Regeringens proposition 2025/26:155

En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess Prop. 2025/26:155

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 mars 2026

Lotta Edholm

Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag som syftar till att stärka rättssäkerheten, öka effektiviteten i domstolsprocessen och minska påfrestningen för brottsoffer och vittnen som deltar i en rättsprocess. Regeringen föreslår bland annat följande:

•Berättelser som lämnats vid tidiga förhör och vittnesattester ska få läggas fram som bevis i en rättegång i brottmål i större utsträckning än i dag.

•De så kallade tilltrosbestämmelserna i hovrätt och Högsta domstolen ska upphävas.

•En ny sekretessbestämmelse till skydd för uppgifter om tvångsmedel hos Domstolsverket ska införas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

1

Prop. 2025/26:155 Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 3
2 Lagtext .............................................................................................. 4
  2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ................... 4

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om

rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt........................ 8

2.3Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

    sekretesslagen (2009:400) .................................................. 9
3 Ärendet och dess beredning ............................................................ 10
4 Sekretess hos Domstolsverket......................................................... 11
  4.1 Sekretess för uppgifter om enskilda ................................. 11
  4.2 Sekretess för uppgifter om tvångsmedel .......................... 12
5 Tidiga förhör och vittnesattester som bevis i domstol .................... 16

5.1Ökade möjligheter att åberopa berättelser i tidiga

förhör som bevis............................................................... 16

5.2Ökade möjligheter att åberopa vittnesattester i

    brottmål som bevis ........................................................... 20
  5.3 Dokumentation av förhör under förundersökningen ........ 23
6 Tilltrosbestämmelserna ska upphävas............................................. 25
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................... 28
8 Konsekvenser.................................................................................. 28
9 Författningskommentar................................................................... 31
  9.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken .............. 31

9.2Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

  sekretesslagen................................................................... 34
Bilaga 1 Sammanfattning av slutbetänkandet En mer  
  rättssäker och effektiv domstolsprocess  
  (SOU 2024:51) i relevant del ........................................... 36
Bilaga 2 Slutbetänkandets lagförslag i relevant del ........................ 42
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ................................. 50
Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian Nya bestämmelser  
  för att möjliggöra domstolarnas rapportering om  
  hemliga tvångsmedel till Domstolsverket ........................ 51
Bilaga 5 Promemorians författningsförslag .................................... 52
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna ................................. 53
Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag ............................................ 54
Bilaga 8 Lagrådets yttrande ............................................................ 60
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2026 ........... 63

2

1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 2025/26:155
 

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

3

Prop. 2025/26:155 2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken1

dels att 50 kap. 23 §, 51 kap. 23 § och 55 kap. 14 § ska upphöra att gälla, dels att 23 kap. 21 och 21 b §§ och 35 kap. 13–15 §§ ska ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

23 kap.

21 §2

Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har

förekommit som är av betydelse för utredningen.          
När en utsaga av en misstänkt När en utsaga av en misstänkt
eller någon annan har upptecknats eller någon annan har upptecknats
ska utsagan läsas upp eller den som ska utsagan läsas upp eller den som
hörts ges tillfälle att på något annat hörts ges tillfälle att på något annat
sätt granska uppteckningen. Den sätt granska uppteckningen. Den
hörde ska också tillfrågas om han hörde ska också tillfrågas om han
eller hon har något att invända mot eller hon har något att invända mot
innehållet. Uppteckningen och innehållet. Uppteckningen och
granskningen   ska göras innan granskningen   ska göras innan
förhöret avslutas eller, om förhöret förhöret avslutas eller, om förhöret
är särskilt   omfattande eller är särskilt omfattande eller har
behandlat       komplicerade behandlat       komplicerade
sakförhållanden, så snart som sakförhållanden     eller har
möjligt därefter. En invändning dokumenterats   genom en
som inte medför någon ändring ska ljudupptagning eller en ljud- och
antecknas. Efter granskningen får bildupptagning,   så snart som
uppteckningen inte ändras. Om möjligt därefter. En invändning
utsagan har antecknats i protokollet som inte medför någon ändring ska
först efter   granskningen, ska antecknas. Efter granskningen får
uppteckningen     biläggas uppteckningen inte ändras. Om
handlingarna.         utsagan har antecknats i protokollet
              först efter granskningen, ska
              uppteckningen     biläggas
              handlingarna.        
  1 Senaste lydelse av
  50 kap. 23 § 2016:37
  51 kap. 23 § 2016:37
4 55 kap. 14 § 2016:37.
2 Senaste lydelse 2017:176.
Andra stycket gäller inte förhör som dokumenteras genom en Prop. 2025/26:155
ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning, och som upptecknas  
skriftligen i sin helhet.      
I mindre mål får i stället för protokoll kortfattade anteckningar föras  
över det väsentliga som har förekommit vid förundersökningen.  
      21 b §3  
Förhör får dokumenteras genom Förhör ska dokumenteras genom  
en ljudupptagning eller en ljud- och ljud- och bildupptagning om inte  
bildupptagning.     tekniska skäl eller andra särskilda  
        omständigheter talar emot det.  
Vid bedömningen av om ett Om ett förhör inte dokumenteras  
förhör bör dokumenteras genom en genom en ljud- och bildupptagning,  
ljudupptagning eller en ljud- och får det i stället dokumenteras  
bildupptagning ska brottets genom en ljudupptagning.  
beskaffenhet, utsagans förväntade    
betydelse och den hördes    
personliga förhållanden särskilt    
beaktas.          

35kap.

13 §4

Vid huvudförhandlingen ska de Vid huvudförhandlingen ska de
bevis som har tagits upp utom bevis som har tagits upp utom
huvudförhandlingen tas upp på huvudförhandlingen tas upp på
nytt, om rätten finner att det är av nytt, om rätten finner att det är av
betydelse i målet och det inte finns betydelse i målet och det inte finns
något hinder mot att ta upp beviset. något hinder mot att ta upp beviset.
Om ett muntligt bevis som har Om ett muntligt bevis som har
tagits upp inför rätten kan läggas tagits upp inför rätten kan läggas
fram genom en ljud- och fram genom en ljud- och
bildupptagning, får beviset tas upp bildupptagning, får beviset tas upp
på nytt endast om ytterligare frågor på nytt endast om ytterligare frågor
behöver ställas eller om det finns behöver ställas eller om det finns
särskilda skäl. I tvistemål där särskilda skäl. I tvistemål där
förlikning om saken är tillåten förlikning om saken är tillåten
krävs det dessutom att någon av krävs det dessutom att någon av
parterna begär att beviset tas upp på parterna begär att beviset tas upp på
nytt.   nytt.  
Om tingsrätten i ett mål som Om tingsrätten i ett mål som
överklagats till hovrätten har tagit överklagats till hovrätten har tagit
upp bevisning, behöver beviset tas upp bevisning, behöver beviset tas
upp på nytt endast om hovrätten upp på nytt endast om det finns
finner att det är av betydelse för särskilda skäl. Om ett muntligt
utredningen. Om ett muntligt bevis bevis kan läggas fram i hovrätten
kan läggas fram i hovrätten genom genom en ljud- och bildupptagning
en ljud- och bildupptagning av av förhöret vid tingsrätten, får

3Senaste lydelse 2017:176.

4 Senaste lydelse 2016:37. 5
Prop. 2025/26:155 förhöret vid tingsrätten, får beviset beviset tas upp på nytt endast om
tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas.
ytterligare frågor behöver ställas. Ett bevis som avses i detta stycke
Ett bevis som avses i detta stycke får tas upp på nytt även utan att en
får tas upp på nytt även utan part begär det.
begäran av part.  

I Högsta domstolen får de bevis som har tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det finns synnerliga skäl.

Om ett bevis inte tas upp på nytt ska det läggas fram på lämpligt sätt.

14 §5

En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång har lämnat inför åklagare eller Polismyndigheten eller annars utom rätta, får

åberopas som bevis i rättegången  
1. om det är särskilt föreskrivet,  
2. om förhör med den som lämnat 2. om förhör med den som lämnat
berättelsen inte kan hållas vid eller berättelsen inte kan hållas vid eller
utom huvudförhandling eller i utom huvudförhandling eller i
övrigt inför rätten, övrigt inför rätten, eller
3. om det finns särskilda skäl 3. om det finns särskilda skäl med
med hänsyn till de kostnader eller hänsyn till de kostnader eller
olägenheter som ett förhör vid eller olägenheter som ett förhör vid eller
utom huvudförhandling kan antas utom huvudförhandling kan antas
medföra, fördelarna med ett sådant medföra, fördelarna med ett sådant
förhör, berättelsens betydelse eller förhör, berättelsens betydelse eller
övriga omständigheter, eller övriga omständigheter.
4. om parterna godtar det och det  
inte är uppenbart olämpligt.  

Det som sägs i första stycket om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en

I tvistemål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även i andra fall än som anges där åberopas som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

I brottmål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även i andra fall än som anges där åberopas som bevis i rättegången, om det är lämpligt.

Det som sägs i första–tredje styckena om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en

6 5 Senaste lydelse 2021:1107.

ljud- och bildupptagning av en berättelse.

I brottmål får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning åberopas som bevis i rättegången även i andra fall än de som anges i 14 §, om det är lämpligt.

ljudupptagning eller en ljud- och Prop. 2025/26:155 bildupptagning av en berättelse.

15 §6

I brottmål får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning åberopas som bevis i rättegången även i andra fall än de som anges i 14 §, om det inte är olämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

6 Senaste lydelse 2021:1107. 7

Prop. 2025/26:155

8

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt1 ska upphöra att gälla den 30 juni 2026.

1Senaste lydelse av 7 § 2019:248.

2.3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och Prop. 2025/26:155
  sekretesslagen (2009:400)  

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas tre nya paragrafer, 18 kap. 1 b §, 35 kap. 12 b och 12 c §§, och närmast före 35 kap. 12 b och 12 c §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18kap.

1b §

Sekretess gäller hos

Domstolsverket för uppgift om tvångsmedel, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller sådan framtida verksamhet som avses i 1 § skadas om uppgiften röjs.

35 kap.

Sekretessbrytande bestämmelse

12 b §

Sekretessen enligt 12 § hindrar inte att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Överföring av sekretess

12 c §

Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i 12 § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig

på uppgiften även hos Domstolsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

9

Prop. 2025/26:155 3 Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 19 december 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå ett system med anonyma vittnen och analysera tillämpningen av bestämmelserna om kronvittnessystemet, tidiga förhör och vittnesattester. Uppdraget omfattade även att ta ställning till frågan om stärkt sekretess i domstol för förundersökningsprotokoll och om behovet av reglerna om tilltrosbevisning. Utredningen, som antog namnet Utredningen om anonyma vittnen, överlämnade i oktober 2023 sitt delbetänkande Anonyma vittnen (SOU 2023:67). Förslagen i delbetänkandet har behandlats i propositionen Anonyma vittnen (prop. 2024/25:20, bet. 2024/25:JuU6, rskr. 2024/25:44).

I juni 2024 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess (SOU 2024:51). En sammanfattning av betänkandet i relevant del finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag i relevant del finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2024/01521). I denna proposition behandlar regeringen utredningens förslag om tidiga förhör, vittnesattester, tilltrosbevisning och sekretess för uppgifter om enskilda.

Vidare har Domstolsverket i promemorian Nya bestämmelser för att möjliggöra domstolarnas rapportering om hemliga tvångsmedel till Domstolsverket (DOV 2024/150) lämnat förslag om att det ska införas en ny bestämmelse om överföring av sekretess för uppgifter om hemliga tvångsmedel som lämnas till Domstolsverket. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2024/01302).

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om utökade möjligheter att använda vittnesattester som bevis (bet. 2021/22:JuU6 punkt 3, rskr. 2021/22:37). Av tillkännagivandet följer att det bör övervägas om inte kravet på att parterna måste godta en vittnesattest för att den ska få läggas fram som bevis ska tas bort (bet. 2021/22:JuU6 s. 18). Genom förslaget i avsnitt 5.2 är tillkännagivandet tillgodosett och slutbehandlat. Riksdagen har även tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om utökade möjligheter att åberopa berättelser från förhör inför en brottsbekämpande myndighet som bevis (bet. 2021/22:JuU6 punkt 4, rskr. 2021/22:37). Tillkännagivandet, som behandlas i avsnitt 5.1, är slutbehandlat.

  Lagrådet            
  Regeringen beslutade den 18 december 2025 att inhämta Lagrådets
  yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns
  i bilaga 8. Bland annat avråder Lagrådet från att ändra presumtionen för
  när tidiga förhör får åberopas som bevis och anför att en sådan ändring
  riskerar att förskjuta tyngdpunkten i bevisupptagningen till att bevisning
10 endast tas upp av brottsbekämpande myndigheter under

förundersökningen. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitt Prop. 2025/26:155

5.1och 5.3 och i författningskommentaren. Regeringen följer delvis Lagrådets synpunkter och förslag.

4Sekretess hos Domstolsverket

4.1Sekretess för uppgifter om enskilda

Regeringens förslag

Sekretess ska inte hindra att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Uppgifterna ska omfattas av sekretess även hos Domstolsverket.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans, utom Domstolsverket som tillstyrker förslaget, yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag

Målsägande, vittnen och andra enskilda som medverkar i ett brottmål i domstol har rätt till ersättning för sin inställelse (se till exempel

36 kap. 24 §, 37 kap. 3 § och 40 kap. 17 § rättegångsbalken). När en domstol beslutat om ersättning till någon lägger domstolen in uppgifter om personen i Domstolsverkets it-system Kostnader i mål (KIM). I praktiken innebär det att uppgifter om bland annat namn, personnummer och adress överförs till Domstolsverket. Domstolsverket förmedlar sedan ersättningen till banken som sköter utbetalningen till den enskilde.

När en uppgift omfattas av sekretess läggs uppgiften inte in i Domstolsverkets it-system. Så är exempelvis fallet för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som är sekretessbelagda enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen. Visst stöd för domstolarna att bryta sekretessen och överlämna sekretesskyddade uppgifter till Domstolsverket finns i 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen. Den bestämmelsen ska dock tillämpas restriktivt och avsikten är inte att myndigheten av rena effektivitetsskäl ska kunna bryta sekretessen (se propositionen med förslag till sekretesslag m.m., prop.1979/80:2 Del A s. 465 och 494). Av utredningen framgår att Domstolsverket har gjort bedömningen att bestämmelsen inte utgör ett tillräckligt stöd för domstolarna att kontinuerligt lämna

sekretessbelagda uppgifter till myndigheten för utbetalningar av

11

Prop. 2025/26:155 ersättning. När en uppgift omfattas av sekretess betalas ersättningen i stället ut genom att Domstolsverket laddar ett kontantkort med den beslutade ersättningen som domstolen sedan skickar till den enskilde. I dag administrerar Domstolsverket ett par hundra manuella utbetalningar per år.

