Regeringens strategi Frihet från våld, förtryck och utnyttjande (skr. 2025/26:245) är ett välstrukturerat dokument med rätt ambitioner. Men strategin är i grunden tom på konkreta åtgärder. Skrivelsen anger riktning, men de mest utsatta grupperna lämnas kvar i samma otrygghet.
Sedan tillståndsplikten infördes har omkring 40 ideella kvinnojourer tvingats lägga ned sina skyddade boenden. Det är de ideella jourerna som under decennier byggt upp den kompetens och trygghet som staten inte förmått erbjuda. De måste undantas från tillståndsplikten.
Personer med skyddade personuppgifter möts av vardagliga hinder: post kommer sent, bank-id går inte att skaffa, kallelser till vård uteblir. En samlad översyn av livsvillkoren måste genomföras.
För barn finns barnahus – för vuxna finns inget motsvarande. En utredning om särskilda stödcenter för vuxna utsatta för sexualbrott bör tillsättas.
Polisens operation Beta visade att kvinnor dött på grund av brister i hanteringen. Arbetet med att identifiera och agera mot högriskmän måste permanentas.
I dag kan en förövare gå fri om barnet bedöms ha sett äldre ut. Ett strikt ansvar för barns ålder vid sexualbrott måste införas.
De utsätts för våld i nästan dubbelt så hög utsträckning men får sämre stöd. Jämlik tillgång till skydd måste säkerställas.
Kvinnofridsrådet saknar representanter från de ideella kvinnojourerna. Jourerna måste ges en plats vid bordet.
Sammanfattning: Regeringens strategi är en ram utan innehåll. Utan konkreta åtgärder förblir den en skrivelse utan verklig förändring.
|
Lorena Delgado Varas (-) |
|
|
Daniel Riazat (-) |
Malcolm Momodou Jallow (-) |