Utvecklat samarbete för verksamhetsförlagd utbildning
– långsiktiga åtgärder för sjuksköterskeprogrammen
Betänkande av
Utredningen om samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen
Stockholm 2024
SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.
Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet
Omslag: Elanders Sverige AB
Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2024
ISBN 978-91-525-0856-5 (tryck)
ISBN 978-91-525-0857-2 (pdf)
ISSN 0375-250X
Till statsrådet och chefen
för Utbildningsdepartementet Mats Persson
Regeringen beslutade den 30 juni 2022 att uppdra till en särskild ut- redare att i egenskap av nationell samordnare stödja universitet och högskolor, hälso- och sjukvårdsmän och vårdgivare i deras arbete att tillhandahålla ändamålsenliga lärandemiljöer av hög kvalitet i hälso- och sjukvården och samordna arbetet i landet. Syftet var att öka till- gången till platser där studenter i sjuksköterskeutbildningen kan genomföra sin verksamhetsförlagda utbildning så att fler utbildnings- platser kan erbjudas.
Hans Wiklund, fil. dr och universitetsdirektör vid Umeå univer- sitet, utsågs den 30 juni 2022 till särskild utredare och nationell sam- ordnare.
Den 7 december 2023 fattade regeringen ett beslut om tilläggs- direktiv för utredningen enligt vilket utredningstiden förlängdes från den 15 december 2023 till den 31 januari 2024.
Som sekreterare anställdes från och med den 1 december 2022 till och med den 31 december 2022 på halvtid och från och med den 1 januari 2023 på heltid Ida Asplund, jur. dr och universitetslektor i rättsvetenskap vid Umeå universitet. Som sekreterare var även Jonas Thörnqvist, utredare vid Region Norrbotten, anställd på deltid från och med den 13 mars 2023 till och med den 31 augusti 2023. Därefter anställdes som sekreterare från och med den 14 augusti 2023 på heltid och från och med den 1 januari 2024 på halvtid Inger Duchek, it-strateg på Brottsoffermyndigheten. Som sekreterare anställdes från och med den 12 september till och med den 11 november 2023 samt från och med den 4 december 2023 även Mikael Sandlund, med. dr, senior professor i psykiatri vid Umeå universitet och överläkare på deltid.
Den 23 februari 2023 förordnades som experter i utredningen departementssekreterare Martina Bergström vid Socialdepartementet och kansliråd Gerd Mörck vid Utbildningsdepartementet. Som er- sättare för Gerd Mörck förordnades den 11 september 2023 som ex- pert i utredningen departementssekreterare Joel Westlund Hult vid Utbildningsdepartementet.
Därutöver har den särskilde utredaren och nationelle samordnaren bildat en referensgrupp till stöd för utredningens arbete, se bilaga 3.
Utredningen, som har antagit namnet Samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen, får härmed överlämna betänkandet Utvecklat samarbete för verksamhets- förlagd utbildning – långsiktiga åtgärder för sjuksköterskeprogrammen (SOU 2024:9).
Utredningens uppdrag är därmed avslutat.
Umeå i januari 2024
Hans Wiklund
/Ida Asplund
Inger Duchek
Mikael Sandlund
Sammanfattning
Utredningens uppdrag och arbete
Utredningens uppdrag har varit att på kort och lång sikt öka till- gången till platser där studenter i sjuksköterskeutbildningen kan genomföra verksamhetsförlagd utbildning för att tillgodose behovet av fler utbildningsplatser.
I det nationella samordningsuppdraget har ingått att samla och mobilisera aktörerna för att här och nu möjliggöra fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Utredningen har initierat och genom- fört ett stort antal samordnande insatser genom kontakter med samt- liga lärosäten som bedriver sjuksköterskeutbildning, merparten av sjukvårdshuvudmännen (samtliga 20 regioner och en betydande andel av landets 290 kommuner), privata vårdgivare, berörda statliga myn- digheter, fackliga organisationer, professionsorganisationer och stu- dentrepresentanter. Utredningen har exempelvis träffat nätverk där aktörerna ingår samt enskilda aktörer och även medverkat vid kon- ferenser. Utredningen har också haft ett fördjupat samarbete med några aktörer på nationell nivå.
Vidare har utredningen på olika sätt försökt stödja aktörerna i arbetet med att utveckla modeller för och organisering av verksam- hetsförlagd utbildning.
Utredningen har även haft i uppdrag att uppskatta hur omfatt- ningen av den verksamhetsförlagda utbildningen kommer att utveck- las framåt. Prognosen är att volymen kommer att öka med totalt 56 000 veckor eller 35 procent från år 2022 till och med år 2024.
Utöver att samla och mobilisera aktörerna för att på kort sikt upp- nå resultat, har utredningen haft i uppdrag att analysera nuvarande ordning för samarbete om verksamhetsförlagd utbildning, att utreda hinder och föreslå åtgärder för fler platser som därigenom möjliggör fler utbildningsplatser på sjuksköterskeutbildningen.
15
Sammanfattning |
SOU 2024:9 |
Utredningen har eftersträvat ett kunskapsbaserat och öppet arbets- sätt. I och med att uppdraget har utgått från ett nationellt perspektiv har utredningen föreslagit åtgärder som bedöms gynna sjuksköter- skeutbildningen i hela landet. Utredningen har vidare försökt föreslå åtgärder som har stöd hos företrädare för universitet och högskolor, sjukvårdshuvudmän och vårdgivare, studenter samt andra berörda aktörer. Det har också varit utredningens ambition att de föreslagna åtgärderna ska stärka de långsiktiga förutsättningarna för att bedriva sjuksköterskeutbildning av god kvalitet och därigenom lägga grunden för en hållbar kompetensförsörjning av sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården.
Universitetskanslersämbetet har haft i uppdrag att bistå utred- ningen med sammanställningar och andra underlag, vilket myndig- heten gjort på ett förtjänstfullt sätt.
Nedan följer en summering av de hinder relaterade till verksamhets- förlagd utbildning som utredningen har identifierat, och de åtgärder utredningen har förslagit för att avhjälpa dessa.
Brist på platser för verksamhetsförlagd utbildning sedan flera decennier
Sjuksköterskeutbildningen omfattar 180 högskolepoäng och resulte- rar i en medicine kandidatexamen och en yrkesexamen på grundnivå som sjuksköterska. En stor del av sjuksköterskeutbildningen består av verksamhetsförlagd utbildning, som innebär den del av utbildningen som sker i hälso- och sjukvården, till exempel vid sjukhus, vårdcen- traler eller i hemsjukvården.
För närvarande finns 25 universitet och högskolor i Sverige som får utfärda sjuksköterskeexamen. Av dessa är 21 statliga lärosäten. De övriga fyra är enskilda utbildningsanordnare. Lärosätena bär det juri- diska ansvaret för att bedriva sjuksköterskeutbildningen inklusive den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, samtidigt som regioner och kommuner genom avtal med lärosätena svarar för genomföran- det av den verksamhetsförlagda utbildningen. För närvarande finns drygt 130 sådana avtal. Det finns ingen lagfäst skyldighet för regio- ner och kommuner att medverka. Regioner och kommuner ser det dock som självklart att medverka och i de flesta fall utgår genom avtalen viss ekonomisk ersättning från lärosätena.
SOU 2024:9 |
Sammanfattning |
Privata vårdgivare involveras vanligen i verksamhetsförlagd utbild- ning i egenskap av utförare av hälso- och sjukvård åt regioner och kommuner under förutsättning att det stipuleras i avtal och upphand- lingsdokument. Det förekommer också ett fåtal avtal om verksam- hetsförlagd utbildning mellan lärosäten och privata vårdgivare. Privata vårdgivare har inte någon lagfäst skyldighet att medverka i verksam- hetsförlagd utbildning, men de uttrycker en tydlig vilja att delta.
Sjuksköterskeutbildning har funnits i Sverige sedan senare hälften av 1800-talet. Historiskt var den svenska sjuksköterskeutbildningen främst praktisk, men successivt ökade de teoretiska inslagen. Under 1960-talet skedde en omfattande utbyggnad av vårdutbildningarna i landet. Dessa bedrevs då i landstingskommunal, primärkommunal, stat- lig och enskild regi. Merparten av sjuksköterskeutbildningen skedde vid landstingskommunala högskolor, men trots att landstingen på den tiden var huvudmän för både utbildningen och hälso- och sjuk- vården fanns en brist på platser för verksamhetsförlagd utbildning som hindrade en utbyggnad av antalet utbildningsplatser.
Frågan om huvudmannaskapet för sjuksköterskeutbildningen och andra vårdutbildningar har varit föremål för diskussion och utred- ningar under flera decennier. Av kvalitetsskäl förordades under lång tid ett statligt huvudmannaskap för sjuksköterskeutbildningen, men det var särskilt de kostnader relaterade till verksamhetsförlagd utbild- ning som staten skulle få som föranledde att utbildningen inte kom att omfattas av statligt huvudmannaskap förrän år 2002.
Sjuksköterskeyrket utgör ett legitimationsyrke och är ett av de reglerade yrken som omfattas av EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv. Direktivet medför krav på harmonisering av sjuksköterskeutbild- ningen i unionen som innebär tydliga ramar för verksamhetsförlagd utbildning. Yrkeskvalifikationsdirektivet drar en gräns mellan teoretisk och klinisk utbildning just i fråga om sjuksköterskeutbildningen. Minst hälften av utbildningen ska bestå av klinisk utbildning och minst en tredjedel av teoretiska studier. Totalt måste sjuksköterske- utbildningen omfatta minst 4 600 timmar. Direktivets definition av klinisk utbildning utesluter vissa former av verksamhetsförlagd utbild- ning, exempelvis simulering. För att till fullo implementera yrkes- kvalifikationsdirektivets krav på att ange utbildningens omfattning i timmar införde regeringen i februari 2023 en ny bestämmelse i hög- skoleförordningen. Förtydligandet genom den nya bestämmelsen har
Sammanfattning |
SOU 2024:9 |
inneburit att behovet av ytterligare platser för verksamhetsförlagd utbildning har uppmärksammats än mer av lärosätena.
Sjuksköterskeutbildningen är en av de största högskoleutbildning- arna som leder till yrkesexamen i Sverige. Omkring 5 500 studenter påbörjar årligen utbildningen. Universitetskanslersämbetet bedömer dock att studentantalet behöver öka med 1 000 personer jämfört med dagens nivåer eller cirka 20 procent fram till år 2035 för att motsvara hälso- och sjukvårdens förväntade kompetensförsörjningsbehov. För att detta ska vara möjligt krävs ett tillräckligt antal platser för verk- samhetsförlagd utbildning.
Ett flertal satsningar har gjorts för att utöka antalet utbildnings- platser och öka genomströmningen på sjuksköterskeutbildningen. Regeringen har exempelvis avsatt prestationsbaserade medel till kom- muner och regioner som utökar antalet veckor verksamhetsförlagd utbildning. Frågan om verksamhetsförlagd utbildning på sjukskö- terskeutbildningen har också berörts i ett antal betänkanden. Verk- samhetsförlagd utbildning har vidare diskuterats i flera rapporter av statliga förvaltningsmyndigheter och andra organ.
Enligt utredningens enkätundersökning bedömer lärosätena att nybörjarplatserna kommer att öka med cirka 150 studenter på sjukskö- terskeutbildningen. Det är en väsentligt lägre ökning än det bedömda behovet om 1 000 fler utbildningsplatser och regeringens mål om anta- let examina. Lärosäten anför brist på platser för verksamhetsförlagd utbildning som det enskilt största hindret för utbyggnad. Samtidigt talar prognosen för en utökning av verksamhetsförlagd utbildning med 35 procent eller 56 000 veckor, primärt för att befintliga utbild- ningar och utbildningsplatser ska nå upp till yrkeskvalifikationsdirek- tivets krav. Mot denna bakgrund är det enligt utredningens mening tydligt att åtgärder nu behöver vidtas för att öka antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning.
Identifierade hinder för att utöka antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning
Utredningen har identifierat ett antal hinder för att fler platser för verksamhetsförlagd utbildning ska kunna erbjudas och lämnat för- slag hur dessa hinder kan minskas. Hinder och förslag på åtgärder sammanfattas i följande illustration.
SOU 2024:9Sammanfattning
Figur |
Hinder och åtgärder för att skapa fler platser |
|
för verksamhetsförlagd utbildning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Källa: Utredningens illustration.
För att verksamhetsförlagd utbildning ska kunna bedrivas krävs en ökad samordning mellan ett stort antal aktörer i form av lärosäten, regioner, kommuner och privata vårdgivare. Dessa aktörer utformar till stor del självständigt sin verksamhet. Behovet av samordning gäller exempelvis antalet platser, den verksamhetsförlagda utbildningens innehåll och kvalitet, utbildningsadministration, kursutbud, pedago- gisk utveckling och forskning.
Lärosätena utformar i hög grad självständigt villkoren för verksam- hetsförlagd utbildning genom kurs- och utbildningsplaner. Det finns en risk för att lärosätena inte i tillräckligt hög utsträckning beaktar vårdens förutsättningar och förändrade verksamhetsformer för att verksamhetsförlagd utbildning ska kunna genomföras.
Verksamhetsförlagd utbildning behöver bedrivas i fler typer av verksamheter, främst primärvård, kommuners hälso- och sjukvård och omsorg samt i verksamhet som utförs av privata vårdgivare. Det finns inbyggda strukturella hinder för både kommuner och privata vårdgivare att medverka i verksamhetsförlagd utbildning.
Sammanfattning |
SOU 2024:9 |
Det stora antalet lokala avtal mellan lärosäten och hälso- och sjukvårdshuvudmän begränsar studenters möjligheter att genomföra verksamhetsförlagd utbildning på annan ort än avtalen medger och hindrar ett effektivt nyttjande av befintliga platser i hela landet. Det gäller inte minst i glesbygd, då avtal med kommuner ibland saknas. Att de avtalade kvalitetskraven varierar kan också innebära hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning.
Geografiska avstånd och studenters merkostnader för resor och boende medför ibland att befintliga platser för verksamhetsförlagd utbildning inte nyttjas och hindrar genomströmningen av studenter. Otillräcklig konkurrens om utbildningsplatser kan också medföra en risk för att studenter med sämre förutsättningar att fullfölja utbild- ningen antas, vilket kan påverka genomströmningen negativt.
Sjuksköterskeutbildningen styrs till stor del av EU-rätten, då sjuk- sköterskeyrket är ett reglerat yrke enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Regleringen av den kliniska utbildningen kräver direkt kontakt med patienter. Därmed kan pedagogiska modeller som simulering och kliniska träningscenter inte betraktas som klinisk utbildning och an- vändning av dessa kan inte frigöra tid i hälso- och sjukvården för verksamhetsförlagd utbildning.
Bristande tillgång till handledare hindrar fler platser för verksam- hetsförlagd utbildning och kan bero på avsaknad av personal, hand- ledarutbildning eller incitament för att handleda. Bristande mobilitet mellan lärosäten och hälso- och sjukvården kan hindra utveckling av handledarkompetens och göra det svårare att upprätthålla en god utbildningsmiljö.
Bristande tillgång till vetenskapligt meriterade lärare och praktik- nära omvårdnadsforskning är ytterligare ett hinder för att kunna be- driva såväl teoretisk som verksamhetsförlagd utbildning. Dagens lärar- tjänster på sjuksköterskeutbildningen saknar ofta en koppling till kliniskt arbete. Möjligheten att bedriva forskning för disputerade per- soner med sjuksköterskeutbildning är jämförelsevis begränsad bland annat gällande forskningsfinansiering.
I många verksamheter, exempelvis i mindre kommuner och hos privata vårdgivare, är de utbildningsstödjande strukturerna svaga i jämförelse med regionernas. Det kan handla om organisation och personella funktioner, infrastruktur i form av lokaler och utrustning samt avsaknad av ett modernt och säkert it-stöd för verksamhets- förlagd utbildning. Svaga utbildningsstödjande strukturer och otill-
SOU 2024:9 |
Sammanfattning |
räcklig infrastruktur för utbildning inverkar negativt på möjligheten till samordning av den verksamhetsförlagda utbildningen och hind- rar en expansion av platser i verksamheter där potentialen är som störst.
Slutligen utgör bristande harmonisering ett hinder för hälso- och sjukvårdens medverkan i verksamhetsförlagd utbildning, vilket bland annat kan illustreras av avsaknad av en enhetlig terminologi, brist på finansiering och otillräckliga ekonomiska villkor för aktörerna.
En reform för hållbar klinisk utbildning i samverkan bör genomföras
Utredningen har utvärderat den nuvarande ordningen med avtal om verksamhetsförlagd utbildning mellan lärosäten och sjukvårdshuvud- män. Utredningen anser att avtalsmodellen bör utvecklas dels struk- turellt för att möta utvecklingen inom den högre utbildningen och inom hälso- och sjukvården, dels innehållsligt för att avhjälpa vissa allvarliga hinder för att fler platser för verksamhetsförlagd utbild- ning ska kunna erbjudas.
Utredningen föreslår därför att staten bör ingå ett nationellt avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning (VULF) för sjuksköterskeutbildningen. Regeringen bör utse en förhandlingsperson med uppdrag att i dialog med parterna Sveriges Kommuner och Regioner och Vårdföretagarna utarbeta ett avtalsförslag. Det natio- nella avtalet bör kompletteras med regionala avtal. Regeringen bör uppdra till lärosäten med medicinska fakulteter att ingå regionala avtal med berörda lärosäten samt hälso- och sjukvårdshuvudmän i lämp- liga geografiska områden med den sjukvårdsregionala indelningen som utgångspunkt. Regeringen bör också föreslå riksdagen att besluta om avtalets finansiering. Utredningens bedömning är att ett VULF- avtal genom en hållbar struktur för samverkan mellan aktörerna kan bidra till att fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kva- litet skapas. Det kan också styra resurser till åtgärder för att avhjälpa hinder för verksamhetsförlagd utbildning. Därigenom möjliggörs fler utbildningsplatser på sjuksköterskeutbildningen och fler legitimerade sjuksköterskor.
Avtalet föreslås omfatta sjuksköterskeutbildningen och specialist- sjuksköterskeutbildningen, men förslaget är konstruerat för att i fram-
Sammanfattning |
SOU 2024:9 |
tiden kunna utökas till att omfatta fler hälso- och sjukvårdsutbild- ningar.
På nationell nivå föreslås att avtal tecknas mellan staten, Sveriges Kommuner och Regioner samt Vårdföretagarna och att det nationella avtalet fastslår övergripande aspekter såsom terminologi, ersättning till vårdgivare som tillhandahåller platser för verksamhetsförlagd ut- bildning, tillgång till ett nationellt it-stöd och ersättning till studen- ter för merkostnader relaterade till resor och boende. På nationell nivå bör det finnas en nationell samverkansgrupp samt ett nationellt kansli placerat vid ett statligt forskningsråd, lämpligen Vetenskaps- rådet.
På regional nivå föreslås de sju lärosätena med medicinska fakul- teter bilda centrum för regionala noder som inkluderar lärosäten som bedriver sjuksköterskeutbildning, regioner och kommuner i ett lämp- ligt geografiskt område. I de regionala noderna föreslås att regionala VULF-avtal tecknas som närmare reglerar villkoren för den verksam- hetsförlagda utbildningen och att en regional ledningsgrupp tillsätts. Nodernas uppgift är att utgöra en bas för kunskap, kompetens och kapacitet, främja samarbete och samverkan med aktörer som kan erbjuda platser samt främja forskarmeritering i omvårdnad. Varje nod får prioritera användningen av finansiella medel för verksamhets- förlagd utbildning och fördela medel för utbildningsstödjande struk- turer, utbildningsinfrastruktur och forskarmeritering i omvårdnad, vilket möjliggör att olika regionala behov kan tillgodoses. Såväl sjuk- vårdshuvudmän och vårdgivare som lärosäten kan vara mottagare av medel.
Syftet med VULF-avtalet är att främja en effektiv användning av platser i fler verksamheter i hela landet, att säkerställa handledare med vetenskaplig och pedagogisk kompetens och vetenskapligt meriterade lärare med aktuell klinisk kompetens samt att underlätta för yrkesverksamma sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor att genomgå forskarutbildning eller postdoktoral meritering.
Utredningen uppskattar statens kostnad för ett VULF-avtal till totalt cirka 300 miljoner kr per år och bedömer att väsentliga delar av kostnaden kan finansieras genom att förlänga och styra om befint- liga tidsbegränsade statliga satsningar för fler platser för verksam- hetsförlagd utbildning och ökad genomströmning på sjuksköterske- utbildningen.
SOU 2024:9 |
Sammanfattning |
Utredningen bedömer att fördelarna med ett VULF-avtal överväger nackdelarna och att ett VULF-avtal är ett ändamålsenligt instrument för att på ett hållbart sätt skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i fler verksamheter i hälso- och sjukvården. Därigenom kan ett VULF-avtal också möjliggöra fler utbildningsplatser på sjuk- sköterskeutbildningen. Avtalet kan enligt utredningens bedömning bidra till att:
•stärka det nödvändiga samarbetet mellan lärosäten samt hälso- och sjukvården genom ett frivilligt och ömsesidigt ansvarstagande för verksamhetsförlagd utbildning som lägger grunden för gemen- samma strukturer mellan parterna,
•inkludera kommuner och privata vårdgivare genom berörda in- tresseorganisationer och genom att kommuner ingår som avtals- parter på regional nivå och representeras i styr- och samordnings- grupper,
•resursanvändningen sker mer effektivt i och med regionala avtal som ökar den geografiska vidden och matchar tillgång och efter- frågan av platser för verksamhetsförlagd utbildning samt värnar utbildningens och forskningens kvalitet,
•harmonisera villkor för att underlätta hälso- och sjukvårdens med- verkan, exempelvis genom en enhetlig ersättning till alla vårdgi- vare som tillhandahåller platser, handledningsmodeller och till- gången till ett nationellt it-stöd, vilket också gagnar privata vårdgivares möjligheter att medverka,
•tillskjuta statlig finansiering för att avhjälpa hinder,
•samla den statliga styrningen och finansieringen samt skapa lång- siktiga förutsättningar för verksamhetsförlagd utbildning på sjuk- sköterskeutbildningen,
•öka tillgången till och kvaliteten på kandidater till högre akade- miska förenade lärarbefattningar,
•möjliggöra för fler handledare inom verksamhetsförlagd utbildning tillika anställda i hälso- och sjukvården och omsorgen att genomgå forskarutbildning och postdoktoral meritering, och
•främja intresset för att kombinera praktiskt omvårdnadsarbete med en forskarkarriär hos sjuksköterskestudenter.
Sammanfattning |
SOU 2024:9 |
Ytterligare åtgärder för att förenkla hälso- och sjukvårdens medverkan i verksamhetsförlagd utbildning
Ett nationellt it-stöd för hälso- och sjukvårdsutbildningar bör utvecklas och implementeras
Utredningen föreslår att regeringen bör ge Universitets- och hög- skolerådet i uppdrag att utveckla ett nationellt it-stöd för planering och samordning av platser för verksamhetsförlagd utbildning. It-stödet bör utvecklas och implementeras för samtliga högskoleutbildningar inom hälso- och sjukvårdsområdet, men i ett första steg för sjukskö- terske- och specialistsjuksköterskeutbildningarna. På längre sikt kan it-stödet omfatta ytterligare högskoleutbildningar. Regeringen före- slås även tillskjuta tidsbegränsade finansiella medel för utvecklings- kostnaden i syfte att främja en hög anslutningsgrad och därigenom maximera den nationella nyttan. It-stödet bör vara frivilligt att an- sluta sig till. För lärosäten och vårdgivare som väljer att ingå i VULF- avtal bör det dock vara obligatoriskt att rapportera viss statistik om verksamhetsförlagd utbildning via it-stödet. När it-stödet har tagits i drift bör lärosätena stå för den löpande finansieringen och systemet tillhandahållas kostnadsfritt för hälso- och sjukvården. Lärosätenas kostnader för förvaltningen av it-stödet finansieras lämpligen med de medel som utredningen föreslår ska tillskjutas via VULF-avtalet för att stärka de utbildningsstödjande strukturerna inom hälso- och sjukvården.
Utredningens bedömning är att ett nationellt it-stöd effektivise- rar nyttjandet av tillgängliga platser, bidrar till kvalitetssäkring och kan minska den manuella administrationen av placeringar och platser. Det kan också bidra med kunskapsunderlag för planering av och be- slut om verksamhetsförlagd utbildning genom lokala, regionala och nationella översikter av bland annat tillgång och efterfrågan på platser för verksamhetsförlagd utbildning. För att underlätta för både läro- säten och vårdgivare bör det nationella it-stödet omfatta samtliga hälso- och sjukvårdsutbildningar med verksamhetsförlagd utbildning. Av praktiska skäl kan it-stödet lämpligen utvecklas stegvis med sjuk- sköterske- och specialistsjuksköterskeutbildningen i ett första steg. I utvecklingsarbetet är det centralt att även inhämta och beakta hälso- och sjukvårdens behov.
Kostnaden för att utveckla ett nationellt it-stöd uppskattar ut- redningen till totalt 37 miljoner kr, vilken lämpligen fördelas över
SOU 2024:9 |
Sammanfattning |
två år. När systemet är utvecklat beräknas kostnaden för förvaltning och löpande vidareutveckling uppgå till cirka 10 miljoner kr per år. Utredningen ser det nationella it-stödet som en investering som kommer att ge långsiktig avkastning i form av bättre förutsättningar för verksamhetsförlagd utbildning och hushållning med statens it-resurser.
Utredningen föreslår vidare att regeringen bör se över ansvars- fördelningen och samordningen för it-stöd avseende utbildning och forskning inom universitets- och högskolesektorn. Syftet är att skapa en ändamålsenlig organisering som lägger grunden för moderna och säkra lösningar och ett effektivt nyttjande av resurserna för it.
Utredningens bedömning är att det finns skäl för en starkare natio- nell samordning och att det är viktigt att ett nationellt it-stöd för verk- samhetsförlagd utbildning integreras i en större teknisk helhet för it för utbildning. En tydligare ansvarsfördelning och starkare samord- ning skulle skapa bättre förutsättningar för att tillhandahålla modern och säker it för utbildning och forskning samt skapa möjligheter för universitets- och högskolesektorn att kraftsamla kring gemensamma digitaliseringsfrågor.
En generisk modulbaserad handledarutbildning bör utformas
Utredningen föreslår att Nationella vårdkompetensrådet bör ges i upp- drag av regeringen att utforma en utbildningsguide för en generisk modulbaserad handledarutbildning på grundnivå. Uppdraget kan ut- föras av ett eller flera av de regionala vårdkompetensråden i nära sam- verkan med lärosäten som bedriver och utvecklar handledarutbild- ning för sjuksköterskor. Samordningen av lärosätena i detta arbete bör lämpligen ske av Sveriges universitets- och högskoleförbund.
Utredningens bedömning är att adekvat handledarutbildning är en viktig kvalitetsfråga för verksamhetsförlagd utbildning. Många läro- säten erbjuder sådan utbildning och ställer i avtal med sjukvårds- huvudmännen ofta krav på olika nivåer av handledarutbildning. Kurs- innehållet varierar dock, vilket kan bli ett problem för vårdgivare som förväntas ta emot studenter från flera olika lärosäten. En mer harmo- niserad handledarutbildning kan underlätta för lärosäten samt hälso- och sjukvårdsverksamheter att få tillgång till fler utbildade hand- ledare.
Sammanfattning |
SOU 2024:9 |
Harmonisering av bedömningsmetod och bedömningskriterier för verksamhetsförlagd utbildning bör främjas
Utredningen föreslår att Nationella vårdkompetensrådet bör ges i uppdrag av regeringen att verka för en ökad harmonisering av bedöm- ningsmetod och bedömningskriterier för verksamhetsförlagd utbild- ning på sjuksköterskeutbildningen. Samordningen av lärosätena i detta arbete bör lämpligen ske av Sveriges universitets- och högskole- förbund.
Utredningens bedömning är att en ökad harmonisering av bedöm- ningsmetod och bedömningskriterier kan förbättra förutsättningarna för god kvalitet i verksamhetsförlagd utbildning och underlätta för handledare och studenter. Om samtliga lärosäten skulle använda samma bedömningsmetod och bedömningskriterier baserade på en gemen- sam konkretisering av vilka professionella aktiviteter en legitimerad sjuksköterska förväntas behärska, skulle mottagandet och handled- ningen av sjuksköterskestuderande från olika kurser och lärosäten underlättas. På en rörlig arbetsmarknad skulle det även underlätta för legitimerade sjuksköterskor eller specialistsjuksköterskor med handledaruppgifter som byter arbetsgivare eller arbetsplats.
Regioner och kommuner bör erbjudas stöd för att inkludera verksamhetsförlagd utbildning vid konkurrensutsättning av tjänster
Utredningen föreslår att regeringen bör ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att ge stöd åt regioner och kommuner som anlitar privata utförare. Stödet bör omfatta att utarbeta goda avtalsmodeller och annat underlag i syfte att främja privata vårdgivares möjlighet att till- handahålla platser för verksamhetsförlagd utbildning samt nationell statistik om privata vårdgivare, som i dag saknas.
Utredningens bedömning är att privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning bör främjas. Utredningen ser en stor potential i att öka antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning hos privata vårdgivare. Utredningen har i sitt arbete kunnat konsta- tera att många regioner och kommuner som anlitar privata utförare av hälso- och sjukvård genom offentlig upphandling eller valfrihets- system inte har reglerat frågan om deltagande i verksamhetsförlagd utbildning. Upphandlingsmyndigheten kan enligt utredningens be- dömning med stöd av Nationella vårdkompetensrådet tillhandahålla
SOU 2024:9 |
Sammanfattning |
stöd för regioner och kommuner genom att utarbeta goda avtals- modeller och annat underlag som kan underlätta för privata vård- givare att erbjuda platser för verksamhetsförlagd utbildning på sjuk- sköterskeutbildningen.
Sverige bör arbeta för en förändring av artikel 31 i yrkeskvalifikationsdirektivet gällande klinisk utbildning
Utredningen föreslår att regeringen bör arbeta för en förändring av artikel 31 i yrkeskvalifikationsdirektivet i syfte att möjliggöra att simulering kan godtas som klinisk utbildning på sjuksköterskeutbild- ningen.
Simulering är en pedagogisk metod som enligt utredningens under- sökning förekommer vid samtliga lärosäten som ger sjuksköterske- utbildningen. Genom simulering kan studenternas förmågor och kun- skaper i komplexa situationer tränas och situationerna kan styras av lärarna. Forskning visar att simulering ger goda läranderesultat bland studenter och samtidigt möjliggör en bibehållen hög patientsäkerhet. Metoden förekommer på sjuksköterskeutbildningen i åtminstone 13 europeiska länder. Till följd av att artikel 31 i yrkeskvalifikationsdirek- tivet snävt begränsar formerna av klinisk utbildning till situationer där det förekommer direkt patientkontakt, kan simulering i nuläget inte bedömas som klinisk utbildning. Utredningen gör bedömningen att genom att vidga begreppet klinisk utbildning i yrkeskvalifikations- direktivet så att det också omfattar simulering kan fler platser för verk- samhetsförlagd utbildning av god kvalitet skapas för sjuksköterske- studenter. Samtidigt kan utbildningens innehåll och kvalitet utvecklas utifrån aktuell kunskap. Sverige bör därför i likhet med andra nordiska länder aktivt arbeta för att omförhandla yrkeskvalifikationsdirektivet så att klinisk utbildning kan omfatta också simulering.
En lagfäst skyldighet för regioner och kommuner att medverka i utbildning bör inte införas
Utredningen har utrett och analyserat möjligheten att lagfästa sjuk- vårdshuvudmännens utbildningsansvar i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som alternativ till den nuvarande ordningen för verksam-
Sammanfattning |
SOU 2024:9 |
hetsförlagd utbildning. En sådan lösning har föreslagits i åtminstone två tidigare betänkanden.
Utredningen konstaterar att en rättslig reglering är möjlig, men avstyrker en lagfäst skyldighet för regioner och kommuner att delta i utbildning mot bakgrund av följande centrala argument. En skyl- dighet att medverka i utbildning anses inte kunna bidra till fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Verksamhetsförlagd utbildning bygger på samverkan mellan olika parter. En ensidig skyldighet att medverka i högre utbildning för hälso- och sjukvårdshuvudmän skapar inte en god grund för ömsesidigt samarbete mellan lärosäten samt hälso- och sjukvårdshuvudmän, vilket i sig är en förutsättning för att med framgång bedriva hälso- och sjukvårdsutbildning. Hälso- och sjukvårdshuvudmännen ser sitt ansvar att medverka i verksamhets- förlagd utbildning som självklart. Kommuners ökade medverkan i verksamhetsförlagd utbildning främjas bäst genom tillgång till ända- målsenlig struktur och utbildningsinfrastruktur samt ekonomisk ersättning. Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbild- ning kan redan i dag ombesörjas vid offentlig upphandling samt via valfrihetssystem. En lagfäst skyldighet att medverka i utbildning för regioner och kommuner har dessutom svårbedömda konsekvenser för ALF- och TUA-avtalen och riskerar att skada en viktig och sedan länge etablerad samverkan gällande läkar- och tandläkarutbildningen. En lagfäst skyldighet att medverka i utbildning för regioner och kom- muner skulle även innebära ett vidgat tillsynsansvar för Inspektionen för vård och omsorg, men vara svår att implementera genom tillsyn till följd av avsaknad av sanktionsmöjligheter. Lagfäst medverkan i utbildning för det 20-tal högskoleutbildningar som berör hälso- och sjukvården skulle enligt utredningens uppfattning sannolikt aktivera finansieringsprincipen och därför medföra betydande krav på statlig ersättning till regioner och kommuner. Just kostnadsaspekten har varit den avgörande faktorn för att staten under omkring 30 år inte över- tog huvudmannaskapet för flera olika vårdutbildningar. Dessutom är garantierna för att resurserna i form av statsbidrag skulle komma den verksamhetsförlagda utbildningen till del begränsade i jämförelse med ett VULF-avtal, som möjliggör effektiv styrning av statliga resur- ser till åtgärder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning.
SOU 2024:9 |
Sammanfattning |
En skyldighet för privata vårdgivares medverkan i utbildning bör inte regleras i lag
Utredningen har utrett och analyserat möjligheten att särskilt reglera privata vårdgivares skyldighet att medverka i utbildning. Utredningen konstaterar att en lagreglerad skyldighet för privata vårdgivare att medverka i utbildning är rättsligt möjlig att genomföra under förut- sättning att de privata vårdgivarna erhåller ekonomisk ersättning och att samma skyldighet gäller för offentliga vårdgivare. Utredningen av- styrker dock en lagreglerad skyldighet för privata vårdgivare att med- verka i utbildning mot bakgrund av att en sådan åtgärd inte skulle utgöra ett effektivt verktyg för att skapa fler platser för verksamhets- förlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen och avviker från hur vårdgivares skyldigheter i nuläget kommer till uttryck i lagstiftningen. Utredningens erfarenhet är att privata vårdgivare önskar delta i verk- samhetsförlagd utbildning men möter olika typer av hinder som inte avhjälps av en lagfäst skyldighet att medverka i utbildning.
Privata vårdgivare åtnjuter närings- och etableringsfrihet samt egen- domsskydd. En lagreglerad skyldighet att medverka i utbildning skulle sannolikt betraktas som en begränsning av rådande villkor för att ut- öva privat hälso- och sjukvårdsverksamhet. Vikten av att kunna utbilda ett tillräckligt antal sjuksköterskor kan troligen anses vara ett skydds- värt intresse som kan motivera en inskränkning av näringsfriheten under förutsättning att samma regler omfattar offentliga vårdgivare. Det är enligt utredningens mening sannolikt att en skyldighet att medverka i utbildning skulle anses innebära en inskränkning av pri- vata vårdgivares rådighet över egendom som omfattas av egendoms- skyddet. Därmed bör inskränkningen också berättiga till kostnads- ersättning för de privata vårdgivarna.
1Utredningens uppdrag och arbete
I detta kapitel redogörs för utredningens uppdrag och arbetssätt. Utredningen har haft både ett nationellt samordningsuppdrag och ett uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att möjliggöra fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och därigenom fler utbildnings- platser på sjuksköterskeutbildningen. I slutet av kapitlet beskrivs be- tänkandets disposition och centrala begrepp definieras.
1.1Utredningens uppdrag
Regeringen beslutade den 30 juni 2022 att uppdra till en särskild ut- redare, tillika nationell samordnare, att stödja universitet och hög- skolor, hälso- och sjukvårdshuvudmän och vårdgivare i deras arbete för att tillhandahålla ändamålsenliga lärandemiljöer av hög kvalitet i hälso- och sjukvården och samordna arbetet i landet. Utredningens uppdrag har varit att öka tillgången till platser där studenter i sjuk- sköterskeutbildningen kan genomföra sin verksamhetsförlagda utbild- ning så att fler utbildningsplatser kan erbjudas.
I det nationella samordningsuppdraget har ingått att samla och mobilisera aktörerna för att här och nu tillskapa fler platser för verk- samhetsförlagd utbildning. Den nationella samordnaren skulle enligt direktivet bland annat:
•initiera och genomföra samordnande insatser för att fler platser för verksamhetsförlagd utbildning, och därmed fler utbildnings- platser, ska finnas tillgängliga i sjuksköterskeutbildningen,
•stödja aktörerna i arbetet med att utveckla modeller för, och orga- nisering av, verksamhetsförlagd utbildning så att det blir möjligt
31
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
för fler vårdgivare och verksamheter att ta emot studenter samt sprida goda exempel, och
•följa lärosätens och hälso- och sjukvårdshuvudmäns åtaganden och redovisa en uppskattning av hur antalet platser för verksamhets- förlagd utbildning och utbildningsplatser i sjuksköterskeutbild- ningen utvecklas.
Därutöver har utredningen haft i uppdrag att utreda hinder och analy- sera nuvarande ordning för samarbete om verksamhetsförlagd utbild- ning och föreslå åtgärder som på längre sikt bidrar till fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och därigenom möjliggör fler utbild- ningsplatser på sjuksköterskeutbildningen. Den nationella samord- narens uppdrag har varit att:
•redovisa identifierade hinder för att fler platser för verksamhets- förlagd utbildning ska kunna erbjudas som aktörerna inte kan hantera själva och lämna förslag hur dessa hinder kan lösas,
•analysera den nuvarande ordningen för samarbete om platser för verksamhetsförlagd utbildning för att avgöra om denna bör för- ändras och i så fall lämna förslag på förändringar,
•särskilt analysera möjligheterna att ställa krav på privata vård- givares medverkan i utbildning,
•kartlägga för- och nackdelar med ett så kallat VULF-avtal och be- döma om ett sådant avtal kan bidra till att fler utbildningsplatser erbjuds, och
•lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget skulle enligt direktivet av den 30 juni 2022 redovisas senast den 15 december 2023. Regeringen beslutade den 7 december 2023 om tilläggsdirektiv enligt vilket uppdraget skulle redovisas senast den 31 januari 2024. Direktiven återfinns i bilaga 1 och 2.
1.1.1Avgränsningar i uppdraget
Utredningen har bedrivits i enlighet med direktivet och uppdraget har genomförts i sin helhet. Den analys av hinder som utredningen har gjort och som ligger till grund för förslagen till åtgärder har avgrän-
SOU 2024:9 |
Utredningens uppdrag och arbete |
sats till att fokusera på faktorer som mer specifikt påverkar tillgången till verksamhetsförlagd utbildning. Samtidigt utgör hälso- och sjuk- vårdens tillgång till ekonomiska resurser och personal grundläggande förutsättningar som i högsta grad påverkar möjligheten att kunna tillhandahålla platser för verksamhetsförlagd utbildning. Åtgärder som tar sikte på hälso-och sjukvårdens allmänna förutsättningar har dock bedömts ligga utanför utredningens uppdrag.
I arbetet för att möjliggöra platser för verksamhetsförlagd utbild- ning i fler verksamheter har utredningen noterat att även staten fungerar som huvudman för hälso- och sjukvård. Det gäller i fråga om intagna enligt 9 kap. fängelselagen (2010:610) och skolhuvudmän för viss hälso- och sjukvård inom elevhälsan enligt 2 kap. skollagen (2010:800). Staten svarar enligt 19 § lagen (1998:603) om verkställig- het av sluten ungdomsvård också för sjukvård som bedrivs vid sär- skilda ungdomshem vid verkställighet av individuellt anpassad tvångs- vård eller sluten ungdomsvård. Dessa verksamheter skulle kunna ta emot sjuksköterskestudenter. Utredningsdirektivet omnämner dock inte verksamhetsförlagd utbildning i hälso- och sjukvård under stat- ligt ansvar. Det har inte heller framkommit uppgifter till utredningen om att sjuksköterskestudenter i nuläget genomför verksamhetsförlagd utbildning i dessa verksamheter. Även om ett antal platser för verk- samhetsförlagd utbildning för sjuksköterskestudenter skulle kunna skapas i statlig hälso- och sjukvård, har utredningen bedömt att det rör sig om ett förhållandevis litet antal och att dessa platser skulle omfattas av särskilda utbildningsmässiga strukturer. I linje med direk- tivet och mot bakgrund av den begränsade potentialen har utred- ningen valt att inte utreda platser för verksamhetsförlagd utbildning i hälso- och sjukvård som staten ansvarar för i egenskap av huvudman.
1.1.2Om utredningens förslag
Utredningens analys har utgått från bästa tillgängliga kunskap och de föreslagna åtgärderna har av utredningen bedömts vara verknings- fulla. Uppdraget utgår från ett nationellt perspektiv och följaktligen har utredningen föreslagit åtgärder som bedöms gynna sjuksköterske- utbildningen i hela landet. Utredningen har vidare eftersträvat att föreslå åtgärder som har stöd hos företrädare för universitet och hög- skolor, sjukvårdshuvudmän och vårdgivare, studenter samt andra
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
berörda aktörer. Det har också varit utredningens ambition att de föreslagna åtgärderna ska stärka de långsiktiga förutsättningarna för att bedriva sjuksköterskeutbildning av god kvalitet och att åtgär- derna därigenom ska lägga grunden för en hållbar kompetensförsörj- ning inom hälso- och sjukvården.
1.2Nationell samordning
Brist på platser för verksamhetsförlagd utbildning är ett komplext problem. För att finna en lösning krävs bidrag från de 25 statliga läro- säten och enskilda utbildningsanordnare som bedriver sjuksköterske- utbildningen respektive de 20 regioner, 290 kommuner och mångfalden av privata vårdgivare hos vilka den verksamhetsförlagda utbildningen genomförs. I uppdraget som nationell samordnare har ambitionen varit att på olika sätt samla och mobilisera de många aktörerna till att vidta åtgärder som både på kort och lång sikt kan skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i fler verksamheter.
Utredningen har initierat och genomfört ett stort antal samord- nande insatser. Under arbetet har utredningen haft kontakt med samt- liga lärosäten som bedriver sjuksköterskeutbildning, merparten av sjukvårdshuvudmännen (samtliga 20 regioner och en betydande andel av landets 290 kommuner), privata vårdgivare, berörda statliga myn- digheter, fackliga organisationer, professionsorganisationer samt stu- dentrepresentanter. Detta har bland annat skett genom möten med grupperingar och nätverk där aktörerna ingår, möten och andra kon- takter med enskilda aktörer och genom att utredningen har med- verkat vid konferenser och andra sammankomster.
Vidare har utredningen på olika sätt försökt stödja aktörerna i arbe- tet med att utveckla modeller för och organisering av verksamhets- förlagd utbildning som syftar till att skapa fler platser i fler verksam- heter. Detta har skett genom att utredningen har förmedlat kunskap om och kontakter till olika aktörer involverade i verksamhetsförlagd utbildning. De kunskapsunderlag utredningen sammanställt har del- ats med aktörerna. Underlagen har bland annat behandlat frågor om kraven på klinisk utbildning i EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv, till- gång till platser för verksamhetsförlagd utbildning, ekonomiska vill- kor och avtalsmodeller. Utredningen har också samarbetat med
SOU 2024:9 |
Utredningens uppdrag och arbete |
Sveriges Kommuner och Regioner för att sprida exempel på aktuella utvecklingsinitiativ, så kallade goda exempel.
Därtill har utredningen gjort en uppskattning av hur omfattningen av den verksamhetsförlagda utbildningen kommer att utvecklas från år 2022 till och med år 2024.
1.2.1Samverkan och dialog med aktörer
Utredningen har till stöd i arbetet haft en expertgrupp och en refe- rensgrupp.
Regeringen har till utredningen förordnat en expert från Utbild- ningsdepartementet och en från Socialdepartementet att bistå utred- ningen. Expertgruppen har sammanträtt regelbundet under utred- ningsarbetet.
Den särskilde utredaren har inrättat en referensgrupp. Vid sam- mansättningen av referensgruppen har eftersträvats representation från relevanta aktörer, inklusive de som utredaren enligt direktivet ska samråda med eller vars arbete utredningen särskilt ska beakta. I referensgruppen har ingått tre universitet och högskolor som be- driver sjuksköterskeutbildning, vilka nominerats av Sveriges univer- sitets- och högskoleförbund, tre representanter för sjukvårdshuvud- männen, vilka nominerats av Sveriges Kommuner och Regioner, en representant för Vårdföretagarna som organiserar privata vårdgivare, en representant för Nationella vårdkompetensrådet, en representant vardera för Vårdförbundet respektive Svensk sjuksköterskeförening som organiserar sjuksköterskor samt två studentrepresentanter som företrätt Sveriges förenade studentkårer respektive Vårdförbundet student. Referensgruppen har haft insyn i utredningsarbetet och del- tagarna har lämnat värdefulla synpunkter på uppläggningen av arbe- tet liksom på utredningens kunskapsunderlag, bedömningar och för- slag. Under den tid som utredningen varit aktiv har referensgruppen sammanträtt regelbundet, cirka en gång i månaden under perioden januari till och med december 2023. En sammanställning av referens- gruppens medlemmar återfinns i bilaga 3.
Utredningen skulle enligt direktivet särskilt beakta Nationella vård- kompetensrådets arbete. Nationella vårdkompetensrådet inrättades på uppdrag av regeringen den 1 januari 2020. Rådet har som uppdrag att bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning och
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
består av representanter för regioner, kommuner, lärosäten, Social- styrelsen och Universitetskanslersämbetet. I var och en av landets sex sjukvårdsregioner finns regionala vårdkompetensråd. Utredningen har under arbetet haft regelbunden kontakt med Nationella vård- kompetensrådet och träffat samtliga regionala vårdkompetensråd.
Utredningen har utbytt information med de 21 statliga lärosäten och de 4 enskilda utbildningsanordnare som bedriver sjuksköterske- utbildning. Informationsutbytet har skett genom medverkan vid möten med grupperingar där lärosätena ingår, såsom vårdkompetensråden på nationell och regional nivå och nätverk inom universitets- och högskolesektorn, eller via bilaterala kontakter. Vidare har utredningen medverkat vid gemensamma möten för universiteten med medicin- ska fakulteter. Utredningen har också fört dialog med Sveriges universitets- och högskoleförbund, bland annat med förbundets styrelse och Arbetsgruppen för vårdkompetens.
Vidare har utredningen inhämtat information och synpunkter från regionerna och kommunerna som sjukvårdshuvudmän genom vårdkompetensråden på nationell och regional nivå, olika nätverk inom Sveriges Kommuner och Regioner, samt via enskilda möten. De privata vårdgivarna har utredningen utbytt information med via Vårdföretagarna och genom enskilda möten med specifika privata vårdgivare och andra kontakter.
Studentperspektivet har beaktats i utredningsarbetet. Utöver att Sveriges förenade studentkårer och Vårdförbundet student ingått i utredningens referensgrupp, har utredningen haft enskilda möten med organisationerna i fråga.
Likaså har det professionella perspektivet varit viktigt i arbetet, varför utredningen har haft regelbunden kontakt med organisationer som samlar sjuksköterskor i form av Vårdförbundet och Svensk sjuk- sköterskeförening, genom bilaterala möten och andra kontakter. Den särskilde utredaren har också medverkat vid Svensk sjuksköterske- förenings konferens om verksamhetsförlagd utbildning som samlar ett stort antal sjuksköterskor från hela landet.
Utredningen har haft stöd av Universitetskanslersämbetet, som enligt direktivet ska bistå den nationella samordnaren med samman- ställningar och andra underlag. Därtill har utredningen samverkat med andra berörda statliga myndigheter, däribland Universitets- och högskolerådet som på utredningens önskemål har genomfört en för- studie om nationellt it-stöd, Socialstyrelsen som är värdmyndighet
SOU 2024:9 |
Utredningens uppdrag och arbete |
för Nationella vårdkompetensrådet, Upphandlingsmyndigheten, samt Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd gällande forskningsfrågor.
En sammanställning av utredningens möten finns i bilaga 4.
1.2.2Stöd till utveckling
På olika sätt har utredningen givit stöd till aktörer i arbetet med att utveckla modeller för och organisering av verksamhetsförlagd utbild- ning i syfte att möjliggöra fler platser i fler verksamheter. Detta har skett genom att utredningen sammanställt och förmedlat kunskap om verksamhetsförlagd utbildning. De kunskapsunderlag som utred- ningen utarbetat har presenterats för och diskuterats med aktörer i olika sammanhang. Utredningen har också försökt vägleda aktörer som vänt sig till utredningen med konkreta frågor, till exempel om avtal med privata vårdgivare, ersättning till kommuner och privata vårdgivare, handledarutbildning och it-stöd. Några av utredningens svar har fått nationell spridning, bland annat det gällande moms vid fakturering för genomförd verksamhetsförlagd utbildning.1 Genom att utredningen under arbetet har fått kännedom om en stor mängd utvecklingsarbeten som pågår på olika platser i landet har utredningen också kunnat förmedla kontakter mellan aktörer som står inför lik- nande utmaningar.
1.2.3Yrkeskvalifikationsdirektivet
Regeringen beslutande den 26 januari 2023, under pågående utred- ningsarbete, om att införa en ny bestämmelse i 6 kap. 17 a § högskole- förordningen (1993:100) i syfte att uppfylla krav i EU-rätten om klinisk utbildning som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.2 Trots att yrkeskvalifikationsdirektivets krav på utbildningen gällt sedan flera år fanns en oro vid många universitet och högskolor som bedri- ver sjuksköterskeutbildningen för att de inte skulle kunna imple- mentera bestämmelsen i tid. Utredningen har utfört ett omfattande arbete för att belysa de EU-rättsliga kraven på sjuksköterskeutbild-
1Utredningens sammanställning av information om mervärdesskatt på VFU-tjänster av den
26april 2023.
2Se kapitel 3.
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
ningen, vilket har efterfrågats av många lärosäten som stöd i tillämp- ningen av den nya bestämmelsen. Indirekt har utredningen genom detta arbete också bidragit med underlag till Sveriges universitets- och högskoleförbunds rekommendation om minsta antal timmar klinisk utbildning i sjuksköterskeutbildningen.3
1.2.4Prognos för verksamhetsförlagd utbildning
Utredningen har enligt direktivet också haft i uppdrag att redovisa en uppskattning av hur antalet platser för verksamhetsförlagd utbild- ning och utbildningsplatser i sjuksköterskeutbildningen kommer att utvecklas framåt. Prognosen är att omfattningen på den verksamhets- förlagda utbildningen kommer att öka med totalt 56 000 veckor eller 35 procent från år 2022 till och med år 2024. Sjuksköterskeutbild- ningen kommer under samma tidsperiod att utökas med 150 utbild- ningsplatser.4 Viktiga orsaker till den stora ökningen av verksam- hetsförlagd utbildning är att regeringen under 2023 införlivat kraven i EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv i högskoleförordningen och att regeringen tidigare beslutat om högre mål för antalet examina. Utred- ningen har inom ramen för det nationella samordningsuppdraget arbetat aktivt för att underlätta denna utökning av den verksamhets- förlagda utbildningen och därigenom bidra till att skapa förutsätt- ningar för utbyggnaden av sjuksköterskeutbildningen.
1.2.5Samverkan med Sveriges Kommuner och Regioner
Utöver att Sveriges Kommuner och Regioner har ingått i utredning- ens referensgrupp och att ett flertal möten har skett med regioner och kommuner inom ramen för organisationens olika nätverk, har utredningen samarbetat med Sveriges Kommuner och Regioner gäl- lande att sprida information om aktuella initiativ för att utveckla den verksamhetsförlagda utbildningen. Utredningens arbete i denna del har syftat till att stödja sjukvårdshuvudmän, vårdgivare och lärosäten i arbetet med att utveckla modeller för och organisering av verksam-
3Sveriges universitets- och högskoleförbund (2023 b).
4Se avsnitt 1.3.4 för information om den enkätundersökning som utredningen har låtit göra med bistånd från Universitetskanslersämbetet som har utgjort grund för prognosen.
SOU 2024:9 |
Utredningens uppdrag och arbete |
hetsförlagd utbildning som gör det möjligt för fler hälso- och sjuk- vårdsverksamheter att ta emot fler studenter.
Utredningen har samlat in information om olika initiativ för att utveckla den verksamhetsförlagda utbildningen, varav några har be- skrivits i betänkandet. Initiativen illustrerar utvecklingsarbete i olika typer av verksamheter och i olika delar av landet. Den nationella sam- ordnaren och Sveriges Kommuner och Regioner har överenskommit om att utredningen ska överlämna beskrivningarna av de aktuella ut- vecklingsinitiativen och att Sveriges Kommuner och Regioner på lämpligt sätt ska sprida informationen vidare som goda exempel, bland annat via den webbinformation som Sveriges Kommuner och Regioner har utvecklat som ett stöd för sjukvårdshuvudmän och vårdgivare gällande verksamhetsförlagd utbildning. Förhoppningen är att mate- rialet ska fungera som ett långsiktigt stöd till utveckling som är till- gängligt även efter att utredningens arbete har avslutats.
1.3Utredningsarbetet
Utredningen har eftersträvat ett kunskapsbaserat och öppet arbetssätt. Olika metoder har tillämpats vid arbetet med utredningsuppdragets olika delar.
Redovisningen av hinder för att fler platser för verksamhetsförlagd utbildning ska kunna erbjudas bygger på forskningsrapporter, utred- ningar, statistiska uppgifter, olika kunskapsunderlag som samman- ställts inom ramen för utredningsarbetet, samt information från de många aktörer som utredningen har varit i kontakt med.
Analysen av nuvarande ordning för samarbete om platser för verk- samhetsförlagd utbildning och behovet av förändringar omfattar flera rättsliga frågor som har utretts med hjälp av rättskällor.5
Konsekvensanalysen följer kraven i kommittéförordningen (1998:1474) och i utredningsdirektivet, och utgår från tillgänglig infor- mation i utredningar och offentlig statistik. I utarbetandet av konse- kvensanalysen har utredningen också konsulterat berörda expert- myndigheter för vägledning och stöd.
Under arbetets gång har utredningen delat kunskapsunderlag och med aktörerna diskuterat hinder och möjliga lösningar som ett led i att kvalitetssäkra och förankra utredningens förslag.
5Se nästa avsnitt.
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
1.3.1Analys av rättsliga frågor
Utredningen har utrett och analyserat flera rättsliga frågor, varav flera omnämns i direktivet. Det har skett av juridiskt sakkunnig i ut- redningens sekretariat. Kunskap om rättens innehåll har hämtats från rättskällor som rangordnas enligt inomrättsliga kriterier och hierar- kier. De rättsliga frågorna omfattar exempelvis förhållanden som rör den konstitutionella rätten såsom kommunal självstyrelse, egendoms- skydd, näringsfrihet, dataskydd och den EU-rättsliga styrningen av sjuksköterskeutbildningen. I utredningen har också aktualiserats hög- skolerättsliga, hälso- och sjukvårdsrättsliga och andra förvaltnings- rättsliga frågor.
1.3.2Undersökning av avtalen ALF, TUA och ULF
I samband med utformningen av förslaget till avtal om vårdveten- skaplig utbildning, lärande och forskning (VULF) har utredningen undersökt hur andra, besläktade avtal är konstruerade. De avtal som har undersökts är ALF-avtalet6 för läkarutbildningen samt dess före- gångare LUA-avtalet7, TUA-avtalet8 för tandläkarutbildningen och ULF-avtalet9 för lärar- och förskollärarutbildningarna. Avtalen har analyserats med avseende på deltagande parter, avtalsstruktur och avtalsinnehåll, för att bedöma vad som är lämpligt att överföra till utredningens förslag om VULF-avtal.
1.3.3Undersökning av förhållanden rörande privata vårdgivare
Kunskapen om privata vårdgivares medverkan i utbildning som utför- are av offentligt finansierad hälso- och sjukvård är begränsad. Utred- ningen har därför haft regelbunden kontakt med intresseorganisatio- nen Vårdföretagarna, som organiserar privata vårdgivare. Utredningen har även genomfört möten och kommunicerat med privata vård- givare som utför vård på regioners och kommuners uppdrag samt ett
6Avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården.
7Avtal om läkarutbildning vid kommunala undervisningssjukhus m.m.
8Avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om grundutbildning av tandläkare, odontologisk forskning och utveckling av tandvården.
9Avtalet Utbildning, lärande och forskning. En nationell försöksverksamhet med fokus på samverkan mellan skolväsendet och universitet och högskolor om praktiknära forskning.
SOU 2024:9 |
Utredningens uppdrag och arbete |
par vårdföretag som har direktavtal med lärosäten om verksamhets- förlagd utbildning. Utredningen har också kommit i kontakt med privata vårdgivare via flera av de regionala vårdkompetensråden, vilka utredningen besökt och på andra sätt kommunicerat med. Vidare har utredningen undersökt förhållandena gällande privata vårdgivares med- verkan i verksamhetsförlagd utbildning genom att inhämta informa- tion av Sveriges Kommuner och Regioner samt ett antal regioner om hur upphandlingar genomförs. Via Vårdföretagarna har utredningen också inhämtat information om privata vårdgivare som bedriver vård som inte är upphandlad av regioner eller kommuner, i första hand mindre verksamheter som erbjuder vård enligt lag (1993:1651) om läkarvårdsersättning.
1.3.4Universitetskanslersämbetets stöd till utredningen
Universitetskanslersämbetet har i enlighet med utredningens direk- tiv och Universitetskanslersämbetets regleringsbrev för åren 2022 och 2023 bistått utredningen med sammanställningar och underlag enligt nedan.
Enkätundersökning
På utredningens uppdrag har Universitetskanslersämbetet genomfört en enkätundersökning i syfte att ta fram en nulägesbeskrivning av mängden verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen
idag, en prognos för framtida antal veckor verksamhetsförlagd utbild- ning och en prognos för lärosätenas kostnadsutveckling för verksam- hetsförlagd utbildning. Samtliga 25 lärosäten som bedriver sjukskö- terskeutbildning har ingått i undersökningen och besvarat enkäten.10 I undersökningen efterfrågades information om antal nybörjar- platser i sjuksköterskeutbildningen, antal veckor verksamhetsförlagd utbildning fördelat per termin, ekonomisk ersättning per vecka och student samt förteckning över kurser som innehåller verksamhets- förlagd utbildning. Vidare ombads lärosätena ange antalet studenter
iutbildningen uppdelat per termin i nuläget och i en framtidsprognos. Dessutom ställdes frågor om avtalsprocessen för att reglera sam- arbetet avseende verksamhetsförlagd utbildning, tillgång till och kom-
10Enkäten återfinns i bilaga 5 och resultaten redovisas i bland annat kapitel 4.
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
petens hos handledare, studenter som ordnar egen placering, samt användning och framtida behov av it-stöd vid bokning av platser. Lärosätena ombads även skicka in en sammanställning av kursvärder- ingar för samtliga kurser med verksamhetsförlagd utbildning och där den verksamhetsförlagda utbildningen utvärderats inom sjuksköter- skeprogrammet för åren 2019–2022. Under arbetet med att utforma enkäten genomfördes en pilotundersökning där en första version skickades ut till två lärosäten för att testa enkäten. Efter pilotunder- sökningen gjordes vissa smärre justeringar av enkäten.
Baserat på enkätsvaren har Universitetskanslersämbetet tagit fram en nulägesbeskrivning samt en framtidsprognos för antalet studenter, antalet veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbild- ning och kostnaden för verksamhetsförlagd utbildning. I nuläges- beskrivningen har beräkningar gjorts enligt följande:
•Antal veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbild- ning per termin: antal studenter multiplicerat med antal veckor verksamhetsförlagd utbildning som varje student genomför per termin.
•Totalt antal veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning under utbildningen: antal veckor som studenter place- ras per termin summerat för samtliga terminer.
•Kostnad för verksamhetsförlagd utbildning: den ersättning läro- sätet betalar vårdgivare per vecka och student multiplicerat med totalt antal veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning.
Vid sammanställningen av framtidsprognosen har det framtida be- hovet beräknats enligt ovanstående principer, men med följande för- ändringar i parametrarna:
•Antal studenter har beräknats med hänsyn tagen till lärosätenas planerade ökning av nybörjarplatser och beräknad genomström- ning.
•Antal veckor verksamhetsförlagd utbildning under utbildningen har justerats baserat på lärosätenas planerade framtida ökning av antal veckor verksamhetsförlagd utbildning utifrån förändringen i högskoleförordningen.
SOU 2024:9 |
Utredningens uppdrag och arbete |
•Den ersättning lärosätet betalar vårdgivare per vecka och student verksamhetsförlagd utbildning har räknats upp med pris- och löneomräkningsindex.
Kartläggning av nuvarande avtal
Universitetskanslersämbetet har bistått utredningen med en kartlägg- ning av lärosätenas avtal gällande verksamhetsförlagd utbildning. Syftet har varit att skapa en aktuell och samlad bild över avtalstyper, strukturer och åtaganden, dimensionering, ekonomisk ersättning och samverkansformer. Underlaget har hämtats från de avtal som läro- sätena bifogade i samband med den tematiska utvärderingen av sjuk- sköterskeutbildningen år 2022.11 Totalt har drygt 130 avtal med till- hörande bilagor granskats.12
Kartläggning av utbildnings- och kursplaner
Universitetskanslersämbetet har analyserat lärosätenas utbildnings- och kursplaner för sjuksköterskeutbildningen i syfte att sammanställa information om utbildningarnas innehåll och identifiera hur den kli- niska utbildningen beskrivs vad gäller genomförande, omfattning och examination. Utbildnings- och kursplanerna har hämtats från hem- sidorna för de 25 lärosäten som ger sjuksköterskeutbildning. Totalt ingår 25 utbildningsplaner och drygt 400 kursplaner i kartläggningen.13
Internationell jämförelse gällande yrkeskvalifikationsdirektivet
Universitetskanslersämbetet har bistått utredningen med en kart- läggning av hur yrkeskvalifikationsdirektivet införlivats i sjukskö- terskeutbildningen i ett antal andra länder inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). De länder som ingått i den internationella jämförelsen är Danmark, Estland, Finland, Irland, Lettland, Malta, Norge, Portugal och Slovakien. Sammanställningen
11Universitetskanslersämbetet (2021 b).
12Se bilaga 7.
13Se bilaga 6.
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
har främst baserats på information som inhämtats från offentliga institutioners hemsidor i dessa länder.14
Analys av näraliggande utbildningar
För att få en ökad förståelse för strukturen på utbildningarna har sjuksköterskeutbildningen och andra näraliggande utbildningar ana- lyserats. De utbildningar som med bistånd från Universitetskanslers- ämbetet har studerats är yrkesexamensprogram på grundnivå och avancerad nivå inom hälso- och sjukvård samt social omsorg. Det underlag som använts är rapporter om prognoser för behovet av hög- skoleutbildade, tillgång och efterfrågan på legitimerad personal inom hälso- och sjukvården, information från utbildningsplaner samt läro- sätenas programhemsidor.
Den tematiska utvärderingen av sjuksköterskeutbildningen
Universitetskanslersämbetet genomförde under år 2022 en tematisk utvärdering av utbildning som leder till sjuksköterskeexamen med fokus på hur lärosätena arbetar för att studenterna ska uppfylla exa- mensmålen gällande färdighet och förmåga.15 Utifrån den tematiska utvärderingen har Universitetskanslersämbetet extraherat och sam- manställt för utredningen särskilt relevanta delar av bedömargruppens yttranden, bland annat gällande kompetensförsörjning och kvalitets- säkring av den verksamhetsförlagda utbildningen. Därutöver har läro- sätenas självvärderingar från den tematiska utvärderingen använts som underlag i utredningen och bidragit med information om verksam- hetsförlagd utbildning och klinisk utbildning, bland annat om ut- bildning för handledare i klinisk verksamhet, handledningsmodeller, tillgång till kliniska placeringar och lärarförsörjning.
14Utredningen har därutöver inhämtat information om Danmark genom ett möte på plats med Uddannelses- og Forskningsstyrelsen den 22 maj 2023.
15Universitetskanslersämbetet (2022 b).
SOU 2024:9 |
Utredningens uppdrag och arbete |
Framtagande och sammanställning av statistik
Universitetskanslersämbetet har bistått utredningen med statistik om söktryck, behöriga förstahandssökande, antagna studenter, registre- rade studenter, helårsstudenter och utfärdade examina. Även statis- tiska uppgifter om forskningsämnet omvårdnad har tagits fram för utredningens räkning, bland annat uppgifter om antal nybörjardokto- rander, helårsstudenter, doktorander, helårsdoktorander och doktors- examina.
1.3.5Universitets- och högskolerådets stöd till utredningen
Utredningen har samarbetat med Universitets- och högskolrådet. Tidigt i utredningsarbetet stod det klart att avsaknaden av ett modernt, nationellt it-stöd utgör ett hinder för ett effektivt nyttjande av till- gängliga platser för verksamhetsförlagd utbildning. I den specifika frågan om nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning har utredningen fört en löpande dialog dels med Ladokkonsortiet, dels med Universitets- och högskolerådet. Utredningen har även haft kon- takt med lärosäten och sjukvårdshuvudmän som har egna it-stöd för hantering av verksamhetsförlagd utbildning inom hälso- och sjuk- vårdsutbildningarna.
På utredningens önskemål har Universitets- och högskolerådet genomfört en förstudie om ett nationellt it-stöd för verksamhets- förlagd utbildning. Under utredningsarbetet har förstudien kommu- nicerats till Ladokkonsortiet, berörda lärosäten via universitets- och högskoledirektörerna samt intresserade sjukvårdshuvudmän.
I anslutning till frågan om ett nationellt it-stöd har utredningen undersökt vilken myndighet eller organisation som lämpligen borde ansvara för ett sådant it-stöd. Utredningen har i samband med detta noterat att ansvaret för it i dag är fragmentiserat inom universitets- och högskolesektorn i Sverige och att det finns skäl som talar för en starkare samordning. Ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning ska inte vara en särlösning, utan ingå i en större helhet för e-infrastruktur för utbildning och forskning. Notabelt är att ansvaret för it inom universitets- och högskolesektorn har samordnats på natio- nell nivå i flera andra länder och då gemensamt för både utbildning och forskning.
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
1.4Betänkandets disposition
I kapitel 2 beskrivs grundläggande förutsättningar för svensk hög- skoleutbildning, den svenska sjuksköterskeutbildningen och dess orga- nisation, innehåll och omfattning. Kapitel 3 innehåller en beskriv- ning av hur EU-rätten styr sjuksköterskeutbildningens utformning främst vad gäller omfattningen av den kliniska utbildningen.
I kapitel 4 ges en översiktlig beskrivning av nuvarande ordning för samarbete om och former för verksamhetsförlagd utbildning på sjuk- sköterskeutbildningen. Utredningen redovisar i kapitel 5 de hinder som identifierats gällande att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet på sjuksköterskeutbildningen. I kapitel 6 utreds behovet av och möjligheterna att vidareutveckla den nuvar- ande ordningen för samarbete om verksamhetsförlagd utbildning i form av ett nationellt avtal om vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning (VULF) för sjuksköterskeutbildningen.
Kapitel 7 utreder behov av och förutsättningar för ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning. I kapitel 8 analyseras om en lagstadgad skyldighet att medverka i utbildning skulle vara en ändamåls- enlig åtgärd för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbild- ning. Ändamålsenligheten i att ställa särskilda krav på privata vård- givares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning utreds i kapitel 9. I kapitel 10 redogörs för konsekvenser av utredningens förslag och vilka alternativa lösningar som övervägts när förslagen arbetats fram.
I bilagor till betänkandet finns utredningens direktiv, en samman- ställning av utredningens referensgrupp och utredningens möten, den enkät som skickades ut till lärosätena, en förteckning över de ut- bildnings- och kursplaner som analyserats samt en förteckning över nuvarande avtal för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterske- utbildningen.
SOU 2024:9 |
Utredningens uppdrag och arbete |
1.5Begrepp
Nedan förklaras några av de centrala begrepp som används i betänk- andet.
Hälso- och sjukvårdshuvudmän
Med hälso- och sjukvårdshuvudmän avses i betänkandet den region eller den kommun som enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård.
Universitet, högskolor och lärosäten
Universitet och högskolor samt lärosäten används synonymt i betän- kandet. Med universitet och högskolor respektive lärosäten avses både statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) samt enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina.
Verksamhetsförlagd utbildning
I betänkandet används i huvudsak begreppet verksamhetsförlagd utbildning för att beskriva den del av högskoleutbildningen som sker i hälso- och sjukvården, till exempel vid sjukhus, vårdcentraler eller i hemsjukvård.
Vårdgivare
Med vårdgivare avses i betänkandet den region, kommun eller en- skilda näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Utredningens uppdrag och arbete |
SOU 2024:9 |
Vårdvetenskap och omvårdnad
Vårdvetenskap som term återfinns inte i aktuell standard för svensk indelning i forskningsämnen, även om det ingår i förkortningen VULF-avtal och används i utredningens direktiv.16 I standarden för forskningsämnen anges kategorin hälsovetenskap (303), i vilken forsk- ningsämnet omvårdnad ingår (nursing, 30305).17 I betänkandet används därför termen omvårdnad för att beskriva det aktuella forsknings- ämnet som avses. I utredningens beskrivning av det föreslagna VULF- avtalet används dock begreppet vårdvetenskap, då förkortningen VULF redan är etablerad.
16Ett avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning, se vidare kapitel 6.
17Statistiska centralbyrån och Universitetskanslersämbetet (2011) s. 15.
2 Bakgrund
I detta kapitel beskrivs grundläggande förutsättningar för högre ut- bildning i Sverige samt hur sjuksköterskeutbildningen i Sverige är organiserad. Sjuksköterskeutbildningens innehåll och omfattning be- lyses och andra näraliggande utbildningar presenteras översiktligt. I kapitlet berörs även tidigare utredningar om och åtgärder för att främja verksamhetsförlagd utbildning samt Universitetskanslers- ämbetets tematiska utvärdering av sjuksköterskeutbildningen.
2.1Grundläggande förutsättningar för högskoleutbildning i Sverige
2.1.1Rättslig reglering, styrning och finansiering av högskoleutbildning
Högskoleutbildningen styrs framför allt av högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100). Staten ska enligt 1 kap. 2 § hög- skolelagen som huvudman anordna högskolor dels för utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfar- enhet, dels forskning och konstnärlig forskning samt utvecklings- arbete.1 Högskolorna har också till uppgift att samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte och verka för att den kun- skap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta. Verksamheten ska enligt 1 kap. 3–4 §§ högskolelagen bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning samt anpassas så att en hög kvalitet nås i utbildningen och forskningen. Riksdagen beslutar enligt 2 kap. 1 § högskolelagen vilka statliga hög- skolor som ska finnas. Av bilaga 1 till högskoleförordningen framgår att det finns 31 statliga universitet och högskolor i Sverige.
1Begreppen högskola, universitet och utbildningsanordnare används synonymt.
49
De statliga universiteten och högskolorna utgör statliga förvaltnings- myndigheter. De lyder enligt 12 kap. 1 § regeringsformen därmed under regeringen. I egenskap av statliga förvaltningsmyndigheter åt- njuter de dock självständighet som följer av 12 kap. 2 § regerings- formen. Självständigheten innebär att ingen myndighet och inte heller riksdagen får bestämma hur högskolorna i ett särskilt ärende ska besluta under förutsättning att ärendet rör myndighetsutövning mot enskild eller tillämpningen av lag. I egenskap av statliga förvaltningsmyndig- heter omfattas högskolorna även av den allmänna förvaltningsrättsliga regleringen, exempelvis förvaltningslagen (2017:900) och lagen (1994:260) om offentlig anställning.
De statliga högskolorna är organiserade genom en styrelse, till vil- ken regeringen utser majoriteten av ledamöter samt dess ordförande. Varje högskola har en rektor utsedd av regeringen som leder verk- samheten under styrelsen. Bortsett från styrelsen och rektor beslutar varje universitet och högskola om sin organisation. Likaså styr hög- skolorna över vilken forskning som ska bedrivas. Vissa beslut som rör utbildning och forskning ska fattas av personer med vetenskaplig eller konstnärlig kompetens och studenterna har i vissa fall rätt att vara representerade.
För att examen ska få utfärdas krävs tillstånd för högskolan.2 Också enskilda utbildningsanordnare, fysiska eller juridiska personer, kan få tillstånd av regeringen att utfärda examina. Det följer av 1 och 5 §§ lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina. Det finns 18 enskilda utbildningsanordnare i Sverige.3
Ersättningssystemet för högre utbildning beror på huvudmanna- skapet för utbildningen. Riksdagen beslutar om resurstilldelningen för varje lärosäte. För statliga lärosäten samt Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping ges ett anslag gällande utbild- ning på grundnivå och avancerad nivå samt ett anslag för forskning och utbildning på forskarnivå. Anslaget gällande utbildning på grund- nivå och avancerad nivå baseras på ersättningen för antal registrerade studenter och antal avklarade högskolepoäng.4 Varje kurs är klassi- ficerad inom ett utbildningsområde med ett visst ersättningsbelopp. För övriga enskilda utbildningsanordnare regleras ersättningen i avtal med regeringen.
2Se avsnitt 2.1.3.
3Universitets- och högskolerådet (2023 a).
4Omräknat till helårsstudenter och helårsprestationer.
2.1.2Om högskoleutbildning
Högskoleutbildning ska enligt 1 kap. 7 § högskolelagen ges på grund- nivå, avancerad nivå och forskarnivå. Utbildning på grundnivå bygger enligt 1 kap. 8 § samma lag väsentligen på de kunskaper som eleverna får från nationella program i gymnasieskolan och ska utveckla studen- ternas förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, att självständigt urskilja, formulera och lösa problem samt att möta för- ändringar i arbetslivet. Därutöver ska studenterna utveckla förmåga att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå, följa kunskaps- utvecklingen och utbyta kunskaper även med personer utan special- kunskaper inom området. Utbildning på avancerad nivå ska väsent- ligen bygga på kunskaper från grundnivå och innebära fördjupning av kunskaper, färdigheter och förmågor i förhållande till utbildning på grundnivå. Utbildning på forskarnivå ska väsentligen bygga på kunskaper från de tidigare nivåerna och ska därutöver utveckla kun- skaper och färdigheter för att självständigt kunna bedriva forskning, 1 kap. 9–9 a §§ högskolelagen.
Närmare bestämmelser om högskoleutbildningens bedrivande finns särskilt i 6 kap. högskoleförordningen. Utbildningens omfattning ska enligt 6 kap. 2 § samma förordning anges i högskolepoäng, där heltids- studier under ett normalstudieår om 40 veckor motsvarar 60 högskole- poäng. All utbildning på grundnivå och avancerad nivå ska bedrivas i form av kurser som får sammanföras till utbildningsprogram.
För en kurs ska det finnas en kursplan som anger kursens nivå, antal högskolepoäng, mål, krav på särskild behörighet, formerna för bedömning av studenternas prestationer och de övriga föreskrifter som behövs, vilket följer av 6 kap. 13–15 §§ högskoleförordningen. För utbildningsprogram ska det finnas en utbildningsplan som anger de kurser som programmet omfattar, kraven på särskild behörighet och de övriga föreskrifter som behövs, vilket följer av 6 kap. 16–17 §§ högskoleförordningen. För utbildningar som omfattas av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikations- direktivet) anges enligt 6 kap. 17 a § högskoleförordningen det minsta antalet timmar som utbildningarna ska omfatta.5 Universitet och högskolor som får utfärda examina på forskarnivå ska enligt 6 kap. 25–27 §§ samma förordning besluta om ämnen som utbildning på
5I bilaga 4 till högskoleförordningen anges timantal för utbildningarna till barnmorska, sjuk- sköterska, tandläkare och läkare. Yrkeskvalifikationsdirektivet diskuteras i kapitel 3.
forskarnivå ska anordnas i och varje ämne ska ha en allmän studie- plan som anger huvudsakligt innehåll i utbildningen, krav på särskild behörighet och övriga föreskrifter.
När studenten har genomgått en kurs ska betyg sättas av högskolan. Betyget beslutas av examinator, som enligt 6 kap. 18 § högskole- förordningen är en av högskolan särskilt utsedd lärare.
Kursplanerna styr hur verksamhetsförlagd utbildning utformas och är därför viktiga komponenter för att värna studenternas rätts- säkerhet i fråga om förutsebarhet för mål och genomförande av exami- nationer. Frågan huruvida kursplaner utgör föreskrifter som utfärdats med stöd av bemyndiganden från regeringen enligt 8 kap. regerings- formen har varit omdiskuterad.6 Riksdagens ombudsmän (JO) har i ett beslut konstaterat att en kursplan inte kan anses utgöra en före- skrift enligt 8 kap. regeringsformen, bland annat mot bakgrund av att det saknas ett bemyndigande i högskoleförordningen som ger universitet och högskolor rätt att meddela föreskrifter i kursplaner. JO har också av rättssäkerhetsskäl efterlyst att det bör klargöras vilken rättslig status en kursplan har.7
I examensbeskrivningen ingår många praktiska delar av utbild- ningen och en stor del av dem förläggs ofta till hälso- och sjukvårds- verksamhet. Verksamhetsförlagd utbildning omnämns dock inte i exa- mensbeskrivningen och utgör därför inte ett författningskrav för att kunna bli sjuksköterska. Verksamhetsförlagd utbildning utgör dock ofta en obligatorisk del på grund av hur lärosätena har utformat sina utbildningsplaner.8
Sjuksköterskeutbildningen måste till följd av EU:s yrkeskvalifika- tionsdirektiv omfatta klinisk utbildning som motsvarar minst hälften av 4 600 timmar, vilket innebär att det inte är möjligt att avlägga sjuk- sköterskeexamen utan att genomföra verksamhetsförlagd utbildning.9 En student kan under de förutsättningar som anges i 6 kap. 7–8 §§ högskoleförordningen ansöka om att få tillgodoräkna sig annan ut- bildning samt kunskaper och färdigheter som har förvärvats i yrkes- verksamhet. Detta omfattar även kurser som innehåller verksamhets- förlagd utbildning. Högskolan ska i sådana fall pröva om tidigare
utbildning eller verksamhet kan godtas för tillgodoräknande.
6SOU 2012:5 s. 11 f. och 83 ff.
7JO, beslut den 6 december 2022, dnr 2445-2020. Att högskoleförordningen borde förtydligas på denna punkt föreslogs också i SOU 2012:5 s. 83 ff.
8SOU 2020:19 s. 236. Yrkeskvalifikationsdirektivet begränsar dock lärosätenas handlings- frihet, se avsnitt 3.2.3.
9Se kapitel 3.
Överklagandenämnden för högskolan har konstaterat att det saknas stöd i högskoleförordningen för att högskolan i sådana sammanhang uppställer krav på att genomföra kompletterande prov eller andra upp- gifter för att kunna få ansökan om tillgodoräknande gällande en kurs som omfattar verksamhetsförlagd utbildning beviljad.10 Om en stu- dent ansöker om tillgodoräknande måste högskolan alltid göra en individuell bedömning utifrån studentens kunskaper och färdigheter i förhållande till den utbildning som studenten önskar få tillgodo- räkna sig och kan inte avslå en ansökan med hänvisning till generella ställningstaganden.11
2.1.3Examenstillstånd och examina
Examina ska enligt 6 kap. 10 a § högskolelagen avläggas på grundnivå, avancerad nivå eller forskarnivå. Examina på forskarnivå får enligt 1 kap. 11 § högskolelagen utfärdas vid universiteten. Regeringen med- delar föreskrifter om vilka examina som får avläggas och på vilken nivå de ska avläggas.
Universitetskanslersämbetet beslutar enligt 1 kap. 12 § högskole- lagen och 2 § förordningen (2012:810) med instruktion för Univer- sitetskanslersämbetet om tillstånd att utfärda examina på forskarnivå för högskolor som inte är universitet samt på grundnivå och avance- rad nivå för universitet och högskolor. Ett sådant tillstånd får enligt 1 kap. 13 § högskolelagen bara utfärdas om utbildningen uppfyller de krav som ställs och det finns ett allmänt intresse av att utfärda examina ur ett rikstäckande perspektiv. Vissa högskolor får också utfärda en gemensam examen tillsammans med en annan högskola, en enskild utbildningsanordnare eller ett utländskt lärosäte som inte är en fysisk person, vilket följer av 1 kap. 17 § högskolelagen. I 1 kap. 14–16 §§ samma lag finns bestämmelser som tillämpas om kraven för examensrätt inte bedöms vara uppfyllda vid ett visst lärosäte. Vad gäller enskilda utbildningsanordnare lämnar regeringen enligt 1 och 5 §§ lagen om tillstånd att utfärda vissa examina tillstånd till dem.
Examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen, anger vilka examina som får avläggas på grundnivå, avancerad nivå och forskar- nivå och vilka krav som ska uppfyllas för respektive examen (examens- beskrivning).
10Överklagandenämnden för högskolan, beslut den 31 augusti 2018, reg. nr 241-492-18.
11Överklagandenämnden för högskolan, beslut den 16 maj 2014, reg. nr 241-248-14.
På grundnivå kan avläggas generella examina (högskoleexamen om
120högskolepoäng och kandidatexamen om 180 poäng) inom huvud- området för utbildningen, konstnärlig examen (konstnärlig högskole- examen om 120 högskolepoäng och konstnärlig kandidatexamen om
180poäng) inom huvudområdet för utbildningen samt yrkesexamina, exempelvis sjuksköterska.
På avancerad nivå kan avläggas generella examina (magisterexamen om 60 högskolepoäng och masterexamen om 120 högskolepoäng), konstnärliga examina (konstnärlig magisterexamen om 60 högskole- poäng och konstnärlig masterexamen om 120 högskolepoäng) samt yrkesexamina, exempelvis barnmorska.
På forskarnivå kan avläggas generella examina (licentiatexamen om
120högskolepoäng och doktorsexamen om 240 högskolepoäng) samt konstnärliga examina (konstnärlig licentiat om 120 högskolepoäng och konstnärlig doktorsexamen om 240 högskolepoäng).
För examen på alla nivåer krävs att studenten eller doktoranden har nått uppställda mål gällande kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. På grundnivå och avancerad nivå krävs även att studenten har presterat ett själv- ständigt arbete (examensarbete) som omfattar ett visst antal högskole- poäng. På forskarnivå krävs en vetenskaplig uppsats eller avhandling (doktorsavhandling) som omfattar ett visst antal högskolepoäng. Konstnärlig examen på forskarnivå kräver ett dokumenterat konstnär- ligt forskningsprojekt som omfattar ett visst antal högskolepoäng. Av examensbeskrivningen för doktorsexamen och konstnärlig doktors- examen samt 6 kap. 33 § högskoleförordningen framgår att en sådan examen bland annat kräver en godkänd doktorsavhandling som har försvarats vid en offentlig disputation med en opponent.
2.1.4Kontroll och främjande av högskoleutbildningen genom myndigheter och domstol
Högskolornas och universitetens verksamhet är underställd kontroll av ett flertal myndigheter samt även domstol. Universitetskanslers- ämbetet ansvarar enligt 1 § förordningen med instruktion för Univer- sitetskanslersämbetet för kvalitetssäkring, granskning av effektivitet, uppföljning, tillsyn samt chefsutveckling för universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen och enskilda utbildningsanordnare.
Det är exempelvis möjligt för en student att klaga till Universitets- kanslersämbetet om studenten upplever kvalitetsbrister i en utbildning.
Universitets- och högskolerådet utgör ytterligare en myndighet som på uppdrag av statliga universitet, högskolor och enskilda utbild- ningsanordnare ska biträda vid antagning av studenter, ansvara för ett samordnat antagningsförfarande samt ge service och råd om studie- administrativ verksamhet. Myndighetens uppdrag är service, samord- ning, främjande och utveckling av verksamheten samt internationellt samarbete och mobilitet inom utbildningsområdet, vilket följer av 1–2 §§ förordningen (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet.
Ett antal beslut som fattas vid universitet och högskolor som styrs av högskoleförordningen kan enligt 12 kap. 2 § högskoleförord- ningen överklagas till Överklagandenämnden för högskolan, som ut- gör ett domstolsliknande organ. Beslut av nämnden får enligt 12 kap. 6 § högskoleförordningen inte överklagas.
Vissa beslut, exempelvis disciplinåtgärder gentemot en student, kan i stället överklagas till allmän förvaltningsdomstol i enlighet med 12 kap. 3 § högskoleförordningen.
Ytterligare ett antal tillsynsmyndigheter utövar tillsyn över läro- sätenas verksamhet. Exempelvis kan nämnas Diskrimineringsombuds- mannen och Integritetsskyddsmyndigheten. Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslern utövar extraordinär tillsyn över de statliga hög- skolorna och universiteten. Justitiekanslern prövar också skadestånds- anspråk mot staten som kan aktualiseras i högskoleutbildningen.
2.2Sjuksköterskeutbildningen i Sverige
2.2.1Kortfattad historik om sjuksköterskeutbildningen
Sjuksköterskeutbildning har funnits i Sverige sedan senare hälften av 1800-talet. De första sjuksköterskorna utbildades vid stiftelsen dia- konissanstalten i Stockholm som öppnade år 1851. Fram till år 1900 utbildades 300 diakonissor, som arbetade i sjuk-, fattig- och försam- lingsvård. År 1867 började Akademiska sjukhuset i Uppsala utbilda sjuksköterskor. Utbildningen flyttades år 1877 till Sahlgrenska sjuk- huset och år 1881 till Sabbatsbergs sjukhus. Vid denna tidpunkt be- kostades utbildningen av föreningen Svenska Röda Korset och elev- erna förband sig till att efter utbildningen arbeta i sjukvården och stå
till föreningens förfogande i krigstid. År 1884 grundade drottning Sophia en sjuksköterskeskola på kristlig grund. Utbildningen var först ettårig och unik, då den innefattade teoretisk undervisning och en instruktionsskötersketjänst som inrättades för det ändamålet år 1892.12 Under 1800-talet fanns mycket få utbildade sjuksköterskor, men
itakt med sjukhusens framväxt under 1800-talet ökade intresset för att låta sjuksköterskeelever arbeta där. Vid vissa landsortslasarett in- leddes undervisning för sjuksköterskor. Utvecklingen av sjuksköter- skeutbildning avancerade under 1900-talets två första decennier. År 1916 fanns 57 sjuksköterskeskolor i Sverige som gav ett- eller två- åriga utbildningar, förutom Sophiahemmet och lasarettet i Karlstad med treåriga utbildningar. Omkring hälften av skolorna hade både teoretisk och praktisk undervisning.13 Något som utmärkte alla då- varande sjuksköterskeskolor i Sverige oavsett organisationsform var att eleverna inte fick ersättning för sina arbetsprestationer av sjuk- husen. Eventuell ersättning betalades i stället till sjuksköterske- skolorna.14
År 1920 infördes en rättslig reglering av vissa grundläggande krav på sjuksköterskeutbildningen i Sverige. Det fastslogs att läroanstalt avsedd att bibringa kvinnor teoretiska och praktiska insikter i allmän sjukvård kunde erhålla godkännande som sjuksköterskeskola. För att godkännas krävdes exempelvis att eleverna som antogs skulle vara mellan 20 och 27 år, att utbildningen skulle vara minst två år samt bestå av praktisk och teoretisk undervisning. Vidare krävdes att det fanns en lämplig sjukvårdsanstalt för den praktiska utbildningen, lämpliga lärare för teoretisk och praktisk utbildning samt att utbildningen ord- nades så att eleverna kunde få fullgoda insikter och färdigheter i all- män sjukvård.15 Sjuksköterskeskolorna stod under Medicinalstyrelsens tillsyn.16 Den teoretiska utbildningen stärktes successivt och ren- odlades genom att indelas i särskilda block i stället för att bedrivas parallellt med det praktiska arbetet. Det skedde redan 1905 vid
12SOU 1948:17 s. 16 f.
13SOU 1948:17 s. 16 f.
14SOU 1948:17 s. 17.
151–2 §§ Kungl. Maj:ts kungörelse (1920:233) med bestämmelser angående statens godkän- nande av sjuksköterskeskolor och sjuksköterskebyråer.
1612 § Kungl. Maj:ts kungörelse (1920:233) med bestämmelser angående statens godkännande av sjuksköterskeskolor och sjuksköterskebyråer och i senare bestämmelser såsom 6 § Kungl. Maj:ts kungörelse (1935:431) med bestämmelser angående statens godkännande av sjukskö- terskeskolor och 2 § Kungl. Maj:ts stadga (1954:352) för statens sjuksköterskeskolor.
Sophiahemmet och under 1920–1930-talet vid landets övriga sjukskö- terskeskolor.17
Först under 1960-talet skedde en omfattande utbyggnad av vård- utbildningarna i landet. Utbildningarna bedrevs i landstingskommunal, primärkommunal, statlig samt enskild regi. De flesta sjuksköterske- utbildningar hade vid denna tidpunkt landsting eller landstingsfria städer som huvudman.18 År 1965 fanns 34 sjuksköterskeskolor i Sverige. Staten var huvudman för tre sjuksköterskeskolor i Stockholm, Göteborg och Norrköping och drev tillsammans med Uppsala läns landsting ytterligare en sjuksköterskeskola. Därutöver drevs 20 sjuk- sköterskeskolor av landsting, 4 av städer utanför landsting och 6 av stiftelser eller sammanslutningar.19 År 1966 blev Skolöverstyrelsen tillsynsmyndighet för alla vårdutbildningar utom de statliga högskole- utbildningarna såsom läkar- och tandläkarutbildningen.20
Frågan om huvudmannaskapet för vårdutbildningar inklusive sjuk- sköterskeutbildningen har varit föremål för utredningar och diskus- sion under många decennier.21
2.2.2Tidigare utredningar om verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen
Historiskt var sjuksköterskeutbildningen alltså till övervägande delar praktisk och gränsen mellan utbildning och arbete var flytande. Frågan om verksamhetsförlagd utbildning växte successivt fram. I samband med 1975 års högskolereform uttalade riksdagen att frågan om prak- tikplatser var ett hinder för att bygga ut vårdutbildningar som behövde belysas och övervägas.22 År 1977 tillsattes en kommitté med uppdrag att utreda vissa frågor om vårdutbildningar i högskolan (VÅRD 77). I utredningens direktiv angavs bland annat att praktiken sedan länge varit en flaskhals i utbildningsplaneringen gällande vårdutbildningar. Därför skulle kommittén kartlägga behovet av praktikplatser och ana- lysera om de krav som ställdes på praktik var relevanta eller kunde uppnås på andra sätt. Mot bakgrund av de studerandes tidigare erfa- renheter och förändringarna i vård- och arbetstagarorganisationen
17SOU 1948:17 s. 20 f.
18SOU 1981:9 s. 27.
19Prop. 1965:161 s. 5.
20Prop. 1965:161 s. 91.
21Se kapitel 8.
22Bet. 1975/76: UbU27 s. 7 och rskr. 1975/76:331.
skulle kommittén bedöma om praktikkraven kunde förändras till omfattning och innehåll. Konkurrensproblem gällande praktikplatser lyftes fram, som också förstärktes av sjukvårdsorganisationens varie- rande lokala och regionala kapacitet. Det diskuterades också att minska praktiken till en miniminivå och att hårt utnyttjade praktik- områden skulle prioriteras för utbildningsvägar där den var oundgäng- lig. Kommitténs uppdrag var också att överväga att skapa praktikplatser inom mindre nyttjade områden, exempelvis inom öppen vård, samt att lämna förslag på praktiktidens omfattning i befintlig studie- organisation.23
I ett delbetänkande redovisade VÅRD 77 sina slutsatser avseende praktikfrågorna. Enligt kommittén var möjligheten att öka vård- utbildningarnas kapacitet begränsad på grund av praktikkrav som upp- ställdes i utbildningsplaner samt föreliggande brist på lärare och lokaler. Kommittén påpekade att praktiken var inriktad på sjukhus- vård, medan en allt större del av vården bedrevs i öppna vårdformer samt långtidssjukvård. Detta resulterade i trängsel kring patienter och färre övningstillfällen för studenterna. Det ansågs nödvändigt att vidga praktiken till fler fält, exempelvis hemsjukvården.24 Kommittén ansåg att det decentraliserade beslutsfattande som förverkligats ge- nom 1977 års högskolereform skulle möjliggöra ett stort inflytande över utbildningsplaner och ett förstärkt lokalt beslutsfattande som skulle kunna leda till en jämnare användning av vårdorganisationen i utbildningen. Kommittén betonade vikten av att de lokala planer- ingsorganen skulle betros med kompetens.25
I betänkandet diskuterades också den tidsmässiga förläggningen av praktik. Kommittén framhöll att det var viktigt att studenterna skulle få en realistisk bild av personalens och vårdens villkor, också under dygnets olika timmar. Kvälls- och nattskift under den verk- samhetsförlagda utbildningen förekom redan, men det anfördes också att handledning nattetid inte kunde genomföras på samma sätt som dagtid, då lärare inte fanns på plats. Kommittén menade därför att verksamhetsförlagd utbildning nattetid borde anordnas först om alla andra möjligheter var uttömda och i så fall i samråd med anställda och studenter.26 Behovet av samordning för att frigöra praktikplatser lyftes också fram. I Stockholms läns landsting hade det exempelvis
23Dir. 1977:82.
24SOU 1978:15 s. 14.
25SOU 1978:15 s. 28 f.
26SOU 1978:15 s. 35, se även SOU 1981:9 s. 142 f.
skapats en särskild samordningsorganisation mellan utbildningen och sjukvårdsförvaltningen med särskilda befattningshavare organi- satoriskt placerade i sjukvårdsförvaltningen.27 Kursplaner och den verksamhetsförlagda utbildningens förläggning i tid ansågs ha störst betydelse för tillgången till praktikplatser.28
2.2.3Utbildningsanordnare av sjuksköterskeutbildningen i Sverige
Sjuksköterskeutbildningen i Sverige bedrivs huvudsakligen vid stat- liga universitet och högskolor, vars verksamhet främst styrs av hög- skolelagen och högskoleförordningen, vilket följer av 1 kap. 1–2 §§ högskolelagen och 1 kap. 1 § samt bilaga 1 till högskoleförordningen. Så har varit fallet sedan den 1 januari 2002, då staten övertog huvud- mannaskapet för vårdhögskoleutbildningarna, inklusive sjuksköterske- utbildningen. Dessförinnan svarade de dåvarande landstingen och Gotlands kommun för dessa utbildningar.29 Skälen till att ett statligt huvudmannaskap infördes var främst för att ge vårdutbildningarna samma förutsättningar som övriga universitetsutbildningar samt för att möjliggöra en bättre planering av utbildningsplatser och råda bot på kompetensförsörjningsproblemet i vården.30
Sjuksköterskeutbildningen ges också av enskilda utbildningsanord- nare, vars verksamhet regleras i lagen (1993:792) om tillstånd att ut- färda vissa examina.
Sjuksköterskeutbildning kan vidare bedrivas inom ramen för upp- dragsutbildning hos statliga universitet och högskolor, som styrs av förordningen (2002:760) om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor. Statliga universitet och högskolor får erbjuda uppdrags- utbildning om den knyter an till sådan högskoleutbildning på grund- nivå eller avancerad nivå för vilken högskolan har examensrätt. En sådan utbildning innebär att lärosätet mot avgift från uppdrags- givaren tillhandahåller en viss utbildning åt fysiska personer. Det är uppdragsgivaren som bestämmer vilka personer som ska delta i upp- dragsutbildningen. När stat, kommun eller region är uppdragsgivare gäller därutöver att uppdraget ska avse personalutbildning eller ut-
27SOU 1978:15 s. 70 f.
28SOU 1981:9 s. 143 f.
29Prop. 2000/01:71, bet. 2000/01:UbU17 och rskr. 2000/01:123.
30Prop. 2000/01:71 s. 25 ff. För en historisk överblick av huvudmannafrågan, se s. 8 ff.
bildning som behövs av exempelvis arbetsmarknadsskäl. Regeringen kan besluta att ytterligare personer kan omfattas av utbildningen, vilket följer av 1–3 §§ samma förordning. Uppdragsutbildning får inte bedrivas så att den får en negativ inverkan på högskoleutbildningen på grundnivå eller avancerad nivå som högskolan ska bedriva och förutsätter om den motsvarar mer än 60 högskolepoäng en under- rättelse till Universitetskanslersämbetet. Deltagarna i uppdragsutbild- ningen får ges betyg samt kurs- och examensbevis enligt bestämmel- serna för högskoleutbildning på grundnivå och avancerad nivå om samma kvalitetskrav uppställs som på motsvarande högskoleutbild- ning, 4 och 6 §§ samma förordning.
I examensordningen anges vilka examina som får avläggas på grund- nivå, avancerad nivå samt forskarnivå inklusive bestämmelser om sjuk- sköterskeexamen som omfattar de statliga universiteten och högskol- orna, vilket följer av 6 kap. 4 § och bilaga 2 till högskoleförordningen. Samma krav omfattar även de enskilda utbildningsanordnarna när de utfärdar sjuksköterskeexamen, vilket följer av 2 § andra stycket lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina som hänvisar till högskoleförordningen (1993:100).
Sjuksköterskeexamen är en yrkesexamen på grundnivå. Statliga universitet och högskolor får under förutsättning att de har erhållit examenstillstånd av Universitetskanslersämbetet utfärda sjuksköterske- examen, vilket följer av 1 kap. 12 § högskolelagen samt 2 § första stycket p. 4 förordningen (2012:810) med instruktion för Universitets- kanslersämbetet. För enskilda utbildningsanordnare gäller detsamma vid tillstånd av regeringen enligt 1 och 5 §§ lagen om tillstånd att utfärda vissa examina. För närvarande finns 25 universitet och hög- skolor i Sverige som har rätt att utfärda sjuksköterskeexamen.31 Av dessa utgör 21 lärosäten statliga högskolor och universitet och 4 utgör enskilda utbildningsanordnare.
31Universitetskanslersämbetet (2023 d).
Figur 2.1 Anordnare av sjuksköterskeutbildningen i Sverige
Statliga och enskilda utbildningsanordnare
Källa: Universitetskanslersämbetets illustration.
Av nedanstående tabell framgår antalet registrerade studenter vid de 25 sjuksköterskeutbildningarna för vårterminen 2023.
Tabell 2.1 Antal registrerade studenter vid sjuksköterskeutbildningen i Sverige under vårterminen 2023 hos statliga och enskilda utbildningsanordnare
Antal studenter på samtliga terminer av utbildningen
Statliga utbildningsanordnare |
Antal |
Enskilda utbildningsanordnare |
Antal |
|
|
|
|
Blekinge tekniska högskola |
473 |
Marie Cederschiöld högskola |
613 |
Göteborgs universitet |
615 |
Sophiahemmet högskola |
637 |
|
|
|
|
Högskolan Dalarna |
524 |
Röda Korsets högskola |
708 |
Högskolan i Borås |
611 |
Stiftelsen Högskolan i Jönköping |
588 |
|
|
|
|
Högskolan i Gävle |
535 |
|
|
Högskolan i Halmstad |
553 |
|
|
Högskolan i Skövde |
435 |
|
|
Högskolan Kristianstad |
588 |
|
|
|
|
|
|
Högskolan Väst |
562 |
|
|
Karlstads universitet |
526 |
|
|
|
|
|
|
Karolinska institutet |
837 |
|
|
Linköpings universitet |
662 |
|
|
Linnéuniversitetet |
807 |
|
|
Luleå tekniska universitet |
393 |
|
|
|
|
|
|
Lunds universitet |
484 |
|
|
Malmö universitet |
644 |
|
|
|
|
|
|
Mittuniversitetet |
598 |
|
|
Mälardalens universitet |
992 |
|
|
Umeå universitet |
762 |
|
|
Uppsala universitet |
662 |
|
|
|
|
|
|
Örebro universitet |
591 |
|
|
Källa: Universitetskanslersämbetet (2023 b).
2.2.4Sjuksköterskeutbildningens innehåll och omfattning
Sjuksköterskeexamen utgör en examen på grundnivå och omfattar 180 högskolepoäng motsvarande tre helårsstudier som studenten måste ha fullgjort inklusive ett självständigt arbete (examensarbete) om minst 15 högskolepoäng. I examensordningen anges vilka krav som ska uppfyllas för sjuksköterskeexamen. Studenten ska visa sådan kunskap och förmåga som krävs för behörighet till sjuksköterska i form av fastställda kriterier för kunskap och förståelse, färdighet och
förmåga, värderingsförmåga och förhållningssätt samt de eventuella preciserade krav inom ramen för examensbeskrivningen som varje lärosäte kan uppställa. Examensbeskrivningens struktur utgår från vad som slogs fast år 2006 när Sverige anslöt sig till Bolognaproces- sen.32 Examensmålen har sedan högskoleförordningen trädde i kraft ändrats till sitt innehåll vid fyra tillfällen.33
Sjuksköterskeutbildningen resulterar i en medicine kandidatexamen (Bachelor of Medical Science) som avläggs inom huvudområdet för ut- bildningen och en yrkesexamen på grundnivå som sjuksköterska (Bachelor of Science in Nursing). Det är alltså frågan om en dubbel examen som krävs av samtliga utbildningsanordnare som utbildar sjuk- sköterskor och studenterna måste således uppfylla samtliga krav för båda examina.34 Lämpligheten och nyttan i att utfärda dubbel examen har ifrågasatts.35
Sjuksköterska utgör ett legitimationsyrke. Det innebär att en stu- dent som har avlagt högskoleexamen eller har genomgått utbildning och i övrigt uppfyller kraven efter ansökan ska få legitimation för yrket utfärdad av Socialstyrelsen. Detta följer av 4 kap. 1 och 10 §§ patient- säkerhetslagen (2010:659).
Efter att ha genomfört grundutbildningen och under förutsätt- ning att sjuksköterskelegitimation har utfärdats är det enligt bilaga 2 till högskoleförordningen möjligt att läsa en påbyggnadsutbildning för att bli specialistsjuksköterska på avancerad nivå och avlägga gene- rell examen (magisterexamen 60 högskolepoäng) samt yrkesexamina. För distriktssjuksköterska krävs dock 75 högskolepoäng. Ytterligare en påbyggnadsutbildning på avancerad nivå är barnmorskeexamen.
Personer som har en sjuksköterskeexamen från länder utanför EU, EES och Schweiz kan på två sätt erhålla en svensk sjuksköterske- legitimation. Det ena alternativet är att få utbildningen granskad av Socialstyrelsen, genomgå ett kunskapsprov, en kurs i författnings- kunskap och slutligen praktisk tjänstgöring. Det andra alternativet är att gå en kompletterande utbildning (KUSK) som ges vid ett antal
32Prop. 2004/05:162, bet. 2005/06:UbU3 och rskr. 2005/06:160.
33SFS 1995:337, SFS 1998:1003, SFS 2006:1053 och SFS 2017:857. Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska har föreslagit ett antal förtydliganden av examensmålen för både sjuksköterske- och barnmorskeutbildningen mot bakgrund av förändringarna av hälso- och sjukvården och behovet av ett förtydligat utbildningsinnehåll respektive en bättre förank- rad yrkesroll, SOU 2022:35 s. 132 ff. Förslaget har ännu inte resulterat i åtgärder.
34SOU 2022:35 s. 55.
35SOU 2015:70 s. 286 ff. Att dubbel examen utfärdas har i betänkandet förklarats som en konse- kvens av två möjliga missförstånd, nämligen att tillträde till utbildningar på avancerad nivå skulle förutsätta en generell examen samt att det skulle vara en nödvändig internationell anpassning.
statliga universitet och högskolor för att studenten ska kunna av- lägga sjuksköterskeexamen, få yrkesbehörighet eller få kunskaper för att i Sverige utöva ett yrke som den utländska examen är relevant för. Omfattningen av KUSK får som regel inte överskrida 120 högskole- poäng. Detta följer av 2 och 8 §§ förordningen (2008:1001) om hög- skoleutbildning som kompletterar avslutad utländsk utbildning.
KUSK ges vid Karolinska institutet, Göteborgs universitet, Luleå tekniska universitet, Högskolan i Gävle samt Linnéuniversitetet.36
2.2.5Statliga insatser för fler sjuksköterskor
Sjuksköterskeutbildningen är en av de största högskoleutbildningarna som leder till yrkesexamen i Sverige. Inför höstterminen 2023 sökte 8 846 behöriga personer sjuksköterskeutbildningen som förstahands- val.37 Omkring 5 500 studenter påbörjar årligen utbildningen. Univer- sitetskanslersämbetet bedömer dock att studentantalet bör öka med
1000 personer jämfört med dagens nivåer eller cirka 20 procent fram till år 2035 för att motsvara hälso- och sjukvårdens förväntade kom- petensförsörjningsbehov.38 Det är också sannolikt att behovet av sjuk- sköterskor kommer att öka ytterligare till följd av en utbyggd kom- munal primärvård.39
Det har gjorts flera utbildningssatsningar för att åstadkomma en utökning antalet studieplatser på sjuksköterskeutbildningen. Ändå har flera lärosäten inte byggt ut utbildningen. Det gäller även kom- pletterande utbildningar för sjuksköterskor som har examen från ett land utanför EU, EES samt Schweiz. Ett skäl till detta som majori- teten av lärosätena lyft fram är brist på platser för studenter i hälso- och sjukvården, där de kan genomföra verksamhetsförlagd utbildning.40
Ett flertal åtgärder har redan vidtagits för att främja en utbyggnad av fler platser för verksamhetsförlagd utbildning utöver tillsättandet av förevarande utredning. I den överenskommelse som regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner ingick år 2023 avsätts 250 mil- joner kr för de kommuner och regioner som utökar antalet veckor
36Sveriges Kommuner och Regioner (2023 b) s. 14.
37Universitetskanslersämbetet (2023 c).
38Universitetskanslersämbetet (2021 a).
39Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner har föreslagit en stärkt primärvård bland annat genom att kommuner enligt lag ska kunna erbjuda individer i kommunens primärvård en medicinsk bedömning av sjuksköterska dygnet runt vid behov, SOU 2022:41 s. 398 ff. Förslaget har ännu inte resulterat i lagstiftningsåtgärder.
40Sveriges Kommuner och Regioner (2023 b) s. 14 och Välfärdskommissionen (2021) s. 29.
verksamhetsförlagd utbildning för sjuksköterskestudenter. Medlen fördelas utifrån hur stor del av den totala ökningen av antalet veckor som aktuell huvudman står för. För att få ta del av medlen krävs att huvudmannen redovisar antalet veckor och platser för verksamhets- förlagd utbildning för sjuksköterskestudenter som genomförts i huvudmannens regi under vårterminen 2022 samt en uppskattning av antalet veckor för verksamhetsförlagd utbildning samt platser som kommer att kunna genomföras i huvudmannens regi vårterminen 2023.41 År 2023 tillförde Utbildningsdepartementet 50 miljoner kr till universitet och högskolor i en särskild satsning på verksamhets- förlagd utbildning. Medlens användningsområde var att initiera och utveckla samarbeten med vårdgivare, höja ersättningen till vårdgivare som erbjuder platser för verksamhetsförlagd utbildning eller erbjuda handledarutbildning.42 Det har också avsatts medel för en decentra- liserad vårdutbildning.43
Frågan om verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbild- ningen har också berörts i ett antal betänkanden.44 Verksamhets- förlagd utbildning har vidare diskuterats i flera rapporter av statliga förvaltningsmyndigheter och andra organ.45
Frågan om verksamhetsförlagd utbildning är även prioriterad hos Nationella vårdkompetensrådet, som inrättades den 1 januari 2020.46 Rådet utgör enligt 17 a–b §§ förordningen (2015:284) med instruk- tion för Socialstyrelsen ett rådgivande organ inom Socialstyrelsen. Rådets syfte är att bidra till en god planering av vårdens kompetens- försörjning genom att göra samlade bedömningar av kompetens- försörjningsbehov, stödja beslutsfattare och andra berörda aktörer på nationell och regional nivå i frågor av betydelse för kompetens- försörjningen när det gäller hälso- och sjukvårdspersonal, samverka och föra dialog mellan aktörer och stödja de sjukvårdregionala råden. Rådet består av 14 ledamöter som representerar lärosätena, regionerna, kommunerna, Socialstyrelsen, Universitetskanslersämbetet samt de sjukvårdsregionala råden.
41Regeringens beslut den 26 januari 2023.
42Utbildningsdepartementet (2023 a).
43Prop. 2021/22:1, utgiftsområde 16, avsnitt 6.5.5 samt utgiftsområde 9, avsnitt 4. Satsning- arna på decentraliserad utbildning beskrivs närmare i betänkandets avsnitt 4.3.1.
44Se exempelvis SOU 2018:77 och SOU 2022:35.
45Se exempelvis Universitetskanslersämbetet (2022 a), Universitetskanslersämbetet (2021 a), Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet (2019) samt Sveriges Kommuner och Regioner (2023 b).
46SFS 2020:133.
2.2.6Andra näraliggande utbildningar på grundnivå och avancerad nivå
Det finns ett flertal näraliggande yrkesexamensprogram inom hälso- och sjukvård samt social omsorg på grundnivå och avancerad nivå.
Utbildningar som leder till yrkesexamen på grundnivå
Utbildningar som leder till yrkesexamen på grundnivå är utbildningarna till arbetsterapeut, biomedicinsk analytiker, fysioterapeut, receptarie, röntgensjuksköterska och socionom. Dessa utbildningar är treåriga och omfattar 180 högskolepoäng med undantag för socionomutbild- ningen, som är tre och ett halvt år och omfattar 210 högskolepoäng.