Hanteringen innebär nackdelar för den enskilde som i stället för att få ersättningen utbetald till ett bankkonto måste invänta en leverans av ett kontantkort som sedan behöver lösas in. För att möjliggöra en fortsatt digital hantering av utbetalningarna behövs en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att domstolar ska kunna lämna sekretessreglerade kontaktuppgifter till Domstolsverket. Bestämmelsens tillämpningsområde bör avgränsas till uppgifter som omfattas av sekretess enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen och som behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

En grundläggande princip i offentlighets- och sekretesslagen är att sekretess som huvudregel inte följer med en uppgift när den lämnas till en annan myndighet (se prop. 1979/80:2 Del A s. 75–77). Om en sekretessreglerad uppgift lämnas från en myndighet till en annan gäller sekretess hos den mottagande myndigheten endast om sekretess följer av en annan primär sekretessbestämmelse, som är tillämplig hos den mottagande myndigheten, eller av en bestämmelse om överföring av sekretess. Det finns inte någon sekretessbestämmelse som är tillämplig på kontaktuppgifter till enskilda hos Domstolsverket. Om sådana uppgifter lämnas över till Domstolsverket blir de därför offentliga. För att säkerställa skyddet för enskilda är det enligt regeringen nödvändigt att de kontaktuppgifter som omfattas av sekretess i domstol inte blir offentliga när de förs över till Domstolsverket. I annat fall skulle sekretesskyddet för kontaktuppgifterna i praktiken bli verkningslöst. När det gäller den avvägning mellan sekretessintresset och insynsintresset som alltid ska göras när införande av sekretess övervägs, bör det framhållas att kontaktuppgifter till enskilda inte bedöms ha någon nämnvärd betydelse för allmänhetens möjligheter till insyn i Domstolsverkets verksamhet. Regeringen anser därför att en ny bestämmelse om överföring av sekretess bör införas.

4.2Sekretess för uppgifter om tvångsmedel

Regeringens förslag

Uppgifter om tvångsmedel ska omfattas av sekretess hos Domstolsverket.

Den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen ska ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter när det gäller intresset av att förebygga och beivra brott.

Promemorians förslag

Förslagen i promemorian stämmer i sak överens med regeringens. I

promemorian föreslås en annan lagteknisk lösning.

12

Remissinstanserna

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Södertörns tingsrätt anför att förslaget framstår som väl avvägt och ändamålsenligt. Åklagarmyndigheten framhåller att det är av stor vikt att det inte uppstår någon risk för att uppgifter om hemliga tvångsmedel blir offentliga efter att de överlämnats till Domstolsverket. Stockholms tingsrätt anser att det bör övervägas om det finns skäl att inskränka bestämmelsens tillämpningsområde till de uppgifter som faktiskt kommer att överlämnas till Domstolsverket. Säkerhetspolisen framhåller att det är av stor vikt att de uppgifter som kan komma att överlämnas till Domstolsverket inte går att härleda till Säkerhetspolisen. Malmö tingsrätt påpekar att det kan finnas anledning att överväga om bestämmelsen i 18 kap. 17 § offentlighets- och sekretesslagen om sekretess vid rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol bör omfattas av förslaget. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna avstyrker förslaget om att tystnadsplikten ska ha företräde framför meddelarfriheten i fråga om de uppgifter som lämnas av domstolarna till Domstolsverket. Södertälje tingsrätt anför att behovet av tystnadsplikt för statistiska uppgifter på aggregerad nationell nivå bör analyseras vidare.

Skälen för regeringens förslag

Uppgifter om tvångsmedel ska omfattas av sekretess hos Domstolsverket

Åklagarmyndigheten lämnar, i samverkan med Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen, årliga rapporter till regeringen om användningen av hemliga tvångsmedel. Av rapporterna framgår att antalet tillstånd till användning av hemliga tvångsmedel har ökat kraftigt. De statistiska uppgifterna avser antalet tillstånd och inte antalet ärenden som handlagts i domstol. Domstolsverket fördelar resurser till domstolarna med utgångspunkt i ärendemängd och nedlagd tid. Domstolarna har framfört önskemål om att hanteringen av det ökade antalet ärenden om hemliga tvångsmedel ska få ett tydligare genomslag vid den tilldelning av ekonomiska resurser som Domstolsverket ansvarar för. För att åstadkomma detta har Domstolsverket föreslagit att det i förordning bör införas en uppgiftsskyldighet för domstolarna att redovisa statistiska uppgifter om hemliga tvångsmedel till Domstolsverket som gör det möjligt för domstolarna att lämna uppgifterna till Domstolsverket utan hinder av sekretess.

Om statistiska uppgifter om hemliga tvångsmedel överförs till Domstolsverket är det som Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten framhåller viktigt att uppgifterna skyddas av sekretess också hos Domstolsverket. Sekretess gäller enligt 18 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

I likhet med vad som anförs i promemorian anser regeringen att det finns stöd för att uppgifter om hemliga tvångsmedel, när de överförs till Domstolsverket, kan skyddas av sekretess enligt 18 kap. 1 § offentlighets-

Prop. 2025/26:155

13

Prop. 2025/26:155 och sekretesslagen. Med hänsyn till uppgifternas känsliga natur är det
  emellertid, som Åklagarmyndigheten framför, av yttersta vikt att det inte
  uppstår någon risk för att uppgifterna blir offentliga efter att de
  överlämnats till Domstolsverket. Det handlar om mycket skyddsvärda
  uppgifter som kommer att överföras till Domstolsverket. Med hänsyn till
  detta och till att uppgifterna kommer att kunna sammanställas eller på
  annat sätt bearbetas i myndighetens verksamhet bedömer regeringen att
  det finns ett behov av att införa en ny sekretessbestämmelse för
  Domstolsverkets verksamhet. Vid utformningen av
  sekretessbestämmelsen är det viktigt att alla uppgifter om tvångsmedel
  som kan komma att överföras till Domstolsverket omfattas. Det är också
  viktigt att uppgifterna omfattas av den föreslagna bestämmelsen efter att
  de sammanställts eller på annat sätt bearbetats hos Domstolsverket.
  Regeringen bedömer därför, trots Stockholms tingsrätts synpunkt, att
  bestämmelsen bör avgränsas till att gälla uppgifter om tvångsmedel. En
  sådan formulering utgör en ändamålsenlig avgränsning av bestämmelsens
  tillämpningsområde och innefattar samtliga de tvångsmedel som kan
  omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen.
  Sekretessbestämmelsen syftar till att skydda uppgifter hos
  Domstolsverket som, om de blir offentliga, kan äventyra den
  brottsutredande och brottsbekämpande verksamheten. Det kan handla om
  såväl utredningsåtgärder i förhållande till enskilda personer och i enskilda
  fall som generella utredningsmetoder hos åklagare och polis som, om de
  blev kända, skulle kunna äventyra framtida brottsutredningar.
  Skaderekvisitet bör därför utformas på ett sådant sätt att det omfattar
  samma åtgärder och verksamheter som i 18 kap. 1 § offentlighets- och
  sekretesslagen. Uppgifterna bör alltså kunna hemlighållas hos
  Domstolsverket om följden kan antas bli att syftet med beslutade eller
  förutsedda åtgärder motverkas eller sådan framtida verksamhet som avses
  i 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen skadas om uppgifterna röjs.
  Eftersom den nya bestämmelsen skyddar verksamhet som syftar till att
  förebygga och beivra brott bör den placeras i anslutning till 18 kap. 1 §
  offentlighets- och sekretesslagen.      
  När det gäller den avvägning mellan sekretessintresset och
  insynsintresset som alltid ska göras när införande av sekretess övervägs
  anser regeringen att intresset av att skydda brottsbekämpande
  myndigheters verksamhet väger tyngre än allmänhetens möjlighet till
  insyn i de statistiska uppgifter som redovisas till Domstolsverket.
  Insynsintresset kan i stället tillgodoses genom den rapport
  Åklagarmyndigheten, i samverkan med berörda myndigheter, årligen
  redovisar till regeringen om användningen av hemliga tvångsmedel.  
  Malmö tingsrätt anför att det bör övervägas om även sekretess enligt
  18 kap. 17 § offentlighets- och sekretesslagen bör omfattas av förslaget.
  Sekretess gäller enligt 18 kap. 17 § offentlighets- och sekretesslagen för
  uppgifter i verksamhet som avser rättslig hjälp eller annat rättsligt
  samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol och
  tillgodoser intresset för utländska myndigheter att få sina brottsutredningar
  skyddade av sekretess när sådana uppgifter på grund av rättsligt samarbete
  har lämnats över till en svensk myndighet. Det går på nuvarande underlag
  inte att bedöma huruvida de uppgifter som domstolarna kommer att
14 redovisa till Domstolsverket är sådana uppgifter som omfattas av

bestämmelsens tillämpningsområde och om det finns ett behov av Prop. 2025/26:155 sekretess hos Domstolsverket även för dessa.

Tystnadsplikten har företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Sekretess innebär ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har dock som huvudregel företräde framför tystnadsplikten. Enligt 18 kap. 19 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen inskränker emellertid den tystnadsplikt som följer av 18 kap. 1 § rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om användning av hemliga tvångsmedel. Att tystnadsplikt har företräde i dessa fall har motiverats bland annat med att syftet med åtgärderna skulle kunna omintetgöras om uppgifterna kommer ut (se propositionen Hemlig rumsavlyssning, prop. 2005/06:178, s. 81).

De uppgifter som Domstolsverket kommer att ta del av är statistiska uppgifter om domstolarnas hantering av ärenden om hemliga tvångsmedel. Uppgifter i sak kommer inte att föras över till Domstolsverket. Som Domstolsverket framhåller kan uppgifterna dock fortfarande vara känsliga för de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet och det finns en risk för att verksamheten skadas om uppgifterna får spridning. Behovet för utomstående att kunna granska myndighetens verksamhet framstår också som relativt litet när det kommer till de statistikuppgifter som Domstolsverket kommer att ta del av. Insynsintresset kan i stället tillgodoses genom den rapport Åklagarmyndigheten, i samverkan med berörda myndigheter, årligen redovisar till regeringen om användningen av hemliga tvångsmedel. Enligt regeringens bedömning bör, till skillnad från vad Journalistförbundet, Södertälje tingsrätt och Tidningsutgivarna anför, därför tystnadsplikten ges företräde framför meddelarfriheten även när det gäller de uppgifter om användning av hemliga tvångsmedel som Domstolsverket får del av.

Av 18 kap. 19 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen framgår att rätten att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av bland annat tryckfrihetsförordningen inte gäller sådana uppgifter som avses i bland annat 18 kap. 1–3 §§ offentlighets- och sekretesslagen, om uppgiften rör användningen av vissa tvångsmedel. Om den nya sekretessbestämmelsen placeras i 18 kap. 1 b § offentlighets- och sekretesslagen krävs inga författningsändringar för att tystnadsplikten ska ha företräde framför meddelarfriheten.

15

Prop. 2025/26:155 5 Tidiga förhör och vittnesattester som
  bevis i domstol
5.1 Ökade möjligheter att åberopa berättelser i
  tidiga förhör som bevis

Regeringens förslag

I brottmål ska en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning få åberopas som bevis i rättegången om det inte är olämpligt.

Utredningens förslag och bedömning

Förlaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Enligt utredningens bedömning bör förutsättningarna för när en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet får åberopas som bevis inte ändras. Utredningen lämnar ett alternativt förslag som stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning att förutsättningarna för när en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska få åberopas som bevis inte bör ändras, däribland Attunda tingsrätt, Brottsförebyggande rådet, Göta hovrätt, Svea hovrätt och Västmanlands tingsrätt. Flera av remissinstanserna framhåller att regleringen nyligen trätt i kraft och att det inte finns något behov av att ändra bestämmelsen. Brottsförebyggande rådet och Göta hovrätt framhåller dock att det efter att lagstiftningen varit i kraft en längre tid är viktigt att utvärdera reformen. Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten anser att den nuvarande bestämmelsen är alltför begränsad och tillstyrker utredningens alternativa förslag att det införs en presumtion om att tidiga förhör ska få läggas fram som bevis om det inte är olämpligt. En sådan ordning skulle enligt Åklagarmyndigheten leda till att tidiga förhör i större utsträckning läggs fram som bevis i domstol. Malmö tingsrätt anför att en presumtion för att tillåta tidiga förhör inte skulle bidra till en mer effektiv rättsprocess utan i många fall i stället leda till längre förhandlingstider i domstol. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att det är av stor betydelse att någon långtgående förskjutning av tyngdpunkten i bevisupptagningen från domstolarna till de brottsbekämpande myndigheterna inte sker och Västmanlands tingsrätt anför att en presumtion att tidiga förhör ska få läggas fram som bevis inte bör genomföras utan en mer omfattande analys av vad det skulle innebära för tillämpningen av omedelbarhetsprincipen. Institutet för mänskliga rättigheter anför att utredningens utvärdering av lagstiftningen är

16

bristfällig och avstyrker mot den bakgrunden att tidiga förhör ska få läggas Prop. 2025/26:155 fram som bevis i större utsträckning än i dag.

Skälen för regeringens förslag  
Möjligheten att åberopa berättelser som lämnats i tidiga förhör har inte  
fått avsedd effekt  
En berättelse som lämnats inför en brottsbekämpande myndighet och som  
dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning får åberopas som bevis  
i en rättegång i brottmål (så kallade tidiga förhör) om det är lämpligt  
(35 kap. 15 § rättegångsbalken). Möjligheten infördes den 1 januari 2022  
för att tillgodose krav på flexibilitet och effektivitet i handläggningen av  
brottmål. Regleringen förutsågs kunna ge mer tillförlitlig bevisning och  
bättre förutsättningar för materiellt riktiga domar.  
I motiven anges att utsagor från ett tidigt förhör kan vara mer tillförlitliga  
eftersom de lämnas i närmare anslutning till den iakttagelse som de avsåg  
att beskriva och dessutom är mindre påverkade av vad andra människor  
har sagt eller vad som kan ha framkommit i exempelvis media eller på  
sociala plattformar. Åberopande av tidiga förhör bedömdes också minska  
de påfrestningar som en lång väntan på rättegång kan innebära för  
förhörspersonerna och medför också en minskad risk för att vittnen och  
brottsoffer utsätts för hot eller andra påtryckningar i syfte att få dem att ta  
tillbaka eller ändra sina uppgifter inför huvudförhandlingen i domstol.  
Möjligheten till tidiga förhör bedömdes också vara tids- och  
kostnadseffektivt, speciellt i de situationer där målsägande och vittnen inte  
hörs på nytt i domstol (se propositionen Utökade möjligheter att använda  
tidiga förhör, prop. 2020/21:209 s. 40–41).  
Mot bakgrund av förarbetsuttalandena har utredningen analyserat om  
reformen gett önskad effekt. Utredningen har genomfört en grundlig  
analys av rättspraxis och har även inhämtat brottsbekämpande  
myndigheters beskrivningar av tillämpningen genom att genomföra  
fokusgruppsintervjuer med såväl åklagare, domare och advokater.  
Utredningen har sedan använt dessa uppgifter som utgångspunkt för en  
fortsatt och mer resonerande analys. Till skillnad från vad Institutet för  
mänskliga rättigheter anför anser regeringen att det underlag som  
utredningen har grundat sin utvärdering på är tillräckligt omfattande och  
robust för att kunna ta ställning till behovet av utökade möjligheter att  
åberopa tidiga förhör.  
Av utredningen framgår att den förväntan som fanns på att tidiga förhör  
skulle effektivisera brottmålsprocessen och minska påfrestningarna för  
vittnen och brottsoffer inte fullt ut realiserats. För att tillgodose den  
tilltalades rätt till motförhör har förhörspersoner i många fall kallats till  
huvudförhandlingen för tilläggsförhör, ett förfaringssätt som leder till  
längre förhandlingstid i domstol. Det innebär också en fortsatt påfrestning  
för vittnen och brottsoffer som alltjämt tvingas lämna sina uppgifter  
ytterligare en gång, i domstol.  
Åklagarmyndigheten har till utredningen framhållit att bristerna i  
reformens genomslag även beror på att domstolarna sällan lämnar besked  
före huvudförhandlingen i frågan om tidiga förhör kommer att tillåtas som  
bevisning vid huvudförhandlingen, vilket leder till att förhörspersonerna i 17
 

Prop. 2025/26:155 stor utsträckning kallas till förhandlingen trots att åklagarna enbart åberopat det tidiga förhöret som bevisning. Det förekommer även att åklagare under beredningen av målet får avslag på sin framställan, men att det tidiga förhöret sedan ändå tillåts.

