	i förhållande till personer som inte är hans eller hennes make, sambo eller
	närmaste släktingar, vilket kan få konsekvenser som inte är önskvärda.
	Lösningen framstår därför inte som lämplig. En tredje möjlighet är att låta
	handlingar som gäller ställföreträdarens redovisning vara tillgängliga för
	den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar men att låta
	övriga handlingar omfattas av sekretess. Utredningen pekar dock på att
	även redovisningen kan innehålla uppgifter som är känsliga och som det
	inte är lämpligt att anhöriga tar del av samtidigt som det ibland är motiverat
	att anhöriga har insyn i sådana handlingar som inte hör till redovisningen.
	Inte heller den lösningen framstår därför som lämplig.
	I likhet med utredningen anser regeringen att en rimlig avvägning är att
	maken eller sambon och de närmaste släktingarna som utgångspunkt ska
	ha rätt att ta del av handlingar hos överförmyndaren, men att det införs en
	möjlighet att neka den anhörige att ta del av en handling, om det med
	hänsyn till den enskildes intresse finns särskilda skäl mot att handlingen
	lämnas ut. I författningskommentaren beskrivs hur regleringen är avsedd
80	att tillämpas (se avsnitt 15.1).

Den enskildes anhöriga bör inte få ökad rätt till insyn i uppdraget	Prop. 2025/26:92
Det är vanligt att den enskildes anhöriga är angelägna om att ha insyn i
den enskildes ekonomi eller andra förhållanden som rör honom eller hen-
ne. Många gånger är detta befogat. En anhörig med insyn i ställföreträda-
rens uppdrag kan ofta hjälpa till vid kommunikationen mellan den enskilde
och ställföreträdaren. Ofta är det en anhörig som hjälper den enskilde att
förstå information som kommer från ställföreträdaren och som hjälper
ställföreträdaren att förstå vad den enskilde vill. Frågan är därför om det
vore lämpligt att ge den enskildes anhöriga en lagstadgad rätt till ökad
insyn. Utredningen bedömer att så inte är fallet.
Redan med det hittillsvarande regelverket har anhöriga möjlighet till
insyn i ställföreträdarens verksamhet. Ställföreträdaren är skyldig att höra
den enskildes make eller sambo i viktiga frågor, om det är lämpligt
(12 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken). Maken, sambon och de närm-
aste släktingarna har också rätt att ta del av de handlingar hos över-
förmyndaren som rör ställföreträdarskapet (16 kap. 7 §, se vidare ovan).
Vidare innebär ställföreträdarens skyldighet enligt 12 kap. 3 § att alltid
handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde att ställföreträdaren i
många situationer bör ge en anhörig insyn i verksamheten, om detta
bedöms vara det bästa för den enskilde. Hänsynen till den enskildes bästa
innebär emellertid också att det i vissa situationer kan vara motiverat att
inte låta en anhörig få insyn.
Det finns ett antal risker med att ge anhöriga ökad insyn i ställföreträ-
darens verksamhet. Utredningen för fram att det förekommer att anhöriga
månar om sina egna intressen snarare än den enskildes. Det förekommer
enligt utredningen också att den enskilde inte vill att den anhörige ska ha
någon insyn. En stärkt rätt till insyn för de anhöriga kan därför vara pro-
blematisk i förhållande till den enskildes rätt till sin personliga integritet.
Det finns vidare fall när anhörigas insyn kan vara direkt skadlig för den
enskilde, exempelvis om han eller hon har utsatts för våld i en nära rela-
tion. En ytterligare omständighet att beakta är att ställföreträdarens upp-
drag kan bli alltför betungande om anhöriga i större utsträckning än hittills
måste ges insyn i verksamheten. Mot den bakgrunden bedömer regeringen
därför att det inte är lämpligt att öka den lagstadgade rätten till insyn för
anhöriga.

7.6	Sekretess i ärenden enligt lagen om
	framtidsfullmakter

Regeringens förslag
Uppgifter om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i
ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter ska omfattas av sekretess hos
överförmyndaren, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde lider skada eller men.

Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.		81

Prop. 2025/26:92	Remissinstanserna
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.
	Skälen för regeringens förslag
	Hos överförmyndaren gäller sekretess om en enskilds personliga eller eko-
	nomiska förhållanden i ärenden enligt föräldrabalken och lagen om god
	man för ensamkommande barn. Utredningen uppmärksammar att även
	uppgifter i ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter kan behöva omfat-
	tas av sekretess. Någon sekretessbestämmelse som omfattar dessa ärenden
	hos överförmyndaren finns inte. Överförmyndaren har vissa ansvars-
	områden enligt lagen, bl.a. att pröva om en framtidsfullmakt helt eller
	delvis inte längre ska få brukas av en fullmaktshavare som när uppdraget
	fullgörs har gjort sig skyldig till missbruk eller allvarlig försummelse eller
	annars visat sig vara oförmögen att ta till vara fullmaktsgivarens intressen
	(26 § lagen om framtidsfullmakter). Det kan ur integritetssynpunkt före-
	komma mycket känsliga uppgifter i ärenden enligt lagen. En framtids-
	fullmakt träder i kraft när fullmaktsgivaren på grund av sjukdom, psykisk
	störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande varaktigt
	och i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om de angelägenheter
	som fullmakten avser (se 1 och 9 §§ lagen om framtidsfullmakter). I ett
	ärende enligt lagen kan det därför bl.a. finnas känsliga uppgifter om
	fullmaktsgivarens hälsa. Behovet av sekretess för dessa uppgifter väger
	enligt regeringen tyngre än intresset av insyn. Uppgifterna är vidare av
	samma karaktär som de som redan omfattas av sekretess enligt 32 kap. 4 §
	offentlighets- och sekretesslagen. Samma regler om sekretess bör enligt
	regeringens uppfattning därför gälla i dessa ärenden som i de ärenden
	överförmyndaren handlägger enligt föräldrabalken och lagen om god man
	för ensamkommande barn. Sekretess bör därmed gälla hos överförmyn-
	daren i ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter för en uppgift om en
	enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart
	att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.

	8	Ställföreträdarskapet
	8.1	Tydligare ramar för ställföreträdarens uppdrag

	Regeringens förslag
	Uppdraget som god man eller förvaltare ska avse att inom ramen för
	förordnandet se till att huvudmannens intressen i ekonomiska eller
	personliga angelägenheter tas om hand. I ställföreträdarens uppdrag ska
	ingå att bevaka huvudmannens rätt i de angelägenheter som uppdraget
	omfattar.

	Utredningens förslag
82	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invänd- ning mot det. Riksdagens ombudsmän är inte övertygad om att det finns tillräckligt starka skäl för att ändra de uttryck som används för att avgränsa ställföreträdarens uppdrag. Några remissinstanser, däribland Lunds uni- versitet och Stockholms kommun, kritiserar förslaget och anför bl.a. att det enligt deras uppfattning finns en risk för att uttrycken ges en vidare innebörd än de hittillsvarande. De ifrågasätter om förslaget kommer att göra innebörden av regleringen tydligare. Flera remissinstanser betonar vikten av tydlighet.

Skälen för regeringens förslag

En god mans eller förvaltares uppdrag ska enligt den hittillsvarande regleringen bestå i att bevaka huvudmannens rätt, förvalta hans eller hennes egendom eller sörja för hans eller hennes person (11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken). Uppdraget kan omfatta att ha hand om alla dessa delar eller enbart en eller två av delarna. Enligt utredningen är det ofta osäkert vad en ställföreträdare får eller inte får göra inom ramen för sin behörighet. Uppdragen att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person kan uppfattas som oklara och språkbruket som omodernt.

Ofta är det uppdraget att sörja för person som är svårt att förstå. Uttrycket sörja för person kan enligt utredningen uppfattas som mer långtgående än vad som är avsett och det finns en utbredd, men felaktig, uppfattning att ställföreträdaren ska ta en direkt del i den dagliga omsorgen om huvudmannen. Även de båda andra uttrycken framstår emellertid som problematiska. Förvalta egendom kan kritiseras för att det språkligt inte täcker alla uppgifter som kan bli aktuella på det ekonomiska planet, exempelvis att ingå avtal, ansöka om bidrag eller förhandla om en avbetalningsplan. Bevaka rätt kan hävdas vara något som främst är ett inslag i de två andra delarna. En tydligare beskrivning av uppdraget skulle vara till fördel för både huvudmannen och ställföreträdaren, men också för anhöriga, boendepersonal, socialnämnder och andra som kommer i kontakt med gode män och förvaltare.

En modern förebild för regleringen finns i lagen om framtidsfullmakter. Där används uttrycket ekonomiska och personliga angelägenheter för att ange ramarna för vad en framtidsfullmakt får omfatta. Fullmaktshavaren ska bevaka fullmaktsgivarens rätt i de angelägenheter som framtids- fullmakten avser (se 2 § lagen om framtidsfullmakter). Enligt förarbetena ger ekonomiska och personliga angelägenheter en tydlig bild av vad som kan ingå i framtidsfullmaktshavarens uppdrag och uttrycket avser att omfatta samma förhållanden som kan omfattas av ett ställföreträdarskap enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken (se prop. 2016/17:30 s. 28–29). Även när det gäller anhörigbehörighet används uttrycket ekonomiska angelägenheter (17 kap. 1 § föräldrabalken). Instituten framtidsfullmakt och anhörigbehörighet är avsedda att vara alternativ till godmanskap och förvaltarskap. Det skulle därför finnas betydande fördelar med en likalydande terminologi.

Som några remissinstanser påpekar är dock inte heller uttrycket ekono- miska och personliga angelägenheter helt oproblematiskt. Det går exempel- vis inte att dra en skarp gräns mellan vad som är en ekonomisk angelä-

Prop. 2025/26:92

Skälen för regeringens förslag

Ett ställföreträdaruppdrag kan omfatta att vidta en rad åtgärder av olika karaktär för huvudmannens räkning och uppdragen skiljer sig mycket från varandra. Enligt utredningen tar ställföreträdare ibland sig an uppdrag utan att ha en tydlig uppfattning om vad som ingår i det enskilda uppdraget och vad de förväntas göra för att hjälpa huvudmannen. Att ett uppdrag ibland blir svårare och mer tidskrävande än vad ställföreträdaren hade förväntat sig tas av utredningen upp som en anledning till att det är svårt att rekrytera ställföreträdare. Utredningen lyfter även fram att överförmyndaren ibland utser en ställföreträdare som inte har den kompetens eller erfarenhet som uppdraget kräver, även om ställföreträdaren på ett generellt plan kan sägas vara lämplig för ställföreträdaruppdrag.

Det är angeläget att den som tar sig an ett ställföreträdaruppdrag har en tydlig uppfattning om vad som ingår i just det individuella uppdraget. Inte minst är detta viktigt för att han eller hon ska ha en möjlighet att tacka nej till ett uppdrag som av ett eller annat skäl inte passar honom eller henne. Som några remissinstanser påpekar kan det visserligen ibland vara svårt för överförmyndaren att i förväg ge en tydlig och heltäckande beskrivning av vilka uppgifter som kan komma att ingå i ett enskilt uppdrag. Upp- gifterna kan dessutom komma att förändras över tid. Överförmyndaren får dock anses vara väl skickad att göra den typen av bedömningar. Ett stöd för både överförmyndaren och ställföreträdaren kommer dessutom att finnas i det informationsmaterial som tas fram av den myndighet som bemyndigas på området, se vidare avsnitt 5.

Det finns enligt regeringens mening stora fördelar med att överför- myndaren gör en bedömning av vad som förväntas ingå i uppdraget och delar med sig av den informationen till den tilltänkta ställföreträdaren. Sådan information bör ges utifrån det som inför förordnandet är känt i det enskilda ärendet. Det kan handla om både allmän information om vad ett uppdrag som ställföreträdare innebär och specifik information om förut- sättningarna i det enskilda uppdraget. Några bindande instruktioner från överförmyndaren bör däremot inte lämnas. Till skillnad mot vad Sveriges Kommuner och Regioner och Växjö kommun befarar bedömer regeringen att överförmyndarna kommer att kunna upprätthålla den gränsdragningen. Ett exempel då tydlig information innan förordnandet är särskilt viktig är då en ny ställföreträdare kan ställas inför att han eller hon behöver vidta åtgärder för att säkra huvudmannens rätt till ersättning från en tidigare ställföreträdare.

Kravet på att information av detta slag ska lämnas är inte bara till fördel för ställföreträdaren. När informationen lämnas skapas också ett bra till- fälle för överförmyndaren att i dialog med den tilltänkta ställföreträdaren bedöma om han eller hon är lämplig för det individuella uppdraget. Regeringen anser mot denna bakgrund att det i föräldrabalken bör anges att överförmyndaren före ett förordnande ska informera den tilltänkta ställ- företrädaren om vad uppdraget förväntas innebära.

Det bör dokumenteras vilken information som ges till ställföreträdaren. Inte minst kan sådan dokumentation vara viktig för överförmyndarens tillsyn. Dokumentationen kan också ha ett värde om huvudmannen eller hans eller hennes närstående behöver bilda sig en uppfattning om vad som ingår i ställföreträdarens uppdrag.

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 Motsvarande krav på information och dokumentation bör införas även avseende förordnade förmyndare.

	8.3	Utbildning för ställföreträdare

	Regeringens förslag
	Gode män enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken eller lagen om ensamkom-
	mande barn och förvaltare ska inom tre månader från dagen för för-
	ordnandet genomföra en introduktionsutbildning för uppdraget. Över-
	förmyndaren ska ansvara för att introduktionsutbildningen genomförs.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
	meddela föreskrifter om lämplighetsprövning, om utbildning och om
	undantag från utbildningskravet.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Utredning-
	ens förslag omfattar inte gode män enligt lagen om god man för ensam-
	kommande barn. Vidare föreslår utredningen att introduktionsutbild-
	ningen ska genomföras innan en ställföreträdare förordnas men att över-
	förmyndaren eller rätten ska kunna medge att introduktionsutbildningen
	genomförs vid ett senare tillfälle, dock inte senare än tre månader från
	dagen för förordnandet.
	Remissinstanserna
	De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invänd-
	ning mot dem. Några remissinstanser, däribland Östersunds kommun,
	Helsingborgs kommun och Länsstyrelsen i Dalarnas län, efterfrågar
	förtydliganden om konsekvenserna av utebliven utbildning och om hur
	redan förordnade ställföreträdare ska hanteras. Umeå kommun, som
	visserligen tillstyrker förslagen, är tveksam till att tvinga ställföreträdare
	att genomgå en introduktionsutbildning. Göteborgs universitet (Juridiska
	institutionen), som i övrigt tillstyrker förslagen, avstyrker att överför-
	myndaren ska ansvara för att ställföreträdarna genomgår utbildningen.
	Södertälje kommun avstyrker förslagen och menar att det måste bli tyd-
	ligare hur utbildningskravet ska tillämpas. Rädda barnen och Länsstyrel-
	sen i Värmlands län menar att kravet på genomförd utbildning även bör
	omfatta gode män för ensamkommande barn.
	Skälen för regeringens förslag
	En introduktionsutbildning och en fördjupad utbildning bör tas fram
	nationellt
	Den som utses till god man eller förvaltare ska vara en rättrådig, erfaren
	och i övrigt lämplig person. Innan någon förordnas som god man eller
	förvaltare ska hans eller hennes lämplighet kontrolleras i den utsträckning
	som behövs (11 kap. 12 § föräldrabalken). Förutom att vara allmänt lämp-
86	lig ska ställföreträdaren också bedömas vara lämplig för det aktuella upp-

draget. Hur omfattande lämplighetskontrollen ska vara avgörs från fall till fall, bl.a. med beaktande av vilken kännedom överförmyndaren har om personen sedan tidigare.

För att de som har en god man eller förvaltare ska få den hjälp de behöver är det nödvändigt att deras ställföreträdare har goda kunskaper om vad upp- draget som ställföreträdare innebär och hur de kan utföra uppdraget på bästa sätt. Överförmyndaren ansvarar enligt 19 kap. 18 § för att gode män och förvaltare erbjuds den utbildning som behövs. Någon skyldighet för ställföreträdare att genomgå den utbildning som erbjuds finns dock inte.

Skyldigheten att erbjuda utbildning infördes 2015 för att öka ställföre- trädares generella kompetens. Enligt förarbetena bör utbildningsinsatserna omfatta introduktion för nya ställföreträdare så att de får de grundläggande kunskaper som krävs för uppdraget, bl.a. avseende innehållet i relevant lagstiftning, hur räkenskaper ska föras och hur en årsräkning ska utformas, liksom annan praktisk information. Skyldigheten att erbjuda utbildning bör enligt förarbetena också omfatta viss påbyggnadsutbildning som ger ställföreträdaren möjlighet att skaffa sig djupare kunskaper inom ett speciellt område (prop. 2013/14:225 s. 49–50).

Även om överförmyndaren alltså har en skyldighet att erbjuda ställ- företrädarna utbildning är det enligt utredningen långt ifrån alla som får den utbildning de behöver. Vissa överförmyndare erbjuder utbildning av hög kvalitet medan utbildningen på andra håll är bristfällig. Enligt utred- ningen får bristerna till följd att ställföreträdarnas kunskapsnivå varierar beroende på vilken kommun som de har uppdrag i och att nivån ibland är för låg, vilket riskerar att gå ut över de enskilda. Som utredningen föreslår och flera remissinstanser tillstyrker bör det därför tas fram en intro- duktionsutbildning på nationell nivå för alla ställföreträdare. En sådan introduktionsutbildning skulle öka kunskapsnivån i hela landet och ge ställföreträdarna bättre förutsättningar att utföra sina uppdrag, vilket i sin tur kan leda till ökad trygghet och säkerhet för huvudmännen. En intro- duktionsutbildning av hög kvalitet kan dessutom minska arbetsbelast- ningen för överförmyndarna och förbättra deras möjligheter att rekrytera nya ställföreträdare. I likhet med utredningen bedömer regeringen också att en introduktionsutbildning som tas fram nationellt leder till effektivitets- vinster jämfört med när utbildningar tas fram på lokal nivå i varje över- förmyndarverksamhet för sig. Sammantaget kan en nationell introduk- tionsutbildning för alla ställföreträdare få stora positiva effekter. Det är därför angeläget att en sådan tas fram.

Att ta fram en introduktionsutbildning av hög kvalitet för ställföreträdare bör i likhet med vad utredningen föreslår vara en statlig angelägenhet som den centrala myndigheten på ställföreträdarområdet ansvarar för (jfr avsnitt 5). För att säkra hög kvalitet och ta tillvara den kompetens som finns på området bör utbildningen tas fram efter samråd med kommunerna samt med berörda myndigheter och intresseorganisationer. Introduktions- utbildningen bör omfatta grundläggande kunskaper för utförandet av ställföreträdaruppdraget. Detta innefattar bl.a. kunskaper om ställföre- trädarens roll och ansvar, uppdragets ramar, vanliga förvaltningsåtgärder och i vilka fall huvudmannens eller överförmyndarens samtycke krävs. Utbildningen bör även omfatta de skyldigheter som ställföreträdaren har gentemot huvudmannen, bl.a. sådana skyldigheter som tas upp i avsnitt 7.3 och den informationsskyldighet som föreslås i avsnitt 7.4. Även kunskaper

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 om hur räkenskaper ska föras och hur redovisningen ska göras bör ingå i utbildningen. Det är också angeläget att utbildningen omfattar frågor om relationen till huvudmannen och hur huvudmän med olika typer av problematik bör involveras och bemötas. Utbildningen bör även omfatta frågor av praktisk natur, exempelvis hur ett uppdrag inleds och avslutas och vilka åtgärder som kan behöva vidtas för huvudmannens räkning i olika typfall.

Utöver introduktionsutbildningen är det många ställföreträdaruppdrag som kräver fördjupad utbildning. Det kan exempelvis handla om att ställ- företrädaren behöver lära sig mer om en viss förvaltningsåtgärd eller om hur man bäst hjälper huvudmän med demens, kognitiva funktionsned- sättningar eller missbruk. Även när det gäller möjligheterna till fördjupad utbildning ser det enligt utredningen olika ut i landet. Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att redan befintliga utbildningar till- gängliggörs och att det tas fram fördjupade utbildningar på områden där sådana saknas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyn- digas att meddela föreskrifter om introduktionsutbildningen och den för- djupade utbildningen samt om undantag från krav på utbildning. Det- samma gäller för den lämplighetsprövning som överförmyndaren ska göra.

Introduktionsutbildningen ska vara obligatorisk

Regeringen anser att det är angeläget att alla ställföreträdare genomför en introduktionsutbildning. Detta gäller särskilt nya ställföreträdare, men även erfarna gode män och förvaltare kan i vissa fall sakna grundläggande kunskaper om vad deras uppdrag innebär. En relevant fråga som lyfts av utredningen är dock om en obligatorisk utbildning skulle kunna göra rekryteringen av ställföreträdare svårare. Enligt regeringens bedömning är det dock knappast troligt att ett krav på att genomföra t.ex. en webbaserad introduktionsutbildning, som är lättillgänglig och som går att återkomma till, avskräcker den som vill ta sig an det viktiga uppdraget som god man eller förvaltare. Ställföreträdare och intresseföreningar har enligt utred- ningen tvärtom lyft fram att bättre introduktion och tydligare krav kan göra att fler lämpliga och kvalificerade personer intresserar sig för ställföre- trädaruppdraget. Dessutom har många framhållit att en fördel med en obligatorisk introduktionsutbildning är att personer som inte är lämpliga för uppdraget sållas bort. Regeringen anser mot denna bakgrund, trots de invändningar som förs fram av några remissinstanser, att introduktions- utbildningen ska vara obligatorisk. Som Rädda barnen och Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår bör utbildningskravet inte enbart omfatta gode män enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken utan även gode män för ensam- kommande barn. Sådana uppdrag ställer nämligen särskilda krav på den gode mannen.

Utredningen anser att utbildningen i regel bör genomföras före för- ordnandet, för att säkerställa att en ställföreträdare har nödvändiga kunskaper när han eller hon går in i sitt uppdrag. Även om det finns goda skäl för en sådan reglering, finns det en risk för att ett krav på utbildning före förordnandet leder till att den enskilde i fler fall står utan en ställ- företrädare under en lång tid i avvaktan på att den tilltänkta ställföre- trädaren genomför utbildningen. Det kan finnas flera legitima skäl till att

utbildningen inte hinns med före förordnandet. Så kan exempelvis vara Prop. 2025/26:92 fallet om utbildningstillfällen har ställts in eller om den tilltänkta ställföre-

trädaren blir sjuk eller får förhinder av någon annan orsak. Utredningens förslag om en möjlighet för överförmyndaren att i det enskilda fallet medge att utbildningen genomförs senare om det finns särskilda skäl för det, kan av dessa skäl i praktiken komma att bli en huvudregel snarare än ett undantag. Regeringen anser därför att en bättre och mer lättillämpad ordning är att uppställa ett krav på att introduktionsutbildningen genom- förs senast inom tre månader från dagen för förordnandet.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att skyldigheten att genomgå introduktionsutbildning är så central att den bör författnings- regleras. Eftersom ansvaret för att ställföreträdare erbjuds utbildning redan vilar på överförmyndaren, anser regeringen, till skillnad från Göteborgs universitet, att det är naturligt att även ansvaret för att en ställföreträdare faktiskt genomgår utbildningen läggs på överförmyndaren. Det bör förtydligas, vilket Södertälje kommun efterfrågar, att det ansvar som staten får genom förslaget är att ta fram utbildningar och tillgängliggöra dessa (se ovan). Ytterst är det, liksom hittills, överförmyndarens ansvar att se till att de ställföreträdare som förordnas är lämpliga och har de kvalifikationer som uppdraget kräver.

Ett antal remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Dalarnas län och Helsingborgs kommun, efterfrågar förtydliganden kring konsekvenserna av utebliven utbildning och hur redan förordnade ställföreträdare ska hanteras. Om en ställföreträdare utan giltigt skäl låter bli att genomgå den obligatoriska introduktionsutbildningen, trots uppmaningar från överför- myndaren, blir det ytterst en fråga för överförmyndaren att hantera inom ramen för sin tillsyn. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet får överförmyndaren bedöma vilka åtgärder som kan aktualiseras. Frågan om hur utbildningskravet ska gälla för redan förordnade ställföreträdare behandlas i avsnitt 13.

Lagrådet anser att lagtexten bör hänvisa till den nya 11 kap. 4 b § i stället för till 11 kap. 4 §. Regeringen konstaterar dock att 11 kap. 4 § även fortsättningsvis innehåller de grundläggande bestämmelserna om bl.a. förutsättningarna för anordnandet av godmanskapet medan den nya paragrafen enbart reglerar vem som beslutar i frågan. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag i denna del.

8.4Anställda ställföreträdare

Regeringens förslag

Den som på grund av sin anställning åtar sig uppdrag som god man eller förvaltare ska få förordnas som sådan ställföreträdare om det finns särskilda skäl.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Utred-

ningen föreslår att en anställd ställföreträdare endast ska få förordnas om

Prop. 2025/26:92

det är nödvändigt på grund av uppdragets svårighetsgrad eller om det annars finns särskilda skäl med hänsyn till den enskildes intressen. Utredningen föreslår också en särskild lagregel om att en sådan ställ- företrädare ska kunna förordnas interimistiskt.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invänd- ning mot det. Några remissinstanser, däribland Sveriges Kommuner och Regioner, Växjö kommun, Älvsbyns kommun och Klippans kommun, anser att enbart skäl kopplade till behovet av en ställföreträdare bör kunna beaktas för att förordna en anställd ställföreträdare. Flera av länsstyrel- serna, däribland Länsstyrelsen Skåne, Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Dalarnas län, anför att det måste klargöras hur inkomna handlingar ska hanteras hos kommunala förvaltarenheter, så att skyddet för enskilda säkerställs. Riksföreningen JAG och Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare anser att förslaget lämnar alltför stort handlings- utrymme åt kommunerna att bestämma när anställda ställföreträdare ska förordnas. Föreningen Sveriges Överförmyndare och Jönköpings kommun framhåller tvärtom att det bör lämnas ett stort utrymme åt kommunerna att själva avgöra vad som utgör särskilda skäl i ett ärende. Skövde kommun framför liknande synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

Anställda ställföreträdare behövs i vissa fall

Systemet med gode män och förvaltare bygger på människors ideella engagemang, dvs. att det finns personer som på sin fritid och mot en relativt låg ersättning ställer upp med att ta hand om en annan persons ekonomiska och personliga angelägenheter. Det här ideella engagemanget är enligt regeringens mening en styrka för samhället och viktigt att bevara.

Bland de som behöver en god man eller förvaltare finns det dock per- soner med ett stort hjälpbehov som får vänta länge på att en ställföreträdare förordnas. Det förekommer även att överförmyndaren inte alls kan hitta en lämplig ställföreträdare för den som behöver hjälp. Även om den enskilde i dessa fall ofta har andra hjälp- och stödinsatser från det allmänna kan bristen på den samlade intressebevakning som ett ställföreträdarskap innebär medföra stora problem. Exempelvis kan den enskilde stå utan någon som ser till att hans eller hennes räkningar blir betalda, ansöker om de insatser som han eller hon har behov av eller följer upp att beslutade insatser fungerar som förväntat. Sedan några år tillbaka finns det ett antal privata företag som tillhandahåller ställföreträdare. För att möta behovet av ställföreträdare i komplicerade ärenden har även vissa kommuner inrättat en så kallad förvaltarenhet. Justitieombudsmannen har i olika sammanhang uppmärksammat att kommunala förvaltarenheter kan fylla en funktion när det hos en överförmyndare råder brist på ställföreträdare som är beredda att åta sig nya och särskilt krävande uppdrag (se JO:s beslut den 20 december 2023 i dnr 7680-2022 och 30 april 2025 i dnr 581-2024 samt protokoll från inspektion 25–27 april 2023 i dnr 2868-2023).

Enligt utredningen är det särskilt svårt för överförmyndare att rekrytera lämpliga ställföreträdare i omfattande och komplicerade ärenden. Så kan

exempelvis vara fallet i ärenden där den enskilde lider av en psykiatrisk Prop. 2025/26:92 problematik, har grava funktionsnedsättningar eller ett svårt missbruk. Det

kan också handla om ärenden där den enskilde har stora samarbets- svårigheter eller är våldsam. I vissa fall är det svårt att hitta en lämplig ställföreträdare när den enskildes anhöriga är hotfulla eller utåtagerande. Utredningen redogör för att mycket tyder på att antalet omfattande och komplicerade ärenden har ökat och fortsätter att göra det, och att det därför i praktiken har skett en viss nödvändig professionalisering för att alla som är i behov av en god man eller förvaltare ska få den hjälp de behöver.

Det finns flera skäl för att införa en särskild lagregel om när anställda ställföreträdare ska få förordnas. Det starkaste är att det enligt utredningen finns olika uppfattning bland kommunerna om huruvida ställföreträdare som är anställda i förvaltarenheter eller privata företag överhuvudtaget får förordnas inom ramen för föräldrabalkens regler, vilket leder till en brist på enhetlighet över landet. En lagregel som tydliggör att detta är möjligt skulle göra det lättare att hitta ställföreträdare till de som behöver det, oavsett var i landet den enskilde bor. Samtidigt är den här typen av ställföreträdarskap så professionaliserade att de skiljer sig avsevärt från traditionella ställföreträdarskap, som bygger på ett ideellt engagemang. Avsaknaden av en reglering kan på sikt leda till att ställföreträdaruppdrag ges till anställda ställföreträdare i sådan utsträckning att det ideella inslaget går förlorat. En reglering bör därför enligt regeringens mening införas.

När anställda ställföreträdare ska få förordnas

För många huvudmän är det värdefullt att den gode mannen eller för- valtaren är en lekman med ett ideellt uppdrag. För att värna det ideella inslaget finns det därför anledning att vara något återhållsam när det gäller i vilka fall det ska vara möjligt att förordna en anställd ställföreträdare. Det bör alltså enligt regeringens mening inte vara helt fritt för överför- myndaren att välja att en anställd ställföreträdare ska förordnas, något som bl.a. Skövde kommun förespråkar. Det är dock viktigt att regleringen inte blir för stelbent eller onödigt restriktiv.

Utredningen föreslår att en anställd ställföreträdare endast ska få för- ordnas om det är nödvändigt på grund av uppdragets svårighetsgrad eller om det annars finns särskilda skäl med hänsyn till den enskildes intressen. Som utredningen redogör för kan det finnas flera olika skäl till att det ibland är svårt att rekrytera en lämplig ställföreträdare. Även om det sannolikt är vanligast att anställda ställföreträdare förordnas i de mest omfattande och komplicerade ärendena kan det förekomma att det är svårt att hitta en lämplig ställföreträdare också av andra orsaker.

Några remissinstanser, däribland Sveriges Kommuner och Regioner och Växjö kommun, menar att skäl som att den enskilde har stor skuldsättning eller inte behärskar svenska inte bör medföra att en anställd ställföreträdare förordnas. Om ett sådant skäl är anledningen till att det i det enskilda ärendet är svårt att hitta en ställföreträdare och ett förordnande dröjer, bör det dock enligt regeringens mening inte vara uteslutet att förordna en anställd ställföreträdare. Huvudsyftet med möjligheten att förordna en anställd ställföreträdare är att se till att en enskild inte ska behöva vänta på att få sitt hjälpbehov tillgodosett endast på grund av avsaknaden av en

ställföreträdare.

Prop. 2025/26:92

Enligt regeringens mening riskerar utredningens förslag att leda till en något för restriktiv tillämpning av möjligheten att förordna en anställd ställföreträdare. Förslagets uppdelning mellan skäl som gör det nödvändigt på grund av uppdragets svårighetsgrad och särskilda skäl kopplade till den enskildes intressen framstår också som onödigt komplicerad. Enligt regeringens mening bör förutsättningen för att förordna en anställd ställföreträdare vara att det finns särskilda skäl för det.

Liksom vid förordnande av en god man eller förvaltare i andra fall grundar sig ställföreträdarskapet i dessa fall på den enskildes hjälpbehov enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken. Som Föreningen Sveriges Över- förmyndare och Jönköpings kommun anför bör det ankomma på över- förmyndaren att i det enskilda fallet avgöra om det finns särskilda skäl. Regleringen bör omfatta samtliga ställföreträdare som åtar sig uppdrag på grund av sin anställning, även den som åtar sig ett uppdrag som god man för ensamkommande barn.

Några remissinstanser invänder mot förslaget och anser att det finns en risk för att möjligheten att förordna anställda ställföreträdare överutnyttjas av överförmyndarna så att det ideella inslaget minskar. Enligt regeringens bedömning bör denna risk inte överdrivas. Även med regeringens förslag är det ideella engagemanget grunden för systemet med gode män och förvaltare. Möjligheten att anlita en anställd ställföreträdare kan dock bli ett viktigt komplement för uppdrag där det av någon anledning gått lång tid utan att överförmyndaren har funnit en ställföreträdare för uppdraget.

Anställda ställföreträdare i brådskande situationer

I ett brådskande ärende där den enskilde har ett omedelbart behov av hjälp skulle det kunna vara motiverat att förordna en anställd ställföreträdare, trots att det på sikt är både lämpligt och möjligt för huvudmannen att få en ställföreträdare som inte är anställd. I de fall ett slutligt beslut om god- manskap eller förvaltarskap inte kan meddelas omedelbart får ett ställföre- trädarskap anordnas interimistiskt, dvs. för tiden till dess att ärendet avgörs slutligt. Ett sådant beslut får endast fattas om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes person eller egendom (11 kap. 18 § första stycket föräldrabalken). I likhet med vad som gäller i övrigt vid anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller förvaltarskap bör en anställd ställ- företrädare kunna förordnas under den interimistiska perioden, under förutsättning att det finns skäl för en sådan ställföreträdare enligt vad som sägs ovan. Överförmyndaren bör dock ha handlingsutrymme att förordna en annan ställföreträdare i samband med det slutliga beslutet, som kan vara antingen en anställd eller en ideell ställföreträdare. Att en anställd ställföreträdare kan förordnas interimistiskt följer av 11 kap. 18 § och behöver inte, som utredningen föreslår, förtydligas ytterligare i lagen.

De anställda ställföreträdarnas uppdrag

En person som får ett uppdrag som ställföreträdare på grund av sin an- ställning är bunden av samma regler som andra ställföreträdare. Detta innebär bl.a. att uppdraget är personligt och att ställföreträdaren har en lojali- tetsplikt gentemot sin huvudman. Det är alltså inte personens arbetsgivare som får uppdraget som ställföreträdare, oavsett om arbetsgivaren är ett

privat företag eller en kommunal förvaltarenhet. Inte heller har arbets- Prop. 2025/26:92 givaren möjlighet att styra hur ställföreträdaren utför sitt uppdrag inom

ramen för sitt förordnande.

Överförmyndaren ska precis som i andra fall se till att den som förordnas som ställföreträdare är lämplig och tillräckligt kvalificerad, inte bara för ställföreträdaruppdrag i allmänhet utan även för det individuella upp- draget. På samma sätt som överförmyndaren är skyldig att granska andra ställföreträdares verksamhet ska överförmyndaren granska hur en anställd ställföreträdare sköter sitt uppdrag. Som några av länsstyrelserna lyfter omfattar den sekretess som gäller för uppgifter hos överförmyndaren enligt 32 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen inte uppgifter som hanteras på en annan kommunal förvaltning. En kommun som väljer att inrätta en särskild förvaltarenhet har därför ett stort ansvar att vara nog- grann med hanteringen av känsliga uppgifter så att de inte hanteras på ett sätt som gör att sekretesskyddet bryts när det kan vara till skada för den enskilde. Eftersom uppdraget som ställföreträdare är personligt även för en person som är anställd på en kommunal förvaltarenhet – och alltså inte utförs inom ramen för myndighetens verksamhet – kan han eller hon emellertid hantera uppgifter på samma sätt som en annan ställföreträdare, utan att de anses finnas hos förvaltarenheten.

8.5När en ställföreträdare vill avsluta sitt uppdrag

Regeringens förslag

När en god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken eller en förvaltare begär sitt entledigande ska överförmyndaren förordna en ny ställföre- trädare så snart som möjligt, om ställföreträdarskapet ska fortsätta.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invänd- ning mot det. Skövde kommun motsätter sig förslaget och invänder att det redan finns ett allmänt skyndsamhetskrav i förvaltningslagen. Mjölby kommun och Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare anser att kravet på att en ställföreträdares dödsbo ska upprätta en sluträkning bör tas bort.

Skälen för regeringens förslag
När ställföreträdaren vill avsluta uppdraget ska överförmyndaren agera
En ställföreträdare som begär att få avsluta sitt uppdrag är som huvudregel
skyldig att ha kvar uppdraget till dess att en ny ställföreträdare har utsetts,
om ställföreträdarskapet ska fortsätta. Sedan 2015 finns en lagstadgad
möjlighet för ställföreträdare att avsluta sina uppdrag innan en ny ställföre-
trädare har utsetts (se prop. 2013/14:225). Detta kräver att ställföreträda-
ren har skälig orsak att entledigas och att ställföreträdaren vänder sig till	93
	93

Prop. 2025/26:92 domstol med sin begäran om entledigande (11 kap. 19 a § första stycket och 19 b § föräldrabalken). Trots denna möjlighet är det enligt utredningen vanligt att en ställföreträdare får vänta länge innan han eller hon entledi- gas, ibland upp emot ett år. Det förefaller inte vara vanligt att ställföre- trädare vänder sig till domstol med en begäran om entledigande, bl.a. eftersom de många gånger inte känner till att möjligheten finns.

Enligt regeringens mening är det angeläget att en ställföreträdare kan avsluta sitt uppdrag inom en rimlig tid. Det gäller inte minst eftersom uppdraget typiskt sett har en ideell karaktär med relativt begränsad ersättning. Att det ibland tar lång tid att lämna ett uppdrag medverkar sannolikt till att det är svårt att rekrytera ställföreträdare och det är tydligt att problemet bidrar till en negativ bild av uppdraget som god man och förvaltare. Det är inte heller till huvudmannens bästa att ha en ställföre- trädare som har begärt att få lämna sitt uppdrag, men som är tvungen att stanna kvar. Å andra sidan är det angeläget att en huvudman som är i behov av en god man eller förvaltare inte ställs utan en sådan ställföreträdare utan goda skäl för det. Den avvägning mellan huvudmannens och ställföre- trädarens intressen som kommer till uttryck i den hittillsvarande regle- ringen är därför rimlig. Det finns dock anledning att överväga hur det kan säkerställas att en ställföreträdare som begär sitt entledigande byts ut så snart som möjligt.

Som Skövde kommun påpekar finns det ett allmänt krav på skyndsamhet vid handläggning av ärenden i 9 § förvaltningslagen. Trots detta finns det enligt regeringens mening skäl för en särskild reglering i föräldrabalken som tydliggör att det inte får gå för lång tid innan en ställföreträdare som har begärt sitt entledigande ersätts. Inte minst understryker en sådan regel att överförmyndaren ska vidta åtgärder för att hitta en ny ställföreträdare och, om det behövs, överväga att ge uppdraget till en anställd ställföre- trädare (se avsnitt 8.4). I likhet med utredningen bedömer regeringen att en regel om att ställföreträdaren ska entledigas senast efter en viss tid skulle kunna uppfattas som att det är godtagbart att ställföreträdaren kvarstår under den tiden. Det är därför lämpligare med en bestämmelse som förtydligar att en ställföreträdare ska utses så snart som möjligt.

Dödsboets ansvar vid ställföreträdarens död

Om en ställföreträdare dör ska hans eller hennes dödsbo ansvara för att sluträkning ges in och för att andra åtgärder vid förvaltningens slut vidtas (14 kap. 24 § första stycket föräldrabalken). Dödsboet kan också behöva ge in en årsräkning. Sedan 2015 gäller vissa lättnader i dödsbons skyldig- het att redovisa en avliden ställföreträdares uppdrag på så sätt att överför- myndaren under vissa förhållanden får befria dödsboet från skyldigheten att lämna sluträkning eller årsräkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form (se prop. 2013/14:225). Dödsbon kan också få ersättning för utgifter för att anlita hjälp (14 kap. 25 §). Enligt utredningen upplevs skyldigheten, även med dessa förändringar, ofta som betungande av de efterlevande. Att de på detta sätt får ta över ställföreträdarens skyldigheter bidrar vidare till att uppdraget som god man eller förvaltare uppfattas som omodernt och har framhållits som ett skäl till att det kan vara svårt att rekrytera ställföreträdare. Ett par remissinstanser anser också att kravet på sluträkning bör slopas.

Som utredningen beskriver skulle en möjlig lösning vara att införa en Prop. 2025/26:92 regel som möjliggör för ett dödsbo att i stället för att lämna in sluträkning

eller årsräkning lämna in de handlingar och upplysningar som överför- myndaren behöver vid granskningen. En risk med en sådan möjlighet är dock att överförmyndaren inte får det underlag som behövs för att kunna göra en fullgod granskning av den avlidne ställföreträdarens verksamhet. Detta talar för att behålla kravet på sluträkning. Dessutom har de ovan nämnda lättnaderna för dödsbon ännu enbart gällt en relativt kort tid. I likhet med utredningen anser regeringen därför att kravet tills vidare inte bör tas bort. Regeringen avser dock att följa frågan noggrant.

9	En ökad beslutanderätt för
	överförmyndaren

Regeringens förslag
En fråga om att anordna ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldra-
balken ska som utgångspunkt prövas av överförmyndaren. Detsamma
ska gälla en fråga om att ett sådant godmanskap ska ändras eller
upphöra. Om den enskilde, hans eller hennes förmyndare, make eller
sambo eller närmaste släktingar eller en framtidsfullmaktshavare
motsätter sig att ett godmanskap anordnas, ändras respektive upphör,
ska överförmyndaren överlämna ärendet till tingsrätten för prövning.
Detsamma ska gälla om överförmyndaren bedömer att ett godmanskap
inte ska anordnas, ändras eller upphöra. I ärenden där överförmyndaren
är behörig att besluta om att godmanskap ska anordnas eller ändras ska
myndigheten få besluta interimistiskt i frågorna och vara skyldig att i
vissa fall inhämta läkarintyg och annan likvärdig utredning om den
enskildes hälsotillstånd. Överförmyndarens beslut ska kunna över-
klagas till tingsrätten.
	Rätten ska alltid vara behörig att som första instans pröva en fråga
om att anordna eller ändra godmanskap som uppkommer i ett ärende
om förvaltarskap.

Utredningens förslag
Utredningen förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utred-
ningen lämnar inget förslag om att rätten ska vara behörig att pröva en
fråga om att anordna eller ändra ett godmanskap som uppkommer i ett
ärende om förvaltarskap.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invänd-
ning mot dem. Bland dem kan nämnas Domstolsverket, Hovrätten för
Västra Sverige, Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Halmstads tingsrätt,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges Kommuner och Regioner, Öster-
sunds kommun, Lidingö kommun och Gotlands kommun. Några remiss-		95

Prop. 2025/26:92

instanser, däribland Örebro tingsrätt, Solna tingsrätt, Södertörns tingsrätt och Föreningen Sveriges Överförmyndare, tillstyrker förslagen men anser att det krävs förtydliganden bl.a. om i vilka fall ett överlämnande från överförmyndaren till domstol ska ske. Bland andra Svea hovrätt, Malmö tingsrätt och Skövde kommun anser att frågan om hur många instanser ett beslut kan överklagas till behöver övervägas närmare. Länsstyrelsen i Östergötlands län och Länsstyrelsen Skåne tillstyrker förslagen under förutsättning att överförmyndarnämnd blir den obligatoriska organisa- tionsformen.

Några remissinstanser invänder mot förslagen. Riksdagens ombudsmän och Jönköpings kommun anser inte att det finns stöd i utredningen för att det är lämpligt att anförtro överförmyndaren beslutanderätt i de aktuella ärendena om godmanskap. Riksförbundet JAG ifrågasätter om överför- myndarna har den kompetens som krävs och anser att förslagen skulle leda till minskad rättssäkerhet. Uppsala universitet befarar att förslagen kan leda till att personer som behöver en god man inte får det.

Skälen för regeringens förslag

Allmän domstol och överförmyndaren kan sägas ha en delad besluts- kompetens när det kommer till frågor om ställföreträdarskap. Det är dom- stolen som beslutar i ärenden om att anordna godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken och förvaltarskap. Det är också domstolen som, på förslag från överförmyndaren, förordnar en lämplig ställföreträdare i dessa fall. Överförmyndaren beslutar bl.a. själv om att förordna en god man enligt 11 kap. 1–3 §§ och enligt lagen om god man för ensamkommande barn. Det är också överförmyndaren som prövar om omfattningen av ett sådant godmanskap bör ändras (11 kap. 23 § fjärde stycket). Överför- myndaren får i vissa brådskande fall interimistiskt förordna en god man eller förvaltare även i de fall beslutanderätten ligger på domstolen (11 kap. 18 § andra stycket). Redan med den hittillsvarande regleringen medverkar överförmyndaren aktivt i flertalet ärenden om godmanskap enligt 11 kap. 4 § och förvaltarskap som handläggs och beslutas av domstolarna. Över- förmyndaren har bl.a. en skyldighet att ge in yttranden och annan utredning till tingsrätten och lämnar i regel förslag på en lämplig ställföre- trädare. Vidare beslutar överförmyndaren om arvode till ställföreträdare och samtycke till vissa förvaltningsåtgärder.

Frågan om vem som ska besluta om godmanskap och förvaltarskap har varit föremål för överväganden vid flera tillfällen, men någon ändring har inte genomförts (se bl.a. prop. 1993/94:251 s. 151–159 och prop. 2010/11:119 s. 65–68). Utredningen föreslår att överförmyndaren ges behörighet att själv anordna, ändra och upphäva godmanskap enligt 11 kap. 4 § i otvistiga fall.

Det har under en längre tid bedrivits ett arbete med att renodla dom- stolarnas dömande verksamhet i möjligaste mån. Vissa frågor är sådana att de typiskt sett bör handläggas i domstol. Det gäller särskilt rättskipning men även t.ex. frågor som kräver bevisupptagning eller är av särskilt stor betydelse för den enskildes rättsliga status. En del av de ärenden som handläggs av domstol som första instans är dock varken tvistiga eller inrymmer motstående intressen. I sådana ärenden saknas typiskt sett behov av muntlig handläggning eller bevisupptagning. I dessa ärenden

ska domstolen i allmänhet inte heller göra någon kvalificerad rättslig bedömning. Sådana ärenden bör därför flyttas från domstol till för- valtningsmyndighet, under förutsättning att myndigheten har tillräcklig kompetens att handlägga ärendetypen (se bl.a. prop. 2010/11:119 s. 37 och prop. 2024/25:135 s. 77).

De allra flesta av remissinstanserna delar utredningens bedömning att överförmyndaren kan besluta i otvistiga ärenden om godmanskap. Några remissinstanser anser emellertid att det av rättssäkerhetsskäl fortsatt bör krävas en domstolsprövning i alla ärenden om godmanskap. Reglerna i 11 kap. 4 § innebär dock att det saknas möjlighet att anordna godmanskap mot den enskildes vilja. Det krävs att den enskilde samtycker till godman- skapet, om inte hans eller hennes tillstånd hindrar att samtycke hämtas in. Som utredningen lyfter fram saknas det i allmänhet behov av att göra några kvalificerade juridiska bedömningar i dessa ärenden. Det är framför allt tingsnotarier och notariemeriterade beredningsjurister som handlägger ärenden om anordnande av godmanskap. Domstolens prövning koncentre- ras till om de rättsliga förutsättningarna för godmanskap är uppfyllda och till att förordna en god man som är lämplig för uppdraget. I allmänhet är det inte motiverat att hålla ett muntligt sammanträde och det finns sällan behov av bevisning. När den enskilde inte har lämnat sitt samtycke ska det finnas ett läkarintyg eller annan likvärdig utredning som styrker personens hjälpbehov. I de fallen blir det i regel inte heller fråga om bevisvärdering i egentlig mening eller någon kvalificerad juridisk bedömning. Av dessa skäl anser regeringen sammantaget att det i allmänhet inte krävs någon domstols- prövning i ärenden om att anordna godmanskap. Denna bedömning gäller även beträffande ärenden om ändring och upphörande av godmanskap.

Annorlunda förhåller det sig när den enskilde eller någon nära anhörig till honom eller henne som kan initiera ett ärende om godmanskap motsätter sig att ett godmanskap anordnas, ändras eller upphör. I en sådan situation talar hänsynen till den enskildes rättssäkerhet starkare för att förutsättningarna för ett godmanskap bör få en domstolsprövning. Det kan krävas både bevisvärdering och muntlig förhandling, och det kan finnas intressemotsättningar i ärendet. Sådana ärenden bör därför även fortsätt- ningsvis prövas i tingsrätten som första instans. Detsamma gäller om det är överförmyndaren som i ett ärende bedömer att ett godmanskap inte bör anordnas, ändras eller upphöra.

De remissinstanser som invänder mot förslaget lyfter framför allt fram att det kan ifrågasättas om överförmyndaren har den kompetens som krävs för att prövningen i ärenden om godmanskap ska vara rättssäker. Det är också oro för bristande kompetens hos överförmyndaren som varit utslags- givande när regeringen tidigare har bedömt att prövningen bör ligga kvar

idomstol (se t.ex. prop. 2010/11:119 s. 65–68). När överförmyndaren 2015 fick ett utökat ansvar att bistå domstolen med utredningen i ställ- företrädarskapsärenden uttalade regeringen att det kunde ses som ett led i den nödvändiga kompetenshöjningen för att överförmyndaren på sikt ska kunna fatta beslut i vissa godmanskapsärenden (prop. 2013/14:225 s. 18).

Som utredningen framhåller har det på senare år vidtagits flera åtgärder för att höja kompetensen i överförmyndarverksamheterna. Bland annat in- fördes 2009 en skyldighet för länsstyrelsen att se till att utbildningen av överförmyndare, nämndemän och ersättare är tillfredsställande (19 kap. 17 § andra stycket). Överförmyndarnas uppgift att förordna god man för

Prop. 2025/26:92

Prop. 2025/26:92 ensamkommande barn har enligt utredningen fallit väl ut och kompetens- nivån i verksamheterna tycks ha höjts i samband med den höga belast- ningen runt 2015. Vidare har länsstyrelsernas tillsyn på området förbättrats och blivit mer enhetlig. Bland annat har länsstyrelserna på regeringens uppdrag tagit fram nationella riktlinjer för överförmyndare, vilket bidragit till ökad enhetlighet och samsyn i tillsynen. Regeringen bedömer samman- taget att överförmyndarna numera har den kompetens som krävs för att prövningen i första instans av ärenden om godmanskap som utgångspunkt ska kunna göras av överförmyndaren. De förslag som regeringen lämnar i propositionen kommer att bidra till att kompetensen höjs ännu mer. Vidare anser regeringen, till skillnad från Länsstyrelsen i Östergötlands län och Länsstyrelsen Skåne, att en överföring av arbetsuppgifter från tingsrätten till överförmyndaren inte förutsätter att överförmyndarnämnd blir den obligatoriska organisationsformen för överförmyndarverksamheten. Som framgår av avsnitt 10.8 innebär inte nämndformen i sig nödvändigtvis att handläggningen blir mer rättssäker.

Ärenden om att förvaltarskap ska anordnas, ändras eller upphöra bör även fortsättningsvis prövas i domstol i första instans. Detsamma gäller ärenden om entledigande av en ställföreträdare som begär att få lämna uppdraget innan en ny god man eller förvaltare har utsetts. När det gäller förmynderskap för barn föreslås inte heller några ändringar.

Regeringens förslag innebär alltså att överförmyndaren – i stället för tingsrätten – som utgångspunkt ska pröva ärenden om att godmanskap ska anordnas, ändras eller upphöra. Om den enskilde eller någon av de närstående som har möjlighet att initiera ett ärende om godmanskap motsätter sig detta bör överförmyndaren överlämna ärendet till tingsrätten för prövning. Detsamma bör gälla om överförmyndaren bedömer att ett godmanskap inte ska anordnas, ändras eller upphöra. Överförmyndaren bör även få fatta interimistiska beslut i de ärenden där myndigheten har beslutanderätt. Detta innebär att handläggningen av ärenden om godmanskap enligt 11 kap. 4 § alltid kommer att inledas hos överför- myndaren. Som bl.a. Örebro tingsrätt tar upp bör tingsrätten dock även fortsättningsvis vara behörig att som första instans pröva en fråga om att anordna eller ändra ett godmanskap som uppkommer i ett ärende om förvaltarskap. Tingsrätten bör alltså inte överlämna ett sådant ärende till överförmyndaren.

Flera remissinstanser efterfrågar förtydliganden om när en fråga ska anses tvistig och därmed ska överlämnas till tingsrätten för prövning. Regeringen återkommer till den frågan i författningskommentaren.

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, efterfrågar förtydliganden om hur många instanser som ett beslut ska kunna överklagas till. Regeringen föreslår inga särskilda regler om överklagande för överförmyndarens beslut i frågor om godmanskap. Det innebär att de överklagas till tings- rätten på samma sätt som andra beslut som myndigheten meddelar enligt föräldrabalken. Tingsrättens beslut i ett överklagat ärende kan överklagas till hovrätten som sista instans (se 20 kap. 12 §). Ett ärende som har inletts hos överförmyndaren och sedan överlämnats till tingsrätten för vidare handläggning, dvs. utan att överförmyndaren har avgjort ärendet i sak, kan överklagas på samma sätt som andra ärenden där tingsrätten beslutar som första instans.

Prop. 2025/26:92

100

förslaget om en obligatorisk introduktionsutbildning och menar att ett sådant krav på förtroendevalda vore systemfrämmande och ett omotiverat ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Samma remissinstanser avstyrker också förslaget om ett krav på lämplighet och invänder bl.a. att ett sådant lagkrav kan komma i konflikt både med den fria nomineringsrätten och det kommunalrättsliga överprövningssystemet. Även Stockholms kommun ifrågasätter förslaget om introduktionsutbildning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Kompetens hos överförmyndare, nämndledamöter och ersättare

Överförmyndarverksamheten är i hög grad författningsreglerad och avser till övervägande del myndighetsutövning mot enskilda. Uppgifterna krä- ver kunskap om bl.a. förvaltningsrätt och civilrätt. Huvudmännen är ofta människor som befinner sig i mycket utsatta situationer och som inte själva kan hantera sina angelägenheter eller bevaka sina intressen.

Det finns inget formellt krav på att överförmyndare, ledamöter i över- förmyndarnämnder eller ersättare för sådana ledamöter ska ha några särskilda kvalifikationer. Men vissa grundläggande krav ställs ändå upp. Det krävs således att de är folkbokförda i den aktuella kommunen och har rösträtt vid val till kommunfullmäktige. Den som är i konkurs eller har en förvaltare får inte ha ett sådant uppdrag (19 kap. 8 § första stycket föräldrabalken). Om det senare visar sig att en överförmyndare, nämndleda- mot eller ersättare inte är lämplig för sitt uppdrag, kan han eller hon entledigas av tingsrätten efter anmälan från länsstyrelsen (19 kap. 9 §). En tjänsteman som får i uppdrag att fatta beslut på överförmyndarens eller nämndens vägnar ska ha den kompetens som behövs (19 kap. 14 § första stycket).

I syfte att förbättra de förtroendevaldas kompetens infördes 2009 ett krav på att länsstyrelserna ska se till att utbildningen av överförmyndare, ledamöter i överförmyndarnämnder och ersättare är tillfredsställande (19 kap. 17 § andra stycket). Enligt förarbetena bör länsstyrelserna vid den årliga inspektionen informera sig om vilka utbildningsinsatser som görs för de förtroendevalda. Syftet med bestämmelsen är att länsstyrelserna ska förvissa sig om att de personer som utför uppdragen har nödvändig kompetens (se prop. 2007/08:150 s. 72).

Utredningen överväger om ytterligare kompetenskrav eller liknande bör införas för att höja kvaliteten i verksamheten. En första fråga som uppkommer i det sammanhanget är om det bör krävas att överförmyndare, nämndledamöter och ersättare, var för sig eller tillsammans, ska ha viss särskild kompetens. Som utredningen konstaterar talar dock flera skäl mot ett sådant formellt kompetenskrav. För det första finns det principiella in- vändningar mot att kretsen personer som kan väljas till ett politiskt förtroendeuppdrag inskränks, eftersom det svenska demokratiska systemet bygger på fri valbarhet till sådana uppdrag. För det andra skulle ett formellt kompetenskrav bli svårt att genomföra i praktiken på grund av utmaningen att hitta tillräckligt många förtroendevalda med sådan särskild kompetens. Till detta kommer att flertalet överförmyndarverksamheter bärs upp av pro- fessionella tjänstemannaorganisationer. Det framstår därmed som viktigare att säkerställa en hög kompetensnivå inom organisationen som helhet än hos en enskild förtroendevald. Regeringen bedömer därför att ett särskilt kompetenskrav varken är lämpligt eller praktiskt genomförbart.

I stället för ett kompetenskrav föreslår utredningen, med stöd från Riks- förbundet FUB och Föreningen Sveriges Överförmyndare, att ett tydligare lämplighetskrav tas in i föräldrabalken. Ett sådant krav skulle kunna ta sikte på att den som väljs som överförmyndare, ledamot i en överförmyn- darnämnd eller ersättare är lämplig för ett sådant uppdrag.

Regeringen instämmer i att det är viktigt att de personer som ska ansvara för överförmyndarverksamheten är lämpliga för uppdraget och uppfyller grundläggande krav på omdöme, erfarenhet och redbarhet. Flera remiss- instanser, däribland Sveriges Kommuner och Regioner, är dock kritiska till utredningens förslag i den här delen och anför bl.a. att ett uttryckligt krav i lagtext skulle komma i konflikt med den fria nomineringsrätten. Detta är en grundläggande princip i det svenska valsystemet och innebär bl.a. att det är de folkvalda som ansvarar för att utse företrädare inom kommunens politiska organisation. Därmed får det också förutsättas att det är de folkvalda som bäst kan avgöra frågor om lämplighet i det enskilda fallet. Ett sådant lämplighetskrav saknas dessutom för andra politiskt tillsatta kommunala nämnder. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det inte bör tydliggöras i lagstiftningen att den som utses som ledamot i en över- förmyndarnämnd eller ersättare ska vara lämplig för uppdraget.

En tredje fråga att överväga är om överförmyndare, ledamöter i över- förmyndarnämnder och ersättare bör genomgå en obligatorisk introduk- tionsutbildning inför sina uppdrag. Enligt utredningen tar många förtro- endevalda personer del av introduktionsutbildningar och fortbildningar som tillhandahålls av Sveriges Kommuner och Regioner, Föreningen Sveriges Överförmyndare och andra aktörer, men det är inte alla förtroen- devalda som genomgår en sådan utbildning. För att säkerställa en grund- läggande kompetensnivå hos de förtroendevalda i landets alla överför- myndarverksamheter föreslår därför utredningen en obligatorisk introduk- tion till uppdraget. Utredningen framhåller även att det sedan 2015 är obligatoriskt för vissa nämndemän i domstol, som också är förtroende- valda, att genomgå både introduktionsutbildning och repetitionsutbild- ning.

Flera remissinstanser, däribland Sveriges Kommuner och Regioner, motsätter sig starkt ett krav på att de förtroendevalda ska genomgå en introduktion. Sveriges Kommuner och Regioner invänder att en sådan ordning inte utgör en motiverad inskränkning av det kommunala själv- styret, och att den dessutom innebär ett indirekt hinder mot valbarhet. Regeringen delar denna bedömning. Det bör vara upp till varje kommun att avgöra vilken typ av introduktion eller utbildning som ska erbjudas i respektive verksamhet. Dessutom ställs det inte krav på obligatorisk utbildning inom andra politiskt tillsatta nämnder för att en förtroendevald ska få utöva sitt uppdrag, och det saknas skäl att särbehandla överför- myndare i detta avseende. Det utbildningskrav som ställs på nämndemän som tjänstgör i domstol innebär en kortare utbildning inom domstolens verksamhet där nämndemännen tjänstgör, och alltså inte inom den kom- munala verksamheten som är fallet för överförmyndare. I motsats till utredningen anser regeringen därför att det inte bör införas ett lagkrav på att överförmyndare, nämndledamöter och ersättare ska genomgå en intro- duktionsutbildning inför uppdraget. Vikten av att överförmyndarna är lämpliga för uppdraget och att de har den kompetens som krävs ska dock framhållas. Kommunerna har ett stort ansvar att säkerställa att så är fallet.

Prop. 2025/26:92

101

10.3	Delegering av beslutanderätt	Prop. 2025/26:92

Regeringens förslag
Det ska finnas en generell möjlighet för en överförmyndarnämnd att dele-
gera beslutanderätt i brådskande fall. Nämnden ska få uppdra åt ordför-
anden eller en annan ledamot att besluta på nämndens vägnar i ärenden
som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. En
överförmyndare ska få uppdra åt en kommunal tjänsteman med den
kompetens som behövs att avgöra sådana ärenden på överförmyndarens
vägnar.
Ett beslut som fattats på delegation ska anmälas vid nämndens nästa
sammanträde respektive till överförmyndaren så snart det kan ske.

Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Eftersom utredningen föreslår att överförmyndarnämnd ska vara den
obligatoriska organisationsformen lämnar utredningen inget förslag som
rör överförmyndarens möjlighet till delegation.
Remissinstanserna
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.
Skälen för regeringens förslag
Möjligheterna till delegering på överförmyndarområdet
Reglerna på överförmyndarområdet bygger på att det är överförmyndaren,
eller överförmyndarnämnden kollektivt, som beslutar och som har ett
ansvar för verksamheten. I 19 kap. 14 § föräldrabalken finns det bestäm-
melser om möjligheten till delegering av beslutanderätten, dvs. möjligheten
att överlämna rätten att fatta beslut på överförmyndarens eller nämndens
vägnar. Denna möjlighet är relativt långtgående på överförmyndarområ-
det. En överförmyndarnämnd får uppdra åt en ledamot, en ersättare som
tjänstgör eller en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs
att avgöra vissa grupper av ärenden. På motsvarande sätt får över-
förmyndaren delegera beslutanderätten till en kommunal tjänsteman med
den kompetens som behövs (19 kap. 14 § första stycket). Kompetenskravet
innebär enligt förarbetena att tjänstemannen ska ha en sådan bakgrund och
befattning i kommunen att överförmyndarfrågorna kan förväntas bli
tillfredställande handlagda och bedömda (se prop. 1993/94:251 s. 291).
Bestämmelsen tillåter att beslutanderätten delegeras till en tjänsteman i en
annan kommun. Detta möjliggör sådan samverkan på kanslinivå som är
vanligt förekommande, exempelvis att flera överförmyndarverksamheter
inrättar ett gemensamt kansli.
Vissa beslut får inte delegeras. Det gäller bl.a. framställningar eller
yttranden till kommunfullmäktige, beslut enligt 11 kap. 20 § att entlediga
eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och beslut om att
förelägga vite (19 kap. 14 § andra stycket). I vissa fall ska den som
beslutanderätt har delegerats till hänskjuta ärendet till överförmyndaren		103

Prop. 2025/26:92 eller nämnden. Detta gäller ärenden där ett avslagsbeslut bör meddelas eller om frågan är tveksam – om saken gäller samtycke, tillstånd, för- ordnande, upphörande eller entledigande. Ett beslut som har meddelats efter delegation behöver inte anmälas för nämnden eller överförmyndaren (19 kap. 14 § tredje stycket).

Delegationsmöjligheterna i annan kommunal verksamhet

Generella regler om delegering av beslutanderätt på det kommunala området finns i kommunallagen (2017:725). En kommunal nämnd har som utgångspunkt stor frihet att avgöra vilka beslut som ska kunna delegeras. Den grundläggande regeln finns i 6 kap. 37 § kommunallagen, enligt vilken en nämnd får uppdra åt presidiet, ett utskott, en ledamot eller en ersättare att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. En nämnd får även uppdra åt en anställd att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Nämnden kan också överlåta till förvaltningschefen att delegera sin beslutanderätt vidare till andra anställda och det är möjligt att ställa upp vissa villkor för delegeringen (7 kap. 5–8 §§).

Kommunallagens delegationsmöjligheter begränsas av reglerna i 6 kap. 38 §. Enligt dem får vissa typer av beslut inte delegeras, däribland ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Inte heller får ärenden som gäller myndighetsutövning mot enskilda delegeras, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

I kommunallagen finns det en särskild reglering som gäller brådskande ärenden. Den innebär att en nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas (6 kap. 39 §). Någon begränsning av möjligheterna att delegera med hänsyn till ärendenas art finns inte och även en anställd som har delegerats beslutanderätt kan fatta sådana brådskande beslut (7 kap. 5 §). Ett brådskande beslut enligt 6 kap. 39 § ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde (6 kap. 40 § andra stycket).

På socialtjänstens område finns det särskilda begränsningar i fråga om vilka av en socialnämnds beslut som får delegeras. Vissa beslut får enligt socialtjänstlagen endast delegeras till ett utskott som består av förtroende- valda, inte till tjänstemän. Detta gäller bl.a. beslut om placering av barn i familjehem, ansökan om tvångsvård och andra beslut av mycket ingri- pande karaktär (30 kap. 6 §). Socialnämndens möjligheter att delegera uppgifter enligt föräldrabalken är också begränsade (30 kap. 10 §).

Någon allmän bestämmelse om s.k. ordförandebeslut har inte tagits in i socialtjänstlagen. När det gäller vissa ärenden enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan ett beslut som inte kan avvaktas dock fattas av ordföranden eller en annan ledamot som socialnämnden har förordnat. Exempel på detta är beslut om omedelbara omhändertaganden. Sådana beslut ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde (13 § andra stycket LVM och 6 § andra stycket LVU).

104

En möjlighet för överförmyndarnämnder och överförmyndare att	Prop. 2025/26:92
delegera beslutanderätt i brådskande fall
Enligt regeringens bedömning finns det flera situationer då det skulle vara
värdefullt med en möjlighet att delegera brådskande beslut även på
överförmyndarområdet. Ett exempel gäller entledigande av en ställföre-
trädare enligt 11 kap. 20 § föräldrabalken. Denna reglering innebär att
överförmyndaren ska entlediga en god man eller förvaltare som gör sig
skyldig till missbruk eller försummelse i sitt uppdrag. Detsamma gäller om
ställföreträdaren kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är
olämplig för uppdraget, eller om han eller hon av någon annan orsak inte
längre är lämplig. Det är möjligt att entlediga en ställföreträdare interim-
istiskt i brådskande fall, dvs. för tiden till dess att ärendet slutligt kan
avgöras. I denna typ av situationer kan beslut behöva fattas skyndsamt, för
att säkra den enskildes intressen. Med den hittillsvarande regleringen är det
dock inte möjligt att delegera beslutet till en enskild nämndledamot eller
en tjänsteman. Enligt utredningen sammanträder många överförmyndar-
nämnder mer sällan än en gång i månaden och har ofta ett längre uppehåll
över sommaren, och det kan därför förekomma fall där ett brådskande
beslut drar ut på tiden. Även i andra frågor än entledigande på grund av
misskötsamhet kan hänsyn till den enskildes intressen kräva ett skyndsamt
beslut. En generell möjlighet för överförmyndarnämnder att delegera
brådskade beslut till ordföranden eller en annan ledamot, på det sätt som
finns på det kommunala området i övrigt enligt 6 kap. 39 och 40 §§
kommunallagen, skulle innebära ett större mått av smidighet i överför-
myndarnämnder och en ökad trygghet för den enskilde. Regeringen anser
därför att en sådan möjlighet till delegation bör införas. Motsvarande
möjlighet bör införas för en överförmyndare att uppdra åt en kommunal
tjänsteman med den kompetens som behövs att avgöra sådana ärenden på
överförmyndarens vägnar. På samma sätt som gäller enligt kommunal-
lagen bör beslutet anmälas vid nämndens nästa sammanträde respektive till
överförmyndaren så snart det kan ske.

105

Prop. 2025/26:92	10.4	Tydligare krav på ställföreträdarens
		redovisning

	Regeringens förslag
	Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska i en årsberättelse
	som ges in till överförmyndaren redogöra för vad som har skett under
	året beträffande huvudmannens personliga och ekonomiska angelägen-
	heter. Vid uppdragets slut ska en slutberättelse med motsvarande
	innehåll lämnas. Om en års- eller slutberättelse inte lämnas in, ska över-
	förmyndaren kunna förelägga ställföreträdaren vid vite att ge in den.
	Möjligheten att befria en ställföreträdare från skyldigheten att lämna
	en årsräkning eller sluträkning ska tas bort. Samtidigt ska möjligheten
	att besluta om en förenklad årsräkning eller sluträkning utvidgas något.
	Överförmyndaren ska också kunna besluta om en förenklad års- eller
	slutberättelse.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
	meddela föreskrifter om ställföreträdares redovisning.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
	Utredningen föreslår att årsberättelsen och slutberättelsen ska lämnas på
	heder och samvete.
	Remissinstanserna
	De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invänd-
	ning mot dem. Gotlands kommun avstyrker förslagen med hänvisning till
	att ett obligatoriskt krav på årsberättelse skulle bli betungande för ställ-
	företrädarna. Umeå kommun framför liknande synpunkter när det gäller
	årsberättelsen. Bland andra Föreningen Sveriges Överförmyndare och
	Bergslagens överförmyndarnämnd anser att det även fortsättningsvis bör
	vara möjligt att befria en ställföreträdare från redovisningsskyldighet, om
	det finns särskilda skäl.
	Skälen för regeringens förslag
	Ställföreträdare ska redogöra för sin verksamhet i en årsberättelse
	En ställföreträdare vars uppdrag omfattar att förvalta egendom är skyldig
	att redovisa sin förvaltning till överförmyndaren genom att ge in en
	förteckning, en årsräkning och en sluträkning. För ställföreträdare vars
	uppdrag endast omfattar att bevaka rätt eller sörja för person finns det
	ingen motsvarande redovisningsskyldighet. Enligt utredningen kräver de
	flesta överförmyndare en årlig redogörelse av ställföreträdaren, som ska
	ges in i samband med årsräkningen. I redogörelsen ska ställföreträdaren i
	allmänhet uppge vilka åtgärder han eller hon har vidtagit under året inom
	ramen för sitt uppdrag. Huvudsyftet med redogörelsen, som alltså inte är
	författningsreglerad, tycks vara att ge överförmyndaren ett underlag för att
	bestämma arvode. Enligt utredningen är det ovanligt att uppgifterna i
106	redogörelsen kontrolleras i någon närmare utsträckning.

Granskningen av att ställföreträdaren sköter förvaltningen av huvud- Prop. 2025/26:92 mannens ekonomi på ett bra sätt är en viktig del av överförmyndarens

tillsyn. Det är också centralt att ställföreträdaren tar hand om huvud- mannens övriga angelägenheter i enlighet med huvudmannens intressen. Att ställföreträdaren verkar för att huvudmannen får tillgång till nödvändiga eller meningsskapande insatser och att ställföreträdarskapet i stort funge- rar på ett bra sätt är exempel på sådant som inte bör undgå överför- myndarens tillsyn. Det är därför angeläget att säkerställa att överför- myndaren får ett bra underlag för att kunna ta sitt tillsynsansvar även i de delar som inte täcks av den ekonomiska redovisningen.

Några remissinstanser menar att en skyldighet för ställföreträdare att lämna in en årsberättelse kan bli alltför betungande. Som nämnts är det dock inte ovanligt att överförmyndare redan utifrån den hittillsvarande regleringen begär in liknande uppgifter. Ett lagstadgat krav bör därför enligt regeringens bedömning inte innebära någon större arbetsbörda för en ställföreträdare. Regeringen anser därför att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare bör vara skyldig att årligen redogöra för sin verksamhet i en årsberättelse till överförmyndaren. På motsvarande sätt bör ställföreträdaren vid uppdragets slut vara skyldig att lämna in en slut- berättelse. Årsberättelsen ges lämpligen in till överförmyndaren samtidigt som årsräkningen, dvs. före den 1 mars varje år.

Utredningen föreslår också att årsberättelsen och slutberättelsen ska lämnas på heder och samvete. Detta skulle innebära att en osann uppgift kan bedömas som osann försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken. Till skillnad från en årsräkning, som ska innehålla uppgifter om förvaltningen av den enskildes egendom, bör en årsberättelse innehålla en mer allmän redogörelse av ställföreträdarens uppdrag. Vilka uppgifter som bör tas med i en sådan berättelse kan skilja sig åt beroende på ställföreträdarskapets omfattning och karaktär. Det kommer att vara fråga om uppgifter av sådan allmän karaktär att det inte lämpar sig för ett intygande på heder och samvete. Regeringen anser därför att det inte bör uppställas ett sådant krav.

Ställföreträdare ska inte kunna befrias från redovisningsskyldighet – men möjligheten till förenklad redovisning ska utvidgas

Överförmyndaren får under vissa förutsättningar befria en ställföreträdare från skyldigheten att lämna in årsräkning eller sluträkning, eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form (14 kap. 19 § föräldrabal- ken). För att det ska vara möjligt krävs det att det med hänsyn till ställföre- trädarens och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl. I fråga om årsräkningar får ett sådant beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare. Enligt utred- ningen är det inte ovanligt att ställföreträdare befrias från redovisnings- skyldighet och att detta får till följd att det år efter år saknas handlingar att granska i överförmyndarens akt.

Utredningen pekar på att det kan inträffa händelser och ske förändringar som överförmyndaren bör känna till, även när det gäller sådana förhållan- devis enkla ställföreträdarskap som enligt 14 kap. 19 § kan befrias från redovisningsskyldighet. Exempelvis kan huvudmannens ekonomiska för- hållanden förändras i sådan utsträckning att en årsräkning faktiskt bör

lämnas varje år. Det kan också hända att det inte längre finns behov av ett

107

Enligt regeringens mening är det rimligt att en ställföreträdare kan få Prop. 2025/26:92 ersättning för nödvändiga utgifter på ett smidigt sätt. Om mindre utgifter

skulle kunna ersättas utan att kvitton redovisas och kontrolleras skulle den administrativa bördan för både ställföreträdare och överförmyndare minska betydligt. Överförmyndarens handläggning skulle gå snabbare med en sådan ordning. Det bör därför enligt regeringens mening införas en möjlig- het för ställföreträdare att utan underlag få ersättning för mindre utgifter som varit skäligen motiverade för uppdragets utförande, om överför- myndaren godtar det. Det bör dock uppställas ett krav på att ställföre- trädaren i årsräkningen intygar på heder och samvete att han eller hon har haft de uppgivna kostnaderna. Det ska alltså även fortsättningsvis handla om ersättning för faktiska kostnader, och inte en schablonersättning.

Eftersom en ställföreträdares utgifter vanligen är små är det tillräckligt att en sådan ersättning får motsvara högst två procent av prisbasbeloppet per år. Om ställföreträdaren begär ersättning för utgifter som uppgår till ett högre belopp bör han eller hon även fortsättningsvis vara skyldig att redovisa ett underlag för sina utgifter.

10.6	Tydligare krav på överförmyndarens tillsyn

Regeringens förslag
Vid tillsynen ska överförmyndaren se till att ställföreträdaren utövar sitt
uppdrag i enlighet med den enskildes bästa.
Överförmyndaren ska vid tillsynen granska även ställföreträdarens
årsberättelse och slutberättelse.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om överförmyndarens tillsyn.

Utredningens förslag
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot
dem. Södertälje kommun och Bergslagens överförmyndarnämnd pekar på
att förslagen kommer att innebära merarbete för överförmyndarna. Älvs-
byns kommun anser att det bör förtydligas vad överförmyndarens tillsyn
innebär.
Skälen för regeringens förslag
Överförmyndaren har till uppgift att utöva tillsyn över förmyndares, gode
mäns och förvaltares verksamhet (16 kap. 1 § föräldrabalken). Denna till-
syn har stor betydelse för att säkerställa att ställföreträdarnas arbete håller
hög kvalitet och bedrivs med huvudmannens bästa för ögonen. Utöver vad
som gäller för granskningen av ställföreträdarens ekonomiska förvaltning
ger regleringen emellertid inga anvisningar om att överförmyndarens
tillsyn ska säkerställa att den enskildes intressen tas till vara. Detta får		109

10.7

Ökade befogenheter för överförmyndaren

Prop. 2025/26:92

Regeringens förslag

En ställföreträdare ska vara skyldig att lämna över de handlingar om sin verksamhet som överförmyndaren begär.

Överförmyndaren ska få förelägga en ställföreträdare att lämna hand- lingar eller upplysningar om sin verksamhet. Ett sådant föreläggande ska få förenas med vite.

Överförmyndaren ska dessutom ha rätt att hämta in de uppgifter som behövs för tillsynsverksamheten även från försäkringsföretag och inkasso- företag.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invänd- ning mot dem. Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare avstyrker för- slaget om vitesföreläggande. Riksförbundet anser att de sanktionsmöjlig- heter som redan finns att tillgå mot ställföreträdare är rimliga och att ett vitesföreläggande är oproportionerlig med hänsyn till att ställföre- trädaruppdraget är frivilligt. Några av länsstyrelserna, däribland Läns- styrelsen i Västernorrland och Länsstyrelsen i Stockholms län, anser att en ställföreträdare kan behöva spara fler verifikationer än enligt den nuva- rande regleringen och efterfrågar därför en översyn av vilka uppgifter en ställföreträdare är skyldig att spara.

Skälen för regeringens förslag

En effektiv tillsyn förutsätter att tillsynsmyndigheten har goda möjligheter att få information och tillgång till handlingar från den som står under tillsyn. Ett av överförmyndarens verktyg för att kontrollera en ställföre- trädares verksamhet är möjligheten att begära att ställföreträdaren lämnar upplysningar om sin verksamhet (12 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken). Överförmyndaren har dock inte rätt att förelägga ställföreträdaren att vid vite fullgöra skyldigheten, vilket är en möjlighet som finns när det exempel- vis gäller skyldigheten att ge in årsräkning och sluträkning (16 kap. 13 §). Inte heller har överförmyndaren rätt att begära att ställföreträdaren ger in en viss handling utöver de nämnda dokumenten. Utredningen bedömer att detta innebär att överförmyndaren saknar effektiva verktyg att använda mot en ställföreträdare som inte ger in det underlag som behövs för tillsynen. Utredningen föreslår därför att det ska införas en skyldighet för ställföreträdaren att lämna över de handlingar om sin verksamhet som överförmyndaren begär och en möjlighet för överförmyndaren att före- lägga ställföreträdaren att vid vite fullgöra denna skyldighet, liksom skyldigheten att lämna upplysningar.

Som Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare är inne på kan visserli-

gen ett vitesföreläggande anses vara en förhållandevis långtgående åtgärd

111

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invänd- ning mot det. Skövde kommun avstyrker förslaget och invänder att det inte är lämpligt att lägga över frågan på överförmyndaren. Kommunen befarar också att förslaget kommer att försvåra rekryteringen av ställföreträdare. Åklagarmyndigheten anser att det är lämpligare att en anmälan om miss- tanke om brott görs till Polismyndigheten.

Skälen för regeringens förslag

I samband med överförmyndarens tillsyn kan det uppstå misstanke om att en ställföreträdare har gjort sig skyldig till brott mot huvudmannen och exempelvis orsakat ekonomisk skada för honom eller henne. Om det visar sig att det finns fog för misstanken är den vanliga hanteringen att ställföre- trädaren entledigas av överförmyndaren, som också utser en ny ställ- företrädare. Överförmyndaren har ingen författningsreglerad skyldighet att göra en anmälan till polis eller åklagare när en ställföreträdare miss- tänks ha begått brott mot huvudmannen, även om detta ändå sker i vissa fall. Ofta läggs uppgiften att utreda frågan och eventuellt göra en anmälan i stället på den nya ställföreträdaren.

Inom andra tillsynsområden är det vanligt att tillsynsmyndigheten har en uttrycklig skyldighet att anmäla misstänkta brott för utredning. Enligt regeringens mening är det naturligt att även överförmyndaren får en sådan skyldighet. Överförmyndaren kan i många fall antas ha bättre förutsät- tningar än en ny ställföreträdare när det kommer till att avgöra om en anmälan om misstänkt brottslighet bör göras, särskilt sett till att över- förmyndaren är en professionell aktör som har i uppgift att granska hur ställföreträdaren sköter sitt uppdrag. Skyldigheten bör omfatta misstankar om brott som begåtts mot huvudmannen när ställföreträdaren har utövat sitt uppdrag. Lämpligen bör anmälningsplikten inträda vid brott för vilket fängelse är föreskrivet i straffskalan. Det finns dock inget hinder mot att överförmyndaren anmäler misstankar om brott som inte har fängelse i straffskalan eller som rör brott mot den enskilde som inte har direkt sam- band med verksamheten. Överförmyndaren bör anmäla brottsmisstankar till Polismyndigheten eller åklagare (jfr bl.a. 12 § lagen [2025:327] om internationella sanktioner och prop. 2024/25:126 s. 59).

Skövde kommun framför att förslaget kan komma att försvåra rekryte- ringen av ställföreträdare. Som utredningen framhåller bör dock vetskapen om att den som gör sig skyldig till brott mot sin huvudman kommer att anmälas inte avskräcka någon ställföreträdare som har avsikten att agera för sin huvudmans bästa. Tvärtom kan en sådan reglering bidra till att ställ- företrädarinstitutet uppfattas som mer rättssäkert, vilket kan höja upp- dragets status.

Överförmyndaren bör inte utan undantag vara skyldig att underrätta ställföreträdaren eller den enskilde om att en anmälan har gjorts. Att göra en sådan underrättelse kan t.ex. vara olämpligt om det skulle försätta huvudmannen i en svår situation eller äventyra brottsutredningen.

Prop. 2025/26:92

113

Prop. 2025/26:92	10.9	Överförmyndarverksamhetens
		organisationsform

	Regeringens bedömning
	Det bör inte införas ett krav på att överförmyndarverksamhet alltid ska
	bedrivas i överförmyndarnämnd eller gemensam överförmyndarnämnd.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer inte överens med regeringens bedömning.
	Utredningen föreslår att en överförmyndarnämnd eller en gemensam över-
	förmyndarnämnd ska vara den obligatoriska organisationsformen för över-
	förmyndarverksamheten.
	Remissinstanserna
	Remissutfallet är blandat. De flesta av de remissinstanser som uttalar sig
	om förslaget avstyrker det, däribland Sveriges Kommuner och Regioner,
	Nacka kommun, Älvsbyns kommun, Lidingö kommun, Klippans kommun
	och Gotlands kommun. Som skäl anförs framför allt att förslaget in-
	skränker kommunernas självbestämmande och att tillräckliga skäl för att
	göra det inte har presenterats. Även Länsstyrelsen i Västernorrland,
	Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och
	Länsstyrelsen i Dalarnas län motsätter sig förslaget av liknande skäl. Flera
	av remissinstanserna, däribland Sveriges advokatsamfund, påpekar att
	organisationsformen inte garanterar en ökad rättssäkerhet.
	Några av de remissinstanser som tillstyrker förslaget, däribland Simris-
	hamns kommun, Sundsvalls kommun, Myndigheten för delaktighet och
	Länsstyrelsen i Östergötlands län, anser att nämndformen kan medföra
	högre rättssäkerhet, kvalitet och professionalism i verksamheten.
	Skälen för regeringens bedömning
	Olika former för överförmyndarverksamheten
	En kommun kan besluta att det i stället för en överförmyndare ska finnas
	en överförmyndarnämnd i kommunen (se 19 kap. 2 § föräldrabalken).
	Motsvarande bestämmelser ska då gälla för överförmyndarnämnden som
	för en ensam överförmyndare. Det finns även en möjlighet för två eller
	flera kommuner att besluta att de ska ha en gemensam överförmyn-
	darnämnd (19 kap. 16 §). Enligt utredningen har omkring 70 procent av
	landets kommuner en överförmyndarnämnd eller en gemensam överför-
	myndarnämnd, och det finns en tydlig utveckling mot fler överförmyndar-
	nämnder och större verksamheter. Likaså har det enligt utredningen blivit
	vanligare med samverkan på kanslinivå.
	Enligt utredningen finns det en relativt utbredd uppfattning om att över-
	förmyndarverksamheter som står under en överförmyndarnämnd i allmän-
	het fungerar bättre än de verksamheter som står under en ensam över-
	förmyndare. Några av de positiva aspekter som lyfts fram är att nämnd
	som organisationsform ofta går hand i hand med en professionell tjänste-
114	mannaorganisation, att risken för jäv minskar med en nämnd, att det i en

överförmyndarnämnd finns utrymme för högre samlad kompetens och Prop. 2025/26:92 bredare erfarenhet än vad en ensam överförmyndare kan besitta och att rättssäkerheten i myndighetsutövningen blir högre när det är fler än en

person som fattar beslut. Även den aspekten att en överförmyndarnämnd innebär att verksamheten blir mindre sårbar och personberoende än om den står under en ensam överförmyndare nämns som en fördel.

Det finns även en del negativa aspekter med överförmyndarnämnden som organisationsform. Några av de som utredningen lyfter fram är att det i små kommuner kan saknas ekonomiska och personella förutsättningar för att bilda en överförmyndarnämnd och att ensamma överförmyndare ofta har bra kännedom om huvudmännen och ställföreträdarna i kom- munen, vilket leder till bättre matchningar och mer personlig kontakt. Vidare kan ibland en ensam överförmyndare arbeta smidigare och fatta beslut snabbare i brådskande ärenden. Ett sådant beslut kan dra ut på tiden om nämnden ska kallas samman. Ytterligare en aspekt som lyfts fram av utredningen är att överförmyndarnämnd inte är en garanti för att det i verksamheten finns den kompetens och erfarenhet som krävs.

En obligatorisk organisationsform bör inte införas

Det är av central betydelse att överförmyndaren är organiserad på ett sätt som ger förutsättningar för hög rättssäkerhet och kvalitet i verksamheten. En verksamhet som i så hög grad som överförmyndaren ägnar sig åt myndighetsutövning mot enskilda, som ofta har begränsade förmågor att själva ta till vara sina intressen, måste präglas av hög rättssäkerhet och kvalitet. Jäv och bristande neutralitet får inte förekomma.

Det finns skäl som talar för att överförmyndarnämnd är att föredra som organisationsform framför ensam överförmyndare. Nämndformen medför att förtroendevalda med olika kompetenser och erfarenheter kan engageras för uppgifterna och det skapas förutsättningar för ökad rättssäkerhet i myndighetsutövningen. Verksamheten blir också mindre sårbar och risken minskar för kompetensförluster vid ändrade majoritetsförhållanden eller frivilliga avgångar. Även risken för jäv minskar. Vidare kan överförmyn- darens viktiga uppdrag markeras tydligare genom nämndorganisationen, och verksamheten blir mer lik annan kommunal verksamhet. Utredningens undersökningar visar att överförmyndarverksamheten är eftersatt och har låg status i vissa kommuner, och en sådan markering kan därför vara viktig. Enligt utredningen har verksamhetens kvalitet ofta höjts i samband med att en kommun gått över till överförmyndarnämnd.

Principen om det kommunala självstyret är grundläggande inom svensk rätt och ger kommunerna en självständig och i stor utsträckning fri bestäm- manderätt över lokala frågor (1 kap. 1 § regeringsformen och 1 kap. 2 § kommunallagen). Ett utslag av detta är bl.a. organisationsfriheten av nämnder. I likhet med vad flera remissinstanser påpekar skulle en över- gång till överförmyndarnämnd som obligatorisk organisationsform inne- bära ett långtgående ingrepp i det kommunala självstyret. En sådan ändring behöver därför ha starka skäl för sig.

Frågan är då om fördelarna med en överförmyndarnämnd som organisa- tionsform är så starka att nämndformen bör bli obligatorisk. Som beskrivs ovan finns det även skäl som pekar på att överförmyndarnämnd som

organisationsform inte alltid är att föredra. Flera remissinstanser, där-

115

Prop. 2025/26:92 ibland Länsstyrelsen i Västernorrland och Länsstyrelsen i Västra Göta- lands län, framhåller att organisationsformen inte är avgörande för hög rättssäkerhet och kvalitet i överförmyndarverksamheten. Sveriges advo- katsamfund påpekar att graden av rättssäkerhet och kvalitet vid myndig- hetsutövning torde vara kopplat till bl.a. vilka resurser som läggs på en viss verksamhet snarare än till vilken organisationsform som verksam- heten har. Regeringen instämmer i dessa bedömningar.

Enligt utredningen finns det inte några statistiska belägg för att säkert kunna konstatera att verksamhet som bedrivs av en överförmyndarnämnd generellt fungerar bättre än verksamhet som bedrivs av en ensam över- förmyndare. Det finns välfungerande överförmyndarverksamheter som står under en ensam överförmyndare, liksom det finns verksamheter under nämnder som inte fungerar tillräckligt bra. Även om utredningens under- sökningar visar att uppfattningen hos flera av aktörerna på området är att kvaliteten har höjts när en nämnd har inrättats, är detta inte tillräckligt för att inskränka kommunernas självbestämmanderätt på det sätt som ett införande av en obligatorisk organisationsform skulle innebära. Vid en sammantagen bedömning anser regeringen därför att det inte finns tillräck- liga skäl för att överförmyndarnämnd eller gemensam överförmyndar- nämnd bör bli den obligatoriska organisationsformen för överförmyndar- verksamheten.

10.10 Övergång till överförmyndarnämnd under en mandatperiod

Regeringens förslag

En kommun ska under en mandatperiod kunna inrätta en överförmynd- arnämnd eller ingå i en gemensam nämnd med flera kommuner. Kom- munfullmäktige ska få återkalla uppdraget för överförmyndare och deras ersättare vid sådana organisationsförändringar som innebär att det i stället för en överförmyndare ska finnas en överförmyndarnämnd eller en gemensam överförmyndarnämnd.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

	Skälen för regeringens förslag
	Det förekommer att en kommun ser behov av att inrätta en överförmyn-
	darnämnd under en löpande mandatperiod, eller ingå i en gemensam
	nämnd med en eller flera andra kommuner. Sådana organisationsföränd-
	ringar kan t.ex. aktualiseras när överförmyndarverksamheten inte fungerar
	som den ska eller när en ensam överförmyndare avsäger sig sitt uppdrag
116	eller annars inte kan fullgöra uppdraget under mandatperioden. Med den

Utredningens förslag och bedömning	Prop. 2025/26:92
Utredningens förslag och bedömning stämmer i huvudsak överens med
regeringens. Utredningen föreslår att den nya myndighet som utredningen
föreslår ska vara ansvarig för statistiken.
Remissinstanserna
De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen
eller har ingen invändning mot dem. Statskontoret bedömer att statistiken
i stället skulle kunna förbättras ytterligare inom ramen för den hittillsva-
rande regleringen genom en tydligare styrning från regeringen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Sedan 2015 för de länsstyrelser som ansvarar för tillsynen på området reg-
ional statistik över överförmyndarnas verksamhet. Statistik på riksnivån
förs av Länsstyrelsen i Örebro län. Överförmyndarna är skyldiga att lämna
uppgifter till länsstyrelserna för statistiken på vissa utpekade områden,
bl.a. i fråga om antalet ställföreträdarskap och ställföreträdare och det sam-
manlagda värdet av tillgångar och inkomster som ställföreträdarna i kom-
munen förvaltar åt sina huvudmän.
Riksrevisionen påtalar i sin rapport Tillsyn av ställföreträdare och över-
förmyndare – statens bristande ansvar för samhällets mest utsatta (RIR
2017:33) att det saknas nationell uppföljning och analys av området och
grundläggande statistik på nationell nivå. I rapporten konstateras att sta-
tistiken inte är tillförlitlig, bl.a. eftersom många överförmyndare inte
rapporterar in statistikuppgifter. Enligt Riksrevisionen är statistiken på
området eftersatt i jämförelse med andra statistikområden. Även Statskon-
toret konstaterar i sin rapport En förbättrad samordning av tillsynen och
tillsynsvägledningen inom överförmyndarområdet (2019:8) att det finns
sådana brister i den nationella statistiken att det är svårt att följa upp över-
förmyndarnas tillsyn på ett ändamålsenligt sätt och att länsstyrelsen inte
kan använda statistiken för att utveckla sin tillsyn och tillsynsvägledning.
Regeringen gav 2018 de berörda länsstyrelserna i uppdrag att överväga
i vilka avseenden insamlingen av statistik över överförmyndarnas
verksamhet kan förbättras för att statistiken ska bli mer tillförlitlig och
användbar i tillsynsverksamheten. Länsstyrelserna redovisade uppdraget i
rapporten Överväganden och statistik över överförmyndarnas och
överförmyndarnämndernas verksamhet (Ju2019/01616). I rapporten görs
bl.a. bedömningen att länsstyrelserna inom ramen för sin tillsynsväg-
ledning behöver förtydliga hur statistik ska redovisas. Länsstyrelserna
pekar i rapporten på att alla kommuner utom nio har rapporterat in
statistikuppgifter för verksamhetsåret 2017, vilket är ett avsevärt bättre
resultat än tidigare år. I rapporten anges även att det från överför-
myndarnas sida har förts fram att det i statistiken bör ingå uppgifter om
överförmyndarnas handläggningstider för olika typer av ärenden. Sådana
uppgifter skulle kunna ge en bättre bild av överförmyndarnas arbete och
även visa på eventuella brister i handläggningen. Enligt rapporten är det
dock av största vikt att ett arbete med att kvalitetssäkra tillförlitligheten av
statistiken genomförs, genom tydligare instruktioner och anpassning av
	119

Prop. 2025/26:92 rutiner och system, innan ytterligare uppgifter läggs till i det som över- förmyndarna är skyldiga att rapportera.

Frågan om den statistik som framställs ska vara en del av den officiella statistiken behandlades när överförmyndarnas skyldighet att lämna uppgifter för statistikändamål infördes. Då uttalade regeringen att arbetet med att sammanställa statistik borde påbörjas och kvalitetssäkras innan det tas ställning till om statistiken bör vara en del av den officiella statistiken (se prop. 2013/14:225 s. 40). Så har nu skett och regeringen anser att tiden är mogen för överförmyndarstatistiken att bli en del av den officiella statistiken.

Det finns flera fördelar med att låta överförmyndarstatistiken ingå i den officiella statistiken. Detta ger förutsättningar för statistiken att utvecklas, framställas och spridas på grundval av de enhetliga standarder och kvalitetskriterier som gäller för den officiella statistiken. Därigenom skulle förutsättningarna bli bättre för att statistiken ska kunna uppfylla sitt syfte att vara ett verktyg för en resurseffektiv och rättssäker verksamhet. Den statistikansvariga myndigheten kan även få råd och stöd av Statistiska centralbyrån i frågor om den officiella statistikens kvalitet och om hur uppgiftslämnandet kan underlättas. Till detta kommer att den tillgänglig- het och transparens som officiell statistik för med sig ökar förutsättning- arna för insyn i och granskning av överförmyndarnas verksamhet.

Genom att låta statistiken bli en del av den offentliga statistiken kommer de befintliga reglerna för sådan statistik att bli tillämpliga. Regler om offentlig statistik finns i lagen (2001:99) om den officiella statistiken. I 7 § i den lagen regleras uppgiftsskyldigheten för kommuner till statistikansva- riga myndigheter. Som framgår av 27 § kan regeringen även meddela kompletterande föreskrifter om den officiella statistiken. Sådana före- skrifter har meddelats i förordningen (2001:100) om den officiella statisti- ken.

Utredningen bedömer att statistiken håller en högre kvalitet och är mer tillförlitlig än tidigare. Samtidigt är det tveksamt om länsstyrelserna har tillräckliga förutsättningar för att vara statistikansvariga myndigheter för officiell statistik. Utredningen anser bl.a. därför att den nya myndighet som utredningen föreslår på ställföreträdarområdet ska vara statistikan- svarig. Statskontoret anser i stället att statistiken skulle kunna förbättras ytterligare inom ramen för den hittillsvarande regleringen genom en tydligare styrning från regeringens sida. Till exempel skulle regeringen enligt Statskontoret kunna ge ytterligare ett uppdrag i regleringsbrevet till länsstyrelserna där regeringen tydligt anger vad som ska redovisas och hur.

Regeringen konstaterar att i de fall det finns en central myndighet på ett område så ansvarar ofta den för officiell statistik inom sitt verksamhets- område. I avsnitt 5 föreslås att regeringen bemyndigas att få bestämma vilken myndighet som ska ges ett nationellt ansvar på ställföreträdar- området. Enligt regeringens mening är det naturligt att den myndigheten även blir statistikansvarig myndighet. Myndigheten kommer genom sin roll att ha en sådan överblick som underlättar framtagande, utveckling och analys av statistiken. Den lösningen framstår som klart bättre än att låta ansvaret ligga kvar på länsstyrelserna. De regler om statistik som finns i 19 kap. 19 och 20 §§ föräldrabalken bör därför tas bort. Regeringen avser att i stället införa nödvändig reglering på förordningsnivå. I det samman-

120

Prop. 2025/26:92	Enligt utredningen är det är en vanlig uppfattning att lagen ska tillämpas
	endast när ett ensamkommande barn söker uppehållstillstånd i Sverige.
	Tolkningen görs mot bakgrund av de kopplingar till uppehållstillstånd som
	finns i bl.a. 2 § andra stycket och med beaktande av uttalanden i
	förarbetena enligt vilka en god man ska ses som en tillfällig lösning medan
	barnet söker uppehållstillstånd i Sverige (jfr prop. 2004/05:136 s. 1, 26–
	27, 38 och 53–54). Enligt regeringens mening är det tveksamt om
	lagtexten lämnar utrymme för en sådan tolkning.
	Kvotflyktingar beviljas permanent uppehållstillstånd före ankomsten till
	Sverige. När ett ensamkommande barn kommer som kvotflykting till
	Sverige uppkommer ett antal frågor av såväl personlig som ekonomisk
	karaktär. Barnet har i regel behov av någon som rättsligt kan företräda
	honom eller henne och samordna de insatser som kan bli aktuella. Tanken
	är att en särskilt förordnad vårdnadshavare ska utses enligt 6 kap. 8 a eller
	9 § föräldrabalken, vilket socialnämnden i den kommun där barnet har
	placerats ansöker om eller anmäler behov av. Det är i linje med den
	ordning som gäller för ensamkommande barn som söker uppehållstillstånd
	i Sverige och som får en god man vid ankomsten. När uppehållstillstånd har
	beviljats ska socialnämnden väcka talan om eller anmäla behov av en
	särskilt förordnad vårdnadshavare, om inte särskilda skäl talar emot det
	(10 § lagen om god man för ensamkommande barn, se vidare nedan).
	Ofta begär socialnämnden att tingsrätten interimistiskt ska utse en sådan
	vårdnadshavare för kvotflyktingbarnet, dvs. för tiden till dess att det finns
	en dom eller ett beslut som har fått laga kraft (6 kap. 20 § första stycket
	föräldrabalken). Det kan dock dröja lång tid innan tingsrätten utser en
	sådan vårdnadshavare, även vid en interimistisk begäran. Enligt utred-
	ningen händer det dessutom att socialnämnden inte alltid begär ett
	interimistiskt beslut, även om det finns skäl för det. Eftersom
	kvotflyktingar har beviljats permanent uppehållstillstånd redan före
	ankomsten till Sverige förordnar överförmyndaren i regel ingen god man
	för barnen, i avvaktan på att en särskilt förordnad vårdnadshavare har
	utsetts. Detta beror enligt utredningen på den nyss nämnda uppfattningen
	att lagen om god man för ensamkommande barn endast är tillämplig på
	barn som söker uppehållstillstånd. Ibland utser överförmyndaren en god
	man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken som en tillfällig åtgärd. En sådan
	god man träder i förmyndarens ställe och har därför ingen behörighet att
	företräda barnet i sådana personliga angelägenheter som vårdnadshavare
	ansvarar för. Motsvarande gäller i förhållande till ensamkommande barn
	som är utsatta EU-medborgare och som kan ha uppehållsrätt i landet.
	Sådana barn söker i regel inte uppehållstillstånd i Sverige och får därför i
	allmänhet inte heller en god man, även i de fall de är ensamkommande.
	Sammanfattningsvis är det vanligt att ensamkommande barn som är
	kvotflyktingar eller utsatta EU-medborgare står utan en ställföreträdare
	under den första tiden i Sverige.
	Bestämmelsen i 2 § andra stycket lagen om god man för ensamkom-
	mande barn reglerar situationen när barnets föräldrar, eller en vuxen som
	anses ha trätt i föräldrarnas ställe, upphör att kunna utöva förmynderskapet
	eller vårdnaden efter ankomsten till Sverige men innan barnet har fått
	uppehållstillstånd här. Det är inte enligt lagtextens lydelse en förutsättning
	att barnet söker uppehållstillstånd i Sverige. Bestämmelsen täcker alltså
122	enligt sin ordalydelse in samtliga ensamkommande barn och inte endast

de som söker uppehållstillstånd. Med tanke på hur regleringen är utformad kan det ifrågasättas om det egentligen krävs någon lagändring för att en god man ska utses för ett ensamkommande barn, oavsett om barnet söker uppehållstillstånd i landet eller inte. Mot bakgrund av hur bestämmelserna i praktiken tolkas löper dock många ensamkommande barn en risk för att stå utan en ställföreträdare när de kommer till Sverige.

Det är svårt att se några starka skäl för att enbart ensamkommande barn som söker uppehållstillstånd ska ha rätt till en god man när det finns andra ensamkommande barn med ett minst lika stort behov av någon som kan företräda dem och samordna insatserna kring dem. För att säkerställa en enhetlig tillämpning bör det därför göras ett tillägg i bestämmelsen som klargör att en god man ska förordnas oavsett om det ensamkommande barnet söker uppehållstillstånd eller inte. En sådan ordning ligger i linje med barnkonventionen, som sedan den 1 januari 2020 gäller som lag i Sverige. Konventionen anger bl.a. att ett barn som tillfälligt eller varaktigt har berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i den miljön, ska ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida (artikel 20).

Det föreslagna förtydligandet innebär enligt regeringens bedömning inte, som Föreningen Sveriges Överförmyndare och Älvsbyns kommun befarar, en ökad risk för att ett ensamkommande barn blir fast med en god man i stället för att få en särskilt förordnad vårdnadshavare. Utgångs- punkten är även fortsättningsvis att en särskilt förordnad vårdnadshavare ska utses så snart som möjligt när barnet har beviljats uppehållstillstånd. För ensamkommande barn som inte söker uppehållstillstånd, tex. utsatta EU-medborgare, innebär en god man att barnet slipper stå utan ställföre- trädare den första tiden i Sverige. I stället får barnet någon som är behörig att företräda barnet i personliga angelägenheter som kan uppkomma och som kräver samtycke, exempelvis att barnet får vård eller återvänder till sitt hemland. Förtydligandet innebär inte heller, som Sveriges Kommuner och Regioner menar, att utländska barn som har vistats länge i Sverige plötsligt ska få en god man förordnad för sig. Bestämmelsen i 2 § första stycket tar nämligen sikte på situationen vid barnets ankomst till Sverige. Möjligheten att enligt 2 § tredje stycket underlåta att förordna god man om det är uppenbart obehövligt är dessutom oförändrad.

Skärpta krav för socialnämnden

Enligt utredningen dröjer det ofta länge innan socialnämnden ansöker hos tingsrätten om eller anmäler behov av en särskilt förordnad vårdnads- havare för ett ensamkommande barn. Även om en god man kan utses tillfälligt för ett barn med stöd av 2 § första stycket lagen om god man för ensamkommande barn är det önskvärt att barnet redan innan det kommer till Sverige, eller åtminstone direkt vid ankomsten, får en särskilt för- ordnad vårdnadshavare. Sett ur det ensamkommande barnets perspektiv är det en fördel att få en permanent lösning på plats redan från början. Som redogörs för ovan är förordnandet av en god man avsett att vara en tillfällig lösning i avvaktan på att en särskilt förordnad vårdnadshavare utses för barnet. Det är därför angeläget att socialnämnden agerar skyndsamt. Om barnet ska stanna i Sverige är det bästa alternativet för barnet att få en särskilt förordnad vårdnadshavare i så nära anslutning till ankomsten som

Prop. 2025/26:92

123

Prop. 2025/26:92 möjligt. Mot denna bakgrund anser regeringen, trots det som Sveriges Kommuner och Regioner och Skövde kommun anför, att det finns skäl för att i lag införa ett skyndsamhetskrav för socialnämndens ansökan eller anmälan om en särskilt förordnad vårdnadshavare.

	12	Digitala framtidsfullmakter

	Regeringens förslag
	En framtidsfullmakt ska kunna undertecknas av fullmaktsgivaren och
	vittnena elektroniskt med en avancerad elektronisk underskrift.

	Utredningens förslag
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invänd-
	ning mot det. Svenska Bankföreningen anser att frågan om digitala
	framtidsfullmakter behöver utredas ytterligare.
	Skälen för regeringens förslag
	Genom en framtidsfullmakt kan en person i förväg bestämma hur hans
	eller hennes angelägenheter ska hanteras om han eller hon på grund av
	exempelvis sjukdom inte längre kan ha hand om dessa frågor själv. För att
	en framtidsfullmakt ska vara giltig krävs att vissa formkrav är uppfyllda.
	Fullmakten ska vara skriftlig och fullmaktsgivaren ska i två vittnens
	samtidiga närvaro skriva under fullmaktshandlingen eller intyga att han
	eller hon har skrivit under handlingen. Vittnena ska ha kännedom om att
	handlingen är en framtidsfullmakt och bekräfta handlingen med sina
	underskrifter (4 § lagen om framtidsfullmakter). Vid tillägg eller andra
	ändringar i framtidsfullmakten gäller samma formkrav som vid upprät-
	tande av fullmakten (7 §). Formkraven motsvarar de krav som gäller för
	upprättande och ändring av testamente enligt 10 kap. ärvdabalken.
	Lagens krav på att framtidsfullmakten ska vara skriftlig hindrar enligt
	regeringen i sig inte en digital hantering. Regeringen delar dock utred-
	ningens bedömning att kraven på att fullmaktsgivaren ska skriva under
	fullmaktshandlingen och att vittnena ska bekräfta handlingen med sina
	underskrifter hindrar att framtidsfullmakten utfärdas i elektronisk form. I
	samband med att lagen om framtidsfullmakter infördes ställde sig
	regeringen positiv till elektronisk hantering av framtidsfullmakter men
	gjorde bedömningen att frågan inte rymdes inom ramen för det lagstift-
	ningsärendet (prop. 2016/17:30 s. 34–35).
	Sverige är ett i hög grad digitaliserat samhälle där legitimering i kon-
	takter med bl.a. myndigheter och banker ofta sker genom e-legitimation
	eller andra former av elektroniska underskrifter. Elektroniska under-
124	skrifter har generellt en hög säkerhet. Vidare finns möjlighet till flerparts-

signering vid samma tillfälle genom den s.k. blockkedjetekniken. I vissa legitimationstjänster finns det också inbyggda lösningar för att bekräfta att olika digitala enheter fysiskt befinner sig på samma plats. Det finns flera exempel på områden där en ökad digitalisering har skett, bl.a. när det gäller digital bekräftelse av faderskap och föräldraskap samt elektroniska rätte- gångsfullmakter. Det framstår som helt naturligt att även tillåta att fram- tidsfullmakter undertecknas elektroniskt. Formkraven bör därför utformas på ett sätt som inte hindrar detta.

Svenska Bankföreningen anser att frågan om digitala framtidsfullmakter behöver utredas ytterligare. Föreningen väcker bl.a. frågan om hur en digital framtidsfullmakt ska återkallas och hur man identifierar att en digital framtidsfullmakt är originalet. Även för regeringen är det av stor vikt att digitala framtidsfullmakter är lika pålitliga som de som upprättas i pappersform. Det är därför viktigt att kraven utformas på ett sätt som ur säkerhetssynpunkt är likvärdigt med de befintliga reglerna. En framtids- fullmakt är, i likhet med ett testamente, en ensidig rättshandling som många gånger ska tillämpas först när lång tid har gått från utfärdandet, när utfärdaren inte längre kan tillfrågas om sina avsikter. Formkravet syftar till att undvika bevissvårigheter om t.ex. fullmaktsgivarens tillstånd vid fullmaktens upprättande eller andra oklarheter (se prop. 2016/17:30 s. 32). Regeringen anser, i likhet med utredningen, att detta syfte kan uppnås även när fullmaktsgivaren och de båda vittnena signerar fullmaktshandlingen digitalt. När det gäller kravet på vittnenas samtidiga närvaro fyller det en viktig funktion när det kommer till att undvika bevissvårigheter. Det bör därför behållas.

En framtidsfullmaktsgivare kan alltid återkalla framtidsfullmakten genom att, på motsvarande sätt som gäller för vanliga fullmakter, återta eller låta förstöra fullmakten (8 § lagen om framtidsfullmakter och 16 § lagen [1915:218] om avtal och andra rättshandlingar på förmögen- hetsrättens område, avtalslagen). När det gäller digitala framtidsfullmakter har huvudmannen inte möjlighet att återkalla fullmakten genom att fysiskt återta eller låta förstöra handlingen. Det finns dock inget hinder mot att huvudmannen med digitala medel ges motsvarande rådighet och kontroll över fullmakten (jfr prop. 2019/20:189 s. 41). Även den granskare som en fullmaktsgivare kan utse enligt 8 § lagen om framtidsfullmakter kan ges möjlighet att återkalla fullmakten digitalt. Regeringen bedömer därför att det inte bör bli mycket svårare att återkalla en digital framtidsfullmakt jämfört med att återkalla en fullmakt i pappersform, i varje fall inte i sådan utsträckning att man bör avstå från att införa en möjlighet till digitala framtidsfullmakter. En återkallelse kommer därtill endast att komma i fråga i undantagsfall.

Det är viktigt att det går att säkerställa att en återkallad digital framtids- fullmakt inte kan användas av fullmaktshavaren och att den framtids- fullmakt som åberopas är i original. En digital framtidsfullmakt behöver därför kunna visas upp på ett sådant sätt att den som ska kontrollera fullmakten kan säkerställa att den är giltig. Hur tredje mans kontroll av en digital framtidsfullmakt ska gå till i praktiken blir avhängigt av vilken teknisk lösning som väljs. Regleringen bör i detta avseende vara teknik- neutral för att möjliggöra olika lösningar.

En digital framtidsfullmakt bör skrivas under av fullmaktsgivaren med en elektronisk underskrift. När det gäller digitala rättegångsfullmakter har

Prop. 2025/26:92

125

Prop. 2025/26:92 det, liksom i associationsrättsliga sammanhang, ansetts lämpligt att ställa krav på att en elektronisk fullmakt ska skrivas under med en avancerad elektronisk underskrift (se t.ex. 12 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken och 1 kap. 13 § och 7 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen [2005:551]). Ett krav på en sådan underskrift är vidare tillräckligt för att fullmakten ska omfattas av den straffrättsliga regleringen om urkundsförfalskning (se 14 kap. 1 § brottsbalken och prop. 2012/13:74 s. 70). Regeringen delar utredningens bedömning att det bör krävas en avancerad elektronisk underskrift av både fullmaktsgivaren och vittnena.

13	Ikraftträdande- och
	övergångsbestämmelser

Regeringens förslag
De flesta av lagförslagen ska träda i kraft den 1 juli 2026. Förslagen om
obligatorisk introduktionsutbildning för ställföreträdare och ställföre-
trädarregistret ska träda i kraft den 1 januari 2028. De förslag som rör
statistik ska träda i kraft den 1 januari 2029.
Ett ärende som har inletts vid tingsrätten före den 1 juli 2026 men
ännu inte har avgjorts slutligt den dagen ska handläggas enligt äldre
föreskrifter.
En	god man	eller förvaltare som har förordnats före	den
1 januari 2028 ska		senast den 31 december 2028 ha genomgått	en

introduktionsutbildning om vad ett sådant ställföreträdarskap innebär. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få

meddela föreskrifter om uppbyggnaden av ställföreträdarregistret.

Utredningens förslag

Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Utredning- en föreslår att förslagen träder i kraft tidigare, för de flesta av förslagen den 1 januari 2023. Utredningen föreslår inte någon övergångsreglering för utbildning av redan förordnade ställföreträdare.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invänd- ning mot dem. Riksdagens ombudsmän anser att det bör framgå av övergångsbestämmelserna hur äldre förordnanden med uppdrag att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person ska tolkas.

	Skälen för regeringens förslag
	Ikraftträdande
	De lagändringar som föreslås syftar till att skapa ett rättssäkert, modernt
	och långsiktigt hållbart regelverk där den enskilde sätts i fokus. Det är
126	angeläget att förslagen kan träda i kraft så snart som möjligt. Många av
126

förslagen är sådana att de inte kräver någon längre tid av förberedelser. Prop. 2025/26:92 Det gäller t.ex. förslagen om ökat hänsynstagande till huvudmannens vilja,

anställda ställföreträdare, ställföreträdares redovisning och överförmyn- dares tillsyn. Regeringen anser därför att de flesta av förslagen bör träda i kraft den 1 juli 2026.

Några av förslagen kräver dock större förberedelser innan de kan träda i kraft. Den registeransvariga myndigheten behöver tid för att inrätta ett nationellt ställföreträdarregister. Det behövs också tid för att en obligato- risk utbildning för ställföreträdare ska kunna tas fram. Förslagen i dessa delar bedöms därför kunna träda i kraft först den 1 januari 2028.

De förslag som är kopplade till att statistiken på området ska ingå i den officiella statistiken bör träda i kraft när det nationella ställföreträdar- registret har varit i bruk en tid. Regeringen bedömer att förslagen i denna del bör träda i kraft den 1 januari 2029.

Behovet av övergångsbestämmelser

För de flesta av förslagen krävs det enligt regeringens bedömning inga övergångsbestämmelser. De föreslagna lagändringarna ska därmed som utgångspunkt tillämpas från och med den dag de träder i kraft. I de flesta situationer orsakar detta inga tillämpningsproblem. När det gäller förslaget om att ställföreträdare ska upprätta och lämna in en årsberättelse eller slutberättelse kan det framhållas att kravet inte gäller retroaktivt på så sätt att berättelsen ska omfatta första halvåret under 2026. Redogörelsen ska därmed omfatta tiden efter ikraftträdandet, eller den tid därefter som ställföreträdaren varit förordnad om ställföreträdaren förordnas efter ikraftträdandet.

När det gäller förslaget om att överförmyndaren ska få beslutanderätt i ärenden om att godmanskap ska anordnas, ändras eller upphävas anser regeringen i likhet med utredningen att de ärenden som har inletts hos tingsrätten före ikraftträdandet bör fortsätta att handläggas enligt de hittillsvarande reglerna. Detta bör gälla oavsett vilken instans ärendet befinner sig i vid ikraftträdandet. Regeringen föreslår därför att ärenden som har inletts vid tingsrätten före den 1 juli 2026, men ännu inte har avgjorts slutligt den dagen, ska handläggas enligt äldre föreskrifter.

Enligt regeringens mening bör de ställföreträdare som redan är för- ordnade vid ikraftträdandet få längre tid på sig att genomgå den obligato- riska introduktionsutbildningen. De bör ha genomgått den inom ett år från ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse med den innebörden bör därför införas.

Riksdagens ombudsmän anser att det bör framgå av övergångsbestäm- melserna hur de hittillsvarande förordnandena med uppdrag att bevaka rätt, förvalta egendom eller sörja för person ska tolkas. Regeringen konstaterar att de ställföreträdarskap och förordnanden av ställföreträdare som har beslutats före ikraftträdandet kommer att fortsätta att gälla även efter det att de föreslagna ändringarna av 11 kap. 4 § och 12 kap. 2 § föräldrabalken har trätt i kraft. Om det uppstår frågor om hur ett äldre förordnande ska tolkas får det göras utifrån de lagregler som gällde när förordnandet beslutades. Detta kräver inte någon övergångsbestämmelse.

En närliggande fråga är hur man ska behandla godmanskap enligt

11 kap. 4 § och förvaltarskap som har anordnats före den 1 juli 2026, om

127

trädarna, vilket i sin tur innebär bättre hjälp till den som behöver en ställföreträdare. Dessutom kommer tydliggörandet av att den enskilde ska vara i fokus att leda till att huvudmannens vilja och välbefinnande på ett tydligare sätt framhålls. Förslaget om ökad insyn för huvudmannen kommer att leda till att han eller hon får en större inblick i ställföre- trädarens arbete. Även skyddet för den personliga integriteten förbättras genom förslaget om stärkt skydd för uppgifter om den enskilde.

En förutsättning för att åstadkomma förbättringar för enskilda som har behov av en god man eller förvaltare är att det finns kompetenta personer som vill ta sig an uppdrag som ställföreträdare. Många människor är beredda att göra en frivillig insats för en annan person men det är ändå svårt att rekrytera lämpliga ställföreträdare till alla huvudmän. Förslagen bidrar till att skapa förbättringar både för den som behöver en ställ- företrädare, så att han eller hon kan få sitt behov av hjälp tillgodosett, och för den som tar sig an ett sådant uppdrag, så att han eller hon kan stödja sin huvudman på bästa sätt och trivas i sitt uppdrag. Det i sin tur ökar förutsättningar för att behålla det ideella inslaget i ställföreträdarsystemet.

Förslaget om att godmanskap inte ska anordnas om en mindre ingrip- ande åtgärd är tillräcklig leder till en noggrannare prövning av om det finns behov av godmanskap innan ett ställföreträdarskap anordnas. I likhet med utredningen bedömer regeringen att förslaget kan leda till att något färre godmanskap anordnas, vilket bl.a. är positivt för de enskilda som då inte riskerar att få en mer ingripande insats än vad som behövs.

I och med att tillsynen på området förbättras kommer tryggheten för den som behöver en ställföreträdare att öka. Ett nationellt ställföreträdar- register skapar ett enkelt sätt att kontrollera en ställföreträdares behörighet, vilket ökar tryggheten för huvudmannen. Registret bedöms underlätta kontakter med myndigheter och förbättra möjligheterna för ställföre- trädare att få tillgång till anpassade digitala tjänster hos t.ex. banker och andra företag. Tillgång till sådana anpassade tjänster kommer i sin tur att underlätta för ställföreträdare när de utför sina uppdrag.

För ställföreträdares del kommer bilden av vad en ställföreträdare förväntas göra i sitt uppdrag att bli tydligare. Förslagen innebär att det säkerställs att ställföreträdare får en introduktion till uppdraget, bättre stöd när uppdraget utförs och fördjupad utbildning när det behövs. Förslaget om krav på att utse en ny ställföreträdare så snart som möjligt, bedöms kunna förbättra möjligheterna för ställföreträdare att lämna ett uppdrag snabbare, vilket ökar chansen för att fler vågar åta sig ett uppdrag som ställföreträdare. Vidare bedöms förslaget att småutgifter ska kunna ersättas utan kvitto medföra att ersättning till ställföreträdare betalas ut snabbare.

Regeringen delar utredningens bedömning att förslaget om att ställ- företrädare alltid ska beakta huvudmannens inställning och löpande infor- mera huvudmannen inte påverkar möjligheten att rekrytera ställföreträdare negativt. Flertalet ställföreträdare gör redan detta och att det blir tydligt vad som förväntas är något som har efterlysts även från ställföreträdarhåll. Inte heller förslaget om att ställföreträdare årligen ska ge in en årsberät- telse till överförmyndaren bör innebära någon större belastning för ställ- företrädarna då årsberättelsen ersätter den redogörelse som överför- myndarna ofta redan begär in. För ställföreträdare som är befriade från att ge in en årsräkning eller sluträkning kommer förslaget om att ta bort denna möjlighet innebära en något ökad arbetsbörda. Samtidigt kommer det i

Prop. 2025/26:92

129

som inte är tvistiga. Ärenden som är tvistiga ska överlämnas till tingsrätten Prop. 2025/26:92 för prövning där. Detta gör domstolarnas verksamhet mer renodlad.

Enligt uppgifter från Domstolsverket har det under femårsperioden 2020–2024 i genomsnitt kommit in omkring 19 000 ärenden om god- manskap per år till tingsrätterna. Det förs ingen statistik över hur stor andel av godmanskapsärendena som är tvistiga. Domstolsverket uppskattar dock att omkring 75 procent av alla ärenden om godmanskap är otvistiga. Förslaget innebär därmed att en stor andel av alla godmanskapsärenden kommer att beslutas av överförmyndarna i stället för av tingsrätterna, vilket innebär besparingar för domstolarna. Antalet ärenden i hovrätten bedöms inte påverkas mer än marginellt som en följd av förslaget. Regeringen bedömer att besparingen för Sveriges domstolar uppgår till 25 miljoner kronor årligen. Denna kostnadsminskning har behandlats av riksdagen genom antagandet av budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 4 avsnitt 3.9.5).

Länsstyrelserna

I avsnitt 5 föreslås att länsstyrelserna inte längre ska ansvara för tillsyns- vägledning, vilket kommer att innebära en minskad arbetsbörda för de sex länsstyrelser som har ansvar på området. Vidare görs i avsnitt 10.11 bedömningen att länsstyrelserna inte längre ska ha ansvar för att föra statistik, vilket också leder till en minskad arbetsbörda. Detta gäller främst för Länsstyrelsen i Örebro län som ansvarar för att föra statistik på riksnivå.

Att den särskilda tillsynsvägledningen och ansvaret för statistik lyfts bort frigör resurser för själva tillsynen över överförmyndarna. Detta kom- mer även fortsättningsvis att vara en central uppgift på ställföreträdar- området. Säkerställandet av hög rättssäkerhet för den enskilde kräver att länsstyrelsernas tillsyn utövas med omsorg och kvalitet, vilket i viss utsträckning underlättas när andra uppgifter lyfts bort. Sammantaget leder förslagen inte till några kostnadskonsekvenser för länsstyrelserna.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd

I propositionen aviseras att regeringen avser att bemyndiga Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd att ha ansvar för centrala uppgifter på ställföreträdarområdet. Till följd av det kommer myndigheten att behöva nya kunskaper och bl.a. ta fram föreskrifter och allmänna råd och ansvara för utbildning av ställföreträdare. Uppgiften att ha ett övergripande ansvar på ställföreträdarområdet kommer att innebära ökade kostnader för myndigheten. De ökade kostnaderna kommer i denna del främst att bestå av personalkostnader.

Därutöver aviseras att myndigheten ska inrätta och ansvara för drift och underhåll av ett nationellt ställföreträdarregister. Även detta kommer att innebära ökade kostnader för myndigheten både i form av kostnader förknippat med själva inrättandet av registret och personalkostnader.