Arbetsterapeututbildningen är en yrkesexamensutbildning på grundnivå som leder till arbetsterapeutexamen, som nio lärosäten har tillstånd att utfärda.47 Ett exempel är Karolinska institutet och huvud- området är arbetsterapi. Arbetsterapi möjliggör aktiviteter i dagligt liv för enskilda individer eller grupper och tillhandahålls bland annat inom hälso- och sjukvården. I utbildningen ingår även verksamhets- förlagd utbildning.48 Arbetsterapeut är ett legitimationsyrke.
Utbildningen till biomedicinsk analytiker är en yrkesexamens- utbildning på grundnivå. Tolv lärosäten har tillstånd att utfärda sådan examen.49 Ett exempel är Göteborgs universitet med huvudområdet biomedicinsk laboratorievetenskap. Utbildningen är förberedande för yrkesverksamhet inom bland annat hälso- och sjukvård. I utbild- ningen ingår även verksamhetsförlagd utbildning.50 Biomedicinsk analytiker är ett legitimationsyrke.
Fysioterapeututbildningen är en yrkesexamensutbildning på grund- nivå som leder till fysioterapeutexamen, som åtta lärosäten har till- stånd att utfärda.51 Ett exempel är Umeå universitet med huvud- området fysioterapi. Ämnet inkluderar förståelse för relationen mellan kropp, rörelse och hälsa och omfattar även verksamhetsförlagd utbild- ning.52 Fysioterapeut är ett legitimationsyrke.
47Universitetskanslersämbetet (2023 d).
48Karolinska institutet, utbildningsplan för arbetsterapeutprogrammet (2014).
49Universitetskanslersämbetet (2023 d).
50Göteborgs universitet, utbildningsplan för biomedicinska analytikerprogrammet (2018).
51Universitetskanslersämbetet (2023 d).
52Umeå universitet, utbildningsplan för fysioterapeutprogrammet (2014).
Receptarieutbildningen är en yrkesexamensutbildning på grund- nivå som leder till receptarieexamen, som åtta lärosäten har tillstånd att utfärda.53 Ett exempel är Umeå universitet med huvudområdet farmaceutisk vetenskap. Utbildningen förbereder studenten för bland annat läkemedelshantering och behandlingsstrategier. I utbildningen ingår även verksamhetsförlagd utbildning.54 Receptarie är ett legiti- mationsyrke.
Röntgensjuksköterskeutbildningen är en yrkesexamensutbildning på grundnivå som leder till röntgensjuksköterskeexamen, som åtta lärosäten har tillstånd att utfärda.55 Ett exempel är Uppsala universitet, vars huvudområde i utbildningen är radiografi. Huvudområdet har en klinisk orientering och har som huvudsyfte att ge kunskap om olika metoder för att framställa bildmaterial som underlag för dia- gnos och behandling. I utbildningen ingår även verksamhetsförlagd utbildning.56 Röntgensjuksköterska är ett legitimationsyrke.
Socionomutbildningen är en yrkesexamensutbildning på grund- nivå som leder till socionomexamen, som 19 lärosäten har tillstånd att utfärda.57 Ett exempel är Örebro universitet. Huvudområdet i ut- bildningen är socialt arbete och utbildningen omfattar exempelvis socionomens yrkesroll och handlingsutrymme samt psykosocialt för- ändringsarbete.58 I utbildningen ingår verksamhetsförlagd utbildning. Socionom är inte ett legitimationsyrke.
Utbildningar som leder till yrkesexamen på avancerad nivå
Utbildningar som leder till yrkesexamen på avancerad nivå är apote- kare (300 högskolepoäng), barnmorska (90 högskolepoäng), läkare (360 högskolepoäng), specialistsjuksköterska (60 högskolepoäng, för- utom distriktssköterska 75 högskolepoäng) samt tandläkare (300 hög- skolepoäng).
Apotekarutbildningen är en yrkesexamensutbildning på grund- nivå och avancerad nivå som leder till apotekarexamen, som fyra lärosäten har tillstånd att utfärda.59 Ett exempel är Umeå universitet
53Universitetskanslersämbetet (2023 d).
54Umeå universitet, utbildningsplan för receptarieprogrammet (2013).
55Universitetskanslersämbetet (2023 d).
56Uppsala universitet, utbildningsplan för röntgensjuksköterskeprogrammet (2023).
57Universitetskanslersämbetet (2023 d).
58Örebro universitet, utbildningsplan för socionomprogrammet (2021).
59Universitetskanslersämbetet (2023 d).
med farmaceutisk vetenskap som huvudområde i utbildningen. Utbild- ningens fokus är läkemedel och deras inverkan på människokroppen samt behandlingsstrategier. I utbildningen ingår även verksamhets- förlagd utbildning.60 Apotekare är ett legitimationsyrke.
Barnmorskeutbildningen är en yrkesexamensutbildning på avan- cerad nivå som leder till barnmorskeexamen, som 14 lärosäten har tillstånd att utfärda.61 Ett exempel är Uppsala universitet med huvud- område reproduktiv hälsa i utbildningen. Utbildningen utgör en på- byggnadsutbildning i förhållande till sjuksköterskeutbildningen och som behörighetskrav gäller legitimation som sjuksköterska. Halva utbildningen utgörs av verksamhetsförlagd utbildning.62 Barnmorska är ett legitimationsyrke.
Läkarutbildningen är en yrkesexamensutbildning på grundnivå och avancerad nivå som leder till läkarexamen, som sju lärosäten har till- stånd att utfärda.63 Ett exempel är Karolinska institutet. Utbildningens huvudområde är medicin och dess huvudsakliga fokus är medicinska kunskaper och färdigheter. I utbildningen ingår verksamhetsintegre- rat lärande genom bland annat verksamhetsförlagd utbildning.64 Läkare är ett legitimationsyrke.
Specialistsjuksköterskeutbildningen är en yrkesexamensutbildning på avancerad nivå som leder till specialistsjuksköterskeexamen, som 25 lärosäten har tillstånd att utfärda.65 Det finns totalt elva inrikt- ningar i utbildningen med specifika examensmål för respektive inrikt- ning: ambulanssjukvård, anestesisjukvård, distriktssköterska, hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, intensivvård, kirurgisk vård, medicinsk vård, onkologisk vård, operationssjukvård, psykiatrisk vård samt vård av äldre. Därutöver finns möjlighet till specialistsjukskö- terskeexamen med annan inriktning som lärosäten med examens- tillstånd själva kan besluta om enligt bilaga 2 i högskoleförordningen, exempelvis akutsjukvård, diabetesvård och hjärtsjukvård. Ett exempel är Uppsala universitet och utbildningens huvudområde är vårdveten- skap. Specialistsjuksköterskeutbildningen utgör en påbyggnadsutbild- ning i förhållande till sjuksköterskeutbildningen och som behörig- hetskrav gäller legitimation som sjuksköterska.66
60Umeå universitet, utbildningsplan för apotekarprogrammet (2013).
61Universitetskanslersämbetet (2023 d).
62Uppsala universitet, utbildningsplan för barnmorskeprogrammet (2023).
63Universitetskanslersämbetet (2023 d).
64Karolinska institutet, utbildningsplan för läkarprogrammet (2021).
65Universitetskanslersämbetet (2023 d).
66Uppsala universitet, utbildningsplan för specialistsjuksköterskeprogrammet (2023).
Tandläkarutbildningen är en yrkesexamensutbildning på grund- nivå och avancerad nivå som leder till tandläkarexamen, som fyra läro- säten har tillstånd att utfärda.67 Ett exempel är Malmö universitet. Utbildningens huvudområde är odontologi. Utbildningen förbere- der studenten på bland annat behandling och förebyggande åtgärder inom tandvård. I utbildningen ingår verksamhetsförlagd utbildning.68 Tandläkare är ett legitimationsyrke.
2.2.7Universitetskanslersämbetets tematiska utvärdering av sjuksköterskeutbildningen
År 2022 genomförde Universitetskanslersämbetet en tematisk utvär- dering av sjuksköterskeutbildningen vad beträffar några av de exa- mensmål som studenterna ska uppnå gällande färdighet och förmåga. Den tematiska utvärderingen genomfördes mot bakgrund av den utvärdering av sjuksköterskeutbildningen som Universitetskanslers- ämbetet genomförde år 2014, som bland annat indikerade ett behov av att ytterligare granska den verksamhetsförlagda utbildningen. Syftet med den tematiska utvärderingen var att granska hur lärosätena arbe- tar med att säkerställa och skapa förutsättningar för att studenterna når examensmålen för färdighet och förmåga, att identifiera förbätt- ringsområden och styrkor samt att utbyta erfarenheter och kunskap om vilka resultat som uppnåtts.69
Universitetskanslersämbetet tillsatte en bedömargrupp för den tematiska utvärderingen utifrån nomineringar från lärosätena, student- kårerna och arbetlivsorganisationerna. Bedömargruppen utfärdade rekommendationer till lärosätena som har följts upp i dialog.70
I den tematiska utvärderingen lyfte lärosätena bland annat fram behovet av kompetensförsörjning och svårigheterna att nyrekrytera och behålla lärare, i synnerhet lektorer och professorer men också lärare med aktuell klinisk kompetens och specialistsjuksköterske- kompetens. En åtgärd som har vidtagits av flera lärosäten är att ut- veckla kombinerade uppdrag mellan lärosäten och vårdverksamheter för att skapa nya karriärvägar och samtidigt säkra den kliniska kom- petensen. På många håll pågår också ett arbete för att vetenskapligt
67Universitetskanslersämbetet (2023 d).
68Malmö universitet, utbildningsplan för tandläkarprogrammet (2022).
69Universitetskanslersämbetet (2021 b).
70Universitetskanslersämbetet (2022 b).
meritera personal genom att möjliggöra forskarutbildning för lärare. Ytterligare en åtgärd som lyftes fram var utveckling av profilområden för ökad marknadsföring. Bedömargruppen föreslog ökad samverkan inom befintliga strukturer såsom de regionala vårdkompetensråden och Nationella vårdkompetensrådet. Bedömargruppen betonade att kompetensförsörjning också berör utbildningarnas innehåll och kvalitet.
Lärosätenas ansvar för att säkerställa ett tillräckligt antal platser för verksamhetsförlagd utbildning med hög kvalitet för sjuksköter- skestudenter lyftes fram som en gemensam utmaning. Bedömargrup- pen konstaterade att det är viktigt att avtalen om verksamhetsförlagd utbildning mellan lärosäten och verksamheter inte endast reglerar antalet platser utan också innehåll och kvalitetskriterier. Det påpe- kades även att nya typer av kliniska placeringar bör identifieras sam- tidigt som lärandemål och lärandeaktiviteter bör utvecklas, givet hälso- och sjukvårdens förändring. En handlingsplan för lärosäten och verksamheter för att säkerställa behovet av kliniska placeringar förordades också.
Ytterligare en fråga som berördes i den tematiska utvärderingen av sjuksköterskeutbildningen var handledarutbildning.71 Formell hand- ledarutbildning framhölls av lärosätena som viktig för kvalitet i den verksamhetsförlagda utbildningen. Det påpekades att det vid flera läro- säten pågår ett arbete för att anordna flexibla handledarutbildningar, exempelvis genom distansutbildning och moduler som underlättar parallellt kliniskt arbete. Bedömargruppen betonade ett gemensamt ansvar för handledarutbildning hos lärosäten och vårdverksamheter samt konstaterade även ett behov av en nationell kartläggning av befintliga handledarutbildningar. Bedömargruppen ansåg vidare att handledarutbildningar borde inkludera kunskap om vanliga handled- ningsmodeller som exempelvis peer learning. Bedömargruppen fram- höll också behovet av att utreda frågan om en nationell handledar- utbildning på grundnivå.
Den tematiska utvärderingen indikerade också att studenter önskar vara involverade i diskussioner om och utveckling av kliniska placer- ingar samt att studenters erfarenheter av kliniska placeringar bör tas tillvara i utvärderingsarbetet.
71Se avsnitt 4.4 för en beskrivning av handledning och handledarutbildning.
3EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige
I kapitlet beskrivs hur EU-rätten i dag till stor del styr sjuksköterske- utbildningens utformning. Det gäller inte minst utbildningens kliniska del. Kapitlet innehåller även en översiktlig internationell utblick med fokus på verksamhetsförlagd utbildning som utförts av Universitets- kanslersämbetet på utredningens uppdrag. Utredningen föreslår att Sverige bör arbeta för en förändring av artikel 31 i yrkeskvalifikations- direktivet beträffande vilka moment som kan anses utgöra klinisk utbildning på sjuksköterskeutbildningen.
3.1Sverige bör arbeta för en förändring av artikel 31 i yrkeskvalifikationsdirektivet
Förslag: Regeringen bör arbeta för en förändring av artikel 31 i yrkeskvalifikationsdirektivet i syfte att möjliggöra att simulering kan godtas som klinisk utbildning på sjuksköterskeutbildningen.
Bedömning: Genom att vidga begreppet klinisk utbildning i yrkeskvalifikationsdirektivet så att det också omfattar simulering kan fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av hög kvalitet skapas för sjuksköterskestudenter. Samtidigt kan utbildningens innehåll och kvalitet utvecklas utifrån aktuell kunskap.
71
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
Skälen för utredningens förslag och bedömning
Simulering används i dag som pedagogisk metod vid många svenska lärosäten vid vissa moment i sjuksköterskeutbildningen.1 Samtliga lärosäten som ger sjuksköterskeutbildningen har enligt utredningens genomgång av kursplaner kortare moment av klinisk färdighetsträning och simulering i kurserna. Simulering sker i olika situationer och inne- fattar scenarier med exempelvis hjärt- och lungräddning samt Airway, Breathing, Circulation, Disability and Exposure (ABCDE), kommu- nikation i team, teamsamarbete samt hantering av andra akuta eller komplexa situationer. Simulering kan genomföras i metodövnings- rum eller kliniska träningscentra som flera lärosäten har tillgång till. Simulering förekommer som examinationsform i kursplanerna.2
Simulering förekommer inte bara i Sverige utan används på sjuk- sköterskeutbildningen i åtminstone tretton europeiska länder.3 Meto- den genomgår en ständig utveckling och möjliggör att träna studenter- nas förmågor och kunskaper i komplexa situationer som också kan styras av lärarna för att uppnå bästa möjliga övning. Forskning visar att simulering ger goda läranderesultat bland studenter och möjlig- gör samtidigt en bibehållen hög patientsäkerhet. Inslag av simulering i sjuksköterskeutbildningen kan mot denna bakgrund enligt utred- ningens uppfattning ses som något som berikar utbildningen och kan skapa en god lärandemiljö för studenterna. Simulering i vissa delar av utbildningen kan också bidra till att tillgodose behovet av mer verk- samhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeprogrammet. Därtill kan nämnas att simulering under pandemin visade sig vara ett värdefullt verktyg för att sjuksköterskestudenter skulle kunna genomföra verk- samhetsförlagd utbildning.4
I de nordiska länderna pågår ett arbete för att omförhandla yrkes- kvalifikationsdirektivet så att klinisk utbildning kan omfatta också simulering. Det finns bland annat en nordisk dialog om simulering i sjuksköterskeutbildningen som samlar representanter från Norge, Danmark, Sverige och Island. Särskilt Norge arbetar aktivt med frågan. Utredningens uppfattning är av ovan nämnda skäl att Sveriges reger- ing bör arbeta mer aktivt för en förändring av artikel 31 i yrkeskvali-
1Se kapitel 4, särskilt avsnitt 4.5 angående simulering i kurs- och utbildningsplaner för sjuk- sköterskeutbildningen.
2Se bilaga 6.
3Europeiska kommissionen (2020) s. 158.
4Universitetskanslersämbetet (2021 c).
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
fikationsdirektivet så att simulering kan omfattas av begreppet kli- nisk utbildning. En omförhandling av yrkeskvalifikationsdirektivet är en process som sannolikt tar flera år att genomföra. Utredningen vill därför poängtera att svenska lärosäten oavsett en eventuell fram- tida omförhandling behöver vidta nödvändiga åtgärder för att upp- fylla direktivets nuvarande krav gällande klinisk utbildning.
3.2EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen
Lagstiftning på utbildningsområdet omfattas normalt inte av EU:s kompetensområde, då medlemsstaterna själva bestämmer om hur utbildningssystemen ska organiseras enligt artikel 165.1 Fördraget om Europeiska unionen (FEU).5 Frågan om yrkeskvalifikationer som gäller sjuksköterskeutbildningen och ett antal andra utbildningar om- fattas dock av EU-rättslig reglering som en konsekvens av den fria rörlighet för personer och tjänster som råder på den inre marknaden enligt EU-fördragen.
3.2.1Europeiska unionens reglering på fördragsnivå
Enligt artikel 45 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) ska fri rörlighet för arbetstagare säkerställas inom unionen.6 Enligt artikel 46 FEUF ska Europaparlamentet och rådet utfärda direktiv eller förordningar med de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra den fria rörlighet för arbetstagare som definieras i arti- kel 45 och därvid särskilt avveckla administrativa förfaranden samt kvalifikationstider för tillträde till lediga anställningar som har sin grund i inhemsk lagstiftning eller avtal och som skulle kunna hindra den fria rörligheten för arbetstagare. Alla kvalifikationstider och andra restriktioner som uppställer andra villkor om fritt val av anställning än för inhemska arbetstagare ska avvecklas. Vidare ska kommissionen för att nå de socialpolitiska målen i artikel 151 FEUF främja sam- arbetet mellan medlemsstaterna och underlätta för dem att samordna sina socialpolitiska åtgärder i fråga om bland annat grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning. I artikel 53 FEUF anges att för att underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som
5Fördraget om Europeiska unionen (EUT C 326, 26.10.2012, s. 13–390).
6Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 326, 26.10.2012, s. 47–390).
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
egenföretagare ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet utfärda direktiv som syftar till ömse- sidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighets- bevis och till samordning av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om inledande och utövande av förvärvs- verksamhet som egenföretagare. I fråga om läkaryrket, liknande yrken och farmaceutiska yrken förutsätter den gradvisa avvecklingen av inskränkningarna en samordning av villkoren för att få utöva dessa yrken i de olika medlemsstaterna.
Mot denna bakgrund utfärdades Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkes- kvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet). Direktivet ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.
3.2.2Yrkeskvalifikationsdirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 sep- tember 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkeskvalifi- kationsdirektivet) syftar till att möjliggöra den fria rörligheten. Direktivet bygger på det ömsesidiga och automatiska erkännandet av bevis på formella kvalifikationer för bland annat sjuksköterskor med ansvar för hälso- och sjukvård på grundval av en samordning av minimikraven för utbildningarna.7 Direktivet omfattar så kallade reglerade yrken. Reglerade yrken definieras i artikel 3.1a som en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra för- fattningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna. I synnerhet ska användandet av en yrkestitel som omfattas av ett rättsligt reglerat titelskydd utgöra en form av utövande och så- dana yrken kan också anses vara reglerade i direktivets mening. I arti- kel 3.1 definieras även reglerad utbildning som all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, prov- tjänstgöring eller yrkesutövning. Utformningen av och nivå på yrkes- utbildningen, provtjänstgöringen eller yrkesutövningen ska faststäl- las i medlemsstatens lagar och andra författningar eller övervakas
7Skäl 19 till yrkeskvalifikationsdirektivet.
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
och godkännas av en för ändamålet utsedd myndighet. Enligt yrkes- kvalifikationsdirektivet ska varje stat fastställa reglerade yrken och utbildningar som omfattas av direktivet.8
Yrkeskvalifikationsdirektivet stadgar hur erkännande av olika typer av kvalifikationer ska ske i medlemsstaterna. För vissa reglerade yrken, exempelvis sjuksköterskeyrket, sker erkännandet av formella kvalifi- kationer enligt artikel 21 på grundval av samordning av minimikraven för utbildning. Detta innebär en princip om automatiskt erkännande, det vill säga att någon närmare bedömning av yrkeskvalifikationerna inte behövs för att en sjuksköterska ska få tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som en innehavare av de bevis på for- mella kvalifikationer som utfärdats av medlemsstaten. Principen om automatiskt erkännande på denna grund gäller för läkare, specialist- läkare, sjuksköterskor, tandläkare, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor, apotekare och arkitekter. Skälet till att erkännandet kan ske automatiskt för dessa yrkesutövare är att minimikraven för ut- bildning har samordnats genom direktivet. Sjuksköterskeutbildningen regleras i artikel 31 och genom utbildningsplanen som framgår av bilaga V till direktivet.
I mars 2010 inledde kommissionen en utvärdering av direktivet i syfte att modernisera det. Några av idéerna som lades fram var att underlätta rörligheten på den inre marknaden, exempelvis införandet av ett europeiskt yrkeskort. Systemet med automatiskt erkännande ansågs vara framgångsrikt, men vissa av utbildningsvillkoren var upp till 30 år gamla. De vetenskapliga och tekniska framsteg som gjorts måste beaktas vid moderniseringen. Som en av moderniseringsåtgär- derna beskrevs att grunderna för utbildningskraven bör tydliggöras och anpassas så att minimiutbildningstiden förtydligas.9
Yrkeskvalifikationsdirektivet kom år 2013 att ändras genom ett ändringsdirektiv.10 Ändringsdirektivet motiverades framför allt av ett behov som kommissionen identifierat att modernisera unionsrätten, stimulera tillväxten och stärka förtroendet för den inre marknaden och att minska den administrativa bördan vid erkännande av yrkes- kvalifikationer.11 Europeiska rådet stödde en sådan modernisering och
8I Sverige omfattas över 70 yrken.
9Europeiska kommissionen (2011 a) s. 14 ff.
10Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre markna- den (IMI-förordningen).
11Europeiska kommissionen (2011 b) s. 6 f.
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
uppmanade Europaparlamentet att nå en politisk överenskommelse om översyn av direktivet före slutet av 2012.12 Europaparlamentet uppmanade också kommissionen att lägga fram ett ändringsförslag.13 Sjuksköterskeyrket ansågs ha utvecklats betydligt under de tre senaste decennierna genom samhällsbaserad hälso- och sjukvård, mer komplexa behandlingsmetoder och teknisk utveckling. Detta ansågs förutsätta att sjuksköterskor har kapacitet för att ta allt större ansvar. Sjuksköterskeutbildningen, som fortfarande varierar alltefter natio- nella traditioner, bör vara stabilare och mer resultatinriktad. Utbild- ningen bör garantera att yrkesutövaren har förvärvat vissa kunskaper och färdigheter under utbildningens gång och kan använda åtmin- stone vissa kompetenser för att kunna utöva den verksamhet som är
relevant för yrket.14
3.2.3Yrkeskvalifikationsdirektivets krav på klinisk utbildning
Ett flertal krav på sjuksköterskeutbildningens utformning och omfatt- ning framgår av artikel 31 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Exempelvis ska utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ske på heltid och omfatta angivna minimikrav i utbildnings- planen. I punkt 3 anges vidare att utbildningen ska omfatta minst tre års utbildning eller 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna mini- mitiden för utbildningen.
Direktivets krav på den kliniska undervisningen är tämligen spe- cifika. I artikel 31 anges att med den kliniska undervisningen avses den del av sjuksköterskeutbildningen där den studerande som med- lem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda personer eller grupper lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuk- sköterskas samlade vårduppgifter på grundval av förvärvade kunskaper och färdigheter. Sjuksköterskestuderande ska lära sig att organisera en sjuksköterskas samlade vårduppgifter. Den kliniska undervisningen ska äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrättningar samt ute i sam- hället under de undervisande sjuksköterskornas ansvar i samarbete med och med stöd av andra utbildade sjuksköterskor. Även annan
12Europeiska rådet (2011).
13Europaparlamentet (2011).
14Skäl 20 till ändringsdirektivet.
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
behörig personal kan medverka i denna undervisning. Sjuksköterske- studerande ska delta i verksamheten på avdelningarna i fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och gör att de kan ta på sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter. Det framgår även att utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för all- män hälso- och sjukvård ska garantera att den blivande sjuksköter- skan har förvärvat kunskaper och färdigheter bland annat i form av tillräcklig klinisk erfarenhet. Denna erfarenhet, som bör väljas med avseende på dess utbildningsvärde, ska förvärvas under tillsyn av ut- bildad sjukvårdspersonal och där det finns tillräckligt med utbildad personal och utrustning som uppfyller kraven på patientvård. Både undervisning och utbildning används i direktivets svenska översätt- ning (eng. training). Begreppet timme definieras inte.
Ändringsdirektivet innebar ett tillägg till artikel 21.6. Enligt tilläg- get ges delegerad makt till kommissionen för att unionslagstiftning som direkt påverkar berörda yrkesutövare ska kunna anpassas till ut- vecklingen:
För att beakta den allmänt erkända vetenskapliga och tekniska utveck- lingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i en- lighet med artikel 57c för att uppdatera de kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3, 44.3 och 46.4 för att avspegla utvecklingen av den unionslagstiftning som direkt påverkar de berörda yrkesutövarna.
Denna uppdatering får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbild- ning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Denna uppdatering ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med vad som fastställs i artikel 165.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Även artikel 31.2 i direktivet reviderades:
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.2.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkes- lagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-fördraget.
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
Punkt 5.2.1 i bilaga V till yrkeskvalifikationsdirektivet anger den utbildningsplan som leder fram till examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, bland annat bestående av klinisk undervisning och uppgift om de områden inom vilka klinisk undervisning ska bedrivas.
Här kan noteras en skillnad. Artikel 21.6 som gäller yrkesutövarnas kunskaper och färdigheter omnämner allmänt erkänd vetenskaplig och teknisk utveckling, medan artikel 31.2 som omfattar utbildnings- planen talar om vetenskaplig och teknisk utveckling. Det är oklart om kommissionens delegation är tänkt att vara olika långtgående i de båda artiklarna. Yrkeskvalifikationsdirektivet definierar inte vad som utgör allmänt erkänd vetenskaplig och teknisk utveckling.15
Ändringsdirektivet innebar också att artikel 31 punkt 3 ändrades så att det nu anges att utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska omfatta sammanlagt tre års utbildning, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 tim- mars teoretisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska under- visningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervis- ningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbildningen.16 Medlemsstaterna får ge partiell dispens för yrkesutövare som genom- gått en del av denna utbildning inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå. Punkt 5 ersattes med följande:
Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuksköterskeutbild- ningen där den studerande, som medlem i ett arbetslag och i direkt kon- takt med friska eller sjuka enskilda personer eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade vårdinsatser på grundval av de kunskaper, färdigheter och kompetenser de har uppnått. De sjuksköterskestuderande ska inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköterskas samlade vårdinsatser, inklusive undervisning i hälsovård för enskilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i samhället.
Även artikel 31.6c ändrades. Tillräcklig klinisk erfarenhet avser sådan erfarenhet, som bör väljas ut med avseende på dess utbildningsvärde, ska förvärvas under handledning av utbildad sjukvårdspersonal och där det finns tillräckligt med utbildad personal och utrustning som uppfyller kraven på patientvård.
15I rapporten av Europeiska kommissionen (2020) s. 34 f. tolkas båda lydelserna som allmänt erkänd vetenskaplig och teknisk utveckling. Se följande sidor gällande nyss nämnda rapport.
16Europeiska kommissionen (2023 a). Europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS), European education area Quality education and training for all.
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
Direktivets definition av klinisk utbildning innebär att simulering inte kan anses omfattad. Denna uppfattning har också uttryckts av EU-kommissionen.17 Simulering utgör en metod för att träna upp- levelser och situationer som efterliknar verkligheten i en kontrollerad miljö.18 Det utgör numera en pedagogisk modell för klinisk träning av tekniska och icke-tekniska färdigheter, det vill säga kunskaper och färdigheter som relaterar till den egna professionen och kognitiva samt sociala färdigheter. Medicinsk simuleringsträning kan användas för att förbereda studenter och utveckla personal inför verklig patient- kontakt. Det ger dem möjlighet att öva och skaffa färdigheter i en kontrollerad och patientsäker miljö. Färdigheter förvärvade från praxis och återkoppling ökar också individers självförtroende och uthållig- het följt av klinisk kompetens.19 Simulering används vid sjuksköter- skeutbildningen vid ett flertal universitet och högskolor i Sverige och avancerade lärandemiljöer har skapats exempelvis vid Blekinge tekniska högskola för att möjliggöra simulering i olika miljöer för sjukskö- terskor.20
I litteraturen finns stöd för att simulering kan underlätta goda läranderesultat för studenterna. Simulering i utbildning kan främja integrerat lärande, studenternas kritiska tänkande och förmågan att fatta beslut.21 Användningen av simulering har ökat kraftigt under det senaste decenniet. Resultaten av användning av simuleringstekniker i sjuksköterskeutbildningen är inte entydiga, men simuleringsövningar som inkluderar enskilda patienter och standardiserade patientövningar kan exempelvis främja kritiskt tänkande, problemlösningsförmåga, förmågan att göra kliniska bedömningar, kommunikationsförmåga samt motivera studenterna.22 Högkvalitativ simulering kan effektivt främja kunskap, samarbete, omvårdnad och motivation hos sjuk- sköterskestudenter.23
År 2020 sammanställdes på kommissionens uppdrag en rapport av Spark Legal Network för att eventuellt anpassa kraven på mini- mumkunskap och förmågor hos sjuksköterskor med hänsyn till den
17Europeiska kommissionen i möte med Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska den 20 maj 2021. Mötet omnämns i SOU 2022:35 s. 84.
18Svensk förening för klinisk träning och medicinsk simulering.
19Linköpings universitet (2017).
20Utredningens möte med Regionala vårdkompetensrådet Södra den 24 maj 2023.
21Koukourikos, Tsaloglidou, Kourkouta, Papathanasiou, Iliadis, Fratzana & Panagiotou (2021).
22Lee & Oh (2015) och Oh, Jeon & Koh (2015).
23Li, Au, Tong, Ng & Wang (2022).
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
vetenskapliga och tekniska utvecklingen.24 I rapporten gjordes också en jämförelse av sjuksköterskeutbildningens förutsättningar i 32 olika stater: 27 EU-länder, fyra EFTA-länder samt Storbritannien. I rap- porten konstaterades att varken det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet eller ändringsdirektivet definierar vad anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen innebär. I rapporten definie- rades allmänt erkänd vetenskaplig och teknisk utveckling på följande sätt:
scientific and technical advancements are considered to be ‘generelly acknowledged’ when these advancements have had an impact on the practise, laws, teaching standards, administrative rules and/or curricula in a majority of countries. …[A] majority is considered to be obtained when relevant advancements have been noted in at least 16 countries.25
I studien presenterades kunskap, färdigheter och ämnen som rappor- terades av olika aktörer i de olika staterna som har använts under de senaste tio åren som ett resultat av vetenskapliga och tekniska fram- steg.26 Simulering berördes i rapporten i egenskap av teknologi eller tekniska färdigheter och förmågor som är föremål för övning eller träning inom ramen för sjuksköterskeutbildningen. Tolv stater upp- gav att de använder simulering i sjuksköterskeutbildningen: Belgien, Estland, Frankrike, Island, Lettland, Luxemburg, Norge, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Ungern. Det kan exempelvis röra sig om simulering vid kliniska träningscentra med högteknologiska hjälpmedel eller scenarioträning.27 Åtta stater rapporterade att simuler- ingsträning på nationell nivå har förts in som ämne för att främja vetenskaplig och teknisk utveckling: Estland, Finland, Lettland, Slovakien, Spanien, Sverige, Tjeckien och Österrike.28 När det gäller förslag att uppdatera minimikraven på kunskaper, färdigheter och äm- nen som omfattas av direktivet framförde Luxemburg, Norge, Spanien och Ungern att high-fidelity-simulering borde användas vid övningar på sjuksköterskeutbildningen. Det finländska sjuksköterskeförbun- det anförde att simuleringspedagogikens fördelar borde lyftas fram. Simulering borde erkännas som en effektiv lärprocess som värnar patientsäkerheten. European Federation of Education in Nursing Science framförde att användning av teknologi i klinisk undervisning borde
24Kommissionens delegation följer av artikel 21.6 respektive 31.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet.
25Europeiska kommissionen (2020) s. 6 f.
26Europeiska kommissionen (2020) s. 8.
27Europeiska kommissionen (2020) s. 97 och s. 158.
28Europeiska kommissionen (2020) s. 112.
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
läggas till och omfatta virtuell simulering samt low-fidelity- och high- fidelity-simulering.29
Ett antal synpunkter framfördes som enligt rapportförfattarna låg utanför kommissionens delegation. Från estniskt håll anfördes att den teoretiska utbildningen borde öka i förhållande till den kliniska undervisningen och från finländskt håll att detaljregleringen med ett fastslaget antal timmar klinisk undervisning inte längre kan anses vara adekvat. Isländska utbildningsanordnare framförde att antalet tim- mar klinisk undervisning borde ändras och inkludera simulering. Det tyska sjuksköterskeförbundet ansåg att simulering borde ingå i kli- nisk undervisning. Det finländska sjuksköterskeförbundet påpekade att simulering tolkas olika i staterna och att det behövs en översyn. Det borde också utredas om den framtida utbildningen borde inkludera simulering och huruvida direktivet då borde erkänna simulering som en del av klinisk undervisning.30
Eftersom simulering inte förekom i ett tillräckligt antal stater lämnades inget förslag om revidering av direktivet av rapportförfat- tarna i denna del. Dels ansågs bruket inte vara utbrett i ett tillräckligt antal stater, dels ansåg rapportförfattarna att det skulle krävas en revidering av artikel 31 i direktivet för att möjliggöra simulering som en del av klinisk utbildning. Enligt rapporten ansågs det alltså inte vara tillräckligt att revidera utbildningsplanen.31
3.2.4Genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet i svensk rätt
Den nationella förvaltningen, exempelvis universitet och högskolor, har en viktig roll för att ge EU-rätten ett effektivt genomslag i unio- nen. Det är enligt artikel 291.1 FEUF medlemsstaterna som har det primära ansvaret för att besluta om lagstiftningsåtgärder för att genom- föra unionens bindande rättsakter. Medlemsstaterna bestämmer enligt artikel 288 FEUF form och tillvägagångssätt för att implementera direktiv. Enligt lojalitetsprincipen i artikel 4.3 FEU måste medlems- staterna vidta positiva åtgärder för att främja EU-rätten och dess- utom avstå från åtgärder som kan hindra målen från att realiseras. Utgående från lojalitetsprincipen har EU-domstolen utvecklat kon-
29Europeiska kommissionen (2020) s. 128.
30Europeiska kommissionen (2020) s. 130 f.
31Europeiska kommissionen (2020) s. 130 ff. och 176 ff.
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
stitutionella principer, exempelvis principen om ett effektivt rätts- skydd och att nationella organ ska tolka nationell rätt utgående från EU-rätten.32
a)Lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och högskoleförordningen (1993:100)
Yrkeskvalifikationsdirektivet har i Sverige införlivats främst genom lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Direktivets bestämmelser om utbildningsplaner och utbildningarnas innehåll i övrigt har genomförts i svensk rätt dels genom examensbeskrivning- arna för aktuella yrkesexamina i examensordningen (bilaga 2 till hög- skoleförordningen), dels de kurs- och utbildningsplaner som lärosätena har upprättat enligt 6 kap. 13–17 §§ högskoleförordningen. Lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer innehåller bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer för den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige som anställd eller som egenföretagare och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) eller i Schweiz. För apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård, tandläkare eller specialisttandläkare gäller att personer inom dessa yrken får arbeta i en annan stat genom automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationerna på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, vilket följer av 2, 8 och 13 §§ samma lag. Yrkespraktik definieras i 5 § lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer som en period med praktik som sker under handledning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som äger rum under eller efter en avslutad utbild- ning som leder till ett examensbevis.
32Mål 14/83, Sabine von Colson och Elisabeth Kamann mot Land Nordrhein-Westfalen, ECLI:EU:C:1984:153 p. 18 och 26 samt C-188/89, A. Foster m.fl. mot British Gas plc., ECLI:EU:C:1990:313 p. 16–18.
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
b)Tidigare utredningar om de EU-rättsliga kraven på sjuksköterskeutbildningen
I samband med att Sverige skulle genomföra det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet uppmärksammades kravet i artikel 31 på att sjuksköterskeutbildningen måste innefatta sammanlagt tre års utbild- ning eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav minst hälften klinisk undervisning.33 Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet anförde att den svenska sjuksköterske- utbildningen omfattar 180 högskolepoäng, motsvarande tre års studier. Antalet timmar var inte reglerat, men ett läsår omfattade 40 veckors studier och utgående från att heltidsstudier omfattar 40 timmar per vecka blir det totala timantalet 4 800 timmar för sjuksköterskeutbild- ningen. Utredningen föreslog att för de utbildningar vars minimikrav samordnas genom direktivet skulle det framgå av bilagorna till hög- skoleförordningen respektive förordningen för Sveriges lantbruks- universitet att utbildningsanordnarna är skyldiga att utforma sina utbildningar så att dessa uppfyller det moderniserade yrkeskvalifika- tionsdirektivets krav.34 Utredningen konstaterade att för att förtro- endet skulle bestå måste ländernas utbildningar uppfylla minimi- kravet. Ökade kostnader kunde mot denna bakgrund inte uteslutas för utbildningsanordnare som genom direktivet och förtydliganden i författning är ålagda att tillhandahålla utbildning med visst innehåll, exempelvis viss andel klinisk utbildning.35 Vidare anfördes att det inom ramen för Universitetskanslersämbetets uppdrag kunde finnas anledning för myndigheten att diskutera med både utbildningsanord- nare och andra som berörs av regleringen hur uppfyllelsen av detta och liknande krav lämpligen skulle kunna säkerställas. Utredningen ansåg att det borde övervägas att ge Universitetskanslersämbetet ett särskilt uppdrag att närmare granska huruvida utbildningar vars mini- mikrav samordnats genom direktivet lever upp till direktivets krav.36 I propositionen finns betänkandets förslag i denna del dock inte om- nämnda.37
Frågan om en specificering av den kliniska utbildningen på sjuk- sköterskeprogrammet berördes vidare av Utredningen om utbildning
33I yrkeskvalifikationsdirektivet används både termen utbildning och undervisning.
34SOU 2014:19 s. 239 och 425.
35SOU 2014:19 s. 476.
36SOU 2014:19 s. 430.
37Prop. 2015/16:44.
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
till sjuksköterska och barnmorska. Utredningen förordade införandet av en ny bestämmelse i högskoleförordningen för att tydliggöra yrkes- kvalifikationsdirektivets krav och en specificering av klinisk utbild- ning på bland annat sjuksköterskeutbildningen i bilaga 4 till högskole- förordningen med tidsangivelse i timmar.38 Enligt utredningen varierar innebörden av begreppet timme i EU-länderna. En timme kan enligt EU-kommissionen omfatta en period om 45–60 minuter.39 Därför var utredningens förslag att begreppet timme skulle omfattas i för- fattningsförslaget, dock endast begränsat till detta sammanhang och inte av generell betydelse för svensk högskoleutbildning. Utredningen noterade att begreppet timme används i högskoleförordningen utan en närmare definition gällande ett visst antal timmar utbildning för tandläkar- respektive läkarexamen, även om begreppet inte förekom- mer i högskolelagen.40 Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska gjorde bedömningen att sjuksköterskeutbildningen redan lever upp till minimikraven, men att avtalen mellan lärosäten och huvudmän kan behöva förtydligas för att den kliniska utbild- ningen ska leva upp till direktivets krav.41
c) Överträdelseförfaranden mot Sverige
I januari 2019 inledde Europeiska kommissionen ett överträdelse- förfarande mot Sverige vad gäller vissa bestämmelser i yrkeskvalifika- tionsdirektivet, exempelvis samordnade minimikrav för utbildningar.42 Kommissionen ansåg att Sverige hade underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt bland andra artikel 31.3 och 41.1 i yrkeskvalifika- tionsdirektivet genom att inte tydligt ange antalet studietimmar för sjuksköterskor respektive barnmorskor i nationell rätt. Kommissio- nen godtog inte regeringens svar och lämnade i november 2019 ett motiverat yttrande om att Sverige fortfarande inte ansågs ha fullgjort sina skyldigheter bland annat vad beträffar sjuksköterskor. Kommis- sionen anförde att medlemsstaterna i första hand borde använda sig
38SOU 2022:35 s. 21, 35 och 75 ff.
39EU-kommissionen i möte med Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barn- morska den 20 maj 2021. Mötet omnämns i SOU 2022:35 s. 84.
40SOU 2022:35 s. 77.
41SOU 2022:35 s. 174.
42Europeiska kommissionen (2019). Det hade dock redan år 2018 inletts ett annat överträdelse- förfarande mot Sverige. Överträdelseförfarandet gällde dröjsmålstalan som nu införts i 19 a § i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. SFS 2021:329, prop. 2020/21:96 och bet. 2020/ 21:UbU22, se även Utrikesdepartementet (2020).
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
av år och timmar och att ECTS-poäng som anges i högskoleförord- ningen (1993:100) inte kunde anses tillräckligt. Yrkeskvalifikations- direktivet definierar nämligen studietimmar som schemalagda timmar från utbildningsinstitutionens sida, inte självstudier. För att själv- studier ska tas med i beräkningen menade kommissionen att det krävs uppföljning genom prov eller annat skriftligt arbete.
d) Förändringar har införts i högskoleförordningen
Mot bakgrund av överträdelseförfarandet mot Sverige tillsattes Utred- ningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska.43 Utredning- en förordade som tidigare beskrivits införandet av en ny bestämmelse i högskoleförordningen för att tydliggöra yrkeskvalifikationsdirek- tivets krav och en specificering av klinisk utbildning på bland annat sjuksköterskeutbildningen i bilaga 4 till högskoleförordningen med tidsangivelse i timmar.44
Regeringen hörsammade förslaget och har infört en ny bestäm- melse, 6 kap. 17 a § högskoleförordningen, som trädde i kraft den 24 februari 2023.45 I bestämmelsen sägs att i bilaga 4 till högskole- förordningen anges det minsta antalet timmar utbildning enligt yrkes- kvalifikationsdirektivet som vissa utbildningar som leder till yrkes- examina ska omfatta. I bilaga 4 till högskoleförordningen anges att sjuksköterskeutbildningen ska omfatta minst 4 600 timmar, varav minst en tredjedel teoretisk utbildning och minst hälften klinisk utbildning. En timme motsvarar 45 minuter. I juni 2023 avskrev kom- missionen överträdelseärendet mot Sverige.46
Den nya bestämmelsen tillämpas på utbildningar som påbörjas efter utgången av juni 2023. Det fanns dock en undantagsregel för sjuksköterskeutbildningen. Om det fanns synnerliga svårigheter att tillämpa bestämmelserna i 6 kap. 17 a § och bilaga 4 första gången på utbildningar som påbörjas efter utgången av juni 2023, fick Univer- sitetskanslersämbetet besluta att bestämmelserna i fråga om den utbild- ningen skulle tillämpas första gången på utbildningar som påbörjas senare, dock snarast möjligt och senast efter utgången av februari 2024. Universitetskanslersämbetet fick fatta ett sådant beslut senast
43Dir. 2021:26.
44SOU 2022:35 s. 21, 35 och 75 ff.
45SFS 2023:34.
46Europeiska kommissionen (2023 b).
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
den 15 maj 2023 och bara om högskolan hade ansökt om det senast den 31 mars 2023.
Idagsläget är det inte klarlagt vad förändringen kommer att inne- bära för de olika lärosätena som bedriver sjuksköterskeutbildning i Sverige.47 Till skillnad från Utredningen om utbildning till sjukskö- terska och barnmorska gör förevarande utredning bedömningen att åtgärder krävs av de flesta utbildningsanordnare för att sjuksköterske- utbildningen ska leva upp till direktivets minimikrav beträffande kli- nisk utbildning. Detta framgår av den enkätundersökning som gjorts av lärosätenas prognos. Andelen verksamhetsförlagd utbildning på de allra flesta lärosäten kommer att behöva utökas beroende på kurs- och utbildningsplaner samt avtalens lydelser.48 Bristen på platser för verksamhetsförlagd utbildning kommer enligt denna utrednings be- dömning därför att förvärras.
Varje statligt universitet och statlig högskola svarar självständigt för den rättstillämpning som myndigheten gör. Det blir alltså upp till varje lärosäte att uttolka de rättsliga krav som omfattar den kliniska utbildningen på sjuksköterskeutbildningen. Sveriges universitets- och högskoleförbund har efter önskemål från lärosätenas sida beslutat om en vägledande rekommendation gällande hur högskoleförord- ningens bestämmelser om minsta antal timmar i klinisk utbildning enligt yrkeskvalifikationsdirektivet bör tillämpas på sjuksköterske- utbildningen. De vägledande principerna är tänkta att ge medlemmarna stöd i arbetet att tillämpa kraven i högskoleförordningen.49 I rekom- mendationen anges bland annat att lärosätena har ett ansvar för utbild- ningens kvalitet och innehåll inklusive att med beaktande av vetenskap- lig grund och beprövad erfarenhet utforma sjuksköterskeutbildningen inklusive dess kliniska delar. Klinisk utbildning utgörs i huvudsak av verksamhetsförlagd utbildning, men kan även inkludera utbildnings- moment såsom förberedelse- och reflektionsuppgifter i samband med verksamhetsförlagd utbildning eller annat som lärosätet definierar. Den kliniska utbildningen kan därmed omfatta mer tid än den tid för verksamhetsförlagd utbildning som lärosätet överenskommer om med en vårdgivare. Den kliniska utbildningen gällande sjuksköterske- utbildningen ska enligt rekommendationen omfatta totalt 1 725 klock- timmar.
47Lärosätenas prognos som de uppgett i utredningens enkätundersökning redovisas i avsnitt 4.7.
48Se avsnitt 4.7.
49Sveriges universitets- och högskoleförbund (2023 b).
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
e) Beviljade undantag
Universitetskanslersämbetet emottog många ansökningar om upp- skov med att införa den ovan nämnda nya bestämmelsen i bilaga 4 till högskoleförordningen. Det inkom ansökningar från 23 lärosäten och samtliga ansökningar beviljades. Fyra lärosäten får enligt Universitets- kanslersämbetets beslut tillämpa den nya bestämmelsen från och med vårterminen 2024.50 Enligt Universitetskanslersämbetets beslut får 19 lärosäten tillämpa de nya reglerna från och med höstterminen 2024.51
3.2.5Yrkeskvalifikationsdirektivets genomförande i några andra länder
EU-kommissionen har kartlagt sjuksköterskeutbildningen i 32 med- lemsstater i EU respektive EES.52 Universitetskanslersämbetet har på utredningens uppdrag gjort en översiktlig internationell utblick mot några av de aktuella länderna med fokus på omfattningen av klinisk undervisning. Urvalet har gjorts med avseende på länder som anordnar sjuksköterskeutbildningen vid universitet, högskolor eller yrkeshögskolor, nämligen Danmark, Estland, Finland, Irland, Lettland, Malta, Norge, Portugal och Slovakien. Sammanfattningsvis kan kon- stateras att yrkeskvalifikationsdirektivets implementering varierar stort i detaljeringsgrad mellan de olika länderna. I vissa länder regleras att utbildningen ska leva upp till specifika, detaljerade krav, medan regleringen i andra länder begränsar sig till att lärosätena ska beakta EU-rättens krav.
Sjuksköterskeutbildningen i Danmark
Den danska sjuksköterskeutbildningen är en yrkesutbildning på kandidatnivå. Utbildningen är tre och ett halvt år lång och motsvarar 210 ECTS. Den teoretiska utbildningen består av 120 ECTS och den kliniska utbildningen består av 90 ECTS. I Danmark finns en särskild
50Blekinge tekniska högskola, Högskolan i Skövde, Högskolan Väst och Mittuniversitetet.
51Göteborgs universitet, Högskolan Dalarna, Högskolan i Borås, Högskolan i Gävle, Hög- skolan i Halmstad, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Karlstads universitet, Karolinska insti- tutet, Linköpings universitet, Linnéuniversitetet, Luleå tekniska universitet, Lunds universitet, Marie Cederschiöld högskola, Mälardalens universitet, Röda Korsets högskola, Sophiahemmet högskola, Umeå universitet, Uppsala universitet och Örebro universitet.
52Europeiska kommissionen (2020).
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
förordning som reglerar sjuksköterskeutbildningen. Förordningen reglerar exempelvis förhållanden kring kliniska utbildningsplatser, obligatoriskt innehåll, särskilda regler för examination samt lärande- mål.53 I 3 § i förordningen regleras den kliniska utbildningen detalje- rat, exempelvis att det är utbildningsanordnarens ansvar att upprätt- hålla samarbetet med de aktörer som tillhandahåller praktikplatser och att detta samarbete ska beskrivas i bindande avtal. Praktikplatsen har ett ansvar att genomföra praktiken på det sätt som utbildnings- anordnaren angett, det anges krav på handledarens kompetens samt även att simulering och andra kliniska träningsaktiviteter inte kan ersätta praktik:
§3 stk. 2. Institutionen og den organisation, der stiller praktiksted (klinisk uddannelsessted) til rådighed, samarbejder med henblik på at sikre sammenhængen mellem den teoretiske undervisning og praktikken (den kliniske uddannelse). Institutionen sørger for, at samarbejdet etab- leres og vedligeholdes. Samarbejde mellem uddannelsesinstitutionen og praktikinstitutionen skal være beskrevet i forpligtende aftaler, som er udarbejdet i fællesskab, og som skal offentliggøres på institutionens hjemmeside.
Stk. 4. Praktikstedet (det kliniske uddannelsessted) er over for uddan- nelsesinstitutionen ansvarlig for gennemførelsen af praktikken (den kliniske uddannelse) i henhold til retningslinjer fastsat af institutionen.
Stk. 5. Det er en forudsætning for godkendelse af praktikstedet (klinisk uddannelsessted), at der er tilknyttet kliniske vejledere, der er sygeplej- ersker, og som har pædagogiske kvalifikationer svarende til 1/6 diplom- uddannelse. De kliniske vejledere forestår og har ansvaret for den kon- tinuerlige daglige kliniske undervisning og vejledning af studerende på et godkendt praktiksted (klinisk uddannelsessted).
Stk. 6. Det er tillige en forudsætning for godkendelse, at praktikken (den kliniske uddannelse), opfylder følgende:
1)Ved praktik (den kliniske uddannelse) forstås den del af uddannelsen, hvor den studerende er i direkte kontakt med raske eller syge enkelt- personer eller grupper samt lærer at planlægge, yde og vurdere den samlede sundheds- og sygeplejeindsats.
2)Praktikken (den kliniske uddannelse) finder sted på statslige, regio- nale, kommunale og private institutioner samt andre relevante institu- tioner og foregår under supervision og vejledning.
3)Udvalgte elementer af praktikken (den kliniske uddannelse) kan i begrænset omfang og f.eks. som forberedelse til patientkontakt tilrette- lægges i et færdighedslaboratorium eller simulationslaboratorium, men
534–5 §§ Bekendtgørelse om uddannelsen til professionsbachelor i sygepleje, BEK nr 978 af 23/06/2022.
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
dette kan ikke erstatte direkte patientkontakt i den kliniske afdeling eller institution.54
Det har förekommit att tillsynsmyndigheten har ingripit mot läro- säten som använt sig av simulering i högre utsträckning än vad för- ordningen medger.55
I ytterligare en förordning gällande yrkesutbildningar regleras en skyldighet för statliga institutioner, regionsråd, kommunstyrelser och privata arbetsgivare som mottar offentliga medel att ställa prak- tikplatser till förfogande för utbildningarna till sjuksköterska, barn- morska, röntgensjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, folk- skollärare och pedagog. Antalet praktikplatser ska motsvara det behov som följer av antalet studieplatser.56
VIA University College är ett av lärosätena som anordnar sjukskö- terskeutbildning. Lärosätet erbjuder utbildningen vid sju olika antag- ningsorter i Danmark samt en nätbaserad sjuksköterskeutbildning. En studievecka motsvarar 40 timmar per vecka och den kliniska utbild- ningen består av 30 timmar per vecka med ytterligare studietid på 10 timmar per vecka, det vill säga en total studietid om 40 timmar per vecka. Den kliniska delen genomförs på sjukhus, inom psykiatrin, inom kommunal hemtjänst och sjukvård samt som simuleringsövningar vid lärosätets eget simuleringslaboratorium.57
Sjuksköterskeutbildningen i Estland
Den estniska sjuksköterskeutbildningen är ett professionsprogram på grundnivå. Studietiden är 3,5 år och programmet omfattar 210 ECTS.58 Sjuksköterskeutbildningen regleras genom lagstiftning, olika ramkrav och standarder. Omfattningen av utbildningen regleras i
543 § Bekendtgørelse om uddannelsen til professionsbachelor i sygepleje, BEK nr 978 af 23/06/2022. De formella ramarna för klinisk utbildning på sjuksköterskeutbildningen i Danmark och det utbildningsadministrativa stödet i hälso- och sjukvårdsverksamheterna be- skrivs även i en rapport av ett flertal ministerier samt regioner från år 2020, se Finansministe- riet m.fl. (2020), Appendiks 5A.
55Utredningens möte med Uddannelses- og Forskningsstyrelsen den 22 maj 2023.
5626 § Bekendtgørelse af lov om erhvervsakademiuddannelser og professionsbacheloruddan- nelser, LBK nr 1343 af 10/12/2019.
57VIA University College (2023).
58Kõrgharidusseadus, 2. Peatükk, 5 § (4).
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
lag, medan ramkraven anger innehåll och villkor för utbildningen.59 Ramkraven stadgar att sjuksköterskeutbildningen ska omfatta minst
5460 timmars teoretiskt och praktiskt lärande, varav minst 60 ECTS teoretiskt lärande och minst 90 ECTS kliniskt lärande. Av bilagan framgår att det praktiska lärandet ska omfatta omvårdnad och dess samband med allmän och specialiserad medicin, internmedicin, all- män och specialiserad kirurgi, friska barn och pediatrik, mödravård, mental hälsa och psykiatri, vård av äldre och geriatrik samt hem- sjukvård.60
Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (Tallinn Health Care College) är en statlig utbildningssamordnare som har anordnat sjuksköterskeutbild- ning sedan år 1940.61 Sjuksköterskeprogrammet vid Tallinn Health Care Collage har en nominell studietid på 3,5 år och omfattar 210 ECTS. De teoretiska studierna utgörs av 120 ECTS och 90 ECTS avser praktik på sjukhus och andra vårdanläggningar.62 De teoretiska studierna innefattar även 276 timmar av praktisk färdighetsträning genom simuleringar i simuleringscenter, där studenter får träna på viktiga procedurer innan den faktiska praktiken.63 Av utbildningens
210ECTS består 205 ECTS av obligatoriska kurser och 5 ECTS är valbara kurser. Det finns även möjlighet för studenterna att välja ett valbart praktiskt moment på 20 ECTS samt projektbaserad praktisk träning på 5 ECTS. Totalt innehåller programmet 30 ECTS med en viss valbarhet.64 Den praktiska delen av utbildningen äger främst rum vid olika vårdanläggningar, välfärdsmyndigheter, utbildningsanlägg- ningar, försvarsanläggningar och andra verksamheter som erbjuder vård. Studenter har möjlighet att själva välja praktikplats utifrån en lista som tas fram av universitetet.65
59Kõrgharidusseadus, 2. Peatükk, 5 § (4) samt Arstiõppe, loomaarstiõppe, proviisoriõppe, hambaarstiõppe, ämmaemandaõppe, õeõppe, arhitektiõppe ja ehitusinseneriõppe raamnõuded,
1.Peatükk, 1 § (1), 7. Peatükk, 29 § (2) och Lisa 6 Õeõppe õppekavasse kuuluvate õppeainete loetelu.
60Arstiõppe, loomaarstiõppe, proviisoriõppe, hambaarstiõppe, ämmaemandaõppe, õeõppe, arhitektiõppe ja ehitusinseneriõppe raamnõuded, 1. Peatükk, 1 § (1), 7. Peatükk, 29 § (2) och Lisa 6 Õeõppe õppekavasse kuuluvate õppeainete loetelu.
61Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (2023 a).
62Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (2021) s. 2.
63Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (2023 b).
64Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (2021) s. 4.
65Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (2021) s. 8.
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
Sjuksköterskeutbildningen i Finland
Den finländska sjuksköterskeutbildningen är en yrkesutbildning på kandidatnivå med yrkesbenämningen sjukskötare. Utbildningens omfattning är 3,5 års studier och 210 ECTS.66
I finländsk rätt regleras sjuksköterskeutbildningen i flera avseen- den.67 I förordning anges särskilt att utbildning som leder till examens- benämningarna sjukskötare och barnmorska ska uppfylla de krav som ställs i Europeiska unionens lagstiftning.68
Sjuksköterskeutbildningen anordnas exempelvis av Laurea ammatti- korkeakoulu (Laurea University of Applied Sciences) i Helsingfors. Av 210 ECTS utgörs 180 av så kallad kärnkompetensutbildning som in- kluderar 90 ECTS teoretiska studier och 90 ECTS praktisk utbildning. Sjuksköterskeutbildningen innehåller därutöver en kompletterande och fördjupande del av utbildningen om 30 ECTS. Terminen utgör en avancerad specialiserad påbyggnadsutbildning, så kallad komplet- terande kompetens, som också kan inkludera praktisk utbildning. Under kompletterande kompetensstudier specialiseras och utveck- las färdigheter inom arbetspraktik, 15 ECTS, och yrkeskompetens, 15 ECTS.69 I utbildningen ingår klinisk utbildning inom ramen för den grundläggande kärnkompetensutbildningen bestående av 90 ECTS. Den kliniska utbildningen omfattar 75 ECTS och totalt sju olika kliniska placeringar (Professional Development in Practise) samt en uppsats om 15 ECTS. Uppsatsen genomförs i projektform i olika vårdmiljöer och räknas därmed in i den praktiska delen av utbild- ningen.70
På utbildningen prövas också praktiska färdigheter genom simu- leringsövningar som förbereder studenterna inför den verksamhets- förlagda utbildningen där de kommer i kontakt med patienter.71 I den kliniska delen av utbildningen specificeras inte fördelning mellan simuleringsövningar och andra kliniska färdighetsövningar respek- tive verksamhetsförlagd utbildning, där studenten är i direkt patient- kontakt.
663 § Statsrådets förordning om yrkeshögskolor 18.12.2014/1129 samt bilaga (20.6.2018/493).
67Lagen om yrkesutbildning (2017/531) reglerar exempelvis utbildningens innehåll och struk- tur och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (1994/559) reglerar yrkeskvalifikationer och behörighet.
689 § Statsrådets förordning om yrkeshögskolor 18.12.2014/1129.
69Laurea ammattikorkeakoulu (2023 a).
70Laurea ammattikorkeakoulu (2023 b).
71Laurea ammattikorkeakoulu (2023 a).
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
Sjuksköterskeutbildningen på Irland
Sjuksköterskeutbildningen på Irland är ett fyraårigt utbildnings- program på kandidatnivå. Ansvarig myndighet för sjuksköterskeutbild- ningen och barnmorskeutbildningen är Nursing and Midwifery Board of Ireland. Myndigheten har tagit fram riktlinjer utifrån yrkeskvali- fikationsdirektivet med krav på omfattning av utbildningen. I rikt- linjerna redogörs för lärandemål, kunskap och förståelse, färdighet och förmåga och förhållningssätt.72 Riktlinjerna innehåller även mini- mikrav vad gäller omfattning av den teoretiska och praktiska utbild- ningen räknat i veckor. Sjuksköterskeprogrammet ska enligt riktlin- jerna bestå av minst 63 veckor teoretiska studier, 45 veckor kliniska studier och slutligen 36 veckors praktik (internship), vilket innebär totalt 144 veckor.73 De kliniska studierna och praktiken omfattar ett flertal olika områden och de längsta placeringarna sker inom ramen för medicinsk respektive kirurgisk vård.74
En av utbildningsanordnarna är Trinity College Dublin. Där genom- förs den kliniska utbildningen hos sex olika vårdgivare beroende på inriktning på den verksamhetsförlagda utbildningen och avslutas det fjärde året med en sammanhängande klinisk praktik motsvarande 36 veckor med lön.75 I utbildningen ingår även praktisk färdighets- träning vid St James’s Hospital träningscenter som förbereder studen- ter för att utveckla kliniska färdigheter och förmågor. Vid tränings- centret sker lärande under handledning av kvalificerad vårdpersonal.76
Sjuksköterskeutbildningen i Lettland
I den lettiska lagstiftningen som införlivar yrkeskvalifikationsdirektivet anges att sjuksköterskeutbildningens minsta omfattning är 3 års hel- tidsstudier eller minst 4 600 teoretiska och kliniska kontakttimmar, varav teoretiska studier upptar minst en tredjedel och kliniska studier upptar minst hälften av minimitiden för utbildningsprogrammet.77
72Nursing and Midwifery Board of Ireland (2023).
73Nursing and Midwifery Board of Ireland (2023) s. 66.
74Nursing and Midwifery Board of Ireland (2023) s. 67.
75Trinity College Dublin (2019).
76Trinity College Dublin (2020).
77Par reglamentētajām profesijām un profesionālās kvalifikācijas atzīšanu, III nodaļa, 14.pants. Vispārīgās prasības māsas izglītībai samt Ministru kabineta noteikumi Nr.68 Izglītības pro- grammu minimālās prasības zobārsta, farmaceita, māsas un vecmātes profesionālās kvalifikā- cijas iegūšanai, IV. Izglītības programmu minimālās prasības māsas profesionālās kvalifikācijas iegūšanai, 10.
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
Rīgas Stradina universitāte är ett av de universitet som anordnar sjuksköterskeutbildningen. Programmet omfattar 160 meritpoäng (kredītpunkti) eller 240 ECTS och är 4 år långt. Praktiktid och prak- tiska moment utgör hälften av den totala studietiden. Studenterna har praktik redan under det första året och under hela utbildningen kom- bineras teoretisk och praktisk utbildning. Praktiken bedöms indivi- duellt och sker i kontakt med patienter. Även simulering i simulerings- center används i programmet. Simuleringen inkluderar såväl enkla procedurer som injektioner och stygn som komplexa kirurgiska ope- rationer och förlossning. Utbildningen omfattar åtta praktiska kurser.78
Sjuksköterskeutbildningen på Malta
Sjuksköterskeutbildningen på Malta omfattar minst 3 års studier eller minst 4 600 timmar teoretisk och klinisk träning, varav teoretiska studier upptar minst en tredjedel och kliniska studier upptar minst hälften av minimitiden för programmet.79 Lagstiftningen möjliggör också att sjuksköterskestudenternas praktik kan förläggas till natt- skift.80 Den statliga myndigheten Council for Nurses and Midwives (CNM) ansvarar för reglering av sjuksköterske- och barnmorske- yrkena, för att tillse att utbildningsstandarden upprätthålls samt för att den kliniska praktiken genomförs i enlighet med yrkeskvalifika- tionsdirektivets krav.81
Ett av de lärosäten som anordnar sjuksköterskeutbildning är L-Università ta’ Malta (University of Malta). Sjuksköterskeutbild- ningen omfattar 3 års studier om totalt 180 ECTS. Kurserna blandar teoretiska föreläsningar med praktiska övningar samt virtuella lär- miljöer. Det förekommer praktiska moment på samtliga sex terminer
78Rīgas Stradiņa universitāte (2023).
79Subsidiary Legislation 451.04 Minimum Training Conditions (Health Care Professions) Regulations, 3:(2).
80Subsidiary legislation 458.21 Training school for enrolled nurses’ regulations 8 samt First schedule.
81Chapter 464 Health Care Professions Act, Part IV Nurses and Midwives och Council for Nurses and Midwives (a). Av standarderna som CNM beslutat framgår att simulering eller andra moment som efterliknar klinisk praktik tillåts. Dessa moment får dock inte överstiga mer än tio procent (räknat i timmar) av den kliniska praktiken under programmet (Section 3: Practice placements, 3.7). I tidigare standarder, före augusti 2023, var denna reglering allmän (3. Practice placements, 3.10). Bestämmelsen i de reviderade standarderna från augusti 2023 kan tolkas gälla endast för den överbryggande kurs som sjuksköterskor som fått sin utbildning i ett icke-EU land sedan juni 2022 behöver genomgå för att få vara verksamma som sjukskö- terska i landet.
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
och även under sommarperioderna. Det finns behörighetskrav för progression mellan läsåren som också gäller genomförd praktik.82
Sjuksköterskeutbildningen i Norge
Norge har ingått två multilaterala avtal om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer. Det nordiska avtalet om en gemensam nor- disk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och vete- rinärer gällde fram till den 1 februari 2020. I egenskap av medlems- stat i EES omfattas Norge också av yrkeskvalifikationsdirektivet.83
Högskoleutbildningar i Norge regleras i ramplaner och nationella riktlinjer. Sjuksköterskeutbildningen är enligt dess ramplan en treårig yrkesutbildning motsvarande 180 högskolepoäng inklusive 90 hög- skolepoäng klinisk utbildning. Ramplanen reglerar även inom vilka om- råden som den kliniska utbildningen ska genomföras.84 Ramplanerna för både läkarutbildningen och tandläkarutbildningen reviderades år 2020 med tillägget:
Utdanningen skal være i samsvar med direktiv 2005/36/EF om godkjen- ninger av yrkeskvalifikasjoner, med senere endringer herunder direktiv 2013/55/EU.85
Ramplanerna för sjuksköterskeutbildningen som trädde i kraft år 2008 och barnmorskeutbildningen som trädde i kraft år 2005 har dock inte uppdaterats med motsvarande tillägg.86
Sjuksköterskeutbildningen i Norge anordnas bland annat vid Høg- skulen på Vestlandet med studieorterna Bergen, Førde, Haugesund och Stord. Undervisningen består av föreläsningar, grupparbeten, färdighetsträning, simulering, projektarbete och självstudier. Den prak- tiska delen av utbildningen genomförs i kommunal hälso- och sjuk- vård, specialistsjukvård och psykiatrisk vård.87
82L-Università ta’ Malta (2023). Information om kursernas innehåll har erhållits genom kurs- beskrivning för respektive kurs.
83Helsedirektoratet (2023).
84Forskrift til rammeplan for sykepleierutdanning, FOR-2008-01-25-128.
85Forskrift om nasjonal retningslinje for medisinutdanning, FOR-2020-01-03-21, Kapittel 9. Studiets oppbygning og praksisstudier, § 25. Studiets oppbygning samt Forskrift om nasjonal retningslinje for tannlegeutdanning, FOR-2020-01-03-17, Kapittel 6. Studiets oppbygning og praksisstudier, § 16.Studiets oppbygning.
86Forskrift til rammeplan for sykepleierutdanning, FOR-2008-01-25-128 och Forskrift til ramme- plan for jordmorutdanning, FOR-2005-12-01-1390.
87Høgskulen på Vestlandet (2023 a).
SOU 2024:9 |
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
Den praktiska utbildningen utgör cirka 50 procent av utbildningen och är fördelad över 3 läsår. I Bergen består den kliniska delen av heltidsutbildningen av kurser som omfattar totalt 2 632,5 timmar, varar 1 630 timmar involverar direkt patientkontakt. I kurserna ingår obligatoriska moment i form av övningsförberedelser, färdighets- träning och simulering, färdighetsprov samt läkemedelsberäkning under samtliga studieår. Under det första studieåret genomför studenterna praktisk utbildning med fokus på allmän omvårdnad och patientens grundläggande behov. Det andra studieårets huvudsakliga fokus är medicinsk och kirurgisk vetenskap. Det tredje studieårets huvudsak- liga fokus är omvårdnad vid psykisk ohälsa och omvårdnad av patien- ter med komplexa tillstånd.88
Sjuksköterskeutbildningen i Portugal
Den portugisiska sjuksköterskeutbildningen är en högskoleutbild- ning som omfattar minst tre års studier eller 4 600 timmar teoretisk och praktisk undervisning. Den teoretiska undervisningen omfattar minst en tredjedel och den kliniska undervisningen utgör minst hälf- ten. Detta framgår av nationell portugisisk lag som har införlivat yrkeskvalifikationsdirektivet.89 I lagstiftningen definieras begreppen teoretisk respektive klinisk undervisning samt var den kliniska under- visningen ska ske och minimikraven på utbildningens innehåll anges.90
Ett av de lärosäten som utbildar sjuksköterskor är Escola Superior de Enfermagem de Lisboa. Lärosätet erbjuder utbildning i omvårdnad på kandidat-, magister- och doktorsnivå.91 Sjuksköterskeutbildningen på kandidatnivå är en fyraårig utbildning som omfattar 240 ECTS.92 I utbildningen ingår 120 ECTS praktik och av kursplanerna framgår att den kliniska undervisningen utgör 1 800 timmar praktik. Den kli- niska undervisningen sker huvudsakligen under det tredje och fjärde studieåret i fyra kurser á 30 ECTS.93
88Høgskulen på Vestlandet (2023 b - i). Sammanställd information ur respektive kursplan.
89Lei 9/2009, de 4 de Março, Capítulo III, Subsecção III, Enfermeiro responsável por cuidados gerais, Artigo 28-30.
90Lei 9/2009, de 4 de Março, Capítulo III, Subsecção III, Enfermeiro responsável por cuidados gerais, Artigo 28 och Anexo II, avsnitt 2 - Enfermeiro responsável por cuidados gerais.
91Escola Superior de Enfermagem de Lisboa (2023 a).
92Escola Superior de Enfermagem de Lisboa (2023 b).
93Escola Superior de Enfermagem de Lisboa (2023 c - g). Sammanställd information ur respek- tive kursplan.
EU-rättslig reglering av sjuksköterskeutbildningen i Sverige |
SOU 2024:9 |
Sjuksköterskeutbildningen i Slovakien
I Slovakien är sjuksköterskeutbildningen en högskoleutbildning på grundnivå och omfattar minst 4 600 timmar undervisning, varav teo- retisk undervisning utgör minst en tredjedel och praktisk undervis- ning minst hälften av undervisningen. Utbildningen är minst treårig.94 En av utbildningsanordnarna är det medicinska universitetet i Bratislava, Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave.95 Sjukskö- terskeprogrammet omfattar 3 års studier, varav den praktiska under- visningen omfattar 2 490 timmar.96 Studieprogrammet består till största delen av obligatoriska ämnen samt därutöver 6 valfria ämnen. Kli- nisk praktik ingår i utbildningen från och med den andra terminen.97 Det anordnas kontinuerlig praktik samt sommarlovspraktik efter den andra och fjärde terminen.98 Alla former av klinisk praktik ges under ledning av legitimerade sjuksköterskor med minst 3 års yrkes- erfarenhet samt fakultetslärare med yrkeskompetens.99 Den prak- tiska delen av utbildningen genomförs i samarbetslokaler i enlighet med avtal. Studenter genomför sin praktik på ett flertal sjukhus, bland annat universitetssjukhuset i Bratislava, Ruzinov-sjukhuset och ett specialiserat geriatriskt sjukhus.100 Studenter kan även genomföra som- marpraktik eller annan praktik vid kontrakterade sjukvårdsinrätt-
ningar på sin hemort.101
94296/2010 Z. z., Časová verzia predpisu účinná od 10.04.2023, Príloha č. 2 k nariadeniu vlády č. 296/2010 Z. z., D.SESTRA, a).
95Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 a).
96Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 b) s. 5.
97Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 c). Summering av ämnena i studieplanen.
98Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 d).
99Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 e).
100Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 f).
101Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 e).
4Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen
I detta kapitel görs en översiktlig beskrivning av hur verksamhets- förlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen i dag är organiserad. Platser och former för verksamhetsförlagd utbildning samt bedöm- ning och examination beskrivs. Handledning och handledarkompe- tens berörs också, liksom studentperspektiv på verksamhetsförlagd utbildning. I kapitlet behandlas vidare de avtal som reglerar verksam- hetsförlagd utbildning. Slutligen presenteras en framtidsprognos gäl- lande verksamhetsförlagd utbildning med avseende på behov och om- fattning. Utredningen föreslår att ett nationellt kunskapsstöd gällande handledarutbildning för sjuksköterskeutbildningen bör utformas samt att åtgärder bör vidtas för att främja enhetligheten i bedömningen av sjuksköterskestudenternas lärande.
4.1Ett nationellt kunskapsstöd för handledarutbildning bör utformas
Förslag: Nationella vårdkompetensrådet bör ges i uppdrag av reger- ingen att utforma en utbildningsguide för en generisk modul- baserad handledarutbildning på grundnivå. Uppdraget kan utföras av ett eller flera av de regionala vårdkompetensråden i nära sam- verkan med lärosäten som bedriver och utvecklar handledarutbild- ning för sjuksköterskor. Samordningen av lärosätena i detta arbete bör lämpligen ske av Sveriges universitets- och högskoleförbund.
97
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
Bedömning: En harmoniserad handledarutbildning kan under- lätta för lärosäten samt hälso- och sjukvårdsverksamheter att få tillgång till fler utbildade handledare.
Skälen för utredningens förslag och bedömning
Lärosätena som anordnar sjuksköterskeutbildningen har ett behov av platser för verksamhetsförlagd utbildning och ett önskemål om att de kliniskt verksamma sjuksköterskorna som är handledare för studenterna ska ha utbildning för ändamålet. Adekvat handledar- utbildning är en viktig kvalitetsfråga. Därför erbjuder ett flertal läro- säten utbildning för handledare.
En praxis har utvecklats som innebär att handledarutbildning mot- svarande 7,5 högskolepoäng utgör ett baskrav. För huvudhandledare eller motsvarande befattning som innebär ett mer övergripande ansvar för den verksamhetsförlagda utbildningen anges ofta även krav på eller önskemål om en påbyggnadskurs i handledning som omfattar ytterligare 7,5 högskolepoäng.
Omfattningen av dessa handledarutbildningar är på så sätt i viss mån standardiserad, men så är inte fallet vad gäller kursinnehåll. Varia- tionen i innehåll kan i viss mån förklaras av den pedagogiska modell för handledning i verksamhetsförlagd utbildning som respektive läro- säte har valt. Om det finns en viss forskningsinriktning vid aktuell högskola som anknyter till praktisk undervisning, kan även den få betydelse för kursinnehållet. Variationen av handledarkursinnehåll kan dock bli ett problem för vårdgivare som förväntas ta emot studenter från flera olika lärosäten. Lärosäten har även delvis olika lärandemål för studenter som genomför verksamhetsförlagd utbildning på olika terminer, vilket handledaren förutsätts förhålla sig till.
Ett ökat antal platser för verksamhetsförlagd utbildning för sjuk- sköterskestudenter är väsentligt för att kunna tillgodose kompetens- försörjningsbehovet av sjuksköterskor. Fler platser för verksamhets- förlagd utbildning kan främjas av att organisera handledarutbildning på ett sådant sätt att det är enkelt för kliniskt verksamma sjuksköter- skor att genomgå utbildningen samt för arbetsgivaren att möjliggöra densamma. En utbildningsguide för en generisk modulbaserad hand- ledarutbildning bör därför utformas till stöd för aktörerna.
Det nationella vårdkompetensrådet är ett rådgivande organ som ska bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning genom
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
samverkan på nationell och regional nivå. Utredningen bedömer att det nationella vårdkompetensrådet givet sitt uppdrag har goda förut- sättningar att i samverkan med lärosäten som bedriver och utvecklar handledarutbildning samt de regionala vårdkompetensråden utforma en utbildningsguide för handledarutbildning. Lärosätenas roll i detta arbete är avgörande, och utredningen anser att Sveriges universitets- och högskoleförbund lämpligen kan samordna lärosätenas arbete. En sådan utbildningsguide skulle kunna utgöra ett riktmärke för basalt kursinnehåll när olika lärosäten utformar handledarutbildning och bidra till en harmonisering som skulle underlätta för vårdgivare att ta emot studenter för verksamhetsförlagd utbildning. Harmoniser- ingen skulle också kunna främja genomströmningen av studenter.
4.2Ökad enhetlighet i bedömningen av sjuksköterskestudenters lärande bör främjas
Förslag: Nationella vårdkompetensrådet bör ges i uppdrag av reger- ingen att verka för en ökad harmonisering av bedömningsmetod och bedömningskriterier för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen. Samordningen av lärosätena i detta arbete bör lämpligen ske av Sveriges universitets- och högskole- förbund.
Bedömning: En ökad harmonisering av bedömningsmetod och bedömningskriterier kan förbättra förutsättningarna för god kva- litet i verksamhetsförlagd utbildning och underlätta för handledare och studenter.
Skälen för utredningens förslag och bedömning
För att bedöma en students progression och färdigheter under verk- samhetsförlagd utbildning behöver lärandemålen konkretiseras och brytas ned till bedömningsbara aktiviteter. Sådana konkretiseringar av lärandemål kan även tjäna som vägledning för både studenten och handledaren, i synnerhet om de professionella aktiviteterna är tydligt beskrivna och om studenten själv har kontinuerlig tillgång till mate-
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
rialet. På så sätt illustreras studentens progress och ytterligare behov av träning och fördjupning.
För den verksamhetsförlagda utbildningens kvalitet är det väsent- ligt att huvudhandledare, handledare och även övriga personalkatego- rier som möter studenter är väl förtrogna med lärosätets och studen- tens förväntningar på den verksamhetsförlagda utbildningens innehåll. För att platserna för verksamhetsförlagd utbildning ska kunna utnyttjas optimalt är det angeläget att samma arbetsplats kan ta emot studenter från flera olika lärosäten samt studenter som befinner sig på olika nivåer under sin sjuksköterskeutbildning. Om samtliga lärosäten skulle an- vända samma bedömningsmetod och bedömningskriterier baserade på en gemensam konkretisering av vilka professionella aktiviteter en legitimerad sjuksköterska förväntas behärska, skulle mottagandet och handledningen av sjuksköterskestuderande underlättas. Det är viktigt eftersom bristen på handledare är ett hinder för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i fler verksamheter. På en rörlig arbetsmarknad skulle det även underlätta för legitimerade sjuk- sköterskor eller specialistsjuksköterskor med handledningsuppgif- ter som byter arbetsgivare eller arbetsplats.
Det nationella vårdkompetensrådets uppdrag lämpar sig enligt utredningens mening väl för uppgiften att verka för en ökad harmo- nisering av bedömningsmetod och bedömningskriterier för verksam- hetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen. Lärosätenas roll i detta arbete är avgörande, och utredningen anser att Sveriges univer- sitets- och högskoleförbund lämpligen kan samordna lärosätenas arbete. Utredningen uppfattar att det skulle vara i linje med den roll Sveriges universitets- och högskoleförbund regelbundet axlar för att koordinera och vägleda lärosäten samt att de rekommendationer och annat vägledande material förbundet utarbetar har hög legitimitet i sektorn.
4.3Om verksamhetsförlagd utbildning
För sjuksköterskeutbildningen liksom för andra utbildningar inom det medicinska och vårdvetenskapliga området är ett mål att studen- ter ska uppnå kompetens vad gäller att vårda, bota samt främja hälsa och förebygga ohälsa.1
1Silén (2013 a) s. 19.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
Genom klinisk utbildning kan sjuksköterskestudenten uppnå sådan kompetens. Utöver verksamhetsförlagd utbildning genomförs även andra former av klinisk utbildning på sjuksköterskeutbildningen. Det kan exempelvis handla om färdighetsträning, simulering, labora- tioner, fältstudier samt genom interprofessionellt arbete i team. De lärosäten som är anslutna till nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen examinerar den kliniska utbildningen genom Nationell klinisk slutexamination i form av skriftlig tentamen och praktiskt prov.2
Tidigare fokuserade innehållet i den verksamhetsförlagda utbild- ningen främst på sjuksköterskornas arbetsuppgifter och funktion. En praktisk vardagspedagogik som inte särskilde handledningen från det löpande vårdarbetet tillämpades oftast och undervisningen pro- blematiserades inte.3
Avsikten med den kliniska utbildningen är numera att studenten ska få en erfarenhetsbas för att tillämpa och knyta an teoretiska kun- skaper, träna och utveckla praktiska färdigheter, forma en yrkesidenti- tet, uppmuntras till reflekterad yrkesutövning samt skaffa sig en in- blick i den sociala processen i det kliniska arbetet. Innehållet och aktiviteterna blir i stor utsträckning beroende av hur det ser ut på den aktuella praktikplatsen och kan vara svåra att styra för studenter och lärosäte.4
Det finns flera modeller för klinisk utbildning.5 Gemensamt för lärandet är att det sker i så kallade pedagogiska möten, vilket innebär en situation där en student i syfte att lära sig interagerar med en person i undervisande roll, oftast en handledare i klinisk verksamhet. Också patienten kan bli en aktör liksom andra studenter. Lärande- målet utgör ett visst kunskapsmässigt innehåll som studenten ska lära sig och lärandeaktiviteterna i en vårdsituation ska förverkliga målet. För studenterna kan lärandemålet vara att förstå ett sjuk- domsförlopp för en viss patient, hur patienten bör bemötas, frågor om behandling och omvårdnad, samt information till patienten och anhöriga. Studenternas lärande kräver förberedelser så att studenterna är inlästa på en viss situation, som de sedan i möten med patienter får praktisera och förklara för patienten. Därefter diskuterar studenterna
2Nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen.
3Pilhammar Andersson (1997) s. 19 ff.
4Mogensen, Thorell Ekstrand & Löfmark (2010) s. 12.
5Nyoni, Dyk & Botma (2021). I denna översiktsartikel anges tio olika modeller för klinisk praktik i 48 refererade originalarbeten.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
sina observationer. Lärandet kan sedan bedömas genom klinisk exa- mination.6
Verksamhetsförlagd utbildning regleras vanligen i avtal mellan läro- säten och regioner respektive kommuner. Lärosätet bär ansvar för att utbildningen uppfyller rättsliga krav, krav som följer av kursplanen samt för examination av kursen. Lärosätet måste också kunna garan- tera att alla studenter får en plats där verksamhetsförlagd utbildning kan genomföras. Samtidigt är det regionen, kommunen eller den pri- vata vårdgivaren som lärosätet har avtalat med som i praktiken svarar för att tillhandahålla platserna och även får ett stort inflytande över den verksamhetsförlagda utbildningens genomförande.
I synnerhet spelar handledaren en viktig roll för studentens verk- samhetsförlagda utbildning. Tillgången till utbildningsstödjande struk- turer där verksamhetsförlagd utbildning bedrivs har också betydelse, exempelvis en huvudhandledare eller studierektor, handledarutbild- ning och it-stöd. Lärosätena har ett ansvar för att följa upp avtalen och att åtgärda eventuella brister. Regioner och kommuner som tar emot studenter inom ramen för verksamhetsförlagd utbildning har även de ett ansvar för uppföljning och kontroll i förhållande till privata utförare.7
4.3.1Var bedrivs verksamhetsförlagd utbildning?
Verksamhetsförlagd utbildning kan geografiskt ordnas på eller utan- för studieorten beroende på de avtal som lärosätena tecknat med regio- ner och kommuner. Ett flertal lärosäten bedriver utbildning på åtskil- liga orter och ett flertal lärosäten har även förverkligat särskilda satsningar på decentraliserade vårdutbildningar.8 Vid decentraliserad utbildning möjliggörs ofta den verksamhetsförlagda utbildningen på studieorten eller i dess närområde. Regeringen har gett fem lärosäten ett pilotuppdrag att decentralisera vårdutbildning gällande bristyrken fram till år 2030.9 Flera lärosäten avser använda sig av lärcentrum eller annan kommunalt finansierad campusorganisering och använda mer perifera platser för verksamhetsförlagd utbildning i regionen. Läro-
6Silén (2013 a) s. 26 ff.
7Se avsnitt 9.8.
8I prop. 2020/21:1 ingick en satsning på 20 miljoner kr för decentralisering av vårdutbild- ningar.
9Prop. 2021/22:1, utgiftsområde 16 s. 152 f. och 246 ff.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
sätena hoppas på så sätt kunna utöka antalet VFU-platser och sam- tidigt stärka glesbygdens kompetensförsörjning.10
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har påtalat ett behov av att högskoleutbildningarnas landsbygdsanknytning stärks, exempel- vis genom kursutbud, lokala campus och verksamhetsförlagd utbild- ning på landsbygden. Det är centralt att vårdutbildningarnas dimen- sionering anpassas till befolkningens långsiktiga behov i hela landet och att personalens kompetens motsvarar omställningen till en nära vård. Regionerna bör också stärka sin samverkan för att dimensionera platser för verksamhetsförlagd utbildning med beaktande av både regioners och kommuners kompetensförsörjningsbehov i hälso- och sjukvården.11
Användning av lärcentrum kan bidra till stöd för studenterna på distansutbildningar. Lärcentrum innebär enligt 1 § förordningen (2017:1303) om statsbidrag för lärcentrum en verksamhet som orga- niseras av en eller flera kommuner, där den studerande erbjuds stöd i sitt lärande från lärare och annan personal samt ges möjlighet att möta andra studerande. Ett sådant exempel utgörs av Linnéuniversitetet, som beskrivs nedan.
Lärosäten med sjuksköterskeutbildning på flera orter
Högskolan i Gävle antar sjuksköterskestudenter till studieorterna Gävle, Bollnäs, Hudiksvall och Norrtälje som campusutbildning. Oav- sett var de antagna studenterna bor genomförs verksamhetsförlagd utbildning i Gävleborgs län, till största delen på den studieort där de blivit antagna.
Högskolan i Halmstad antar sjuksköterskestudenter till studie- orterna Halmstad och Varberg som campusutbildning. Högskolan i Halmstad erbjuder verksamhetsförlagd utbildning i hela Halland. Stu- denter som påbörjar sin utbildning i Halmstad genomför verksamhets- förlagd utbildning till största delen i södra Halland. Studenter som påbörjar sin utbildning i Varberg genomför verksamhetsförlagd utbild- ning i norra Halland.
Linköpings universitet har antagning till studieorterna Linköping och Norrköping som campusutbildning. Verksamhetsförlagd utbild- ning kan vara förlagd inom hela Östergötlands län, vilket innebär att
10Universitetskanslersämbetet (2022 a) s. 53.
11Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2021) s. 213.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
studenterna kan komma att resa till annan ort än Linköping och Norrköping.
Linnéuniversitetet har antagning till studieorterna Växjö, Ljungby, Kalmar, Västervik och Oskarshamn som campusutbildning. Sam- verkan med verksamheter inom hälso- och sjukvårdsområdet sker under utbildningen via verksamhetsförlagda studier vilka bedrivs i huvudsak inom Kronobergs och Kalmar län.
Malmö universitet antar sjuksköterskestudenter till studieorterna Malmö, Trelleborg och Ystad som campusutbildning. För studenter som antagits till Malmö genomförs verksamhetsförlagd utbildning i Malmö eller Trelleborg. För studenter som antagits till Trelleborg och Ystad genomförs verksamhetsförlagd utbildning på respektive ort.
Mälardalens universitet antar sjuksköterskestudenter till studie- orterna Eskilstuna, Västerås och Nyköping som campusutbildning. Den verksamhetsförlagda utbildningen sker i vårdverksamheter i Södermanlands län och i Västmanlands län, beroende på vilken studie- ort studenten är antagen till. Det finns också placeringar som i en- skilda fall kan förläggas till Södertälje sjukhus. Resor kan därmed före- komma i samband med den verksamhetsförlagda utbildningen.
Uppsala universitet har antagning till studieorterna Uppsala och Visby som campusutbildning. Den verksamhetsförlagda utbildningen genomförs i Region Uppsala och kommuner i Uppsala län för studenter som är antagna till programmet vid campus i Uppsala. Studenter i Visby genomför verksamhetsförlagd utbildning inom Region Gotland förutom en placering vid klinisk utbildningsavdelning hos Region Uppsala.
Lärosäten som bedriver decentraliserad vårdutbildning
Ekonomiska medel för att utveckla decentraliserad vårdutbildning har tilldelats Högskolan Väst, Mittuniversitetet, Karlstads universitet, Stiftelsen Högskolan i Jönköping och Umeå universitet. För samt- liga utom Karlstads universitet omfattas sjuksköterskeutbildningen av decentraliseringsmedlen.12
Högskolan Väst har antagning till studieort Trollhättan som cam- pusutbildning. Verksamhetsförlagd utbildning bedrivs exempelvis i
12Karlstads universitet erbjuder dock decentraliserad utbildning till specialistsjuksköterska med inriktning mot operationssjukvård, 60 högskolepoäng. Verksamhetsförlagd utbildning garanteras på studieorterna och på de sjukhus som är anknutna till studieorterna.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
Norra Bohuslän, Dalsland, Trollhättan, Uddevalla, Vänersborg, Lysekil, Lilla Edet, Ale och Kungälv. Genom satsningen för decentraliserad utbildning kommer Högskolan Väst att initiera sjuksköterskeutbild- ning vid Campus Dalsland. Campus Dalsland är ett gemensamt initiativ från kommunerna i Dalsland. Projektet medfinansieras av kommunerna med stöd av Västra Götalandsregionen.
Mittuniversitetet har antagning till studieorterna Sundsvall och Östersund som campusutbildning. Den verksamhetsförlagda utbild- ningen sker hos Region Jämtland Härjedalen, Region Västernorrland och kommunernas hälso- och sjukvård samt hos privata vårdgivare. Mittuniversitetet antar inom ramen för decentraliseringssatsningen även studenter till utbildningsorterna Sollefteå, Ånge, Strömsund, Ragunda kommun samt Härjedalens kommun. Den verksamhets- förlagda delen är förlagd till Region Jämtland Härjedalen, Region Västernorrland, kommunernas hälso- och sjukvård samt privata vård- givare. En stor del av den verksamhetsförlagda utbildningen sker på den lokala orten, men viss verksamhetsförlagd utbildning, praktiska moment och praktiska examinationer kan förläggas på annan ort.
Stiftelsen Högskolan i Jönköping har antagning till studieorterna Jönköping, Eksjö och Värnamo som campusutbildning. Den verksam- hetsförlagda utbildningen genomförs i hela Jönköpings län och dess 13 kommuner. Inom den decentraliserade utbildningen antas studen- ter direkt till studieorterna Eksjö och Värnamo, vilket innebär att studenter som blir antagna ingår i en fast studiegrupp och att viss lärarledd undervisning är förlagd till respektive ort.
Umeå universitet har antagning till studieorterna Umeå, Skellefteå och Örnsköldsvik. I Umeå ges sjuksköterskeutbildningen som campus- utbildning och i Skellefteå och Örnsköldsvik som distansutbildning. Verksamhetsförlagd utbildning bedrivs i Västerbotten och Väster- norrland. För studieort Skellefteå och Västerbottens inland är utbild- ningen decentraliserad, vilket innebär att de studenter som bor i Västerbotten kan genomföra utbildningen till stor del på hemorten Skellefteå, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storuman, Vilhelmina och Åsele. Den kliniska praktiken görs i Skellefteå eller Västerbottens inland.13 För studieort Örnsköldsvik sker undervis- ningen till stor del på distans. Den verksamhetsförlagda utbildningen genomförs i delar av Västernorrland, oftast i Örnsköldsvik. Regio- nerna och kommunerna som samverkar i utbildningen erbjuder även
13Umeå universitet (2023 b).
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
sommarjobb åt studenterna för att öka intresset för att arbeta i gles- bygd.14
4.3.2I vilka verksamheter bedrivs verksamhetsförlagd utbildning?
Verksamhetsförlagd utbildning kan förekomma i primärvård, öppen- vård, slutenvård samt kommunal hälso- och sjukvård. Den verksam- hetsförlagda utbildningen kan genomföras inom ramen för somatisk vård (öppen- och slutenvård), anestesisjukvård, operationssjukvård, intensivvård, akutsjukvård, geriatrisk vård (exempelvis särskilt bo- ende), palliativ vård, psykiatrisk vård (öppen- och slutenvård), pedia- trisk vård samt kvinnors och barns hälsa.15
4.3.3Hur placeras studenter i verksamhetsförlagd utbildning?
Lärosätena beställer ett antal platser för verksamhetsförlagd utbild- ning enligt den ordning som regleras i avtalen som tecknats huvud- sakligen med regioner och kommuner. Planeringen av studenternas placering utförs vanligtvis med hjälp av olika typer av it-stöd, som beskrivs i kapitel 7. Det finns ett flertal modeller som används i det administrativa arbetet för att placera studenter i verksamhetsförlagd utbildning. Nedan beskrivs några exempel.
Ett exempel på fördelning av platser för verksamhetsförlagd utbild- ning som sker av en studierektor finns i Region Sörmland. Regionen tar främst emot studenter från Mälardalens universitet. Antalet plat- ser inom regionens verksamheter beräknas utifrån antalet vårdplatser och vårdenhetens förutsättningar gällande exempelvis bemanning och lokaler. En större vårdenhet som omfattar 20–30 vårdplatser för- väntas ta emot två till fyra studerande per studentgrupp, medan en mindre enhet med 8–12 vårdplatser förväntas ta emot en till två studenter per studentgrupp. Vid placering på öppenvårdsmottagningar och inom primärvården finns ingen motsvarande fördelningsnyckel.16
14UInNorth (2023).
15Utredningens kartläggning av utbildningsplaner och kursplaner samt lärosätenas egen redo- visning i utredningens enkät.
16E-postmeddelande från studierektor för verksamhetsförlagd utbildning vid Region Sörmland den 19 oktober 2023.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
Mälardalens universitet beställer platser löpande under hela termi- nen, vilket innebär att tiden nyttjas effektivt och möjliggör flexibi- litet för studenterna. Exempelvis kan regionen tillhandahålla platser för 25 sjuksköterskestudenter på fjärde terminen i fyra olika grupper inom både somatisk och psykiatrisk vård och för 25 sjuksköterske- studenter på sjätte terminen i tre olika grupper. I praktiken kan 80 till 120 sjuksköterskestudenter genomföra verksamhetsförlagd utbild- ning per kurs.17
Målsättningen är att studenterna ska kunna placeras i jämna par för att underlätta möjligheten att lära och få handledning i par. Mälardalens universitet vill att handledningsmodellen Patientfoku- serad handledning ska tillämpas och där ingår handledning i par som en del av pedagogiken.
4.3.4Hur bedöms och examineras verksamhetsförlagd utbildning?
Handledaren bedömer
Bedömningen av studenter sker av ansvarig handledare vanligen ge- nom bedömningsformulär. Vid lärosätena används olika modeller för bedömning, varav två har fått en stor spridning: Assessment of Clini- cal Education (AssCE) och bedömningsformulär för verksamhets- förlagd utbildning (BeVut). Assessment of Clinical Education är den dominerande modellen i underlaget som har undersökts.18
Bedömningsformuläret AssCE utgår från mål för den verksam- hetsförlagda delen av sjuksköterskeutbildningen med utgångspunkt i kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderings- förmåga och förhållningssätt. Bedömningen görs i förhållande till utbildningsnivå och lärandemål för den aktuella kursen i en graderad skala för uppnådd måluppfyllelse. Bedömningen utgår från en halv- tidsdiskussion samt en avslutande bedömningsdiskussion.
Bedömningsformuläret BeVut är utformat efter kursens lärande- mål och för varje lärandemål finns kriterier angivna för hur målen ska uppnås. Målen diskuteras med studenten i samband med utveck- lingssamtal för att stimulera fortsatt utveckling som bedöms vid det
17E-postmeddelande från studierektor för verksamhetsförlagd utbildning vid Region Sörmland den 19 oktober 2023.
18Lärosätenas egen redovisning i utredningens enkät och Universitetskanslersämbetet (2021 b).
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
slutgiltiga bedömningssamtalet. Dokumentet fylls i av handledare och student i samråd med en adjungerad klinisk adjunkt, universitets- adjunkt eller universitetslektor och utgör underlag för examinators slutgiltiga betygsbedömning.
Ytterligare en bedömningsmodell bör omnämnas som kan tänkas få en större betydelse för sjuksköterskeutbildningen i framtiden: Entrustable Professional Activities (EPA). Modellen är internationellt spridd för att träna och bedöma sådana färdigheter som varje student eller yrkesverksam under vidareutbildning efter genomförd utbild- ning behöver ha för att kunna anförtros med att självständigt utföra en professionell uppgift inom hälso- och sjukvården.19 Inom grund- utbildningen för sjuksköterskor finns internationellt en diskussion om behovet av att överbrygga avståndet mellan kursmål och praktik. Det finns även internationellt exempel på att EPA har införts på sjuk- sköterskeutbildningen.20
Utvecklingen av EPA inom grundutbildning och specialistutbild- ning av läkare har kommit relativt långt.21 Sedan hösten 2021 omfattar den svenska läkarutbildningen sex års heltidsstudier och examens- målen är legitimationsgrundande, vilket innebär att universiteten måste ta ansvar för att utbildningen förmedlar och examinerar de färdigheter en legitimerad läkare förväntas ha för att fungera i hälso- och sjukvården. Därför identifierades tio nationella kärnaktiviteter i dagligt läkararbete, som kan observeras och som kräver att studen- ten kan använda i situationen adekvata kunskaper, färdigheter och förhållningssätt på ett patientsäkert sätt med en definierad grad av självständighet. Dessa EPA, som ansluter till examensmålen, utveck- lades i samarbete mellan samtliga lärosäten som utbildar läkare.22 Ett exempel på ett EPA är att ”identifiera patienter i behov av akut vård och genomföra ett primärt omhändertagande”. Detta EPA består av flera delar, exempelvis att identifiera möjliga orsaker till patientens tillstånd, att bedöma sjukdomstillståndets allvarlighetsgrad och ta ställning till vårdnivå för patienten. Det görs en avgränsning med
19Shorey, Lau, Lau & Ang (2019).
20Lau, Ang, Samarasekera & Shorey (2020).
21Rosengren, Möller, Hellman, Jood, Ekstedt, Särnblad, Alm & Gummesson (2019) samt utredningens möte med Nationella vårdkompetensrådets arbetsgrupp för forskning och under- visning den 16 oktober 2023.
22Gummesson, Alm, Cederborg, Ekstedt, Hellman, Hjelmqvist, Hultin, Jood, Leanderson, Lindahl, Möller, Rosengren, Själander, Svensson, Särnblad & Tejera (2023), Rosengren, Möller, Hellman, Jood, Ekstedt, Särnblad, Alm & Gummesson (2019) och Rosengren, Dahlin, Hellman, Cederborg, Ekstedt, Särnblad, Alm & Gummesson (2019).
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
innebörden att den verksamhetsförlagda utbildningen i vissa fall inte räcker för att ge studenten tillräcklig träning, varför träning i simu- lerad miljö förutsätts. Huruvida de olika EPA kan anses vara giltiga och adekvata har undersökts hos kliniskt verksamma läkare.23
I EPA är tanken att studenterna ska bedömas och få kontinuerlig återkoppling under den verksamhetsförlagda utbildningen. En modell för detta är så kallade sammansatta kliniska aktiviteter, som utgör vanligt förekommande kliniska arbetsuppgifter för studenterna. En sammansatt klinisk aktivitet inrymmer flera EPA och bedömning samt återkoppling görs dagligen av kliniska handledare och registre- ras via webbformulär i en elektronisk portfölj. Avsikten är att varje student ska få återkoppling på samtliga EPA och att progression i fråga om ökad självständighet i utförandet ska synliggöras. Efter- som studenten får återkoppling direkt får denne också möjlighet att träna extra på moment för att avhjälpa eventuella brister. För att systemet ska få avsedd verkan krävs aktiv medverkan från kliniska handledare samt att studenten får en aktiv roll som förvaltare av sin progressionsportfölj.
Examinator examinerar
Sjuksköterskeutbildningens kurser har specifika kursmål formule- rade i de olika kursplanerna. Det är kursmålens måluppfyllelse som examineras och betygsätts. Verksamhetsförlagd utbildning är i sig en form för bedömning som framgår av kursplanen. När studenten har genomgått en kurs med verksamhetsförlagd utbildning ska betyg sättas enligt 6 kap.18 § högskoleförordningen. Ett sådant betygs- beslut fattas av examinator, som är en av högskolan särskilt utsedd lärare. När betyg sätts utgör detta exempel på myndighetsutövning mot enskild som lärosätet utövar gentemot en student.
Handledaren svarar som ovan nämnts för bedömningen av studen- tens prestation under den verksamhetsförlagda utbildningen. Hand- ledarens bedömningsunderlag är ofta till hjälp för examinator, även om examinator inte är bunden av handledarens bedömning när betyg sätts. Det är viktigt att handledaren är insatt i lärandemål och kurs- plan när denne fyller i bedömningsunderlag för att examinators bedöm- ning ska bli adekvat.
23Gummesson, Alm, Cederborg, Ekstedt, Hellman, Hjelmqvist, Hultin, Jood, Leanderson, Lindahl, Möller, Rosengren, Själander, Svensson, Särnblad & Tejera (2023).
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
Under pandemin fanns särskilda svårigheter att genomföra verk- samhetsförlagd utbildning på det sätt som lärosätenas utbildnings- och kursplaner reglerar. Den 16 mars 2020 beslutade Folkhälsomyndig- heten om rekommendationer om att undervisning på högskolenivå skulle genomföras på distans på grund av pandemin.24 Universitets- kanslersämbetet har undersökt hur coronapandemin påverkade möj- ligheterna att genomföra verksamhetsförlagd utbildning i hälso- och sjukvården på sjuksköterske- och läkarprogrammen. Samtliga hög- skolor och universitet bedrev distansundervisning under vår- och höstterminen 2020 samt vårterminen 2021. Det var generellt svårt att få ett tillräckligt antal utbildningsplatser till studenterna på grund av smittorisken.25 En del verksamhetsförlagda moment byttes ut mot simuleringsövningar eller rollspel vid kliniska träningscentrum på sjuksköterskeprogrammet. Gravida studenter kunde i många fall inte genomföra verksamhetsförlagd utbildning. Stödåtgärder sattes in för att möjliggöra för studenter att nå kursmålen, exempelvis träning på simulerade patientfall på kliniskt träningscentrum. Vid en del läro- säten analyserades examensmålen för att se om vissa lärandemål kunde fullgöras senare under utbildningen. Examinationsformerna under verksamhetsförlagd utbildning var i stort sett oförändrade under pan- demin och från lärarhåll framhölls vikten av att inte sänka kraven eller äventyra patientsäkerheten.26
4.4Handledning i verksamhetsförlagd utbildning
Studenter som genomgår verksamhetsförlagd utbildning får hand- ledning hos den aktuella vårdgivaren. Handledning kan beskrivas som en interaktiv process i en tillitsfull relation mellan handledare och stu- dent. Handledarens roll är att stödja studenternas förmåga att omsätta generaliserad formell teori till individuell praktik i en specifik vård- situation. Handledning som pedagogisk process inkluderar planering, nivåanpassning, tillämpning av handledningsstrategier samt utvärder- ing och bedömning.27 Handledningens funktion är också att stimulera studenten till ett undersökande förhållningssätt och reflektion.28
24Folkhälsomyndigheten (2020).
25Universitetskanslersämbetet (2021 c) s. 5 och 10.
26Universitetskanslersämbetet (2021 c) s. 8 f., 11 f. och 14.
27Carlson (2010) s. 58.
28Silén (2013 b) s. 100.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
Lärare som är verksamma inom ramen för verksamhetsförlagd utbildning benämns på ett flertal olika sätt. Med klinisk lektor avses i detta betänkande en lärare med ett övergripande ansvar för den kliniska utbildningens kvalitet, akademisk nivå och forskningsanknyt- ning. En klinisk adjunkt avser i betänkandet en lärare med anställ- ning inom högskolan som har ansvar för innehåll och genomförande av studenternas kliniska utbildningsperiod. Med adjungerad klinisk adjunkt (AKA) avses i betänkandet en lärare som har en delad tjänst och arbetar i både klinisk verksamhet och på universitet eller hög- skola. Personen är anställd inom hälso- och sjukvården, men har en del av sin arbetstid avsatt för undervisning och handledning av studen- ter. Uppdraget innefattar ett pedagogiskt ansvar för den verksam- hetsförlagda utbildningen inom den egna professionen.
Förutsättningar för handledning regleras vanligen i de avtal som tecknas mellan lärosäten, regioner och kommuner om verksamhets- förlagd utbildning. Det kan exempelvis handla om hur handledning organiseras, krav på handledarutbildning, former för samverkan, peda- gogisk grundsyn, handledningsmodeller och olika kvalitetskriterier.
Flera faktorer har betydelse för att den verksamhetsförlagda utbild- ningen ska främja studentens lärande på bästa sätt. Arbetsmiljön och bemötandet av studenten är viktigt, liksom goda organisatoriska och fysiska förutsättningar för att studenten med en ökande grad av själv- ständighet ska kunna praktisera yrkets olika moment. Att handleda- ren har tid och utrymme för att arbeta tillsammans med studenterna är givetvis betydelsefullt, liksom att handledaren är trygg i sin roll och med den modell för klinisk undervisning som tillämpas. Hand- ledarutbildning och andra utbildningsinsatser för verksamma hand- ledare kan bidra till att tillgodose sådana aspekter.
4.4.1Handledarutbildning
Det finns inga rättsligt grundade krav på handledarutbildning och ingen nationell handledarutbildning. Många avtal om verksamhets- förlagd utbildning anger dock krav på sådan utbildning för kliniska handledare. Sådana krav syftar till att skapa förutsättningar för studen- terna att genomföra den verksamhetsförlagda utbildningen i en lär- andemiljö som möjliggör ett optimalt lärande för studenterna. Efter- som det generellt råder personalbrist i svensk hälso- och sjukvård
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
kan sådana krav emellertid vara svåra att uppfylla. De sjuksköterskor som förväntas fungera som kliniska handledare kan vara nyutexa- minerade eller tillfälligt inhyrd personal.
Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska har föreslagit att de lärosäten som anordnar sjuksköterskeutbildning i samråd med huvudmän för hälso- och sjukvård samt vårdgivare i samverkan med de regionala vårdkompensråden och andra lärosäten ska få i uppdrag att utforma en eller flera modeller för handledning i olika verksamheter som också inkluderar krav på handledarnas kom- petens. Syftet är att underlätta för fler verksamheter att delta i verk- samhetsförlagd utbildning. Kurserna ska enligt förslaget planeras och utvecklas i fler verksamheter än i dag med start senast höstterminen 2025. Utredningen förordade en mer flexibel handledningsmodell in- klusive handledarkompetens som inte endast utgår från verksamhet vid sjukhus utan också anpassas till kommunal hälso- och sjukvård samt privata vårdgivare. Utredningen förordade också att viss hand- ledningskompetens inte bör utestängas på grund av krav på en alltför hög utbildningsnivå hos handledarna. Utredningen påpekade att det är viktigt att reglera utbildningsuppdraget i avtal och att handledar- modeller och kompetenskrav på handledare måste kunna anpassas beroende på typ av verksamhet.29
Handledarutbildningens betydelse för lärande och kvalitet
Handledaren har en viktig funktion för att skapa förutsättningar för studentens lärande i den praktiska vårdverksamheten. För att hand- ledaren ska kunna utveckla sin roll är det betydelsefullt att få kun- skap om lärande, handledning och de lärandemål som gäller för den aktuella studenten. Det krävs förstås också organisatoriska förutsätt- ningar för att handledaren ska kunna tillägna sig dessa kunskaper på sin arbetsplats.30
Betydelsen av handledarnas kompetens konkretiseras ofta som krav eller rekommendationer i de flesta avtal som tecknas mellan lärosäten, regioner och kommuner. Vanligen ställs krav på att handledarna ska vara legitimerade sjuksköterskor samt ha viss nivå av handledar- utbildning.
29SOU 2022:35 s. 114 ff. Utredningen exemplifierade med att undersköterskor enligt avtalet mellan Marie Cederschiöld högskola och Stockholms stad kan handleda sjuksköterskestuden- ter i daglig omvårdnad i kommunal vårdverksamhet, SOU 2022:35 s. 116.
30Silén (2013 b) s. 101 ff.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
De handledningsmodeller som numera används fokuserar oftast på hög studerandeaktivitet, vilket beskrivs i följande avsnitt. Behovet av att handledarna har utbildning blir större för att de ska kunna tillämpa sådana handledningsmodeller.
Hur utbildas handledare?
I målen för sjuksköterskeexamen anges att sjuksköterskan ska visa för- måga att informera och undervisa olika grupper samt att genomföra handledande uppgifter. I Svensk sjuksköterskeförenings kompetens- beskrivning för legitimerad sjuksköterska anges att sjuksköterskan ska kunna motivera och leda medarbetare samt ge konstruktiv åter- koppling i omvårdnadsarbetet.31
Tidigare ingick handledarutbildning i grundutbildningen till sjuk- sköterska på flera håll i landet. Numera har grundutbildningen i många fall inte kvar handledarutbildning på grund av utrymmesskäl. Det finns dock exempel där viss utbildning i handledning ingår i grund- utbildningen.32
Många lärosäten erbjuder handledarutbildning för att få fler kliniskt verksamma sjuksköterskor som kan handleda studenter och där- igenom fler platser för verksamhetsförlagd utbildning.33 En praxis har utvecklats som innebär att handledarutbildning motsvarande 7,5 hög- skolepoäng är ett slags baskrav eller basönskemål. För funktioner som huvudhandledare eller motsvarande befattningar som innebär ansvar för planering, uppföljning och utveckling av verksamhetsförlagd utbild- ning anges ofta även en påbyggnadskurs i handledning omfattande 7,5 högskolepoäng som krav eller önskemål. Även om omfattningen på dessa handledarutbildningar i viss mån är standardiserad, är så inte fallet när det gäller kursinnehåll. Variationen i innehåll kan i viss mån motsvaras av den pedagogiska modell för handledning under verksam- hetsförlagd utbildning som respektive högskola valt. Om det finns en viss forskningsinriktning vid aktuell högskola som anknyter till praktisk undervisning, kan även detta få betydelse för kursinnehållet.
För att möjliggöra för kliniskt verksamma sjuksköterskor att genomgå utbildning är det betydelsefullt att organisera handledar-
31Svensk sjuksköterskeförening (2017).
32Högskolan Kristianstad, Malmö universitet och Sophiahemmet högskola tillhandahåller exempelvis viss sådan utbildning enligt lärosätenas svar på utredningens enkät.
33Se även avsnitt 4.4.2.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
utbildningen på ett flexibelt sätt som tar hänsyn till arbetsplatsens förutsättningar. De strategier som tillämpas på många håll är att dela upp handledarutbildningen i kortare moduler, som till största delen är nätbaserade.