En tidig berättelse inför en brottsbekämpande myndighet ska kunna åberopas som bevis om det inte är olämpligt

Som konstaterats ovan finns det en rad betydande fördelar med att åberopa tidiga förhör som bevis i en rättegång. Dessa omständigheter talar för att tidiga förhör bör få åberopas i så stor utsträckning som möjligt, under förutsättning att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalades sida också kan tillgodoses. Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om utökade möjligheter att åberopa berättelser från förhör

inför en brottsbekämpande myndighet som bevis (bet. 2021/22:JuU6 punkt 4, rskr. 2021/22:37). Av tillkännagivandet följer att ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet, och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, ska få åberopas som bevis i rättegången om det inte är uppenbart olämpligt med hänsyn till sakens prövning (bet. 2021/22:JuU6 s. 18).

För att regleringen om tidiga förhör ska bli mer effektiv bedömer utredningen att det krävs dels att parterna, och då främst åklagarna, åberopar tidiga förhör i större utsträckning, dels att polisen och åklagarna möjliggör för den misstänkte att hålla motförhör redan under förundersökningen. Om motförhör hålls redan under förundersökningen minskar behovet av att åberopa tilläggsförhör i domstol, och de effektivitetsvinster reformen avsåg att åstadkomma realiseras. För att åstadkomma en mer effektiv tillämpning av reglerna krävs därför, enligt utredningen, primärt att myndigheterna arbetar internt med kunskapshöjande insatser och metodutveckling och att förhör genomförs under rättssäkra förhållanden där rätten till motförhör blir tillgodosedd. Åklagare behöver också åberopa tidiga förhör i större utsträckning.

Regeringen delar utredningens bedömning i dessa delar. I likhet med Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten anser regeringen dock att det även finns ett behov av att genomföra utredningens alternativa förslag och utöka möjligheterna att åberopa tidiga förhör som bevis i domstolen. En ljud- och bildupptagning av en berättelse som lämnats utom rätta, dvs. en berättelse som nedtecknats eller spelats in utan att berättelsen avgetts vid ett förhör inför rätten under eller utom en huvudförhandling, bör därför få åberopas som bevis i en rättegång om det inte är olämpligt med hänsyn till sakens prövning. Ändringen innebär en presumtion för att ett tidigt förhör ska tillåtas som bevis om inte rätten, utifrån vad parterna anfört, gör bedömningen att det finns betydande processuella nackdelar med att beviset läggs fram på det sättet. Det kan handla om såväl processekonomiska skäl som rättssäkerhetsaspekter. Genom förslaget anser regeringen att tillkännagivandet är tillgodosett och därmed slutbehandlat.

Genom att införa en presumtion för att tidiga förhör får läggas fram som bevis i en rättegång kan det, som Åklagarmyndigheten framhåller, förhindras att invändningar mot lämpligheten i att åberopa ljud- och

bildupptagningar framförs sent i processen. En sådan presumtion innebär

18

vidare att domstolen måste ta ställning i frågan före huvudförhandlingen. Ordningen medför därför också en ökad förutsebarhet i processen, vilket ger både parter och domstolar bättre förutsättningar att planera och genomföra huvudförhandlingar.

Som redogjorts för ovan är det viktigt att förhör under förundersökningen genomförs under rättssäkra former där rätten till motförhör tillgodoses. Under sådana förhållanden kommer reformen, till skillnad från vad Malmö tingsrätt befarar, inte att leda till längre förhandlingstider utan i stället åstadkomma en mer effektiv rättsprocess.

En invändning som några remissinstanser, däribland Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och Västmanlands tingsrätt, för fram är att en utökad möjlighet att tillåta berättelser under förundersökningen som bevis riskerar att förskjuta tyngdpunkten i rättsskipningen från domstolarna till de brottsbekämpande myndigheterna och att en sådan ändring inte bör genomföras utan en mer omfattande analys av vad det skulle innebära för tillämpningen av omedelbarhetsprincipen. Liknande synpunkter framförs av Lagrådet som avråder från att ändra presumtionen för när tidiga förhör får åberopas som bevis, för att inte riskera att tyngdpunkten i bevisupptagningen förskjuts till att bevisning endast tas upp av brottsbekämpande myndigheter under förundersökningen.

Rättegångsbalken bygger på att brottmål ska avgöras efter muntlig huvudförhandling och att domen ska grundas endast på vad som förekommit vid denna förhandling. Dessa huvudprinciper om muntlighet och omedelbarhet syftar till att säkerställa en så god bevisprövning som möjligt. Även om dessa principer fyller en mycket viktig funktion ställer teknik- och samhällsutvecklingen krav på att fortlöpande överväga om de regler som de brottsbekämpande myndigheterna och domstolarna har att tillämpa är ändamålsenligt utformade. Det centrala är att säkerställa en praktiskt fungerande straffprocess som uppfyller kraven på effektivitet och rättssäkerhet och som ger de bästa förutsättningarna att komma fram till materiellt riktiga domar.

Av domstolens skyldighet att sörja för att ett brottmål blir tillfredsställande handlagt följer att den bland annat har ett ansvar för att se till att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalades sida tillgodoses. Som också Lagrådet framhåller kommer sådana anspråk fortsatt att kunna tillgodoses inom ramen för en bedömning om huruvida det är lämpligt att lägga fram en ljud- och bildupptagning som bevis. Inom ramen för den bedömningen kan rätten beakta processekonomiska skäl och rättssäkerhetsaspekter, framför allt misstänktas möjlighet att försvara sig och vilka förutsättningar det funnits eller finns att hålla ett effektivt motförhör. Rättens prövning ska också, precis som är fallet med dagens reglering, i första hand utgå från vad parterna anför. Det innebär att den part som åberopar beviset är den som bär risken för att beviset, med hänsyn till att det inte tagits upp inför rätten, kan ha ett lägre bevisvärde. Till skillnad från Lagrådet bedömer regeringen därmed, att tyngdpunkten i rättskipningen inte riskerar att förskjutas på något betänkligt sätt. En reform med utökade möjligheter att använda tidiga förhör som bevis i domstolarna ställer inte heller för höga krav på vare sig parterna eller rätten utan för i stället med sig flera nödvändiga förbättringar i brottmålsprocessen i fråga om bland annat effektivitet, förutsebarhet,

Prop. 2025/26:155

19

Prop. 2025/26:155 förutsättningar för materiellt riktiga domar och minskad press för förhörspersoner.

5.2Ökade möjligheter att åberopa vittnesattester i brottmål som bevis

Regeringens förslag

En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång lämnat utom rätta, ska få åberopas som bevis i brottmål om det är lämpligt. Samma sak ska gälla i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en sådan berättelse.

Utredningens förslag

Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget, däribland Justitiekanslern och Svea hovrätt. Justitiekanslern pekar på att en ökad användning av vittnesattester kan förbättra effektiviteten och kvaliteten i brottmålsprocessen och bidra till kortare häktningstider och minskad restriktionsanvändning. Åklagarmyndigheten tillstyrker förslaget att vittnesattester ska kunna tillåtas oaktat motpartens inställning, men finner i övrigt inte anledning att förändra rekvisiten i bestämmelsen. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller att förslaget innebär att omedelbarhetsprincipen får en mycket begränsad betydelse och ställer sig därför avvaktande till förslaget. Om förslaget ändå genomförs bör det dock omarbetas så att kriterierna för lämplighetsprövningen framgår direkt av lagtexten. Attunda tingsrätt föreslår att rätten endast i de fall parterna inte är överens ska pröva om det är lämpligt att tillåta en vittnesattest som bevis.

  Skälen för regeringens förslag      
  Enligt 35 kap. 14 § rättegångsbalken gäller ett principiellt förbud mot att
  som bevis i rättegången åberopa en berättelse som någon har avgett
  skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång
  eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en
  sådan rättegång har lämnat inför åklagare, Polismyndigheten eller annars
  utom rätta, så kallade vittnesattester. Förbudet gäller även, med undantag
  för vad som följer av 35 kap. 15 § rättegångsbalken, i de fall en sådan
  berättelse spelats in antingen med ljud eller med ljud och bild. Förbudet
  motiveras med att det utgör en nödvändig grund för principen om
  bevisomedelbarhet (se propositionen om ett reformerat
  tingsrättsförfarande, prop. 1986/87:89 s. 171).      
20 Det finns enligt nuvarande regler fyra undantag från förbudet:  

–om det är särskilt föreskrivet,

–om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten,

–om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, fördelarna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter, eller

–om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

Det fjärde och sista undantaget infördes för brottmålens del den 1 januari 2022 i syfte att göra handläggningen av framför allt stora brottmål mer modern, flexibel och effektiv. Kravet på att parterna ska vara överens avser att skydda en part från de nackdelar det kan innebära i bevishänseende att en skriftlig berättelse åberopas mot honom eller henne (se prop. 2020/21:209 s. 37).

Möjligheterna att åberopa skriftliga vittnesberättelser som bevis i domstol är alltså begränsade. Riksdagen har tillkännagett för regeringen att det bör övervägas om inte kravet på att parterna måste vara överens för att en vittnesattest ska få läggas fram som bevis i brottmål ska tas bort (bet. 2021/22:JuU6 punkt 3 och rskr. 2021/22:37). Utredningen konstaterar att det inte finns samma behov av ett krav på samtycke i brottmålen som i tvistemålen. Till skillnad från i tvistemålen rör det sig i brottmål inte om två jämnstarka parter som kan komma överens om vilken bevisning som behövs. Åklagaren har den fulla bevisbördan och eventuella brister i bevishänseende går ut över åklagaren. Frågan om en vittnesattest bör få läggas fram som bevis bör därför enligt utredningen i stället avgöras av rätten inom ramen för en lämplighetsprövning.

Justitiekanslern framhåller att det finns effektivitetsvinster att göra vid en ökad användning av vittnesattester i brottmål. Om fler vittnesberättelser kan tillåtas läggas fram i en vittnesattest i stället för vid en personlig inställelse i domstol skulle tid och kostnader för inställelsen kunna sparas och de problem som kan uppstå när vittnen uteblir från en huvudförhandling minska. Därutöver skulle påfrestningarna för enskilda förhörspersoner kunna minska. En utökad användning av vittnesattester i brottmål skulle även kunna bidra till kortare häktningstider och minskad restriktionsanvändning.

Den nuvarande begräsningen i punkten 4, som medför att en vittnesattest får läggas fram som bevisning i andra fall än som anges i punkterna 1–3 om parterna är överens, motiveras med att en part ska ha möjlighet att invända mot bevismedlet, till exempel för att ett motförhör inte har hållits eller om det bedöms finnas ett behov av att lägga fram berättelsen muntligt och kunna ställa frågor till personen i anslutning till detta (se prop. 2020/21:209 s. 37). En sådan ordning medför dock även att en part, till exempel en tilltalad, har möjlighet att förhala rättsprocessen genom att, nära inpå en huvudförhandling och utan befogat skäl, invända mot bevismedlet vilket kan leda till att förhandlingen måste ställas in och vittnet kallas till förhandlingen.

Den nuvarande ordningen med ett krav på samtycke kan alltså leda till att de önskade effektivitetsvinsterna med vittnesattester uteblir. Mot den bakgrunden bedömer regeringen, i likhet med utredningen och en majoritet av remissinstanserna, att kravet på att parterna ska vara överens för att en

Prop. 2025/26:155

21

Prop. 2025/26:155 vittnesattest ska få åberopas som bevis i brottmål bör tas bort. Som utredningen påpekar och Svea hovrätt instämmer i kan invändningar mot att lägga fram en vittnesattest i stället beaktas av rätten inom ramen för en lämplighetsbedömning.

Utredningen bedömer att ett slopat krav på samtycke i brottmålen motiverar en högre tröskel vid domstolens lämplighetsbedömning och framhåller att den under alla förhållanden bör vara högre än vad som gäller för tidiga förhör. Åklagarmyndigheten anser däremot att även om kravet på samtycke tas bort i brottmål bör vittnesattester få åberopas om det inte är uppenbart olämpligt.

En berättelse som någon avgett skriftligen med anledning av en inledd eller förestående rättegång, och en berättelse som spelas in av gemene man, omfattas inte de rättssäkerhetsgarantier som ett så kallat tidigt förhör gör. Vittnesattester bör därför inte få åberopas som bevis i samma utsträckning som tidiga förhör. I likhet med utredningen och en majoritet av remissinstanserna, anser regeringen i stället att en vittnesattest bör få åberopas som bevis i brottmål om det är lämpligt. Ett sådant krav, i kombination med ett slopat samtyckeskrav, utgör en bra avgränsning av tillämpningsområdet med beaktande av såväl effektivitetssom rättssäkerhetsaspekter.

Rätten ska inom ramen för lämplighetsbedömningen exempelvis beakta processekonomiska skäl och rättssäkerhetsaspekter, såsom den misstänktes möjlighet att försvara sig. Om det bedöms finnas ett behov av att lägga fram berättelsen muntligt, till exempel för att någon av parterna vill ställa frågor till personen, kan det vara en omständighet som talar mot att det är lämpligt att tillåta en vittnesattest från den personen som bevis. Med anledning av Attunda tingsrätts synpunkt finns det även anledning att framhålla att omständigheten att parterna är överens om att en vittnesattest ska få läggas fram som bevis är en sådan omständighet rätten kan beakta inom ramen för sin lämplighetsbedömning men som inte ensamt är avgörande. Bestämmelsen bör därför inte begränsas på det sätt som tingsrätten föreslår. Till skillnad från Juridiska fakulteten vid Lunds universitet bedömer regeringen inte heller att lagtexten ska innehålla uppgift om vilka kriterier som ska beaktas vid lämplighetsbedömningen. Rätten bör i stället göra lämplighetsbedömningen utifrån förhållandena i varje enskilt fall. Som anges i avsnitt 5.1 är det domstolens uppgift att sörja för att ett brottmål blir tillfredsställande handlagt och att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalades sida tillgodoses.