Regeringen bedömer att kostnadsökningen för Myndigheten för familje- rätt och föräldraskapsstöd uppgår till 25 miljoner kronor årligen. Denna kostnadsökning har behandlats av riksdagen genom antagandet av budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.6.1)

131

domstolsärende är tvistigt eller inte. Det går alltså inte att med någon Prop. 2025/26:92 exakthet bedöma hur stor andel av ärendena som med förslaget kommer

att handläggas och beslutas av överförmyndaren i stället för av tingsrätten. Domstolsverket uppskattar dock att omkring 75 procent av ärendena om godmanskap är otvistiga.

Redan med den hittillsvarande regleringen utförs den största delen av arbetet i ärenden om godmanskap av överförmyndaren. Det är oftast överförmyndaren som ansöker hos tingsrätten om att ett godmanskap ska anordnas och överförmyndaren har även i övrigt en aktiv roll under handläggningen i domstolen. Överförmyndarna har bl.a. en skyldighet att ge in yttranden och annan utredning till tingsrätten och lämnar i regel förslag på en lämplig ställföreträdare. Att överförmyndaren tar över ansvaret för själva beslutsfattandet i en betydande andel av ärendena bedöms mot denna bakgrund inte vara förenat med någon kraftig ökning av merarbetet för dem. I viss utsträckning kompenseras den ökade arbets- bördan dessutom av att kontakterna och korrespondensen med tingsrätten minskar. Den ökade kostnaden för kommunerna i denna del bedöms därför vara betydligt lägre än den kostnadsminskning som förslaget innebär för Sveriges domstolar.

Några av regeringens övriga förslag som innebär att nya eller utökade uppgifter läggs på kommunerna medför ökade kostnader för överför- myndarnas verksamhet. Det gäller framför allt förslaget om tydligare regler för överförmyndarens tillsyn (avsnitt 10.5), förslaget om reglering av kompetens och kvalitet i överförmyndarverksamheten (avsnitt 10.1) och förslaget om att en god man ska utses för ensamkommande barn, oavsett om barnet söker uppehållstillstånd i landet eller inte (avsnitt 11).

Till skillnad från utredningen föreslår regeringen bl.a. inte att överför- myndarnämnd ska vara den obligatoriska organisationsformen. Detta påverkar i hög utsträckning kommunernas kostnader på grund av förslag- en.

Planen att ge Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ett övergripande ansvar på ställföreträdarområdet och inrätta ett nationellt ställföreträdarregister bedöms innebära rationaliseringseffekter för kommunerna på så sätt att överförmyndarnas arbetsbörda för utförande av motsvarande moment minskar. Dessa förslag kommer alltså att innebära minskade kostnader för kommunerna, som bedöms motsvara den sammanlagda kostnadsökning som förslagen ovan medför.

Sammantaget bedöms kostnadsminskningen för kommunerna uppgå till ca 60 miljoner kronor årligen. Den kostnadsökning som andra förslag leder till bedöms motsvara detta belopp. Dessa kostnadskonsekvenser för kom- munerna har behandlats av riksdagen genom antagandet av budgetpropo- sitionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 25 avsnitt 2.8.1).

Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen

Den kommunala självstyrelsen regleras bl.a. i 14 kap. regeringsformen och innebär att det ska finnas en självständig och, inom vissa ramar, fri bestäm- manderätt för kommunerna. En inskränkning i den kommunala själv- styrelsen bör enligt 14 kap. 3 § regeringsformen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som föranlett inskränkningen,

vilket innebär att inskränkningen bör vara proportionerlig.

133

Remissinstanserna	Prop. 2025/26:92
De flesta av remissinstanserna delar bedömningen eller har ingen invänd-
ning mot den.
Skälen för regeringens bedömning
I propositionen föreslås att en god man ska förordnas för ett ensam-
kommande barn, oavsett om barnet söker uppehållstillstånd i Sverige. Det
föreslås även att socialnämnden skyndsamt ska ansöka om eller anmäla
behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare när barnet har fått uppe-
hållstillstånd i Sverige. Dessa förslag bedöms innebära att möjligheterna
för ett ensamkommande barn att få sina rättigheter tillgodosedda säker-
ställs genom att en ställföreträdare för barnet utses. Förslagen bedöms
även innebära en möjlighet för ensamkommande barn som ska stanna i
Sverige att något snabbare än i dag etablera sig, vilket i sin tur bedöms
innebära positiva konsekvenser för barnets möjlighet att tillgodose sina
rättigheter och möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
Förslaget om en central styrning på området skapar bättre förutsättningar
för förordnade förmyndare att utföra sina uppdrag på ett bra sätt. Vidare
föreslås att förordnade förmyndare ska ha en informationsskyldighet i
förhållande till barn som har fyllt 16 år. Det innebär att rätten till
information stärks för barn över 16 år, som har större rätt än yngre barn att
disponera över sin egendom. För yngre barn innebär förslaget inte någon
skillnad från vad som gäller enligt den hittillsvarande regleringen. Det
innebär att yngre barn ska informeras om förmyndarens åtgärder i den
utsträckning det bedöms vara till barnets bästa i enlighet med 12 kap. 3 §
föräldrabalken och barnkonventionen.
Förslagen om de krav som ska ställas på överförmyndarnas verksamhet
och tillsyn och skyldigheten för överförmyndare att anmäla misstänkt
brottslighet till åtal bedöms leda till en viss förebyggande effekt mot att
ställföreträdare begår ekonomisk brottslighet mot sina huvudmän. Möjlig-
heterna att upptäcka och förhindra sådan brottslighet bedöms även kunna
öka som en konsekvens av förslagen.
Att överförmyndarna tar över ärenden som i dag handläggs och beslutas
hos tingsrätterna innebär att det för många människor blir lättare att
personligen besöka den beslutande myndigheten, eftersom överförmyn-
darkontor finns på fler platser i landet än tingsrätter. Att den beslutande
myndigheten alltså kommer närmare medborgaren bedöms ha en viss
positiv påverkan på den offentliga servicen i landet.
Förslagen bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor
och män, på miljön eller på sysselsättningen.

135

Prop. 2025/26:92	15	Författningskommentar

15.1Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

10 kap. Om förmyndare

18 § En ansökan om att en förmyndare ska förordnas eller entledigas får göras av överförmyndaren, förmyndare, vårdnadshavare, den underårige själv, om han eller hon har fyllt 16 år, samt av hans eller hennes sambo och närmaste släktingar. Rätten ska självmant ta upp en sådan fråga, när det finns anledning till det.

I ett ärende som avses i första stycket ska rätten ge en underårig som fyllt 16 år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I paragrafen anges vilka som får göra en ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare.

Första stycket ändras som en följd av att möjligheten för underåriga att ingå äktenskap har tagits bort genom SFS 2014:376.

Övriga ändringar är språkliga.

11 kap. Om god man och förvaltare Om god man

God man vid sjukdom och liknande förhållanden

4 § Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande behöver hjälp med sina ekonomiska eller person- liga angelägenheter, ska ett godmanskap anordnas för honom eller henne. Ett godmanskap ska dock inte anordnas om den enskilde kan antas få sitt hjälpbehov tillgodosett på ett mindre ingripande sätt.

För att ett godmanskap ska anordnas krävs att den enskilde samtycker till det. Samtycke krävs dock inte om den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening hämtas in.

Ett godmanskap ska begränsas utifrån den enskildes behov.

Paragrafen behandlar förutsättningarna för att ett godmanskap ska anordnas. Övervägandena finns i avsnitt 7.1, 7.3 och 8.1.

I första stycket ersätts uttrycken bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person med uttrycken ekonomiska och personliga angelägenheter. Detta innebär ingen ändring när det gäller vad den enskilde ska behöva hjälp med för att ett godmanskap ska anordnas. På grund av hänvisningen i 7 § till den förevarande paragrafen, blir den nya beskrivningen av den enskildes hjälpbehov också tillämplig vid bedömningen av om ett förvaltar- skap ska anordnas. Uttrycket ekonomiska och personliga angelägenheter finns med samma innebörd i 2 § lagen (2017:310) om framtidsfullmakter (se vidare prop. 2016/17:30 s. 109 och 110).

För en ytterligare beskrivning av uttrycket ekonomiska och personliga angelägenheter hänvisas till kommentaren till 12 kap. 2 §. Ekonomiska angelägenheter motsvarar uttrycket att förvalta egendom. Till personliga angelägenheter räknas det som enligt den hittillsvarande lydelsen omfattas av att sörja för person. Någon direkt motsvarighet till uttrycket bevaka rätt finns inte. Behovet av att få hjälp med att bevaka sin rätt är i stället något som ingår i den enskildes behov av hjälp med personliga eller ekonomiska

136angelägenheter.

Liksom hittills krävs det att den enskilde har ett behov av en god man Prop. 2025/26:92 för att ett godmanskap ska anordnas. I stycket tydliggörs det att ett god-

manskap inte ska anordnas om den enskilde kan antas få sitt hjälpbehov tillgodosett på ett mindre ingripande sätt. Exempel på sådant mindre ingripande stöd som ska övervägas innan ett godmanskap anordnas är att den enskilde får hjälp genom en anhörig som har anhörigbehörighet enligt 17 kap., genom en framtidsfullmakt som har trätt i kraft eller genom insatser på socialtjänstens område. Om den nödvändiga hjälpen kan ges på något av dessa sätt eller på något annat sätt, exempelvis genom en vanlig fullmakt, ska ett godmanskap inte anordnas alternativt begränsas till att avse de angelägenheter som den enskilde inte kan få hjälp med på annat sätt.

Vilka alternativ till ett godmanskap som övervägs blir beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. För att ett godmanskap inte ska anordnas med hänvisning till bestämmelsen bör den mindre ingripande åtgärden vara ett realistiskt och praktiskt genomförbart alternativ som tillgodoser den enskildes behov av hjälp (jfr Högsta domstolens beslut den 29 juli 2025 i ärende nr Ä 1813-24).

I det nya andra stycket tydliggörs vikten av den enskildes samtycke för att ett godmanskap ska anordnas. Stycket motsvarar hittillsvarande första stycket andra meningen.

I tredje stycket anges det att godmanskapet ska begränsas utifrån den enskildes behov. Ett godmanskap kan exempelvis begränsas till en särskilt utpekad angelägenhet såsom att förvalta aktier eller sälja en fastighet. Liksom hittills kan det krävas att ett godmanskap omfattar både personliga och ekonomiska angelägenheter för att en god man fullt ut ska kunna ta till vara den enskildes intressen.

Ändringarna i paragrafen innebär vidare att det inte längre anges att det är rätten som ska besluta att anordna godmanskapet. Bestämmelser om vilken myndighet som beslutar om att ett godmanskap ska anordnas tas i stället in i den nya 4 a §. För en kommentar hänvisas till den paragrafen.

Det hittillsvarande andra stycket flyttas till en ny 4 b §. Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

4 a § En fråga om att anordna ett godmanskap enligt 4 § prövas av överförmyndar- en.

Om den enskilde, hans eller hennes förmyndare, make eller sambo eller när- maste släktingar eller en framtidsfullmaktshavare motsätter sig att ett godmanskap anordnas ska överförmyndaren överlämna ärendet till rätten för prövning. Detsamma gäller om överförmyndaren bedömer att ett godmanskap inte bör anordnas.

Om en fråga enligt första stycket uppkommer i ett ärende om förvaltarskap, är rätten också behörig att pröva frågan.

Paragrafen, som är ny, anger vilken myndighet som prövar en fråga om att anordna ett godmanskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Första stycket innebär att frågan om att anordna ett godmanskap som utgångspunkt ska prövas av överförmyndaren. Regleringen medför att ett ärende om att anordna ett godmanskap ska inledas hos överförmyndaren, med undantag för den särskilda situation som behandlas i tredje stycket.

137

Prop. 2025/26:92	Ett ärende kan inledas hos överförmyndaren efter ansökan från den
	enskilde själv eller någon annan (15 §) eller på initiativ av överför-
	myndaren själv (15 a § första stycket). Det kan också inledas genom att
	rätten anmäler behov av att en god man förordnas (15 a § andra stycket).
	Överförmyndaren ansvarar sedan för handläggningen av ärendet och
	beslutar om att anordna ett godmanskap, om det finns skäl för det. På
	samma sätt som andra beslut som överförmyndaren har meddelat i första
	instans får överförmyndarens beslut om att anordna ett godmanskap
	överklagas till tingsrätten (20 kap. 6 §).
	I andra stycket finns ett undantag från överförmyndarens beslutanderätt.
	Där anges att överförmyndaren ska överlämna ärendet till rätten för
	prövning om den enskilde, hans eller hennes förmyndare, make eller
	sambo eller närmaste släktingar eller en framtidsfullmaktshavare motsätter
	sig att ett godmanskap anordnas. Personkretsen motsvarar den som är
	behörig att ansöka om att ett godmanskap ska anordnas enligt 15 § första
	stycket. Ett ärende ska också överlämnas till rätten om det är över-
	förmyndaren själv som bedömer att ett godmanskap inte bör anordnas.
	Överförmyndarens bedömning av om en fråga om att anordna ett god-
	manskap är tvistig får göras med ledning av de yttranden och den utredning
	som har hämtats in i ärendet enligt 16–17 §§. Bestämmelsen innebär alltså
	inte i sig att överförmyndaren måste höra de angivna personerna i ärendet.
	Vilka som ska ges tillfälle att yttra sig regleras fortsatt i de nämnda
	paragraferna. En invändning som enbart avser vem som bör förordnas till
	god man innebär inte att ärendet är tvistigt. Inte heller är ett ärende tvistigt
	enbart av det skälet att den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes
	mening hämtas in eller att någon av de andra angivna personerna inte har
	yttrat sig.
	Om den enskildes tillstånd inte hindrar att hans eller hennes mening
	hämtas in och han eller hon motsätter sig att ett godmanskap anordnas ska
	överförmyndaren däremot överlämna ärendet till den tingsrätt som avses i
	25 § för prövning. Detsamma gäller om någon annan av de uppräknade
	personerna motsätter sig att ett godmanskap anordnas. Om det är
	överförmyndaren själv som kommer fram till att ett godmanskap inte bör
	anordnas, men någon av de angivna personerna har en annan uppfattning,
	ska ärendet också överlämnas till tingsrätten. För att förenkla hand-
	läggningen i tingsrätten är det lämpligt att överförmyndaren bifogar ett
	eget yttrande när ett ärende överlämnas dit, annars kan rätten vid behov
	förelägga överförmyndaren att ge in ett yttrande (se 17 c §).
	Om frågan om att anordna ett godmanskap inte längre är aktuell,
	exempelvis för att den enskilde har tagit tillbaka sitt samtycke eller varken
	de i paragrafen angivna personerna eller överförmyndaren längre anser att
	ett godmanskap bör anordnas, är det naturligt att överförmyndaren
	avskriver ärendet snarare än att överlämna det till rätten för prövning.
	Detsamma gäller om det är överförmyndaren som har initierat ett ärende
	om att ett godmanskap ska anordnas, men sedan kommer fram till att ett
	godmanskap inte behövs och ingen av de angivna personerna är av en
	annan uppfattning.
	Av tredje stycket framgår att rätten är behörig att pröva en fråga om att
	anordna ett godmanskap som uppkommer hos rätten i ett ärende om
	förvaltarskap enligt 7 §. Detta kan t.ex. bli aktuellt om det under
138	handläggningen av förvaltarskapsärendet visar sig att ett godmanskap är

en tillräcklig åtgärd för att uppfylla den enskildes hjälpbehov. Ett sådant Prop. 2025/26:92 ärende ska alltså inte överlämnas till överförmyndaren för prövning.

Av 19 b § andra stycket och 23 § andra stycket framgår att motsvarande beslutsordning som enligt denna paragraf också gäller för ärenden om att ett godmanskap ska upphöra respektive ändras.

4 b § När överförmyndaren eller rätten anordnar ett godmanskap enligt 4 § ska samtidigt en god man förordnas att utföra uppdraget.

Om en god man i något annat fall ska förordnas på grund av ett godmanskap enligt 4 § görs det av överförmyndaren.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om förordnande av en god man vid ett godmanskap enligt 4 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Första stycket motsvarar hittillsvarande 4 § andra stycket första meningen, med den skillnaden att det anges att det är överförmyndaren som förordnar en god man när ett beslut om att anordna ett godmanskap meddelas av överförmyndaren.

Andra stycket motsvarar hittillsvarande 4 § andra stycket andra meningen.

Gemensamma bestämmelser

Kompetens- och lämplighetskrav

12 a § Den som på grund av sin anställning åtar sig uppdrag som god man eller förvaltare får förordnas som sådan ställföreträdare, om det finns särskilda skäl.

Paragrafen, som är ny, reglerar när en anställd god man eller förvaltare får förordnas. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Paragrafen avser de fall där en person på grund av sin anställning åtar sig uppdrag som god man enligt 1–4 §§ eller förvaltare. Det kan vara fråga om exempelvis en kommunalt anställd tjänsteman eller en anställd i ett privat företag som tillhandahåller ställföreträdare, som åtar sig sådana uppdrag som en följd av sin anställning. Paragrafen omfattar däremot inte en sådan privatperson som åtar sig så många ställföreträdaruppdrag att han eller hon helt eller delvis livnär sig på sina uppdrag, men som inte gör det på grund av en anställning.

En anställd ställföreträdare får enligt paragrafen förordnas om det finns särskilda skäl. Det är en bedömning som får göras i det enskilda fallet och att det krävs särskilda skäl indikerar att ett förordnande av en sådan person ska ske med viss försiktighet. Det kan exempelvis finnas särskilda skäl att förordna en anställd ställföreträdare när uppdraget förväntas bli så komplicerat att det inte finns någon annan ställföreträdare med de särskilda kvalifikationer som uppdraget kräver. Vidare kan det vara motiverat att förordna en anställd ställföreträdare när det – trots ansträngningar – inte går att hitta en annan ställföreträdare som vill eller kan ta sig an uppdraget. Orsaken till varför det är svårt att hitta en ställföreträdare är i en sådan situation inte av avgörande betydelse. Det kan handla om orsaker kopplade till uppdragets innehåll, till den enskildes personliga egenskaper eller undantagsvis att det är allmänt svårt att i en kommun attrahera lämpliga ställföreträdare. Den enskilde ska inte behöva vänta orimligt länge på att

139

Prop. 2025/26:92 få sitt hjälpbehov tillgodosett endast på grund av att det saknas en annan ställföreträdare som vill åta sig uppdraget.

Övriga regler om gode män och förvaltare i balken och andra författningar gäller även för en person som åtar sig ett sådant uppdrag på grund av sin anställning. Liksom för andra ställföreträdare är uppdraget personligt, vilket för en person som är anställd vid en kommunal förvaltar- enhet innebär att ställföreträdarskapet inte utövas i enhetens verksamhet. Handlingar som ställföreträdaren tar emot i egenskap av ställföreträdare blir därmed inte inkomna handlingar i myndigheten.

Överförmyndaren ska med samma noggrannhet som annars kontrollera ställföreträdarens lämplighet. Samma regler om arvode gäller och över- förmyndaren ska utöva tillsyn över en anställd ställföreträdare på samma sätt som över andra ställföreträdare. Den anställde gode mannen eller förvaltaren har samma skyldigheter gentemot sin huvudman som en annan ställföreträdare. Förordnandet som god man eller förvaltare kvarstår även om ställföreträdarens anställning skulle upphöra.

Att samma regler gäller även för en person som omfattas av paragrafen innebär vidare bl.a. att också en anställd ställföreträdare kan förordnas interimistiskt med stöd av 18 §. Vid det slutliga beslutet kan den anställda ställföreträdaren förordnas, om det fortfarande finns förutsättningar för det, men det är också möjligt att förordna en annan ställföreträdare.

Paragrafen gäller både när det är överförmyndaren som förordnar en ställföreträdare och när det är rätten som gör det.

12 b § En person som förordnas till god man enligt 4 § eller förvaltare ska genomgå en utbildning om vad ett sådant ställföreträdarskap innebär. En sådan utbildning ska genomföras senast inom tre månader från dagen för förordnandet.

Paragrafen, som är ny, uppställer ett krav på introduktionsutbildning för gode män och förvaltare. Övervägandena finns i avsnitt 8.3, där också Lagrådets synpunkter behandlas.

Av paragrafen framgår att den som förordnas som god man enligt 4 § eller förvaltare ska genomgå en introduktionsutbildning om vad ett sådant ställföreträdarskap innebär. Utbildningen ska genomföras så snart som möjligt, dock senast inom tre månader från förordnandet. Som utgångs- punkt är det lämpligt att en tilltänkt ställföreträdare genomgår utbildningen innan förordnandet. Det är enligt paragrafen tillräckligt att utbildningen genomförs en gång, men om det krävs för att uppfylla lämplighetskravet enligt 12 § finns det inget som hindrar att en person rekommenderas att genomföra utbildningen fler gånger.

Det är överförmyndarens ansvar att se till att en ställföreträdare är lämplig för uppdraget och har tillräcklig utbildning. Skulle en god man eller förvaltare låta bli att genomföra utbildningen inom den bestämda tiden, kan överförmyndaren agera mot honom eller henne inom ramen för sin tillsyn. Om en ställföreträdare har flera förordnanden och redan har genomgått en introduktionsutbildning blir det en fråga för överför- myndaren att bedöma om kravet på utbildning är uppfyllt eller om undantag kan medges.

I 19 kap. 18 § finns det bestämmelser om överförmyndarens ansvar för att gode män och förvaltare genomgår utbildning.

140

12 c § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela Prop. 2025/26:92 föreskrifter om lämplighetskontrollen och om utbildning för gode män och för-

valtare. Föreskrifterna får innehålla undantag från utbildningskravet i 12 b §.

Paragrafen, som är ny och utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller ett bemyndigande. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att meddela föreskrifter om överförmyndarens
lämplighetskontroll av den tilltänkta ställföreträdaren (jfr 12 §). Bemyndi-
gandet omfattar även att meddela föreskrifter om utbildning för gode män
och förvaltare. Sådana föreskrifter kan t.ex. avse innehållet i introduktions-
utbildningen och annan utbildning. Föreskrifterna får även innehålla
undantag från utbildningskravet i 12 b §.
Handläggningen
15 § En ansökan om att förordna en god man enligt 1–3 §§, eller att anordna ett
godmanskap enligt 4 § eller ett förvaltarskap får göras av en förmyndare, av den
som ansökan avser, om han eller hon har fyllt 16 år, och av hans eller hennes make
eller sambo och närmaste släktingar. En ansökan om att anordna ett godmanskap
enligt 4 § eller ett förvaltarskap får också göras av en framtidsfullmaktshavare.
En ansökan om att anordna ett förvaltarskap får också göras av överförmyn-
daren eller en god man som avses i 4 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som får ansöka om att en god
man ska förordnas eller att ett godmanskap eller förvaltarskap ska
anordnas. Övervägandena finns i avsnitt 9, där också Lagrådets syn-
punkter behandlas.
I första stycket första meningen förtydligas vilka ärendetyper som
omfattas av bestämmelsen. Detta innebär ingen ändring i sak. I andra
meningen tas möjligheten för överförmyndaren att ansöka om att ett
godmanskap ska anordnas bort. Ändringen är en följd av att hand-
läggningen av ärenden om godmanskap enligt 4 § alltid ska inledas hos
överförmyndaren. Om överförmyndaren själv anser att ett godmanskap
bör anordnas kan överförmyndaren ta upp frågan självmant enligt 15 a §.
Se vidare kommentaren till 4 a §.
Överförmyndaren har liksom hittills möjlighet att ansöka hos rätten om
att ett förvaltarskap ska anordnas. En bestämmelse om det tas in i andra
stycket.
Det hittillsvarande tredje stycket flyttas till den nya 15 a §. Övriga
ändringar i paragrafen är språkliga.
15 a § När det finns anledning till det ska överförmyndaren självmant pröva en
fråga om att anordna ett godmanskap enligt 4 § eller att förordna en god man eller
förvaltare.
Rätten ska, när det finns anledning till det, självmant pröva en fråga om att
anordna ett förvaltarskap. Om rätten i ett annat fall än som avses i 4 a § tredje
stycket anser att det finns behov av att anordna ett godmanskap enligt 4 §, ska den
anmäla det till överförmyndaren.
Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten för överförmyndaren och
rätten att självmant ta upp en fråga om bl.a. anordnande av ett godmanskap
eller förvaltarskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.	141
	141

Prop. 2025/26:92 Paragrafen motsvarar hittillsvarande 15 § tredje stycket. I förhållande till den regleringen görs den ändringen att överförmyndaren enligt första stycket självmant ska ta upp en fråga om anordnande av ett godmanskap enligt 4 §, när det finns anledning till det, och inte som hittills enbart frågor om förordnande av en god man eller förvaltare (se vidare 4 a §).

För rätten inskränks enligt andra stycket i stället skyldigheten att självmant ta upp en fråga om anordnande av ett godmanskap till sådana frågor som uppkommer i ett ärende om anordnande av ett förvaltarskap (jfr 4 a § tredje stycket). Om rätten i ett annat fall utan ansökan bedömer att det finns behov av att anordna ett godmanskap enligt 4 § ska den anmäla det behovet till överförmyndaren, som handlägger ärendet. En sådan anmälan kan göras formlöst.

16 § I ett ärende om att förordna en god man eller förvaltare eller att anordna ett godmanskap enligt 4 § eller ett förvaltarskap för någon som har fyllt 16 år ska den enskilde ges tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ett ärende enligt första stycket ska även den enskildes make eller sambo, barn, framtidsfullmaktshavare och vårdinrättningar ges tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar regionens ledning av omsorgs- verksamheten. Rätten ska inhämta ett yttrande från överförmyndaren, om det inte är obehövligt.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

I paragrafen anges vilka yttranden som ska inhämtas i ärenden om god- manskap och förvaltarskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.

I första stycket tydliggörs vilka ärendetyper som omfattas av bestäm- melsen. Det innebär ingen ändring i sak.

Andra stycket ändras som en följd av att handläggningen av ärenden om anordnande av ett godmanskap alltid ska inledas hos överförmyndaren (se 4 a §). Till stycket flyttas bestämmelsen om inhämtande av yttrande i det hittillsvarande tredje stycket. Andra styckets tredje och fjärde meningar flyttas till den nya 16 a §.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

16 a § Den som en fråga om att anordna ett godmanskap eller förvaltarskap av- ser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Den enskilde behöver dock inte höras muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett att ett godmanskap eller förvaltarskap anordnas eller det annars finns särskilda skäl.

Paragrafen, som är ny, anger förutsättningarna för att höra den enskilde muntligen i ett ärende om anordnande av ett godmanskap eller förvaltarskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 16 § andra stycket tredje och fjärde meningarna. En ändring i förhållande till den hittillsvarande regleringen är att även överförmyndarens hörande av den enskilde omfattas. Detta är en följd av att handläggningen av ärenden om anordnande av ett godmanskap

alltid inleds där (se 4 a §).

142

17 § Innan rätten anordnar ett förvaltarskap ska den inhämta läkarintyg eller annan Prop. 2025/26:92 likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Detsamma gäller över-

förmyndaren eller rätten i ett ärende om att anordna ett godmanskap enligt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke.

Paragrafen innehåller bestämmelser om inhämtande av utredning om den enskildes hälsotillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ändringen i första stycket är en följd av att ett ärende om att anordna ett
godmanskap alltid ska inledas hos överförmyndaren (se vidare 4 a §).
Skyldigheten att i vissa fall inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utred-
ning om den enskildes hälsotillstånd utvidgas till att gälla även för
överförmyndaren. Regleringen innebär att det oftast kommer att vara
överförmyndaren som hämtar in utredning om den enskildes hälsotillstånd
i ärenden om godmanskap. Om överförmyndaren överlämnar ett sådant
ärende till rätten innan överförmyndaren har beslutat att inhämta nöd-
vändig utredning, t.ex. på grund av att det tidigt i handläggningen fram-
kommer att ärendet är tvistigt, är det även fortsättningsvis rätten som
beslutar om inhämtande av utredningen.
Det hittillsvarande andra stycket tas bort då rätten för regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer att meddela verkställighets-
föreskrifter följer direkt av 8 kap. 7 § regeringsformen.
17 a § Om det hos överförmyndaren uppkommer en fråga om huruvida det finns
ett behov av att anordna ett förvaltarskap, får överförmyndaren inhämta utredning
enligt 17 §.
Om överförmyndaren ansöker hos rätten om att ett förvaltarskap ska anordnas,
ska överförmyndaren tillsammans med ansökan ge in de yttranden och den
utredning som hämtats in enligt 16 och 17 §§. Överförmyndaren ska också lämna
förslag på en förvaltare.
I paragrafen finns ytterligare bestämmelser om överförmyndarens inhäm-
tande av utredning i ärenden om förvaltarskap. Övervägandena finns i
avsnitt 9.
Det hittillsvarande första stycket flyttas till den nya 17 c §. Paragrafen
justeras samtidigt så att den enbart behandlar frågor om anordnande av ett
förvaltarskap. Motsvarande bestämmelser när det gäller anordnande av ett
godmanskap enligt 4 § tas in i den nya 17 b §.
I det nya andra stycket regleras vilken utredning som överförmyndaren
ska lämna till rätten när överförmyndaren ansöker om att ett förvaltarskap
ska anordnas. Stycket motsvarar hittillsvarande tredje stycket andra och
tredje meningarna.
17 b § Om överförmyndaren enligt 4 a § överlämnar ett ärende om godmanskap
till rätten, ska överförmyndaren ge in de yttranden och den utredning som hämtats
in enligt 16 och 17 §§. Överförmyndaren ska också lämna förslag på en god man,
om inte överförmyndaren själv bedömer att ett godmanskap inte bör anordnas.
I paragrafen, som är ny, finns ytterligare bestämmelser om överförmyn-
darens inhämtande av utredning i ärenden om godmanskap som överläm-
nas till rätten. Övervägandena finns i avsnitt 9.
Paragrafen motsvarar hittillsvarande 17 a § tredje stycket, med justering
för att överförmyndaren inte ansöker om godmanskap hos rätten, utan	143
	143

Prop. 2025/26:92	överlämnar sådana frågor dit när de är tvistiga. Om överlämnandet sker på
	grund av att överförmyndaren själv inte anser att ett godmanskap bör
	anordnas, behöver överförmyndaren inte lämna förslag på en god man.
	Skulle rätten i en sådan situation göra en annan bedömning kan den enligt
	den nya 17 c § begära att överförmyndaren lämnar förslag på en god man.
	17 c § I ett ärende om att anordna ett förvaltarskap, får rätten uppdra åt
	överförmyndaren att inhämta yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning
	enligt 17 §. Detsamma gäller i ett ärende om att anordna ett godmanskap enligt
	4 § som handläggs av rätten.
	På begäran av rätten ska överförmyndaren lämna förslag på en god man eller
	förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot det.
	Paragrafen, som är ny, behandlar rättens möjlighet att begära att överför-
	myndaren inhämtar utredning eller lämnar förslag på ställföreträdare.
	Övervägandena finns i avsnitt 9.
	Första stycket motsvarar hittillsvarande 17 a § första stycket. I för-
	hållande till den hittillsvarande regleringen görs vissa ändringar som en
	följd av att överförmyndaren får besluta om att anordna godmanskap och
	att handläggningen i sådana ärenden alltid inleds där (se vidare 4 a §).
	Andra stycket motsvarar hittillsvarande 17 a § andra stycket.
	Interimistiskt beslut
	18 § Om ett slutligt beslut inte kan meddelas omedelbart i ett ärende om att
	anordna ett godmanskap enligt 4 § eller ett förvaltarskap, får rätten besluta att
	anordna ett godmanskap eller förvaltarskap för tiden till dess ärendet slutligt av-
	görs, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål
	uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes person eller egendom. Ett
	sådant beslut om att anordna ett godmanskap enligt 4 § får under samma
	förutsättningar meddelas av överförmyndaren när den är behörig att besluta i
	frågan. Ett beslut enligt första eller andra meningen får meddelas även för den
	som är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller 18 år.
	Om ett slutligt beslut inte kan meddelas omedelbart i ett ärende om att förordna
	en god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordna en god man eller
	förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, under samma förutsättningar
	som anges i första stycket.
	Innan ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas ska den enskilde ha
	fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för
	honom eller henne.
	Paragrafen reglerar möjligheten att meddela ett interimistiskt beslut.
	Övervägandena finns i avsnitt 9.
	Ändringen i första stycket medför att överförmyndaren får möjlighet att
	meddela ett interimistiskt beslut i ett ärende om att anordna ett god-
	manskap enligt 4 §, så länge överförmyndaren är behörig att besluta i
	ärendet enligt 4 a §. De förutsättningar för interimistiskt beslut som gäller
	för rätten gäller även för överförmyndarens beslut. Detsamma gäller
	skyldigheten enligt tredje stycket att ge den enskilde tillfälle att yttra sig
	innan ett interimistiskt beslut meddelas.
	Det hittillsvarande fjärde stycket om ändring av interimistiska beslut
	utgår. Sådana beslut kan när som helst ändras, även utan en lagregel om
	det. Även överförmyndaren kan alltså ändra ett sådant beslut, om den är
144	behörig att besluta i ärendet.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

Prop. 2025/26:92

Upphörande och entledigande

19 § Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. Ett godmanskap enligt 4 § ska också upphöra om den enskilde inte samtycker till godmanskapet, om den enskildes tillstånd är sådant att samtycke kan lämnas.

En god man som har förordnats enligt 3 § 1–5 ska entledigas så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, ska han eller hon genast anmäla det till överförmyndaren.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Om godmanskapet eller förvaltarskapet ska fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts, om inte annat följer av 19 a §. En ny god man eller för- valtare ska förordnas så snart som möjligt.

I paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, finns bestämmelser om upphörande av godmanskap och förvaltarskap samt om entledigande av en god man eller förvaltare. Övervägandena finns i avsnitt 7.3 och 8.5.

Genom tillägget i första stycket anges särskilt att ett godmanskap enligt

4 § ska upphöra om den enskilde inte samtycker till godmanskapet. Detta innebär ingen ändring i sak. Om det är tveksamt huruvida den enskildes samtycke kvarstår kan överförmyndaren utreda frågan. Sådana tveksamheter kan exempelvis uppkomma när den enskilde har framställt klagomål mot sin gode man men detta inte lett till att ett byte kommit till stånd. Överförmyndaren kan också behöva undersöka om den enskilde menar allvar när han eller hon tar tillbaka sitt samtycke och om den enskildes tillstånd är sådant att han eller hon inte kan lämna samtycke. Även ett fall där den enskildes samtycke inte inledningsvis var en förutsättning för att anordna godmanskapet omfattas. Det innebär att godmanskapet ska upphöra i de fall där den enskildes hälsotillstånd förbättras så att han eller hon kan ge uttryck för sin vilja och den enskilde vill att godmanskapet upphör.

Den hittillsvarande andra meningen i stycket blir ett nytt andra stycke och det hittillsvarande andra stycket blir därmed ett nytt tredje stycke. Där tas det in ett krav på att en ny god man eller förvaltare ska förordnas så snart som möjligt när en ställföreträdare har begärt sitt entledigande. Detta innebär ett krav på skyndsamhet för överförmyndaren att så snart den får kännedom om att en ställföreträdare vill entledigas inleda arbetet med att hitta en ny ställföreträdare. Överförmyndaren ska alltså omedelbart vidta åtgärder för att se till att ställföreträdaren kan bytas ut utan onödigt dröjsmål och om nödvändigt överväga att interimistiskt förordna en god man eller förvaltare, eller att förordna en anställd ställföreträdare enligt 12 a §.

19 a § Skyldigheten enligt 19 § tredje stycket att kvarstå som en god man eller förvaltare gäller inte om en god man som har förordnats enligt 4 § eller en förvaltare har skälig orsak att bli entledigad innan en ny god man eller förvaltare har utsetts.

Sker ett entledigande med stöd av första stycket, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra, om överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget.

145

Prop. 2025/26:92 Paragrafen reglerar undantag från skyldigheten att kvarstå som god man eller förvaltare. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.

Ändringen i första stycket är en följd av att hittillsvarande 19 § andra stycket blir ett nytt tredje stycke i den paragrafen.

Andra stycket är oförändrat och anger att om en ställföreträdare har entledigats med stöd av första stycket, ska godmanskapet eller förvaltar- skapet upphöra, om överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget. I 12 a § tydliggörs det att en anställd ställföreträdare kan förordnas i vissa fall.

19 b § Ett beslut om att ett förvaltarskap ska upphöra meddelas av rätten.

Ett beslut om att ett godmanskap ska upphöra meddelas av överförmyndaren. Om någon av de som anges i 4 a § andra stycket första meningen motsätter sig att ett godmanskap enligt 4 § upphör ska överförmyndaren dock överlämna ärendet till rätten för prövning. Detsamma gäller om överförmyndaren bedömer att ett sådant godmanskap inte bör upphöra. Rätten beslutar också om att ett god- manskap ska upphöra med stöd av 19 a § andra stycket.

Ett beslut om att entlediga en god man eller förvaltare med stöd av 19 a § första stycket meddelas av rätten. I övriga fall beslutar överförmyndaren om entledigande av en god man eller förvaltare.

Paragrafen reglerar beslutanderätten i frågor om upphörande av ett god- manskap eller förvaltarskap samt entledigande av en god man eller förvaltare. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Paragrafen får en ny struktur. I första stycket regleras enbart beslutande- rätten i frågor om upphörande av förvaltarskap. Ett sådant beslut meddelas alltid av rätten. Detta är ingen ändring i sak.

Det nya andra stycket innehåller regler om upphörande av godmanskap. Beslutanderätten fördelas där mellan överförmyndaren och rätten, på motsvarande sätt som enligt 4 a § gäller vid beslut om att anordna ett godmanskap. Sammanfattningsvis innebär det att överförmyndaren beslutar om upphörande, dock inte om någon av de som anges i 4 a § andra stycket första meningen motsätter sig att godmanskapet upphör. I så fall ska ärendet överlämnas till rätten för prövning. Detta medför att ett ärende om att ett godmanskap enligt 4 § ska upphöra alltid ska inledas hos överför- myndaren. För en ytterligare kommentar hänvisas till 4 a §. I övrigt innebär stycket ingen ändring i sak jämfört med den hittillsvarande regleringen.

Tredje stycket, som också är nytt, reglerar i vilka fall överförmyndaren ska besluta om entledigande av en god man eller förvaltare och i vilka fall ett sådant beslut ska meddelas av rätten. Bestämmelserna är oförändrade i sak.

19 c § I ett ärende om att ett förvaltarskap ska upphöra, får rätten uppdra åt överförmyndaren att inhämta yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning enligt 17 §. Detsamma gäller i ett ärende om upphörande av ett godmanskap enligt 4 § som handläggs av rätten.

Paragrafen, som är ny, behandlar rättens möjlighet att begära att överför- myndaren inhämtar utredning i ärenden om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.

146

Paragrafen motsvarar i huvudsak den hittillsvarande bestämmelsen i	Prop. 2025/26:92
17 a § första stycket, dock med vissa ändringar som en följd av att
överförmyndaren får besluta om att ett godmanskap ska upphöra och att
handläggningen i sådana ärenden alltid inleds där (se vidare 4 a §). I
förhållande till den hittillsvarande regleringen förtydligas att rätten får
uppdra åt överförmyndaren att hämta in yttranden enligt 16 § andra stycket
och utredning enligt 17 § även i ärenden om att ett förvaltarskap eller
godmanskap enligt 4 § ska upphöra.
20 § En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller försum-
melse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd
och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak
inte längre är lämplig att inneha uppdraget, ska entledigas.
Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en god man eller
förvaltare och kan ett slutligt beslut inte meddelas omedelbart, får överförmyndaren
besluta att den gode mannen eller förvaltaren ska skiljas från sitt uppdrag för tiden
till dess ärendet avgörs, om ett dröjsmål skulle medföra fara för den som god-
manskapet eller förvaltarskapet avser.
I paragrafen behandlas frågan om entledigande av en god man eller för-
valtare som på grund av försummelse eller någon annan orsak inte längre
är lämplig för uppdraget.
I första stycket görs en ändring av rättelsekaraktär. Bestämmelsen om att
överförmyndaren beslutar om entledigande i de fall som omfattas av
paragrafen fyller ingen självständig funktion sedan motsvarande bestäm-
melse togs in i 19 b § (se prop. 2013/14:225).
Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.
21 § En ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upp-
hörande av ett godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av de som avses
i 15 § första stycket, eller av den gode mannen eller förvaltaren. En ansökan om
upphörande av ett förvaltarskap får också göras av överförmyndaren.
Rätten eller överförmyndaren får också självmant ta upp en fråga som avses i
första stycket och som de enligt 19 b § är behöriga att avgöra.
I ett ärende enligt denna paragraf ska rätten eller överförmyndaren ge den
enskilde tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
Paragrafen reglerar vem som får göra en ansökan om entledigande av en
god man eller förvaltare eller om upphörande av ett godmanskap eller för-
valtarskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.
I första stycket anges att överförmyndaren får göra en ansökan om
upphörande av ett förvaltarskap. Den ändringen är en följd av att ett ärende
om att ett godmanskap enligt 4 § ska upphöra alltid ska inledas hos
överförmyndaren och att överförmyndaren inte längre omfattas av kretsen
i 15 § första stycket.
Ändring av ett godmanskap eller förvaltarskap
23 § Rätten ska pröva om omfattningen av ett förvaltarskap bör ändras om någon
av de som anges i 15 § första stycket, överförmyndaren eller förvaltaren ansöker
om det. Rätten får också utan ansökan göra en sådan prövning.
Överförmyndaren ska pröva om omfattningen av ett godmanskap bör ändras, om
någon av de som anges i 15 § första stycket eller den gode mannen ansöker om
det. Överförmyndaren får också utan ansökan göra en sådan prövning. I fråga om	147

Prop. 2025/26:92 ett godmanskap enligt 4 § ska överförmyndaren dock överlämna ärendet till rätten för prövning om någon av de som anges i 4 a § andra stycket första meningen motsätter sig att godmanskapet ändras. Detsamma gäller om överförmyndaren bedömer att ett godmanskap inte bör ändras.

Om en fråga enligt andra stycket uppkommer i ett ärende om förvaltarskap, är rätten också behörig att pröva frågan.

I paragrafen regleras ändring av godmanskap och förvaltarskap. Över- vägandena finns i avsnitt 9.

Paragrafen får en ny struktur på så sätt att ändring (hittills benämnt jämkning) av förvaltarskap regleras i första stycket och ändring av godmanskap i andra stycket. Det hittillsvarande tredje stycket flyttas till den nya 23 a §. Det hittillsvarande fjärde stycket blir ett nytt andra stycke.

Första stycket anger rättens skyldighet att pröva om omfattningen av ett förvaltarskap ska ändras. Ändringen i stycket är en följd av att över- förmyndaren som utgångspunkt enligt andra stycket ska pröva ändring av ett godmanskap enligt 4 §. Vidare anges att överförmyndaren får ansöka om att ett förvaltarskap ska ändras. Den ändringen är en följd av att överförmyndaren inte längre ingår i den krets som anges i 15 § första stycket och innebär ingen ändring i sak.

Andra stycket reglerar ändring av godmanskap och hur beslutanderätten fördelas mellan överförmyndaren och rätten. Ordningen motsvarar den uppdelning som enligt 4 a § gäller när ett godmanskap anordnas. Kortfattat innebär det att det är överförmyndaren som prövar om godmanskapets omfattning bör ändras, dock inte om någon bland de som anges i 15 § första stycket motsätter sig ändring. I så fall ska ärendet överlämnas till rätten för prövning. Detsamma gäller om överförmyndaren bedömer att godmanskapets omfattning inte bör ändras, i ett ärende där någon av de som anges i 15 § första stycket har ansökt om ändring.

Bestämmelsen i tredje stycket är av samma karaktär som 4 a § tredje stycket. För en ytterligare kommentar hänvisas till den paragrafen.

23 a § Innan rätten eller överförmyndaren meddelar ett beslut enligt 23 §, ska den gode mannen eller förvaltaren ges tillfälle att yttra sig. Detsamma gäller för den enskilde, om det kan ske. Rätten ska även ge överförmyndaren tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte meddelas omedelbart, får rätten eller överförmyn- daren, om överförmyndaren är behörig att besluta i ärendet, besluta i frågan för tiden till dess ärendet avgörs, om ett dröjsmål skulle medföra fara för den enskildes person eller egendom. I fråga om ett sådant beslut tillämpas 18 § tredje stycket.

I ett ärende om att ett förvaltarskap ska ändras, får rätten uppdra åt överförmyndaren att inhämta yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning enligt 17 §. Detsamma gäller i ett ärende om att ändra ett godmanskap enligt 4 § som handläggs av rätten.

I paragrafen, som är ny och utformas enligt Lagrådets förslag, finns bestämmelser om handläggningen av ärenden om ändring av godmanskap och förvaltarskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Första stycket reglerar vem som ska ges tillfälle att yttra sig i ett ändringsärende. Den gode mannen eller förvaltaren och den enskilde, om det kan ske, ska ges tillfälle att yttra sig innan rätten eller överförmyndaren

148

meddelar ett beslut om ändring enligt 23 §. Rätten ska också ge över- Prop. 2025/26:92 förmyndaren tillfälle att yttra sig.

I andra stycket regleras förutsättningarna för ett interimistiskt beslut i ändringsfrågan. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 23 § tredje stycket, dock med ändringar som är en följd av att överförmyndaren får besluta om ändring av ett godmanskap enligt 4 § i vissa fall. Av stycket följer att rätten, när ett slutligt beslut inte kan meddelas, får besluta i frågan för tiden till dess att ärendet avgörs, om ett dröjsmål skulle medföra fara för den enskilde. Ett sådant interimistiskt beslut får också meddelas av överförmyndaren om den är behörig att besluta i ärendet. I fråga om interimistiska ändringsbeslut tillämpas 18 § tredje stycket.

I tredje stycket anges att rätten får uppdra åt överförmyndaren att hämta in yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning enligt 17 § även i ärenden om att ett förvaltarskap eller godmanskap enligt 4 § ska ändras.

Kungörelse

27 § Rätten ska genast kungöra ett beslut om anordnande eller upphörande av ett förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. En sådan kungörelse ska också ske av beslut om ändring av ett förvaltarskaps omfattning enligt 23 § första stycket eller 23 a § andra stycket.

Paragrafen anger rättens skyldighet att kungöra ett beslut om anordnande och upphörande av ett förvaltarskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ändringen är en följd av att 23 § får en ny struktur och att bestämmelsen om interimistiska beslut om ändring av förvaltarskap regleras i den nya 23 a §. Övriga ändringar är språkliga.

12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

Gode mäns och förvaltares skyldigheter

2 § Gode män och förvaltare ska, i den utsträckning det följer av deras för- ordnande, se till att den enskildes intressen i ekonomiska och personliga ange- lägenheter tas om hand och bevaka den enskildes rätt i dessa angelägenheter.

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvalt- ning. Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna en redovisning över förvaltningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta emot en sådan redovisning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gode mäns och förvaltares skyl- digheter och om gränserna för deras behörighet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Ändringen i första stycket är en följd av att godmanskap och förvaltar- skap ska anordnas för den som behöver hjälp med sina ekonomiska eller personliga angelägenheter (se 11 kap. 4 och 7 §§). Ändringen innebär att en god man eller förvaltare, i den utsträckning det följer av hans eller

hennes förordnande, ska se till att den enskildes intressen i ekonomiska

149

Prop. 2025/26:92	och personliga angelägenheter tas om hand. Den gode mannen eller
	förvaltaren ska också bevaka den enskildes rätt i de angelägenheter som
	omfattas av uppdraget, vilket bl.a. innebär att ställföreträdaren har behö-
	righet att företräda den enskilde i angelägenheterna. Uttrycket ekonomiska
	och personliga angelägenheter finns med samma innebörd i 2 § lagen
	(2017:310) om framtidsfullmakter (se vidare prop. 2016/17:30 s. 109, 110,
	122 och 123).
	Bestämmelsen är avsedd att stämma överens med de områden som ett
	godmanskap eller ett förvaltarskap får omfatta enligt den hittillsvarande
	regleringen, dvs. att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Ett
	fullt godmanskap eller förvaltarskap ger alltså ställföreträdaren samma
	ramar som hittills. Ett ställföreträdarskap kan också omfatta enbart ekono-
	miska eller personliga angelägenheter eller en eller flera särskilt angivna
	delar av endera angelägenhet.
	Ett uppdrag att ta hand om någons ekonomiska angelägenheter innefattar
	uppgiften att förvalta den enskildes egendom. I ett sådant uppdrag ingår
	bl.a. att placera egendomen så att den är trygg och ger en skälig avkastning
	(se vidare kommentaren till 4 §). Uppdraget avser såväl fast egendom som
	kontanta medel, aktier och andra tillgångar, om inte något annat anges i
	förordnandet. Ställföreträdaren ska bl.a. se till att inkomster tas om hand,
	att utgifter betalas i tid och att egendom hålls försäkrad. I uppdraget ingår
	också att se till att myndigheter och andra aktörer har rätt uppgifter för att
	t.ex. kunna göra korrekta utbetalningar.
	I ett uppdrag att ta hand om någons personliga angelägenheter ingår det
	som enligt den hittillsvarande regleringen innefattas i att sörja för någons
	person. Ett sådant uppdrag omfattar bl.a. att se till att den enskilde har ett
	lämpligt boende, hemtjänst eller en kontaktperson, eller att se till att den
	enskilde får del av sociala insatser som anordnas av civilsamhället. Om det
	däremot gäller att ingå eller säga upp ett hyresavtal eller köpa eller sälja
	en annan bostad, är det normalt fråga om en ekonomisk angelägenhet.
	Ett uppdrag att ta hand om någons personliga angelägenheter omfattar
	också att hjälpa den enskilde i sina kontakter med hälso- och sjukvården
	och den sociala omsorgsverksamheten. Ställföreträdarens uppdrag omfattar
	däremot inte att personligen handla livsmedel till den enskilde, städa hos
	honom eller henne eller utföra sysslor av liknande karaktär. I stället hand-
	lar det om en intressebevakning av den enskildes personliga omständig-
	heter och att se till hans eller hennes välbefinnande på ett generellt plan.
	Det kan t.ex. handla om att uppmärksamma att den enskilde har behov av
	hjälp och stöd, sociala kontakter och sysselsättning.
	Som nämns ovan ingår det i ställföreträdarens uppdrag att bevaka den
	enskildes rätt i de ekonomiska eller personliga angelägenheter som
	uppdraget omfattar. Avsikten är att ge ställföreträdaren samma behörighet
	som enligt den hittillsvarande regleringen. Ett oinskränkt godmanskap
	eller förvaltarskap omfattar alltså bl.a. att ingå avtal om t.ex. el eller telefon,
	bestrida oriktiga fakturor och ansöka om sociala förmåner enligt social-
	försäkringsbalken eller bistånd enligt socialtjänstlagen (2025:400). Ställ-
	företrädaren är även behörig att föra den enskildes talan, t.ex. vid domstol,
	och att förhandla om en avbetalningsplan med fordringsägare.
	Många frågor kan inte kategoriseras som antingen ekonomiska eller
	personliga. De går ofta in i varandra. För att en ställföreträdare fullt ut ska
150	kunna ta till vara den enskildes intressen kan det många gånger vara

lämpligt att ett godmanskap eller förvaltarskap omfattar både personliga Prop. 2025/26:92 och ekonomiska angelägenheter. Samtidigt ska uppdraget inte vara mer

omfattande än nödvändigt, se vidare 4 §.

Gemensamma bestämmelser

3 § Förmyndare, gode män och förvaltare ska omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter. De ska beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning när uppdraget utförs och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde.

I paragrafen finns bestämmelser om hur förmyndare, gode män och för- valtare ska agera när de fullgör sina skyldigheter. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

I första stycket görs ett tillägg som innebär att en ställföreträdare ska beakta den enskildes vilja eller förmodade inställning när han eller hon utför sitt uppdrag. Tillägget gäller för förmyndare, gode män och förval- tare, men får störst betydelse för gode män och förvaltare. Det krävs inte att den enskilde har beslutsförmåga för att hans eller hennes uppfattning ska beaktas. Tvärtom utgår bestämmelsen från att även en person som inte har förmåga att bilda sig en uppfattning eller är ur stånd att ge uttryck för sin mening som utgångspunkt mår bäst av att få sin vilja eller förmodade inställning beaktad. I regleringen ligger att en ställföreträdare kan behöva stödja en enskild med begränsade förmågor så att han eller hon kan bilda sig en uppfattning. Det är i första hand den uttryckta viljan som ska beaktas. Om den enskilde inte har förmåga att ge uttryck för sin mening ska ställföreträdaren försöka bilda sig en uppfattning om hur den enskilde skulle ha ställt sig om han eller hon hade haft sådan förmåga, eller själv agerat om han eller hon haft tillräckliga fysiska och psykiska resurser. Vid bedömningen av den enskildes förmodade inställning kan ställföreträdaren t.ex. beakta vilken inställning den enskilde historiskt sett haft i frågan eller, om sådan historik saknas, vilken inställning en person i allmänhet rimligen skulle ha i frågan.

Någon ändring av i vilka fall den enskildes samtycke krävs enligt 11 kap. 5 § är inte avsedd. Det är vidare naturligt att den enskildes in- ställning inte behöver hämtas in inför varje rättshandling. Ställföreträdaren ska dock även i dessa fall ha den enskildes vilja för ögonen.

Att den enskildes vilja eller förmodade inställning ska beaktas innebär inte att en ställföreträdare alltid bör agera i enlighet med den. Det finns fall där den enskilde inte kan bedöma vad som är bäst för honom eller henne, t.ex. på grund av en funktionsnedsättning eller ett missbruk. Ställföreträ- darens uppgift är att i en sådan situation – liksom i andra – handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. En viktig del i ställföreträdarens upp- drag är att anstränga sig för att motivera sina beslut så att den enskilde förstår.

4 § Den enskildes medel ska i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning samt nytta och välbefinnande i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål ska placeras tryggt och så att de ger skälig avkastning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen ska skötas finns i 13–15 kap.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser	om användningen av
den enskildes medel. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.		151

Överförmyndarens tillsyn

Prop. 2025/26:92

9 § Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under över- förmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna överförmyndaren de handlingar och upplysningar om sin verksamhet som överförmyndaren begär.

Paragrafen behandlar överförmyndarens tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.

Genom tillägget i andra stycket ges överförmyndaren möjlighet att be- gära att ställföreträdaren, utöver upplysningar, även lämnar handlingar om sin verksamhet till överförmyndaren. Det kan bl.a. handla om ekonomiska underlag, korrespondens med myndigheter och andra aktörer samt annan dokumentation som rör ställföreträdarens verksamhet. Överförmyndaren ges på så sätt stöd för att begära in de handlingar från en ställföreträdare som behövs för överförmyndarens kontroll av hans eller hennes verksamhet.

9 a § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska före den 1 mars varje år i en årsberättelse till överförmyndaren redogöra för utförandet av uppdraget under föregående år.

Om uppdraget har upphört, ska den avgående ställföreträdaren inom en månad från det att uppdraget upphörde lämna en slutberättelse för det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde.

Det som sägs i 14 kap. 19 och 20 §§ gäller även i fråga om årsberättelser och slutberättelser.

Paragrafen, som är ny och utformas efter synpunkter från Lagrådet, anger en skyldighet för förordnade förmyndare, gode män och förvaltare att redogöra för sina uppdrag i en årsberättelse eller slutberättelse. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Av första stycket framgår att en ställföreträdare före den 1 mars varje år ska lämna en årsberättelse till överförmyndaren, och där redogöra för sitt uppdrag under föregående år. I årsberättelsen ska ställföreträdaren redo- göra för hela uppdraget, dvs. hur både de ekonomiska och de personliga angelägenheterna har tagits om hand vid ett fullständigt godmanskap eller förvaltarskap. Även kontakterna med den enskilde ska redovisas och hur ställföreträdaren har uppfyllt sina skyldigheter gentemot honom eller henne. Årsberättelsen ska vara ett komplement till den årsräkning som ställföreträdaren är skyldig att lämna. En ställföreträdare som enbart är utsedd att ta hand om den enskildes personliga angelägenheter, och där- med inte är skyldig att ge in en årsräkning enligt 14 kap. 15 §, ska ändå lämna en årsberättelse. Om årsberättelsen inte ges in får överförmyndaren förelägga honom eller henne vid vite att lämna in den (se 16 kap. 13 §). Har ställföreträdaren haft sitt uppdrag bara under en del av året, blir det fråga om en redogörelse för den delen av året.

I andra stycket anges att en slutberättelse ska lämnas när uppdraget har upphört. Slutberättelsen ska lämnas inom en månad från det att uppdraget upphörde. Den ska innehålla samma uppgifter som en årsberättelse och avse det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Även slutberättelsen omfattas av möjligheten till vitesföreläggande enligt

16 kap. 13 §.

153

Prop. 2025/26:92	Enligt tredje stycket gäller det som sägs i 14 kap. 19 och 20 §§ även
	i fråga om årsberättelser och slutberättelser. Överförmyndaren får därmed
	i vissa fall besluta om förenklad årsberättelse eller slutberättelse och
	bestämma en ny tid för inlämning, om ställföreträdaren anmäler förhinder.
	Av 16 kap. 14 § framgår att regeringen eller den myndighet som reger-
	ingen bestämmer får meddela föreskrifter om den närmare utformningen av
	årsberättelsen eller slutberättelsen.
	Arvode och ersättning för utgifter
	16 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till ett skäligt
	arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen
	motiverade för att fullgöra uppdraget.
	Ersättning för utgifter som varit skäligen motiverade får utan att
	ställföreträdaren visar underlag beviljas med ett belopp som per år motsvarar
	högst två procent av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings-
	balken.
	Paragrafen anger att förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har
	rätt till arvode och ersättning för utgifter. Övervägandena finns i av-
	snitt 10.4.
	Paragrafen får en ny struktur. Det hittillsvarande andra stycket flyttas till
	den nya 16 b §, medan tredje–femte styckena flyttas till den nya 16 a §.
	I första stycket görs en språklig ändring.
	Enligt det nya andra stycket kan en ställföreträdare, utan att han eller
	hon behöver visa underlag, beviljas ersättning för utgifter som varit
	skäligen motiverade. Ersättning får endast beviljas med ett belopp som per
	år motsvarar högst två procent av prisbasbeloppet utan att ställföreträdaren
	visar underlag. Ställföreträdaren får därmed beviljas ersättning för faktiska
	utgifter som har uppkommit vid uppdragets utförande, utan att kvitton eller
	annat underlag visas upp. Beloppsgränsen medför att det blir fråga om mindre
	utgifter för t.ex. kortare resor, porto och administration. När en högre
	ersättning begärs ska ställföreträdaren som vanligt visa underlag för
	utgifterna.
	Av 16 b § framgår att det är överförmyndaren som beslutar om
	ersättning. Överförmyndaren avgör också om ersättning ska beviljas utan
	underlag, eller om underlag ska krävas in. Ställföreträdaren är således
	skyldig att på begäran visa upp underlaget för överförmyndaren.
	16 a § Arvode och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som
	utgår på dem, ska betalas med den enskildes medel i den utsträckning som hans
	eller hennes beräknade inkomst under det år uppdraget utförs överstiger
	2,65 gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller
	hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger
	prisbasbeloppet. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl för något annat.
	Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i oskiftat
	dödsbo ska betalas med dödsboets medel, om det inte finns särskilda skäl för något
	annat.
	Arvode och ersättning för utgifter som inte ska betalas med den enskildes eller
	dödsboets medel ska betalas av kommunen.
	Paragrafen, som är ny, reglerar vem som ska betala arvode och ersättning
154	för utgifter till förordnade förmyndare, gode män och förvaltare.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 16 § tredje–femte styckena.	Prop. 2025/26:92
16 b § Överförmyndaren beslutar om arvode och ersättning för utgifter till
förordnade förmyndare, gode män och förvaltare. Överförmyndaren bestämmer
dessutom i vilken utsträckning arvode och ersättning för utgifter ska betalas med
medel som tillhör den enskilde.
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om beslut om arvode och
ersättning.
Paragrafen motsvarar hittillsvarande 16 § andra stycket.
14 kap. Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av
egendom
Förteckningar över egendom
2 § Om en god mans eller förvaltares uppdrag har utvidgats, ska den gode
mannen eller förvaltaren inom en månad från beslutet lämna en förteckning till
överförmyndaren över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget.
Förteckningen ska lämnas på heder och samvete.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en kompletterande förteckning när
en god mans eller förvaltares uppdrag har utvidgats. Övervägandena finns
i avsnitt 9.
Ändringen innebär att det inte längre anges att beslutet att utvidga
uppdraget har fattats av rätten. Detta är en följd av att det som utgångs-
punkt är överförmyndaren som beslutar om ändring av den gode mannens
uppdrag (se 11 kap. 23 §).
Paragrafen ändras också språkligt.
Redovisning av förvaltad egendom
15 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska före den 1 mars varje
år i en årsräkning till överförmyndaren redogöra för förvaltningen under föregående
år av den egendom som har stått under ställföreträdarens förvaltning. Årsräkningen
ska lämnas på heder och samvete.
I årsräkningen ska anges den enskildes tillgångar och skulder vid början och
slutet av den tid som räkningen avser. Vidare ska en sammanställning göras av
inkomster och utgifter under den nämnda tiden. Av årsräkningen ska särskilt
framgå hur mycket som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta och
välbefinnande i övrigt. Om en ställföreträdare har begärt ersättning för utgifter
utan att visa underlag enligt 12 kap. 16 § andra stycket ska detta redovisas särskilt
i årsräkningen.
Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller
bestämmelser om ställföreträdarens årsräkning. Övervägandena finns i
avsnitt 7.3.
I andra stycket utvidgas kraven på vad som särskilt ska tas upp i
årsräkningen. För det första görs det ett tillägg som avser en uppgift om
hur mycket av den enskildes tillgångar som har använts för hans eller
hennes välbefinnande. Detta är en följd av att 12 kap. 4 § första stycket
anger att den enskildes medel i skälig omfattning ska användas för hans
eller hennes välbefinnande. I allmänhet är det tillräckligt att medel som
har använts för den enskildes välbefinnande redovisas tillsammans med	155
	155

Prop. 2025/26:92	medel som har använts för den enskildes nytta. För det andra anges att
	ställföreträdaren i årsräkningen även ska ange om han eller hon någon
	gång under året har begärt ersättning utan att visa underlag enligt 12 kap.
	16 § andra stycket.
	Liksom övriga uppgifter i årsräkningen lämnas den tillkommande redo-
	visningen på heder och samvete och omfattas därmed av straffansvar för
	osann försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken.
	Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.
	18 § Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag har
	upphört, ska den som frånträder uppdraget inom en månad därefter lämna en slut-
	räkning till överförmyndaren beträffande den egendom som har stått under hans eller
	hennes förvaltning. Sluträkningen ska innehålla en redogörelse för förvaltningen
	under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Räkningen
	ska lämnas på heder och samvete.
	Det som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga om
	sluträkning.
	Om omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag har inskränkts, ska
	en sluträkning lämnas för den egendom som inte längre omfattas av uppdraget.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om ställföreträdarens sluträkning.
	Övervägandena finns i avsnitt 9.
	Ändringen i tredje stycket innebär att det inte längre anges att beslutet
	att inskränka en god mans eller förvaltares uppdrag har fattats av rätten.
	Detta är en följd av att det som utgångspunkt är överförmyndaren som
	beslutar om ändring av godmanskap (se 11 kap. 23 §).
	Fjärde stycket flyttas till den nya 18 a §. Övriga ändringar i paragrafen
	är språkliga.
	18 a § Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för att lämna
	en årsräkning eller sluträkning som rör förmynderskapet för den omyndige inträf-
	far, får sluträkningen rörande godmanskapet begränsas till att avse en redogörelse
	endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt ska en redo-
	görelse för förvaltningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har
	pågått.
	Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten för en god man enligt 11 kap.
	1 § att i vissa fall lämna en begränsad sluträkning.
	Paragrafen motsvarar hittillsvarande 18 § fjärde stycket. I förhållande
	till den regleringen görs endast språkliga ändringar.
	19 § Överförmyndaren får besluta att en årsräkning eller sluträkning får lämnas
	i förenklad form, om det är tillräckligt med hänsyn till ställföreträdarens och den
	enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i
	övrigt. I fråga om årsräkningen får ett sådant beslut meddelas för ett visst år eller
	tills vidare.
	Paragrafen innehåller lättnader för ställföreträdarens redovisningsskyldig-
	het. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
	Ändringarna innebär att det inte längre är möjligt att befria en ställ-
	företrädare från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning.
	Paragrafen ändras också så att det inte ska krävas särskilda skäl för ett
156	beslut om att en årsräkning eller sluträkning ska få lämnas i förenklad

form. Ett beslut om redovisning i förenklad form kan i stället meddelas om Prop. 2025/26:92 det bedöms tillräckligt med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes

förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt. I förhållande till den hittillsvarande regleringen utvidgas därmed möjlig- heten att tillåta redovisning i förenklad form. I de situationer där det hittills varit aktuellt att befria ställföreträdaren från redovisningsskyldigheten kan det ofta vara tillräckligt med en redovisning i förenklad form. Ändringen omfattar dock inte enbart de fallen.