I Uppsala ges exempelvis en handledarkurs som omfattar 7,5 hög- skolepoäng. Det ges en helt nätbaserad introduktion som ska utgöra en bas för alla sjuksköterskor i vården som kommer i kontakt med studenter. Som minimikrav för att handleda en sjuksköterskestudent planeras en modul omfattande 3 högskolepoäng, till största delen nät- baserad. En påbyggnadsmodul om 4,5 högskolepoäng finns också och därefter har den handledande sjuksköterskan nått upp till stipulerad formell grundläggande handledarkompetens.34
Ett annat exempel utgörs av konceptet Stepping stone som Karolinska institutet använder sig av. Konceptet riktar sig till den som arbetar inom hälso- och sjukvården i Stockholmsområdet och har hand- ledningsuppdrag. En kurs motsvarar en veckas heltidsstudier och fem kurser ger motsvarande 7,5 högskolepoäng. En kurs inleds och avslutas med schemalagda halvdagar och innehåller däremellan eget arbete under handledning. Den avslutande halvdagen utgörs av examination. Exempel på kursinnehåll är förutom pedagogisk introduktion mer spe- cifika handledningsmodeller som peer learning och interprofessionellt lärande samt examination och bedömning.35
Flera högskolor erbjuder flexibla koncept som kan innehålla hand- ledarutbildning. Gemensamt för dessa kurserbjudanden är att läro- sätena erbjuder utbildningen på ett sätt som ska vara möjligt att kom- binera med kliniskt arbete och kunna genomgås i flexibel takt.
Olika handledningsmodeller
Det finns flera olika handledningsmodeller och modellerna speglar den pedagogiska grundsyn som tillämpas inom verksamhetsförlagd utbildning.
Utredningen har tagit del av underlag som lärosätena delgivit Universitetskanslersämbetet i samband med den tematiska utvärder- ingen av utbildning som leder till sjuksköterskeexamen i syfte att
34Utredningens samtal med professor Matts Olovsson vid Uppsala universitet den 16 novem- ber 2023.
35Karolinska institutet (2023).
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
kartlägga vanligt förekommande handledningsmodeller.36 Informa- tion har även inhämtats genom utredningens enkätundersökning. Av lärosätenas underlag framgår att modellerna som oftast tillämpas ut- går från studentens ansvar för sitt eget lärande, exempelvis peer learn- ing, patientfokuserad handledning och problembaserat lärande. Hand- ledaren har i sådana modeller främst en stödjande roll i förhållande till studenten. Lärosätenas olika modeller för handledning är något vårdgivaren och handledaren måste vara införstådda i när studenter tas emot från flera olika lärosäten i en och samma verksamhet.
En stor del av kunskapen om handledning och handlednings- modeller i litteraturen utgår från ordinarie vårdavdelningar i sjukhus- miljö, medan fokus på senare tid delvis flyttats mot för undervisnings- ändamål specialinrättade vårdmiljöer, simuleringsövningar och vård i olika former utanför sjukhus. Det betonas att den önskvärda tyngd- punktsförskjutningen från sjukhuset mot närsjukvård bör reflekteras i vårdutbildningarna, inte minst under verksamhetsförlagd utbildning. Även placeringarnas längd och inplacering under studietiden har stu- derats vetenskapligt, liksom olika samarbetsmodeller mellan läro- sätet och vårdgivarna. Det har också undersökts huruvida långa eller återkommande placeringar på samma arbetsplats ger fördelar fram- för kortare placeringar varvade med teoristudier. Vanliga utfallsmått i studier där olika modeller jämförs är studenternas tillfredsställelse med den verksamhetsförlagda utbildningen, deras prestationer vid examination, handledarens upplevelser av att handleda, studenters benägenhet att välja att arbeta inom berört verksamhetsfält och resurs- förbrukning.37 En generell slutsats av forskningsläget är att studen- ternas upplevelse av inkludering på arbetsplatsen är en väsentlig kva- litetsfaktor i verksamhetsförlagd utbildning.
Mästare-lärlingsmodellen
En ursprunglig modell av handledarskap är mästare-lärlingsmodel- len.38 Modellen innebär att en äldre och erfaren person inom ett visst yrke överför sina kunskaper till en yngre individ. Praktiska kunska- per lärs ut med utgångspunkt i den verksamhet som bedrivs och före- visas för den yngre individen, som sedan får imitera och öva. Hand-
36Universitetskanslersämbetet (2021 b).
37Henderson, Twentyman, Heel & Lloyd (2006).
38Mogensen, Thorell-Ekstrand & Löfmark (2010) s. 87 f.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
ledningen utgår från handledarens arbetssätt, vilket innebär att det inte är säkerställt att den teoretiska och praktiska kunskapen alltid når upp till kraven som uppställs på evidensbaserad vård.39 Arbets- uppgifterna för den individuella handledaren behöver inte heller reflek- tera helheten av lärandemål för studenten.
Studentcentrerad handledning
I dag domineras verksamhetsförlagd utbildning av handlednings- modeller som ger utrymme för en högre grad av studentcentrering.40 Studentcentrerat lärande innebär att studenten står i centrum, vilket ger studenten en aktiv roll i sitt eget lärande och sökande efter kun- skap.41 Studentcentrerad handledning tar sin utgångspunkt i den en- skilde studenten och dennes kunskaps- och utvecklingsmässiga förut- sättningar. Handledaren fungerar då som ett lärandestöd för studenten som kan strukturera och vägleda studenten i lärandeprocessen.42
I en studentcentrerad handledningsmodell kan processen beskri- vas som bestående av tre delar: inledning, genomförande och avslut- ning. Initialt får handledaren information om studenten och dennes utbildningsmässiga nivå. Studenten bör också förbereda sig genom att sätta sig in i den verksamhet där den verksamhetsförlagda utbild- ningen ska äga rum. Under genomförandefasen skapas och realiseras lärsituationer med utgångspunkt i lärandemålen, patientens behov och de situationer som uppstår under den verksamhetsförlagda utbild- ningen. Handledningsprocessen kan i denna del vara uppdelad i för- handledning, genomförande och efterhandledning. Studenten får först förbereda sig och planera samt göra en tidig konsekvensanalys. Där- efter utförs den planerade vårdåtgärden praktiskt och handledaren kan ha en mer eller mindre aktiv roll. Slutligen genomförs efterhand- ledning, då studentens uppfattning och handledarens iakttagelser dis- kuteras. Återkoppling till studenten är också en viktig del av hand- ledningsprocessen. Under avslutningsfasen sker utvärdering och bedömning av studentens lärande i förhållande till lärandemålen.43
39Sandvik (2022) s. 24.
40Mogensen, Thorell-Ekstrand & Löfmark (2010) s. 87.
41Ekebergh (2018).
42Sandvik (2022) s. 25.
43Sandvik (2022) s. 25 ff.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
Peer learning
Peer learning är en pedagogisk modell för studentsamarbete som har fått ett stort genomslag i verksamhetsförlagd utbildning i Sverige. I internationell litteratur benämns modellen ibland som 2:1 place- ment eller 3:1 placement.44 Peer learning innebär att studenter på samma eller olika nivåer på en utbildning samarbetar i sitt lärande. Enligt modellen tar studenterna ansvar både för en lärande och undervis- ande roll i förhållande till varandra. Detta förutsätter ett aktivt och reflekterande handledarskap som utgår från lärandemålen och tyd- ligt kopplas till kursplaner och strategier för att studenterna ska kunna nå målen. Studenterna blir alltså mer delaktiga i lärandeprocessen och kan aktivt problematisera lärsituationerna under tiden de förvärvar praktiska och teoretiska kunskaper.45 Samtidigt förutsätter modellen att handledaren är uppmärksam på studentparets situation och ger tillfälle för frågor och reflektion så att båda studenterna utvecklas. Peer learning bygger i hög grad på studenternas egen aktivitet, själv- ständighet och samarbetsförmåga och kan stimulera till kreativ kun- skapsinhämtning.46 För att stödja denna process finns strukturerade aktiviteter formulerade, som är kopplade till lärandemålen och inne- bär ett stöd för både studenterna och handledarna.47 Lärosätena upp- ger att studenterna med hjälp av reflekterande frågor kan resonera kring ett tänkt agerande. På så sätt blir studenterna förberedda för det moment som uppgiften avser pröva. Reflektion ses som central både i handledningen och studentens lärande.48
I peer learning sker handledningen vanligen för flera studenter åt gången. Detta kan möjliggöra att handledarkapaciteten och arbets- platsen utnyttjas mer effektivt jämfört med om varje student tilldelas var sin handledare.
44O’Connor, Cahill & McKay (2012).
45Se exempelvis Topping (2005), Boud, Cohen & Sampson (1999), Stenberg & Carlson (2015) och Carlson (2022) s. 196 f.
46Carlson, Stenberg, Lai, Reisenhofer, Chan, Cruz, Leung, Wong & Chan (2019).
47Carlson (2022) s. 197.
48Flertalet lärosäten refererar till Gibbs reflektionsmodell som stöd för reflektionen.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
Patientfokuserad handledning
Patientfokuserad handledning innebär att studenten följer patienten under vårdtiden och får en helhetssyn över patientens behov av vård och omvårdnad.49 I denna modell följer studenten patienten i stället för handledaren för att få erfarenhet av omvårdnadsprocessens olika delar och kan samtidigt skapa djupare vårdrelationer och få ett hel- hetsperspektiv på vårdarbetet. Därigenom framträder det professio- nella ansvaret tydligare för studenten. Vanligtvis finns strukturerade veckoteman för olika utbildningsnivåer som kopplas till studenter- nas lärandemål och aktuella kursplaner. Studenterna kan ha fler än en handledare under den verksamhetsförlagda utbildningen, men en av handledarna har huvudansvar för planering, utveckling av läraktiviteter samt bedömning av studentens förmågor.50
Lärosätena uppger att modellen ger möjlighet för studenterna att lära känna patienten och dennes närstående. Studenterna tränas i att bemöta, planera, utföra och utvärdera omvårdnaden av patienten ur ett helhetsperspektiv. Studenterna ges därmed träning i självständighet och förståelse för patientens livssituation. Under den patientfokuse- rade handledningen kan studenter lära i par, vilket ger möjlighet att stödja varandra i vårdsituationer och i reflektionen över gemensamma aktiviteter. Handledaren ansvarar för planering av vilka patienter som studenterna ska vårda samt för uppföljning.51
Problembaserat lärande
Handledningsmodellen är studentcentrerad och utgår från studen- ternas lärandebehov.52 Studenter kan samarbeta i grupper där studen- ten inledningsvis enskilt samlar in kunskap och reflekterar över frågor om ett verklighetsanknutet problem eller situation. Studenter kan sedan i grupp diskutera och dela med sig av erfarenheter av det givna problemet. Handledningsmodellen möjliggör även för ett interprofes- sionellt lärande, då studentgruppen kan sättas samman av studenter från olika vårdprofessioner.53
49Staun, Bergström & Wadensten (2010).
50Bengtsson, Stenberg & Carlson (2013) s. 53 ff.
51Lärosätenas egen redovisning i utredningens enkät och Universitetskanslersämbetet (2021 b).
52Kong, Qin, Zhou, Mou & Gao (2014).
53Universitetskanslersämbetet (2021 b).
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
Lärosätenas krav på handledare
Lärosätena har i utredningens enkätundersökning blivit ombedda att besvara vilka kompetenskrav de ställer på huvudhandledare och hand- ledare. Av lärosätenas svar framgår att kompetenskrav på huvud- handledare samt handledare rör krav på examen (kandidatexamen, sjuk- sköterskeexamen, magisterexamen eller masterexamen), legitimation som sjuksköterska, yrkeserfarenhet som sjuksköterska, tidigare hand- ledarerfarenhet, genomförd högskolepedagogisk utbildning samt genomförd handledarutbildning. Kraven är preciserade i avtalen gäl- lande verksamhetsförlagd utbildning. Det är sjukvårdshuvudmännen som ansvarar för att huvudhandledare och handledare har den efter- frågade kompetensen och i förekommande fall för att upprätta en kompetensutvecklingsplan.
Vanliga preciserade kompetenskrav hos huvudhandledare är magis- terexamen eller masterexamen, dokumenterad yrkeserfarenhet som sjuksköterska mellan ett och tre år, dokumenterad erfarenhet av att handleda samt handledarutbildning eller högskolepedagogisk utbild- ning om 15 högskolepoäng (dock minst 7,5 högskolepoäng). I ett fåtal fall är krav på anställning hos sjukvårdshuvudmannen, avsatt tid i tjänsten för uppdraget som huvudhandledare, kompetens att vara ett kollegialt stöd, kunna handleda i komplexa situationer och kli- nisk skicklighet även uttryckta.
Vanliga preciserade kompetenskrav hos handledare är kandidat- examen inom omvårdnad eller vårdvetenskap, legitimation som sjuk- sköterska, dokumenterad yrkeserfarenhet som sjuksköterska mellan ett till två år och handledarutbildning eller högskolepedagogisk ut- bildning om 7,5 högskolepoäng.
Uppföljning av krav på handledare
Av lärosätenas enkätsvar framgår att efterlevnaden av kompetens- krav varierar. Flera lärosäten påpekar att det är svårt att följa upp efter- levnad av kompetenskraven då ansvaret för efterlevnad ligger hos avtalsparten och kompetensen sällan följs upp systematiskt. Ytterli- gare en utmaning som nämns som försvårande är den höga personal- omsättningen inom vården. I flertalet fall har huvudhandledare den efterfrågade akademiska kompetensen medan ett par lärosäten upp- lever att det är svårt för verksamheten att se till att ha personal som
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
uppfyller ställda krav på en magisterexamen. Majoriteten av lärosätena anger att handledare uppnår kraven på akademisk kompetens.
Flera lärosäten framhåller att huvudhandledare oftare uppfyller de formella kompetenskraven för handledarutbildning än handledare.54
4.4.2Åtgärder för fler handledare med rätt kompetens
Vissa av åtgärderna berör den formella strukturen för genomföran- det av den verksamhetsförlagda utbildningen. Flera lärosäten anger att de arbetar i nära samverkan med regioner och kommuner för att se över avtal och göra förtydliganden i kompetenskrav för huvud- handledare och handledare. Om kraven på akademisk kompetens inte kan nås förs en dialog om att sänka kompetenskraven eller att ändra formuleringen i avtal från ska-krav till bör-krav.
Många åtgärder som vidtas av lärosätena avser att främja förutsätt- ningarna för sjuksköterskor att erhålla formell kompetens enligt avtal. Flertalet lärosäten erbjuder utbildning på grundnivå eller avancerad nivå som fristående kurser för att sjuksköterskor ska kunna kompe- tensutveckla sig akademiskt. Vidare erbjuder majoriteten av läro- sätena handledarutbildning på grundnivå, avancerad nivå eller båda nivåerna. Flera lärosäten uppger även att de har anpassat handledar- utbildningarna för att underlätta att arbete och studier kan genom- föras parallellt. Andra anpassningsåtgärder som nämns är att erbjuda hela eller delar av handledarutbildningen digitalt samt att möjliggöra en långsammare studietakt. Flertalet lärosäten erbjuder även hand- ledarutbildning som kortare moduler (1,5 högskolepoäng). Vid ett lärosäte läggs obligatoriska moment både dag- och kvällstid. Ett fåtal lärosäten har lagt till kurser eller moment om handledning inom ordi- narie sjuksköterskeutbildning som ett sätt att långsiktigt öka hand- ledarkompetensen bland sjuksköterskor.
Vissa lärosäten har knutit ersättningsmodellen till handledarkompe- tens. Om handledarkompetensen efterlevs utgår hela den överens- komna ersättningen och i annat fall endast en del.55
54Lärosätenas egen redovisning i utredningens enkät.
55Lärosätenas egen redovisning i utredningens enkät.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
4.4.3Tillgång till handledare
Lärosätena har även blivit ombedda att beskriva tillgången på huvud- handledare och handledare.56 Majoriteten av lärosätena har haft svårt att uppskatta antalet huvudhandledare och handledare, då uppgif- terna finns hos regioner och kommuner.
I stort sett samtliga lärosäten anger att det i några verksamheter finns brist på framför allt handledare, vilket är ett problem för den verksamhetsförlagda utbildningen. Den bristande tillgången på hand- ledare med rätt kompetens leder till olika problem i den verksam- hetsförlagda utbildningen, exempelvis en försämrad lärmiljö för stu- denterna. Det kan exempelvis handla om att utsedda handledare saknar kännedom om kursernas lärandemål eller bedömningsinstrument, vilket kan leda till att missvisande underlag används vid examination av studenterna. En bristande handledning kan enligt lärosätena även medföra att studenterna inte får stöd i sin reflektion gällande olika insatser i vårdarbetet. För medarbetarna kan brist på handledare bidra till en hög arbetsbelastning som kan påverka viljan att handleda och bemötandet av studenterna negativt.57
4.4.4Studentperspektiv på verksamhetsförlagd utbildning
Studenters upplevelse av den verksamhetsförlagda utbildningen utgör ett viktigt underlag för att undersöka kvalitetsaspekter gällande verk- samhetsförlagd utbildning.
I litteraturen har betydelsen av relationer lyfts fram för en god verksamhetsförlagd utbildning. Studentens känsla av att få tillhöra kollegiet på praktikplatsen är betydelsefull. Det är viktigt att studen- ten blir vänligt bemött och får en positiv relation med handledare och medstudenter. Det är också centralt att det på praktikplatsen finns kännedom om studentens ankomst. Miljön på den arbetsplats där stu- denten gör sin praktik framstår även som betydelsefull. De fysiska förutsättningarna bör finnas där, men även en inriktning mot en lär- ande miljö som välkomnar kunskapsinhämtning och frågor. Att kunna utveckla klinisk kompetens genom att de teoretiska kunskaperna in- hämtade i föreläsningssalen kan överföras till det praktiska arbetet är en annan faktor av betydelse. Återkoppling från handledare, med-
56Terminologin varierar dock hos lärosäten, regioner och kommuner.
57Lärosätenas egen redovisning i utredningens enkät.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
studenter och andra på arbetsplatsen kan stärka den kliniska kom- petensutvecklingen för studenten. När en handledare bistår flera studenter uppställs högre krav på planering och fasta rutiner för reflektion och återkoppling. Handledningsmodellens förankring på arbetsplatsen, hos studenten och handledaren är också något som har betydelse, liksom att planeringen för praktikperioden är tydlig och genomtänkt.58
Sjuksköterskestudenter kan uppleva det som ett hinder att det uppstår merkostnader som dubbelt boende och resor vid verksam- hetsförlagd utbildning utanför studieorten.
Studenters erfarenheter av verksamhetsförlagd utbildning kan fångas upp i kursutvärderingar som genomförs i anslutning till att kursen avslutas. Det finns även lokala exempel på hur lärosäten för- söker fånga upp händelser som berör studenterna redan under pågå- ende verksamhetsförlagd utbildning. Högskolan i Halmstad arbetar med kvalitetssäkring av den verksamhetsförlagda utbildningen genom möjlighet till nätbaserad rapportering i student- och handlednings- situationer för både studenter och handledare.59
Studenters synpunkter i kursutvärderingar
Kursutvärderingar genomförs skriftligen i anslutning till att en kurs avslutas. Inom ramen för utredningens enkätundersökning har läro- sätena skickat in sammanställning av kursutvärderingar för samtliga kurser som innehåller verksamhetsförlagd utbildning och där den verksamhetsförlagda utbildningen utvärderas inom sjuksköterske- programmet för åren 2019–2022, totalt åtta terminer.60
Samtliga lärosäten har i sina kursutvärderingar frågor med grade- rade påståenden som sammanställs i procentsatser eller diagram. Kurs- utvärderingarna består exempelvis av frågor om studenternas upplev- else av den verksamhetsförlagda utbildningen, i vilken grad kursens innehåll svarat mot kursens mål enligt kursplanen och om kursen gett studenterna möjlighet att uppnå kursmålen eller lärandemålen, kursens innehåll och struktur samt hur väl examinationen svarat mot kursens innehåll och mål. Ytterligare frågeställningar i kursutvärder- ingarna är frågor om lärarnas insatser, mottagande, introduktion och
58Nyoni, Dyk & Botma (2021).
59Lärosätenas egen redovisning i utredningens enkät.
60Kursutvärderingar för åren 2009–2022 som inhämtats i samband med utredningens enkätundersökning.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
bemötande på den verksamhetsförlagda utbildningen. Andra vanligt förekommande frågor avser vetenskapligt förhållningssätt, forsk- ningsanknytning och kritiskt tänkande. Frågor om studiemiljö och diskriminering är också vanligt förekommande. Många lärosäten ger dessutom studenterna möjlighet att lämna fritextsvar. Av svaren på de graderade frågorna framgår att studenterna var nöjda eller mycket nöjda med den verksamhetsförlagda utbildningen.
Utbildningens innehåll och examination
Studenterna är överlag nöjda med både utbildningens innehåll och examination samt med lärarnas insatser.
Ett återkommande påpekande är att de kliniska examinationerna på en och samma kurs ser olika ut beroende på placering, lärare, upp- gift och tidsåtgång, vilket de flesta studenter som påtalar saken upp- lever som orättvist. Flera lärosäten ställer frågor om hur väl kursen förbereder studenten för professionen och yrkesrollen, om kursen har stimulerat till ett vetenskapligt förhållningssätt och kritiskt tänk- ande samt om kursen har varit forskningsanknuten. Studenternas svar visar att de anser att kurserna i hög till mycket hög grad för- bereder dem för yrkesrollen och i hög utsträckning stimulerar deras kritiska tänkande. Kurserna upplevs delvis ha forskningsanknytning.
Handledning och bemötande vid verksamhetsförlagd utbildning
Såväl de graderade frågorna som studenternas fritextsvar visar att studenterna är nöjda eller mycket nöjda med sina handledare och det bemötande de får under den verksamhetsförlagda utbildningen. Många studenter lyfter fram bra handledare och ett mindre antal stu- denter är kritiska mot enskilda handledare eller annan personal. När studenterna är kritiska till sina handledare påpekar de att hand- ledarna inte känner till lärandemålen för kursen eller att handledarna är oerfarna, stressade och har för lite tid för studenterna. För många byten av handledare upplevs också som negativt.
Studenterna är överlag nöjda med bemötandet vid den verksamhets- förlagda utbildningen. Studenterna har också lämnat arbetsmiljörela- terade synpunkter och då berört personalbrist och stress hos persona- len som påverkat tid och möjlighet till handledning samt bemötandet
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
av studenterna. Det förekommer att studenter anser sig ha blivit utsatta för dålig arbetsmiljö, negativ behandling och diskriminering vid arbetsplatsen.
I många kursutvärderingar ombeds studenterna uppskatta hur många timmar i veckan de har lagt ner på studier under kursen. Sam- manställningarna visar att de flesta studenter uppskattar att de ägnar mellan 40 och 50 timmar i veckan åt studier som helt eller delvis innehåller verksamhetsförlagd utbildning. Vissa studenter efterlyser mer tid för reflektion och återkoppling samt att inlämningsuppgifter och seminarier under eller i nära anslutning till den verksamhets- förlagda utbildningen är tidskrävande och skapar stress. Vissa studen- ter berör också begränsad tillgång till administrativa system samt bristande information gällande exempelvis placeringsort, arbetstider och allmänna kommunikationer.
Vårdförbundet Students rapport år 2023
Vårdförbundet Student genomför årligen en enkätundersökning bland studenter som studerar till sjuksköterska, röntgensjuksköterska och biomedicinsk analytiker.61 År 2023 inkom totalt 975 studenter på terminerna två till sex med svar. Av de studenter som svarade studerar 91,8 procent till sjuksköterska, 4,4 procent till röntgensjuksköterska och 3,8 procent till biomedicinsk analytiker.
De allra flesta studenter uppgav att de var nöjda med de teoretiska och praktiska förberedelserna inför sin placering. Studenterna upp- levde att handledarnas kunskaper om studenternas lärandemål förbätt- rats. Lite mer än hälften av studenterna uppgav att de ofta eller alltid haft en regelbunden kommunikation samt reflektion tillsammans med handledare under den verksamhetsförlagda utbildningen. Majoriteten av studenterna upplevde att handledaren oftast eller alltid varit enga- gerad och tagit sig tid för att utbilda och stötta studenterna. Vad gäller kontinuitet i handledarskapet uppgav majoriteten av studenterna att de som mest hade fyra handledare under en och samma period av verksamhetsförlagd utbildning. Majoriteten av studenterna fann kravet på närvaro stressande vid händelse av sjukdom. Många studenter på- pekade problem med att få schemat för verksamhetsförlagd utbild- ning i tid. Enkäten indikerade även att det finns studenter som upp- lever att de blivit diskriminerade under verksamhetsförlagd utbildning.
61Vårdförbundet Student (2023).
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
4.4.5Hur organiseras och utvecklas verksamhetsförlagd utbildning?
I Sverige pågår ett flertal pedagogiska utvecklingsarbeten och forsk- ningsprojekt gällande verksamhetsförlagd utbildning. Exempelvis finns flera studier från Linköpings universitet som belyser samarbete och samplanering mellan vårdgivare och lärosäte samt interprofessionellt lärande, vilket innebär att studerande från flera av de yrkesförbered- ande programmen inom vårdområdet genomför praktik eller simu- lerade övningar tillsammans.62
Ett annat sätt att organisera verksamhetsförlagd utbildning är genom utbildningsvårdavdelningar (UVA). I Sverige finns modellen både på sjukhus och som kommunal utbildningsvårdenhet inom vård och omsorg (KUVO). Modellen bygger på samarbete mellan med- arbetarna i den kliniska verksamheten och vid lärosätet för att skapa en god lärandemiljö.63 UVA-modellen innebär konkret att studenten under den verksamhetsförlagda utbildningen stöds av en student- handledare, huvudhandledare, klinisk adjunkt och klinisk lektor.64 De fyra aktörerna bedriver tillsammans ett didaktiskt lagarbete. Den kliniska adjunkten respektive lektorn ger studenterna och verksam- heten en koppling till lärosätet relaterad till teoretisk undervisning och forskning. Den kliniska lektorn fungerar som informatör i för- hållande till student- och huvudhandledaren om utbildningarnas mål och innehåll samt ansvarar för att vårdens praxis är förankrad i forsk- ningen. Den kliniska adjunkten har ansvar för bedömning av studen- ten och ska stödja både studenter och studenthandledare. En klinisk lektor ansvarar för vårdvetenskaplig förankring och har ett över- gripande ansvar för kvalitet och handledarkompetens.65
Ett av syftena med UVA-modellen är att säkra tillräckligt antal platser för verksamhetsförlagd utbildning, eftersom den genomsnitt- liga andelen studenter är mer än dubbelt så stor jämfört med tradi- tionell handledning vid en vårdavdelning. Trots att studenttätheten är större uttrycker många studenter att de är mycket nöjda med den verksamhetsförlagda utbildningen på utbildningsvårdavdelningar.66
62Gustavsson, Bivall & Lindh Falk (2021).
63Sandvik & Wüstenhagen (2022) s. 223 ff.
64Ekebergh & Määttä (2005).
65Sandvik & Wüstenhagen (2022) s. 224 f.
66Sandvik & Wüstenhagen (2022) s. 226.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
År 2008 grundade Högskolan i Borås tillsammans med några kom- muner en utbildningsenhet inom kommunernas vård och omsorg (KUVO). Genom enheten är tanken att den verksamhetsförlagda utbildningen som sker inom kommunal vård och omsorg ska integrera teori och praktik samt systematiskt stimulera till kvalitetsutveckling för studenten och övriga. Idén med KUVO är att främja en lärande- miljö som präglas av studentens aktiva kunskapssökande. Inom ramen för KUVO finns studenthandledare, huvudhandledare, en klinisk adjunkt och en klinisk lektor. Studenthandledaren handleder studen- ten i verksamheten och huvudhandledaren ansvarar för planering och är studentens kontaktperson. Den kliniska adjunkten har ett pedago- giskt ansvar samt medverkar vid exempelvis undervisning och bedöm- ning. Den kliniska lektorn har ett bedömningsansvar och ska tillse en vetenskaplig förankring i den verksamhetsförlagda utbildningen. KUVO har också en ledningsgrupp som samlar huvudhandledare, klinisk adjunkt, klinisk lektor, enhetschefer, medicinskt ansvarig sjuk- sköterska och avdelningschef för hälso- och sjukvårdsavdelningen. Ledningsgruppen utgör ett forum för planering och organisering av den verksamhetsförlagda utbildningen samt för studenthandledar- nas kompetensutveckling.67
Ytterligare ett exempel på pedagogiskt utvecklingsarbete av verk- samhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen är kliniska lärarpar i kommunal vård, som praktiseras av Malmö stad och Malmö universitet.68 Modellen är uppbyggd kring ett lärarpar som företräder högskolan respektive den kliniska verksamheten. Lärarparet fungerar som pedagogiskt stöd för handledare och studenter samt driver forsk- nings- och utvecklingsprojekt. Modellen bygger på ett samarbetsavtal mellan de båda parterna. Syftet med samarbetsavtalet är att utveckla ett gott samarbete och en god kvalitet på den verksamhetsförlagda utbildningen. Malmö stad ska enligt avtalet tillhandahålla praktik- platser och Malmö universitet ska erbjuda handledarträffar och kom- petensutvecklingsinsatser för legitimerade sjuksköterskor i Malmö stad. Ungefär hälften av studentplatserna tillhandahålls inom ramen för geriatrik och särskilda boenden. Malmö universitet tillhandahål- ler två kliniska adjunkter om 20 procent vardera, totalt 40 procent. Malmö stad tillhandahåller en klinisk lärare anställd på 100 procent. Det kliniska lärarparet ska vidareutveckla den verksamhetsförlagda
67Karlsson, Zetterman & Sandvik (2022) s. 243 ff.
68Islamoska (2014) s. 20.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
utbildningen och stödet till handledande sjuksköterskor samt studen- ter för att främja studenternas lärande. Modellen syftar också till att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och stödja hand- ledande sjuksköterskor. Malmö stad erhåller enligt avtalet ingen ekonomisk ersättning från Malmö universitet för att tillhandahålla platser för verksamhetsförlagd utbildning.69
Ytterligare ett exempel på organisering av verksamhetsförlagd ut- bildning i kommunal verksamhet finns i Örnsköldsviks kommun. Äldreomsorgen i Örnsköldsviks kommun tar emot omkring hundra sjuksköterskestudenter årligen. Ett begränsat antal platser för verk- samhetsförlagd utbildning tillhandahålls även inom ramen för verk- samhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade. Om platserna för verksamhetsförlagd utbildning inte räcker prioriterar Örnsköldsviks kommun studenter som är hemma- hörande i närområdet. Örnsköldsviks kommun har avtal med flera läro- säten om att ta emot studenter, exempelvis Umeå universitet. I nu- läget sker inget samarbete mellan Örnsköldsviks kommun och Region Västernorrland gällande verksamhetsförlagd utbildning.
Enligt avtalet med Umeå universitet ska Örnsköldsviks kommun tillhandahålla en huvudhandledare, men organisering och placering av huvudhandledarskapet regleras inte. I kommunen finns två handledar- utbildade sjuksköterskor som delar på en heltidstjänst som huvud- handledare för kommunens 19 särskilda boenden och 18 hemsjuk- vårdsområden. De båda sjuksköterskorna arbetar därutöver som resurssjuksköterskor på kommunens särskilda boenden och kan också i den rollen fungera som stöd för studenternas handledare.
Huvudhandledaren bistår med organisering av verksamhetsförlagd utbildning inom äldreomsorgen. Huvudhandledarens roll är att delta aktivt i planeringen och uppföljningen av placeringarna samt att bedriva utvecklingsarbete, exempelvis att ta reda på studenternas förkunska- per. Huvudhandledaren medverkar vid halvtids- och slutsamtal med studenterna där lärosätets kliniska lektor som är examinator också deltar. I huvudhandledarens roll ingår också att vid eventuella pro- blem under den verksamhetsförlagda utbildningen tillhandahålla stöd för studenter och handledare. Huvudhandledaren samarbetar nära med lärosätet och står också i tät kontakt med arbetsplatserna. Huvud- handledaren ordnar även seminarier för handledare och uppmuntrar
69Malmö universitet (2023).
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
dem att gå handledarutbildning. Huvudhandledartjänsten finansieras genom medel från lärosätet.70
Verksamhetsförlagd utbildning utanför studieorten och i glesbygd kräver en särskild organisering. Ett exempel är Akademi Norr, som är ett samarbete i formen kommunalförbund mellan tolv mindre kom- muner i de fyra regionerna Västernorrland, Västerbotten, Jämtland Härjedalen och Norrbotten. För att medvetandegöra kommun- ledningarna om rekryteringsmöjligheten av blivande sjuksköterskor bedriver Akademi Norr ett nära samarbete med kommunerna samt Luleå tekniska universitet, Umeå universitet och Mittuniversitetet.
Regionernas samordnare av verksamhetsförlagd utbildning har utarbetat informationsmaterial till studenterna och ökat samverkan med kommunerna på flera nivåer för att avhjälpa det problem som många studenter upplevt gällande svårigheter att finna praktisk infor- mation om verksamhetsförlagd utbildning utanför studieorten. Till följd av arbetet erbjuder flera kommuner numera boende i till exem- pel möblerade lägenheter, fullutrustade campingstugor eller via avtal med lokala hotell. Bostaden blir kostnadsfri för studenten genom att ersättningen till kommunen för praktikplaceringen samt ersättningen av lärosätet för studentens dubbla boende finansierar den.71 Modellen omfattar alla studenter, det vill säga även distansstudenter som inte har någon anknytning till Akademi Norrs geografiska område. En ersättningsmodell där den ekonomiska transaktionen kunde ske direkt mellan universitetet och den kommun eller region som anordnar verksamhetsförlagd utbildning skulle innebära att studenten inte själv behöver erlägga betalning eller vara mellanhand.72
70E-postmeddelande från huvudhandledare i Örnsköldsviks kommun den 15 november 2023 samt huvudhandledarnas föredrag på Svensk sjuksköterskeförenings VFU-konferens i Umeå den 8 november 2023.
71Ersättningen till kommunen för placeringen uppgår i nuläget till omkring 1 700 kr per vecka och student. Ersättningen av lärosätet för studentens dubbla boende uppgår till cirka 3 600 kr per månad och student. E-postmeddelande från förbundschef i Akademi Norr den 30 oktober 2023.
72E-postmeddelande från förbundschef i Akademi Norr den 30 oktober 2023 samt Linköpings universitet (2017).
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
4.5Kartläggning av verksamhetsförlagd utbildning genom utbildnings- och kursplaner
Utbildningsplanen
I utbildningsplanen för sjuksköterskeutbildningen som finns vid alla lärosäten beskrivs utbildningens utformning, innehåll och upplägg. De flesta utbildningsplaner beskriver huvudområdet och andra ämnen som ingår i programmet samt det examensarbete som avslutar ut- bildningen. Utbildningsplanerna beskriver också progressionen i ut- bildningen. Vidare framgår i de flesta utbildningsplaner den peda- gogiska grundsyn som tillämpas och undervisningsformerna.
Den kliniska delen i utbildningen beskrivs i utbildningsplanerna. Den består av verksamhetsförlagd utbildning och annan klinisk utbild- ning såsom färdighetsträning, metodövningar, laborationer och simu- lering. De flesta utbildningsplaner beskriver även var och hur den kliniska utbildningen genomförs. Färdighetsträning genomförs vid kliniska träningscenter, forsknings- och utbildningskliniker och den verksamhetsförlagda utbildningen genomförs inom olika hälso- och sjukvårdsverksamheter. Det framgår vanligen också inom vilka verk- samheter den verksamhetsförlagda utbildningen bedrivs och att den genomförs under överinseende av en handledare. Flera utbildnings- planer informerar om att den verksamhetsförlagda utbildningen kan förläggas vid annan ort än studieorten samt att det kan medföra mer- kostnader för studenten för resor och boende. Det stora flertalet lärosäten som har tillgång till ett kliniskt träningscenter för metod- och simuleringsövningar beskriver detta i utbildningsplanen.
Den kliniska kompetensen examineras på olika sätt. Totalt 15 läro- säten är anslutna till Nationell klinisk slutexamination för sjukskö- terskeexamen. Studenterna genomgår vid dessa lärosäten ett skrift- ligt och ett praktiskt prov för att pröva om studenterna har uppnått den kliniska kompetens som krävs av en sjuksköterska. Det prak- tiska provet kan utföras i den kliniska verksamhet där studenten under sin sista termin vistas.73
73Nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
Kursplanen
Den verksamhetsförlagda utbildningen utgör en del av den kliniska högskoleutbildningen som genomförs i hälso- och sjukvårdsverksam- het och regleras i kursplanen, som också anger lärandemål. Exempel på övergripande mål för en kurs är att den studerande självständigt och inom ramen för den verksamhetsförlagda utbildningen ska kunna tillämpa omvårdnadsprocessens olika steg samt bedriva en person- centrerad, evidensbaserad och patientsäker vård vid komplexa ohälso- tillstånd med beaktande av etiska aspekter. Kursplanen kan vidare ange att studenten efter avslutad kurs självständigt ska behärska ett antal färdigheter, exempelvis att kunna bedöma och värdera olika vård- situationer och dokumentera dem, tillämpa gällande författningar och riktlinjer i arbetet, samverka i interprofessionella team, iordningställa och informera om läkemedel, hantera medicinsk-teknisk utrustning samt kritiskt reflektera över arbetet.74
I kursplaner som innehåller verksamhetsförlagd utbildning utgör reflektion ofta en central del i lärandet. Under reflektionen ges studen- ten möjlighet att problematisera, värdera och dra slutsatser i olika vård- miljöer. Exempelvis anges i en kursplan att den verksamhetsförlagda utbildningen ska utföras inom somatisk vård och omfatta praktisk tillämpning och reflektion av evidensbaserad omvårdnad. Därutöver ingår ett reflektionsseminarium med inriktning mot yrkesmässig handledning. Under den verksamhetsförlagda utbildningen ska studen- ten föra en loggbok. Slutligen ingår en teoretisk del med ett exami- nerande seminarium och en individuell skriftlig inlämningsuppgift.75
I kursplanerna anges också vanligen att en student, som utan god- känt resultat har genomgått två prov för en kurs eller en del av en kurs, har rätt att få en annan examinator utsedd. Vissa lärosäten infor- merar i sina kursplaner om att antalet provtillfällen för en student är begränsat till minst fem och att motsvarande begränsning för en praktikperiod är minst två tillfällen.76 Även regler om tillgodoräk- nande av utbildning förekommer i kursplanerna.
74Kursplanen för ”Personcentrerad vård med fördjupning inom omvårdnad”, 7,5 högskole- poäng, Högskolan Dalarna, se bilaga 6.
75Kursplanen för ”Ohälsa och främjande av hälsa II”, 30 högskolepoäng, Uppsala universitet, se bilaga 6.
76Högskolornas rätt att reglera denna fråga följer av 6 kap. 21 § högskoleförordningen.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
4.6Nuvarande avtal
Avtalen mellan lärosäten och huvudmän i hälso- och sjukvården varie- rar till sin utformning, eftersom det saknas nationella avtal mellan staten och huvudmännen. Nedan följer en beskrivning av de nuvarande avtalen.
4.6.1Avtalen enligt Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska
Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska gjorde en genomgång av lärosätenas avtal gällande verksamhetsförlagd ut- bildning med huvudmän i hälso- och sjukvården, totalt ett hundratal avtal. Utredningen konstaterade att avtal ofta ingås mellan ett läro- säte och en region eller mellan ett lärosäte och en kommun, men att även modellavtal mellan flera aktörer används. Vissa avtal möjliggör att verksamhetsförlagd utbildning förläggs i annan klinisk lärande- miljö än hälso- och sjukvårdsverksamhet, exempelvis laboratoriemiljö. Det finns också exempel på att avtal reglerar att handledaren kan besluta om att genomföra vissa delmoment av utbildningen vid regio- nens kliniska träningscenter. Avtalen uppvisar stora skillnader gäl- lande när i tiden utbildning kan förläggas i verksamheten. Vissa avtal anger att verksamhetsförlagd utbildning kan ske under dygnets alla timmar. I vissa avtal fördelas platser jämnt över terminen. Utredningen gjorde bedömningen att avtalen borde säkerställa att utbildning kan förläggas hos fler vårdgivare och inom ramen för fler verksamheter. Utredningen bedömde också att villkor som rör planering bör vara tydliga för att underlätta medverkan och uppföljning.77
4.6.2Avtalen enligt den tematiska utvärderingen av sjuksköterskeutbildningen
I den tematiska utvärderingen av utbildning som leder till sjukskö- terskeexamen som genomförts av Universitetskanslersämbetet ingår drygt 130 avtal. Avtalen utgör underlag för nedanstående analys.78 Samtliga 25 lärosäten som ger sjuksköterskeutbildningen har tecknat
77SOU 2022:35 s. 97 ff.
78Universitetskanslersämbetet (2021 b).
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
avtal med en eller flera hälso- och sjukvårdsregioner i verksamhetens närområde. Knappt en tredjedel av lärosätena har tecknat avtal med aktörer utanför verksamhetens närområde. Två lärosäten, Mälardalens universitet och Umeå universitet, har tecknat avtal med privata vårdgivare.
Olika avtalstyper
Avtal gällande verksamhetsförlagd utbildning ingås mellan en upp- dragsgivare i egenskap av ett lärosäte och uppdragstagare i egenskap av en region, kommun eller privat vårdgivare. Det förekommer även avtal av samordnande karaktär, där lärosätet är uppdragsgivare till flera parter, exempelvis avtalet mellan Umeå universitet och åtta kom- muner i Västerbottens län. Avtalet är ett ramavtal som förutsätter att universitetet kommer överens med respektive kommun om antal platser för respektive program under kommande kalenderår med en prognos för ytterligare ett år. Ytterligare ett exempel är samarbets- avtalet mellan Mittuniversitet och Kommunförbundet Västernorrland som uppdragstagare. Enligt överenskommelsen åtar sig kommunerna att tillhandahålla verksamhetsförlagd utbildning omfattande upp till 63 platser per kurs i grundutbildningen. I det fall en kommun inte kan tillhandahålla överenskommet antal platser kan kommunen sam- råda med närliggande kommuner och regioner om möjlighet att till- godose platsbehovet.
Lärosätena kan även samordna sig med en uppdragstagare som motpart. Ett exempel på ett sådant avtal är ramavtal mellan Hög- skolan Kristianstad, Lunds universitet och Malmö universitet som uppdragsgivare och Region Skåne som uppdragstagare. Ramavtalet reglerar övergripande principer mellan parterna och respektive läro- säte sluter en överenskommelse med regionen. I överenskommelsen regleras volymerna för verksamhetsförlagd utbildning i form av antal studenter och antal veckor samt verksamhetstyp för placeringen.
Ett annat exempel på samordning från båda parter är principavtal mellan Umeå universitet, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet och Norra sjukvårdsregionförbundet (regionerna Jämtland Härje- dalen, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten). Avtalet regle- rar inte åtaganden för specifika utbildningar utan kompletterande lokala avtal ingås mellan universitet och berörd region.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
I Västra Götaland finns exempel på ett ramavtal av större omfatt- ning. Ramavtalet omfattar Göteborgs universitet, Högskolan i Skövde, Högskolan Väst och Högskolan i Borås, Västra Götalandsregionen och Västra Götalands 49 kommuner.79
Ibland tecknas identiska avtal mellan lärosäten och olika parter. Exempelvis har Luleå tekniska universitet tecknat ett avtal med 14 kommuner i Region Norrbotten, där utbildningsplatserna regleras i bilagor till avtalet. Bilagorna redovisar dels antal platser för flera ter- miner, dels en uppdelning av platser per kommun. Ett annat exempel är Högskolan i Gävle som har tecknat identiska avtal med tio kom- muner i Region Gävleborg. Vissa regioner har även avtal med andra vårdgivare där vårdavtal tecknats om verksamhetsförlagd utbildning och där studenter kan komma att placeras. Exempel på sådana avtal är avtalet mellan Högskolan Dalarna och Region Dalarna. Syftet med avtalet är att kunna erbjuda studenter vid Högskolan Dalarnas vård- utbildningar verksamhetsförlagd utbildning av hög kvalitet inom regio- nen eller hos annan vårdgivare som har avtal med regionen. Ytterligare exempel är avtalet mellan Linnéuniversitetet och Region Kronoberg samt ramavtalet mellan Högskolan Kristianstad, Lunds universitet, Malmö universitet och Region Skåne. I avtalet mellan Linköpings uni- versitet och kommuner i Region Östergötland åtar sig kommunerna att säkerställa att de privata vård- och omsorgsföretag de anlitar och som har platser för verksamhetsförlagd utbildning ska omfattas av vad som överenskommits mellan parterna. I samarbetsavtalet mellan Mitt- universitet och Kommunförbundet Västernorrland anges att en kom- mun vid behov kan samråda med närliggande kommuner och regio- ner om möjlighet att tillgodose platsbehovet.
Struktur och åtaganden
Avtalen tar ofta upp lärosätets ansvar för att tillhandahålla hand- ledarutbildning. De flesta lärosäten erbjuder någon sorts handledar- utbildning, vanligen från det reguljära utbildningsutbudet. Det finns dock ingen beskrivning av utbildningens innehåll. Uppsala universitet erbjuder, förutom poänggivande kurser i handledningsmetodik, även en handledarutbildning till samtliga handledare. Vid behov erbjuds även pedagogiskt stöd till handledare och huvudhandledare. I stort
79Avtalet beskrivs i avsnitt 4.6.4.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
sett samtliga lärosäten erbjuder även olika sorters pedagogiskt stöd till handledare så som handledarträffar, föreläsningar, workshops, tema- dagar och andra stödinsatser vid behov. Uppdragstagaren åtar sig att tillhandahålla handledare och huvudhandledare med erforderlig hand- ledarkompetens och adekvat ämneskompetens enligt kvalitetskrite- rier i avtalet.
Det är uppdragstagarens roll att tillhandahålla överenskommet antal platser samt att fördela dessa på relevanta placeringar som svarar mot de mål som följer av utbildningsplanen samt kursplaner, också om andra utförare anlitas.
Det är lärosätets ansvar att administrera studenternas placeringar och att inför varje termin inkomma med underlag avseende antal studenter som ska genomföra verksamhetsförlagd utbildning samt inriktning. Lärosätet är också ansvarigt för att informera om even- tuella förändringar vad gäller antal studenter och utbildningsutbudet. Flera avtal nämner utseende av kontaktperson, en så kallad samord- nare, för planering av verksamhetsförlagd utbildning för båda parter. Lärosätet ansvarar för att ge studenterna och handledare information om exempelvis vaccinationer, arbetstider och andra grundläggande förutsättningar inför placeringen. Uppdragstagaren ansvarar för att studenterna har tillgång till lokaler och nödvändig utrustning. En student anses under sin placering vara anställd på den arbetsplats där den verksamhetsförlagda utbildningen genomförs och omfattas av försäkringen vid arbetsplatsen.
Lärosätet har det formella ansvaret för examination av verksam- hetsförlagd utbildning.
Dimensionering och ekonomisk ersättning
Ekonomisk ersättning anges i princip i samtliga fall i kr per vecka och student. Beloppet räknas vanligen upp varje år och varierar mellan ungefär 1 400 och 1 600 kr per vecka och student.
Vissa avtal reglerar den ekonomiska ersättningen efter kompe- tensen hos handledarna. Linnéuniversitetet ersätter kommunerna i Region Kalmar län med full ersättning om huvudhandledare och handledare har magisterexamen motsvarande 240 högskolepoäng samt 7,5 högskolepoäng handledarutbildning. Om uppdragstagaren vid avtalets tecknande inte kan uppfylla kompetenskravet hos utsedda
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
handledare ska uppdragstagaren sträva efter att fortast möjligt upp- fylla kompetenskravet. Vid lägre kompetens justeras ersättningen som uppdragstagaren erhåller för varje student enligt en bilaga till avtalet. I ramavtalet mellan Högskolan Kristianstad, Lunds univer- sitet, Malmö universitet och Region Skåne består den ekonomiska ersättningen till uppdragstagaren av två delar. En fast ersättning mot- svarande 75 kr per vecka och student baseras på beställt antal veckor och betalas direkt till Region Skåne terminsvis. Därutöver tillkom- mer en del baserad på antalet faktiskt genomförda studerandeveckor motsvarande 1 449 kr per vecka och student enligt 2018 års ersätt- ningsnivå.
Mälardalens universitet använder sig av ersättningsnivåer i avtal med kommunerna i Södermanlands län baserat på handledarnas kvali- fikationer och handledarorganisationens uppbyggnad. Full ersättning utgår för verksamhetsförlagd utbildning där handledarorganisationen med handledare och huvudhandledare är uppbyggd samt att ansvarig verksamhet har en huvudhandledare med handledarutbildning om 7,5 högskolepoäng och magisterexamen inom relevant område. Tre fjärdedelar av ersättningen utgår när handledarorganisationen finns på plats samt ansvarig verksamhet har som målsättning att huvud- handledare har magisterexamen inom relevant område. Ett krav är vidare att huvudhandledaren har relevant yrkesexamen och hand- ledarutbildning om 7,5 högskolepoäng. Det krävs även att handled- are från respektive enhet deltar i handledarutbildning om 7,5 hög- skolepoäng anordnad av lärosätet och har relevant yrkesexamen.
Samverkan
Parterna ansvarar gemensamt för att studenterna ges utbildning av hög kvalitet och för att säkra kompetensförsörjningen för framtidens hälso- och sjukvård, för kvalitetsutveckling, för att den verksamhets- förlagda utbildningen uppfyller utbildnings- och kursplaners mål samt för utveckling och utvärdering. Ofta anger avtalen också att planer- ing och genomförande av handledarutbildning samt utveckling av handledningsmodeller ska vara föremål för samverkan.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
Att teckna, omförhandla och följa upp avtalen
Tecknande och förnyelse av befintliga avtal sker i samverkan mellan lärosäten, sjukvårdshuvudmän och vårdgivare. Avtalen löper tills vid- are och förnyas vid behov, antingen på initiativ av lärosätet eller vårdgivaren. De lärosäten som ingått ett ramavtal tecknar separata underavtal eller programavtal med varierande löptid som uppdateras löpande.
Det är oftast en verksamhetschef samt handledare eller huvud- handledare för respektive profession som deltar i avtalsdialogen. Från lärosätena deltar företrädare för sjuksköterskeutbildningen.
Lärosätena har årliga samverkansmöten med vårdverksamheterna som de har avtal med för uppföljning och planering av kommande period.
4.6.3Nationella vårdkompetensrådets vägledning för trepartsavtal
Nationella vårdkompetensrådet har tagit fram en vägledning till ett gemensamt trepartsavtal80 för verksamhetsförlagd utbildning med syfte att främja och stötta huvudmännen att ingå gemensamma avtal om verksamhetsförlagd utbildning så att antalet platser kan öka med bibehållen kvalitet. Modellen som tjänar som utgångspunkt är det om- fattande trepartsgemensamma avtalet som togs fram i Västra Göta- landsregionen år 2021, som berörs i nästa avsnitt.
4.6.4Särskilda avtalsmodeller
Regionalt avtal för Västra Götaland
År 2021 togs ett trepartsgemensamt avtal fram i Västra Götaland. Avtalet omfattar 49 kommuner, Västra Götalandsregionen samt Göteborgs universitet, Högskolan i Skövde, Högskolan Väst och Högskolan i Borås. Det trepartsgemensamma avtalet ersätter tidigare lokala avtal mellan enskilda lärosäten och kommuner samt avtal mellan lärosätena och Västra Götalandsregionen. Syftet med avtalet är att reglera struktur, ansvar och finansiering och att skapa förut-
80De parter som ingår i avtalet är universitet och högskolor samt regioner och kommuner som sjukvårdshuvudmän.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
sättningar för gemensam utveckling, samverkan och kvalitetssäkring av verksamhetsförlagd utbildning. Avtalet reglerar också digital han- tering, utbildningsvolym och handledningsmodeller.81 Utöver detta upprättas överenskommelser gällande platser för verksamhetsförlagd utbildning med till exempel privata vårdaktörer samt med förvalt- ningar i Region Halland för specifika utbildningar.
Lärosätena, regionen och kommunerna har genom avtalet åtagit sig att gemensamt ingå i strukturen för samverkan, att planera och utveckla den verksamhetsförlagda utbildningen ur ett regionalt, del- regionalt och lokalt perspektiv, att informera varandra om föränd- ringar i verksamheten som kan påverka den verksamhetsförlagda ut- bildningen samt att identifiera behov och tillgång till platser samt avtala om tidsramar för beställningsprocessen.
Organisatoriskt regleras en samverkansmodell bestående av en regional samverkansgrupp med fokus på utbildningsuppdraget och en delregional samverkansgrupp med fokus på operativa frågor. Den regionala samverkansgruppen fastställer årligen innehåll, omfattning och tidsplan för den verksamhetsförlagda utbildningen, medan den delregionala samverkansgruppen ansvarar för arbetet med beställning av platser, genomförande, betalning, utvärdering och kvalitetssäkring. Avtalet gäller tills vidare med en uppsägningstid om sex månader.
Erfarenheterna av avtalsmodellen är goda. Att både kommunala och regionala sjukvårdshuvudmän omfattas av avtalet har bidragit till en bredare samverkan och förståelse för parternas förutsättningar. Lärosätena som ingår i avtalet framhåller att samarbetet har förbättrat samverkan i många avseenden. Samtliga ingående parter har också en gemensam digital samarbetsyta där protokoll från den regionala sam- verkansgruppen och de delregionala samverkansgrupperna publiceras.82
Vissa förändringar av avtalet förbereds, exempelvis att inkludera andra utbildningar som inte ingår i nuvarande avtal. Två exempel är kompletterande utbildning för biomedicinska analytiker med utländsk examen samt utbildningen till skolsköterska. Andra förändringar som föreslås är förtydliganden gällande uppsägningsförfaranden, tviste- ärenden och avtalsbrott.83
81Västra Götalandsregionen (2021).
82Utredningens enkätundersökning.
83Utredningens enkätundersökning.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
Ramavtal i Skåne
Sedan år 2014 finns ett ramavtal som reglerar övergripande principer för verksamhetsförlagd utbildning mellan Högskolan Kristianstad, Lunds universitet, Malmö universitet och Region Skåne. Avtalet om- fattar utbildningar till arbetsterapeut, audionom, barnmorska, röntgen- sjuksköterska, biomedicinsk analytiker, fysioterapeut, sjuksköterska (inklusive specialistutbildningar) och tandhygienist.
Under åren 2022–2023 har det pågått ett arbete för att omarbeta avtalet enligt Nationella vårdkompetensrådets vägledning till ett gemensamt trepartsavtal. Detta skulle innebära att Skånes 33 kom- muner på sikt också erbjuds möjlighet att ansluta sig till avtalet. Frågan om ekonomisk ersättning till kommunerna för platser för verksam- hetsförlagd utbildning är dock oklar. Det finns också svårigheter med att inkludera ett större antal professionsutbildningar givet förut- sättningarna. Arbetet för att omarbeta avtalet är ännu inte slutfört.84
Samverkansavtal mellan Karolinska institutet och Region Stockholm
Karolinska institutet och Region Stockholm omfattas av ett regio- nalt ALF-avtal. Frågor som rör Region Stockholms medverkan bereds och beslutas i samverkansorganisationen Karolinska institutet-Region Stockholm. Samverkansorganisationen skapar en plattform för struk- turerat samarbete mellan regionen och lärosätet i kliniska utbildnings- frågor, bland annat verksamhetsförlagd utbildning för sjuksköterske- studenter. Samverkan omfattar kvalitetsarbete och en långsiktig planering avseende prognostal för antal studenter i verksamhets- förlagd utbildning per vecka i olika verksamheter i regionen. Den verk- samhetsförlagda utbildningen följs upp systematiskt genom en pro- gramgemensam enkät samt genom kursvärderingar.
Region Stockholm beslutar varje år om ett utbildningsdirektiv som reglerar regionens hela utbildningsuppdrag. Utbildningsdirektivet omfattar samtliga vårdgivare, både regionägda och privata. Utbild- ningsdirektivet följs upp årligen av Region Stockholm i ett utbildnings- bokslut.
84Utredningens möte med Regionala vårdkompetensrådet Södra den 24 maj 2023 samt e-post- meddelande från enhetschef vid Koncernkontoret i Region Skåne den 30 november 2023.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
4.7Behov, omfattning och kostnad av verksamhetsförlagd utbildning
4.7.1Nuläge
Av lärosätenas redovisade uppgifter framgår att det totala antalet ny- börjarplatser i sjuksköterskeutbildningen uppgick till 6 191 stycken. Av dessa avsåg 3 067 platser antagning till en vårtermin och 3 124 plat- ser antagning till en hösttermin. Nybörjarplatserna avser lärosätenas samtliga antagningsorter och omfattningen av 2022 års sjuksköterske- utbildning.
Lärosätena har i utredningens enkätundersökning rapporterat in omfattningen av den verksamhetsförlagda utbildningen i en nuläges- beskrivning avseende år 2022. Nulägesbeskrivningen av sjuksköterske- utbildningen visar att det finns variationer i hur många veckor verk- samhetsförlagd utbildning som ingår i sjuksköterskeutbildningen vid respektive lärosäte. Variationen sträcker sig från 22 till 45 veckor verk- samhetsförlagd utbildning. Detta kan förklaras dels med att omfatt- ningen av den verksamhetsförlagda utbildningen i antal timmar eller antal veckor tidigare inte varit reglerad i högskoleförordningen, dels att det inte finns en nationell bestämmelse om vad som innehålls- mässigt ska eller kan omfattas av den verksamhetsförlagda utbildningen.
Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska genomförde en enkätundersökning till lärosätena om deras sjukskö- terskeutbildningar. Enkäten innehöll frågor om bland annat antalet högskolepoäng och antal timmar i utbildningen. I det redovisade svaret framgår att den verksamhetsförlagda utbildningen omfattar mellan 30 och 60 högskolepoäng. Detta innebär 20–40 veckor verk- samhetsförlagd utbildning, då en termin om 30 högskolepoäng mot- svarar 20 veckor.85 Denna variation gällande veckor av verksamhets- förlagd utbildning stämmer väl överens med förevarande utrednings redovisning av lärosätenas egna uppgifter om antal veckor verksam- hetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen.86
Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska har även redovisat antal timmar verksamhetsförlagd utbildning i sjuk- sköterskeutbildningen baserat på enkätundersökningen. I det redo- visade svaret framgår att antal timmar verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen varierar. Av lärosätenas svar framgår att
85SOU 2022:35, bilaga 5, fråga 5.
86De uppgifter som lämnades av lärosätena baserades på förhållandena år 2022.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
verksamhetsförlagd utbildning vid några lärosäten omfattar omkring 2 000 timmar á 60 minuter. Detta motsvarar 50 veckor och är högre än den övre gränsen som redovisats under ovan nämnda fråga i samma enkätundersökning. En möjlig förklaring till differensen kan vara att beräkningen av antal timmar verksamhetsförlagd utbildning är kom- plex. Svaren i enkätundersökningen bör därför tolkas med viss för- siktighet.87
4.7.2Lärosätenas prognos för framtida behov
Som grund för analysen av hur studenters verksamhetsförlagda utbild- ning fördelas mellan olika sjukvårdshuvudmän i nuläget och i en upp- skattad prognos av framtida fördelningar har lärosätena blivit ombedda att redovisa antal studenter och veckor för verksamhetsförlagd utbild- ning uppdelat per termin, sjukvårdshuvudman och antagningsort.88 En lärosätesspecifik analys har gjorts av vilken vårdaktör som om- besörjer majoriteten av den verksamhetsförlagda utbildningen i dag och hur den framtida ökningen av platser kommer att fördelas mellan regioner, kommuner och privata vårdgivare. I analysen har lärosätena kategoriserats utifrån förändringar i fördelningen från nu- lägesbeskrivningen till framtidsprognosen. De olika kategorierna är:
•att regionen kommer ta en större del av det ökade framtida beho- vet av verksamhetsförlagd utbildning,
•att kommunen kommer ta en större del av det ökade framtida beho- vet av verksamhetsförlagd utbildning, eller
•att fördelningen av verksamhetsförlagd utbildning i stort sett kom- mer att vara densamma som i dagsläget.
Endast två lärosäten har ingått direkta avtal med privata vårdgivare, trots att flertalet lärosäten prognosticerar verksamhetsförlagd utbild- ning hos sådana vårdgivare. Avtalen med regioner och kommuner tillåter dock ofta placering av studenter hos andra aktörer än de som har utföraravtal, exempelvis hos privata vårdgivare. Lärosätenas redo- visning av verksamhetsförlagd utbildning hos privata vårdgivare har därför hanterats separat.
87SOU 2022:35, bilaga 5, fråga 6.
88Lärosätenas egen redovisning i utredningens enkät.
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
Regioner och kommuner
Analysen visar att regionerna i dagsläget erbjuder störst del av verk- samhetsförlagd utbildning och förväntas göra så även i framtiden. Endast i ett fall står kommunen för den största delen av verksamhets- förlagd utbildning i nulägesbeskrivningen och förväntas göra så även i framtiden.
De sammanvägda bedömningarna per lärosäte visar att:
•för fem lärosäten förväntas regionerna ta en större del av det ökade behovet av verksamhetsförlagd utbildning,
•för elva lärosäten förväntas kommunerna ta en större del av det ökade behovet av verksamhetsförlagd utbildning,89 och
•för tio lärosäten förväntas fördelningen av den verksamhetsförlagda utbildningen bli densamma som i dag, det vill säga fördelningen av det ökade behovet av verksamhetsförlagd utbildning sker jämt mellan regionen och kommunen.
I analysen har lärosätena delats in i de sex sjukvårdsregionerna i lan- det för att undersöka regionala mönster. I tre av sjukvårdsregionerna (sjukvårdsregion Mellansverige, Västra sjukvårdsregionen och Sydöstra sjukvårdsregionen) förväntar sig majoriteten av lärosätena att kom- munala vårdaktörer kommer ta en större andel av det ökade framtida behovet av verksamhetsförlagd utbildning. I de tre andra sjukvårds- regionerna (Norra sjukvårdsregionen, sjukvårdsregion Stockholm- Gotland och Södra sjukvårdsregionen) bedömer majoriteten av läro- sätena att fördelningen av den verksamhetsförlagda utbildningen hos regional eller kommunal sjukvårdshuvudman kommer se ut som i dagsläget.
Privata vårdgivare
Majoriteten av lärosätena har prognosticerat verksamhetsförlagd ut- bildning hos privata vårdgivare trots att direkta avtal saknas med dessa i de flesta av fallen. Bland lärosätena som har redovisat verksamhets-
89Ett lärosäte erbjuder sjuksköterskeutbildning vid flera antagningsorter. Bedömningarna gäl- lande fördelning av det ökade behovet av verksamhetsförlagd utbildning skiljer sig åt mellan orterna. Lärosätet förekommer därför både i kategorin som omfattar ett större behov av verk- samhetsförlagd utbildning hos regionerna och i kategorin som innefattar ett större behov av verksamhetsförlagd utbildning hos kommunerna.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
förlagd utbildning bland privata vårdgivare finns även vissa som har redovisat verksamhetsförlagd utbildning i nulägesbeskrivningen, men inte i framtidsprognosen, eller vice versa. Det finns även lärosäten som inte alls har redovisat verksamhetsförlagd utbildning hos privata vård- givare, trots att avtalen med regioner eller kommuner möjliggör detta.
Av 25 lärosäten har sju lärosäten inte redovisat någon verksamhets- förlagd utbildning hos privata vårdgivare. 18 lärosäten har redovisat verksamhetsförlagd utbildning hos privata vårdgivare både i nuläges- beskrivningen och i framtidsprognosen. För dessa 18 lärosäten görs bedömningen:
•att tolv lärosäten prognostiserar en ökning av verksamhetsförlagd utbildning hos privata vårdgivare i framtiden och
•att ett lärosäte prognostiserar att nuvarande omfattning av verk- samhetsförlagd utbildning hos privata vårdgivare kommer förbli oförändrad.
För resterande fem lärosäten skiljer sig de redovisade uppgifterna sig åt enligt följande:
•två lärosäten har redovisat verksamhetsförlagd utbildning hos privata vårdgivare i nulägesbeskrivningen, men inte i framtids- prognosen,
•ett lärosäte har inte redovisat verksamhetsförlagd utbildning hos privata vårdgivare i nulägesbeskrivningen,
•två lärosäten har redovisat verksamhetsförlagd utbildning hos privata vårdgivare, men inte gällande samtliga orter.
4.7.3Lärosätenas prognos för verksamhetsförlagd utbildning
Nedan redovisas en uppskattning av hur behovet av verksamhets- förlagd utbildning och utbildningsplatser i sjuksköterskeutbildningen utvecklas framåt. Utredningens prognos bygger på en uppskattning från lärosätena om det framtida behovet av ökning av veckor för verksamhetsförlagd utbildning.
Den uppskattade ökningen av verksamhetsförlagd utbildning och nybörjarstudenter bygger på:
SOU 2024:9 |
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
•en eventuell utbyggnad för att få tillräckligt antal utexaminerade enligt de mål som rapporterats till utbildningsdepartementet gäl- lande regeringsuppdraget ”Mål för antal examina 2022–2024” samt möjliga kommande antalsmål, samt
•den nya bestämmelsen i 6 kap. 17 a § högskoleförordningen samt bilaga 4 som reglerar antal timmar för vissa yrkesexamina. För sjuksköterskeutbildningen gäller att minsta antal timmar ska upp- gå till 4 600 timmar varav minst hälften ska vara klinisk utbildning.
Lärosätena har redovisat en ökning av antal veckor verksamhetsförlagd utbildning. Vidare har sex lärosäten även rapporterat om ökning av antalet nybörjarplatser i utbildningen.
Baserat på detta har utredningen analyserat förändring av antal veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning. Antal veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning byg- ger på antal studenter på en termin multiplicerat med antal veckor verksamhetsförlagd utbildning för samma termin. Det ger det totala antalet veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning den aktuella terminen. Det totala antalet veckor som studenter place- ras i verksamhetsförlagd utbildning för hela programmet räknas genom summan av samtliga terminer. För att anpassa prognosen utifrån stu- denters avhopp har ett rakt avdrag om 5,8 procent per termin gjorts. Det ger en fiktiv examensfrekvens på cirka 74 procent, vilket mot- svarar den senaste rapporterade för sjuksköterskeexamen.90
Uppskattning av studenters placeringar
För samtliga lärosäten uppskattas det totala antalet veckor som stu- denter placeras i verksamhetsförlagd utbildning öka med 35 procent.
För att undersöka skillnader i ökning utifrån regionala mönster har lärosätena delats in i de sex sjukvårdsregionerna i landet. Upp- delningen visar på stora skillnader mellan sjukvårdsregionerna gäl- lande det framtida ökade behovet av antalet veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning. Störst ökat behov av platser för verksamhetsförlagd utbildning uppskattas i Sydöstra sjukvårds- regionen (71 procent) och lägst ökning uppskattat i sjukvårdsregion
90Statistiska centralbyrån (2023 a).
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
Stockholm-Gotland (12 procent).91 För övriga fyra sjukvårdsregio- ner uppskattas behovet av platser för verksamhetsförlagd utbildning öka mellan 24 och 49 procent.
Tabell 4.1 Tabell över totalt antal veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning per lärosäte och sjukvårdsregion
Nuläge, framtidsprognos och procentuell ökning per sjukvårdsregion
Lärosäte per |
Totalt antal |
Totalt antal |
Total ökning av |
sjukvårdsregion |
placeringsveckor |
placeringsveckor |
placeringsveckor |
|
(nuläge) |
(framtidsprognos) |
(procent) |
|
|
|
|
|
Norra sjukvårdsregionen |
17 768 |
26 515 |
8 748 |
(49 %) |
Luleå tekniska universitet |
3 342 |
5 192 |
1 850 |
(55 %) |
Mittuniversitetet |
5 437 |
9 043 |
3 606 |
(66 %) |
Umeå universitet |
8 989 |
12 281 |
3 292 |
(37 %) |
|
|
|
|
|
Sjukvårdsregion |
|
|
|
|
Mellansverige |
39 394 |
53 947 |
14 553 |
(37 %) |
Högskolan Dalarna |
8 339 |
9 518 |
1 179 |
(14 %) |
Högskolan i Gävle |
5 082 |
7 546 |
2 464 |
(48 %) |
Karlstads universitet |
5 462 |
7 309 |
1 846 |
(34 %) |
Mälardalens universitet |
8 571 |
13 160 |
4 589 |
(54 %) |
Uppsala universitet (Uppsala) |
6 777 |
7 838 |
1 061 |
(16 %) |
Örebro universitet |
5 163 |
8 577 |
3 414 |
(66 %) |
|
|
|
|
|
Sjukvårdsregion |
|
|
|
|
Stockholm-Gotland |
32 370 |
36 380 |
4 010 |
(12 %) |
Karolinska institutet |
11 341 |
11 341 |
|
0 (0 %) |
Marie Cederschiöld högskola |
6 751 |
8 176 |
1 425 |
(21 %) |
Röda Korsets högskola |
6 580 |
8 593 |
2 013 |
(31 %) |
Sophiahemmet högskola |
6 774 |
7 201 |
427 (6 %) |
Uppsala universitet |
|
|
|
|
(Campus Gotland) |
924 |
1 069 |
145 |
(16 %) |
|
|
|
|
|
Sydöstra sjukvårdsregionen |
17 704 |
30 205 |
12 501 |
(71 %) |
Linköpings universitet |
5 350 |
7 312 |
1 962 |
(37 %) |
Linnéuniversitetet |
7 793 |
11 542 |
3 749 |
(48 %) |
Stiftelsen Högskolan i |
|
|
|
|
Jönköping |
4 562 |
11 352 |
6 790 (149 %) |
|
|
|
|
|
Södra sjukvårdsregionen |
30 506 |
37 719 |
7 213 |
(24 %) |
Blekinge tekniska högskola |
6 382 |
6 962 |
580 (9 %) |
Högskolan i Halmstad |
4 203 |
7 815 |
3 612 |
(86 %) |
91Den verksamhetsförlagda utbildningen som genomförs inom ramen för Uppsala universitets sjuksköterskeutbildning är delad i två sjukvårdsregioner. Sjukvårdsregion Mellansverige (gäl- lande utbildning som bedrivs i Uppsala) och sjukvårdsregion Stockholm-Gotland (gällande utbildning som bedrivs på Campus Gotland).
SOU 2024:9Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen
Lärosäte per |
Totalt antal |
Totalt antal |
Total ökning av |
sjukvårdsregion |
placeringsveckor |
placeringsveckor |
placeringsveckor |
|
(nuläge) |
(framtidsprognos) |
(procent) |
|
|
|
|
|
Högskolan Kristianstad |
6 569 |
6 998 |
429 (7 %) |
Lunds universitet |
5 432 |
7 305 |
1 873 |
(34 %) |
Malmö universitet |
7 920 |
8 639 |
719 (9 %) |
|
|
|
|
|
Västra sjukvårdsregionen |
22 571 |
31 848 |
9 277 |
(41 %) |
Göteborgs universitet |
6 942 |
8 605 |
1 663 |
(24 %) |
Högskolan i Borås |
5 376 |
9 270 |
3 894 |
(72 %) |
Högskolan i Skövde |
4 556 |
5 360 |
804 |
(18 %) |
Högskolan Väst |
5 698 |
8 613 |
2 915 |
(51 %) |
Totalt: |
160 314 |
216 615 |
56 302 |
(35 %) |
|
|
|
|
|
Källa: Utredningens enkätundersökning.
Uppskattning av kostnader
I nulägesbeskrivningen baseras beräkning av kostnaderna för den verk- samhetsförlagda utbildningen på lärosätenas redovisning av antal stu- denter, antal veckor för verksamhetsförlagd utbildning samt ersätt- ning per vecka och student.
Kostnadsberäkningen bygger på det totala antalet veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning multiplicerat med ersättningen per vecka och student. Kostnadsberäkningen omfattar ett kalenderår, det vill säga samtliga studentkullar i samtliga terminer under ett kalenderår. I nulägesbeskrivningen har utredningen utgått från 2022 års uppgifter om antal studenter och veckor verksamhets- förlagd utbildning.
En uppskattning av framtida kostnader har beräknats baserat på lärosätenas bedömning av ökningen av nybörjarplatser och ökning av veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen samt uppräkning av ersättningen per vecka och student enligt pris- och löneomräkning (PLO).
Lärosätenas bedömning av förändringar i antal veckor verksam- hetsförlagd utbildning, nybörjarplatser och den höjda ersättningsnivån per vecka och student resulterar i en kostnadsökning i sjuksköterske- utbildningen motsvarande 37 procent. Det är ökningen av antalet veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning som står för den största delen av denna kostnadsökning, men även ökningen av nybörjarplatser samt ökningen av ersättningsnivån bidrar.
Nuläge och framtid för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen |
SOU 2024:9 |
Sammanfattande kommentarer
Utifrån lärosätenas uppgifter kan konstateras att en liten utökning av nybörjarplatser bedöms ske. Samtidigt förväntas en ökning av an- talet veckor verksamhetsförlagd utbildning i och med den nya bestäm- melsen i högskoleförordningen som reglerar antal timmar i sjukskö- terskeutbildningen. Detta ger en total ökning veckor som studenter placeras i verksamhetsförlagd utbildning med 35 procent, vilket inne- bär ett markant ökat behov av platser för verksamhetsförlagd utbild- ning för sjuksköterskestudenter i hälso- och sjukvården.
Det ökade behovet av verksamhetsförlagd utbildning kräver om- strukturering av utbildningsprogrammen och utbildnings- och kurs- planer.
Behovet av fler platser för verksamhetsförlagd utbildning kommer att kräva omförhandling av befintliga avtal och sannolikt fler avtals- parter. Nya miljöer för verksamhetsförlagd utbildning behöver skapas och nya sätt att genomföra den verksamhetsförlagda utbildningen behöver om möjligt implementeras.
Lärosätena är skyldiga att garantera plats i verksamhetsförlagd utbildning för samtliga antagna studenter i utbildningen. Det rappor- terade underlaget från lärosätena kan fungera som en uppskattning av det framtida behovet av verksamhetsförlagd utbildning. För att lärosätena ska kunna tillhandahålla fler utbildningsplatser i den ut- sträckning som krävs för den framtida kompetensförsörjningen av sjuksköterskor behöver sjukvårdshuvudmännen kunna möta den ökade efterfrågan på verksamhetsförlagd utbildning.
5Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet
Bristen på platser för verksamhetsförlagd utbildning är inte ett nytt fenomen. Redan i samband med 1975 års högskolereform diskutera- des att bristen på platser för verksamhetsförlagd utbildning utgjorde ett hinder för att bygga ut vårdutbildningarna. På den tiden bedrevs sjuksköterskeutbildningen huvudsakligen av landstingskommunala högskolor, vars huvudman alltså svarade för både utbildningen och hälso- och sjukvårdsverksamheten. Ändå räckte platserna för verk- samhetsförlagd utbildning inte till. Utredningen VÅRD 77 konsta- terade att bristen på platser bland annat berodde på alltför höga krav i utbildningsplanerna, brist på lärare och en alltför snäv krets av verksamheter där verksamhetsförlagd utbildning bedrevs.1
Enligt direktivet för denna utredning ska hinder för att fler plat- ser för verksamhetsförlagd utbildning ska kunna erbjudas som aktö- rerna inte kan hantera själva identifieras och redovisas. Utredningen ska även lämna förslag på hur hindren kan lösas. Med hinder avses försvårande faktorer som en eller flera aktörer möter. I utredningens samordningsarbete och i utredningsarbetet i övrigt har ett flertal pro- blem som hindrar en utbyggnad av fler platser för verksamhetsförlagd utbildning uppmärksammats. Många av problemen är komplexa och påverkar även varandra sinsemellan. Hindren kan också vara av det slag att de kan påverkas av någon av aktörerna, men inte av alla. Samord- ningsåtgärder är därför av största betydelse för att kunna åtgärda de hinder som identifierats, liksom en ökad och samlad statlig satsning av den modell med ett nationellt samverkansavtal som utredningen be- skriver i kapitel 6.
1Se avsnitt 2.2.2.
147
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
I detta kapitel inventeras och redovisas de hinder som utredningen uppmärksammat gällande att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet på sjuksköterskeutbildningen. Detta kapitel ger en överskådlig bild av hindren med hänvisningar till andra delar av betänkandet där dessa beskrivs fördjupat.
Den analys av hinder som utredningen genomfört och som ligger till grund för förslagen till åtgärder har avgränsats till att fokusera på faktorer som mer specifikt påverkar tillgången på verksamhetsförlagd utbildning. Samtidigt utgör hälso- och sjukvårdens tillgång till eko- nomiska resurser och personal grundläggande förutsättningar som i högsta grad påverkar möjligheten att kunna tillhandahålla platser för verksamhetsförlagd utbildning. Åtgärder som tar sikte på hälso-och sjukvårdens allmänna förutsättningar bedöms dock inte omfattas av utredningens uppdrag.2
Nedan visas en sammanställning av de hinder som utredningen identifierat och de åtgärder som föreslås för att undanröja respektive hinder.
Figur 5.1 Hinder och åtgärder för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning
Källa: Utredningens illustration.
2Se kapitel 1.
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
5.1Brist på samordning mellan aktörer
Verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen består av kurser och utbildningen är förlagd till olika hälso- och sjukvårds- verksamheter. Det är genom avtal om verksamhetsförlagd utbildning som samarbetet mellan de olika aktörerna regleras. Sjuksköterske- utbildningen bedrivs av 25 lärosäten.3
Regioners, kommuners och privata vårdgivares medverkan är ound- gänglig för att lärosätena ska kunna erbjuda utbildningsplatser och exa- minera studenter.4 Både lärosäten och hälso- och sjukvårdshuvudmän har stor frihet att organisera sin verksamhet utifrån egna val och för- utsättningar.5 En väl fungerande samverkan mellan dessa aktörer är sålunda nödvändig både vad gäller antalet platser och för den verk- samhetsförlagda utbildningens innehåll och kvalitet.
Det är vanligt att en huvudman har avtal med flera lärosäten om att tillhandahålla platser för verksamhetsförlagd utbildning. Det inne- bär att hälso- och sjukvårdshuvudmannen måste förhålla sig till olika kursplaner, varierande lärandemål för studenterna och olika kvali- tetskrav utifrån avtalen med lärosätena.
På samma sätt kan ett lärosäte som har avtal med flera hälso- och sjukvårdshuvudmän behöva anpassa utbildningen till deras förutsätt- ningar. I takt med att distansutbildning i olika former ökar ställs större krav på samordning för att möjliggöra för studenter att finna en plats för verksamhetsförlagd utbildning i närheten av studentens hemort. Det saknas dock i nuläget för uppgiften direkt lämpade fora för sådan samverkan. De regionala vårdkompetensråden samlar relevanta aktö- rer, och kan bidra till samordningsarbetet, men de har begränsade beslutsmandat.6
Det finns flera fundamentala skillnader i strukturer och ändamål mellan lärosäten och aktörer inom hälso- och sjukvården. Exempel- vis tillämpar lärosätena terminsuppdelning i kontrast till hälso- och sjukvården som pågår året om. Hos lärosätet ligger ansvaret för verk- samhetsförlagd utbildning vanligen på studierektorsnivå, medan den praktiska fördelningen av platser sköts av en praktikplatssamordnare. I hälso- och sjukvården är det inte alltid lika självskrivet vem som ansvarar för planeringen av studentens utbildning.7
3Se avsnitt 2.2.3.
4Se kapitel 4.
5Se kapitel 2 och 8.
6Se avsnitt 2.2.5.
7Se avsnitt 4.3.
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet har lyft fram vik- ten av att lärosäten och vårdgivare samarbetar om det gemensamma utbildningsuppdraget. Hälso- och sjukvården måste ha viss kapacitet och lärosätena måste regelbundet förmedla behovet av platser för verksamhetsförlagd utbildning till vårdgivarna. Vårdgivarna har be- dömts behöva utöka sin utbildningskapacitet genom systematiska åtgärder och förbättra stödet i lednings- och styrsystem.8
Den verksamhetsförlagda utbildningen fyller olika syften för aktö- rerna. Från lärosätet betraktat är den verksamhetsförlagda utbildningen ett sätt att ge studenten möjlighet att träna färdighet och tillämpa kunskaper. Utbildningstiden ska vara kvalificerad, differentierad och vara möjlig att kontrollera. Från hälso- och sjukvårdens perspektiv kan verksamhetsförlagd utbildning bidra till framtida och lokal kom- petensförsörjning.9
Utredningen ser brist på samordning mellan lärosäten och vård- givare som ett hinder för att kunna erbjuda fler platser för verksam- hetsförlagd utbildning. Det ska inte förstås som att det råder en avsak- nad av samordning i dag, utan att det finns ett behov av en starkare samordning avseende bland annat hur, när och var verksamhetsförlagd utbildning lämpligen genomförs.10 Utredningen menar också att det finns en outnyttjad potential för ökad samverkan bland annat gäl- lande kursutbud, pedagogisk utveckling och forskning.
5.2Utbildningen möter inte hälso- och sjukvårdens utveckling
Varje lärosäte utformar i hög grad självständigt villkoren för verksam- hetsförlagd utbildning genom kurs- och utbildningsplaner.11 Läro- sätena är dock bundna av yrkeskvalifikationsdirektivets detaljerade krav angående klinisk utbildning samt den omfattning av verksam- hetsförlagd utbildning i timmar som följer av högskoleförordningen.12 Lärosätenas olika utformning av kursplaner gör det svårt att få en överblick över hur verksamhetsförlagd utbildning är utformad och att göra jämförelser mellan lärosätena. Verksamhetsförlagd utbild-
8Se avsnitt 2.2.5.
9Se kapitel 4.
10Se avsnitt 5.3 angående samordningsfrågor som berör de privata vårdgivarnas medverkan i verksamhetsförlagd utbildning.
11Se avsnitt 2.1.2.
12Se kapitel 3.
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
ning kan exempelvis ingå i en kurs som ett av flera examinerande moment och det går inte alltid att utläsa dess omfattning i högskole- poäng, tid eller genom översiktsplaner. Omfattningen kan anges i veckor, timmar eller ibland högskolepoäng och timmar för inläsning kan ingå i kurserna.13 Det är också lärosätet som genom examinator sätter betyg på kursen.14
Hälso- och sjukvårdsverksamheterna bestämmer inte utform- ningen av kurs- och utbildningsplanerna, trots att delar av utbild- ningen bedrivs i hälso- och sjukvården. Det finns därför en risk för att lärosätena inte i tillräckligt hög utsträckning beaktar vårdens för- utsättningar och utveckling för att verksamhetsförlagd utbildning ska kunna genomföras.15 Det är exempelvis inte ovanligt att lärosätena i kurs- och utbildningsplaner fokuserar på verksamhetsförlagd utbild- ning som förutsätts ske i sluten vård på sjukhus, trots att hälso- och sjukvården genomgår en omställning till nära vård, vård i hemmet, kommuners hälso- och sjukvård, e-hälsa etcetera. Alla lärosäten har inte heller tecknat avtal om verksamhetsförlagd utbildning med kommuner, vilket begränsar platserna och verksamheterna där verk- samhetsförlagd utbildning kan genomföras.
Möjligheterna för hälso- och sjukvårdsverksamheterna att tillhanda- hålla platser för verksamhetsförlagd utbildning blir begränsade om kurs- och utbildningsplanernas beskrivning av verksamhetsförlagd utbildning inte motsvarar hälso- och sjukvårdens aktuella verksam- hetsformer. Universitetskanslersämbetets tematiska utvärdering av sjuksköterskeutbildningen har också uppmärksammat vikten av att lärosäten identifierar nya typer av kliniska placeringar genom att utveckla lärandemål och lärandeaktiviteter som tar hänsyn till hälso- och sjukvårdens förändring.16 Samtidigt kan det från lärosätenas sida finnas legitima synpunkter på förutsättningarna att tillhandahålla tillräcklig kvalitet i den verksamhetsförlagda utbildningen hos exem- pelvis mindre kommuner. Det kan exempelvis handla om tillgången på handledare eller förekomsten av en tillräcklig variation av moment i vårdverksamheten som den verksamhetsförlagda utbildningen ska omfatta.17
13Se avsnitt 4.7.
14Se avsnitt 4.3.4.
15Se avsnitt 4.5. Se även avsnitt 5.3.
16Se avsnitt 2.2.7.
17Utredningens möte med Sveriges universitets- och högskoleförbund, Arbetsgruppen för vårdkompetens den 15 september 2023.
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
Kursplanerna är i dag inte fullt ut anpassade till hälso- och sjuk- vårdens utveckling med ett minskat antal slutenvårdsplatser. Basen för den verksamhetsförlagda utbildningen behöver därför breddas så att praktik kan göras där det finns ett tillräckligt antal patienter och yrkesverksamma sjuksköterskor.
5.3Verksamhetsförlagd utbildning bedrivs i för få typer av verksamheter
Hälso- och sjukvårdens förutsättningar och utveckling påverkar var verksamhetsförlagd utbildning kan genomföras. Var i hälso- och sjuk- vårdsverksamheten studenterna placeras är en fråga som huvudsak- ligen styrs av avtalen mellan lärosätena och huvudmännen i hälso- och sjukvården. Verksamhetsförlagd utbildning kan anordnas inom ramen för olika verksamheter hos regioner, kommuner och privata vård- givare.
Primärvård samt kommuners hälso- och sjukvård
Främst anordnas verksamhetsförlagd utbildning inom ramen för slutenvård på sjukhus, trots att antalet vårdplatser har minskat.18 Den slutna vården på sjukhus intar numera en mindre central plats till följd av den pågående omställningen av hälso- och sjukvården. Om- ställningen syftar till en god och nära vård utifrån patientens behov som innebär att den första linjens hälso- och sjukvård har förstärkts på viss bekostnad av sjukhusvården. Särskilt den kommunala hälso- och sjukvården anses ha betydelse för att åstadkomma nära vård.19
Genom primärvårdsreformen avses primärvården bli navet i hälso- och sjukvården.20 Primärvård definieras i 2 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som hälso- och sjukvårdsverksamhet där öppen vård ges utan avgränsning när det gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper vad avser sådana åtgärder i form av medicinsk bedöm- ning och behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabi- litering som inte kräver särskilda medicinska eller tekniska resurser eller någon annan särskild kompetens. Primärvårdens grunduppdrag
18SOU 2022:35 s. 92 och 115.
19Prop. 2017/18:83.
20Prop. 2019/20:164, bet. 2020/21:SoU2 och rskr. 2020/21:61.
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
regleras i 13 a kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen och omfattar bland annat att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster, att samordna insatser för patienten och att möjliggöra medverkan vid forsknings- arbete.21 Primärvården ska stå för en bred kompetens som kan till- godose de flesta vårdrelaterade behov med hjälp av olika generalist- kompetenser, bland annat sjuksköterskor. Gränsdragningen mellan primärvård respektive annan specialistsjukvård går nu mellan vård som kräver generalist- respektive annan specialistkompetens oavsett var vården ges och av vilken huvudman.22 Detta ställer höga krav på kompetensförsörjningen.23
Att en större del av vården ska ske inom primärvården och den kommunala hälso- och sjukvården påverkar förutsättningarna för verksamhetsförlagd utbildning. Det finns ett ökat behov av platser för verksamhetsförlagd utbildning i primärvården och kommunernas hälso- och sjukvård samt hos privata vårdgivare.24 Platser för verksam- hetsförlagd utbildning kan också förläggas till nya verksamhetsområ- den, såsom socialtjänst och anpassade boenden för personer med funk- tionsnedsättning.25
Socialstyrelsen har i sitt uppföljningsarbete av vårdens omställ- ning beskrivit att flera regioner bedriver samverkan och dialog med lärosäten för att förbättra strukturen kring verksamhetsförlagd utbild- ning, exempelvis antagning av studenter till fler studieorter företrädes- vis i glesbygd. Regionerna har också utvecklat lärandemiljöer, utbild- ningsavdelningar, handledning och arbetssätt.26
Utredningen bedömer att det är ett hinder att inte fler platser för verksamhetsförlagd utbildning erbjuds inom primärvården och kom- munernas hälso- och sjukvård. Det gäller inte minst inom kommuner- nas hälso- och sjukvård, där variationen är mycket stor mellan olika lärosäten. Vissa lärosäten använder kommunernas hälso- och sjukvård i marginell omfattning, medan andra lärosäten bedriver närmare hälf- ten av den verksamhetsförlagda utbildningen i dessa verksamheter.
21Bestämmelsen har den 1 januari 2024 reviderats genom SFS 2023:37.
22Prop. 2019/20:164 s. 70.
23Prop. 2019/20:164 s. 33.
24SOU 2022:35 s. 92.
25Svensk sjuksköterskeförenings strategi för utbildningsfrågor.
26Socialstyrelsen (2020) s. 113.
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan sker främst via sjukvårdshuvudmännen
Enligt utredningens uppgifter finns i nuläget endast fyra avtal mellan privata vårdgivare och lärosäten som bedriver sjuksköterskeutbildning. Det innebär att privata vårdgivare främst medverkar i verksamhets- förlagd utbildning i egenskap av att genom offentlig upphandling eller valfrihetssystem vara utförare åt regioner och kommuner.27
Samtidigt ges en betydande andel av hälso- och sjukvården av pri- vata vårdgivare. Under år 2021 gjordes 39 procent av alla patientbesök i hälso- och sjukvården hos en privat vårdgivare. Antalet besök hos privata vårdgivare uppgick till 50 procent av alla besök i primärvården och 23 procent i den somatiska specialistsjukvården. I den slutna vår- den fanns 9 respektive 3 procent av vårdplatserna i den somatiska respektive psykiatriska vården hos privata vårdgivare.28 Alla regioner i Sverige har sedan den 1 januari 2010 vårdval i primärvården. Några regioner har infört vårdval i andra delar av sjukvården. Region Stockholm har vårdval på flest områden inom specialistsjukvården. Totalt finns 107 vårdval i Sverige.29
Lärosätena kan alltså sällan direkt påverka i vad mån privata vård- givare medverkar i den verksamhetsförlagda utbildningen. Det är vanligen först på anmodan av region eller kommun som den privata vårdgivaren förväntas tillhandahålla platser för verksamhetsförlagd utbildning. Eftersom avtalen huvudsakligen tecknats mellan lärosäten och regioner respektive kommuner är det också huvudmännens an- svar att tillse att de privata vårdgivarna lever upp till de kvalitetskrav som avtalen stipulerar.30
Det faktum att medverkan sker genom offentlig upphandling inne- bär vissa problem med bristande långsiktighet för de privata vårdgiv- arna. Även om vårdgivaren investerar i de anställdas handledarkompe- tens och andra resurser, är kontraktets giltighetstid med huvudmannen begränsat i tid. När det gäller valfrihetssystem är den privata vård- givarens deltagande dessutom begränsat av patienternas egna val. Det innebär att privata vårdgivare kan ha vissa svårigheter att integreras i övrig hälso- och sjukvård och bidra med utbildningsinsatser.31
27Se kapitel 9.
28Sveriges Kommuner och Regioner (2022).
29Sveriges Kommuner och Regioner (2023 d).
30Se kapitel 9.
31Se SOU 2019:29 s. 181.
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
Vad som ovan sagts innebär att det på en hälso- och sjukvårds- huvudmans geografiska område vanligen kan finnas många olika vård- givare, även privata sådana. Det gäller särskilt inom primärvården, som anses ska fungera som ett nav i hälso- och sjukvården och som följaktligen också borde få en större betydelse som verksamhet där platser för verksamhetsförlagd utbildning förläggs. Hur regioner och kommuner utformar avtal om hälso- och sjukvårdstjänster och i vad mån det sker avrop från avtalen får stor betydelse för de privata vård- givarnas medverkan i verksamhetsförlagd utbildning.
Utredningen anser att det i den nuvarande ordningen för sam- arbete om verksamhetsförlagd utbildning mellan lärosäten och sjuk- vårdshuvudmän finns inbyggda hinder som försvårar privata vård- givares medverkan.32
5.4Nuvarande avtal möter inte dagens behov
De drygt 130 avtalen mellan lärosäten och hälso- och sjukvårds- huvudmän avgör i nuläget till stor del var studenterna kan erbjudas platser för verksamhetsförlagd utbildning geografiskt, även vad gäller distansutbildning.33 Utredningen ser hinder i att avtalen ger olika typer av inlåsningseffekter för studenter som vill genomföra verksamhets- förlagd utbildning på annan ort än avtalen medger. Problemet torde bli mer utbrett i takt med att omfattningen av distansutbildning i olika former ökar.
Den geografiska placeringen av platser för verksamhetsförlagd utbildning kan medföra särskilda svårigheter för distansutbildningar. Dessa utbildningar har som regel ett hybridupplägg där den teoretiska utbildningen sker platsoberoende, men lärosäten förlägger den verk- samhetsförlagda utbildningen till den ort eller det geografiska område där lärosätet är beläget. Det förkommer också att lärosäten tecknar avtal med vårdgivare runtom i landet och att studenter söker direkt till den plats där de vill genomföra verksamhetsförlagd utbildning. Dagens avtalsstruktur kan göra det svårt för lärosäten att teckna avtal om platser som tillgodoser studenternas behov när dessa är bosatta över hela landet. Det förekommer att näraliggande lärosätens behov av platser liksom studenter folkbokförda i regionen prioriteras av
32Se kapitel 9 och kapitel 6.
33Se avsnitt 4.6.
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
huvudmännen liksom studenter från lärosäten med vilka huvudmän- nen har avtal.34
Att använda verksamheter i glesbygd kan bidra till att erbjuda fler platser för verksamhetsförlagd utbildning till studenterna och kan samtidigt främja den framtida kompetensförsörjningen i glesbygden.35 I nuläget saknar flera lärosäten avtal om verksamhetsförlagd utbild- ning med kommuner, trots att dessa bedriver en allt större del av hälso- och sjukvården även i glesbygd. Platser för verksamhetsförlagd utbildning kan i nuläget vara outnyttjade utan att kunna användas av andra lärosäten på grund hur avtalen tecknats. Floran av avtal som reglerar verksamhetsförlagd utbildning är alltså ett hinder för att effektivt kunna nyttja platser för verksamhetsförlagd utbildning i landet och det finns ett behov av att skapa större geografiska om- råden för placering av studenter.36
Decentraliserad utbildning är ett sätt att främja glesbygdens kom- petensförsörjning, möjliggöra att fler personer får möjlighet att studera till sjuksköterska på olika håll i landet och samtidigt tillgängliggöra fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Den decentraliserade utbildningen är dock inte komplikationsfri. Några problem som upp- märksammats är att studenter i flera fall byter till en större studieort, kvalitetsproblem som hänger samman med små studentgrupper samt sämre möjligheter till exempelvis interprofessionellt lärande mellan olika hälso- och sjukvårdsutbildningar.37 När det gäller lärcentrum finns även svårigheter relaterade till kommunernas långsiktiga planer- ingsarbete, då de enligt 2 § förordningen (2017:1303) om statsbidrag för lärcentrum beviljas statsbidrag för endast ett år åt gången i den mån det finns tillgängliga medel.38
Avtalen innehåller ofta kvalitetskrav och önskemål rörande exem- pelvis yrkeserfarenhet, akademiska examina och specifik handledar- utbildning. Denna typ av kvalitetskrav kan innebära hinder för hälso- och sjukvårdens möjligheter att erbjuda platser för verksam- hetsförlagd utbildning.39
34Universitetskanslersämbetet (2022 a) s. 46 f.
35Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2021) s. 140.
36Se kapitel 6 och 7.
37Universitetskanslersämbetet (2022 a) s. 49 f.
38Se även Myndigheten för yrkeshögskolan, Arbetsförmedlingen, Svenska ESF-rådet, Skolverket, Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet, Tillväxtverket och Folkbildningsrådet (2022).
39Se kapitel 4 och avsnitt 5.7.
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
Utredningen konstaterar att nuvarande ordning med drygt 130 lokala avtal skapar inlåsningseffekter som försvårar ett effektivt nyttjande av tillgängliga platser för verksamhetsförlagd utbildning. För att på bästa sätt använda kapaciteten för verksamhetsförlagd utbildning inom hälso- och sjukvården krävs samarbete i större geo- grafiska områden.
5.5Tillgängliga platser för verksamhetsförlagd utbildning utnyttjas inte
Ett problem är att vissa av de befintliga platserna för verksamhets- förlagd utbildning inte utnyttjas. Det kan bero på att platserna är belägna långt ifrån studieorten eller studentens bostadsort. Både läro- säten och studenter kan av olika skäl välja bort platser för verksam- hetsförlagd utbildning. För studenternas del kan resa och boende vara förenat med merkostnader som blir ett hinder. För lärosäten kan också avtalens lydelse innebära begränsningar i möjligheten att nyttja platser för verksamhetsförlagd utbildning.40
Som tidigare framkommit finns ett behov av att utöka studieplat- serna på sjuksköterskeutbildningen för att tillgodose hälso- och sjuk- vårdens kompetensförsörjningsbehov. Om konkurrensen om utbild- ningsplatserna blir för låg finns dock risk för att även studenter med sämre förutsättningar att fullfölja studierna antas. Detta kan inverka negativt på genomströmningen av studenter. Genomströmningen kan påverkas positivt genom tidigt insatta stödinsatser från lärosätena riktade till studenter som riskerar att inte kunna fullfölja sina studier. Hälso- och sjukvården ser också omotiverat låg genomströmning som en misshushållning, då resurser för verksamhetsförlagd utbildning läggs på studenter som inte tar examen och inte kan bidra till att möta behovet av fler legitimerade sjuksköterskor.
Riksrevisionen har inlett ett arbete för att granska lärosätenas och regeringens åtgärder för att minska antalet avhopp från grundutbild- ningar till bristyrken, bland annat sjuksköterskeutbildningen.41 Den överenskommelse om god och nära vård som staten ingått med Sveriges Kommuner och Regioner för år 2023 har också som syfte att öka antalet studenter på sjuksköterskeutbildningen och säker-
40Se avsnitt 4.6 samt avsnitt 6.2.2.
41Riksrevisionen (2023 b).
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
ställa genomströmningen.42 Universitets- och högskolerådet har haft ett uppdrag att satsa på ökad kvalitet och genomströmning i distans- utbildning.43 Sex lärosäten har även fått medel för att utveckla distans- utbildning, särskilt vad gäller tillgången till och kvaliteten på verksam- hetsförlagd utbildning på professionsutbildningar.44
Utredningen uppfattar att studenters merkostnader för resor och boende utgör ett hinder för att nyttja samtliga befintliga platser för verksamhetsförlagd utbildning effektivt, och att det sannolikt inver- kar negativt på genomströmningen på sjuksköterskeutbildningen. Utvecklingen mot mer distansutbildning i olika former kommer rim- ligen att medföra att detta hinder ökar i omfattning.
5.6EU-rätten begränsar varianter av klinisk utbildning
EU-rätten utövar ett starkt inflytande över genomförandet av sjuk- sköterskeutbildningen, då sjuksköterskeyrket är ett av de reglerade yrken som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet, som är införlivat
isvensk rätt.45 Lärosätena har en frihet att utforma sjuksköterske- utbildningen, men denna frihet begränsas till stor del av yrkeskvalifi- kationsdirektivets och även examensordningens krav. Direktivet byg- ger på ett ömsesidigt och automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer för bland annat sjuksköterskor i medlemsstaterna på grundval av en samordning av minimikraven för utbildningarna. Det gäller exempelvis sjuksköterskeutbildningens innehåll och omfatt- ning inklusive verksamhetsförlagd utbildning. Till skillnad från andra utbildningar som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet görs vad gäller sjuksköterskeutbildningen skillnad mellan teoretisk och klinisk utbildning.
Regleringen av den kliniska utbildningen är tämligen specifik. Den kliniska utbildningen ska exempelvis uppgå till minst hälften av ut- bildningens minimitid, som uppgår till totalt tre år eller 4 600 tim- mar. Genomförandet av den kliniska utbildningen ska ske i direkt kontakt med patienter och ske vid en vårdinrättning. Detta innebär att olika alternativa pedagogiska modeller som framgångsrikt nyttjas på sjuksköterskeutbildningen såsom simulering och kliniska tränings-
42Regeringens beslut den 26 januari 2023.
43Regeringens beslut den 9 december 2021.
44Utbildningsdepartementet (2023 d).
45Se avsnitt 3.2.2.
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
center inte omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets definition av klinisk utbildning. Därmed begränsas lärosätena i det pedagogiska utvecklingsarbetet som dels skulle kunna främja ett gott läranderesul- tat hos studenterna, dels möjliggöra att ett större antal studenter fick klinisk utbildning utan att antalet platser för verksamhetsförlagd ut- bildning skulle behöva öka i motsvarande grad.46
I och med det förtydligande av yrkeskvalifikationsdirektivets krav på antalet timmar och definitionen av en timme som införts i hög- skoleförordningen har lärosätena tydligt uppmärksammats på omfatt- ningen av kraven rörande verksamhetsförlagd utbildning. Lärosätena räknar med en ökning av den verksamhetsförlagda utbildningen i kursplanerna för landets alla sjuksköterskeprogram. Den samman- lagda ökningen av antalet veckor som studenter genomför verksam- hetsförlagd utbildning i hälso- och sjukvården är 35 procent.47 Givet denna prognos är behovet av att finna fler platser och former för verksamhetsförlagd utbildning ännu större.
Utredningen ser utformningen av artikel 41 i yrkeskvalifikations- direktivet som ett hinder för lärosätena att utveckla varianter av verk- samhetsförlagd utbildning som kan räknas som klinisk utbildning, exempelvis simulering, trots att forskningsresultat visar att simulering kan främja studenternas lärande.48 Mot denna bakgrund är en revi- dering av direktivet önskvärd i syfte att inkludera simulering i klinisk utbildning, och möjliggöra mer klinisk utbildning utan att antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning behöver öka i motsvarande grad.
5.7Bristande tillgång till handledare
Det finns inga författningsenliga krav på handledare eller handledar- utbildning. Det finns inte heller någon gemensam nationell hand- ledarutbildning. I avtalen mellan lärosäten och huvudmän finns dock ofta krav eller önskemål på handledares kompetens och handledar- modeller, som varierar i detaljeringsgrad.49 Tillgången till kvalifice-
46Se avsnitt 3.2.3.
47Se avsnitt 4.7.3.
48Se avsnitt 3.2.3.
49Se avsnitt 4.4 och SOU 2022:35 s. 115 f.
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
rade handledare är avgörande för tillgången på platser för verksam- hetsförlagd utbildning.50
När verksamhetsförlagd utbildning genomförs är det huvudmän- nen som enligt avtal ska svara för att studenterna tilldelas en hand- ledare, medan lärosätena ansvarar för att tillse att kraven i kurs- planerna efterlevs. Därmed är genomförandet av verksamhetsförlagd utbildning beroende av tillräckliga personella resurser och att hand- ledare utbildats i tillräcklig utsträckning. Brist på handledare är ett väsentligt skäl till att fler platser för verksamhetsförlagd utbildning inte kan åstadkommas och det förekommer att nyutexaminerade sjuk- sköterskor får handleda studenter.51 Bristen på handledare kan exem- pelvis bero på avsaknad av erfaren eller utbildad personal i verksam- heten eller avsaknad av incitament för att vara handledare.52
Bristande mobilitet mellan lärosäten och hälso- och sjukvård utgör ett hinder för utveckling av handledarkompetens. Mobilitet mellan högskolan och andra sektorer som exempelvis hälso- och sjukvård är en förutsättning för kvalitet i utbildning och forskning. Öppenhet och transparens vid anställningar är av betydelse för att åstadkomma en sådan mobilitet för både kvinnor och män.53 Frågan om hinder för mobilitet mellan högskolan och andra sektorer har nyligen utretts inom Utbildningsdepartementet.54
I hälso- och sjukvården finns ofta kontinuitetsproblem som kan innebära hinder för att genomföra handledning. Det kan handla om sårbarhet i verksamheter där endast få sjuksköterskor är anställda. Det kan också handla om situationer där ordinarie personal ersätts med tillfällig sådan eller om att hälso- och sjukvården inte tillvaratar kom- petensen hos äldre sjuksköterskor som skulle kunna kontrakteras för handledaruppdrag.55
Från lärosätenas håll har framförts att högskoleförordningens be- gränsning av förenade anställningar till lektorer och professorer bör tas bort, så att lärosätena själva får besluta. Utredningen Specialist- sjuksköterskeutbildning och vissa andra sjukvårdsutbildningar har också föreslagit en förändring av den rättsliga regleringen av förenade anställningar för att lyfta fram forskning också inom vårdvetenskap
50Se avsnitt 4.4.3 samt Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet (2019) s. 36 f.
51Sveriges Kommuner och Regioner (2023 b) s. 17 f.
52SOU 2022:35 s. 115.
53Prop. 2020/21:60 s. 119 f.
54Utbildningsdepartementet (2022 b).
55Nationella vårdkompetensrådet (2023).
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
och främja möjligheten för fler yrkeskategorier att komma i fråga för förenade anställningar.56
Utredningen ser sålunda brist på handledare som ett påtagligt hinder för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning inom hälso- och sjukvården. Det finns flera underliggande orsaker till bristen på handledare som behöver adresseras genom olika åtgärder.
5.8Brist på lärare med rätt kompetens
För att kunna öka antalet utbildningsplatser på sjuksköterskeutbild- ningen utgör brist på vetenskapligt meriterad personal på lärosätena ett hinder. För att utbildning ska kunna bedrivas krävs en tillräcklig vetenskaplig kompetens hos lärarna på lärosätet och praktiknära om- vårdnadsforskning som binder samman teori och empiri. Detta förut- sätter mobilitet mellan lärosätena och hälso- och sjukvården.
I Universitetskanslersämbetets tematiska utvärdering av sjuksköter- skeutbildningen lyfte lärosätena bland annat fram behovet av kom- petensförsörjning och svårigheterna att nyrekrytera och behålla lärare, i synnerhet lektorer och professorer men också lärare med aktuell klinisk erfarenhet och specialistsjuksköterskekompetens. En åtgärd som har vidtagits av flera lärosäten är att utveckla kombinerade upp- drag mellan lärosäten och vårdverksamheter för att skapa nya karriär- vägar och samtidigt säkra den kliniska kompetensen. På många håll pågår också ett arbete för att vetenskapligt meritera personal genom att möjliggöra forskarutbildning för lärare.
Kopplingen till kliniskt arbete saknas ofta för dagens lärartjänster på sjuksköterskeutbildningen. Vetenskapliga och pedagogiska meriter synes betonas mer än klinisk förankring.57
Möjligheterna att bedriva forskning för disputerade personer med en medellång vårdutbildning, exempelvis sjuksköterskor, är jämför- elsevis begränsade och utgör ett jämställdhetsproblem Efter doktors- examen har sjuksköterskan två huvudsakliga val: antingen att åter- vända till den kliniska verksamheten eller att huvudsakligen undervisa vid högskolan. Det är svårt för sjuksköterskor att konkurrera om exempelvis ALF-medel, som avser klinisk forskning. Anställningar
56SOU 2018:77 s. 490 ff.
57Mogensen, Thorell Ekstrand & Löfmark (2010) s. 18 ff.
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
som möjliggör en kombination av klinisk verksamhet och forskning för sjuksköterskor har därför efterlysts.58
Utredningen bedömer att bristen på lärare med rätt kompetens är ett påtagligt hinder för att skapa fler utbildningsplatser på sjuk- sköterskeutbildningen. Mycket tyder också på att problemet kommer att accentueras, bland annat på grund av stundande pensionsavgångar. Fler möjligheter att kombinera kliniskt arbete med utbildning och forskning är angeläget för att främja hälso- och sjukvårdsutbildning av god kvalitet.
5.9Svaga utbildningsstödjande strukturer
Verksamhetsförlagd utbildning har av hävd bedrivits inom ramen för regionernas hälso- och sjukvård, med en tyngdpunkt på sluten vård på sjukhus. Regionerna har också över tid etablerat olika stödstruk- turer för utbildning, inte sällan organiserade i enheter för forskning och utbildning. Med enheterna som bas finns ofta stöd för bland annat hantering av avtal för verksamhetsförlagd utbildning, planering och uppföljning, samt utbildning av handledare. Även inom vissa före- trädesvis större kommuner finns strukturer ägnade åt att stödja ut- bildning. Mindre kommuner är ofta för små för att var och en bära egna strukturer, men kan ibland omfattas av gemensamma stödstrukturer för flera kommuner, till exempel via kommunförbund. På samma sätt är privata vårdgivare normalt sett för små för att bära egna utbild- ningsstödjande strukturer och till skillnad från kommunerna saknas vad utredningen känner till gemensamma lösningar.59
Det finns många strukturella utmaningar som behöver hanteras för att ge bra förutsättningar för att erbjuda verksamhetsförlagd utbild- ning av god kvalitet. Den verksamhetsförlagda utbildningen bör pla- neras in tidsmässig utifrån när hälso- och sjukvården och handledarna har kapacitet att ta emot studenterna. Det krävs också ett löpande samarbete mellan lärosäte och vårdgivare för att säkerställa bland annat att handledarna har aktuell kunskap om utbildningen och den hand- ledningsmodell som tillämpas, att lärosäte och vårdgivare har samsyn om vad studenterna förväntas lära sig och hur kunskaperna bedöms, samt att handledarna har kännedom om studenternas förutsättningar.60
58Vetenskapsrådet (2021 b) s. 36 f.
59Se kapitel 4 och kapitel 9.
60Se avsnitt 4.4.
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
Det saknas ibland personer i hälso- och sjukvården som har ett väl- definierat ansvar för studenter under utbildning.61
Utvecklingen inom hälso- och sjukvården innebär att en större andel av den verksamhetsförlagda utbildningen framåt kommer att behöva genomföras i kommunernas hälso- och sjukvård och i den hälso- och sjukvård som utförs av privata vårdgivare. Det kommer att ställa krav på förstärkta eller nya utbildningsstödjande strukturer inom hälso- och sjukvården. Det kan bland annat handla om studie- rektorer för sjuksköterskeutbildningen, utbildning och annat stöd till handledare, utbildningsinfrastruktur i form av lokaler och viss utrustning samt planeringsstöd. Dessa stöd behöver utvecklas utifrån lokala och regionala förutsättningar inom hälso- och sjukvården.
Därutöver har utredningen identifierat avsaknaden av ett natio- nellt it-stöd som ett hinder för ett effektivt nyttjande av befintliga platser för verksamhetsförlagd utbildning. Ett lärosäte samverkar van- ligtvis med flera olika vårdgivare om verksamhetsförlagd utbildning. Det är inte heller ovanligt att en vårdgivare samverkar med fler än ett lärosäte. Dagens it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning ägs och utvecklas av individuella lärosäten eller hälso- och sjukvårdshuvud- män, alternativt av ett urval hälso- och sjukvårdshuvudmän i sam- verkan, och de är inte alltid tillgängliga för samtliga vårdgivare inom en region. Det innebär att såväl lärosäten som vårdgivare kan behöva arbeta i flera olika parallella it-stöd, och att det saknas en samlad bild av antalet tillgängliga platser, både lokalt och nationellt, mot vilken efterfrågan på platser för verksamhetsförlagd utbildning kan matchas. Vid en och samma tidpunkt kan det råda brist på platser för verksam- hetsförlagd utbildning i en lokal avtalsgeografi, medan det samtidigt finns outnyttjade platser i en angränsande lokal avtalsgeografi.62
Utredningen uppfattar svaga utbildningsstödjande strukturer som ett hinder för att nyttja den potential som finns att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i fler verksamheter. I synnerhet gäller det platser för verksamhetsförlagd utbildning i kommunernas hälso- och sjukvård och den hälso- och sjukvård som utförs av pri- vata vårdgivare.