Sammanfattningsvis anser regeringen alltså att utrymmet för att tillåta skriftliga vittnesattester i brottmål bör utökas så att sådana attester även ska kunna tillåtas som bevis om det är lämpligt. Samma sak bör gälla i de fall en sådan berättelse tagits upp med ljud eller med ljud och bild.

22

5.3 Dokumentation av förhör under Prop. 2025/26:155
  förundersökningen  

Regeringens förslag

Förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning om inte tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det.

Om ett förhör inte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, får det i stället dokumenteras genom en ljudupptagning.

Förhör som dokumenterats genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning ska upptecknas och granskas så snart som möjligt efter att förhöret har avslutats.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår ingen uttrycklig bestämmelse om att ett förhör som inte dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning i stället får dokumenteras genom en ljudupptagning. Utredningen föreslår också en delvis annorlunda språklig och redaktionell utformning av bestämmelsen.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget, däribland Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Justitiekanslern, Svea hovrätt och Tullverket. Polismyndigheten tillstyrker förslaget men framhåller att det av bestämmelsen även bör framgå att ett

förhör får dokumenteras med en ljudupptagning. Integritetsskyddsmyndigheten anför att förslaget innebär en integritetskänslig typ av personuppgiftsbehandling och att det saknas en analys av förslagets proportionalitet i förhållande till de risker som finns kopplade till den personliga integriteten samt av förslagets förenlighet med gällande dataskyddsreglering.

Skälen för regeringens förslag

Ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet får dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning. Vid bedömningen av om ett förhör bör dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning ska brottets beskaffenhet, utsagans förväntade betydelse och den hördes personliga förhållanden särskilt beaktas (23 kap. 21 b § rättegångsbalken).

Av utredningen framgår att endast en minoritet av förhören under en förundersökning dokumenteras med både ljud och bild, trots att många förhörsrum hos Polismyndigheten har fast utrustning som möjliggör en

sådan upptagning och att i stort sett alla poliser har möjlighet att spela in  
ett förhör med ljud och bild med sin mobiltelefon.  
Möjligheten att åberopa så kallade tidiga förhör som bevis i en rättegång  
förutsätter att förhöret har dokumenterats genom en ljud- och  
bildupptagning (35 kap. 15 § rättegångsbalken). För att öka genomslaget 23
 

Prop. 2025/26:155 av användningen av tidiga förhör som bevis i domstol finns det, som utredningen föreslår och en majoritet av remissinstanserna instämmer i, skäl att förtydliga att utgångspunkten bör vara att förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning. För att tydliggöra den utgångspunkten bör bestämmelsen utformas som Lagrådet föreslår, nämligen att det av bestämmelsen bör framgå att förhör ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning om inte tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det.

Utgångspunkten är alltså att förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska dokumenteras med ljud och bild. Ett förhör behöver dock inte dokumenteras med en ljud- och bildupptagning om tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det. Så kan exempelvis vara fallet om det inte finns någon lämplig eller fungerande inspelningsutrustning tillgänglig. En omständighet som kan tala mot att spela in förhöret är också om den hördes uppgifter kan antas påverkas negativt av en sådan inspelning, till exempel genom att förhörspersonen inte vågar lämna vissa uppgifter. Förundersökningsledaren måste i så fall göra en avvägning mellan vikten av att förhöret spelas in och andra intressen, som att utredningen bedrivs skyndsamt och att den hörde berättar fritt under förhöret. I sådana situationer bör det alltså vara möjligt för de brottsbekämpande myndigheterna att låta bli att dokumentera förhöret genom en ljud- och bilduppspelning, trots att andra skäl i och för sig kan tala för att spela in detsamma. Om förhöret inte kan tas upp med ljud och bild kan i stället upptagning genom endast en ljudinspelning vara ett alternativ. I likhet med Polismyndigheten bedömer regeringen att den möjligheten av rättssäkerhetsskäl bör framgå uttryckligen av lagtexten.

Integritetsskyddsmyndigheten lyfter frågan om förslagets inverkan på den enskildes personliga integritet och dess förenlighet med dataskyddslagstiftningen. Det kan konstateras att det redan i dag är möjligt att spela in förhör under förundersökningen med ljud och bild. Utredningens förslag innebär en utökning av den befintliga personuppgiftsbehandlingen. Regeringen bedömer emellertid att sekretesskyddet för bildinspelningar i 35 kap. 13 a § offentlighets- och sekretesslagen tillsammans med övrig dataskyddsreglering, till exempel brottsdatalagen (2018:1177) och lagen (2018:1698) om domstolarnas behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, utgör ett ändamålsenligt skydd av den enskildes personliga integritet vid inspelning av förhör under förundersökningen.

Uppteckning och granskning av ett förhör under förundersökningen ska göras innan förhöret avslutas. Om förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden får uppteckning ske så snart som möjligt efter att förhöret avslutats (23 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken). Uttrycket särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden tar sikte på uppgifterna som lämnas. Som exempel nämns uppgifter om ekonomisk brottslighet där sifferuppgifter kan behöva kontrolleras och redogörelser för komplicerade transaktioner redovisas på det sätt som framkommit under förhöret. Undantagsregeln tar dock inte sikte på att förhör är långa eller omfattar längre händelseförlopp (se propositionen Ökade möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar, m.m., prop. 1997/98:181 s. 46). Kravet på uppteckning och granskning

24

omfattar även situationer när förhöret tas upp genom en ljudupptagning Prop. 2025/26:155 eller en ljud- och bildupptagning.

Det krav som ställs på att ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska vara upptecknat och granskat innan förhöret är avslutat innebär att förhörsledaren dels måste hålla i själva förhöret, dels skriva ett referat där det som sägs av betydelse för brottsutredningen dokumenteras. Polismyndigheten har till utredningen påtalat att situationen orsakar flera praktiska problem för förhörsledaren och utredningen konstaterar att det nuvarande kravet på uppteckning och granskning av förhör begränsar en effektiv och rättssäker rättstillämpning.

Vid förhör som dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning finns det möjlighet att i efterhand kontrollera vad som sagts under förhöret. Behovet av en uppteckning och granskning innan förhöret har avslutats är därför inte lika stort i dessa fall. Regeringen anser därför, i likhet med utredningen och som ingen remissinstans invänder mot, att nuvarande undantag om att uppteckning och granskning i vissa fall får ske så snart som möjligt efter att ett förhör avslutats, även ska gälla vid förhör som har dokumenterats genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning.

6Tilltrosbestämmelserna ska upphävas

Regeringens förslag

Bestämmelserna om tilltrosbevisning i rättegångsbalken och lagen om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt ska upphöra att gälla.

Om tingsrätten i ett mål som överklagas till hovrätten har tagit upp bevisning, behöver beviset tas upp på nytt endast om det finns särskilda skäl.

Utredningens förslag

Förslagen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Samtliga remissinstanser som yttrat sig över förslaget, däribland Brottsofferjouren, Domstolsverket, Justitiekanslern, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund och Åklagarmyndigheten, tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Flera remissinstanser, bland annat Brottsofferjouren och Justitiekanslern, anför att tilltrosbestämmelserna under lång tid känts otidsenliga, krångliga och att de inte sällan ger upphov till olika tolknings- och tillämpningsproblem. Brottsförebyggande rådet framhåller att ett avskaffande av tilltrosbestämmelserna skulle göra regelverket mer enhetligt och harmoniera bättre med möjligheterna att under förundersökningen genomföra förhör med ljud- och bildupptagning. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och Svea hovrätt framhåller att riktmärket för hovrättens prövning bör vara att hovrätten inte får ändra

25

Prop. 2025/26:155 tingsrättens dom på ett sämre beslutsunderlag än tingsrätten haft. Juridiska fakulteten framhåller att den principen bör komma till tydligare uttryck och Svea hovrätt efterlyser ytterligare vägledning för när det ska anses finnas särskilda skäl att ta upp ett bevis på nytt i hovrätten.

Skäl för regeringens förslag

För att skapa ett ändamålsenligt och effektivt hovrättsförfarande är frågan om i vilken form muntlig bevisning som har tagits upp i tingsrätten ska presenteras i hovrätten central. Av 35 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken framgår att ett omförhör i hovrätten behöver ske endast om hovrätten anser att det är av betydelse för utredningen. Regeln kompletteras av de så kallade tilltrosparagraferna i 50 kap. 23 § och 51 kap. 23 § rättegångsbalken. Reglerna tar sikte på den situationen att det vid en huvudförhandling i tingsrätten har hållits förhör inför rätten eller syn på stället om någon viss omständighet och avgörandet även i hovrätten beror på tilltron till den bevisningen. I sådana situationer får tingsrättens dom i den delen inte ändras utan att beviset har lagts fram genom en ljud- och bildupptagning eller tagits upp på nytt i hovrätten. Undantag görs för det fall det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit. I brottmål görs undantag även för det fall ändringen är till fördel för den tilltalade. Motsvarande bestämmelser för Högsta domstolen och för rättegången i vissa hyresmål finns i 55 kap. 14 § rättegångsbalken och 7 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

Syftet med tilltrosbestämmelserna är att hovrätten inte ska kunna frångå tingsrättens tilltrosbedömning på ett sämre beslutsunderlag än vad tingsrätten haft. Som Brottsofferjouren och Justitiekanslern framhåller uppfattas tilltrosbestämmelserna emellertid många gånger som krångliga och otidsenliga. Bestämmelserna är exempelvis inte tillämpliga på ljud- och bildupptagningar som har tagits upp vid förhör inför en brottsbekämpande myndighet eller inför rätten vid en bevisupptagning utom huvudförhandling.

Som utredningen framhåller är det också tveksamt om reglerna fyller den funktion som avses. Praktiskt innebär tilltrosbestämmelserna, när det gäller muntlig bevisning som tagits upp i tingsrätten genom en ljudinspelning, att den som hörts i tingsrätten ofta måste kallas för att höras på nytt i hovrätten, vilket kan ha nackdelar från bevissynpunkt. Minnet hos vittnen och andra som ska höras kan ha försvagats efter förhöret i tingsrätten. Dessutom finns en risk för att vittnet vid förhöret i hovrätten mer strävar efter att minnas vad han eller hon sagt vid tingsrättsförhöret än vad som verkligen inträffat. Till detta kommer risken för att vittnen och andra som hörts har utsatts för påtryckningar eller hot efter förhöret i tingsrätten. Vittnet eller den som hörts kan också ha påverkats av andra ovidkommande förhållanden, till exempel andra vittnesberättelser eller den redan meddelade domen. Ett förhör i tingsrätten, som är inspelat endast med ljud men som lämnats i närmare anslutning till den aktuella händelsen kan därför i många fall ge ett bättre uttryck för vittnets verkliga iakttagelser och därmed ett bättre underlag för hovrättens avgörande än ett förnyat förhör.

26

För att tydliggöra att tyngdpunkten i rättsskipningen ska ligga i första instans, och ge hovrätten den överprövande funktion som den bör ha, är det därtill en fördel om bevisvärderingen i hovrätten i så stor utsträckning som möjligt kan ske på i stort sett samma material som tingsrätten grundat sin prövning på. Färre omförhör innebär också en effektivare hovrättsprocess. Huvudförhandlingarna kan genomföras under smidigare former och vissa mål som enligt dagens regler hade krävt en huvudförhandling kommer i stället kunna avgöras genom skriftlig handläggning. Även antalet huvudförhandlingar som måste ställas in på grund av att vittnen eller andra förhörspersoner inte blir delgivna bedöms bli färre. Färre omförhör innebär även stora fördelar för enskilda. Vittnen och andra förhörspersoner slipper upprepa sina berättelser i flera instanser, något som framstår som särskilt angeläget ur ett brottsofferperspektiv. En minskning av antalet omförhör bidrar också till att begränsa parternas rättegångskostnader.

Sammanfattningsvis delar regeringen därför utredningens bedömning, som ingen remissinstans invänder mot, att tilltrosbestämmelserna i rättegångsbalken bör upphävas. Motsvarande ändring bör göras för förfarandet i Högsta domstolen och för förfarandet som omfattas av lagen om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

För att tydliggöra att en förnyad bevisupptagning som huvudregel inte ska ske i hovrätten, oavsett i vilken form bevisningen tagits upp i tingsrätten, föreslår utredningen att bestämmelsen i 35 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken ändras så att det av bestämmelsen framgår att hovrätten ska ta upp ett bevis på nytt endast om det finns särskilda skäl. Regeringen instämmer i den bedömningen. Med anledning av Svea hovrätts synpunkt finns det anledning att förtydliga att särskilda skäl kan finnas när hovrätten behöver göra en direkt iakttagelse av vittnet, exempelvis för att vittnet ska visa upp en skada. Det kan också vara att vittnet under sitt förhör i tingsrätten med sitt kroppsspråk närmare redogjort för ett händelseförlopp men förhöret på grund av tekniska problem endast dokumenterats med ljud. I en sådan situation är det åklagaren eller den åberopande partens uppgift att uppmärksamma hovrätten på behovet av en förnyad bevisupptagning. En annan omständighet som kan tala för att det finns särskilda skäl för att ta upp beviset på nytt är om hovrätten bedömer att det faktum att ett förhör har lagts fram endast genom en ljudupptagning har medfört att det råder oklarheter om vad en förhörsperson menat med sin berättelse. Särskilda skäl kan också tänkas finnas när det tillkommit ny bevisning som motiverar kompletterande frågor till den enskilde, och dessa frågor av utredningsskäl bör ske genom ett omförhör i stället för ett kompletterande förhör. Det kan också handla om att ljud- och bildupptagningen, på grund av tekniska problem, har sådana brister att ett omförhör i stället är nödvändigt. Som Svea hovrätt och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller bör riktmärket för hovrättens prövning alltid vara att hovrätten inte ska avgöra målet på ett sämre underlag än tingsrätten haft.

Prop. 2025/26:155

27

Prop. 2025/26:155 7 Ikraftträdande- och
  övergångsbestämmelser

Regeringens förslag

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2026.

Regeringens bedömning

Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår ett tidigare ikraftträdande.

Promemorians förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås ett tidigare ikraftträdande.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag

Med hänsyn till det angelägna syftet att göra domstolsprocessen mer effektiv och rättssäker bör lagändringarna träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 juli 2026.

När det gäller processrättslig lagstiftning är huvudregeln att nya regler blir tillämpliga omedelbart. Det innebär att reglerna ska tillämpas på varje processuell företeelse som inträffar efter det att regleringen har trätt i kraft. I likhet med utredningen och den bedömning som görs i promemorian bedömer regeringen att det inte finns någon anledning att frångå den huvudregeln. Några övergångsbestämmelser behövs därför inte.

8Konsekvenser

Regeringens bedömning

Förslagen bedöms leda till effektivare domstolsprocesser och minskad påfrestning för brottsoffer och vittnen som deltar i en rättsprocess.

Förslagen kan leda till något ökade kostnader för Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Sveriges Domstolar, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. De kostnadsökningar förslagen kan medföra bedöms inte vara större än att

28

de kan hanteras inom de statliga myndigheternas befintliga ekonomiska Prop. 2025/26:155
ramar.  
   