Ställföreträdares död eller konkurs

24 § Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare dör, ska dödsboet ansvara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vidtas enligt detta kapitel. Om ställföreträdaren försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

Överförmyndaren får befria dödsboet från skyldigheten att lämna årsräkning, årsberättelse, sluträkning, eller slutberättelse, eller besluta att sådana handlingar får lämnas i förenklad form, om det med hänsyn till dödsboets och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl.

I paragrafen finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas om en ställföreträdare dör eller försätts i konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Tilläggen i andra stycket innebär att överförmyndaren får befria döds- boet från att ge in en årsberättelse eller slutberättelse, eller besluta att sådana handlingar får lämnas i förenklad form. Detta får ske under samma förutsättningar som för årsräkningar och sluträkningar.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

25 § Dödsboet efter en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har rätt till ersättning för de utgifter som har varit skäligen motiverade för att fullgöra de uppgifter som anges i 24 §. För sådan ersättning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 12 kap. 16–16 b §§.

Paragrafen reglerar ersättning till en ställföreträdares dödsbo.

En hänvisning till 12 kap. 16 a och 16 b §§ införs. Detta är en följd av att 12 kap. 16 § delas upp i flera paragrafer.

16 kap. Tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

Allmänna bestämmelser

1 § Överförmyndaren ska utöva tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet.

Vid tillsynen ska överförmyndaren se till att den enskildes tillgångar i skälig omfattning används för hans eller hennes nytta och välbefinnande samt att tillgångarna i övrigt är placerade tryggt och så att de ger skälig avkastning. Överförmyndaren ska också se till att ställföreträdaren även i övrigt utövar sitt uppdrag i enlighet med den enskildes bästa.

157

Prop. 2025/26:92 Paragrafen reglerar överförmyndarens tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3 och 10.1.

Ändringarna i andra stycket innebär att överförmyndaren ska se till att den enskildes medel, utöver vad som i övrigt gäller för deras användning, i skälig omfattning används för hans eller hennes välbefinnande. Detta är en följd av ändringen i 12 kap. 4 § första stycket, se vidare kommentaren till den paragrafen.

Stycket ändras också så att överförmyndaren vid tillsynen ska se till att ställföreträdaren i övrigt utövar sitt uppdrag i enlighet med den enskildes bästa. Ändringen innebär att det tydliggörs att överförmyndarens tillsyn ska ha ett kvalitativt inslag som omfattar hela ställföreträdarens verksam- het och inte enbart de ekonomiska aspekterna. En sådan kvalitativ granskning kan i praktiken t.ex. innefatta att genom förfrågningar till huvudmannen och hans eller hennes anhöriga eller andra personer i huvud- mannens närhet försäkra sig om att ställföreträdarskapet fungerar och att uppgifterna i årsräkningen och årsberättelsen stämmer.

Det hittillsvarande tredje stycket utgår.

Granskningen av verksamheten

3 § Överförmyndaren ska granska förmyndares, gode mäns och förvaltares verk- samhet med ledning av de förteckningar, årsberättelser, årsräkningar, slutberätt- elser, sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående verksamheten som har lämnats.

Överförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 § samt de värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av sitt uppdrag. Ställföreträdaren ska hålla dessa handlingar tillgängliga på den tid och plats som överförmyndaren bestäm- mer.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överförmyndarens granskning av en ställföreträdares verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

Första stycket slår fast en skyldighet för överförmyndaren att granska ställföreträdares verksamhet med ledning av de handlingar och uppgifter som har lämnats i ärendet. Ändringen innebär att även årsberättelser och slutberättelser ingår bland de handlingar som ska vara en ledning för överförmyndarens granskning.

Övriga ändringar är språkliga.

4 § Överförmyndaren ska i akten anteckna att granskningen av förteckningar, års- berättelser, årsräkningar, slutberättelser, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ är klar.

I paragrafen regleras överförmyndarens skyldighet att dokumentera när granskningen av ställföreträdarens verksamhet är klar. Övervägandena finns i avsnitt 10.10.

Ändringarna är en följd av att överförmyndaren även ska granska ställ- företrädares årsberättelser och slutberättelser. Vidare görs bestämmelsen teknikneutral genom att en anteckning om verkställd granskning inte behöver göras på en pappershandling, utan kan göras på annat lämpligt sätt,

158

exempelvis genom en tjänsteanteckning i en akt som förs elektroniskt. Av Prop. 2025/26:92 tjänsteanteckningen ska det framgå vilka handlingar som har granskats.

Övriga ändringar är språkliga.

Anmärkning mot verksamheten

5 § Om överförmyndaren vid granskningen eller annars finner anledning att rikta anmärkning mot verksamheten, ska ställföreträdaren ges tillfälle att yttra sig inom den tid som överförmyndaren bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas inom den bestämda tiden eller om överförmyndaren
anser att yttrandet inte är tillfredsställande, ska en anteckning om anmärkningen
göras i akten. Överförmyndaren ska även genast pröva om ett beslut enligt någon
bestämmelse i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör
entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren ska underrättas om en
sådan anteckning eller åtgärd.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur överförmyndaren ska agera
när det finns anledning till anmärkning mot en ställföreträdares verksam-
het. Övervägandena finns i avsnitt 10.5 och 10.10.
I första stycket förtydligas det att en anmärkning kan riktas mot alla delar
av ställföreträdarens verksamhet och inte enbart mot den ekonomiska
förvaltningen.
Genom ändringen i andra stycket görs regleringen teknikneutral på så
sätt att dokumentation om en anmärkning ska göras någonstans i akten,
exempelvis genom en tjänsteanteckning. Detta innebär att en anteckning
om anmärkningen inte behöver göras på den granskade handlingen. Änd-
ringen tydliggör också att överförmyndarens granskning inte enbart tar
sikte på brister i ställföreträdarens handlingar.
Övriga ändringar är språkliga.
Anmälan vid misstanke om brott
6 a § Om överförmyndaren har anledning att anta att en förordnad förmyndare,
god man eller förvaltare har begått ett brott mot den enskilde som har samband
med verksamheten och för vilket fängelse är föreskrivet, ska överförmyndaren
omedelbart anmäla det till Polismyndigheten eller åklagare.
Överförmyndaren ska inte underrätta ställföreträdaren eller den enskilde om att
en anmälan har gjorts, om det är olämpligt.
Paragrafen, som är ny, reglerar överförmyndarens skyldighet att omedel-
bart anmäla misstanke om brott från ställföreträdarens sida till Polismyn-
digheten eller åklagare. Övervägandena finns i avsnitt 10.7.
En förutsättning för att överförmyndaren ska göra en anmälan om
brottsmisstanke är enligt första stycket att en förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare kan misstänkas för att ha begått brott mot den enskilde
som har samband med verksamheten och för vilket fängelse är föreskrivet.
Överförmyndarens anmälningsskyldighet gäller misstanke om brott som
har begåtts mot den enskilde när ställföreträdaren har utövat sitt uppdrag.
Det finns således ingen skyldighet att anmäla en misstanke om brott som
enbart har samband med ställföreträdarens och den enskildes privata
relation. Alla slags brott omfattas och inte endast exempelvis ekonomisk
brottslighet. Kravet på misstanken är förhållandevis lågt ställt. Anmälan
ska göras så snart det finns anledning att anta att brott begåtts. Uttrycks-	159
	159

Prop. 2025/26:92 sättet anknyter till formuleringen i 23 kap. 1 § rättegångsbalken, som anger förutsättningarna för att förundersökning ska inledas. Meningen är alltså att en anmälan ska göras så snart som det finns förutsättningar för att inleda en förundersökning. Det krävs inte att överförmyndaren gör egna omfattande efterforskningar utan bedömningen av om det finns anledning att anta att ställföreträdaren har begått brott får göras utifrån det som är känt i det enskilda fallet. Det krävs t.ex. inte att överförmyndaren gör bedömningar av vilka brottsrubriceringar som kan vara aktuella eller om uppsåtsfrågor.

I andra stycket anges att överförmyndaren inte är skyldig att underrätta den enskilde eller ställföreträdaren om att en anmälan har gjorts, om det är olämpligt. Så kan exempelvis vara fallet om det skulle försätta den en- skilde i en svår situation eller vara till men för brottsutredningen.

Rätt att ta del av handlingar

7 § En omyndig som har fyllt 16 år och den som har en god man eller förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan rätt har också den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar, dock inte om det med hänsyn till den enskildes intressen finns särskilda skäl mot att en sådan person tar del av handlingen.

I paragrafen regleras rätten för den enskilde och hans eller hennes närmaste anhöriga att ta del av handlingar hos överförmyndaren som rör ställföreträdarskapet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

Ändringen innebär att överförmyndaren får neka den enskildes make, sambo eller närmaste släkting att ta del av en handling, om det med hänsyn till den enskildes intressen finns särskilda skäl mot det. Så kan det exempelvis vara om det skulle riskera att medföra skada för den enskilde att maken, sambon eller den nära släktingen tar del av handlingen eller om den anhörige har ekonomiska eller andra intressen som går emot den enskildes. Ett beslut om att neka någon att ta del av en handling i ärendet ska föregås av en bedömning i det enskilda fallet. Allmänna handlingar som inte omfattas av sekretess ska naturligtvis lämnas ut.

Även fortsättningsvis ska en person som omfattas av personkretsen som utgångspunkt få ta del av en handling som rör ställföreträdarskapet. Den enskildes uppfattning är viktig, men inte avgörande, för bedömningen. Om den enskilde inte har något emot att en anhörig tar del av en handling är utrymmet för att neka det begränsat. Överförmyndaren behöver dock göra en bedömning av om den enskildes inställning i denna fråga har lämnats frivilligt. Om den enskilde däremot motsätter sig det, eller om ett informerat samtycke inte kan inhämtas, får överförmyndaren göra en mer ingående prövning av om det finns särskilda skäl att neka ett utlämnande. Den prövningen kan normalt göras med ledning av de uppgifter som finns tillgängliga i akten.

Om överförmyndaren kommer fram till att någon inte ska få ta del av en handling eller en uppgift ska myndigheten fatta ett beslut i frågan som kan överklagas hos rätten på det sätt som anges i 20 kap. 6 §.

Övriga ändringar är språkliga.

160

Överlämnande av handlingar vid granskningens slut

Prop. 2025/26:92

8 § Sedan överförmyndaren har granskat förmyndarens, gode mannens eller förvaltarens slutberättelse och sluträkning, ska de handlingarna samt de förteck- ningar, årsberättelser, årsräkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos överförmyndaren lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning för verksamheten.

Om en förälder enligt 13 kap. 16 § inte är skyldig att lämna en sluträkning när förmynderskapet upphör, ska överförmyndaren lämna över de övriga handlingar som anges i första stycket till den som är behörig att ta emot redovisning för verksamheten, om han eller hon eller föräldern begär det eller överförmyndaren har gjort en anteckning om anmärkning enligt 5 §.

Om handlingar som avses i första eller andra stycket har lämnats till en ny ställföreträdare, ska han eller hon inom två månader därefter återlämna handlingarna till överförmyndaren. Överförmyndaren ska skriftligen upplysa ställföreträdaren om denna skyldighet när handlingarna lämnas ut.

Paragrafen reglerar bl.a. överförmyndarens skyldighet att överlämna hand- lingar vid ställföreträdaruppdragets slut. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Ändringen i första stycket är en följd av att överförmyndaren även ska granska ställföreträdares årsberättelser och slutberättelser.

Ändringen i andra stycket är en följd av att möjligheten för gode män och förvaltare att befrias från skyldigheten att lämna redovisning tas bort, och att endast föräldrar som enligt 13 kap. 16 § är befriade från skyldig- heten att lämna sluträkning därmed omfattas av bestämmelsen.

Det hittillsvarande fjärde stycket flyttas till den nya 8 a §. Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

8 a § Om en ställföreträdares verksamhet har godkänts av den enskilde eller av en ny ställföreträdare innan han eller hon har fått del av de handlingar som avses i 8 § första eller andra stycket, är godkännandet utan verkan.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om verkan av att en ställföreträdares verksamhet har godkänts. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 8 § fjärde stycket.

Inhämtande av yttrande m.m.

10 a § Banker, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepappers- centraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, försäkringsföretag och inkassoföretag är skyldiga att på begäran av överförmynda- ren lämna de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsyn. Detsamma gäller för utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

I paragrafen finns bestämmelser om bankers och vissa andra företags skyldighet att lämna uppgifter till överförmyndaren. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.

Paragrafen får en ny struktur utan uppdelning i två stycken. I sak innebär ändringarna att även försäkringsföretag och inkassoföretag är skyldiga att på överförmyndarens begäran lämna de uppgifter som behövs för överför- myndarens tillsyn. Med försäkringsföretag avses detsamma som i 1 kap.

3 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Med inkassoföretag avses ett

161

Prop. 2025/26:92 företag som har tillstånd att bedriva inkassoverksamhet enligt inkasso- lagen (1974:182).

Ändringarna innebär även att utländska företag som driver motsvarande verksamhet som svenska banker omfattas av paragrafen.

Utbetalning till bank och underrättelse till överförmyndaren i vissa fall

11 § När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.

Skyldigheten att sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag gäller även

1.försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,

2.pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

3.PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238,

4.Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),

5.huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och

6.myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.

Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.

När en utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra en anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.

Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. överförmyndarspärr. Ändringarna är enbart redaktionella och språkliga. De hittillsvarande

femte och sjätte styckena flyttas till de nya 11 a och 11 b §§.

11 a § Bestämmelserna i 11 § gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Bestämmelserna i 11 § andra–fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från en försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.

Paragrafen, som är ny, innehåller kompletterande bestämmelser till 11 §.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 § fjärde stycket.

11 b § Bestämmelserna i 11 och 11 a §§ gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till en enskild för vilken det har förordnats en god man med uppgift att se till att hans eller hennes ekonomiska angelägenheter tas om hand eller för vilken det har förordnats en förvaltare.

162

Paragrafen, som är ny, innehåller kompletterande bestämmelser till 11 §. Prop. 2025/26:92 Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 § femte stycket men uttrycket förvalta egendom ersätts med ekonomiska angelägenheter.

Överförmyndarens handläggning

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för överförmyndaren att föra förteckningar och lägga upp akter samt expediera handlingar.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande avseende överförmyndarens handläggning. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Det görs ett tillägg i paragrafen som innebär att även den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om överförmyndarens skyl- digheter enligt paragrafen. Övriga ändringar är språkliga.

Vite

13 § Överförmyndaren får förelägga en förmyndare, god man eller förvaltare att fullgöra sina skyldigheter enligt 3 § andra stycket eller 8 § tredje stycket i detta kapitel eller enligt 12 kap. 9, 9 a eller 13 §, 13 kap. 3, 14, 15 eller 18–21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18, 18 a eller 21–23 § eller 15 kap. 3 eller 8 §. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Innan ett vitesföreläggande beslutas, ska överförmyndaren skriftligen upplysa ställföreträdaren om den skyldighet och de bestämmelser som finns och ge ställföreträdaren skälig tid att lämna en angiven handling eller rätta sig efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om föreläggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om viten.

I anslutning till att ett vite döms ut får rätten besluta om ett nytt föreläggande förenat med vite.

I paragrafen finns bestämmelser om överförmyndarens möjligheter att vid vite förelägga ställföreträdare att fullgöra sina skyldigheter. Överväg- andena finns i avsnitt 10.6.

Ändringen innebär att överförmyndaren får besluta om ett vitesförelägg- ande mot en ställföreträdare som inte fullgör sin skyldighet att lämna handlingar eller upplysningar om sin verksamhet enligt 12 kap. 9 § andra stycket eller årsberättelse eller slutberättelse enligt 12 kap. 9 a §. Ett vitesföreläggande får endast beslutas efter det att överförmyndaren skriftligen har upplyst ställföreträdaren om hans eller hennes skyldighet och de bestämmelser som finns samt gett ställföreträdaren skälig tid att rätta sig efter beslutet.

Övriga ändringar är språkliga.

Tillsyn och utformning av handlingar

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den närmare utformningen av ställföreträdares förteckningar, års- räkningar, årsberättelser, sluträkningar, slutberättelser och handlingar som avses i 15 kap. 3 och 8 §§ samt om överförmyndarens tillsyn över ställföreträdare.

163

Prop. 2025/26:92	Paragrafen innehåller ett bemyndigande. Övervägandena finns i avsnitt
	10.3 och 10.5.
	Tilläggen innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen
	bestämmer bemyndigas att även meddela föreskrifter om den närmare
	utformningen av ställföreträdares årsberättelser och slutberättelser enligt
	12 kap. 9 § samt om överförmyndarens tillsyn.
	18 kap. Ställföreträdarregistret
	Ett ställföreträdarregister
	1 § Det ska föras ett ställföreträdarregister med uppgifter om förordnade för-
	myndare, gode män och förvaltare samt om dem som har en sådan ställföreträdare.
	Ställföreträdarregistret ska föras av den myndighet som regeringen bestämmer
	(registermyndigheten).
	Syftet med ställföreträdarregistret är att tillhandahålla information om det som
	ingår i registret.
	Av paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, framgår att
	det ska föras ett ställföreträdarregister. Övervägandena finns i avsnitt 6.1
	och 6.2.
	I första stycket anges att den myndighet som regeringen bestämmer ska
	föra ett register med uppgifter om förordnade förmyndare, gode män och
	förvaltare samt om dem som har en sådan ställföreträdare. Registret är
	avsett att ersätta de register med liknande innehåll som varje överför-
	myndare för enligt den hittillsvarande regleringen i förmynderskaps-
	förordningen (1995:379).
	Ställföreträdarregistret ska innehålla uppgifter om förordnade för-
	myndare, gode män och förvaltare samt om dem som har en sådan
	ställföreträdare. På grund av 10 kap. 3 § tredje stycket ska registret även
	omfatta särskilt förordnade vårdnadshavare. De gode män som avses är de
	som har förordnats enligt 11 kap. 1–4 §§ eller lagen (2005:429) om god
	man för ensamkommande barn (jfr 12 § i den lagen). Registret ska också
	innehålla uppgifter om de som har en sådan ställföreträdare och om
	förordnandet.
	Registreringen ska göras när registermyndigheten får kännedom om
	uppgifterna från överförmyndaren eller domstolen. Myndigheten ska så
	snart som möjligt registrera uppgifterna och hålla registret uppdaterat.
	I andra stycket anges att det övergripande syftet med ställföreträdar-
	registret är att tillhandahålla information om det som ingår i registret.
	Närmare föreskrifter om registret och dess innehåll kan meddelas i
	förordning eller myndighetsföreskrifter, se 7 §.
	Förhållandet till annan reglering
	2 § Detta kapitel innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets
	och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska
	personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
	sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds-
	förordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.
	Vid behandlingen av personuppgifter enligt detta kapitel gäller lagen (2018:218)
	med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter
164	som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av detta kapitel
164	eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

I paragrafen anges kapitlets förhållande till annan reglering. Övervägan- Prop. 2025/26:92 dena finns i avsnitt 6.2.

Första stycket upplyser om att lagens bestämmelser kompletterar den reglering som finns i EU:s dataskyddsförordning. Förordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna, men förutsätter och tillåter i vissa avseenden nationella bestämmelser som kompletterar förordningen, vilket bl.a. finns i detta kapitel.

I andra stycket tydliggörs lagens förhållande till bl.a. lagen med kom- pletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Den lagen är subsidiär i förhållande till regleringen i detta kapitel, och gäller endast om detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till detta kapitel inte innehåller avvikande bestämmelser.

Personuppgiftsansvar

3 § Registermyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av per- sonuppgifter som görs i ställföreträdarregistret.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om personuppgiftsansvar. Övervä- gandena finns i avsnitt 6.1.

Av paragrafen framgår att registermyndigheten är personuppgifts- ansvarig för den behandling av personuppgifter som görs i ställföreträdar- registret. Registermyndigheten är den myndighet som ska föra ställföre- trädarregistret (se 1 §). En definition av begreppet personuppgiftsansvarig finns i artikel 4.7 i EU:s dataskyddsförordning. Av förordningen följer vissa skyldigheter för den som är personuppgiftsansvarig. Den person- uppgiftsansvarige ansvarar bl.a. för att kunna visa att behandlingen sker på ett korrekt sätt (se artikel 5.1 och 5.2), att se till att lämpliga och organisatoriska åtgärder genomförs (se artikel 24.1) och att den registrerade ersätts för skada som en rättsstridig behandling av personuppgifter har medfört (se artikel 82).

Ändamålet med behandlingen av personuppgifter

4 § Personuppgifter i ställföreträdarregistret får behandlas om det är nödvändigt för verksamhet som staten eller en kommun ansvarar för enligt lag eller annan författning och för att tillhandahålla uppgifter om innehållet i registret till den som begär sådana uppgifter.

Personuppgifter som får behandlas enligt första stycket får också behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förord- ning. Sådana personuppgifter får även behandlas för framställning av avidentifie- rad statistik och av registerutdrag.

Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, reglerar de ändamål för vilka personuppgifter i ställföreträdarregistret får behandlas. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Enligt första stycket får personuppgifter i ställföreträdarregistret behandlas om det är nödvändigt för vissa särskilt angivna ändamål. Att behandlingen ska vara nödvändig innebär inte ett krav på att behandlings- åtgärden ska vara oundgänglig. Behandlingen kan t.ex. anses nödvändig om den leder till effektivitetsvinster. I kravet på nödvändighet ligger dock

165

Sökbegränsningar

Prop. 2025/26:92

6 § Sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på uppgifter om personers hälsa eller på uppgifter om att personerna har en god man eller förvaltare, får endast göras om det är nödvändigt för verksamhet som staten eller en kommun ansvarar för enligt lag eller annan författning.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, reglerar sökbegräns- ningar avseende uppgifter om personers hälsa eller uppgifter om att personerna har en god man eller förvaltare. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Enligt paragrafen får sökningar i syfte att få fram ett urval av personer
grundat på uppgifter om personers hälsa eller på uppgifter om att
personerna har en god man eller förvaltare, endast göras om det är
nödvändigt för verksamhet som staten eller en kommun ansvarar för enligt
lag eller annan författning. Uppgifter om hälsa kan t.ex. avse uppgifter om
hälsa enligt 9.1 EU:s dataskyddsförordning (jfr 5 §). Med stöd av
bestämmelsen kan registermyndigheten och överförmyndarna göra en
sådan sökning om det är nödvändigt för deras verksamhet, t.ex. vid
insamlande av statistik. Att sökningen ska vara nödvändig för verksamhet
som staten eller en kommun ansvarar för medför att det inte är tillåtet att
på begäran av en enskild ta fram en lista över personer som t.ex. har en
god man eller förvaltare.
Elektroniskt utlämnande av personuppgifter
7 § Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt.
Paragrafen reglerar när elektroniskt utlämnande av personuppgifter får
göras. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Av paragrafen framgår att ett elektroniskt utlämnande är tillåtet om det
inte är olämpligt. Med elektroniskt utlämnande avses såväl utlämnande
genom direktåtkomst som annat elektroniskt utlämnande. Med annat
elektroniskt utlämnande avses bl.a. utlämnande genom e-post eller direkt
överföring från ett datorsystem till ett annat.
Vid bedömningen av om utlämnandet är olämpligt ska det ingå att
beakta eventuella bestämmelser om sekretess, vad syftet med utlämnandet
är, vem mottagaren är och vilka uppgifter det rör sig om. Elektroniskt
utlämnande på andra sätt än genom direktåtkomst till andra offentliga
aktörer är som utgångspunkt lämpligt. Vid utlämnande genom direkt-
åtkomst är större restriktivitet påkallad.
I 8 § finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om
tillgången till registret.
Upplysning om föreskrifter
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om registret och dess
innehåll samt om tillgången till registret och registerutdrag.
Paragrafen innehåller en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i
avsnitt 6.2.	167

Prop. 2025/26:92 Av paragrafen framgår att regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om registret och dess innehåll samt om tillgången till registret och registerutdrag. Sådana föreskrifter kan t.ex. avse direktåtkomst till registret.

19 kap. Om överförmyndare

Överförmyndarens verksamhet

3 § Överförmyndarens verksamhet ska vara av god kvalitet. Kvaliteten i verksam- heten ska systematiskt och fortlöpande följas upp, utvecklas och säkras.

Överförmyndaren ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom överförmyndarens verksamhetsområde.

Paragrafen, som är ny, föreskriver grundläggande krav på överförmyndar- verksamheten. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Av första stycket framgår att överförmyndarverksamheten ska bedrivas med god kvalitet och att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Det är länsstyrelsens sak att vid sin tillsyn enligt 17 § kontrollera att kraven efterlevs.

Andra stycket innebär att det inom överförmyndarverksamheten ska tas fram rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missför- hållanden inom verksamhetsområdet. Det bör exempelvis finnas rutiner för tillsynen som syftar till att förebygga och förhindra att en ställföre- trädare förskingrar egendom från den enskilde eller på något annat sätt inte agerar för hans eller hennes bästa.

7 a § Kommunfullmäktige får återkalla uppdragen för överförmyndare och ersättare för överförmyndare vid sådana förändringar i kommunens organisation som innebär att det i stället för överförmyndare ska finnas en överförmyndar- nämnd eller en gemensam överförmyndarnämnd.

Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten att gå över från en överför- myndare till en överförmyndarnämnd under en mandatperiod. Över- vägandena finns i avsnitt 10.9.

Paragrafen gör det möjligt för kommunfullmäktige att byta organisa- tionsform från överförmyndare till överförmyndarnämnd eller gemensam överförmyndarnämnd under löpande mandatperiod. Sådana organisations- förändringar kan t.ex. behövas när överförmyndarverksamheten inte fungerar som den ska eller när en ensam överförmyndare avsäger sig sitt uppdrag och det inte heller finns ersättare som kan fullgöra uppdraget under mandatperioden. Det är inte möjligt att göra ett byte av organisa- tionsform från överförmyndarnämnd till en ensam överförmyndare under löpande mandatperiod. Bestämmelsen motsvarar till viss del vad som gäller enligt 4 kap. 10 § kommunallagen (2017:725).

Beslut av överförmyndaren och överförmyndarnämnden

13 § Om det framkommer skiljaktiga meningar i en överförmyndarnämnd i ett ärende enligt denna balk, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. I 30 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om rätt att få en avvikande mening antecknad.

168

Prop. 2025/26:92

Tillsynsvägledning

17 a § Den myndighet som regeringen bestämmer ska

–med råd stödja överförmyndarna och överförmyndarnämnderna i deras verksamhet och främja en enhetlig rättstillämpning, och

–se till att utbildningen av överförmyndarna, ledamöterna i överförmyndar- nämnderna och ersättare är tillfredsställande.

I paragrafen, som är ny, regleras ansvaret för tillsynsvägledningen. Över- vägandena finns i avsnitt 5.

Enligt paragrafen ska den myndighet som regeringen bestämmer med råd stödja överförmyndarna och överförmyndarnämnderna i deras verk- samhet och främja en enhetlig rättstillämpning. Myndigheten tar därmed över denna uppgift från länsstyrelserna, jfr hittillsvarande 17 § andra stycket. Det rör sig dels om rådgivning i enskilda frågor, dels om mer generella råd. Rådgivningen kan avse såväl rättsliga frågor som frågor avseende arbetssätt och organisationsformer. Myndigheten kan som ett led i rådgivningsansvaret löpande sprida information bland överförmyndarna om ny lagstiftning, relevanta rättsfall och uttalanden av justitieombuds- mannen m.m.

Myndigheten ska även se till att utbildningen av överförmyndarna, leda- möterna i överförmyndarnämnderna och ersättare är tillfredsställande. Myndigheten bör bl.a. informera sig om vilka utbildningsinsatser som görs för överförmyndare och ledamöterna i överförmyndarnämnder samt deras ersättare.

Tillsynsvägledningen ska bedrivas regelbundet och systematiskt. Den ska förmedlas på det sätt som bäst bidrar till att utveckla överförmyndarnas och överförmyndarnämndernas verksamhet.

Överförmyndarens ansvar för utbildning och information

18 § Överförmyndaren eller överförmyndarnämnden ansvarar för att en god man eller förvaltare genomgår introduktionsutbildning och annan utbildning som ställ- företrädaren behöver med anledning av sitt uppdrag.

Paragrafen reglerar överförmyndarens ansvar för ställföreträdares utbild- ning. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Ändringen i första stycket innebär att överförmyndaren ansvarar för att gode män och förvaltare genomgår introduktionsutbildning och annan ut- bildning som ställföreträdaren behöver med anledning av uppdraget. Det är överförmyndarens sak att kontrollera att gode män enligt 11 kap. 4 § och lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn och förvaltare genomför introduktionsutbildning enligt 11 kap. 12 b § och att även gode män som har förordnats med stöd av 11 kap. 1–3 §§ får den introduktion som behövs. Bestämmelsen innebär också att överförmyndar- en ska se till att ställföreträdare erbjuds fördjupad utbildning, i de fall det krävs. Det kan exempelvis handla om fortbildning om avancerade förvalt- ningsåtgärder eller utbildning i bemötande av personer med olika funktionsnedsättningar.

18 a § Innan någon förordnas som förmyndare, god man eller förvaltare ska överförmyndaren informera honom eller henne om vilka uppgifter som kan

170

förväntas ingå i uppdraget. Överförmyndaren ska dokumentera den information Prop. 2025/26:92 som har lämnats.

I samband med förordnandet ska överförmyndaren också lämna information om ställföreträdarskapet till den enskilde. Informationen ska till sättet och innehållet vara anpassad till den enskilde. Information ska också finnas tillgänglig på kommunens webbplats.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om överförmyndarens info- rmation till ställföreträdaren och den enskilde inför uppdraget. Över- vägandena finns i avsnitt 7.2 och 8.2.

I första stycket anges en skyldighet för överförmyndaren att informera den som ska utses som förmyndare, god man eller förvaltare om vilka uppgifter som förväntas ingå i uppdraget. Informationen, som bygger på att överförmyndaren gör en prognos över vilka uppgifter som ska ingå, ska lämnas före förordnandet och ska dokumenteras. Skyldigheten gäller även i de fall rätten fattar beslut om att förmyndare, god man eller förvaltare ska utses. I dessa fall har överförmyndaren dessförinnan lämplighetsprövat ställföreträdaren och uttalat sig om behovet av ställföreträdarskap, se 11 kap. 12 §.

I andra stycket anges att överförmyndaren också har en skyldighet att i samband med förordnandet lämna information om ställföreträdarskapet till den enskilde. Informationens innehåll och det sätt som den lämnas på ska vara anpassat efter den enskilde. Den enskildes förutsättningar att ta till sig informationen kan innebära att informationen behöver ges i pappers- form. Ibland kan informationen behöva lämnas via någon av den enskildes anhöriga. Informationen ska dessutom finnas tillgänglig på kommunens webbplats.

Ansvariga länsstyrelser

20 § Den eller de länsstyrelser som regeringen bestämmer ansvarar för uppgifter enligt detta kapitel.

Paragrafen innehåller en upplysning om att regeringen utser de läns- styrelser som ansvarar för uppgifter enligt detta kapitel. Övervägandena finns i avsnitt 10.11.

Hittillsvarande andra meningen utgår. Detta innebär att länsstyrelserna inte längre ansvarar för statistik på ställföreträdarområdet. Som framgår av avsnitt 10.11 avser regeringen att föreskriva att överförmyndar- statistiken ska ingå i den officiella statistiken.

20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

11 § Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 18 a § tredje stycket eller 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 § eller 23 a § andra stycket ska överklagas särskilt.

Ett beslut enligt 6 kap. 17 c § om att ta upp ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge till prövning trots att en förälder inte har deltagit i informationssamtal får inte överklagas.

Paragrafen anger vilka beslut som tingsrätten har meddelat under rättegång som ska överklagas särskilt. Övervägandena finns i avsnitt 9.

171

Prop. 2025/26:92 Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelsen i 11 kap. 23 § tredje stycket flyttas till nya 11 kap. 23 a § andra stycket. Det innebär ingen ändring i sak.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft

a)den 1 januari 2028 i fråga om 11 kap. 12 b § och 18 kap.,

b)den 1 januari 2029 i fråga om 19 kap. 19 och 20 §§ och

c)i övrigt den 1 juli 2026.

2.Ärenden som har inletts vid tingsrätten före den 1 juli 2026 men ännu inte har avgjorts den dagen ska handläggas enligt äldre föreskrifter.

3.En god man eller förvaltare som har förordnats före den 1 januari 2028 ska genomgå den utbildning som anges i 11 kap. 12 b § senast den 31 december 2028.

4.Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om uppbyggnaden av ställföreträdarregistret.

Övervägandena finns i avsnitt 13.

Enligt punkt 1 träder de flesta lagändringar i kraft den 1 juli 2026. Bestämmelserna om utbildningskravet och ställföreträdarregistret (11 kap. 12 b § respektive 18 kap.) träder i kraft den 1 januari 2028, medan de lagändringar som avser statistik (upphävandet av 19 kap. 19 § och änd- ringarna i 19 kap. 20 §) träder i kraft den 1 januari 2029.

I punkt 2 anges att ärenden som har inletts vid tingsrätten före den

1 juli 2026 men ännu inte har avgjorts den dagen handläggs enligt äldre föreskrifter. Detta gäller oavsett vilken instans ärendet befinner sig i vid ikraftträdandet.

En god man eller förvaltare som har förordnats före den 1 januari 2028 får enligt punkt 3 på sig till den 31 december 2028 att genomgå den utbildning som anges i 11 kap. 12 b §.

Slutligen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer enligt punkt 4 meddela föreskrifter när det gäller uppbyggnaden av ställ- företrädarregistret. Sådana bestämmelser kan t.ex. avse när och hur över- förmyndaren ska lämna in uppgifter till registermyndigheten inför det att regleringen om registret i 18 kap. träder i kraft. Föreskrifterna kan också avse behandling av personuppgifter under uppbyggnadsfasen.

	15.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:429)
		om god man för ensamkommande barn
	När en god man ska utses
	2 § Om barnet vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller
	från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, ska över-
	förmyndaren förordna en god man att i vårdnadshavares och förmyndares ställe
	ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. Detta
	gäller oavsett om barnet söker uppehållstillstånd i landet eller inte.
	En god man ska också förordnas, om barnets föräldrar eller en annan vuxen
	person, som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, på grund av dödsfall eller
	sjukdom eller av någon annan orsak upphör att kunna utöva förmynderskapet eller
172	vårdnaden efter barnets ankomst till Sverige men innan barnet har fått uppe-
	hållstillstånd här.

En god man ska inte förordnas, om det är uppenbart obehövligt.

Prop. 2025/26:92

I paragrafen anges när en god man ska utses för ett ensamkommande barn. Övervägandena finns i avsnitt 11.

Ändringen i första stycket tydliggör att en god man ska utses för ett ensamkommande barn, oavsett om barnet söker uppehållstillstånd eller inte, under förutsättning att övriga krav för detta är uppfyllda.

Övriga ändringar är språkliga.

Vem som kan utses till god man

4 § I fråga om vem som kan utses till god man tillämpas 11 kap. 12, 12 a och 13 §§ föräldrabalken. Vid bedömningen av om den som utses är lämplig för uppdraget ska överförmyndaren fästa särskild vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i.

I paragrafen anges vem som kan utses till god man. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

En hänvisning till 11 kap. 12 a § föräldrabalken läggs till. Det innebär att även den som på grund av sin anställning åtar sig uppdrag som god man under vissa förutsättningar kan utses till god man för ett ensamkommande barn. För en ytterligare kommentar hänvisas till den paragrafen.

När en ansökan om en särskilt förordnad vårdnadshavare ska göras

10 § När barnet har fått uppehållstillstånd, ska socialnämnden i den kommun där barnet vistas skyndsamt hos rätten väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken, om inte särskilda skäl talar emot det. Överförmyndaren ska underrätta socialnämnden om att det finns förutsättningar för en sådan talan eller anmälan.

Paragrafen anger bl.a. när socialnämnden ska väcka talan om en särskilt förordnad vårdnadshavare för ett ensamkommande barn. Övervägandena finns i avsnitt 11.

I paragrafen införs ett skyndsamhetskrav för socialnämndens skyldighet att hos rätten ansöka om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vård- nadshavare för ett ensamkommande barn som har fått uppehållstillstånd i Sverige. Avsikten är att ett barn som ska stanna i Sverige ska få en särskilt förordnad vårdnadshavare i så nära anslutning till ankomsten som möjligt.

Övriga ändringar är språkliga.

Allmänna bestämmelser

12 § I frågor om god man enligt denna lag tillämpas 11 kap. 12 b och 14 §§ samt 12, 14, 16 och 19–21 kap. föräldrabalken.

I paragrafen anges vissa paragrafer i föräldrabalken som gäller vid tillämpningen av denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Ändringen innebär att kravet på introduktionsutbildning enligt den nya 11 kap. 12 b § föräldrabalken ska tillämpas även vid förordnandet av en god man enligt denna lag. För en ytterligare kommentar hänvisas till den paragrafen.

173

och ett uttryckligt samtycke behöver därför inte hämtas in. Det finns utöver	Prop. 2025/26:92
detta ingen uttrycklig bestämmelse om att ställföreträdare ska ta hänsyn	Bilaga 1
till huvudmannens egen vilja när uppdraget utförs. Vi anser att ett modernt
och rättssäkert ställföreträdarskap med huvudmannens bästa i fokus bör
utövas med beaktande av huvudmannens egen vilja. Vi föreslår därför att
den nuvarande regleringen i föräldrabalken (FB) förstärks med en bestäm-
melse om att ställföreträdare ska beakta huvudmannens vilja eller för-
modade inställning när uppdraget utförs. Förslaget ligger för övrigt helt i
linje med Funktionsrättskonventionens allmänna princip om individuellt
självbestämmande och frihet att göra egna val.
Huvudmannens pengar ska i skälig utsträckning användas för hans
eller hennes välbefinnande
Det nuvarande regelverket innebär att huvudmannens pengar, i den mån
ställföreträdaren har inflytande över dem, i skälig omfattning ska användas
för huvudmannens uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Det har visat
sig att ställföreträdare ibland strävar efter att huvudmannen ska spara så
mycket pengar som möjligt och inte vill använda huvudmannens medel till
sådant som skulle främja hans eller hennes välbefinnande. Huvudmannens
medel bör dock i skälig utsträckning spenderas som han eller hon själv
vill. Vi föreslår därför att även välbefinnande får en plats i katalogen över
olika ändamål som huvudmannens medel i skälig utsträckning får använ-
das till.
Ett godmanskap ska upphöra om huvudmannen inte längre
samtycker
Ett godmanskap får som huvudregel inte anordnas utan den enskildes sam-
tycke. I rättspraxis har det klargjorts att ett godmanskap som bygger på
samtycke ska upphöra om samtycket tas tillbaka. Detta framgår dock inte
tydligt i lagstiftningen och vår utredning visar att godmanskapet inte alltid
upphör i dessa fall. Vi föreslår därför att det ska framgå av lagstiftningen
att ett godmanskap ska upphöra om huvudmannen tar tillbaka sitt sam-
tycke, i de fall samtycke varit en förutsättning för att anordna godman-
skapet.

Bättre insyn för huvudmannen i ställföreträdarens verksamhet

Det är angeläget att de huvudmän som vill och kan har möjlighet att enga-
gera sig i hur ställföreträdaren sköter sitt uppdrag. Detta kräver att huvud-
mannen har insyn i verksamheten. Nuvarande regler, bland annat om ställ-
företrädares skyldighet att höra huvudmannen i viktiga frågor och gode
mäns skyldighet att inhämta samtycke, innebär en viss skyldighet att ge
huvudmannen insyn. För många ställföreträdare är det också självklart att
föra en dialog med huvudmannen och lämna information. Det har dock
visat sig vara relativt vanligt att huvudmän har endast liten eller ingen in-
syn i ställföreträdarens verksamhet. Vissa huvudmän har uppfattningen att
ställföreträdaren fattar beslut utan att involvera dem. Mot den bakgrunden
föreslår vi en lagreglerad skyldighet för ställföreträdare att löpande infor-	177
	177

Prop. 2025/26:92 Bilaga 1

mera sina huvudmän om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Vi föreslår vidare en reglering som innebär att överförmyndaren efter sin granskning av en ställföreträdares verksamhet ska underrätta huvud- mannen om att granskningen har genomförts.

Ställföreträdare är skyldiga att höra huvudmannens make eller sambo i viktiga frågor, om det är lämpligt. Vi bedömer att de anhörigas rätt till insyn inte bör utökas jämfört med i dag, även om det många gånger är lämpligt att ställföreträdaren erbjuder de anhöriga insyn.

Ökat skydd för känsliga uppgifter om huvudmannen

Rätten för huvudmannens anhöriga att ta del av handlingar som finns hos överförmyndaren ska begränsas i vissa fall

Dagens regelverk innebär att huvudmannens make eller sambo och närm- aste släktingar har rätt till full insyn i handlingar som gäller ställföreträdar- skapet och som finns hos överförmyndaren. Regler om sekretess gäller inte denna krets av nära anhöriga. I överförmyndarens akt kan det finnas inte- gritetskänsliga uppgifter, t.ex. läkarintyg och socialutredningar. Insynen är många gånger viktig eftersom den bland annat möjliggör för anhöriga att följa upp hur ställföreträdare sköter sina uppdrag. Det har dock visat sig att uppgifter som finns hos överförmyndaren kan behöva skyddas även i förhållande till de anhöriga och att skyddet för huvudmannens personliga integritet behöver stärkas. Vi föreslår därför en ordning som innebär att hu- vudmannens make eller sambo och närmaste släktingar som utgångspunkt ska ha rätt att ta del av de handlingar som finns hos överförmyndaren. Överförmyndaren ska dock kunna neka en anhörig att ta del av en hand- ling, om det med hänsyn till den enskildes intressen finns särskilda skäl mot att handlingen lämnas ut.

Uppgifter i ärenden enligt lagen om framtidsfullmakter ska kunna omfattas av sekretess

Hos överförmyndaren gäller, för andra än anhöriga, sekretess om en en- skilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärenden enligt föräldra- balken och lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Vi har uppmärksammat att även uppgifter i överförmyndarens ärenden enligt lagen (2017:310) om framtidsfullmakter kan innehålla integritets- känsliga uppgifter som bör omfattas av sekretess. Vi föreslår därför att samma sekretessreglering ska gälla i ärenden enligt den lagen.

Överförmyndaren ska ge information och stöd till huvudmän

	I många kommuner finns en väl fungerande överförmyndarverksamhet
	med hög tillgänglighet och kompetens att möta huvudmän med olika typer
	av problematik. Tyvärr finns också exempel på motsatsen. Många huvud-
	män får alltså inte den information och det stöd de behöver för att kunna
178	ta till vara sina intressen.
178

Överförmyndaren har ett ansvar för att ge huvudmän information och	Prop. 2025/26:92
stöd inom ramen för reglerna om myndigheters serviceskyldighet enligt	Bilaga 1
förvaltningslagen (2017:900). Detta innebär bland annat att överförmyn-
daren ska lämna sådan hjälp till enskilda att de kan ta till vara sina intressen
samt vara tillgänglig för kontakter. För att serviceskyldigheten ska få fullt
genomslag föreslår vi att det tas in en bestämmelse i förmynderskapsför-
ordningen (1995:379) som erinrar om skyldigheten. Vi föreslår också en
lagstadgad skyldighet för överförmyndaren att lämna allmän information
till huvudmän, bland annat om vad ställföreträdarskapet innebär, vilken
överförmyndarens roll är och om möjligheten att framställa klagomål mot
en ställföreträdare. Informationsmaterialet ska tas fram av den nya myn-
digheten som vi föreslår.

Huvudmannens möjligheter att få ersättning för ekonomisk skada

En åtalsplikt för överförmyndaren

Det är ovanligt att ställföreträdare orsakar ekonomisk skada för sina hu- vudmän genom brott. När det ändå uppstår en sådan misstanke har över- förmyndaren ingen skyldighet att överlämna ärendet för rättslig prövning, även om det sker i vissa fall. Ofta blir det en uppgift för en ny ställföreträ- dare att göra en polisanmälan. Det är dock en lämpligare ordning att upp- giften ligger på överförmyndaren. Vi föreslår därför en lagstadgad skyl- dighet för överförmyndaren att anmäla till allmän åklagare om en förmyn- dare, god man eller förvaltare kan misstänkas för att ha begått brott mot sin huvudman för vilket fängelse kan följa och som har samband med verk- samheten. Under den rättsprocess som kan följa på en sådan anmälan kan huvudmannen få hjälp av åklagaren eller ett målsägandebiträde att föra en skadeståndstalan.

Ett försäkringsskydd för ställföreträdare och huvudmän

Det förekommer, men tycks vara relativt ovanligt, att ställföreträdare med- vetet eller av oaktsamhet orsakar ekonomisk skada för sina huvudmän. När det händer kan det i praktiken vara svårt för huvudmannen att få ersättning. Om ställföreträdaren har ett försäkringsskydd kan möjligheterna dock för- bättras. Även sett ur ställföreträdarens synvinkel kan det innebära en trygghet att vara försäkrad i uppdraget. Det finns därför goda skäl att göra det obligatoriskt för ställföreträdare att vara försäkrade när de utövar sina uppdrag. De försäkringar som finns i dag innebär dock inte ett så bra skydd för huvudmännen att det är motiverat med en obligatorisk försäkring. Inte heller är försäkringarna tillgängliga för alla ställföreträdare. För närva- rande har försäkringsbranschen inget intresse av att erbjuda fler eller mer omfattande försäkringar, varken för ställföreträdare eller huvudmän. Ris- kerna anses vara för stora, men tydligare regler på området kan innebära en mer positiv inställning från branschens sida på sikt. Det saknas mot den bakgrunden förutsättningar för att nu lämna ett förslag om obligatorisk försäkring för ställföreträdare.

Det finns skäl som talar för att det på sikt bör vara ett kommunalt ansvar

att tillhandhålla en försäkring som innebär en trygghet för både ställföre-

179

Prop. 2025/26:92 Bilaga 1

trädaren och huvudmannen. Eftersom det saknas fullgoda försäkringar på marknaden i dag är det i nuläget inte möjligt för kommunerna att leva upp till ett sådant krav. Vi lägger därför inte fram ett sådant förslag. Vi menar dock att den nya myndigheten som vi föreslår genom dialog med försäk- ringsbranschen och kommunerna bör kunna bidra till att försäkringslös- ningar kan tas fram.

Ställföreträdaruppdraget ska beskrivas med modernare begrepp

I nuläget avgränsas ställföreträdares uppdrag av begreppen bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Begreppen uppfattas ofta som oklara och omoderna och det finns en osäkerhet kring vad de innefattar. I angräns- ande lagstiftning, bland annat i lagen om framtidsfullmakter, används begreppen ekonomiska och personliga angelägenheter för att beskriva samma funktioner. Inte heller de begreppen är oproblematiska, bland annat eftersom det inte går att dra en skarp gräns mellan ekonomiska och personliga angelägenheter. Ekonomiska och personliga angelägenheter be- skriver dock ställföreträdaruppdragets innehåll och ramar på ett tydligare och mer modernt sätt än de nuvarande begreppen gör. Vi föreslår därför att ställföreträdarens uppdrag ska bestå i att, inom ramen för förordnandet, se till att den enskildes intressen i ekonomiska och personliga angelägen- heter tas om hand. Ställföreträdaren ska bevaka den enskildes rätt i de an- gelägenheter som uppdraget omfattar.

Det ska bli tydligare vad ställföreträdaren förväntas göra

Ett ställföreträdaruppdrag kan innefatta att vidta en rad åtgärder av olika karaktär för huvudmannens räkning och uppdragen skiljer sig ofta åt. Det har visat sig att ställföreträdare ibland tar sig an uppdrag utan att ha en tydlig uppfattning om vad som ingår i det aktuella uppdraget och att över- förmyndare ibland utser ställföreträdare som inte har den kompetens eller erfarenhet som uppdraget kräver. Vi föreslår mot den bakgrunden att det ska införas en lagstadgad skyldighet för överförmyndaren att före förord- nandet informera den tilltänkta ställföreträdaren om vad uppdraget förvän- tas innebära. Vi föreslår också att överförmyndaren ska dokumentera den information som lämnas.

Ett godmanskap ska inte anordnas om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig

	Ibland kan en person som behöver hjälp med sina ekonomiska eller per-
	sonliga angelägenheter få sitt behov tillgodosett på annat sätt än genom att
	en ställföreträdare utses. Godmanskap bygger på att den som behöver hjälp
	inte ska utsättas för mer ingripande åtgärder än vad som är nödvändigt.
	Innan godmanskap anordnas bör det alltså alltid övervägas om huvudman-
	nen kan få tillräcklig hjälp genom mindre ingripande åtgärder, exempelvis
	genom insatser inom socialtjänsten, genom en framtidsfullmakt som har
180	trätt i kraft, genom reglerna om anhörigbehörighet eller genom en vanlig
180

fullmakt. I nuläget är lagstiftningen inte helt tydlig på denna punkt. Det	Prop. 2025/26:92
har visat sig att godmanskap ibland anordnas trots att den enskildes hjälpbe-	Bilaga 1
hov hade kunnat tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Vi föreslår mot
den bakgrunden att lagstiftningen tydliggörs i detta avseende.

Bättre utbildning för ställföreträdare

Obligatorisk introduktionsutbildning

För att huvudmän ska få den hjälp de behöver är det nödvändigt att deras ställföreträdare har goda kunskaper om vad ställföreträdaruppdraget inne- bär och hur de kan utföra uppdraget på bästa sätt. Långt från alla får i dag den utbildning de behöver. Vissa överförmyndare erbjuder utbildning av hög kvalitet medan utbildningen är bristfällig på andra håll. För att öka kunskapsnivån föreslår vi en nationell introduktionsutbildning som alla ställföreträdare ska vara skyldiga att gå i samband med att de förordnas. Den nya myndigheten som vi föreslår ska ansvara för att ta fram introduk- tionsutbildningen, som med fördel kan vara webbaserad. Överförmyn- daren ska ha ansvar för att den som förordnas som ställföreträdare har genomgått utbildningen. Om det finns särskilda skäl, kan ställföreträdaren genomgå utbildningen efter förordnandet, dock senast inom tre månader.

Fördjupad utbildning vid behov

Utöver introduktionsutbildningen är det många ställföreträdaruppdrag som kräver fördjupad utbildning. Även i detta avseende ser det olika ut i landet. Det förekommer att överförmyndaren inte erbjuder fördjupad ut- bildning ens för ställföreträdare som har mycket svåra uppdrag. Redan i dag finns det utbildningar inom särskilda områden som tagits fram av intresseorganisationer och myndigheter. Många överförmyndare och ställ- företrädare känner dock inte till att de finns. Det ska vara en uppgift för den nya myndigheten som vi föreslår att göra en sammanställning över befint- liga utbildningar och kartlägga behoven av ytterligare utbildningar. På om- råden där det saknas relevanta fördjupade utbildningar ska myndigheten an- svara för att sådana tas fram. Överförmyndaren ska ansvara för att ställföre- trädare utifrån behov erbjuds fördjupad utbildning.

Bättre stöd till ställföreträdare

Ställföreträdare rekryteras av överförmyndaren för att hjälpa ofta mycket
utsatta personer. Inte sällan har huvudmannen missbruksproblem, svåra
funktionsnedsättningar eller en psykiatrisk problematik. Det förekommer
att huvudmannen är våldsbenägen eller hotfull. Ibland ställer uppdraget
krav på breda kunskaper i civilrättslig och annan lagstiftning. Det är up-
penbart att ställföreträdare kan behöva stöd när de utövar sina uppdrag.
Överförmyndaren är skyldig att ge stöd till ställföreträdare inom ramen
för myndighetens serviceskyldighet enligt förvaltningslagen. Serviceskyl-
digheten innebär bland annat ett krav på positivt bemötande och en relativt
långtgående skyldighet att ge enskilda sådan hjälp att de kan ta till vara sina
intressen. I vilken mån överförmyndare faktiskt erbjuder sådan service va-
rierar. I syfte att säkerställa att serviceskyldigheten får fullt genomslag fö-	181
	181

Prop. 2025/26:92 Bilaga 1

reslår vi att det tas in en bestämmelse i förmynderskapsförordningen som er- inrar om skyldigheten.

Vi har identifierat att ställföreträdare har behov av stöd i form av all- männa råd, korrekt information, metodstöd, checklistor, m.m. I dag till- handahåller överförmyndarna visst material av detta slag men omfatt- ningen och kvaliteten varierar kraftigt över landet. Vi bedömer att ett centralt framtaget material kan underlätta för ställföreträdare samt öka rättssäkerheten och enhetligheten på området. Den nya myndigheten som

viföreslår ska få i uppdrag att ta fram allmänna råd och annat material till stöd för ställföreträdare.

När en ställföreträdare vill avsluta sitt uppdrag

ska en ny ställföreträdare utses så snart som möjligt

I dag är en ställföreträdare som begär att få avsluta sitt uppdrag skyldig att kvarstå till dess att en ny ställföreträdare har utsetts. Sedan några år till- baka kan ställföreträdaren dock begära att få avsluta uppdraget i förtid, vilket förutsätter att han eller hon vänder sig till domstol och har skälig orsak för sin begäran. Än så länge är det inte särskilt vanligt med en sådan begäran. Ofta får ställföreträdare vänta länge innan de entledigas av över- förmyndaren, ibland upp emot ett år. Det är angeläget att ställföreträdare kan avsluta sina uppdrag inom en tid som är rimlig med tanke på att de har ett ideellt uppdrag som de utför mot en ganska ringa ersättning. Det är inte heller till huvudmannens bästa att ha en ställföreträdare som vill lämna sitt uppdrag men är tvungen att stanna kvar. Vi föreslår mot den bakgrunden en bestämmelse som innebär att överförmyndaren ska utse en ny ställföre- trädare så snart som möjligt när en ställföreträdare begär sitt entledigande, under förutsättning att ställföreträdarskapet ska fortsätta.

Anställda ställföreträdare ska kunna förordnas i särskilda fall

Systemet med gode män och förvaltare bygger på människors ideella en- gagemang. Det ideella inslaget är ofta till fördel för huvudmannen men innebär också att personer med ett stort hjälpbehov kan få vänta länge in- nan en god man eller förvaltare utses. Det förekommer att överförmynda- ren inte kan hitta en lämplig ställföreträdare för den som behöver hjälp. Särskilt i svåra och komplexa ärenden har svårigheterna att rekrytera lämp- liga ställföreträdare visat sig vara stora, exempelvis när den enskilde lider av psykiatrisk problematik, har grava funktionsnedsättningar eller svåra missbruk. Det kan också handla om ärenden där den enskilde har stora samarbetssvårigheter eller är våldsam. På området har det skett en viss professionalisering på så sätt att överförmyndare ibland rekryterar ställfö- reträdare från privata företag som tillhandahåller gode män och förvaltare eller från kommunala så kallade förvaltarenheter med motsvarande funk- tion. Vissa andra ställföreträdare tar sig an många uppdrag och utvecklar en professionell hantering av dem.

Vårt uppdrag har gått ut på att ta ställning till i vilka särskilda fall ställ-

företrädaruppdrag ska kunna utföras av professionella aktörer. En utgångs-

182

punkt enligt våra direktiv är att ställföreträdarsystemet även fortsättnings-	Prop. 2025/26:92
vis ska utgå från och bygga på det ideella inslaget. Vi föreslår en reglering	Bilaga 1
av i vilka särskilda fall ställföreträdare som tar sig an uppdrag inom ramen
för sina anställningar ska få utses. En anställd ställföreträdare ska enligt
förslaget kunna förordnas när det är nödvändigt på grund av uppdragets
svårighetsgrad eller om det annars finns särskilda skäl med hänsyn till den
enskildes intressen. En anställd ställföreträdare ska under samma förutsätt-
ningar också kunna förordnas interimistiskt oavsett om en anställd eller en
ideell ställföreträdare senare ska förordnas. Vi föreslår vidare en reglering
som innebär att samma bestämmelser ska gälla för anställda ställföreträ-
dare som för andra.
Vi har övervägt om juridiska personer bör kunna förordnas som ställfö-
reträdare. Det finns dock ett stort värde i att huvudmännen har en med-
människa som hjälper dem, och som tar ett helhetsansvar för att deras in-
tressen tas till vara. Det finns en påtaglig risk att dessa värden går förlorade
med juridiska personer som ställföreträdare. Vi bedömer därför att sådana
inte bör kunna förordnas.

Tydligare krav på ställföreträdares redovisning och överförmyndares granskning

Ställföreträdare ska redogöra för sin verksamhet

i en årsberättelse och slutberättelse till överförmyndaren

I dag är överförmyndarens tillsyn koncentrerad på hur ställföreträdaren sköter huvudmannens ekonomi. Den årsräkning som ställföreträdaren ger in avser egendomsförvaltningen. De flesta överförmyndare kräver att ställ- företrädaren årligen också ska lämna en så kallad redogörelse. Redogörel- sen är dock inte författningsreglerad och det tycks vara ovanligt att de upp- gifter som ställföreträdaren lämnar kontrolleras i någon närmare utsträck- ning. Vi menar att överförmyndarens granskning bör omfatta hela ställfö- reträdarens uppdrag. Vi föreslår därför en lagstadgad skyldighet för ställ- företrädare att årligen redogöra för sin verksamhet i en årsberättelse. På motsvarande sätt ska ställföreträdaren vid uppdragets slut vara skyldig att lämna en slutberättelse.

Ställföreträdare ska inte kunna befrias från redovisningsskyldighet – men möjligheten till förenklad redovisning ska utvidgas

Överförmyndaren får med dagens regelverk befria en ställföreträdare från skyldigheten att lämna en årsräkning eller sluträkning, eller besluta att så- dana räkningar får lämnas i förenklad form, om det finns särskilda skäl.