61Se avsnitt 4.4 samt 5.10.
62Se kapitel 7.
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
5.10Bristande harmonisering
Verksamhetsförlagd utbildning förutsätter som ovan framkommit ett väl utvecklat samarbete mellan ett flertal olika aktörer. En proble- matik är avsaknaden av en enhetlig och adekvat terminologi för verk- samhetsförlagd utbildning. En annan är otillräckliga och ojämlika ekonomiska villkor. Harmonisering skulle underlätta och uppmuntra medverkan från hälso- och sjukvården i verksamhetsförlagd utbildning.
5.10.1En enhetlig terminologi saknas
I lärosätenas utbildningsplaner, kursplaner och avtal används olik- artad terminologi för att beskriva de praktiska eller kliniska inslagen i sjuksköterskeutbildningen. Verksamhetsförlagd utbildning, som är den term som vanligen används för att beskriva praktiska inslag som ingår i sjuksköterskeutbildningen, har inte heller någon enhetligt fast- slagen definition. I vissa avtal används begreppet verksamhetsintegre- rat lärande.
Också i övrigt finns en omfattande terminologi som berör orga- niseringen av verksamhetsförlagd utbildning, exempelvis kliniska lek- torer och adjunkter, kontaktlärare, kliniska amanuenser och adjun- gerade kliniska adjunkter. Betydelsen av begreppen handledare och huvudhandledare som ofta förekommer i avtalen varierar. Termino- login är med andra ord inte harmoniserad.
De EU-rättsliga begreppen skiljer sig också från de begrepp som vanligen används i en svensk sjuksköterskeutbildningskontext. I arti- kel 31.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet används både begreppen klinisk utbildning och klinisk undervisning för att beskriva de teoretiska och kliniska momenten i sjuksköterskeutbildningen, till synes synonymt. På engelska används endast begreppet training. Inte heller begreppet timme är definierat i yrkeskvalifikationsdirektivet. Regeringen har numera infört en definition av begreppet timme i bilaga 4 till hög- skoleförordningen.63
Utredningen ser en mer enhetlig terminologi som underlättande för hälso- och sjukvårdens verksamheter att medverka i verksamhets- förlagd utbildning. Det gäller i synnerhet vårdgivare som tar emot studenter från flera lärosäten. Med ökad mobilitet bland studenter
63Se kapitel 3.
SOU 2024:9 |
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
och utbildningssamarbeten i större geografiska områden är harmoni- sering något som sannolikt blir av allt större värde för att samarbetet mellan lärosäten och hälso- och sjukvård om den verksamhetsförlagda utbildningen ska fungera.
5.10.2Olika och otillräckliga ekonomiska villkor
Den ekonomiska ersättningen till hälso- och sjukvården hanteras normalt som en ersättning från lärosäte till sjukvårdshuvudman, och regleras i de lokala avtalen om verksamhetsförlagd utbildning. Van- ligtvis utbetalas ersättningen per vecka verksamhetsförlagd utbild- ning som en student har genomfört.64
Ersättningen har räknats upp i långsammare takt än anslaget för utbildning till universitet och högskolor, vilket kan tolkas som att ersättningen har urholkats över tid.65 Höjd ersättning är också ett önskemål som sjukvårdshuvudmän och vårdgivare återkommande har framfört till utredningen. Det är dock utredningens uppfattning att nuvarande ordning för samarbete om verksamhetsförlagd utbild- ning inte utgår från en princip om full kostnadstäckning, utan från en idé om ett solidariskt finansieringsansvar för lärosäten och hälso- och sjukvårdens verksamheter.
Ersättningsnivån varierar från lärosäte till lärosäte utifrån vad som överenskommits i avtalen om verksamhetsförlagd utbildning. Vidare kan ersättningen variera mellan olika vårdgivare. Regioner erhåller i princip alltid full ersättning. Kommuner erhåller ibland samma ersätt- ning som regioner, ibland lägre ersättning och ibland ingen ersätt- ning alls.66 Privata vårdgivare erhåller oftast ersättning, men ibland vidareförmedlar inte den region eller kommun som är sjukvårds- huvudman ersättningen till den privata vårdgivare som utför hälso- och sjukvården i vilken den verksamhetsförlagda utbildningen har genom- förts. I kontakterna med utredningen har de privata vårdgivarna fram- hållit vikten av de erbjuds lika ersättning som offentliga vårdgivare, som ett incitament för att medverka i verksamhetsförlagd utbildning. På motsvarande sätt har Sveriges Kommuner och Regioner under- strukit vikten av att ordningen för samarbete om verksamhetsförlagd
64Se avsnitt 4.6.
65Se avsnitt 10.3.
66Se kapitel 4.
Hinder för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet |
SOU 2024:9 |
utbildning vidareutvecklas för att i högre grad omfatta även kommu- nerna, inklusive likvärdiga ersättningsvillkor.
Inom styrningen av hälso- och sjukvården finns det en utmaning i det att ersättningen från lärosätet inte på något direkt sätt kommer den verksamhet eller den handledare som svarat för den verksam- hetsförlagda utbildningen till del. Inte sällan används ersättningen för att finansiera mer generellt stöd och strukturer för utbildning i hälso- och sjukvården. Det kan givetvis vara en klok användning av ersättningen, men det skapar inte ett incitament för verksamhet och handledare att ta emot studenter.
Utredningen konstaterar att det finns ekonomiska hinder för ut- bildning inom hälso- och sjukvården. En skälig ersättning som är lika för alla vårdgivare skulle stärka vårdgivarnas incitament att medverka i verksamhetsförlagd utbildning. Det gäller också inom ramen för nuvarande ordning vilken utredningen förstår det som utgår från en princip om solidarisk finansiering mellan lärosäten och vårdgivare.
6En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan
Verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen regle- ras i dag genom avtal mellan regioner och kommuner respektive läro- säten.1 Under lång tid har det funnits en tradition av att genom avtal reglera verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen. I detta kapitel utreds de grundläggande förutsättningarna för att teckna ett nationellt avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning (VULF) för sjuksköterskeutbildningen. Statliga, natio- nella avtalslösningar för vissa andra utbildningar behandlas också. I kapitlet diskuteras huruvida ett VULF-avtal för sjuksköterskeutbild- ningen skulle vara ändamålsenligt för att möjliggöra fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och hur ett sådant avtal i så fall lämp- ligen skulle kunna utformas och organiseras. Utredningen föreslår att ett VULF-avtal bör ingås och beskriver en modell för ett sådant avtal.
6.1Ett avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning bör ingås
Förslag: Staten bör ingå ett nationellt avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning (VULF) för sjuksköterskeutbild- ningen. Regeringen bör utse en förhandlingsperson med uppdrag att i dialog med parterna Sveriges Kommuner och Regioner och Vårdföretagarna utarbeta ett avtalsförslag.
Det nationella avtalet bör kompletteras med regionala avtal. Regeringen bör uppdra till lärosäten med medicinska fakulteter att ingå regionala avtal med berörda lärosäten samt hälso- och sjuk- vårdshuvudmän i geografiska områden som lämpligen utgår från sjuk- vårdsregionernas och de regionala vårdkompetensrådens indelning.
1Nuvarande avtal och avtalsmodeller presenteras i kapitel 4.
167
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
Regeringen bör också föreslå riksdagen att besluta om avtalets finansiering.
Bedömning: Ett VULF-avtal kan genom en hållbar struktur för samverkan mellan aktörerna bidra till att fler platser för verksam- hetsförlagd utbildning av god kvalitet skapas. Det kan också med precision styra resurser till åtgärder för att avhjälpa hindren för verksamhetsförlagd utbildning. Därigenom möjliggörs fler utbild- ningsplatser på sjuksköterskeutbildningen och fler legitimerade sjuksköterskor.
Skälen för utredningens förslag och bedömning
Utredningen har analyserat nuvarande ordning för samarbete mellan lärosäten och hälso- och sjukvård gällande verksamhetsförlagd utbild- ning. I ett första steg har utredningen prövat alternativ till nuvarande ordning. Utredningen har prövat alternativet lagreglering av sjukvårds- huvudmännens utbildningsansvar, vilket bland annat föreslagits i tidi- gare utredningar. Utredningen har avfärdat denna lösning, eftersom den inte är effektiv för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och därmed inte kan möjliggöra fler utbildningsplatser på sjuksköterskeutbildningen.2 Likaså har utredningen, i enlighet med direktivet, prövat alternativet att särskilt reglera privata vårdgivares skyldighet att medverka i utbildning. En sådan åtgärd skulle innebära lagtekniska svårigheter och bedöms inte vara kostnadseffektiv.3
I ett andra steg har utredningen utvärderat nuvarande ordning med avtal om verksamhetsförlagd utbildning mellan lärosäten och sjukvårdshuvudmän. Utredningen konstaterar att avtal är ändamåls- enliga för att reglera det nödvändiga samarbetet mellan lärosätena och hälso- och sjukvården, men att nuvarande avtalsmodell behöver reformeras. Avtalsmodellen behöver utvecklas dels strukturellt för att möta utvecklingen inom den högre utbildningen och inom hälso- och sjukvården, dels innehållsligt för att avhjälpa vissa allvarliga hinder för att fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och därmed fler utbildningsplatser på sjuksköterskeutbildningen ska kunna erbjudas.4
2Se kapitel 8.
3Se kapitel 9.
4Se kapitel 4 och 5.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Med ett avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forsk- ning (VULF) avser utredningen en strukturell och innehållslig vidare- utveckling av den nuvarande ordningen för samarbete om verksam- hetsförlagd utbildning som sedan år 2002 sker genom avtal mellan lärosäten och sjukvårdshuvudmän.5 Utredningens bedömning, efter att ha har utvärderat för- och nackdelarna med ett VULF-avtal, är att ett sådant avtal är ett ändamålsenligt instrument för att på ett håll- bart sätt skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i fler verksamheter i hälso- och sjukvården och därigenom möjliggöra fler utbildningsplatser på sjuksköterskeutbildningen.6
Stärk det nödvändiga samarbetet mellan lärosäten och hälso- och sjukvården
Sjuksköterskeutbildningen ska till minst 50 procent bestå av klinisk utbildning, där utbildningen är förlagd till olika kliniska verksamheter inom öppen och sluten hälso- och sjukvård och omsorg. Medverkan från hälso- och sjukvårdsverksamheter är därmed helt central för att utbildningsplatser ska kunna erbjudas. Samtidigt ansvarar lärosätena för studenternas examination. Det betyder att en väl fungerande samverkan mellan lärosäten och hälso- och sjukvårdshuvudmän är nödvändig för att bedriva sjuksköterskeutbildning.
En principiell styrka med en avtalsmodell är att avtal är frivilliga och ömsesidiga överenskommelser mellan parter som behåller sin be- slutanderätt. Inom en avtalsmässig ram för ett gemensamt åtagande följer skyldigheter och rättigheter för parterna. I jämförelse med en ensidig lagreglering av sjukvårdshuvudmännens skyldighet att med- verka i utbildning eller en särskild reglering av privata vårdgivares skyl- dighet att delta i utbildning, anser utredningen att avtal bättre speglar det gemensamma ansvar som lärosäten och vårdgivare har för att genomföra hälso- och sjukvårdsutbildning av god kvalitet. I och med att avtal är formellt frivilliga att ingå respekteras också universitetens och högskolornas autonomi liksom regionernas och kommunernas självbestämmande. Ett nationellt VULF-avtal med Vårdföretagarna som en av parterna fråntar inte heller privata vårdgivare rätten att självständigt besluta om att ansluta sig till regionala avtal.
5Se avsnitt 6.5.
6Se avsnitt 6.3.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
Avtal lägger också grunden för gemensamma strukturer för styr- ning och samarbete, vilket bland annat illustreras av de strukturer som har etablerats för samarbete mellan lärosäten och hälso- och sjukvård utifrån ALF- och TUA-avtalen för läkarutbildningen respek- tive tandläkarutbildningen. Nära samarbete mellan lärosäten och hälso- och sjukvård är nödvändigt för att kunna bedriva hälso- och sjuk- vårdsutbildning av god kvalitet. Aktörerna uttrycker också ett behov av ett närmare samarbete om såväl sjuksköterskeutbildningen som hälso- och sjukvårdsutbildningar mer generellt. Sjukvårdshuvudmän framför inte sällan önskemål om att utbildningarnas utformning och innehåll bör förändras för att bättre möta kompetensbehoven inom dagens hälso- och sjukvård. Universitet och högskolor uttrycker regel- bundet önskemål om bättre förutsättningar för utbildning inom hälso- och sjukvården.
Utredningen anser sålunda att ett VULF-avtal stödjer det nöd- vändiga ömsesidiga ansvarstagandet för hälso- och sjukvårdsutbild- ning och lägger grunden för gemensamma strukturer för styrning och samarbete. I och med att avtalsförslaget omfattar finansiella medel främjas också gemensamma prioriteringar av hur resurser för klinisk utbildning i hälso- och sjukvården bäst används.
Inkludera kommuner och privata vårdgivare
Hälso- och sjukvårdens utveckling har inneburit en rörelse från sluten vård på sjukhus till öppen vård i olika former. Inriktningen mot god och nära vård innebär att kommunernas hälso- och sjukvård ökar i betydelse. Parallellt har användningen av privata vårdgivare som utförare av offentligt finansierad vård ökat.
Nuvarande ordning som kan härledas till principöverenskommelsen från år 2002 utgår i första hand från samarbete och avtal mellan lärosäte och närmaste region (dåvarande landsting). Även om allt fler läro- säten över tid har ingått avtal även med kommuner om verksamhets- förlagd utbildning, och regionerna och kommunerna som sjukvårds- huvudmän allt oftare ställer krav på privata utförare att medverka i utbildning, menar utredningen att det finns ett behov att reformera nuvarande avtalsmodell för att tillvarata aktörernas utvecklings- potential.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Framåt bedöms den största potentialen att öka antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning finnas i kommunernas hälso- och sjuk- vård och i den hälso- och sjukvård som utförs av privata vårdgivare. Detta styrks i utredningens analys liksom i utredningens enkät- undersökning som bland annat visar i vilka verksamheter som läro- sätena planerar att öka mängden verksamhetsförlagd utbildning för att uppfylla yrkeskvalifikationsdirektivets krav.7
Utredningen ser det därför som en viktig strukturell vidareutveck- ling av nuvarande avtalsmodell att kommuner och privata vårdgivare integreras på ett tydligare sätt. Enligt utredningens förslag till VULF- avtal sker detta dels genom att kommuner och privata vårdgivare genom sina intresseorganisationer företräds som avtalsparter och med- lemmar i samverkansgrupp på nationell nivå, dels genom att kom- muner ingår som avtalsparter på regional nivå och är representerade i styr- och samordningsgrupper.
Ingå regionala avtal för mer effektiv resursanvändning
I dag regleras platser för verksamhetsförlagd utbildning i drygt 130 lokala avtal. Avtalen ingås ofta mellan ett lärosäte och en region eller mellan ett lärosäte och en kommun. Enstaka avtal ingås mellan ett lärosäte och en privat vårdgivare. Det förekommer även ramavtal av samordnande karaktär, där ett eller undantagsvis flera lärosäten regle- rar frågan om verksamhetsförlagd utbildning med flera sjukvårds- huvudmän.8
Den högre utbildningens utveckling innebär att utbildning bedrivs mer platsoberoende och inom allt större geografiska områden. En- staka lärosäten bedriver sjuksköterskeutbildning på distans där studen- ten kan välja att genomföra den verksamhetsförlagda utbildningen i hela landet. Flera lärosäten bedriver decentraliserad vårdutbildning, med verksamhetsförlagd utbildning på ett antal mindre studieorter, inte sällan på betydande avstånd från lärosätenas campusorter. Några lärosäten bedriver sjuksköterskeutbildning på en studieort belägen på en plats där lärosätet saknar avtal om verksamhetsförlagd utbildning.9
Följaktligen har det uppstått en spänning mellan de lokala avtalen och det faktum att den högre utbildningen bedrivs mer platsoberoende
7Se avsnitt 4.7.
8Se avsnitt 4.6.
9Se avsnitt 4.3.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
och i större geografiska områden. En konsekvens är att de lokala av- talen ger inlåsningseffekter som innebär att tillgängliga platser för verksamhetsförlagd utbildning inte används effektivt. Vid en och samma tidpunkt kan det råda brist på platser i en lokal avtalsgeografi, medan det finns lediga platser i en angränsande avtalsgeografi. Tyvärr saknas i dag processer för att systematiskt matcha efterfrågan och utbud, vilket innebär att platserna för verksamhetsförlagd utbildning inte används effektivt betraktat ur ett nationellt perspektiv.
I och med att fler studenter numera väljer att läsa sjuksköterske- utbildningen på ett lärosäte i en del av landet men önskar genomföra den verksamhetsförlagda utbildningen på annan ort, hanteras en allt större del av den verksamhetsförlagda utbildningen utanför lärosäte- nas ordinarie system och processer. Den ökade studentmobiliteten innebär svårigheter för lärosätena att säkerställa att platserna för verk- samhetsförlagd utbildning uppfyller ställda kvalitetskrav vad gäller till exempel handledarkompetens och lärandemiljö.
Det finns också verksamhetsmässiga skäl för samarbete i större geografiska områden. Sjuksköterskeutbildning på 25 lärosäten inne- bär utmaningar för utbildningens forskningsanknytning. Forsknings- miljöerna riskerar att bli för små och utspridda för att en nödvändig kritisk massa ska uppnås. Goda forskningsmiljöer förutsätter sålunda ett närmare samarbete mellan de lärosäten som bedriver hälso- och sjukvårdsutbildning.
På samma sätt är samarbete i större geografiska områden viktigt för att möjliggöra utbildning av god kvalitet och ett hållbart utbild- ningsutbud. Specialistsjuksköterskeutbildning i likhet med vissa andra hälso- och sjukvårdsutbildningar förutsätter tillgång till platser för verksamhetsförlagd utbildning i större geografiska områden än nuva- rande lokala avtal. Det kan också vara svårt att på varje enskilt läro- säte upprätthålla den lärarkompetens som krävs för att bedriva hälso- och sjukvårdsutbildning av god kvalitet. Denna utmaning kan vara än mer accentuerad för andra hälso- och sjukvårdsutbildningar.
Utredningen anser att regionala avtal skulle möjliggöra en mer effektiv användning av befintliga platser för verksamhetsförlagd utbild- ning genom att stödja en bättre matchning av utbud och efterfrågan. Ett fördjupat regionalt samarbete mellan lärosäten och hälso- och sjukvård skulle också lägga grunden för starkare forskningsmiljöer och tillgång till lärare med aktuell vetenskaplig och klinisk kompe- tens. I Västra Götalandsregionen har fyra lärosäten ingått ett gemen-
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
samt regionalt avtal om verksamhetsförlagd utbildning med regionen och 49 kommuner, vilket visar att det är möjligt att ingå regionala avtal med ett stort antal parter.10 Även i Region Skåne pågår ett arbete för att sluta avtal mellan lärosäten, regionen och ett antal kommuner.
De regionala avtalen kan enligt utredningens mening med fördel bygga på samarbete i noder kopplade till de medicinska fakulteterna och med sjukvårdsregionernas och de regionala vårdkompetensrådens geografiska indelning som utgångspunkt. Därigenom används den kompetens och kapacitet som finns vid de medicinska fakulteterna för att stärka de nationella strukturerna för högre utbildning och forskning, samtidigt som ytterligare organisatoriska indelningar som rör hälso- och sjukvården undviks. En rörelse från dagens drygt 130 lokala avtal till sex eller sju regionala avtal bör också totalt sett inne- bära mindre avtalsadministration.
Harmonisera villkor för att underlätta hälso- och sjukvårdens medverkan
De 21 statliga lärosätena och de fyra enskilda utbildningsanordnarna som bedriver sjuksköterskeutbildning beslutar självständigt om utbild- ningens innehåll och utformning genom utbildnings- och kursplaner inom ramen för högskoleförordningen och den EU-rättsliga regler- ingen av sjuksköterskeutbildningen.11 Att totalt 25 lärosäten var för sig beslutar om utbildningens innehåll och utformning och ingår avtal om verksamhetsförlagd utbildning har resulterat i en betydande varia- tion avseende bland annat handledningsmodeller, krav på handledar- kompetens och bedömningsmodeller. Därtill har olika lärosäten skilda administrativa processer och it-stöd.
Även om varje lokal lösning säkerligen har sina goda skäl, är varia- tionen i sig en komplicerande faktor för hälso- och sjukvårdens med- verkan i hälso- och sjukvårdsutbildning. Det gäller sjukvårdshuvud- män som tar emot studenter från flera lärosäten och inte minst privata vårdgivare som till skillnad från regioner och kommuner kan bedriva verksamhet i hela landet och därigenom behöva anpassa sig till ett stort antal lärosätens olika krav. Privata vårdgivare verksamma i hela landet exponeras också för att 20 regioner och 290 kommuner
10Se avsnitt 4.6.4.
11Se avsnitt 2.11 samt 4.5.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
i egenskap av sjukvårdshuvudmän ställer olika krav vid anlitande av privata vårdgivare för att utföra offentligt finansierad vård.
Utredningen anser att ett nationellt VULF-avtal genom harmo- nisering kan underlätta hälso- och sjukvårdens medverkan i utbild- ning och därigenom bidra till fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Exempel på harmonisering som skulle vara underlättande är bland annat enhetlig ersättning till alla vårdgivare som tillhanda- håller platser för verksamhetsförlagd utbildning och en gemensam terminologi. Även de regionala avtalen kan bidra till harmonisering, vilket underlättar för hälso- och sjukvården, exempelvis gemensamma handledningsmodeller och likartade kompetenskrav på handledare.
I kapitel 5 beskrivs också hinder relaterade till studenternas genom- strömning. VULF-avtalet skulle bidra till en bättre genomströmning av studenter på sjuksköterskeutbildningen då utbildningsförutsätt- ningarna i hälso- och sjukvården stärks och studierna blir mer har- moniserade.
Tillskjut statlig finansiering för att avhjälpa hinder
Utöver att åtgärda ovan nämnda strukturella brister i nuvarande ord- ning för samarbete om verksamhetsförlagd utbildning ser utred- ningen ett behov av att reformera avtalsmodellen innehållsligt i syfte att avhjälpa hinder för verksamhetsförlagd utbildning. Ett avtal gör det möjligt att med hög grad av precision i jämförelse med andra till- gängliga styrmedel såsom lagstiftning styra statliga resurser till åtgär- der för att avhjälpa identifierade hinder. Det förutsätter att staten tillskjuter finansiella resurser till ett VULF-avtal på ett motsvarande sätt som till ALF- och TUA-avtalen.
Utifrån analysen av hinder för verksamhetsförlagd utbildning ser utredningen primärt följande hinder som ett VULF-avtal lämpligen bör adressera.12
För det första behöver de utbildningsstödjande strukturerna (orga- nisation och personella resurser) inom hälso- och sjukvården stärkas som ett led i att skapa bättre förutsättningar för kommuner och pri- vata vårdgivare att medverka i högre utbildning. Regionerna har av hävd tagit och behöver även framgent ta det största ansvaret för verk- samhetsförlagd utbildning, men den största potentialen att öka mäng-
12Se kapitel 5.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
den platser för verksamhetsförlagd utbildning finns av allt att döma inom kommunernas hälso- och sjukvård och i offentligt finansierad vård som utförs av privata vårdgivare. De utbildningsstödjande struk- turerna behöver stärkas såväl generellt som specifikt för att bättre stödja kommuner och privata vårdgivare. Även infrastrukturen för utbildning (lokaler och utrustning) inom hälso- och sjukvården be- höver stärkas.
För det andra bör studenter kompenseras för merkostnader för resor och boende när den verksamhetsförlagda utbildningen inte utförs på eller i närheten av den ordinarie studieorten. Kostnaderna innebär ett hinder för studenter att genomföra verksamhetsförlagd utbild- ning, vilket ytterst kan minska genomströmningen och i förlängningen antalet examinerade sjuksköterskor. För hälso- och sjukvården, i första hand mindre kommuner belägna på längre avstånd från lärosäten, kan studenternas kostnader för resor och bostad innebära att planerade platser för verksamhetsförlagd utbildning inte nyttjas. Det innebär en misshushållning med utbildningskapaciteten inom hälso- och sjuk- vården och kan försvåra kompetensförsörjningen, inte minst i gles- bygd.
För det tredje bör möjligheterna till forskning för sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor förbättras. Detta kan öka tillgången till handledare i hälso- och sjukvården och universitetslärare med aktuell vetenskaplig och klinisk kompetens, stärka sjuksköterskeutbildning- ens forskningsanknytning samt kvalitén i hälso- och sjukvården. Brist på handledare och lärare med rätt kompetens har identifierats som två allvarliga hinder för att öka antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning liksom antalet utbildningsplatser. Att i högre grad kunna erbjuda möjlighet till forskarutbildning och forskarmeritering kan också öka sjuksköterskeyrkets attraktionskraft genom fler och för- bättrade karriärvägar. VULF-avtalet kan dessutom bidra till att forsk- ning integreras i utbildningen och skapa intresse för en forskarkarriär hos sjuksköterskestudenter
Utredningen vill följaktligen se en innehållslig utveckling av avtals- modellen för att inkludera åtgärder som kan avhjälpa hinder för verk- samhetsförlagd utbildning. Detta kräver att staten tillskjuter finansie- ring. De hinder som ett VULF-avtal lämpligen syftar till att avhjälpa kan givetvis komma att förändras över tid beroende på utvecklingen inom hälso- och sjukvården och inom den högre utbildningen och beroende på om de åtgärder som vidtas visar sig vara verkningsfulla.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
Därför är det viktigt att det sker en regelbunden uppföljning av åtgär- dernas verkan och löpande utveckling av avtalets innehåll. De finan- siella medlen ska kunna användas inom både hälso- och sjukvårdens och lärosätenas verksamhet, inom ramen för det nationella VULF- avtalet och i enlighet med de regionala nodernas prioriteringar.
Samla den statlig styrningen och skapa långsiktiga förutsättningar
I dag pågår fler olika statliga initiativ i syfte att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Vissa initiativ vänder sig till de läro- säten som bedriver sjuksköterskeutbildning, till exempel finansiella medel för verksamhetsförlagd utbildning om 50 miljoner kr per år fördelade mellan alla lärosäten som bedriver sjuksköterskeutbildning och medel för decentraliserad vårdutbildning om 20 miljoner kr per år fördelad mellan några av de lärosäten som bedriver vårdutbild- ning. Andra statliga satsningar vänder sig till sjukvårdshuvudmän- nen, bland annat överenskommelsen om god och nära vård i vilken 250 miljoner kr är en prestationsbaserad ersättning till regioner och kommuner som erbjuder fler platser för verksamhetsförlagd utbild- ning. Nämnda satsningar är tidsbegränsade, vanligtvis i form av ett- åriga beslut i regleringsbrev och överenskommelser om statsbidrag. Därutöver finns närliggande statliga satsningar som rör forskarmeriter- ing för professionellt verksamma inom hälso- och sjukvården inklu- sive sjuksköterskor. Notabelt är också att de statliga satsningarna vänder sig parallellt till universitet och högskolor respektive regioner och kommuner, utan mekanismer för samordning, trots att hälso- och sjukvårdsutbildning förutsätter ett nära samarbete mellan läro- säten och hälso- och sjukvårdens verksamheter.
Genom att samla den statliga finansieringen i ett VULF-avtal skapas enligt utredningens mening en mer samlad styrning från riks- dag och regering visavi lärosäten och sjukvårdshuvudmän, och därtill en mer långsiktig styrning än nuvarande tidsbegränsade satsningar. Vidare främjas en helhetssyn, ett gemensamt ansvarstagande och en samordning av åtgärder som vänder sig till lärosäten och sjukvårds- huvudmän genom att satsningarna hanteras inom ramen för ett gemensamt avtal. Det är utredningens bedömning att en mer samlad och långsiktig statlig styrning skapar bättre förutsättningar för att bedriva hälso- och sjukvårdsutbildning av god kvalitet.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
En reformerad och skalbar avtalsmodell
Utredningen bedömer att förslaget till VULF-avtal för att genom- föras i sin helhet kräver en årlig finansiering från staten om 300 mil- joner kr per år. Förslaget till VULF-avtal är dock skalbart. Den struk- turella vidareutvecklingen av nuvarande avtalsmodell för att inkludera kommuner och privata vårdgivare samt ingå avtal i större geografiska områden kan genomföras med ett begränsat tillskott av finansiella resurser.
Den innehållsmässiga vidareutvecklingen som föreslås omfatta stöd för att stärka de utbildningsstödjande strukturerna och infrastruk- turen för utbildning i hälso- och sjukvården, merkostnadsersättning till studenter för resor och boende vid verksamhetsförlagd utbild- ning utanför den ordinarie studieorten samt finansiering av forsk- ningstid för att säkerställa tillgången på lärare och handledare med aktuell vetenskaplig och klinisk kompetens är mycket angelägen för att skapa bättre långsiktiga förutsättningar för utbildning inom hälso- och sjukvården. Vidareutvecklingen kan genomföras stegvis i sin hel- het eller i valda delar utifrån vad som är möjligt.
Förslaget till VULF-avtal är också skalbart i det avseendet att det är konstruerat för att enkelt kunna utökas från att gälla sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor till att omfatta fler hälso- och sjukvårds- utbildningar, såsom utbildningarna till barnmorska, röntgensjukskö- terska, arbetsterapeut, fysioterapeut och biomedicinsk analytiker.
Det är givetvis utredningens uppfattning att förslaget till VULF- avtal bör genomföras i sin helhet och på föreslagen ambitionsnivå avseende finansiella resurser för att snarast möjligt möta behovet av fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i fler verksamheter och därigenom möjliggöra fler utbildningsplatser och i förlängningen fler examinerade sjuksköterskor.
6.2VULF-avtalets konstruktion
VULF-avtalet bör omfatta bestämmelser om samarbete gällande sjuk- sköterskeutbildningen och specialistsjuksköterskeutbildningen. Av- talsinnehållet bör omfatta användningen av till avtalet knutna statliga medel för utbildningsstödjande strukturer inom hälso- och sjukvår- den, studenters merkostnader vid verksamhetsförlagd utbildning, forskarmeritering för sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
samt harmonisera vissa nationella villkor, bland annat ersättningens storlek och vilka som har rätt att ta del av ersättningen. VULF- avtalets styrning bör ske på nationell nivå, men framför allt genom en regional konstruktion av noder, som beskrivs nedan.
Utredningen har beträffande en lämplig avtalskonstruktion över- vägt olika tänkbara modeller:
•Modell A: att staten tecknar ett centralt VULF-avtal med sju regi-
oner som tillika utgör centra för regionala avtalsnoder: Region Stockholm, Region Uppsala, Region Östergötland, Region Skåne, Västra Götalandsregionen, Region Örebro och Region Väster- botten. Dessa regioner är också parter i det centrala ALF-avtalet och det finns därmed en redan etablerad struktur att utgå från.
•Modell B: att staten tecknar ett centralt VULF-avtal med de regio- nala vårdkompetensråden, som bildar regionala noder. Kommu- nerna skulle ges en tydlig roll i en sådan lösning. Ett problem är dock att de regionala vårdkompetensråden i dag inte har någon egentlig beslutsrätt. De fungerar därför lämpligen som organ för beredning och prioritering inför beslut av en annan organisation.
•Modell C: att staten tecknar ett avtal med Sveriges Kommuner och Regioner samt Vårdföretagarna. Därefter får lärosätena formera fem geografiska noder i norr, söder, öst, väst samt huvudstadsområ- det. Indelningen är tänkt att skapa geografiskt ändamålsenliga enheter. De geografiska noderna får sedan i uppdrag att teckna avtal med alla regioner, kommuner och privata vårdgivare i det aktuella geografiska området som önskar omfattas av VULF-avtalet. Detta skulle emellertid innebära införandet av en ytterligare geografisk indelning vid sidan av medicinska fakulteter, regioner och regio- nala vårdkompetensråd.
•Modell D: att staten tecknar ett avtal med Sveriges Kommuner och Regioner samt Vårdföretagarna. Därefter ges de medicinska fakulteterna i uppdrag att formera noder bland alla lärosäten som ger sjuksköterskeutbildningen samt hälso- och sjukvårdshuvud- män i lämpliga geografiska områden med indelningen för sjukvårds- regionerna och de regionala vårdkompetensråden som utgångs- punkt. Regionala avtal tecknas mellan parterna som ingår i respek- tive nod. De medicinska fakulteterna har det bredaste utbudet av hälso- och sjukvårdsutbildningar och står för merparten av forsk-
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
ningen, vilket kan bidra till en samordning och ett mer effektivt nyttjande av landets samlade utbildnings- och forskningsresurser inom området. Genom denna modell kan därtill den administra- tiva struktur som sedan länge är upparbetad vid de medicinska fakulteterna gällande ALF-avtalet stötta uppbyggnaden av en lik- nande struktur för VULF-avtalet.
Utredningen anser att modell D bäst motsvarar behovet av en avtals- struktur för ett VULF-avtal. VULF-avtalet bör enligt utredningens uppfattning i möjligaste mån följa ALF-avtalets logik och bygga vid- are på dess strukturer för att främja ledning och samordning samt för att undvika onödig administration. Genom ett nationellt avtal kan vissa nationella förutsättningar regleras som underlättar hälso- och sjukvårdens medverkan i utbildning. I kombination med regionala avtal möjliggörs en anpassning till de olika förutsättningar som råder i olika delar av landet. Om de regionala avtalen följer indelningen för sjukvårdsregioner och regionala vårdkompetensråd förstärks befint- liga stödstrukturer för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning, samtidigt som nya, ytterligare indelningar undviks. Även den före- slagna indelningen innebär dock praktiska utmaningar, till exempel finns sju universitet med medicinska fakulteter och sex sjukvårds- regioner. Vidare ingår vissa lärosäten i mer än ett regionalt vård- kompetensråd. Hur de regionala nodernas indelning ska utformas i detalj är en fråga som behöver hanteras av regeringens förhandlings- person i framtagandet av det nationella VULF-avtalet.
Utredningens uppfattning stärks också av den genomgång av befintliga regionala avtal som gjorts. Den visar att flertalet regionala avtal har ett bredare fokus än endast läkarutbildningen, i synnerhet gällande Karolinska institutet och Region Stockholm. Ett VULF- avtal bör därför anknyta till och komplettera ALF-avtalet. Samtidigt inspireras avtalsmodellen också av ULF-avtalet vad gäller det stora antalet avtalsparter och aktörer. Även samverkansavtalet i Västra Götaland har fungerat som inspirationsmodell och visar möjligheten att reglera frågor om verksamhetsförlagd utbildning för över 50 avtals- parter. VULF-avtalet bör enligt utredningens uppfattning konstrueras, struktureras och finansieras på det sätt som utvecklas nedan.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
6.2.1Ändamål
Det övergripande syftet med avtalet är att långsiktigt säkerställa en sjuksköterskeutbildning av god kvalitet med tillgång till fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. För att uppfylla det övergripande syftet ska avtalet:
–främja en effektiv användning av platser i fler verksamheter, i syn- nerhet inom kommunernas hälso- och sjukvård samt hos privata vårdgivare,
–bidra till en effektivare användning av platser i hela landet,
–säkerställa handledare med vetenskaplig och pedagogisk kompe- tens som är väl insatta i de mål som studenten förutsätts nå under utbildningen,
–säkerställa vetenskapligt meriterade lärare med aktuell klinisk kom- petens, och
–underlätta för yrkesverksamma sjuksköterskor och specialist- sjuksköterskor att genomgå forskarutbildning eller postdoktoral meritering.
6.2.2Avtalsstruktur och -organisation
Ett VULF-avtal kommer med nödvändighet att omfatta ett stort antal parter. Mot denna bakgrund bör avtalet utformas på central och regional nivå.
Avtalsparter
Nationella avtalsparter
Det centrala VULF-avtalet föreslås tecknas mellan staten, som före- träder flertalet lärosäten, Sveriges Kommuner och Regioner, som före- träder hälso- och sjukvårdshuvudmännen samt Vårdföretagarna, som företräder många av de privata vårdgivarna.
Sveriges Kommuner och Regioner kan genom att teckna ett cen- tralt VULF-avtal inte binda regioner och kommuner till att teckna regionala VULF-avtal. Vårdföretagarna kan inte heller genom att
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
ingå ett centralt VULF-avtal framtvinga åtgärder hos privata vårdgivare. Att på central nivå knyta avtalet till intresseorganisationer som sam- lar aktörer som kan tillhandahålla platser för verksamhetsförlagd ut- bildning kan enligt utredningens uppfattning dock inverka positivt på viljan till och incitamenten för enskilda aktörer att ingå regionala VULF-avtal. Konstruktionen innebär också att kommuner och pri- vata vårdgivare inkluderas tydligare i samarbetet om verksamhets- förlagd utbildning jämfört med i nuvarande ordning.
Regionala avtalsparter
Regionala VULF-avtal bör enligt förslaget tecknas mellan lärosäten som ger sjuksköterskeutbildningen samt hälso- och sjukvårdshuvud- män i det regionala avtalets geografiska område. Det är frivilligt för lärosäten, regioner och kommuner att ansluta sig till VULF-avtalet. De statliga lärosäten som har medicinska fakulteter bör fungera som samordnande parter för detta arbete. Privata vårdgivare bör enligt ut- redningens uppfattning inte ges möjlighet att teckna regionala VULF- avtal mot bakgrund av att deras medverkan i verksamhetsförlagd utbildning sker nästan uteslutande i egenskap av upphandlade leveran- törer i förhållande till regioner och kommuner. Utredningens upp- fattning är vidare att ett VULF-avtal kommer att förbättra villkoren för privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning avsevärt och således minska behovet av enskilda avtal mellan läro- säten och privata vårdgivare.13 VULF-avtalet hindrar dock inte lokala avtal om verksamhetsförlagd utbildning mellan parter som så önskar.
Styrning av VULF-avtalet
Nationell samverkansgrupp och ett nationellt kansli
På central nivå föreslås att det inrättas en nationell samverkansgrupp för VULF-avtalet. Den nationella samverkansgruppen bör exempel- vis utse de regionala nodernas styrelser på förslag av de aktörer som ingår i respektive nod, ange övergripande prioriteringar för samarbe- tet, följa och utvärdera avtalets tillämpning och vid behov föreslå ändringar, främja samverkan mellan noderna och på olika sätt bistå
13I nuläget finns utredningen veterligen endast fyra sådana avtal mellan lärosäten och privata vårdgivare, se avsnitt 9.9.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
de regionala noderna administrativt exempelvis genom att tillhanda- hålla förslag på regionala VULF-avtal.
Ett nationellt kansli bör inrättas. Vikten av att det finns ett natio- nellt kansli att vända sig till som samordnande punkt har framkom- mit i arbetet med ett ULF-avtal. Också i övrigt bör det nationella kansliet tillhandahålla administrativt stöd till den regionala VULF- organisationen. Det nationella kansliet bör placeras vid en nationell statlig myndighet. Utredningen har övervägt flera alternativ. Forsk- ningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) är ett sådant liksom Socialstyrelsen som fungerar som värdmyndighet för Nationella vård- kompetensrådet. Ytterligare ett alternativ är Vetenskapsrådet, som i dag tillhandahåller ett kansli för ALF-avtalet, som ger administra- tivt stöd till den nationella styrgruppen för ALF och koordinerar Vetenskapsrådets utvärderingar av den kliniska forskningens kvalitet i ALF-regionerna samt sköter samordning i förhållande till ett antal myndigheter. Utredningens uppfattning är att ett forskningsråd bör fungera som värdmyndighet för det nationella kansliet mot bakgrund av att medel för forskarmeritering fördelas och att samordnings- vinsterna med ALF-organisationen talar för Vetenskapsrådet som lämpligt forskningsråd.
Regionala noder, ledningsgrupper och kanslier
På regional nivå föreslås VULF-avtalet organiseras genom noder. De sju lärosätena med medicinska fakulteter föreslås fungera som centra för noderna. Dessa lärosäten utgörs av Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet samt Örebro universitet. I de regio- nala noderna ingår därutöver samtliga övriga lärosäten, regioner och kommuner som lämpligen kan hänföras till nodens område och som önskar ansluta sig till det regionala VULF-avtalet.
VULF-avtalet kräver samordning och samarbete i större områden. Den kompetens och struktur som krävs för att fullgöra och admini- strera VULF-avtalet är inte möjlig att bygga upp vid vart och ett av de 25 aktuella lärosätena som utbildar sjuksköterskor och inte heller hos samtliga av de regioner, kommuner och privata vårdgivare som tar emot studenter inom ramen för verksamhetsförlagd utbildning. Nodernas uppgift är att utgöra en bas för kunskap, kompetens och
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
kapacitet. På regional nivå ska noderna främja samarbete och sam- verkan med aktörer som kan erbjuda platser, liksom främja forskar- meritering i omvårdnad. Varje nod prioriterar användningen av finan- siella medel för verksamhetsförlagd utbildning samt fördelar medel för utbildningsstödjande strukturer och forskarmeritering i omvårdnad.
Samtliga parter som vill ingå i ett regionalt VULF-avtal omfattas av de förmåner och skyldigheter som följer av avtalet. Exempelvis har de regionala avtalsparterna möjlighet att använda ett nationellt it-stöd.14 Organisationen i regionala noder möjliggör att VULF-medlens användning kan prioriteras gemensamt av lärosäten, sjukvårdshuvud- män och eventuellt privata vårdgivare och därmed samordnas för att på bästa sätt möta behoven av utbildningsstödjande insatser och forskarmeritering. Utredningen anser att de medicinska fakulteterna är lämpliga centra för de regionala noderna. Fakulteterna har ett brett utbildningsutbud och där bedrivs omfattande forskning, vilket främ- jar samordning och effektivare användning av den samlade nationella utbildnings- och forskarmeriteringsresursen. De medicinska fakul- teterna har redan en organisatorisk infrastruktur som är anpassad till ALF- samt TUA-avtalen som möjliggör samordning av insatser också
iförhållande till ett VULF-avtal. I uppdraget att utgöra centra för noder ingår att tillhandahålla ett regionalt kansli för respektive nod. De lärosäten som har medicinska fakulteter föreslås vidare fungera som förvaltande organ för de finansiella medlen inom ramen för VULF- avtalet och svarar för utbetalning av VULF-medel till olika aktörer.
Varje regional nod leds operativt av en regional ledningsgrupp. Den regionala ledningsgruppen utses av den nationella samverkansgruppen på förslag från aktörerna i en viss regional nod. Den regionala lednings- gruppen ska bestå av en jämlik representation fördelat på lärosäten, regioner och kommuner.15 Ordförande väljs från den medicinska fakul- teten om inte annan överenskommelse träffas. Vid händelse av kon- flikter i de geografiska noderna bör ärenden kunna hänskjutas till den nationella samverkansgruppen.
14Se kapitel 7.
15Regionala samverkans- och stödstrukturer (RSS) har bildats i varje län för att stödja kom- munerna i regional samverkan rörande bland annat hälso-och sjukvårdsfrågor. De regionala samverkans- och stödstrukturerna skulle förslagsvis kunna utse representanter till nodernas ledning.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
Figur 6.1 Förslag på ett VULF-avtal för sjuksköterskeutbildningen
Organisation och struktur
Källa: Utredningens illustration.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Figur 6.2 Centra för de regionala noderna
Medicinska fakulteter och sjukvårdsregioner i Sverige
Källa: Universitetskanslersämbetets illustration.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
6.2.3Avtalets omfattning och innehåll
Det centrala VULF-avtalet
Sjuksköterske- och specialistsjuksköterskeutbildningen bör omfattas
Det centrala VULF-avtalet bör enligt utredningens uppfattning om- fatta både sjuksköterskeutbildningen och specialistsjuksköterske- utbildningen. Det är viktigt för att inte skapa barriärer som motverkar syftet med att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Att sjuksköterskeutbildningen inte omfattades av ett VULF-avtal var en kritik från många remissinstanser som riktades mot förslaget om ett VULF-avtal för specialistsjuksköterskeutbildningen som lades fram av Utredningen om specialistsjuksköterskeutbildning och vissa andra hälso- och sjukvårdsutbildningar. På många sätt är utbildningarna knutna till varandra både på lärosätena och under den verksamhets- förlagda utbildningen. Det gäller exempelvis för lärar- och handledar- resurser både vid lärosäten och inom hälso- och sjukvårdsverksam- heten. Dessutom är behovet av fler platser för verksamhetsförlagd utbildning stort både inom sjuksköterske- och specialistsjuksköter- skeutbildningen. Utmaningarna för att lyckas skapa fler platser är också snarlika, exempelvis vad gäller behovet av fler handledare och lärare med vetenskaplig och klinisk kompetens.
Forskarutbildningen i omvårdnad, som VULF-avtalet är ämnat att stärka, berör också de resurser som är knutna till båda utbildningarna. Det finns mot denna bakgrund tydliga kopplingar och synergieffek- ter av att låta ett VULF-avtal omfatta både sjuksköterskeutbildningen och specialistsjuksköterskeutbildningen.
Fler utbildningar bör för närvarande inte inkluderas i VULF-avtalet
Utredningen har övervägt huruvida fler utbildningar med anknyt- ning till hälso- och sjukvården bör ingå i ett VULF-avtal. Det finns ett 20-tal sådana högskoleutbildningar som skulle kunna aktualiseras. I samband med tidigare utredningar har framförts att många andra utbildningar befinner sig i en likartad situation med brist på platser för verksamhetsförlagd utbildning, exempelvis fysioterapeututbild- ningen. Utredningen delar denna bild. De gemensamma utmaningarna och möjligheten till synergieffekter gällande utbildningsresurser och utbildningsstrukturer samt att olika studentgrupper i viss mån skulle
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
kunna genomgå verksamhetsförlagd utbildning integrerat talar för att ett avtal bör kunna inkludera fler medellånga vårdutbildningar.
Trots flera gemensamma utgångspunkter för högskoleutbildnin- garna med anknytning till hälso- och sjukvården finns det också olik- heter. Ju fler utbildningar som omfattas av ett VULF-avtal, desto högre grad av komplexitet för avtalets del. Att involvera många utbild- ningar i ett avtal är också förenat med kostnader för staten. Om ett avtal skulle utsträckas till samtliga utbildningar där verksamhetsförlagd utbildning genomförs i hälso- och sjukvården skulle detta också in- kludera läkar- och tandläkarutbildningarna. I sådana fall skulle detta innebära att ALF- och TUA-avtalen inte längre blir behövliga.
Det kan konstateras att förevarande utrednings uppdrag enligt dir- ektivet är begränsat till ett avtal för sjuksköterskeutbildningen. Utred- ningens bedömning är att avtalets utformning i nuläget skulle bli för komplex och statens kostnader för omfattande om fler utbildningar än sjuksköterske- respektive specialistsjuksköterskeutbildningen skulle omfattas, exempelvis barnmorskeutbildningen och röntgensjukskö- terskeutbildningen. Det är möjligt att på sikt, beroende på erfaren- heterna, utvidga VULF-avtalet till fler yrkesgrupper. För att underlätta en eventuell framtida utökning till fler hälso- och sjukvårdsutbild- ningar är det viktigt att denna möjlighet beaktas vid konstruktionen av ett VULF-avtal.
Forskarmeritering för sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor
Utredningens förslag är att VULF-avtalet också ska omfatta en stat- lig satsning på klinisk praktiknära forskarmeritering för sjuksköter- skor och specialistsjuksköterskor. Den övergripande målsättningen med satsningen är att uppnå fler forskningsmeriterade och kliniskt verksamma lärare på sjuksköterskeutbildningen samt att öka andelen forskningsmeriterade handledare inom verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen och deras kompetens. Målsättningen är att det ska finnas 150 sjuksköterskor samt specialistsjuksköter- skor (helårsekvivalenter) per år som till följd av forskningssatsningen genomgår forskarutbildning eller postdoktoral meritering. Satsningen kan enligt utredningens mening på tre centrala sätt främja fler platser för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen:
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
1.genom att öka tillgången till och kvaliteten på kandidater till högre akademiska förenade lärarbefattningar, det vill säga lektorer och professorer inom omvårdnad med förenade anställningar som sjuksköterskor eller specialistsjuksköterskor,
2.genom att fler handledare inom verksamhetsförlagd utbildning tillika anställda i hälso- och sjukvården och omsorgen kan genom- gå forskarutbildning och postdoktoral meritering och
3.genom att främja intresset för att kombinera praktiskt omvård- nadsarbete med en forskarkarriär hos sjuksköterskestudenter.
Därtill bidrar en satsning på forskarmeritering till utbildningens kvali- tet genom att stärka dess vetenskapliga grund. Satsningen bidrar vidare till hälso- och sjukvårdens utveckling och kvalitet genom dess kliniska koppling.
Det centrala VULF-avtalets innehåll
a) Utbildning och administration av avtalet
Det centrala VULF-avtalet bör reglera övergripande frågor som verk- samhetens syfte och mål, strukturen för genomförande av verksam- hetsförlagd utbildning samt främjande av forskarmeritering i omvård- nad. Det centrala avtalet bör:
–ange avtalets parter,
–ange parternas skyldigheter och de förmåner som följer av VULF- avtalet,
–fastslå definitioner, exempelvis verksamhetsförlagd utbildning,
–beskriva den nationella samverkansgruppen, dess arbete, befogen- heter och mandatperiod,
–reglera att de regionala ledningsgrupperna utses av den nationella samverkansgruppen på förslag av aktörerna i en viss regional nod,
–reglera en enhetlig ekonomisk ersättning till den som tillhanda- håller platser för verksamhetsförlagd utbildning,
–reglera villkor för finansiering av studenternas merkostnader för verksamhetsförlagd utbildning utanför ordinarie studieort,
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
–reglera hur ekonomiska medel får användas, exempelvis att anställa studierektorer inom hälso- och sjukvården för att underlätta sam- ordningen av verksamhetsförlagd utbildning, främjande av funk- tionella utbildningslokaler och utbildningsmiljöer inom hälso- och sjukvården, såsom kliniska träningscentra samt forskarmeritering för yrkesverksamma sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor,
–reglera att lärosätena med medicinska fakulteter fungerar som medelförvaltare för de statliga VULF-medlen,
–reglera tillgång till ett nationellt it-stöd för VFU-platser för alla aktörer som ansluter sig till VULF-avtalet, för det fall att ett natio- nellt it-stöd införs,
–reglera grundläggande frågor gällande de regionala noderna, exem- pelvis befogenheter och skyldighet att teckna avtal med samtliga aktörer som vill ingå i ett regionalt VULF-avtal och erbjuda eller finna platser för verksamhetsförlagd utbildning på de premisser som följer av avtalet,
–reglera att sjukvårdshuvudmän som ingår avtal med privata vård- givare om att utföra vård ska säkerställa att det även hos den pri- vata vårdgivaren ska vara möjligt att genomföra utbildning av god kvalitet,
–ange hur avtalet ska utvärderas och följas upp av den nationella samverkansgruppen,
–reglera hur eventuella konflikter i noderna eller de regionala led- ningsgrupperna ska hanteras av den nationella samverkansgruppen, samt
–ange avtalets giltighetstid samt villkor för justering och uppsägning.
Utredningen ser det som svårt för mindre kommuner och privata vårdgivare att etablera och upprätthålla egna stödstrukturer för utbild- ningen. Respektive regionala nod kan enligt utredningens uppfattning bäst avgöra hur den regionala stödstrukturen bör utformas. En möj- lighet är att regionernas befintliga resurser för forskning och utveck- ling byggs ut för att även ge service åt exempelvis handledare i kom- munal hälso- och sjukvård samt hos privata vårdgivare. Regionerna har en mångårig erfarenhet av exempelvis samordnare för verksamhets- förlagd utbildning och regionernas befintliga infrastruktur kan då
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
nyttjas av aktörer som vanligen saknar en sådan struktur i syfte att frigöra fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. En annan möj- lighet är att ett lärosäte kan tillhandahålla en sådan stödstruktur för kommuner och privata vårdgivare. Såväl hälso- och sjukvården som lärosätena kan sålunda ta del av de finansiella medlen i VULF-avtalet.
b)Klinisk praktiknära forskarutbildning för sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor
Det centrala avtalet bör även reglera förutsättningar för finansiering av forskarutbildning och inom vilka ämnesområden finansiering kan ges.
För att satsningen ska vara ändamålsenlig och bidra till fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet bör forsknings- satsningen fokusera på att höja kompetensen hos sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom klinisk professionsnära forskning. VULF-medlen är därför tänkta att finansiera att yrkesverksamma sjuk- sköterskor och specialistsjuksköterskor kan genomgå forskarutbild- ning eller postdoktoral meritering.
Fyra kriterier måste vara uppfyllda för att finansiering ska komma i fråga:
1.sjuksköterskan eller specialistsjuksköterskan måste uppfylla de aktuella behörighetskraven och vara antagen av en högskola som bedriver forskarutbildning,
2.sjuksköterskan eller specialistsjuksköterskan måste ha en tillsvidare- anställning hos en region, kommun eller privat vårdgivare,
3.sjuksköterskan eller specialistsjuksköterskan ska genomgå forskar- utbildning på 50 procent av arbetstiden samt i fråga om postdokto- ral meritering vara tjänstledig på hel- eller deltid från anställning hos region, kommun eller privat vårdgivare, och
4.den kliniska arbetsgivaren ska förbinda sig att underlätta för den forskarstuderande att genomföra sin forskarutbildning exempel- vis genom schemaläggning och i förekommande fall anpassning av arbetsuppgifter.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
För att den regionala noden ska kunna utge medel krävs att antingen den aktuella högskolan eller den aktuella vårdgivaren hos vilken sjuk- sköterskan eller specialistsjuksköterskan är anställd finns i den aktuella nodens område.
Modellen bygger alltså på att sjuksköterskan eller specialist- sjuksköterskan har kvar sin tillsvidareanställning hos en arbetsgivare i hälso- och sjukvården under forskarutbildningen. VULF-medlen är tänkta att ersätta arbetsgivaren för lönekostnaden. Regionen, kom- munen eller den privata vårdgivaren har i egenskap av arbetsgivare att hantera lönefrågan och är inte bundna av lärosätenas så kallade dok- torandstegar eller motsvarande. På postdoktoral nivå söker sjukskö- terskan eller specialistsjuksköterskan i konkurrens med andra en postdoktoral anställning vid ett lärosäte (2 + 1 år) och bör under meri- teringstiden vara tjänstledig från sin tillsvidareanställning i hälso- och sjukvården. Därefter får andra lämpliga anställningsformer användas för att kombinera forskning, utbildning och klinisk praktik, exem- pelvis förenade anställningar.
VULF-medlen är tänkta att stimulera fler sjuksköterskor och spe- cialistsjuksköterskor att vara verksamma i forskning och utbildning kombinerat med praktiskt omvårdnadsarbete. Forskningssatsningen är därför inte uppbyggd enligt ALF-avtalets modell med exempelvis projektbidrag. Utredningen menar dock att förslaget på sikt kommer att stärka sjuksköterskors och specialistsjuksköterskors förmåga att konkurrera om forskningsmedlen i ALF-avtalet och andra externa forskningsbidrag.
Utredningen har identifierat en stor potential när det gäller utbygg- nad av platser för verksamhetsförlagd utbildning hos kommuner och privata vårdgivare. Därför är det väsentligt att alla sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor oavsett om de är anställda hos en region, kom- mun eller privat vårdgivare ska kunna komma i fråga för att ta del av VULF-medlen som är avsedda för den kliniska professionsnära fors- karutbildningen. De doktorander som antas kan om det är lämpligt knytas till befintliga forskarskolor. De regionala noderna beslutar om en fördelning av forskningsmedlen för forskarutbildning och post- doktoral meritering och kan sinsemellan göra olika prioriteringar beroende på behov, även om forskarutbildning torde betonas. Oav- sett om det gäller forskarutbildning eller postdoktoral meritering krävs att den enskilda sjuksköterskan eller specialistsjuksköterskan
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
har en tillsvidareanställning hos region, kommun eller privat vårdgivare i enlighet med det andra kriteriet ovan.
De regionala VULF-avtalens innehåll
De regionala VULF-avtalen bör:
–ange de regionala avtalsparter som är anslutna till avtalet,
–konkretisera de övergripande målen i det centrala VULF-avtalet,
–beskriva nodens organisation och arbete för att förverkliga avtals- målen,
–reglera hur samverkan med andra noder ska ske,
–beskriva processen med att utse regionala ledningsgrupper och arbetsformerna samt befogenheterna för dem,
–reglera närmare bestämmelser om genomförande av verksamhets- förlagd utbildning och vilka krav som uppställs på de deltagande aktörerna,
–beskriva hur eventuella brister som påträffas i den verksamhets- förlagda utbildningen ska påtalas och när och hur de ska åtgärdas,
–ange formerna för den regionala ledningsgruppen som fattar be- slut om fördelning av ekonomiska medel till utbildningsinsatser respektive forskning i omvårdnad i enlighet med de ramar som det centrala VULF-avtalet reglerar,
–närmare reglera villkor för studenter som utför verksamhetsförlagd utbildning utanför studieorten att få sina merkostnader ersätta som anges i det centrala avtalet,
–reglera nodernas årliga redovisning av resultat samt uppföljning av avtalen till den nationella samverkansgruppen,
–ange att eventuella konflikter i noden eller dess regionala lednings- grupp ska hänskjutas till den nationella samverkansgruppen, samt
–ange avtalens giltighetstid samt villkor för justering och uppsägning.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
6.2.4Kostnader och finansiering
Utredningen uppskattar statens kostnad för VULF-avtalet till totalt cirka 300 miljoner kr per år. För den strukturella vidareutvecklingen av nuvarande avtalsmodell med ett nationellt avtal i kombination med regionala avtal med de lärosäten som har medicinska fakulteter som noder bedöms kostnaden uppgå till 9 miljoner kr per år.
När det gäller den innehållsliga utvecklingen beräknas kostnaden för utbildningsstödjande strukturer (organisation och personella resur- ser), utbildningsinfrastruktur (lokaler och utrustning) samt merkost- nadsersättning för studenter uppgå till totalt drygt 140 miljoner kr per år. Den beräknade kostnaden utgår från att det långsiktigt, jämfört med 2022 års nivå, krävs ytterligare 56 000 veckor verksamhetsförlagd utbildning för att uppfylla kraven i yrkeskvalifikationsdirektivet och för att möjliggöra den planerade utbyggnaden av sjuksköterskeutbild- ningen samt att cirka 10 procent av studenterna har merkostnader för resor och boende vid verksamhetsförlagd utbildning för vilka de bör ersättas. I de 140 miljonerna ingår också den årliga förvaltnings- kostnaden för ett nationellt it-stöd om 5 miljoner kr per år.
Därtill uppgår kostnaden för finansiering av forskningstid för forskarutbildning och postdoktoral meritering till cirka 150 miljoner kr per år. Kostnaden bygger på bedömningen att det för att möta det långsiktiga behovet av vetenskapligt meriterade lärare och handledare, och stärka kopplingen mellan kliniskt arbete och utbildning och forsk- ning genom olika typer av kombinationstjänster, krävs finansiering av totalt 150 helårsekvivalenter per år. Fördelningen mellan finan- siering av doktorander respektive postdoktorer bör beslutas om på VULF-avtalets regionala nivå utifrån de specifika behov som före- ligger, vilka också kan variera över tid och mellan olika delar av landet.16
16Se avsnitt 10.16.1 för mer detaljerade beräkningar av kostnaderna för VULF-avtalet och dess olika delar.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkanSOU 2024:9
Tabell 6.1 |
Kostnader för VULF-avtalet |
|
|
|
|
|
Typ av kostnad |
|
Kostnad, kr |
Kommentar |
|
|
|
Nationellt kansli |
1 500 000 |
Årlig kostnad |
Kanslier för regionala noder |
7 500 000 |
Årlig kostnad |
Utbildningsstödjande strukturer |
80 000 000 |
Årlig kostnad |
Utbildningsinfrastruktur |
50 000 000 |
Årlig kostnad |
|
|
|
Ersättning för resor och boende |
6 000 000 |
Årlig kostnad |
Förvaltning av nationellt it-stöd |
5 000 000 |
Årlig kostnad |
|
|
|
Forskarmeritering för sjuksköterskor |
150 000 000 |
Årlig kostnad |
Totalt per år |
|
300 000 000 |
|
Källa: Utredningens tabell.
Utredningen anser att kostnaderna för VULF-avtalet i betydande utsträckning kan finansieras genom att förlänga och styra om befint- liga tidsbegränsade statliga initiativ för att skapa fler platser för verk- samhetsförlagd utbildning. Om nya medel inte kan tillskjutas före- slår utredningen i första hand att de 250 miljoner kr till regioner och kommuner inom ramen för de årliga överenskommelserna om god och nära vård för 2022 och 2023 och de 50 miljoner kr till lärosäten i regleringsbrevet för 2023 för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning förlängs och styrs om till finansieringen av ett VULF- avtal. Även andra befintliga statliga initiativ utgör möjliga finan- sieringskällor för VULF-avtalets olika delar, bland annat medlen om 20 miljoner kr till vissa lärosäten för decentraliserad vårdutbildning 2022–2024. VULF-avtalets forskarmeriteringssatsning ligger väl i linje med finansieringen av praktiknära forskning och forskarskolor.
Genom ett VULF-avtal skulle det skapas mer långsiktiga förut- sättningar för att bedriva hälso- och sjukvårdsutbildning av god kva- litet och den statliga styrningen som i dag sker i parallella spår skulle samordnas visavi sjukvårdshuvudmän respektive lärosäten.17
Utredningen föreslår därutöver att nuvarande finansiering av er- sättningen för deltagande i verksamhetsförlagd utbildning till vård- givare består. Det vill säga att lärosäten erhåller medel för detta inom ramen för den statliga ersättningen per helårsstudent och helårs- prestation, och att respektive lärosäte ersätter vårdgivarna för genom- förd verksamhetsförlagd utbildning. VULF-avtalet ska sålunda utgöra
17Se avsnitt 10.16.3 för mer information om olika statliga initiativ som berör verksamhets- förlagd utbildning och forskarmeritering för sjuksköterskor, vilka kan vara aktuella för att finan- siera ett VULF-avtal.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
ett tillskott utöver den nuvarande statliga utbildningsersättningen till lärosätena. Det är dock önskvärt att det i samverkan mellan läro- säten, sjukvårdshuvudmän och vårdgivare på regional nivå bestäms hur ersättningen från lärosätena till vårdgivarna bäst används för att skapa långsiktigt goda förutsättningar för utbildning inom hälso- och sjukvården.
6.2.5Avtalstid, uppföljning och uppsägning
Avtalets giltighetstid bör vara densamma som ALF-avtalets, det vill säga gälla tills vidare.
VULF-avtalets olika delar bör följas upp med stöd av det natio- nella kansliet, bland annat för att ge en bild av om intentionerna med avtalet uppfylls samt skapa underlag till eventuell omförhandling. Uppföljningen bör omfatta respektive nods användning av medlen, fördelningen mellan insatser hos de olika avtalspartnerna och antal sjuksköterskor som ingår i forskarmeriteringssatsningen. Uppföljning och utvärdering av klinisk forskningsaktivitet och kvalitetsgransk- ning av forskningsproduktionen ingår inte, utan täcks in av uppfölj- ningen av ALF-avtalet.
Uppsägning av avtalet kan göras på central och regional nivå och uppsägningstiden bör vara det kalenderår tre år från det att uppsäg- ningen görs. Uppsägning bör också kunna göras omgående av ett läro- säte om en sjukvårdshuvudman inte har åtgärdat brister i verksam- heten som påtalats på det sätt som avtalet anger. Uppsägning bör också kunna göras av sjukvårdshuvudmän för det fall att lärosätenas förpliktelser exempelvis att betala ersättning inte hörsammas.
6.3För- och nackdelar med ett VULF-avtal för sjuksköterskeutbildningen
Enligt direktivet ska utredningen analysera för- och nackdelar med ett VULF-avtal. Nedan följer en genomgång av de huvudsakliga för- och nackdelar som utredningen har identifierat. Det är utredningens sam- manvägda bedömning att ett VULF-avtal är ett ändamålsenligt instru- ment för att möjliggöra fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och därigenom fler utbildningsplatser på sjuksköterskeutbildningen.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
6.3.1Fördelar med ett VULF-avtal
En fördel är att ett avtal är en frivillig och ömsesidig överenskom- melse. I jämförelse med en ensidig lagreglering av sjukvårdshuvud- männens skyldighet att medverka i utbildning eller en särskild regler- ing av privata vårdgivares skyldighet att delta i utbildning, speglar ett avtal bättre det gemensamma ansvar som lärosäten och vårdgivare har för att genomföra hälso- och sjukvårdsutbildning av god kvalitet. Genom att i ett nationellt avtal inkludera kommuner och privata vårdgivare främjas också verksamhetsförlagd utbildning i fler verk- samheter. I och med att avtal är formellt frivilliga att ingå respekteras också universitetens och högskolornas autonomi liksom regionernas och kommunernas självbestämmande. Inte heller inskränker ett avtal privata vårdgivares beslutanderätt.
En annan fördel är att ett avtal lägger grunden för gemensamma strukturer för styrning och samarbete, vilket bland annat illustreras av de strukturer som har etablerats för samarbete mellan lärosäten och hälso- och sjukvård utifrån ALF- och TUA-avtalen för läkarutbild- ningen respektive tandläkarutbildningen. Ett avtal för sjuksköterske- utbildningen kan kompletterat och samordnat med ALF och TUA bidra till en starkare helhetssyn i samarbetet mellan lärosäten och hälso- och sjukvård gällande hälso- och sjukvårdsutbildning. Redan i dag sker på regional nivå en samordning av ALF och TUA. Flera regionala ALF-avtal anlägger också en bredare syn på hälso- och sjuk- vårdsutbildning som inte begränsar samarbetet och resurserna till att uteslutande omfatta läkarutbildningen. Ett VULF-avtal skulle därför kunna bidra till ökat samarbete för fler hälso- och sjukvårdsutbild- ningar. Förslaget till VULF-avtal är konstruerat för att enkelt kunna kombineras med ALF och TUA, liksom att byggas ut för att omfatta ytterligare medellånga hälso- och sjukvårdsutbildningar såsom utbild- ningar till fysioterapeut, arbetsterapeut och biomedicinsk analytiker. Genom samarbete i större geografiska områden kan också befintliga platser för verksamhetsförlagd utbildning nyttjas mer effektivt, utbild- ningar samordnas och grunden läggas för starkare forskningsmiljöer. Vikten av att stärka samarbetet mellan lärosäten och hälso- och sjuk- vård i dessa frågor understryks också av det nationella initiativet att inrätta det nationella vårdkompetensrådet samt sex sjukvårdsregio- nala råd.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Ytterligare en fördel är att ett avtal genom harmonisering av för- utsättningarna för verksamhetsförlagd utbildning kan underlätta hälso- och sjukvårdens medverkan i utbildning och därigenom bidra till fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Variationen mellan olika lärosäten är en försvårande omständighet för hälso- och sjuk- vården. Det gäller inte minst för privata vårdgivare som till skillnad från regioner och kommuner inte är begränsade till att bedriva verk- samhet inom sina respektive geografiska områden, utan kan vara verksamma i hela landet och behöva samarbeta ytterst med 25 läro- säten och därtill 20 regioner och 290 kommuner för vilka privata vård- givare kan utföra offentligt finansierad hälso- och sjukvård. Exempel på harmonisering som skulle underlätta är bland annat en enhetlig nationell ersättning till alla vårdgivare som tillhandahåller platser för verksamhetsförlagd utbildning och en gemensam terminologi. Även de regionala avtalen kan bidra till harmonisering, som skulle under- lätta för hälso- och sjukvården, exempelvis när det gäller gemen- samma handledningsmodeller och likartade kompetenskrav på hand- ledare.
Vidare är en fördel att ett avtal med en hög grad av precision kan styra statliga resurser till åtgärder för att avhjälpa identifierade hin- der. Utredningens analys visar att det för att nyttja befintliga platser för verksamhetsförlagd utbildning mer effektivt och öka antalet platser i fler verksamheter bland annat är angeläget att stärka de utbildnings- stödjande strukturerna inom hälso- och sjukvården, kompensera stu- denter för merkostnader vid verksamhetsförlagd utbildning utanför ordinarie studieort samt säkerställa tillgången på lärare och hand- ledare med rätt kompetens. De åtgärder som krävs för att avhjälpa nämnda hinder förutsätter att staten tillskjuter finansiella resurser till ett VULF-avtal, på ett motsvarande sätt som till nuvarande ALF- och TUA-avtal.
Därtill är en fördel att ett avtal som regelbundet följs upp och utvär- deras, till exempel på motsvarande sätt som ALF-avtalet, kan anpassas löpande för att stödja utvecklingen inom den högre utbildningen och inom hälso- och sjukvården. Utvärdering enligt principerna för kolle- gial granskning skulle vara i linje med akademins kvalitetssäkrings- arbete och främja utveckling genom att bidra till ett lärande mellan lärosäten, sjukvårdshuvudmän och vårdgivare i olika delar av landet.
Därutöver är en fördel med ett VULF-avtal att det på sikt kan inne- bära en minskad administrativ börda. I nuläget regleras samarbetet
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
kring den verksamhetsförlagda utbildningen i drygt 130 lokala avtal som regelbundet följs upp och med jämna mellanrum förhandlas om. Genom ett nationellt VULF-avtal i kombination med sex till sju regionala avtal skulle den totala avtalsadministrationen minska, även om den sannolikt skulle öka för de medicinska fakulteter som före- slås fungera som avtalsnoder. Enligt utredningens förslag ska dock de medicinska fakulteterna kompenseras för det utökade ansvaret. På nationell nivå kan kanslifunktionen med fördel samordnas med motsvarande funktion för ALF-avtalet vid Vetenskapsrådet, varigenom det bör kunna göras vissa samordningsvinster.
Slutligen är en fördel med ett VULF-avtal att riksdagens och reger- ingens styrning av lärosäten och sjukvårdshuvudmän blir mer sam- ordnad och långsiktig i kontrast till nuvarande parallella och tids- begränsade satsningar. Genom att hantera satsningar inom ramen för ett gemensamt avtal främjas också en helhetssyn, ett gemensamt ansvarstagande och en samordning av åtgärder mellan lärosäten och sjukvårdshuvudmän. En mer samlad och långsiktig statlig styrning skapar bättre förutsättningar för att bedriva hälso- och sjukvårds- utbildning av god kvalitet.
6.3.2Nackdelar med ett VULF-avtal
En nackdel med ett VULF-avtal för sjuksköterske- och specialist- sjuksköterskeutbildningen är att en ordning där olika avtal med sta- ten reglerar villkor för specifika utbildningar kan innebära en ojäm- likhet mellan yrkesgrupper och studenter. Samtidigt finns en sådan särställning redan för både läkarutbildningen och tandläkarutbild- ningen genom ALF- och TUA-avtalen. Mot denna bakgrund skulle det kunna vara mer ändamålsenligt att inkludera fler hälso- och sjuk- vårdsutbildningar i ett VULF-avtal. Utifrån utredningens direktiv föreslås VULF-avtalet omfatta sjuksköterske- och specialistsjukskö- terskeutbildningarna, då utbildningarna på många sätt hänger samman och är beroende av samma typ av resurser. Förslaget till VULF-avtal har dock konstruerats för att enkelt kunna byggas ut för att omfatta fler medellånga hälso- och sjukvårdsutbildningar.
En annan nackdel är att ett VULF-avtal kan vara svårt att orga- nisera och styra då det omfattar ett stort antal parter. I dag ger 25 lärosäten sjuksköterskeutbildning i samverkan med 20 regioner och 290 kommuner som sjukvårdshuvudmän och därtill privata vård-
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
givare. När det gäller ALF- och ULF-avtalen har denna fråga han- terats genom att kombinera ett nationellt avtal med regionala avtal. Det stora antalet parter som berörs av ett VULF-avtal, speglar när- mast förutsättningarna för ULF-avtalet och talar för behovet av regio- nala avtal för större geografiska områden med vissa utvalda lärosäten som samordnande noder.
Ytterligare en nackdel är att ett VULF-avtal kan innebära en högre grad av detaljstyrning. Det kan inte uteslutas att ett avtal på ett nega- tivt sätt skulle begränsa lärosätens och vårdgivares handlingsfrihet och begränsa eller försvåra befintliga former av samverkan som har utvecklats lokalt. I dag finns på många håll en välutvecklad samver- kan mellan lärosäten och hälso- och sjukvård på lokal och regional nivå. Utredningens genomgång av de regionala ALF- och TUA-avtalen visar på en variation och en anpassning till regionala och lokala för- utsättningar och behov inom de ramar som respektive nationellt avtal sätter. I detta sammanhang ska dock noteras att flertalet lärosäten och sjukvårdshuvudmän ställde sig positiva till ett tidigare förslag om VULF-avtal för specialistsjuksköterskeutbildningen. Emellertid för- står utredningen det som att en viktig förutsättning för detta ställ- ningstagande är att det med ett VULF-avtal följer ytterligare finan- siella medel från staten, det vill säga att ett VULF-avtal inte begränsas till att vara en strukturell vidareutveckling av nuvarande avtalsmodell och endast inbegriper en omfördelning av den nuvarande reguljära statliga finansieringen av sjuksköterske- och specialistsjuksköterske- utbildningarna. Ytterst står det också varje lärosäte och sjukvårds- huvudman fritt att ansluta sig till ett avtal och de förmåner och skyl- digheter som följer med detta.
Därtill är en nackdel med ett VULF-avtal att det kan innebära en ökad administrativ börda för lärosäten och hälso- och sjukvård, jäm- fört med mer generella anslag till myndigheter och statsbidrag till kom- muner och regioner. Även om det finns tydliga vinster med en struk- turell vidareutveckling av nuvarande avtalsmodell, så är det viktigt att det med ett VULF-avtal tillskjuts ytterligare statliga medel, både för att möjliggöra åtgärder för att avhjälpa de identifierade hindren för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och för att skapa en acceptans hos lärosäten, sjukvårdshuvudmän och privata vård- givare. För att underlätta och undvika onödig administration är det också angeläget att VULF-avtalets konstruktion gör det möjligt att åter- och meranvända etablerade lednings- och samarbetsstrukturer
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
för ALF- och TUA-avtalen. Den nationella kanslifunktionen för ett VULF-avtal kan med fördel samordnas med kanslifunktionen för ALF-avtalet vid Vetenskapsrådet. I sammanhanget ska också note- ras att flera regionala ALF-avtal redan i dag anlägger ett bredare per- spektiv på utbildning (och forskning), och omfattar fler hälso- och sjukvårdsutbildningar än läkarutbildningen.
6.4Avtalen mellan staten och landstingen om vårdhögskoleutbildning
Sjuksköterskeutbildningen bedrevs under många decennier främst av landstingskommunala vårdhögskolor.18 Under 1990-talet föreslogs åtgärder för att höja vårdutbildningarnas kvalitet och stärka anknyt- ningen till forskning och utvecklingsarbete, men med bibehållen kostnadsneutralitet för staten. Ett förslag var att landstingen genom avtal med staten skulle få överlämna utbildningsuppdrag till statliga universitet och högskolor.19 Regeringen tillkallade år 1994 en särskild förhandlare med uppgift att förhandla med landstingen om statens möjlighet att genom avtal med landstingen anordna vårdhögskole- utbildningar. Utredaren skulle bland annat utarbeta ett förhandlings- underlag inklusive ett ramavtal mellan staten och landstingen. Ram- avtalet skulle omfatta en möjlighet till både kommunalt och statligt beställaransvar. Ramavtalet skulle precisera en mall för utbildnings- avtal mellan landsting och statliga högskolor innefattande ersätt- ningsbelopp för teoretisk och klinisk utbildning inklusive lokaler, personalöverföring, pensionsfrågor och resultatredovisning. Enhet- liga ersättningsbelopp för resurstilldelning skulle utarbetas i sam- verkan med landstingen och fastställas både för teoretisk och klinisk utbildning.20
Under åren 1995–1999 tecknade statliga högskolor och universitet sådana avtal med alla landsting utom Jönköpings läns landsting samt Gotlands kommun. Karolinska institutet ansvarade för de tre enskilda stiftelsehögskolorna Röda Korsets högskola, Ersta-Sköndals hög- skola21 samt Sophiahemmets sjuksköterskeskola22 genom sitt avtal med
18Se avsnitt 2.2 samt 8.6
19Prop. 1993/94:177, bet. 1993/94:UbU13 och rskr. 1993/94:400.
20Dir. 1994:76.
21Nuvarande Marie Cederschiöld högskola.
22Nuvarande Sophiahemmet högskola.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Stockholms läns landsting. Avtalen innebar att landstingen var bestäl- lare och beslutade om utbildningarnas volym och finansiering. De statliga högskolorna och universiteten var utförare och därmed ansva- riga för planering, innehåll och genomförande. Avtalen omfattade ramavtal, överflyttningsavtal och utbildningsavtal. Ramavtalen angav de övergripande villkoren för överlämnande av genomförandeuppdra- get till staten, avtalets varaktighet och former för förlängning eller uppsägning. Överflyttningsavtalen reglerade överförandet av utbild- ningen till den statliga högskolan, bland annat formerna för övertag- ande av personal, studentfrågor och ersättningsfrågor gällande lokaler. Utbildningsavtalen reglerade bland annat den ekonomiska ersätt- ningen för helårsstudenter och helårsprestationer, utbildningens loka- lisering och individuella överenskommelser. Klinisk praktik räkna- des in i det totala beloppet som skulle tillhandahållas utan kostnad. Avtalen innebar att statliga universitet anordnade vårdhögskoleutbild- ningar på uppdrag av landstingen, dock utan att överta huvudmanna- skapet.23 Det praktiska överförandet av genomförande av medellånga vårdutbildningar till statliga högskolor och universitet pågick under åren 1996–2000.24
Endast tre högskolor betalade ersättning till landstingen för klinisk praktik. I vissa fall reglerade avtalen att landstinget skulle överföra medel för den kliniska praktiken till högskolan, som sedan köpte praktikplatser med samma medel. Landstingen tillämpade i vissa fall intern ersättning till enheter där praktik bedrevs. I andra landsting var det mer integrerat så att högskolan sågs som en del av vårdverksam- heten och därför inte behövde regleras. Det förekom en begränsad mängd praktik i kommunal och privat verksamhet och det fanns ett behov av att utöka praktiken i sådana verksamheter. Vårdhögskole- utbildningarna hade tillgång till kommunala praktikplatser som följt med när kommunerna parallellt med landstingen fick huvudman- naskap för hälso- och sjukvården (Ädelreformen) samt genom att kommunerna även frivilligt upplät platser av rekryteringsskäl. En del praktikplatser följde också med vid privatisering av hälso- och sjuk- vården. De landstingskommunala vårdhögskolorna betalade inte för de kommunala praktikplatserna, eftersom resurserna hade överförts genom skatteväxlingar i samband med Ädelreformen. Det fanns en strävan efter en starkare koppling mellan teori och praktik, illustre-
23Prop. 2000/01:71 s. 14 ff.
24Ds 1999:44 s. 135 f.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
rad exempelvis genom kliniska adjunkter och lektorer samt inför- andet av kliniska undervisningsavdelningar.25
6.5Principöverenskommelsen mellan staten
och Landstingsförbundet om vårdutbildningarna
År 2000 tillsatte regeringen en förhandlingsdelegation för att klargöra under vilka förutsättningar som det samlade huvudmannaskapet för vårdutbildningarna skulle kunna överföras till staten under förutsätt- ningen kostnadsneutralitet.26 Frågor om kostnader skulle behandlas, bland annat gällande klinisk undervisning.27 Förhandlingarna ledde till att en principöverenskommelse om ett statligt övertagande av huvudmannaskapet för landstingens samt Gotlands kommuns vård- högskoleutbildningar och undertecknades av staten och Landstings- förbundet den 11 januari 2001. Principöverenskommelsen godkändes av riksdagen och innebar att staten år 2002 övertog huvudmanna- skapet för de dåvarande landstingens samt Gotlands kommuns vård- högskoleutbildningar. Den landstingskommunala vårdhögskolan i Jönköping övertogs av den enskilda utbildningsanordnaren Stiftelsen Högskolan i Jönköping. Principöverenskommelsen från år 2002 angav hur parterna ville utveckla samverkansformer mellan de dåvarande landstingen och högskolorna inom vård- och omsorgsutbildningarna.28 Övertagandet av huvudmannaskapet innebar att staten fick det över- gripande ansvaret för att organisera, genomföra och finansiera vård- utbildningarna.29
I principöverenskommelsen angavs att en väl fungerande klinisk praktik är av grundläggande betydelse för en bra vårdhögskoleutbild- ning. Vid ett statligt huvudmannaskap var högskolan beroende av att landstingen också i fortsättningen skulle tillhandahålla praktikplatser. Inriktningen var att landstingen skulle erbjuda minst det antal prak- tikplatser med inriktning mot landstingskommunal verksamhet som högskolan disponerade vid övertagandet och genom ytterligare plat- ser tillgodose framtida behov. Parterna var ense om vikten av sam- verkan mellan högskola och vårdgivare för att utveckla den kliniska
25Regeringskansliet och Landstingsförbundet (1999).
26Angående diskussionen om huvudmannaskapet för vårdutbildningarna, se kapitel 8.
27Regeringens beslut den 27 april 2000.
28Prop. 2000/01:71 s. 14 f. och 25 f., bet. 2000/01:UbU17 och rskr. 2000/01:262.
29Prop. 2000/01:71 s. 26 f.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
praktiken.30 Överföringen av huvudmannaskapet innebar en reducer- ing av det allmänna statsbidraget till landstingen från och med år 2002 med 1 420 miljoner kr.31 I detta belopp ingick ersättning för klinisk praktik. Parterna var överens om att frågor om den kliniska prak- tiken skulle regleras genom avtal mellan högskola och landsting senast då huvudmannaskapet övergick till staten. Om ingen annan överens- kommelse träffades skulle klinisk praktik ersättas med 1 200 kr per student och praktikvecka.32
I motivuttalandena anfördes att bland annat klinisk praktik borde regleras i avtal mellan högskola och landsting i och med det statliga huvudmannaskapet. Kommuner förutsattes bidra med platser också i fortsättningen, även om detta inte reglerades i avtal. Samverkan kring frågor som rörde den kliniska praktiken ansågs vara av sådan fundamental betydelse att regeringen bedömde att parterna genom regionala avtal borde bestämma utformningen av den kliniska prak- tiken i de enskilda fallen. Skulle landstinget och den enskilda hög- skolan inte komma överens i fråga om den kliniska praktiken förut- sattes landstinget enligt principöverenskommelsen få 1 200 kr per student och praktikvecka i ersättning för klinisk praktik. Högskolorna önskade som dittills att själva få förfoga över de ekonomiska medlen för praktiken och därefter överföra dem till landstingen, medan landstingen önskade erhålla praktikersättning direkt från staten utan lärosätenas inblandning.33
6.6Ökad nationell styrning av verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen
6.6.1Förslaget om en effektiv vård
År 2013 tillsattes utredningen En nationell samordnare för effek- tivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården. Syftet var att göra en analys av hälso- och sjukvårdens effektivitetsproblem och utvecklingsområden. Samordnarens uppdrag var att ge förslag på åtgär-
306 § i Principöverenskommelse om ett statligt övertagande av huvudmannaskapet för lands- tingens vårdhögskoleutbildningar mellan svenska staten och Landstingsförbundet.
319 § i Principöverenskommelse om ett statligt övertagande av huvudmannaskapet för lands- tingens vårdhögskoleutbildningar mellan svenska staten och Landstingsförbundet. Klausulen omfattade inte forskning.
3212 § i Principöverenskommelse om ett statligt övertagande av huvudmannaskapet för lands- tingens vårdhögskoleutbildningar mellan svenska staten och Landstingsförbundet.
33Prop. 2000/01:71 s. 32 ff.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
der på nationell, regional och lokal nivå för att säkerställa att profes- sionerna på bästa möjliga sätt skulle kunna bidra till ökad effektivitet i hälso- och sjukvården.34 I slutbetänkandet framhölls behovet av en ökad nationell styrning inom utbildningsområdet i takt med att huvud- männen ökat sitt inflytande över utbildningarnas innehåll.35 Utred- ningen lyfte också fram att den decentraliserade hälso- och sjukvården samt statens styrning genom exempelvis ekonomiska bidrag inte skapat incitament för en tillräcklig grad av samordning eller tillräck- liga förutsättningar för likvärdighet genom nationella standarder.36 Utredningen analyserade statens ökade styrning av hälso- och sjuk- vården sedan 1990-talet och identifierade vissa kortsiktighetsproblem med statens ökade intresse för ekonomisk styrning av hälso- och sjuk- vården.37 I betänkandet beskrevs en ny variant av specialdestinerade statsbidrag som infördes under 2000-talet, så kallade prestations- baserade statsbidrag. Statsbidragen betalades ut genom överenskom- melser mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting när vissa krav på ett område uppnåtts av huvudmännen, exempelvis Kömiljard- överenskommelsen. Utredningen såg en risk för att statens styrning är så mångfasetterad att det blir otydligt för huvudmännen vilka inten- tioner och prioriteringar som staten har. Utredningen bedömde att även om prestationsbaserad ersättning kan ge kraftiga effekter i styrda verksamheter finns en risk för att medlen inte används på ett effek- tivt sätt och exempelvis leder till undanträngningseffekter och mindre lämpliga lösningar.38
Utredningen berörde även sjuksköterskeutbildningen. Bristen på sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor konstaterades vara syn- nerligen negativ för hälso- och sjukvårdens effektivitet och utgöra ett nationellt problem som pågått i minst två decennier utan att djupare ha analyserats eller åtgärdats. Utredningen ansåg att kom- petensförsörjningsbristen borde ha analyserats nationellt och blivit föremål för en gemensam åtgärdsstrategi genom en nationell sam- verkansfunktion. Sannolika skäl för kompetensförsörjningsbristen som lyftes fram var exempelvis utbildningens dimensionering, arbets-
34Dir. 2013:104.
35SOU 2016:2 s. 339.
36SOU 2016:2 s. 155.
37SOU 2016:2 s. 161 f.
38SOU 2016:2 s. 163 ff. och 176 f. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har också på- pekat att det finns en risk med att prestationsbaserade ersättningar minskar utrymmet för lokal anpassning, då överenskommelser sluts på nationell nivå och lägesbeskrivningen präglas av nationella perspektiv, se Myndigheten för vård och omsorgsanalys (2013).
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
miljö, karriärutvecklingsmöjligheter och löneförhållanden. Sjukskö- terskebristen konstaterades vara en nationell fråga som indikerade ett behov av en nationell samverkansfunktion där staten, huvudmän och professionen fortlöpande skulle kunna ta ställning till utbildnings- behovet. Utredningen ansåg att både specialistsjuksköterskeutbild- ningen och grundutbildningen till sjuksköterska borde ses över, bland annat avseende avvägningen mellan praktisk tjänstgöring och teore- tisk utbildning. Den omfattande förändringen av utbildningen under 1980–1990-talen när omvårdnaden stärkte sin ställning som akade- miskt ämne ansågs enligt utredningen också föranleda ett behov av samverkan mellan olika yrkesgrupper och ett behov av att se över innehållet i respektive vårdutbildning. Detta borde enligt utredningen beaktas vid en översyn av den samlade sjuksköterskeutbildningens innehåll.39
6.6.2Förslaget om ett VULF-avtal för specialistsjuksköterskor
Förslaget från den nationella samordnaren för effektivare resurs- utnyttjande inom hälso- och sjukvården hörsammades delvis. År 2017 fick en särskild utredare i uppdrag att se över specialistsjuksköterske- utbildningen för att möta hälso- och sjukvårdens förändrade behov och ge studenterna nödvändiga kunskaper och förmågor. Mot bak- grund av bristen på specialistsjuksköterskor fick utredaren i uppdrag att lyfta fram goda exempel på åtgärder som hälso- och sjukvårds- huvudmännen samt staten skulle kunna vidta för att öka yrkets attrak- tivitet samt tillgången på utbildade specialistsjuksköterskor. Det skedde bland annat efter att dåvarande Stockholms läns landsting år 2016 i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting initierat ett arbete för att se över möjligheten att överföra specialistsjukskö- terskeutbildningen från staten till de dåvarande landstingen.
I utredningsdirektivet anfördes att genomförandet av specialist- sjuksköterskeutbildningen ställer krav på ett nära samarbete mellan högskolor och vårdgivare, särskilt gällande verksamhetsförlagd utbild- ning. Lärosätena måste komma överens med sjukvårdshuvudmännen så att ett tillräckligt antal studenter, handledare och examinatorer kan delta och så att utbildningen samt handledningen bedrivs med hög kvalitet. Klinikernas storlek, patientunderlaget och tillgången på
39SOU 2016:2 s. 341 ff. och 592.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
kvalificerade handledare lyftes fram som avgörande för verksamhets- förlagd utbildning av hög kvalitet. Därför fick utredaren i uppdrag att utreda om det fanns behov av formaliserad nationell samordning som kunde stärka kvaliteten i den verksamhetsförlagda utbildningen och hur en sådan samverkan i så fall borde organiseras, exempelvis enligt modell av Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring (ST- rådet). I utredningsuppdraget ingick också vidareutveckling av regio- nal samverkan för att utbildningsutbudet bättre skulle kunna möta efterfrågan i vården. Utredaren skulle också belysa lärosätenas samt sjukvårdshuvudmännens roller och samarbete i planeringen av verk- samhetsförlagd utbildning och lämna förslag på åtgärder för att förbättra utbildningens kvalitet.40
År 2018 föreslog Utredningen om specialistsjuksköterskeutbild- ning och vissa andra hälso- och sjukvårdsutbildningar i sitt betänk- ande att ett nationellt avtal för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning (VULF) borde inrättas för specialistsjuksköterskor och avancerade kliniska specialistsjuksköterskor enligt samma modell som ALF-avtalet för läkarutbildningen. Avtalet borde också vara reglerat på regional nivå. Syftet var att skapa bättre förutsättningar för staten och vårdgivarna, att åstadkomma en ökad kvalitet i den verksamhetsförlagda utbildningen samt möjliggöra en god uppfölj- ning av hur statliga medel för verksamhetsförlagd utbildning används. Utredningens uppfattning var att nuvarande regionala avtal alltför generellt reglerar vårdgivarens skyldighet att tillhandahålla utbild- ningsplatser och att flera avtal även saknar uppgifter om omfattningen av verksamhetsförlagd utbildning. Därför borde ett nationellt VULF- avtal fastställa omfattning och ersättning i likhet med ALF-avtalet. Likaså menade utredningen att statens ersättning till vårdgivarna för deras medverkan i verksamhetsförlagd utbildning borde regleras och att ersättningen borde ses över för att säkerställa en korrekt nivå.41
Ett VULF-avtal skulle enligt utredningen tydliggöra att vårdgivare och lärosäten har ett gemensamt ansvar för att säkerställa en utform- ning och ett genomförande för en tillräcklig mängd platser för verk- samhetsförlagd utbildning av hög kvalitet. Ett avtal skulle innebära att staten behöver fastslå ett högsta tak för antal studenter gällande ersättning av kostnader för verksamhetsförlagd utbildning. Stora volymändringar skulle därför inte medges utgående från omgivningens
40Dir. 2017:86.
41SOU 2018:77 s. 483 ff.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
behov. Utredningen bedömde att avtalet dock inte skulle inskränka lärosätenas autonomi. Staten skulle företräda de statliga universiteten och högskolorna, men även enskilda utbildningsanordnare skulle med- verka. Också aktörer i regioner eller kommuner som bedriver skatte- finansierad vård och som för sin verksamhet har behov av specialist- sjuksköterskor och avancerade kliniska specialistsjuksköterskor borde enligt utredningen inkluderas i avtalet. Därför borde regioner som ingår avtal med privata vårdgivare säkerställa att utbildning och forsk- ning kan utföras med hög kvalitet även hos dessa vårdgivare. Den före- slagna avtalsmodellen omfattade en central nivå i kombination med regionala avtal. De regionala avtalen var tänkta att reglera hur enheter som ska bedriva verksamhetsförlagd utbildning ska utses, inrättande av ett gemensamt ledningsorgan samt hur den gemensamma priori- teringen och fördelningen av ersättningen för utbildning och vård- nära forskning ska ske. Utredningen ansåg också att samverkan och styrning på olika nivåer borde regleras för att skapa pålitliga struk- turer i fråga om roller, ansvar och finansiering.42
Ett VULF-avtal skulle enligt utredningen vidare öka tillgången till forskningsmedel för forskning i omvårdnad samt synliggöra beho- vet av sådan forskning. Forskningen skulle kunna stärka kvaliteten i vården och bidra till bättre samverkansmöjligheter inom ramen för regionala avtal. Precis som i fråga om ALF-avtalet skulle fördelningen av forskningsmedel förhandlas på regional nivå och därutöver också grundas på konstaterad forskningskvalitet. Utredningens förslag var att VULF-avtalets forskningsmedel skulle uppgå till en tredjedel av ALF-medlen, 200 miljoner kr årligen. Utredningen ansåg mot denna bakgrund att högskoleförordningen borde förändras för att möjlig- göra för fler specialistsjuksköterskor att ha förenade anställningar.43 Forskningsmedel enligt VULF-avtalet skulle då i likhet med vad som gäller för ALF-avtalet kunna följa med en förenad anställning. Utred- ningens förslag var att det regionala samverkansorganet gemensamt skulle definiera behovet av förenade anställningar.44
I utredningens konsekvensanalys angavs att ett VULF-avtal skulle innebära en kostnad för staten och att ett avtal borde utformas och förhandlas fram av en särskild förhandlare i samråd med Sveriges Kommuner och Regioner samt centrala parter för privata vårdgivare.
42SOU 2018:77 s. 485 och 509.
43SOU 2018:77 s. 510 och 519. Tolkningen av den aktuella bestämmelsen i högskoleförord- ningen varierar dock mellan olika lärosäten.
44SOU 2018:77 s. 494 f.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
För att ta fram ett VULF-avtal måste antalet platser för verksam- hetsförlagd utbildning och ersättningens storlek per helårsstudent bedömas. Utredningens bedömning var att ersättningsnivån bör juste- ras. Den ersättningsnivå som slogs fast år 2002 (1 200 kr per student och vecka) har justerats årligen genom pris- och löneuppräkningen. Utredningen anförde dock att det var oklart om lärosätena justerat ersättningen i den takt som utbildningsersättningen ökat, vilket var 51 procent från år 2002 till år 2018. Ökningen skulle ha inneburit en ersättning om 1 812 kr och kostnaden för avtalet gällande specialist- sjuksköterskor skulle då ha blivit omkring 60 miljoner kr årligen beräknat på cirka 2 300 studenter och 12 veckors verksamhetsförlagd utbildning. Summan skulle enligt förslaget anvisas inom nuvarande anslag för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. En jämförelse gjordes med läkarutbildningen. Antalet helårsstudenter år 2018 var 7 800 studenter. Statens ersättning var cirka 72 000 kr per helårsstudent och kostnaden för verksamhetsförlagd utbildning som ersattes var omkring 561 miljoner kr.45 Förslaget om ett VULF-avtal har ännu inte förverkligats.
6.6.3Synpunkter från remissinstanserna
Betänkandet från Utredningen om specialistsjuksköterskeutbildning och vissa andra hälso- och sjukvårdsutbildningar fick i vissa delar omfattande kritik av remissinstanserna.46 Innebörden av de olika för- slagen förefaller också ha tolkats olika av remissinstanserna. När det gäller frågan om ett VULF-avtal anförde remissinstanserna bland annat följande.
Förslaget om ett VULF-avtal möttes av positiv respons från de flesta lärosäten.47 Avtalsmodellen ansågs kunna underlätta samver- kan väsentligt och skapa goda förutsättningar för kvalitet i verksam- hetsförlagd utbildning samt stärka vårdnära forskning.48 Genom att medel för placeringar skulle kunna leda till forskningsprojekt och
45SOU 2018:77 s. 507 ff.
46Remissvar till betänkandet SOU 2018:77, U2018/0421.9/UH.
47Exempelvis remissvaren från Högskolan i Halmstad, Högskolan i Borås, Malmö universitet, Mittuniversitetet, Blekinge tekniska högskola, Högskolan i Skövde, Högskolan Kristianstad, Högskolan i Gävle och Umeå universitet. Sveriges universitets- och högskoleförbund ställde sig också positivt till ett VULF-avtal och påpekade att alla lärosäten var positiva till ett avtal, men att Karolinska institutet ville utreda frågan närmare innan ett ställningstagande kunde göras.
48Linköpings universitets remissvar.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
finansiering av doktorander, skulle förslaget bidra till en hållbar kom- petensförsörjning av disputerade universitetslärare.49 Avtalsmodellen ansågs också kunna bidra positivt till att stimulera fler förenade an- ställningar inom omvårdnadsforskning samt till att öka kvaliteten i vården genom forskning. Dessa omständigheter ansågs också kunna bidra till mer jämlika och jämställda förutsättningar för specialist- sjuksköterskans kompetensutveckling.50 En remissinstans var positiv till avtalsmodellen, men ansåg att den borde omfatta alla sjukskö- terskeutbildningar såsom sjuksköterska, röntgensjuksköterska, spe- cialistsjuksköterska och barnmorska.51 En annan synpunkt var att avtalet inte tillräckligt tydligt definierade parternas ansvar, befogen- heter, arbetsuppgifter eller hur ersättning skulle fördelas mellan läro- sätena.52 Det påpekades också att VULF-medlen borde komma pri- vata vårdgivare och enskilda utbildningsanordnare till del på lika villkor.53
Flera lärosäten ställde sig också kritiska till förslaget om ett VULF- avtal. Avtalet beskrevs exempelvis som ett bra första steg, men ansågs vara betydligt mer komplext i jämförelse med ALF-avtalet. Fler aktö- rer bedriver specialistsjuksköterskeutbildningar, kommuner omfattas och VULF-avtalet skulle också omfatta enstaka kurser. Regionala avtal ansågs också kunna vara svåra att enas om.54 En remissinstans ansåg att ett VULF-avtal inte borde ingås eftersom förslaget saknar en genomgripande analys och konsekvensbedömning i jämförelse med den gällande ordningen, där för- och nackdelar lyfts fram och jäm- förts med ALF-avtalet. Ett statligt VULF-avtal ansågs inte kunna lösa de lokala svårigheter som omgärdade frågan om verksamhetsförlagd utbildning och bättre forskningsresultat inom vårdnära forskning skulle kanske kunna uppnås med andra metoder.55 I ett annat remiss- svar ansågs det vara oklart vad ett VULF-avtal är rent konkret samt hur fördelningen av medel är tänkt att gå till gällande exempelvis projektmedel, utbildning, förenade anställningar och strategiska sats- ningar. Förslaget ansågs inte heller tydliggöra om förenade anställ- ningar skulle omfattas av VULF-avtalet. Ersättningsbeloppet 200 mil-
49Högskolan Dalarnas remissvar.
50Luleå tekniska universitets samt Lunds universitets remissvar.
51Uppsala universitets remissvar.
52Remissvaren från Karlstads universitet, Mälardalens högskola, Göteborgs universitet och Stiftelsen Högskolan i Jönköping.
53Sophiahemmet högskolas och Ersta Sköndal Bräckes högskolas remissvar.
54Örebro universitets remissvar.
55Karolinska institutets remissvar.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
joner kr ansågs vidare vara alltför lågt. Det påpekades att avtalet borde ange utveckling av hållbara samverkansmodeller mellan akademi re- spektive hälso- och sjukvård vad gäller forskning, vård och utbild- ning för att stärka ett vetenskapligt förhållningssätt i vården. Avtalet borde också tydliggöra att en sådan målsättning kräver en ökning av förenade anställningar och gemensamma forskningsmiljöer, där vår- dens medarbetare och forskare från akademin gemensamt formule- rar forskningsfrågorna.56
Iytterligare ett remissvar framhölls att ett VULF-avtal borde be- kosta samtliga platser för verksamhetsförlagd utbildning på avance- rad nivå med samma ersättning för att undvika konsekvenser på sjuk- sköterskeprogrammet. Ökad eller reglerad ersättning för platser ansågs inte nödvändigtvis bidra till en lösning av problem gällande behov av fler utrymmen, fler patientplatser eller fler handledare med yrkes- erfarenhet. Det påpekades också att VULF-avtalet inte tillräckligt tyd- ligt definierade vad som menas med kvalitet, såsom högskolemässig- het i verksamhetsförlagd utbildning. Inte heller krav på den kliniska verksamhetens organisation kring verksamhetsförlagd utbildning med lärandemiljöer av typerna prekliniska övningar, simulering, en klinisk utbildningsavdelning, studentcentrerat lärande samt krav på huvud- handledare och handledare med specialistutbildning, magisterutbild- ning och handledarutbildning definierades enligt kritiken tillräckligt tydligt. Det framhölls att lärosätena och sjukvårdshuvudmännen borde ta ett gemensamt ansvar för examinationernas uppbyggnad och genom- förande samt att vårdverksamheterna borde ta ett större ansvar för att studenterna uppnår lärandemålen under den verksamhetsförlagda utbildningen. Kliniska lektorat framhölls som stöd åt både handled- are och studenter. Det påpekades också att i och med att VULF- avtalet var tänkt att ersätta ett maxantal platser kunde det riskera att antalet studieplatser minskar med beaktande av VULF-ersättningen och takbeloppet.57
Regionerna var i remissvaren delade till förslaget om ett VULF- avtal för specialistsjuksköterskeutbildningen. Många regioner fram- höll komplexiteten med ett VULF-avtal. Det framfördes att ett VULF- avtal svårligen kan jämföras med ALF-avtalet, då ALF-avtalet endast omfattar staten och sju huvudmän. För specialistsjuksköterskeutbild- ningen skulle det däremot handla om ett stort antal högskolor, samt-
56Göteborgs universitets remissvar.
57Mälardalens högskolas remissvar.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
liga regioner och samtliga kommuner som tänkbara avtalsparter.58 Några remissinstanser framhöll att förslaget var positivt ur ett admi- nistrativt perspektiv och kunde förenkla uppföljning, men påtalade vikten av att det maximala antalet studieplatser som lärosätena får ersättning för återspeglar behovet av specialistsjuksköterskor i respek- tive region.59 En jämlik ersättningsnivå framhölls i flera fall som något positivt, eftersom ersättningen inte ansågs täcka kostnaden för verk- samhetsförlagd utbildning.60 För Region Västerbotten hade exem- pelvis ersättningen för en plats för verksamhetsförlagd utbildning ökat med 200 kr på tio år, vilket regionen inte ansåg motsvarade kost- nadsökningen för handledning under samma period.61 Vissa remiss- instanser ansåg att ersättningen borde förtydligas och vara indelad i undervisning och forskning.62 En annan synpunkt var att avtalet borde ha en organisation i form av en styrgrupp.63
Att VULF-avtalet endast skulle omfatta specialistsjuksköterske- programmet och inte grundutbildningen till sjuksköterska ifrågasat- tes.64 Bland vissa remissinstanser ifrågasattes en särlösning för specia- listsjuksköterskeutbildningen. I stället föreslogs att ett VULF-avtal borde avse alla legitimationsgrundande akademiska vårdutbildningar på grundnivå och avancerad nivå med en tydlig koppling till univer- sitetssjukhusvårdens uppdrag inom utbildning och klinisk forskning.65 Det skulle också kunna innebära att ALF-avtalet måste sägas upp.66 Andra remissinstanser ansåg att det kan finnas svårigheter med att planera verksamhetsförlagd utbildning nationellt och att det vore bättre att utveckla de regionala avtal som redan finns mellan lärosäten och sjukvårdshuvudmän.67 En annan invändning var att ett VULF- avtal inte skulle säkerställa ett tillräckligt antal platser för verksam- hetsförlagd utbildning mot bakgrund av att problemets kärna beskrevs
58Sveriges Kommuners och Regioners remissvar.
59Region Jämtland Härjedalens och Region Västernorrlands remissvar.
60Remissvaren från Region Jämtland Härjedalen, Region Östergötland, Västra Götalands- regionen, Region Sörmland, Region Uppsala och Region Gävleborg.
61Region Västerbottens remissvar.
62Region Östergötlands och Region Norrbottens remissvar.
63Region Östergötlands remissvar
64Remissvaren från Västra Götalandsregionen, Region Östergötland, Region Norrbotten, Region Sörmland, Region Värmland, Region Västerbotten och Region Skåne.
65Remissvaren från Region Örebro län, Region Skåne, Region Dalarna, Region Uppsala och Region Östergötland.
66Region Skånes och Region Uppsalas remissvar.
67Remissvaren från Region Västmanland, Region Sörmland och Sveriges Kommuner och Regioner.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
som platsbrist i vårdverksamheten samt överintag av studenter på lärosäten.68
En ökad satsning på verksamhetsförlagd utbildning och forsk- ning inom omvårdnad ansågs positiv ur ett jämlikhetsperspektiv och viktig för kompetensförsörjningen.69 Ett VULF-avtal skulle exem- pelvis kunna innebära satsningar på handledarskap, adjungeringar och utveckling av pedagogiska modeller för att stärka den verksamhets- förlagda utbildningen.70 Samtidigt ifrågasattes avtalets konsekvenser för samverkan i den komplexa kliniska forskningen.71 Särskilt konse- kvenserna för ALF-avtalet lyftes fram som viktiga att belysa, eftersom vissa forskningsmedel inom omvårdnad fördelas genom ALF-avtalet. VULF-avtalsfrågan borde mot denna bakgrund utredas separat.72
Från kommunerna uttrycktes också olika uppfattningar om ett VULF-avtal bland remissinstanserna. Ett VULF-avtal ansågs kunna stärka den vårdvetenskapliga forskningen och den verksamhetsförlagda utbildningen.73 Utredningen fick dock kritik för att ha saknat kom- munal representation, vilket ansågs vara tydligt i betänkandet. Kom- munala kompetensbehov ansågs inte ha lyfts fram, trots utvecklingen av en nära vård med regional och kommunal primärvård som kärna. Det framhölls vidare att det är viktigt att lärosätena möter också kommuners behov.74 Det anfördes också att kommunerna borde få vara med i samverkansgruppen för VULF-avtalet och ta del av eko- nomiska medel utan att resurserna passerar och fördelas av regioner. Möjligheten till kompetenshöjning för kommunens specialistsjuk- sköterskor framhölls som en positiv konsekvens av ett VULF-avtal.75 Vidare framhölls att ersättningen till kommuner var en viktig fråga som varit aktuell i många år, men som inte fått uppmärksamhet. Mot ekonomisk ersättning ansågs det vara befogat för lärosätena att ställa krav på en kvalificerad verksamhetsförlagd utbildning hos kommu- nerna. Ersättningen skulle kunna användas av kommunerna för att låta sjuksköterskorna få utveckla handledarskap och mentorskap under delar av arbetstiden.76
68Region Skånes remissvar.
69Remissvaren från Region Norrbotten, Region Västerbotten och Region Värmland.
70Region Västerbottens remissvar.
71Remissvaren från Region Värmland, Region Gävleborg och Region Sörmland.
72Region Västerbottens remissvar.
73Uddevalla kommuns remissvar.
74Remissvar från Båstads kommun, Malmö stad, Sveriges Kommuner och Regioner samt Region Västerbotten.
75Båstads kommuns remissvar.
76Halmstads kommuns remissvar.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Övriga remissinstanser hade också delade uppfattningar om VULF-avtalet. Vissa remissinstanser var positiva till ett avtal som kunde stärka förutsättningarna för en effektiv samverkan gällande verksamhetsförlagd utbildning.77 Förhållandet till ALF och de regio- nala ALF-avtalen ansågs dock behöva klargöras. Vidare ansågs en nationell styrgrupp och uppföljning i likhet med ALF-avtalet behö- vas. Det påpekades också att det inte var säkert att ett VULF-avtal skulle medföra en minskad administrativ börda.78 Trots att det ansågs finnas ett behov av att stärka forskningen fanns en rädsla för att av- talet skulle bli tungrott och komplext.79 Andra remissinstanser fram- höll att ett VULF-avtal var mycket angeläget för att stärka kvaliteten på verksamhetsförlagd utbildning och stimulera vårdvetenskaplig forskning. En struktur på nationell och regional nivå ansågs central för att finansiera förenade anställningar. Trots att antalet forskare i omvårdnad ökat under de senaste 15 åren hade anslagen inte följt med.80 Vidare påtalades att ett VULF-avtal inte borde begränsas till en ut- bildning, utan också omfatta sjuksköterske-, röntgensjuksköterske- samt barnmorskeutbildningarna.81 Ytterligare professioner för vilka ett liknande avtal vore önskvärt lyftes också fram, exempelvis arbets- terapeuter, fysioterapeuter och dietister. En diskussion om behovet och konsekvenserna av separata avtal för olika professioner efter- lystes.82 Ytterligare en remissinstans framförde att till följd av kon- kurrens om platser med grundutbildningen till sjuksköterska borde det i stället utformas en klinisk tjänstgöring under handledning i lik- het med den som gäller för ST-läkare. För att kunna handleda stu- denter på ett kvalitativt sätt har pedagogisk utbildning betydelse. För specialistläkarna finns handledarmodellen inbyggd i systemet, då handledning av ST-läkare ingår i arbetet som specialistläkare.83
77Socialstyrelsens samt Sveriges universitets- och högskoleförbunds remissvar.
78Socialstyrelsens remissvar.
79Vetenskapsrådets remissvar.
80Svensk sjuksköterskeförenings och Svenska barnmorskeförbundets remissvar.
81Vårdförbundets remissvar.
82Statens beredning för medicinsk och social utvärdering remissvar.