Utredningens bedömning

Bedömningen från utredningen stämmer överens med regeringens.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna har inget att invända mot utredningens bedömning eller bedömningen i promemorian.

Säkerhetspolisen och Tullverket anför att förslaget om utökad skyldighet att dokumentera förhör under förundersökningen kommer att få konsekvenser och medföra kostnader för Säkerhetspolisen och Tullverket när det gäller vidareutveckling och förvaltning av it-infrastruktur. Liknande synpunkter framförs av Polismyndigheten.

Barnombudsmannen framhåller att förslagen om utökade möjligheter att åberopa tidiga förhör och vittnesattester kan få positiva effekter för barn genom att barn behöver sitta häktade kortare tid än i dag.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för det brottsbekämpande arbetet

Förslagen om utökade möjligheter att lägga fram tidiga förhör och vittnesattester som bevis i brottmål innebär minskade påfrestningar för förhörspersoner och en minskad risk för att de utsätts för hot eller påtryckningar, i syfte att få dem att ändra eller ta tillbaka sina berättelser. Det i sin tur kan resultera i förhör med högre bevisvärde och bättre förutsättningar för materiellt riktiga domar. Den ökade möjligheten för förhörsledaren att uppteckna och granska ett förhör så snart som möjligt efter förhöret innebär även bättre förutsättningar för förhören och genererar mer tillförlitlig information. Det i sin tur kan leda till en ökad lagföring av brott.

Konsekvenser för enskilda

Utökade möjligheter att använda tidiga förhör och vittnesattester i brottmål förväntas minska de påfrestningar som väntan på en rättegång kan innebära för vittnen och brottsoffer. Förslagen innebär också en minskad risk för att vittnen och målsägande utsätts för hot eller andra påtryckningar i syfte att få dem att ta tillbaka eller ändra sina uppgifter inför en rättegång i domstol. Även för enskilda som är häktade bedöms förslagen få positiva effekter eftersom en ökad användning av tidiga förhör och vittnesattester kan leda till kortare häktningstider och minskad restriktionsanvändning vilket, som Barnombudsmannen framhåller, framstår som särskilt angeläget för de barn som sitter häktade.

29

Prop. 2025/26:155

30

Konsekvenser för det allmänna

Den föreslagna sekretessbrytande bestämmelsen för uppgifter om enskilda möjliggör en utökad digital hantering av utbetalningar av ersättning till enskilda i domstol. Bestämmelsen innebär även, i viss mån, effektivitetsvinster för domstolarna och Domstolsverket eftersom bestämmelserna möjliggör en digital hantering av utbetalningar som i dag i vissa fall hanteras manuellt.

Upphävandet av tilltrosbestämmelserna kan antas bidra till färre omförhör i hovrätten, vilket i sin tur leder till en mer effektiv hovrättsprocess och att fler mål kan avgöras utan huvudförhandling.

Förslagen om utökade möjligheter att lägga fram tidiga förhör och vittnesattester som bevis i brottmål förväntas leda till en mer effektiv handläggning av brottmål och färre inställda huvudförhandlingar. Förslagen förväntas också medföra kortare häktningstider och minskad restriktionsanvändning, vilket bidrar till att förbättra den nu mycket ansträngda beläggningssituationen på häktena och även medföra något minskade kostnader för häktesverksamheten.

Förslaget om utökad möjlighet för polisen att dokumentera förhör under förundersökningen genom en ljud- och bildupptagning innebär att fler tidiga förhör kommer att kunna åberopas som bevis i domstol. Den praktiska hanteringen kan, som Polismyndigheten framhåller, komma att innebära en något ökad arbetsinsats för polisen. Förslaget innebär även att det kommer att ställas krav på nya rutiner för de brottsbekämpande myndigheterna. Det rör sig dock inte om helt nya arbetsuppgifter och det finns redan i dag en teknisk beredskap vid myndigheterna att spela in förhör med ljud och bild och att hantera och lagra inspelat material. I den

utsträckningen personal från Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen håller förhör inom ramen för förundersökningar kommer motsvarande krav på genomförande och dokumentation av förhör ställas på dem.

Den ökade möjligheten för förhörsledare att uppteckna och granska förhör som spelats in med ljud eller ljud och bild, så snart som möjligt efter förhöret är avslutat förväntas leda till förhör som håller bättre kvalitet och i längden en mer effektiv och rättssäker tillämpning av tidiga förhör som bevis i domstol.

Ekonomiska konsekvenser

För de brottsbekämpande myndigheterna, framför allt Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten, får förslagen om utökade möjligheter att lägga fram tidiga förhör och vittnesattester som bevis i brottmål, och den utökade skyldigheten att dokumentera förhör under förundersökningen genom ljud- och bildupptagning, betydelse för personalens arbete. Förslagen ställer i viss utsträckning krav på ett förändrat arbetssätt och kan, i vart fall initialt, komma att innebära ökade utbildnings- och arbetsinsatser. Även förslaget om sekretess för uppgifter om tvångsmedel kan innebära visst förberedelsearbete för Domstolsverket i form av olika utbildningsinsatser och framtagande av nya rutiner. Regeringen bedömer att kostnaderna för dessa åtgärder inte är större än att de ryms inom myndigheternas befintliga anslag.

Den utökade skyldigheten att dokumentera förhör under Prop. 2025/26:155 förundersökningen genom ljud- och bildupptagning ställer också, som

bland annat Tullverket framhåller, ökade krav på vidareutveckling och förvaltning av de brottsbekämpande myndigheternas it-infrastruktur. Kostnaderna bedöms dock inte bli högre än att dessa ryms inom befintliga anslag. Förslaget medför även utökade möjligheter att åberopa tidiga förhör som bevis i domstol, vilket på sikt kan antas leda till en viss kostnadsbesparing för det allmänna på grund av effektivitetsvinster i brottmålsprocessen.

Upphävandet av tilltrosbestämmelserna kan antas bidra till att fler mål kan avgöras på handlingarna i hovrätten och att antalet inställda förhandlingar blir något lägre. Förslaget förväntas även vara resurssparande för domstolarna genom att underlätta hovrätternas prövning av huruvida ett bevis behöver tas upp på nytt eller inte.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte påverka jämställdheten mellan kvinnor och män eller ha några konsekvenser för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen. Förslagen bedöms inte heller medföra några konsekvenser för miljön eller den kommunala självstyrelsen.

9Författningskommentar

9.1Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

23 kap.

21 § Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har förekommit som är av betydelse för utredningen.

När en utsaga av en misstänkt eller någon annan har upptecknats ska utsagan läsas upp eller den som hörts ges tillfälle att på något annat sätt granska uppteckningen. Den hörde ska också tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. Uppteckningen och granskningen ska göras innan förhöret avslutas eller, om förhöret är särskilt omfattande eller har behandlat komplicerade sakförhållanden eller har dokumenterats genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning, så snart som möjligt därefter. En invändning som inte medför någon ändring ska antecknas. Efter granskningen får uppteckningen inte ändras. Om utsagan har antecknats i protokollet först efter granskningen, ska uppteckningen biläggas handlingarna.

Andra stycket gäller inte förhör som dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning, och som upptecknas skriftligen i sin helhet.

I mindre mål får i stället för protokoll kortfattade anteckningar föras över det väsentliga som har förekommit vid förundersökningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om dokumentation av förundersökningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

I andra stycket anges att när en utsaga av en misstänkt eller någon annan

har upptecknats ska den hörde som huvudregel ges tillfälle att granska

31

Prop. 2025/26:155 uppteckningen och tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet innan förhöret avslutats. Från huvudregeln undantas förhör som är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden. I tredje meningen görs nu ett tillägg som innebär att undantaget också ska omfatta förhör som dokumenterats genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning. I sådana fall ska uppteckningen och granskningen av förhöret göras så snart som möjligt efter att förhöret avslutats. Det innebär att en skriftlig uppteckning av ett inspelat förhör inte behöver göras innan förhöret har avslutats utan kan göras vid en senare tidpunkt. I normalfallet bör detta innebära att uppteckningen färdigställs påföljande arbetsdag och att den hörde därefter på lämpligt sätt får del av uppteckningen för granskning (se prop. 1997/98:181 s. 46).

32

21 b § Förhör ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning om inte tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det.

Om ett förhör inte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, får det i stället dokumenteras genom en ljudupptagning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om dokumentation av förhör i förundersökningar med ljud- och bildupptagning och ljudupptagning. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Första stycket ändras genom att det införs en ny bestämmelse som innebär att förhör inför en brottsbekämpande myndighet som huvudregel ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning. Ett förhör behöver dock inte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning om tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det. Undantagsregeln avser framför allt de fallen då en upptagning med ljud och bild av något skäl inte är möjlig att genomföra eller kan antas innebära att utredningen i målet försämras.

Tekniskt skäl mot att dokumentera ett förhör genom en ljud- och bildupptagning avser exempelvis situationer när det inte finns någon lämplig eller fungerande inspelningsutrustning tillgänglig. En särskild omständighet som kan tala mot att spela in ett förhör med ljud och bild är om det finns anledning att anta att den hördes uppgifter kan påverkas negativt av en inspelning, till exempel genom att förhörspersonen inte vågar lämna vissa uppgifter om förhöret spelas in.

Av andra stycket, som är nytt, följer att i de fall ett förhör inte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning får förhöret i stället dokumenteras genom en ljudupptagning. Bestämmelsen syftar endast till att tydliggöra att det är tillåtet att ta upp ett förhör genom en ljudupptagning.

35 kap.

13 § Vid huvudförhandlingen ska de bevis som har tagits upp utom huvudförhandlingen tas upp på nytt, om rätten finner att det är av betydelse i målet och det inte finns något hinder mot att ta upp beviset. Om ett muntligt bevis som har tagits upp inför rätten kan läggas fram genom en ljud- och bildupptagning, får beviset tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas eller om det finns särskilda skäl. I tvistemål där förlikning om saken är tillåten krävs det dessutom att någon av parterna begär att beviset tas upp på nytt.

Om tingsrätten i ett mål som överklagats till hovrätten har tagit upp bevisning, Prop. 2025/26:155 behöver beviset tas upp på nytt endast om det finns särskilda skäl. Om ett muntligt

bevis kan läggas fram i hovrätten genom en ljud- och bildupptagning av förhöret vid tingsrätten, får beviset tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas. Ett bevis som avses i detta stycke får tas upp på nytt även utan att en part begär det.

I Högsta domstolen får de bevis som har tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det finns synnerliga skäl.

Om ett bevis inte tas upp på nytt ska det läggas fram på lämpligt sätt.

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar ett tidigare upptaget bevis ska tas upp på nytt vid en huvudförhandling och hur rätten ska handla när beviset inte ska tas upp på nytt. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Andra stycket ändras på så sätt att ett bevis som tagits upp i tingsrätten behöver tas upp på nytt i hovrätten endast om det finns särskilda skäl. En omständighet som kan tala för att det finns särskilda skäl för att ta upp beviset på nytt är om hovrätten bedömer att det faktum att ett förhör har lagts fram endast genom en ljudupptagning har medfört att det råder oklarheter om vad en förhörsperson menat med sin berättelse. Särskilda skäl kan också tänkas finnas när det tillkommit ny bevisning som föranleder kompletterande frågor till den enskilde, och dessa frågor av utredningsskäl föranleder ett omförhör i stället för ett kompletterande förhör. Det kan också handla om att ljud- och bildupptagningen, på grund av tekniska problem, har sådana brister att ett omförhör i stället är nödvändigt. Så kan exempelvis vara fallet om hovrätten behöver göra en direkt iakttagelse av förhörspersonen för att observera en skada, men förhöret endast har dokumenterats med ljud eller inspelningen är av sådan kvalitét att det inte går att observera skadan på ett ändamålsenligt sätt. Riktmärket för hovrättens prövning är att hovrätten inte ska avgöra målet på ett sämre beslutsunderlag än det tingsrätten haft.

Övriga ändringar är endast språkliga.

14 § En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång har lämnat inför åklagare eller Polismyndigheten eller annars utom rätta, får åberopas som bevis i rättegången

1.om det är särskilt föreskrivet,

2.om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten, eller

3.om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, fördelarna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse eller övriga omständigheter.

I tvistemål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även i andra fall än som anges där åberopas som bevis

irättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

I brottmål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även i andra fall än som anges där åberopas som bevis i rättegången, om det är lämpligt.

Det som sägs i första–tredje styckena om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse.

Paragrafen reglerar i vilken utsträckning en skriftlig eller upptecknad

33

Prop. 2025/26:155 berättelse och en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en sådan berättelse som har lämnats inför åklagare eller Polismyndigheten eller annars utom rätta, så kallade vittnesattester, får läggas fram som bevis i en rättegång. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

34

Andra stycket motsvarar hittillsvarande första stycket fjärde punkten, men ändras nu till att gälla endast för tvistemål.

I tredje stycket, som är nytt, anges att en skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse, utöver de situationer som anges i första stycket, även får åberopas som bevis i brottmål om det är lämpligt. Domstolen ska utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet göra en lämplighetsbedömning av om berättelsen får läggas fram som bevis. Inom ramen för den bedömningen ska rätten beakta processekonomiska skäl och rättssäkerhetsaspekter, så som den misstänktes möjligheter att försvara sig. Om någon part har invändningar mot bevismedlet, till exempel för att ett motförhör inte har hållits med personen under förundersökningen eller om det av andra skäl bedöms finnas ett behov av att lägga fram berättelsen muntligt, kan det vara omständigheter som talar mot att det är lämpligt att tillåta en vittnesattest som bevis i rättegången.

Övriga ändringar är endast redaktionella.

15 § I brottmål får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning åberopas som bevis i rättegången även i andra fall än de som anges i 14 §, om det inte är olämpligt.

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet, utöver vad som följer av 14 §, får åberopas som bevis i en rättegång i brottmål. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Bestämmelsen ändras på så sätt att en berättelse som lämnats vid förhör inför en brottsbekämpande myndighet, och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, får åberopas som bevis i brottmål om det inte är olämpligt. De berättelser som avses är sådana som lämnats vid förhör inför

Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket. Ändringen innebär att det råder en presumtion för att ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet får åberopas som bevis i brottmål. När rätten ska ta ställning till om det är olämpligt att en berättelse som någon lämnat inför en brottsbekämpande myndighet ska få åberopas som bevis ska rätten beakta samma omständigheter som tidigare låg till grund för lämplighetsprövningen (jfr prop. 2020/21:209 s. 63–64).

9.2Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen

18 kap.

1 b § Sekretess gäller hos Domstolsverket för uppgift om tvångsmedel, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller sådan framtida verksamhet som avses i 1 § skadas om uppgiften röjs.

Prop. 2025/26:155

Paragrafen, som är ny, reglerar sekretess hos Domstolsverket för uppgift om tvångsmedel. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Av paragrafen följer att en uppgift om tvångsmedel kan omfattas av sekretess hos Domstolsverket. Bestämmelsen tar främst sikte på sådana statistiska uppgifter om domstolarnas hantering av ärenden om tvångsmedel som överlämnats till Domstolsverket och omfattar både uppgifterna som överlämnats från domstolarna till Domstolsverket och dessa uppgifter efter att de sammanställts eller på annat sätt bearbetats hos Domstolsverket.