Ifråga om årsräkningen får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare. När en ställföreträdare befrias från redovisningsskyldighet kan följden bli att överförmyndaren år efter år inte har något underlag för tillsynen. Vi har uppmärksammat att det kan inträffa händelser och ske förändringar i dessa ställföreträdarskap som överförmyndaren bör känna till och att det bör gö- ras en regelbunden granskning även av dessa ställföreträdarskap. Vi före- slår därför att möjligheten att befria ställföreträdare från att lämna en års- räkning eller sluträkning tas bort. Vi föreslår dock att möjligheten att be- sluta om förenklade årsräkningar och sluträkningar utvidgas på så sätt att

183

Ställföreträdares verksamhet ska granskas inom en rimlig tid

Ställföreträdare ska även i fortsättningen redovisa sina uppdrag sen- ast den 1 mars

Senast den 1 mars varje år ska ställföreträdare ge in en årsräkning till över- förmyndaren. I samband med granskningen av årsräkningen beslutar över- förmyndaren om arvode till ställföreträdaren. Under en intensiv period på våren och försommaren tar granskningen en stor del av överförmyndarens resurser i anspråk. Ofta tar det lång tid innan alla årsräkningar har grans- kats, ibland upp emot ett år eller mer. Vi har övervägt om överförmynda- ren bör få möjlighet att besluta om brutet räkenskapsår eller om en annan tidpunkt för inlämning än den 1 mars. Granskningen skulle på så sätt kunna spridas ut över året. Vi har dock uppmärksammat ett antal svårig- heter med en sådan modell, bland annat att det kan bli svårare för ställfö- reträdare att få fram underlag för redovisningen. Vi bedömer därför att årsräkningen även fortsättningsvis bör lämnas in senast den 1 mars. Även den föreslagna årsberättelsen ska ges in det datumet.

Det ska finnas en tidsgräns för granskningen

För att säkerställa att ställföreträdares verksamhet granskas inom en rimlig tid anser vi att det bör finnas en tydlig tidsgräns för när granskningen senast ska vara klar. Vi föreslår en bestämmelse som innebär att överförmyndaren ska granska årsräkningen, sluträkningen, årsberättelsen och slutberättelsen senast inom sex månader från det att dessa handlingar getts in.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 1

Arvode och kostnadsersättning till ställföreträdare

Reglerna om arvode bör i nuläget inte ändras

Överförmyndaren beslutar om arvode efter en skälighetsbedömning i varje enskilt ställföreträdarskap. Det är inte lagligt möjligt att i förväg avtala om arvode eller besluta om förskott. En återkommande kritik mot arvodessy- stemet har varit att det är svårförutsägbart hur stort arvodet blir och att ställföreträdare får vänta länge på sina arvoden. Vi har därför övervägt om det bör finnas en enhetlig taxa. Från kommunerna har det dock funnits ett starkt önskemål om att även fortsättningsvis ha frihet att bestämma över arvodena. Mot den bakgrunden finns det i nuläget inte tillräcklig anledning att föreslå ett system med taxor. Inte heller i övrigt har vi funnit tillräckliga skäl för att föreslå ändringar när det kommer till reglerna om arvode. För- slagen ovan om att det ska finnas en tidsgräns för granskning och en utö- kad möjlighet att besluta om förenklad redovisning, samt förslaget nedan om att småutgifter ska kunna ersättas utan att kvitton redovisas, bör dock leda till snabbare utbetalningar än vad som är fallet i dag.

Småutgifter ska kunna ersättas utan att kvitton visas upp
Ställföreträdare har i dag rätt till ersättning för utgifter som varit skäligen
påkallade för uppdragets fullgörande. Det handlar ofta om mindre utgifter
för kortare resor, porto och administration. I nuläget lägger ställföreträdare
och överförmyndare mycket tid på att redovisa och granska kvitton för	185

Prop. 2025/26:92 Bilaga 1

småutgifter. För att åstadkomma ökad smidighet föreslår vi en lagreglerad möjlighet för överförmyndaren att utan att kräva in underlag i form av kvitton eller verifikationer bevilja ställföreträdaren ersättning för utgifter, motsvarande högst två procent av prisbasbeloppet årligen. Detta innebär att ställföreträdaren får intyga på heder och samvete i årsräkningen att han eller hon har haft de uppgivna utgifterna. Kvittona eller verifikationerna behöver alltså inte ges in i dessa fall, men ställföreträdaren ska naturligtvis vara beredd att visa upp dem på förfrågan.

Stärkt kompetens och kvalitet i överförmyndarverksamheten

Överförmyndarens verksamhet är i hög grad författningsreglerad och av- ser till stor del myndighetsutövning mot enskild. Huvudmännen är ofta människor som befinner sig i utsatta situationer och som inte själva kan ta till vara sina intressen. Detta ställer höga krav på kompetens, kvalitet och rättssäkerhet hos överförmyndaren. De senaste åren har kvaliteten i verk- samheterna höjts. Fortfarande finns det dock alltför stora skillnader på om- rådet. Vi lämnar förslag som syftar till att säkerställa att överförmyndar- verksamheter i hela landet bedrivs med högt ställda krav på kvalitet, kom- petens och rättssäkerhet. För det första ska det tydligare lyftas fram i lag- stiftningen att den som väljs som överförmyndare, ledamot i överförmyn- darnämnd eller ersättare ska vara lämplig för ett sådant uppdrag. Det bör dock inte ställas några formella kompetenskrav. För det andra föreslås att överförmyndare, nämndledamöter och ersättare ska vara skyldiga att ge- nomgå en introduktion inför uppdraget. Den nya myndigheten som vi fö- reslår ska ansvara för att introduktionen tas fram. För det tredje föreslår vi att grundläggande krav på överförmyndarverksamheten tas in i lagstift- ningen, innebärande att verksamheten ska bedrivas med god kvalitet och att kvaliteten fortlöpande ska utvecklas och säkras. Det ska också krävas att uppgifterna i verksamheten utförs av personer med lämplig utbildning och erfarenhet samt att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden.

Överförmyndarnämnd ska bli den obligatoriska organisationsformen

Dagens regelverk innebär att det i varje kommun ska finnas en överför- myndare. Kommuner kan dock välja att i stället för en ensam överförmyn- dare ha en överförmyndarnämnd och två eller fler kommuner kan ha en gemensam nämnd. Starka skäl talar för att överförmyndarnämnd bör bli den obligatoriska organisationsformen. Nämndformen medför att förtroen- devalda med olika kompetenser och erfarenheter kan engageras för upp- gifterna, att förutsättningarna för hög rättssäkerhet i myndighetsutöv- ningen ökar och att verksamheten blir mindre sårbar och personberoende. Nämnd som organisationsform går vidare hand i hand med en profession- ell tjänstemannaorganisation och minskar risken för jäv. Det finns visser- ligen ensamma överförmyndare som fungerar bra, men vi bedömer att

nämndformen är en bättre garanti för hög rättssäkerhet, kvalitet och pro-

186

fessionalism i verksamheten. För att säkerställa hög kvalitet och rättssä-	Prop. 2025/26:92
kerhet i myndighetsutövningen i alla landets överförmyndarverksamheter	Bilaga 1
är det, som vi ser det, nödvändigt med en övergång till nämnd som obliga-
torisk organisationsform. Detta gäller inte minst eftersom överförmynda-
ren föreslås ta över beslutanderätt i ärenden om godmanskap som i dag
prövas av domstol. Vi föreslår därför att överförmyndarnämnd eller gemen-
sam överförmyndarnämnd ska vara den obligatoriska organisationsformen.

Ökade möjligheter till delegering av beslutanderätt i överförmyndarnämnden

Möjligheterna till delegering av beslutanderätt är relativt långtgående på överförmyndarområdet. Vi har dock uppmärksammat att vissa brådskande beslut inte kan delegeras, bland annat beslut om att interimistiskt entlediga en ställföreträdare som inte längre är lämplig för uppdraget. Vi föreslår en generell möjlighet för överförmyndarnämnden att delegera till ordföranden eller en annan ledamot att fatta beslut i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas, i likhet med vad som gäller på det kommunala området i övrigt. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Överförmyndaren ska besluta i ärenden om godmanskap som i dag prövas av domstol

Vi har övervägt om beslutanderätten i ärenden om godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB och förvaltarskap, samt i de ärenden om entledigande av ställföreträdare som i dag prövas i domstol, bör flyttas från domstolarna till överförmyndarna. Detta förutsätter dels att ärendetyperna inte kräver en domstolsprövning, dels att överförmyndarna har tillräcklig kompetens för uppgifterna.

Reglerna i 11 kap. 4 § FB innebär att det saknas möjlighet att anordna godmanskap mot den enskildes vilja. I allmänhet blir det inte fråga om några långtgående rättsliga överväganden och det saknas i regel skäl att hålla muntlig förhandling. Vi bedömer att det krävs en domstolsprövning i de ärenden där någon som är behörig att yttra sig motsätter sig att god- manskap anordnas men inte i övriga fall. Vi gör samma bedömning i ären- den om jämkning och upphörande av godmanskap. När det gäller ärenden om förvaltarskap, och de ärenden om entledigande som i dag prövas i domstol, bedömer vi att en prövning i domstol behövs.

Kompetensen och kvaliteten hos överförmyndarna har höjts de senaste åren, även om det fortfarande finns brister. Vi har föreslagit att det ska ställas tydligare krav på verksamheterna och att det ska bli obligatoriskt med överförmyndarnämnder. Särskilt om de förslagen genomförs menar

viatt merparten av ärenden om godmanskap kan flyttas från domstolarna till överförmyndarna.

Vi föreslår således att överförmyndarna, i stället för domstolarna, som utgångspunkt ska pröva ärenden om godmanskap. Om någon som är be- hörig att yttra sig i ärendet motsätter sig att godmanskap anordnas, jämkas eller upphör ska överförmyndaren överlämna ärendet till tingsrätten för pröv-

187

Prop. 2025/26:92	ning där. Detta innebär att handläggningen i ärendena alltid ska inledas hos
Bilaga 1	överförmyndaren. Överförmyndarens beslut ska kunna överklagas till
	tingsrätten.

En ny myndighet ska ha ett övergripande ansvar på området

I dag utövar sju av landets länsstyrelser tillsyn över överförmyndare och överförmyndarnämnder. Länsstyrelserna ansvarar också för tillsynsväg- ledning, vilket innefattar en skyldighet att med råd stödja överförmyndarna och överförmyndarnämnderna i deras verksamhet och främja en enhetlig rättstillämpning, samt en skyldighet att se till att utbildningen av överför- myndare, nämndledamöter och ersättare är tillfredsställande. Ingen central myndighet har ett övergripande ansvar på området.

Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis ansvara för tillsyn och tillsynsvägledning

Vi har övervägt om de uppgifter som länsstyrelserna har på området bör flyttas till någon annan myndighet. När det gäller tillsynen konstateras att länsstyrelserna numera tolkar regelverket på ett likartat sätt och har en re- lativt god samsyn när det kommer till hur tillsynen ska utföras. Överför- myndarna har vidare en i huvudsak positiv uppfattning om länsstyrelsernas tillsyn. Vi bedömer mot den bakgrunden att det saknas anledning att låta någon annan myndighet än länsstyrelsen ha hand om tillsynen. Vad gäller tillsynsvägledningen konstateras att länsstyrelserna visserligen har utfört regeringsuppdrag som har att göra med de tillsynsvägledande uppgifterna. I övrigt har de dock inte utfört något gemensamt arbete för att tillhanda- hålla råd och stöd till överförmyndare, med något undantag. Många över- förmyndare anser vidare att länsstyrelserna inte kan ge dem det stöd och den rådgivning de har behov av. Vi menar att länsstyrelsernas tillsynsväg- ledning ändå fyller en funktion, framför allt när det gäller den typ av råd och stöd som ges i samband med tillsynen. Det saknas mot den bakgrunden skäl att ändra den ordning som gäller i dag. Länsstyrelserna ska alltså även i fortsättningen ha ansvar för tillsyn och tillsynsvägledning på området. Vi bedömer att de tillsynsverktyg som länsstyrelserna har i dag är tillräckliga.

En ny statlig myndighet ska inrättas

Det finns som nämnts ingen central myndighet med ett övergripande an- svar på området. Många av de problem som vi har identifierat hör samman med en brist på statlig styrning, samordning och kontroll. Vi menar att det behövs ett tydligare statligt ansvar för att nödvändiga förändringar ska kunna genomföras. En myndighet bör alltså ha ett huvudansvar på områ- det. Vi har övervägt alternativen

1.att en av de länsstyrelser som har tillsyn och ger tillsynsvägledning får det övergripande ansvaret,

2.att en redan befintlig förvaltningsmyndighet får det övergripande an- svaret och

188

3. att en ny statlig myndighet inrättas.

När det gäller det första alternativet kan det ifrågasättas om det inom läns- styrelserna finns de kompetenser och den organisation som de nya uppgif- terna kräver och om en ordning av det slaget kommer att fungera i prakti- ken. Beträffande det andra alternativet har vi inte identifierat någon befint- lig förvaltningsmyndighet vars verksamhetsområde har en naturlig kopp- ling till främst de civilrättsliga frågor som ställföreträdarområdet för med sig. Vi har mot den bakgrunden kommit fram till att det tredje alternativet, en ny statlig myndighet, skapar bäst förutsättningar för att området ska få den uppmärksamhet det behöver och för att överförmyndare och ställföre- trädare ska få bättre förutsättningar att bedriva sin verksamhet med hög rättssäkerhet och kvalitet. Ytterst syftar förslaget till att säkerställa att de personer som behöver en god man eller förvaltare ska få den hjälp och det stöd som de har rätt till. Vi föreslår därför att regeringen inrättar en ny myndighet med ett övergripande ansvar på området. Vidare föreslår vi att myndigheten, oavsett vilket alternativ som väljs, inom sig inrättar ett forum för samverkan i syfte att ta till vara den kompetens och de erfarenheter som finns på området samt verka för enhetlighet och samsyn.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 1

Statistiken på området ska utökas och bli en del av den officiella statistiken

Sedan 2015 för länsstyrelserna statistik över överförmyndarnas verksam- het. Statistik på riksnivån förs av Länsstyrelsen i Dalarnas län. Statistikin- lämningen har förbättrats men det är fortfarande svårt för många överför- myndare att få fram och redovisa uppgifter för statistiken. I dag håller sta- tistiken högre kvalitet och är betydligt mer tillförlitlig än för några år se- dan. Det finns dock fortfarande brister i statistiken som gör det svårt att följa upp och analysera överförmyndarnas verksamhet. Vi föreslår att sta- tistiken utökas med uppgifter om handläggningstider i ärenden om ställfö- reträdarskap och om huvudmäns och ställföreträdares kön och ålder.

En annan fråga gäller om den statistik som framställs bör vara en del av den officiella statistiken. En sådan ordning innebär bland annat att statisti- ken omfattas av ett antal kvalitetskrav och att den ska vara objektiv och allmänt tillgänglig. En statistikansvarig myndighet kan få råd och stöd av Statistiska centralbyrån i frågor om statistikens kvalitet och om hur upp- giftslämnandet kan underlättas. En statistikansvarig myndighet kan vidare besluta om statistikens innehåll och omfattning och på så sätt utveckla sta- tistiken så att den blir mer relevant och ändamålsenlig. Vi föreslår mot den bakgrunden att överförmyndarstatistiken på lite sikt ska vara en del av den officiella statistiken. Den nya myndigheten som vi föreslår ska ansvara för statistiken.

Ett nationellt ställföreträdarregister

Det förs på nationell nivå inget register över ställföreträdarskap. I stället för varje överförmyndare för sig ett register över ställföreträdarskap inom den

egna verksamheten. Under utredningens arbete har ett stort behov av ett

189

Prop. 2025/26:92 Bilaga 1

nationellt ställföreträdarregister kommit fram, främst kopplat till att det bör bli enklare och smidigare för ställföreträdare att visa sin behörighet och för banker, myndigheter och andra aktörer att kontrollera en ställföre- trädares behörighet. I dag är det dessutom inte möjligt för överförmyndare att kontrollera att en ställföreträdare inte tar sig an fler uppdrag än han eller hon kan hantera. Vi föreslår mot den bakgrunden att det tas in en bestämmelse i föräldrabalken som innebär att ett nationellt register ska föras över förordnade förmyndare, gode män och förvaltare och de som har en sådan ställföreträdare. En särskild registerförordning bör tas fram av regeringen. Vi föreslår att förordningen ska innehålla bestämmelser om bland annat registrets ändamål och innehåll samt om möjligheterna till direktåtkomst. Den nya myndigheten som vi föreslår ska föra det natio- nella registret och ansvara för personuppgifter. Som en följd av att upp- gifter om ställföreträdarskap ska kunna hämtas från registret föreslår vi att överförmyndarens skyldighet att lämna registerutdrag tas bort.

Ökad digitalisering

Det nationella ställföreträdarregistret skapar förutsättningar för ökad digitalisering

Det digitaliserade och allt mer kontantlösa samhället innebär ett utanför- skap och praktiska svårigheter för många huvudmän. För att öka möjlig- heterna för dem att kunna delta i samhällslivet och dra nytta av digitali- seringens fördelar är det angeläget att de har tillgång till digitala tjänster, anpassade efter eventuella begränsningar i rättshandlingsförmåga eller kognitiv förmåga. Att se till att sådana anpassade digitala tjänster tas fram ligger helt i linje med kraven i EU:s tillgänglighetsdirektiv och FN:s funk- tionsrättskonvention. Vi bedömer att det nationella ställföreträdarregister som vi föreslår förbättrar förutsättningar för detta.

Det har vidare visat sig att ställföreträdare sällan kan använda myndig- heters och bankers digitala tjänster när de utför ärenden för huvudmannens räkning. För att underlätta ställföreträdares verksamhet är det angeläget att sådana tjänster tas fram. Detta förutsätter att banker, myndigheter och andra som tillhandahåller digitala tjänster har tillgång till tillförlitliga uppgifter om ställföreträdares behörighet. Vi bedömer att det nationella ställföreträdarre- gistret skapar förutsättningar för digitala tjänster som är anpassade för gode mäns och förvaltares verksamhet.

Ökad digitalisering i överförmyndarverksamheten

Överförmyndarna har kommit olika långt med att digitalisera verksam- heten och många tillämpar digitala system i endast begränsad utsträckning. En ökad digitalisering kan förenkla för ställföreträdare, exempelvis genom ett smidigare och mer modernt sätt att redovisa sin verksamhet, samt fri- göra resurser och effektivisera verksamheten hos överförmyndarna. Hos många överförmyndare saknas dock de ekonomiska och personella resur- ser som krävs för att på egen hand kunna ta fram digitala lösningar. Det är därför angeläget att överförmyndarverksamheten blir en del av arbetet med att öka digitaliseringen av offentlig förvaltning. Vi bedömer vidare att en

ökad digitalisering kräver centrala insatser. Den nya myndigheten som vi

190

föreslår ska svara för styrning och samordning av den digitala utveck-	Prop. 2025/26:92
lingen på området.	Bilaga 1
För att underlätta en övergång till digitala rutiner föreslår vi att vissa
regler i föräldrabalken och förmynderskapsförordningen ska få en teknik-
neutral utformning.
Digitala framtidsfullmakter
För att en framtidsfullmakt ska vara giltig krävs att vissa formkrav är upp-
fyllda. Fullmakten ska vara skriftlig och fullmaktsgivaren ska i två vittnens
samtidiga närvaro skriva under fullmaktshandlingen eller intyga att han
eller hon har skrivit under handlingen. Vittnena ska ha kännedom om att
handlingen är en framtidsfullmakt och bekräfta handlingen med sina un-
derskrifter. Vid tillägg eller andra ändringar i fullmakten gäller samma
formkrav.
Kraven på skriftliga underskrifter hindrar att framtidsfullmakter upp-
rättas i elektronisk form. Eftersom formkrav inte i onödan bör hindra nya
tekniska möjligheter bör utgångspunkten vara att framtidsfullmakter ska
kunna upprättas elektroniskt. En förutsättning för detta är att systemet ut-
formas på ett sätt som ur säkerhetssynpunkt är likvärdigt med det befintliga
systemet. Vi bedömer att syftet med formkraven kan uppnås genom att full-
maktsgivaren och de båda vittnena signerar fullmaktshandlingen med en
avancerad elektronisk underskrift. Vi föreslår därför en bestämmelse i
lagen om framtidsfullmakter som möjliggör detta. Det ska även vara möjligt
att digitalt återkalla och ändra framtidsfullmakten, vilket inte bedöms kräva
andra lagändringar än den nu nämnda.
Vi har övervägt om framtidsfullmakter bör registreras och knytas till det
nationella ställföreträdarregistret som vi föreslår. Tidigare har lagstiftaren
bedömt att det inte finns tillräckliga skäl för att införa en ordning med
registrering av framtidsfullmakter. Vi gör samma bedömning och lämnar
därför inget sådant förslag.

Ställföreträdare för ensamkommande barn

En god man ska förordnas oavsett om barnet söker uppehållstillstånd i Sverige eller inte

En utgångspunkt enligt våra direktiv är att en god man ska förordnas för ensamkommande barn. Vi har uppmärksammat att det finns ensamkom- mande barn som inte får en god man i nuläget vilket beror på en utbredd uppfattning om att lagen om god man för ensamkommande barn enbart är tillämplig när det ensamkommande barnet söker uppehållstillstånd. Detta drabbar ensamkommande barn som är kvotflyktingar, som redan har uppehållstillstånd vid ankomsten till Sverige. Tanken är att de ska få en särskilt förordnad vårdnadshavare, som till skillnad från en god man är en långsiktig lösning, men i realiteten kan det dröja lång tid innan en sådan vårdnadshavare utses. Inte heller utsatta ensamkommande barn från EU- länder, så kallade EU-migranter, får en god man i nuläget eftersom de i regel inte söker uppehållstillstånd. Vi menar att lagen om god man för en- samkommande barn i sin nuvarande lydelse är tillämplig, oavsett om det

ensamkommande barnet söker uppehållstillstånd eller inte. I syfte att tyd-

191

Prop. 2025/26:92 Bilaga 1

liggöra detta föreslår vi ett tillägg i lagstiftningen. Förslaget ligger i linje med kraven i Barnkonventionen, som sedan den 1 januari 2020 gäller som lag i Sverige.

Socialnämnden ska skyndsamt väcka talan eller ansöka om en särskilt förordnad vårdnadshavare

Socialnämnden är i dag skyldig att hos rätten väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare när ett barn beviljas uppe- hållstillstånd. Vi har uppmärksammat att detta ibland dröjer och att ensam- kommande barn ofta får ha en god man längre tid än vad som är tänkt. Mot den bakgrunden föreslår vi ett lagkrav som innebär att socialnämnden skyndsamt ska väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare när barnet får uppehållstillstånd.

Reglerna om behörig överförmyndare bör i nuläget inte ändras

Överförmyndarnämnden i Stockholms kommun är behörig överförmyn- dare (så kallat reservforum) i ärenden om god man för ensamkommande barn när barnet inte är folkbokfört i Sverige och det inte heller finns en kommun där man vet att barnet vistas. Ordningen stämmer överens med vad som gäller ställföreträdarskap enligt föräldrabalken.

Det förekommer att ensamkommande barn avviker från sina tillfälliga boenden i en vistelsekommun och att man i kommunen inte vet vart barnet tagit vägen. När överförmyndaren får kännedom om att förhållandena har ändrats så att en annan överförmyndare ska ta över tillsynen ska akten gen- ast sändas till den överförmyndaren. Detta innebär att ärenden överlämnas till överförmyndarnämnden i Stockholms kommun i de fall ett ensamkom- mande barn avvikit och det är okänt var barnet befinner sig. Sett från ett barnrättsperspektiv kan det ifrågasättas om detta är en lämplig ordning, bland annat eftersom det kan vara lättare för den tidigare vistelsekommu- nen att få information om barnet. Vi bedömer att reglerna om behörig över- förmyndare i varje fall i nuläget inte bör ändras, bland annat eftersom det finns skäl för att behålla ett reservforum med specialkompetens i frågor med internationell anknytning. Det bör dock inte förekomma att överför- myndare överlämnar ärenden till en annan överförmyndare innan det har konstaterats att barnet verkligen avvikit, särskilt eftersom barnet många gånger dyker upp igen i den överlämnande kommun. Vi föreslår därför att detta tydliggörs i regelverket.

Något om konsekvenserna av våra förslag

	Våra förlag förväntas bland annat leda till: ett bättre stöd till och en stärkt
	ställning för huvudmän, bättre möjligheter att rekrytera och behålla kom-
	petenta ställföreträdare, bättre förutsättningar för ställföreträdare att utföra
	sina uppdrag på ett bra sätt, högre kvalitet i ställföreträdarnas och överför-
	myndarnas verksamhet, en bättre styrning och tillsyn på området, ett effekt-
	ivare beslutsfattande i ärenden om godmanskap, ökade förutsättningar för
	digitalisering till nytta för överförmyndare, huvudmän och ställföreträdare
	samt ökade förutsättningar för att systemet, som bygger på människors
192	ideella engagemang, ska kunna finnas kvar även i framtiden.
192

Vårt förslag om ett nationellt ställföreträdarregister bedöms leda till att	Prop. 2025/26:92
hanteringen av ställföreträdarskap hos banker, myndigheter och andra ak-	Bilaga 1
törer blir tryggare, effektivare och billigare.
Förslaget om att flytta ärenden om godmanskap från domstolarna till
överförmyndarna bedöms innebära en ökad renodling av domstolarnas dö-
mande verksamhet. Förslaget förväntas innebära en kostnadsminskning
för staten med omkring 60 miljoner kronor årligen. Förslagen om en ny
myndighet och ett nationellt ställföreträdarregister bedöms innebära ökade
kostnader för staten med omkring 22,5 miljoner kronor årligen och ännu
mer under de första två åren. Vi föreslår att kostnaderna ska finansieras
genom en överföring från Sveriges Domstolars anslag i statsbudgeten.
Förslagen förväntas vidare innebära kostnadsökningar för kommunerna
med omkring 200 miljoner kronor årligen, dock något lägre under de första
åren, till dess att reformen i sin helhet träder i kraft. Finansiering föreslås
genom ett ökat generellt statsbidrag till kommunerna, delfinansierat ge-
nom en överföring från Sveriges Domstolars anslag.
Vi bedömer att våra förslag ger förutsättningar för att kunna behålla det
ideella inslaget på ställföreträdarområdet även framöver. Sett med finan-
siella ögon innebär detta en stor vinst för samhällsekonomin. Om det ide-
ella inslaget skulle gå förlorat bedömer vi att kostnaden för enbart arvode-
ring av ställföreträdare skulle fördubblas och medföra en kostnadsökning på
uppskattningsvis 800 miljoner kronor. Ungefär hälften av det beloppet
skulle belasta det allmänna.
Några av våra förslag, bland annat förslaget om att överförmyndar-
nämnd ska bli den obligatoriska organisationsformen, innebär inskränk-
ningar i den kommunala självstyrelsen. Vi bedömer att inskränkningarna
är nödvändiga för att uppnå ändamålen med förslagen och att de alltså är
proportionerliga.
Vissa förslag, bland annat de som gäller ställföreträdare för ensamkom-
mande barn, bedöms innebära positiva konsekvenser ur ett barnrättsperspek-
tiv.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Vi föreslår att merparten av de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2023. Beträffande vissa författningsförslag föreslår vi dock att de ska träda i kraft senare nämligen den 1 mars 2024 när det gäller för- slagen om obligatorisk utbildning för ställföreträdare och ett nationellt ställföreträdarregister, den 1 augusti 2026 när det gäller förslaget om en obligatorisk introduktion för ledamöter och ersättare i överförmyndar- nämnder och den 1 januari 2027 när det gäller förslagen om att överför- myndarnämnd ska vara den obligatoriska organisationsformen och om att statistiken på området ska ingå i den officiella statistiken.

Ärenden om godmanskap som har kommit in till tingsrätterna före den 1 januari 2023 men ännu inte avgjorts ska handläggas enligt äldre bestäm- melser. Därutöver föreslår vi vissa övergångsbestämmelser som gäller för- slaget om överförmyndarnämnd som obligatorisk organisationsform.

193

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

194

Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken

dels att 19 kap. 10, 16 och 19 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 9 kap. 3, 4 och 8 §§, 10 kap. 11, 14 och 18 §§, 11 kap. 1–9, 11,

12och 14–27 §§, 12 kap. 1–6, 8–10, 12–14, 16 och 17 §§, 13 kap. 2, 3, 5, 6, 8–19 och 21 §§, 14 kap. 1, 2, 5, 6, 8 och 10–24 §§, 15 kap. 1–9 §§,

16kap. 1–5, 7–14 §§, 19 kap. 1, 2, 5, 7–9, 11, 13–15 och 17, 18 och 20 §§ och 20 kap. 4 och 6–8 §§, och rubrikerna närmast före 11 kap. 12 §,

12kap. 9 och 10 §§, 13 kap. 18 §, 14 kap. 21 §, 16 kap. 2, 3, 5, 11, 12 och

14§§ och 19 kap. ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tretton nya paragrafer, 11 kap. 4 a, 4 b, 12 a, 12 b,

18a och 23 a §§, 12 kap. 7 a och 9 a §§, 16 kap. 3 a, 6 a och 13 a §§ och

19kap. 14 a och 18 a §§, och närmast före 11 kap. 5, 8, 12 b, 13, 15, 18, 19, 23, 24, 25 och 27 §§, 16 kap. 6 a och 13 a §§ och 19 kap. 1, 5, 13, 15, 17, 18 och 20 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9kap. 3 §

Underårig äge själv råda över vad	En underårig får själv råda över
han genom eget arbete förvärvat ef-	vad han eller hon genom eget arbete
ter det han fyllt sexton år. Detsamma	förvärvat efter det att han eller hon
gäller avkastningen av sådan egen-	fyllt 16 år. Detsamma gäller avkast-
dom och vad som trätt i egendo-	ningen av sådan egendom och vad
mens ställe.	som trätt i egendomens ställe.
Förmyndaren må med överför-	Förmyndaren får med överför-
myndarens samtycke omhändertaga	myndarnämndens samtycke omhän-
egendom, varom i första stycket	derta sådan egendom som anges i
sägs, såvitt det må anses erforder-	första stycket, om det krävs med
ligt med hänsyn till myndlingens	hänsyn till den underåriges uppfost-
uppfostran eller välfärd. Innan sam-	ran eller välfärd. Innan samtycke
tycke meddelas, skall överförmyn-	meddelas, ska överförmyndarnämn-
daren bereda myndlingen tillfälle	den ge den underårige tillfälle att
att yttra sig.	yttra sig.
4 §
Om en underårig har fått egendom	Om en underårig har fått egendom
genom gåva, testamente eller för-	genom gåva, testamente eller för-
månstagarförordnande vid försäk-	månstagarförordnande vid försäk-
ring eller pensionssparande enligt	ring eller pensionssparande enligt
lagen (1993:931) om individuellt	lagen (1993:931)	om individuellt
pensionssparande under villkor att	pensionssparande under villkor att
den underårige själv skall få råda	den underårige själv ska få råda
över egendomen, skall 3 § andra	över egendomen,	ska 3 § andra
stycket tillämpas också beträffande	stycket tillämpas också beträffande
sådan egendom. Överförmyndarens	sådan egendom.	Överförmyndar-

samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas skall överförmyn- daren ge fångesmannen eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.

nämndens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt 16 år. Innan samtycke lämnas ska överförmyndarnämnden ge fånges- mannen eller hans eller hennes ar- vingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

8 §
Pengar som en omyndig efter det	Pengar som en omyndig efter det
att han eller hon har fyllt sexton år	att han eller hon har fyllt 16 år själv
själv har satt in hos en bank får be-	har satt in hos en bank får betalas ut
talas ut till den omyndige. Banken	till den omyndige. Banken får inte
får inte utan den omyndiges sam-	utan den omyndiges samtycke be-
tycke betala ut pengarna till för-	tala ut pengarna till förmyndaren.
myndaren.
Om förmyndaren har fått över-	Om förmyndaren har fått överför-
förmyndarens tillstånd att omhän-	myndarnämndens tillstånd att om-
derta pengar som avses i första	händerta pengar som avses i första
stycket och visat upp bevis på det,	stycket och visat upp bevis på det,
får banken betala ut pengarna till	får banken betala ut pengarna till
förmyndaren men inte till den	förmyndaren men inte till den
omyndige.	omyndige.

Första och andra styckena gäller också pengar som har satts in hos ett kreditmarknadsföretag och ett utländskt företag som driver bankrörelse el- ler finansieringsrörelse från en filial i Sverige.

10kap. 11 §

Dör förmyndaren och finns det inte		Om förmyndaren dör och det inte
någon som på grund av lag skall		finns någon annan som på grund av
vara förmyndare, skall den som har		lag ska vara förmyndare, ska den
boet i sin vård utan dröjsmål an-		som har boet i sin vård utan dröjs-
mäla förhållandet till överförmyn-		mål anmäla förhållandet till över-
daren för den kommun där den		förmyndarnämnden för den kom-
omyndige har sitt hemvist.		mun där den omyndige har sin
		hemvist.
	14 §
I ärende om förordnande av för-		I ett ärende om förordnande av för-
myndare skall rätten bereda över-		myndare ska rätten ge överförmyn-
förmyndaren tillfälle att lämna för-		darnämnden tillfälle att lämna för-
slag på person som är lämplig för		slag på en person som är lämplig
uppdraget.		för uppdraget.
	18 §
Ansökan om förordnande eller entle-		En ansökan om att förordna eller
digande av en förmyndare får göras		entlediga en förmyndare får göras
av överförmyndaren,	förmyndare,	av överförmyndarnämnden, förmyn-
vårdnadshavare, den	underårige	dare, vårdnadshavare, den underå-

195

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

själv, om han eller hon har fyllt sex- ton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när det finns anledning till det.

I ett ärende som avses i första stycket skall rätten ge en underårig som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

rige själv, om han eller hon har fyllt 16 år, samt av hans eller hennes sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf ska rätten också ta upp självmant, när det finns anledning till det.

I ett ärende som avses i första stycket ska rätten ge en underårig som fyllt 16 år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

196

11kap. 1 §

Kan en förmyndare på grund av			Kan en förmyndare på grund av
sjukdom eller av någon annan orsak			sjukdom eller av någon annan orsak
inte	utöva förmynderskapet eller		inte	utöva förmynderskapet	eller
blir	förmyndaren enligt	10 kap.	blir	förmyndaren enligt 10 kap.
17 § skild från utövningen av det,			17 § skild från utövningen av det,
skall	överförmyndaren	förordna	ska	överförmyndarnämnden	för-
god man att i förmyndarens ställe			ordna en god man att i förmyndarens
vårda den underåriges angelägen-			ställe vårda den underåriges angelä-
heter.			genheter.
När rätten enligt 10 kap. 17 §			När rätten enligt 10 kap.		17 §
skiljer en förmyndare från utöv-			skiljer en förmyndare från utöv-
ningen av förmynderskapet får rät-			ningen av förmynderskapet får rät-
ten förordna god man enligt första			ten förordna en god man enligt
stycket.			första stycket.

Om god man för underåriga utländska medborgare och underåriga stats- lösa personer finns bestämmelser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

samt i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.
2 §
Har en förmyndare eller förmynda-	Om en förmyndare eller förmynda-
rens make eller sambo och den un-	rens make eller sambo har del i ett
derårige del i ett oskiftat dödsbo,	oskiftat dödsbo som den underårige
skall överförmyndaren förordna god	också har del i, ska överförmyndar-
man att vårda den underåriges rätt i	nämnden förordna en god man. Den
boet vid boutredningen liksom vid	gode mannen ska vårda den underå-
bodelning och skifte eller ingående	riges rätt i boet vid boutredningen
av avtal om sammanlevnad i oskiftat	samt vid bodelning och skifte eller
bo.	vid ingående av avtal om samman-
	levnad i oskiftat bo.
Överförmyndaren skall också	Överförmyndarnämnden	ska
förordna god man när den som har	också förordna en god man när den
en förmyndare, god man eller för-	som har en förmyndare, god man
valtare skall företa en rättshandling	eller förvaltare ska företa en rätts-
eller vara part i en rättegång och be-	handling eller vara part i en rätte-
höver hjälp men enligt 12 kap. 8 §	gång och behöver hjälp men enligt
inte kan företrädas av förmyndaren,	12 kap. 8 § inte kan företrädas av

den gode mannen eller förvaltaren.			förmyndaren, den gode mannen el-
Om talan har väckts får rätten för-			ler förvaltaren. Om talan har väckts
ordna god man.			får rätten förordna en god man.
Överförmyndaren skall		också i	Överförmyndarnämnden	ska
andra fall än som avses i första eller			också i andra fall än som avses i
andra stycket förordna god man för			första eller andra stycket förordna
den som har vårdnadshavare, för-			en god man för den som har vård-
myndare, god man eller förvaltare,			nadshavare, förmyndare, god man
i angelägenheter där den enskilde			eller förvaltare, i angelägenheter
har ett intresse som strider mot en			där den enskilde har ett intresse
sådan företrädares eller dennes ma-			som strider mot en sådan företräda-
kes eller sambos intresse. Överför-			res eller dennes makes eller sambos
myndaren skall meddela ett sådant			intresse. Överförmyndarnämnden
förordnande, om det begärs av			ska meddela ett sådant förordnande,
vårdnadshavaren,	förmyndaren,		om det begärs av vårdnadshavaren,
den gode mannen eller förvaltaren			förmyndaren, den gode mannen,
eller den som denne i sådan egen-			förvaltaren eller den enskilde, eller
skap företräder eller om det annars			om det annars är lämpligt.
är lämpligt.
			3 §
Överförmyndaren	skall	förordna	Överförmyndarnämnden ska	för-
god man,			ordna en god man,

1.om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte kan	2. om det vid ett dödsfall inte kan
utredas, huruvida den döde har ef-	utredas om den döde har efterläm-
terlämnat någon arvinge som är arvs-	nat någon arvinge som är arvsberät-
berättigad före Allmänna arvsfon-	tigad före Allmänna arvsfonden el-
den eller före eller tillsammans med	ler före eller tillsammans med nå-
någon annan känd arvinge, eller	gon annan känd arvinge, eller om
också kännedom finns om arvinge	kännedom finns om en arvinge efter
efter den döde men kunskap saknas	den döde men kunskap saknas såväl
såväl om arvingens namn som om	om arvingens namn som om hans
hans vistelseort, och det på grund	eller hennes vistelseort, och det på
av sådan omständighet krävs att	grund av en sådan omständighet
okänd arvinges rätt bevakas och	krävs att en okänd arvinges rätt be-
hans eller hennes lott i boet förval-	vakas och att hans eller hennes lott
tas,	i boet förvaltas,

3.om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad som fö- reskrivs om arvinge,

4.om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en borta- varandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i tes-	5. om det enligt ett förordnande i
tamente eller annan rättshandling	ett testamente eller en annan rätts-
beror av en framtida händelse, vem	handling beror av en framtida hän-
egendom skall tillfalla eller egen-	delse, vem egendom ska tillfalla el-
dom först senare skall tillträdas med	ler egendom först senare ska tillträ-
äganderätt och det krävs att den bli-	das med äganderätt och det krävs att

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

197

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

198

vande ägarens rätt bevakas eller	den blivande ägarens rätt bevakas
egendomen förvaltas för den bli-	eller egendomen förvaltas för hans
vande ägarens räkning, eller	eller hennes räkning, eller
6. om egendom, enligt vad som	6. om egendom, enligt vad som
särskilt föreskrivs, skall ställas under	särskilt föreskrivs, ska ställas under
vård och förvaltning av god man som	vård och förvaltning av en god man
avses i detta kapitel.	som avses i detta kapitel.
Överförmyndaren skall förordna	Överförmyndarnämnden ska för-
god man enligt första stycket efter	ordna en god man enligt första
anmälan eller när behovet blir känt	stycket efter anmälan eller när be-
på annat sätt. Krävs en god man för	hovet blir känt på annat sätt. Om en
den som har rätt i ett dödsbo, skall	god man krävs för den som har rätt
det anmälas hos överförmyndaren	i ett dödsbo, ska det anmälas till
av den som har boet i sin vård.	överförmyndarnämnden av den som
	har boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förord- nande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnan- det avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att fö-

reträda.
	3 a §
I de fall som anges i 18 kap. 1 §		I de fall som anges i 18 kap. 1 §
första stycket	äktenskapsbalken	första	stycket	äktenskapsbalken
och 20 kap. 2 § första stycket denna		och 20 kap. 2 § första stycket denna
balk skall god man förordnas av		balk ska en god man förordnas av
rätten.		rätten.
		4 §
Om någon på grund av sjukdom,		Om någon på grund av sjukdom,
psykisk störning, försvagat hälso-		psykisk störning, försvagat hälso-
tillstånd eller liknande förhållande		tillstånd eller något liknande förhål-
behöver hjälp med att bevaka sin		lande behöver hjälp med sina eko-
rätt, förvalta sin egendom eller		nomiska eller personliga angelä-
sörja för sin person, skall rätten,		genheter ska godmanskap anord-
om det behövs, besluta att anordna		nas för honom eller henne, om det
godmanskap	för honom eller	behövs. Godmanskapet kan omfatta
henne.		både	ekonomiska och		personliga
		angelägenheter och det kan begrän-
		sas utifrån den enskildes behov. Om
		den enskilde kan antas få sitt hjälp-
		behov tillgodosett genom reglerna i
		17 kap. om anhörigas behörighet
		att rättshandla i vissa fall, genom
		en framtidsfullmakt			enligt la-
		gen (2017:310)		om framtidsfull-
		makter, genom insatser inom soci-
		altjänsten eller på något annat
		mindre ingripande sätt, ska ett god-
		manskap inte anordnas.
Ett sådant beslut får inte medde-		Ett beslut om att anordna god-
las utan samtycke av den för vilken		manskap får inte meddelas utan den

godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhäm- tas.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet medde- las av överförmyndaren.

enskildes samtycke. Ett samtycke	Prop. 2025/26:92
krävs dock inte om den enskildes	Bilaga 2
tillstånd hindrar att hans eller hen-
nes mening hämtas in.

4 a §

Ett beslut enligt 4 § första stycket meddelas av överförmyndarnämn- den. Om någon som är behörig att yttra sig i ärendet motsätter sig att ett godmanskap anordnas ska nämn- den dock överlämna ärendet till rätten för prövning.

4 b §

När rätten eller överförmyndar- nämnden anordnar ett godmanskap ska samtidigt en god man förordnas att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall ska förord- nas på grund av ett beslut enligt 4 § första stycket, ska förordnandet meddelas av överförmyndarnämn- den.

	Den gode mannens behörighet
	och förhållandet till tredje man
5 §
En rättshandling som en god man	En rättshandling som en god man
har företagit utanför sitt förord-	har företagit utanför sitt förord-
nande är inte bindande för den som	nande är inte bindande för den som
förordnandet avser. En rättshand-	förordnandet avser. En rättshand-
ling som utan dennes samtycke fö-	ling som har företagits inom ramen
retagits inom ramen för förordnan-	för förordnandet är endast bin-
det är inte heller bindande för den	dande för den som förordnandet
som förordnandet avser, såvida	avser om han eller hon har sam-
inte denne på grund av sitt tillstånd	tyckt till rättshandlingen. Samtycke
varit ur stånd att ge uttryck för sin	krävs dock inte om den enskilde på
mening eller denna av annan orsak	grund av sitt tillstånd varit ur stånd
inte har kunnat inhämtas.	att ge uttryck för sin mening eller
	meningen av annan orsak inte har

kunnat hämtas in.	199

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

Har den gode mannen inom ra- men för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanligen före- tas för den dagliga hushållningen, skall samtycke från den som han fö- reträder anses föreligga, om denne inte före rättshandlingen har gett ut- tryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

Om den gode mannen inom ra- men för förordnandet har ingått en sådan rättshandling som sedvanli- gen företas för den dagliga hushåll- ningen, ska samtycke från den en- skilde anses föreligga. Detta gäller dock inte om den enskilde före rätts- handlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

200

			6 §
Om en rättshandling som en god				Om en rättshandling som en god
man har företagit inte blir bindande				man har företagit inte blir bindande
enligt 5 §, är den gode mannen				enligt 5 §, är den gode mannen skyl-
skyldig att ersätta godtroende tredje				dig att ersätta en godtroende tredje
man skada som denne har tillfogats.				man den skada som han eller hon
Detta gäller dock inte, om rätts-				har tillfogats. Detta gäller dock
handlingen saknar bindande verkan				inte, om rättshandlingen saknar
mot den för vars räkning den har fö-				bindande verkan mot den för vars
retagits till följd av någon särskild				räkning den har företagits till följd
omständighet, som den gode man-				av någon särskild omständighet, som
nen inte kände till och som tredje				den gode mannen inte kände till
man inte med fog kunde förutsätta				och som tredje man inte med fog
att den gode mannen skulle känna				kunde förutsätta att den gode man-
till.				nen skulle känna till.
			7 §
Om någon som befinner sig i en så-				Om någon som befinner sig i en så-
dan situation som anges i 4 § är ur				dan situation som anges i 4 § är ur
stånd att vårda sig eller sin egen-				stånd att vårda sig eller sin egen-
dom, får rätten besluta att anordna				dom, får rätten besluta om att an-
förvaltarskap	för	honom	eller	ordna ett förvaltarskap för honom
henne. Förvaltarskap får dock inte				eller henne. Ett förvaltarskap får
anordnas, om det är tillräckligt att				dock inte anordnas, om det är till-
godmanskap anordnas eller att den				räckligt att ett godmanskap anord-
enskilde på något annat, mindre in-				nas eller att den enskilde på något
gripande sätt får hjälp.				annat, mindre ingripande sätt får
				hjälp.
Förvaltaruppdraget		skall	anpas-	Förvaltaruppdraget ska anpassas
sas till den enskildes behov i varje				till den enskildes behov i varje sär-
särskilt fall och får begränsas till att				skilt fall och får begränsas till att
avse viss egendom eller angelägen-				avse viss egendom eller angelägen-
het eller egendom överstigande ett				het eller egendom överstigande ett
visst värde.				visst värde.
Rätten får överlåta åt överför-				Rätten får överlåta åt överförmyn-
myndaren att	närmare bestämma			darnämnden att närmare bestämma
uppdragets omfattning.				uppdragets omfattning.
När rätten meddelar ett beslut en-				När rätten anordnar ett förvaltar-
ligt första stycket, skall rätten sam-				skap ska rätten samtidigt förordna
tidigt förordna en förvaltare att ut-				en förvaltare att utföra uppdraget.

9 §

Förvaltaren har inom ramen för för- valtaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företrä- der denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget.

föra uppdraget. Om en förvaltare i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall förordnandet medde- las av överförmyndaren.

Om en förvaltare i något annat fall ska förordnas på grund av ett så- dant beslut, ska förordnandet med- delas av överförmyndarnämnden.

Förvaltarens behörighet och för- hållandet till tredje man

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

8 §

Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med förord- nandet rätt att

1. själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon	2. förfoga över vad han eller hon
genom eget arbete har förvärvat ef-	genom eget arbete har förvärvat ef-
ter det att förvaltare har förordnats,	ter det att en förvaltare har förord-
liksom avkastningen av sådan egen-	nats, liksom avkastningen av sådan
dom och vad som har trätt i egendo-	egendom och vad som har trätt i
mens ställe samt	egendomens ställe samt
3. förfoga över vad han eller hon	3. förfoga över vad han eller hon
efter det att förvaltare har förord-	efter det att en förvaltare har förord-
nats får genom gåva, testamente el-	nats får genom gåva, testamente el-
ler förmånstagarförordnande vid	ler förmånstagarförordnande vid
försäkring eller pensionssparande	försäkring eller pensionssparande
enligt lagen (1993:931) om indivi-	enligt lagen (1993:931) om indivi-
duellt pensionssparande under vill-	duellt pensionssparande under vill-
kor att egendomen inte skall omfat-	kor att egendomen inte ska omfattas
tas av förvaltarens rådighet.	av förvaltarens rådighet.
Om det finns särskilda skäl för det,	Om det finns särskilda skäl för det,
får dock rätten föreskriva att förvalt-	får dock rätten besluta att förvalt-
aruppdraget skall omfatta även för-	aruppdraget ska omfatta även för-
hållanden som avses i första stycket.	hållanden som avses i första stycket.

Förvaltaren har inom ramen för för- valtaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företrä- der honom eller henne i alla ange- lägenheter som omfattas av uppdra- get.

Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar för an- nans räkning.

Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats.

11 §

Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i ett sådant fall skyldig att ersätta en godtroende tredje man skada som han eller hon har till- fogats.

201

	gen för förordnandet. Ett sådant	Prop. 2025/26:92
	medgivande får också beslutas av	Bilaga 2
	rätten om ärendet har överlämnats
	dit för prövning.
	Flera gode män eller förvaltare
14 §
Om flera gode män eller förvaltare	Om flera gode män eller förvaltare
är ansvariga för en skada som har	är ansvariga för en skada som har
tillfogats tredje man, svarar de soli-	tillfogats tredje man, svarar de soli-
dariskt för ersättningen. Ersätt-	dariskt för ersättningen. Ersätt-
ningsansvaret skall slutligt fördelas	ningsansvaret ska slutligt fördelas
mellan de ansvariga efter vars och	mellan de ansvariga efter vars och
ens grad av vållande. Om någon	ens grad av vållande. Om någon
saknar tillgångar att betala sin andel	saknar tillgångar att betala sin andel
med, skall de övrigas ansvarighet	med, ska de övrigas ansvarighet för
för bristen bestämmas enligt	bristen bestämmas enligt samma
samma grunder.	grunder.
	Handläggningen i ärenden om
	god man och förvaltare m.m.
15 §
En ansökan om förordnande av god	En ansökan om förordnande av en
man enligt 1–4 §§ eller förvaltare	god man enligt 1–4 §§ eller förval-
får göras av förmyndare, av den	tare får göras av förmyndare, av
som ansökan avser, om han eller	den som ansökan avser, om han el-
hon har fyllt 16 år, och av hans eller	ler hon har fyllt 16 år, och av hans
hennes make eller sambo och närm-	eller hennes make eller sambo och
aste släktingar. En ansökan om an-	närmaste släktingar. En ansökan
ordnande av godmanskap enligt 4 §	om anordnande av godmanskap en-
eller förvaltarskap får göras av dem	ligt 4 § eller förvaltarskap får göras
som nu har nämnts, av en framtids-	av dem som nu har nämnts och av
fullmaktshavare och av överför-	en framtidsfullmaktshavare.
myndaren.
En ansökan om anordnande av	En ansökan om anordnande av
förvaltarskap får också göras av en	förvaltarskap får också göras av en
god man som avses i 4 §.	god man som avses i 4 § och av
	överförmyndarnämnden.
När det finns anledning till det	När det finns anledning till det
ska rätten självmant ta upp frågor	ska rätten självmant ta upp frågor
om anordnande av godmanskap en-	om anordnande av förvaltarskap.
ligt 4 § eller förvaltarskap. Över-	Överförmyndarnämnden har samma
förmyndaren har samma skyldighet	skyldighet när det gäller anord-
när det gäller förordnande av god	nande av godmanskap enligt 4 § el-
man eller förvaltare.	ler ett förordnande av god man eller
	förvaltare. Rätten ska, när det finns

anledning till det, anmäla till över- förmyndarnämnden att det finns be-

203

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

204

	hov av att anordna godmanskap en-
	ligt 4 §.
16 §
I ärenden om förordnande av god	I ett ärende om förordnande av god
man eller förvaltare för någon som	man eller förvaltare för någon som
har fyllt 16 år ska rätten eller överför-	har fyllt 16 år ska rätten eller över-
myndaren ge denna person tillfälle	förmyndarnämnden ge denna per-
att yttra sig, om det kan ske.	son tillfälle att yttra sig, om det kan
	ske.
I ärenden om anordnande av	I ett ärende om anordnande av
godmanskap enligt 4 § eller förval-	godmanskap enligt 4 § eller förval-
tarskap ska rätten också inhämta	tarskap ska rätten eller överförmyn-
yttranden från den enskildes make	darnämnden också inhämta yttran-
eller sambo, barn och framtidsfull-	den från den enskildes make eller
maktshavare, överförmyndaren och	sambo, barn, framtidsfullmaktsha-
vårdinrättning, om det inte är obe-	vare och vårdinrättningar, om det
hövligt. Yttranden ska också, om	inte är obehövligt. Rätten ska in-
det behövs, inhämtas från andra	hämta ett yttrande från överför-
närstående samt från den eller de	myndarnämnden, om det inte är
kommunala nämnder som fullgör	obehövligt. Yttranden ska också,
uppgifter inom socialtjänsten och	om det behövs, inhämtas från andra
den eller de nämnder som utövar	närstående samt från den eller de
regionens ledning av omsorgsverk-	kommunala nämnder som fullgör
samheten. Den som ansökan avser	uppgifter inom socialtjänsten och
ska höras muntligen, om det kan	den eller de nämnder som utövar
ske utan skada för honom eller	regionens ledning av omsorgsverk-
henne och det inte är uppenbart att	samheten. Den som ansökan avser
han eller hon inte förstår vad saken	ska höras muntligen, om det kan
gäller. Rätten får dock avstå från att	ske utan skada för honom eller
höra den enskilde muntligen om	henne och det inte är uppenbart att
han eller hon själv har gjort ansö-	han eller hon inte förstår vad saken
kan eller medgett förordnandet el-	gäller. Rätten eller överförmyndar-
ler det annars finns särskilda skäl.	nämnden får dock avstå från att
	höra den enskilde muntligen om
	han eller hon själv har gjort ansö-
	kan eller medgett förordnandet eller
	det annars finns särskilda skäl.
Andra stycket gäller även i ären-	Andra stycket gäller även i ären-
den hos överförmyndaren om för-	den hos överförmyndarnämnden om
ordnande av god man enligt 4 § el-	förordnande av god man enligt 4 §
ler förvaltare.	eller förvaltare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

17 §

Innan rätten anordnar förvaltarskap	Innan rätten anordnar förvaltar-
skall den inhämta läkarintyg eller an-	skap ska den inhämta läkarintyg eller
nan likvärdig utredning om den en-	annan likvärdig utredning om den
skildes hälsotillstånd. Detta gäller	enskildes hälsotillstånd. Detta gäl-
även i ärenden om anordnande av	ler även för rätten eller överförmyn-

godmanskap enligt 4 §, när den en-	darnämnden i ärenden om anord-
skilde inte har lämnat sitt samtycke.	nande av godmanskap enligt 4 §,
	när den enskilde inte har lämnat sitt
	samtycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

17 a §
Rätten får uppdra åt överförmynda-	Rätten får uppdra åt överförmyn-
ren att inhämta yttranden enligt	darnämnden att inhämta yttranden
16 § andra stycket och utredning	enligt 16 § andra stycket och utred-
enligt 17 §.	ning enligt 17 §.
På begäran av rätten ska överför-	På begäran av rätten ska överför-
myndaren lämna förslag på god man	myndarnämnden lämna förslag på
eller förvaltare, om det inte finns	god man eller förvaltare, om det
särskilda skäl mot det.	inte finns särskilda skäl mot det.
Om en fråga om anordnande av	Om en fråga om anordnande av
godmanskap enligt 4 § eller förval-	förvaltarskap uppkommer hos över-
tarskap uppkommer hos överför-	förmyndarnämnden, får	nämnden
myndaren, får överförmyndaren in-	inhämta utredning enligt 17 §. Om
hämta yttranden enligt 16 § andra	överförmyndarnämnden	ansöker
stycket och utredning enligt 17 §.	om ett sådant anordnande, ska de
Om överförmyndaren ansöker om	yttranden och den utredning som
ett sådant anordnande, ska vad som	hämtats in enligt 16 och 17 §§ ges
inhämtats ges in till rätten tillsam-	in till rätten tillsammans med ansö-
mans med ansökan. Överförmynda-	kan. Detsamma gäller om nämnden
ren ska då också lämna förslag på	överlämnar ett ärende om anord-
god man eller förvaltare.	nande av godmanskap till rätten en-
	ligt 4 a §. Överförmyndarnämnden
	ska i ett sådant fall också lämna för-
	slag på god man eller förvaltare.
	Interimistiska beslut
18 §
Kan ett slutligt beslut inte ges ome-	Kan ett slutligt beslut inte ges ome-
delbart i ett ärende om anordnande	delbart i ett ärende om anordnande
av godmanskap enligt 4 § eller för-	av godmanskap enligt 4 § eller för-
valtarskap, får rätten besluta att an-	valtarskap, får rätten besluta om att
ordna godmanskap eller förvaltar-	anordna ett godmanskap eller för-
skap för tiden till dess ärendet slut-	valtarskap för tiden till dess ärendet
ligt avgörs, om den enskildes ange-	slutligt avgörs, om den enskildes
lägenheter kräver omedelbar vård	angelägenheter kräver	omedelbar
eller ett dröjsmål uppenbarligen	vård eller ett dröjsmål uppenbarli-
skulle medföra fara för den enskil-	gen skulle medföra fara för den en-
des person eller egendom. Ett så-	skildes person eller egendom (ett
dant beslut kan meddelas även för	interimistiskt beslut). Ett sådant be-
den som är underårig att gälla från	slut kan meddelas även för den som
och med den dag då han eller hon	är underårig att gälla från och med
fyller arton år.	den dag då han eller hon fyller
	18 år.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

205

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om förord- nande av god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om ärendet brådskar av sådan anled- ning som anges i första stycket.

Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått till- fälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten. Över- förmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om förord- nande av god man eller förvaltare, får överförmyndarnämnden för- ordna en god man eller en förval- tare för tiden till dess ärendet slut- ligt avgörs, om ärendet brådskar av en sådan anledning som anges i första stycket.

Innan ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas ska den som ansökan avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket eller enligt 18 a § får när som helst ändras av rätten. Överförmyndarnämnden får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

18 a §

Ett interimistiskt beslut om att an- ordna ett godmanskap enligt 4 § får meddelas av överförmyndarnämn- den om nämnden är behörig att be- sluta i ärendet enligt vad som anges

i4 a §. Överförmyndarnämnden får också när som helst ändra ett interimistiskt beslut, om nämnden är behörig att besluta i ärendet. Ett interimistiskt beslut får meddelas under de förutsättningar som anges

i18 § första och tredje stycket.

Upphörande och entledigande

206

19 §

Om en god man eller förvaltare inte	Om en god man eller förvaltare inte
längre behövs, ska godmanskapet	längre behövs, ska godmanskapet
eller förvaltarskapet upphöra. En	eller förvaltarskapet upphöra. Ett
god man som har förordnats enligt	godmanskap enligt 4 § ska också
3 § 1–5 ska entledigas så snart den	upphöra om den enskilde inte
som förordnandet avser begär det.	längre samtycker till godmanskapet
När en god man eller förvaltare har	och hans eller hennes samtycke var
slutfört sitt uppdrag, ska han eller	en förutsättning för anordnandet
hon genast anmäla det till överför-	enligt 4 § andra stycket. En god
myndaren.	man som har förordnats enligt 3 §
	1–5 ska entledigas så snart den som
	förordnandet avser begär det. När
	en god man eller förvaltare har slut-

	fört sitt uppdrag, ska han eller hon
	genast anmäla det till överförmyn-
	darnämnden.
En god man eller förvaltare har rätt	En god man eller förvaltare har rätt
att på begäran bli entledigad från	att på begäran bli entledigad från
sitt uppdrag. Om godmanskapet el-	sitt uppdrag. Om godmanskapet el-
ler förvaltarskapet ska fortsätta, är	ler förvaltarskapet ska fortsätta, är
den gode mannen eller förvaltaren	den gode mannen eller förvaltaren
dock skyldig att kvarstå till dess en	dock skyldig att kvarstå till dess en
ny god man eller förvaltare har ut-	ny god man eller förvaltare har ut-
setts, om inte annat föreskrivs i	setts, om inte annat föreskrivs i
19 a §.	19 a §. En ny god man eller förval-
	tare ska förordnas så snart som
	möjligt.

19 a §

Skyldigheten enligt 19 § andra stycket att kvarstå som god man eller för- valtare gäller inte om en god man som har förordnats enligt 4 § eller en förvaltare har skälig orsak att bli entledigad innan en ny god man eller

förvaltare har utsetts.
Sker ett entledigande med stöd av				Sker ett entledigande med stöd av
första	stycket, ska godmanskapet			första	stycket, ska	godmanskapet
eller	förvaltarskapet	upphöra,	om	eller	förvaltarskapet	upphöra, om
överförmyndaren har		vidtagit	alla	överförmyndarnämnden har vidta-
rimliga åtgärder för att finna någon				git alla rimliga åtgärder för att finna
annan som är lämplig och som vill				någon annan som är lämplig och
åta sig uppdraget.				som vill åta sig uppdraget.
			19 b §
Ett beslut om att ett godmanskap				Ett beslut om att ett förvaltarskap ska
enligt 4 § eller ett förvaltarskap ska				upphöra fattas av rätten.
upphöra och ett beslut om att entle-
diga en god man eller förvaltare
med stöd av 19 a § fattas av rätten.

Iövriga fall fattar överförmynda- ren beslut om upphörande av ett godmanskap och om entledigande av en god man eller förvaltare.