83Fysioterapeuternas remissvar.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
6.7Besläktade avtalsmodeller
I det förra avsnittet presenterades förslaget om ett VULF-avtal för specialistsjuksköterskeutbildningen och emottagandet som det fick. Det har under flera decennier funnits avtal där staten och sjukvårds- huvudmännen har reglerat ersättning och ansvar för verksamhets- förlagd utbildning och klinisk forskning för läkar- respektive tand- läkarutbildningen (ALF respektive TUA). Det har även etablerats ett liknande avtal för lärarutbildningarna med fokus på praktiknära forsk- ning (ULF). Dessa tre avtalsmodeller utgör de huvudsakliga varian- ter som skulle kunna fungera som utgångspunkt för en konstruktion av ett VULF-avtal för sjuksköterskeutbildningen. Nedan presenteras modellerna.
6.7.1ALF-avtalet
Bakgrund – LUA-avtalet
Avtalsreglering mellan staten och hälso- och sjukvårdens huvudmän när det gäller läkarutbildningen går många decennier tillbaka i tiden. Läkarutbildningen och den medicinska forskningen har ansetts ha en avgörande betydelse för hälso- och sjukvårdens utveckling. Genom läkarutbildningen erövrar studenten kunskaper och färdigheter som kommer den praktiska vården till del. Eftersom staten är huvudman för både utbildning och forskning har det ansetts vara statens upp- gift att främja hälso- och sjukvårdens utveckling.84
Redan på 1960-talet gavs statliga anslag till kommunala undervis- ningssjukhus. År 1970 fanns exempelvis åtta sådana avtal mellan staten respektive kommuner och dåvarande landsting.85 Statliga bidrag lämna- des till kommunala sjukvårdshuvudmän för upplåtelse till läkarutbild- ning och forskning vid vissa kommunala sjukhus i Stockholmsområdet, Göteborg, Lund, Umeå, Malmö allmänna sjukhus samt regionsjuk- huset i Linköping. Med några års mellanrum förhandlades nya avtal fram mellan statens förhandlingsnämnd och sjukvårdshuvudmännen i samband med att de gamla avtalen löpte ut.86 År 1974 tecknades avtal med Stockholms läns landstingskommun, Uppsala läns lands-
84Prop. 1984/85:28 s. 11.
85Prop. 1970:1, bilaga 7 s. 127 ff.
86Prop. 1970:115 s. 2 f., prop. 1971:44, prop. 1974:93, prop. 1977/78:3, prop. 1983/84:129, prop. 1984/85:135, prop. 1986/87:104 och prop. 1986/87:144.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
tingskommun, Östergötlands läns landstingskommun, Malmöhus läns landstingskommun, Göteborgs och Bohus läns landstingskom- mun, Västerbottens läns landstingskommun, Malmö kommun och Göteborgs kommun.87 År 1985 hade avtalen utvidgats till tolv stycken och det fanns också ortvisa regionala avtal för Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Malmö, Göteborg och Umeå.88
Avtalen kallades under denna tid för läkarutbildningsavtal (LUA). Avtalen ansågs utgöra nödvändiga förutsättningar för att kunna be- driva klinisk forskning och delar av läkarutbildningen. Genom avtalen hade staten möjlighet att hyra in sig hos vissa sjukvårdshuvudmän, vilket krävde en långtgående samordning. Staten betalade ersättning till sjukvårdshuvudmännen som skulle svara för de merkostnader som de åsamkades genom att bedriva utbildning och forskning parallellt med sjukvård. Enligt LUA lämnades ersättning i form av ett drift- kostnads- och ett investeringsbidrag. Driftkostnadsersättningen var ett bidrag för de resurser som staten tog i anspråk i den löpande sjuk- vårdsverksamheten och investeringsbidraget var en andel av faktiskt nedlagda investeringar i byggnader och viss utrustning.89 Drifts- ersättningen beräknades mycket schablonmässigt och utgjorde alltså ett bidrag till huvudmannens kostnader för vårdens organisation för att kunna bedriva läkarutbildning och forskning och kunde närmast liknas vid en hyresersättning. Den starka interaktionen mellan läkar- utbildningen och forskningen ansågs dock kunna leda till svårigheter att se var den ena verksamheten började och den andra slutade.90 Både driftsersättning och investeringsbidrag fördes samman med huvud- mannens resurser utan specialdestinering. LUA reglerade de ekono- miska förhållandena och samordningen mellan staten och respektive sjukvårdshuvudman. Från sjukvårdshuvudmännens sida fanns ett miss- nöje med avtalens konstruktion, eftersom man ansåg att staten borde kunna precisera volym för utbildning och forskning för en möjlig beräkning av resurserna från huvudmännens sida. Från högskolornas sida fanns också ett missnöje, då man önskade ett större inflytande över de ekonomiska medlen. Som lösning föreslogs att parterna i högre grad borde göra en finjusterad kostnadsberäkning för utbildning och
87Prop. 1977/78:3, bilaga 1 s. 8.
88Prop. 1984/85:28 s. 3 ff.
89Prop. 1981/82:106 s. 115 f.
90Prop. 1984/85:28 s. 9.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
forskning samt att den institutionella ramen för arbetet borde för- bättras.91
LUA grundade sig på mångåriga utredningar om hur en fördel- ning av kostnader skulle kunna göras på ett rättvist sätt. Den ekono- miska regleringen mellan parterna var dock sällan ett resultat av enighet mellan parterna, utan resultatet av förhandlingar och kompromisser. För att samarbetet och resursutnyttjandet skulle kunna förbättras före- slogs att parterna borde komma fram till en gemensam uppfattning om hur de gemensamma medlen borde användas, det vill säga vilket inflytande högskolorna skulle ha. Detta föreslogs ske genom ett organ som gemensamt kunde fatta beslut i ekonomiska frågor.92 Det anför- des att avtalsområdet är speciellt, eftersom det bygger på en hög grad av integration mellan statlig och landstingskommunal verksamhet. Därför ställs krav på goda samrådsformer som kan möjliggöra för lokala lösningar och överenskommelser om hur de ekonomiska med- len bör fördelas.93 LUA ersattes sedan av avtalsmodellen ALF som presenteras i följande avsnitt.
Det centrala ALF-avtalet
ALF-avtalet utgör en förkortning för ”Avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården.” Det omfattar staten och sju regioner: Stockholm, Uppsala, Östergötland, Skåne, Västra Götaland, Örebro och Västerbotten. Det nuvarande avtalet tecknades år 2015 och ersatte 2003 års avtal mellan staten och då berörda landsting (18 §).94 Därutöver finns kompletterande avtal mellan regionerna och lärosätena som bedriver läkarutbildning.
ALF-avtalet reglerar samarbete om utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården. Avtalet reglerar därutöver ALF-ersättningen, det vill säga statens ersättning till regio- nerna för att medverka i utbildning av läkare och klinisk forskning. Avtalet avser att möjliggöra ett gemensamt främjande för hälso- och sjukvårdens utveckling genom ett fördjupat och vidgat samarbete in- om forskning, utbildning och utveckling. Syftet är också att samordna
91Prop. 1981/82:106 s. 115 f.
92Prop. 1981/82:106 s. 117.
93Prop. 1984/85:28 s. 10.
94Avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
och koncentrera de resurser som görs tillgängliga i samarbetet. I 1 § ALF-avtalet regleras även att de regioner som ingår avtal med en privat vårdgivare ska säkerställa att utbildning och forskning kan utföras med hög kvalitet också hos den vårdgivaren. Universitetssjukvården ut- värderas vart fjärde år gällande forskning, utbildning och utveckling. I utvärderingen slås en miniminivå fast och regioner som inte lever upp till villkoren ska åtgärda problemen inom en viss tid. Annars har staten rätt att säga upp avtalet (3 §).
I avtalet anges att universitet och regioner har ett gemensamt ansvar för utformning och genomförande av den verksamhetsintegre- rade utbildningen av läkare. För att säkra de blivande läkarnas kliniska erfarenhet som krävs för yrket är en ändamålsenlig undervisning, rele- vant träning och god handledning för att nå utbildningens mål av stor betydelse. För detta krävs miljöer i hälso- och sjukvården som är anpassade för studenternas lärande samt träning och handledare med vetenskaplig och pedagogisk kompetens som är väl insatta i de mål som studenten förutsätts nå under utbildningen (5 §). Det finns en partssammansatt nationell styrgrupp för ALF som bland annat ska följa avtalets tillämpning och ta fram riktlinjer (15 §). I den natio- nella styrgruppen sitter maximalt 14 ledamöter, varav sju vardera för regioner respektive staten (15 §).
ALF-avtalet reglerar den ekonomiska ersättningen som utgår till regionerna när de medverkar i utbildning av läkare och klinisk forsk- ning. Regionerna medverkar genom att ställa lokaler, personal och andra resurser till förfogande, vilket preciseras i regionala avtal (4 och 16 §§). För regionernas medverkan lämnar staten ersättning och denna ersättning ska användas för de kostnader som uppkommer vid medverkan i klinisk forskning och utbildning. Ersättningsnivån för år 2015 när avtalet tecknades var 72 337 kr per år och helårsstudent. Nivån bestäms årligen av de medel som anslås av riksdagen och för det antal helårsstudenter som riksdagen fastslår. Det finns också reglerat ett minimiantal helårsstudenter per universitet och år som staten förväntar sig att regionerna ska ta emot (6 §). Ersättnings- beloppen till regionerna räknas årligen om till löpande års prisnivå med beaktande av besparingar eller utgiftsminskningar som riksdagen beslutar för anslagen för universitet och högskolor (12 §). Regionen gör en ekonomisk och verksamhetsinriktad redovisning av hur ALF- ersättningen har använts fördelat på utbildning och forskning. Redo-
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
visningen ska tydliggöra hur ersättningen fördelas på lokalkostnader, lönekostnader och övriga kostnader (14 §).
ALF-avtalet reglerar också klinisk forskning. Det innebär forsk- ning som förutsätter vårdens strukturer och resurser och har som mål att lösa ett ohälsoproblem eller att identifiera faktorer som leder till ökad ohälsa (7 §). Regionerna ersätts för sin medverkan i sådan forskning och det sker med hjälp av en kvalitetsbaserad fördelnings- grund för en viss del av den årliga ersättningen för klinisk forskning (8 §).
Regionala avtal ska träffas mellan de sju regionerna samt de sju universiteten. Där ska bland annat organiseringen av utbildningen framgå liksom hur enheter som ska bedriva verksamhetsintegrerad utbildning av läkare ska utses. De regionala avtalen ska även reglera ett gemensamt ledningsorgan för samarbete mellan region och uni- versitet på jämbördiga villkor samt prioritering och fördelning av ALF-ersättningen för utbildning av läkare och klinisk forskning (16 §). Avtalet kan sägas upp med en uppsägningstid på tre år, men staten kan omedelbart säga upp avtalet om en region inte åtgärdar konsta- terade brister i universitetssjukvården (17 §).
De utbetalade beloppen för utbildning till läkare från ett lärosäte till en region under åren 2009–2021 uppgick till följande belopp tusen- tals kr.
Tabell 6.2 |
Utbetalade belopp från lärosäten till regioner under åren 2009–2021 |
|
|
|
|
|
|
|
Tusental kr |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2009 |
2010 |
2011 |
2012 |
2013 |
2014 |
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
2019 |
2020 |
2021 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Göteborgs universitet |
103 892 |
129 185 |
132 127 |
134 222 |
138 234 |
146 875 |
144 781 |
155 607 |
160 682 |
166 645 |
168 167 |
172 168 |
178 273 |
Karolinska institutet |
124 830 |
106 922 |
124 850 |
136 930 |
142 958 |
120 926 |
136 920 |
125 083 |
119 081 |
136 580 |
136 675 |
138 535 |
139 334 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Linköpings universitet |
57 636 |
60 559 |
65 212 |
70 684 |
76 809 |
65 905 |
69 178 |
70 777 |
73 583 |
82 861 |
85 897 |
90 458 |
92 513 |
Lunds universitet |
83 772 |
89 201 |
91 852 |
95 961 |
101 466 |
98 465 |
106 525 |
108 241 |
110 782 |
111 850 |
113 403 |
117 204 |
119 985 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Umeå universitet |
74 181 |
80 990 |
85 542 |
123 832 |
128 145 |
129 796 |
131 531 |
135 029 |
138 740 |
142 733 |
143 145 |
147 453 |
147 221 |
Uppsala universitet |
57 345 |
60 809 |
63 394 |
66 707 |
69 748 |
71 185 |
74 869 |
76 324 |
77 935 |
79 608 |
80 643 |
83 440 |
86 349 |
Örebro universitet |
|
|
|
|
|
|
18 880 |
23 975 |
24 787 |
25 470 |
26 124 |
27 213 |
26 015 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabellbilagan ”Redovisning av anslaget för klinisk utbildning och forskning” i Högskoleverkets och Universitetskanslersämbetets årsrapporter för budgetåren 2009–2021.
Redovisningen gäller anslaget för klinisk utbildning och forskning och är endast lärosätenas redovisade utbetalda ersättning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Utbetald ersättning för forskning och forskarutbildning ingår inte. Redovisningen för Göteborgs universitet och Umeå universitet för år 2021 inkluderar utbetald ersättning för odontologisk utbildning och forskning á 86,9 miljoner kr respektive 74,5 miljoner kr.
219
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
ALF-medlen fördelas år 2023 till lärosätena enligt följande och med beaktande av antal helårsstudenter:
Tabell 6.3 Förändringar av anslagsnivån 2023–2025 för 2:66 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning
Tusental kr
|
2023 |
2024 |
2025 |
Anvisat 2022 |
2 769 954 |
2 769 954 |
2 769 954 |
Pris- och löneomräkning |
38 403 |
116 988 |
184 640 |
|
|
|
|
Beslutade föreslagna och aviserade reformer |
6 879 |
7 071 |
7 237 |
Förslag/beräknat anslag |
2 815 236 |
2 894 014 |
2 961 832 |
Källa: Prop. 2022/23:1, utgiftsområde 16 s. 205 f.
Tabell 6.4 Fördelning av anslagsmedel 2023 för utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården (ALF)
Tusental kr
Universitet |
Ersättning för |
Grundbelopp |
Ersättning kvalitet |
Summa |
|
antal HST |
för forskning |
i klinisk forskning |
|
|
|
|
|
|
Uppsala universitet |
88 869 |
183 253 |
30 965 |
303 113 |
Lunds universitet |
110 896 |
301 495 |
79 231 |
491 622 |
|
|
|
|
|
Göteborgs universitet |
105 110 |
318 203 |
103 766 |
527 079 |
Umeå universitet |
95 333 |
164 153 |
35 994 |
295 479 |
|
|
|
|
|
Linköpings universitet |
98 429 |
125 956 |
21 283 |
245 668 |
Karolinska institutet |
143 081 |
419 878 |
115 804 |
678 762 |
Örebro universitet |
29 822 |
64 058 |
7 207 |
101 086 |
Summa |
671 566 |
1 576 994 |
394 248 |
2 642 809 |
Källa: Prop. 2022/23:1, utgiftsområde 16 s. 205 f. Ersättning per helårsstudent på läkarutbildningen utgör beloppet som omfattas av anslaget 2:66 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning och beräknas för år 2023 till 81 481 kr.
Tabell 6.5 Läkarutbildning som omfattas av anslaget 2:66 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning
Helårsstudenter
Universitet |
2023 |
2024 |
2025 |
Uppsala universitet |
1 091 |
1 091 |
1 091 |
Lunds universitet |
1 361 |
1 361 |
1 361 |
Göteborgs universitet |
1 290 |
1 290 |
1 290 |
Umeå universitet |
1 170 |
1 170 |
1 170 |
|
|
|
|
Linköpings universitet |
1 208 |
1 208 |
1 208 |
Karolinska institutet |
1 756 |
1 756 |
1 756 |
|
|
|
|
Örebro universitet |
366 |
366 |
366 |
Summa |
8 242 |
8 242 |
8 242 |
Källa: Prop. 2022/23:1, utgiftsområde 16 s. 205 f.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
ALF-medlen för grundutbildning respektive forskning följs inte nödvändigtvis åt. Socialstyrelsen har utvärderat universitetssjukvår- den i förhållande till ALF-avtalet och konstaterat att primärvårdens utbildningsuppdrag motsvarar omkring tio procent av ALF-medlen för grundutbildning, men står tillsammans med allmänmedicin för endast en till två procent av ALF-medlen för forskning.95
Vetenskapsrådet har konstaterat problem när det gäller priorite- ring av klinisk forskning i hälso- och sjukvården. I utvärderingen av den kliniska forskningens kvalitet vid de regioner som omfattas av ALF-avtalet konstateras att forskningstid inte prioriteras tillräckligt i förhållande till vårdproduktion och därmed hindrar forskare och forskarstuderande att medverka i forskningsprojekt och kliniska pröv- ningar. Många forskare och doktorander har en mycket begränsad forskningstid, ibland mindre än 20 procent av en heltidstjänst. Det kan därför ta avsevärd tid för kliniska doktorander att färdigställa avhand- lingar och bli självständiga forskare och forskningen integreras inte i vården. Hälso- och sjukvårdens kvalitet påverkas också negativt.96
Regeringskansliet har tillsatt en utredare som ska bistå Utbildnings- departementet med att ta fram underlag inför en omförhandling av ALF-avtalet. Utredningens utgångspunkt är att staten och regionerna har ett gemensamt intresse och ansvar av att erbjuda klinisk forsk- ning, utbildning och utveckling för att stärka hälso- och sjukvården i Sverige. Syftet är att långsiktigt säkerställa en klinisk utbildning av blivande läkare av hög kvalitet, en konkurrenskraftig klinisk forsk- ning och en kunskapsbaserad utveckling av svensk hälso- och sjuk- vård.97
Regionala ALF-avtal
Det finns sju regionala ALF-avtal som konkretiserar och utvecklar åtagandena enligt det centrala ALF-avtalet. Nedan följer en genom- gång av dessa regionala avtal, som uppvisar ett flertal variationer sin- semellan.
Det regionala ALF-avtalet mellan Region Stockholm och Karolinska institutet är utformat för att ge goda möjligheter att vidareutveckla
95Socialstyrelsen (2018) s. 36.
96Vetenskapsrådet (2023 a) s. 21 f.
97Regeringens beslut den 26 augusti 2022.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
samverkan mellan sjukvården i regionen och lärosätet.98 Syftet är att tillsammans förbättra människors hälsa. Samverkan mellan Region Stockholm och Karolinska institutet organiseras på tre nivåer: led- ningsnivå, sjukhusnivå och verksamhetsnivå (6 §). Avtalet reglerar verksamhetsförlagd utbildning för fler hälsoprofessioner än läkare. Samverkan på utbildningsområdet omfattar alla utbildningar inom Karolinska institutet med inriktning mot vården. Undervisningen i den verksamhetsförlagda utbildningen ska innefatta interprofessio- nella inslag för att uppnå examensmål och förbereda studenterna för arbete i komplexa verksamheter som kräver samarbete och samverkan mellan personal med olika kompetenser (1 §). Enligt avtalet tillförs medel för samverkan från staten genom ALF-medel för klinisk forsk- ning och ALF-medel för utbildning av läkare. Därutöver ger lärosätet ersättning till regionen för vissa utbildningar enligt 16 §. Regionen anslår på motsvarande sätt för samverkan med lärosätet forsknings- och utvecklingsmedel för finansiering av klinisk forskning och åtagan- den i klinisk utbildning (12 §). Karolinska institutet ersätter regionen för dess åtagande för verksamhetsförlagd utbildning inom program vid lärosätet för utbildning till arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker, fysioterapeut, psykolog, psykoterapeut, röntgensjuksköterska, sjuksköterska, specialistsjuksköterska och tand- hygienist med 1 510 kr per student och praktikvecka enligt 2015 års prisnivå. Beloppet räknas upp årligen till löpande prisnivå med beak- tande av besparingar eller utgiftsminskningar som riksdagen beslutar om för nämnda anslag. Utbildningsrådet beräknar årligen den verk- samhetsförlagda utbildningens omfattning enligt ovan uttryckt i antal praktikveckor och beräkningen samt ersättningen grundar sig på det antal dagar studenten genomgår verksamhetsförlagd utbildning (16 §).
Det regionala ALF-avtalet mellan Umeå universitet och Region Västerbotten från år 2022 gäller samarbete om utbildning, särskilt av läkare och tandläkare, klinisk medicinsk inklusive odontologisk forsk- ning samt utveckling av hälso- och sjukvården och tandvården.99 Sam- verkan omfattar läkar- och tandläkarutbildningarna och de medel- långa utbildningarna med inriktning mot vård och hälsa, med därtill hörande relevanta forsknings- och utvecklingsområden, inklusive hantering av ALF- och TUA-medel för utbildning och forskning.
98Avtal mellan Stockholms läns landsting och Karolinska institutet.
99Regionalt avtal mellan Umeå universitet och Region Västerbotten om samarbete om utbild- ning, särskilt av läkare och tandläkare, klinisk medicinsk forskning (inklusive odontologisk forskning) samt utveckling av hälso- och sjukvården och tandvården av den 31 maj 2022.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Ett övergripande mål med samverkan är bland annat utbildning av hög kvalitet av läkare, tandläkare och andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, där utbildningarna ska leda till hög studentnytta. Norrlands universitetssjukhus och medicinska fakulteten vid Umeå universitet utgör navet för Norra sjukvårdsregionens samlade utveck- ling av klinisk forskning och utveckling. Parterna är överens om att stödja noderna för utbildning och klinisk forskning vid sjukhusen i Sunderbyn, Sundsvall och Östersund. Noderna är kopplade till Norr- lands universitetssjukhus och Umeå universitet för att tillförsäkra kvalitet, effektivitet och konkurrenskraft. Ledningen sker på tre ni- våer och på högsta nivå kan exempelvis fattas beslut om budget och medel från klinisk forskning till utbildning av läkare kan omfördelas (5 §). Det finns flera kommittéer, exempelvis en ALF-kommitté som på styrelsens uppdrag bereder frågor som rör ALF-medlens fördel- ning och redovisning. Kommittén beslutar också om nyttjande och tilldelning av ALF-medel inom ramen för budgeten (6 §). Därutöver finns ytterligare kommittéer som bland annat bereder frågor som rör samverkan inom övergripande utbildningsfrågor för utbildningar in- om vårdområdet. För verksamhetsförlagd utbildning omfattar upp- draget samverkan för alla utbildningar. I en av kommittéerna bereds avtal om verksamhetsförlagd utbildning och det finns därför en ope- rativ stab som bereder ärenden (8 §). Det högsta beslutande organet avgör vilka sjukvårdsenheter som upplåts åt medicinsk utbildning och forskning (12 §). Av resursskäl kan endast vissa delar av hälso- och sjukvården utgöra sådana enheter (16 §). Bland de krav som upp- ställs på sådana enheter kan nämnas att sjukvårdsenheten ska vara delaktig i det verksamhetsintegrerade lärandet enligt de pedagogiska riktlinjer som Umeå universitet har beslutat om. Kliniska handledare ska också ha den pedagogiska utbildning och den kompetens som föreskrivs i riktlinjerna och kvaliteten på den verksamhetsförlagda ut- bildningen ska utvärderas kontinuerligt (18 §). Region Västerbotten ansvarar för finansieringen av hälso- och sjukvårdens verksamhet och finansierar delvis resurser till bland annat verksamhetsförlagd utbild- ning. Umeå universitet tar finansiellt ansvar för utbildningen samt för klinisk forskning. Parterna förvaltar gemensamt tilldelade ALF- medel (21 §). Det finns även ett hängavtal till det regionala avtalet från år 2021 mot bakgrund av att läkarutbildningen vid Umeå uni- versitet är regionaliserad och bedrivs på fyra studieorter. Förutom Umeå universitet och Region Västerbotten utgör också Region
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
Norrbotten, Region Jämtland Härjedalen och Region Västernorr- land avtalsparter. För att reglera hur ALF-medel hanteras på de olika studieorterna har ett hängavtal tillkommit. Av avtalet framgår att ALF-medlen för läkarprogrammet ska fördelas mellan studieorterna utifrån principer som överensstämmer med dem som tillämpas för grundutbildningen på läkarprogrammet. Studenterna ska tillförsäk- ras en likvärdig utbildning oavsett utbildningsort (3 §).100
Det regionala ALF-avtalet mellan Lunds universitet och Region Skåne anger att läkarutbildningens verksamhetsförlagda utbildning utgår från tre utbildningsnoder: hälso- och sjukvårdsförvaltningarna Skånes universitetssjukvård i Lund och Malmö samt vid Skånevård Sund, Helsingborg.101 Alla enheter inom Region Skånes hälso- och sjukvård eller privata vårdgivare som bedriver vård enligt avtal med Region Skåne förbinder sig genom avtalet eller genom ackrediter- ingsunderlag att vid behov upplåta sina resurser för verksamhets- förlagd utbildning (3 §). Medicinska fakulteten ansvarar för Lunds universitets räkning för att göra en prioritering av de ALF-medel som riktas till forskning och utbildning. Medicinska fakulteten fast- ställer målen för kurserna som ingår i utbildningen och utifrån detta utarbetas kurs- och terminsbudget. Utbildningens innehåll priori- teras ytterst av medicinska fakulteten inom ramen för utbildningens budget. De prioriteringar som görs utgör underlag för ALF-tilldel- ning, som beslutas av parterna i sin respektive organisation (6 §). ALF- medlen ska i sin helhet användas till den prioriterade utbildningen, forskningen och i övrigt i enlighet med beslutad finansieringsplan. Parterna upprättar varje år en finansieringsplan över användningen av ALF-medel som fördelas bland annat på grundutbildning av läkare, övrig grundutbildning av logopeder, fysioterapeuter och sjukhus- fysiker (7–8 §§). Fördelningen av medlen ska ske bara för de överens- komna ändamålen och verksamhetschefen ansvarar för att medlen bara används i enlighet med den överenskomna budgeten (11 §). ALF-medel får omfördelas för att täcka kostnader för grundutbild- ning av logopeder och sjukhusfysiker samt till praktikplatsfördelning för fysioterapeuter. Det ska då ske genom att fastställa en finansier- ingsplan (14 §).
100Hängavtal till regionalt ALF-avtal mellan Umeå universitet och Region Västerbotten.
101Regionalt avtal mellan Lunds universitet och Region Skåne om samarbete om grundutbild- ning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Det regionala ALF-avtalet om läkarutbildning och forskning mellan Region Östergötland och Linköpings universitet från år 2015 reglerar uppdrag inom klinisk utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling samt spridning och implementering av ny kunskap inom hälso- och sjukvården.102 Avtalet reglerar också samverkan i universitetssjukvården, prioritering och fördelning av ALF-medel för läkarutbildningen samt klinisk forskning och utveckling (1§). Övriga sjukvårdshuvudmän i Sydöstra sjukvårdsregionen, Region Jönköpings län samt Region Kalmar län, har möjlighet att ansluta sig till avtalet (2 §). En ledningsgrupp för universitetssjukvård, forsk- ning och utbildning utser verksamhetsenheter anpassade till studen- ternas lärande och träning där det exempelvis finns tillräckligt med patientunderlag, kapacitet och kompetens att tillhandahålla VFU- platser samt handledare och kompetens för forskarutbildning (3–5 §§). Region Östergötland medverkar i läkarutbildningen i enlighet med universitetets utbildningsmål genom överenskomna undervisnings- insatser, relevant träning och handledning av läkarstudenter. Det sker genom att enheten ska erbjuda klinisk utbildning av god kvalitet i enlighet med universitetets utbildningsmål som leds av kliniskt och pedagogiskt skickliga företrädesvis disputerade läkare enligt den medi- cinska fakultetens pedagogik och lärandemål, tillhandahålla en hand- ledare åt varje student, lokaler samt tillträde till bibliotek och it-stöd. Universitetet ska tillhandahålla handledarutbildning och följa upp samt återkoppla gällande studentomdömen för placeringen (4 §). Parterna överenskommer om en gemensam beredning av ALF-anslagen för forskning respektive utbildning (7 §).
I det regionala ALF-avtalet mellan Örebro universitet och Region Örebro län från år 2015 regleras samarbete om utbildning till läkare, medicinsk forskning och utveckling av hälso- och sjukvår- den.103 De övergripande målen med avtalet är en högkvalitativ klinisk forskning och utbildning inom samverkansområdet. Samverkan om- fattar alla utbildningar som riktar sig till hälso- och sjukvården och alltså inte endast läkarutbildningen, även om ALF-medlen uteslut- ande är avsedda för verksamheter som bidrar till läkarutbildningens kvalitet och kvalitetsutveckling. Örebro universitet har det övergri- pande ansvaret för utbildningen och för att studenten når examens-
102Regionalt avtal om läkarutbildning och forskning (RALF 2015) Östergötland.
103Regionalt samverkansavtal mellan Örebro universitet och Region Örebro län om samarbete om medicinsk utbildning och forskning samt utveckling av hälso- och sjukvården.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
målen. För verksamhetsförlagd utbildning som förläggs till Region Örebro län sker planering, genomförande och kvalitetssäkring gemen- samt av parterna (1 §). Samverkan organiseras på tre nivåer och på den högsta nivån beslutas hur enheter som ska medverka i verksam- hetsförlagd utbildning för läkare utses både inom och utanför univer- sitetssjukvården (2 §). Vidare finns ett ALF-utskott som ombesörjer frågor om klinisk forskning och läkarutbildningen. ALF-medel ska användas för att skapa en infrastruktur för att klara av åtaganden i anslutning till läkarutbildningen och främst ska de finansiera hand- ledning. Klinikersättningen ska ligga i nivå med vad andra regioner ger i ersättning (3 §).
Idet regionala ALF-avtalet mellan Västra Götalandsregionen och Göteborgs universitet om samarbete kring grundutbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården från år 2015 anges att parterna gemensamt ska främja hälso- och sjukvårdens ut- veckling genom ett fördjupat och vidgat samarbete inom forskning, utbildning och utveckling.104 Avtalet anger att regionen ska medverka
iläkarutbildningen enligt utbildningsmålen och överenskomna utbild- ningsinsatser. Regionen ska tillhandahålla enheter inom hälso- och sjukvården som medverkar i verksamhetsintegrerat lärande anpassat för studenternas lärande och träning. Enheterna ska ge erforderliga resurser som exempelvis personal, handledare och lokaler. Handledar- utbildning tillhandahålls av universitetet (p. 2). Enheterna ska tillhanda- hålla platser för verksamhetsintegrerat lärande på läkarprogrammet och enheterna där utbildningen bedrivs ska ha kombinationsanställda lärare. Regionanställda läkare som ska leda verksamhetsintegrerat lärande ska ha handledarutbildning. Enheten ska handleda studenter kontinuerligt. Det anges vidare att lärare som har ett övergripande utbildningsansvar för studenter på läkarprogrammet bör ha en förenad anställning (p. 1). Samverkan organiseras främst genom två organ som bland annat beslutar om enheter där verksamhetsintegrerat lärande ska genomföras och hur ALF-medel för undervisning ska fördelas (p. 3).
Det regionala ALF-avtalet mellan Uppsala universitet och Region Uppsala om samarbete om utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården från år 2015 anger att regio- nen ska tillhandahålla lokaler, personal och andra resurser för läkar-
104Regionalt avtal mellan Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionen om samarbete kring grundutbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
utbildningen, som universitetet är huvudman för.105 Kontinuerlig upp- följning och utvärdering ska ske utifrån de krav som universitetet har på klinisk handledning och utbildning samt att de blivande läkarna har klinisk erfarenhet (1 §). Samverkansorgan finns på tre nivåer (5 §). ALF-medel för utbildning ska främst finansiera handledning och färdighetsträning av läkarstuderande i öppen och sluten vård. Med handledning avses undervisning i nära anslutning till sjukvård, såsom journalgenomgångar, undervisningsronder och annan patientnära undervisning. Med färdighetsträning avses övning i praktiska sjuk- vårdsmoment eller bedömning av statusfynd och undersökningsresul- tat. Regionen åtar sig att tillhandahålla handledare, lokaler, inredning och utrustning samt övrig service för att genomföra verksamhets- förlagd utbildning. Regionen medger att regionanställd personal ut- över handledning och färdighetsträning även kan delta i förberedd undervisning som föreläsningar och gruppundervisning och att sär- skilda undervisningsmottagningar med avgiftsfri sjukvård får inrättas (13 §). Regionen erhåller ersättning i två delar. En del avser verksam- hetsförlagd utbildning och en del avser klinisk forskning, men med- len kan omfördelas från klinisk forskning till verksamhetsförlagd utbildning av parterna (12 §).
6.7.2TUA-avtalet
Det finns även ett avtal om samarbete om grundutbildning av tand- läkare, odontologisk forskning och utveckling av tandvården (TUA). Detta avtal ingick staten med Region Västra Götaland och Region Västerbotten år 2005.106 Avtalets historik sträcker sig dock tillbaka till 1980-talet. TUA-avtalet liknar i väsentliga delar ALF-avtalet. Av- talet reglerar förutsättningar för samarbete i fråga om grundutbild- ning till tandläkare, odontologisk forskning och utveckling av tand- vården. Avtalet reglerar även ersättning för regionernas åtagande i medverkan av tandläkarutbildning och kliniskt inriktad odontologisk forskning. Avtalets ändamål är att uppnå en bra tandläkarutbildning och forskning inom odontologiska ämnesområden med förankring i tandvårdsverksamheten. Avtalet innebär att samarbetet fördjupas och
105Regionalt avtal mellan Uppsala universitet och Landstinget i Uppsala län om samarbete om utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården.
106Avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om grundutbildning av tand- läkare, odontologisk forskning och utveckling av tandvården.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
vidgas inom utbildning, forskning och utveckling. Utöver TUA-medel förfogar parterna över resurser i form av statliga anslag till universi- teten för exempelvis tandläkarutbildning och samarbetet omfattar även sådana resurser i den omfattning parterna regionalt avtalar om detta. Avtalet anger vidare att klinisk grundutbildning av tandläkare får be- drivas inom ramen för regionens hela tandvårdsorganisation och vid enheter inom denna organisation. Regionen tillhandahåller lokaler, personal och andra resurser för detta ändamål. Universitetet kan efter överenskommelse med regionen placera anställda och andra resurser vid vissa enheter inom tandvårdsorganisationen. Regionens åtagan- den specificeras i de regionala avtalen och regionerna är berättigade till ersättning (1 §). Samverkan styrs genom ett gemensamt lednings- organ som bland annat behandlar frågor av principiell betydelse gäl- lande grundutbildningen av tandläkare (2 §). Ersättningen för den basorganisation som krävs för klinisk utbildning av tandläkare, såsom lokaler, personal och utrustning, uppgår till 30 miljoner kr för ett år. Därutöver ersätts regionens medverkan i grundutbildningen med 65 000 kr per år och helårsstudent (3 §).
Det regionala samverkansavtalet för TUA mellan Region Väster- botten och Umeå universitet är samma avtal som även gäller för ALF.107 Det finns därutöver ett tillämpningsavtal som närmare regle- rar TUA. I detta avtal anges att medicinska fakulteten är ansvarig för tandläkarutbildningens teoretiska och praktiska innehåll. Den kliniska handledningen och färdighetsträningen av tandläkarstuderande utförs av regionanställda tandläkare och assisterande personal (tandsköter- skor) och för denna personal har regionen hela personalansvaret. Den regionanställda personalen står då de är verksamma i den kliniska ut- bildningen till den kursansvariges disposition. Arbetstiden inom ramen för den kliniska utbildningen omfattar handledningstid tillsammans med studenter i kliniska situationer, utvecklingsarbete till gagn för tandläkarutbildningen som disponeras av den kursansvarige och övrig tid som behövs för att fullgöra handledningsuppgiften men som inte nödvändigtvis involverar studenter.108 Avtalet påverkar samarbetet mellan region och universitet och påverkar vilka förutsättningarna regionerna har att bedriva klinisk odontologisk forskning liksom
107Regionalt avtal mellan Umeå universitet och Region Västerbotten om samarbete om utbild- ning, särskilt av läkare och tandläkare, klinisk medicinsk forskning (inklusive odontologisk forsk- ning) samt utveckling av hälso- och sjukvården och tandvården av den 31 maj 2022.
108Tillämpning av regionalt samverkansavtal och verksamhetsplan för TUA-kommittén (2014) s. 3.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
kompetensförsörjning. Samverkansfrågor som rör tillämpningen av TUA-avtalet i Region Västerbotten hanteras av TUA-kommittén.
Det regionala avtalet mellan Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionen gällande TUA reglerar parternas förutsättningar för att gemensamt främja tandvårdens utveckling genom ett fördjupat och vidgat samarbete inom forskning, utbildning och utveckling. De medel som är avsedda för utbildning, utveckling och forskning ska styras genom prioriteringar i samförstånd och vara tydligt identifier- bara. Inom ramen för universitetstandvården ska bland annat utbild- ning bedrivas som inkluderar kunskapstillämpning, kunskapssprid- ning och utveckling av tandvård. Utbildning och forskarutbildning ska hålla mycket hög kvalitet. Med hög kvalitet menas att enheten ska ha kombinationsanställda lärare och TUA-finansierade lärare. Det är också önskvärt att enheten har till universitetet adjungerade lärare. Lärare som har utbildningsansvar för studenter på tandläkarprogram- met bör ha kombinationsanställning. Enheten ska ha tillräcklig be- manning och ett tillräckligt och adekvat patientunderlag för att kunna genomföra klinisk odontologisk utbildning (p. 1). Avtalet anger vidare att båda parter gemensamt ansvarar för utformning och genomför- ande av verksamhetsförlagd utbildning och att regionen medverkar i tandläkarutbildningen i enlighet med utbildningsmål och överens- komna undervisningsinsatser. Regionen tillhandahåller enheter inom folktandvården som medverkar i verksamhetsförlagd utbildning anpas- sad för studenternas lärande och träning. Enheterna ska ha tillräck- liga resurser och universitetet tillhandahåller handledarutbildning samt följer upp återkopplade studentomdömen (p. 2).109
TUA-medlen fördelas enligt följande och med beaktande av föl- jande antal helårsstudenter:
109Regionalt avtal mellan Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionen om samarbete kring utbildning inom det odontologiska området, odontologisk forskning och utveckling av tandvård.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
Tabell 6.6 Fördelning av anslagsmedel 2023 för grundutbildning av tandläkare, odontologisk forskning och utveckling av tandvården (TUA)
Tusental kr
Universitet |
Ersättning för |
Ersättning för forskning |
Summa |
|
antal HST |
och basorganisation |
|
Göteborgs universitet |
38 985 |
50 063 |
89 048 |
Umeå universitet |
30 182 |
46 159 |
76 341 |
|
|
|
|
Summa |
69 166 |
96 222 |
165 389 |
|
|
|
|
Källa: Prop. 2022/23:1, utgiftsområde 16 s. 206 f. Ersättning per helårsstudent på tandläkarutbild- ningen som omfattas av anslaget 2:66 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning beräknas för 2023 till 83 838 kr.
Tabell 6.7 Tandläkarutbildning som omfattas av anslaget 2:66 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning
Helårsstudenter
Universitet |
2023 |
2024 |
2025 |
|
|
|
|
Göteborgs universitet |
465 |
465 |
465 |
Umeå universitet |
360 |
360 |
360 |
Summa |
825 |
825 |
825 |
Källa: Prop. 2022/23:1, utgiftsområde 16 s. 206 f.
6.7.3ULF-avtalet
Fram till år 2003 reglerades ersättning för praktikplatser för den då- varande lärarutbildningen genom ett avtal mellan staten och dåvar- ande Kommunförbundet. Efter lärarutbildningsreformen år 2001 för- des förhandlingar om att nå en ny överenskommelse mellan parterna, men mot bakgrund av skol- och högskoleväsendets decentraliserade karaktär avstod parterna från att ingå ett nytt avtal. I stället kom av- talen om verksamhetsförlagd utbildning att tecknas på lokal nivå.110 Utredningen om en ny lärarutbildning framhöll i sitt betänkande att det vore viktigt att teckna formella avtal mellan lärosäte och huvud- män med en tydlig ansvarsfördelning. Utredningen förordade en ny central överenskommelse tecknad av Sveriges universitet- och hög- skoleförbund respektive Sveriges Kommuner och Regioner samt Friskolornas riksförbund. Staten skulle då kunna ersätta huvudmännen med ett schablonbelopp beräknat på viss procent av helårsomsättningen per studerande och plats. Schablonbeloppet för sjuksköterskestuden-
110SOU 2008:109 s. 397 f.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
ter ansågs lämpligt att ta som utgångspunkt.111 Förslaget genomför- des dock inte.
En avtalsmodell för praktiknära forskning om och med skolväsendet
Avtalet Utbildning, lärande och forskning (ULF) är ett resultat av en försöksverksamhet under åren 2017–2021. Regeringen genom- förde försöksverksamheten för att pröva och utveckla modeller som kan stärka praktiknära forskning och som kan lägga grunden för stabila samverkansstrukturer mellan personer verksamma i skolväsendet re- spektive på universitet och högskolor. Försöksverksamheten syftade alltså till att stärka skolväsendets och lärar- respektive förskollärar- utbildningarnas vetenskapliga grund. Regeringen ansåg att kunskaper och erfarenheter från ALF-avtalet skulle tas tillvara när försöks- verksamheten utformades. Modeller för samverkan om praktiknära forskning mellan skolhuvudmän och högskolor var tänkta att prövas och utvecklas.112 I budgetpropositionen för år 2017 motiverades för- söksverksamheten med att utbildningen inom skolväsendet enligt skollagen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. En hållbar och omfattande samverkan mellan utbildning, fortbildning och forskning är därför avgörande för lärar- och förskolläraryrkenas ut- veckling. Försöksverksamhetens syfte var att pröva och utveckla modeller för samverkan om praktiknära forskning mellan skolhuvud- män och lärosäten med tillstånd att utfärda lärar- eller förskollärar- examen. Modellerna var tänkta att stärka utvecklingen av skolväsendet och undervisningen, öka kvaliteten på den praktiknära forskningen och eventuellt möjliggöra nya former av kombinationstjänster som skulle göra en tänkbar forskarkarriär intressant ur ett lärar- och för- skollärarperspektiv. Fram till år 2019 avsattes 30 miljoner kr för för- söksverksamheten.113
Fyra lärosäten visade intresse för att delta i försöksverksamheten: Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet samt Karlstads universitet. Regeringen uppdrog åt dem att planera och genomföra försöksverksamheten gällande modeller för långsiktig samverkan mellan universitet och högskolor respektive huvudmän
111SOU 2008:109 s. 402 f.
112Prop. 2016/17:50 s. 105 f.
113Prop. 2016/17:1, utgiftsområde 16 s. 211.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
inom skolväsendet kring praktiknära forskning. Syftet var att stärka den vetenskapliga grunden i lärar- och förskollärarutbildningarna samt i skolväsendet. Försöksverksamheten skulle fortlöpande doku- menteras och utvärderas och dokumentation samt utvärderingar spri- das på ett lättillgängligt sätt. Uppdraget skulle delredovisas år 2018 och sedan årligen redovisas till och med år 2021. Regeringen anförde att det är angeläget att universitet som bedriver forskning av bety- delse för skolväsendet och skolhuvudmän tillsammans ges möjlighet att bedriva forskning. En närmare koppling mellan lärarutbildningen och förskollärarutbildningen respektive skolans och förskolans verk- samhet kan möjliggöra att forskningsfrågor formuleras och forsk- ningsresultat får större spridning. Att som lärare och förskollärare få arbeta med forskning i sin anställning kan också öka yrkenas attrak- tivitet.114
De fyra ansvariga universiteten skulle enligt regeringens beslut bjuda in andra universitet och högskolor med intresse av att delta i försöksverksamheten. Varje universitet eller högskola skulle knytas till ett av de fyra ansvariga universiteten med önskemål om geogra- fisk spridning. Försöksverksamheten skulle utformas och genomföras i samverkan mellan ansvariga universitet, deltagande universitet och högskolor samt skolhuvudmän. Varje universitet och högskola skulle samverka med flera skolhuvudmän. Det skulle vidare finnas en varia- tion bland skolhuvudmännen med avseende på exempelvis storlek, geografiskt läge, skolform och årskurser. Försöksverksamheten skulle planeras och genomföras på ett sådant sätt att olika typer av modeller för långsiktig samverkan kunde prövas i försöksverksamheten. Skol- huvudmännens deltagande var frivilligt i enlighet med överenskom- melser eller avtal med ett av de fyra ansvariga universiteten. Några exempel på komponenter i modellerna som nämndes av regeringen var olika typer av avtal för kombinationsanställningar, former för lärares och förskollärares deltagande, handledning, kurser, arrange- mang för datainsamling, verksamhetsförlagd utbildning och examens- arbeten.115
Försöksverksamheten samordnades med utgångspunkt i en avsikts- förklaring som låg till grund för genomförandet och dialoger om sam- verkan, som förankrats hos skolhuvudmännen genom Sveriges Kom- muner och Regioner samt Friskolornas riksförbund. Det bildades en
114Regeringens beslut den 9 mars 2017.
115Regeringens beslut den 9 mars 2017.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
samordningsgrupp med företrädare för de fyra ansvariga lärosätena som även hade ledningsansvar för lärarutbildningen vid respektive lärosäte. Samordningsgruppen skapade även en webbplats.116
Utöver samordningsgruppen skapades fyra noder, var och en organiserad runt ett av de fyra lärosätena. Noderna hade geografisk spridning och olika inriktning vad gäller arbetssätt, organisation och modeller. Till respektive nod knöts sedan ytterligare 25 lärosäten och ett stort antal huvudmän. Lärosätena som deltog fick frivilligt anmäla sitt intresse och delta om man hade de förutsättningar som krävdes för att utveckla samverkansmodeller, var beredd att medfinansiera verksamheten och beredd att ingå avtal med skolhuvudmän som man samverkade med kring den verksamhetsförlagda utbildningen. I Uppsala-noden ingick nio lärosäten: Högskolan i Gävle, Kungliga Musikhögskolan, Kungliga Tekniska högskolan, Linnéuniversitetet, Lunds universitet, Malmö universitet, Stockholms universitet, Söder- törns högskola och Uppsala universitet. I Göteborgs-noden ingick sex lärosäten: Chalmers tekniska högskola, Gymnastik- och idrotts- högskolan, Göteborgs universitet, Högskolan i Borås, Högskolan Kristianstad samt Stiftelsen Högskolan i Jönköping. I Umeå-noden ingick sex lärosäten: Högskolan Dalarna, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet, Mälardalens högskola, Umeå universitet och Örebro universitet. I Karlstad-noden ingick fyra lärosäten: Högskolan i Halmstad, Högskolan Väst, Karlstads universitet och Linköpings uni- versitet. Samverkan mellan lärosätena och skolhuvudmännen regle- rades genom lokala avtal om bland annat varje parts åtaganden, sam- mansättningen av ett ledningsorgan samt prioriteringar och fördel- ning av medel.117
Försöksverksamheten kretsade alltså kring praktiknära forskning. Frågan om verksamhetsförlagd utbildning reglerades inte. Bakgrunden var att det bedömdes ha blivit svårt för noderna att kanalisera de eko- nomiska medlen till rätt aktör. Avtal om verksamhetsförlagd utbild- ning träffades i stället på regional nivå och avtalens strukturer utgick från geografiska förhållanden. ULF-avtalet inkluderade inte någon er- sättning till studenter för eventuella merkostnader i samband med verk- samhetsförlagd utbildning. ULF-avtalet inkluderade inte heller sats- ningar på exempelvis studierektorer, då en sådan struktur redan fanns.
116ULF-avtal (2023 a).
117SOU 2018:19 s. 48 f.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
Flera utredningar om avtalsmodeller för praktiknära forskning
Parallellt med försöksverksamheten pågick även utredningen Ökad samverkan kring praktiknära forskning för stärkt vetenskaplig grund i skolväsendet.118 Utredningen lyfte fram försöksverksamhetens be- tydelse för att öka kvaliteten av lärandet i utbildningssystemet men föreslog i sitt betänkande att försöksverksamheten borde få ett för- tydligat uppdrag i ett flertal avseenden. Bland annat handlade det om att utveckla metoder för att initiera och precisera forskningsfrågor i samverkan mellan parter, att utveckla forskningsmiljöer och finansie- ringsmodeller hos lärosäten och skolhuvudmän, att utveckla former för fördelning av arbetstid för forskare respektive lärare eller förskol- lärare och synliggöra olika inriktningar inom praktiknära forskning. Därutöver borde verksamhetsförlagd utbildning på lärar- och förskol- lärarutbildningen utvecklas så att den förbereder den blivande läraren eller förskolläraren i att använda och förstå hur systematiskt kvalitets- arbete och forskning kan användas för förbättring av praktiken i skolan eller förskolan. Rollen som handledare inom verksamhetsförlagd utbildning borde också utvecklas till att omfatta forsknings- och utvecklingsprojekt och seminarier för att bygga forskningsmiljöer i skolverksamheten.119
Också 2015 års skolkommission behandlade frågan om avtals- modeller för att främja praktiknära forskning. Utredningen anförde att hälso- och sjukvårdsområdet ofta ses som en förebild för skol- området vad gäller utvecklingen av en vetenskaplig grund för verk- samheten. Viktiga komponenter för detta är disputerade lärare och deras möjlighet att bedriva forskning i anslutning till den kliniska verksamheten, som skett i samverkan med lärare och forskare vid lärosäten som bedriver läkarutbildning. Stora delar av studenternas utbildning är förlagd till sjukhusmiljö och oftast är även doktoran- der, forskare och lärare vid berörda lärosäten yrkesverksamma. Skol- kommissionen anförde vidare:
En central förutsättning för att detta har varit möjligt är dessa s.k. ALF- avtal. Ett motsvarande avtal, eller annan konstruktion med likartade konsekvenser, inom skolområdet skulle kunna lägga en ny grund för kunskapsutvecklingen inom skola och lärarutbildningar, baserad på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Ett sådant avtal skulle kunna möjliggöra för verksamma lärare och förskollärare med licentiat-
118Dir. 2017:27.
119SOU 2018:19 s. 141 ff.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
eller doktorsexamen att fortsätta forska och aktivt delta i forsknings- projekt, och därmed bidra till kunskaps- och verksamhetsutveckling. I dag prioriterar forskarutbildade lärare många gånger anställning vid högskola eller universitet då goda möjligheter att fortsätta sin forskning sällan erbjuds i skolverksamheten. Vidare har lärarutbildningarna behov av forskning som genomförs av disputerade lärare i skolverksamheter, dels för att utveckla ny kunskap, dels för att sprida forskningsresultat inom skolområdet. Kombinationsanställningar kan bidra till en samverkan mellan skola och lärosäten genom att koppla undervisning och forsk- ning närmare varandra. Ett nationellt avtal skulle kunna slutas mellan staten, som ansvarig för lärarutbildningarna, och företrädare för skol- huvudmän. Denna nationella överenskommelse skulle sedan komplet- teras med lokala avtal mellan lärosäten med forskning, grund- och fors- karutbildning och huvudmän med anställda lektorer samt skolenheter där verksamhetsförlagd utbildning sker. Kommissionen förordar en sådan modell för skolans område, och ser därför positivt på den av regeringen aviserade försöksverksamheten gällande samverkan mellan lärosäten och skolhuvudmän, liknande det ALF-avtal som finns inom hälso- och sjuk- vårdsområdet (prop. 2016/17:50).120
Vidare anförde skolkommissionen apropå försöksverksamheten att också andra samverkansmodeller mellan lärosäten och skolhuvud- män utvärderas och att erfarenheter tas tillvara i utvecklingsarbetet gällande praktiknära forskning. Modellerna borde stärka utvecklingen av skolväsendet och undervisningen, öka kvaliteten på den praktik- nära forskningen och eventuellt skapa nya former av kombinations- tjänster som skulle göra en möjlig forskarkarriär mer intressant för lärare. Mot denna bakgrund ansåg kommissionen att det vore gynn- samt om modellerna även kunde inkludera samverkan om verksam- hetsförlagd utbildning. Kommissionen ansåg att skolor där det finns verksamma förstelärare och lektorer som är delaktiga i verksamhets- förlagd utbildning genom sådana modeller skulle kunna utvecklas till dynamiska miljöer av möten mellan forskning och grundutbildning.121
Försöksverksamhetens resultat
Försöksverksamheten med praktiknära forskning blev så pass fram- gångsrik att den nu har permanentats. Det finns behov av långsiktig och hållbar samverkan mellan lärarutbildningen och skolhuvudmän för att främja forskningens förutsättningar, kompetensförsörjningen
120SOU 2017:35 s. 167 f.
121SOU 2017:35 s. 168.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
inom lärarutbildningen samt professionens kompetens. Etablerade strukturer för samverkan ger också en grund för andra samarbeten såsom verksamhetsförlagd utbildning, examensarbeten och profes- sionsutveckling. Enligt utvärderingen från 2018 hade samtliga 25 läro- säten som deltagit slutit avtal kring samverkan med en eller flera skolhuvudmän och ULF-avtal hade slutits mellan lärosäten och skol- huvudmän. Samverkan hade anpassats efter lokala och regionala behov. Forskning, utveckling och delade anställningar hade blivit föremål för samverkan och gett ömsesidig växelverkan. Regeringen bedömde att satsningen har stora möjligheter att utvecklas ytterligare och beslöt därför att tillskjuta ytterligare medel samt låta verksamheten fort- sätta, så att fler skolhuvudmän kan delta och samarbetsavtalen kan bli mer långsiktiga.122 I budgetpropositionen för 2021 ökade de avsatta medlen för praktiknära skolforskning.123
I slutredovisningen av försöksverksamheten med praktiknära forsk- ning anfördes angående infrastruktur att ULF-verksamheten behöver formaliserade samarbeten mellan lärosäten och huvudmän på natio- nell, regional och lokal nivå som kan säkra kontinuitet och långsik- tigt hållbara miljöer som kan underlätta för forskningssatsningar och medelsfördelning. Formaliserade samarbeten avser avtal, gemensamma ledningsorganisationer och mötesplatser. I slutredovisningen före- slogs att det tecknas ett ULF-avtal mellan staten och huvudmännen för åren 2025–2035. Avtalet bör ange övergripande målsättningar, ansvarsfördelning gällande organisation och finansiering samt inrät- tandet av en nationell samordningsgrupp med företrädare för läro- säten och huvudmän. Den nationella samordningsgruppen bör ha en aktiv dialog med företrädare för intressenter och ansvara för att följa upp verksamheten nationellt och i noderna. Ett nationellt ULF- kansli bör inrättas för samordning och bereda ärenden åt Nationella samverkansgruppen. Vidare föreslogs att fem i stället för fyra noder inrättas och att den primära indelningsgrunden är befintliga överens- kommelser om lärosätessamverkan som till stor del utgår från geo- grafi. Samarbetet föreslogs bli formaliserat genom överenskommel- ser mellan lärosäten i noden. Varje nod borde också enligt förslaget inrätta ett gemensamt ledningsorgan som består av företrädare för ingående lärosäten, huvudmän och studenter, och som leder det stra- tegiska arbetet samt etablerar ett ULF-kansli för samordning av det
122Prop. 2020/21:60 s. 112, bet. 2020/21:UbU16, rskr. 2020/21:254.
123Prop. 2020/21:1, utgiftsområde 16 s. 108.
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
operativa arbetet inom noden. Varje nod borde också fastställa gemensamma målsättningar och processer för ULF-verksamheten och fördela medel för aktiviteter. Erfarenheterna från noderna var att de underlättat för lärosäten och huvudmän att utbyta erfaren- heter, dela kompetenser, samordna lärosätenas och huvudmännens verksamheter samt att de stärkt det regionala samarbetet. Eftersom noderna samlar universitet och högskolor av olika slag och storlekar ansågs modellen också främja jämlikhet.124 I synnerhet mindre kom- muner har framhållit förtjänsterna med ULF-avtalet. ULF-avtalet har också visat sig vara betydelsefullt för att främja kombinations- tjänster som gör det lönsamt att vara handledare och för att veten- skap bättre ska kunna nyttiggöras i den praktiska skolverksamheten. En erfarenhet som också gjorts gällande ULF-avtalet gäller vikten av möjlighet till omställning vad gäller dimensioneringen av studieplat- ser för att fånga upp välmeriterade studenter som söker till lärarutbild- ningarna.
I budgetpropositionen för år 2023 ökade de avsatta medlen för praktiknära skolforskning. Anslaget uppgår till 36 043 000 kr per år för åren 2023–2025. Regeringen bemyndigades också att under 2023 för anslaget praktiknära skolforskning ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 72 100 000 kr åren 2024–2026.125
Ett centralt ULF-avtal för perioden åren 2025–2034 mellan staten, Sveriges Kommuner och Regioner, Friskolornas Riksförbud och Idé- burna skolors riksförbund förhandlas för närvarande. Ett förslag till ett nytt nationellt ULF-avtal utarbetat av företrädare för högskolorna och skolhuvudmännen lämnades till regeringen i juni 2023.126
6.8Mobilitet och kompetenshöjande forskningssatsningar inom omvårdnad
Ett sätt att åstadkomma en högre grad av mobilitet kan vara att i högre utsträckning möjliggöra förenade anställningar och andra kom- binationstjänster för sjuksköterskor som är yrkesverksamma och även verksamma inom forskning. Förenade anställningar innebär att en högskola med medgivande av en sjukvårdshuvudman får besluta att
124Nationella samordningsgruppen för ULF (2021) s. 31 f.
125Prop. 2022/23:1, utgiftsområde 16 s. 84 f.
126ULF-avtal (2023 b).
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
en anställning som professor eller lektor vid högskolan ska vara för- enad med en anställning som specialistutbildad läkare eller tandläkare eller med en annan anställning än som läkare vid en sjukvårdsenhet som är upplåten för medicinsk utbildning och forskning. Den enskilde betraktas som anställd både hos universitetet och hos vårdgivaren. Detta följer av 3 kap. 8 § högskolelagen (1992:1434) och 4 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100).
Det är fortsättningsvis ovanligt att sjuksköterskor har förenade anställningar. Nationella vårdkompetensrådet undersökte förekoms- ten av förenade anställningar under åren 2018–2020. Endast vid fyra lärosäten var det relativt vanligt att utlysa förenade anställningar för sjuksköterskor och andra än läkare. Av totalt 206 utlysta förenade anställningar avsåg 23 sjuksköterskor, varav sex professurer. På vissa lärosäten förekommer också liknande anställningsformer som kallas delad eller kombinerad anställning och innebär att specialistsjukskö- terskor är anställda vid ett lärosäte, men har en del av arbetstiden förlagd till exempelvis en region. Villkoren kan därmed variera och transparensen vara sämre jämfört med förenade anställningar, vars förutsättningar regleras i lag.127
År 2022 var antalet anställda inom forskning och undervisning med forskarexamen i hälsovetenskaper 1 394. Av dessa var 1 071 kvinnor och 323 män.128
Under höstterminen 2022 fanns totalt 275 doktorander inom om- vårdnad i Sverige. Av dessa var 233 personer eller 85 procent kvinnor och 42 personer eller 15 procent män.129 Under åren 2012–2022 dis- puterade 1 175 doktorander inom hälsovetenskaper, varav 391 dok- torander i omvårdnad. Som jämförelse kan nämnas att 1 443 dokto- rander under samma period disputerade i klinisk medicin och 828 i medicinska och farmaceutiska grundvetenskaper.130
Forskarskolor utgör sedan lång tid tillbaka ett verktyg som ofta används för att stimulera fler forskarutbildade lärare samt mer forsk- ning eller stärkta forskningsområden. Vanligtvis har ett forsknings- råd fått i uppdrag av regeringen att uppdra åt minst två lärosäten att i samverkan med ytterligare lärosäten inrätta en forskarskola. Detta har ibland inneburit en särskild satsning på kompetenslyft inom forskning riktad till särskilda yrkeskategorier.
127SOU 2018:77 s. 491 f.
128Universitetskanslersämbetet (2023 e).
129Universitetskanslersämbetet (2023 f).
130Digitala Vetenskapliga Arkivet (DiVa).
SOU 2024:9 |
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
Ett sådant exempel är forskarskolan för yrkesverksamma inom socialtjänsten (FYS) med nationellt intag. Forte fick i uppdrag från Utbildningsdepartementet och Sveriges Kommuner och Regioner att uppdra åt Malmö respektive Lunds universitet att i samverkan med Göteborgs universitet och Linnéuniversitetet inrätta forskarskolor med syfte att få yrkesverksamma socionomer att nå licentiatexamen. Forskarskolan fick 87 miljoner kr i projektfinansiering från Fortes medel för tillämpad välfärdsforskning, vilket omfattade att 30 yrkes- verksamma socionomer inom socialtjänsten under åren 2019–2021 på halvtid skulle kunna studera till licentiatexamen. Som motivering till inrättandet av forskarskolan anfördes att den offentligt finansie- rade socialtjänsten utgör en viktig del av det svenska välfärdssystemet, men att många utredningar konstaterat stora kunskapsluckor hos socialtjänsten samt att det behövs forskning för att förbättra kunskaps- läget. Projektet skulle vara en stor och långsiktig satsning på kun- skapsuppbyggnad inom socialtjänsten och stärka den praktiknära forskningen, socialtjänstens forskningsanknytning och samverkan mellan högskola och socialtjänst.131
Det finns i nuläget ett flertal forskarskolor i Sverige inom ramen för hälsovetenskap, vårdvetenskap och omvårdnad. Vissa av dessa forskarskolor har nationellt intag och andra är lokala vid olika uni- versitet. Vid Karolinska institutet finns exempelvis en forskarskola i hälsovetenskap, vars övergripande mål är att stärka den vårdveten- skapliga utbildningen på forskarnivå och stimulera vårdforskning av hög kvalitet med nära anknytning till vården samt att bidra till rekry- teringsbasen av forskarutbildade personer. De doktorander som an- tagits har olika yrkesbakgrund, men de flesta inom vårdområdet och de flesta i egenskap av sjuksköterskor. Doktoranderna delfinansieras av Karolinska institutets fakultetsmedel under fyra år.132 Mälardals- områdets forskarskola i vårdvetenskap utgör ytterligare ett exempel och är ett samarbete mellan Karolinska institutet, Uppsala univer- sitet, Mälardalens universitet och Sophiahemmet högskola. Den finan- sieras av Vetenskapsrådet och utgör en satsning på forskarskolor för lärare inom hälso- och sjukvårdsutbildningar. Totalt elva doktoran- der får delfinansiering via forskarskolan. Anslaget ska användas till doktorandlön som motsvarar ungefär 60 procent av fyra års heltids- studier. För att stimulera till lärarförsörjningen inom de olika hälso-
131Forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten.
132Forskarskolan i hälsovetenskap.
En reform för hållbar klinisk utbildning genom samverkan |
SOU 2024:9 |
professionsprogrammen anmodas lärosätena att erbjuda doktoran- derna undervisning upp till 20 procent av en heltid, varvid forskar- utbildningen kan utökas till fem år.133 Ytterligare en forskarskola finns vid Göteborgs universitet som riktar sig till lärare inom hälso- och sjukvårdsutbildningar. Vid Umeå universitet finns bland annat en nationell forskarskola i allmänmedicin, som startade med ett anslag på 15 miljoner kr från Vetenskapsrådet och omfattade 50 doktoran- der. Forskarskolan finansieras numera med andra medel.
133Mälardalsområdets Forskarskola i Vårdvetenskap.
7 Ett nationellt it-stöd
Utredningens analys av hinder visar att avsaknaden av ett nationellt it-stöd försvårar ett effektivt nyttjande av tillgängliga platser för verk- samhetsförlagd utbildning. Ett för lärosätena gemensamt nationellt it-stöd är en viktig utbildningsstödjande struktur som de många aktö- rerna inte kan etablera var för sig. I detta kapitel föreslår utredningen därför att ett nationellt it-stöd bör utvecklas för att möjliggöra ett effektivare nyttjande av befintliga platser för verksamhetsförlagd ut- bildning samt underlätta och effektivisera administrationen av verk- samhetsförlagd utbildning. Vidare föreslås att regeringen bör se över ansvarsfördelningen och samordningen för it-stöd avseende utbild- ning och forskning inom universitets- och högskolesektorn i syfte att skapa en ändamålsenlig organisering som lägger grunden för moderna och säkra lösningar och ett effektivt nyttjande av resurserna för it.
7.1Ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning bör utvecklas
Förslag: Regeringen bör ge Universitets- och högskolerådet i upp- drag att utveckla ett nationellt it-stöd för planering och sam- ordning av platser för verksamhetsförlagd utbildning. It-stödet bör utvecklas och implementeras för samtliga högskoleutbildningar inom hälso- och sjukvårdsområdet, men i ett första steg för sjuk- sköterske- och specialistsjuksköterskeutbildningarna. På längre sikt kan it-stödet omfatta även andra högskoleutbildningar med praktik, till exempel lärarutbildningarna.
Regeringen bör även tillskjuta tidsbegränsade finansiella medel för utvecklingskostnaden i syfte att främja en hög anslutnings- grad och därigenom maximera den nationella nyttan. It-stödet bör vara frivilligt att ansluta sig till. För lärosäten och vårdgivare
241
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
som väljer att ingå i VULF-avtal bör det dock vara obligatoriskt att, som ett minimum, rapportera viss statistik om verksamhets- förlagd utbildning via it-stödet. När it-stödet har tagits i drift bör lärosätena stå för den löpande finansieringen och systemet till- handahållas kostnadsfritt för hälso- och sjukvården. Lärosätenas kostnader för förvaltningen av it-stödet finansieras lämpligen med de medel som utredningen föreslår ska tillskjutas via VULF-av- talet för att stärka de utbildningsstödjande strukturerna inom hälso- och sjukvården.
Bedömning: Ett nationellt it-stöd effektiviserar nyttjandet av tillgängliga platser, bidrar till kvalitetssäkring och kan minska den manuella administrationen av placeringar och platser. Det kan också bidra med kunskapsunderlag för planering av och beslut om verksamhetsförlagd utbildning genom lokala, regionala och natio- nella översikter över bland annat tillgång och efterfrågan på plat- ser för verksamhetsförlagd utbildning. Ju fler lärosäten, utbild- ningar och verksamheter som kan använda it-stödet, desto större blir nyttan, både verksamhetsmässigt och ekonomiskt.
Universitets- och högskolerådet är inom ramen för nuvarande ansvarsfördelning för it inom universitets- och högskolesektorn den myndighet som är bäst lämpad att ansvara för utveckling och förvaltning av ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbild- ning. Nyttan med ett nationellt it-stöd ökar med hög anslutnings- grad, varför utredningen anser att det är viktigt att den ekonomiska tröskeln för lärosäten och vårdgivare att ansluta till it-stödet är låg.
För att underlätta för både lärosäten och vårdgivare bör det nationella it-stödet omfatta samtliga hälso- och sjukvårdsutbild- ningar med verksamhetsförlagd utbildning. Av praktiska skäl kan it-stödet lämpligen utvecklas stegvis med sjuksköterske- och spe- cialistsjuksköterskeutbildningen i ett första steg. För att om möj- ligt minska det totala antal system som lärosätena använder bör det undersökas om behoven kring hantering av verksamhets- förlagd utbildning även i andra högskoleutbildningar kan sam- ordnas med vårdutbildningarnas behov. Även behandlingen av personuppgifter utifrån dataskyddsbestämmelserna bör utredas närmare. Detta sker lämpligen i en fördjupad förstudie.
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
Skälen för utredningens förslag och bedömning
Brist på platser för verksamhetsförlagd utbildning är ett av de största hindren mot den önskade och av regeringen genom mål för antalet examina beslutade utbyggnaden av sjuksköterskeutbildningen.1 Fler platser behövs även för att kunna uppfylla kravet på klinisk utbild- ning i yrkeskvalifikationsdirektivet, oavsett om utbildningen byggs ut eller inte. Utöver att tillskapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet i fler hälso- och sjukvårdsverksamheter är det viktigt att använda den nuvarande nationella tillgången på platser på effektivast möjliga sätt.
Bättre matchning av utbud och efterfrågan
I utredningens många möten och andra kontakter med lärosäten, sjukvårdshuvudmän och vårdgivare, har det framkommit att det vid en och samma tidpunkt, kan råda brist på platser för verksamhets- förlagd utbildning i en lokal geografi och finnas tillgängliga platser som inte används i andra områden. Dagens drygt 130 lokala avtal för verksamhetsförlagd utbildning innebär en geografisk inlåsning som utmanas av att utbildningar ges i större geografiska områden, såsom distansutbildningar och regionaliserade vårdutbildningar, där studen- terna inte befinner sig på lärosätesorten. Universitetskanslersämbetet konstaterar i en rapport att verksamhetsförlagd utbildning utgör en särskild utmaning för distansutbildningar, då det oftast finns en geo- grafisk koppling mellan lärosätets lokalisering och var platser erbjuds, samtidigt som distansstudenter vanligtvis vill genomföra sin verksam- hetsförlagda utbildning nära hemorten.2 Samtidigt har Nationella vård- kompetensrådet noterat att det finns svårigheter att nyttja platser för verksamhetsförlagd utbildning i kommunal hälso- och sjukvård och att studenter inte alltid genomför verksamhetsförlagd utbildning i kommunal verksamhet, trots att det finns lediga platser.3 Det visar på behovet av att förbättra den nationella matchningen av utbud och efterfrågan på platser för verksamhetsförlagd utbildning.
Att utöka det geografiska området för verksamhetsförlagd ut- bildning och flytta fler vårdutbildningar och utbildningsmoment till
1Riksrevisionen (2021) s. 26, 37, Sveriges Kommuner och Regioner (2023 b) s. 14 och Välfärds- kommissionens slutredovisning (2021) s. 29. Se även betänkandets avsnitt 2.2.5.
2Universitetskanslersämbetet (2022 a).
3Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet (2022 b).
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
exempelvis landsbygd är även en av de åtgärder som Nationella vård- kompetensrådet föreslår i sin kompetensförsörjningsplan för primär- vården.4 Lärosätenas behov av att samverka med vårdgivare utanför området för de lokala avtalen för verksamhetsförlagd utbildning kommer i så fall att öka.
Ett gemensamt it-stöd skulle ge lärosätena en nationell lägesbild av tillgången på platser, och därigenom kunna förbättra matchningen av utbud och efterfrågan. Detta behöver dock inte innebära en natio- nellt styrd fördelning av platserna. I regel finns skäl till att eftersträva en geografisk närhet mellan lärosäte och placering för verksamhets- förlagd utbildning. De två behoven skulle kunna mötas samtidigt genom att lärosätena ges företräde till platser i det egna närområdet, men att oanvända platser vid en viss tidpunkt tillgängliggörs för andra lärosäten. De förslag som utredningen lägger fram avseende VULF- avtal och harmonisering av villkor för verksamhetsförlagd utbildning underlättar nyttjandet av platser utanför lärosätenas avtalsområden.5
Även för privata vårdgivare skulle ett nationellt it-stöd kunna underlätta medverkan i verksamhetsförlagd utbildning, då privata vårdgivare, till skillnad från regioner och kommuner inte är begrän- sade till att bedriva verksamhet i regionens respektive kommunens geografiska område, utan kan utföra vård på uppdrag av flera olika sjukvårdshuvudmän i hela landet. I dag har privata vårdgivare inte alltid tillgång till befintliga systemstöd eller tvingas använda olika paral- lella system som tillhandahålls av olika sjukvårdshuvudmän.6
Planeringsunderlag för beslut om sjuksköterskeutbildningen
Regeringens beslut om utbyggnad av sjuksköterskeutbildningen lik- som ändringen i högskoleförordningen utifrån kraven i yrkeskvali- fikationsdirektivet förefaller hittills ha fattats utan robust nationell information om tillgången på platser för verksamhetsförlagd utbild- ning.7 Bortsett från den uppskattning som gjorts inom ramen för denna utredning finns det i dag inte någon nationell sammanställning över hur många veckor verksamhetsförlagd utbildning respektive lärosäte har valt att inkludera i sina sjuksköterskeutbildningar.
4Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet (2022 b). Se även kapitel 2 och 5.
5Se kapitel 4 och kapitel 6.
6Privata vårdgivares förutsättningar att medverka i verksamhetsförlagd utbildning behandlas i kapitel 9.
7Se vidare kapitel 4.
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
Utredningens enkätundersökning visar att lärosätena behöver öka omfattningen av den verksamhetsförlagda utbildningen med totalt 56 000 veckor eller 35 procent, för att nuvarande utbildningar ska uppfylla kraven i direktivet. Sannolikt blir konsekvensen att läro- sätena kommer att tvingas skrinlägga den planerade utbyggnaden eller minska antagningen till sjuksköterskeutbildningen, då det redan med nuvarande omfattning på den verksamhetsförlagda utbildningen är en utmaning att hitta platser till alla studenter. Det stora flertalet lärosäten har också hos Universitetskanslersämbetet begärt dispens med att anpassa utbildningen till högskoleförordningen.8
Med ett nationellt it-stöd kan statistik om till exempel utbud, efterfrågan och nyttjande av platser för verksamhetsförlagd utbild- ning redovisas och utgöra underlag för såväl nationella som regionala och lokala beslut om sjuksköterskeutbildningen. Framtagande av ett nationellt planeringsinstrument för verksamhetsförlagd utbildning har tidigare föreslagits som ett uppdrag för Nationella vårdkompe- tensrådet.9 Behovet av ett nationellt planeringsverktyg för verksam- hetsförlagd utbildning har senare även noterats av Nationella vård- kompetensrådets arbetsgrupp för verksamhetsförlagd utbildning.10
Bättre förutsättningar för kvalitetssäkring
Lärosätena ansvarar, precis som för den teoretiska delen av utbild- ningen, för kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen. Det framgår dock av utredningens kontakter med Universitetskanslers- ämbetet att det i dag finns begränsad kännedom på nationell nivå om kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen. Det är anmärk- ningsvärt mot bakgrund av att klinisk utbildning ska utgöra minst 50 procent av sjuksköterskeutbildningen enligt yrkeskvalifikations- direktivets och högskoleförordningens bestämmelser. Denna natio- nellt sett begränsade kunskap om kvaliteten på den verksamhets- förlagda utbildningen förefaller enligt utredningens uppfattning gälla generellt för hälso- och sjukvårdsutbildningarna.
I dag hanteras vissa vårdgivare och vissa platser för verksamhets- förlagd utbildning manuellt utanför befintliga systemstöd, vilket gör att information om dessa platser, såsom utbildningsmiljö och hand-
8Se vidare avsnitt 3.2.4.
9Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet (2019) s. 63.
10Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet (2022 c).
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
ledares kompetens inte samlas systematiskt. Om platserna hanteras i ett nationellt system kan de kvalitetskrav som ställs i avtal, och vårdgivarens förmåga att leva upp till kraven, hanteras på samma sätt och följas upp, oavsett vilken vårdgivare det gäller. Rätt utformat kan ett nationellt it-stöd möjliggöra en förbättrad kvalitetssäkring av verksamhetsförlagd utbildning.
En viktig aspekt för kvalitet på verksamhetsförlagd utbildning är handledarens kompetens.11 I de systemstöd som används i dag saknas ofta strukturerad information om handledarnas kompetens. Utred- ningens enkätundersökning visar att lärosätena många gånger saknar information om handledarnas kompetens och hur många handledare som finns att tillgå inom verksamheterna. Behovet av att samla in- formation om handledare lyfter även Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige i en skrivelse ställd till utredningen och till Nationella vårdkompetensrådet. Rådet önskar en nationell lösning för en så kallad ”handledarkompetensportfölj”, där handledaren kan registrera sina meriter i form av handledarutbildningar, yrkeserfarenhet, handledar- erfarenhet och andra ledarmeriter.12 En sådan sammanställning skulle också vara ett bra stöd för att bedöma om handledaren behöver för- djupa eller bredda sin kompetens, och ett bra underlag för lärosäten att bedöma kvaliteten på en placering och även använda som under- lag för utformning och dimensionering av handledarutbildningar.
Ökad mottagningskapacitet inom hälso- och sjukvården
Sjukvårdshuvudmän och vårdgivare har återkommande till utredningen framfört önskemålet att lärosätena ska fördela verksamhetsförlagd utbildning jämnare över verksamhetsåret. Detta lyfts även fram av Sveriges Kommuner och Regioner som en viktig insats för att kunna använda befintliga platser mer effektivt.13 I dag kan hälso- och sjuk- vårdens mottagningskapacitet för verksamhetsförlagd utbildning överskridas under vissa veckor och perioder, medan det under andra perioder finns utrymme att ta emot fler studenter. Med flera separata it-system är det svårt att få en översikt av när verksamhetsförlagd utbildning genomförs och planera när den bäst skulle kunna genom- föras utifrån situationen inom hälso- och sjukvården.
11Betydelsen av handledares kompetens beskrivs i avsnitt 4.4.
12E-postmeddelande från Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige den 12 oktober 2023.
13Sveriges Kommuner och Regioner (2023 b).
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
Ett nationellt it-stöd skulle kunna ge tillgång till lokala, regionala och nationella lägesbilder av när verksamhetsförlagd utbildning genom- förs hos olika vårdgivare och underlätta för lärosäten att i möjligaste mån styra verksamhetsförlagd utbildning till perioder när det finns mer kapacitet i hälso- och sjukvården. Därigenom skulle fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i hälso- och sjukvården kunna erbjudas.14
Mindre manuell hantering för lärosäten och vårdgivare
Den förstudie som Universitets- och högskolerådet genomfört ut- ifrån utredningens önskemål visar att det finns en betydande poten- tial att minska det administrativa arbete som i dag läggs på hantering av platser för verksamhetsförlagd utbildning. Om ett system för placeringar integreras med det studieadministrativa systemet Ladok skulle mycket tid kunna sparas jämfört med dagens hantering, där information hanteras i parallella system.15 Manuell överföring av in- formation (bland annat personuppgifter) mellan system är också en informationssäkerhetsrisk, som med ett integrerat och gemensamt, nationellt systemstöd skulle kunna undvikas. Modern funktionalitet såsom automatisk fördelning av studenter till platser, med hänsyn tagen till eventuella undantag eller förtursönskemål, skulle också kunna ersätta nuvarande tidskrävande och manuella hantering av placeringar.16
Några av de i dag oftast använda systemstöden är utvecklade av sjukvårdshuvudmän för att stödja deras hantering av studenter i hälso- och sjukvården, och har inte fokus på lärosätenas administrativa han- tering av placeringar.17 Ett nationellt it-stöd som förutom stöd för vårdgivares hantering bättre stödjer lärosätenas processer skulle effek- tivisera administrationen.
Ett gemensamt system för alla typer av offentliga och privata vård- givare skulle minska lärosätenas manuella hantering av vårdgivare som i dag inte ingår i de system som används. Det är i många fall
14Ett exempel på hur verksamhetsförlagd utbildning kan fördelas över tid beskrivs i av- snitt 4.3.3.
15Ladokkonsortiet (2023). Ladok är ett nationellt it-stöd som stödjer lärosätenas utbildnings- administrativa processer, bland annat genom registrering av studenters deltagande, resultat och examina inom högre utbildning.
16Universitets- och högskolerådet (2023 b).
17Universitets- och högskolerådet (2023 b).
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
kommuner och privata aktörer som i dag hanteras manuellt vid sidan om de befintliga systemen. Om lärosätena tillhandahåller ett gemen- samt system skulle det underlätta för vårdgivare som samverkar med flera olika lärosäten och för lärosäten som samverkar med flera olika vårdgivare. Utredningens enkätundersökning och Universitets- och högskolerådets förstudie visar att vårdgivarna och lärosätena i dag kan behöva arbeta i olika parallella system beroende på vilket lärosäte eller vilken vårdgivare de samverkar med. Detta blir särskilt kännbart för privata vårdgivare, som kan arbeta på orter över hela landet och tillhandahålla verksamhetsförlagd utbildning till flera olika lärosäten och till flera olika sjukvårdshuvudmän. Ett effektivt it-stöd som stödjer hela processen är även en förutsättning för att administrativt kunna hantera den förväntade ökningen av antal vårdgivare och samverkansparter.
En gemensam plattform (it-stöd) har även framhållits som en av förutsättningarna för att utöka antalet samverkansrelationer mellan lärosäten, regioner och kommuner i hela landet av Sveriges Kommuner och Regioner.18
Ökat inflytande för studenter
Studentkårsrepresentanter har under utredningsarbetet framfört önskemål om att studenter ska kunna önska placering. Denna möj- lighet finns vid några lärosäten i dag.19 Flera andra lärosäten har dock ställt sig tveksamma eller negativa till detta, ibland med hänvisning till att det är lärosätet som av kvalitetsskäl ska hantera placeringen, ibland med hänvisning till att det kan vara påfrestande att hantera besvikelsen hos studenter vars önskemål om placering inte kan till- godoses.
Ett nationellt it-stöd med funktionalitet som möjliggör för stu- denterna att rangordna bland utbudet av platser för verksamhets- förlagd utbildning, och att kunna ange önskemål om platser utanför lärosätets närområde, skulle öka studenternas inflytande över sin ut- bildning. Detta skulle tillsammans med förslaget om en enhetlig kompensation för merkostnader för resor och boende under verk- samhetsförlagd utbildning kunna bidra till att platser som i dag ten-
18Sveriges Kommuner och Regioner (2023 b).
19Universitets- och högskolerådet (2023 b).
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
derar att inte användas, till exempel platser utanför ordinarie studie- ort, nyttjas i högre grad.20 Ökat studentinflytande över placeringen av den verksamhetsförlagda utbildningen kan också leda till färre av- hopp och högre genomströmning och därigenom till fler utbildade sjuksköterskor. Det är dock viktigt att notera att det fortfarande är lärosätet som ansvarar för att säkerställa kvaliteten på placeringen och i slutändan bedöma om placeringen är lämplig.
Effektivare systemförvaltning och säkrare system
Lärosäten och sjukvårdshuvudmän använder i dag olika system eller olika versioner av samma system, såväl mellan som inom givna av- talsområden för verksamhetsförlagd utbildning. Vissa vårdgivare sak- nar tillgång till eller använder inte systemstöd, företrädesvis kommu- ner och privata vårdgivare. Befintliga it-system bedöms inte uppfylla moderna systemkrav, bland annat avseende personuppgiftshantering och teknik. Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige har i en skrivelse ställd till utredningen och till Nationella vårdkompetens- rådet föreslagit att en nationell programvara för studentplacering bör tas fram mot bakgrund av att det i dag finns en rad lokala lösningar som inte uppfyller de krav som ställs i lagstiftning, bland annat vad gäller personuppgiftshantering och autentisering.21 Samtidigt visar utredningens enkätundersökning att lärosätena uttrycker liknande behov av funktionalitet och att det därmed finns förutsättningar för att samordna systembehoven.
Ett nationellt it-stöd skulle enligt utredningens bedömning främja en mer kostnadseffektiv systemförvaltning, eftersom de resurser som i dag läggs på att förvalta och utveckla flera parallella system i stället skulle kunna koncentreras till ett gemensamt system. Det skulle underlätta att uppfylla moderna krav på exempelvis personuppgifts- hantering och it-säkerhet, eftersom funktionaliteten bara behöver ut- vecklas för ett system. Både det studieadministrativa systemet Ladok och antagningssystemet NyA är exempel på att det är möjligt att samordna behoven och gemensamt utveckla it-stöd för utbildning inom universitets- och högskolesektorn.
20Se vidare kapitel 6.
21E-postmeddelande från Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige den 12 oktober 2023.
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
Stegvis utveckling
Iden förstudie som Universitets- och högskolerådet genomfört ut- ifrån utredningens önskemål, föreslås att det nya systemet till att börja med ska utvecklas för sjuksköterskeprogrammet, men på sikt omfatta alla hälso- och sjukvårdsutbildningar på högskolenivå. Ut- redningen instämmer i att det är klokt att inledningsvis begränsa om- fattningen av systemet och successivt vidareutveckla det för att kunna hantera ytterligare utbildningar, men anser att även andra hälso- och sjukvårdsutbildningar bör kunna inkluderas i den första versionen. Utredningen bedömer vidare att målbilden för systemet i ett andra steg bör kunna utökas till att hantera även andra högskoleutbildningar som har inslag av praktik, exempelvis lärarutbildningarna. Även om förstudien fokuserat på vårdutbildningar bör det i det initiala utveck- lingsarbetet undersökas om behoven av funktionalitet för hantering av praktik på ytterligare högskoleutbildningar kan samordnas med vårdutbildningarnas behov. Det totala antalet system som lärosätena i dag använder för planering av verksamhetsförlagd utbildning inom olika utbildningar kan då om möjligt minska.
Vårdgivarna har behov av att få en samlad bild över all typ av prak- tik som förekommer i verksamheten. Det gäller utöver den praktik som studerande på universitets- och högskolenivå gör, även till exempel studerande på gymnasienivå eller vid yrkeshögskola. Detta behov riskerar att inte kunna uppfyllas om systemet avgränsas till att omfatta enbart universitets- och högskoleutbildningar. Denna fråga bör utredas vidare för att belysa hur detta behov bäst kan tillgodoses.
Frivillig anslutning
Det är viktigt att ett nationellt it-stöd används av så många lärosäten och vårdgivare som möjligt för att maximera nyttan. Utredningen anser dock inte att det ska vara obligatoriskt att använda systemet. Det kan finnas lärosäten och vårdgivare som har skäl att använda andra it-stöd, till exempel särskilda behov av funktionalitet eller ny- ligen gjorda stora investeringar i egna system. Det kan åtminstone på kort sikt motivera ett val att inte övergå till ett nytt system.
Det är dock viktigt att det finns goda incitament att använda syste- met. Ju fler lärosäten och vårdgivare som använder systemet, desto större blir den nationella nyttan. Utredningen föreslår därför att ut-
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
vecklingskostnaden finansieras genom tidsbegränsade statliga medel. Den löpande förvaltningskostnaden bör lärosätena stå för, lämpligen finansierad genom det föreslagna VULF-avtalets stöd till utbildnings- stödjande strukturer, vilket skulle göra användningen av it-stödet kostnadsfri för hälso- och sjukvården.
För att ändå kunna samla och redovisa nationell statistik för platser för verksamhetsförlagd utbildning bör det dock vara ett krav för de aktörer som ingår i VULF-avtal att rapportera vissa uppgifter i systemet.
Ansvarig myndighet
Även om processen för placeringar för verksamhetsförlagd utbild- ning involverar både lärosäten och vårdgivare är det lärosätena som formellt ansvarar för utbildningen och utbildningens kvalitet. Det är även lärosätena som hanterar den större delen av administrationen. Utredningen ser det därför som naturligt att det är lärosätena, eller en organisation inom universitets- och högskolesektorn som i första hand ansvarar för och äger ett nationellt system för verksamhets- förlagd utbildning. Inom högre utbildning och forskning finns sedan tidigare ett antal nationella samarbeten gällande it-behov och an- svaret för dessa varierar.
Det är utredningens bedömning att Universitets- och högskole- rådet är den organisation som inom ramen för nuvarande ansvars- fördelning är bäst lämpad att ansvara för ett nationellt systemstöd för verksamhetsförlagd utbildning. Utvecklingen av ett sådant system- stöd behöver ske i nära samverkan med de verksamheter som ska använda systemet, det vill säga universitet och högskolor, hälso-och sjukvårdshuvudmän och vårdgivare samt studenter. Utredningen vill understryka vikten av att hälso- och sjukvården involveras i arbetet med kravanalys och utveckling, då Universitets- och högskolerådet inte sedan tidigare har erfarenhet av att utveckla system som inbegri- per denna målgrupp.
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
7.2Ansvarsfördelning och samordning av it inom universitets- och högskolesektorn bör förtydligas
Förslag: Regeringen bör se över ansvarsfördelningen och sam- ordningen för it-stöd avseende utbildning och forskning inom universitets- och högskolesektorn i syfte att skapa en ändamåls- enlig organisering som lägger grunden för moderna och säkra lös- ningar och ett effektivt nyttjande av resurserna för it.
Bedömning: I arbetet med att identifiera den organisation som är bäst lämpad att ansvara för ett nationellt it-stöd för verksam- hetsförlagd utbildning har utredningen konstaterat att ansvaret för it inom universitets- och högskolesektorn är fragmentiserat, och att det finns skäl för en starkare nationell samordning. Det är viktigt att ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning inte blir en särlösning, utan integreras i en större teknisk helhet för it för utbildning. Det är utredningens bedömning att en tyd- ligare ansvarsfördelning och starkare samordning skulle skapa bättre förutsättningar för att tillhandahålla modern och säker it för utbildning och forskning, bidra till en effektivare användning av personella och finansiella resurser för it och skapa möjligheter för universitets- och högskolesektorn att kraftsamla kring gemen- samma digitaliseringsfrågor.
Skälen för utredningens förslag och bedömning
På längre sikt anser utredningen att det finns skäl att se över ansvars- fördelningen och samordningen av it i universitets- och högskole- sektorn i syfte att skapa en ändamålsenlig organisering som lägger grunden för moderna och säkra lösningar och ett effektivt nyttjande av resurserna för it.
Digitaliseringen ställer allt högre krav på tillgång till modernt it- stöd och det finns utan tvekan gemensamma behov som skulle vinna på att samordnas och hanteras gemensamt inom sektorn. I dag fram- står ansvaret för digitalisering inom sektorn som splittrat. I Sverige är ansvaret fördelat mellan olika centrala myndigheter och sam- ordning sker ofta i informella konstellationer mellan olika lärosäten. I flera andra länder har sammanhållna och robusta strukturer för it
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
inom forskning och högre utbildning etablerats. Sådana strukturer kan driva gemensamma digitaliseringsfrågor samt fungera som ge- mensam leverantör och kunskapscentrum.
Moderna och kostnadseffektiva it-stöd är även en förutsättning för att svensk forskning och högre utbildning ska vara internatio- nellt konkurrenskraftig. Dagens it-verktyg är allt oftare integrerade med varandra, och det är inte lätt att tydligt avgränsa mellan it-stöd för utbildning respektive för forskning. Lagringslösningar, video- mötestjänster, enkät- och databearbetningstjänster kan till exempel användas inom både utbildning, forskning och administration och behöver en gemensam infrastruktur för att kunna integreras och fungera väl tillsammans. Om ansvaret för olika delar av infrastrukturen är fördelat på olika organisationer finns det en risk för att frågor av gemensamt intresse utreds och hanteras på olika sätt. Frågor om teknisk säkerhet och informationssäkerhet är också gemensamma för verksamhetsområdena, även om utmaningarna och behoven kan se olika ut.
Utredningen ser följaktligen ett värde i en större samordning av it- behoven i universitets- och högskolesektorn. En högre grad av samord- ning skulle sannolikt bidra till ett effektivare nyttjande av resurserna för it, och ge sektorn förutsättningar att kraftsamla kring digitali- sering. Inte minst skulle de mindre lärosätena vinna på fler gemen- samma lösningar. Det skulle också bidra till att skapa förutsättningar för moderna, säkra och internationellt konkurrenskraftiga lösningar för svensk högre utbildning och forskning.
7.3Dagens it-stöd är inte lämpliga att utveckla
Den förstudie som Universitets- och högskolerådet genomfört på önskemål av utredningen har förutom att undersöka förutsättning- arna för ett nationellt it-stöd även undersökt möjligheten att realisera ett sådant genom att vidareutveckla något av de system som används i dag eller genom att utveckla ett nytt system. Förstudien rekom- menderar inte att något av de befintliga systemen vidareutvecklas, utan förordar att ett nytt system utvecklas.
Majoriteten av de lärosäten som anordnar sjuksköterskeutbildning använder i dag ett av två huvudsakliga it-system: Praktikplatsen.se eller Klipp.
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
Tabell 7.1 Sammanställning över nuvarande it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning inom sjuksköterskeutbildningen
Region |
Lärosäte |
System |
Region Blekinge |
Blekinge tekniska högskola |
Klipp |
Region Dalarna |
Högskolan Dalarna |
Mira Network |
|
|
|
Region Gotland |
Uppsala universitet |
Klipp |
Region Gävleborg |
Högskolan i Gävle |
Klipp |
Region Halland |
Högskolan i Halmstad |
Klipp |
Region Jämtland Härjedalen |
Mittuniversitetet |
Klipp |
|
|
|
Region Jönköpings län |
Stiftelsen Högskolan i Jönköping |
Egenutvecklat |
Region Kalmar län |
Linnéuniversitetet |
Klipp |
|
|
|
Region Kronoberg |
Linnéuniversitetet |
Klipp |
Region Norrbotten |
Luleå tekniska universitet |
Klipp + Praktikplatsen.se |
Region Skåne |
Högskolan Kristianstad |
Praktikplatsen.se |
Region Skåne |
Lunds universitet |
Praktikplatsen.se |
|
|
|
Region Skåne |
Malmö universitet |
Praktikplatsen.se |
Region Stockholm |
Karolinska institutet |
Klipp |
|
|
|
Region Stockholm |
Marie Cederschiöld högskola |
Klipp |
Region Stockholm |
Röda Korsets högskola |
Klipp |
Region Stockholm |
Sophiahemmet högskola |
Klipp |
Region Sörmland |
Mälardalens universitet |
Klipp |
|
|
|
Region Uppsala |
Uppsala universitet |
Klipp |
Region Värmland |
Karlstads universitet |
Klipp |
|
|
|
Region Västerbotten |
Umeå universitet |
Praxia |
Region Västernorrland |
Mittuniversitetet |
– |
Region Västmanland |
Mälardalens universitet |
Klipp |
Region Örebro län |
Örebro universitet |
Egenutvecklat |
|
|
|
Region Östergötland |
Linköpings universitet |
Klipp + Praktikplatsen.se |
Västra Götalandsregionen |
Göteborgs universitet |
Praktikplatsen.se |
|
|
|
Västra Götalandsregionen |
Högskolan i Borås |
Praktikplatsen.se |
Västra Götalandsregionen |
Högskolan i Skövde |
Praktikplatsen.se |
|
|
|
Västra Götalandsregionen |
Högskolan Väst |
Praktikplatsen.se |
|
|
|
Källa: Universitets- och högskolerådet (2023 b).
Praktikplatsen.se är utvecklat av Göteborgsregionen, som är en sam- verkansorganisation för totalt 13 kommuner i Västsverige. Systemet används av kommuner, regioner och utbildningsanordnare över hela landet, och har stöd för att hantera praktik för studenter inom grund-
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
skola, gymnasie- och vuxenutbildning, yrkeshögskola, universitet och högskola samt ferie- och arbetsmarknadspraktik.
Klipp ägs och utvecklas gemensamt av Region Stockholm och Region Uppsala. Det finns, utöver den version Stockholm och Uppsala äger, ett flertal andra versioner av Klipp. Det är en följd av att ett antal regioner under åren 2009–2010 förvärvade dåvarande version av systemet som de sedan dess förvaltar och utvecklar lokalt. Klipp används av någon enstaka kommun och därutöver enbart av regioner och lärosäten. Systemet har stöd för att hantera praktik inom hälso- och sjukvården under grundskola, gymnasie- och vuxenutbildning, utbildning på yrkeshögskola samt universitet och högskola. Utred- ningens enkätundersökning visar att lärosäten som använder Klipp vanligtvis bara har tillgång till regionens praktikplatser i systemet. Kommunala eller privata vårdgivares praktikplatser hanteras i många fall utan systemstöd. Det är därför svårt att få en samlad bild över den verksamhetsförlagda utbildningen och varje enstaka ytterligare kommun eller privat vårdgivare som ska hanteras innebär mer manu- ellt arbete.
Både Praktikplatsen.se och Klipp utvecklas och tillhandahålls i grunden av praktikgivarna själva.22 Flera av de lärosäten som använ- der Klipp eller Praktikplatsen.se uppger att systemen inte är anpas- sade efter deras verksamheter och behov och att det bland annat saknas integrationer till centrala tjänster och system, såsom det studie- administrativa systemet Ladok. Utmärkande för systemen är att de utifrån vårdgivarens behov stödjer flera olika praktiktyper, såsom universitets och högskolors verksamhetsförlagda utbildning och grundskolors, gymnasieskolors och yrkeshögskolors praktikplats- tilldelning. Detta ger vårdgivaren en samlad bild av planerad praktik inom olika verksamheter.
Några lärosäten tillhandahåller själva systemstöd för verksamhets- förlagd utbildning till de vårdgivare som de samverkar med, exem- pelvis Högskolan Dalarna, Umeå universitet och Örebro universitet. I fallet Umeå universitet används Praxia för att hantera lärosätets platser för verksamhetsförlagd utbildning. Region Västerbotten, som Umeå universitet bland andra samverkar med, använder Praxia paral- lellt med Praktikplatsen.se, som är regionens system för övrig prak- tikhantering.
22Kommunerna inom Göteborgsregionen, Region Stockholm, Region Uppsala samt de regio- ner som har egna versioner av Klipp.
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
Region Stockholm och Region Uppsala har startat ett arbete för att utveckla ett nytt Klipp. Det är tänkt att användas av de båda regionerna, kommunerna i Uppsala län samt privata vårdgivare och lärosäten i både Uppsala och Stockholm. En förstudie är genomförd, och upphandling av utvecklingstjänster har pågått under hösten 2023. Det nya systemet ska bättre stödja de delar av processen som i dag kräver manuell hantering, till exempel intygshantering, behörighets- ansökningar och enkäter. Systemet kommer dock inte att ha någon integration med Ladok, vilket innebär att lärosätena kommer att behöva importera uppgifter om studenter via fil eller registrera dem manuellt. Det finns, enligt vad utredningen förstår, inte några planer på att utveckla funktionalitet för att registrera studenters önskemål eller rangordning av platser, automatisk placering av studenter eller hantering av bedömningar.
Utöver Praktikplatsen.se och Klipp finns bland lärosätena enstaka andra varianter av it-stöd för hantering av verksamhetsförlagd ut- bildning inom sjuksköterskeutbildningarna, som lärosätena själva antingen utvecklat eller upphandlat.23
Det finns även särskilda systemstöd för hantering av verksamhets- förlagd utbildning inom lärarutbildningarna, bland annat VFU-por- talen som utvecklats av Stockholms universitet och Studieplansverk- tyget (tidigare Valwebben) som utvecklats av Enheten för IT-stöd och systemutveckling (ITS) vid Umeå universitet. Både VFU-portalen och Studieplansverktyget används av ett antal lärosäten. Utred- ningen har inte utvärderat dessa system.
7.3.1Sammanfattning och slutsatser
Utredningen delar Universitets- och högskolerådets bedömning att inget av de utvärderade systemen är lämpligt att vidareutveckla. Ut- redningen anser att de huvudsakliga bristerna är att de nuvarande systemen inte är utvecklade med ett nationellt perspektiv, att de många gånger saknar funktionalitet som lärosätena har behov av, att flera av dem är föråldrade och att de inte upplevs användarvänliga. Vidare finns det fördelar med att utveckla ett eget system jämfört med att upphandla ett system. Den här typen av studieadministrativt system- stöd är en grundläggande infrastruktur för utbildningsverksamheten
23Se sammanställning i tabell 7.1 ovan.
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
som behöver kunna användas under lång tid. Det behöver dessutom kunna anpassas efter både lärosätenas och vårdgivarnas behov och administration. Om universitets- och högskolesektorn själv äger och utvecklar systemet har sektorn rådighet över dessa typer av frågor och undviker eventuella problem med att byta system i samband med offentlig upphandling.
7.4Funktionalitet i ett nationellt it-stöd
I den förstudie som Universitets- och högskolerådet har genomfört utifrån utredningens önskemål redovisas en sammanställning över vilken funktionalitet som bör inkluderas i ett gemensamt system. Sammanställningen bygger på utredningens enkät till lärosäten gäl- lande nationellt it-stöd samt Universitets- och högskolerådets dia- loger med representanter från både lärosäten och vårdgivare. Utred- ningen ser ingen anledning att göra en annan bedömning av vilken funktionalitet som behövs än den som Universitets- och högskole- rådet gör. Den önskade funktionaliteten som redovisas i förstudien har nedan sammanfattats i ett antal huvudprocesser.
7.4.1Läsa in och registrera grunddata
För att undvika manuell hantering av personuppgifter behöver syste- met ha integrationer till de studieadministrativa systemen. I första hand gäller det Ladok för registrerade studenter, men det kan även vara värdefullt med en integration till antagningssystemet NyA. Integration till NyA skulle möjliggöra påbörjad planering av den verksamhetsförlagda utbildningen redan när studenter antagits till en utbildning.
När studenternas basuppgifter lästs in ska studenten under sin studietid kunna komplettera sina uppgifter inför en period av verk- samhetsförlagd utbildning med exempelvis intyg om vaccinering eller sekretess. Studenten ska även kunna registrera eventuella ansökningar om förtur eller undantag. Förtur innebär att studenten i första hand bör placeras i en viss verksamhet, medan undantag innebär att studen- ten inte bör placeras i vissa verksamheter. Även ansökningar om andra typer av önskemål eller behov, såsom att få göra verksamhetsförlagd utbildning på annan ort, behöver kunna hanteras i systemet. För alla
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
typer av ansökningar nämnda här gäller att alla underlag samt kom- munikation och beslut gällande ansökan helst ska kunna hanteras i systemet.
Eventuella förändringar som görs i studentens basinformation i Ladok ska automatiskt uppdatera basinformationen i it-stödet för verksamhetsförlagd utbildning. Det bör därutöver finnas integratio- ner för att fortlöpande kunna läsa in kurstillfällen från Ladok medan studenten genomgår sin utbildning. I studentinformationen ska även historik över tidigare placeringar samt bedömningar från dessa sparas.
Utöver studentuppgifter behöver även vårdgivare samt deras verk- samheter och handledare registreras i systemet. För handledare ska exempelvis information om genomgångna handledarutbildningar, akademisk kompetens samt yrkeserfarenhet kunna registreras och uppdateras i syfte att ge lärosäten och vårdgivare möjlighet att kvali- tetssäkra placeringarna och inventera behov av ytterligare kompe- tensutveckling. För verksamheterna bör basinformation om enheten kunna registreras, såsom adress, typ av verksamhet, arbets- eller öppettider och liknande. Till respektive vårdgivare knyts informa- tion om avtal för verksamhetsförlagd utbildning, om ett sådant finns. Det ska där framgå vilka lärosäten som omfattas av avtalet och hur många platser som inkluderas.
Studenternas och andra individers personuppgifter ska hanteras enligt gällande rätt.24
7.4.2Registrera behov av platser för verksamhetsförlagd utbildning
Lärosätena ska kunna registrera information om sin planerade verk- samhetsförlagda utbildning, till exempel hur många och vilka typer av platser de behöver, samt under vilka tidsperioder. Det kan till ex- empel vara information om vilka moment och lärandemål som ska innefattas, placeringens längd och antal platser.
24Se avsnitt 7.6.
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
7.4.3Registrera tillgängliga platser för verksamhetsförlagd utbildning
Vårdgivare och deras verksamheter ska kunna registrera sina tillgäng- liga platser för verksamhetsförlagd utbildning i systemet. De kan utformas som platsannonser med en kort beskrivning av verksam- heten, arbetstider, handledningsmodell och kontaktpersoner. Vård- givarens platser ska knytas till det avtal och det lärosäte som plat- serna avser. Om vårdgivaren har möjlighet att erbjuda platser utöver vad som är reglerat i avtal, ska det vara möjligt att registrera platser som inte är knutna till avtalet.
Lärosätet ska kunna frigöra platser som en vårdgivare reserverat för lärosätets egna utbildningar om lärosätet inte har behov av plat- serna. Platserna ska då bli sök- och valbara för andra lärosäten.
7.4.4Söka platser för verksamhetsförlagd utbildning
Ett lärosäte ska kunna söka och filtrera platser för verksamhets- förlagd utbildning per vårdgivare som lärosätet har avtal med, men även utifrån platser som erbjuds nationellt utöver avtal. Lärosätet ska kunna reservera och boka platser för egen räkning.
Om lärosätet vill tillåta studenterna att själva söka bland avtalade vårdgivares platser i systemet, ska det vara möjligt för en student att söka och filtrera bland lärosätets platser. En student ska då kunna anmäla intresse för ett antal platser och rangordna sina önskemål.
Om lärosätet valt att låta studenterna ansöka om att göra verk- samhetsförlagd utbildning i ett område eller verksamhet utanför läro- sätets avtal ska det vara möjligt för studenten att registrera en sådan ansökan. Lärosätet ska också kunna skicka förfrågningar till vård- givare i andra delar av landet om platser för verksamhetsförlagd ut- bildning. Det kan till exempel röra sig om platser som en vårdgivare erbjuder utöver sina befintliga avtal. Placeringen behöver sedan god- kännas av lärosätet, vårdgivaren och slutligen studenten för att en placering ska bli aktuell.
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
7.4.5Fördela studenter till platser för verksamhetsförlagd utbildning
Det ska finnas möjlighet till både manuell och automatisk fördelning av studenter till platser för verksamhetsförlagd utbildning. Vid auto- matisk fördelning av studenter ska hänsyn tas till studenternas rang- ordning av önskade platser samt förtur och undantag, om sådana vill- kor finns registrerade för studenterna. Vid automatisk fördelning ska hänsyn även tas till tidigare placeringar, så att studentens praktik får avsedd bredd. En föreslagen automatisk fördelning ska kunna juste- ras av lärosätet. Vid manuell fördelning av platser är det viktigt att eventuella villkor såsom rangordning, förtur och undantag är synliga för den som fördelar studenterna.
7.4.6Hantera information och kommunikation kring placering
När fördelningen av platser är klar, ska det vara möjligt att skicka information om placeringarna till exempelvis studenter, handledare och huvudhandledare. Det ska vara möjligt att bifoga färdiga informa- tionsmaterial till utskicken. För studenterna kan det till exempel gälla information om verksamheten såsom adress, arbetstider, eventuella krav på deklarationer eller annat, och kontaktperson. För verksam- heten och handledarna kan det vara information om studenterna, kursplan och lärandemål, kontaktperson på lärosätet, eventuella in- tyg samt information om hur bedömningarna ska göras.
För vårdgivarna kan det i denna fas även vara värdefullt med integ- rationer till personal- och identitetssystem, för exempelvis hantering av behörighet till patientjournalsystem och passerkort.
7.4.7Hantera genomförande av verksamhetsförlagd utbildning
Under tiden den verksamhetsförlagda utbildningen pågår ska studen- ten eller handledaren kunna registrera studentens närvaro. Handled- arens bedömningar av studenten ska kunna registreras i systemet i färdiga mallar. Utredningens förslag om harmonisering av bedöm- ningsmetoder och bedömningskriterier kan underlätta den system-
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
mässiga hanteringen av detta.25 Ansvarig lärare ska efter genomförd verksamhetsförlagd utbildning kunna ta del av bedömningarna i syste- met och därefter registrera studentens betyg i Ladok. Registreringen ska om det utifrån betygsprocessen är möjligt automatiseras genom en integration från systemet för verksamhetsförlagd utbildning till Ladok. I annat fall får den ske manuellt.
Det har under utredningens dialog med verksamhetsföreträdare även framförts önskemål om att utvärderingar och enkäter ska kunna hanteras i it-stödet.
7.4.8Ta fram statistik, rapporter och faktureringsunderlag
Systemet behöver ha stöd för att kunna ta fram statistik och olika typer av rapporter. Det kan till exempel gälla hur många efterfrågade eller lediga platser för verksamhetsförlagd utbildning som finns natio- nellt, inom ett visst geografiskt område, för ett visst lärosäte eller i en viss typ av verksamhet. Det kan också gälla hur nyttjandet av plat- serna sett ut inom ett visst tidsintervall eller hur stora volymer som är avtalade nationellt eller inom vissa områden. Verksamheter som tillhandahåller platser behöver också kunna ta ut underlag för antalet veckor som nyttjats av ett lärosäte under en viss period som underlag för sin fakturering till lärosätet.
Det ska även vara möjligt att kunna få en sammanställning över fördelningen av planerade veckor under till exempel en termin för att kunna avgöra om den fördelningen behöver förändras.
Inför en period av verksamhetsförlagd utbildning ska det vara möjligt för samordnare, lärare eller handledare att få en lista på de studenter som ska genomföra en viss kurs för verksamhetsförlagd utbildning. Listan ska förutom basinformation om studenten inne- hålla information om eventuell förtur, undantag eller andra särskilda önskemål eller behov. Varje verksamhet eller handledare ska också kunna få listor på vilka studenter som är placerade hos dem.
25Se vidare kapitel 4.
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
7.4.9Rapportering av statistik
Även om lärosäten och vårdgivare skulle välja att inte använda det nya gemensamma systemet, behöver det finnas funktionalitet som gör det möjligt att rapportera viss statistik. Detta eftersom ett viktigt syfte med systemet är att skapa en nationell överblick över utbud, efterfrågan och matchning av platser, samt kvalitet. Lärosäten ska där- för som ett minimum kunna rapportera in hur många platser de har behov av och vårdgivare hur många platser de kan erbjuda under en viss tidsperiod. Det är även önskvärt att rapportera hur många plat- ser lärosätet erbjudits och hur många av vårdgivarens platser som nytt- jats. Vidare är det önskvärt att vissa kvalitetsuppgifter registreras.
7.5Kostnader och finansiering
Universitets- och högskolerådet har uppskattat kostnaderna för att utveckla och förvalta ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd ut- bildning, utifrån de krav på systemet som identifierats under för- studien. Den initiala utvecklingskostnaden uppskattas till mellan 31 miljoner kr och 37 miljoner kr, där 31 miljoner kr är en trolig kost- nad och 37 miljoner kr den högsta uppskattade kostnaden. Den löp- ande förvaltningskostnaden uppskattas till 11,2 miljoner kr per år. I den uppskattade utvecklingskostnaden ingår även resurser för inför- ande av systemet och initial uppbyggnad av support för systemet. Utvecklingstiden är beräknad till två år efter en initial fas bestående av en djupare förstudie på sex till nio månader.
Den löpande förvaltningskostnaden innefattar en viss mängd resur- ser för att kunna fortsätta utveckla systemet efter att den första ver- sionen levererats. Den innefattar även driftkostnader för exempelvis servrar och gemensam support.26 Universitets- och högskolerådet förväntar sig dock därutöver att även lokala supportorganisationer be- höver etableras på lärosätena för att hantera första linjens support.
Utredningen har jämfört den uppskattade utvecklings- och för- valtningskostnaden med kostnaden för att utveckla den nya utbild- ningsplaneringsmodulen i Ladok, som är ett jämförbart projekt. Kost- naden för det projektet blev 39 miljoner kr och det tog två och ett halvt år innan modulen var färdigställd. Det utvecklingsprojektet inne-
26Universitets- och högskolerådet (2023 b).
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
bar dock ett tillägg till ett befintligt system, där mycket av infrastruk- turen fanns på plats. Mot den bakgrunden ser utredningen det som sannolikt att utvecklingskostnaden för ett nationellt it-stöd för verk- samhetsförlagd utbildning hamnar i det övre intervallet av Universitets- och högskolerådets kostnadsuppskattning.