En uppgift får inte lämnas ut om följden kan antas bli att beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller sådan framtida verksamhet som avses i 1 § skadas. Rekvisiten har samma innebörd som i 1 § första stycket. Det är alltså åtgärder och verksamhet för att på olika stadier bekämpa brottslighet som åsyftas. Med åtgärder förstås främst beslut och ingripanden som hänför sig till ett särskilt ärende. En uppgift vars röjande t.ex. kan försvåra en pågående brottsutredning, eller som har generell betydelse för brottsspaning och brottsutredning, kan alltså hållas hemlig (se prop. 1979/80:2 Del A s. 140).

35 kap.

Sekretessbrytande bestämmelse

12 b § Sekretessen enligt 12 § hindrar inte att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Paragrafen, som är ny, innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Bestämmelsen ger domstolarna möjlighet att lämna kontaktuppgifter till Domstolsverket om uppgifterna behövs för att Domstolsverket ska kunna genomföra en utbetalning av ersättning till någon för dennes inställelse i domstol. Det kan exempelvis handla om uppgifter om enskildas bostadsadress eller personnummer.

Överföring av sekretess

12 c § Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i 12 § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos Domstolsverket.

Paragrafen, som är ny, innehåller en reglering om överföring av sekretess till Domstolsverket. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Av paragrafen följer att om Domstolsverket får uppgifter som är sekretessreglerade i 12 § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgifterna också hos Domstolsverket.

35

Prop. 2025/26:155 Bilaga 1

Sammanfattning av slutbetänkandet En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess (SOU 2024:51) i relevant del

Problembilden

De senaste 20 åren har antalet grupperingar och nätverk i den kriminella miljön blivit allt fler. Antalet skjutningar med dödlig utgång har ökat kraftigt över tid. Runt de kriminella nätverken finns en utbredd tystnadskultur som kännetecknas av ett lågt förtroende för polisen och en rädsla för eller motvilja mot att själv bli del av en rättsprocess. Det förekommer även systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägande och anmälare (se bland annat Tystnadskulturer, Brå 2019, och Kriminell påverkan i lokalsamhället, Noa 2019). När personer som bevittnar brott avstår från att lämna uppgifter kan det leda till att brottsutredningar måste läggas ned och att gärningsmän går fria på grund av bristande bevisning. I förlängningen riskerar det att urholka allmänhetens förtroende för rättsväsendet, vilket i sin tur utgör ett allvarligt hot mot demokratin och rättsstaten.

Mot denna bakgrund fick utredningen i uppdrag att föreslå åtgärder som bidrar till att vända utvecklingen med ett ökande gängvåld, bryta tystnadskulturen och stärka och effektivisera rättsprocessen.

Vårt uppdrag

Vi har, i ett delbetänkande den 30 oktober 2023, lämnat ett förslag på en reglering som möjliggör för vittnen att i vissa situationer höras anonymt.

Vårt uppdrag har, i detta slutbetänkande, varit att ta ställning till om det är möjligt och lämpligt att stärka sekretessen i domstol för uppgifter i förundersökningsprotokoll och lämna de förslag till författningsändringar och andra åtgärder som bedöms nödvändiga.

Vi har vidare haft i uppdrag att undersöka hur reglerna om tidiga förhör har fungerat i praktiken och analysera om reformen har gett önskad effekt samt bedöma om möjligheterna att åberopa vittnesattester och tidiga förhör inför en brottsbekämpande myndighet som bevis i domstol bör utökas ytterligare. Vi har i denna del haft i uppdrag att, oavsett ställningstagande, lämna ett förslag på hur en sådan reglering kan utformas.

Inom vårt uppdrag har vidare legat att undersöka hur reglerna om strafflindring vid medverkan i utredningen av någon annans brott har fungerat i praktiken och analysera om reformen har gett önskat resultat i fråga om effektivitet och rättssäkerhet samt ta ställning till om åklagarens förslag till strafflindring bör bli bindande för domstolen. Vi har även i denna del även haft i uppdrag att, oavsett ställningstagande, lämna ett förslag på hur en sådan reglering kan utformas.

36

Slutligen har vi haft i uppdrag att även ta ställning till om det finns behov Prop. 2025/26:155
av ändringar i reglerna om tilltrosbevisning och lämna de förslag till Bilaga 1
författningsändringar och andra åtgärder som bedöms nödvändiga.  
----------------------------------------------------------------------------------------  
Sekretessen enligt 35 kap. 12 § i offentlighets- och sekretesslagen, ska inte  
hindra att en domstol lämnar en enskilds kontaktuppgifter till  
Domstolsverket om uppgifterna behövs för att genomföra en utbetalning  
av ersättning för någons inställelse i domstol. Uppgifterna ska omfattas av  
sekretess även hos Domstolsverket.  
----------------------------------------------------------------------------------------  

Tidiga förhör och vittnesattester

Nuvarande reglering i 35 kap. 14 § rättegångsbalken, som reglerar s.k.  
vittnesattester, föreskriver att en berättelse som någon har lämnat  
skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång,  
eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en  
sådan rättegång har lämnat inför åklagare eller Polismyndigheten eller  
annars utom rätta, får åberopas som bevis i rättegången om – såvitt nu är  
av intresse – parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt. Detta  
gäller även för en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en  
sådan berättelse.  
Av 35 kap. 15 § rättegångsbalken, som reglerar s.k. tidiga förhör, följer  
att en berättelse som lämnats inför en brottsbekämpande myndighet och  
som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning även i andra fall  
än som anges i 14 § får åberopas som bevis om det är lämpligt.  
Alla förhör under en förundersökning dokumenteras inte genom en ljud-  
och bildupptagning. Vid bedömningen av om ett förhör bör dokumenteras  
genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning ska brottets  
beskaffenhet, utsagans förväntade betydelse och den hördes personliga  
förhållanden särskilt beaktas (23 kap. 21 b § rättegångsbalken).  
Vårt uppdrag i denna del har varit att undersöka hur reglerna om tidiga  
förhör har fungerat i praktiken och analysera om reformen har gett önskad  
effekt samt bedöma om möjligheterna att åberopa vittnesattester och tidiga  
förhör inför en brottsbekämpande myndighet som bevis i domstol bör  
utökas ytterligare. Vi har även i denna del haft i uppdrag att, oavsett  
ställningstagande, lämna ett förslag på hur en sådan reglering kan  
utformas.  
Vi föreslår, när det gäller regleringen om vittnesattester i 35 kap. 14 §  
rättegångsbalken, att en berättelse som någon har lämnat skriftligen med  
anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en  
uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan  
rättegång lämnat utom rätta, ska få åberopas som bevis i brottmål om det  
är lämpligt. Samma sak ska gälla i fråga om en ljudupptagning eller en  
ljud- och bildupptagning av en sådan berättelse. Detta innebär att det  
nuvarande kravet på samtycke tas bort och att lämplighetsprövningen får  
en lägre tröskel än i dag. Det innebär också att regleringen av 37
 

Prop. 2025/26:155 Bilaga 1

vittnesattester blir utformad på samma sätt som regleringen av tidiga förhör i 35 kap. 15 § och att samma lämplighetsprövning som ska göras av rätten när ett tidigt förhör åberopas ska göras av rätten när en part vill åberopa en vittnesattest. Inom ramen för denna bedömning har rätten bland annat att beakta processekonomiska skäl och rättssäkerhetsaspekter, bland annat den misstänktes möjligheter att försvara sig.

Regleringen om tidiga förhör i 35 kap. 15 § rättegångsbalken har varit i kraft sedan den 1 januari 2022, det vill säga drygt två år. Av den information som inhämtats inom ramen för utredningen framgår att tidiga förhör åberopas av parterna och att domstolarna tillåter parterna att lägga fram tidiga förhör i stor utsträckning. Det har därför inte framgått att det för närvarande finns något behov av att ändra regleringen för att den ska bli mer effektiv. Det krävs i stället att parterna, och då främst åklagarna, åberopar tidiga förhör i större utsträckning. Utredningen anser därför att det även i fortsättningen bör ligga på domstolen att avgöra om det är lämpligt att ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska få åberopas som bevis och att någon ändring av 35 kap. 15 § rättegångsbalken därför inte är nödvändig.

För att fler förhör under förundersökningen ska dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning föreslår vi en ändring av 23 kap. 21 b § rättegångsbalken så att det framgår att förhör ska dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning om det påkallas av hänsyn till brottets beskaffenhet, utsagans förväntade betydelse och den hördes personliga förhållanden. Ett förhör behöver dock inte dokumenteras med en ljud- och bildupptagning om tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det. Genom den föreslagna ändringen framgår att utgångspunkten är att förhör ska dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning. Den ökade tillgången till förhör inför brottsbekämpande myndighet som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning möjliggör att fler tidiga förhör kan åberopas som bevis i domstol.

Med hänsyn till intresset av att det finns ett tillräckligt underlag för den fortsatta beredningen om regeringen ändå önskar gå vidare med ett förslag till ändring av 35 kap. 15 § rättegångsbalken har utredningen i denna del utarbetat ett förslag till en alternativ författningstext som återfinns i bilaga 7. Det alternativa författningsförslaget innebär att ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska få åberopas som bevis om det inte är olämpligt.

----------------------------------------------------------------------------------------

Tilltrosbestämmelser

Av 35 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken framgår att ett förhör i hovrätten behöver tas upp på nytt endast om hovrätten anser att det är av betydelse för utredningen. Regeln i 35 kap. 13 § kompletteras av de så kallade tilltrosparagraferna i 50 kap. 23 §, som handlar om tilltrosbevisning i hovrätternas tvistemål, och 51 kap. 23 § rättegångsbalken, som reglerar tilltrosbevisningen i hovrätternas brottmål. Förnyad bevisupptagning kan därför också vara av betydelse för

38

utredningen i fall då ändringsförbud kan föreligga enligt tilltrosparagraferna om beviset inte tas upp på nytt.

I 50 kap. 23 § rättegångsbalken anges att om det vid en huvudförhandling i tingsrätten har hållits förhör inför rätten eller syn på stället om någon viss omständighet och om avgörandet även i hovrätten beror på tilltron till den bevisningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset har lagts fram i hovrätten genom en ljud- och bildupptagning eller tagits upp på nytt vid en huvudförhandling i hovrätten. En sådan ändring får dock göras om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.

I 51 kap. 23 § rättegångsbalken anges att om det vid en huvudförhandling i tingsrätten har hållits förhör inför rätten eller syn på stället om någon viss omständighet och om avgörandet även i hovrätten beror på tilltron till den bevisningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset har lagts fram i hovrätten genom en ljud- och bildupptagning eller tagits upp på nytt vid en huvudförhandling i hovrätten. En sådan ändring får dock göras 1) om den är till förmån för den tilltalade, eller 2) om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit. I 55 kap. 14 § rättegångsbalken finns motsvarande bestämmelser för Högsta domstolens del.

Vårt uppdrag i denna del har varit att ta ställning till om det finns behov av ändringar i reglerna om tilltrosbevisning och lämna de förslag till författningsändringar och andra åtgärder som bedöms nödvändiga.

Vi har kommit fram till att de nuvarande tilltrosparagraferna är stelbenta och inkonsekventa. Tilltrosparagrafernas ändringsförbud tar till exempel inte hänsyn till dagens teknik för återgivande av sådana vittnesmål som tagits upp under förundersökningen eller annars utom rätta. Ljud- och bildupptagningar av förhör från förundersökningen eller inför rätten utom huvudförhandling omfattas inte av de nu gällande tilltrosbestämmelserna trots att det framstår som rimligt att kriterierna för att frångå ett förhör som tagits upp med ljud och bild utan att det spelas upp bör vara desamma oavsett när förhöret har tagits upp.

Den nuvarande regleringen är vidare för sin praktiska tillämpning förenad med problem när det gäller i vilken omfattning hovrätterna med hänsyn till tilltrosparagraferna själva ska ta initiativ till förnyat förhör. Reglerna kan också leda till irrationella resultat. Så är till exempel fallet när tingsrätten har hållit ett förhör per telefon. Om hovrätten bedömer att det är fråga om tilltrosbevisning medför tilltrosreglerna i 50 och 51 kap. brottsbalken att hovrätten måste hålla nytt förhör med vittnet.

Vi har gjort bedömningen att tilltrosbestämmelserna ska upphävas. Det gäller 50 kap. 23 §, 51 kap. 23 § och 55 kap. 14 § rättegångsbalken samt 7 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt. Det innebär att något förbud för hovrätten att, utan att bevisning tas upp på nytt i hovrätten, ändra tingsrättens avgörande även om avgörandet beror på tilltron till bevisningen inte kommer föreligga. Frågan om i vilken utsträckning ett bevis behöver tas upp på nytt ska i stället prövas endast inom ramen för 35 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken. När det gäller den senare paragrafen föreslår vi en ändring så att det framgår att hovrätten behöver ta upp ett bevis på nytt endast om det föreligger särskilda skäl. Det blir med en sådan formulering tydligt att förnyad bevisupptagning som huvudregel inte ska ske i hovrätten, oavsett i vilken form bevisningen

Prop. 2025/26:155 Bilaga 1

39

Prop. 2025/26:155 Bilaga 1

upptogs i tingsrätten. Särskilda skäl kan tänkas vara för handen när hovrätten behöver göra en direkt iakttagelse av vittnet eller när oklarheter i utredningen eller ny bevisning föranleder kompletterande frågor till den hörde. En direkt iakttagelse av vittnet behöver bara ske om tingsrätten har gjort en direkt iakttagelse av vittnet men förhöret, exempelvis av tekniska skäl, endast är dokumenterat med ljud. Riktmärket för hovrättens prövning bör alltid vara att hovrätten inte ska avgöra målet på ett sämre underlag än tingsrätten har haft.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Vi föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2026.

----------------------------------------------------------------------------------------

Konsekvenser

När de gäller de faktiska konsekvenserna av våra förslag gör vi följande bedömningar.

Större möjlighet att åberopa tidiga förhör och vittnesattester kan minska de påfrestningar som väntan på en rättegång kan innebära för en förhörsperson. Åberopande av tidiga förhör kan också innebära att ett vittne eller en målsäganden slipper att komma till rätten för att på nytt berätta om brottet. Framför allt för ett brottsoffer kan det vara en stor lättnad. Åberopande av tidiga förhör medför också en minskad risk för att vittnen och brottsoffer utsätts för hot eller andra påtryckningar i syfte att få dem att ta tillbaka eller ändra sina uppgifter inför huvudförhandlingen i domstol.

Den ökade möjligheten för polisen att uppteckna och granska ett förhör så snart som möjligt efter förhöret, i stället för innan förhöret avslutas, skapar bättre förutsättningar för förhören och genererar mer tillförlitlig information. Det i sin tur kan antas resultera i förhör med högre bevisvärde.