Ett beslut om att ett godmanskap enligt 4 § ska upphöra fattas av överförmyndarnämnden. Om nå- gon som är behörig att yttra sig i ärendet motsätter sig att godman- skapet upphör ska överförmyndar- nämnden dock överlämna ärendet till rätten för prövning. Rätten fat- tar också beslut om att ett godman- skap ska upphöra med stöd av 19 a § andra stycket. I övriga fall fattar överförmyndarnämnden beslut

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

207

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

208

	om upphörandet av ett godman-
	skap.
	Ett beslut om att entlediga en god
	man eller förvaltare med stöd av
	19 a § första stycket fattas av rät-
	ten. I övriga fall fattar överförmyn-
	darnämnden beslut om entledigande
	av en god man eller förvaltare.
20 §
En god man eller förvaltare som	En god man eller förvaltare som
gör sig skyldig till missbruk eller	gör sig skyldig till missbruk eller
försummelse vid utövandet av sitt	försummelse vid utövandet av sitt
uppdrag eller som kommer på eko-	uppdrag eller som kommer på eko-
nomiskt obestånd och på grund av	nomiskt obestånd och på grund av
detta är olämplig för uppdraget el-	detta är olämplig för uppdraget el-
ler som av någon annan orsak inte	ler som av någon annan orsak inte
längre är lämplig att inneha uppdra-	längre är lämplig att inneha uppdra-
get, skall entledigas. Beslut om ent-	get, ska entledigas. Ett beslut om
ledigande fattas av överförmynda-	entledigande fattas av överförmyn-
ren.	darnämnden.
Uppkommer en fråga om att en-	Uppkommer en fråga om att en-
ligt första stycket entlediga en god	ligt första stycket entlediga en god
man eller förvaltare och kan slutligt	man eller förvaltare och kan ett slut-
beslut inte ges omedelbart, får över-	ligt beslut inte ges omedelbart, får
förmyndaren besluta att den gode	överförmyndarnämnden besluta att
mannen eller förvaltaren skall skil-	den gode mannen eller förvaltaren
jas från sitt uppdrag för tiden till	ska skiljas från sitt uppdrag för ti-
dess ärendet avgörs, om dröjsmål	den till dess ärendet avgörs, om ett
skulle medföra fara för den som	dröjsmål skulle medföra fara för
godmanskapet eller förvaltarskapet	den som godmanskapet eller för-
avser.	valtarskapet avser (ett interimistiskt
	beslut).

21 §

Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphö- rande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren.

Rätten eller överförmyndaren får	Rätten eller överförmyndarnämn-
också självmant ta upp frågor som	den får också självmant ta upp frå-
avses i första stycket och som de är	gor som avses i första stycket och
behöriga att avgöra.	som de är behöriga att avgöra.
I ett ärende enligt denna paragraf	I ett ärende enligt denna paragraf
skall rätten eller överförmyndaren	ska rätten eller överförmyndarnämn-
ge den enskilde tillfälle att yttra sig,	den ge den enskilde tillfälle att yttra
om det kan ske.	sig, om det kan ske.
22 §
Dör en god man eller förvaltare,	Om en god man eller förvaltare dör,
skall den som har boet i sin vård	ska den som har boet i sin vård utan
utan dröjsmål anmäla förhållandet	dröjsmål anmäla förhållandet till den

till den överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet eller för- valtarskapet.

överförmyndarnämnd som har tillsyn	Prop. 2025/26:92
över godmanskapet eller förvaltar-	Bilaga 2
skapet.

	Jämkning
23 §
Rätten är skyldig att pröva om om-	Rätten är skyldig att pröva om om-
fattningen av ett godmanskap enligt	fattningen av ett förvaltarskap bör
4 § eller ett förvaltarskap bör jäm-	jämkas, om någon av dem som
kas, om någon av dem som anges i	anges i 15 § första stycket eller den
15 § första stycket eller den gode	gode mannen eller förvaltaren an-
mannen eller förvaltaren ansöker	söker om det. Rätten kan också utan
om det. Rätten kan också utan an-	ansökan göra en sådan prövning.
sökan göra en sådan prövning.
Innan rätten meddelar beslut en-	Överförmyndarnämnden är skyl-
ligt första stycket, skall den gode	dig att pröva om omfattningen av
mannen eller förvaltaren samt över-	ett godmanskap enligt 4 § bör jäm-
förmyndaren och den enskilde ges	kas, om någon av dem som anges i
tillfälle att yttra sig.	första stycket ansöker om det.
	Nämnden kan också utan ansökan
	göra en sådan prövning. Om någon
	som är behörig att yttra sig i ären-
	det motsätter sig att godmanskapet
	jämkas ska överförmyndarnämnden
	dock överlämna ärendet till rätten
	för prövning.
Kan ett slutligt beslut inte ges	I fråga om godmanskap enligt 1–
omedelbart, får rätten meddela be-	3 §§ ska överförmyndarnämnden
slut i frågan för tiden till dess ären-	pröva om godmanskapets omfatt-
det avgörs, om dröjsmål skulle med-	ning bör jämkas, om någon av dem
föra fara för den enskilde. I fråga om	som anges i 15 § första stycket eller
ett sådant beslut tillämpas bestäm-	den gode mannen eller förvaltaren
melserna i 18 § tredje och fjärde	ansöker om det. Överförmyndar-
styckena.	nämnden kan också utan ansökan
	göra en sådan prövning.
I fråga om godmanskap enligt 1–
3 §§ skall överförmyndaren pröva

om godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestämmelserna i första– tredje styckena skall också tilläm- pas vid handläggningen hos över- förmyndaren av frågor om sådan jämkning.

23 a §
Innan rätten eller överförmyndar-
nämnden meddelar ett beslut enligt
23 §, ska den gode mannen eller
förvaltaren och den enskilde ges
tillfälle att yttra sig. Rätten ska även	209
	209

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

210

	ge överförmyndarnämnden		tillfälle
	att yttra sig.
	Kan ett slutligt beslut inte ges
	omedelbart, får rätten meddela be-
	slut i frågan för tiden till dess att
	ärendet avgörs, om ett dröjsmål
	skulle medföra fara för den en-
	skilde	(ett interimistiskt	beslut).
	I fråga om ett sådant beslut tillämpas
	bestämmelserna i 18 § tredje och
	fjärde	styckena. Ett interimistiskt
	beslut får också fattas av överför-
	myndarnämnden om nämnden är be-
	hörig att besluta i ärendet.
	Ställföreträdarens yttrande
24 §
Innan rätten eller överförmyndaren	Innan rätten eller överförmyndar-
förordnar någon till god man eller	nämnden förordnar någon till god
förvaltare eller entledigar någon	man eller förvaltare eller entledigar
från ett sådant uppdrag, skall han	någon från ett sådant uppdrag, ska
eller hon ges tillfälle att yttra sig. Är	han eller hon ges tillfälle att yttra
det fråga om beslut enligt 20 §	sig. Är det fråga om ett beslut enligt
andra stycket, skall den gode man-	20 § andra stycket, ska den gode
nen eller förvaltaren ges tillfälle att	mannen eller förvaltaren ges till-
yttra sig, om det inte är fara i dröjs-	fälle att yttra sig, om det inte är fara
mål.	i dröjsmål.

Behörig domstol och överförmyn- darnämnd

25 §

Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltar- skap är tingsrätten i den ort där den enskilde är folkbokförd. Om den en- skilde inte är folkbokförd i Sverige, är tingsrätten i den ort där den enskilde

vistas behörig domstol.
Behörig överförmyndare i frågor	Behörig överförmyndarnämnd i
om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§	frågor om godmanskap enligt 1, 2
eller lagen (2005:429) om god man	och 4 §§ eller lagen (2005:429) om
för ensamkommande barn samt i	god man för ensamkommande barn
frågor om förvaltarskap är överför-	samt i frågor om förvaltarskap är
myndaren för den kommun där den	överförmyndarnämnden för	den
enskilde är folkbokförd. Om den	kommun där den enskilde är folk-
enskilde inte är folkbokförd i Sve-	bokförd. Om den enskilde inte är
rige, är överförmyndaren för den	folkbokförd i Sverige, är överför-
kommun där den enskilde vistas be-	myndarnämnden för den kommun
hörig överförmyndare.	där den enskilde vistas behörig.
Om det inte finns någon behörig	Om det inte finns någon behörig
domstol enligt första stycket eller be-	domstol enligt första stycket eller en
hörig överförmyndare enligt andra	behörig överförmyndarnämnd	en-

stycket, är Stockholms tingsrätt och överförmyndaren för Stockholms kommun behörig domstol respektive behörig överförmyndare.

ligt andra stycket, är Stockholms	Prop. 2025/26:92
tingsrätt och överförmyndarnämnden	Bilaga 2
för Stockholms kommun behörig
domstol respektive behörig överför-
myndarnämnd.

				26 §
Uppkommer vid utredning av ett					Uppkommer vid utredningen av ett
dödsbo frågan om förordnande av					dödsbo frågan om att förordna en
god man enligt 3 §, hör ärendet till					god man enligt 3 §, hör ärendet till
överförmyndaren för den kommun					överförmyndarnämnden	för den
där den döde hade sitt hemvist eller,					kommun där den döde hade sin
om den döde inte hade hemvist i					hemvist eller, om den döde inte
Sverige, till	överförmyndaren			för	hade hemvist i Sverige, till överför-
Stockholms	kommun. Skall			god	myndarnämnden för	Stockholms
man annars förordnas enligt 3 §, tas					kommun. Ska en god man annars
ärendet upp	av överförmyndaren				förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp
för den kommun där den för vilken					av överförmyndarnämnden för den
god man skall förordnas har egen-					kommun där den för vilken en god
dom eller där annars behov av god					man ska förordnas har egendom el-
man har visat sig.					ler där annars behovet av en god
					man har visat sig.
Andra frågor som gäller godman-					Andra frågor som gäller godman-
skap enligt 3 § tas upp av den över-					skap enligt 3 § tas upp av den över-
förmyndare som har förordnat god					förmyndarnämnd som har förord-
man.					nat den gode mannen.
					Kungörelser
				27 §
Rätten skall genast kungöra beslut					Rätten ska genast kungöra ett beslut
om anordnande		eller upphörande			om ett anordnande eller upphö-
av förvaltarskap i Post- och Inrikes					rande av ett förvaltarskap i Post-
Tidningar. Sådan kungörelse			skall		och Inrikes Tidningar. En sådan
också ske av beslut om jämkning av					kungörelse ska också ske av beslut
förvaltarskaps		omfattning	enligt		om jämkning av ett förvaltarskaps
23 §.					omfattning enligt 23 §.

12kap. 1 §

Förmyndare skall förvalta omyndi-	En förmyndare ska förvalta omyn-
gas tillgångar och företräda dem i	digas tillgångar och företräda dem i
angelägenheter som rör tillgång-	angelägenheter som rör tillgång-
arna.	arna.
Detta gäller inte i fråga om till-	Detta gäller inte i fråga om till-
gångar som omyndiga enligt lag	gångar som omyndiga enligt lag
själva råder över eller som de har	själva råder över eller som de har
förvärvat genom gåva, testamente el-	förvärvat genom gåva, testamente el-
ler förmånstagarförordnande vid	ler förmånstagarförordnande vid
försäkring eller pensionssparande	försäkring eller pensionssparande
enligt lagen (1993:931) om indivi-	enligt lagen (1993:931) om indivi-	211
		211

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

duellt pensionssparande med villkor att egendomen skall stå under för- valtning av någon annan än för- myndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angi- vande av vem som skall utöva för- valtningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, skall den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag skall göras av någon annan.

duellt pensionssparande med villkor att egendomen ska stå under för- valtning av någon annan än för- myndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angi- vande av vem som ska utöva för- valtningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna en redovisning över förvalt- ningen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag ska göras av någon annan.

212

2 §

3 §

Förmyndare, gode män och förval-	Förmyndare, gode män och förval-
tare skall omsorgsfullt fullgöra sina	tare ska omsorgsfullt fullgöra sina
skyldigheter och alltid handla på det	skyldigheter. De ska beakta den en-
sätt som bäst gagnar den enskilde.	skildes vilja eller förmodade inställ-
	ning och alltid handla på det sätt som
	bäst gagnar den enskilde.

4 §

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13–15 kap.

Den enskildes medel ska i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning samt nytta och välbefinnande i övrigt. De medel som inte används för så- dana ändamål ska placeras så att till- räcklig trygghet finns för deras be- stånd och så att de ger skälig av- kastning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen ska skötas finns i 13– 15 kap.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

	5 §
Förmyndare, gode män och förval-	Förmyndare, gode män och förval-
tare skall fortlöpande föra räken-	tare ska fortlöpande föra räken-
skaper över sin förvaltning och	skaper över sin förvaltning och
göra anteckningar om sina åtgärder	göra anteckningar om sina åtgärder
i övrigt. Föräldrar är dock skyldiga	i övrigt. Föräldrar är dock skyldiga
att föra räkenskaper och göra an-	att föra räkenskaper och göra an-
teckningar endast i den utsträck-	teckningar endast i den utsträck-
ning som kan anses behövlig med	ning som kan anses behövlig med
hänsyn till egendomens omfattning	hänsyn till egendomens omfattning
och omständigheterna i övrigt.	och omständigheterna i övrigt.
	6 §
Förmyndare, gode män och förval-	Förmyndare, gode män och förval-
tare skall se till att pengar och vär-	tare ska se till att pengar och värde-
depapper som tillhör den enskilde	papper som tillhör den enskilde för-
förvaras så att de inte sammanblan-	varas så att de inte sammanblandas
das med tillgångar som ställföreträ-	med tillgångar som ställföreträda-
daren annars förvaltar.	ren annars förvaltar.

Om den enskilde äger värdehandlingar eller annars har rättigheter på grund av sådana handlingar, svarar förmyndaren, den gode mannen eller för- valtaren för att behövliga registreringar och anmälningar görs.

7 a §

Gode män och förvaltare ska hålla den enskilde löpande informerad om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Förordnade förmyndare har motsvarande skyldighet i förhåll- ande till omyndiga som har fyllt 16 år.

8 §

Uppstår fråga om rättshandling el-	Om det uppstår en fråga om en
ler rättegång mellan en omyndig	rättshandling eller rättegång mel-
och förmyndaren, förmyndarens	lan en omyndig och förmyndaren,

213

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

make eller sambo eller någon som	förmyndarens make eller sambo
förmyndaren företräder, har för-	eller någon som förmyndaren före-
myndaren inte rätt att företräda	träder, har förmyndaren inte rätt att
den omyndige. Har syskon samma	företräda den omyndige. Har sys-
förmyndare, får förmyndaren	kon samma förmyndare, får för-
dock företräda de omyndiga vid	myndaren	dock företräda de
arvskifte mellan dem, om de inte	omyndiga	vid arvskifte mellan
har inbördes stridande intressen.	dem, om de inte har inbördes stri-
	dande intressen.

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den enskilde, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång mellan den enskilde å ena sidan och den gode mannen eller förvaltaren, hans eller hennes make eller sambo eller någon som han eller hon företräder å den andra sidan.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet.

Överförmyndarens tillsyn	Överförmyndarnämndens tillsyn
9 §
Förmyndares, gode mäns och för-	Förmyndares, gode mäns och för-
valtares verksamhet står under över-	valtares verksamhet står under över-
förmyndarens tillsyn.	förmyndarnämndens	tillsyn.	Be-
	stämmelser om nämndens tillsyn
	finns i kap. 16.
Förmyndare, gode män och för-	Förmyndare, gode män och för-
valtare är skyldiga att lämna över-	valtare är skyldiga att lämna över-
förmyndaren de upplysningar om	förmyndarnämnden	de handlingar
sin verksamhet som överförmynda-	och upplysningar om sin verksam-
ren begär.	het som nämnden begär.
	9 a §
	Förordnade förmyndare, gode män
	och förvaltare ska före den 1 mars
	varje år i en årsberättelse till över-
	förmyndarnämnden	redogöra	för
	utförandet av uppdraget under fö-
	regående år.

Om uppdraget har upphört, ska den avgående ställföreträdaren inom en månad lämna en slutberättelse för det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde.

Årsberättelsen och slutberättel- sen ska lämnas på heder och sam- vete. Vad som sägs i 14 kap. 19 och 20 §§ gäller även i fråga om årsbe- rättelser och slutberättelser.

214

Avtal utan överförmyndarens		Avtal utan överförmyndarnämn-
samtycke		dens samtycke
	10 §
Om en förmyndare, god man eller		Om en förmyndare, god man eller
förvaltare har ingått avtal för den		förvaltare har ingått avtal för den
enskildes räkning utan att inhämta		enskildes räkning utan att inhämta
samtycke från	överförmyndaren,	samtycke från överförmyndarnämn-
trots att samtycke krävs enligt 13–		den, trots att samtycke krävs enligt
15 kap., får motparten inte från-		13–15 kap., får motparten inte från-
träda avtalet,	om förmyndaren,	träda avtalet, om förmyndaren,
gode mannen eller förvaltaren begär		gode mannen eller förvaltaren be-
överförmyndarens samtycke inom		gär nämndens samtycke inom en
en månad från det att avtalet		månad från det att avtalet ingicks
ingicks och något annat förbehåll		och något annat förbehåll inte har
inte har gjorts. Om överförmynda-		gjorts. Om överförmyndarnämnden
ren inte lämnar sitt samtycke, får		inte lämnar sitt samtycke, får motpar-
motparten frånträda avtalet, om inte		ten frånträda avtalet, om inte något
något annat har överenskommits.		annat har överenskommits.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått ett avtal som in- nebär skuldsättning för den enskilde utan att inhämta samtycke som krävs enligt 13 kap. 12 § första stycket 1 eller 14 kap. 13 § första stycket 1, får motparten inte heller frånträda avtalet sedan det har blivit fullgjort.

		12 §
Om en persons egendom skall för-			Om en persons egendom ska för-
valtas av fler än en förmyndare, god			valtas av fler än en förmyndare, god
man eller förvaltare, skall ställföre-			man eller förvaltare, ska ställföre-
trädarna utöva förvaltningen ge-			trädarna utöva förvaltningen ge-
mensamt.	Överförmyndaren	kan	mensamt. Överförmyndarnämnden
dock besluta att förvaltningen av			kan dock besluta att förvaltningen
tillgångarna skall fördelas på visst			av tillgångarna ska fördelas på visst
sätt mellan	ställföreträdarna	eller	sätt mellan ställföreträdarna eller
att vissa tillgångar skall förvaltas av			att vissa tillgångar ska förvaltas av
en av dem ensam. I samband med			en av dem ensam. I samband med
att rätten förordnar en ställföreträ-			att rätten förordnar en ställföreträ-
dare kan även rätten meddela ett så-			dare kan även rätten meddela ett så-
dant beslut.			dant beslut.
Om de som utövar förvaltningen			Om de som utövar förvaltningen
gemensamt inte kan enas om en			gemensamt inte kan enas om en
viss åtgärd, gäller den mening som			viss åtgärd, gäller den mening som
överförmyndaren biträder. Om det			överförmyndarnämnden biträder.
är fråga om en åtgärd som kräver			Om det är fråga om en åtgärd som
överförmyndarens samtycke,		kan	kräver nämndens samtycke, kan
samtycke ges till åtgärden även om			samtycke ges till åtgärden även om
det finns delade meningar. Överför-			det finns delade meningar. Överför-
myndaren skall dock ge alla dem			myndarnämnden ska dock ge alla
som har del i förvaltningen tillfälle			dem som har del i förvaltningen
att yttra sig innan överförmyndaren			tillfälle att yttra sig innan nämnden
beslutar i saken.			beslutar i saken.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

215

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

216

13 §
Om överförmyndaren finner skäl	Om	överförmyndarnämnden finner
till det, skall förmyndare, gode män	skäl till det, ska förmyndare, gode
eller förvaltare ställa säkerhet för	män eller förvaltare ställa säkerhet
den förvaltade egendomen. Över-	för	den förvaltade egendomen.
förmyndaren prövar säkerheten och	Nämnden prövar säkerheten och be-
bestämmer hur den skall förvaras. I	stämmer hur den ska förvaras. I övrigt
övrigt tillämpas 2 kap. 25 § utsök-	tillämpas 2 kap. 25 § utsökningsbal-
ningsbalken.	ken.

14 §

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde.

Om flera förmyndare, gode män	Om flera förmyndare, gode män
eller förvaltare är ansvariga, svarar	eller förvaltare är ansvariga, svarar
de solidariskt för ersättningen. Er-	de solidariskt för ersättningen. Er-
sättningsansvaret skall slutligt för-	sättningsansvaret ska slutligt förde-
delas mellan de ansvariga efter vars	las mellan de ansvariga efter vars
och ens grad av vållande. Om nå-	och ens grad av vållande. Om någon
gon saknar tillgångar att betala sin	saknar tillgångar att betala sin andel
andel med, skall de övrigas ansva-	med, ska de övrigas ansvarighet för
righet för bristen bestämmas enligt	bristen bestämmas enligt samma
samma grunder.	grunder.
16 §
Förordnade förmyndare, gode män	Förordnade förmyndare, gode män
och förvaltare har rätt till ett skäligt	och förvaltare har rätt till ett skäligt
arvode för uppdraget och ersättning	arvode för uppdraget och ersättning
för de utgifter som har varit skäligen	för de utgifter som har varit skäli-
påkallade för uppdragets fullgö-	gen påkallade för uppdragets fullgö-
rande.	rande. Överförmyndarnämnden får
	utan underlag bevilja ställföreträda-
	ren ersättning för sådana utgifter,
	med ett belopp som per år motsva-
	rar högst två procent av prisbas-
	beloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ so-
	cialförsäkringsbalken.
Beslut om arvode och ersättning	Beslut om arvoden och ersätt-
för utgifter fattas av överförmynda-	ningar för utgifter fattas av överför-
ren. Överförmyndaren bestämmer	myndarnämnden. Nämnden bestäm-
dessutom i vad mån arvode och er-	mer dessutom i vad mån arvode och
sättning för utgifter ska betalas med	ersättning för utgifter ska betalas
medel som tillhör den enskilde.	med medel som tillhör den en-
	skilde.

Om det inte finns särskilda skäl för något annat, ska arvode och ersätt- ning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst un- der det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet.

Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i oskif- tat dödsbo ska betalas med dödsboets medel, om inte särskilda skäl föran- leder något annat.

Arvode och ersättning för utgifter som inte ska betalas med den enskil- des eller dödsboets medel ska betalas av kommunen.

17 §

Föräldrar som är förmyndare har, om det finns särskilda skäl, rätt till ar- vode med anledning av förvaltningen av den omyndiges egendom. De har också rätt till ersättning för utgifter som har varit skäligen påkallade av

förvaltningen.
Beslut om arvode och ersättning	Beslut om arvoden och ersätt-
för utgifter fattas av överförmynda-	ningar för utgifter fattas av överför-
ren. Beloppen skall betalas med	myndarnämnden. Beloppen ska be-
den omyndiges medel eller, om det	talas med den omyndiges medel el-
gäller dödsboförvaltning, med döds-	ler, om det gäller dödsboförvaltning,
boets tillgångar.	med dödsboets tillgångar.

13kap. 2 §

När värdet på en omyndigs tillgångar, som ska förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci- alförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3–7 §§ för förvaltningen.

Dessa bestämmelser gäller även	Dessa	bestämmelser gäller även
egendom som, under villkor om att	egendom som, under villkor om att
förvaltningen av den ska stå under	förvaltningen av den ska stå under
överförmyndarens kontroll (särskild	överförmyndarnämndens kontroll
överförmyndarkontroll), har tillfallit	(särskild	överförmyndarkontroll),
den omyndige	har tillfallit den omyndige
1. genom arv eller testamente,
2. genom gåva, under förutsätt-	2. genom gåva, under förutsätt-
ning att givaren skriftligen har an-	ning att givaren skriftligen har an-
mält gåvan till överförmyndaren,	mält gåvan till överförmyndar-
eller	nämnden, eller

3.genom förmånstagarförordnande vid försäkring med anledning av dödsfall eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individu- ellt pensionssparande.

Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.

3 §

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

Inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar översti- git det belopp som anges i 2 § första stycket skall föräldrarna ge in en för- teckning över den omyndiges egen- dom till överförmyndaren.

Har egendom tillfallit en omyndig med villkor om särskild överför- myndarkontroll enligt 2 § andra

Inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar översti- git det belopp som anges i 2 § första stycket ska föräldrarna ge in en för- teckning över den omyndiges egen- dom till överförmyndarnämnden.

Om egendom har tillfallit en omyndig med villkor om särskild överförmyndarkontroll enligt 2 §

217

Den omyndiges tillgångar får vi- dare utan överförmyndarnämndens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxerings- värdet.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

stycket, skall föräldrarna ge in en förteckning över egendomen till överförmyndaren inom en månad därefter.

Förteckningarna skall avges på heder och samvete.

andra stycket, ska föräldrarna ge in en förteckning över egendomen till överförmyndarnämnden inom en månad därefter.

Förteckningarna ska lämnas på heder och samvete.

218

5 §

Den omyndiges tillgångar får utan	Den omyndiges tillgångar får utan
samtycke av överförmyndaren pla-	samtycke av överförmyndarnämn-
ceras i	den placeras i

1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kom- mun,

2.skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens öv- riga fordringsägare, eller

3.andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (2004:46) om värde- pappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en of- fentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Den omyndiges tillgångar får vi- dare utan överförmyndarens sam- tycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxerings- värdet.

6 §

Om överförmyndaren samtycker till	Om överförmyndarnämnden sam-
det, får den omyndiges tillgångar	tycker till det, får den omyndiges
placeras i aktier och även i övrigt	tillgångar placeras i aktier och även
placeras på något annat sätt än som	i övrigt placeras på något annat sätt
anges i 5 §.	än som anges i 5 §.
I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 10 §.
8 §
Pengar som har satts in hos bank el-	Pengar som har satts in hos bank el-
ler kreditmarknadsföretag enligt	ler kreditmarknadsföretag enligt
16 kap. 11 § eller med uppgift till	16 kap. 11 § eller med uppgift till
banken eller kreditmarknadsföreta-	banken eller kreditmarknadsföreta-
get om att de skall stå under särskild	get om att de ska stå under särskild
överförmyndarkontroll får inte tas ut	överförmyndarkontroll får inte tas ut
utan överförmyndarens samtycke.	utan överförmyndarnämndens sam-
	tycke.

			9 §
Överförmyndaren	ska	besluta	att	Överförmyndarnämnden ska be-
bestämmelserna	i 4–7 §§		inte	sluta att bestämmelserna i 4–7 §§
längre ska tillämpas, om värdet på				inte längre ska tillämpas, om värdet
den omyndiges tillgångar har kom-				på den omyndiges tillgångar har
mit att sjunka till ett belopp som un-				kommit att sjunka till ett belopp
derstiger fyra gånger gällande pris-				som understiger fyra gånger gäl-
basbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§				lande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6
socialförsäkringsbalken		och	det	och 7 §§ socialförsäkringsbalken
inte finns särskild anledning att låta				och det inte finns särskild anled-
kontrollen fortgå.				ning att låta kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket gäller inte egendom som har tillfallit den omyndige under villkor om särskild överförmyndarkontroll.

Om det med hänsyn till föräldrar-	Om det med hänsyn till föräldrar-
nas och den omyndiges förhållanden	nas och den omyndiges förhållanden
eller i övrigt finns särskilda skäl, får	eller i övrigt finns särskilda skäl, får
överförmyndaren helt eller delvis	överförmyndarnämnden helt eller
besluta om undantag från 3–7 §§.	delvis besluta om undantag från 3–
	7 §§.
10 §
För den omyndiges räkning får för-	För den omyndiges räkning får för-
äldrar endast med överförmynda-	äldrar endast med överförmyndar-
rens samtycke	nämndens samtycke

1.genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bo- stadslägenhet,

2.ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,

3.sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egen- dom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller

4.låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med nyttjanderätt upp- låta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till en åtgärd som avses	Samtycke till en åtgärd som avses
i första stycket 1 eller 2 skall läm-	i första stycket 1 eller 2 ska lämnas,
nas, om inte förvärvet eller avtalet	om inte förvärvet eller avtalet kan
kan anses olämpligt med hänsyn till	anses olämpligt med hänsyn till
egendomens natur, den omyndiges	egendomens natur, den omyndiges
ålder och framtida behov eller	ålder och framtida behov eller
andra omständigheter.	andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt den omyndiges ålder, framtida behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

219

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

220

11 §

Föräldrar får inte ge bort den omyndiges egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den omyn-

diges ekonomiska villkor.
Med överförmyndarens sam-	Med	överförmyndarnämndens
tycke får föräldrar använda den	samtycke får föräldrar använda den
omyndiges inkomster till understöd	omyndiges inkomster till understöd
åt anhöriga eller andra som står den	åt anhöriga eller andra som står den
omyndige nära.	omyndige nära.
12 §
För den omyndiges räkning får för-	För den omyndiges räkning får för-
äldrar endast med överförmynda-	äldrar endast med överförmyndar-
rens samtycke	nämndens samtycke

1.ta upp lån eller företa någon annan rättshandling som innebär att den omyndige sätts i skuld,

2.ingå borgensförbindelse, eller

3.ställa den omyndiges egendom som säkerhet för den omyndiges eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt	Är det fråga om åtgärder enligt
första stycket som faller inom ramen	första stycket som faller inom ramen
för en rörelse som föräldrarna med	för en rörelse som föräldrarna med
överförmyndarens samtycke driver	överförmyndarnämndens samtycke
för den omyndiges räkning, behövs	driver för den omyndiges räkning,
samtycke endast i fråga om pant-	behövs samtycke endast i fråga om
sättning av fast egendom eller tomt-	pantsättning av fast egendom eller
rätt. Samtycke behövs inte i fråga	tomträtt. Samtycke behövs inte
om statliga lån som tas upp för att	i fråga om statliga lån som tas upp
ge den omyndige hjälp till utbild-	för att ge den omyndige hjälp till ut-
ning eller bosättning.	bildning eller bosättning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den omyn- diges övriga egendom eller kan anses nödvändig för den omyndiges utbild- ning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgärden.

	13 §
Föräldrar får inte låta den som är un-		Föräldrar får inte låta den som är
der sexton år driva rörelse.		under 16 år driva rörelse.
Om den omyndige har fyllt sexton		Om den omyndige har fyllt 16 år,
år, får föräldrarna endast med över-		får föräldrarna endast med överför-
förmyndarens samtycke låta honom		myndarnämndens samtycke låta ho-
eller henne driva en rörelse som		nom eller henne driva en rörelse som
medför bokföringsskyldighet	enligt	medför bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1999:1078).	Utan	bokföringslagen (1999:1078). Utan
överförmyndarens samtycke	får	nämndens samtycke får föräldrarna
föräldrarna inte själva driva en sådan		inte själva driva en sådan rörelse för
rörelse för den omyndiges räkning.		den omyndiges räkning. Samtycke
Samtycke får lämnas endast om den		får lämnas endast om den omyndiges
omyndiges ekonomiska och per-		ekonomiska och personliga förhåll-
sonliga förhållanden är sådana att det		anden är sådana att det med
med beaktande av rörelsens art är		beaktande av rörelsens art är lämpligt
lämpligt att samtycke ges.		att samtycke ges.

14 §

Föräldrar skall före den 1 mars varje	Föräldrar ska före den 1 mars varje
år i en årsräkning till överförmyn-	år i en årsräkning till överförmyn-
daren redogöra för förvaltningen	darnämnden redogöra för förvalt-
under föregående år av egendom	ningen under föregående år av
som avses i 2 § samt sådan egen-	egendom som avses i 2 § samt så-
dom som omfattas av bestämmel-	dan egendom som omfattas av be-
serna om samtycke enligt 10 §.	stämmelserna om samtycke enligt
Årsräkningen skall avges på heder	10 §. Årsräkningen ska lämnas på
och samvete.	heder och samvete.
I årsräkningen skall anges	I årsräkningen ska anges

1.egendomen och dess värde vid början och slutet av den tid som räk- ningen avser,

2.skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter, och

3.inkomster av egendomen och utgifter som har betalats med egendo- men eller dess avkastning.

		15 §
Har den omyndige fyllt arton år el-			Har den omyndige fyllt 18 år eller
ler har föräldrarna dessförinnan ent-			har föräldrarna dessförinnan entle-
ledigats som förmyndare, skall de			digats som förmyndare, ska de
inom en månad därefter lämna en			inom en månad därefter lämna en
sluträkning till överförmyndaren be-			sluträkning till	överförmyndar-
träffande egendom som avses i 2 §			nämnden beträffande egendom som
samt sådan egendom som omfattas			avses i 2 § samt sådan egendom
av bestämmelserna om samtycke en-			som omfattas av bestämmelserna om
ligt 10 §. Sluträkning		skall vidare	samtycke enligt 10 §. En sluträk-
lämnas inom en månad när ett villkor			ning ska vidare lämnas inom en
enligt 2 § andra stycket om särskild			månad när ett villkor enligt 2 §
överförmyndarkontroll återkallats el-			andra stycket om särskild överför-
ler överförmyndaren enligt 9 § första			myndarkontroll	återkallats	eller
stycket beslutat att överförmyndar-			överförmyndarnämnden enligt		9 §
kontrollen skall upphöra.			första stycket beslutat att överför-
			myndarkontrollen ska upphöra.
Sluträkningen skall innehålla en			Sluträkningen	ska innehålla en
redogörelse för förvaltningen under			redogörelse för förvaltningen under
det löpande året fram till dess att			det löpande året fram till dess att
förmynderskapet upphörde, villko-			förmynderskapet upphörde, villko-
ret om särskild överförmyndarkon-			ret om särskild överförmyndarkon-
troll återkallades eller överförmyn-			troll återkallades eller överförmyn-
daren	beslutade att	kontrollen	darnämnden beslutade att kontrollen
skulle	upphöra. Räkningen skall		skulle upphöra.	Räkningen	ska
avges på heder och samvete.			lämnas på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 14 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning.

16 §

Om det med hänsyn till föräldrar-	Om det med hänsyn till föräldrar-
nas och den omyndiges förhållan-	nas och den omyndiges förhållan-
den, tillgångarnas art eller värde el-	den, tillgångarnas art eller värde el-
ler omständigheterna i övrigt finns	ler omständigheterna i övrigt finns

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

221

Anmäler föräldrarna att de är för- hindrade att inom den föreskrivna tiden lämna en förteckning enligt 3 §, en årsräkning eller en sluträk- ning till överförmyndarnämnden, kan nämnden bestämma en ny tid för avlämnandet.

Särskilda beslut av överförmyn- darnämnden i vissa fall

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

222

särskilda skäl, får överförmyndaren	särskilda skäl, får överförmyndar-
befria föräldrarna från skyldigheten	nämnden befria föräldrarna från
att lämna årsräkning eller sluträk-	skyldigheten att lämna årsräkning
ning eller besluta att sådana räk-	eller sluträkning eller besluta att så-
ningar får lämnas i förenklad form.	dana räkningar får lämnas i för-
I fråga om årsräkning får beslut	enklad form. I fråga om årsräk-
meddelas för ett visst år eller tills	ningar får beslut meddelas för ett
vidare.	visst år eller tills vidare.

17 §

Anmäler föräldrarna att de är för- hindrade att inom föreskriven tid lämna förteckning enligt 3 §, års- räkning eller sluträkning till över- förmyndaren, kan överförmynda- ren bestämma ny tid för avlämnan- det.

Särskilda beslut av överförmyn- daren i vissa fall

18 §

Överförmyndaren får förelägga för-	Överförmyndarnämnden får före-
äldrarna att i årsräkning eller på an-	lägga föräldrarna att i årsräkningen
nat sätt redogöra för sin förvaltning	eller på annat sätt redogöra för sin
utöver vad som följer av 14 och	förvaltning utöver vad som följer
15 §§, om den omyndige begär det	av 14 och 15 §§, om den omyndige
eller om det annars finns särskilda	begär det eller om det annars finns
skäl.	särskilda skäl.
19 §
Om det av någon särskild anledning	Om det av någon särskild anledning
behövs för att trygga förvaltningen,	behövs för att trygga förvaltningen,
får överförmyndaren	får överförmyndarnämnden

1.besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som följer av 2 §,

2.begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kre- ditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

3.besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepap- persinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersin- stitut i Sverige,

4.genom meddelande till en värdepapperscentral, den som för ett regis- ter enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfon- der eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i specialfonder, begränsa föräld- rars möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras i avstämningsre- gister enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller i motsvarande utländskt register eller som

avses i lagen om värdepappersfonder eller i lagen om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder, och

5.genom meddelande till den som ska betala pengar till den omyndige besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

Meddelas	beslut enligt första	Meddelas beslut enligt första
stycket 3, ska föräldrarna träffa av-		stycket 3, ska föräldrarna träffa av-
tal med ett värdepappersinstitut på		tal med ett värdepappersinstitut på
villkor som	överförmyndaren har	villkor som överförmyndarnämnden
godkänt.		har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förva- ring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

21 §

När föräldrarnas förvaltning upp-	När föräldrarnas förvaltning upp-
hör, skall de hålla sina räkenskaper	hör, ska de hålla sina räkenskaper
och övriga handlingar som rör för-	och övriga handlingar som rör för-
valtningen tillgängliga för gransk-	valtningen tillgängliga för gransk-
ning. Om det behövs, skall överför-	ning. Om det behövs, ska överför-
myndaren bestämma tid och plats	myndarnämnden bestämma tid och
för en sådan granskning.	plats för en sådan granskning.
Sedan tiden för att väcka talan	Sedan tiden för att väcka talan
enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller,	enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller,
om talan har väckts, det finns en	om talan har väckts, det finns en
dom i ersättningsfrågan som vunnit	dom i ersättningsfrågan som fått
laga kraft, skall räkenskaper och öv-	laga kraft, ska räkenskaper och öv-
riga handlingar som rör förvalt-	riga handlingar som rör förvalt-
ningen lämnas över till den som är	ningen lämnas över till den som är
behörig att ta emot redovisning	behörig att ta emot redovisning
över förvaltningen.	över förvaltningen.

14kap. 1 §

Förordnade förmyndare, gode män	Förordnade förmyndare, gode män
och förvaltare skall inom två måna-	och förvaltare ska inom två måna-
der efter förordnandet lämna en för-	der efter förordnandet lämna en för-
teckning till överförmyndaren över	teckning till överförmyndarnämnden
den egendom som de förvaltar. För-	över den egendom som de förval-
teckningen skall avges på heder och	tar. Förteckningen ska lämnas på
samvete.	heder och samvete.

En förteckning som lämnas av en god man som har förordnats enligt

11kap. 1 § behöver endast ta upp den lösa egendom som den gode mannen har tagit hand om.

Skyldigheten att lämna en förteckning gäller inte vid byte av förordnad förmyndare, god man eller förvaltare.

I fråga om bevakning av någons rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo gäl- ler bestämmelserna i 15 kap.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

223

Den enskildes tillgångar får vi- dare utan överförmyndarnämndens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxerings- värdet.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

224

2 §

Har rätten beslutat att utvidga om-	Om rätten eller överförmyndar-
fattningen av en god mans eller för-	nämnden har beslutat att utvidga
valtares uppdrag, skall den gode	omfattningen av en god mans eller
mannen eller förvaltaren inom en	förvaltares uppdrag, ska den gode
månad från beslutet lämna en för-	mannen eller förvaltaren inom en
teckning till överförmyndaren över	månad från beslutet lämna en för-
den egendom som omfattas av det	teckning till överförmyndarnämn-
utvidgade uppdraget. Förteckningen	den över den egendom som omfat-
skall avges på heder och samvete.	tas av det utvidgade uppdraget.

	Förteckningen ska lämnas på heder
	och samvete.
	5 §
Den enskildes tillgångar får utan	Den enskildes tillgångar får utan
samtycke av överförmyndaren pla-	samtycke av överförmyndarnämn-
ceras i	den placeras i

1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kom- mun,

2.skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska Skeppshypotekskas- san eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt la- gen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlags- bevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

Den enskildes tillgångar får vi- dare utan överförmyndarens sam- tycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvär- det.

6 §

Om överförmyndaren samtycker	Om överförmyndarnämnden sam-
till det, får den enskildes tillgångar	tycker till det, får den enskildes till-
placeras i aktier och även i övrigt	gångar placeras i aktier och även i
placeras på något annat sätt än som	övrigt placeras på något annat sätt än
anges i 5 §.	som anges i 5 §.
I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 11 §.
	8 §
Pengar som har satts in hos bank el-	Pengar som har satts in hos bank el-
ler kreditmarknadsföretag får tas ut	ler kreditmarknadsföretag får tas ut

endast efter samtycke från överför-		endast efter samtycke från överför-
myndaren.		myndarnämnden.
Samtycke krävs dock inte vid uttag av
1. ränta som är upplupen under innevarande och föregående år, eller
2. pengar som behöver hållas till-		2. pengar som behöver hållas till-
gängliga för den enskildes uppe-		gängliga för den enskildes uppe-
hälle eller vården av hans eller hen-		hälle eller vården av hans eller hen-
nes egendom om den förordnade		nes egendom om den förordnade
förmyndaren, gode mannen	eller	förmyndaren, gode mannen	eller
förvaltaren vid insättningen	gjort	förvaltaren vid insättningen	gjort
förbehåll om att de får tas ut utan		förbehåll om att de får tas ut utan
överförmyndarens samtycke.		överförmyndarnämndens	sam-
		tycke.
	10 §
Om det finns särskilda skäl, får		Om det finns särskilda skäl, får
överförmyndaren helt eller delvis		överförmyndarnämnden helt	eller
besluta om undantag från 4–8 §§.		delvis besluta om undantag från 4–
		8 §§.
	11 §
För den enskildes räkning får en		För den enskildes räkning får en
förordnad förmyndare, god man el-		förordnad förmyndare, god man el-
ler förvaltare endast med överför-		ler förvaltare endast med överför-
myndarens samtycke		myndarnämndens samtycke

1.genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bo- stadslägenhet,

2.ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,

3.sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egen- dom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller

4.låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med nyttjanderätt upp- låta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till en åtgärd som avses	Samtycke till en åtgärd som avses
i första stycket 1 eller 2 skall lämnas,	i första stycket 1 eller 2 ska lämnas,
om inte förvärvet eller avtalet kan	om inte förvärvet eller avtalet kan
anses olämpligt med hänsyn till	anses olämpligt med hänsyn till
egendomens natur eller andra om-	egendomens natur eller andra om-
ständigheter.	ständigheter.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

12 §

En förordnad förmyndare, god man eller förvaltare får inte ge bort den enskildes egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den enskildes ekonomiska villkor.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

225

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

226

Med överförmyndarens sam-	Med	överförmyndarnämndens
tycke får den enskildes inkomster an-	samtycke får den enskildes inkoms-
vändas till understöd åt anhöriga el-	ter användas till understöd åt anhö-
ler andra som står den enskilde	riga eller andra som står den en-
nära.	skilde nära.
13 §
För den enskildes räkning får en	För den enskildes räkning får en
förordnad förmyndare, god man el-	förordnad förmyndare, god man el-
ler förvaltare endast med överför-	ler förvaltare endast med överför-
myndarens samtycke	myndarnämndens samtycke

1.ta upp lån eller företa någon annan rättshandling som innebär att den enskilde sätts i skuld,

2.ingå borgensförbindelse, eller

3.ställa den enskildes egendom som säkerhet för den enskildes eller nå- gon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt		Är det fråga om åtgärder enligt
första stycket som faller inom ramen		första stycket som faller inom ramen
för en rörelse som ställföreträdaren		för en rörelse som ställföreträdaren
med överförmyndarens samtycke		med överförmyndarnämndens sam-
driver för den enskildes räkning, be-		tycke driver för den enskildes räk-
hövs samtycke endast i fråga	om	ning,	behövs samtycke	endast
pantsättning av fast egendom eller		i fråga	om pantsättning	av fast
tomträtt. Samtycke behövs	inte	egendom eller tomträtt. Samtycke
i fråga om statliga lån som tas upp		behövs inte i fråga om statliga lån
för att ge den enskilde hjälp till ut-		som tas upp för att ge den enskilde
bildning eller bosättning.		hjälp till utbildning eller bosättning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den en- skildes övriga egendom eller kan anses nödvändig för hans eller hennes ut- bildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgär- den.

14 §

En god man eller förvaltare får end-	En god man eller förvaltare får end-
ast med överförmyndarens sam-	ast med överförmyndarnämndens
tycke låta den enskilde driva en rö-	samtycke låta den enskilde driva en
relse som medför bokföringsskyl-	rörelse som medför bokförings-
dighet enligt bokföringslagen	skyldighet enligt bokföringslagen
(1999:1078). Utan överförmynda-	(1999:1078). Utan nämndens sam-
rens samtycke får den gode mannen	tycke får den gode mannen eller för-
eller förvaltaren inte driva en sådan	valtaren inte driva en sådan rörelse
rörelse för den enskildes räkning.	för den enskildes räkning. Sam-
Samtycke får lämnas endast om den	tycke får lämnas endast om den en-
enskildes ekonomiska och person-	skildes ekonomiska och personliga
liga förhållanden är sådana att det	förhållanden är sådana att det med
med beaktande av rörelsens art är	beaktande av rörelsens art är lämp-
lämpligt att samtycke ges.	ligt att samtycke ges.

I fråga om förordnade förmyndare tillämpas 13 kap. 13 §.

		15 §
Förordnade förmyndare, gode män			Förordnade förmyndare, gode män
och förvaltare skall före den 1 mars			och förvaltare ska före den 1 mars
varje år i en årsräkning till överför-			varje år i en årsräkning till överför-
myndaren redogöra för förvalt-			myndarnämnden redogöra för för-
ningen under föregående år av			valtningen under föregående år av
egendom som har stått under ställ-			den egendom som har stått under
företrädarens förvaltning. Årsräk-			ställföreträdarens	förvaltning. Års-
ningen skall avges på heder och			räkningen ska lämnas på heder och
samvete.			samvete.
I årsräkningen skall anges den			I årsräkningen ska anges den en-
enskildes tillgångar och skulder vid			skildes tillgångar och skulder vid
början och slutet av den tid som räk-			början och slutet av den tid som
ningen avser. Vidare skall en sam-			räkningen avser. Vidare ska en
manställning göras av		inkomster	sammanställning göras av inkoms-
och utgifter under nämnda tid. Av			ter och utgifter under den nämnda
årsräkningen skall särskilt framgå			tiden. Av årsräkningen ska särskilt
hur mycket som har använts för den			framgå hur mycket som har använts
enskildes uppehälle eller nytta i öv-			för den enskildes uppehälle eller
rigt.			nytta och välbefinnande i övrigt.
		16 §
Överförmyndaren får besluta att en			Överförmyndarnämnden får		be-
förordnad förmyndare, god man el-			sluta att en förordnad förmyndare,
ler förvaltare i särskild ordning			god man eller förvaltare i särskild
skall redogöra för den del av den			ordning ska redogöra för den del av
enskildes	tillgångar och skulder		den enskildes tillgångar och skul-
som inte omfattas av ställföreträda-			der som inte omfattas av ställföreträ-
rens förvaltning, i den mån tillgång-			darens förvaltning, i den mån till-
arna och skulderna är kända för			gångarna och skulderna är kända
ställföreträdaren.			för ställföreträdaren.
		17 §
En god man skall hålla överförmyn-			En god man ska hålla överförmyn-
daren underrättad om sådana åtgär-			darnämnden underrättad om såd-
der från den enskildes sida som kan			ana åtgärder från den enskildes sida
påverka den gode mannens förvalt-			som kan påverka den gode mannens
ningsansvar i mera betydande om-			förvaltningsansvar i mera bety-
fattning.			dande omfattning.
		18 §
Om en förordnad förmyndares, god			Om en förordnad förmyndares, god
mans eller förvaltares uppdrag har			mans eller förvaltares uppdrag har
upphört, skall den som frånträder			upphört, ska den som frånträder
uppdraget inom en månad därefter			uppdraget inom en månad därefter
lämna en sluträkning till överför-			lämna en sluträkning till överför-
myndaren	beträffande	egendom	myndarnämnden	beträffande	den
som har stått under hans eller hen-			egendom som har stått under hans
nes förvaltning. Sluträkningen skall			eller hennes förvaltning. Sluträk-
innehålla en redogörelse för för-			ningen ska innehålla en redogörelse
valtningen under det löpande året			för förvaltningen under det löpande

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

227

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

228

fram till dess att ställföreträdars-	året fram till dess att ställföreträdar-
kapet upphörde. Räkningen skall av-	skapet upphörde. Räkningen ska
ges på heder och samvete.	lämnas på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga om

sluträkning.
Om rätten har inskränkt omfatt-				Om rätten eller överförmyndar-
ningen av en god mans eller förval-				nämnden har inskränkt omfatt-
tares	uppdrag,		skall sluträkning	ningen av en god mans eller förval-
lämnas för den egendom som inte				tares uppdrag, ska en sluträkning
längre omfattas av uppdraget.				lämnas för den egendom som inte
				längre omfattas av uppdraget.
Om	ett	godmanskap enligt		Om	ett	godmanskap enligt
11 kap. 1 § upphör innan tiden för				11 kap. 1 § upphör innan tiden för
avgivande av årsräkning eller slut-				att lämna en årsräkning eller slut-
räkning som		rör	förmynderskapet	räkning	som	rör förmynderskapet
för den omyndige inträffar, får slut-				för den omyndige inträffar, får slut-
räkning rörande godmanskapet be-				räkningen rörande godmanskapet
gränsas till att avse en redogörelse				begränsas till att avse en redogö-
endast för de åtgärder som har vid-				relse endast för de åtgärder som har
tagits av den gode mannen. I övrigt				vidtagits av den gode mannen. I öv-
skall redogörelse för förvaltningen				rigt ska en redogörelse för förvalt-
lämnas av förmyndaren även för				ningen lämnas av förmyndaren även
den tid godmanskapet har varat.				för den tid godmanskapet har varat.
			19 §
Om det med hänsyn till ställföreträ-				Om det är tillräckligt med hänsyn till
darens och den enskildes förhållan-				ställföreträdarens och den enskildes
den, tillgångarnas art eller värde eller				förhållanden, tillgångarnas art eller
omständigheterna i övrigt finns sär-				värde eller omständigheterna i öv-
skilda skäl, får överförmyndaren be-				rigt får överförmyndarnämnden be-
fria ställföreträdaren från skyldig-				sluta att en årsräkning eller slut-
heten att lämna årsräkning eller				räkning får lämnas i förenklad
sluträkning eller besluta att sådana				form. I fråga om årsräkningen får
räkningar får lämnas i förenklad				beslut meddelas för ett visst år eller
form. I fråga om årsräkning får be-				tills vidare.
slut meddelas för ett visst år eller
tills vidare.
			20 §
Anmäler en förordnad förmyndare,				Om en förordnad förmyndare, god
god man eller förvaltare att han el-				man eller förvaltare anmäler att han
ler hon är förhindrad att inom före-				eller hon är förhindrad att inom den
skriven tid lämna förteckning enligt				föreskrivna tiden lämna en förteck-
1 eller 2 §, årsräkning eller sluträk-				ning enligt 1 eller 2 §, en årsräk-
ning till överförmyndaren, kan				ning eller en sluträkning till över-
överförmyndaren bestämma ny tid				förmyndarnämnden, får nämnden
för avlämnandet.				bestämma en ny tid för avlämnan-
				det.

Särskilda beslut av överförmyn-	Särskilda beslut av överförmyn-
daren i vissa fall	darnämnden i vissa fall
21 §
Om det behövs för att trygga för-	Om det behövs för att trygga för-
valtningen, får överförmyndaren	valtningen, får överförmyndarnämn-
	den

1.begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kre- ditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

2.besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepap- persinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersin- stitut i Sverige,

3.genom meddelande till den som ska betala pengar till den enskilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag, och

4.genom meddelande till en värdepapperscentral, den som för ett regis- ter enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfon- der eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i specialfonder, begränsa ställföreträ- darens möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras i avstämnings- register enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontofö- ring av finansiella instrument eller i motsvarande utländskt register eller som avses i lagen om värdepappersfonder eller i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Meddelas	beslut enligt första	Meddelas	beslut enligt första
stycket 2,	ska ställföreträdaren	stycket 2,	ska ställföreträdaren
träffa avtal med ett värdepappersin-		träffa avtal med ett värdepappersin-
stitut på villkor som överförmynda-		stitut på villkor som överförmyn-
ren har godkänt.		darnämnden har godkänt.

22 §

När en förordnad förmyndares, god	När en förordnad förmyndares, god
mans eller förvaltares uppdrag upp-	mans eller förvaltares uppdrag upp-
hör, skall han eller hon genast	hör, ska han eller hon genast lämna
lämna över de förvaltade tillgång-	över de förvaltade tillgångarna till
arna till den enskilde eller, om nå-	den enskilde eller, om någon annan
gon annan skall överta förvaltningen,	ska överta förvaltningen, till den
till denna person.	personen.
23 §
När en förordnad förmyndare, god	När en förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare frånträder sitt	man eller förvaltare frånträder sitt
uppdrag, skall han eller hon hålla	uppdrag, ska han eller hon hålla
sina räkenskaper och övriga hand-	sina räkenskaper och övriga hand-

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

229

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

lingar som rör förvaltningen till- gängliga för granskning. Om det be- hövs, skall överförmyndaren be- stämma tid och plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som vunnit laga kraft, skall räkenskaper och öv- riga handlingar som rör förvalt- ningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen.

lingar som rör förvaltningen till- gängliga för granskning. Om det be- hövs, ska överförmyndarnämnden bestämma tid och plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som fått laga kraft, ska räkenskaper och öv- riga handlingar som rör förvalt- ningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen.

230

24 §

Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare dör, ska dödsboet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvalt- ningens upphörande vidtas enligt detta kapitel. Om ställföreträdaren för- sätts i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

Om det med hänsyn till dödsboets			Om det med hänsyn till dödsbo-
och den enskildes förhållanden, till-			ets och den enskildes förhållanden,
gångarnas art eller värde eller om-			tillgångarnas art eller värde eller om-
ständigheterna i övrigt finns sär-			ständigheterna i övrigt finns sär-
skilda	skäl, får	överförmyndaren	skilda skäl, får överförmyndar-
befria	dödsboet	från skyldigheten	nämnden befria dödsboet från skyl-
att lämna årsräkning eller sluträk-			digheten att lämna årsräkning, års-
ning eller besluta att sådana räk-			berättelse, sluträkning, eller slutbe-
ningar får lämnas i förenklad form.			rättelse eller besluta att sådana
			handlingar får lämnas i förenklad
			form.

15kap. 1 §

Har en omyndig del i ett dödsbo el-	Om en omyndig har del i ett dödsbo
ler något annat oskiftat bo, skall	eller något annat oskiftat bo, ska
förmyndaren vårda den omyndiges	förmyndaren vårda den omyndiges
rätt i boet enligt bestämmelserna i	rätt i boet enligt bestämmelserna i
detta kapitel.	detta kapitel.

Bestämmelserna gäller också i fråga om god man och förvaltare, om den som han eller hon företräder har del i ett bo och vården av den enskildes rätt som delägare omfattas av uppdraget.

Är den enskilde ensam delägare eller har samtliga delägare samma för- myndare, god man eller förvaltare och förvaltas boet av ställföreträdaren, gäller i stället 13 eller 14 kap.

2 §

Ingås inte avtal om sammanlevnad i	Ingås inte avtal om sammanlevnad i
oskiftat dödsbo eller upphör ett så-	oskiftat dödsbo eller upphör ett så-
dant avtal att gälla, skall förmynda-	dant avtal att gälla, ska förmynda-
ren, gode mannen eller förvaltaren	ren, gode mannen eller förvaltaren

se till att bodelning och skifte med anledning av dödsfall förrättas så snart som möjligt.

Skall bodelning ske av någon an- nan anledning än dödsfall, skall för- myndaren, gode mannen eller för- valtaren se till att bodelning förrät- tas så snart som möjligt.

se till att bodelning och skifte med anledning av dödsfall förrättas så snart som möjligt.

Ska bodelning ske av någon an- nan anledning än dödsfall, ska för- myndaren, gode mannen eller för- valtaren se till att bodelning förrät- tas så snart som möjligt.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

3 §

Skiftas inte ett dödsbo inom sex månader från det att bouppteck- ningen förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo inte heller ingåtts, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren inom denna tid lämna en redogörelse till överförmyndaren om anledningen till att dödsboet inte har skiftats. En sådan redogörelse skall därefter och till dess att dödsboet har skiftats el- ler ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ingåtts lämnas var sjätte månad, om inte överförmyndaren be- stämmer någon annan tid.

Skiftas inte ett dödsbo inom sex månader från det att bouppteck- ningen förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo inte heller ingåtts, ska förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren inom denna tid lämna en redogörelse till överförmyndarnämnden om anled- ningen till att dödsboet inte har skiftats. En sådan redogörelse ska därefter och till dess att dödsboet har skiftats eller ett avtal om sam- manlevnad i oskiftat bo ingåtts läm- nas var sjätte månad, om inte nämn- den bestämmer någon annan tid.

		4 §
En förmyndare, god man eller för-		En förmyndare, god man eller för-
valtare som för den enskildes räk-		valtare som för den enskildes räk-
ning deltar i en rättshandling vid		ning deltar i en rättshandling vid
dödsboförvaltning	skall inhämta	dödsboförvaltning ska inhämta
överförmyndarens	samtycke till	överförmyndarnämndens samtycke
rättshandlingen i den utsträckning		till rättshandlingen i den utsträck-
som gäller vid förvaltning enligt 13		ning som gäller vid förvaltning en-
eller 14 kap.		ligt 13 eller 14 kap.

Mot borgenärer i dödsboet och andra vars rätt är beroende av utred- ningen är ställföreträdaren ansvarig enligt ärvdabalkens regler om döds- bodelägares ansvar.

5 §

En förmyndare, god man eller för- valtare som tar del i en bodelning eller ett skifte för den enskildes räk- ning skall inhämta överförmynda- rens samtycke till egendomens för- delning.

En förmyndare, god man eller för- valtare får endast med överförmyn- darens samtycke överlåta den en- skildes andel i boet.

En förmyndare, god man eller för- valtare som tar del i en bodelning eller ett skifte för den enskildes räk- ning ska inhämta överförmyndar- nämndens samtycke till egendo- mens fördelning.

En förmyndare, god man eller för- valtare får endast med överförmyn- darnämndens samtycke överlåta den enskildes andel i boet.

231

Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren före den 1 mars varje år i en årsuppgift till överförmyndaren redogöra för förvaltningen av boet under föregå- ende år. Av årsuppgiften skall framgå boets behållna inkomst och dess sammanlagda tillgångar och skulder vid årets slut.

Anmäler förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren att det finns hinder mot att inom föreskri- ven tid lämna årsuppgift till över- förmyndaren, kan överförmynda- ren bestämma ny tid för avlämnan- det.

Om överförmyndarnämnden samtycker till åtgärden, får dock arv avstås enligt 3 kap. 9 § ärvda- balken.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

232

6 §

En förmyndare, god man eller förvaltare får inte för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente.

Om överförmyndaren samtycker till åtgärden, får dock arv avstås en- ligt 3 kap. 9 § ärvdabalken.

7 §

Avtal om sammanlevnad i oskiftat	Avtal om sammanlevnad i oskiftat
dödsbo får ingås endast med över-	dödsbo får ingås endast med över-
förmyndarens samtycke.	förmyndarnämndens samtycke.
Överförmyndaren får häva ett av-	Överförmyndarnämnden får häva
tal enligt första stycket, om det är	ett avtal enligt första stycket, om det
påkallat för att ta till vara den en-	är påkallat för att ta till vara den en-
skildes intressen. Om efterlevande	skildes intressen. Om efterlevande
make som själv har deltagit i avtalet	make som själv har deltagit i avtalet
och som samtidigt är ställföreträ-	och som samtidigt är ställföreträ-
dare för den enskilde gifter om sig,	dare för den enskilde gifter om sig,
skall han eller hon genast anmäla	ska han eller hon genast anmäla det
det till överförmyndaren.	till nämnden.

8 §

Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, ska förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren före den 1 mars varje år i en årsupp- gift till överförmyndarnämnden re- dogöra för förvaltningen av boet under föregående år. Av årsuppgif- ten ska framgå boets behållna in- komst och dess sammanlagda till- gångar och skulder vid årets slut.

Om förmyndaren, den gode man- nen eller förvaltaren anmäler att det finns hinder mot att inom den före- skrivna tiden lämna årsuppgiften till överförmyndarnämnden, får nämnden bestämma en ny tid för av- lämnandet.