Som ytterligare en jämförelse av utvecklingskostnaden har utred- ningen tagit del av den uppskattade kostnaden för Region Stockholms och Region Uppsalas utveckling av ett nytt Klipp. Budgeten för ut- vecklingen av det systemet är cirka 10 miljoner kr. Det nya Klipp saknar väsentliga delar av den funktionalitet som enligt Universitets- och högskolerådets förstudie behövs i ett nytt system och är begrän- sad till ett fåtal sjukvårdshuvudmän och vårdgivare. Om utvecklingen skulle avse ett nationellt it-stöd med efterfrågad funktionalitet skulle utvecklingskostnaden vara väsentligt högre.
Utredningen föreslår att den initiala utvecklingskostnaden han- teras som ett regleringsbrevsuppdrag eller särskilt uppdrag med till- hörande finansiering till den myndighet som ges i uppdrag att utveckla och förvalta systemet. Den därpå följande förvaltningskostnaden finan- sieras lämpligen genom att deltagande lärosäten delar på förvaltnings- kostnaden, till exempel utifrån varje lärosätes andel av det totala an- talet helårsstudenter på de utbildningar som hanteras i systemet. Medel i ett VULF-avtal för stöd till utbildningsstödjande strukturer skulle lämpligen också kunna användas för att finansiera förvaltnings- kostnaden. Genom att staten via uppdrag till en central myndighet och ekonomiska medel till statliga lärosäten och enskilda utbildnings- anordnare finansierar systemkostnaden, undanröjs ett ekonomiskt hinder för regioner, kommuner och privata vårdgivare att nyttja ett gemensamt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning.
7.6Dataskydd och personuppgiftsbehandling
Ett gemensamt, nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning, som används av lärosäten, vårdgivare och studenter kommer med nöd- vändighet att aktualisera frågor om dataskydd och personuppgifts- behandling. Att beakta dataskyddsaspekter kommer att vara mycket centralt för att tillse en personuppgiftsbehandling som är laglig och korrekt och omfattar ett stort antal individer. Utredningens upp- fattning är att ett nationellt it-stöd kan konstrueras på ett sätt som möjliggör en lagenlig och korrekt personuppgiftsbehandling som till-
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
godoser den enskildes integritetsskyddsintresse bättre än nuvarande system. Utredningen kan konstatera att det redan finns andra studie- administrativa system som med stöd av registerförfattningar kan upp- rätthållas, exempelvis det nationella studieadministrativa systemet Ladok. De närmare övervägandena i fråga om dataskyddsbestäm- melsernas tillämpning måste göras vid en senare tidpunkt, men nedan beskrivs centrala dataskyddsaspekter som aktualiseras.
Ett nationellt it-stöd kommer att innebära personuppgiftsbehand- ling av framför allt studenters personuppgifter. Det kan exempelvis handla om studenters namn, personnummer, adresser, e-postadres- ser, telefonnummer och personliga hälsouppgifter av relevans för den verksamhetsförlagda utbildningen.
Möjligheten att behandla personuppgifter regleras av EU:s all- männa dataskyddsförordning (GDPR).27 Enligt artikel 4 definieras personuppgifter som varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar person direkt eller indirekt. GDPR skyddar enligt arti- kel 1 fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, sär- skilt deras rätt till skydd av personuppgifter. Enligt artikel 2 p. 1 ska GDPR tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg och annan behandling som in- går eller kommer att ingå i ett register.
En initial fråga är vem som skulle anses vara personuppgifts- ansvarig för behandlingen som sker genom ett nationellt it-stöd. Den personuppgiftsansvarige är enligt artikel 4 GDPR en fysisk eller juri- disk person som ensam eller med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av uppgifterna. Ansvaret kan också vara delat enligt artikel 26 GDPR. Den personuppgiftsansvarige har enligt arti- kel 24 GDPR ett stort ansvar för behandlingen, exempelvis att ge- nomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifterna. Den personuppgiftsansvarige måste bedöma vilken säkerhetsnivå som är lämplig utgående från behandlingen och enligt artikel 32 GDPR krävs mer långtgående åtgärder i fråga om uppgifter som kan innebära högre risker vid behandlingen. En sådan åtgärd är exempelvis att begränsa åtkomsten till personuppgifterna. Den per- sonuppgiftsansvarige måste också svara för att de allmänna data- skyddsprinciperna iakttas, exempelvis principen om uppgiftsmini-
27Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1–88).
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
mering, så att uppgifter om studenter som inte behövs för ändamålet inte behandlas och att uppgifter inte heller lagras under längre tid än vad som följer av ändamålet. Ett annat viktigt ansvar är att anmäla personuppgiftsincidenter till tillsynsmyndigheten och samtidigt lämna information till berörda enskilda enligt artikel 33 och 34 GDPR.
För att personuppgifter ska få behandlas på ett lagligt sätt krävs att det finns en rättslig grund för behandlingen enligt artikel 6 GDPR, som kan vara baserad antingen på samtycke eller nödvändighet. I före- varande fall torde behandlingen kunna anses vara nödvändig för att utföra uppgifter av allmänt intresse eller som ett led i myndighets- utövning alternativt att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse för den personuppgiftsansvarige som följer av lagstiftningen. Detta förutsätter att ansvaret att upprätthålla it-stödet regleras i lag eller förordning precis som i fråga om andra studie- administrativa system.28 I annat fall måste studenterna samtycka till behandlingen av hans eller hennes personuppgifter i varje enskilt fall. Oavsett rättslig grund för behandlingen måste den enskilde studen- ten få information om hur personuppgifterna behandlas, möjligheten att kontakta dataskyddsombud etcetera och detta är åtaganden som gäller den personuppgiftsansvarige.
Uppgifter om studenters hälsa, exempelvis vaccinationer, kommer sannolikt att behandlas i det nationella it-stödet. Uppgifter om hälsa utgör en särskild kategori personuppgifter som enligt artikel 9.1 GDPR enligt huvudregeln är förbjuden att behandla. Det är dock möjligt att behandla sådana personuppgifter med stöd av undantagen i artikel 9.2, exempelvis om den registrerade lämnat sitt samtycke till behandlingen enligt artikel 9.2 (a) eller om behandlingen kan anses nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilket ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsent- liga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen enligt artikel 9.2 (g). Ytter- ligare ett undantag i artikel 9.2 (i) är att säkerställa höga kvalitets- och säkerhetsnormer för vård där lämpliga och specifika åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och friheter fastställs, sär- skilt tystnadsplikt.
28Jämför förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och hög- skolor.
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
I 3 kap. 3 § första stycket lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) pre- ciseras att känsliga personuppgifter som hälsa får behandlas av en myn- dighet med stöd av artikel 9.2 g GDPR om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs enligt lag, om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende eller i annat fall om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt in- tresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades per- sonliga integritet. Vid behandling som sker enbart med stöd av första stycket är det förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.
I motivuttalandena till bestämmelsen förtydligas att det är tillåtet att behandla känsliga personuppgifter som följer direkt av offentlig- hets- och sekretesslagen och förvaltningslagen när det gäller allmänna handlingar, exempelvis diarieföring och skyldighet att ta emot e-post. Sådan behandling är bara tillåten om det rör sig om uppgifter som lämnats till myndigheten, det vill säga att det rör sig om uppgifter i inkomna handlingar enligt 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen eller uppgifter som har lämnats muntligen. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs också att behandlingen av personuppgifter är regle- rad i lag. När det gäller undantaget behandling som är nödvändig för handläggning av ett ärende omfattas alla åtgärder som en myndighet vidtar från initierande av ett ärende tills att det avslutas genom ett beslut, det vill säga ett uttalande från myndighetens sida som är av- sett att få faktiska verkningar för en mottagare i det enskilda fallet. Behandlingen måste dessutom vara nödvändig för handläggningen av ärendet, vilket dock inte innebär att den måste vara oundgänglig. Den sista punkten omfattar behandling i annat fall, det vill säga den omfattar också faktisk verksamhet hos myndigheter, men är inte tänkt att tillämpas slentrianmässigt. Det måste vara frågan om ett viktigt allmänt intresse som inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet. Detta kräver att myndigheten gör en proportionalitetsbedömning som innefattar en avvägning mellan behovet av att utföra behandlingen samt vilket intresse den registre- rade typiskt sett har av att behandlingen inte sker.29
En konsekvensbedömning avseende dataskydd kommer att be- höva genomföras enligt artikel 35 GDPR. Konsekvensbedömningar måste göras, särskilt om ny teknik används, om behandlingen kan
29Prop. 2017/18:105 s. 195 f.
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
medföra hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Kon- sekvensbedömningen ska åtminstone innehålla en systematisk beskriv- ning av den planerade behandlingen och dess syften, en bedömning av behovet av och proportionaliteten hos behandlingen relaterat till syftena, risker för de registrerades rättigheter och friheter samt de åtgärder som planeras för att hantera risker inklusive skyddsåtgärder samt säkerhetsåtgärder och rutiner. Sannolikt krävs även samråd med Integritetsskyddsmyndigheten enligt artikel 36 GDPR före behandling beroende på konsekvensbedömningens utfall.
Vid utvecklingen av det nationella it-stödet bör också beaktas att användarna utgör statliga och kommunala myndigheter samt privata rättssubjekt, som exempelvis omfattas av skillnader i fråga om offent- lighet och sekretess. Användarna kommer vidare att omfattas av olika sekretess- och tystnadspliktsregler beroende på anställning.
De närmare övervägandena i fråga om dataskyddsbestämmelser- nas tillämpning och eventuellt behov av författningsförändringar bör göras inom ramen för den fördjupade förstudien.
7.7Formaliserat ansvar för gemensamma it-stöd
Nedan beskrivs de organisationer som i dag ansvarar för olika typer av samarbeten när det gäller systemstöd och it-infrastruktur inom universitets- och högskolesektorn samt hälso- och sjukvården.
7.7.1Ladokkonsortiet
Det studieadministrativa systemet Ladok ägs och förvaltas gemen- samt av 40 lärosäten och Centrala studiestödsnämnden.30 Samarbetet sker i konsortieform, där de deltagande parterna har en representant vardera. Stämman utser en styrelse som arbetar med konsortiets principiella, strategiska och ekonomiska frågor. Styrelsen utser också en konsortiechef, som tillsammans med en ledningsgrupp ansvarar för den operativa verksamheten. Den faktiska utvecklingen av syste- met sker av Enheten för IT-stöd och systemutveckling (ITS) vid Umeå universitet, som sedan länge är leverantör av it-utvecklings- tjänster för Ladok.
30Ladokkonsortiet (2023).
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
Kostnaderna för förvaltning och utveckling fördelas mellan kon- sortiets medlemmar utifrån varje medlems andel av totalt antal regi- strerade studenter på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå.31
Ladokkonsortiet genomförde 2018 en extern utvärdering av nu- varande styrform och ägarskap. Utredaren förordade på kort sikt att konsortieformen bibehålls, dels eftersom det fanns ett stort stöd för konsortieformen, dels för att det vid utredningens färdigställande fortfarande återstod en del utvecklingsarbete för nya Ladok 3, som behövde prioriteras. Utredaren lyfte dock i utvärderingen att kon- sortieformen har nackdelar, bland annat eftersom det juridiskt är en svag organisationsform och att konsortiets prioriterings- och besluts- processer är tidskrävande då de hanteras av stämman, där samtliga medlemmar i konsortiet deltar.32
7.7.2Sveriges Kommuner och Regioner
Sveriges Kommuner och Regioner är en medlems- och arbetsgivar- organisation som ska stödja och utveckla kommuners och regioners verksamheter. Det är en politiskt styrd organisation och styrelsen består av förtroendevalda från kommuner och regioner.33
Kommuner och regioner samarbetar i digitaliseringsfrågor och systemstöd genom bolaget Inera AB, som Sveriges Kommuner och Regioner tillsammans med samtliga regioner och 289 av Sveriges 290 kommuner äger.34 Inera AB utvecklar och förvaltar it-arkitektur och digital infrastruktur, digitala tjänster för invånare och digitala tjäns- ter för verksamheter inom välfärden, bland annat kommuner, regio- ner, statliga myndigheter och privata vårdgivare.
Den infrastruktur och de tjänster som Inera AB tillhandahåller finansieras av användarna, antingen baserat på faktiskt nyttjande eller genom solidarisk finansiering utifrån invånarantal, beroende på vilken typ av tjänst eller infrastruktur det gäller. Inera AB anger även att finansiering kan ske genom gemensam finansiering i överenskom- melser mellan Sveriges Kommuner och Regioner och staten.35
31Ladokkonsortiet (2022).
32Fust (2019).
33Sveriges Kommuner och Regioner (2023 c).
34Inera AB (2023).
35Sveriges Kommuner och Regioner Företag AB (2023).
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
Enligt uppgift i Universitets- och högskolerådets förstudie om ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning har det vid två tidigare tillfällen diskuterats om Sveriges Kommuner och Regioner ska överta ägarskapet för Klipp. Detta har inte blivit verklighet, enligt uppgift från Sveriges Kommuner och Regioner bland annat på grund av att det från vissa regioner funnits farhågor om att ett gemensamt system skulle innebära sämre möjligheter till lokala anpassningar.
7.7.3Vetenskapsrådets avdelning Sunet
Vetenskapsrådet genom Sunet (Swedish University Computer Net- work) har till uppgift att tillgodose behovet av datakommunikation hos lärosäten och andra offentliga verksamheter med koppling till forskning eller högre utbildning. Sunet levererar även valbara tilläggs- tjänster till de anslutna organisationerna. Sunet startade som ett forsk- nings- och utvecklingsprojekt, men är i dag inrättat som en avdelning inom Vetenskapsrådet. Verksamheten finansieras till största del via avgifter från de anslutna organisationerna, men Sunet erhåller även anslag via Vetenskapsrådet.36 De anslutna organisationerna, cirka 90 till antalet, består av universitet och högskolor, ett antal myndigheter, museer och forskningsinfrastrukturer samt ett antal övriga organi- sationer.37
Sunet tillhandahåller ett flertal olika tjänster till de anslutna orga- nisationerna. Majoriteten av tjänsterna är av karaktären infrastruktur, såsom identitets- och inloggningstjänster, fasta och trådlösa nät- tjänster samt säkerhets- och lagringstjänster. I utbudet finns dock även mer verksamhetsnära tjänster, såsom ett systemstöd för digital tenta- men, ett enkätverktyg och en lärplattform. Endast enstaka tjänster av det totala utbudet har i dag en direkt koppling till forskning.38
Sunets uppdrag i it-frågor regleras dels i Vetenskapsrådets instruk- tion, dels i Vetenskapsrådets regleringsbrev. I instruktionen anges att Vetenskapsrådet ska ansvara för kommunikationssystemet Swedish University Computer Network (Sunet) och tillhandahålla grund- anslutning för anslutna organisationer. Det föreskrivs även att Veten- skapsrådet får tillhandahålla tilläggstjänster inom Sunet, och att myn- digheten ska ta ut avgifter för grundanslutningen och tilläggstjänsterna.
36Sunet (b).
37Sunet (a).
38Sunet (d).
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
Kostnaderna för grundanslutningen till Sunets nät ska enligt för- ordningen (2009:975) med instruktion för Vetenskapsrådet fördelas i proportion till respektive lärosätes andel av högskolesektorns totala intäkter. Hur kostnader för grundanslutning till andra typer av orga- nisationer ska fördelas anges inte och inte heller hur kostnader för tilläggstjänster ska fördelas.
I Vetenskapsrådets regleringsbrev för 2023 sägs angående anslaget för Sunet, att det
får användas för utgifter för Swedish University Computer Network (Sunet), ett datanätverk för överföring av digital information mellan universitet och högskolor och vissa andra organisationer. Anslaget får även användas för utgifter för grundanslutning till Sunet för de konst- närliga högskolorna, statliga kulturarvsinstitutioner och Kungl. Biblio- teket samt för de specifika kostnader Sunet har för anslutning till inter- nationella forskningsnät.
Anslaget får dessutom användas för finansiering av utveckling av gemensamma lösningar inom digital kommunikation och it-tjänster.39
Det specificeras inte närmare vilka typer av lösningar eller it-tjänster som Sunet ska finansiera och utveckla.
Sunet styrs av en kommitté, vars ledamöter nomineras av Veten- skapsrådet, Sveriges universitets- och högskoleförbund, Kungliga biblioteket samt Sveriges förenade studentkårer, och utses av Veten- skapsrådet.40
7.7.4Universitets- och högskolerådet
Universitets- och högskolerådet arbetar bland annat med att ut- veckla och förvalta it-system åt utbildningssektorn. Universitets- och högskolerådet ansvarar till exempel med stöd av 4 kap. förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m. för antagningssystemet NyA, som samlar individuella uppgifter om studenter å lärosätenas vägnar. Ytterligare ansvarsområden för Universitets- och högskole- rådet är ett system för administration av högskoleprovet, ett system för administration av tentamina samt ett ärendehanteringssystem för ansökningar om särskilt pedagogiskt stöd från studenter med funk- tionsnedsättning.41 Universitets- och högskolerådet anlitar Enheten
39Utbildningsdepartementet (2023 b), Villkor för anslag 3:9, ap.1 Sunet.
40Sunet (c).
41Universitets- och högskolerådet (2022).
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
för IT-stöd och systemutveckling (ITS) vid Umeå universitet, för utveckling av de flesta system som Universitets- och högskolerådet ansvarar för.
Kostnaderna för förvaltning och utveckling debiteras de lärosäten som nyttjar systemen. När det gäller antagningssystemet NyA för- delas kostnaderna dels utefter respektive lärosätes andel av det totala antalet anmälningar under en viss period, dels utifrån respektive läro- sätes andel av det totala antalet helårsstudenter.42
Universitets- och högskolerådets övergripande uppdrag är enligt förordning (2012:811) med instruktion för Universitets- och hög- skolerådet att ansvara för uppgifter i fråga om service, samordning, främjande och utvecklande verksamhet samt internationellt samarbete och mobilitet inom utbildningsområdet. När det gäller uppdrags- verksamhet har Universitets- och högskolerådet till uppgift att bi- träda vid antagning av studenter och ansvara för ett samordnat antag- ningsförfarande samt att ge service och råd i fråga om studieadmini- strativ verksamhet. När det gäller förvaltning och utveckling av it- system inom utbildningsområdet, som Universitets- och högskole- rådet i sin egen information uppger är ett av myndighetens huvud- sakliga arbetsområden, är myndighetens instruktion i vissa avseenden väldigt specifik, i andra avseenden allmänt hållen. I 2 a § i instruk- tionen sägs att Universitets- och högskolerådet med hjälp av auto- matiserad behandling ska föra ett register över uppgifter om elevers slutbetyg, examensbevis eller motsvarande från gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå för att kunna biträda vid antagning av studenter och ansvara för ett samordnat antagningsförfarande. Uppgifterna i registret ska lämnas till statistik- ansvarig myndighet för skolväsendet eller till den myndighet eller det organ som den statistikansvariga myndigheten bestämmer. Myn- digheten får därutöver enligt 3 § samma förordning utföra uppdrag inom ramen för sina uppgifter, om kostnaderna för sådana uppdrag kan täckas av befintliga resurser eller ersättning från uppdragsgiva- ren. Det anges dock inte i instruktionen vilken typ av uppdrag som avses.
42Universitets- och högskolerådet (2021).
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
I Universitets- och högskolerådets regleringsbrev för 2023 står att myndigheten får ta ut och disponera avgifter för antagning till högskoleutbildning och studieadministration och att myndigheten själv får bestämma avgifternas storlek.43
7.7.5Sammanfattning och slutsatser
Samarbetet inom Ladokkonsortiet förefaller fungera väl och det finns inom organisationen en god kompetens och väl fungerande relationer med lärosätena. Det är dock utredningens bedömning att konsortium mellan lärosäten inte är en organisationsform som lämpar sig att vara formell mottagare av ett regeringsuppdrag att utveckla och förvalta ett it-system.
Utredningen bedömer inte heller att Sveriges Kommuner och Regioner eller Inera AB är lämpliga som systemägare, eftersom verk- samhetsförlagd utbildning främst är utbildningsanordnarnas ansvar och ansvaret för ett systemstöd därmed i första hand bör ligga på en statlig myndighet inom universitets- och högskolesektorn. Reger- ingen kan inte heller formellt ge uppdrag till Sveriges Kommuner och Regioner i dess egenskap av intresseorganisation.
Både Universitets- och högskolerådet och Vetenskapsrådet ansva- rar för viktiga systemstöd för den svenska universitets- och högskole- sektorn. Utredningen bedömer dock att ansvaret för ett nationellt systemstöd för verksamhetsförlagd utbildning lämpligen placeras på Universitets- och högskolerådet. Anledningen är att Universitets- och högskolerådets basuppdrag rör utbildningsfrågor samt främjande och utveckling av dessa, samt universitets och högskolors studie- administration, medan Vetenskapsrådets basuppdrag är kopplat till forskning. Enheten för IT-stöd och systemutveckling (ITS) vid Umeå universitet är primär leverantör av utvecklings- och driftstjänster till både Universitet- och högskolerådet och Ladokkonsortiet, varför ett uppdrag till Universitets- och högskolerådet indirekt gör det möjligt att nyttja kompetens som Enheten för IT-stöd och systemutveck- ling byggt upp vid utvecklingen och förvaltningen av det studie- administrativa systemet Ladok.
43Utbildningsdepartementet (2022 a). Myndigheters möjligheter att ta ut avgifter styrs gene- rellt av avgiftsförordningen (1992:191), som anger att myndigheter får ta ut avgifter bara om det följer av en lag eller förordning eller ett särskilt beslut av regeringen.
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
7.8Tidigare utredningar om it-samordning inom universitets- och högskolesektorn
Utredningen om Organisation, styrning och finansiering av forsk- ningsinfrastruktur har kommenterat Sunets placering vid Vetenskaps- rådet och Vetenskapsrådets styrning av Sunet.
Utredningens bedömning är att SUNET:s verksamhet inte är helt i linje med Vetenskapsrådets huvuduppgift att finansiera grundforskning. Myn- digheten har delegerat mycket ansvar till en intern gruppering, SUNET:s kommitté, som ansvarar för att ta fram strategi, budget och verksam- hetsplan. SUNET:s kommitté består av en blandning av anställda vid Vetenskapsrådet och andra myndigheter, och fungerar nästan som en egen styrelse för SUNET. Det är oklart vilken roll Vetenskapsrådets styrelse spelar när det gäller visionen och planeringen av SUNET. Sam- tidigt som anslutna organisationer är en avnämare av SUNET:s tjänster, är organisationerna också indirekta, och i vissa fall direkta, besluts- fattare för SUNET genom representation i SUNET:s kommitté. Veten- skapsrådets modell för att organisera SUNET kan skapa oklara mandat och roller både internt på myndigheten och för andra aktörer. Otyd- ligheten i organisation kan i sin tur leda till att processer för att fånga upp behov upplevs som icke-transparenta. Transparensen i SUNET:s behovsuppfångstprocess är viktig för tillit och tilltro till verksamheten, eftersom anslutna organisationer står inför stora digitala utmaningar och behov som kräver investeringar, vilka ibland finansieras genom avgifter till SUNET.44
I betänkandet föreslås att Sunets organisation och styrning bör ut- vecklas för att tydliggöra ansvar, roller och mandat, särskilt gent- emot anslutna organisationer. Utredningen berör även Sunets så kallade tilläggstjänster och noterar att Sunet:
har en stor portfölj av tjänster till anslutna organisationer. De[t] rör sig om exempelvis identitetsfederation (inloggningstjänsten SWAMID), molntjänster för utbildnings- och forskningssamarbeten (t.ex. Box, Projekt- place), tjänster för digitala möten (t.ex. Zoom) och digitala tentamen. Denna typ av tjänster avser inte endast forskningen utan tillhör i hög grad behoven som samordnats vid anslutna organisationers it-avdelning. Utredningen anser att även denna typ av tjänster med fördel kan orga- niseras under den nya föreslagna myndigheten som ansvarar för digitala infrastrukturer för forskning. Verksamheten som rör tjänsterna har en naturligare hemvist, både i termer av sakfråga och kompetens, i den nya myndigheten för digital infrastruktur än vid Vetenskapsrådet där verk- samheter ligger i dag.45
44SOU 2021:65 s. 215 f.
45SOU 2021:65 s. 262.
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
Vidare resoneras i betänkandet om att ansvaret för digital infra- struktur för forskning antingen kan inrättas som en egen myndighet eller införlivas i en myndighet för forskningsinfrastruktur av särskilt nationellt intresse. Det senare är ett av förslagen i utredningen.
Eftersom Vetenskapsrådet är värdmyndighet för Sunet har utred- ningen följt upp hur myndigheten ställt sig till förslaget om att samla it-ansvaret för forskning i en ny myndighet. I sitt remissvar ställer sig Vetenskapsrådet positivt till förslaget om en särskild myndighet för digital infrastruktur för forskning46. Vetenskapsrådet hänvisar även till en gemensam rapport från Vetenskapsrådet och Sveriges uni- versitets- och högskoleförbund angående organisering av digital infra- struktur för forskning, där ett liknande förslag om en särskild myn- dighet läggs fram.47
I Ladokkonsortiets externa utvärdering om framtida styrform och ägarskap för Ladok där den externa utredaren på kort sikt re- kommenderade att konsortieformen skulle behållas, gavs också en rekommendation om organisationsform på längre sikt.48
Vid intervjuerna, i mitt ordinarie arbete, men också efter att ha följt diskussionen kring it-utveckling, användandet av ny teknik, exv AI, och inte minst säkerhetsfrågor så rekommenderas att sektorn överväger, att tillsammans inom sektorn och med övriga intressenter, starta ett arbete med att bilda ”it-service/-utveckling för högre utbildning och forsk- ning”. Detta kräver, om organisationen läggs utanför de egna myndig- heterna, tillstånd av regeringen. Fördelarna är en ökad professionalism, kund-/ leverantörsförhållandet blir tydligare och att prioriteringar över tiden kan göras mellan och inom de olika systemen. Allt tyder på att sektorn blivit mer benägen att samordna viktiga processer, inte minst för att kunna arbeta mer effektivt mellan och inom de olika myndig- heterna.49
I den externa utvärderingen konstaterade utredaren vidare att det för närvarande är flera olika myndigheter som äger och förvaltar gemen- samma it-system inom universitets- och högskolesektorn, men att tiden är mogen att ta ytterligare ett steg i samordningen. Som skäl lyfter utredaren att studenter, lärare och forskare önskar ett mer samordnat arbete från de olika myndigheterna, och att en gemensam organisation för it inom högre utbildning och forskning skulle lägga
46Vetenskapsrådet (2021 a).
47Vetenskapsrådet och Sveriges universitets- och högskoleförbund (2020).
48Se avsnitt 7.5.
49Fust (2019), s. 12–13.
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
grunden för både högre effektivitet och större möjligheter att möta utvecklingsbehoven vad gäller it-system.50
Sveriges universitets och högskolors IT-chefsforum (ITCF) har i en analys av hur upphandling av programvarulicenser fungerar inom universitets- och högskolesektorn konstaterat att det finns potential för en mer rationell och kostnadseffektiv hantering av upphand- lingar.51 I dag sker avtalssamarbeten frivilligt i mån av tid och relativt ostrukturerat. I rapporten föreslår ITCF att Sunets kommitté ska ge Sunet i uppdrag att ta ansvar för en nationell hantering av program- varulicenser. Förutom att det skulle effektivisera användningen av resurser för upphandling om upphandlingarna sker gemensamt, skulle den större gemensamma upphandlingsvolymen också förbättra läro- sätenas möjligheter att ställa krav och erhålla konkurrenskraftiga villkor från leverantörer.52
Riksrevisionen har i en granskningsrapport om lärosätenas infor- mationssäkerhetsarbete gällande forskningsdata i december 2023 rekommenderat universitet och högskolor att i samråd med Myndig- heten för samhällsskydd och beredskap och andra relevanta myndig- heter inrätta en gemensam stödfunktion för informationssäkerhet. Riksrevisionen har konstaterat att lärosätena inte bedriver ett effek- tivt informationssäkerhetsarbete för att skydda forskningsdata och att lärosätena har liknande utmaningar när det gäller informations- säkerhet. Utmaningarna gäller framför allt behovet av att höja kun- skapsnivån bland medarbetarna, att kunna erbjuda tekniska lösningar för hantering av forskningsdata och att upprätthålla kompetens i regelverken kring forskningsdata.53 Utredningen anser att det vore önskvärt om även andra gemensamma frågor med bäring på it och it-stöd samordnades inom sektorn.
7.8.1Sammanfattning
I dag ansvarar varje lärosäte för att hantera sina it-behov. När det gäller det studieadministrativa systemet Ladok har flertalet lärosäten valt att ingå i Ladokkonsortiet. Därutöver finns viss nationell sam- ordning via Vetenskapsrådet och Universitets- och högskolerådet.
50Fust (2019), s. 12 f.
51Se avsnitt 7.8.1.
52Sveriges universitets och högskolors IT-chefsforum (2021).
53Riksrevisionen (2023 a).
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
Eftersom Vetenskapsrådets basuppdrag är att stödja forskning, för- står utredningen det som att tanken är att Vetenskapsrådet främst ska ansvara för samordning av behov kring infrastruktur och forsk- ningsrelaterat systemstöd. Universitets- och högskolerådets bas- uppdrag är att stödja utbildning och ansvara för samordning av det utbildningsanknutna systemstödet. Vetenskapsrådet (via Sunet) till- handahåller dock många utbildningsnära systemstöd som ligger nära Universitets- och högskolerådets basuppdrag, till exempel lärplattform och system för digital salstentamen. Universitets- och högskolerådet ansvarar inte heller för det centrala studieadministrativa systemet Ladok.
Uppdragen till de två myndigheter som i dag har delansvar fram- står vidare som otydligt utformade avseende it-ansvar och många av dagens moderna tjänster är svåra att hänvisa till endera enbart forsk- ning eller utbildning. Utredningen bedömer också att den svaga sam- ordningen av it-behov inom sektorn leder till att lärosäten parallellt lägger resurser på upphandling eller utveckling av systemstöd som mer effektivt hade kunnat göras gemensamt för sektorn.
Utöver den formella ansvarsfördelningen finns olika typer av fri- villiga nätverk och samverkansstrukturer inom sektorn, bland annat Sveriges universitets och högskolors IT-chefsforum (ITCF). Syftet med ITCF är att underlätta erfarenhetsutbyte, samarbete och it-ut- veckling inom universitets- och högskolesektorn.54
Inom Sveriges universitets- och högskoleförbund finns ett antal arbets- och expertgrupper för gemensamma frågor inom sektorn, till exempel inom it och digitalisering. Sveriges universitets- och hög- skoleförbund har under hösten 2023 tillsammans med Vetenskapsrådet (Sunet), Universitets- och högskolerådet samt Ladokkonsortiet enats om att gemensamt utreda ansvaret för framtidens e-infrastruktur för högre utbildning. Uppdraget omfattar ansvaret för lärplattform (Vetenskapsrådet via Sunet), antagningssystem (Universitets- och hög- skolerådet) och det studieadministrativa systemet (Ladokkonsortiet).55
54Sveriges universitets och högskolors IT-chefsforum (2023).
55Sveriges universitets- och högskoleförbund (2023 a).
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
7.9Internationella exempel på tydligare samordning
Ansvarsfördelningen för it i universitets- och högskolesektorn har samordnats på nationell nivå i flera länder och då gemensamt för både utbildning och forskning. I följande avsnitt beskrivs exempel från Norge, Nederländerna och Storbritannien, som utredningen bedömer illustrerar utvecklingstrenden att samordna frågor om it-stöd inom universitets- och högskolesektorn.
7.9.1Norge
Den norska högskolesektorn har sedan ett antal år tillbaka arbetat för att samordna gemensamma behov inom sektorn. Kunnskaps- departementet har tagit fram två strategier för digital omställning i universitets- och högskolesektorn. Redan i regeringens första digi- taliseringsstrategi för perioden 2017–2021 slogs fast att infrastruktur och administrativt it-stöd inom universitets- och högskolesektorn i första hand skulle levereras som gemensamma tjänster och användas av alla verksamheter. Många tjänster förvaltades vid den tidpunkten lokalt, trots att det fanns litet behov av lokala anpassningar och stora möjligheter till gemensamma lösningar.56
I den nuvarande strategin för perioden 2021–2025 är ansatsen bredare och uppmaningen till verksamheterna tydligare. Alla verksam- heterna inom högre utbildning och forskning bör försöka identifiera möjligheter och behov som är gemensamma för flera eller alla verk- samheter och tillsammans avgöra hur de kan tillvaratas. Det under- stryks att framgången för strategin är avhängig vidare utveckling i verksamheterna och att samarbetet och öppenheten mellan verksam- heterna i sektorn stärks. Genom att samarbeta och dela resurser och erfarenheter menar den norska regeringen att sektorn totalt sett kom- mer att ha bättre förutsättningar att uppfylla ambitionen att norsk högre utbildning och forskning ska ligga i framkant internationellt.57
Den norska regeringen har under åren samlat ansvaret för it-frågor i sektorn och det är nu delat av två myndigheter under Kunnskaps- departementet. Direktoratet for høgare utdanning og kompetanse (HK- dir) ansvarar för genomförandet av strategin för digital omställning
56Kunnskapsdepartementet (2017).
57Kunnskapsdepartementet (2021).
Ett nationellt it-stödSOU 2024:9
och Kunnskapssektorens tjenesteleverandør (Sikt) för leverans av gemensamma tjänster.
Uppdraget till HK-dir är mer specifikt att samordna, pådriva och följa upp genomförandet av digitaliseringsstrategin. Uppdraget i övrigt omfattar hela den norska vuxenutbildningen, där ansvaret bland annat är att utveckla vuxenutbildningarnas kvalitet, tillhandahålla karriär- vägledning, stärka det internationella samarbetet och bidra till den digitala omställningen av universitet och högskolor.58
Sikt bildades den 1 januari 2022 efter en sammanslagning av tre myndigheter på området: Norsk senter for forskingsdata AS (NDS), Uninett AS och Unit – Direktoratet for IKT og fellestjenester i høgare utdanning og forsking.59
Sikts uppdrag är att vara leverantör av digitala tjänster och infra- struktur till verksamheter och avnämare inom kunskapssektorn. Målen i Sikts regleringsbrev är att:
1.Kunskapssektorn har god tillgång till infrastruktur och gemen- samma tjänster av hög kvalitet.
2.Kunskapssektorn delar data för ökad kunskapsutveckling, inno- vation och värdeskapande.
3.Kunskapssektorn har god informationssäkerhet och gott skydd för personuppgifter.60
7.9.2Nederländerna
I Nederländerna har universitet och högskolor sedan drygt 30 år tillbaka en gemensam organisation för samarbete i it-frågor, Samen- werkende Universitaire Rekenfaciliteiten (SURF). Samarbetet har tre syften: att fungera som ett kunskapscentrum när det gäller använd- ningen av it i forskning och utbildning, att utveckla eller upphandla och tillhandahålla tjänster som tagits fram i samråd med medlem- marna, och att främja innovation på området.61 SURF utvecklar, upphandlar och tillhandahåller gemensamma tjänster för utbildning, forskning och infrastruktur. Det finns en uppsättning tjänster som
58Kunnskapsdepartementet (2022 b).
59Sikt .
60Kunnskapsdepartementet (2022 a).
61SURF (b).
SOU 2024:9 |
Ett nationellt it-stöd |
ingår i grundavgiften och som är obligatoriska för medlemmarna i SURF. Det finns därutöver ett antal tilläggstjänster, som medlem- marna kan välja att köpa till. Bland tjänsterna som SURF i dag er- bjuder finns nätverkstjänster, säkerhetstjänster, tjänster för lagring, bearbetning, analys och visualisering av forskningsdata, plattformar för digitala läromedel och data, gemensamt upphandlade ramavtal för programvarulicenser samt konsult- och utbildningstjänster på om- rådet.62
7.9.3Storbritannien
I Storbritannien finns en gemensam organisation som stödjer uni- versitets- och högskolesektorn i it-frågor, Joint Information Systems Committee (Jisc). Syftet med organisationen är att tillhandahålla pro- dukter, tjänster och expertis för att stödja den digitala omställningen inom utbildning, forskning och innovation.63 Jisc finansieras dels med statliga medel, dels via medlemsavgifter från deltagande parter och avgifter för nyttjande av vissa tjänster.64 De tjänster som Jisc tillhandahåller innefattar nätverks- och säkerhetstjänster, besluts- stöds- och dataanalysverktyg, digitala läromedel, plattformar för studentrekrytering och studievägledning, samt gemensamt upphand- lade ramavtal. Jisc ger även råd och stöd i it-frågor inom både ut- bildning och forskning.65
7.9.4Sammanfattning och slutsatser
Exemplen från Norge, Nederländerna och Storbritannien visar hur frågor om it-stöd för universitets- och högskolesektorn i dessa länder samordnats. Delar av det som SURF och Jisc erbjuder som tjänster, finns i Sverige antingen inom Sunet eller Universitets- och högskole- rådet, medan det inom andra områden inte finns några formaliserade nationella samarbeten i Sverige. Utmärkande för både SURF och Jisc, jämfört med den samordning som finns inom Sunet, Universitets- och högskolerådet och Ladokkonsortiet, är att både SURF och Jisc tagit ett samlat grepp om digitalisering och it-stöd inom både utbild-
62SURF (a).
63Jisc (a).
64Jisc (b).
65Jisc (c).
Ett nationellt it-stöd |
SOU 2024:9 |
ning och forskning. Både SURF, Jisc och Sikt erbjuder it-stöd och kunskapsstöd och stödjer sektorn i bland annat informationssäker- hetsfrågor.
Utredningen anser att det finns potential för en större samord- ning av dessa frågor även inom svensk universitets- och högskole- sektor. En ändamålsenlig organisering av ansvaret lägger grunden för moderna och säkra lösningar och ett effektivt nyttjande av resur- serna för it. Dagens it-stöd kräver en robust infrastruktur och integ- ration med andra delar av ett lärosätes it-miljö. Det är dessutom i dag svårare att dra en gräns mellan vad som är it-stöd för utbildning respektive forskning. Detta talar för att frågorna kan vinna på att hanteras med ett gemensamt perspektiv.
8Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning
I detta kapitel beskrivs regionernas och kommunernas uppdrag i egenskap av hälso- och sjukvårdshuvudmän.1 I nuläget medverkar hälso- och sjukvårdshuvudmännen i högre utbildning främst genom verksamhetsförlagd utbildning. Detta sker genom avtal och inte till följd av rättslig reglering som ålägger hälso- och sjukvårdshuvudmän att medverka i utbildningen. Förslag om att införa en sådan bestäm- melse har dock lämnats av två tidigare utredningar. I kapitlet utreds frågan huruvida en lagfäst skyldighet för hälso- och sjukvårdshuvud- männen att medverka i högskoleutbildningar som relaterar till hälso- och sjukvården skulle vara ändamålsenlig för att tillgängliggöra fler platser för verksamhetsförlagd utbildning.
8.1En lagstadgad skyldighet att medverka
i utbildning åstadkommer inte fler platser för verksamhetsförlagd utbildning
Utredningens bedömning: En skyldighet för regioner och kom- muner att medverka i utbildning bör inte införas i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
En lagstadgad skyldighet att medverka i utbildning för regioner och kommuner kan inte effektivt bidra till att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen.
1Också staten fungerar som huvudman för hälso- och sjukvård i fråga om intagna enligt 9 kap. fängelselagen (2010:610) och skolhuvudmän för viss hälso- och sjukvård inom elevhälsan en- ligt 2 kap. skollagen (2010:800), men berörs inte i detta kapitel.
281
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
Skälen för utredningens bedömning
Av detta kapitel framgår att regioner och kommuner i egenskap av huvudmän för hälso- och sjukvården är involverade i ett 20-tal hög- skoleutbildningar som berör hälso- och sjukvårdens verksamhet. Det gäller i synnerhet verksamhetsförlagd utbildning som förekom- mer på dessa högskoleutbildningar. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan hälso- och sjukvårdsverksamheten respektive högskolorna både vad gäller utbildning och forskning. Utbildningarna bidrar till hälso- och sjukvårdshuvudmännens kompetensförsörjning samtidigt som hälso- och sjukvårdsverksamheten utgör en nödvändighet för att studenterna ska kunna fullgöra sin utbildning. Genom delaktighet och medverkan i forskning värnas hälso- och sjukvårdsverksamhetens kvalitet och personalens kompetensutveckling.
Det ömsesidiga beroendet ställer höga krav på samverkan. Medan huvudmännens medverkan i forsknings- och utvecklingsarbete samt primärvårdens medverkan i forskning är lagfästa i hälso- och sjuk- vårdslagen gäller det inte för deras medverkan i högskoleutbildning. Det vore möjligt att införa en skyldighet för hälso- och sjukvårds- huvudmän att medverka i högskoleutbildning i hälso- och sjukvårds- lagen (2017:30). En sådan bestämmelse borde då lämpligen specifi- ceras till att endast avse verksamhetsförlagd utbildning och inte hög- skoleutbildning i övrigt. Frågan är emellertid vad en sådan reglering skulle innebära och om den effektivt skulle kunna bidra till fler plat- ser för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen.
Hälso- och sjukvårdshuvudmännen har i dag en skyldighet att med- verka i forskning och detsamma ingår som en del i primärvårdens grunduppdrag. Mot denna bakgrund förefaller det i sig inte orimligt att inkludera även verksamhetsförlagd utbildning i likartade bestäm- melser för att tydliggöra utbildningens roll också i hälso- och sjuk- vårdens verksamhet. Det föreligger dock en väsentlig skillnad vad beträffar förutsättningarna för huvudmännens medverkan i forsk- ning och utveckling respektive högskoleutbildning. Huvudmännen har både en lagfäst rätt och skyldighet att delta i forsknings- och ut- vecklingsverksamhet och primärvården ska även ges möjlighet till medverkan i forskning som en del i sitt grunduppdrag. När dessa bestämmelser infördes ansågs i det första fallet ett befintligt uppdrag för huvudmännen endast kodifieras som inte innebar något nytt upp- drag som staten hade behövt ersätta huvudmännen för. I fråga om
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
primärvårdens grunduppdrag kom den kommunala självstyrelsen till en viss del att inskränkas, men omorganiseringen av vården med fokus på primärvården ansågs inte åsamka huvudmännen kostnader. Inte heller denna förändring av hälso- och sjukvårdslagen föranledde alltså ersättning från staten till hälso- och sjukvårdens huvudmän. Kodifieringen av huvudmännens medverkan i forsknings- och utveck- lingsverksamhet skedde i syfte att förtydliga det delade ansvaret mellan staten och de dåvarande landstingen för sådan verksamhet.
När det gäller vårdutbildningar såsom sjuksköterskeutbildningen utgör dessa numera ett statligt åtagande förutom de utbildningar som ges av enskilda utbildningsanordnare. Staten är dock beroende av hälso- och sjukvårdshuvudmännens medverkan i fråga om verk- samhetsförlagd utbildning för att kunna fullfölja sitt åtagande att be- driva högskoleutbildning. Det finns alltså självklara beröringspunkter, men ansvarsfördelningen mellan stat och huvudmän kan enligt ut- redningens uppfattning inte anses oklar på det sätt som var fallet gällande forskning. Utbildningsanordnarna bär ansvaret för högskole- utbildningen. Utbildningsanordnarnas ansvar för och huvudmännens deltagande i verksamhetsförlagd utbildning regleras i nuläget genom lokala och regionala avtal. I fråga om läkarutbildningen samt vid två högskolor för tandläkarutbildningen regleras deltagande i verksam- hetsförlagd utbildning genom centrala, statliga avtal. Att lagstifta om ett ansvar att medverka i verksamhetsförlagd utbildning för hälso- och sjukvårdens huvudmän skulle främst syfta till organisatorisk syn- lighet för utbildningsfrågornas dignitet hos regioner och kommuner. Utredningen menar att det som hindrar en expansion av platser för verksamhetsförlagd utbildning ska vara avgörande för de lösningar som förordas.
För att kunna utbilda sjuksköterskor i tillräcklig utsträckning krävs en utbyggnad av antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning i Sverige. Utredningens uppfattning är att en lagfäst skyldighet för hälso- och sjukvårdshuvudmän av flera skäl inte utgör ett effektivt sätt att skapa fler sådana platser. Att hälso- och sjukvårdshuvudmän- nen har en viktig roll för att vårdutbildningarna ska kunna förverk- ligas är ingenting som ifrågasätts. Det gäller inte minst mot bak- grund av att huvudmännen själva under många decennier ansvarade för dessa utbildningar i sin helhet liksom hälso- och sjukvårdsverksam- heten, men att det ändå rådde brist på platser för verksamhetsförlagd
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
utbildning.2 Även i utredningens möten med sjukvårdshuvudmän och privata vårdgivare har det varit tydligt att de ser det som själv- klart att medverka i hälso- och sjukvårdsutbildning genom verksam- hetsförlagd utbildning. Problemet verkar alltså inte ha att göra med otydlighet.
Utredningens uppfattning är att frågan om samverkan, struktur och ersättning utgör nyckelfaktorer för att åstadkomma fler platser för verksamhetsförlagd utbildning, i synnerhet i kommunal hälso- och sjukvård. Sådana behov kan enligt utredningens uppfattning bäst tillgodoses genom centrala och regionala avtalslösningar på det sätt som utredningen förordar i kapitel 6. De tidsmässiga, personella och finansiella resurser som utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård menade kunde tillgodoses genom en lagteknisk lös- ning anser förevarande utredning bäst kan tillgodoses genom att staten tar ett övergripande ansvar för att skapa ett centralt VULF-avtal för sjuksköterskeutbildningen. Fler utbildningar kan sedan i mån av be- hov knytas till en sådan avtalslösning, vilket gör de ekonomiska konse- kvenserna för staten mer hanterliga och också möjliggör en successiv utvärdering av ett VULF-avtal.3
En lagfäst skyldighet för huvudmännen att medverka i högskole- utbildning skulle innebära ytterligare ett åtagande för regioner och kommuner. Att utöka regioners och kommuners ansvarsområden skulle innebära en begränsning av principen om kommunal självstyr- else och skulle därför förutsätta beaktande av proportionalitets- principen. En lagfäst skyldighet av det slag som diskuteras ovan skulle sannolikt betraktas som proportionerlig.
Ett nytt åtagande för regioner och kommuner skulle dock även innebära ett nytt uppdrag för regioner och kommuner, som måste ersättas ekonomiskt av staten för de utbildningar där huvudmännen medverkar. Kostnaden skulle sannolikt bli föremål för förhandling med Sveriges Kommuner och Regioner och riskera att bli betydande, då ett 20-tal utbildningar skulle beröras. Ersättningen skulle troligen lämnas genom statsbidrag, vilket innebär att garantierna för att resur- serna kommer den verksamhetsförlagda utbildningen till del är begränsade. De särskilda centrala avtalslösningar som i dag gäller för läkarutbildningen samt delvis för tandläkarutbildningen skulle i sådana fall också behöva ses över. Just kostnadsaspekten har som belyses i
2Se avsnitt 2.2.2.
3Se kapitel 6.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
detta kapitel varit den avgörande faktorn för att staten under om- kring 30 år inte övertog huvudmannaskapet för flera olika vårdutbild- ningar. Dessa utbildningar förblev i stället främst i landstings- kommunal och enskild regi.
Det finns också flera oklarheter gällande hur en skyldighet för hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka i utbildning skulle fungera i praktiken. En fråga gäller hur stor del av ett nationellt be- hov av platser för verksamhetsförlagd utbildning på olika utbildningar inom hälso- och sjukvården som enskilda regioner och kommuner skulle behöva tillgodose för att anses ha fullgjort sina åtaganden en- ligt lag. En annan fråga gäller i förhållande till vilka lärosäten en viss huvudman förväntas fullgöra sin skyldighet att medverka i utbildning. Omfattningen och den konkreta innebörden av denna skyldighet skulle i likhet med andra sådana skyldigheter i hälso- och sjukvårds- lagen få bedömas primärt genom ordinär tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg. Ytterligare en fråga är hur en skyldighet att med- verka i utbildning skulle förhålla sig till uppdragsutbildning.
Utredningen har konstaterat att det finns svårigheter att imple- mentera och utkräva ansvar i förhållande till en eventuell lagstadgad skyldighet att medverka i utbildning för hälso- och sjukvårdshuvud- män genom tillsyn. Hälso- och sjukvårdshuvudmän omfattas av Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn, men myndigheten saknar sanktionsmöjligheter gentemot huvudmännen. Om hälso- och sjuk- vårdshuvudmännen av olika skäl inte organiserar sin verksamhet och avsätter de resurser som krävs för att tillräckligt många platser för verksamhetsförlagd utbildning ska skapas kan Inspektionen för vård och omsorg rikta kritik mot huvudmännen. Det skulle teoretiskt också kunna ske genom den extraordinära tillsynen, främst Riksdagens ombudsmän (JO).
Utredningens uppfattning är mot denna bakgrund att en rättslig reglering av hälso- och sjukvårdshuvudmännens medverkan i hög- skoleutbildning inte förefaller vara ett effektivt verktyg för att åstad- komma fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. De centrala frågorna gällande samverkan, struktur och finansiering löses i stället bäst genom samverkan i befintliga samverkansorgan såsom Natio- nella vårdkompetensrådet respektive de regionala vårdkompetens- råden. Staten behöver också ta ett större finansiellt ansvar, lämpligen genom ett VULF-avtal, där staten tar ett övergripande ansvar för att skapa förutsättningar inom hälso- och sjukvården för att möta sjuk-
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
sköterskeutbildningarnas långsiktiga behov av verksamhetsförlagd utbildning. De närmare förutsättningarna för den verksamhets- förlagda utbildningen bör ske genom regionala avtalslösningar på det sätt som utredningen förordar i kapitel 6.
Sammanfattningsvis kan konstateras att följande centrala argu- ment enligt utredningen talar mot att lagstifta om en skyldighet för hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka i högre utbildning:
•En lagfäst skyldighet att medverka i högre utbildning för hälso- och sjukvårdens huvudmän gör sannolikt ingen märkbar skillnad, då antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning avgörs av andra faktorer.
•Hälso- och sjukvårdshuvudmännen ser sitt ansvar att medverka i högre utbildning genom verksamhetsförlagd utbildning som själv- klart.
•Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning är redan i dag möjlig för hälso- och sjukvårdshuvudmännen att om- besörja vid offentlig upphandling samt valfrihetssystem. Läro- säten kan också teckna avtal om platser för verksamhetsförlagd utbildning med privata vårdgivare.4
•Kommuners ökade medverkan i verksamhetsförlagd utbildning kan främjas bäst genom tillgång till en utbildningsmässig struktur och ekonomisk ersättning.
•Verksamhetsförlagd utbildning bygger på samverkan mellan olika parter. En ensidig skyldighet att medverka i högre utbildning för hälso- och sjukvårdshuvudmän skapar inte en god grund för ömse- sidigt samarbete mellan lärosäten samt hälso- och sjukvårds- huvudmän, vilket i sig är en förutsättning för att med framgång bedriva hälso- och sjukvårdsutbildning.
•En lagfäst skyldighet att medverka i utbildning för regioner och kommuner har svårbedömda konsekvenser för ALF- och TUA- avtalen och riskerar att skada en viktig och sedan länge etablerad samverkan gällande läkarutbildningen och tandläkarutbildningen.
•En lagfäst skyldighet att medverka i utbildning för regioner och kommuner skulle innebära ett vidgat tillsynsansvar för Inspektionen
4Se kapitel 9.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
för vård och omsorg, men möjligheten att implementera bestäm- melsen är begränsad till följd av avsaknad av sanktionsmöjligheter.
•Staten behöver ta ett större ansvar än i dag för att skapa förut- sättningar för att erbjuda verksamhetsförlagd utbildning i hälso- och sjukvården i tillräcklig omfattning. Ett VULF-avtal innebär att staten effektivt kan styra resurser till de åtgärder som krävs för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning.
8.2Hälso- och sjukvårdens målsättning
Målet med hälso- och sjukvården är enligt 3 kap. 1 § hälso- och sjuk- vårdslagen (2017:30) en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. God hälsa för befolkningen avser åtgärder för att be- fästa, skapa eller återställa ett så gott hälsotillstånd som möjligt för den enskilde individen. Vård på lika villkor för hela befolkningen för- utsätter att det i princip är möjligt för alla individer oberoende av ekonomiska, sociala, språkliga, religiösa, kulturella eller geografiska omständigheter att få del av hälso- och sjukvårdens tjänster.5
Ansvaret för att tillhandahålla hälso- och sjukvård till befolkningen delas mellan regioner, kommuner och staten, vilket också återspeglas i hälso- och sjukvårdslagen.
8.3Kommunal självstyrelse
Hälso- och sjukvårdens rättsliga reglering balanserar mellan den kom- munala självstyrelsen och statens intresse av att tillgodose en likvär- dig vård för alla. Den kommunala självstyrelsen framgår av 1 kap. 1 § regeringsformen och utgör en viktig del av det demokratiska syste- met.6 Begreppet kommunal självstyrelse definieras inte och är tänkt att vara föränderligt med hänsyn till samhällsutvecklingen. Den kom- munala initiativrätten och den fria sektorn inom vilken kommuner kan sköta sina egna angelägenheter utgör dock en kärna i den kom- munala självstyrelsen.7 Den kommunala självstyrelsen kommer också till uttryck genom 8 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen, som anger att föreskrifter som regel ska meddelas genom lag om de avser
5Prop. 1981/82:97 s. 27.
6Prop. 2001/02:80 s. 73.
7Prop. 1973:90 s. 190.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
grunderna för kommunernas organisation eller verksamhetsformer, beskattning eller kommunernas befogenheter och åligganden i övrigt. Enligt 14 kap. 2 § regeringsformen ska kommuner sköta lokala och regionala angelägenheter av allmänt intresse på den kommunala själv- styrelsens grund samt övriga angelägenheter enligt lag. Den kommu- nala självstyrelsen får enligt 14 kap. 3 § regeringsformen inskränkas, men får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ända- mål som har föranlett den. Bestämmelsen infördes år 2011 och inne- bär att en inskränkning av den kommunala självstyrelsen måste vara proportionerlig. Riksdagen förutsätts därmed regelmässigt beakta den kommunala självstyrelsen i förhållande till andra intressen.8 I hälso- och sjukvårdssammanhang innebär den kommunala självstyrelsen att regioner och kommuner ska ges förutsättningar att utifrån lokala behov och förutsättningar fatta beslut om vårdens organisation, pla- nering och finansiering. Staten bär emellertid ett övergripande ansvar för en ändamålsenlig hälso- och sjukvård.9
8.4Centrala begrepp i hälso- och sjukvården
I hälso- och sjukvårdslagstiftningen har begreppen huvudman respek- tive vårdgivare använts under flera decennier. I förarbetena till 1982 års hälso- och sjukvårdslag avsåg begreppet huvudman den som hade ett författningsreglerat ansvar för vård utan att för den delen själv vara skyldig att bedriva verksamhet. Den som faktiskt bedrev vård antingen till följd av skyldighet eller frivillighet kallades vård- givare.10 En legaldefinition av begreppen huvudman respektive vård- givare infördes först genom 2017 års hälso- och sjukvårdslag. Syftet var att tydliggöra huvudmännens och vårdgivarnas olikartade roller.11
Enligt 2 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) avses med huvudman den region eller den kommun som ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Inom huvudmannens geografiska område kan en eller flera vårdgivare bedriva verksamhet. Med vårdgivare avses enligt 2 kap. 3 § samma lag en statlig myndighet region, kommun,
8Prop. 2009/10:80 s. 212.
9Prop. 2016/17:43 s. 72 och 80.
10Prop. 1981/82:97 s. 33.
11Prop. 2016/17:43 s. 89.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet.12
Hälso- och sjukvård definieras i 2 kap. 1 § hälso- och sjukvårds- lagen som åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador, sjuktransporter samt omhändertagande av av- lidna. Hälso- och sjukvården kan utgöras av sluten vård, vilket innebär att patienten får hälso- och sjukvård som intagen vid en vårdinrätt- ning, eller i öppen vård, som avser andra vårdformer, vilket följer av 2 kap. 4–5 §§ samma lag. Primärvård avser hälso- och sjukvårds- verksamhet där öppen vård ges utan avgränsning av sjukdomar, ålder eller patientgrupper i form av medicinsk bedömning och behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver särskilda medicinska eller tekniska resurser eller annan särskild kom- petens. I patientsäkerhetslagen (2010:659) definieras hälso- och sjukvård som verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), tandvårdslagen (1985:125), lagen (2001:499) om omskä- relse av pojkar, lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utred- ningar, lagen (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter samt verksamhet inom detaljhandel med läkemedel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel.
8.5Hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvarsområden
Regioner och kommuner har i egenskap av hälso- och sjukvårds- huvudmän flera ansvarsområden som framför allt anges i olika kapitel i hälso- och sjukvårdslagen. Regionernas och kommunernas särskilda ansvar som huvudmän framgår särskilt av avdelningarna III, IV och V i hälso- och sjukvårdslagen. I avdelning II finns skyldigheter som åvilar både vårdgivare och huvudmän. Regioner och kommuner ska också samverka i olika avseenden som anges i 16 kap. hälso- och sjuk- vårdslagen. I detta avsnitt presenteras hälso- och sjukvårdshuvud- männens nuvarande åtaganden. Hälso- och sjukvårdshuvudmännens möjlighet att överlåta åt annan att sköta deras åtaganden beskrivs i kapitel 9.
12Vårdgivarbegreppet definieras dock annorlunda i patientsäkerhetslagen (2010:659), patient- datalagen (2008:355) respektive patientskadelagen (1996:799). Detta ansågs dock inte kunna resultera i svårigheter i praktiken gällande exempelvis tillsyn och åtgärder inom ramen för till- syn, se prop. 2016/17:43 s. 86 f.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
8.5.1Regioners huvudmannaansvar
Regionen har ett ansvar för att organisera, planera och samverka kring hälso- och sjukvård som följer av 7 kap. hälso- och sjukvårds- lagen. Det ska ske med utgångspunkt i befolkningens behov och på ett sådant sätt att vården kan ges nära befolkningen, vilket följer av
7kap. 2–2 a §§ samma lag. Regionen ska vidare enligt 7 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen organisera primärvården så att alla som omfattas av regionens ansvar kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt välja och få tillgång till en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). I det organisatoriska ansvaret ligger enligt 7 kap. 4 § samma lag också att tillhandahålla sjukhus för hälso- och sjukvård som kräver intagning vid vårdinrättning.
Regionen har en omfattande skyldighet att erbjuda hälso- och sjuk- vård åt individer. Regionen ska enligt 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårds- lagen erbjuda en god hälso- och sjukvård åt personer som är bosatta inom regionen. Också i övrigt ska regionen verka för en god hälsa hos befolkningen. Därutöver har regionen enligt 8 kap. 2 § samma lag en skyldighet att erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygg- hetssystemen, och den som avses i 5 kap. 7 § första stycket social- försäkringsbalken och som omfattas av förordningen. Skyldigheten omfattar också sådana personers familjemedlemmar. Regionen ska vidare erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård till individer som vistas i regionen utan att vara bosatta där enligt 8 kap. 4 § hälso- och sjuk- vårdslagen. Öppen vård ska enligt 8 kap. 3 § hälso- och sjukvårds- lagen erbjudas åt den som omfattas av annan regions ansvar för vården och den regionen svarar i sådana fall för kostnaden. Regionens ansvar omfattar dock enligt 8 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen inte hälso- och sjukvård som en kommun inom regionen ansvarar för. Det är möjligt att regionen frivilligt genom en överenskommelse med annan region ger vård åt den som omfattas av annan regions ansvar enligt
8kap. 5 § hälso- och sjukvårdslagen. Slutligen har regionen ett ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård enligt lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. samt lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nöd- vändiga tillstånd.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
Regionen har enligt 9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen vidare ett övergripande ansvar att erbjuda vårdgaranti och tillse att denna uppfylls inom regionens geografiska område.
Enligt 16 kap 1 § hälso- och sjukvårdslagen finns en skyldighet för regioner att till kommuner inom regionen avsätta läkarresurser för att möjliggöra för enskilda att få en god hälso- och sjukvård i sär- skilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 § samma lag lik- som hemsjukvård i ordinärt boende och särskilt boende.
Regioner ska enligt 13 a kap. 1 § samma lag inom ramen för primär- vården möjliggöra medverkan vid genomförande av forskningsarbete. Regioner ska vidare enligt 18 kap. 2 § samma lag medverka vid finan- siering, planering och genomförande av kliniskt forskningsarbete inom hälso- och sjukvården och folkhälsovetenskapligt forsknings- arbete. Regioner och kommuner ska i den omfattning som behövs samverka med varandra och med berörda universitet och högskolor.
8.5.2Kommuners huvudmannaansvar
Kommuner har liksom regioner huvudmannaansvar för hälso- och sjukvården, men i jämförelse ett begränsat ansvar. Kommunen har enligt 1 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen ett planeringsansvar för hälso- och sjukvården, som ska ta sin utgångspunkt i befolkningens behov. Det innefattar exempelvis enligt 11 kap. 4 § samma lag att inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer tillse att det finns en medicinskt ansvarig sjuksköterska.
Även kommuner har enligt 12 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen ett ansvar för att erbjuda individer en god hälso- och sjukvård. Skyl- digheten omfattar den som bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 5 kap. 5 § andra stycket, 5 kap. 7 § tredje stycket eller motsvarande tillståndspliktig boendeform eller bostad som avses i 7 kap. 1 § första stycket 2 socialtjänstlagen (2001:453). Även personer som vistas i dagverksamhet enligt 3 kap. 6 § socialtjänstlagen omfat- tas. En kommun får därutöver enligt 12 kap. 2 § hälso- och sjuk- vårdslagen erbjuda den som vistas i kommunen hemsjukvård i ordi- närt eller särskilt boende. I samband med att hälso- och sjukvård enligt dessa bestämmelser ges ska kommunen enligt 12 kap. 5 § samma lag också erbjuda habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för per- soner med funktionsnedsättning. Den hälso- och sjukvård som kom-
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
munen tillhandahåller omfattar enligt huvudregeln i 12 kap. 3 § samma lag inte läkarvård.
En kommun kan också enligt 14 kap. 1 § hälso- och sjukvårds- lagen överta regionens skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård i form av hemsjukvård i ordinärt boende samt särskilt boende till en kommun i regionen, under förutsättning att kommunen och regio- nen är överens om det.
Kommuner ska liksom regioner enligt 13 a kap. 1 § hälso- och sjuk- vårdslagen inom ramen för primärvården möjliggöra medverkan vid genomförande av forskningsarbete. Kommuner ska vidare enligt
18kap. 2 § samma lag medverka vid finansiering, planering och genom- förande av kliniskt forskningsarbete inom hälso- och sjukvården och folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Regioner och kommuner ska i den omfattning som behövs samverka med varandra och med berörda universitet och högskolor.
8.6Hälso- och sjukvårdshuvudmännens medverkan i utbildning, forskning och utveckling
Under många decennier medverkade landstingen i utbildning i högsta grad, eftersom landstingen var huvudmän för medellånga vårdutbild- ningar som anordnades vid landstingskommunala högskolor, bland annat sjuksköterskeutbildningen. Huruvida landstingen eller staten borde vara huvudman för utbildningarna diskuterades under flera decennier. Kostnadsskäl, bland annat för verksamhetsförlagd utbild- ning, var centrala för att det kom att dröja innan ett statligt huvud- mannaskap infördes för dessa utbildningar. I detta avsnitt beskrivs hälso- och sjukvårdshuvudmännens tidigare medverkan i utbildning i bredare bemärkelse. I vilken utsträckning hälso- och sjukvårdshuvud- männen i nuläget specifikt medverkar i högre utbildning belyses också.
8.6.1Huvudmannaskap för sjuksköterskeutbildningen
Innan 1977 års högskolereform gavs grundläggande högskoleutbild- ning av statliga och landstings- respektive primärkommunala huvud- män samt av enskilda utbildningsanordnare. Utbildningen med lands- tingskommunal huvudman fanns huvudsakligen i vårdsektorn och var nära knuten till annan vårdutbildning och landstingens sjukvårds-
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
planering.13 Den kommunala högskolan bestod till 85 procent av vårdyrkesutbildningar.14 Vårdutbildningarna inom den kommunala högskolan gav inte behörighet till forskarutbildning och lärarna sak- nade ofta forskarutbildning eller egen erfarenhet av forskning.15
Tidigare fanns kliniska lärare, exempelvis kliniklärare, på sjuk- sköterskeutbildningen. Kliniklärarna hade tre terminers pedagogisk utbildning efter yrkesexamen. På 1990-talet blev kraven för hög- skolans lärare desamma för kliniska lärare som för lärare i teori, det vill säga minst magistergrad för att få undervisa på utbildningen. Kravet på pedagogisk utbildning försvann då.16
År 1975 beslöt riksdagen att vissa vårdutbildningar inom och vid sidan av gymnasieskolan som tidigare varit yrkesutbildningar skulle föras över till högskolan, däribland sjuksköterskeutbildningen.17 Så skedde genom 1977 års högskolereform. Då fördes ett flertal gymna- siala och eftergymnasiala utbildningar, främst med landstingskommu- nalt huvudmannaskap, över till högskolan.18 Genom högskolereformen förstärktes forskningsanknytningen och omvårdnad utvecklades till ett eget och specifikt forskningsområde.19
Högskolereformen genomfördes utan att huvudmannaskaps- förhållandena ändrades. 1977 års högskolelag gav alltså möjlighet även för kommuner och landsting att efter medgivande från reger- ingen fungera som huvudmän för högskolan gällande grundläggande högskoleutbildning.20 I förarbetena diskuterades dock frågan om ett enhetligt statligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning.21 Skälen som lyftes fram för ett enhetligt statligt huvudmannaskap var att det skulle kunna främja en helhetssyn på grundläggande högskole- utbildning och praktiskt underlätta förverkligandet av riktlinjer för innehåll och organisation. Vidare lyftes fram att ett enhetligt statligt huvudmannaskap skulle kunna värna sambandet mellan grundläg-
13Prop. 1975:9 s. 504.
14SOU 1978:50 s. 11.
15Prop. 1978/79:197 s. 52.
16Mogensen, Thorell-Ekstrand & Löfmark (2010) s. 18 ff.
17Bet. 1975:UbU17 och rskr. 1975:179 med anledning av prop. 1975:9.
18Prop. 1976/77:59, bet. 1976/77:UbU20 och rskr. 1976/77:246.
19Prop. 1975:9 s. 423 ff. och SOU 2019:6 s. 56 ff.
2015 § högskolelagen (1977:218) och 3 § högskoleförordningen (1977:263).
21Huvudmannaskapsfrågan har varit omdiskuterad sedan 1968 års utbildningsutredning (U68) som förordade ett enhetligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning, se SOU 1973:2.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
gande utbildning och forskning samt forskarutbildning liksom under- lätta dimensionering och lokalisering av högskoleutbildning.22
I samband med 1977 års högskolereform beslöt riksdagen att frågan om ett enhetligt huvudmannaskap borde utredas förutsätt- ningslöst.23 Enligt Huvudmannaskapskommittén fanns två alterna- tiv. Antingen borde de kommunala vårdutbildningarna överföras till de statliga högskolorna eller så borde de förbli i kommunal högskole- regi.24 Kommittén menade att kvalitetsskäl talade för ett statligt huvud- mannaskap för vårdutbildningarna, inte minst kopplingen mellan grundutbildning respektive forskning och forskarutbildning.25 En bibehållen kommunal högskoleutbildning inom vårdsektorn kunde samtidigt gynnas av nära kontakter med vårdutbildningen inom gym- nasieskolan både vad gäller handledning och praktikplatssamord- ning. Det faktum att utbildningarna var väl etablerade kunde enligt kommittén anses tala emot ett statligt huvudmannaskap.26 I princip all praktik var vid denna tidpunkt förlagd till landstingens sjukvårds- enheter och kontakten mellan vårdskolor och sjukvårdsverksamhet var inte problemfri.27 Exempelvis fanns en begränsad tillgång till praktikplatser. Utbildningsfrågor fick stå tillbaka för sjukvårdsarbetet och det var svårt att finna en naturlig plats i sjukvårdens organisation för lärare och studenter.28 Enligt kommitténs bedömning var prak- tiksamordnarfunktionen i många landsting dock god och kunde fort- sätta även vid ett statligt huvudmannaskap. Samordning ansågs vara en nödvändighet för att trots ett begränsat antal praktikplatser kunna utöka antalet utbildningsplatser.29
Samordningen av praktiken sköttes vid denna tidpunkt oftast av landstingens utbildningsnämnd eller sjukvårdsförvaltning, alternativt av en studierektor vid vårdskolan. Ingen samordning skedde i prin- cip i fråga om de statliga vårdhögskolorna. Utbildningen kontaktade i dessa sammanhang klinikföreståndaren eller distriktssköterskan direkt. De enskilda sjuksköterskeskolorna använde de egna sjukhusen,
22Prop. 1975:9 s. 504 f. Ett enhetligt huvudmannaskap har också förordats i senare förarbeten, exempelvis prop. 1976/77:59 s. 85.
23Bet. 1976/77:UbU20 s. 33 f. och rskr. 1976/77:246.
24SOU 1981:9 s. 190 ff.
25SOU 1981:9 s. 125 och 198 ff.
26Närheten till vårdverksamheten är ett argument som har framförts som en försvårande om- ständighet för ett statligt huvudmannaskap vid flera tillfällen, exempelvis i SOU 1974:84.
27Innan Ädelreformen år 1992, då även kommuner blev huvudmän för hälso- och sjukvård, bedrevs vården primärt av landstingen.
28SOU 1981:9 s. 141.
29SOU 1981:9 s. 195.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
men hade därutöver avtal med andra sjukhus. Inget arvode utgick för handledning av studenter i den kommunala högskoleutbildningen och inga praktikavtal existerade.30 Vid de statliga vårdhögskolorna utgick däremot arvode för handledning till handledarna. De statliga vårdhögskolorna ansågs av kommittén mot denna bakgrund ha en fördel jämfört med de kommunala motsvarigheterna gällande möj- ligheten att frigöra praktikplatser. Kommittén konstaterade att det under senare år funnits en strävan att i förhandlingar mellan staten och de båda kommunförbunden finna andra former av kompensa- tion för handledning än personliga arvoden till praktikhandledaren.31 För läkarutbildningen gällde exempelvis att varje läkare anställd vid undervisningssjukhus måste biträda vid handledning och något arvode aktualiserades därför inte. Huvudmannaskapskommittén konstate- rade att om vårdutbildningarna skulle bli statliga skulle det medföra en kostnad för staten för de praktikplatser som behövde användas hos landstingen samt vissa lokalkostnader, som var svåra att beräkna och skulle bli föremål för förhandling mellan staten, landstingen och kommunerna.32 Kommittén använde sig av en schablon och beräk- nade den årliga kostnaden för praktik till 80–100 miljoner kr och lokaler samt utrustning till 100 miljoner kr. Totalt beräknades statens kostnader öka med 305–335 miljoner kr per år. Kommitténs slutsats var att huvudmannaskapsfrågan inte hade några avgörande effekter på kvalitet och vidareutveckling av utbildningen.33
Regeringen gjorde samma bedömning som utredningen, men an- såg att kostnaderna för ett statligt huvudmannaskap skulle bli för höga, däribland kostnaden för praktik. Staten borde därför inte överta huvudmannaskapet. Utredningen hade dessutom enligt regeringen visat att huvudmannaskapet inte avsevärt skulle påverka möjligheten att vidareutveckla utbildningen.34 Utskottet ansåg att principiella skäl talade för ett statligt huvudmannaskap, men att statsfinansiella skäl medförde att det landstingskommunala huvudmannaskapet borde behållas.35 Utskottet vidhöll sin uppfattning även några år senare.36
30SOU 1981:9 s. 68 ff.
31Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet slogs år 2005 samman till Sveriges Kommuner och Landsting, numera Sveriges Kommuner och Regioner.
32SOU 1981:9 s. 143 och 147.
33SOU 1981:9 s. 143 och 147 samt bilaga 3.
34Prop. 1981/82:89 s. 9.
35Bet. 1981/82:UbU20 s. 10.
36Bet. 1988/89:UbU5 s. 18 f. och bet. 1989/90:UbU21 s. 20.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
År 1991 begärde riksdagen att en ny utredning skulle göras av huvudmannaskapsfrågan, som i första hand skulle beakta de ekono- miska aspekterna.37 En särskild utredare tillkallades med uppdrag att undersöka möjligheten att överföra vårdhögskolornas utbildningar till statligt huvudmannaskap. I utredningens betänkande konstatera- des att fler forskarutbildade sjuksköterskor behövdes både inom vård och utbildning. Några problem som lyftes fram med de lands- tingskommunala vårdhögskolorna var att de saknade en naturlig koppling till etablerade forskningsorganisationer. Det fanns också skillnader i kunskapssyn och kompetens hos olika huvudmän och högskolor, där praktik och teori betonades i olika utsträckning. Sär- skilt vårdhögskoleutbildningarna ansågs sedan 1980-talet ha fjärmat sig från praktik till förmån för en ökad teoretisering av utbildningen, vilket också ansågs ha påverkat organiseringen och utvecklingen av den praktiska utbildningen. Jämfört med läkarutbildningen ansågs sjuksköterskeutbildningen ha en sämre koppling till det praktiska sjukvårdsarbetet, trots att landstingen var huvudmän för både utbild- ningen och sjukvårdsverksamheten. Detta ansågs enligt utredningen bero på att sjuksköterskeutbildningen till skillnad från läkarutbild- ningen saknade kliniskt anknutna lärare som kunde genomföra den praktiska utbildningen. I stället fick lärarna på vårdhögskolorna svara för både den praktiska och teoretiska utbildningen och dessa lärare saknade ofta erfarenhet av högskolestudier och forskning. Organi- seringen av praktiken byggde på att anställda i hälso- och sjukvårds- verksamheten tog det direkta handledaransvaret, trots att de ofta saknade utbildning för handledning och inte heller hade något tids- mässigt utrymme för handledningen. Läraren blev en konsult, vilket utredningen ansåg ökade klyftan mellan utbildningen och yrkes- verksamheten.38
En möjlighet som utredningen lyfte fram var att överföra sjuk- sköterskeutbildningen till statligt huvudmannaskap. Det ansågs dock finnas regionalpolitiska nackdelar med en sådan lösning och dessutom fanns redan ett hårt tryck på praktikplatser på universitetsorterna. En annan tänkbar lösning var att förstatliga utbildningen på orter där forskningsanknytningen var som störst. Utredningen förordade en sådan lösning för åtminstone två orter.39 Utredningen påtalade att
37Bet. 1990/91:UbU12 s. 63 f. och rskr. 1990/91:355 med anledning av prop. 1990/91:100 bil. 10.
38SOU 1993:12 s. 33 ff.
39SOU 1993:12 s. 95 f.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
problemet med att överföra huvudmannaskapet för vårdutbildnin- garna inte var organisatoriskt utan finansiellt betingat. Det ansågs inte vara möjligt att överföra medel som satsats på utbildningar av kommuner och landsting till en annan huvudman.40
Regeringen bedömde att huvudmannaskapet borde få variera mellan statliga universitet och högskolor, landstingsdrivna högskolor samt enskilda utbildningsanordnare. Ett eventuellt förändrat huvudman- naskap skulle regleras i avtal mellan staten och huvudmännen på ett för båda parter kostnadsneutralt sätt.41 Vid ett förstatligande av huvud- mannaskapet skulle ersättning för både teoretisk och klinisk utbild- ning inkluderas i ersättningen för vårdutbildningen och den kliniska delen av utbildningen köpas av varje statlig högskola från sjukvårds- huvudmannen. Samarbetsavtal mellan lärosätet och sjukvårdshuvud- mannen skulle tillgodose högskolans inflytande över den kliniska utbildningens innehåll och omfattning. Vid förstatligande av vård- utbildningar kunde beställaransvaret antingen kvarstå hos landstinget alternativt primärkommunen eller föras över till staten. Om lands- tinget avsåg köpa utbildning av en statlig högskola borde detta ske inom ramen för ett långsiktigt vårdutbildningsavtal (VUA), som bland annat skulle reglera kvalitet, ersättning och rollfördelning.42 Utskottet anförde att där så kunde ske i samförstånd med nuvarande huvudmän och utan ökade kostnader för staten blev en övergång till statligt huvudmannaskap möjlig, vilket ansågs vara värdefullt. Kvaliteten i utbildningarna ansågs vara garanterad genom att regeringen fattade beslut om examensrätten.43
Under åren 1995–1999 tecknade Gotlands kommun och samtliga landsting utom Jönköpings läns landsting avtal med statliga universi- tet och högskolor om att dessa skulle genomföra sjuksköterskeutbild- ningen på landstingens uppdrag. Landstingen och Gotlands kommun behöll dock huvudmannaskapet över utbildningarna.44
Huvudmannaskapsfrågan diskuterades även i samband med den högskolereform som genomfördes den 1 juli 1993 och som innebar en minskad detaljreglering av högskoleområdet.45 1992 års högskolelag och 1993 års högskoleförordning innehöll bestämmelser om univer-
40SOU 1993:12 s. 73.
41Prop. 1993/94:177 s. 63 ff.
42Prop. 1993/94:177 s. 66 ff.
43Bet. 1993/94:UbU13 s. 2 ff.
44Se kapitel 6.
45Prop. 1992/93:1.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
sitet och högskolor under statligt, kommunalt eller landstingskommu- nalt huvudmannaskap.46 Några förändringar av huvudmannaskapet för de kommunala och landstingskommunala högskoleutbildningarna genomfördes alltså inte heller vid detta tillfälle. Högskolelagen kom därför att innehålla särskilda bestämmelser även för dessa utbild- ningar, exempelvis utbildningarna till arbetsterapeut, barnmorska, bio- medicinsk analytiker, ortopedingenjör, sjukgymnast och sjukskö- terska (inklusive specialistutbildningar) samt utbildning inom social omsorg. Landsting och kommuner fick anordna högskolor endast med regeringens medgivande och medgivandet kunde begränsas till att avse endast grundutbildning.47 Ersättningen reglerades på så sätt att en kommun eller ett landsting fick ersättning från kommunen där studenten var folkbokförd vid emottagande av studenter för hög- skoleutbildning. Om staten tog emot en student till utbildning som också anordnades av landsting hade staten rätt till ersättning av lands- tinget beroende på studentens folkbokföringsort.48
År 1998 tillsattes Vårdkommissionen av regeringen. Kommissio- nens uppgift var bland annat att diskutera huvudmannaskapet för vårdbildningarna och effekterna för dimensionering av och rekryter- ing till vård- och omsorgsutbildningarna. Kommissionen ansåg att ett statligt huvudmannaskap för utbildningarna skulle möjliggöra ansvarstagande för nationell utbildningspolitik och att ett statligt huvudmannaskap skulle kunna förbättra möjligheten att tillgodose kommunernas och andra vårdgivarens personalbehov. Avtalskonstruk- tionen mellan landstingen och staten ansågs medföra en oklar ansvars- fördelning mellan parterna exempelvis gällande dimensionering, lik- som begränsade möjligheter till samordning mellan utbildning och forskning. Finansieringen bestod av dels ett generellt statsbidrag till landstingen, dels ett riktat bidrag för vårdhögskoleutbildningarna. Statsbidraget utgjorde 20 procent av den totala kostnaden. Därutöver förekom interkommunal utjämning. Kommissionen ansåg att vård- utbildningarna senast år 2001 borde övergå till statligt huvudman- naskap. Kommissionen påpekade att en lösning mellan staten och landstingen skulle förutsätta en ekonomisk reglering enligt finan- sieringsprincipen.49
461 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) i dess ursprungliga lydelse och 12 kap. högskoleförord- ningen (1993:100) i dess ursprungliga lydelse.
471 kap. 10 § högskolelagen (1992:1434) i dess ursprungliga lydelse.
485 kap. 3–4 §§ högskolelagen (1992:1434) i dess ursprungliga lydelse.
49Ds 1999:44 s. 135 ff.och 180.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
Regeringen framhöll sin avsikt att inleda förhandlingar med lands- tingen för att klargöra förutsättningarna för att överföra de lands- tingskommunala utbildningarna till staten.50 En förhandlingsdelega- tion tillsattes därefter för att klargöra under vilka förutsättningar som det samlade huvudmannaskapet för vårdutbildningarna på ett kost- nadsneutralt sätt skulle kunna överföras till staten.51 Förhandlingarna ledde till att en principöverenskommelse om ett statligt övertagande av huvudmannaskapet för landstingens samt Gotlands kommuns vård- högskoleutbildningar undertecknades av staten och Landstingsförbun- det den 11 januari 2001. Principöverenskommelsen godkändes senare av regeringen, landstingen och Gotlands kommun. Efter riksdagens godkännande övertog staten den 1 januari 2002 huvudmannaskapet för vårdhögskoleutbildningarna, utom för den landstingskommunala vårdhögskolan i Jönköping, som i stället övertogs av den enskilda ut- bildningsanordnaren Stiftelsen Högskolan i Jönköping.52 Reformen var kostnadsneutral genom att statsbidragen till landstingen mins- kades. Dåvarande lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kom- muner och landsting samt lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting ändrades så att en standardkostnad för högskoleutbildning inte längre beräknades. Genom övertagandet av huvudmannaskapet tog staten det övergripande ansvaret för att orga- nisera, genomföra och finansiera vårdutbildningarna. Regeringen uttalade i anslutning till övertagandet bland annat att högre utbild- ning är en nationell angelägenhet och att staten har ett ansvar för att tillförsäkra att högskoleutbildning av hög kvalitet och på lika villkor bedrivs inom samtliga samhällssektorer.53
8.6.2Nuvarande medverkan i utbildning
Hälso- och sjukvårdshuvudmännen är involverade i ett flertal hög- skoleutbildningar som inkluderar verksamhetsförlagd utbildning. Dessa högskoleutbildningar framgår av högskoleförordningens (1993:100) examensbeskrivning. Hälso- och sjukvårdshuvudmännen är därutöver också involverade i gymnasiala vårdutbildningar samt yrkes- högskoleutbildningar, men sådana utbildningar behandlas inte här.
50Prop. 1999/2000:1, utgiftsområde 16 s. 194, bet. 1999/2000:UbU1 och rskr. 1999/2000:96.
51Regeringens beslut den 27 april 2000.
52Prop. 2000/01:71, bet. 2000/01:UbU17 och rskr. 2001/01:262.
53Prop. 2000/01:71 s. 26 f.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
Tabell 8.1 Högskoleutbildningar med verksamhetsförlagd utbildning som berör hälso- och sjukvårdshuvudmän
Examina på grundnivå respektive avancerad nivå
Examina på grundnivå |
Examina på avancerad nivå |
|
|
Arbetsterapeut |
Apotekare |
Audionom |
Barnmorska |
|
|
Biomedicinsk analytiker |
Hälso- och sjukvårdskurator |
Dietist |
Logoped |
|
|
Fysioterapeut |
Läkare |
Optiker |
Psykolog |
Ortopedingenjör |
Psykoterapeut |
Receptarie |
Sjukhusfysiker |
|
|
Röntgensjuksköterska |
Specialistsjuksköterska |
Sjuksköterska |
Tandläkare |
|
|
Socionom |
|
Tandhygienist |
|
Tandtekniker |
|
|
|
Källa: Bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100).
Specialistutbildningar
I patientsäkerhetslagen regleras frågan om specialistutbildning för legitimerade läkare, sjukhusfysiker och tandläkare. Enligt 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen ska en legitimerad läkare, sjukhusfysiker eller tandläkare som genomgått viss vidareutbildning efter ansökan få bevis om specialistkompetens. Det är enligt 4 kap. 10 § samma lag Social- styrelsen som prövar ansökningar om bevis om specialistkompetens. För läkare och tandläkare finns en reglerad specialistutbildning. Så är inte fallet för sjukhusfysiker. Det finns i nuläget endast en oregle- rad vidareutbildning, som dock inte kan resultera i något bevis på specialistkompetens för sjukhusfysiker. Socialstyrelsen har lämnat för- slag på en reglerad specialistutbildning för sjukhusfysiker till reger- ingen, som dock inte har resulterat i åtgärder ännu.
Bastjänstgöring och specialisttjänstgöring för läkare
Regionerna ansvarar för bas- och specialisttjänstgöringen för läkare (BT respektive ST). Tidigare innefattade läkarutbildningen allmän tjänstgöring innan läkarexamen utfärdades. Numera anställs läkare
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
för bastjänstgöring efter att läkarexamen har avlagts och detta utgör det första steget i specialiseringen. Enligt 10 kap. 5 § hälso- och sjuk- vårdslagen ska det finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring inklusive bastjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specia- listkompetens i klinisk verksamhet. Enligt 5 kap. 2 § hälso- och sjuk- vårdsförordningen (2017:80) är behörig för anställning som läkare för allmäntjänstgöring den som har avlagt läkarexamen eller genom- gått medicinsk utbildning utomlands och ska genomgå komplette- rande utbildning. Behörig för anställning som läkare för specialiser- ingstjänstgöring är den som har legitimation som läkare.
Närmare bestämmelser om genomförandet av specialiseringstjänst- göringen finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkarnas specialiseringstjänstgöring (HSLF-FS 2021:8). Enligt 2 kap. 1–2 §§ föreskrifterna ska den vårdgivare som tar emot läkare för spe- cialiseringstjänstgöring svara för att det finns förutsättningar för att genomföra sådan tjänstgöring av hög och jämn kvalitet. Ansvaret inne- fattar tillgång till en studierektor, en handledare i en sådan omfatt- ning att det motsvarar behovet av handledning och medarbetare som kan ge nödvändiga instruktioner om verksamhetsspecifika tekniker och tillvägagångssätt. Ansvaret inkluderar också att vårdgivaren säker- ställer en systematisk granskning och utvärdering av om verksam- heten uppfyller uppställda krav. Enligt 2 kap. 3–4 §§ samma före- skrifter ska en verksamhetschef vid något av tjänstgöringsställena där en BT-läkare genomför sin tjänstgöring ha det övergripande an- svaret för bastjänstgöringen. Detsamma gäller för en verksamhetschef i förhållande till ST-läkare. Verksamhetschefen ansvarar för att det för varje BT- respektive ST-läkare tas fram ett utbildningsprogram och utses en huvudansvarig handledare. Enligt 2 kap. 5 § samma före- skrifter ska studierektorn ha specialistkompetens och ha genomgått handledarutbildning.
Skälen till att avskaffa den praktiska tjänstgöringen för att få läkar- legitimation var att skapa ett sammanhållet utbildningssystem för läkare från student till specialist. Utbildningsstrukturen ansågs kunna bidra till specialister med högre kompetens och bättre förutsättningar för att tillgodose befolkningens behov av god kunskapsbaserad vård. Därför föreslogs att läkarnas specialiseringstjänstgöring skulle inle- das med en fristående första introduktionsdel, bastjänstgöring.54
54Prop. 2017/18:274.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
Riksdagen antog förslagen och beslutade att lagändringarna skulle träda i kraft den 1 juli 2020.55 Genom en senare proposition före- slogs att lagändringarna i stället skulle träda i kraft den 1 juli 2021.56 Enligt 4 kap. 7 § hälso- och sjukvårdsförordningen förutsätts del- aktighet av anställda läkare inom regionernas hälso- och sjukvård vid en sjukvårdsenhet där det bedrivs högskoleutbildning för läkarexa- men eller forskning. Anställda läkare är skyldiga att biträda vid hand- ledning av medicine studerande. För specialistutbildade läkare finns en skyldighet att inom sitt verksamhetsområde utföra den under- visning och den examination som behövs för att högskoleutbildning
för läkarexamen ska kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.
Specialiseringstjänstgöring för tandläkare
I tandvårdslagen regleras frågan om regionernas medverkan i tandläk- ares specialiseringstjänstgöring. Enligt 13 § tandvårdslagen (1985:125) ska det i regionerna finnas möjlighet till anställning för tandläkarnas specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det plane- rade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet. I 14 § samma lag anges att tandläkare under specialist- utbildning ska förordnas för viss tid. Tandläkare i vars arbetsuppgif- ter ingår att i väsentlig omfattning medverka i högskoleutbildning för tandläkarexamen ska anställas för begränsad tid om regeringen föreskriver det. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring (HSLF-FS 2017:77) styr de närmare kraven på tjänstgöringens genomförande. Det är enligt 4 kap. 1 § föreskrifterna vårdgivaren som ska ansvara för att det finns för- utsättningar för att kunna genomföra specialisttjänstgöring av hög och jämn kvalitet och därutöver att det finns tillgång till handledare som kan ge den handledning som behövs och medarbetare som kan ge ST-tandläkare nödvändiga instruktioner. Vårdgivaren svarar enligt 4 kap. 2 § samma föreskrifter för att verksamheten kontinuerligt granskas. 4 kap. 3–4 §§ anger att verksamhetschefen vid det aktuella tjänstgöringsstället där specialisttjänstgöringen utförs ska utse en huvudansvarig handledare till honom eller henne samt ansvara för att det tas fram en individuell utbildningsplan. Den huvudansvarige
55Bet. 2018/19:SoU5 och rskr. 2018/19:50.
56Prop. 2019/20:158, bet. 2019/20:SoU22 och rskr. 2019/20:262.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
handledaren ska enligt 6 kap. 2 § samma föreskrifter ha ett bevis om aktuell specialistkompetens och ha genomgått handledarutbildning.
8.6.3Huvudmännens medverkan i forsknings- och utvecklingsarbete
Frågan om en eventuell lagfäst skyldighet att medverka i högskole- utbildning för hälso- och sjukvårdshuvudmännen knyter särskilt an till det ansvar som huvudmännen har gällande medverkan i forsk- nings- och utvecklingsarbete.
18kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen reglerar ett ansvar för hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka vid finansiering, planering och genomförande av kliniskt forskningsarbete inom hälso- och sjuk- vården samt folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Regioner och kommuner ska i den omfattning som behövs samverka med varandra och med berörda universitet och högskolor. Denna bestämmelse överfördes från den tidigare gällande hälso- och sjukvårdslagen. I för- arbetena motiverades den lagstadgade skyldigheten med ett behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och landsting vad gäl- ler klinisk forskning och utvecklingsverksamhet. För att upprätthålla forskningskompetens och hög kvalitet i hälso- och sjukvården ansågs möjligheten till klinisk forskning i hälso- och sjukvården vara viktig. Omstruktureringen av vården och införandet av nya ekonomiska styr- system ansågs dock ha förändrat förutsättningarna för kliniskt forsk- nings- och utvecklingsarbete. Förändringen skapade ett behov av att identifiera och särredovisa kostnader för forsknings- och utveck- lingsverksamhet samt tydliggöra vilket ansvar som åvilade staten respektive landstingen, som samtliga finansierade forsknings- och utvecklingsverksamheten. Det ansågs vara svårt att dra gränser mellan de olika delarna av forsknings- och utvecklingsverksamheten, efter- som grundforskning, klinisk forskning och utvecklingsverksamhet tenderar att hänga samman. Sjukvårdshuvudmännen ansvarar för att både erbjuda en god vård samt för att tillse att verksamheten utveck- las och utvärderas. Det ansågs finnas ett behov av att särskilja kost- nader för forskning, utveckling och klinisk utbildning från den sjuk- vårdande verksamheten. Därför borde landstingens rätt och ansvar för att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete tydliggöras i hälso- och sjukvårdslagen. I förarbetena betonades att det inte var frågan om ett nytt åtagande eller ansvarsområde för landstingens del, utan
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
endast att formellt lagfästa de förhållanden som sedan länge var rådande. Förslaget ansågs därför sakna konsekvenser för resurs- fördelningen mellan stat och landsting. Vidare ansågs förslaget inne- bära en principiell markering av forskningens och utvecklingsarbetets stora betydelse inom hälso- och sjukvården. Samverkan, som också betraktades som central för forsknings- och utvecklingsarbete, ansågs bäst kunna byggas upp genom regionalt samarbete.57
Propositionen tog sin utgångspunkt i två utredningar som för- ordat att en lagfäst skyldighet att medverka i forsknings- och utveck- lingsarbete borde införas. Utredningen HSU 2000 anförde att det enligt kommitténs bedömning var tveksamt huruvida det fanns till- räckligt lagstöd för landsting att finansiera klinisk forskning med kommunala medel, trots att det ansågs som önskvärt. En lagstadgad skyldighet att medverka i forsknings- och utvecklingsarbete var där- för motiverad också ur detta perspektiv.58 Sjukvårdshuvudmännen hade sedan tidigare ett åtagande inom forsknings- och utvecklings- arbetet i fråga om att ordna klinisk utbildning för bland andra bliv- ande sjuksköterskor.59 Även Prioriteringsutredningen förordade att lagfästa hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvar i syfte att värna en fortlöpande utvärdering av de medicinska åtgärderna och en effek- tiv resursanvändning genom klinisk forskning. Utredningen påtalade att det blivit allt svårare för läkare, sjuksköterskor och annan vård- personal att genom samlade insatser planera och genomföra sådana studier och analysera resultat. Att lagfästa denna skyldighet kunde därför markera frågans vikt.60
Ytterligare en bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen relaterar till regioners och kommuners medverkan i forskning. Enligt 13 a kap.
1§ hälso- och sjukvårdslagen ska hälso- och sjukvårdshuvudmännen inom ramen för primärvården möjliggöra medverkan vid genom- förande av forskningsarbete. Enligt förarbetsuttalandena finns ett behov av att lyfta fram forskning som en del av primärvårdens grunduppdrag till följd av att primärvården numera fått en starkare roll som första linjens hälso- och sjukvård. Klinisk och patientnära forskning anses ha en avgörande betydelse för utvecklingen av en god och hållbar hälso- och sjukvård. Klinisk forskning bör ses som ett komplement till vårdproduktionen. Regeringen framhöll att pri-
57Prop. 1996/97:5 s. 171 ff.
58SOU 1994:132 s. 28.
59SOU 1994:132 s. 17.
60SOU 1995:5 s. 194 f.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
märvårdens grunduppdrag i denna del inte innebär att mängden forskningsprojekt behöver öka, utan att primärvården på ett kon- struktivt sätt ska ges möjlighet att medverka.61 Förslaget att reglera primärvårdens grunduppdrag ansågs innebära en viss inskränkning av den kommunala självstyrelsen, dock proportionerlig och väsentlig för att åstadkomma en nödvändig omställning av hälso- och sjuk- vården.62
8.7Tillsyn av hälso- och sjukvårdshuvudmän och verktyg i tillsynen
Kontrollen av hur hälso- och sjukvårdshuvudmännen fullgör sina skyl- digheter och ansvarsområden sker primärt genom tillsyn av Inspek- tionen för vård och omsorg (IVO). Om ett lagfäst ansvar att med- verka i högre utbildning för hälso- och sjukvårdshuvudmän skulle införas aktualiseras därför frågor om tillsyn som implementerings- mekanism och vilka verktyg som står tillsynen till buds.
Enligt 1 § förordningen (2013:176) med instruktion för Inspek- tionen för vård och omsorg har myndigheten som huvudsaklig uppgift att bland annat svara för tillsyn inom hälso- och sjukvård och som en del av tillsynen pröva klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal. Verksamheten ska bedrivas strategiskt, effektivt och enhetligt. Tillsyn innebär enligt 7 kap. 3 § patientsäkerhetslagen (2010:659) granskning av att verksamhet och personal uppfyller lagenliga krav och mål. Tillsynen ska främst inriktas på granskningen av att vårdgivaren fullgör sina skyldigheter enligt 3 kap. patientsäker- hetslagen. Inspektionen för vård och omsorg ska enligt 7 kap. 4 § patientsäkerhetslagen inom ramen för tillsynen lämna råd och ge väg- ledning, kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps, för- medla kunskap och erfarenheter och ge råd till allmänheten. Syftet med tillsynen av hälso- och sjukvården och dess personal är enligt 2 § förordningen med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg att granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. Tillsynen ska planeras och genomföras med utgångspunkt i egna risk- analyser om inte annat följer av gällande rätt och innefatta kontroll av hur verksamheterna fullgör sin skyldighet att bedriva egenkontroll.
61Prop. 2019/20:164 s. 84 f.
62Prop. 2019/20:164 s. 86 ff.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
Tillsynen är också tänkt att omfatta en granskning av i lagstift- ningen angivna mål och anvisningar. Tillsynen ska inte bara omfatta områden där tydlighet lätt kan iakttas, utan även inrymma områden med större tolkningsutrymme. Kontrollerande tillsyn innebär främst inspektioner av olika slag medan granskning mot mål bör inriktas på förebyggande och främjande tillsyn som inte kan kopplas till sank- tioner, exempelvis rådgivning och vägledning.63 Verksamhetstillsynen förutsätts främst kontrollera att vårdgivarna fullgör sina skyldigheter att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och tillsyns- verksamheten förutsätts ha ett systemperspektiv.64
Tillsynen omfattar alltså huvudmän, vårdgivare samt hälso- och sjukvårdspersonal. Tillsynen styrs framför allt av patientsäkerhets- lagen, som främst fokuserar på vårdgivare samt hälso- och sjukvårds- personal.
På hälso- och sjukvårdens område förekommer sällan en möjlighet till domstolsprövning. Därför fyller tillsyn en viktig rättsstatlig kon- trollfunktion som kan bidra till ökad lagenlighet på hälso- och sjuk- vårdens område och kan bidra till legitimitet för den offentliga för- valtningen som sådan.65 Hälso- och sjukvårdslagen samt tandvårdslagen utgör också exempel på målrationell lagstiftning. Sådan lagstiftning förutsätter uppföljning av tillsynsmyndigheter.66 Tillsynen möjliggör en formlös granskning om exempelvis kan bedöma tillämpningen av olika målsättningsstadganden, exempelvis 3 kap. 1 § hälso- och sjuk- vårdslagen. Därför kan tillsynen bidra till att standardisera vissa aspekter av hälso- och sjukvårdsrätten.67 Tillsynens rättsliga kontroll kan uppmärksamma fel i enskilda ärenden, brister i lagstiftningen och genomföra en systematisk uppföljning av rättstillämpningen. Tillsynen kan också ha betydelse för ekonomiskt ansvarsutkrävande exempelvis genom skadestånd.68 Tillsyn utgör alltså ett viktigt verk- tyg för att åstadkomma en efterkontroll av legalitet och kvalitet i hälso- och sjukvården som inte sker i någon annan form.69 Dock kan tillsynen som regel inte ändra beslut och besluten som tillsyns- myndigheterna fattar är som regel inte bindande.
63Prop. 2008/09:160 s. 72 f.
64Prop. 2009/10:210 s. 127 ff.
65Asplund (2021) s. 102 ff.
66Prop. 1981/82:97 s. 28.
67Asplund (2021) s. 89 och 414 och där angivna hänvisningar.
68Marcusson (2009) s. 248.
69JO, beslut den 25 maj 2010, dnr 3834-2009, JO 2009/10 s. 398 och Bremdal (2014) s. 63.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
Utöver tillsynen av Inspektionen för vård och omsorg omfattas regioner och kommuner också av Riksdagens ombudsmäns (JO:s) och Justitiekanslerns extraordinära tillsyn. Bedömningen av sakfrågor i hälso- och sjukvården ankommer dock primärt på Inspektionen för vård och omsorg. De extraordinära tillsynsorganen bedömer sällan sådana aspekter i sin tillsyn och ifrågasätter sällan tillsynsmyndig- heters bedömningar i sakfrågor.70
Tillsynen som Inspektionen för vård och omsorg bedriver av hälso- och sjukvårdshuvudmän omfattar exempelvis hur väl de garanterar vårdgarantins uppfyllelse, samverkar med andra och utövar sitt pla- neringsansvar för att tillse kortare köer. Det förtydligade ansvar som huvudmännen numera har enligt hälso- och sjukvårdslagen ansågs enligt förarbetsuttalandena inte innebära problem för tillsynens be- drivande eller begränsa tillsynsmyndighetens möjligheter att vidta åtgärder enligt patientsäkerhetslagen.71
Om ytterligare en skyldighet för huvudmännen skulle regleras i hälso- och sjukvårdslagen gällande medverkan i högre utbildning skulle denna skyldighet vidga Inspektionen för vård och omsorgs tillsynsuppdrag i förhållande till huvudmännen. Tillsyn av en sådan bestämmelse skulle främst ske i form av verksamhetstillsyn.
Den största delen av tillsynen är lagstyrd, men i övrigt är det upp till tillsynsmyndigheten att göra prioriteringar i uppdraget och bestäm- ma om tillsynens inriktning. I förarbetena uttalades att ramlagstift- ningen inom hälso- och sjukvården förutsätter ett flexibelt regelsystem och en tillsynsdefinition som inte leder till ökad detaljreglering i syfte att underlätta tillsynen. Det ansågs finnas en risk för att tillsynen skulle fokusera på områden där det är lätt att vara tydlig och att delar med större tolkningsutrymme undviks. Det betonades vidare att tillsynen har ett kontrollerande, förebyggande och främjande syfte.72
8.7.1Sanktionsmöjligheter i tillsynen
Tillsynen är främst tänkt att ske genom dialog och frivilliga åtgärder på ett sätt som inte aktualiserar sanktioner. Några exempel på åtgärder kan vara att ändra rutiner eller ge en individ råd och stöd.
70Se exempelvis JO 2015/16 s. 507 och Asplund (2021) s. 424 och där angivna hänvisningar.
71Prop. 2016/17:43 s. 84 och 87.
72Prop. 2008/09:160 s. 72 f.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
Om patientsäkerheten motiverar det ska Inspektionen för vård och omsorg vidta ytterligare åtgärder med hjälp av sanktionsmöjligheter.73 Sanktionerna som inspektionen har till sitt förfogande regleras främst i patientsäkerhetslagen.74 Patientsäkerhetslagen inriktar sig dock främst på vårdgivare samt hälso- och sjukvårdspersonal. Detta innebär att de sanktionsmöjligheter som inspektionen har enligt patientsäkerhetslagen inte kan tillämpas mot hälso- och sjukvårdens
huvudmän.
I 7 kap. 23 § patientsäkerhetslagen anges att Inspektionen för vård och omsorg ska vidta åtgärder om någon har åsidosatt en be- stämmelse som gäller verksamhet som omfattas av myndighetens till- syn. Myndigheten kan i förhållande till vårdgivare utfärda föreläg- ganden enligt 7 kap. 20 och 24 §§ patientsäkerhetslagen i syfte att komma till rätta med brister i patientsäkerheten. För det fall att ett sådant föreläggande inte följs och missförhållandena är tillräckligt allvarliga får inspektionen även förbjuda verksamhet enligt 7 kap. 26–28 §§ samma lag. Sanktionsmöjligheterna får enligt 7 kap. 3 § patientsäkerhetslagen endast användas när verksamheten inte upp- fyller lagstadgade krav och kan alltså inte användas i fråga om mål- sättningsstadganden. Utgångspunkten är att inspektionen som regel ska utfärda ett föreläggande om vårdgivaren har åsidosatt det syste- matiska kvalitetssäkringsarbetet i 3 kap. patientsäkerhetslagen om det är motiverat ur säkerhetssynpunkt.75
Inspektionen för vård och omsorg kan förena förelägganden med vite under de förutsättningar som följer av lagen (1985:206) om viten (viteslagen). Förvaltningsdomstol prövar frågan om utdömande av vite på ansökan av myndigheten enligt 6 § viteslagen och ett flertal kriterier måste vara uppfyllda.
Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn omfattar också hälso- och sjukvårdspersonal. Om inspektionen exempelvis fått kännedom om att hälso- och sjukvårdspersonal åsidosätter sina skyldigheter inom hälso- och sjukvården ska myndigheten vidta åtgärder för att skyldigheterna ska fullgöras.
73Prop. 2009/10:210 s. 226 f. med hänvisning till prop. 1995/96:176 s. 82 ff. och s. 98 f.
74Det finns också vissa sanktionsmöjligheter för Inspektionen för vård och omsorg som följer av annan lagstiftning, exempelvis 29–30 §§ lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för sam- hällsviktiga och digitala tjänster som gör det möjligt för myndigheten att ta ut sanktionsavgif- ter i hälso- och sjukvården.
75Prop. 2009/10:210 s. 140 f.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
Sammanfattningsvis har Inspektionen för vård och omsorg alltså möjligheter att vidta sanktioner gentemot vårdgivare samt hälso- och sjukvårdspersonal, men inte mot huvudmän. Detta innebär att möjligheten att implementera en eventuell skyldighet att medverka i utbildning för hälso- och sjukvårdshuvudmännen är begränsad. Möj- ligheterna att vidta sanktioner mot hälso- och sjukvårdshuvudmän kan illustreras med följande figur:
Figur 8.1 Sanktionsmöjligheter i hälso- och sjukvårdstillsynen
Tillsyn utförd av Inspektionen för vård och omsorg
Källa: Utredningens illustration.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
8.8Tidigare utredningars syn på en skyldighet för hälso- och sjukvårdshuvudmännens medverkan i utbildning
Att reglera en skyldighet för hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka i utbildning inom hälso- och sjukvårdsverksamhet har dis- kuterats i tidigare statliga offentliga utredningar. Utredningen Sam- ordnad utveckling för god och nära vård uppmärksammade frågan i ett delbetänkande:
Det är stor vikt att alla utförare, såväl inom kommunernas som lands- tingens primärvård, upplåter utbildningsplatser för studenter inom utbild- ning på såväl grundnivå som avancerad nivå av samtliga i primärvården förekommande professioner. Detta för att säkerställa framtida kompe- tensförsörjning inom primärvården och för att alla blivande medarbe- tare i vården ska få en förståelse för primärvårdens uppdrag. När tyng- dpunkten för vården förflyttas från sjukhus till primärvård och den nära vården inklusive hemsjukvård måste det speglas även i utbildningarnas innehåll. […] Landstingen har möjlighet att även ställa krav på att ut- förare i primärvården ska bidra vid genomförande av utbildning såväl på grundnivå som avancerad nivå, även utan att det finns ett rättsligt reglerat krav på det i det nationella uppdraget. Till skillnad från när det gäller forskning är huvudmännens ansvar för utbildning inte närmare reglerat i HSL. Det är utredningens uppfattning att frågan om utbild- ningsuppdraget bör ses över i ett lämpligt sammanhang. I samband med det bör även detta ingå som en del av primärvårdens grunduppdrag.76
I detta delbetänkande angavs i konsekvensanalysen att det föreslagna nya grunduppdraget till primärvården inte beräknades medföra några ekonomiska konsekvenser för staten, eftersom det endast rörde sig om ett förtydligande av primärvårdens befintliga uppdrag. Ett visst intrång i den kommunala självstyrelsen konstaterades, men frågan om utbildning var inget som lyftes fram.77
Utredningen konstaterade i ett senare delbetänkande att det varie- rar mellan olika huvudmän var praktik och verksamhetsförlagd utbild- ning äger rum. Trots att en betydande del av hälso- och sjukvården utförs med kommunen som huvudman är möjligheten till praktik och verksamhetsförlagd utbildning i kommunala verksamheter mycket varierande. Utredningen ansåg att det saknades tillräckliga interna strukturer hos huvudmännen samt samverkansstrukturer med läro- säten. Att jämförelsevis lite verksamhetsförlagd utbildning i dag
76SOU 2018:39 s. 340 f.
77SOU 2018:39 s. 365 ff.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
genomförs i den hälso- och sjukvård som kommunerna ansvarar för ansågs vidare skapa felaktiga förväntningar hos studenter om var yrket kan utövas och därigenom försvåra rekryteringen till dessa hälso- och sjukvårdsverksamheter.78 Utredningen uttalade:
Till skillnad från vad som är fallet när det gäller forskning är huvud- männens ansvar för utbildning inte reglerat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) (HSL). Detta är något vi tidigare lyft i utredningen och som allt fler aktörer beskriver som ett problem. Även om det är självklart för alla att ett så kunskapsorienterat område som hälso- och sjukvård är helt beroende av kopplingen till utbildning riskerar det, genom att inte finnas med i den lagstiftning som reglerar kärnverksamheten, att bli satt på undantag. Det anses också påverka status på utbildningsverksamhet att den inte omfattas av lagreglering. Utbildning, oavsett var och på vilken nivå det gäller, kräver tid, personella resurser och adekvat finansiering. För att säkra framtidens kompetensförsörjning inom hälso- och sjuk- vården måste alla aktörer ta ett aktivt ansvar och finnas med vad gäller utbildning på olika nivåer. Inte minst påpekas detta när det gäller beho- vet av handledning och tillgången på handledare. Något som kommer att bli en stor utmaning för att kunna möta det ökade utbildningsbeho- vet av yrkesgrupper såsom t.ex. specialister i allmänmedicin, dietister eller distriktssköterskor. Många påpekar behovet av att inom hälso-och sjukvården, liksom inom andra samhällssektorer, öka statusen i under- visning och undervisningsaktiviteter, inte minst i kliniska och patient- nära verksamheter. Utredningen avser därför återkomma i frågan om behovet av att reglera även utbildningsuppdraget i HSL.79
Det gjorde utredningen i ett delbetänkande. Utredningen föreslog att en ny bestämmelse skulle införas genom 18 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen. Lydelsen av förslaget var:
Regioner och kommuner ska säkerställa att utbildning sker i den hälso- och sjukvård som de ansvarar för.80
Ytterligare en förändring föreslogs i 3 a kap. 1 § p. 9 i hälso- och sjuk- vårdsförordningen, nämligen att regioner och kommuner inom ramen för sitt hälso- och sjukvårdsansvar ska säkerställa att primär- vården särskilt medverkar till utbildning av de professioner som förekommer i primärvården.81 Bestämmelsen skulle enligt förslaget synliggöra utbildningens betydelse för kompetensförsörjning och
78SOU 2019:29 s. 239.
79SOU 2019:29 s. 243.
80SOU 2020:19 s. 38.
