Barn rekryteras i dag till kriminella nätverk i en allt yngre ålder. Detta är inte längre undantagsfall, utan en växande verklighet, vilket bekräftas av både polis, socialtjänst och medier. Biträdande polisområdeschefen i Stockholm, Magnus Mowitz, har varnat för att rekryteringen ofta börjar i det lilla: en chipspåse, en pizza – och snart bär barnet vapen eller placerar sprängämnen. När skolan är stängd, vardagsrutinerna försvinner och vuxennärvaron minskar, blir sommaren en särskilt farlig tid för många barn.
Det är hög tid att tala om samhällets första och mest avgörande skyddsvall: familjen. Inte som en romantisk idé, utan som den gemenskap där ansvar, kärlek och respekt grundläggs. När denna gemenskap brister blir andra ”gemenskaper” – ofta kriminella – desto mer lockande.
Polisen beskriver hur barn utnyttjas för att begå brott just för att de är minderåriga och därför får lindrigare eller inga straff. Rekryteringen sker ofta via jämnåriga. En 15-åring kan värva en 13-åring – ibland utan att föräldrar eller skola hinner se det i tid.
Självklart är det viktigt att regeringen skärper straffen och ser över möjligheten att sänka straffbarhetsåldern vid mycket allvarliga brott. Det är också positivt att socialtjänsten får ett större ansvar för att förebygga kriminalitet. Men polis, politik och myndigheter kan inte ensamma bära detta ansvar. Om vi verkligen vill möta problemet där det börjar, måste vi uppvärdera familjens roll.
Det är i hemmet det mest långsiktiga och verkningsfulla förebyggande arbetet sker – där trygghet, närvaro och kärlek gör barn motståndskraftiga mot destruktiva krafter. Alf Svensson uttryckte det väl: ”Barn behöver inte perfekta föräldrar – de behöver närvarande föräldrar.”
I dagens Sverige pressas många familjer hårt. Föräldrar kämpar med att få vardagen att gå ihop, och ofta upplever de att systemen snarare styr än stöttar. Samtidigt formas barn alltmer av intryck från sociala medier, i stället för av vuxna i sin närhet.
För att på riktigt uppvärdera familjens betydelse behövs flera konkreta reformer:
Politiken kan aldrig ersätta föräldrar, men den kan ge frihet och förutsättningar för dem att vara just det barnen behöver: trygga, närvarande vuxna. Därför behövs dessa reformer.
I kampen mot brott, rotlöshet och hopplöshet måste vi tala klartext: Det mest effektiva skyddet stavas familj. Den är samhällets minsta – men viktigaste – gemenskap. Det är dags att behandla den därefter.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|