9 §

Skall bodelning ske av annan anled-	Ska bodelning ske av en annan an-
ning än dödsfall, är förmyndaren,	ledning än dödsfall, är förmyndaren,
gode mannen eller förvaltaren skyl-	den gode mannen eller förvaltaren
dig att se till att bouppteckning för-	skyldig att se till att bouppteckning
rättas så snart som möjligt. Kopia	förrättas så snart som möjligt. En
av bouppteckningen skall genast	kopia av bouppteckningen ska gen-
lämnas till överförmyndaren.	ast lämnas till överförmyndar-
	nämnden.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

Granskning av förvaltningen				Granskning av verksamheten
			3 §
Överförmyndaren skall granska för-				Överförmyndarnämnden		ska
myndares, gode mäns och förvaltares				granska	förmyndares, gode	mäns
verksamhet med ledning av de för-				och förvaltares verksamhet		med
teckningar,	årsräkningar, sluträk-			ledning av de förteckningar, årsbe-
ningar samt andra handlingar och				rättelser,	årsräkningar, slutberättel-
uppgifter	angående förvaltningen			ser, sluträkningar, samt andra hand-
som har lämnats.				lingar och uppgifter angående verk-
				samheten som har lämnats.
Överförmyndaren eller den som				Överförmyndarnämnden		eller
överförmyndaren utser har rätt att				den som nämnden utser har rätt att
gå igenom de räkenskaper och an-				gå igenom de räkenskaper och an-
teckningar som avses i 12 kap. 5 §				teckningar som avses i 12 kap. 5 §
samt de värdehandlingar som ställ-				samt de värdehandlingar som ställ-
företrädaren förvarar med anled-				företrädaren förvarar med anledning
ning av sitt uppdrag. Ställföreträda-				av sitt uppdrag. Ställföreträdaren
ren skall hålla dessa handlingar till-				ska hålla dessa handlingar tillgäng-
gängliga på tid och plats som över-				liga på den tid och plats som nämn-
förmyndaren bestämmer.				den bestämmer.
				3 a §
				Överförmyndarnämnden		ska
				granska	årsberättelsen, årsräk-
				ningen, slutberättelsen och sluträk-
				ningen inom sex månader från den
				dag en sådan handling gavs in till
				nämnden.
				Överförmyndarnämnden ska un-
				derrätta	ställföreträdaren	om
				granskningen bedöms bli försenad. I
				underrättelsen ska nämnden redovisa
				anledningen till förseningen och
				ange en tid för när granskningen
				bedöms vara klar.
			4 §
Överförmyndaren skall göra anteck-				Överförmyndarnämnden ska		doku-
ning om verkställd granskning på				mentera att granskningen av förteck-
förteckningar,		årsräkningar,	slut-	ningar, årsberättelser, årsräkningar,
räkningar	och	handlingar	enligt	slutberättelser, sluträkningar		och
15 kap. 3 och 8 §§.				handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§
				är klar.

	Anmärkning mot förvaltningen	Anmärkning mot verksamheten
		5 §
	Om överförmyndaren vid gransk-	Om överförmyndarnämnden vid
	ningen eller annars finner anled-	granskningen eller annars finner an-
	ning att rikta anmärkning mot för-	ledning att rikta anmärkning mot
234	valtningen, skall ställföreträdaren	verksamheten, ska ställföreträdaren

ges tillfälle att yttra sig inom den tid som överförmyndaren bestämmer.

ges tillfälle att yttra sig inom den tid				Prop. 2025/26:92
som nämnden bestämmer.				Bilaga 2
Om ett yttrande inte lämnas inom
den förelagda tiden eller om över-
förmyndarnämnden anser att ytt-
randet inte är tillfredsställande, ska
en	anteckning	om	anmärkningen
göras i akten. Nämnden ska även
genast pröva om ett beslut enligt
någon bestämmelse			i 13 eller
14 kap. behöver meddelas eller om
ställföreträdaren bör entledigas el-
ler någon annan åtgärd vidtas.
Ställföreträdaren och den enskilde
ska underrättas om en sådan an-
teckning och åtgärd. Överförmyn-
darnämnden är dock inte skyldig
att	underrätta	ställföreträdaren

och den enskilde om en åtalsanmä- lan enligt 6 a §, om det är olämp- ligt.

	Åtalsanmälan
	6 a §
	Om överförmyndarnämnden finner
	att en förmyndare, god man eller
	förvaltare kan misstänkas för att ha
	begått ett brott mot den enskilde
	som har samband med verksamheten
	och för vilket fängelse är föreskri-
	vet ska nämnden omedelbart un-
	derrätta allmän åklagare om det
	och ange grunden för misstanken.
7 §
En omyndig som har fyllt sexton år	En omyndig som har fyllt 16 år och
och den som har god man eller för-	den som har en god man eller förval-
valtare har rätt att ta del av de hand-	tare har rätt att ta del av de hand-
lingar som rör ställföreträdarskapet	lingar som rör ställföreträdarskapet
och som förvaras hos överförmyn-	och som förvaras hos överförmyn-
daren. En sådan rätt har också den	darnämnden. En sådan rätt har
enskildes make eller sambo och	också den enskildes make eller
närmaste släktingar.	sambo och närmaste släktingar,
	dock inte om det med hänsyn till den
	enskildes intressen finns särskilda
	skäl mot att handlingen lämnas ut.
8 §
Sedan överförmyndaren har granskat	Sedan överförmyndarnämnden har
förmyndarens, gode mannens eller	granskat förmyndarens, gode man-	235
		235

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

236

förvaltarens sluträkning, skall räk-			nens eller förvaltarens slutberät-
ningen samt de förteckningar, års-			telse och sluträkning, ska handling-
räkningar	och handlingar enligt		arna samt de förteckningar, årsbe-
15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos			rättelser, årsräkningar, och hand-
överförmyndaren		lämnas över till	lingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som
den som är behörig att ta emot redo-			förvaras hos	överförmyndarnämn-
visning för förvaltningen.			den lämnas över till den som är be-
			hörig att ta emot redovisning för
			verksamheten.
Om ställföreträdaren inte är skyl-			Om ställföreträdaren inte är skyl-
dig att lämna sluträkning när ställ-			dig att lämna en slutberättelse eller
företrädarskapet upphör, skall över-			sluträkning	när	ställföreträdars-
förmyndaren lämna över de övriga			kapet upphör, ska överförmyndar-
handlingar som anges i första			nämnden lämna över de övriga
stycket till den som är behörig att ta			handlingar som anges i första
emot redovisning för förvaltningen,			stycket till den som är behörig att ta
om denna person eller den avgå-			emot redovisning för verksamheten,
ende ställföreträdaren begär det el-			om han eller hon eller den avgå-
ler överförmyndaren har gjort an-			ende ställföreträdaren begär det el-
teckning om anmärkning enligt 5 §			ler nämnden har gjort anteckning
på handlingen.			om en anmärkning enligt 5 § i ak-
			ten.
Om handlingar som avses i första			Om handlingar som avses i första
stycket har lämnats till en ny ställ-			stycket har lämnats till en ny ställ-
företrädare, skall denne inom två			företrädare, ska han eller hon inom
månader därefter återlämna hand-			två månader	därefter återlämna
lingarna	till	överförmyndaren.	handlingarna	till	överförmyndar-
Överförmyndaren		skall skriftligen	nämnden. Nämnden ska skriftligen
upplysa ställföreträdaren om denna			upplysa ställföreträdaren om denna
skyldighet när handlingarna lämnas			skyldighet när handlingarna lämnas
ut.			ut.

Om en ställföreträdares förvaltning har godkänts av den enskilde eller av en ny ställföreträdare innan han eller hon har fått del av de handlingar som avses i första eller andra stycket, är godkännandet utan verkan.

	9 §
Innan överförmyndaren tar ställ-		Innan överförmyndarnämnden tar
ning till om samtycke skall lämnas		ställning till om samtycke ska läm-
till en förvaltningsåtgärd av större		nas till en förvaltningsåtgärd av
vikt, skall den omyndige, om han		större vikt, ska den omyndige, om
eller hon har fyllt sexton år, eller		han eller hon har fyllt 16 år, eller
den som har god man eller förval-		den som har god man eller förval-
tare samt den enskildes make eller		tare samt den enskildes make eller
sambo och närmaste släktingar be-		sambo och närmaste släktingar be-
redas tillfälle att yttra sig, om det		redas tillfälle att yttra sig, om det kan
kan ske utan avsevärd tidsförlust.		ske utan avsevärd tidsförlust.
Överförmyndaren får återkalla	ett	Överförmyndarnämnden får åter-
samtycke, om förutsättningar	för	kalla ett samtycke, om förutsätt-
samtycket inte längre finns.		ningar för samtycket inte längre
		finns.

		10 §						Prop. 2025/26:92
Socialnämnder och andra myndig-			Socialnämnder och andra myndig-					Bilaga 2
heter är skyldiga att på begäran			heter är skyldiga att på begäran
lämna överförmyndaren de uppgif-			lämna	överförmyndarnämnden			de
ter som behövs för överförmynda-			uppgifter som behövs för nämn-
rens tillsynsverksamhet.			dens tillsynsverksamhet.
I lag och förordning finns särskilda			I lag och förordning finns särskilda
bestämmelser	om skyldighet	för	bestämmelser		om	skyldighet	för
myndigheter att underrätta överför-			myndigheter att underrätta överför-
myndaren om förhållanden av bety-			myndarnämnden om förhållanden
delse för dennes tillsynsverksam-			av betydelse för nämndens tillsyns-
het.			verksamhet.
		10 a §
En bank är skyldig att på begäran			En bank är skyldig att på begäran
lämna överförmyndaren de uppgif-			lämna	överförmyndarnämnden			de
ter som behövs för överförmynda-			uppgifter som behövs för nämn-
rens tillsynsverksamhet.			dens tillsynsverksamhet.
Första stycket gäller också kre-			Första stycket gäller också kredit-
ditmarknadsföretag, värdepappersbo-			marknadsföretag, värdepappersbolag,
lag, svenska värdepapperscentraler,			svenska	värdepapperscentraler,
kontoförande	institut, fondbolag,		kontoförande		institut, fondbolag,
AIF-förvaltare, förvaringsinstitut			AIF-förvaltare, förvaringsinstitut,
och utländska företag som driver			försäkringsbolag,			inkassoföretag
motsvarande	verksamhet från	en	och utländska företag som driver
filial i Sverige.			motsvarande		verksamhet från		en
			filial i Sverige.

Utbetalning till bank och underrättelse till överförmyn- daren i vissa fall

Utbetalning till bank och underrättelse till överförmyn- darnämnden i vissa fall

	11 §
När en omyndig på grund av arv el-		När en omyndig på grund av arv el-
ler testamente har fått pengar till ett		ler testamente har fått pengar till ett
värde överstigande ett prisbasbelopp		värde överstigande ett prisbasbelopp
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäk-		enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäk-
ringsbalken eller med villkor om		ringsbalken eller med villkor om
särskild	överförmyndarkontroll,	särskild	överförmyndarkontroll,
ska den som ombesörjer utbetal-		ska den som ombesörjer utbetal-
ningen från dödsboet för den omyn-		ningen från dödsboet för den omyn-
diges räkning sätta in medlen hos		diges räkning sätta in medlen hos
bank eller	kreditmarknadsföretag,	bank eller	kreditmarknadsföretag,
med uppgift om att medlen inte får		med uppgift om att medlen inte får
tas ut utan överförmyndarens till-		tas ut utan överförmyndarnämndens
stånd.		tillstånd.

Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmark- nadsföretag ska även gälla

1.försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyn- dige har rätt till,

237

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller ut- givande av värdehandlingar till den enskild för vilken det har förordnats en god man med uppgift att se till att hans eller hennes ekonomiska an- gelägenheter tas om hand eller för vilken det har förordnats en förval- tare.

Förteckningar, register, akter, m.m.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

2.pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om indivi- duellt pensionssparande,

3.Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsska- delagen (2014:322),

4.huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och

5.myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadestånds- anspråk mot staten.

Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första eller	När en utbetalning enligt första el-
andra stycket görs, ska den som	ler andra stycket görs, ska den som
ombesörjer utbetalningen genast	ombesörjer	utbetalningen genast
göra anmälan till förmyndaren och	göra en anmälan till förmyndaren
överförmyndaren. En sådan anmä-	och överförmyndarnämnden. En så-
lan ska också göras om en omyndig	dan anmälan ska också göras om en
på grund av arv eller testamente har	omyndig på grund av arv eller tes-
fått värdehandlingar till ett värde	tamente har fått värdehandlingar till
som överstiger i första stycket	ett värde som överstiger det i första
nämnt belopp eller med villkor om	stycket nämnda beloppet eller med
att värdehandlingarna ska stå under	villkor om	att värdehandlingarna
särskild överförmyndarkontroll.	ska stå under särskild överförmyn-
	darkontroll.

Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra–fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgi- vande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egen- dom eller för vilken det har förord- nats förvaltare.

Överförmyndarens handläggning

12 §

Överförmyndaren är skyldig att	Överförmyndarnämnden är skyldig
föra förteckningar och lägga upp	att föra förteckningar och register
akter samt expediera handlingar en-	samt lägga upp akter och expediera
ligt föreskrifter som meddelas av re-	handlingar enligt föreskrifter som
geringen.	får meddelas av regeringen eller
	den myndighet som regeringen be-
	stämmer.

238

		13 §
Överförmyndaren får vid vite före-			Överförmyndarnämnden	får	vid
lägga en förmyndare, god man eller			vite förelägga en förmyndare, god
förvaltare att fullgöra sina skyldig-			man eller förvaltare att fullgöra sina
heter enligt 3 § andra stycket eller			skyldigheter enligt 3 §	andra
8 § tredje stycket i detta kapitel el-			stycket eller 8 § tredje stycket i
ler enligt 12 kap. 13 §, 13 kap. 3,			detta kapitel eller enligt 12 kap. 9,
14, 15 eller 18–21 §, 14 kap. 1, 2,			9 a eller 13 §, 13 kap. 3, 14, 15 eller
15, 16, 18 eller	21–23 §	eller	18–21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18 eller
15 kap. 3 eller 8 §. Innan vitesföre-			21–23 § eller 15 kap. 3 eller 8 §. In-
läggande beslutas, skall överför-			nan vitesföreläggande beslutas, ska
myndaren skriftligen erinra ställfö-			nämnden skriftligen erinra ställföre-
reträdaren om den skyldighet och			trädaren om den skyldighet och de
de bestämmelser som finns och ge			bestämmelser som finns och ge
ställföreträdaren	skälig tid	att	ställföreträdaren skälig	tid	att
lämna en angiven handling eller			lämna en angiven handling eller
rätta sig efter ett beslut.			rätta sig efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om föreläg- gande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om viten.

I anslutning till att vite döms ut får rätten förelägga nytt vite.

Ett nationellt ställföreträdar- register

13 a §

Ett register över förordnade förmyn- dare, gode män och förvaltare samt över dem som har en sådan ställfö- reträdare ska föras av den myndig- het som regeringen bestämmer.

Utformning av förteckningar				Bemyndiganden
			14 §
Regeringen eller		den	myndighet	Regeringen eller		den myndighet
som	regeringen	bestämmer får		som	regeringen	bestämmer	får
meddela föreskrifter om den när-				meddela föreskrifter om den när-
mare utformningen av ställföreträ-				mare utformningen av ställföreträ-
dares	förteckningar,		årsräkningar	dares	förteckningar, årsräkningar
och sluträkningar samt handlingar				och sluträkningar		samt handlingar
som avses i 15 kap. 3 och 8 §§.				som avses i 15 kap. 3 och 8 §§. Det-
				samma gäller årsberättelser			och
				slutberättelser enligt 12 kap. 9 a §.
				Regeringen eller den myndighet
				som	regeringen	bestämmer	får
				meddela föreskrifter om innehållet

i och övriga egenskaper för det na- tionella ställföreträdarregister som avses i 13 a § samt om tillgång till registret.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

239

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

	Regeringen eller den myndighet
	som regeringen bestämmer får
	meddela föreskrifter om förmynda-
	res, gode mäns och förvaltares re-
	dovisning samt om överförmyndar-
	nämndens tillsyn.
19 kap. Om överförmyndare	19 kap. Om överförmyndar-
	nämnder och länsstyrelsernas
	tillsyn över nämnderna
	Överförmyndarnämndens verk-
	samhet

Överförmyndare väljas en för varje kommun, där ej annat följer av vad nedan stadgas.

1 §

I varje kommun ska det finnas en överförmyndarnämnd.

Vad som är föreskrivet om nämn- der i kommunallagen (2017:725) gäller, med de avvikelser som följer av detta kapitel, också överförmyn- darnämnder.

Kommuner får besluta att de ska ha en gemensam överförmyndar- nämnd. Bestämmelserna om en ge- mensam nämnd i kommunallagen gäller också en gemensam överför- myndarnämnd.

240

		2 §
En kommun		kan besluta att det	Överförmyndarnämndens verksamhet
i stället	för	överförmyndare skall	ska bedrivas med god kvalitet. Kva-
finnas	en	överförmyndarnämnd.	liteten i verksamheten ska systema-
Vad som någon annanstans än i			tiskt och fortlöpande utvecklas och
detta kapitel är föreskrivet om över-			säkras.
förmyndare skall tillämpas på en			Uppgifter inom verksamheten
sådan nämnd.			ska utföras av personer med lämp-
I 16 § finns bestämmelser om ge-			lig utbildning och erfarenhet.
mensam överförmyndarnämnd för			Överförmyndarnämnden ska se till
flera kommuner.			att det finns rutiner för att före-
			bygga, upptäcka och åtgärda risker
			och missförhållanden inom nämn-
			dens verksamhetsområde.

Val av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden

5 §

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

Överförmyndare skall väljas av kommunfullmäktige. För överför- myndare skall väljas en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överför- myndarnämnden skall väljas av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet le- damöter får dock inte understiga tre.

Valet av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande, som mot- svarar det tal som erhålls, om samt- liga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid ett så- dant proportionellt val finns sär- skilda bestämmelser.

Om ersättarna i överförmyndar- nämnden inte utses genom propor- tionellt val, skall också den ordning bestämmas i vilken ersättarna skall kallas till tjänstgöring.

Då valet av överförmyndare, le- damöter av överförmyndarnämnden eller ersättare förrättats, skall det genast anmälas till länsstyrelsen. Har val inte hållits i behörig tid, skall länsstyrelsen se till att valet hålls så snart det kan ske.

7 §

Överförmyndare, ledamot i över- förmyndarnämnd och ersättare väl- jas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket av kommunfullmäk- tige ägt rum.

Avgår sådan ledamot i överför- myndarnämnd som har utsetts vid proportionellt val under den för ho- nom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen bör inträda. Den ersättare som sålunda har in-

Ledamöter och ersättare i överför- myndarnämnden ska väljas av kom- munfullmäktige till det antal full- mäktige bestämmer. Antalet leda- möter får dock inte understiga tre.

Valet av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande, som mot- svarar det tal som erhålls, om samt- liga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid ett så- dant proportionellt val finns sär- skilda bestämmelser.

Om ersättarna i överförmyndar- nämnden inte utses genom propor- tionellt val, ska också den ordning bestämmas i vilken ersättarna ska kallas till tjänstgöring.

När valet av ledamöter av överför- myndarnämnden eller ersättare har förrättats, ska det genast anmälas till länsstyrelsen. Om val inte har hållits i behörig tid, ska länsstyrel- sen se till att valet hålls så snart det kan ske.

En ledamot i en överförmyndar- nämnd och en ersättare väljs för fyra år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket av kommunfullmäktige ägt rum.

Avgår en sådan ledamot i en överförmyndarnämnd som har ut- setts vid ett proportionellt val under den för ledamoten bestämda tjänst- göringstiden, inkallas till ledamot den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen bör inträda. Den ersättare som sålunda

241

En överförmyndare, en ledamot i överförmyndarnämnden eller en er- sättare kan efter anmälan av läns- styrelsen entledigas av rätten, om det visar sig att han eller hon inte är lämplig.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

kallats tjänstgör under den tid som återstått för den avgångne. Avgår överförmyndare, ersättare för över- förmyndare eller ledamot som ej har utsetts vid proportionellt val, an- ställes fyllnadsval för den återstå- ende delen av tjänstgöringstiden.

har inkallats tjänstgör under den tid som återstått för den avgångne. Av- går en ledamot som inte har utsetts vid ett proportionellt val, ska ett fyllnadsval ske för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

242

8 §

En överförmyndare, ledamot i en	En ledamot i en överförmyndar-
överförmyndarnämnd och ersättare	nämnd och ersättare ska ha rösträtt
ska ha rösträtt vid val av kommun-	vid val av kommunfullmäktige och
fullmäktige och vara folkbokförd i	vara folkbokförd i kommunen. Den
kommunen. Den som är i konkurs	som är i konkurs eller har förvaltare
eller har förvaltare får inte ha ett så-	får inte ha ett sådant uppdrag.
dant uppdrag.
En lagfaren person i tingsrätt får	En lagfaren person i tingsrätt får
inte vara överförmyndare, ledamot i	inte vara ledamot i en överförmyn-
en överförmyndarnämnd eller er-	darnämnd eller ersättare inom dom-
sättare inom domkretsen, om inte	kretsen, om inte regeringen i ett sär-
regeringen i ett särskilt fall ger till-	skilt fall ger tillstånd till det.
stånd till det.
Den som har ett uppdrag som	Den som har ett uppdrag som le-
överförmyndare, ledamot i en över-	damot i en överförmyndarnämnd
förmyndarnämnd eller ersättare får	eller ersättare får avsäga sig uppdra-
avsäga sig uppdraget endast om han	get endast om han eller hon
eller hon

1.har fullgjort ett sådant uppdrag under de senaste fyra åren,

2.har fyllt sextio år, eller

3.uppger något annat hinder, som godkänns av kommunfullmäktige.

9 §

Till ledamot i överförmyndar- nämnd eller ersättare får endast ut- ses den som är lämplig för uppdra- get. Han eller hon ska inför upp- draget genomgå en introduktion. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om introduk- tionen.

En ledamot i överförmyndar- nämnden eller en ersättare kan efter anmälan av länsstyrelsen entledigas av rätten, om det visar sig att han eller hon inte är lämplig.

11 §

Bland ledamöterna i överförmyn-	Bland ledamöterna i överförmyn-
darnämnd utse kommunfullmäk-	darnämnden ska kommunfullmäk-

tige en ordförande och en vice ord- förande att tjänstgöra under den tid för vilken de blivit valda som leda- möter.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig till sammanträde med överför- myndarnämnden, skall nämnden utse annan ledamot att för tillfället föra ordet.

tige utse en ordförande och en vice	Prop. 2025/26:92
ordförande att tjänstgöra under den	Bilaga 2
tid för vilken de blivit valda som le-
damöter.
Om både ordföranden och vice
ordföranden är förhindrade att in-
ställa sig till ett sammanträde med
överförmyndarnämnden, ska nämn-
den utse en annan ledamot att till-
fälligt vara ordförande.
Om såväl ledamöterna i en över-
förmyndarnämnd som deras ersät-
tare är förhindrade att fullgöra
sina uppdrag, får länsstyrelsen för-
ordna en eller flera tillfälliga vika-
rier.

Beslut i överförmyndarnämnden

13 §

Om det framkommer skiljaktiga meningar i en överförmyndarnämnd i ett ärende enligt denna balk, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. I 30 § förvaltningslagen (2017:900) finns be-

stämmelser om rätt att få en avvikande mening antecknad.
För varje beslut av en överför-						För varje beslut av en överför-
myndare eller en överförmyndar-						myndarnämnd i ett ärende enligt
nämnd i ett ärende enligt denna						denna balk ska det dokumenteras
balk ska det finnas en handling som						vem som har fattat beslutet, vem
visar vem som har fattat beslutet,						som har varit föredragande samt be-
vem som har varit föredragande						slutets dag och dess innehåll.
samt beslutets dag och dess inne-
håll.
Ett protokoll hos överförmyndare						Ett protokoll hos en överförmyn-
eller överförmyndarnämnd i ett an-						darnämnd i ett annat ärende än en-
nat ärende än enligt denna balk be-						ligt denna balk behöver endast inne-
höver endast innehålla en förteck-						hålla en förteckning över dem som
ning över dem som har deltagit i						har deltagit i handläggningen samt
handläggningen		samt		beslutet i		beslutet i ärendet.
ärendet.
					14 §
Överförmyndarnämnden får					upp-	Överförmyndarnämnden		får	upp-
dra åt en ledamot, en ersättare som						dra åt en ledamot, en ersättare som
har kallats till tjänstgöring eller en						har kallats till tjänstgöring eller en
kommunal	tjänsteman			med	den	kommunal	tjänsteman	med	den
kompetens som behövs att på						kompetens som behövs att på
nämndens	vägnar		avgöra		vissa	nämndens	vägnar avgöra		vissa
grupper av ärenden. Nämnden skall						grupper av ärenden. Nämnden ska i
i sitt beslut ange vilka slag av ären-						sitt beslut ange vilka slag av ären-
den som uppdraget omfattar. Över-						den som uppdraget omfattar.
förmyndaren får		på	motsvarande						243

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

sätt uppdra åt en kommunal tjäns- teman med den kompetens som be- hövs att avgöra ärenden på överför- myndarens vägnar.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av över- förmyndaren själv. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att entle- diga eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att förelägga vite.

Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att sam- tycke, tillstånd, förordnande, upphö- rande eller entledigande i ett visst fall inte bör meddelas eller beslutas, eller anser han eller hon frågan tvek- sam, skall ärendet hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren. Beslut i ett ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden eller för överförmyndaren.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att entlediga eller skilja en god man el- ler förvaltare från uppdraget och be- slut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att förelägga vite.

Om den som fått ett uppdrag som avses i första stycket finner att sam- tycke, tillstånd, förordnande, upphö- rande eller entledigande i ett visst fall inte bör meddelas eller beslu- tas, eller anser han eller hon frågan tveksam, ska ärendet hänskjutas till nämnden. Ett beslut i ett ärende en- ligt denna balk vilket har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden.

14 a §

Överförmyndarnämnden får upp- dra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan av- vaktas. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Ekonomiska förmåner

244

	15 §
I fråga om ersättning, arvode, pen-		I fråga om ersättning, arvode, pen-
sion	och andra ekonomiska	sion och andra ekonomiska
förmåner till överförmyndare, leda-		förmåner till ledamot i en överför-
mot i	överförmyndarnämnd och	myndarnämnd och ersättare till-
ersättare tillämpas föreskrifterna i		ämpas bestämmelserna i 4 kap. 12–
4 kap.	12–18 §§ kommunallagen	18 §§ kommunallagen (2017:725).
(2017:725).

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

246

även närmare föreskrifter om vilka
uppgifter		överförmyndaren				eller
överförmyndarnämnden ska lämna
för att länsstyrelsen ska kunna föra
statistik och vilken statistik länssty-
relsen ska föra.
						20 kap.
						4 §
Överförmyndarens				samtycke		till	Överförmyndarnämndens			samtycke
åtgärd	beträffande			en	enskilds		till en åtgärd beträffande en en-
egendom får begäras endast av							skilds egendom får begäras endast
förmyndaren, den				gode	mannen		av förmyndaren, den gode mannen
eller	förvaltaren.			Överförmynda-			eller förvaltaren. Nämndens beslut i
rens beslut i ett sådant ärende får							ett sådant ärende får överklagas
överklagas endast av ställföreträ-							endast av ställföreträdaren. Över-
daren.	Överförmyndarens				beslut		förmyndarnämndens beslut				enligt
enligt 9 kap. 3 eller 4 §, 13 kap. 18							9 kap. 3 eller 4 §, 13 kap. 18 eller
eller 19 §		eller	14 kap. 21 § får				19 § eller 14 kap. 21 § får överkla-
överklagas endast av ställföreträ-							gas endast av ställföreträdaren eller
daren eller av den enskilde, om han							av den enskilde, om han eller hon
eller hon har fyllt sexton år.							har fyllt 16 år.
Överförmyndarens beslut i såd-							Överförmyndarnämndens beslut i
ana fall som avses i 12 kap. 12 §							sådana fall som avses i 12 kap. 12 §
andra stycket får inte överklagas.							andra stycket får inte överklagas.
Överförmyndarens beslut att fö-							Överförmyndarnämndens				beslut
relägga vite enligt 16 kap. 13 § får							att förelägga vite enligt 16 kap. 13 §
överklagas endast i samband med							får överklagas endast i samband
klagan över rättens beslut att döma							med klagan över rättens beslut att
ut vitet.							döma ut vitet.
						6 §
Överförmyndarens				beslut	i	ett	Överförmyndarnämndens			beslut i
ärende enligt denna balk överkla-							ett ärende enligt denna balk över-
gas hos rätten.							klagas hos rätten.
						7 §
I mål eller ärende, där överförmyn-							I ett mål eller ärende, där överför-
daren fört talan, får rätten, när skäl							myndarnämnden fört talan, får rät-
föreligga, vid målets eller ärendets							ten, när det finns skäl för det, vid
avgörande tillerkänna överförmyn-							målets	eller	ärendets avgörande
daren ersättning av allmänna medel							tillerkänna		överförmyndarnämn-
för det arbete han nedlagt på målets							den ersättning av allmänna medel
eller ärendets utförande samt för							för det arbete nämnden lagt ner på
nödiga utgifter.				Rätten	prövar		målets	eller	ärendets	utförande
också	huruvida ersättningen					skall	samt för nödvändiga utgifter. Rät-
återgäldas		av	överförmyndarens				ten prövar också om ersättningen
motpart eller stanna på statsverket.							ska återbetalas av nämndens mot-
							part eller stanna på staten.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

248

Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 2 §, 19 kap. 1 och 14 a §§ samt 20 kap. 8 § ärvdabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18kap. 2 §

Till dess att egendomen har tagits	Till dess att egendomen har tagits
om hand av samtliga dödsbodelä-	om hand av samtliga dödsbodelä-
gare eller av den som i annat fall har	gare eller av den som i annat fall har
att förvalta boet, skall egendomen,	att förvalta boet, ska egendomen,
om den ej står under vård av för-	om den inte står under vård av en
myndare, syssloman eller annan,	förmyndare, syssloman eller annan,
vårdas av delägare som samman-	vårdas av en delägare som sam-
bodde med den avlidne eller annars	manbodde med den avlidna eller
kan ta hand om egendomen. Den	annars kan ta hand om egendomen.
som har tagit hand om egendomen	Den som har tagit hand om egendo-
skall genast underrätta övriga delä-	men ska genast underrätta övriga
gare om dödsfallet och, om det be-	delägare om dödsfallet och, om det
hövs god man för någon delägare,	behövs en god man för någon delä-
göra anmälan hos överförmyndaren	gare, göra en anmälan hos överför-
enligt 11 kap. föräldrabalken. Vad	myndarnämnden enligt 11 kap. för-
som har sagts om delägare gäller	äldrabalken. Vad som har sagts om
också efterlevande make som inte är	delägare gäller också efterlevande
delägare.	make som inte är delägare.
Finns det inte någon som sålunda	Finns det inte någon som sålunda
tar hand om den dödes egendom,	tar hand om den dödes egendom,
skall medlem av hushållet som den	ska medlem av hushållet som den
döde tillhörde, hyresvärd eller an-	döde tillhörde, hyresvärd eller an-
nan som är närmast till det ta hand	nan som är närmast till det ta hand
om egendomen samt tillkalla delä-	om egendomen samt tillkalla delä-
gare eller anmäla dödsfallet till so-	gare eller anmäla dödsfallet till so-
cialnämnden. Då anmälan skett el-	cialnämnden. När en anmälan skett
ler förhållandet på annat sätt blir	eller förhållandet på annat sätt blir
känt, skall socialnämnden, om det	känt, ska socialnämnden, om det
behövs, göra vad som enligt första	behövs, göra vad delägare enligt
stycket åligger delägare. För kostna-	första stycket är skyldiga att göra.
derna med anledning av detta har	För kostnaderna med anledning av
kommunen rätt till ersättning av	detta har kommunen rätt till ersätt-
boet.	ning av boet.

19kap. 1 §

Då dödsbodelägare begär det, skall	Om en dödsbodelägare begär det,
rätten förordna, att egendomen	ska rätten besluta, att egendomen
skall avträdas till förvaltning av bo-	ska avträdas till förvaltning av en
utredningsman, samt utse någon att	boutredningsman, samt utse någon
i sådan egenskap handha förvalt-	att i den egenskapen ha hand om
ningen. Har någon genom testa-	förvaltningen. Har någon genom

mente blivit utsedd att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares ställe (testamentsexekutor), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall också meddelas på begäran av den som erhållit le- gat eller äger föra talan om fullgör- ande av ändamålsbestämmelse, där det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställ- ande, eller på begäran av borgenär eller den som står i ansvar för be- talning av gäld efter den döde, där det måste antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt el- jest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som erhållit legat omyn- dig eller har enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken god man eller förvaltare förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvalt- ning av boutredningsman, om över- förmyndaren begär det och rätten finner skäl därtill.

Beslut enligt denna paragraf får grundas även på testamente som ej vunnit laga kraft.

testamente blivit utsedd att i fråga	Prop. 2025/26:92
om förvaltningen träda i arvingars	Bilaga 2
och universella testamentstagares
ställe (testamentsexekutor), får
även han eller hon begära ett beslut
som nu är sagt. Ett sådant beslut
ska också meddelas på begäran av
den som fått ett legat eller som får
föra talan om fullgörande av en än-
damålsbestämmelse, om det behövs
för legatets eller ändamålsbestäm-
melsens verkställande, eller på begä-
ran av en borgenär eller den som an-
svarar för skulder efter den döde, om
det kan antas att dödsboet är på
obestånd eller att sökandens rätt an-
nars äventyras. Är en dödsbodelä-
gare eller den som fått ett legat
omyndig eller har enligt 11 kap. 3,
4 eller 7 § föräldrabalken en god
man eller förvaltare förordnats för
honom, ska dödsboet avträdas till
förvaltning av en boutredningsman,
om överförmyndarnämnden begär
det och rätten finner skäl för det.
Ett beslut enligt denna paragraf får
grundas även på testamente som
inte fått laga kraft.

				14 a §
Före den 1 april varje år skall bout-					Före den 1 april varje år ska boutred-
redningsmannen avge redovisning					ningsmannen lämna redovisning för
för medelsförvaltningen under fö-					medelsförvaltningen under föregå-
regående		kalenderår.		I redovis-	ende	kalenderår.	I redovisningen
ningen skall tas upp saldo vid årets					ska tas upp saldo vid årets början
början och slut samt in- och utbetal-					och slut samt in- och utbetalningar
ningar under året. Har medel inne-					under året. Har medel innestått i
stått i bank eller annan inrättning					bank eller annan inrättning ska vid
skall vid redovisningen fogas bevis					redovisningen fogas bevis om in-
om insättningar och uttag under					sättningar och uttag under året samt
året samt behållning vid årets slut.					behållning vid årets slut. När värde-
När	värdehandlingar nedsatts i				handlingar deponerats i en bank el-
bank	eller	kreditmarknadsföretag			ler ett kreditmarknadsföretag ska
skall vid redovisningen fogas bevis					bevis av motsvarande innehåll ges
av motsvarande innehåll.					in tillsammans med redovisningen.
Årsredovisning skall				tillställas	Årsredovisning ska skickas till
minst en delägare i boet. Övriga de-					minst en delägare i boet. Övriga de-
lägare samt rätten skall samtidigt					lägare samt rätten ska samtidigt un-
underrättas om vem som tillställts					derrättas om vem		redovisningen
redovisningen.			Dödsbodelägare		har skickats till. En dödsbodelä-
som	inte	har	tillställts	redovis-	gare	som inte har fått redovis-		249

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

ningen har rätt att på begäran hos boutredningsmannen erhålla ett ex- emplar av den. Finns det delägare i boet som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld- rabalken skall ett exemplar tillstäl- las överförmyndarnämnden.

Fullgör boutredningsman ej vad som åligger honom enligt denna paragraf, kan rätten vid vite före- lägga honom att fullgöra sin skyl- dighet.

ningen skickad till sig har rätt att på begäran hos boutredningsmannen få ett exemplar av den. Finns det en de- lägare i boet som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken ska ett exemplar skickas till överförmyndarnämn- den.

Om en boutredningsman inte full- gör vad han eller hon är skyldig att göra enligt denna paragraf, kan rätten vid vite förelägga honom eller henne att fullgöra sin skyldighet.

250

20kap. 8 §

Bouppteckningen skall	inom en	Bouppteckningen ska inom en må-
månad efter det att den upprättats		nad efter det att den upprättats ges
jämte en bestyrkt kopia ges in för		in för registrering till Skatteverket
registrering till Skatteverket. Finns		tillsammans med en bestyrkt kopia.
det flera bouppteckningar, skall de		Finns det flera bouppteckningar,
ges in samtidigt och inom en månad		ska de ges in samtidigt och inom en
från det den sista bouppteckningen		månad från det den sista bouppteck-
upprättades.		ningen upprättades.
En bestyrkt kopia av bouppteck-		En bestyrkt kopia av bouppteck-
ningen skall förvaras hos Skatte-		ningen ska förvaras hos Skattever-
verket.		ket.
Har omyndig del i boet eller är		Om en omyndig har del i boet el-
någon för vilken förvaltare enligt		ler är någon för vilken en förvaltare
föräldrabalken har förordnats delä-		enligt föräldrabalken har förordnats
gare eller finns delägare, för vilken		delägare eller finns delägare, för vil-
god man skall förordnas, skall yt-		ken en god man ska förordnas, ska
terligare en bestyrkt kopia ges in		ytterligare en bestyrkt kopia ges in
för varje överförmyndare som skall		för varje överförmyndarnämnd som
ha tillsyn över ifrågavarande för-		ska ha tillsyn över ifrågavarande för-
mynderskap, förvaltarskap eller god-		mynderskap, förvaltarskap eller god-
manskap. Är bouppteckningen av		manskap. Är bouppteckningen av om-
vidlyftig beskaffenhet,	behöver	fattande slag, behöver denna kopia
denna kopia omfatta endast erfor-		omfatta endast de delar som behövs.
derliga delar.
Är inte erforderliga kopior in-		Är inte de kopior som krävs in-
givna, skall sådana tas på boets be-		givna, ska sådana tas på boets be-
kostnad.		kostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

252

5kap. 1 §

Vad i svensk lag är stadgat om för-		Vad som är stadgat i svensk lag om
valtarskap skall	äga tillämpning	förvaltarskap ska tillämpas även när
jämväl i avseende å svensk under-		det gäller en svensk medborgare,
såte, som ej har hemvist inom riket.		som inte har hemvist i landet. Om
Varder förmynderskap anordnat i		förmynderskap har anordnats i ett
främmande stat för svensk under-		annat land för en svensk medbor-
såte, som där har hemvist men som		gare, som har hemvist där men som
har förvaltare här i riket eller be-		har en förvaltare här i landet, eller
träffande vilken ansökan om förord-		för vem en ansökan om förordnande
nande av förvaltare har gjorts, må		av förvaltare har gjorts, får dock
dock rätten, såframt ej särskilda		rätten	besluta att			förvaltarskapet
omständigheter påkalla, att förval-		inte ska vara anordnat enligt
tarskap är anordnat här i riket, be-		svensk lag, om inte särskilda om-
sluta, att förvaltarskap ej skall vara		ständigheter påkallar att förvaltar-
anordnat enligt svensk lag.		skapet är anordnat här i landet.
Regeringen äger beträffande för-		Regeringen får beträffande förval-
valtarskap för svenska undersåtar,		tarskap för svenska medborgare,
som hava hemvist i främmande		som har hemvist i ett annat land,
stat, meddela särskilda bestämmel-		meddela		särskilda		bestämmelser
ser angående vården av värdehand-		angående vården av värdehandlingar,
lingar, så ock förordna svensk di-		och förordna en svensk diplomatisk
plomatisk eller konsulär tjänsteman		eller konsulär tjänsteman att utföra
att vara överförmyndare. Regeringen		de uppgifter som en överförmyndar-
prövar fråga om entledigande av så-		nämnd har. Regeringen prövar en
dan överförmyndare.		fråga om entledigande av den som
		har en sådan uppgift.
Ersättning till	överförmyndare	Ersättning			till den tjänsteman
beträffande förvaltarskap som av-		som har utsetts för att utföra de
ses i första stycket utgår av statliga		uppgifter som en överförmyndar-
medel enligt bestämmelser som re-		nämnd har beträffande ett förval-
geringen meddelar. Detsamma gäl-		tarskap som avses i första stycket be-
ler ersättning till förvaltare i den		talas av statliga medel enligt be-
mån ersättningen ej enligt 12 kap.		stämmelser som regeringen medde-
16 § föräldrabalken skall utgå av		lar. Detsamma gäller ersättning till
den enskildes medel.		förvaltare i den mån ersättningen
		inte enligt 12 kap. 16 föräldrabal-
		ken ska betalas av den enskildes
		medel.
	4 §
Skall i visst fall svensk lag om an-		Ska i ett visst fall svensk lag om an-
ordnande av förvaltarskap ej äga		ordnande		av	förvaltarskap		inte
tillämpning beträffande någon, som		tillämpas beträffande en enskild,
vistas här i riket, eller är ännu ej		som vistas här i landet, eller är det
utrett, om det skall ske, äge rätten		ännu inte utrett om det ska ske, får
eller överförmyndaren, om dröjsmål		rätten	eller		överförmyndarnämn-
uppenbarligen skulle medföra fara,		den, om ett dröjsmål uppenbarligen
meddela förordnande enligt 11 kap.		skulle medföra fara, meddela ett
18 § föräldrabalken under tiden intill		förordnande			enligt	11 kap.	18 §

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

256

Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § och 5 kap. 5 a § expropriationslagen (1972:719) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap. 2 a §

Om ansökan om expropriationstill-	Om en ansökan om expropriations-
stånd avser en fastighet som ägs av	tillstånd avser en fastighet som ägs
ett upplöst bolag eller en annan	av ett upplöst bolag eller en annan
upplöst sammanslutning, får över-	upplöst sammanslutning, får över-
förmyndaren förordna god man som	förmyndarnämnden förordna en
avses i 11 kap. föräldrabalken att fö-	god man som avses i 11 kap. för-
reträda sammanslutningen i frågor	äldrabalken att företräda samman-
som rör expropriationen.	slutningen i frågor som rör expro-
	priationen.
Om en god man behöver förord-	Om en god man behöver förord-
nas enligt första stycket, skall rege-	nas enligt första stycket, ska rege-
ringen eller den myndighet som av-	ringen eller den myndighet som av-
ses i 1 § andra stycket anmäla detta	ses i 1 § andra stycket anmäla detta
hos överförmyndaren.	hos överförmyndarnämnden.

5kap. 5 a §

Om talan avser en fastighet som ägs		Om talan avser en fastighet som ägs
av ett upplöst bolag eller en annan		av ett upplöst bolag eller en annan
upplöst sammanslutning, får över-		upplöst sammanslutning, får över-
förmyndaren förordna god man som		förmyndarnämnden förordna en
avses i 11 kap. föräldrabalken att fö-		god man som avses i 11 kap. för-
reträda sammanslutningen i frågor		äldrabalken att företräda samman-
som rör expropriationen.		slutningen i frågor som rör expro-
		priationen.
Om en god man behöver förord-		Om en god man behöver förord-
nas enligt första stycket, skall dom-		nas enligt första stycket, ska dom-
stolen anmäla detta hos överförmyn-		stolen anmäla detta hos överförmyn-
daren.		darnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

Till kommunens uppgifter hör att

1.fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras be- hov av stöd och service är,

2.verka för att personer som anges i 1 § får sina behov tillgodosedda,

3.informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,

4.medverka till att personer som anges i 1 § får tillgång till arbete eller studier,

5.verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för personer som anges i 1 §,

6. anmäla till överförmyndaren	6. anmäla	till överförmyndar-
dels när en person som omfattas av	nämnden dels när en person som
1 § kan antas behöva förmyndare,	omfattas av 1 § kan antas behöva
förvaltare eller god man, dels när	förmyndare,	förvaltare eller god
ett förmynderskap, förvaltarskap	man, dels när ett förmynderskap,
eller godmanskap bör kunna upp-	förvaltarskap eller godmanskap bör
höra,	kunna upphöra,

7.samverka med organisationer som företräder människor med omfat- tande funktionshinder,

8.anmäla till Försäkringskassan när någon som har ansökt om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt 9 § 2 kan antas ha rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkrings- balken,

9.underrätta Försäkringskassan när någon som får assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken beviljas boende med särskild service, daglig verksamhet, barnomsorg eller någon annan insats som kan påverka behovet av personlig assistans,

10.anmäla till Försäkringskassan om det finns anledning att anta att as- sistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken används för annat än köp av personlig assistans eller kostnader för personliga assistenter, och

11.anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns anledning att anta att en tillståndshavares lämplighet för att bedriva verksamhet med personlig assistans kan ifrågasättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

257

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 24 och 25 §§ lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande ly- delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

		24 §
Medel som en förmyndare eller god			Medel som en förmyndare eller god
man förvaltar enligt föräldrabalken			man förvaltar enligt föräldrabalken
och som sedan den 1 januari 1941			och som sedan den 1 januari 1941
står inne på räkning hos en bank			står inne på räkning hos en bank
utan villkor att de får tas ut bara			utan villkor att de får tas ut bara
med överförmyndarens		tillstånd	med överförmyndarnämndens till-
skall anses insatta med förbehåll			stånd ska anses insatta med förbe-
enligt 14 kap. 8 § andra stycket för-			håll enligt 14 kap. 8 § andra stycket
äldrabalken att de får tas ut utan			föräldrabalken att de får tas ut utan
överförmyndarens	tillstånd. Det-		överförmyndarnämndens tillstånd.
samma gäller medel som därefter			Detsamma gäller medel som däref-
satts in på räkningen och ränta som			ter satts in på räkningen och ränta
därefter lagts till kapitalet.			som därefter lagts till kapitalet.
		25 §
Är föräldrar förmyndare, får de utan			Är föräldrar förmyndare, får de
överförmyndarens tillstånd ta ut me-			utan överförmyndarnämndens till-
del som de förvaltar enligt föräldra-			stånd ta ut medel som de förvaltar
balken och som har satts in före den			enligt föräldrabalken och som har
1 juli 1995, om medlen inte omfat-			satts in före den 1 juli 1995, om
tas av särskild överförmyndarkon-			medlen inte omfattas av särskild
troll enligt föräldrabalken. Vad som			överförmyndarkontroll enligt föräld-
nu har sagts gäller dock inte om			rabalken. Vad som nu har sagts gäl-
överförmyndaren	enligt	13 kap.	ler dock inte om överförmyndar-
19 § föräldrabalken har förordnat			nämnden enligt 13 kap. 19 § föräld-
om inskränkning i uttagsrätten.			rabalken har beslutat om inskränk-
			ning i uttagsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

261

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

262

Förslag till lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:429) om god man för ensam- kommande barn att 2–11 §§ och rubrikerna närmast före 2, 10 och 11 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
När en god man skall utses	När en god man ska utses
2 §
Om barnet vid ankomsten till Sve-	Om barnet vid ankomsten till Sve-
rige är skilt från båda sina föräldrar	rige är skilt från båda sina föräldrar
eller från någon annan vuxen per-	eller från någon annan vuxen per-
son som får anses ha trätt i föräld-	son som får anses ha trätt i föräld-
rarnas ställe, skall överförmynda-	rarnas ställe, ska överförmyndar-
ren förordna en god man att i vård-	nämnden förordna en god man att i
nadshavares och förmyndares ställe	vårdnadshavares och förmyndares
ansvara för barnets personliga för-	ställe ansvara för barnets person-
hållanden och sköta dess angelä-	liga förhållanden och sköta dess an-
genheter.	gelägenheter. Detta gäller oavsett
	om barnet söker uppehållstillstånd
	eller inte.
God man skall också förordnas,	En god man ska också förordnas,
om barnets föräldrar eller en annan	om barnets föräldrar eller en annan
vuxen person, som får anses ha trätt	vuxen person, som får anses ha trätt
i föräldrarnas ställe, efter barnets an-	i föräldrarnas ställe, efter barnets an-
komst till Sverige men innan barnet	komst till Sverige men innan barnet
har fått uppehållstillstånd här på	har fått uppehållstillstånd här på
grund av dödsfall eller sjukdom el-	grund av dödsfall eller sjukdom el-
ler av någon annan orsak upphör att	ler av någon annan orsak upphör att
kunna utöva förmynderskapet eller	kunna utöva förmynderskapet eller
vårdnaden.	vårdnaden.
God man skall inte förordnas, om	En god man ska inte förordnas,
det är uppenbart obehövligt.	om det är uppenbart obehövligt.
3 §
Ansökan om god man får göras av	En ansökan om god man får göras
Migrationsverket och av social-	av Migrationsverket och av social-
nämnden i den kommun där barnet	nämnden i den kommun där barnet
vistas. Överförmyndaren får också	vistas. Överförmyndarnämnden	får
självmant ta upp frågan.	också självmant ta upp frågan.
En god man ska förordnas så snart det är möjligt.
I ett ärende om förordnande av	I ett ärende om förordnande av en
god man ska överförmyndaren ge	god man ska överförmyndarnämn-
barnet tillfälle att yttra sig, om det	den ge barnet tillfälle att yttra sig,
kan ske.	om det kan ske.
Överförmyndaren ska omedelbart	Överförmyndarnämnden	ska
efter förordnandet informera barnet	omedelbart efter förordnandet in-
om vem som har förordnats som	formera barnet om vem som har för-

god man. Informationen ska även lämnas till barnets boende och till det offentliga biträdet om ett sådant har förordnats för barnet.

ordnats som god man. Informa- Prop. 2025/26:92 tionen ska även lämnas till barnets Bilaga 2 boende och till det offentliga biträdet

om ett sådant har förordnats för bar- net.

4 §

I fråga om vem som kan utses till	I fråga om vem som kan utses till
god man tillämpas 11 kap. 12 och	god man tillämpas 11 kap. 12 och
13 §§ föräldrabalken. Vid bedöm-	13 §§ föräldrabalken. Vid bedöm-
ningen av om den som utses är	ningen av om den som utses är
lämplig för uppdraget skall överför-	lämplig för uppdraget ska överför-
myndaren fästa särskild vikt vid	myndarnämnden fästa särskild vikt
den utsatta situation som barnet be-	vid den utsatta situation som barnet
finner sig i.	befinner sig i.
5 §
Ett godmanskap skall upphöra	Ett godmanskap ska upphöra

1.om någon av barnets föräldrar eller någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe anländer till Sverige och är i stånd att utöva förmynderskapet och vårdnaden,

2.om barnet varaktigt lämnar Sverige,

3.om en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken utses för barnet,

4.om det är uppenbart att god man av någon annan anledning inte längre behövs.

Överförmyndaren beslutar		om	Överförmyndarnämnden	beslutar
upphörande av godmanskapet.			om upphörande av godmanskapet.
När barnet fyller 18 år upphör godmanskapet utan särskilt beslut.
		6 §
En god man har rätt att på begäran			En god man har rätt att på begäran
bli entledigad från sitt uppdrag. Skall			bli entledigad från sitt uppdrag. Ska
godmanskapet fortsätta,	är	den	godmanskapet fortsätta,	är den
gode mannen dock skyldig att kvar-			gode mannen dock skyldig att kvar-
stå till dess en ny god man har ut-			stå till dess en ny god man har ut-
setts.			setts.
En god man som gör sig skyldig			En god man som gör sig skyldig
till missbruk eller försummelse vid			till missbruk eller försummelse vid
utövandet av sitt uppdrag eller som			utövandet av sitt uppdrag eller som
kommer på ekonomiskt	obestånd		kommer på ekonomiskt	obestånd
och på grund av detta är olämplig			och på grund av detta är olämplig
för uppdraget eller som av någon			för uppdraget eller som av någon
annan orsak inte längre är lämplig			annan orsak inte längre är lämplig
att inneha uppdraget skall entledigas.			att inneha uppdraget ska entledigas.
Överförmyndaren beslutar om ent-			Överförmyndarnämnden beslutar
ledigande. Uppkommer	en	fråga	om entledigande. Uppkommer en
om att entlediga den gode mannen			fråga om att entlediga den gode
enligt andra stycket och kan slutligt			mannen enligt andra stycket och
beslut inte ges omedelbart, får			kan ett slutligt beslut inte ges ome-
överförmyndaren besluta	att	den	delbart, får nämnden besluta att den		263

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

gode mannen skall skiljas från sitt	gode mannen ska skiljas från sitt
uppdrag för tiden till dess ärendet	uppdrag för tiden till dess ärendet
avgörs, om dröjsmål skulle inne-	avgörs, om dröjsmål skulle inne-
bära fara för barnet.	bära fara för barnet.
7 §
Ansökan om upphörande av god-	En ansökan om upphörande av ett
manskap eller entledigande av en	godmanskap eller entledigande av
god man får göras av barnets för-	en god man får göras av barnets för-
äldrar eller någon annan vuxen per-	äldrar eller någon annan vuxen per-
son som får anses ha trätt i föräld-	son som får anses ha trätt i föräld-
rarnas ställe samt av den gode man-	rarnas ställe samt av den gode man-
nen. Överförmyndaren får också	nen. Överförmyndarnämnden	får
självmant ta upp frågan.	också självmant ta upp frågan.
Överförmyndaren skall ge barnet	Överförmyndarnämnden ska	ge
tillfälle att yttra sig, om det kan ske	barnet tillfälle att yttra sig, om det
och det inte är obehövligt.	kan ske och det inte är obehövligt.
8 §
Dör en god man, skall den som har	Om en god man dör, ska den som
boet i sin vård utan dröjsmål an-	har boet i sin vård utan dröjsmål an-
mäla förhållandet till den överför-	mäla förhållandet till den överför-
myndare som har tillsyn över god-	myndarnämnd som har tillsyn över
manskapet.	godmanskapet.

9 §

Innan överförmyndaren förordnar	Innan överförmyndarnämnden för-
någon till god man eller entledigar	ordnar någon till god man eller ent-
någon från ett sådant uppdrag, skall	ledigar någon från ett sådant upp-
han eller hon ges tillfälle att yttra	drag, ska han eller hon ges tillfälle
sig. Är det fråga om beslut enligt 6 §	att yttra sig. Är det fråga om beslut
andra stycket, skall den gode man-	enligt 6 § andra stycket, ska den
nen ges tillfälle att yttra sig, om det	gode mannen ges tillfälle att yttra
inte är fara i dröjsmål.	sig, om det inte är fara i dröjsmål.

När ansökan om särskilt förord- nad vårdnadshavare skall göras

När en ansökan om en särskilt förordnad vårdnadshavare ska göras

	10 §
	Beviljas barnet uppehållstillstånd,	När barnet har fått uppehållstill-
	skall socialnämnden i den kommun	stånd, ska socialnämnden i den kom-
	där barnet vistas hos rätten väcka	mun där barnet vistas skyndsamt hos
	talan om eller anmäla behov av en	rätten väcka talan om eller anmäla
	särskilt förordnad vårdnadshavare	behov av en särskilt förordnad
	enligt föräldrabalken, om inte sär-	vårdnadshavare enligt föräldrabal-
	skilda skäl talar emot det. Överför-	ken, om inte särskilda skäl talar
	myndaren skall underrätta social-	emot det. Överförmyndarnämnden
	nämnden om att förutsättningar för	ska underrätta socialnämnden om att
	en sådan talan eller anmälan förelig-	förutsättningar för en sådan talan
264	ger.	eller anmälan föreligger.
264

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

268

Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 9 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 9 §

En läkare eller tandläkare som är	En läkare eller tandläkare som är
verksam inom den offentligt be-	verksam inom den offentligt be-
drivna hälso- och sjukvården är	drivna hälso- och sjukvården är
skyldig att, i den omfattning övriga	skyldig att, i den omfattning övriga
skyldigheter i yrkesutövningen inte	skyldigheter i yrkesutövningen inte
hindrar det eller det annars inte	hindrar det eller det annars inte
finns särskilda skäl mot det, utföra	finns särskilda skäl mot det, utföra
undersökningar och ge utlåtanden	undersökningar och ge utlåtanden
över dessa på begäran av länssty-	över dessa på begäran av länssty-
relse, domstol, åklagarmyndighet,	relse, domstol, åklagarmyndighet,
Polismyndigheten eller överför-	Polismyndigheten eller överförmyn-
myndare.	darnämnd.

En läkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjuk- vården är på begäran av polisman skyldig att, i den omfattning övriga skyl- digheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns sär- skilda skäl mot det, utföra en undersökning som innebär kroppsbesiktning av någon som är misstänkt för ett brott som kan ge frihetsstraff.

Begränsningen i skyldigheten att utföra undersökningar och ge utlåtan- den gäller inte för läkare som är verksam huvudsakligen inom öppen vård och, när det gäller undersökning och utlåtande om alkoholpåverkan, inte heller för någon annan läkare.

I lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott finns det särskilda bestämmelser om utlåtanden i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

Fullmaktsgivaren ska ges tillfälle att yttra sig över ansökan, om det kan ske. Även fullmaktsgivarens make eller sambo och närmaste släktingar och överförmyndar- nämnden ska ges tillfälle att yttra sig.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 2

270

Förslag till lag om ändring i lagen (2017:310) om framtidsfullmakter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:310) om framtidsfullmakter dels att 13, 17, 25 och 26 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 a §
	Om framtidsfullmakten skrivs un-
	der av fullmaktsgivaren eller vitt-
	nen elektroniskt, ska det göras med
	en sådan avancerad elektronisk un-
	derskrift som avses i artikel 3 i
	Europaparlamentets och rådets för-
	ordning (EU) nr 910/2014 av den
	23 juli 2014 om elektronisk identifie-
	ring och betrodda tjänster för
	elektroniska transaktioner på den
	inre marknaden och om upphä-
	vande av direktiv 1999/93/EG, i den
	ursprungliga lydelsen.

13 §

Rätten ska inhämta ett läkarintyg eller någon annan likvärdig utredning beträffande fullmaktsgivarens hälsotillstånd, om det inte är uppenbart obe- hövligt.

Fullmaktsgivaren ska ges tillfälle att yttra sig över ansökan, om det kan ske. Även fullmaktsgivarens make eller sambo och närmaste släktingar och överförmyndaren ska ges tillfälle att yttra sig.

17 §

Fullmaktshavaren har inte rätt att företräda fullmaktsgivaren i en fråga där fullmaktshavaren själv, fullmaktshavarens make eller sambo, fullmaktsha- varens barn eller någon som fullmaktshavaren företräder är motpart eller av någon annan anledning kan ha motstridiga intressen.

Om fullmaktshavaren inte har rätt	Om fullmaktshavaren inte har rätt
att företräda fullmaktsgivaren, ska	att företräda fullmaktsgivaren, ska
överförmyndaren på fullmaktsha-	överförmyndarnämnden på full-
varens begäran utse en god man att	maktshavarens begäran utse en god
företräda fullmaktsgivaren. I övrigt	man att företräda fullmaktsgivaren.
gäller föräldrabalkens regler om	I övrigt gäller föräldrabalkens reg-
god man.	ler om god man.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 3

272

Förteckning över remissinstanserna

Remissyttranden över betänkandet Gode män och förvaltare – en översyn (SOU 2021:36) har lämnats av Arvika kommun, Barnombudsmannen, Blekinge tingsrätt, Borgholms kommun, Burlövs kommun, Diskrimine- ringsombudsmannen, Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket, Enköp- ings kommun, Finansinspektionen, Föreningen Sveriges socialchefer, För- eningen Sveriges Överförmyndare, Försäkringskassan, Gotlands kom- mun, Gävle kommun, Göteborgs tingsrätt, Göteborgs universitet (juridiska institutionen), Götene kommun, Halmstads tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Helsingborgs kommun, Hovrätten för Västra Sverige, Integritetsskydds- myndigheten, Intressegruppen för assistansberättigade, Justitiekanslern, Kammarkollegiet, Kammarrätten i Stockholm, Kiruna kommun, Klippans kommun, Kronofogdemyndigheten, Lidingö kommun, Linköpings kom- mun, Lunds universitet (juridiska fakulteten), Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länssty- relsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Läns- styrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen Skåne, Malmö tingsrätt, Mig- rationsverket, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten för digital förvaltning, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Norrköp- ings kommun, Optio AB, Pensionsmyndigheten, Riksdagens ombudsmän, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, Riksförbundet FUB, Riks- förbundet Gode Män och Förvaltare, Riksföreningen JAG, Rädda barnen, Rättviks kommun, SeniorNet Sweden, Simrishamns kommun, Skatte- verket, Skövde kommun, Socialstyrelsen, Solna tingsrätt, Sparbankernas Riksförbund, SPF Seniorerna, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Svea hovrätt, Svensk För- säkring, Svensk Inkasso, Svenska Bankföreningen, Svenska institutet för standarder, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Kommuner och Regioner, Södertälje kommun, Södertörns tingsrätt, Umeå kommun, Uppsala kom- mun, Uppsala universitet, Västerås kommun, Åklagarmyndigheten, Ångermanlands tingsrätt, Älmhults kommun, Älvsbyns kommun, Örebro kommun, Örebro tingsrätt och Östersunds kommun.

Arbetsgivarverket, Barnrättsbyrån, Demensförbundet, Familjevårdens Centralorganisation, Fryshuset, Funktionsrätt Sverige, Journalistförbun- det, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lycksele kommun, Malung-Säl- ens kommun, Pensionärernas riksorganisation, Region Skåne, Region Sörmland, Region Västerbotten, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Röda Korset, Strömstads kommun, Sveriges akademikerns central- organisation (Saco), Sölvesborgs kommun, Tjänstemännens central- organisation (TCO), TU Medier i Sverige och Överkalix kommun har avstått från att yttra sig.