Upphävandet av tilltrosbestämmelserna kan antas bidra till färre omförhör i hovrätten. Det bidrar i sin tur till att fler mål kan avgöras på handlingarna i hovrätten och att antalet inställda förhandlingar blir något lägre. Färre omförhör innebär även stora fördelar för den enskilde. Vittnen och andra förhörspersoner slipper upprepa sina berättelser i flera instanser, något som framstår som särskilt angeläget från ett brottsofferperspektiv.

Samtliga förslag bedöms ha liten påverkan på arbetssätt för poliser, åklagare, advokater och domare. Det kommer inte heller krävas några utbildnings- och arbetsinsatser för rättsväsendets aktörer. Den praktiska hanteringen kan inledningsvis komma att innebära en något ökad arbetsinsats för domstolarna.

När de gäller de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag gör vi följande bedömningar.

De föreslagna sekretessbestämmelserna möjliggör en fortsatt digital hantering av utbetalningar av ersättning till enskilda i domstol. Förslagen förväntas inte leda till några ökade kostnader för domstolarna eller

40Domstolsverket.

Den utökade skyldigheten för Polismyndigheten att dokumentera förhör under förundersökningen genom en ljud- och bildupptagning ställer ökade krav på vidareutveckling och förvaltning av polisens it-infrastruktur. Dessa kostnader och eventuella andra kostnadsökningar som föranleds av författningsförslagen ryms inom befintliga anslag.

Förslagen om utökad skyldighet för Polismyndigheten att dokumentera förhör genom en ljud- och bildupptagning ger även utökade möjligheter att åberopa tidiga förhör i domstol. På sikt kan detta antas leda till kostnadsbesparingar på grund av effektivitetsvinster i brottmålsprocessen.

Den ökade möjligheten för polisen att uppteckna och granska förhör så snart som möjligt efter förhöret, i stället för innan förhöret avslutas, förväntas inte leda till vare sig några ökade kostnader eller besparingar.

Upphävandet av tilltrosbestämmelserna kan antas bidra till att fler mål kan avgöras på handlingarna i hovrätten och att antalet inställda förhandlingar blir något lägre. Genomförandet av de föreslagna lagändringarna är resursbesparande för domstolarna då hovrätten inte behöver ta ställning till om det föreligger en tilltrossituation eller inte. De ekonomiska effekterna är dock inte sådana att det finns skäl att närmare beräkna dem.

Ingen av förslagen bedöms ha några omedelbara konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetat.

När de gäller övriga konsekvenser av våra förslag gör vi bedömningen att förslagen inte påverkar vare sig jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheten att nå de integrationspolitiska målen. Förslaget medför inte heller några andra konsekvenser av det slag som anges i 15 § kommittéförordningen. Förslaget påverkar inte Sveriges åtaganden till följd av medlemskapet i Europeiska unionen.

Prop. 2025/26:155 Bilaga 1

41

Prop. 2025/26:155 Bilaga 2

Slutbetänkandets lagförslag i relevant del

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 50 kap. 23 §, 51 kap. 23 § och 55 kap. 14 § ska upphöra att gälla, dels att 23 kap. 21 och 21 b §§ samt 35 kap. 13 och 14 §§ ska ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
  23 kap.
  21 §1

Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har

förekommit som är av betydelse för utredningen.          
När en utsaga av en misstänkt När en utsaga av en misstänkt
eller någon annan har upptecknats eller någon annan har upptecknats
ska utsagan läsas upp eller den som ska utsagan läsas upp eller den som
hörts ges tillfälle att på något annat hörts ges tillfälle att på något annat
sätt granska uppteckningen. Den sätt granska uppteckningen. Den
hörde ska också tillfrågas om han hörde ska också tillfrågas om han
eller hon har något att invända mot eller hon har något att invända mot
innehållet. Uppteckningen och innehållet. Uppteckningen och
granskningen   ska göras innan granskningen   ska göras innan
förhöret avslutas eller, om förhöret förhöret avslutas eller, om förhöret
är särskilt   omfattande eller är särskilt   omfattande eller
behandlat       komplicerade behandlat       komplicerade
sakförhållanden, så snart som sakförhållanden       eller
möjligt därefter. En invändning dokumenterats   genom en
som inte medför någon ändring ska ljudupptagning eller en ljud- och
antecknas. Efter granskningen får bildupptagning,   så snart som
uppteckningen inte ändras. Om möjligt därefter. En invändning
utsagan har antecknats i protokollet som inte medför någon ändring ska
först efter   granskningen, ska antecknas. Efter granskningen får
uppteckningen     biläggas uppteckningen inte ändras. Om
handlingarna.         utsagan har antecknats i protokollet
              först efter granskningen, ska
              uppteckningen     biläggas
              handlingarna.        

Andra stycket gäller inte förhör som dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning, och som antecknas skriftligen i sin helhet.

I mindre mål får i stället för protokoll kortfattade anteckningar föras över det väsentliga som har förekommit vid förundersökningen.

42 1 Senaste lydelse 2017:176.
      21 b §2       Prop. 2025/26:155
Förhör får dokumenteras genom Förhör ska dokumenteras genom Bilaga 2
en ljudupptagning eller en ljud- och en ljud- och bildupptagning om det  
bildupptagning.     påkallas av hänsyn till brottets  
        beskaffenhet, utsagans förväntade  
        betydelse och den hördes  
        personliga förhållanden.    
Vid bedömningen av om ett Ett förhör behöver dock inte  
förhör bör dokumenteras genom en dokumenteras genom en ljud- och  
ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning om tekniska skäl  
bildupptagning ska brottets eller andra   särskilda  
beskaffenhet, utsagans förväntade omständigheter talar emot det.  
betydelse och den hördes          
personliga förhållanden särskilt          
beaktas.                

35kap.

13 §3

Vid huvudförhandlingen skall de Vid huvudförhandlingen ska de
bevis som har tagits upp utom bevis som har tagits upp utom
huvudförhandlingen tas upp på huvudförhandlingen tas upp på
nytt, om rätten finner att det är av nytt, om rätten finner att det är av
betydelse i målet och det inte finns betydelse i målet och det inte finns
något hinder mot att ta upp beviset. något hinder mot att ta upp beviset.
Om ett muntligt bevis som har Om ett muntligt bevis som har
tagits upp inför rätten kan läggas tagits upp inför rätten kan läggas
fram genom en ljud- och fram genom en ljud- och
bildupptagning, får beviset tas upp bildupptagning, får beviset tas upp
på nytt endast om ytterligare frågor på nytt endast om ytterligare frågor
behöver ställas eller om det finns behöver ställas eller om det finns
särskilda skäl. I tvistemål där särskilda skäl. I tvistemål där
förlikning om saken är tillåten förlikning om saken är tillåten
krävs dessutom att någon av krävs dessutom att någon av
parterna begär att beviset tas upp på parterna begär att beviset tas upp på
nytt.   nytt.    
Om tingsrätten i ett mål som Om tingsrätten i ett mål som
överklagats till hovrätten har tagit överklagats till hovrätten har tagit
upp bevisning, behöver beviset tas upp bevisning, behöver beviset tas
upp på nytt endast om hovrätten upp på nytt endast om det
finner att det är av betydelse för föreligger särskilda skäl. Om ett
utredningen. Om ett muntligt bevis muntligt bevis kan läggas fram i
kan läggas fram i hovrätten genom hovrätten genom en ljud- och
en ljud- och bildupptagning av bildupptagning av förhöret vid
förhöret vid tingsrätten, får beviset tingsrätten, får beviset tas upp på
tas upp på nytt endast om nytt endast om ytterligare frågor
ytterligare frågor behöver ställas. behöver ställas. Ett bevis som avses

Ett bevis som avses i detta stycke

2Senaste lydelse 2017:176.

3 Senaste lydelse 2016:37. 43

Prop. 2025/26:155 Bilaga 2

får tas upp på nytt även utan i detta stycke får tas upp på nytt
begäran av part. även utan begäran av part.

I Högsta domstolen får de bevis som har tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det finns synnerliga skäl.

Om ett bevis inte tas upp på nytt Om ett bevis inte tas upp på nytt
skall det läggas fram på lämpligt ska det läggas fram på lämpligt sätt.
sätt.  
  14 §4

En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång har lämnat inför åklagare eller Polismyndigheten eller annars utom rätta, får

åberopas som bevis i rättegången  
1. om det är särskilt föreskrivet,  
2. om förhör med den som lämnat 2. om förhör med den som lämnat
berättelsen inte kan hållas vid eller berättelsen inte kan hållas vid eller
utom huvudförhandling eller i utom huvudförhandling eller i
övrigt inför rätten, övrigt inför rätten, eller
3. om det finns särskilda skäl med 3. om det finns särskilda skäl med
hänsyn till de kostnader eller hänsyn till de kostnader eller
olägenheter som ett förhör vid eller olägenheter som ett förhör vid eller
utom huvudförhandling kan antas utom huvudförhandling kan antas
medföra, fördelarna med ett sådant medföra, fördelarna med ett sådant
förhör, berättelsens betydelse eller förhör, berättelsens betydelse eller
övriga omständigheter, eller övriga omständigheter.
4. om parterna godtar det och det  
inte är uppenbart olämpligt.  

Det som sägs i första stycket om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse.

I tvistemål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även åberopas som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

I brottmål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även åberopas som bevis i rättegången, om det är lämpligt.

Det som sägs i första stycket om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse.

44 4 Senaste lydelse 2021:1107.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Prop. 2025/26:155 Bilaga 2

45

Prop. 2025/26:155 Bilaga 2

46

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt att 7 § ska upphävas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen

dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer 18 kap. 1 a §, 35 kap. 12 a och 12 b §§, 43 kap. 3 a, b och c §§, och närmast före 35 kap. 12 a och b samt 43 kap. 3 b och c §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att 35 kap. 7 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18kap.

1a §

Sekretessen enligt 1 § fortsätter

att gälla hos de myndigheter och i de verksamheter som anges där, om sekretess gäller enligt 43 kap. 3 a §.

Prop. 2025/26:155 Bilaga 2

35kap. 7 §

Sekretess enligt 1 § första stycket upphör att gälla hos de myndigheter och i de verksamheter som anges där, om uppgiften lämnas till domstol

med anledning av åtal, om inte  
1. sekretess för uppgiften ska 1. sekretess för uppgiften ska
gälla hos domstolen enligt 12 §, 13 gälla hos domstolen enligt 12 §,
a § eller 36 kap. 2 §, 13 a §, 36 kap. 2 § eller 43 kap. 3

a§.

2.uppgiften uppenbarligen saknar betydelse i målet, eller

3.uppgiften finns i en handling som har kommit från en annan myndighet där uppgiften är sekretessreglerad.

Sekretessbrytande bestämmelse

12 a §

Sekretessen enligt 12 § hindrar inte att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Överföring av sekretess

12 b §

Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i

12 § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig

på uppgiften även hos

Domstolsverket.47

Prop. 2025/26:155 Bilaga 2

43 kap.

3 a §

Sekretess gäller hos domstol i brottmål för de uppgifter och den sammanställning av uppgifter som

ingåriett förundersökningsprotokoll och en särskild handling, om det inte står klart att uppgifterna eller sammanställningen av uppgifter kan lämnas ut utan att

–en enskild lider skada eller men, eller

–syftet med domstolsprocessen

motverkas

För sådana uppgifter eller sammanställning av uppgifter gäller sekretessen till dess att första instans har meddelat dom eller slutligt beslut i målet.

Sekretessbrytande bestämmelse

3 b §

Sekretessen enligt 3 a § hindrar inte att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Överföring av sekretess

3 c §

Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i 3 a § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig

på uppgiften även hos Domstolsverket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgift som förekommer i ett mål eller ärende som har inletts i domstol före ikraftträdandet.

48

Alternativt förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 35 kap. 15 § ska ha följande lydelse.

35kap. 15 §

Prop. 2025/26:155 Bilaga 2

I brottmål får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning åberopas som bevis i rättegången även i andra fall än de som anges i 14 §, om det är lämpligt.

I brottmål får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning åberopas som bevis i rättegången även i andra fall än de som anges i 14 §, om det inte är olämpligt.

49

Prop. 2025/26:155 Förteckning över remissinstanserna  
Bilaga 3          
  Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Attunda tingsrätt,
  Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Brottsofferjouren Sverige
  Brottsoffermyndigheten, Centrum för rättvisa, Civil Rights Defenders
  Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Göta hovrätt, Göteborgs
  tingsrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Institutet för mänskliga rättigheter,
  Intergritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Kammarrätten i
  Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Kriminalvården,
  Kustbevakningen, Lunds universitet (juridiska fakulteten), Malmö
  tingsrätt, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän (JO), Solna
  tingsrätt, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges

Domareförbund, Svenska journalistförbundet (SJF), Säkerhetspolisen, Södertälje tingsrätt, Tidningsutgivarna (TU), Tullverket, Uppsala universitet (juridiska fakulteten), Utgivarna, Västmanlands tingsrätt och Åklagarmyndigheten.

Yttrande har också inkommit från Bonnier News, Föreningen Grävande journalister, Gefle Dagblad, svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB.

50

Sammanfattning av promemorian Nya bestämmelser för att möjliggöra domstolarnas rapportering om hemliga tvångsmedel till Domstolsverket

Prop. 2025/26:155 Bilaga 4

Sammanfattning

Domstolsverket föreslår att det införs bestämmelser som syftar till att säkerställa att statistiska uppgifter, såsom uppgifter om antalet hanterade ärenden om hemliga tvångsmedel på domstolarna och den tid som domstolarna lägger på handläggningen av sådana ärenden, kan överlämnas till Domstolsverket. Domstolsverket behöver uppgifterna för att åstadkomma en ändamålsenlig fördelning av resurser till domstolarna. Förslaget innebär vidare att sekretesskyddet hos Domstolsverket motsvarar det skydd som finns för uppgifterna i domstol enligt 18 kap. 1

§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Domstolsverket har även tagit fram förslag till två nya föreskrifter om

registrering och rapportering av ärenden om hemliga tvångsmedel, som har remitterats till domstolar och andra berörda myndigheter. Föreskrifterna om registrering av ärenden om hemliga tvångsmedel är beslutade och kommer att träda i kraft den 1 januari 2025. I förening med föreskrifterna förväntas förslaget leda till att domstolarna kan bli resurssatta utifrån den hantering av ärenden om hemliga tvångsmedel som förekommer i domstolarna, samtidigt som uppgifter om ärenden om hemliga tvångsmedel alltjämt skyddas av sekretess.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

51

Prop. 2025/26:155 Promemorians författningsförslag
Bilaga 5  

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 18 kap. 4 b §, och närmast före 18 kap 4 b § en ny rubrik av följande lydelse.

18 kap.

Överföring av sekretess

4 b §

Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i 1 § från en domstol, blir 1 § tillämplig på uppgiften också hos Domstolsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

52

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2025/26:155 Bilaga 6

Efter remiss har yttrande över promemorian lämnats av Attunda tingsrätt, Ekobrottsmyndigheten, Göteborgs tingsrätt, Halmstad tingsrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Journalistförbundet, Justitiekanslern, Kammarrätten i

Jönköping, Kammarrätten i Stockholm, Malmö tingsrätt, Polismyndigheten, Solna tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden,

Säkerhetspolisen, Södertälje tingsrätt, Södertörns tingsrätt, Tidningsutgivarna, Tullverket, Umeå tingsrätt, Västmanlands tingsrätt och Åklagarmyndigheten.