81SOU 2020:19 s. 49 f.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
möjliggöra att fler aktörer i hälso- och sjukvården skulle medverka i utbildningsfrågan. Utredningen anförde:
En förutsättning för en fungerande och god hälso- och sjukvård är kom- petenta medarbetare inom alla delar av hälso- och sjukvården. När svensk hälso- och sjukvård genomgår en omställning, mångfalden av aktörer ökar och vård i allt större utsträckning ges på annan plats än på sjukhus, behöver utbildningen av hälso- och sjukvårdens medarbetare anpassas. Den del av utbildningen som här främst avses är den verksam- hetsförlagda utbildningen. Denna del av hälso- och sjukvårdsutbildningar behöver överensstämma med de arbetsförhållanden som de blivande med- arbetarna senare kommer att arbeta under. Den verksamhetsförlagda utbildningen kan inte längre vara koncentrerad till sjukhusen, utan behö- ver förläggas till alla delar av hälso- och sjukvården. Ökade möjligheter att förlägga den verksamhetsförlagda utbildningen till hälso- och sjuk- vårdsverksamhet även utanför sjukhus, torde också öka förutsättningarna för en senare rekrytering och anställning utanför sjukhusverksamheten, eftersom den verksamhetsförlagda utbildningen utgör en arena för kommande rekryteringar. I dag finns ingen reglering i lag avseende regioners och kommuners ansvar att medverka till att VFU kan ske i den hälso- och sjukvård de ansvarar för. Utbildningsutbytet mellan läro- säten och huvudmän bygger som ovan beskrivits i stället på avtal och överenskommelser. Det är således upp till avtalande parter att bestämma formerna för den verksamhetsförlagda utbildningen. Även utan ett i lag reglerat krav kring regioners och kommuners medverkan i utbildnings- frågan har huvudmän möjlighet att kräva att de vårdgivare de ansvarar för medverkar till verksamhetsförlagt lärande. Det är upp till den enskilda regionen eller kommunen att vid en upphandling med stöd av lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) eller vid ett vårdvals- förfarande med stöd av lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) avgöra vilka krav och villkor som ska gälla för de hälso- och sjukvårds- tjänster som ska levereras. Eftersom den verksamhetsförlagda utbild- ningen i praktiken inte förläggs till alla delar av hälso- och sjukvården, är utredningens bedömning av hur den praktiska verksamheten hante- rar, inkluderar och prioriterar frågan om utbildning dock att det inte ställs krav på vårdgivares medverkan i tillräckligt hög utsträckning. I dag är det främst den verksamhet som regionerna och kommunerna bedri- ver i egen regi som tillhandahåller utbildningsplatser. Avsaknaden av ett formellt uppdrag att tillhandhålla utbildningsplatser upplevs på vissa håll medföra att det i princip blir en ny diskussion och förhandling om antal platser varje termin. Vårdsam är Göteborgsområdets lokala sam- ordningsorgan (kopplat till ett regionalt avtal mellan Göteborgs univer- sitet och VGR) med företrädare för universitetet och vårdgivare (region och kommun samt vissa privata vårdgivare). Företrädare för Vårdsam efterfrågar bl.a. ett ökat deltagande från såväl privata som kommunala vårdgivare. Att stärka utbildningsuppdraget till regioner uppfattas en- ligt representanter som ett sätt att underlätta arbetet med VFU. […] En lagreglering synliggör ansvaret och sänder en viktig signal till både
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
huvudmän och vårdverksamheter om utbildningens betydelse för en god hälso- och sjukvård. Det ställer krav på regioner och kommuner att utifrån rådande behov av utbildningsplatser, vid planeringen av hälso- och sjukvården, i sin tur ställa erforderliga krav på vårdgivare att till- handahålla utbildningsplatser i verksamheterna. Bestämmelsen innebär inte att regioner och kommuner måste tillse att varje enskild vårdgivare tillhandahåller sådana platser. Ur ett regionalt eller kommunalt helhets- perspektiv ska dock säkerställas att behovet tillgodoses. Den praktiska utformningen av hur detta hanteras är en fråga för respektive region eller kommun. […] En förutsättning för ett ändamålsenligt utbild- ningsutbyte och för att studenterna ska kunna komma ut i lämpliga VFU-placeringar, är en fortsatt samverkan mellan huvudmännen och utbildningsanordnarna. […] Utbildningsfrågan har nära koppling till forskningsfrågan. Den föreslagna bestämmelsen har viss likhet med 18 kap. 2 § första stycket HSL som anger att regioner och kommuner ska medverka vid finansiering, planering och genomförande av dels kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område, dels folk- hälsovetenskapligt forskningsarbete. Med hänsyn till att utbildningen, till skillnad från forskningen, inte enbart har staten som huvudman har den nu föreslagna bestämmelsen fått en föreslagen delvis annorlunda utformning. Avseende utbildning är det inte enbart fråga om behovet av regioners och kommuners medverkan till insatser som staten ansvarar för, utan regionen och kommunen är, tillsammans med andra huvud- män, ansvariga för utbildningen.82
I utredningens konsekvensanalys angavs att kodifieringen av huvud- männens ansvar skulle tydliggöra vad som redan reglerades genom avtal mellan huvudmän och lärosäten. Syftet var att skapa bättre för- utsättningar för delaktighet i verksamhetsförlagd utbildning i alla delar av hälso- och sjukvården oavsett huvudman och driftsform genom att involvera fler aktörer. Förslaget ansågs innebära ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen, dock godtagbart och proportionerligt. Syftet var att anpassa utbildningarna till nuvarande förhållanden genom att låta både kommunala och privata aktörer medverka i kom- petensförsörjningsfrågan, vid sidan av regionerna. Utredningen ansåg inte att statens kostnader kunde öka, då förslagen inte förutsatte någon ökning av studentantalet. Däremot ansågs finansieringsprinci- pen bli aktuell. Utredningen anförde att staten redan i nuläget finan- sierar ersättning till huvudmännen för mottagande av studenter. Detta sker genom statens bidrag till lärosäten för helårsstudenter och helårsprestationer. För utbildning på grund- och avancerad nivå till- delas lärosätena ett takbelopp för att utbilda studenter. Ersättnings-
82SOU 2020:19 s. 251–253.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
nivån beror av registrerade studenter, antal högskolepoäng som presteras under ett år samt aktuellt utbildningsområde. Utredningens förslag var att finansieringen av omkostnader fortsättningsvis borde ske från respektive lärosäte utgående från utgiftsområde 16, Utbild- ning och universitetsforskning. Utredningen konstaterade att efter- som skyldigheten placerats på huvudmännen var de kostnadsmässiga konsekvenserna för privata företag inte klarlagda. Ersättningen till de privata företagen var således en fråga för regionerna och kommu- nerna att hantera. Enligt utredningen var det upp till regionerna och kommunerna att bestämma om och i så fall vilken ersättning som kunde lämnas till vårdgivare som tillhandahåller platser för verksam- hetsförlagd utbildning.83
I propositionen angavs att förslagen i denna del bereds inom Regeringskansliet.84 Hittills har något lagförslag inte lämnats.
Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska har också gett uttryck för att en ny bestämmelse om att regioner och kommuner ska säkerställa att utbildning sker i hälso- och sjukvården de ansvarar för bör införas. Utredningen anförde:
En ny bestämmelse om att regioner och kommuner ska säkerställa att utbildning sker i den hälso- och sjukvård de ansvarar för bör införas i hälso- och sjukvårdslagen i enlighet med ett förslag från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård som för närvarande bereds i Regeringskansliet. […] I mars 2020 föreslog utredningen att en ny bestämmelse om att regioner och kommuner ska säkerställa att utbild- ning sker i den hälso- och sjukvård de ansvarar för ska införas i hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelsen föreslås införas i syfte att synliggöra utbildningens betydelse för kompetensförsörjning och för att möjlig- göra att fler aktörer i hälso- och sjukvården medverkar i utbildnings- frågan (s. 251–253). Denna utredning stödjer förslaget och gör bedöm- ningen att en sådan ny bestämmelse bör införas. Den skulle medföra ett tydligt utbildningsåtagande för hälso- och sjukvårdshuvudmännen, som för högskolans del framför allt avser VFU. Utredningen anser att det i sin tur skulle underlätta för hälso- och sjukvårdshuvudmännen i för- hållande till vårdgivarna. En sådan ny bestämmelse skulle också säker- ställa att framtida vårdreformer även tar hänsyn till hälso- och sjuk- vårdens utbildningsuppdrag.85
Utredningens konsekvensutredning behandlar dock inte förslaget i denna del.
83SOU 2020:19 s. 255 ff.
84Prop. 2019/20:164 s. 60.
85SOU 2022:35 s. 96 f.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
Sammanfattningsvis kan konstateras att de centrala skälen som anförts för en lagreglering är symbolvärdet i att synliggöra utbild- ningens vikt och dess koppling till kompetensförsörjning i hälso- och sjukvårdsmännens organisationer, att säkerställa att tillräckliga resur- ser avsätts för utbildning och att utbildning beaktas vid omorganisa- tion hos hälso- och sjukvårdshuvudmännen. Andra skäl som anförts är att möjliggöra verksamhetsförlagd utbildning hos fler verksam- heter och hos fler aktörer, att underlätta kravställning vid offentlig upphandling och valfrihetssystem samt att skapa mer enhetliga villkor för huvudmännens medverkan i forskning och utveckling respektive utbildning.
8.9Remissinstansernas bedömning
Ett stort antal remissinstanser i form av regioner, kommuner, stat- liga myndigheter och intresseorganisationer lämnade remissvar gäl- lande Samordnad utveckling för god och nära vårds betänkande God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårds- system (SOU 2020:19). I många av svaren berördes förslaget om ett lagfäst ansvar för hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka i utbildning liksom att inkorporera utbildning som ett av primär- vårdens grunduppdrag enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det stora flertalet remissinstanser förefaller ha varit positiva till förslaget i denna del. Nedan refereras till ett urval av remissvar som inkluderar uttalade argument för eller emot förslagen.86
Förslaget emottogs väl hos i princip hela den regionala och kom- munala sektorn. Sveriges Kommuner och Regioner tillstyrkte förslaget och betonade vikten av nära samarbete mellan utbildningsanordnare och verksamheter. Utformningen av platser för verksamhetsförlagd utbildning och kraven på handledarresurser ansågs inte ensidigt kunna utformas utifrån högskolornas önskemål, utan måste beakta hälso- och sjukvårdens förutsättningar och den förändring som sker i vården. Organisationen konstaterade att en förskjutning av utbild- ningsuppdraget från universitetssjukhus och slutenvård till primär- vård och äldreomsorg är nödvändig. Kapaciteten för utbildning och forskning i de sistnämnda verksamheterna behöver öka, samtidigt som universitetens interna meriteringssystem inte kan vara det enda
86Remissvar till betänkandet SOU 2020:19, S2020/02841/FS.
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
måttet på kompetens och kvalitet. Verksamhetens kostnader för att ta emot studenter är ofta högre än ersättningen som erbjuds och på flera håll förutsätts kommuner och regioner tillhandahålla hand- ledning och verksamhetsförlagd utbildning utan ersättning. Sveriges Kommuner och Regioner påpekade också att det utöver mottagan- det och handledningen av studenter också finns kostnader som kräver finansiering av stödstrukturer som krävs för att skapa och upprätt- hålla goda lärandemiljöer. ALF-avtalet utgör en viktig plattform för de lärosäten och regioner som ingår, men för övriga saknas en lång- siktig finansiering av forskning och funktioner som exempelvis studie- rektorer, olika former av adjungeringar och förenade tjänster som utgör viktiga stöd för utbildningsuppdraget. Organisationen påtalade vikten av ett statligt stöd för att bygga upp forsknings- och utbild- ningskapaciteten i primärvården. Nuvarande finansieringsmodell ansågs inte vara tillräcklig.
Region Jämtland Härjedalen välkomnade utredningens förslag att tydliggöra regioners och kommuners ansvar att medverka i klinisk utbildning, även om man saknade en beskrivning av hur professions- utbildningar ska bedrivas i praktiken när den verksamhetsförlagda utbildningen bedrivs inom primärvården, på särskilda boenden och genom sjukvård i hemmet oavsett huvudman. Privata vårdgivares ansvar att medverka i utbildning borde enligt regionen också omfat- tas av lagstiftningen. Omställningen av verksamhetsförlagd utbild- ning och merkostnaden samt produktionsbortfallet till följd av hand- ledarutbildningen borde enligt regionen finansieras genom en särskild statlig satsning. Regionen framhöll också att vid en större geografisk spridning av platser för verksamhetsförlagd utbildning kommer det särskilt att drabba studenter i glest befolkade län i form av ökade kostnader för boende och resor. Region Kronoberg välkomnade ett lagfäst ansvar att medverka i utbildning som också ansågs harmoniera väl med huvudmännens medverkan i forskning. Regionen betonade att tillsyn är nödvändig för att säkerställa implementeringen av bestämmelsen samt att både offentliga och privata vårdgivare borde ha ett ansvar för verksamhetsförlagd utbildning. Systemet med fri- villiga avtalslösningar skapade enligt regionen en ojämlikhet som borde undanröjas. Regionen framhöll att beskrivningen av befintliga hinder för verksamhetsförlagd utbildning i sig var korrekt, men det sakna- des en konkretisering av hur hindren skulle kunna avhjälpas, särskilt bristen på personella resurser. Region Kronoberg anförde att det
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
exempelvis inte kan allokeras ytterligare handledningsresurser när omkring 50 procent av distriktsläkartjänsterna är vakanta. Region Örebro efterlyste ett förslag på nationell reglering av utbildnings- och ersättningsnivån till vårdgivare med årlig uppräkning, då sam- verkan inte längre huvudsakligen kommer att regleras av regionala avtal och överenskommelser. Det finns annars en risk för differen- tierade ersättningsnivåer och konkurrens. Även Region Sörmland framhöll vikten av att privata vårdgivare medverkar i utbildnings- uppdraget för att skapa en likvärdighet. Det ansågs dock viktigt att alla vårdgivare har samma förutsättningar att erbjuda verksamhets- förlagd utbildning. Mot denna bakgrund ställde sig regionen frågande till varför principöverenskommelsen kommit att reglera ersättningen med 1 200 kr per student och praktikvecka. Det framhölls att det är viktigt att produktionsbortfall hos vårdgivaren kompenseras vid beräkning av ersättningen. Särskilt i fråga om bristyrken uppstår en stor belastning på hälso- och sjukvården när studenter ska tas emot, särskilt om utbildningsplatserna utökas. För att alla vårdgivare ska kunna erbjuda god handledning framhöll regionen att det krävs en god utbildning och tidsmässiga resurser för uppdraget. Också Region Stockholm tillstyrkte förslaget och anförde att det skulle kunna tyd- liggöra utbildningens viktiga roll för kompetensförsörjningen och stärka utbildningsuppdraget som en självklar del av vårdverksam- heten. En lagreglering ansågs också kunna underlätta vid tecknandet av avtal. En dialog mellan region och utbildningsanordnare behövs fortsättningsvis gällande planering av verksamhetsförlagd utbildning. Omfattning av den verksamhetsförlagda utbildningen borde regio- nerna enligt remissyttrandet få vara med och fatta beslut om för att undvika att lärosätena självständigt uppställer krav. Därför ansåg regionen att det fortsättningsvis behövs avtal mellan regioner och läro- säten som reglerar kvalitet och kvantitet. Det ansågs också vara centralt att regionerna involveras inför uppstart och utökning av utbildningar. Region Västerbotten välkomnade också utredningens förslag och in- stämde i att fler aktörer behöver ansvara för den verksamhetsförlagda utbildningen. En lagreglering ansågs kunna säkerställa jämlika resur- ser och en god utbildningskvalitet. Regionerna ansågs dock behöva ytterligare resurser för att kunna säkerställa god kvalitet i utbild- ningen, inte minst gällande läkarutbildningen. Region Västerbotten framhöll att förutsättningarna för verksamhetsförlagd utbildning är olika beroende på geografi och avstånd, vilket kan medföra större
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
kostnader för studenter i vissa delar av landet. För regionerna kan vidare finnas svårigheter att fördela platserna jämlikt och upprätt- hålla handledarkompetens, vilket kan påverka rekryteringsmöjligheter. Därför ansåg Region Västerbotten att regioner med stora geogra- fiska avstånd borde beviljas riktade medel. Västra Götalandsregionen framhöll att alla aktörer i offentlig och privat vård borde ha ett lika stort ansvar att tillgodose utbildningsbehovet för verksamhetsförlagd utbildning inom de yrkeskategorier och utbildningskategorier som verkar i nära vård. Viktiga kvalitetsaspekter som regionen lyfte fram var handledare med aktuell, godkänd handledarutbildning och en fungerande organisation för att säkerställa att kvaliteten i utbild- ningen garanteras. Vidare ansågs huvudmannens ansvar för extern granskning med högst fem års mellanrum behöva förtydligas.
Region Västernorrland avstyrkte förslaget till en del. Visserligen ansåg regionen att det behövdes en ökad tydlighet gällande vårdens omställning och dess effekter på utbildningen, men precisa och detal- jerade avtal ansågs vara en mer effektiv väg att gå än att lagstifta om en skyldighet att medverka i utbildning för hälso- och sjukvårdens huvudmän. Regionen framhöll också att det är viktigt att studenter får en förståelse för vikten av att handleda studenter senare i yrkes- livet. När det gäller förslaget om att inkludera medverkan i utbild- ning som en del av primärvårdens grunduppdrag ansåg regionen att konsekvensanalysen inte var tillfredsställande gällande effekterna på regionernas valfrihetssystem.
Ett flertal lärosäten inkom med positiva remissvar gällande denna del av utredningens förslag. Högskolan i Borås tillstyrkte förslaget och anförde att det är bra att tydliggöra utbildningsuppdraget så skarpt som möjligt för att genomsyra vårdorganisationen på alla nivåer. Hög- skolan bekräftade svårigheten att finna handledare med erforderlig erfarenhet varje termin och framhöll att det inte är tillräckligt att en- skilda studierektorer praktiskt försöker lösa frågor i sin organisation. Det kräver också en organisatorisk medvetenhet. Högskolan poäng- terade vikten av en helhetssyn och att varje lärosäte har ett nationellt perspektiv på kompetensförsörjning, utbildning och verksamhets- förlagd utbildning. Det nationella perspektivet är viktigt för att inte bygga murar mellan lärosäten och vårdverksamheter. Lunds univer- sitet instämde i utredningens analys att det ibland kan finnas en ovilja eller oförmåga hos enskilda aktörer inom hälso- och sjuk- vården att delta i den verksamhetsförlagda utbildningen. Mot bak-
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
grund av behovet av fler platser borde lagförslaget därför formuleras skarpare. Lunds universitet ansåg att det borde vara ett oavvisligt krav att all offentligfinansierad hälso- och sjukvård åläggs att delta i utbildningen. Inriktningen mot nära vård ansågs ställa ökade krav på utbildningens olika delar att utbilda de flesta professioner inom hälso- och sjukvården i denna sektor. En gemensam utbildningsbas för flera professioner och specialiteter skulle kunna underlätta sam- verkan i vården också gällande utbildning och forskning. Det utökade utbildningsuppdraget innebär dock höga krav på den nära vården, vilket Lunds universitet inte ansåg att utredningen hade tagit till- räcklig hänsyn till. Örebro universitet tillstyrkte också förslaget mot bakgrund av att verksamhetsförlagd utbildning utgör en betydande del av utbildningen till legitimationsyrken och att studenterna måste kunna garanteras en möjlighet att genomföra verksamhetsförlagd utbildning. Ett i lag tydliggjort ansvar att säkerställa platser för verksamhetsförlagd utbildning ansågs som en förutsättning för en modern utbildning inom hälso- och sjukvård, trots att behovet av samverkan mellan parterna gällande utbildningens utformning och genomförande kvarstod. Örebro universitet menade att det i nuläget ofta uppstår problem vid fördelning av platser även om avtal finns och det blir svårt för lärosätena att utöka antalet studieplatser. Umeå universitet välkomnade också förslaget, men anförde att utredningen också borde ha belyst goda erfarenheter av regionaliserade utbild- ningar, såsom läkarutbildningen vid Umeå universitet, som visat sig vara gynnsam för alla parter. Umeå universitet efterlyste också en skarpare skrivning avseende hur verksamhetsförlagd utbildning och forskning ska bedrivas i primärvård, på särskilda boenden och i hälso- och sjukvård i hemmet oavsett huvudman. Umeå universitet tillstyrkte förslaget att huvudmännens omkostnader för verksamhetsförlagd utbildning fortsättningsvis ska finansieras genom ersättning från re- spektive lärosäte och att ersättningen per högskolestudent inte ska minska. Umeå universitet lyfte också fram behovet av ett VULF- avtal. Vidare noterades att behovet av handledarutbildning för läkare bör förtydligas och att de kostnadsuträkningar som utredningen gjort inte inkluderar läkare.
Karolinska institutet tillstyrkte delvis förslaget och poängterade att utredningen använt begreppet ”utbildningsfrågan” utan att beakta att hälso- och sjukvården måste bereda möjlighet för utbildning på olika nivå och med olika huvudmän. Detta ställer olika krav på vår-
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
dens medverkan liksom finansiering, exempelvis gymnasieutbildning, högskoleutbildning på grundnivå respektive avancerad nivå samt allmän- och specialisttjänstgöring. Därför menade Karolinska institutet att motivet till en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen var oklart. Karolinska institutet var inte övertygat om att bestämmelsen skulle ha avsedd verkan och efterlyste en mer utvecklad formulering av lagförslaget. Remissinstansen påtalade också att utredningen sam- manblandat begreppen praktik respektive verksamhetsförlagd utbild- ning. Karolinska institutet instämde med att det bör etableras en livskraftig utbildningsmiljö i exempelvis den kommunala hälso- och sjukvården. Det ansågs dock vara viktigt att definiera ansvar och roller hos de olika huvudmännen vad gäller olika utbildningar. Ett långsiktigt arbete i samverkan med regioner och kommuner ansågs nödvändigt för att bygga attraktiva forsknings- och utbildnings- miljöer i fråga om nära vård. Tillgång till vetenskapliga databaser för anställda i hälso- och sjukvården i kommunal sektor ansågs också väsentligt för att kunna handleda studenter. Karolinska institutet påpekade också att den föreslagna bestämmelsen i 18 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen borde utformas i likhet med bestämmelsen i 18 kap. 2 § samma lag gällande forskning. Förslaget var därför att bestämmelsen borde utformas som en skyldighet för huvudmännen att säkerställa att medverkan i planering, finansiering och genom- förande av högskoleutbildning kan ske i den hälso- och sjukvård som de ansvarar för. Slutligen påpekades att det inte fanns skäl att lagfästa utbildning som en del av primärvårdens grunduppdrag, eftersom den som en del av hälso- och sjukvården redan omfattas av övrig lagstift- ning samt ingångna avtal. En översyn och revidering av ersättnings- systemen i primärvården ansågs vara ett mer effektivt sätt att öka primärvårdens medverkan i utbildning.
Vårdföretagarna lyfte fram att det inte endast handlar om att regioner och kommuner ska kunna ställa krav på medverkan av privata vårdgivare i utbildningen av vårdens professioner. Huvudmännen måste också ersätta vårdgivarna för utbildningsuppdrag, eftersom handledning och utbildning av studenter innebär mindre tid för patientarbete och påverkar vårdgivarens verksamhet. Vårdföretag- arna framhöll att ersättningen måste vara högre och hållbar över tid. Vårdgivaren måste få betalt för tid som relaterar till forskning och utveckling även när direkta vårdkontakter och -volymer inte berörs, särskilt med beaktande av personalbristen.
SOU 2024:9 |
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
Universitetskanslersämbetet betonade lärosätenas nationella ut- bildningsansvar och vikten av att platser för verksamhetsförlagd utbild- ning kan tillgodoses ur ett nationellt perspektiv och inte endast foku- serar på regionen eller kommunen. Det ansågs vara särskilt viktigt vad gäller utbildningar som inte förekommer i alla regioner, exem- pelvis dietistexamen. Universitetskanslersämbetet lyfte också fram de då blivande sjukvårdsregionala rådens roll i samordningen kring den verksamhetsförlagda utbildningen. I rådens roll inkluderas att planera, samordna, inventera och utveckla utbildningarna.
Bland de remissinstanser som tydligast avstyrkte förslaget kan nämnas Socialstyrelsen. Socialstyrelsen avstyrkte både ett i lag regle- rat ansvar för utbildning för huvudmännen samt att huvudmännen också skulle ges ett i lag reglerat ansvar att tillse att primärvården medverkar till utbildning av professioner i primärvården. Social- styrelsen anförde att inrättandet av Nationella vårdkompetensrådet och dess uppdrag att åstadkomma samarbete och samförstånd gäl- lande bland annat utbildningsbehov bland lärosäten, regioner och kommuner innebar att någon reglering i lag inte var nödvändig. Social- styrelsen delade utredningens bedömning om vikten av huvudmän- nens ansvar, men kritiserade utredningens användning av begreppet utbildning. Utbildningsbegreppet är vidare än verksamhetsförlagd utbildning och skulle därför enligt Socialstyrelsen kunna tolkas som ett vidgat ansvarsområde som inkluderar grundutbildning och fort- bildning. Socialstyrelsen saknade också underbyggda argument för att en lagreglering skulle kunna lösa problemen med fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och påtalade att hälso- och sjukvårdens huvudmän redan i nuläget kan reglera utbildningsfrågan i avtal. Oav- sett reglering i lag krävs en dialog mellan huvudmän och utbild- ningsanordnare om verksamhetsförlagd utbildning. Socialstyrelsen anförde också att utredningen övervärderat de positiva konsekven- serna av en reglering i lag och exempelvis inte problematiserat huvud- männens och särskilt primärvårdens förmåga att tillhandahålla plat- ser för verksamhetsförlagd utbildning för mer sällan förekommande professioner som psykologer och dietister. Socialstyrelsen påpekade vidare att det saknades en bakgrundsbeskrivning till utredningens slutsats att förslaget skulle innebära en kortare utbildningsperiod och att studenterna snabbare skulle kunna komma ut i sysselsättning.
Vårdförbundet välkomnade förslaget om att lagfästa en skyldig- het att medverka i utbildning för hälso- och sjukvårdshuvudmän, men
Regioners och kommuners medverkan i högskoleutbildning |
SOU 2024:9 |
ansåg att skyldigheten borde rikta sig mot alla vårdgivare med offent- lig finansiering och inte endast huvudmän. Vårdförbundet ansåg också att det borde finnas tydligare skrivningar om att utbildning och forskning ska bedrivas i primärvården och inte endast anges att primärvården ska medverka i forskning för att synliggöra utbildning- ens och forskningens roll som motor i verksamhetsutvecklingen.
Fysioterapeuterna tillstyrkte förslaget, men menade att samtliga professioners verksamhetsförlagda utbildning borde ses över och dess- utom omfattas av ett centralt avtal i likhet med ALF-avtalet. En kon- sekvens av en sådan lösning skulle enligt föreningen vara en ökad jämlikhet mellan utbildningarna. De principer som finns för verk- samhetsförlagd utbildning för andra kategorier än läkare stammar från en tid då vårdutbildningarna bedrevs av landstingskommunala högskolor. Sveriges arbetsterapeuter tillstyrkte förslaget, men tillade att de avtal som tecknas mellan lärosäten och regional primärvård måste vara tydliga i fråga om ansvarsfördelning samt vilken kom- petens som krävs av exempelvis handledare. Även Svenska Läkare- sällskapet tillstyrkte förslaget, men anförde att en lagreglering inte är tillräcklig. Trots att läkares allmänna tjänstgöring samt specialist- tjänstgöring reglerats i lag räcker platserna inte till. Handledarresur- ser lyftes fram som centrala för att verksamhetsförlagd utbildning ska fungera vid vårdcentraler.
9Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning
I detta kapitel diskuteras privata vårdgivares förutsättningar att medverka i verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbild- ningen. Utredningen ska enligt direktiven särskilt analysera möjlig- heterna att ställa krav på privata vårdgivares medverkan i utbildning.
En privat vårdgivare definieras i 1 kap. 3 § patientsäkerhetslagen (2010:659) som en annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård. Privata vårdgivare tillhandahåller liksom offentliga vårdgivare platser för verksamhetsförlagd utbild- ning för sjuksköterskestudenter. Detta sker genom avtal som träffas på huvudsakligen tre olika sätt:
1.genom lagen (2016:1145) om offentlig upphandling,
2.genom lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller
3.genom avtal med lärosäten.
Privata vårdgivare medverkar oftast i verksamhetsförlagd utbildning som en följd av att regioner och kommuner har genomfört offentliga upphandlingar av hälso- och sjukvård enligt lagen om offentlig upp- handling. Hälso- och sjukvårdshuvudmännen har då möjlighet att avtala med privata vårdgivare om att utföra hälso- och sjukvård. Uppdraget kan också inkludera att tillhandahålla platser för verk- samhetsförlagd utbildning inom den hälso- och sjukvård som den privata vårdgivaren bedriver. Därutöver kan privata vårdgivare ansöka om att starta vårdverksamhet inom vårdområden som är upphand- lade enligt lagen om valfrihetssystem. Under förutsättning att vissa krav uppfylls har den privata vårdgivaren rätt att etablera sig inom vårdområdet. I dessa fall bedrivs hälso- och sjukvården av privata aktörer med offentlig finansiering. Att tillhandahålla platser för verk-
323
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
samhetsförlagd utbildning kan också ingå. Slutligen finns möjlighet för lärosäten att teckna avtal om att tillhandahålla platser för verk- samhetsförlagd utbildning direkt med privata vårdgivare, vilket före- kommer på ett fåtal platser i landet. Den verksamhetsförlagda utbild- ningen sker då utanför den offentligt finansierade privata hälso- och sjukvården.
En allt större del av hälso- och sjukvården utförs av privata vård- givare. År 2020 utfördes 19 procent av hälso- och sjukvården av privata utförare och inom hälso- och sjukvård finansierade den offentliga sektorn 59 procent.1 År 2021 gjordes 23,4 miljoner patientbesök hos privata vårdgivare i öppen hälso- och sjukvård, varav 18 miljoner inom primärvården.2 Detta motsvarar 39 procent av alla patientbesök. Inom primärvården sker 50 procent av alla patientbesök hos privata vårdgivare.3 Antalet valfrihetssystem inom regionernas verksamhets- områden uppgår till 107 stycken i Sveriges regioner. Region Stockholm har 38 vårdval och vårdval på flest områden inom specialistsjukvår- den i landet. Region Uppsala och Region Skåne har 12 respektive 11 vårdval, medan övriga regioner har mellan 1 och 5 vårdval.4
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning är mot denna bakgrund av stor betydelse för att tillräckligt många ut- bildningsplatser för sjuksköterskestudenter ska kunna skapas. Det finns enligt utredningens uppfattning en potential att öka privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning. Graden av medverkan i verksamhetsförlagd utbildning för privata vårdgivare varierar stort över landet. Flest privata vårdgivare medverkar i verk- samhetsförlagd utbildning i Stockholmsområdet, vilket förklaras av den betydande andel offentligfinansierad hälso- och sjukvård som utförs av privata vårdgivare där.
1Statistiska centralbyrån (2020).
2Sveriges Kommuner och Regioner (2022).
3Vårdföretagarna (2022) s. 44.
4Sveriges Kommuner och Regioner (2023 d).
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
9.1Privata vårdgivares medverkan i utbildning bör främjas men inte regleras i lag
Förslag: Regeringen bör ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att ge stöd åt regioner och kommuner som anlitar privata ut- förare. Stödet bör omfatta att sammanställa relevant statistik om privata vårdgivare och att utarbeta goda avtalsmodeller och annan vägledning i syfte att främja privata vårdgivares möjlighet att tillhandahålla platser för verksamhetsförlagd utbildning.
Bedömning: En lagreglerad skyldighet för privata vårdgivare att medverka i utbildning är rättsligt möjlig att genomföra under för- utsättning att de privata vårdgivarna erhåller ekonomisk ersättning och att samma skyldighet gäller offentliga vårdgivare. Utredningen anser dock inte att en lagreglerad skyldighet för privata vårdgivare att medverka i utbildning skulle utgöra ett effektivt verktyg för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuk- sköterskeutbildningen.
Genom att tillhandahålla stöd för regioner och kommuner att utarbeta goda avtalsmodeller och annat underlag kan Upphand- lingsmyndigheten underlätta för privata vårdgivare att i högre ut- sträckning än i dag erbjuda platser för verksamhetsförlagd utbild- ning på sjuksköterskeutbildningen. Nationell statistik skulle bidra med viktig information om privata vårdgivare som i dag saknas. Vägledning i form av avtalsmodeller och upphandlingskriterier skulle bidra till en harmonisering som underlättar för såväl regio- ner och kommuner som privata vårdgivare i offentlig upphand- ling. I arbetet med att utveckla avtalsmodeller och upphandlings- kriterier behöver Upphandlingsmyndigheten information om hur samarbetet mellan lärosäten och vårdgivare om verksamhetsförlagd utbildning lämpligen organiseras, vilken bör kunna förmedlas av Nationella vårdkompetensrådet.
Skälen för utredningens förslag och bedömning
Privata vårdgivare åtnjuter närings- och etableringsfrihet. Dessa fri- heter utgör grundläggande kärnvärden för att förverkliga den inre marknaden och den fria rörligheten i Europeiska unionen. Att ålägga
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
privata vårdgivare en lagreglerad skyldighet att medverka i utbild- ning skulle sannolikt betraktas som en begränsning av villkoren som råder för att utöva privat hälso- och sjukvårdsverksamhet. Möjlig- heten att bedriva näringsverksamhet inom hälso- och sjukvården är på flera sätt redan begränsad genom de krav som följer av att exem- pelvis läkar- och sjuksköterskeyrkena är reglerade yrken som omfat- tas av yrkeskvalifikationsdirektivets krav.5 I lagstiftningen finns också många krav relaterade till patientsäkerhet och den enskildes integ- ritet som privata vårdgivare är underkastade och som på olika sätt begränsar näringsverksamhetens bedrivande.
Medverkan i utbildning kräver nödvändiga personella resurser och kan vara förenad med kostnader för verksamheten och på andra sätt påverka villkoren för dess bedrivande. För att det ska vara förenligt med näringsfriheten som stadgas i 2 kap. 17 § regeringsformen krävs att det föreligger ett från samhällets synpunkt skyddsvärt intresse. Vikten av att kunna utbilda ett tillräckligt antal sjuksköterskor för samhällets behov i syfte att kunna erbjuda hälso- och sjukvård till medborgarna kan troligen anses vara ett sådant skyddsvärt intresse. I enlighet med likhetsprincipen måste dock samma regler rimligen gälla även för offentliga vårdgivare. Ett angeläget allmänt intresse skulle svårligen kunna hävdas om de offentliga vårdgivarna undan- togs från en sådan bestämmelse.
Privata vårdgivares rådighet över lös egendom, exempelvis eko- nomiska medel och legitima förväntningar på förutsättningarna för verksamhetens bedrivande som sedan länge varit rådande, omfattas också av Europakonventionens egendomsskydd. Inskränkningar av rådigheten som betraktas som tillräckligt omfattande måste därför ske enligt konventionens krav och vara förenliga med det allmännas intresse, följa av lag eller annan föreskrift och vara proportionerliga. Om möjligheten att bedriva hälso- och sjukvård för privata vård- givare skulle ske på villkor att de medverkar i utbildning, innebär det en relativt ingripande förändring av näringens villkor. Därmed berörs de privata vårdgivarnas legitima förväntningar på förutsättningarna för att bedriva privat hälso- och sjukvårdsverksamhet i Sverige som sedan länge varit rådande. Det är därför sannolikt att en skyldighet att medverka i utbildning skulle anses innebära en inskränkning av
5Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. Yrkeskvalifikationsdirektivet beskrivs i kapitel 3.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
privata vårdgivares rådighet över sin egendom som omfattas av konventionens skydd. Därmed bör inskränkningen också berättiga till kostnadsersättning för de privata vårdgivarna. Detta innebär att privata vårdgivare sannolikt är berättigade till ersättning av staten för att medverka i utbildning och att offentliga vårdgivare inte kan undantas från en skyldighet att medverka i utbildning med hänsyn till proportionalitetsprincipen.
Utredningens slutsats är att det vore möjligt att rättsligt reglera en skyldighet för privata vårdgivare att medverka i utbildning. Ska en tvingande reglering införas krävs att bedrivandet av hälso- och sjuk- vårdsverksamhet villkoras av att den privata vårdgivaren samtycker och att bedrivandet av sådan verksamhet försvåras eller omöjliggörs om den privata vårdgivaren inte accepterar dessa förutsättningar. En utgångspunkt är att privata vårdgivare inte kan uppbära ersättning genom offentliga medel för att tillhandahålla hälso- och sjukvård om de inte samtycker till kravet på att samtidigt medverka i utbildning. Detta kan påverka nuvarande avtal och avtal som ingås framgent mellan exempelvis regioner och kommuner.
En sådan skyldighet skulle kunna förverkligas genom införande av en tillståndsplikt för privata vårdföretag alternativt en skyldighet att medverka i utbildning i patientsäkerhetslagen (2010:659). En till- ståndsprövning är förenad med en relativt omfattande administration och en skyldighet att medverka i utbildning borde i så fall förenas med sanktioner genom tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg i likhet med vad som i övrigt gäller vårdgivare. Regleringen skulle också vara komplicerad att utforma med en tillräcklig grad av tyd- lighet. Det skulle exempelvis krävas att utbildningsbegreppet tydlig- görs liksom vad medverkan i utbildning är tänkt att innebära. En så- dan lösning skulle även riskera att bli ekonomiskt kostsam för staten.
Även om det är möjligt att reglera en skyldighet för vårdgivare att medverka i utbildning i exempelvis patientsäkerhetslagen, ter sig en sådan reglering i nuläget något apart givet vårdgivarens nuvarande lagreglerade skyldigheter. Mer logiskt skulle vara att reglera en sådan skyldighet för huvudmän i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), vilket i så fall skulle innebära att privata vårdgivare indirekt skulle beröras när dessa bedriver offentligt finansierad hälso- och sjukvård exempel- vis genom offentlig upphandling. Privata vårdgivare som inte bedriver offentligt finansierad hälso- och sjukvård skulle dock inte omfattas.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
Utredningens slutsats i kapitel 8 är dock att en sådan lagfäst skyl- dighet för hälso- och sjukvårdshuvudmännen inte på ett effektivt sätt kan skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuk- sköterskeutbildningen. En skyldighet för privata vårdgivare att med- verka i utbildning kan enligt utredningens uppfattning inte heller effektivt skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Utred- ningen anser därför att en lagfäst skyldighet för privata vårdgivare att medverka i utbildning inte bör införas.
Det finns dock andra sätt att främja privata vårdgivares med- verkan i verksamhetsförlagd utbildning som diskuteras i detta kapitel. I kapitlet ges några exempel där verksamhetsförlagd utbildning regle- ras i avtal vid offentlig upphandling och inom ramen för valfrihets- system. Alla regioner och kommuner har dock inte avtal som reglerar verksamhetsförlagd utbildning när hälso- och sjukvård upphandlas. Att avtalen reglerar verksamhetsförlagd utbildning är viktigt för att privata vårdgivare ska kunna tillhandahålla platser för verksamhets- förlagd utbildning och det är också väsentligt att avtalen utformas på ett sätt som främjar privata vårdgivares förutsättningar att medverka. När det gäller läkarmottagningar som får ersättning enligt den natio- nella taxan är dessa vanligen små aktörer, men som regel arbetar en sjuksköterska på mottagningarna. Enligt utredningens uppgifter är det av sårbarhetsskäl mycket sällsynt att sjuksköterskestudenter placeras vid dessa mottagningar. Om överenskommelser träffades mellan mottagningarna och regionernas verksamheter som garante- rade verksamhetsförlagd utbildning vid exempelvis sjukfrånvaro, skulle också mottagningarna kunna användas som platser för verksamhets- förlagd utbildning. Vad gäller ersättning vill utredningen betona att deltagande i verksamhetsförlagd utbildning inte kan bygga på full kostnadstäckning för vårdgivare oavsett om den bedrivs i offentlig eller privat regi.6
För att underlätta för privata vårdgivare att medverka i verksam- hetsförlagd utbildning bör regioner och kommuner ges stöd för att utveckla goda avtalsmodeller och upphandlingskriterier när privata utförare anlitas. Det skulle bidra till en harmonisering som förenklar för såväl regioner och kommuner som privata vårdgivare.
Nämnda stöd kan enligt utredningens uppfattning bäst tillhanda- hållas av Upphandlingsmyndigheten, som enligt 1 § förordningen (2015:527) med instruktion för Upphandlingsmyndigheten har ett
6Se kapitel 6.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
samlat ansvar för att utveckla, förvalta och stödja den upphandling som genomförs av upphandlande myndigheter och enheter. Myn- digheten ska bland annat verka för en effektiv och socialt hållbar upphandling till nytta för medborgarna och näringslivets utveckling. Enligt 2 § samma förordning ska myndigheten ge upphandlingsstöd till upphandlande myndigheter, enheter och leverantörer som inriktas på att bidra till strategiska upphandlingar, metodutveckling och bidra till att upphandlingar planeras, genomförs, följs upp och utvärderas på ett ändamålsenligt sätt. Upphandlingsmyndigheten ska vidare under- lätta för små och medelstora företag samt idéburna organisationer att delta i upphandling. Myndigheten ska också vara statistikmyndig- het på upphandlingsområdet enligt lagen (2019:668) om upphand- lingsstatistik.
Enligt uppgift är myndighetens nuvarande stöd inom utbildnings- området begränsat. För att utveckla detta stöd behöver Upphand- lingsinformationen information om hur samarbetet mellan lärosäten och vårdgivare lämpligen organiseras, vilken Nationella vårdkompe- tensrådet bör kunna bistå med.
9.2Privata vårdgivarens etableringsfrihet, näringsfrihet och egendomsskydd
Om privata vårdgivare skulle åläggas en skyldighet att medverka i utbildning skulle detta troligen påverka företagens verksamhet och driftsförhållanden, eftersom medverkan i utbildning kräver att före- tagen avsätter tillräckliga resurser, inte minst personella resurser. Det handlar alltså primärt om rådigheten över lös egendom hos de privata vårdgivarna, exempelvis ekonomiska medel. En sådan skyldighet skulle också potentiellt sett kunna påverka företagens legitima förväntningar på villkoren för att bedriva privat hälso- och sjukvårdsverksamhet så som de sedan länge varit etablerade genom lagstiftning. Möjligheten att ställa krav på privata vårdgivare att medverka i utbildning förut- sätter att sådana krav är förenliga med de rättigheter och friheter som följer av den konstitutionella rätten, exempelvis näringsfrihet och egendomsskydd.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
9.2.1Privata vårdgivares etableringsfrihet och näringsfrihet
Europeiska unionen ska enligt artikel 3 i Fördraget om Europeiska unionen (FEU) erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säker- het och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för per- soner garanteras.7 Unionen ska också upprätta en inre marknad som enligt artikel 26 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) innefattar ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestäm- melserna i fördragen.8
Näringsfrihet utgör en grundläggande rättighet i unionen och ska enligt artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.9
Privatpersoner, fria yrkesutövare eller juridiska personer som lag- ligen är verksamma i en medlemsstat har enligt artiklarna 49 och 54 FEU etableringsfrihet i andra medlemsstater. Det innebär en rätt för den som är medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig i en annan medlemsstat. Detta inkluderar rätt att starta och utöva verk- samhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag på de villkor som gäller för etableringslandet samt exempelvis upprätta kontor, filialer eller dotterbolag.
För att underlätta för personer att starta och utöva förvärvs- verksamhet som egenföretagare ska Europaparlamentet och rådet enligt artikel 53 FEUF utfärda direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings-, och andra behörighetsbevis och till samordning av medlemsstaternas reglering om inledande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare. I fråga om läkar- yrket och andra liknande yrken förutsätter detta en samordning av villkoren för att få utöva dessa yrken i de olika medlemsstaterna.
Medborgare i unionen har också en gränsöverskridande frihet att tillhandahålla tjänster som framgår av artikel 56 i FEUF. En med- lemsstat får inte inskränka friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen beträffande medborgare som etablerat sig i annan stat än mottagaren av tjänsten. Tjänster definieras i artikel 57 FEUF som de prestationer som normalt utförs mot ersättning i den utsträckning
7Fördraget om Europeiska unionen (EUT C 326, 26.10.2012, s. 13–390).
8Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 326, 26.10.2012, s. 47–390).
9Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391–407).
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
de inte omfattar fri rörlighet för varor, kapital och personer. Det är särskilt verksamhet av industriell och kommersiell natur samt inom hantverk och fria yrken som omfattas.
För att förverkliga friheten att tillhandahålla tjänster utfärdade Europaparlamentet och Rådet direktiv 2006/123/EG av den 12 decem- ber 2006 om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet). Detta direktiv gör dock undantag för hälso- och sjukvård. Tjänster inom hälso- och sjukvård och läkemedelstjänster som utförs av yrkesverk- samma inom hälso- och sjukvården för att bedöma, bibehålla eller återställa patienters hälsotillstånd, där dessa verksamheter är förbe- hållna ett reglerat vårdyrke i den medlemsstat där tjänsterna till- handahålls omfattas inte av tjänstedirektivet.10
Tjänster inom hälso- och sjukvården som utövas av yrkesverk- samma omfattas i stället av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvali- fikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet).11 Direktivet omfattar enligt artikel 2 alla de medborgare i en medlemsstat inklusive fria yrkes- utövare som vill utöva ett reglerat yrke, antingen som egen företag- are eller anställd i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Enligt artikel 5 första stycket p. 1 i direk- tivet får medlemsstaterna som huvudregel inte inskränka friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlemsstat för att där utöva samma yrke.12
Sedan år 1994 stadgas näringsfriheten också i 2 kap. 17 § reger- ingsformen. Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.13 Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det är av grundläggande betydelse för det moderna samhället att enskilda så långt det är möj- ligt ska garanteras närings- och yrkesfrihet. Att ge denna frihet ett reellt innehåll är komplicerat i och med de begränsningar som med nödvändighet krävs. Likhetsprincipen är dock en lämplig utgångspunkt för grundlagsbestämmelsen, det vill säga att alla ska ha möjlighet att
10Skäl 22 till tjänstedirektivet.
11Inklusive Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktivet 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre mark- naden (IMI-förordningen).
12Yrkeskvalifikationsdirektivet beskrivs närmare i kapitel 3.
13I samband med grundlagsreformen flyttades regleringen av näringsfriheten över utan för- ändringar, SFS 2010:1408.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
på lika villkor konkurrera under förutsättning att de i övrigt upp- fyller krav på exempelvis kompetens. Syftet med en begränsning av närings- och yrkesfriheten får därför inte endast vara att ekonomiskt gynna vissa näringsidkare eller yrkesutövare framför andra. Det krävs att syftet är att skydda ett från samhällets synpunkt skyddsvärt in- tresse.14 Dock är närings- och yrkesfriheten på olika sätt begränsad med hänsyn till ett flertal allmänna och enskilda intressen på exem- pelvis hälsovårdsområdet eller för att tillgodose krav på särskilda kvalifikationer som uppställs för ett flertal yrken.15 I den juridiska litteraturen har bestämmelsen tolkats som att den möjliggör en in- skränkning av villkoren för näringen eller drivandet av näringen, men däremot inte näringens resultat efter uppfyllda villkor för bedrivan- det, exempelvis vinster eller förluster i välfärdsföretag, som utgör en grundläggande och central del av näringen i sig. En intresse- och pro- portionalitetsbedömning måste alltid göras om näringsfriheten ska begränsas i något avseende.16
Frågan om lagreglering inskränker näringsfriheten har aktualiserats vid flera tillfällen.17 Ett exempel var frågan om en inskränkning i de dåvarande landstingens rätt att överlämna driften av akutsjukhus till annan.18 Lagrådet var kritiskt till förslaget, menade att det inskränkte näringsfriheten och var tveksamt till att förslaget beaktade kravet på skydd av angelägna allmänna intressen.19 Lagstiftningen genomfördes trots kritiken.20 Ett annat exempel är Konsumentverkets möjlighet att förelägga näringsidkare att upphöra med finansiell rådgivning till konsumenter vid vite i syfte att öka konsumentskyddet vid oseriös rådgivning. Lagrådet konstaterade att det rörde sig om en inskränk- ning av näringsfriheten.21 Införandet av rökfria miljöer i tobakslagen aktualiserade också frågan om näringsfrihet, men inskränkningen ifrågasattes inte.22 Ett förslag om indragning av fiskerättigheter utan kompensation aktualiserade enligt Lagrådet också en inskränkning i näringsfriheten, vars angelägna allmänna skäl inte beskrevs närmare.23
14Prop. 1993/94:117 s. 20 f.
15SOU 1993:40 del A s. 115.
16Bexhed & Thorstensson (2018) s. 135 ff.
17Exemplen i det följande omnämns i Bexhed & Thorstensson (2018).
18Prop. 2000/01:36 och bet. 2000/01:SoU6.
19Prop. 2000/01:36 s. 30 f.
20SFS 2000:1440.
21Prop. 2002/03:133, bilaga 5 s. 73 f., bet. 2003/04:LU3 och SFS 2003:862.
22Prop. 2003/04:65 s. 15 f. och bilaga 5, bet. 2003/04:SoU8 och SFS 2004:485.
23Prop. 2008/09:169 bilaga 7 och bet. 2008/09:MJU23.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
Riksdagen godtog förslaget efter vissa förtydliganden.24 Ytterligare ett exempel är förslaget om upphävande av kravet på vårdvalssystem i primärvården för de dåvarande landstingen. Frågan snabbutreddes inom Regeringskansliet och synpunkter från Lagrådet inhämtades aldrig. Propositionen återkallades av regeringen innan riksdagens behandling av den och förslaget genomfördes aldrig.25
Vad som ovan sagts innebär att en skyldighet att medverka i utbild- ning kan komma att påverka de privata vårdgivarnas näringsfrihet genom att villkoren för bedrivandet av näringen skulle förändras.
9.2.2Privata vårdgivares egendomsskydd
Egendomsskyddet omfattar både fysiska och juridiska personer och stadgas i flera bestämmelser i den konstitutionella rätten.
Regeringsformen
Vars och ens egendom är enligt 2 kap. 15 § regeringsformen tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild eller något annat sådant förfogande utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten enligt grunder som anges i lag.
I förarbetena till bestämmelsen anges att vad som utgör ett an- geläget allmänt intresse måste bli föremål för politisk värdering och vara godtagbart i ett modernt och demokratiskt samhälle ur rätts- säkerhetssynpunkt.26 Med expropriation eller annat sådant förfogande avses att en förmögenhetsrätt tvångsvis överförs eller tas i anspråk eller exempelvis att användningen av egendomen inskränks så att den enskilde inte kan använda egendomen som tidigare.27 Genom grund- lagsreformen år 2010 stärktes egendomsskyddet bland annat genom
24Bet. 2008/09:MJU23, rskr. 2008/09:289 och SFS 2009:866.
25Prop. 2014/15:15.
26Prop. 1993/94:117 s. 48 och bet. 1993/94:KU24.
27Prop. 2009/10:80 s. 164 och 168.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
att ersättningsrätten kom att omfatta full ersättning för förluster vid expropriation.28
För att bestämmelsen i 2 kap. 15 § regeringsformen ska kunna åberopas förutsätts att det sker en tvångsöverlåtelse av äganderätt eller en annan särskild rätt av ekonomiskt värde, exempelvis nyttjande- rätter eller servitut. Det måste alltså röra sig om en övergång av eko- nomiska rättigheter för att expropriation ska kunna komma i fråga. I sådana fall krävs att åtgärden som vidtas sker i enlighet med ett angeläget allmänt intresse och det förutsätter också att den enskilde erhåller full ersättning för förlusten enligt grunder som anges i lag eller annan föreskrift.29
Även vissa typer av rådighetsinskränkningar omfattas av 2 kap.
15 § regeringsformen under förutsättning att de gäller användning av mark eller byggnad, exempelvis strandskyddsförordnande eller be- slut om naturreservat. Rådighet över annat än fast egendom omfattas inte förutsatt att det inte rör sig om expropriation. Reglering av lös egendom såsom good will och legitima förväntningar omfattas alltså inte av skyddet i 2 kap. regeringsformen.30
Detta innebär för privata vårdgivare i fråga om medverkan i utbild- ning att 2 kap. 15 § regeringsformen inte blir tillämplig, då bestäm- melsen endast omfattar rådighetsinskränkningar av fast egendom.
Europakonventionen
Privata vårdgivare åtnjuter också egendomsskydd enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande friheterna (Europakonventionen).31 Konventionen är inför- livad i svensk rätt genom lagen (1994:1219) om den europeiska kon- ventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Varje fysisk eller juridisk person ska enligt artikel 1 första tilläggsprotokollet till Europakonventionen ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än
28Prop. 2009/10:80 s. 163 ff., bet. 2009/10:KU19, rskr. 2009/10:304, bet. 2010/11:KU4, rskr. 2010/11:21 och SFS 2010:1408.
29Åhman (2017–2018) s. 539 och 531.
30Åhman (2017–2018) s. 529 och där angivna hänvisningar. Åhman menar dock att om reger- ingsformen tolkas konformt med Europakonventionen bör detta innebära att väsentliga be- gränsningar av äganderätten som innebär stora förluster borde kunna betraktas som ersätt- ningsgilla de facto-berövanden.
31Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Rom den 4 november 1950, SÖ 1952:35.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.
Europakonventionens egendomsbegrepp har i rättspraxis tolkats vidsträckt och föränderligt. Det kan exempelvis omfatta fast egen- dom, ekonomiska tillgångar, nyttjanderättigheter, fordringar och im- materialrättigheter, socialförsäkringar och allmänna bidrag i vissa fall.32 Som regel omfattas den egendom som redan existerar och alltså inte framtida affärer eller vinster.33 Om affärsverksamheten är beroende av tillstånd skyddas den dock och skyddet omfattar de ekonomiska intressen som finns i verksamheten.34
Det är möjligt för en stat att inskränka rådigheten över egen- domen om det är nödvändigt för att reglera utnyttjandet av egendom i det allmännas intresse om inskränkningen är lagenlig, vilket inne- fattar att regleringen ska vara tydlig och förutsebar, tillgodose ett all- mänt intresse och stå i proportion till syftet som ska uppnås.35
Europakonventionens egendomsbegrepp är vidare än regerings- formens och gör inte skillnad på egendomstyper. Både lös och fast egendom åtnjuter ett skydd mot berövanden och rådighetsbegräns- ningar. Även immateriell egendom skyddas, exempelvis patenträttig- heter, upphovsrätt och good will.36 Europadomstolens tolkning av egendomsbegreppet medför också att det har fått en autonom inne- börd som inte behöver relatera till hur egendom betraktas natio- nellt.37 Också legitima förväntningar skyddas av Europakonventio- nen, det vill säga att fortsättningsvis effektivt kunna nyttja en viss ekonomisk rätt, exempelvis en omsättningsmöjlighet eller kapitaliser- ing, om denna rätt upphör. En legitim förväntning kan beskrivas som anspråket på att få bruka en viss rätt under förutsättning att det sedan tidigare finns rättsregler som är etablerade och tydligt definie- rar ett visst förhållande som anspråket grundas på. Ett exempel är ingångna avtal som grundar sig på lagstiftning mellan det allmänna
32Danelius (2015) s. 571.
33Greek Federation of Customs Officers v. Greece, no. 24581/94, beslut meddelat den 6 april 1995.
34Malik v. The United Kingdom, no. 23780/08, dom meddelad den 13 mars 2012, p. 91–92 och
94.Alkoholtillstånd, tillstånd att arbeta som revisor och tillstånd till grustäkt är tre exempel på tillstånd som ansetts vara omfattade, Tre Traktörer Aktiebolag v. Sweden, no. 10873/84, dom meddelad den 7 juli 1989, p. 53, Van Marle, et al. v. The Netherlands, no. 8543/79; 8674/79; 8675/79; 8685/79, dom meddelad den 26 juni 1986 och Fredin v. Sweden, no. 12033/86, dom meddelad den 18 februari 1981.
35Beyeler v. Italy, no. 33202/96, dom meddelad den 5 januari 2000, p. 107 f.
36Anheuser-Busch v. Portugal, dom meddelad den 11 januari 2007, p. 72, Danelius (2015) s. 572 och Åhman (2017–2018) s. 531.
37Åhman (2017–2018) s. 531.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
och enskilda.38 Ett ingrepp i rättigheten innebär en begränsning av nyttjandet eller ett berövande. Om ett sådant ingrepp i egendoms- skyddet ska vara tillåtet krävs ett allmänt intresse, ett författnings- stöd av viss kvalitet och att ingreppet är nödvändigt.39 Proportiona- litetsprincipen är avgörande för att bedöma om begränsningen är konventionsenlig.
Det som sagts ovan innebär för privata vårdgivare att en skyldighet att medverka i utbildning kan komma att begränsa rådigheten över exempelvis företagens ekonomiska tillgångar och därmed inskränka konventionens egendomsskydd. Detsamma gäller de privata vårdgivar- nas legitima förväntningar på förutsättningarna för att bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Egendomsskyddet stadgas även i artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.40 Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det och under de förutsätt- ningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin för- lust i rätt tid. Enligt artikel 51.1 i stadgan gäller den alla EU-stater när de tillämpar unionsrätten. I förhållande till Europakonventionen betonar stadgan explicit rättmätig ersättning och skydd för immate- riella rättigheter.
Stadgan ska enligt artikel 52.3 motsvara rättigheterna som garan- teras genom Europakonventionen även om unionsrätten kan ge ett ännu mer långtgående skydd. Ingen bestämmelse i stadgan får enligt artikel 53 tolkas som att den inskränker de mänskliga rättigheterna.
För privata vårdgivare innebär detta att deras rådighet över sin lösa egendom också skyddas av stadgan och att skyddet är likartat det som följer av Europakonventionen.
38Gratzinger & Gratzingernova v. The Czech Republic, no. 39794/98, dom meddelad den 10 juli 2001, N.K.M. v. Hungary, no. 66529/11, dom meddelad den 14 maj 2013 och Nordin & Pettersson (2008) s. 1018–1028.
39Åhman (2017–2018) s. 532.
40Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391–407).
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
9.3Hälso- och sjukvårdshuvudmännens möjligheter att sluta avtal om att utföra uppgifter
Enligt 12 kap. 4 § regeringsformen kan förvaltningsuppgifter över- lämnas åt kommuner. Förvaltningsuppgifter kan även överlämnas åt andra juridiska personer och enskilda individer. Om uppgiften inne- fattar myndighetsutövning får ett överlämnande endast göras med stöd av lag.
Generella bestämmelser som gäller kommuner och regioners möj- lighet att överlämna uppgifter åt privata utförare återfinns i kommu- nallagen (2017:725). Enligt 3 kap. 12 § kommunallagen får kommuner och regioner med de begränsningar som framgår av lag överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till privata utförare. Enligt 10 kap. 1 § kommunallagen får kommun- eller regionfullmäktige besluta att lämna över skötseln av en kommunal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ. Om angelägenheten inne- fattar myndighetsutövning får den lämnas över endast om det finns stöd för det i lag.
En privat utförare definieras enligt 10 kap. 7 § kommunallagen som en juridisk person eller en enskild individ som har hand om skötseln av en kommunal angelägenhet. Begreppet avser inte hel- eller del- ägda kommunala bolag och inte heller stiftelser eller föreningar. Kommunen är i enlighet med 10 kap. 8 § kommunallagen skyldig att kontrollera och följa upp sådan verksamhet. En kommun eller region som sluter avtal med en privat utförare ska genom avtalet tillförsäkra sig information som gör det möjligt att ge allmänheten insyn i den verksamhet som lämnas över. Kommunen eller regionen ska också granska exempelvis hur verksamheten uppfyller krav enligt föreskrif- ter samt avtalsvillkor och måste ha resurser för att kunna ta över driften vid händelse av konkurs hos utföraren.41
I speciallagstiftning finns ytterligare bestämmelser om att över- lämna verksamhet till privata utförare, exempelvis i socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade. I det följande beskrivs specialbestämmel- serna på hälso- och sjukvårdens område.
Regioner och kommuner ansvarar i egenskap av huvudmän för att tillhandahålla hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Detta omfattar den vård som huvudmännen själva till-
41Prop. 2013/14:118 s. 33 och 38.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
handahåller samt vård som genom avtal bedrivs å huvudmannens vägnar och som därmed bekostas av offentliga medel. Huvudmän- nen har däremot inget ansvar för hälso- och sjukvård som bedrivs av privata aktörer med enbart privat finansiering och som tillhandhålls utan uppdrag av offentlig sektor.42
Hälso- och sjukvårdshuvudmän har enligt 15 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen möjlighet att sluta avtal med annan om att utföra de uppgifter som regionen eller kommunen ansvarar för med bibehållet huvudmannaskap. Avtalet ska ange de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av bestämmelsen överlämnas till en juridisk person eller en enskild individ.
Myndighetsutövning definieras inte i förvaltningslagen (2017:900). I 1971 års förvaltningslag fanns en definition av begreppet som inne- bar ”utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande”, som ansågs ha en direkt inverkan på enskilda på ett sär- skilt påtagligt sätt.43 Det handlar alltså om en form av ensidigt besluts- fattande från myndighetens sida som får rättsliga verkningar för den enskilde på något sätt. I sådana ärenden skulle särskilda förfarande- regler vara tillämpliga för att trygga den enskildes rättsliga ställning. I andra typer av ärenden var kraven på handläggningen mindre omfattande.44 1971 års förvaltningslags definition av begreppet myn- dighetsutövning har betydelse för att förstå myndighetsutövnings- begreppet som fortsättningsvis används i andra bestämmelser.45
Hälso- och sjukvårdsverksamheten omfattar sällan myndighets- utövning utan främst konkret hälso- och sjukvård som betraktas som faktiskt handlande. Tidigare förvaltningslagar var av detta skäl inte tillämpliga på den offentliga hälso- och sjukvården. 2017 års förvalt- ningslag omfattar dock den offentliga hälso- och sjukvården, vilket motiverades med att handläggning av ärenden som rör enskildas vård och hälsa bör präglas av stor respekt för den enskildes personliga integ- ritet och självbestämmande. Därför bör patienten få information om
42Prop. 2016/17:43 s. 86 f.
433 § förvaltningslagen (1971:290) och prop. 1971:30 del II s. 285.
44Prop. 1971:30 del 2 s. 285 ff.
45Exempelvis regeringsformens myndighetsutövningsbegrepp, som utgår från definitionen i 1971 års förvaltningslag, se prop. 1973:90 s. 397.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
omständigheter av betydelse för besluten i vården så att denne kan tillvarata sina rättigheter.46
Trots att en utförare tillhandahåller hälso- och sjukvård behåller huvudmannen i en sådan situation det övergripande ansvaret för att alla individer får god vård.47 Andra delar av det övergripande ansvaret kan exempelvis vara att bestämma om villkor för mål, inriktning och kvalitet liksom att följa upp och kontrollera att vården bedrivs på ett godtagbart sätt, även om huvudmännen inte har rätt att besluta över den dagliga verksamheten hos vårdgivaren.48 Huvudmännen kan säker- ställa ett övergripande ansvar exempelvis genom att ställa tillräckliga och relevanta krav i avtalen med vårdgivarna. Avtalen bör reglera allas likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet samt god förvaltning. Därutöver bör avtalen reglera samverkan med andra huvudmän, patien- ters ombud samt brukarorganisationer.49
Avtalen mellan huvudmän och privata vårdgivare är subsidiära i förhållande till krav på vårdgivaren som framgår av föreskrifter lik- som statlig tillsyn. Regioner och kommuner har liksom Inspektionen för vård och omsorg ett ansvar för att kontrollera att de författnings- reglerade krav som uppställs på verksamhetsutövaren efterlevs. För det fall att huvudmannen och Inspektionen för vård och omsorg skulle komma till olika slutsatser bör tillsynsmyndighetens bedöm- ning ges företräde.50
9.4Privata vårdgivare i offentlig upphandling
Lagen (2016:1145, LOU) om offentlig upphandling omfattar enligt 1 kap. 2 § åtgärder som en upphandlande myndighet vidtar för att anskaffa bland annat tjänster genom att tilldela en leverantör ett kon- trakt.51 En upphandlande myndighet avser enligt 1 kap. 22 § LOU en statlig eller kommunal myndighet, vilket omfattar beslutande för- samlingar i en kommun eller region. Flera sådana myndigheter kan också gå samman i en offentlig upphandling. Enligt 1 kap. 16 § LOU
46Prop. 2016/17:180 s. 33 ff. och 53.
47Prop. 2016/17:43 s. 146 och prop. 1993/94:188 s. 39 f.
48Prop. 2013/14:118 s. 57.
49Prop. 2004/05:89 s. 19 ff. och 27.
50Prop. 2013/14:118 s. 56 f.
51Lagen om offentlig upphandling har införlivat Europaparlamentets och Rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG i svensk rätt.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
definieras leverantör eller grupp av leverantörer som den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentrep- renader. Ett kontrakt definieras enligt 1 kap. 15 § LOU som ett skrift- ligt avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer och avser leverans av bland annat tjänster. Det kan dock noteras att kontraktet i formell mening saknar betydelse för upphandlingslagarnas tillämp- lighet och att möjligheten att överpröva en upphandling och ett ingånget avtal beror av andra faktorer.52
Sättet att genomföra en offentlig upphandling varierar beroende på om upphandlingens värde över- eller understiger det så kallade tröskelvärdet samt om typen av vara eller tjänst omfattas av särskilda bestämmelser. Enligt 5 kap. 1 § LOU anges tröskelvärdena i direktiv alternativt i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen. Regeringen tillkännager tröskelvärdena i euro och svenska kronor vartannat år. Tröskelvärdet som fastställdes den 1 januari 2022 upp- går för exempelvis regioner och kommuner till 215 000 euro eller 2 236 731 kr.53
Om upphandlingen överskrider tröskelvärdet finns enligt 6 kap.
1§ LOU sex upphandlingsförfaranden som den upphandlande myn- digheten kan välja mellan: öppet förfarande, selektivt förfarande, förhandlat förfarande med respektive utan föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog eller förfarande för inrättande av innova- tionspartnerskap.
Om upphandlingen underskrider tröskelvärdet gäller nationell lag- stiftning samt 19 kap. LOU. Detta innebär konkret att färre bestäm- melser om hur upphandlingen ska genomföras gäller, exempelvis vad beträffar tidsfrister och annonsering. Den upphandlande myndig- heten kan därför utforma upphandlingen i friare former. Dock måste de grundläggande principerna i LOU iakttas.
9.4.1Hälso- och sjukvårdstjänster utgör sociala tjänster
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster utgör en särskild kategori av sociala tjänster och andra tjänster som omnämns i bilaga 2 till LOU. Hälso- och sjukvård samt socialvård utgör en kategori
52Prop. 2015/16:195 del I sid. 321 f.
53Regeringens tillkännagivande (2022:190) om tröskelvärden vid offentlig upphandling.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
med en särskild så kallad CPV-kod och det finns även ett stort antal underkategorier med egna CPV-koder inom ramen för hälso- och sjukvård.54
Om sådana tjänster ska upphandlas får det ske enligt 19 kap. LOU om upphandlingens värde överstiger tröskelvärdet. Vissa bestämmel- ser i de direktivstyrda delarna av LOU ska följas, exempelvis gällande annonsering. Annonsering ska ske i EU:s gemensamma databas för annonsering av upphandlingar (TED).
Om värdet understiger tröskelvärdet får tjänsterna direktupphand- las av regionen eller kommunen enligt 19 a kap. LOU.
Det finns ett särskilt tröskelvärde för denna typ av tjänster som från den 1 januari 2022 är 7 802 550 kr.55 De sociala tjänsterna och andra särskilda tjänster bedöms med hänsyn till sin natur ha ett be- gränsat gränsöverskridande intresse, vilket förklarar det högre tröskel- värdet.
9.4.2Upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster över tröskelvärdet
Upphandlingar av hälso- och sjukvårdstjänster som överskrider trös- kelvärdet i 5 kap. 1 § LOU regleras i 19 kap. LOU. Den upphand- lande myndigheten ska enligt 19 kap. 2 § behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt och genomföra upphand- lingar på ett öppet sätt. Principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet ska också iakttas. Det är enligt 19 kap. 4 § LOU möj- ligt för en grupp av leverantörer att få delta i en upphandling oavsett i vilken juridisk form det sker. Den upphandlande myndigheten kan dock kräva att gruppen har en viss juridisk form när kontraktstilldel- ning har skett om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt. En leverantör kan också enligt 19 kap. 5 § LOU åberopa ett annat företags kapacitet vad gäller ett visst kontrakt.
Den upphandlande myndigheten är skyldig att tillhandahålla upp- handlingsdokument. Ett upphandlingsdokument definieras enligt 1 kap. 23 § LOU som varje dokument som en upphandlande myndig- het använder för att beskriva eller fastställa innehållet i en upphand- ling. Begreppet omfattar olika typer av dokument som tas fram eller
54Common Procurement Vocabulary (CPV) är ett klassificeringssystem för offentlig upphand- ling som syftar till att standardisera den terminologi som används.
55Regeringens tillkännagivande (2022:190) om tröskelvärden vid offentlig upphandling.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
hänvisas till av myndigheten för att beskriva eller fastställa innehållet i en upphandling. Det kan exempelvis röra sig om annonser, för- handsannonser, tekniska specifikationer, föreslagna avtalsvillkor och upplysningar om allmänt tillämpliga skyldigheter.56
Enligt 6 kap. 7 § LOU ska i upphandlingsdokumenten föremålet för upphandlingen fastställas genom att beskriva myndighetens behov och vad som krävs i fråga om egenskaper hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska anskaffas, de minimikrav som alla anbud ska uppfylla och kriterierna för tilldelning av kontrakt. Den infor- mation som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i förfarandet. Med minimikrav anges i synnerhet fysiska, funktionella och rättsliga villkor och egenskaper.57 I förarbetena till bestämmelsen uttalades att det för att undvika godtycke och korrup- tion är viktigt att beskriva upphandlingen i upphandlingsdokumenten och ge leverantörerna tillräcklig information för att kunna medverka i upphandlingen och lämna konkurrenskraftiga anbud, i synnerhet gällande upphandlingar av gränsöverskridande intresse. Den upphand- lande myndigheten får dock själv avgöra i vilka dokument som infor- mationen lämnas.58
I 19 kap. 9 § LOU finns ytterligare uppgifter om upphandlings- dokumenten. Dessa ska innehålla uppgifter om hur förfarandet ska genomföras, vilka krav som en anbudssökande eller anbudsgivare ska uppfylla för att få delta i upphandlingen, anbudets minimikrav, vilka tilldelningsprinciper som ska användas, deras viktning, prioritets- ordning och vilka kommersiella villkor och andra särskilda villkor som ska gälla vid fullgörande av kontraktet. Uppgifter som i övrigt är relevanta ska också ingå i upphandlingsdokumenten. Bestämmel- sen avser exempelvis krav på lämplighet och övriga krav som bedöms vara nödvändiga.59 Minimikrav avser de villkor och egenskaper som alla anbud ska uppfylla eller inneha.60 Tanken är att alla intresserade leverantörer transparent ska ges information om upphandlingens för- utsättningar, samt möjlighet att medverka och lämna konkurrens-
56Prop. 2015/16:195 del II s. 944.
57Skäl 45 till Europaparlamentets och Rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG.
58Prop. 2021/22:5 s. 108.
59Prop. 2021/22:5 s. 198.
60Prop. 2015/16:195 del 2 s. 995.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
kraftiga anbud. Informationen ska lämnas på så sätt att en normalt omsorgsfull leverantör med en rimlig arbetsinsats ska kunna få klar- het i om upphandlingen är av intresse att delta i.61 Tekniska specifi- kationer ska enligt 9 kap. 1 § LOU omfatta de tekniska egenskaper som varan, tjänsten eller byggentreprenaden ska ha. Specifikationerna ska ingå i något av upphandlingsdokumenten. När det som anskaffas ska användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna enligt 9 kap. 2 § LOU bestämmas med beaktande av samtliga använ- dares behov, exempelvis tillgängligheten för personer med funktions- nedsättning. Att iaktta de tekniska specifikationerna är viktigt för att kunna upprätthålla de allmänna principerna.
9.4.3Direktupphandling av hälso- och sjukvårdstjänster
Direktupphandling får enligt 19 a kap. 2 § LOU användas i fråga om hälso- och sjukvårdstjänster om upphandlingens värde beräknas under- stiga tröskelvärdet i 5 kap. 1 § LOU. Direktupphandling avser ett förfarande för tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal utan krav på att den upphandlande myndigheten först ska informera om sin avsikt att upphandla genom en annons om anbudsinfordran. Myn- digheten kan ändå frivilligt välja att konkurrensutsätta kontraktet. Myndigheten bestämmer i övrigt själv hur man vill genomföra upp- handlingen på bästa sätt.
Den upphandlande myndigheten måste enligt 19 a kap. 8 § LOU dock iaktta de grundläggande principerna såsom likvärdig och icke- diskriminerande behandling av leverantörerna. Även bestämmelser om dokumentation och efterannonsering ska iakttas. Direktupphandling innebär stor frihet för den upphandlande myndigheten. Myndigheten kan välja att teckna kontrakt genom få steg eller genom mer detalje- rade förfaranden.62
9.5Valfrihetssystem
Ett alternativ till offentlig upphandling är valfrihetssystem, som regleras i lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV). LOV bygger precis som LOU på EU-rättsliga principer som konkurrens, icke-
61C-19/00, SIAC Construction, EU:C:2001:553 p. 42 och RÅ 2002 ref. 50.
62Prop. 2021/22:5 s. 101.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
diskriminering, transparens och proportionalitet. Valfrihetssystem omfattar kommuner och regioner som vill konkurrenspröva kom- munala verksamheter genom att valet av utförare av vård- eller omsorgstjänster överlåts till brukaren eller patienten. Vårdvalssyste- met innebär att alla som omfattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt välja och få tillgång till en fast läkarkontakt.
Alla vårdgivare som uppfyller regionens krav har enligt 8 kap. 1 § LOV rätt att etablera sig inom ramen för valfrihetssystemet mot ersättning av offentliga medel. Den upphandlande myndigheten är skyldig att behandla alla leverantörer på ett likvärdigt och icke-dis- kriminerande sätt och tillämpa principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet. Dessa principer anges också i 1 kap. 2 § LOV. Annonsering och förfrågningsunderlag ska enligt 3–4 kap. LOV innehålla bland annat uppgifter om ekonomisk ersättning och särskilda kontraktsvillkor. Detta omfattar exempelvis villkor för att bli godkänd som leverantör, uppdrag, ekonomiska villkor, andra krav och en avtalsmall med affärsmässiga villkor. Vårdgivare som ansöker om att få delta kan enligt 5 kap. 1–2 §§ LOV också inkludera andra företags kapacitet.
Regionerna är sedan år 2009 enligt 7 kap. 3 § hälso- och sjuk- vårdslagen skyldiga att ha vårdvalssystem i primärvården och kan välja att ha det i den öppna specialiserade vården. Ett vårdvalssystem ska utformas så att alla utförare behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från regionen till utförare inom ett vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare.
När underlaget är färdigt sker annonsering på en särskild valfri- hetswebbplats.63 Leverantörernas anbud kan godkännas eller avstyrkas.
9.6Läkarvårdsersättning
I lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning finns bestämmelser om vissa ersättningar till läkare i privat verksamhet i primärvården och den öppna hälso- och sjukvården i övrigt och om patientavgifter i samband med sådan vård (läkarvårdsersättning). Den vård som avses är enligt 3 § samma lag medicinskt motiverad vård, behandling eller
63Upphandlingsmyndigheten (2023).
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinseende samt rådgivning som lämnas av läkare i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering. I förordningen (1994:1121) om läkarvårdsersättning finns bestämmelser om arvode som lämnas till läkare för vårdinsatser.
Läkarvårdsersättning innebär att en viss ersättning (nationell taxa) lämnas till läkare i privat verksamhet i primärvården och den öppna hälso- och sjukvården i övrigt enligt 5 § samma lag. Läkarvårds- ersättning lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med regionen rörande sin verksamhet, om inget vårdavtal kan tecknas. En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med regionen får ta emot ersättning från regionen på de villkor och enligt de grunder som regionen och läkaren kommit överens om. Verksamheten måste enligt 8 § lagen om läkarvårdsersättning bedrivas på heltid och läka- ren får inte vara anställd av en region. Som regel ska regionen när ett samverkansavtal och vårdavtal ingås tillämpa lagen om offentlig upphandling eller lagen om valfrihetssystem. Den nationella taxan bygger på en överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges läkarförbund och Fysioterapeuterna, som fastställs av regeringen och framgår av förordningen om läkarvårdsersättning.
I utredningen Uppdrag att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd föreslås att lagen samt förordningen om läkarvårdsersättning ska upp- hävas. Utredningens förslag har ännu inte blivit föremål för lagstift- ningsåtgärder.64
Utredningen veterligen används mottagningar som erhåller läkar- vårdsersättning i nuläget inte för verksamhetsförlagd utbildning för sjuksköterskestundeter, bland annat på grund av mottagningarnas begränsade storlek och sårbarhet.
9.7Två avtalstyper
9.7.1Vårdavtal
Ett vårdavtal ingås antingen inom ramen för ett vårdvalssystem eller valfrihetssystem enligt förfarandereglerna i LOV eller efter en vanlig upphandling enligt förfarandereglerna i LOU. För alla vårdavtal
64Ds 2023:23.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
råder full avtalsfrihet. I syfte att med tillgängliga resurser tillhanda- hålla en så god och effektiv vård som möjligt för medborgarna är det den upphandlande myndigheten som bestämmer avtalsvillkoren, inklusive vilken ersättning som ska betalas.
9.7.2Samverkansavtal
Samverkansavtal kan ingås mellan en region och en privat vårdgivare under förutsättning att den privata vårdgivaren uppfyller kraven i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning samt förordningen (1994:1121) om läkarvårdsersättning. Samverkansavtalet innebär ingen garanti för att vårdgivaren kommer att få utföra vård, utan beror av patienternas vilja att söka vård hos vårdgivaren.
Ett samverkansavtal betraktas enligt rättspraxis inte som ett avtal i avtalsrättslig mening utan som ett beslut om att vårdgivaren får erbjuda vissa vårdtjänster inom ramen för det offentliga finansier- ingssystemet.65 JO har konstaterat att ett samverkansavtal inte heller betraktas som ett offentligrättsligt beslut utan utgör ett avtal mellan regionen och vårdgivaren.66
9.7.3Exempel på reglering av verksamhetsförlagd utbildning i avtal med privata utförare
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning sker främst genom offentlig upphandling eller valfrihetssystem. Det blir därför väsentligt att undersöka hur upphandlande myndigheter regle- rar frågor om verksamhetsförlagd utbildning i underlaget. Här nedan ges exempel från tre regioner som har valt att reglera utbildnings- relaterade villkor som illustrerar hur en sådan reglering kan utformas.
Totalt 9 kommuner har valfrihetssystem som inkluderar hälso- och sjukvård. De flesta kommuner använder sig av valfrihetssystem framför offentlig upphandling i fråga om verksamhet som berör hem- sjukvård och äldreomsorg och en samlingsportal finns för LOV- förfrågningsunderlagen.67 Vissa kommuner reglerar frågan om med- verkan i verksamhetsförlagd utbildning, medan andra inte gör det.
65RÅ 2006 ref. 26.
66JO:s beslut den 13 april 2015, dnr 681-2013.
67En motsvarande samlingsportal saknas för upphandlingar enligt LOU, vilket gör dem svåra att överblicka.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
Uppsala kommun har exempelvis reglerat frågan om verksamhets- förlagd utbildning som ett krav, men inte Enköpings kommun. Stockholms stad ställer inte något explicit krav på att ta emot studen- ter. Totalt 25 kommuner har infört valfrihetssystem för särskilda boenden. Också här varierar förhållandena mellan kommuner. Örebro kommun har exempelvis inte angett verksamhetsförlagd utbildning i underlaget, medan Uppsala kommun har gjort det.68
Region Skåne
I Region Skånes avtalsmall för offentlig upphandling regleras utbild- ningsrelaterade villkor. Sådana villkor bör i förekommande fall också återspeglas i kravspecifikationen. Anbudsgivaren ska beskriva hur denne planerar att tillhandahålla verksamhetsförlagd utbildning för de professioner som är verksamma vid enheten.69 Avtalsmallen anger följande villkor:
Under samma förutsättningar som gäller för Region Skånes egna verk- samheter förbinder sig Leverantören att medverka i Region Skånes åtaganden för läkarutbildning och medellånga vårdutbildningar samt för berörda specialistutbildningar för sjuksköterskor. Leverantören ska bidra till Uppdragsgivarens långsiktiga strategi för personalförsörjning genom att tillhandahålla verksamhetsförlagd utbildning för de professioner som är verksamma vid enheten. Leverantören ska, enligt gällande ramavtal Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och ALF-avtal erbjuda verksam- hetsförlagd utbildning och praktikplatser för såväl gymnasiala utbild- ningar som eftergymnasiala utbildningar. Ersättning för verksamhets- förlagd utbildning regleras genom ramavtalet mellan Region Skåne och Högskolan Kristianstad, Malmö universitet och Lunds universitet.
Uppdragsgivaren ansvarar för fördelning av utbildningsplatser samt ersättning per student. Samtliga utbildningsplatser ska uppfylla de kvali- tetskrav som de olika avtalen föreskriver och med den pedagogiska in- riktning som utbildningsprogrammen fastställer. Leverantören ansvarar för att gällande målbeskrivningar, som tillhandahålls av kursledningen, uppfylls. Om studenten inte uppnår ställda mål p.g.a. utebliven hand- ledning eller bristande utrymme för praktik, är det Leverantörens ansvar att bereda plats för kompletterande praktik för vilken ingen ytterligare ersättning utgår. Handledarnas kompetens ska motsvara lärosätenas krav. I den mån dessa krav inte är uppfyllda ska Leverantören prioritera deltagande i aktuell utbildning. Handledarutbildning ges av respektive lärosäte som även ansvarar för praktikplatsplacering.
68Upphandlingsmyndigheten (2023).
69Region Skåne, Avtalsmall – Sjukvårdstjänster. Version 2.4.6, avsnitt 5.8.18.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
I avtalsmallen för LOV-avtal anges följande:
5.5.11 Verksamhetsförlagd utbildning
Leverantören ska bidra till Uppdragsgivarens långsiktiga strategi för kompetensförsörjning genom att tillhandahålla verksamhetsförlagd utbildning för de professioner som är verksamma vid enheten. Leveran- tören ska erbjuda verksamhetsförlagd utbildning och praktikplatser för såväl gymnasiala utbildningar (t ex undersköterskor), eftergymnasiala utbildningar (medicinska sekreterare), utbildningar på grund och avan- cerad nivå (sjuksköterskor m fl.) samt för läkarutbildningen. Leveran- tören måste bereda plats för de antal studenter som motsvarar enheter- nas andel av det samlade vårdutbudet.
5.5.11.1 Sjuksköterskeutbildning med flera utbildningar
Uppdragsgivaren kan uppdra åt Leverantören att fullgöra utbild- ningstjänstgöringsuppdrag för en eller flera utbildningar enligt nedan. Enligt ramavtal tecknat mellan Region Skåne och Lunds universitet, Högskolorna i Malmö och Kristianstad ska verksamhetsförlagd utbild- ning för sjuksköterskor inkluderande specialistsjuksköterskor, barn- morskor, fysioterapeuter/sjukgymnaster, arbetsterapeuter, biomedicinska analytiker, psykologer, audionomer och socionomer bedrivas inom regio- nens enheter, eller enheter knutna till regionen, enligt överenskommel- ser reglerade i ramavtal. Ett liknande avtal finns kring LIA-platser för medicinska sekreterare som är tecknade med Yrkeshögskolor i Malmö, Lund, Landskrona och Kristianstad. Uppdragsgivaren ansvarar för för- delning av utbildningsplatser. Samtliga Leverantörer ersätts för studen- ter som går utbildning till sjuksköterska, specialistsjuksköterska, arbets- terapeut, fysioterapeut/sjukgymnast, barnmorska, audionom, kurator och psykolog. Ersättning för studerande som går YH-utbildning till medicinska sekreterare utgår inte.
Samtliga utbildningsplatser ska uppfylla de kvalitetskrav som de olika avtalen föreskriver och med den pedagogiska inriktning som utbild- ningsprogrammen fastställer. Verksamhetschefen ska ansvara för att gäl- lande målbeskrivningar, som tillhandahålls av kursledningen uppfylls. Om studenten inte uppnår ställda mål p.g.a. utebliven handledning eller bristande utrymme för praktik, är det Leverantörens ansvar att bereda plats för kompletterande praktik för vilken ingen ytterligare ersättning utgår. Handledarnas kompetens ska motsvara lärosätenas krav. I den mån dessa krav inte är uppfyllda ska ledighet beviljas för deltagande i utbildning.70
70E-postmeddelande från enhetschef vid Koncernkontoret i Region Skåne den 12 oktober 2023.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
Region Stockholm
Region Stockholm använder följande mall för LOV:71
Leverantören ska på anmodan av Beställaren tillhandahålla utbildnings- platser för verksamhetsintegrerat lärande (VIL) för studerande på utbild- ningar till de vårdprofessioner som huvudsakligen är verksamma inom Uppdraget. Med studerande avses i detta fall studerande inom gym- nasium, yrkeshögskola, universitet och högskola.
Leverantören ska i första hand ta emot vårdstuderande från gymnasie-, yrkeshögskole-, universitets- och högskoleutbildningar inom Stockholms län.
Beställarens ensidiga rätt att kräva att Leverantören tillhandahåller ut- bildningsplatser för VIL är, för varje sådan vårdprofession som avses i första stycket, begränsad till en omfattning som motsvarar 10 veckor per inom Uppdraget verksam årsarbetare och år. Med ”årsarbetare” avses summan av verksam personals sysselsättningsgrader, där 100 % sysselsättningsgrad motsvarar 1,0 årsarbetare och 75 % 0,75 årsarbetare etc. Begreppet ”verksam personal" omfattar i detta sammanhang per- sonal som är anställda av Leverantören, personal som är anställda hos av Leverantören anlitad underleverantör och annan personal som Leveran- tören anlitar för utförande av Uppdraget. Parterna kan överenskomma om att Leverantören ska tillhandahålla utbildningsplatser för VIL i större omfattning.
Leverantören ansvarar för att de kliniska utbildningsmiljöerna hos Leverantören uppfyller de kvalitetskrav som anges i Beställarens vid var tid gällande utbildningsdirektiv som finns på Region Stockholms hem- sida, utbildningsdirektiv-2022.pdf (regionstockholm.se).
Leverantören ansvarar vidare för att av Leverantören anställd eller anlitad personal som handleder studenter har för ändamålet adekvat handledarutbildning eller annan likvärdig pedagogisk kompetens. Infor- mation om vilka krav som gäller avseende handledarutbildning eller annan pedagogisk kompetens finns på följande länk, https://www.sll.se/globalassets/7.-jobb-och- personal/verksamhetsintegrerat- larande/pedagogisk_kompetens_region_stockholm.
Leverantören ska delta i samverkansnätverk för tillgång till personer med pedagogiska funktioner och akademisk kompetens.
Leverantörens rätt till ersättning för tillhandahållande av utbildnings- platser för VIL regleras i Bilaga 2, Ersättningsvillkor.”
Leverantören ska utföra ovan angivna utbildningsinsatser enligt lag- stiftningskrav, utbildningsdirektiv i Region Stockholm samt principer och riktlinjer för utbildningsinsatser i Region Stockholm.
71Region Stockholm, avtalsmall 2023-10-10.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
För avtal enligt LOU används följande mall:72
Leverantören ska tillhandahålla utbildningsplatser och utbildnings- insatser enligt vad som anges nedan.
2.1Utbildningsplatser för verksamhetsintegrerat lärande (VIL) Leverantören ska på anmodan av Beställaren tillhandahålla utbild-
ningsplatser för verksamhetsintegrerat lärande (VIL) för studerande på utbildningar till de vårdprofessioner som huvudsakligen är verksamma inom Uppdraget. Med studerande avses i detta fall studerande inom gymnasium, yrkeshögskola, universitet och högskola.
Leverantören ska i första hand ta emot vårdstuderande från gymnasie-, yrkeshögskole-, universitets- och högskoleutbildningar inom Stockholms län.
Beställarens ensidiga rätt att kräva att Leverantören tillhandahåller utbildningsplatser för VIL är, för varje sådan vårdprofession som avses i första stycket, begränsad till en omfattning som motsvarar 10 veckor per inom Uppdraget verksam årsarbetare och år. Med ”årsarbetare” av- ses summan av verksam personals sysselsättningsgrader, där 100 % sysselsättningsgrad motsvarar 1,0 årsarbetare och 75 % 0,75 årsarbetare etc. Begreppet ”verksam personal” omfattar i detta sammanhang perso- nal som är anställda av Leverantören, personal som är anställda hos av Leverantören anlitad underleverantör och annan personal som Leveran- tören anlitar för utförande av Uppdraget. Parterna kan överenskomma om att Leverantören ska tillhandahålla utbildningsplatser för VIL i större omfattning.
Leverantören ansvarar för att de kliniska utbildningsmiljöerna hos Leverantören uppfyller de kvalitetskrav som anges i Beställarens vid var tid gällande utbildningsdirektiv som finns på Region Stockholms hem- sida, utbildningsdirektiv-2022.pdf (regionstockholm.se).
Leverantören ansvarar vidare för att följa de lärandemål som gäller för respektive utbildning och som framgår av utbildningsprogrammen eller kursplanerna för respektive utbildning. Information om vilka lärande- mål som gäller för respektive utbildning kan även erhållas från utbild- ningsanordnare för respektive utbildning. Utbildningsanordnarna är de lärosäten och skolor som tillhandahåller utbildningarna. Mer informa- tion och vägledning kan erhållas från Region Stockholms hälso- och sjukvårdsförvaltning, avdelning utbildning.
Leverantören ansvarar vidare för att av Leverantören anställd eller anlitad personal som handleder studenter har för ändamålet adekvat hand- ledarutbildning eller annan likvärdig pedagogisk kompetens. Informa- tion om vilka krav som gäller avseende handledarutbildning eller annan pedagogisk kompetens finns på följande länk, https://www.sll.se/globalassets/7.-jobb-och- personal/verksamhetsintegrerat- larande/pedagogisk_kompetens_region_stockholm.
72Region Stockholm, avtalsmall 2023-10-10.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
Leverantören ska delta i samverkansnätverk för tillgång till personer med pedagogiska funktioner och akademisk kompetens.
Leverantörens rätt till ersättning för tillhandahållande av utbildnings- platser för VIL regleras i Bilaga 2, Ersättningsvillkor.
För båda avtalsmallarna gäller följande allmänna krav på utbildnings- insatser:
Allmänna krav avseende Leverantörens utförande av utbildningsinsatser
Leverantören ska utföra ovan angivna utbildningsinsatser enligt de krav och rekommendationer som följer av vid var tid gällande lagar och föreskrifter, däribland av patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkarnas specialiser- ingstjänstgöring, allmäntjänstgöring och bastjänstgöring;
Beställarens vid var tid gällande utbildningsdirektiv som finns på Region Stockholms hemsida, utbildningsdirektiv-2022.pdf (regionstockholm.se); och
Beställarens vid var tid gällande principer och riktlinjer för utbild- ningsinsatser och tillhandahållande av utbildningsplatser som finns på Region Stockholms hemsida, AT-tjänstgöring – Region Stockholm och Specialiseringstjänstgöring (ST)– Region Stockholm
Leverantören ska på anmodan medverka i uppföljnings-, utvärder- ings- och kvalitetssäkringsarbete rörande ovan angivna utbildnings- insatser.
Region Västra Götaland
Region Västra Götaland tillämpar följande avtalsmall vid offentlig upphandling enligt lagen om offentlig upphandling när privata utförare deltar i utbildning:73
Utbildningsuppdrag och klinisk forskning
Syftet med utbildningsuppdraget är att säkerställa återväxt av sjuk- vårdspersonal inom respektive kompetensområden samt att säkra en utbildning som håller hög kvalitet.
Leverantören ska medverka i verksamhetsintegrerat lärande (VIL) innefattande bland annat klinisk utbildning av vård- och medicinstude- rande genom att exempelvis tillhandahålla platser för verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inom de professioner som tjänstgör hos Leverantören.
Där läkare tjänstgör är Leverantören skyldig att tillhandahålla ut- rymme för ST-läkare under specialistutbildning till urolog eller till läkare inom allmänmedicin i enlighet med Västra Götalandsregionens behov. Uppdraget innebär så kallad sidotjänstgöring.
73E-postmeddelanden från HR-strateg vid Koncernkontoret i Västra Götalandsregionen den
25oktober respektive 7 november 2023.
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
ST-studierektorn, i första hand på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, kommer i dialog med Leverantören definiera vilket behov, mål och innehåll som aktuell ST-läkare har för den aktuella randningsperioden. ST-läkare som skickas ska ha basal kirurgisk vana och aktivt delta i mot- tagnings- och operationsverksamhet. Leverantören ska följa ST-utbild- ningsboken. ST-läkaren ska ha en handledare på plats och denna ska vara väl insatt i kraven för ST-utbildningen.
För utbildningar på universitet, högskolor, gymnasier och yrkes- högskolor ska krav på utbildningsplatser och handledare följa de avtal som gäller mellan regionen och respektive utbildningsanordnare.[1] För läkarutbildning gäller regionalt avtal mellan Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionen om samarbete kring grundutbildning för läkare.[2] För ST-utbildning ska de regiongemensamma riktlinjerna följas.[3]
Uppföljning och granskning av utbildningens kvalitet ska ske i enlig- het med nationella föreskrifter och av Västra Götalandsregionen fast- ställda modeller.
I Uppdraget ingår handledning i den omfattning som krävs för respek- tive utbildningsplats. Handledare ska ha av regionen och utbildnings- anordnare godkänd handledarutbildning och kompetens.
9.8Kontroll och tillsyn av privata utförare
Kontrollen av att de privata utförarna lever upp till de krav som upp- ställs i lag sker på flera olika sätt. I kapitlet har tidigare beskrivits det uppföljningsansvar som åligger en region eller kommun som över- låter uppgifter åt privata utförare.
Det krävs som huvudregel inte något tillstånd för att enskilda ska få bedriva verksamhet inom hälso- och sjukvårdens område. Såväl offentliga som privata utförare ska dock enligt 2 kap. 1 § patient- säkerhetslagen (2010:659) vara anmälda som vårdgivare till vårdgivar- registret hos Inspektionen för vård och omsorg senast en månad innan verksamheten påbörjas. Om verksamheten helt eller till väsentlig del förändras eller flyttas ska detta anmälas till Inspektionen för vård och omsorg, vilket följer av 2 kap. 2 § patientsäkerhetslagen. I 2 kap. 1 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) anges krav på vilka uppgifter som en anmälan ska innehålla. Uppgifter som ska föras in i vårdgivarregistret framgår av 2 kap. 3 § patientsäkerhetsförordningen. Underlåtenhet att anmäla hälso- och sjukvårdsverksamhet är straff- sanktionerad och kan leda till böter enligt 10 kap. 1 § patientsäker- hetslagen.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
I förarbetena till bestämmelsen om anmälningsskyldighet disku- terades för- och nackdelar med en tillståndsplikt för att få bedriva verksamhet inom hälso- och sjukvården. Anmälningar ansågs lättare att hantera för vårdgivaren och ansvarig myndighet och en gransk- ning skulle ändå endast avse en viss given tidpunkt och riskerade att inge en falsk trygghet. Tillsynen framhölls som central som verktyg för staten för att säkra vårdens kvalitet och säkerhet.74
Genom vårdgivarregistret ges Inspektionen för vård och omsorg en möjlighet att kontrollera privata vårdgivares verksamhet genom tillsyn. Tillsynen som Inspektionen för vård och omsorg bedriver beskrivs i kapitel 8.
Också Riksdagens ombudsmän (JO) bedriver tillsyn över vård- givare. JO:s tillsyn av privata aktörer är dock begränsad till frågor om myndighetsutövning, vilket innebär att privata vårdgivare i prin- cip inte blir föremål för JO:s tillsyn. De omfattas i stället endast av tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg.75
En kontrollfunktion utövas också av hälso- och sjukvårdsperso- nal, som enligt 6 kap. 2 § patientsäkerhetslagen har ett personligt an- svar för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter. Det personliga ansvaret inkluderar enligt 6 kap. 1 § samma lag exempelvis att utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfaren- het. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull vård som upp- fyller dessa krav. Hälso- och sjukvårdspersonalen är enligt 6 kap. 4 § patientsäkerhetslagen också skyldig att bidra till att hög patient- säkerhet upprätthålls. Det omfattar en skyldighet att rapportera risker för vårdskador och händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada liksom andra skador till följd av säkerhets- brister i verksamheten till vårdgivaren.
9.9Privata vårdgivare med direkta avtal med lärosäten
Det är ovanligt att privata vårdgivare har tecknat avtal direkt med lärosäten gällande verksamhetsförlagd utbildning. Det är endast Mälardalens universitet och Umeå universitet som veterligen har sådana avtal. Avtalen omfattar sammanlagt fyra privata vårdgivare.76
74Prop. 1995/96:176 s. 69 ff.
75Se Lerwall (2016) s. 422 f. gällande överlappning av ordinära och extraordinära tillsynsmyndig- heter.
76Universitetskanslersämbetet (2021 b).
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
SOU 2024:9 |
Utredningen har inhämtat uppgifter från två av dessa vårdgivare. Avtalen har tillkommit både på lärosätenas och de privata vård- givarnas initiativ. Skälen för avtalens tillkomst har bland annat varit att tillförsäkra den privata vårdgivaren ersättning för att tillhanda- hålla platser för verksamhetsförlagd utbildning och för att kunna utöva inflytande över avtalets utformning och utbildningens admini- stration. De privata vårdgivarna som har direkta avtal med lärosätena förefaller vara nöjda med avtalen.77
9.10Privata vårdgivares erfarenheter av medverkan i utbildning i egenskap av utförare
Det finns begränsat med sammanställd information som återger pri- vata vårdgivares erfarenheter av medverkan i utbildning som utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård. För att inhämta infor- mation har utredningen dels haft regelbunden kontakt med Vård- företagarna som organiserar privata vårdgivare, dels genomfört möten och kommunicerat med olika privata vårdgivare som utför vård åt regioner eller kommuner liksom ett par av dem som har direktavtal med lärosäten om verksamhetsförlagd utbildning. Privata vårdgivare är ibland också företrädda i de regionala vårdkompetensråden, vilka utredningen besökt och på andra sätt kommunicerat med. Vidare har utredningen utbytt information med regioner och kommuner om hur upphandlingar genomförs med avseende på privata vårdgivares medverkan i utbildning. Via Vårdföretagarna har utredningen också inhämtat information om privata vårdgivare som bedriver vård som inte är upphandlad av regioner eller kommuner. Det gäller i första hand mindre verksamheter som erbjuder vård enligt lagen om läkar- vårdsersättning.
Utredningen kan konstatera att de privata vårdgivarna uttrycker en tydlig vilja att medverka i utbildning, och att de ser möjligheter att erbjuda fler platser för verksamhetsförlagd utbildning än i dag. Det finns dock ett antal hinder för att den uttryckta viljan ska kunna realiseras fullt ut.
Den ekonomiska ersättningen från lärosätena till hälso- och sjuk- vården för verksamhetsförlagd utbildning kommer inte alltid de pri-
77Utredningens telefonsamtal med företrädare för Bäckbacka Röbäck AB den 3 oktober 2023 respektive Attendo AB den 25 oktober 2023.
SOU 2024:9 |
Privata vårdgivares medverkan i verksamhetsförlagd utbildning |
vata vårdgivarna till del. De privata vårdgivarna framhåller vikten av att den ekonomiska ersättningen gäller lika för alla vårdgivare, och att lika ersättning är ett viktigt incitament för att medverka i utbildning.
Vidare efterfrågar de privata vårdgivarna bättre information om vad det innebär att medverka i utbildning och vad som förväntas av dem. Tillgång på flexibel handledarutbildning som passar yrkesverk- samma inom hälso- och sjukvården lyfts också fram som något som skulle underlätta medverkan i utbildning.
Privata vårdgivare kan till skillnad från regioner och kommuner bedriva hälso- och sjukvård i hela landet. Det innebär att de när det gäller utbildning kan behöva interagera med flera lärosäten som erbju- der utbildning och flera regioner och kommuner som upphandlar hälso- och sjukvård. För privata vårdgivare skulle nationell harmo- nisering underlätta och minska kostnaderna. Det kan till exempel gälla kompetenskrav på handledare, handledningsmodeller, ekono- miska ersättningsvillkor och utformning av kravställning i upphand- lingsunderlag och avtal.
De privata vårdgivarna är, i likhet med många kommuner, också ofta för små för att var för sig bära utbildningsstödjande strukturer, till exempel motsvarande de studierektorsfunktioner som vanligtvis finns inom regionerna. Även tillgång till ett nationellt it-stöd för verk- samhetsförlagd utbildning skulle underlätta för privata vårdgivare som är verksamma i stora delar eller hela landet. Vissa privata vård- givare önskar också utökade möjligheter att delta i de utvecklings- arbeten rörande utbildning som bedrivs liksom i forskning.
Därutöver betonar privata vårdgivare vikten av långsiktighet i utbildningsuppdraget, så att för vårdföretagare blir rationellt att inve- stera för att medverka i utbildning, till exempel i handledarutbildning och annan kompetensutveckling. Vissa privata vårdgivare ser problem med att regioner och kommuner avtalar om medverkan i utbildning, men att de avropar verksamhetsförlagd utbildning oförutsägbart och oregelbundet.
Det fåtal privata vårdgivare som har egna avtal med lärosäten framhåller inflytandet över den verksamhetsförlagda utbildningen som positivt.
10 Konsekvenser
I detta kapitel redogörs för konsekvenser av utredningens förslag uti- från olika perspektiv. När det gäller ekonomiska konsekvenser redovisas förutom effekterna även förslag till finansiering. Inledningsvis beskrivs dock konsekvenser om utredningens föreslagna åtgärder inte skulle genomföras samt vilka övriga alternativ som utredningen övervägt.
10.1Om inga åtgärder genomförs
Om inga åtgärder genomförs bedömer utredningen att den nuvarande bristen på platser för verksamhetsförlagd utbildning kommer att bestå, och att den politiska målsättningen att öka antalet platser på sjuksköterskeutbildningen inte kommer att kunna uppnås. Det finns rent av en påtaglig risk att antalet utbildningsplatser minskar till följd av den ökning av antalet veckor verksamhetsförlagd utbildning som krävs för att uppfylla kraven i yrkeskvalifikationsdirektivet. Utred- ningens analys visar att lärosätena behöver öka mängden verksam- hetsförlagd utbildning med 35 procent för att nå upp till direktivets krav och lärosätenas planerade utbyggnad av utbildningarna. Om inte antalet platser för verksamhetsförlagd utbildning i hälso- och sjuk- vården ökar kan lärosätena därför behöva minska antalet utbild- ningsplatser.
Statistiska centralbyrån bedömer i en framtidsprognos utifrån nu- varande utbildningsvolymer och kommande behov av legitimerade sjuksköterskor, att det år 2035 kommer att råda brist på grundutbild- ade sjuksköterskor i 15 av 21 län. Bristen riskerar dessutom att för- värras om den samtidiga bristen på specialistsjuksköterskor, som är ännu mer utbredd än bristen på grundutbildade sjuksköterskor, åtgär- das genom att fler grundutbildade sjuksköterskor vidareutbildar sig.1
1Statistiska centralbyrån (2022).
357
Figur 10.1 Arbetsmarknadsläge för grundutbildade sjuksköterskor år 2035
Utifrån regionala utbildnings- och arbetsmarknadsprognoser
Källa: Statistiska centralbyrån (2022), s. 14.
I en fördjupad analys av Statistiska centralbyråns prognos, gör Universitetskanslersämbetet bedömningen att antalet nybörjarplatser behöver öka med 1 000 jämfört med dagens nivåer, för att nå balans mellan tillgång och efterfrågan på grundutbildade sjuksköterskor.2
Det är utredningens bedömning att en fortsatt eller ökad brist på sjuksköterskor riskerar att leda till försämrade möjligheter att upp- rätthålla hälso- och sjukvård av god kvalitet och tillgänglighet, och sämre arbetsmiljö i vården. För sjuksköterskeutbildningen innebär
2Universitetskanslersämbetet (2021 a).
brist på sjuksköterskor risk för lägre kvalitet på befintliga platser för verksamhetsförlagd utbildning, vilket då den verksamhetsförlagda utbildningen ska utgöra minst 50 procent i sin tur skulle inverka negativt på hela sjuksköterskeutbildningens kvalitet. En fortsatt eller ökad brist på sjuksköterskor riskerar också att leda till sämre möj- ligheter till forskning, utbildning och utveckling i hälso- och sjuk- vården. Vetenskapsrådets senaste utvärdering av den kliniska forsk- ningen inom regionerna som ingår i ALF-avtalet visar att forskning ofta behöver prioriteras bort till förmån för vårdproduktion. Veten- skapsrådet ser med oro på denna utveckling, eftersom forskningen behöver vara en integrerad och naturlig del av hälso- och sjukvården för att kontinuerligt utveckla och förbättra den.3
10.2Alternativ som övervägts
I detta avsnitt beskrivs vilka åtgärder som utredningen övervägt under arbetet med betänkandet och hur utredningen resonerat kring utformningen av de åtgärder som föreslås.
Lagstadgad utbildningsskyldighet
Utredningen har i syfte att identifiera åtgärder för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd utbildning analyserat dels möjlig- heten att införa en lagstadgad skyldighet för sjukvårdshuvudmän att medverka i utbildning, dels en vidareutveckling av nuvarande avtals- modell genom att införa ett VULF-avtal.4 Utredningen bedömer att ett VULF-avtal bättre bidrar till att skapa den hållbara och långsik- tiga samverkan som behövs mellan lärosäten och vårdgivare för att skapa fler platser och bättre nyttja befintliga platser för verksam- hetsförlagd utbildning. En lagstadgad utbildningsskyldighet bedöms inte vara ett effektivt verktyg för att skapa fler platser. Dessutom skulle en lagreglering sannolikt aktivera finansieringsprincipen, vilket skulle bli väldigt kostsamt för staten om skyldigheten skulle omfatta alla vårdutbildningar.5
3Vetenskapsrådet (2023) s. 20 f.
4Se kapitel 8 respektive 6.
5Finansieringsprincipen tillämpas sedan år 1993 och innebär att staten inte ska ålägga kom- muner och landsting nya uppgifter utan att ge dem adekvat finansiering, se prop. 1993/94:150, bilaga 7.
Krav på privata vårdgivares medverkan i utbildning
I enlighet med direktiven har utredningen analyserat möjligheten att ställa krav på privata vårdgivares medverkan i utbildning.6 Utredningen bedömer att en reglering för privata vårdgivare är rättsligt möjlig att genomföra om den samtidigt införs även för offentliga vårdgivare. En sådan reglering skulle dock framstå som apart i jämförelse med andra lagreglerade skyldigheter för vårdgivare och förmodligen vara förenad med en ersättningsskyldighet i förhållande till privata vårdgivare. Utredningen bedömer inte heller att en särskild reglering av privata vårdgivares medverkan i utbildning är en effektiv åtgärd för fler plat- ser för verksamhetsförlagd utbildning. I stället lämnar utredningen flera förslag i syfte att undanröja hinder för att underlätta privata vårdgivares deltagande i utbildning.7
VULF-avtalets konstruktion
Utredningen ser ett behov av att vidareutveckla den nuvarande avtals- modellen för verksamhetsförlagd utbildning. Det gäller strukturellt i form av avtalsparter och organisation för samverkan för att inklu- dera även kommuner och privata vårdgivare och för att etablera star- kare samverkansorganisationer på både nationell och regional nivå. Det gäller även geografiskt i form av samverkan i större geografiska områden för att möjliggöra ett bättre nyttjande av platser.
Vid utformningen av det nationella VULF-avtalet har utredningen övervägt olika alternativ för vilka parter som ska teckna avtalen. Ett alternativ har varit att staten tecknar avtal med de sju regioner som i dag ingår i ALF-avtalet, ett annat att avtalet tecknas mellan staten och de regionala vårdkompetensråden. Utredningen förordar dock ett tredje alternativ, att staten tecknar avtalet med Sveriges Kommuner och Regioner och Vårdföretagarna. Därigenom inkluderas såväl staten i egenskap av huvudman för högre utbildning och forskning som alla olika typer av vårdgivare, samtidigt som antalet parter blir hanterbart i det nationella avtalet.
Utredningen har därutöver analyserat olika alternativ för den regio- nala organisationen kring VULF-avtalet. Ett alternativ har varit att de sju regioner som i dag deltar i ALF-avtalet får ansvar för att hantera
6Se kapitel 9.
7Se kapitel 6 och 9.
även VULF-avtalet. En nackdel med detta alternativ är att kommu- ner och privata vårdgivare riskerar att exkluderas. Ett annat alterna- tiv som övervägts har varit att de regionala vårdkompetensråden får ansvar för den regionala samordningen och samverkan. Utredningen bedömer dock att de regionala vårdkompetensråden inte har någon formell beslutsrätt, varför de inte lämpar sig att ansvara för regionala VULF-avtal.
Det förslag som utredningen förordar är att lärosätena i de sju regio- nala ALF-avtalen, som företrädare för staten, får i uppdrag att agera noder för VULF-avtalens regionala indelning. Bakgrunden är att dessa lärosäten med medicinska fakulteter har de bredaste utbuden av hälso- och sjukvårdsutbildningar, står för den största delen av forskningen och har befintliga strukturer för samarbete kring ALF-avtalen som kan återanvändas.8
Forskarskolor, forskningsanslag eller finansiering av forskningstid
Utredningen bedömer att nuvarande avtalsmodell kan vinna på att utvecklas även innehållsmässigt. Genom att inkludera förutsättningar och villkor för forskarmeritering kan hindren för fler platser för verk- samhetsförlagd utbildning och utbyggnad av sjuksköterskeutbild- ningen i form av brist på handledare och lärare med vetenskaplig kom- petens undanröjas.
Vid utformningen av den satsning på forskning som ingår i VULF-avtalet har utredningen analyserat olika alternativ för att få fler forskningsmeriterade och kliniskt verksamma lärare och öka antalet forskningsmeriterade handledare. De alternativ som övervägts är forskarskolor för sjuksköterskor, särskilda anslag för omvårdnads- forskning och finansiering av forskningstid.
Anledningen till att forskarskolor valts bort är dels att det redan finns ett antal etablerade forskarskolor som är tillgängliga även för sjuksköterskor, dels att de generellt är tvärprofessionella, vilket inne- bär att de inte nödvändigtvis avhjälper problemet med bristen på disputerade sjuksköterskor.