Yttranden har dessutom kommit in från Akavia, Akademikerförbundet SSR, Bergslagens överförmyndarnämnd, Ekerö kommun, Eskilstuna kom- mun, Göteborgs stad, Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft, Jönköpings kom- mun, Lunds kommun, Luleå kommun, Länsstyrelsen i Örebro län, Malmö frivilliga samhällsarbetare, Malmö stad, Mjölby kommun, Nacka kom- mun, Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Saco-S Domstol, Schizo- freniförbundet, Stiftarna av Independent Living i Sverige och Independent Living Institute, Växjö kommun och ett stort antal privatpersoner.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

274

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10kap. 18 §

Ansökan om förordnande eller ent-			En ansökan om att en förmyndare
ledigande av en förmyndare får			ska förordnas eller entledigas får
göras av överförmyndaren, förmyn-			göras av överförmyndaren, förmyn-
dare, vårdnadshavare, den under-			dare, vårdnadshavare, den under-
årige själv, om han eller hon har			årige själv, om han eller hon har
fyllt sexton år, samt av hans eller			fyllt 16 år, samt av hans eller hen-
hennes make eller sambo och			nes sambo och närmaste släktingar.
närmaste släktingar.	Frågor	som	Rätten ska självmant ta upp en
avses i denna paragraf skall rätten			sådan fråga, när det finns anled-
också ta upp självmant, när det			ning till det.
finns anledning till det.
I ett ärende som avses i första			I ett ärende som avses i första
stycket skall rätten ge en underårig			stycket ska rätten ge en underårig
som fyllt sexton år tillfälle att yttra			som fyllt 16 år tillfälle att yttra sig,
sig, om det kan ske.			om det kan ske.
		11 kap.
			God man vid sjukdom och
			liknande förhållanden
		4 §
Om någon på grund av sjukdom,			Om någon på grund av sjukdom,
psykisk störning, försvagat hälso-			psykisk störning, försvagat hälso-
tillstånd eller liknande förhållande			tillstånd eller något liknande förhål-
behöver hjälp med att bevaka sin			lande behöver hjälp med sina eko-
rätt, förvalta sin egendom eller			nomiska eller personliga angeläg-
sörja för sin person, skall rätten,			enheter, ska godmanskap anordnas
om det behövs, besluta att anordna			för honom eller henne. Ett god-
godmanskap för	honom	eller	manskap ska dock inte anordnas
henne. Ett sådant beslut får inte			om den enskilde kan antas få sitt
meddelas utan samtycke av den för			hjälpbehov tillgodosett på ett
vilken godmanskap skall anordnas,			mindre ingripande sätt.
om inte den enskildes tillstånd
hindrar att hans eller hennes mening
inhämtas.
När rätten meddelar ett beslut			För att ett godmanskap ska an-
enligt första stycket, skall rätten			ordnas krävs att den enskilde sam-
samtidigt förordna en god man att			tycker till det. Samtycke krävs dock
utföra uppdraget. Om en god man i			inte om den enskildes tillstånd hin-
något annat fall skall förordnas på			drar att hans eller hennes mening
grund av ett beslut enligt första			hämtas in.
stycket, skall förordnandet med-
delas av överförmyndaren.

Ett godmanskap ska begränsas uti- från den enskildes behov.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

	för gode män och förvaltare samt
	om undantag från utbildningskrav.
	Handläggningen
15 §2
En ansökan om förordnande av god	En ansökan om att förordna en god
man enligt 1–4 §§ eller förvaltare får	man enligt 1–3 §§, eller att
göras av förmyndare, av den som	anordna ett godmanskap enligt 4 §
ansökan avser, om han eller hon har	eller ett förvaltarskap får göras av
fyllt 16 år, och av hans eller hennes	en förmyndare, av den som
make eller sambo och närmaste släk-	ansökan avser, om han eller hon har
tingar. En ansökan om anordnande	fyllt 16 år, och av hans eller hennes
av godmanskap enligt 4 § eller för-	make eller sambo och närmaste
valtarskap får göras av en framtids-	släktingar. En ansökan om att
fullmaktshavare och av överför-	anordna ett godmanskap enligt 4 §
myndaren.	eller ett förvaltarskap får också
	göras av en framtidsfullmakts-
	havare.
En ansökan om anordnande av	En ansökan om att anordna ett
förvaltarskap får också göras av en	förvaltarskap får också göras av
god man som avses i 4 §.	överförmyndaren eller en god man
	som avses i 4 §.
När det finns anledning till det ska
rätten självmant ta upp frågor om

anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Överförmyn- daren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare.

15 a §

När det finns anledning till det ska överförmyndaren självmant pröva en fråga om att anordna ett god- manskap enligt 4 § eller att för- ordna en god man eller förvaltare.

Rätten ska, när det finns anled- ning till det, självmant pröva en fråga om att anordna förvaltarskap. Om rätten i ett annat fall än som avses i 4 a § tredje stycket anser att det finns behov av att anordna ett godmanskap enligt 4 §, ska den anmäla det till överförmyndaren.

276	2 Senaste lydelse 2017:311.

		16 §3				Prop. 2025/26:92
I ärenden om förordnande av god			I ett ärende om att förordna en god			Bilaga 4
man eller förvaltare för någon som			man eller förvaltare eller att anord-
har fyllt 16 år ska rätten eller över-			na godmanskap enligt 4 § eller för-
förmyndaren ge denna person till-			valtarskap för någon som har fyllt
fälle att yttra sig, om det kan ske.			16 år ska den enskilde ges tillfälle
			att yttra sig, om det kan ske.
I ärenden om anordnande av			I ett ärende enligt första stycket
godmanskap enligt 4 § eller förval-			ska även den enskildes make eller
tarskap ska rätten också inhämta			sambo, barn, framtidsfullmaktsha-
yttranden från den enskildes make			vare och	vårdinrättningar	ges
eller sambo, barn och framtidsfull-			tillfälle att yttra sig, om det inte är
maktshavare, överförmyndaren och			obehövligt. Yttranden ska också,
vårdinrättning, om det inte är			om det behövs, inhämtas från andra
obehövligt. Yttranden ska också,			närstående samt från den eller de
om det behövs, inhämtas från andra			kommunala	nämnder som fullgör
närstående samt från den eller de			uppgifter inom socialtjänsten		och
kommunala nämnder		som fullgör	den eller de nämnder som utövar
uppgifter	inom socialtjänsten och		regionens ledning av omsorgsverk-
den eller de nämnder som utövar			samheten. Rätten ska inhämta ett
regionens ledning av omsorgsverk-			yttrande från överförmyndaren, om
samheten. Den som ansökan avser			det inte är obehövligt.
ska höras muntligen, om det kan
ske utan skada för honom eller
henne och det inte är uppenbart att
han eller hon inte förstår vad saken
gäller. Rätten får dock avstå från
att höra den enskilde muntligen om
han eller hon själv har gjort ansö-
kan eller	medgett	förordnandet
eller det annars finns särskilda
skäl.
Andra stycket gäller även i ären-
den hos överförmyndaren om för-
ordnande av god man enligt 4 §
eller förvaltare.
Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att
lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.
			16 a §
			Den som en fråga om att anordna
			godmanskap eller förvaltarskap av-
			ser ska höras muntligen, om det kan
			ske utan skada för honom eller
			henne och det inte är uppenbart att
			han eller hon inte förstår vad saken
			gäller. Den enskilde behöver dock
			inte höras muntligen om han eller
3 Senaste lydelse 2019:838.						277

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

				hon själv har gjort ansökan eller
				medgett att godmanskap eller för-
				valtarskap anordnas eller det an-
				nars finns särskilda skäl.
			17 §
Innan rätten anordnar förvaltarskap				Innan rätten anordnar förvaltarskap
skall den inhämta läkarintyg eller				ska den inhämta läkarintyg eller an-
annan likvärdig utredning om den				nan likvärdig utredning om den
enskildes hälsotillstånd. Detta gäller				enskildes hälsotillstånd. Detsamma
även i ärenden om anordnande av				gäller överförmyndaren eller rätten
godmanskap enligt 4 §, när den en-				i ett ärende om att anordna god-
skilde inte har lämnat sitt samtycke.				manskap enligt 4 §, när den en-
				skilde inte har lämnat sitt samtycke.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen		bestämmer	får
meddela	närmare	föreskrifter	om
sådan utredning som avses i första
stycket.
			17 a §4
Rätten får uppdra åt överförmyn-				Om det hos överförmyndaren upp-
daren att inhämta yttranden enligt				kommer en fråga om att anordna
16 § andra stycket och utredning				ett förvaltarskap, får överförmyn-
enligt 17 §.				daren	inhämta		utredning		enligt
				17 §.
På begäran av rätten ska över-
förmyndaren lämna förslag på god
man eller förvaltare, om det inte
finns särskilda skäl mot det.
Om en fråga om anordnande av				Om överförmyndaren ansöker hos
godmanskap enligt 4 § eller för-				rätten om att ett förvaltarskap ska
valtarskap uppkommer hos över-				anordnas,		ska	överförmyndaren
förmyndaren, får överförmyndaren				tillsammans med ansökan ge in de
inhämta	yttranden enligt		16 §	yttranden och den utredning som
andra stycket och utredning enligt				hämtats in enligt 16 och 17 §§.
17 §. Om överförmyndaren ansöker				Överförmyndaren			ska	också	lämna
om ett sådant anordnande, ska vad				förslag på förvaltare.
som inhämtats ges in till rätten
tillsammans med ansökan. Överför-
myndaren ska då också lämna
förslag på god man eller förvaltare.
				17 b §
				Om överförmyndaren				enligt	4 a §
				överlämnar ett ärende om god-
				manskap till rätten, ska överförmyn-
				daren	ge	in de	yttranden och den

278	4 Senaste lydelse 2014:886.

	utredning som hämtats in enligt 16
	och	17 §§. Överförmyndaren			ska
	också lämna förslag på god man, om
	inte överförmyndaren själv bedömer
	att ett godmanskap inte bör anordnas.
	17 c §
	I ett ärende om att anordna ett
	förvaltarskap, får rätten uppdra åt
	överförmyndaren att inhämta ytt-
	randen enligt 16 § andra stycket
	och	utredning enligt		17 §.	Det-
	samma gäller i ett ärende om att
	anordna		godmanskap	enligt	4 §
	som handläggs av rätten.
	På begäran av rätten ska över-
	förmyndaren lämna förslag på god
	man eller förvaltare, om det inte
	finns särskilda skäl mot det.
	Interimistiskt beslut
18 §
Kan ett slutligt beslut inte ges ome-	Om ett slutligt beslut inte kan med-
delbart i ett ärende om anordnande	delas omedelbart i ett ärende om att
av godmanskap enligt 4 § eller	anordna ett godmanskap enligt 4 §
förvaltarskap, får rätten besluta att	eller ett förvaltarskap, får rätten
anordna godmanskap eller förval-	besluta att anordna ett godmanskap
tarskap för tiden till dess ärendet	eller ett förvaltarskap för tiden till
slutligt avgörs, om den enskildes	dess ärendet slutligt avgörs, om den
angelägenheter kräver omedelbar	enskildes		angelägenheter kräver
vård eller ett dröjsmål uppenbar-	omedelbar vård eller ett dröjsmål
ligen skulle medföra fara för den	uppenbarligen skulle medföra				fara
enskildes person eller egendom. Ett	för den enskildes person eller egen-
sådant beslut kan meddelas även	dom. Ett sådant beslut om att anord-
för den som är underårig att gälla	na ett godmanskap enligt 4 § får
från och med den dag då han eller	under samma förutsättningar med-
hon fyller arton år.	delas av överförmyndaren när den är
	behörig att besluta i frågan. Ett
	beslut enligt första eller andra men-
	ingen får meddelas även för den som
	är underårig att gälla från och med
	den dag då han eller hon fyller 18 år.
Kan ett slutligt beslut inte ges	Om ett slutligt beslut inte kan med-
omedelbart i ett ärende om förord-	delas omedelbart i ett ärende om att
nande av god man eller förvaltare,	förordna en god man eller förvaltare,
får överförmyndaren förordna god	får överförmyndaren förordna en god
man eller förvaltare för tiden till	man eller en förvaltare för tiden till
dess ärendet slutligt avgörs, om	dess ärendet slutligt avgörs, under
ärendet brådskar av sådan anled-	samma förutsättningar som anges i
ning som anges i första stycket.	första stycket.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

279

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten. Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

Innan ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas ska den enskilde ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Upphörande och entledigande

	19 §5
Om en god man eller förvaltare inte		Om en god man eller förvaltare inte
längre behövs, ska godmanskapet		längre behövs, ska godmanskapet
eller förvaltarskapet upphöra.	En	eller förvaltarskapet upphöra. Ett
god man som har förordnats enligt		godmanskap enligt 4 § ska också
3 § 1–5 ska entledigas så snart den		upphöra om den enskilde inte sam-
som förordnandet avser begär det.		tycker till godmanskapet.
När en god man eller förvaltare har
slutfört sitt uppdrag, ska han eller
hon genast anmäla det till överför-
myndaren.
En god man eller förvaltare har		En god man som har förordnats
rätt att på begäran bli entledigad		enligt 3 § 1–5 ska entledigas så
från sitt uppdrag. Om godman-		snart den som förordnandet avser
skapet eller förvaltarskapet	ska	begär det. När en god man eller
fortsätta, är den gode mannen eller		förvaltare har slutfört sitt uppdrag,
förvaltaren dock skyldig att kvarstå		ska han eller hon genast anmäla
till dess en ny god man eller		det till överförmyndaren.
förvaltare har utsetts, om inte
annat föreskrivs i 19 a §.
		En god man eller förvaltare har
		rätt att på begäran bli entledigad
		från sitt uppdrag. Om godman-

skapet eller förvaltarskapet ska fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller för- valtare har utsetts, om inte annat följer av 19 a §. En ny god man eller förvaltare ska förordnas så snart som möjligt.

280	5 Senaste lydelse 2014:886.

19 a §6		Prop. 2025/26:92
Skyldigheten enligt 19 § andra	Skyldigheten enligt 19 § tredje	Bilaga 4
stycket att kvarstå som god man	stycket att kvarstå som god man
eller förvaltare gäller inte om en	eller förvaltare gäller inte om en
god man som har förordnats en-	god man som har förordnats en-
ligt 4 § eller en förvaltare har skälig	ligt 4 § eller en förvaltare har skälig
orsak att bli entledigad innan en ny	orsak att bli entledigad innan en ny
god man eller förvaltare har utsetts.	god man eller förvaltare har utsetts.
Sker ett entledigande med stöd av första stycket, ska godmanskapet eller
förvaltarskapet upphöra, om överförmyndaren har vidtagit alla rimliga
åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig
uppdraget.
19 b §7
Ett beslut om att ett godmanskap	Ett beslut om att ett förvaltarskap ska
enligt 4 § eller ett förvaltarskap ska	upphöra meddelas av rätten.
upphöra och ett beslut om att ent-
lediga en god man eller förvaltare
med stöd av 19 a § fattas av rätten.

Iövriga fall fattar överförmynda- ren beslut om upphörande av ett godmanskap och om entledigande av en god man eller förvaltare.

6	Senaste lydelse 2014:886.	281
7	Senaste lydelse 2017:311.	281

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

282

	19 c §
	I ett ärende om att ett förvaltarskap
	ska upphöra, får rätten uppdra åt
	överförmyndaren att inhämta ytt-
	randen enligt 16 § andra stycket
	och utredning enligt 17 §. Det-
	samma gäller i ett ärende om upp-
	hörande av ett godmanskap enligt
	4 § som handläggs av rätten.
20 §
En god man eller förvaltare som	En god man eller förvaltare som
gör sig skyldig till missbruk eller	gör sig skyldig till missbruk eller
försummelse vid utövandet av sitt	försummelse vid utövandet av sitt
uppdrag eller som kommer på eko-	uppdrag eller som kommer på eko-
nomiskt obestånd och på grund av	nomiskt obestånd och på grund av
detta är olämplig för uppdraget	detta är olämplig för uppdraget
eller som av någon annan orsak inte	eller som av någon annan orsak inte
längre är lämplig att inneha upp-	längre är lämplig att inneha upp-
draget, skall entledigas. Beslut om	draget, ska entledigas.
entledigande fattas av överför-
myndaren.
Uppkommer en fråga om att	Uppkommer en fråga om att en-
enligt första stycket entlediga en	ligt första stycket entlediga en god
god man eller förvaltare och kan	man eller förvaltare och kan ett
slutligt beslut inte ges omedelbart,	slutligt beslut inte meddelas omedel-
får överförmyndaren besluta att den	bart, får överförmyndaren besluta
gode mannen eller förvaltaren skall	att den gode mannen eller förvalta-
skiljas från sitt uppdrag för tiden till	ren ska skiljas från sitt uppdrag för
dess ärendet avgörs, om dröjsmål	tiden till dess ärendet avgörs, om ett
skulle medföra fara för den som	dröjsmål skulle medföra fara för
godmanskapet eller förvaltarskapet	den som godmanskapet eller för-
avser.	valtarskapet avser.
21 §
Ansökan om entledigande av en	Ansökan om entledigande av en
god man eller förvaltare och om	god man eller förvaltare och om
upphörande av godmanskap eller	upphörande av godmanskap eller
förvaltarskap får göras av någon av	förvaltarskap får göras av någon av
dem som avses i 15 § första stycket	dem som avses i 15 § första stycket,
eller av den gode mannen eller	eller av den gode mannen eller
förvaltaren.	förvaltaren. En ansökan om upp-
	hörande av förvaltarskap får också
	göras av överförmyndaren.
Rätten eller överförmyndaren får	Rätten eller överförmyndaren får
också självmant ta upp frågor som	också självmant ta upp en fråga
avses i första stycket och som de är	som avses i första stycket och som
behöriga att avgöra.	de enligt 19 b § är behöriga att
	avgöra.
I ett ärende enligt denna paragraf	I ett ärende enligt denna paragraf
skall rätten eller överförmyndaren	ska rätten eller överförmyndaren ge

23 a §

Innan rätten eller överförmyndaren meddelar ett beslut enligt 23 §, ska

ge den enskilde tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

den enskilde tillfälle att yttra sig,	Prop. 2025/26:92
om det kan ske.	Bilaga 4

					Ändring av ett godmanskap eller
					förvaltarskap
				23 §
Rätten är skyldig att pröva om om-					Rätten ska pröva om omfattningen
fattningen av ett godmanskap enligt					av ett förvaltarskap bör ändras om
4 § eller ett förvaltarskap bör jäm-					någon av dem som anges i 15 §
kas, om någon av dem som anges i					första stycket, överförmyndaren el-
15 § första stycket eller den gode					ler förvaltaren ansöker om det.
mannen	eller	förvaltaren		ansöker	Rätten får också utan ansökan göra
om det. Rätten kan också utan an-					en sådan prövning.
sökan göra en sådan prövning.
Innan	rätten		meddelar beslut		Överförmyndaren ska pröva om
enligt första stycket, skall den gode					omfattningen av	ett godmanskap
mannen eller förvaltaren samt över-					bör ändras, om någon av de som
förmyndaren och den enskilde ges					anges i 15 § första stycket eller den
tillfälle att yttra sig.					gode mannen ansöker om det.
					Överförmyndaren	får också utan
					ansökan göra en sådan prövning.
					I fråga om godmanskap enligt 4 § ska
					överförmyndaren	dock	överlämna
					ärendet till rätten för prövning om
					någon av de som anges i 4 a § andra
					stycket första meningen		motsätter
					sig att godmanskapet ändras. Det-
					samma gäller om överförmyndaren
					bedömer att ett godmanskap inte
					bör ändras.
Kan ett slutligt beslut inte ges					Om en fråga enligt andra stycket
omedelbart,		får	rätten	meddela	uppkommer i ett ärende om förval-
beslut i frågan för tiden till dess					tarskap, är rätten också behörig att
ärendet avgörs, om dröjsmål skulle					pröva frågan.
medföra fara för den enskilde. I fråga
om ett sådant beslut tillämpas
bestämmelserna i 18 § tredje och
fjärde styckena.

283

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

		den gode mannen eller förvaltaren
		och den enskilde ges tillfälle att
		yttra sig. Rätten ska även ge över-
		förmyndaren tillfälle att yttra sig.
		Kan ett slutligt beslut inte med-
		delas omedelbart, får rätten eller
		överförmyndaren, om överförmyn-
		daren är behörig att besluta i
		ärendet, besluta i frågan för tiden
		till dess ärendet avgörs, om ett
		dröjsmål skulle medföra fara för
		den enskildes person eller egen-
		dom. I fråga om ett sådant beslut
		tillämpas 18 § tredje stycket.
		I ett ärende om att ett förvaltar-
		skap ska ändras, får rätten uppdra
		åt överförmyndaren att inhämta
		yttranden enligt 16 § andra stycket
		och utredning enligt 17 §. Det-
		samma gäller i ett ärende om att
		ändra ett godmanskap enligt 4 §
		som handläggs av rätten.
		Kungörelse
	27 §
Rätten skall genast kungöra beslut		Rätten ska genast kungöra ett beslut
om anordnande	eller upphörande	om anordnande eller upphörande
av förvaltarskap i Post- och Inrikes		av förvaltarskap i Post- och Inrikes
Tidningar. Sådan kungörelse skall		Tidningar. En sådan kungörelse
också ske av beslut om jämkning av		ska också ske av beslut om ändring
förvaltarskaps	omfattning enligt	av ett förvaltarskaps omfattning en-
23 §.		ligt 23 § första stycket eller 23 a §
		andra stycket.

12kap. 2 §8

Gode män och förvaltare ska, i den utsträckning det följer av deras förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder, för- valta deras tillgångar och sörja för deras person.

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning.

284	8 Senaste lydelse 2017:311.

Är särskild förvaltning anordnad,	Är särskild förvaltning anordnad,
ska den som utövar förvaltningen	ska den som utövar förvaltningen
årligen lämna redovisning över	årligen lämna en redovisning över
förvaltningen till den gode mannen	förvaltningen till den gode mannen
eller förvaltaren, om det faller inom	eller förvaltaren, om det faller inom
ramen för den gode mannens eller	ramen för den gode mannens eller
förvaltarens uppdrag att ta emot en	förvaltarens uppdrag att ta emot en
sådan redovisning.	sådan redovisning.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

3 §

Förmyndare, gode män och för- valtare skall omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde.

4 §

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13–15 kap.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen ska skötas finns i 13– 15 kap.

7 a §

Gode män och förvaltare ska löpande hålla den enskilde infor- merad om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Förordnade förmyndare har motsvarande skyldighet i förhåll- ande till omyndiga som har fyllt 16 år.

9 §

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under över-

förmyndarens tillsyn.
Förmyndare, gode män och för-	Förmyndare, gode män och för-
valtare är skyldiga att lämna över-	valtare är skyldiga att lämna över-
förmyndaren de upplysningar om	förmyndaren de handlingar och upp-

285

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

sin verksamhet som överförmynda-			lysningar om sin verksamhet som
ren begär.			överförmyndaren begär.
			9 a §
			Förordnade förmyndare, gode män
			och	förvaltare		ska	senast		den
			1 mars varje år i en årsberättelse
			till överförmyndaren redogöra för
			utförandet		av	uppdraget under
			föregående år.
			Om uppdraget har upphört, ska
			den avgående ställföreträdaren inom
			en månad från det att uppdraget
			upphörde		lämna en		slutberättelse
			för det löpande året fram till dess att
			ställföreträdarskapet upphörde.
			Det som sägs i 14 kap. 19 och
			20 §§	gäller		även	i fråga		om
			årsberättelser och slutberättelser.
		16 §9
Förordnade förmyndare, gode män			Förordnade förmyndare, gode män
och förvaltare har rätt till ett skäligt			och förvaltare har rätt till ett skäligt
arvode för uppdraget och ersättning			arvode för uppdraget och ersättning
för de utgifter som har varit skäli-			för de utgifter som har varit skäli-
gen påkallade för uppdragets full-			gen motiverade för att fullgöra upp-
görande.			draget.
Beslut om arvode och ersättning			Ersättning för utgifter som varit
för utgifter fattas av överförmynda-			skäligen motiverade				får	beviljas
ren. Överförmyndaren bestämmer			med ett belopp som per år mot-
dessutom i vad mån arvode och			svarar högst två procent av pris-
ersättning för utgifter ska betalas			basbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§
med medel som tillhör den enskilde.			socialförsäkringsbalken					utan	att
			ställföreträdaren visar underlag.
Om det inte finns särskilda skäl
för något annat, ska arvode och
ersättning för utgifter, inklusive de
avgifter och skatter som utgår på
dem, betalas med den enskildes
medel i den mån hans eller hennes
beräknade inkomst under det år när
uppdraget	utförs överstiger	2,65
gånger	prisbasbeloppet	enligt
2 kap. 6	och 7 §§ socialförsäk-

ringsbalken eller hans eller hennes tillgångar under samma år över- stiger två gånger prisbasbeloppet.

286	9 Senaste lydelse 2010:1203.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

förvaltares uppdrag, skall den gode mannen eller förvaltaren inom en månad från beslutet lämna en förteckning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget. Förteck- ningen skall avges på heder och samvete.

gode mannen eller förvaltaren inom en månad från beslutet lämna en förteckning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget. Förteck- ningen ska lämnas på heder och samvete.

288

	15 §
Förordnade förmyndare, gode män		Förordnade förmyndare, gode män
och förvaltare skall före den 1 mars		och	förvaltare	ska senast	den
varje år i en årsräkning till över-		1 mars varje år i en årsräkning till
förmyndaren redogöra för förvalt-		överförmyndaren redogöra för för-
ningen under föregående år av		valtningen under föregående år av
egendom som har stått under ställ-		den egendom som har stått under
företrädarens förvaltning. Årsräk-		ställföreträdarens		förvaltning. Års-
ningen skall avges på heder och		räkningen ska lämnas på heder och
samvete.		samvete.
I årsräkningen skall anges den		I årsräkningen ska anges den
enskildes tillgångar och skulder vid		enskildes tillgångar och skulder vid
början och slutet av den tid som		början och slutet av den tid som
räkningen avser. Vidare skall en		räkningen avser. Vidare ska en
sammanställning göras av inkoms-		sammanställning göras av in-
ter och utgifter under nämnda tid.		komster och utgifter under den
Av årsräkningen skall	särskilt	nämnda tiden. Av årsräkningen ska
framgå hur mycket som har använts		särskilt framgå hur mycket som har
för den enskildes uppehälle eller		använts för den enskildes uppehälle
nytta i övrigt.		eller nytta och välbefinnande i
		övrigt. Om en ställföreträdare har
		begärt ersättning för utgifter utan
		att	visa underlag enligt 12 kap.
		16 § andra stycket ska detta redo-
		visas särskilt i årsräkningen.
	18 §
Om en förordnad förmyndares, god		Om en förordnad förmyndares, god
mans eller förvaltares uppdrag har		mans eller förvaltares uppdrag har
upphört, skall den som frånträder		upphört, ska den som frånträder
uppdraget inom en månad därefter		uppdraget inom en månad därefter
lämna en sluträkning till överför-		lämna en sluträkning till överför-
myndaren beträffande	egendom	myndaren beträffande den egendom
som har stått under hans eller hen-		som har stått under hans eller hen-
nes förvaltning. Sluträkningen skall		nes förvaltning. Sluträkningen ska
innehålla en redogörelse för för-		innehålla en redogörelse för för-
valtningen under det löpande året		valtningen under det löpande året
fram till dess att ställföreträdar-		fram till dess att ställföreträdar-
skapet upphörde. Räkningen skall		skapet upphörde. Räkningen			ska
avges på heder och samvete.		lämnas på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning.

Om rätten har inskränkt omfatt- ningen av en god mans eller förval- tares uppdrag, skall sluträkning lämnas för den egendom som inte längre omfattas av uppdraget.

Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för avgivande av årsräkning eller slut- räkning som rör förmynderskapet för den omyndige inträffar, får slut- räkning rörande godmanskapet be- gränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vid- tagits av den gode mannen. I övrigt skall redogörelse för förvaltningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har varat.

Det som sägs om årsräkning i	Prop. 2025/26:92
15 § andra stycket gäller också i	Bilaga 4
fråga om sluträkning.
Om omfattningen av en god mans
eller förvaltares uppdrag har in-
skränkts, ska en sluträkning lämnas
för den egendom som inte längre
omfattas av uppdraget.

18 a §

		19 §
Om det med hänsyn till ställfö-			Överförmyndaren får besluta att en
reträdarens	och	den enskildes	årsräkning	eller sluträkning	får
förhållanden, tillgångarnas art eller			lämnas i förenklad form, om det är
värde eller omständigheterna i öv-			tillräckligt med hänsyn till ställföre-
rigt finns särskilda skäl, får över-			trädarens och den enskildes för-
förmyndaren	befria ställföreträ-		hållanden,	tillgångarnas art	eller
daren från skyldigheten att lämna			värde eller omständigheterna i öv-
årsräkning eller		sluträkning eller	rigt. I fråga om årsräkningen får ett
besluta att sådana räkningar får			sådant beslut meddelas för ett visst
lämnas i förenklad form. I fråga om			år eller tills vidare.
årsräkning får beslut meddelas för
ett visst år eller tills vidare.

289

Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare dör, ska döds- boet ansvara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vid- tas enligt detta kapitel. Om ställ- företrädaren försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

290

24§10

Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare dör, ska döds- boet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vid- tas enligt detta kapitel. Om ställ- företrädaren försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

25§11

Dödsboet efter en förordnad för-	Dödsboet efter en förordnad för-
myndare, god man eller förvaltare	myndare, god man eller förvaltare
har rätt till ersättning för de utgifter	har rätt till ersättning för de utgifter
som har varit skäligen påkallade	som har varit skäligen motiverade
för att fullgöra de uppgifter som	för att fullgöra de uppgifter som
anges i 24 §. För sådan ersättning	anges i 24 §. För sådan ersättning
gäller i övrigt vad som föreskrivs i	gäller i övrigt vad som föreskrivs i
12 kap. 16 §.	12 kap. 16–16 b §§.

16kap. 1 §

Överförmyndaren skall enligt be-	Överförmyndaren ska utöva tillsyn
stämmelserna i detta kapitel utöva	över förmyndares, gode mäns och
tillsyn över förmyndares, gode mäns	förvaltares verksamhet.
och förvaltares verksamhet.
Vid tillsynen skall överförmyn-	Vid tillsynen ska överförmynda-
daren särskilt se till att den enskil-	ren se till att den enskildes till-
des tillgångar i skälig omfattning	gångar i skälig omfattning används
används för hans eller hennes nytta	för hans eller hennes nytta och väl-
och att tillgångarna i övrigt är pla-	befinnande samt att tillgångarna i
cerade så att tillräcklig trygghet	övrigt är placerade tryggt och så att
finns för deras bestånd och så att de	de ger skälig avkastning. Överför-
ger skälig avkastning.	myndaren ska också se till att ställ-
	företrädaren även i övrigt utövar

10Senaste lydelse 2014:886.

11Senaste lydelse 2014:886.

	sitt uppdrag i enlighet med den en-	Prop. 2025/26:92
	skildes bästa.	Bilaga 4
Bestämmelser om val av överför-
myndare m.m. finns i 19 kap.
Granskning av förvaltningen	Granskning av verksamheten

3 §

4 §

Överförmyndaren skall göra anteck- ning om verkställd granskning på förteckningar, årsräkningar, slut- räkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§.

Överförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå igenom de räkenskaper och an- teckningar som avses i 12 kap. 5 § samt de värdehandlingar som ställ- företrädaren förvarar med anledning av sitt uppdrag. Ställföreträdaren ska hålla dessa handlingar tillgäng- liga på den tid och plats som över- förmyndaren bestämmer.

Överförmyndaren ska i akten an- teckna att granskningen av förteck- ningar, årsberättelser, årsräkningar, slutberättelser, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ är klar.

Anmärkning mot förvaltningen

Anmärkning mot verksamheten

5 §

ast pröva om ett beslut enligt någon

291

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

enligt någon bestämmelse i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas el- ler någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren skall underrättas om en sådan anteckning och om vidtagen åtgärd.

bestämmelse i 13 eller 14 kap. be- höver meddelas eller om ställföre- trädaren bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträda- ren ska underrättas om en sådan an- teckning eller åtgärd.

Anmälan vid misstanke om brott

6 a §

Om överförmyndaren har anled- ning att anta att en förordnad för- myndare, god man eller förvaltare har begått ett brott mot den en- skilde som har samband med verk- samheten och för vilket fängelse är föreskrivet, ska överförmyndaren omedelbart anmäla det till Polis- myndigheten eller åklagare.

Överförmyndaren ska inte under- rätta ställföreträdaren eller den en- skilde om att en anmälan har gjorts, om det är olämpligt.

292

		7 §
En omyndig som har fyllt sexton år			En omyndig som har fyllt 16 år och
och den som har god man eller för-			den som har en god man eller förval-
valtare har rätt att ta del av de hand-			tare har rätt att ta del av de hand-
lingar som	rör	ställföreträdarskapet	lingar som rör ställföreträdarskapet
och som förvaras hos överförmyn-			och som förvaras hos överförmyn-
daren. En sådan rätt har också den			daren. En sådan rätt har också den
enskildes make eller sambo och			enskildes make eller sambo och
närmaste släktingar.			närmaste släktingar, dock inte om
			det med hänsyn till den enskildes in-
			tressen finns särskilda skäl mot att
			en sådan person tar del av hand-
			lingen.
		8 §
Sedan överförmyndaren har granskat			Sedan överförmyndaren har gransk-
förmyndarens, gode mannens eller			at	förmyndarens,	gode	mannens
förvaltarens sluträkning, skall räk-			eller förvaltarens slutberättelse och
ningen samt de förteckningar, års-			sluträkning, ska		de handlingarna
räkningar	och	handlingar enligt	samt de förteckningar, årsberättel-
15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos			ser,	årsräkningar	och	handlingar
överförmyndaren lämnas över till			enligt 15 kap. 3		och	8 §§ som
den som är behörig att ta emot redo-			förvaras hos överförmyndaren läm-
visning för förvaltningen.			nas över till den som är behörig att ta
			emot redovisning för verksamheten.

Om	ställföreträdaren		inte	är	Om en förälder enligt 13			kap.	Prop. 2025/26:92
skyldig att lämna sluträkning när					16 § inte är skyldig att lämna en				Bilaga 4
ställföreträdarskapet upphör, skall					sluträkning	när förmynderskapet
överförmyndaren		lämna	över	de	upphör, ska överförmyndaren läm-
övriga handlingar som anges i för-					na över de övriga handlingar som
sta stycket till den som är behörig					anges i första stycket till den som är
att ta emot redovisning för för-					behörig att ta emot redovisning för
valtningen, om denna person eller					verksamheten, om han eller hon
den	avgående	ställföreträdaren			eller föräldern begär det eller
begär det eller överförmyndaren har					överförmyndaren har gjort anteck-
gjort	anteckning	om anmärkning			ning om en anmärkning enligt 5 §.
enligt 5 § på handlingen.
Om handlingar som avses i första					Om handlingar som avses i första
eller andra stycket har lämnats till					eller andra stycket har lämnats till
en ny ställföreträdare, skall denne					en ny ställföreträdare, ska han eller
inom två månader därefter åter-					hon inom två månader därefter åter-
lämna handlingarna till överför-					lämna handlingarna till överför-
myndaren. Överförmyndaren skall					myndaren.	Överförmyndaren		ska
skriftligen upplysa ställföreträdaren					skriftligen upplysa ställföreträdaren
om denna skyldighet när handling-					om denna skyldighet när handling-
arna lämnas ut.					arna lämnas ut.
Om en ställföreträdares förvalt-
ning har godkänts av den enskilde
eller av en ny ställföreträdare
innan han eller hon har fått del av
de handlingar som avses i första
eller andra stycket, är godkännan-
det utan verkan.
					8 a §
					Om en ställföreträdares verksam-
					het har godkänts av den enskilde
					eller av en ny ställföreträdare
					innan han eller hon har fått del av
					de handlingar som avses i 8 § första
					eller andra stycket, är godkännan-
					det utan verkan.
				10 a §12
En bank är skyldig att på begäran					Banker, kreditmarknadsföretag, vär-
lämna överförmyndaren de upp-					depappersbolag, svenska värdepap-
gifter som behövs för överförmyn-					perscentraler,		kontoförande	insti-
darens tillsynsverksamhet.					tut, fondbolag, AIF-förvaltare, för-
					varingsinstitut,		försäkringsföretag
					och inkassoföretag är skyldiga att på
					begäran av överförmyndaren lämna
					de uppgifter som behövs för över-
					förmyndarens		tillsyn. Detsamma
12 Senaste lydelse 2020:1027.									293

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepap- persbolag, svenska värdepappers- centraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förva- ringsinstitut och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

gäller för utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

294

11§13

Vad som nu sagts om skyldighet	Skyldigheten att sätta in medlen
att betala till bank eller kredit-	hos bank eller kreditmarknadsföre-
marknadsföretag ska även gälla	tag gäller även

1.försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,

2.pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

3.PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP- produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238,

4.Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),

5.huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och

6.myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skade- ståndsanspråk mot staten.

Om betalningen avser en perio-		Om betalningen avser en perio-
disk förmån, gäller skyldigheten att		disk förmån, gäller skyldigheten att
betala till bank eller kreditmark-		sätta in medlen hos bank eller
nadsföretag endast när den första		kreditmarknadsföretag endast när
utbetalningen görs.		den första utbetalningen görs.
När utbetalning enligt första eller		När en utbetalning enligt första
andra stycket görs, ska den som		eller andra stycket görs, ska den
ombesörjer utbetalningen	genast	som ombesörjer utbetalningen gen-
göra anmälan till förmyndaren och		ast göra en anmälan till förmyn-
överförmyndaren. En sådan anmä-		daren och överförmyndaren. En
lan ska också göras om en omyndig		sådan anmälan ska också göras om
på grund av arv eller testamente har		en omyndig på grund av arv eller
fått värdehandlingar till ett	värde	testamente har fått värdehandlingar

13Senaste lydelse 2022:1747.

som överstiger det belopp som an-				till ett värde som överstiger det be-						Prop. 2025/26:92
ges i första stycket eller med villkor				lopp som anges i första stycket eller						Bilaga 4
om att värdehandlingarna ska stå				med villkor om att värdehandling-
under särskild överförmyndarkon-				arna ska stå under särskild över-
troll.				förmyndarkontroll.
Bestämmelserna i första–fjärde
styckena gäller inte vid utbetalning
av medel som den omyndige får
förvalta själv. Andra–fjärde styck-
ena gäller inte heller om ut-
betalning görs från försäkring som
har tagits inom ramen för en
rörelse.
Bestämmelserna i denna para-
graf gäller också vid betalning eller
utgivande av	värdehandlingar		till
någon för vilken det har förordnats
god man med uppgift att förvalta
egendom eller för vilken det har
förordnats förvaltare.
				11 a §
				Bestämmelserna i 11 § gäller inte
				vid utbetalning av medel som den
				omyndige		får	förvalta		själv.
				Bestämmelserna			i 11 § andra–
				fjärde styckena gäller inte heller
				om utbetalning görs från en
				försäkring som har tagits inom
				ramen för en rörelse.
				11 b §
				Bestämmelserna i 11 och 11 a §§
				gäller också vid betalning eller
				utgivande av värdehandlingar till
				en enskild för vilken det har
				förordnats en god man med uppgift
				att se till att hans eller hennes
				ekonomiska angelägenheter tas om
				hand eller för vilken det har
				förordnats en förvaltare.
			12 §
Överförmyndaren är		skyldig	att	Regeringen		eller	den	myndighet
föra förteckningar och lägga upp				som	regeringen		bestämmer får
akter samt	expediera	handlingar		meddela föreskrifter om skyldighet
enligt föreskrifter som meddelas av				för	överförmyndaren			att	föra
regeringen.				förteckningar och			upprätta		akter
				samt expediera handlingar.

295

I anslutning till att ett vite döms ut får rätten besluta om ett nytt föreläggande förenat med vite.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

		13 §
Överförmyndaren får vid vite före-			Överförmyndaren får förelägga en
lägga en förmyndare, god man eller			förmyndare, god man eller för-
förvaltare att fullgöra sina skyldig-			valtare att fullgöra sina skyldig-
heter enligt 3 § andra stycket eller			heter enligt 3 § andra stycket eller
8 § tredje stycket i detta kapitel			8 § tredje stycket i detta kapitel
eller enligt 12 kap. 13 §, 13 kap. 3,			eller enligt 12 kap. 9, 9 a eller 13 §,
14, 15 eller 18–21 §, 14 kap. 1, 2,			13 kap. 3, 14, 15 eller	18–21 §,
15, 16, 18 eller	21–23 §	eller	14 kap. 1, 2, 15, 16, 18, 18 a eller 21–
15 kap. 3 eller 8 §. Innan vitesföre-			23 § eller 15 kap. 3 eller	8 §. Ett
läggande beslutas, skall överför-			sådant föreläggande får	förenas
myndaren skriftligen erinra ställ-			med vite. Innan ett vitesförelägg-
företrädaren om den skyldighet och			ande beslutas, ska överförmyndaren
de bestämmelser som finns och ge			skriftligen upplysa ställföreträdaren
ställföreträdaren	skälig tid	att	om den skyldighet och de bestäm-
lämna en angiven handling eller			melser som finns och ge ställföre-
rätta sig efter ett beslut.			trädaren skälig tid att lämna en
			angiven handling eller rätta sig
			efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om föreläggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om viten.

I anslutning till att vite döms ut får rätten förelägga nytt vite.

Utformning av förteckningar		Tillsyn och utformning av
		handlingar
	14 §
Regeringen eller	den myndighet	Regeringen eller	den	myndighet
som regeringen	bestämmer får	som regeringen	bestämmer		får
meddela föreskrifter om den när-		meddela föreskrifter		om	den
mare utformningen av ställföre-		närmare utformningen av ställ-
trädares förteckningar, årsräkningar		företrädares förteckningar, årsräk-
och sluträkningar samt handlingar		ningar, årsberättelser, sluträkningar,
som avses i 15 kap. 3 och 8 §§.		slutberättelser och	handlingar som
		avses i 15 kap. 3 och 8 §§ samt om
		överförmyndarens	tillsyn		över
		ställföreträdare.

18 kap. Ställföreträdarregistret Ett ställföreträdarregister

296	14 Tidigare 1 § upphävd genom 1988:1251.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

302

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 13 § och 59 kap. 19 § socialförsäkrings- balken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25kap.

13 §1

1.utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

2.ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren,

3.ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under beskattningsåret kan antas bli mindre än 10 000 kronor,

4.utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och

5. det inte är fråga om sådan	5. det inte är fråga om sådan
ersättning för arbete som avses i	ersättning för arbete som avses i
12 kap. 16 § föräldrabalken.	12 kap. 16–16 b §§ föräldrabalken.

59kap.

19 §2

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete som avses i 8–10 §§ om

1.utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,

2.den ersättning som betalats ut inte var en utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit,

3.den sammanlagda ersättningen för arbete från samma utbetalare under beskattningsåret var mindre än 10 000 kronor,

4.utbetalaren och mottagaren inte hade träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och

5. det inte var fråga om sådan		5. det inte var fråga om sådan
ersättning som avses i 12 kap. 16 §		ersättning som avses i 12 kap.
föräldrabalken.		16–16 b §§ föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1Senaste lydelse 2024:1135.

2Senaste lydelse 2011:1434.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

När ansökan om särskilt för-	När ansökan om en särskilt
ordnad vårdnadshavare skall	förordnad vårdnadshavare ska
göras	göras
10 §
Beviljas barnet uppehållstillstånd,	När barnet har fått uppehållstill-
skall socialnämnden i den kommun	stånd, ska socialnämnden i den kom-
där barnet vistas hos rätten väcka	mun där barnet vistas skyndsamt hos
talan om eller anmäla behov av en	rätten väcka talan om eller anmäla
särskilt förordnad vårdnadshavare	behov av en särskilt förordnad
enligt föräldrabalken, om inte sär-	vårdnadshavare enligt föräldra-
skilda skäl talar emot det. Över-	balken, om inte särskilda skäl talar
förmyndaren skall underrätta soci-	emot det. Överförmyndaren ska
alnämnden om att förutsättningar	underrätta socialnämnden om att det
för en sådan talan eller anmälan	finns förutsättningar för en sådan
föreligger.	talan eller anmälan.

Allmänna bestämmelser, tillsyn	Allmänna bestämmelser
m.m.
12 §
I frågor om god man enligt denna	I frågor om god man enligt denna
lag tillämpas 11 kap. 14 § samt 12,	lag tillämpas 11 kap.	12 b	och
14, 16 och 19–21 kap. föräldra-	14 §§ samt 12, 14, 16	och	19–
balken.	21 kap. föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

308

Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (2015:315)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § läkemedelslagen (2015:315) ska ha följande lydelse.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7kap. 3 §1

För en försöksperson som inte är		För en försöksperson som inte är
beslutskompetent på grund av sjuk-		beslutskompetent på grund av sjuk-
dom, psykisk	störning, försvagat	dom, psykisk	störning, försvagat
hälsotillstånd	eller något annat	hälsotillstånd	eller något annat
liknande förhållande är en god man		liknande förhållande är en god man
eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller		eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller
7 § föräldrabalken, med behörighet		7 § föräldrabalken, med behörighet
att sörja för den enskildes person,		att se till att den enskildes intressen
den lagligen utsedda ställföre-		i personliga angelägenheter tas om
trädaren som får ge informerat sam-		hand, den lagligen utsedda ställ-
tycke till en klinisk läkemedels-		företrädaren som får ge informerat
prövning på försökspersonens väg-		samtycke till en klinisk läkeme-
nar.		delsprövning	på försökspersonens
		vägnar.

För en försöksperson som är underårig är vårdnadshavarna de lagligen utsedda ställföreträdare som får ge informerat samtycke till en klinisk läkemedelsprövning på försökspersonens vägnar. En underårig försöks- person som har fyllt 15 år ska också själv ge sitt informerade samtycke till att delta i den kliniska läkemedelsprövningen, under förutsättning att den underårige inser vad prövningen innebär för honom eller henne. Ett sådant informerat samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regleras om en försöksperson i artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1 Senaste lydelse 2018:1272.

311

Prop. 2025/26:92 Bilaga 5

314

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-12-09

Närvarande: F.d. justitierådet Mahmut Baran samt justitieråden Linda Haggren och Christine Lager

Ett ställföreträdarskap att lita på

Enligt en lagrådsremiss den 6 november 2025 har regeringen (Justitie- departementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i föräldrabalken,

2.lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

3.lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

4.lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),

5.lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn,

6.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

7.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

8.lag om ändring i läkemedelslagen (2015:315),

9.lag om ändring i lagen (2017:310) om framtidsfullmakter,

10.lag om ändring i lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Sofie Björklund och rättssakkunniga Louise Berkelius.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

11 kap. 12 b och 12 c §§

Paragraferna som är nya reglerar ett krav på introduktionsutbildning för gode män och förvaltare (12 b §) samt ett bemyndigande (12 c §).

I 12 b § första stycket anges att den som förordnas som god man enligt

4 § eller förvaltare ska genomgå en introduktionsutbildning om vad ett sådant ställföreträdarskap innebär. I 12 c § anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om läm- plighetskontrollen och om utbildning för gode män och förvaltare samt om undantag från utbildningskrav.

Lagrådet förordar att lagtexten bör förtydligas så att det tydligt framgår att bemyndigandet innefattar rätt att meddela föreskrifter om att undantag från utbildningskravet i 12 b § får medges. En sådan bestämmelse kan utformas i linje med följande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om lämplighetskontrollen och om utbildning för gode män och förvaltare. Föreskrifterna får innehålla undantag från utbildnings- kravet i 12 b §.

Prop. 2025/26:92 Bilaga 5

316

18 kap.

I lagrådsremissen föreslås att det ska införas ett nationellt ställföre- trädarregister. Ett nationellt register ska – jämfört med dagens system med ett stort antal separata register som inte är sammankopplade – underlätta tillsynen av gode män och förvaltare och göra det lättare för ställföre- trädare att visa sin behörighet i kontakter med bl.a. myndigheter och banker.

18 kap. 1 §

Paragrafen inleder det nya kapitlet om det nationella ställföreträdar- registret. Enligt den ska det, av den myndighet som regeringen bestämmer, föras ett ställföreträdarregister med uppgifter om förordnade förmyndare, gode män och förvaltare samt om dem som har en sådan ställföreträdare.

Enligt Lagrådet bör även det övergripande ändamålet med registret – att underlätta tillsynen av ställföreträdarna och göra det lättare för dem att visa sin behörighet genom att tillhandahålla sådana uppgifter – anges på lämpligt sätt i paragrafen.

Vidare bör det övervägas om ordalydelsen av vilka uppgifter som ska framgå av registret är tillräckligt brett formulerad. Är avsikten att endast förordnade förmyndare, gode män och förvaltare ska ingå i det eller ska även tidigare förordnanden framgå? Ska även förelägganden och beslut som avser förmyndare, gode män och förvaltare framgå av registret? Även om avsikten är att mer detaljerade bestämmelser om registret ska regleras på förordnings- eller föreskriftsnivå bör, enligt Lagrådet, ramen för vilka uppgifter som registret ska kunna innehålla framgå av lagen.

18 kap. 4 §

Paragrafen reglerar de ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i ställföreträdarregistret. Närmast före paragrafen finns en rubrik som leder fel eftersom den ger intryck av att paragrafen reglerar ändamålet med registret som sådant. Det ändamålet bör emellertid, som framgått, anges i 18 kap. 1 §. Rubriken närmast före 18 kap. 4 § bör, för att återspegla det som avses, ändras till ”Ändamålet med behandlingen av personuppgifter”.

I paragrafens första stycke anges att personuppgifter i registret får behandlas om det är nödvändigt för verksamhet som staten eller en kom- mun ansvarar för enligt lag eller annan författning och för att tillhandahålla uppgifter om innehållet i registret till den som begär sådana uppgifter.

Enligt Lagrådet bör stycket kompletteras med en bestämmelse som tydligare knyter den tillåtna personuppgiftsbehandlingen till ändamålet med registret, jfr Lagrådets synpunkter när det gäller 18 kap. 1 §.

I andra stycket anges att personuppgifter som får behandlas enligt första stycket också får behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. I tredje stycket anges att registret även får användas för framställning av avidentifierad statistik och av registerutdrag. Bestämmelsen i tredje stycket bör formuleras om så att det framgår att personuppgifter får behandlas för de angivna ändamålen, dvs. i stället för användas.

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		4
2	Lagtext	..............................................................................................	5
	2.1	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken .......................	5
	2.2	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.......	34

	mandatperiod .................................................................	116
10.11	Digitalisering av överförmyndarverksamheten .............	117

		statistiken.......................................................................	118
11	Ställföreträdare för ensamkommande barn ..................................		121
12	Digitala framtidsfullmakter ..........................................................		124
13	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................		126
14	Konsekvenser ...............................................................................		128
	14.1	Konsekvenser för enskilda ............................................	128
	14.2	Konsekvenser för staten ................................................	130
	14.3	Konsekvenser för kommunerna.....................................	132
	14.4	Övriga konsekvenser .....................................................	134
15	Författningskommentar ................................................................		136
	15.1	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ...............	136

	framtidsfullmakter .........................................................	174
15.5	Övriga lagförslag ...........................................................	175
Bilaga 1	Sammanfattning av betänkandet Gode män och
	förvaltare – en översyn (SOU 2021:36).........................	176
Bilaga 2	Betänkandets lagförslag.................................................	194
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna ..............................	272
Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag..........................................	273
Bilaga 5	Lagrådets yttrande .........................................................	314
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 december 2025 .....		318

		om medicintekniska produkter .........................................	45
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		46
4	Ökad trygghet för den som har en ställföreträdare..........................		46
	4.1	Ställföreträdarskapets funktion.........................................	46
	4.2	En reform för ökad trygghet och självständighet .............	49
5	Statlig tillsyn och vägledning..........................................................		50
6	Ett ställföreträdarregister.................................................................		60
	6.1	Ett nationellt ställföreträdarregister ska inrättas ...............	60
	6.2	Registrets innehåll och tillgången till registret .................	63
	6.3	Överförmyndarnas register...............................................	67
7	Den enskildes ställning ...................................................................		68

	överförmyndaren ..............................................................	70
7.3	Ökat hänsynstagande till huvudmannens vilja .................	72

	verksamhet .......................................................................	75
7.5	Stärkt skydd för uppgifter om den enskilde......................	78

		framtidsfullmakter ............................................................	81
8	Ställföreträdarskapet .......................................................................		82
	8.1	Tydligare ramar för ställföreträdarens uppdrag ................	82
	8.2	Bättre information om uppdraget .....................................	84

	8.3	Utbildning för ställföreträdare .........................................	86	Prop. 2025/26:92
	8.4	Anställda ställföreträdare.................................................	89
	8.5	När en ställföreträdare vill avsluta sitt uppdrag...............	93
9	En ökad beslutanderätt för överförmyndaren .................................		95
10	Överförmyndarens verksamhet ......................................................		99
	10.1	Kompetens och kvalitet ...................................................	99
	10.3	Delegering av beslutanderätt .........................................	103
	10.4	Tydligare krav på ställföreträdarens redovisning ..........	106
	10.5	Ersättning för småutgifter utan kvitto............................	108
	10.6	Tydligare krav på överförmyndarens tillsyn..................	109
	10.7	Ökade befogenheter för överförmyndaren.....................	111
	10.8	Anmälningsplikt vid misstanke om brott.......................	112
	10.9	Överförmyndarverksamhetens organisationsform.........	114

1 Balken omtryckt 1995:974.	5
Senaste lydelse av 19 kap. 19 § 2014:886.

Har rätten beslutat att utvidga	Om en god mans eller förvaltares
omfattningen av en god mans eller	uppdrag har utvidgats, ska den
förvaltares uppdrag, skall den gode	gode mannen eller förvaltaren inom
mannen eller förvaltaren inom en	en månad från beslutet lämna en
månad från beslutet lämna en	förteckning till överförmyndaren

Regeringen meddelar föreskrifter	Den eller de länsstyrelser som re-
om vilken eller vilka länsstyrelser	geringen bestämmer ansvarar för
som ansvarar för uppgifter enligt	uppgifter enligt detta kapitel.

detta kapitel. Regeringen meddelar	Prop. 2025/26:92
även närmare föreskrifter om vilka
uppgifter överförmyndaren eller
överförmyndarnämnden ska lämna
för att länsstyrelsen ska kunna föra
statistik och vilken statistik läns-
styrelsen ska föra.

Beslut som tingsrätten har med-	Beslut som tingsrätten har med-
delat under rättegången i frågor	delat under rättegången i frågor
som avses i 6 kap. 18 a § tredje	som avses i 6 kap. 18 a § tredje
stycket eller 20 §, 7 kap. 15 §,	stycket eller 20 §, 7 kap. 15 §,
10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap.	10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap.
18 § eller 23 § tredje stycket ska	18 § eller 23 a § andra stycket ska
överklagas särskilt.	överklagas särskilt.

2. sådan ersättning till en för-	2. sådan ersättning	till en	för-
myndare, god man eller förvaltare	myndare, god man eller förvaltare
som avses i 12 kap. 16 § föräldra-	som avses i 12 kap.	16–16 b	§§
balken.	föräldrabalken.

Sekretess gäller hos överförmyn-	Sekretess gäller hos överförmyn-
dare eller överförmyndarnämnd i	dare eller	överförmyndarnämnd i
ärende enligt föräldrabalken eller	ett ärende enligt föräldrabalken,
lagen (2005:429) om god man för	lagen (2005:429) om god man för
ensamkommande barn för uppgift	ensamkommande		barn eller lagen
om en enskilds personliga eller	(2017:310)	om	framtidsfullmakter
ekonomiska förhållanden, om det	för uppgift om en enskilds person-
inte står klart att uppgiften kan	liga eller ekonomiska förhållanden,
röjas utan att den enskilde lider	om det inte står klart att uppgiften
skada eller men.	kan röjas utan att den enskilde lider
	skada eller men.

Prop. 2025/26:92 2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (2017:310)
	om framtidsfullmakter

Gemensamma bestämmelser	Vem kan förordnas till god man
	eller förvaltare?

Innan någon förordnas till god	Innan någon förordnas till god
man eller förvaltare ska hans eller	man eller förvaltare ska hans eller
hennes lämplighet kontrolleras i den	hennes lämplighet kontrolleras i
utsträckning som behövs.	den utsträckning som behövs. Re-
	geringen eller den myndighet som
	regeringen bestämmer får meddela
	föreskrifter om lämplighetskontrol-
	len.

Gode män och förvaltare ska, i den	Gode män och förvaltare ska, i den
utsträckning det följer av deras för-	utsträckning det följer av deras för-
ordnande, bevaka rätten för de per-	ordnande, se till att den enskildes
soner som de företräder, förvalta	intressen i ekonomiska och person-
deras tillgångar och sörja för deras	liga angelägenheter tas om hand.
person.	De ska bevaka den enskildes rätt i
	de angelägenheter som uppdraget
	omfattar.
Även om det inte framgår av för-	Även om det inte framgår av för-
ordnandet, omfattar den gode man-	ordnandet, omfattar den gode man-
nens eller förvaltarens uppdrag inte	nens eller förvaltarens uppdrag inte
sådana tillgångar som har ställts un-	sådana tillgångar som har ställts un-
der särskild förvaltning. Är särskild	der särskild förvaltning. Är särskild
förvaltning anordnad, ska den som	förvaltning anordnad, ska den som
utövar förvaltningen årligen lämna	utövar förvaltningen årligen lämna
redovisning över förvaltningen till	en redovisning över förvaltningen till
den gode mannen eller förvaltaren,	den gode mannen eller förvaltaren,
om det faller inom ramen för den	om det faller inom ramen för den
gode mannens eller förvaltarens	gode mannens eller förvaltarens
uppdrag att ta emot en sådan redo-	uppdrag att ta emot en sådan redo-
visning.	visning.

föräldrabalken under tiden till dess	Prop. 2025/26:92
att vård om den enskildes ange-	Bilaga 2
lägenheter anordnats i enlighet med
lagen i hans eller hennes hemland
eller rätten slutligt prövat frågan
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Om ett förmynderskap är an-
ordnat enligt lagen i ett annat land,
får även i trängande fall en god man
enligt svensk lag förordnas att
vårda den omyndiges angelägen-
heter.

Om förrättningen rör en fastighet		Om förrättningen rör en fastighet
som ägs av ett upplöst bolag eller en		som ägs av ett upplöst bolag eller
annan upplöst sammanslutning,	får	en annan upplöst sammanslutning,
överförmyndaren förordna	god	får överförmyndarnämnden för-
man som avses i 11 kap. föräldra-		ordna en god man som avses i
balken att företräda sammanslut-		11 kap. föräldrabalken att företräda
ningen vid förrättningen.		sammanslutningen vid förrätt-
		ningen.
Om god man enligt första stycket		Om en god man enligt första
eller annan god man enligt 11 kap.		stycket eller en annan god man en-
3 § föräldrabalken behöver förord-		ligt 11 kap. 3 § föräldrabalken be-
nas, skall lantmäterimyndigheten		höver förordnas, ska lantmäterimyn-
anmäla detta hos överförmyndaren.		digheten anmäla detta hos överför-
		myndarnämnden.

Bestämmelser om skyldighet för	Bestämmelser om skyldighet för
värdepapperscentraler och kontofö-	värdepapperscentraler och kontofö-
rande institut att lämna uppgifter till	rande institut att lämna uppgifter
överförmyndaren finns i 16 kap.	till överförmyndarnämnden finns i
10 a § föräldrabalken.	16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Om skyldighet för fondbolag och		Om skyldighet för fondbolag och
förvaringsinstitut att lämna uppgif-		förvaringsinstitut att lämna uppgif-
ter till överförmyndaren finns be-		ter till överförmyndarnämnden
stämmelser i 16 kap. 10 a § föräldra-		finns bestämmelser i 16 kap. 10 a §
balken.		föräldrabalken.

I 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns		I 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns
bestämmelser om skyldighet för		bestämmelser om skyldighet för
kreditinstitut att lämna uppgifter till		kreditinstitut att lämna uppgifter till
överförmyndaren.		överförmyndarnämnden.

Behörig överförmyndare		Behörig överförmyndarnämnd
11 §
I fråga om behörig överförmyndare		I fråga om behörig överförmyndar-
enligt denna lag finns bestämmel-		nämnd enligt denna lag finns be-
ser i 11 kap. 25 § föräldrabalken.		stämmelser i 11 kap. 25 § föräldra-
		balken.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Överförmyndare m.m.	Överförmyndarnämnd
Överförmyndare och överförmyn-	Enskilds personliga eller ekono-
darnämnd	miska förhållanden

Fullmaktshavaren ska på begäran	Fullmaktshavaren ska på begäran
av överförmyndaren lämna redo-	av överförmyndarnämnden lämna
visning för sitt uppdrag och upplys-	en redovisning för sitt uppdrag och
ningar om fullmaktsförhållandet	upplysningar om fullmaktsförhål-
och vidtagna åtgärder.	landet och vidtagna åtgärder.
26 §
Överförmyndaren får besluta att	Överförmyndarnämnden får be-
framtidsfullmakten helt eller delvis	sluta att framtidsfullmakten helt el-
inte längre får brukas av fullmakts-	ler delvis inte längre får brukas av
havaren, om han eller hon vid full-	fullmaktshavaren, om han eller hon
görandet av uppdraget har gjort sig	vid fullgörandet av uppdraget har
skyldig till missbruk eller allvarlig	gjort sig skyldig till missbruk eller
försummelse eller annars visat sig	allvarlig försummelse eller annars
vara oförmögen att ta till vara full-	visat sig vara oförmögen att ta till
maktsgivarens intressen.	vara fullmaktsgivarens intressen.

	20	Tidigare 7 § upphävd genom 1988:1251.
	21	Tidigare 8 § upphävd genom 1988:1251.
298	22	Tidigare 3 § upphävd genom 1974:1038.
298	23	Senaste lydelse 2018:777.