Riksdagens ombudsmän (JO) och Riksrevisionen har avstått från att yttra sig.

53

Prop. 2025/26:155 Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 7    
  Regeringen har följande förslag till lagtext.
  Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
  Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken1
  dels att 50 kap. 23 §, 51 kap. 23 § och 55 kap. 14 § ska upphöra att gälla,
  dels att 23 kap. 21 och 21 b §§ och 35 kap. 13–15 §§ ska ha följande
  lydelse.  
  Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 kap.

21 §2

Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har

förekommit som är av betydelse för utredningen.          
När en utsaga av en misstänkt När en utsaga av en misstänkt
eller någon annan har upptecknats eller någon annan har upptecknats
ska utsagan läsas upp eller den som ska utsagan läsas upp eller den som
hörts ges tillfälle att på något annat hörts ges tillfälle att på något annat
sätt granska uppteckningen. Den sätt granska uppteckningen. Den
hörde ska också tillfrågas om han hörde ska också tillfrågas om han
eller hon har något att invända mot eller hon har något att invända mot
innehållet. Uppteckningen och innehållet. Uppteckningen och
granskningen   ska göras innan granskningen   ska göras innan
förhöret avslutas eller, om förhöret förhöret avslutas eller, om förhöret
är särskilt   omfattande eller är särskilt omfattande eller har
behandlat       komplicerade behandlat       komplicerade
sakförhållanden, så snart som sakförhållanden     eller har
möjligt därefter. En invändning dokumenterats   genom en
som inte medför någon ändring ska ljudupptagning eller en ljud- och
antecknas. Efter granskningen får bildupptagning,   så snart som
uppteckningen inte ändras. Om möjligt därefter. En invändning
utsagan har antecknats i protokollet som inte medför någon ändring ska
först efter   granskningen, ska antecknas. Efter granskningen får
uppteckningen     biläggas uppteckningen inte ändras. Om
handlingarna.         utsagan har antecknats i protokollet
              först efter granskningen, ska
              uppteckningen     biläggas
              handlingarna.        
  1 Senaste lydelse av
  50 kap. 23 § 2016:37
  51 kap. 23 § 2016:37
54 55 kap. 14 § 2016:37.
2 Senaste lydelse 2017:176.

Andra stycket gäller inte förhör som dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning, och som upptecknas skriftligen i sin helhet.

I mindre mål får i stället för protokoll kortfattade anteckningar föras över det väsentliga som har förekommit vid förundersökningen.

      21 b §3      
Förhör får dokumenteras genom Förhör ska dokumenteras genom
en ljudupptagning eller en ljud- och en ljud- och bildupptagning om det
bildupptagning.     behövs med hänsyn till brottets
        beskaffenhet, utsagans förväntade
        betydelse eller den hördes
        personliga förhållanden.  
Vid bedömningen av om ett Ett förhör behöver dock inte
förhör bör dokumenteras genom en dokumenteras genom en ljud- och
ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning om tekniska skäl
bildupptagning ska brottets eller andra   särskilda
beskaffenhet, utsagans förväntade omständigheter talar emot det.
betydelse och den hördes        
personliga förhållanden särskilt        
beaktas.              

Om ett förhör inte dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning, får det i stället dokumenteras genom en ljudupptagning.

35kap.

13 §4

Vid huvudförhandlingen ska de Vid huvudförhandlingen ska de
bevis som har tagits upp utom bevis som har tagits upp utom
huvudförhandlingen tas upp på huvudförhandlingen tas upp på
nytt, om rätten finner att det är av nytt, om rätten finner att det är av
betydelse i målet och det inte finns betydelse i målet och det inte finns
något hinder mot att ta upp beviset. något hinder mot att ta upp beviset.
Om ett muntligt bevis som har Om ett muntligt bevis som har
tagits upp inför rätten kan läggas tagits upp inför rätten kan läggas
fram genom en ljud- och fram genom en ljud- och
bildupptagning, får beviset tas upp bildupptagning, får beviset tas upp
på nytt endast om ytterligare frågor på nytt endast om ytterligare frågor
behöver ställas eller om det finns behöver ställas eller om det finns
särskilda skäl. I tvistemål där särskilda skäl. I tvistemål där
förlikning om saken är tillåten förlikning om saken är tillåten
krävs det dessutom att någon av krävs det dessutom att någon av
parterna begär att beviset tas upp på parterna begär att beviset tas upp på
nytt. nytt.
Om tingsrätten i ett mål som Om tingsrätten i ett mål som
överklagats till hovrätten har tagit överklagats till hovrätten har tagit

3Senaste lydelse 2017:176.

4Senaste lydelse 2016:37.

Prop. 2025/26:155 Bilaga 7

55

Prop. 2025/26:155 Bilaga 7

upp bevisning, behöver beviset tas upp bevisning, behöver beviset tas
upp på nytt endast om hovrätten upp på nytt endast om det finns
finner att det är av betydelse för särskilda skäl. Om ett muntligt
utredningen. Om ett muntligt bevis bevis kan läggas fram i hovrätten
kan läggas fram i hovrätten genom genom en ljud- och bildupptagning
en ljud- och bildupptagning av av förhöret vid tingsrätten, får
förhöret vid tingsrätten, får beviset beviset tas upp på nytt endast om
tas upp på nytt endast om ytterligare frågor behöver ställas.
ytterligare frågor behöver ställas. Ett bevis som avses i detta stycke
Ett bevis som avses i detta stycke får tas upp på nytt även utan att en
får tas upp på nytt även utan part begär det.
begäran av part.  
I Högsta domstolen får de bevis som har tagits upp av lägre rätt tas upp
på nytt endast om det finns synnerliga skäl.
Om ett bevis inte tas upp på nytt ska det läggas fram på lämpligt sätt.
  14 §5

En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång har lämnat inför åklagare eller Polismyndigheten eller annars utom rätta, får

åberopas som bevis i rättegången  
1. om det är särskilt föreskrivet,  
2. om förhör med den som lämnat 2. om förhör med den som lämnat
berättelsen inte kan hållas vid eller berättelsen inte kan hållas vid eller
utom huvudförhandling eller i utom huvudförhandling eller i
övrigt inför rätten, övrigt inför rätten, eller
3. om det finns särskilda skäl 3. om det finns särskilda skäl med
med hänsyn till de kostnader eller hänsyn till de kostnader eller
olägenheter som ett förhör vid eller olägenheter som ett förhör vid eller
utom huvudförhandling kan antas utom huvudförhandling kan antas
medföra, fördelarna med ett sådant medföra, fördelarna med ett sådant
förhör, berättelsens betydelse eller förhör, berättelsens betydelse eller
övriga omständigheter, eller övriga omständigheter.

4.om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

I tvistemål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även i andra fall än som anges där åberopas som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.

I brottmål får en sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses i första stycket även i andra fall än som anges där

56 5 Senaste lydelse 2021:1107.

Det som sägs i första stycket om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse.

åberopas som bevis i rättegången, om det är lämpligt.

Det som sägs i första–tredje styckena om en skriftlig eller upptecknad berättelse ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning av en berättelse.

15 §6

Prop. 2025/26:155 Bilaga 7

I brottmål får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning åberopas som bevis i rättegången även i andra fall än de som anges i 14 §, om det är lämpligt.

I brottmål får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning åberopas som bevis i rättegången även i andra fall än de som anges i 14 §, om det inte är olämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

6Senaste lydelse 2021:1107.

57

Prop. 2025/26:155 Bilaga 7

58

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt1 ska upphöra att gälla den 30 juni 2026.

1Senaste lydelse av 7 § 2019:248.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas tre nya paragrafer, 18 kap. 1 b §, 35 kap. 12 b och 12 c §§, och närmast före 35 kap. 12 b och 12 c §§ nya rubriker av följande lydelse.

Prop. 2025/26:155 Bilaga 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18kap.

1b §

Sekretess gäller hos

Domstolsverket för uppgift om tvångsmedel, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller sådan framtida verksamhet som avses i 1 § skadas om uppgiften röjs.

35 kap.

Sekretessbrytande bestämmelse

12 b §

Sekretessen enligt 12 § hindrar inte att en domstol lämnar en uppgift till Domstolsverket, om uppgiften behövs för att genomföra en utbetalning av ersättning för någons inställelse i domstol.

Överföring av sekretess

12 c §

Om Domstolsverket får en uppgift som är sekretessreglerad i 12 § från en domstol, blir sekretessbestämmelsen tillämplig

på uppgiften även hos Domstolsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

59

Prop. 2025/26:155 Bilaga 8

60

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-01-26

Närvarande: F.d. justitieråden Kerstin Calissendorff och Mats Melin samt justitierådet Martin Nilsson

En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess

Enligt en lagrådsremiss den 18 december 2025 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i rättegångsbalken,

2.lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt,

3.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Jenny Fryxell. Förslagen föranleder följande yttrande.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

23 kap 21 b § första och andra stycket

Den föreslagna ändringen i paragrafens första stycke syftar till att öka genomslaget av användning av tidiga förhör som bevis i rättegång, något som förutsätter att de har dokumenterats med både ljud och bild. Utgångspunkten ska därför fortsättningsvis vara att förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska dokumenteras genom en ljud- och bildupptagning. Det behöver dock inte enligt förslagets andra stycke ske om tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det.

Till skillnad mot det nu gällande första stycket (”Förhör får dokumenteras genom…”) ger det föreslagna uttryckssättet i bestämmelsens första stycke (”Förhör ska dokumenteras…om det behövs med hänsyn till brottets beskaffenhet, utsagans förväntade betydelse eller den hördes personliga förhållanden”) intrycket att en ljud- och bildupptagning förutsätter att det sker en behovsprövning med utgångspunkt från de omständigheter som i den nuvarande paragrafen särskilt ska beaktas vid bedömningen av om förhör bör tas upp med ljud och bild. (Jfr skrivningen i prop. 2016/17:68 s. 110 där det rörande den nuvarande lydelsen anges att det inte krävs att några förutsättningar är uppfyllda för att ett förhör ska få tas upp med ljud och bild, men att de angivna omständigheterna talar för att så sker.)

Enligt Lagrådets mening skulle genomslaget för önskemålet om ökad upptagning av förhör med ljud och bild bli tydligare med en förenklad lagtext i paragrafens första och andra stycken och de särskilda omständigheterna som talar emot en upptagning exemplifierades genom en närmare beskrivning i författningskommentaren. Dessa skulle då i princip kunna vara de nuvarande om än med annan innebörd vid bedömningen dvs. brottets beskaffenhet (enkelt), utsagans förväntade betydelse (litet) eller den hördes personliga förhållanden.

Paragrafens första stycke skulle förslagsvis kunna lyda:

Förhör ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning om inte tekniska skäl eller andra särskilda omständigheter talar emot det.

Förslagets tredje stycke skulle då bli dess andra stycke.

35 kap 15 §

I bestämmelsen föreslås att den generella regeln att tidiga förhör som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning får åberopas som bevis i rättegången om det är lämpligt ändras så att det får ske om det inte är olämpligt. Det är således fråga om att införa en presumtion för att sådana förhör ska tillåtas.

Lagrådet konstaterar att den utredning som ligger till grund för detta lagstiftningsarbete (SOU 2024:51) bedömde att en sådan ändring inte borde göras.

Utredningen konstaterade att om huvudregeln, som utredningen föreslog och som nu också följer av lagrådsremissens förslag, blir att förhör ska dokumenterats genom både ljud och bild kommer det att öka tillgången till tidiga förhör som kan åberopas inför domstol

(s. 140). Utredningen drog av bland annat detta följande slutsats.

”Den ökade tillgången till, och ökade tillämpningen av, tidiga förhör utgör dock också ett skäl mot att föreskriva en presumtion för att tidiga förhör ska få åberopas. En sådan presumtion, tillsammans med en reglering av att förhör som huvudregel ska dokumenteras genom ljud och bild, skulle i alltför stor utsträckning förskjuta tyngdpunkten i bevisupptagningen från domstolarna till de brottsbekämpande myndigheterna och upphäva omedelbarhetsprincipen” (s. 141).

Utredningen lämnade likväl, vilket dess direktiv angav som en uppgift, även förslag till den reglering som nu återfinns i lagrådsremissen.

Omedelbarhetsprincipen är en av de principer som länge präglat den svenska rättegångsordningen.

Inte minst under senare tid har omedelbarhetsprincipen kommit att luckras upp, även i första instans där det eftersträvas att tyngdpunkten i processen ska ligga. Den nuvarande regleringen i

35 kap. 15 § infördes den 1 januari 2022. Bestämmelsen syftar till att åstadkomma större flexibilitet och bättre effektivitet i brottmålsprocessen, men också till att ge bättre förutsättningar för materiellt riktiga domar, eftersom tidiga utsagor kan vara mera tillförlitliga än sådana som lämnas längre tid efter en händelse. I denna lagrådsremiss föreslås nu även att s.k. vittnesattester i större utsträckning ska kunna åberopas som bevis i brottmål.

Det är visserligen så, att även med en presumtion för att tillåta att tidiga förhör åberopas har rätten att i varje situation bedöma lämpligheten av en sådan ordning. Den har då att pröva såväl processekonomiska aspekter som att de krav som rätten till en rättvis rättegång ställer uppfylls.

En omvänd presumtion har emellertid inte endast betydelse på ett principiellt plan. Den ställer större krav på den part – vanligtvis den tilltalade och dennes försvarare – som begär att bevisupptagning ska ske inför rätten och medför att denna ges en annan utgångspunkt för sin bedömning av en sådan begäran. Men det ställer också högre krav på rätten

Prop. 2025/26:155 Bilaga 8

61

Prop. 2025/26:155 Bilaga 8

62

att med hänsyn till omständigheterna i målet göra sin prövning av att det inte är olämpligt att en ljud- och bildupptagning läggs fram som bevis.

Lagrådet avråder från att ändra presumtionen i 35 kap. 15 § för att inte riskera att tyngdpunkten i bevisupptagningen förskjuts, från att bevis läggs fram inför rätten under en huvudförhandlings ordnade former med möjlighet att höra vittnen under ed och med förhör och motförhör i ett sammanhang och på lika villkor, till att de endast tas upp av brottsbekämpande myndigheter under förundersökningen.

De fördelar och möjligheter i olika avseenden som användning av modern teknik och i övrigt utvecklade former för förhör i utredningsskedet bör ge kan, när rätten bedömer det lämpligt, förbättra brottmålsprocessen även utan det skifte som en omvänd presumtion skulle innebära.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar övriga förslag utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2026

Närvarande: statsrådet Edholm, ordförande, och statsråden Waltersson Grönvall, Strömmer, Forssell, Wykman, Bohlin, Larsson, Britz, Mohamsson,

Föredragande: statsrådet Strömmer

Regeringen beslutar proposition En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess

Prop. 2025/26:155

63