Utredningen bedömer vidare att en utlysning av forskningsanslag särskilt inriktad mot omvårdnadsforskning eller hälsovetenskaplig forskning visserligen skulle kunna bidra till att stärka forsknings-
8Utredningens förslag till utformning av VULF-avtalet beskrivs i kapitel 6.
området som helhet, men att effekterna av en sådan utlysning skulle sakna precision när det gäller målet att bredda basen av forskar- utbildade sjuksköterskor. Vid bedömning av ansökningar om forsk- ningsanslag bör alltid ansökans relevans och kvalitet, snarare än yrkes- bakgrunden eller akademisk hemvist hos sökande, ges företräde. Forskningsprojekt inom ämnet omvårdnad kan dessutom redan finan- sieras via ALF-medel.
Utredningen föreslår i stället en satsning på finansiering av forsk- ningstid för forskarstudier och postdoktoral meritering för sjuksköter- skor och specialistsjuksköterskor.9 Därigenom kan antalet sjuksköter- skor med doktorsexamen och postdoktoral meritering öka, och de kan därefter konkurrera om forskningsmedel i till exempel ALF- systemet. Finansiering av forskningstid för kliniskt verksamma kan också bidra till att stärka de etablerade forskarskolorna genom att öka antalet deltagande doktorander.
Nyutveckling eller vidareutveckling av nationellt it-stöd
Utredningen identifierade tidigt att avsaknaden av ett nationellt it- stöd för hantering av platser för verksamhetsförlagd utbildning är ett hinder för ett effektivt nyttjande av tillgängliga platser. Utredningen överenskom därför med Universitets- och högskolerådet att genom- föra en förstudie om ett nationellt it-stöd. I förstudien analyserade Universitets- och högskolerådet även de befintliga system som sjuk- vårdshuvudmän och lärosäten använder, för att bedöma om något av de systemen skulle kunna vidareutvecklas till ett nationellt it-stöd. Universitets- och högskolerådets bedömning är dock att inget av de befintliga systemen lämpar sig att vidareutveckla. Utredningen föreslår i linje med förstudien att ett nytt nationellt it-stöd bör utvecklas.10
9Se kapitel 6.
10Se kapitel 7.
10.3Konsekvenser för universitet och högskolor
Fler platser för verksamhetsförlagd utbildning, handledare och vetenskapligt meriterade lärare
Utredningens förslag förväntas öka antalet platser för verksamhets- förlagd utbildning, vilket är positivt för universitet och högskolor. VULF-avtalets innehåll med satsningar på finansiering av forsknings- tid för sjuksköterskor förväntas också leda till att tillgången till veten- skapligt meriterade lärare och kliniskt verksamma vetenskapligt meri- terade handledare ökar. Det är en förutsättning både för att kunna bibehålla och utöka utbildningsvolymerna, men även för att säker- ställa en utbildning av god kvalitet. Även en enhetlig ersättning till samtliga vårdgivare som deltar i verksamhetsförlagd utbildning och viss annan harmonisering av villkor bedöms bidra till bland annat verksamhetsförlagd utbildning i fler verksamheter och fler handledare med rätt kompetens.11
Ökade kostnader för ersättning för verksamhetsförlagd utbildning
Utredningens förslag om en enhetlig ersättning för vårdgivare som deltar i verksamhetsförlagd utbildning, som föreslås ingå i VULF- avtalet, innebär sannolikt för många universitet och högskolor att kostnaderna för ersättning kommer att öka. I dag är den genom- snittliga ersättningen 1 600 kr per vecka och student. I samband med att staten tog över huvudmannaskapet för vårdhögskoleutbildningarna år 2002 bestämdes att den kliniska praktiken skulle regleras i avtal mellan högskola och landsting och att ersättningen skulle vara 1 200 kr per praktikvecka och student om inte annat överenskommits. Det angavs i budgetpropositionen för 2002 att den utbildningsersättning högskolan erhöll från staten per student inkluderade kompensation för praktikkostnaderna.12
Ersättningen för vårdutbildningar budgetåret 2002 var 37 286 kr per helårsstudent.13 År 2023 uppgick ersättningen till 62 127 kr per helårsstudent.14 Om ersättningen för praktik skulle räknas upp på mot- svarande sätt som ersättningen per helårsstudent, motsvarar ersätt-
11Se kapitel 6.
12Prop. 2001/02:1, utgiftsområde 16 s. 97.
13Prop. 2001/02:1, utgiftsområde 16 s. 123.
14Prop. 2022/23:1, utgiftsområde 16 s. 130.
ningen år 2002 om 1 200 kr en ersättning om cirka 2 000 kr år 2023. Motsvarande beräkning har gjorts av en tidigare utredning med avse- ende på 2018 års nivå.15
För många universitet och högskolor skulle en nationell praktik- ersättning uppräknad i takt med ersättningen per helårsstudent inne- bära att kostnaden för verksamhetsförlagd utbildning skulle öka med 400 kr per vecka och student. Räknat på en student som studerar under tre år, med rekommendationen om 43 veckors verksamhets- förlagd utbildning, innebär det att lärosätets kostnad för ersättning blir 86 000 kr per student. Den totala ersättning som lärosätet erhåller för att utbilda studenten under de tre åren är 186 381 kr. Båda siff- rorna utgår från 2023 års nivå.
Eftersom många lärosäten kommer att behöva öka andelen verk- samhetsförlagd utbildning utifrån de nya kraven i högskoleförord- ningen, behöver den teoretiska utbildningen på motsvarande sätt minska. Det bör i alla fall på sikt leda till lägre kostnader för personal och lokaler för universiteten och högskolorna.
Bättre förutsättningar för kvalitetssäkring och ökad genomströmning
Lärosätena förväntas med VULF-avtalet på sikt få en bättre tillgång till platser för verksamhetsförlagd utbildning av god kvalitet, med större möjligheter att hitta platser nära studentens studie- eller bostads- ort och bättre villkor för studenter som genomför verksamhets- förlagd utbildning utanför studieorten. Med hjälp av ett nationellt it-stöd för placeringar kommer lärosätena också att ha större möjlig- heter att följa upp kvaliteten på platserna för verksamhetsförlagd utbildning. Detta sammantaget kommer förmodligen att leda till färre avhopp och en ökad genomströmning. Det innebär i sin tur mindre administration gällande omplaceringar för universitet och högskolor och färre studieavbrott samt en mer effektiv användning av den sam- lade nationella resursen för högre utbildning.
15SOU 2018:77 s. 297 ff.
Bättre förutsättningar för forskning
En central aspekt av VULF-avtalet är att etablera strukturer som stärker den samverkan mellan hälso- och sjukvården och lärosätena som är nödvändig för hälso- och sjukvårdsutbildning och klinisk forsk- ning av god kvalitet. Den förbättrade samverkan förväntas, förutom fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och förbättrade förut- sättningar för utbildning i hälso- och sjukvården, leda till starkare forskningsmiljöer och forskningsanknytning i utbildningen. Genom att bygga regionala noder kring de medicinska fakulteterna som har bredast utbildningsutbud och bedriver mest forskning läggs också grunden för en mer effektiv användning av den samlade nationella resursen för högre utbildning och forskning med bibehållen respekt för varje lärosätes autonomi.
Effektivare nyttjande av platser för verksamhetsförlagd utbildning
Det nationella it-stödet som utredningen föreslår möjliggör en effek- tivare användning av platser för verksamhetsförlagd utbildning genom att ge tekniska möjligheter för en matchning av utbud och efterfrågan i större geografiska områden. Det skapar därmed förutsättningar för att hantera de inlåsningseffekter som dagens system med drygt 130 lokala avtal innebär. Även merkostnadsersättning till studenter för resor och boende vid verksamhetsförlagd utbildning utanför den ordi- narie studieorten bidrar till ett effektivare nyttjande av platser.
Modernt och säkert it-stöd
Ett nationellt it-stöd kommer att innebära att lärosätena får ett modernt och säkert it-stöd som är anpassat efter lärosätenas behov. Det kommer att minska den manuella hanteringen av placeringar för verksamhetsförlagd utbildning och göra det lättare att hantera sam- verkan med fler vårdgivare. Lärosätena kommer också att kunna följa upp både kvalitet och kvantitet inom verksamhetsförlagd utbildning, då alla platser hanteras i ett och samma system, oavsett vårdgivare. It-stödets konstruktion kommer att kunna stödja en laglig och kor- rekt behandling av personuppgifter, vilket inte alltid är fallet i nuvar- ande system.
Att gemensamt utveckla ett it-stöd i stället för att lärosäten eller sjukvårdshuvudmän enskilt eller i mindre samarbeten utvecklar egna lösningar innebär också ett mer effektivt nyttjande av it-resurserna.
Administration av avtal för verksamhetsförlagd utbildning samlas i de regionala noderna
De lärosäten som har medicinska fakulteter och som därmed blir värdorganisation för de regionala noderna kommer att få en ökad administration, då de regionala avtalen samt regional samverkan ska hanteras av noderna. Lärosätena föreslås dock erhålla ersättning för administration och samordning genom VULF-avtalet. Den lokala avtalsadministrationen på lärosätesnivå bör minska, eftersom det regionala avtalet är tänkt att innefatta alla deltagande parter i nodens område och därmed göra lokala avtal överflödiga. En förflyttning från dagens drygt 130 lokala avtal till sex eller sju regionala avtal bör för lärosätena gemensamt innebära en minskad avtalsadministration totalt sett.
VULF-avtalets inverkan på lärosätenas autonomi
Ett VULF-avtal kan uppfattas som en inskränkning av lärosätenas autonomi, även om det formellt sett är frivilligt att ingå. Det finns sedan länge en acceptans för ALF- och TUA-avtalen kopplade till läkar- respektive tandläkarutbildningen. Vidare har lärosätena genom Sveriges universitets- och högskoleförbund argumenterat för ett ULF- avtal inom skolans område. Flertalet lärosäten har också ställt sig positiva till tidigare förslag om VULF-avtal.16
Etablering av it-support till vårdgivare
Lärosäten som ansluter till det nationella it-stödet kommer att behöva etablera en lokal supportorganisation vid lärosätet, för att ge stöd till de vårdgivare vilka de samverkar med. Som stöd till den lokala sup- portorganisationen kommer det att finnas en gemensam support på nationell nivå. Någon form av lokal support för den här typen av verk-
16För en beskrivning av VULF-avtalets konstruktion, se kapitel 6.
tyg behövs dock oavsett om det är ett nationellt eller lokalt system, varför det bör vara möjligt att omprioritera inom ramen för befintlig it-verksamhet. En skillnad är dock att antalet vårdgivare förväntas öka, vilket kan innebära en ökad mängd frågor till supporten.
Simulering kan frigöra utbildningstid i vården
Förslaget om att regeringen bör verka för att simulering ska räknas som klinisk utbildning bedöms möjliggöra högre kvalitet på verksam- hetsförlagd utbildning och förbättrar möjligheterna att nå kunskaps- målen, samtidigt som det möjliggör utbildning av fler sjuksköterskor utan att ställa krav på mer tid för verksamhetsförlagd utbildning i hälso- och sjukvården.17 Det är svårt att uppskatta i vilken omfattning simulering skulle användas och i så fall hur mycket utrymme i hälso- och sjukvården som simulering skulle kunna frigöra.
10.4Konsekvenser för hälso- och sjukvårdshuvudmän samt andra vårdgivare
Bättre kompetensförsörjning
Den viktigaste konsekvensen av ett VULF-avtal för sjukvårdshuvud- män och vårdgivare är att hälso- och sjukvårdens långsiktiga kompe- tensförsörjning underlättas. När fler platser för verksamhetsförlagd utbildning kan skapas, kommer fler sjuksköterskor att kunna utbildas, vilket är en förutsättning för vårdens kompetensförsörjning. Fler plat- ser för verksamhetsförlagd utbildning inom vården innebär en belast- ning för vården, då fler resurser inom vården behöver nyttjas för handledning. Utredningens förslag syftar dock till att fler vårdgivare och verksamheter än tidigare ska involveras i verksamhetsförlagd ut- bildning, vilket innebär att arbetsinsatsen kan fördelas jämnare inom hälso- och sjukvården.
17Se kapitel 3.
Kompetens- och karriärutveckling för sjuksköterskor
VULF-medel ska enligt utredningens förslag bland annat kunna an- vändas till att finansiera forskningstid för sjuksköterskor.18 Med större möjligheter till forskningsmeritering i anställningarna länkas utbildning, forskning och klinisk verksamhet samman, vilket för sjuk- sköterskor verksamma inom vården skulle ge möjlighet till kompe- tens- och karriärutveckling och därmed bidra till att göra sjuksköter- skeyrket mer attraktivt.
Enhetlig ersättning och harmonisering av villkor
I dag får inte alla kommuner och privata vårdgivare som tillhanda- håller platser för verksamhetsförlagd utbildning ersättning för det. I utredningens förslag till VULF-avtal regleras ersättningen och ska vara lika för alla vårdgivare. Det innebär att det kommer att råda mer rättvisa ekonomiska förhållanden för vårdgivare som deltar i verksam- hetsförlagd utbildning.
De nationella och regionala VULF-avtalen som beskrivs i kapitel 6 förväntas innebära en harmonisering av vissa grundläggande förut- sättningar för verksamhetsförlagd utbildning. Harmonisering under- lättar för vårdgivare att medverka i utbildning. Det gäller i synnerhet för vårdgivare som samverkar med fler än ett lärosäte, eftersom de i dag kan behöva förhålla sig till olika krav och villkor beroende på lärosäte. Detsamma gäller privata vårdgivare som utför hälso- och sjukvård på uppdrag av flera sjukvårdshuvudmän. Privata vårdgivare kan till skillnad från regioner och kommuner bedriva verksamhet i hela landet. Det innebär att de kan möta olika krav från de 25 läro- säten som i dag bedriver sjuksköterskeutbildning och därtill ha kon- takt med de 20 regioner och 290 kommuner som är huvudmän för hälso- och sjukvård.
Även utredningens förslag om en generisk, modulbaserad hand- ledarutbildning, gemensam bedömningsmetod och gemensamma be- dömningskriterier underlättar för hälso- och sjukvårdshuvudmän och vårdgivare att erbjuda platser och handleda studenter från flera olika lärosäten.19
18Se kapitel 6.
19Se kapitel 4.
Effektivare förvaltning av it-stöd
Alla vårdgivare får med ett nationellt it-stöd tillgång till ett modernt systemstöd med hög säkerhet. Det innebär också att vårdgivare som samverkar med flera olika lärosäten kan arbeta i ett och samma system, oavsett lärosäte. Om det nationella it-stödet införs, och systemägar- skapet läggs hos en nationell myndighet, försvinner en del arbetsupp- gifter och ansvar för de sjukvårdshuvudmän som i dag tillhandahåller egna systemstöd för placeringar för verksamhetsförlagd utbildning. Sjukvårdshuvudmännen får även mindre kostnader för förvaltning och utveckling av dessa system, förutsatt att de kan avvecklas.
Vårdgivarnas behov av it-stöd
En potentiellt negativ konsekvens av förslaget om ett nationellt it-stöd är att sjukvårdshuvudmännen kan uppleva att de får sämre möjlig- heter att påverka utvecklingen av systemet, då de själva inte längre är systemägare. Därför är det viktigt att systemet, även om det utgår ifrån lärosätenas processer och behov, så långt det är möjligt även tar hänsyn till sjukvårdens administration av verksamhetsförlagd utbild- ning.20 Något som dock blir svårt att uppfylla är det stöd för flera olika typer av praktik och utbildningar och den samlade bild över praktik inklusive verksamhetsförlagd utbildning som vårdens it-stöd i dag kan ge. Det innebär också att vårdgivare kan behöva arbeta i två system, ett för högskolepraktik och ett för andra typer av praktik.
Minskat tryck på platser och mer kvalitativ verksamhetsförlagd utbildning om simulering godkänns
Förslaget om att regeringen bör verka för att simulering ska godtas som klinisk utbildning skulle om det blir verklighet innebära mins- kad belastning på hälso- och sjukvården för verksamhetsförlagd utbild- ning åtminstone räknat per utbildad sjuksköterska. Aktuell kunskap indikerar att simulering rätt använt också kan möjliggöra utbildning av sjuksköterskor som är bättre förberedda att utföra de arbets- uppgifter som krävs inom modern hälso- och sjukvård.21 I samman-
20Se kapitel 7.
21Se kapitel 3.
hanget kan också noteras att Vårdförbundet Student arbetar för att alla vårdstudenter ska få tillgång till kliniska träningscentra, då de anser att simulering är ett bra sätt att förbereda sig inför de praktiska momenten och därmed möjliggöra en kvalitativ verksamhetsförlagd utbildning.22
Förslaget om förstärkt stöd till sjukvårdshuvudmännen i upphand- lingsfrågor ger bättre förutsättningar för regioner och kommuner att nyttja privata utförare för verksamhetsförlagd utbildning.23
10.5Konsekvenser för studenter
Enhetlig ersättning för resor och boende samt fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av hög kvalitet
Utredningen bedömer att förslaget om ett VULF-avtal har flera posi- tiva konsekvenser för studenter. Alla studenter oavsett lärosäte får ersättning för eventuella extrakostnader i de fall verksamhetsförlagd utbildning genomförs på annan ort än i närheten av studentens ordi- narie studieort. Avtalet kan också möjliggöra placeringar med större geografisk spridning, vilket kan förenkla för studenter på specialist- utbildningar, distansutbildningar eller regionaliserade utbildningar och därmed också bidra till ökad genomströmning på utbildningen. Att ett VULF-avtal generellt bedöms öka tillgången till vetenskap- ligt meriterade lärare och möjliggöra fler platser för verksamhetsförlagd utbildning av hög kvalitet är dessutom värdefullt för alla studenter på sjuksköterskeutbildningen. Medel för forskning i ett VULF-avtal ger även möjligheter för studenter att efter avslutad grundutbildning gå vidare till forskarutbildning.24
Ökat studentinflytande och säkert systemstöd
Förslaget om ett nationellt it-stöd för hantering av platser för verksamhetsförlagd utbildning har positiva konsekvenser för studen- ter. Det är inte alla systemstöd som i dag har stöd för att studenterna själva ska kunna önska eller rangordna placeringar och att säkerställa en sådan funktionalitet skulle innebära ett ökat inflytande för studen-
22Vårdförbundet Student (2023) s. 17.
23Se kapitel 9.
24Se kapitel 6.
terna. Ett systemstöd bör också kunna bidra till förenklad admini- stration för studenterna exempelvis gällande förtur och undantag. Systemet ska också kunna samla all information om placeringen, till exempel vilka intyg som krävs, adresser, arbetstider och omdömen på ett ställe, vilket underlättar för studenterna. Att studenterna kan känna sig trygga med att deras personuppgifter behandlas på ett lag- ligt och korrekt sätt jämfört med hur personuppgifter behandlas i nuvarande system är också en positiv konsekvens.25
Verksamhetsförlagd utbildning i större geografiska områden
Det finns ett par möjliga negativa konsekvenser för studenterna. En större geografisk flexibilitet i placeringarna kan för vissa studenter upplevas negativt, om det innebär en risk att placeras utanför ordi- narie studie- eller bostadsort mot sin vilja. Tanken med möjlighet till verksamhetsförlagd utbildning i större geografiska områden är emel- lertid inte att överge rådande närhetsprincip mellan lärosäte och placering, utan att möjliggöra en effektivare matchning av utbud och efterfrågan och därigenom bättre hushålla med platser som nationell resurs. För studenterna bör det också vara bättre att kunna erbjudas verksamhetsförlagd utbildning längre bort från studie- eller bostads- orten än att tvingas till studieavbrott på grund av att det saknas platser för verksamhetsförlagd utbildning. Studenternas möjligheter att prioritera och rangordna placeringar kan också till viss del hantera risken för långa ofrivilliga avstånd.
Att sjuksköterskestudenterna ges möjlighet till ersättning för extra- kostnader om verksamhetsförlagd utbildning genomförs på annan ort kan skapa ojämlikheter mellan studentgrupper, då inte alla utbild- ningar erbjuder ersättning.
10.6Konsekvenser för andra myndigheter
Vetenskapsrådet
Utredningen föreslår att en nationell statlig myndighet, lämpligen Vetenskapsrådet, ska ansvara för administrationen av det nationella VULF-avtalet och tillhandahålla administrativt stöd till de regionala
25Se kapitel 7.
noderna. Det innebär ett utökat uppdrag och utökad finansiering för den myndighet som utses som ansvarig.
För en uppskattning av vilka resurser som behövs för VULF- administrationen har utredningen studerat det kansli som finns hos Vetenskapsrådet för administrationen av ALF-avtalet. Kansliet utgör administrativt stöd till den nationella styrgruppen för ALF. Arbetet omfattar enligt ansvarig för kansliet framför allt att hjälpa ordförande med dagordningar, kallelser och protokoll för styrgruppens fyra möten per år. Kansliet ansvarar dessutom för all diarieföring för styrgrup- pen. Utöver det bistår kansliet med hantering av frågor utanför ordi- narie möten, samt samordning av utvärderingen av den kliniska forsk- ningen inom ALF. Utvärderingen består av tre delutvärderingar och genomförs vart fjärde år. Själva utvärderingen bemannas av ytterli- gare ungefär två resurser per delutvärdering. Resursbehovet för kan- sliet varierar över året, men kansliansvarig uppskattar att det på års- basis behövs resurser motsvarande en årsarbetskraft, exklusive de resurser som tillkommer vid forskningsutvärderingarna.26
Universitets- och högskolerådet
Utredningens förslag om att Universitets- och högskolerådet ska få i uppdrag att utveckla och förvalta ett nationellt it-stöd för hantering av platser för verksamhetsförlagd utbildning27, innebär att Univer- sitets- och högskolerådet får ett utökat uppdrag. De resurser som krävs för den initiala utvecklingen av systemet finansieras förslagsvis genom ett regleringsbrevsuppdrag till Universitets- och högskole- rådet. Den fortsatta förvaltningen och utvecklingen av systemet bör finansieras via VULF-avtalet. Ett alternativ skulle kunna vara att läro- säten debiteras en avgift för nyttjande av systemet.
Socialstyrelsen
Utredningens förslag förväntas leda till att fler sjuksköterskor exa- mineras. Det innebär att Socialstyrelsen kommer att behöva hantera fler legitimationsansökningar än tidigare. Universitetskanslersämbetet bedömer att antalet nybörjare behöver öka med 20 procent eller
26Utredningens möte med Vetenskapsrådet den 10 november 2023.
27Se kapitel 7.
1 000 studenter jämfört med läsåret 2019–2020 och kvarstå på den nivån fram till år 2035. Med nuvarande examinationsfrekvens innebär det cirka 740 ytterligare examinerade sjuksköterskor per år som för- väntas ansöka om legitimation.
Nationella vårdkompetensrådet, som är ett rådgivande organ inom Socialstyrelsen, föreslås få i uppdrag att utveckla en generisk, modul- baserad handledarutbildning samt verka för en harmonisering av bedömningsmetod och bedömningskriterier för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen.28 Utredningens bedömning är att båda dessa uppdrag faller inom ramen för rådets basuppdrag. Utvecklingen av en handledarutbildning kräver dock sannolikt ytter- ligare finansiering, vilket redogörs för i avsnitt 10.16.2 nedan.
Upphandlingsmyndigheten
Upphandlingsmyndigheten föreslås få i uppdrag att ge stöd till kom- muner och regioner vid upphandling av hälso- och sjukvård och omsorg.29 Stödet föreslås omfatta att sammanställa relevant statistik och att utarbeta goda avtalsmodeller och annan vägledning. Utred- ningen bedömer att ett sådant uppdrag bör kunna ges Upphandlings- myndigheten utifrån dess basuppdrag och att det inte bör kräva några ytterligare resurser. Nationella vårdkompetensrådet bör vid behov stödja Upphandlingsmyndigheten i detta arbete.
10.7Övriga konsekvenser för staten
Förslaget om ett VULF-avtal innebär ökade kostnader för staten. Samt- liga kostnader redovisas i avsnittet om ekonomiska konsekvenser nedan.
Utredningens förslag förväntas leda till fler platser för verksam- hetsförlagd utbildning, vilket underlättar för Sverige att leva upp till kraven i yrkeskvalifikationsdirektivet. Förslagen förväntas även leda till att fler sjuksköterskor kan utbildas och examineras, vilket för- bättrar kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården.
Ett nationellt it-stöd ger bättre planerings- och uppföljnings- underlag inför beslut om utbildningarna. Det innebär dock en initial
28Se kapitel 4.
29Se kapitel 9.
investeringskostnad för staten, när systemet ska utvecklas. På sikt bedömer utredningen att ett nationellt it-stöd innebär en mer kost- nadseffektiv hantering av it-resurserna inom universitets- och hög- skolesektorn.
10.8Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen
Utredningens förslag bedöms inte påverka den kommunala själv- styrelsen, eftersom förslagen inte innefattar regelgivning. Ett VULF- avtal skulle formellt vara frivilligt för regionerna och kommunerna att ansluta till. Ett VULF-avtal med vissa villkorade medel kan upp- fattas som en detaljstyrning av kommuner och regioner.
VULF-avtalets konstruktion30, med avtal på både nationell och regional nivå, innebär också att avtalen kan anpassas utefter de geo- grafiska regionernas unika behov och särdrag.
Staten har även tidigare, med riktade statsbidrag, försökt skapa incitament för kommuner och regioner att tillhandahålla fler platser för verksamhetsförlagd utbildning.31 Ett frivilligt VULF-avtal, med vissa finansiella medel för gemensam prioritering mellan avtalspart- erna, innebär inte en större detaljstyrning än de riktade statsbidra- gen. Ett avtal är dessutom till skillnad från en lagstadgad skyldighet för sjukvårdshuvudmännen ömsesidigt, vilket ger alla parter infly- tande och främjar ett gemensamt ansvarstagande i utbildningsfrågan.
10.9Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet
Utredningen bedömer att införandet av ett VULF-avtal med enhet- lig ersättning till vårdgivare ger fler kommuner incitament att erbjuda platser för verksamhetsförlagd utbildning. I dag ersätts kommunerna inte alltid för verksamhetsförlagd utbildning. VULF-avtalet kan även ge glesbygdskommuner större möjligheter att erbjuda och genom- föra verksamhetsförlagd utbildning, då studenter via det nya avtalet föreslås ersättas för merkostnader till följd av verksamhetsförlagd utbildning på annan plats. Detta bör i sin tur gynna kommunernas möjlighet att rekrytera sjuksköterskor. Ett nationellt it-stöd gör också
30Se kapitel 6.
31Se kapitel 2.
att kommunernas platser kan tillgängliggöras i fler regioner än i dag, vilket ökar kommunernas synlighet bland studenterna och på sikt kanske kan locka fler studenter till bland annat glesbygd och socio- ekonomiskt utsatta områden.
En fungerande kompetensförsörjning i hälso- och sjukvården på landsbygden är en viktig förutsättning för att kunna erbjuda en vård av god kvalitet i hela landet. Att tillhandahålla service på landsbygd är också en förutsättning för landsbygdens generella utveckling och förmåga att locka till sig och behålla arbetskraft inom andra områ- den. Likvärdiga möjligheter till välfärd samt kompetensförsörjning och kompetensutveckling är några av de områden som ligger till grund för genomförandet av den regionala utvecklingspolitiken.32 Att säker- ställa vårdens kompetensförsörjning på landsbygden är ett viktigt verktyg för att nå målet om att det ska finnas likvärdig tillgång till vård, skola och omsorg oberoende av bostadsort.
Förbättrade möjligheter att erbjuda verksamhetsförlagd utbild- ning på landsbygden är också en viktig förutsättning för att kunna erbjuda regionaliserade utbildningar och för att göra distansutbild- ningar mer attraktiva. Att öka tillgängligheten till utbildning i hela landet är en viktig åtgärd för att möjliggöra för unga som vill att bo kvar på landsbygden. Det är också en viktig åtgärd för att ge dem som inte har möjlighet att flytta för studier en möjlighet att skaffa den utbildning de önskar.33
Att erbjuda likvärdig ersättning för alla vårdgivare och att stärka de utbildningsstödjande strukturerna inom hälso- och sjukvården gör att fler verksamheter kan ta emot studenter för verksamhetsförlagd utbildning. Detta kan möjliggöra verksamhetsförlagd utbildning inom socioekonomiskt utsatta områden, vilket på sikt kan förbättra kom- petensförsörjningen även inom dessa områden. Att öka verksamhets- förlagd utbildning inom både glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden är en av åtgärderna Nationella vårdkompetensrådet föreslår i sin rapport om primärvårdens kompetensförsörjning.34
32Skr. 2020/21:133 s. 26 ff.
33Prop. 2017/18:179 s. 58.
34Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet (2022) s. 33 ff.
10.10 Konsekvenser för företag
För att ta fram statistik för vilka vårdföretag som kan komma att om- fattas av utredningens förslag har utredningen konsulterat Vårdföre- tagarna. Analysen behöver göras i flera steg för att avgränsa urvalet. I ett första steg har utredningen använt Socialstyrelsens statistik- databas (se tabell nedan), för att analysera inom vilka näringsgrenar privatanställda sjuksköterskor främst är sysselsatta. Näringsgrenarna är: 86 Hälso- och sjukvård, 87 Vård och omsorg med boende samt 78 Arbetsförmedling, bemanning och andra personalrelaterade tjäns- ter. Då näringsgrenen Arbetsförmedling, bemanning och andra per- sonalrelaterade tjänster inte innefattar vårdgivande verksamheter, exkluderas den från den fortsatta analysen. Det är enbart sjukvårds- huvudmän och vårdgivare som kan komma i fråga för verksamhets- förlagd utbildning.
Näringsgrenen 862 Öppen hälso- och sjukvård, tandvård, inklu- derar som namnet antyder även tandvård. Då Socialstyrelsens stati- stikdatabas inte tillåter en mer finmaskig filtrering, har det i nedan- stående redovisning inte varit möjligt att exkludera tandvård. Det görs dock i den fortsatta analysen av vilka företag som förekommer inom berörda näringsgrenar.
SOU 2024:9Konsekvenser
Tabell 10.1 Antal sysselsatta sjuksköterskor inom hälso- och sjukvård per näringsgren 2021
I offentlig respektive privat regi
Näringsgren (SNI-kod) |
Antal i |
Antal i |
Andel privat |
|
|
offentlig regi |
privat regi |
sysselsatta |
|
|
|
|
|
861 |
Sluten sjukvård |
56 938 |
2 269 |
3,83 % |
862 |
Öppen hälso- och sjukvård, tandvård |
14 005 |
10 647 |
43,19 % |
869 |
Annan hälso- och sjukvård |
4 078 |
1 666 |
29,00 % |
86 Hälso- och sjukvård totalt |
75 021 |
14 582 |
16,27 % |
871 |
Boende med sjuksköterskevård |
20 |
166 |
89,25 % |
872 |
Boende med särskild service för |
|
|
|
personer med utvecklingsstörning, psykiska |
|
|
|
funktionshinder eller missbruksproblem |
475 |
456 |
48,98 % |
873 |
Vård och omsorg i särskilda |
|
|
|
boendeformer för äldre och |
|
|
|
funktionshindrade personer |
5 597 |
1 837 |
24,71 % |
879 |
Annan vård och omsorg med boende |
267 |
90 |
25,21 % |
87 Vård och omsorg med boende totalt |
6 359 |
2 549 |
28,61 % |
881 |
Öppna sociala insatser för äldre och |
|
|
|
funktionshindrade personer |
6 583 |
725 |
9,92 % |
889 |
Andra öppna sociala insatser |
830 |
93 |
10,08 % |
|
|
|
|
88 Öppna sociala insatser totalt |
7 413 |
818 |
9,94 % |
78 Arbetsförmedling, bemanning och |
|
|
|
andra personalrelaterade tjänster |
44 |
3 286 |
98,68 % |
702 |
Konsulttjänster till företag |
25 |
415 |
94,32 % |
851 |
Förskoleutbildning |
169 |
47 |
21,76 % |
852 |
Grundskoleutbildning |
1 946 |
363 |
15,72 % |
853 |
Gymnasial utbildning |
539 |
197 |
26,77 % |
|
|
|
|
Övriga totalt |
2 723 |
4 308 |
61,27 % |
Källa: Socialstyrelsen (2023).
I ett andra steg har Statistiska centralbyråns branschnyckeltal använts för att ta fram data för företag inom de näringsgrenar som kan komma i fråga för verksamhetsförlagd utbildning, det vill säga näringsgren 86 Hälso- och sjukvård och 87 Vård och omsorg med boende. I nämnda statistik är det möjligt att gå djupare i näringsgrensklassi- ficeringen, och den underliggande näringsgrenen 86.23 Tandläkar- mottagningar har därför exkluderats i sammanställningen nedan. De vårdgivande företag som då återstår och som sysselsätter sjuksköter-
skor, är till största del småföretag. Cirka 95 procent av företagen har färre än 20 anställda. Enbart 1,4 procent av företagen har mer än 50 anställda, och det är också endast dessa företag som har en median- omsättning på över 100 miljoner kr.35
Tabell 10.2 Antal företag per näringsgren 2021
Indelade i grupper utifrån antal anställda
|
|
0–19 |
20–49 50–99 |
100–499 |
Över 500 |
Totalt |
|
|
anst |
anst |
anst |
anst |
anst |
|
86.10 |
Slutenvårdskliniker |
1 036 |
6 |
.. |
5 |
.. |
1 053 |
86.21 |
Allmänpraktiserande |
|
|
|
|
|
|
läkarmottagningar |
3 889 |
140 |
28 |
16 |
.. |
4 077 |
|
|
|
|
|
|
|
|
86.22 |
Specialistläkar- |
|
|
|
|
|
|
mottagningar inom öppenvård |
2 891 |
42 |
17 |
8 |
.. |
2 963 |
86.90 |
Andra enheter för hälso- |
|
|
|
|
|
|
och sjukvård |
4 670 |
39 |
11 |
11 |
.. |
4 733 |
|
|
|
|
|
|
|
|
87.10 |
Vårdhem |
.. |
5 |
.. |
0 |
.. |
.. |
|
|
|
|
|
|
|
|
87.20Hem med särskild service för personer med utvecklings- störning, psykiska funktions-
hinder eller missbruksproblem |
320 |
80 |
29 |
15 |
.. |
447 |
87.30Servicehus, gruppbostäder o.d. för äldre och
funktionshindrade personer |
|
89 |
|
25 |
|
14 |
|
11 |
|
10 |
|
179 |
|
87.90 Andra enheter för vård |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och omsorg med boende |
444 |
57 |
18 |
6 |
.. |
526 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Totalt |
|
13 339 |
|
394 |
|
117 |
|
72 |
|
10 |
|
13 978 |
|
Källa: Statistiska centralbyrån (2023 b).
.. = uppgiften inte tillgänglig, för osäker för att anges eller borttagen av sekretesskäl. Rad - och kolumntotalerna kan därför skilja sig något ifrån summan av raderna eller kolumnerna.
Privata vårdgivare ska enligt förslaget om VULF-avtal erhålla samma ersättning för verksamhetsförlagd utbildning som andra vårdgivare, och överlag större möjligheter att delta i utbildning. Lika ersättning är inte alltid fallet i dag. Ett större deltagande i utbildning förväntas precis som för regioner och kommuner förbättra möjligheterna för privata vårdgivare att rekrytera sjuksköterskor. Med VULF-avtalets forskningsmedel ökar också möjligheterna även för privata vårdgivare att delta i forskning och utveckling samt kunna erbjuda personalen karriärvägar i form av tjänster med en viss del forskningsutrymme.
35Statistiska centralbyrån (2023 c).
VULF-avtalets samverkansstruktur ger också privata vårdgivare en möjlighet att samverka direkt med lärosätena. Det innebär dock också större krav på att medverka i utbildning.
Utredningen har frågat Vårdföretagarna, Region Skåne och Region Västerbotten hur mycket tid vårdverksamheterna behöver avsätta för att handleda studenter under verksamhetsförlagd utbildning för att uppskatta det produktionsbortfall som uppstår. Enbart Region Skåne har inkommit med en tidsuppskattning. Hur mycket tid som går åt är beroende av vilken termin studenten studerar på, vilka lärandemålen för den verksamhetsförlagda utbildningen är, vilken verksamhet den verksamhetsförlagda utbildningen genomförs i och huruvida studen- ten behöver särskilt stöd. Region Skåne bedömer att en handledare i snitt behöver avsätta tre till fyra timmar per vecka för planering och möten för verksamhetsförlagd utbildning utöver den faktiska tiden då handledning sker. Handledningstiden kombineras dock ofta med genomförandet av ordinarie arbetsuppgifter, varför det är svårt att upp- skatta hur mycket tid själva handledningen tar. Region Skåne påpekar dock att handledning ses som en naturlig del av sjuksköterskeyrket och att handledning därför inte betraktas som produktionsbortfall. Enligt regionen, som har drygt 50 procent privat drivna vårdcentra- ler, bedömer inte heller de privata vårdgivarna att vårdproduktionen påverkas negativt av deltagande i verksamhetsförlagd utbildning.36
Den genomsnittliga grundlönen år 2022 för privatanställda grund- utbildade sjuksköterskor var 45 500 kr.37 Medianåldersintervallet år 2021 för sjuksköterskor sysselsatta inom privat hälso- och sjukvård var 45-49 år.38 Det innebär att en privat arbetsgivares genomsnittliga lönekostnad för en sjuksköterska per månad är cirka 63 000 kr, inklu- sive semestertillägg, arbetsgivaravgifter, skatter och försäkringar.39 Om en månad i genomsnitt har 160 arbetstimmar, blir kostnaden per arbetad timme ungefär 394 kr. Det innebär att kostnaden för den tid som behöver avsättas per vecka verksamhetsförlagd utbildning, utöver den faktiska handledningen, är ungefär 1 600 kr.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen att förslagen inte påver- kar företagens konkurrensvillkor negativt. Förslaget om en enhetlig ersättning för verksamhetsförlagd utbildning till både privata och offentliga vårdgivare gör i stället villkoren mer jämlika. VULF-
36E-postmeddelande från enhetschef för utbildning och lärande i Region Skåne den 2 novem- ber 2023.
37Statistiska centralbyrån (2023 e).
38Socialstyrelsen (2023).
39Tillväxtverket (2023).
avtalets bidrag till att förbättra kompetensförsörjningen och stärka kopplingen mellan klinisk och akademisk verksamhet är också något som kommer även privata vårdföretag till godo.
Utredningens förslag påverkar inte små företag i något särskilt av- seende. Utredningen har därför inte sett det nödvändigt att ta några särskilda hänsyn till små företag vid utformningen av förslagen. Små företag kan dock ha svårare att delta i utbildning och forskning, till följd av att verksamheten är för liten eller för specialiserad. Starkare utbildningsstödjande strukturer kan dock underlätta för små företag att delta i utbildning,
Utredningen bedömer inte att förslaget om att utveckla ett natio- nellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning får någon större kon- sekvens för privata företag som i dag tillhandahåller konsulttjänster eller liknande typer av it-stöd. Flertalet systemstöd som för närvarande används är egenutvecklade lösningar som ägs och förvaltas av hälso- och sjukvården eller lärosätena.40
10.11Konsekvenser i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män
Yrket som sjuksköterska är starkt kvinnodominerat. Inom närings- grenarna 86 Hälso- och sjukvård och 87 Vård och omsorg med bo- ende, utgör kvinnor mellan 88 och 90 procent av de sysselsatta.
40Se sammanställning i avsnitt 7.2.
SOU 2024:9Konsekvenser
Figur 10.2 Könsfördelning för anställda sjuksköterskor inom näringsgrenarna hälso- och sjukvård samt vård och omsorg med boende 2021
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20% |
|
12% |
|
|
10% |
10% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0% |
|
|
|
|
|
|
|
86 Hälso- och sjukvård |
|
87 Vård och omsorg med boende |
|
|
|
|
|
|
|
Kvinnor |
|
Män |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Källa: Socialstyrelsen (2023).
Även studentpopulationen är kvinnodominerad, med i snitt 85 pro- cent kvinnliga behöriga förstahandssökanden mellan vårterminen 2019 och höstterminen 2023.
Figur 10.3 Antal behöriga förstahandssökande till utbildning som leder till sjuksköterskeexamen
Per termin och kön
10000
9000
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
VT19 |
HT19 |
VT20 |
HT20 |
VT21 |
HT21 |
VT22 |
HT22 |
VT23 |
HT23 |
Kvinnor Män
Källa: Universitetskanslersämbetet (2023 c).
Könsfördelningen på utbildningens grundnivå återspeglas även på forskarnivå, där 83 procent av helårsdoktoranderna 2022 var kvinnor, och 90 procent av doktorsexamina inom omvårdnad utfärdades till kvinnor.
Figur 10.4 |
Könsfördelning för aktiva helårsdoktorander inom |
|
|
forskningsämnet omvårdnad 2022 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
100% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
90% |
|
83% |
|
|
|
|
|
|
|
|
80% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
70% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
60% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
50% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
40% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
30% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
17% |
|
|
20% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
10% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kvinnor |
|
Män |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Källa: Universitetskanslersämbetet (2023 g). |
Figur 10.5 Könsfördelning för doktorsexamina inom forskningsämnet omvårdnad utfärdade 2022
100% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
90,0% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
90% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
80% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
70% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
60% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
50% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
40% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
30% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
10,0% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
10% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0% |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kvinnor |
|
Män |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Källa: Universitetskanslersämbetet (2023 h).
Bland professorerna inom omvårdnad är könsfördelningen något mindre ojämn, med 60 procent kvinnor 2022.41
Vetenskapsrådet har analyserat kvinnors och mäns förutsättningar att bedriva forskning. Det finns tydliga skillnader i hur kvinnors och mäns arbetstid fördelas mellan olika arbetsuppgifter. Kvinnor utför generellt sett mer undervisning än forskning och utveckling jämfört med män, men skillnaden är allra störst inom området medicin och hälsa.42 Utredningen bedömer att en satsning på att finansiera forsk- ningstid för sjuksköterskor skulle bidra till att minska dessa skillna- der och ha flera positiva konsekvenser för villkor och förutsättningar inom yrket. Det skulle också bidra till att skapa fler möjligheter till vetenskaplig meritering och karriärutveckling för sjuksköterskor.
Utredningen bedömer sammanfattningsvis att en satsning på att förbättra förutsättningarna för forskarutbildning och postdoktoral meritering inom omvårdnad, där kvinnor är i majoritet, skulle bidra till att fler kvinnor forskar. Fördelningen av kvinnors arbetstid mellan forskning och utbildning skulle också bli mer jämställd. Satsningen skulle också innebära att fler karriärvägar skapas för ett kvinnodomi- nerat yrke. Vidare skulle en förstärkning av forskningen inom områ- det omvårdnad bidra till att stärka forskningsanknytningen och potentiellt statusen inom en starkt kvinnodominerad verksamhet. En förhöjd status för yrket skulle också kunna locka fler män att söka till utbildningen, något som långsiktigt vore gynnsamt för jäm- ställdheten och kompetensförsörjningen.
10.12 Konsekvenser för personlig integritet
Förslaget om ett nationellt it-stöd innebär behandling av person- uppgifter och aktualiserar ett flertal dataskyddsfrågor. Att beakta data- skyddsaspekter vid utvecklingen av it-stödet kommer att vara mycket centralt för att tillse en personuppgiftsbehandling som är laglig och korrekt och omfattar ett stort antal individer. Utredningens uppfatt- ning är att ett nationellt it-stöd kan konstrueras på ett sätt som möj- liggör en lagenlig och korrekt personuppgiftsbehandling som till- godoser den enskildes integritetsskyddsintresse bättre än nuvarande system. En förutsättning är att ansvaret för att upprätthålla it-stödet
41Statistiska centralbyrån (2023 d).
42Vetenskapsrådet (2021) s. 62 f.
har författningsstöd, precis som i fråga om andra studieadministra- tiva system.43
10.13Konsekvenser för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen
Utredningens förslag påverkar inte personer med annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk på något särskilt sätt. Förslagen har inte heller någon särskild konsekvens för personer med utländsk utbild- ning eller yrkesbakgrund eller för någon som har bristande kunska- per i det svenska språket. Personer som direkt berörs eller påverkas av utredningens förslag, berörs och påverkas lika, oavsett etnisk eller kulturell bakgrund.
Förslagen kan dock indirekt ha en positiv inverkan på möjlighet- erna att nå de integrationspolitiska målen. Detta genom att en gene- rell ökning av tillgången till platser för verksamhetsförlagd utbildning bör öka möjligheterna till praktik även för personer med utländsk examen som behöver praktik för att få svensk legitimation.
10.14Konsekvenser för Sveriges internationella åtaganden och förhållandet till EU-rätten
Det är utredningens bedömning att Sverige, med de förslag som läggs fram i utredningen, har bättre förutsättningar att uppfylla kra- ven på klinisk utbildning för sjuksköterskeutbildningen enligt EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv. Det råder sedan tidigare brist på platser för verksamhetsförlagd utbildning på sjuksköterskeutbildningen och med utredningens förslag förväntas antalet platser öka. Det är av stor betydelse, eftersom lärosätena enligt utredningens enkätundersök- ning uppskattar att antalet veckor som studenter placeras i verksam- hetsförlagd utbildning behöver öka med 35 procent för att uppfylla de rättsliga kraven.
43Se avsnitt 7.6.
10.15Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet
Utredningen bedömer inte att förslagen får några konsekvenser för brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet. Förslagen ger inte upphov till några nya tillfällen att begå brott och påverkar inte heller möjligheterna till ett effektivt brottsförebyggande arbete.
10.16 Ekonomiska konsekvenser och finansiering
Utredningens förslag medför kostnader för staten som kräver finan- siering. Förslagen bedöms inte medföra några kostnader för regioner eller kommuner. Ekonomiska konsekvenser som hanteras inom be- fintliga ramar, utan behov av tillkommande finansiering, behandlas i respektive avsnitt ovan.
Utredningen bedömer de ekonomiska konsekvenserna av förslagen enligt nedan.
Tabell 10.3 Sammanställning av tillkommande kostnader för staten
Typ av kostnad |
Kostnad, kr |
Kommentar |
|
|
|
Nationellt kansli |
1 500 000 |
Årlig kostnad |
Kanslier för regionala noder |
7 500 000 |
Årlig kostnad |
|
|
|
Utbildningsstödjande strukturer |
80 000 000 |
Årlig kostnad |
Utbildningsinfrastruktur |
50 000 000 |
Årlig kostnad |
Ersättning för resor och boende |
6 000 000 |
Årlig kostnad |
Förvaltning av nationellt it-stöd |
5 000 000 |
Årlig kostnad |
Forskarmeritering för sjuksköterskor |
150 000 000 |
Årlig kostnad |
Totalt per år |
300 000 000 |
|
|
|
|
Utveckling av it-stöd |
37 000 000 |
Engångskostnad |
Utveckling av handledarutbildning |
1 000 000 |
Engångskostnad |
|
|
|
Total engångskostnad |
38 000 000 |
|
|
|
|
Källa: Utredningens sammanställning.
Beräkningen av kostnaderna beskrivs i avsnitten nedan.
10.16.1 Kostnader för VULF-avtal
Utredningens bedömning är staten långsiktigt behöver skjuta till ytterligare medel för att hindren för verksamhetsförlagd utbildning ska kunna avhjälpas. Det behövs för att skapa fler platser för verksam- hetsförlagd utbildning i fler verksamheter i hälso- och sjukvården och därigenom möjliggöra fler utbildningsplatser på sjuksköterskeutbild- ningen. Medlen avser att finansiera:
•Nationellt kansli
•Kanslier för regionala noder
•Utbildningsstödjande strukturer inom hälso- och sjukvården
•Utbildningsinfrastruktur
•Ersättning för resor och boende för studenter
•Förvaltningskostnader för nationellt it-stöd
•Forskarstudier och postdoktoral meritering
Vid beräkning av kostnader relaterade till personella resurser (utöver lönekostnader) har utredningen använt sig av Tillväxtverkets schablon- påslag om 84 procent för semesterersättning, arbetsgivaravgifter, för- säkringar, lokalkostnader och gemensamma kostnader.44
Nationellt kansli
Det behövs vidare medel för att finansiera samordning och admi- nistrativa stödfunktioner för det nationella VULF-avtalet och för de regionala noderna för VULF. Utredningen har i avsnitt 10.6 Konse- kvenser för andra myndigheter ovan utgått ifrån den nationella administrationen av ALF-avtalet, som sysselsätter ungefär en heltids- resurs, och gör bedömningen att motsvarande resurser behöver avsät- tas för den nationella VULF-administrationen. Utifrån antagandet om en månadslön på ungefär 50 000 kr blir lönekostnaden för den resursen cirka 600 000 kr per år.45 Till detta kommer kostnader för arbetsgivaravgifter, försäkringar, lokaler och gemensam administra- tion om ungefär 500 000 kr. Det nationella kansliet bör därutöver ha
44Tillväxtverket (2017) s. 16 och 31.
45Tillväxtverket (2023).
utrymme för kostnader relaterade till årliga seminarier och samman- komster för de regionala noderna samt för uppföljning av VULF- avtalet. Utredningen uppskattar dessa kostnader till 400 000 kr. Den totala kostnaden för ett nationellt kansli uppskattas därmed till ungefär 1,5 miljoner kr per år.
Kanslier för regionala noder
De sju lärosätena med medicinska fakulteter kommer att få ett utökat ansvar för samordning och administration i och med att de föreslås utgöra värdorganisationer för VULF-avtalets regionala noder. Utred- ningen bedömer att resurser motsvarande en heltidsresurs per medi- cinsk fakultet behöver avsättas, då en majoritet av avtalsadministra- tionen i och med VULF-avtalet kommer att hanteras på regional nivå. Med ovanstående antagande om 50 000 kr i månadslön för en administrativ resurs, innebär det en lönekostnad för den regionala administrationen om totalt 4,2 miljoner kr per år. Till detta kommer kostnader för arbetsgivaravgifter, försäkringar, lokaler och gemen- sam administration om ungefär 3,5 miljoner kr. Den totala kostnaden för utökningen av de regionala kanslierna uppskattas därmed till unge- fär 7,5 miljoner kr per år.
Utbildningsstödjande strukturer för hälso- och sjukvården
Utredningen föreslår att medel från VULF-avtalet ska kunna an- vändas för att finansiera utbildningsstödjande strukturer inom hälso- och sjukvården, bland annat i form av studierektorer eller motsvar- ande, lokaler och viss utrustning, samt it-stöd. Inte minst är det viktigt att stärka de utbildningsstödjande strukturerna för att underlätta för kommuner och privata vårdgivare att medverka i verksamhetsförlagd utbildning. De utbildningsstödjande strukturerna kan etableras an- tingen inom en region, ett lärosäte eller hos kommuner eller privat vårdgivare i samverkan. Hur stödet lämpligen organiseras och inrik- tas bör utgå från regionala och lokala förhållanden och behov.
Enligt utredningens enkätundersökning behöver antalet veckor verksamhetsförlagd utbildning inom sjuksköterskeutbildningen natio- nellt under ett år öka med ungefär 56 00046 för att uppfylla kraven på
46Se avsnitt 4.7.3.
klinisk utbildning enligt yrkeskvalifikationsdirektivet och den utbygg- nad av utbildningarna som lärosätena för närvarande planerar. Om en utbildningsstödjande resurs arbetar 46 veckor per år, och resursen i snitt kan planera, samordna och stödja cirka 15 placeringar (studen- ter och handledare) per arbetsvecka, kan en sådan resurs hantera unge- fär 690 placeringar per år. Det innebär att det behövs en förstärkning motsvarande cirka 80 heltidsresurser för att planera, samordna och stödja de ytterligare 56 000 veckor verksamhetsförlagd utbildning som behövs.
Utredningen har jämfört det uppskattade resursbehovet med ett exempel från Örnsköldsviks kommun, som i samverkan med Umeå universitet hanterar verksamhetsförlagd utbildning för 30 studenter från termin två på sjuksköterskeprogrammet under tre veckor per termin (totalt 90 veckor per termin) och 12 studenter från termin sex som har verksamhetsförlagd utbildning i totalt 12 veckor varje termin (totalt 144 veckor per termin). Det innebär att kommunen under ett år hanterar ungefär 470 veckor verksamhetsförlagd utbildning. Där- utöver tar kommunen ibland emot studenter från andra lärosäten. Denna volym verksamhetsförlagd utbildning hanteras i Örnsköldsviks kommun av en heltidsresurs.47
Utifrån antagandet om en månadslön på 44 000 kr (se avsnittet ovan) innebär det en lönekostnad om ungefär 42 miljoner kr per år, för 80 heltidsresurser. Till lönekostnaderna kommer kostnader för arbetsgivaravgifter, försäkringar, lokaler och gemensam administra- tion om cirka 35 miljoner kr, vilket ger en total kostnad om uppskatt- ningsvis 80 miljoner kr per år.
Utbildningsinfrastruktur
Utredningen föreslår att 50 miljoner kr ska avsättas för satsningar på utbildningsstödjande infrastruktur, i form av exempelvis lärande- miljöer och kliniska träningscentra. Dessa medel kan även användas till hyra av lokaler och investeringar i utrustning som stödjer verk- samhetsförlagd utbildning.
47E-postmeddelande från huvudhandledare i Örnsköldsviks kommun den 20 november 2023.
Ersättning för resor och boende för studenter
Utredningen har kontaktat ett antal lärosäten för att inhämta informa- tion om hur de hanterar ersättning av studenternas merkostnader för resor och boende vid verksamhetsförlagd utbildning. Av de lärosäten som tillfrågats uppger Malmö universitet och Högskolan i Skövde att de inte betalar någon rese- eller boendeersättning till studenterna. Umeå universitet, Uppsala universitet, Mittuniversitetet och Luleå tekniska högskola betalar ersättning, men med olika villkor.
Vid Luleå tekniska universitet får studenterna ersättning för boende utanför studieorten med ett schablonbelopp om 1 225 kr per vecka och student. Om hyreskostnaden är lägre ersätts den faktiska kost- naden. Någon ersättning för resekostnader betalas inte ut.48 Läs- året 2022–2023 betalade Luleå tekniska universitet ut totalt ungefär 520 000 kr i boendeersättning till 110 studenter på grundutbildningen till sjuksköterska, utbildningen till röntgensjuksköterska och specia- listsjuksköterskeutbildningarna. Det innebär ett genomsnitt på cirka 4 700 kr i ersättning per student och att ungefär 20 procent av studen- terna får ersättning för merkostnader för boende under verksamhets- förlagd utbildning.49
Omkring tolv procent av studenterna vid Institutionen för om- vårdnad vid Umeå universitet erhåller varje år ersättning för rese- eller boendekostnader vid verksamhetsförlagd utbildning. Den genom- snittliga ersättningen som varje student erhöll år 2023 var ungefär 2 300 kr.50 Umeå universitet ersätter studenterna med maximalt 3 500 kr för boendekostnader (2023 års siffror).51 Kostnader för resor utanför tätort ersätts i sin helhet, men utifrån priset för billigaste kollektiva färdsätt eller som ersättning för egen bil.52
Mittuniversitetet betalar ersättning för både resor och boende vid verksamhetsförlagd utbildning. Studenten får själv betala 137,50 kr per vecka i resekostnader, och ersätts därefter med upp till 375 kr per vecka. Ersättning för boende betalas med maximalt 375 kr per vecka.53 Ungefär fyra procent av studenterna vid Mittuniversitetet erhåller
48Luleå tekniska universitet (2023).
49E-postmeddelande från VFU-strateg vid Luleå tekniska universitet den 1 december 2023.
50E-postmeddelande från VFU-strateg vid Umeå universitet den 28 november 2023.
51Umeå universitet (2023 c).
52Umeå universitet (2023 a).
53Mittuniversitetet (2023).
ersättning. Den genomsnittliga ersättningen per student var 2023 ungefär 1 900 kr.54
Studenter vid Uppsala universitet, som kan genomgå utbildning till sjuksköterska i Uppsala eller i Visby, får ersättning med minst 75 procent av rese- och boendekostnaderna.55 Under 2022 gjordes 284 utbetalningar, till ungefär 46 procent av studenterna i Uppsala. Samtliga ersättningar gällde resekostnader, och den genomsnittliga ersättningen per student var 727 kr. Till studenter vid studieort Visby gjordes totalt 22 utbetalningar till uppskattningsvis 24 procent av det totala antalet studenter. Den genomsnittliga utbetalningen i Visby var 1 856 kr. Samtliga utbetalningar avsåg reseersättning. Det genom- snittliga beloppet i Visby är högre än i Uppsala till följd av att en större andel bilersättning har betalats ut i Visby, då det inte finns samma möjligheter att använda allmänna kommunikationsmedel.56
Att uppskatta det totala behovet av ersättning för rese- och boen- dekostnader vid verksamhetsförlagd utbildning är svårt. Det är svårt att uppskatta var utökningen av platser kommer att ske och att bedöma hur studenterna kommer att förhålla sig till platser på större avstånd. Olika platser i landet har också olika boendekostnader och olika reseförutsättningar, och olika delar av landet är olika tätt befol- kade. Utredningen har försökt uppskatta kostnaderna baserat på ovanstående stickprov bland lärosätena. Andelen studenter som erhål- ler ersättning varierar mellan 4 och 20 procent bland de lärosäten som ger ersättning för både resor och boende. Mönstret är att studenter på lärosäten i de norra landsdelarna oftare behöver göra verksam- hetsförlagd utbildning så långt ifrån studieorten att de är berättigade till rese- eller boendeersättning. Det verkar vara ovanligare längre söderut, förutom i glesare befolkade områden som Gotland. Behovet av att utöka antalet platser och gemensamma villkor för ersättning i hela landet kan dock göra att det blir vanligare att behovet av ersätt- ning uppstår. Utredningen har därför antagit att tio procent av stu- denterna på grundutbildningen till sjuksköterska eller på någon av utbildningarna till specialistsjuksköterska har behov av ersättning, antingen för ökade resekostnader för dagspendling eller för dubbla boendekostnader under verksamhetsförlagd utbildning. Totalt är det
54E-postmeddelande från ställföreträdande prefekt i omvårdnad vid Mittuniversitetet den
4december 2023.
55Uppsala universitet (2015).
56E-postmeddelande från ordförande i programkommittén för sjuksköterskeprogrammen vid Uppsala universitet den 12 december 2023.
ungefär 19 500 registrerade studenter på något av de programmen under ett år.57 Den ersättning som betalas ut i dag varierar mellan 1 900 kr och 4 700 kr per student och år. Utredningen utgår i beräk- ningen ifrån att den genomsnittliga ersättningen som betalas kommer att uppgå till 3 000 kr. Det innebär en total kostnad om ungefär 6 miljoner kr per år.
Förvaltningskostnader för nationellt it-stöd
De årliga kostnaderna för förvaltning, drift och vidareutveckling av ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning har upp- skattats till drygt 11 miljoner kr per år.58 Utredningen föreslår att statliga medel via VULF-avtalet finansierar förvaltningskostnaderna med minst 5 miljoner kr per år.
Forskarmeritering för sjuksköterskor
Medel från VULF-avtalet ska kunna användas för att finansiera fors- karstudier för grundutbildade sjuksköterskor och specialistsjukskö- terskor. Medlen ska även kunna användas för postdoktoral meritering för sjuksköterskor med doktorsexamen. Tanken är att sjuksköter- skor eller specialistsjuksköterskor som genomgår forskarutbildning ska behålla sin grundlön under studietiden och att arbetsgivaren kom- penseras för kostnaderna. När det gäller medlen för postdoktoral meritering är tanken att de ska tilldelas lärosäten för att möjliggöra finansiering av fler tidsbegränsade tjänster som postdoktor eller biträ- dande lektor.
Utredningen bedömer att 150 heltidsresurser som under ett år genomgår forskarutbildning eller postdoktoral meritering är en lämp- lig volym för att möta det långsiktiga behovet av vetenskapligt meri- terade lärare och handledare. Den genomsnittliga månadslönen för grundutbildade sjuksköterskor var 41 100 kr år 2022. Motsvarande månadslön för specialistsjuksköterskor varierar mellan 41 100 kr och 46 800 kr beroende på inriktning.59 Genomsnittlig grundlön för fors- karassistenter (postdoktorer) var 40 400 kr år 2022.60 Utredningen har
57Universitetskanslersämbetet (2023 b).
58Se kapitel 7.
59Statistiska centralbyrån (2023 f).
60Statistiska centralbyrån (2023 g).
utgått från en snittlön om 44 000 kr per månad. Detta ger en årlig lönekostnad för 150 heltidsresurser om cirka 79,2 miljoner kr. Till detta kommer påslag för arbetsgivaravgifter, försäkringar, lokaler och gemensamma kostnader om ungefär 66,5 miljoner kr.
Slutligen behöver medel tillskjutas för vissa ytterligare kostnader relaterade till den forskning som ska bedrivas, till exempel rese- och konferenskostnader och kostnader för statistikuttag. Utredningen uppskattar dessa kostnader till 30 000 kr per år för varje heltidsresurs, totalt 4,5 miljoner kr.
Den totala kostnaden för satsningen på forskarstudier och post- doktoral meritering uppskattas mot bakgrund av ovanstående beräk- ningar till ungefär 150 miljoner kr per år. Beroende på ambitionsnivå kan omfattningen av denna satsning i antal resurser ökas eller minskas.
10.16.2 Övriga kostnader
Kostnad för utveckling av nationellt it-stöd
Kostnaden för att utveckla ett nationellt it-stöd har i utredningen uppskattats till cirka 37 miljoner kr. För att skapa incitament till att nyttja systemet, har utredningen föreslagit att den initiala utveck- lingskostnaden ska finansieras av regering och riksdag. Det innebär en tidsbegränsad kostnad om 37 miljoner kr för staten.
Kostnad för utveckling av handledarutbildning
Utredningen uppskattar att 1 miljon kr behöver avsättas för utveck- ling av en utbildningsguide för en generisk modulbaserad handledar- utbildning på grundnivå.
10.16.3 Finansiering av tillkommande kostnader för staten
Utredningen anser att kostnaderna för VULF-avtalet i betydande ut- sträckning kan finansieras genom att förlänga och styra om befintligt statliga initiativ för att skapa fler platser för verksamhetsförlagd ut- bildning.
Under 2022 och 2023 avsatte regering och riksdag totalt 250 mil- joner kr per år till regioner och kommuner som under året utökade
antalet veckor verksamhetsförlagd utbildning för studenter på utbild- ning mot sjuksköterskeexamen. Medlen fördelades utifrån hur stor del av den totala ökningen av antalet veckor verksamhetsförlagd utbild- ning som aktuell kommun eller region stod för. Regioner och kom- muner rapporterade själva uppgifter till Socialstyrelsen, som också ansvarade för fördelningen och utbetalningen av statsbidraget.61
Vidare avsattes 50 miljoner kr under år 2023 till universitet och högskolor för att öka tillgången till platser för verksamhetsförlagd utbildning inom sjuksköterskeutbildningen.62 Några lärosäten har dess- utom fått ta del av riktade medel för decentralisering av vårdutbild- ningar. I budgetpropositionen för år 2022 föreslogs att 20 miljoner kr per år skulle avsättas under åren 2022–2024.63 För år 2022 fick fem lärosäten ta del av satsningen och år 2023 fördelades drygt 14 miljo- ner kr inom ramen för satsningen till fyra olika lärosäten.64 Delar av de medlen avser ökade kostnader för verksamhetsförlagd utbildning till följd av decentraliseringen. Därutöver finns statliga satsningar på forskarskolor som även omfattar möjligheter för sjuksköterskor.65
Utredningen föreslår i första hand att de 250 miljoner kr till regio- ner och kommuner och de 50 miljoner kr till lärosäten för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning förlängs och styrs om till finan- sieringen av ett VULF-avtal. Därigenom skapas mer långsiktiga för- utsättningar för hälso- och sjukvårdsutbildning av god kvalitet och den statliga styrningen som i dag sker i parallella spår visavi sjuk- vårdshuvudmän respektive lärosäten samlas.
Utredningen föreslår vidare att nuvarande finansiering av ersätt- ningen för deltagande i verksamhetsförlagd utbildning till vårdgivare består. Det innebär att lärosäten erhåller medel för detta inom ramen för den statliga ersättningen per helårsstudent och helårsprestation till lärosätena. VULF-avtalet ska således utgöra ett tillskott utöver den nuvarande statliga utbildningsersättningen till lärosätena.
Kostnaderna för utveckling och förvaltning av ett nationellt it-stöd för verksamhetsförlagd utbildning består dels av en initial investerings- kostnad för utveckling av systemet, dels av en löpande förvaltnings- kostnad. Utredningen föreslår att regeringen finansierar utvecklingen av systemstödet genom ett tidsbegränsat anslag till Universitets- och
61Regeringens beslut den 27 januari 2022 s. 41 och Regeringens beslut den 26 januari 2023 s. 38.
62Regeringens beslut den 22 december 2022.
63Prop. 2021/22:1, utgiftsområde 16 s. 247 f.
64Prop. 2022/23:1, utgiftsområde 16 s. 202 ff.
65Se avsnitt 6.8.
högskolerådet. De löpande förvaltningskostnaderna föreslår utred- ningen fördelas mellan lärosäten och finansieras med medel inom VULF-avtalet och eventuellt lärosätenas ordinarie anslag.
10.17 Ikraftträdande och behov av information
Eftersom utredningen inte lägger fram några författningsförslag kan en tidpunkt för ikraftträdande av ett författningsförslag inte redo- visas.
För att gå vidare med förslaget om ett VULF-avtal bör regeringen snarast möjligt utse en förhandlingsperson. Förslaget om att revidera yrkeskvalifikationsdirektivet avseende simulering och klinisk utbild- ning faller på regeringen att driva. För att gå vidare med förslaget om nationellt it-stöd bör regeringen snarast möjligt ge ett uppdrag och anvisa finansiering till Universitets- och högskolerådet för att utföra en fördjupad förstudie där bland annat författningsmässiga frågor bör beaktas. Övriga förslag kräver att regeringen beslutar om upp- drag till berörda myndigheter.
Informationsinsatser kommer att krävas riktade till samtliga regio- ner, kommuner och upphandlade privata vårdgivare samt till univer- sitet och högskolor som bedriver utbildning till sjuksköterska och specialistsjuksköterska.
Källor och litteratur
Otryckta källor
E-postmeddelande från enhetschef vid Koncernkontoret i Region Skåne den 12 oktober 2023.
E-postmeddelande från enhetschef för utbildning och lärande i Region Skåne den 2 november 2023.
E-postmeddelande från enhetschef vid Koncernkontoret i Region Skåne den 30 november 2023.
E-postmeddelande från förbundschef vid Akademi Norr den 30 oktober 2023.
E-postmeddelande från HR-strateg vid Koncernkontoret i Västra Götalandsregionen den 25 oktober 2023.
E-postmeddelande från HR-strateg vid Koncernkontoret i Västra Götalandsregionen den 7 november 2023.
E-postmeddelande från huvudhandledare i Örnsköldsviks kommun den 15 november 2023.
E-postmeddelande från huvudhandledare i Örnsköldsviks kommun den 20 november 2023.
E-postmeddelande från ordförande i programkommittén för sjuksköterskeprogrammen vid Uppsala universitet
den 12 december 2023.
E-postmeddelande från Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige den 12 oktober 2023.
E-postmeddelande från studierektor för verksamhetsförlagd utbildning vid Region Sörmland den 19 oktober 2023.
E-postmeddelande från ställföreträdande prefekt vid Mittuniversitetet den 4 december 2023.
395
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
E-postmeddelande från VFU-strateg vid Luleå tekniska universitet den 1 december 2023.
E-postmeddelande från VFU-strateg vid Umeå universitet den 28 november 2023.
Malmö universitet (2023). Kliniskt lärarpar i kommunal vård. Presentationsmaterial den 23 maj 2023.
Region Skåne. Avtalsmall – Sjukvårdstjänster. Version 2.4.6.
Region Stockholm. Avtalsmall, 2023-10-10.
Utredningens möte med Nationella vårdkompetensrådets arbets- grupp för forskning och undervisning den 16 oktober 2023.
Utredningens möte med Regionala vårdkompetensrådet Södra den 24 maj 2023.
Utredningens möte med Sveriges universitets- och högskoleförbund, Arbetsgruppen för vårdkompetens den 15 september 2023.
Utredningens möte med Uddannelses- og Forskningsstyrelsen den 22 maj 2023.
Utredningens möte med Vetenskapsrådet den 10 november 2023.
Utredningens sammanställning av information om mervärdesskatt på VFU-tjänster av den 26 april 2023.
Utredningens samtal med företrädare för Bäckbacka Röbäck AB den 3 oktober 2023.
Utredningens samtal med regional verksamhetschef för SÄBO Norr, Attendo AB den 25 oktober 2023.
Utredningens samtal med professor Matts Olovsson vid Uppsala universitet den 16 november 2023.
Västra Götalandsregionen (2021). Samverkan mellan kommunerna, regionen och lärosätena i Västra Götaland avseende verksamhets- förlagd utbildning inom akademisk vårdutbildning på grund- och avancerad nivå. Presentationsmaterial den 16 augusti 2021.
Örnsköldsviks kommuns föredrag på Svensk sjuksköterske- förenings VFU-konferens i Umeå den 8 november 2023.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Tryckta källor
Offentligt tryck
Utskottsbetänkanden
Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU24 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor.
Konstitutionsutskottets betänkande 2009/10:KU19 En reformerad grundlag.
Konstitutionsutskottets betänkande 2010/11:KU4 En reformerad grundlag (vilande grundlagsbeslut, m.m.).
Lagutskottets betänkande 2003/04:LU3 Lag om finansiell rådgivning till konsumenter.
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2008/09:MJU23 Överlåtbara fiskerättigheter m.m.
Socialutskottets betänkande 2000/01:SoU6 Sjukhus med vinstsyfte.
Socialutskottets betänkande 2003/04:SoU8 Rökfria serverings- miljöer m.m.
Socialutskottets betänkande 2018/19:SoU5 Bastjänstgöring för läkare.
Socialutskottets betänkande 2019/20:SoU22 Senarelagt införande av nationell läkemedelslista och bastjänstgöring för läkare.
Socialutskottets betänkande 2020/21:SoU2 Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform.
Utbildningsutskottets betänkande 1975:UbU17 Utbildnings- utskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen m.m. jämte motioner.
Utbildningsutskottets betänkande 1975/76:UbU27 Utbildnings- utskottets betänkande med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till bidrag till viss vårdyrkesutbildning jämte motioner avseende sektorn för vårdyrkesutbildning.
Utbildningsutskottets betänkande 1976/77:UbU20 med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m.m. jämte motioner.
Utbildningsutskottets betänkande 1981/82:UbU20 om kommunal högskoleutbildning m.m. och om anslag till utbildning för vård- yrken, m.m. (prop. 1981/82:89 och prop. 1981/82:100).
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Utbildningsutskottets betänkande 1988/89:UbU5 Vissa högskolefrågor.
Utbildningsutskottets betänkande 1989/90:UbU21 Anslag till utbildning för vårdyrken m.m.
Utbildningsutskottets betänkande 1990/91:UbU12 Grundläggande högskoleutbildning.
Utbildningsutskottets betänkande 1993/94:UbU13 Vårdhögskolorna.
Utbildningsutskottets betänkande 1999/2000:UbU1 Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning.
Utbildningsutskottets betänkande 2000/01:UbU17 Nytt huvudmannaskap för vårdhögskoleutbildningar.
Utbildningsutskottets betänkande 2005/06:UbU3 Ny värld – ny högskola.
Utbildningsutskottets betänkande 2020/21:UbU16 Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige.
Utbildningsutskottets betänkande 2020/21:UbU22 Dröjsmålstalan vid erkännande av yrkeskvalifikationer.
Propositioner och regeringsskrivelser
Prop. 1965:161 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anläggning av utbildningen av sjuksköterskor m.m.
Prop. 1970:1 Kung. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1970/71.
Prop. 1970:115 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbetalning av ersättning för upplåtelse av vissa kommunala sjukhus för läkarutbildning och forskning.
Prop. 1971:30 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m.
Prop. 1971:44 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avtal om läkarutbildning vid kommande undervisningssjukhus m.m.
Prop. 1973:90 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regerings- form och ny riksdagsordning m.m.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Prop. 1974:93 Kungl. Maj:ts proposition angående avtal om läkar- utbildning vid kommunala undervisningssjukhus m.m.
Prop. 1975:9 Regeringens proposition om reformering av högskole- utbildningen m.m.
Prop. 1976/77:59 Regeringens proposition om utbildning och forsk- ning inom högskolan m.m.
Prop. 1977/78:3 Regeringens proposition om avtal om läkar-
utbildning vid kommunala undervisningssjukhus m.m.
Prop. 1978/79:197 Regeringens proposition om vårdutbildning inom högskolan.
Prop. 1981/82:89 Regeringens proposition om kommunal högskole- utbildning m.m.
Prop. 1981/82:97 Regeringens proposition om hälso- och sjukvårds- lag, m.m.
Prop. 1981/82:106 Regeringens proposition om forskning m.m.
Prop. 1983/84:129 Regeringens proposition om bidrag till kommu- nala undervisningssjukhus.
Prop. 1984/85:28 om uppgörelse med avtalsreglering för samarbete om läkarutbildning och forskning.
Prop. 1984/85:135 Regeringens proposition om statlig driftersättning enligt samarbetsavtal om läkarutbildning och forskning m.m.
Prop. 1986/87:104 Regeringens proposition om bidrag till under- visningssjukhus m.m.
Prop. 1986/87:144 Regeringens proposition om överenskommelse om statlig driftersättning för läkarutbildning och forskning, m.m.
Prop. 1990/91:100 Regeringens proposition med förslag till stats- budget för budgetåret 1991/92.
Prop. 1992/93:1 Regeringens proposition om universitet och högskolor
–frihet för kvalitet.
Prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor.
Prop. 1993/94:150. Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.
Prop. 1993/94:177 Utbildning och forskning.
Prop. 1993/94:188 Lokal demokrati.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Prop. 1995/96:176 Förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården. Prop. 1996/97:5 Forskning och samhälle.
Prop. 1999/2000:1 Budgetpropositionen för 2000. Prop. 2000/01:36 Sjukhus med vinstsyfte.
Prop. 2000/01:71 Nytt huvudmannaskap för vårdhögskole- utbildningar.
Prop. 2001/02:1 Budgetpropositionen för 2002. Prop. 2001/02:80 Demokrati för det nya seklet.
Prop. 2002/03:133 Lag om finansiell rådgivning till konsumenter. Prop. 2003/04:65 Rökfria serveringsmiljöer.
Prop. 2004/05:162 Ny värld – ny högskola.
Prop. 2004/05:89 Behörigheten för läkare i enskild verksamhet, m.m. Prop. 2008/09:160 Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten. Prop. 2008/09:169 Överlåtbara fiskerättigheter.
Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag. Prop. 2009/10:210 Patientsäkerhet och tillsyn.
Prop. 2013/14:118 Privata utförare av kommunal verksamhet.
Prop. 2014/15:15 Upphävande av kravet på vårdvalssystem i primärvården.
Prop. 2015/16:44 Genomförande av det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet.
Prop. 2015/16:195 Nytt regelverk om upphandling. Prop. 2016/17:1 Budgetpropositionen för 2017. Prop. 2016/17:43 En ny hälso- och sjukvårdslag.
Prop. 2016/17:50 Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft.
Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvalt- ningslag.
Prop. 2017/18:83 Styrande principer inom hälso- och sjukvården och en förstärkt vårdgaranti.
Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag.
Prop. 2017/18:179 En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder
–för ett Sverige som håller ihop.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Prop. 2017/18:274 Bastjänstgöring för läkare.
Prop. 2019/20:158 Senarelagt införande av nationell läkemedelslista och bastjänstgöring för läkare.
Prop. 2019/20:164 Inriktningen för en nära och tillgänglig vård
–en primärvårdsreform.
Prop. 2020/21:1 Budgetpropositionen för 2021.
Prop. 2020/21:60 Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige.
Prop. 2020/21:96 Dröjsmålstalan vid erkännande av yrke- skvalifikationer.
Skr. 2020/21:133 Nationell strategi för hållbar regional utveckling i hela landet 2021–2030.
Prop. 2021/22:1 Budgetpropositionen för 2022. Prop. 2021/22:5 Ett förenklat upphandlingsregelverk. Prop. 2022/23:1 Budgetpropositionen för 2023.
Statens offentliga utredningar
SOU 1948:17 Betänkande angående utbildning av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal I. 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen.
SOU 1973:2 Högskolan. Betänkande av 1968 års utbildnings- utredning.
SOU 1974:84 Stat och kommun i samverkan. Betänkande av läsberedningen.
SOU 1978:15 Praktikfrågor – åtgärder i ett kort perspektiv. Delbetänkande från Utredningen om vissa vårdutbildningar inom högskolan/VÅRD 77.
SOU 1978:50 Ny vårdutbildning. Betänkande av Utredningen om vissa vårdutbildningar inom högskolan/VÅRD 77.
SOU 1981:9 Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. Förstatligande av de medellånga vårdutbildningarna. Slutbetänkande av huvud- mannakommittén.
SOU 1993:12 Vårdhögskolor. Kvalitet, utveckling, huvudmannaskap. Slutbetänkande av Huvudmannaskapsutredningen.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
SOU 1993:40 Fri- och rättighetsfrågor. Inkorporering av Europa- konventionen. Delbetänkande av Fri- och rättighetskommittén.
SOU 1994:132 Landstingens ansvar för kliniskt forsknings-
och utvecklingsarbete. Delbetänkande av Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000.
SOU 1995:5 Vårdens svåra val. Slutbetänkande av Prioriterings- utredningen.
SOU 2008:109 En hållbar lärarutbildning. Betänkande av Utred- ningen om en ny lärarutbildning (HUT 07).
SOU 2012:5 Högskolornas föreskrifter. Betänkande av Utredningen om högskolors föreskrifter.
SOU 2014:19 Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande. Betänkande av Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.
SOU 2015:70 Högre utbildning under tjugo år. Betänkande av Utredningen om högskolans utbildningsutbud.
SOU 2016:2 Effektiv vård. Slutbetänkande av En nationell samord- nare för effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården.
SOU 2017:35 Samling för skolan. Nationell strategi för kunskap och likvärdighet. Slutbetänkande av 2015 års skolkommission.
SOU 2018:19 Forska tillsammans – samverkan för lärande och förbättring. Betänkande av Utredningen om praktiknära skolforskning i samverkan.
SOU 2018:39 God och nära vård. En primärvårdsreform. Delbetänkande av utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård.
SOU 2018:77 Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll, nya möjlig- heter. Betänkande av Utredningen om specialistsjuksköterske- utbildning och vissa andra hälso- och sjukvårdsutbildningar.
SOU 2019:6 En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan. Betänkande av Styr- och resursutredningen (Strut).
SOU 2019:29 God och nära vård. Vård i samverkan. Delbetänkande av Utredningen samordnad utveckling för god och nära vård.
SOU 2020:19 God och nära vård. En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem. Delbetänkande av Utredningen samordnad utveckling för god och nära vård.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
SOU 2021:65 Stärkt fokus på framtidens forskningsinfrastruktur. Slutbetänkande av Utredningen om organisation, styrning och finansiering av forskningsinfrastruktur.
SOU 2022:35 Tryggare i vårdyrket – en översyn av vissa frågor inom utbildning till sjuksköterska och barnmorska. Betänkande av Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska.
SOU 2022:41 Nästa steg. Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer. Betänkande av Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner.
Departementsserien
Ds 1999:44 Den ljusnande framtid är vård, Om vård och omsorg
–en arbetsmarknad i utveckling.
Ds 2023:23 Uppdrag att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjuk- vård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd.
Riksdagens skrivelser
Rskr. 1975:179.
Rskr. 1975/76:331.
Rskr. 1976/77:246.
Rskr. 1990/91:355.
Rskr. 1993/94:400.
Rskr. 1999/2000:96.
Rskr. 2000/01:123.
Rskr. 2000/01:262.
Rskr. 2005/06:160.
Rskr. 2008/09:289.
Rskr. 2009/10:304.
Rskr. 2010/11:21.
Rskr. 2018/19:50.
Rskr. 2019/20:262.
Rskr. 2020/21:61.
Rskr. 2020/21:254.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Svenskt offentligt tryck i övrigt
Dir. 1977:82 Utredning om vårdutbildningen inom högskolan. Kommittédirektiv.
Dir. 1994:76 En särskild utredare för förändrat huvudmannaskap för vårdutbildningarna. Kommittédirektiv.
Dir. 2013:104 En nationell samordnare för effektivare resurs- utnyttjande inom hälso- och sjukvården. Kommittédirektiv.
Dir. 2017:27 Ökad samverkan kring praktiknära forskning för stärkt vetenskaplig grund i skolväsendet. Kommittédirektiv.
Dir. 2017:86 Specialistsjuksköterskeutbildning och vissa andra hälso- och sjukvårdsutbildningar för framtidens hälso- och sjukvård. Kommittédirektiv.
Dir. 2021:26 Översyn av kraven för sjuksköterskeexamen och barn- morskeexamen. Kommittédirektiv.
Rättspraxis
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD), tidigare Regeringsrätten
RÅ 2002 ref. 50.
RÅ 2006 ref. 26.
Övriga svenska domstolar och förvaltningsmyndigheter
Överklagandenämnden för högskolan, beslut den 31 augusti 2018, reg.nr 241-492-18.
Överklagandenämnden för högskolan, beslut den 16 maj 2014, reg.nr 241-248-14.
EU-domstolen, tidigare EG-domstolen
C-14/83, Sabine von Colson och Elisabeth Kamann mot Land Nordrhein-Westfalen, ECLI:EU:C:1984:153.
C-188/89, A. Foster m.fl. mot British Gas plc.,
ECLI:EU:C:1990:313.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
C-19/00 SIAC Construction Ltd mot County Council of the County of Mayo, EU:C:2001:553.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen)
Anders Fredin v. Sweden, no. 18928/91, 12 oktober 1992.
Anheuser-Busch Inc. v. Portugal, no. 73049/01, 11 januari 2007.
Beyeler v. Italy, no. 33202/96, 5 januari 2000.
Greek Federation of Customs Officers. Nicolaos Gialouris, Georgios Christopoulos and 3,333 other Customs Officers v. Greece,
no. 24581/94, 6 april 1995.
Malik v. The United Kingdom, no. 23780/08, 13 mars 2012. N.K.M. v. Hungary, no. 66529/11, 14 maj 2013.
Peter Gratzinger & Eva Gratzingernova v. the Czech Republic, no. 39794/98, 10 juli 2001.
Tre Traktörer Aktiebolag v. Sweden, no. 10873/84, 7 juli 1989.
Van Marle, Van Zomeren, Flantua & De Bruijn v. The Netherlands, no. 8543/79; 8674/79; 8675/79; 8685/79, 26 juni 1986.
Riksdagens ombudsmän (JO)
JO 2009/10 s. 398.
JO 2015/16 s. 507.
Opublicerade beslut
JO, beslut den 25 maj 2010, dnr 3834-2009.
JO, beslut den 13 april 2015, dnr 681-2013.
JO, beslut den 6 december 2022, dnr 2445-2020.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Internationella källor
EU
Europeiska rådet
Europeiska rådet (2011). Europeiska rådets slutsatser av
den 23 oktober 2011, EUCO 52/11, CO EUR 1, CONCL 5.
Europeiska kommissionen
Europeiska kommissionen (2011 a). Grönbok om modernisering av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer, KOM(2011)367, slutlig av den 22 juni 2011, Bryssel.
Europeiska kommissionen (2011 b). Meddelande från Kommis- sionen till Europaparlamentet, Rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén av den 13 april 2011. Inremarknadsakten. Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden, ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”, KOM (2011)206, slutlig, Bryssel.
Europeiska kommissionen (2019). Europeiska kommissionens beslut den 24 januari 2019, ärendenr. INFR(2018)2307. Non- conformity of certain national provisions with the Professional Qualifications Directive 2005/36/EC as revised by Directive 2013/55/EU in Sweden. 1 juni 2023.
Europeiska kommissionen (2020). Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenör- skap samt små och medelstora företag, Ypma, P., Domínguez Gaitán, M., Ongono Pomme, A., Drevon, C. & Papadopoulos, I. Mapping and assessment of developments of one of the sectoral professions under Directive 2005/36/EC : nurse responsible for general care : final study, Publications Office, 2020. Europeiska kommissionen (2023 a). European education area Quality education and training for all, 2023, Europeiska systemet för överföring av studiemeriter – ECTS, https://education.ec.europa.eu/sv/education-levels/higher- education/inclusive-and-connected-higher-education/european- credit-transfer-and-accumulation-system (besökt 2023-12-14).
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Europeiska kommissionen (2023 b). Europeiska kommissionens beslut den 1 juni 2023, INFR(2018)2307.
Europaparlamentet
Europaparlamentet (2011). Europaparlamentets resolution av den 15 november 2011 om tillämpningen av direktivet om yrkeskvalifikationer 2005/36/EG (2011/2024(INI)), (2013/C 153 E/03).
Litteratur
Asplund, I. (2021). Den enskildes rättssäkerhet i individnära tillsyn. Diss. Umeå: Umeå universitet, 2021.
Bengtsson, M., Stenberg, M. & Carlson, E. (2013). Utvärdering av studentaktivt lärande i verksamhetsförlagd utbildning: peer learning och patientfokuserad handledning. Högre utbildning 3(1): 53–56.
Bexhed, J.-M. och Thorstensson, A. (2018). Näringsfrihet och vinstbegränsning. Svensk Juristtidning 2018: 128–152.
Boud, D., Cohen, R. and Sampson, J. (1999). Peer Learning and Assessment. Assessment & Evaluation in Higher Education, 24: 413–426.
Bremdal, P. (2014). Är RF 1 kap. 2 § bara tomma ord? – Några tankar om målsättningsstadgandet i RF i Åhman, K. (red.) (2014). Regeringsformen 40 år 1974–2014. Uppsala: Iustus.
Carlson, E. (2010). Sjuksköterskan som handledare: innehåll i och förutsättningar för sjuksköterskors handledande funktion i verk- samhetsförlagd utbildning – en etnografisk studie. Diss. Malmö: Malmö högskola, 2010.
Carlson, E., Stenberg, M., Lai, T., Reisenhofer, S., Chan, B., Cruz, E., Leung, D., Wong, A. & Chan, E. A. (2019). Nursing students’ perceptions of peer learning through student-led cross cultural webinars. A qualitative study. Journal of Advanced Nursing, 75(7): 1518–1526.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Carlson, E. (2022). Peer learning och strukturerade läraktiviteter
i Sandvik, A.-H. & Ekebergh, M. (red.) (2022). Studenthandled- ning i vårdande verksamhet: teoretiska utgångspunkter och didak- tiska metoder. Första upplagan Stockholm: Liber.
Danelius, H. (2015). Mänskliga rättigheter i europeisk praxis:
en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättig- heterna. 5. [uppdaterade] uppl. Stockholm: Norstedts juridik.
Ekebergh, M. (2018). Att lära sig vårda: med hjälp av reflexion och handledning. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Ekebergh, M. & Määttä, S. (2005). Lärandet på en utbildningsvårds-
avdelning – att sammanbinda vårdvetenskaplig teori med vård- praxis. Forskningsrapport, Institutionen för Vårdvetenskap: Högskolan i Borås. Rapport nr 1.
Gummesson, C., Alm, S., Cederborg, A., Ekstedt, M., Hellman, J., Hjelmqvist, H., Hultin, M., Jood, K., Leanderson, C., Lindahl, B., Möller, R., Rosengren, B., Själander, A., Svensson, P. J., Särnblad, S. & Tejera, A. (2023). Entrustable professional activities (EPAs) for undergraduate medical education – develop- ment and exploration of social validity. BMC Medical Education 23, 635 e-publ.
Gustavsson, M., Bivall, A.-C. & Lindh Falk, A. (2021). Verksam- hetsförlagd utbildning: – mellan högskola och vård- och omsorgs- givare. Linköpings universitet, rapport.
Henderson A., Twentyman M., Heel, A. & Lloyd, B. (2006). Students’ perception of the psycho-social clinical learning environment: an evaluation of placement models. Nurse Education Today.26(7): 564–71.
Islamoska J. (2014). Kliniska lärarpar: Malmömodellen för peda- gogisk handledning i verksamhetsförlagd utbildning (VFU) för sjuksköterskestudenter. Malmö högskola, Hälsa och samhälle.
Karlsson, P., Zetterman, A. & Sandvik, A.-H. (2022). KUVO
–en modell för vårdande och lärande i kommunal hemsjukvård i Sandvik, A.-H. & Ekebergh, M. (red.) (2022). Studenthand- ledning i vårdande verksamhet: teoretiska utgångspunkter och didaktiska metoder. 1. uppl. Stockholm: Liber.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Kong, L.-N., Qin, B., Zhou, Y., Mou, S., Gao, H.-M. (2014). The effectiveness of problem-based learning on development of nursing students’ critical thinking: A systematic review and meta-analysis. International Journal of Nursing Studies, 51(3): 458–469.
Koukourikos, K., Tsaloglidou, A., Kourkouta, L., Papathanasiou, I.V., Iliadis C., Fratzana A. & Panagiotou A. (2021). Simulation in Clinical Nursing Education. Acta Inform Med. Mar;29(1):
15–20.
Lau, S. T., Ang, E., Samarasekera, D. D. & Shorey, S. (2020). Development of undergraduate nursing entrustable professional activities to enhance clinical care and practice. Nurse education today vol. 87, 104347.
Lee, J. & Oh, P.-J. (2015). Effects of the Use of High-Fidelity Human Simulation in Nursing Education: A Meta-Analysis. Journal of Nursing Education, 54(9): 501–507.
Lerwall, L. (2016). JO:s tillsyn över privata utförare av offentlig förvaltningsuppgift – särskilt fristående skolor i Flodgren, B., Strömberg, S., Kugelberg, C., Asp, P., Eka, A., Flodgren, B. & Mellqvist, M. (red.) (2016). Svensk juristtidning 100 år. 1. uppl. Uppsala: Iustus förlag.
Li , Y.Y, Au, M.L., Tong, L.K, Ng, W.I. & Wang S.C. (2022) High-fidelity simulation in undergraduate nursing education:
Ameta-analysis, Nurse Education Today, vol. 111, 105291.
Marcusson, L. (2009). Gränslös tillsyn? JO som extraordinärt tillsynsorgan på universitets- och högskoleområdet i Ekroth, J.
&Swanström, K. (red.) (2009). JO – lagarnas väktare. Stockholm: Riksdagens ombudsmän – JO i samarbete med Riksbankens jubileumsfond.
Mogensen, E., Thorell-Ekstrand, I. & Löfmark, A. (2010). Klinisk utbildning i högskolan: perspektiv och utveckling inom verksam- hetsförlagd utbildning. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Nordin, J. & Pettersson, M. (2008). Egendomsskyddet enligt Europa- konventionen; Vad skyddas och hur kränks det? En studie av rätts- praxis under senare år. Europarättslig Tidskrift, 4: 1018–1028.
Nyoni, C. N., Dyk, L. H. & Botma, Y. (2021). Clinical placement models for undergraduate health professions students: a scoping review. BMC Medical Education 21(1), 598, e-publ.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
O’Connor, A., Cahill, M. & McKay, E. A. (2012). Revisiting 1:1 and 2:1 clinical placement models: Student and clinical educator perspectives. Aust Occup Ther J, 59: 276–283.
Oh P.-J., Jeon, K. D. & Koh, M. S. (2015). The effects of simulation- based learning using standardized patients in nursing students:
Ameta-analysis. Nurse Educ Today, May;35(5): 6–15.
Pilhammar Andersson, E. (1997). Handledning av sjuksköterske- studerande i klinisk praktik. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Rosengren, B., Dahlin, M., Hellman, J., Cederborg, A., Ekstedt, M., Särnblad, S., Alm, S. & Gummesson, C. (2019). Tio »väsentliga aktiviteter« framtagna för läkarprogrammen. Läkartidningen, 47.
Rosengren, B., Möller, R., Hellman, J., Jood, K., Ekstedt, M., Särnblad, S., Alm, S. & Gummesson, C. (2019). EPA – en modell för att träna och bedöma dagligt läkarjobb. Läkartidningen, 19–20.
Sandvik, A.-H. (2022). Vad är handledning? i Sandvik, A.-H. & Ekebergh, M. (red.) (2022). Studenthandledning i vårdande verksamhet: teoretiska utgångspunkter och didaktiska metoder.
1. uppl. Stockholm: Liber.
Sandvik, A.-H. & Wüstenhagen, E.-B. (2022). Utbildningsvårds- avdelningar som lärandemiljö i Sandvik, A.-H. & Ekebergh, M. (red.) (2022). Studenthandledning i vårdande verksamhet: teoretiska utgångspunkter och didaktiska metoder. 1. uppl. Stockholm: Liber.
Shorey, S., Lau, T. C., Lau, S. T. & Ang, E. (2019). Entrustable professional activities in health care education: a scoping review. Medical education, vol. 53/8: 766–777.
Silén, C. (2013 a). Lärande inom medicin- och vårdområdet i Silén, C.
&Bolander Laksov, K. (red.) (2013). Att skapa pedagogiska möten i medicin och vård. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Silén, C. (2013 b). Lärande i verksamhetsförlagd utbildning i Silén, C.
&Bolander Laksov, K. (red.) (2013). Att skapa pedagogiska möten i medicin och vård. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Staun, M., Bergström, B. & Wadensten, B. (2010). Evaluation of a PBL strategy in clinical supervision of nursing students: patientcentred training in student-dedicated treatment rooms. Nurse Education Today, Oct;30(7): 631-7.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Stenberg, M. & Carlson, E. (2015). Swedish student nurses’ perception of peer learning as an educational model during clinical practice in a hospital setting an evaluation study. BMC Nursing, vol. 14, 48.
Topping, K. J. (2005) Trends in Peer Learning, Educational
Psychology, 25(6): 631–645.
Åhman, K. (2017–2018). Ett äganderättsligt perspektiv på förslaget om
rörelseresultatbegränsning (vinstbegränsning) för vissa närings- idkare, Juridisk Tidskrift: 525–544.
Övrigt material
Avtal mellan Stockholms läns landsting och Karolinska institutet av den 1 januari 2016, dnr LS 1411–1389, KI 5-140/1015.
Avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården.
Avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om grundutbildning av tandläkare, odontologisk forskning och utveck- ling av tandvården, dnr U2004/3405/UH (dnr B6 3789/04). Digitala Vetenskapliga Arkivet (DiVa), http://www.diva-portal.org/ (besökt 2023-12-02).
Escola Superior de Enfermagem de Lisboa (2023 a) https://www.esel.pt/en (besökt 2023-12-01).
Escola Superior de Enfermagem de Lisboa (2023 b) https://www.esel.pt/en/node/7414 (besökt 2023-12-01).
Escola Superior de Enfermagem de Lisboa (c–g) https://www.esel.pt/node/6930 (besökt 2023-12-01).
https://academicos.esel.pt/netpa/doc?stage=FichaUnidadeCurr icular&_event=publicacaoFUC&anoLectivo=202324&code Discip=7002423&modeloId=10&codePeriodo=&codeCurs o=9500&codePlano=&codeRamo=&publica=true&codIns tituic=7002&docIsAttachment=false&popup_mode=true (besökt 2023-12-01).
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
https://academicos.esel.pt/netpa/doc?stage=FichaUnidadeCurr icular&_event=publicacaoFUC&anoLectivo=202324&code Discip=7002424&modeloId=10&codePeriodo=&codeCurs o=9500&codePlano=&codeRamo=&publica=true&codIns tituic=7002&docIsAttachment=false&popup_mode=true, (besökt 2023-12-01).
https://academicos.esel.pt/netpa/doc?stage=FichaUnidadeCurr icular&_event=publicacaoFUC&anoLectivo=202324&code Discip=7002425&modeloId=10&codePeriodo=&codeCurs o=9500&codePlano=&codeRamo=&publica=true&codIns tituic=7002&docIsAttachment=false&popup_mode=true (besökt 2023-12-01).
https://academicos.esel.pt/netpa/doc?stage=FichaUnidadeCurr icular&_event=publicacaoFUC&anoLectivo=202324&code Discip=7002426&modeloId=10&codePeriodo=&codeCurs o=9500&codePlano=&codeRamo=&publica=true&codIns tituic=7002&docIsAttachment=false&popup_mode=true (besökt 2023-12-01).
Finansministeriet m.fl. (2020). Appendiks 5A. Veje till flere hænder. Task force om social- og sundhedsmedarbejder. https://fm.dk/media/18061/veje_til_flere_haender- task_force_om_social-_og_sundhedsmedarbejdere_web_a.pdf (besökt 2023-12-16).
Folkhälsomyndigheten (2020). Beslut avseende begränsningar i utbildningssektorn av den 16 mars 2020, dnr 01499–2020.
Forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten. https://forskarskolanfys.se/om-forskarskolan/ och
https://forte.se/om-forte/sarskilda-satsningar/tillampad- valfardsforskning/finansierad-forskning-inom-programmet- tillampad-valfardsforskning/forskarskola/ (besökt 2023-12-16).
Forskarskolan i hälsovetenskap. https://ki.se/nvs/forskarskolan-i- halsovetenskap-fih (besökt 2023-12-16).
Fust, Ann (2019). Organisation och styrning av Ladok – översyn. https://ladok.se/wp-content/uploads/2019/10/Rapport- Organisation-och-styrning-av-Ladok.pdf (besökt 2023-12-22).
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Göteborgs universitet (2018). Utbildningsplan biomedicinska
analytikerprogrammet, M1BMA, fastställd: 2018-06-20, dnr 2018/339.
Helsedirektoratet (2023). Regelverk. https://www.helsedirektoratet.no/tema/autorisasjon-og- spesialistutdanning/autorisasjon-og-lisens/regelverk (besökt 2023-04-25).
Hängavtal till regionalt ALF-avtal mellan Umeå universitet och Region Västerbotten, dnr FS. 1.6.1-1253-21.
Högskoleverkets och Universitetskanslersämbetets årsrapporter för budgetåren 2009–2021.
Høgskulen på Vestlandet (2023 a) https://www.hvl.no/studier/studieprogram/sykepleie/ (besökt 2023-05-15).
Høgskulen på Vestlandet (b–i)
https://www.hvl.no/student/praksis/helseogsosial/Sjukepleie/# (besökt 2023-11-30).
https://www.hvl.no/studier/studieprogram/emne/2023/SYKB1 20P (besökt 2023-12-01).
https://www.hvl.no/studier/studieprogram/emne/2023/sykb22 0p (besökt 2023-12-01).
https://www.hvl.no/studier/studieprogram/emne/2023/sykb23 0p (besökt 2023-12-01).
https://www.hvl.no/studier/studieprogram/emne/2023/sykb25 0 (besökt 2023-12-01).
https://www.hvl.no/studier/studieprogram/emne/2023/sykb33 0p (besökt 2023-12-01).
https://www.hvl.no/studier/studieprogram/emne/2023/sykb32 0p (besökt 2023-12-01).
https://www.hvl.no/studier/studieprogram/emne/2023/sykb36 0p (besökt 2023-12-01).
Inera AB (2023). Ineras uppdrag. https://www.inera.se/om- inera/ineras-uppdrag (besökt 2023-12-14).
Jisc (a). About us. https://www.jisc.ac.uk/about-us (besökt 2023-12-14).
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Jisc (b). How we are funded. https://www.jisc.ac.uk/about-us/how- we-are-funded (besökt 2023-12-14).
Jisc (c). How we can help. https://www.jisc.ac.uk/ (besökt 2023-12-14).
Karolinska institutet (2014). Utbildningsplan arbetsterapeut- programmet, 1AR15, fastställd 2014-11-27, reviderad 2021-11-10, dnr 3-4791/2021.
Karolinska institutet (2021). Utbildningsplan läkarprogrammet, 2LA21, fastställd: 2021-02-11, reviderad: 2021-11-10,
dnr 3-4796/2021.
Karolinska institutet (2023). Stepping stone-kurser: Högskole- pedagogik i VIL/VFU. https://medarbetare.ki.se/stepping- stone-kurser-hogskolepedagogik-i-vilvfu (besökt 2023-11-20).
Kunnskapsdepartementet (2017). Digitaliseringsstrategi for universitets- og høyskolesektoren 2017–2021.
Kunnskapsdepartementet (2021). Strategi for digital omstilling i universitets- og høyskolesektoren 2021–2025.
Kunnskapsdepartementet (2022 a). Tildelingsbrev 2023 til Sikt
–Kunnskapssektorens tjenestelevereandør.
Kunnskapsdepartementet (2022 b). Virksomhets- og økonomi- instruks for Direktoratet for høyere utdanning og kompetanse (HK-dir).
Ladokkonsortiet (2022). Konsortialavtal 2023–2025. https://ladok.se/wp- content/uploads/2022/11/KONSORTIALAVTAL.pdf (besökt 2023-12-22).
Ladokkonsortiet (2023). Ladokkonsortiet och Ladok. https://ladokkonsortiet.se/om-oss/ladokkonsortiet-och-ladok (besökt 2023-12-29).
Laurea ammattikorkeakoulu (2023 a). https://www.laurea.fi/en/degree_programmes/social-services- and-nursing/nursing/ (besökt 2023-07-06).
Laurea ammattikorkeakoulu (2023 b). https://ops.laurea.fi/212701/en/68081/206679/2095 (besökt 2023-07-06).
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Linköpings universitet (2017). https://liu.se/artikel/simulering- vid-clinicum (besökt 2024-01-03).
Luleå tekniska universitet (2023). Boende och bidrag vid VFU. https://www.ltu.se/student/Studera/Praktik-och- VFU/Vardutbildningar/VFU-regler-och-rutiner/Boende-och- bidrag-vid-VFU-1.88204 (besökt 2023-12-15).
L-Università ta’ Malta (2023). https://www.um.edu.mt/courses/overview/ubschnur9-2023-4-o/ (besökt 2023-07-20).
Malmö universitet (2022). Utbildningsplan tandläkarprogrammet, OGTLY, fastställd: 2022-12-21.
Mittuniversitetet (2023). Rese- och bostadsersättning för studenter
igrund- och vidareutbildningar inom ämnet omvårdnad. https://www.miun.se/globalassets/institutioner/hov/vfu- sidorna/instruktioner_reseersattning_from_-2023-04-24.pdf (besökt 2023-12-15).
Myndigheten för vård och omsorgsanalys (2013). Statlig styrning av vård och omsorg genom prestationsbaserad ersättning. Rapport 2013:8.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2021). Långt bort men nära. Kartläggning av primärvården i landsbygden. Rapport 2021:11.
Myndigheten för yrkeshögskolan, Arbetsförmedlingen, Svenska ESF-rådet, Skolverket, Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet, Tillväxtverket, Folkbildningsrådet (2022). Lärcentra för kompetensförsörjning och livslångt lärande. Behovsinventering och analys, dnr MYH 2021/6859.
Mälardalsområdets Forskarskola i Vårdvetenskap. https://ki.se/nvs/malardalsomradets-forskarskola-i- vardvetenskap-mof-v (besökt 2023-12-21).
Nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen. https://nkse.se/anslutna-larosaten/ (besökt 2023-12-16).
Nationella samordningsgruppen för ULF (2021). Slutredovisning av försöksverksamhet med praktiknära forskning (ULF). Rapport sammanställd av Nationella samordningsgruppen för ULF, 2017–2021.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Nationella vårdkompetensrådet (2023). Diskussionsunderlag om förslag på insatser till nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning, dnr 4.3-10609/2023 7.
Nursing and Midwifery Board of Ireland (2023). https://www.nmbi.ie/NMBI/media/NMBI/NMBI-Nurse- Registration-Programmes-Standards-and-Requirements-Fifth- Edition_1.pdf?ext=.pdf (besökt 2023-07-07).
Principöverenskommelse om ett statligt övertagande av huvudmannaskapet för landstingens vårdhögskoleutbildningar mellan svenska staten och Landstingsförbundet.
Regeringskansliet och Landstingsförbundet (1999). Underlag för samtal kring vårdhögskolornas huvudmannaskap – en lägesrapport. Promemoria av Regeringskansliet och Landstingsförbundet den 17 mars 1999, dnr U2000/1461/UH.
Regeringens beslut den 27 april 2000, dnr U2000/1813/UH.
Regeringens beslut den 9 mars 2017. Uppdrag om försöksverksamhet med praktiknära forskning, dnr U2015/03573/UH och U2017/01129/UH.
Regeringens beslut den 9 december 2021, dnr U2021/04624 (delvis) och U2021/4786.
Regeringens beslut den 27 januari 2022. Överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner om God och nära vård 2022. En omställning av hälso- och sjukvården med primär- vården som nav, dnr S2022/00607. Bilaga till regeringsbeslut den 27 januari 2022 nr I:2.
Regeringens beslut den 26 augusti 2022, U2022/02845. Uppdrag att ta fram ett underlag inför en omförhandling av ALF-avtalet (U 2023:A). Regeringens beslut den 22 december 2022, dnr U2022/00528, U2022/01696 och U2022/01759 m.fl.
Regeringens beslut den 26 januari 2023. Överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner om God och nära vård 2023. En omställning av hälso- och sjukvården med primär- vården som nav, dnr S2023/00372. Bilaga till regeringsbeslut den 26 januari 2023 nr II:3.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Regeringskansliet (1999). Underlag för samtal kring vårdhögskolornas huvudmannaskap – en lägesrapport, promemoria av Regerings- kansliet och Landstingsförbundet den 17 mars 1999,
dnr U2000/1461/UH.
Regionalt avtal mellan Göteborgs universitet och Västra Götalands- regionen om samarbete kring grundutbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården av den 1 maj 2015.
Regionalt avtal mellan Göteborgs universitet och Västra Götalands- regionen om samarbete kring utbildning inom det odontologiska området, odontologisk forskning och utveckling av tandvård.
Regionalt avtal mellan Lunds universitet och Region Skåne om sam- arbete om grundutbildning av läkare, klinisk forskning och utveck- ling av hälso- och sjukvården av den 1 maj 2015.
Regionalt avtal mellan Umeå universitet och Region Västerbotten om samarbete om utbildning, särskilt av läkare och tandläkare, klinisk medicinsk forskning (inklusive odontologisk forskning) samt utveckling av hälso- och sjukvården och tandvården av den 31 maj 2022, UmU dnr FS 1.6.1-762-22, RV dnr RS 640-2022.
Regionalt avtal mellan Uppsala universitet och Landstinget i Uppsala län om samarbete om utbildning av läkare, klinisk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården av den 1 maj 2015, dnr CK 2015-0112, UFV 2014/1284.
Regionalt avtal om läkarutbildning och forskning (RALF 2015) Östergötland av den 1 maj 2015, dnr RS 2015-313.
Regionalt samverkansavtal mellan Örebro universitet och Region Örebro län om samarbete om medicinsk utbildning och forskning samt utveckling av hälso- och sjukvården av den 1 mars 2015, dnr 15R51243-4.
Remissvar till betänkandet SOU 2018:77. Framtidens specialist- sjuksköterska – ny roll, nya möjligheter, dnr U2018/0421.9/UH.
Remissvar till betänkandet SOU 2020:19. God och nära vård
–En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem, dnr S2020/02841 /FS.
Rīgas Stradiņa universitāte (2023). https://www.rsu.lv/studiju-programma/maszinibas (besökt 2023-07-27).
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Riksrevisionen (2021) Riktade utbyggnadsuppdrag till universitet och högskolor – regeringens styrning genom utformning och uppföljning. RIR 2021:1.
Riksrevisionen (2023 a). Informationssäkerhet vid universitet och hög- skolor – hanteringen av skyddsvärda forskningsdata. RiR 2023:20, dnr 2022/0652.
Riksrevisionen (2023 b). Riksrevisionen granskar avhopp från högskolan. https://www.riksrevisionen.se/om- riksrevisionen/kommunikation-och-media/nyhetsarkiv/2023- 11-08-riksrevisionen-granskar-avhopp-fran-hogskolan.html (besökt 2023-12-18).
Sikt Sikt – Kunnskapssektorens tenesteleverandør. https://sikt.no/om-sikt (besökt 2023-10-27).
Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 a). https://www.vysokeskoly.sk/katalog-vs/slovenska- zdravotnicka-univerzita-v-bratislave/fakulta-osetrovatelstva-a- zdravotnickych-odbornych-studii#/q/focus- 303%7Cstudytype-none%7Cstudyform-none%7Csearch-none (besökt 2023-12-01).
Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 b).
https://eszu.sk/wp-content/uploads/OSE-Bc.pdf (besökt 2023-12-01).
Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 c). https://fz.tnuni.sk/uploads/media/Studijne_plany_OSET_DB_ 01.pdf (besökt 2023-12-04).
Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 d). https://eszu.sk/wp-content/uploads/2022/11/Vnutorny- predpis-o-klinickych-cviceniach-a-ine-na-FOaZOS-SZU.pdf (besökt 2023-12-04).
Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 e). https://eszu.sk/wp-content/uploads/2022/11/Vnutorny- predpis-o-klinickych-cviceniach-a-ine-na-FOaZOS-SZU.pdf (besökt 2023-12-04).
Slovenská zdravotnicka univerzita v Bratislave (2023 f). https://eszu.sk/wp- content/uploads/FOaZOS_externi_partneri_prakt_vyucba.pdf (besökt 2023-12-04).
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Socialstyrelsen (2018). Utvärdering av universitetssjukvård.
Strukturer och processer, dnr 2018-3-23.
Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet (2019). Fram- tidens vårdkompetens. Stärkt samverkan för att möta hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjningsbehov. Socialstyrelsens artikel- nummer 2019-8-6244, Universitetskanslersämbetets rapport- nummer 2019:16.
Socialstyrelsen (2020). Uppföljning av omställningen till en mer nära vård. Utvecklingen i regioner och kommuner samt förslag på indikatorer, dnr 2021-8-7496.
Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet (2022 b). Kompetensförsörjning inom primärvården – Slutrapport, dnr 2022:5.
Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet (2022 c). Årlig redovisning för 2021.
Socialstyrelsen (2023). Statistikdatabas för hälso- och sjukvårds- personal.
Statistiska centralbyrån (2020). Privata företag utförde 17 procent av verksamheten inom vård, skola och omsorg 2020. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter- amne/offentlig-ekonomi/finanser-for-den-kommunala- sektorn/finansiarer-och-utforare-inom-varden-skolan-och- omsorgen/pong/statistiknyhet/finansiarer-och-utforare-inom- vard-skola-och-omsorg-20202/ (besökt 2023-12-21).
Statistiska centralbyrån (2022). Sammanfattning av regionala utbild- nings- och arbetsmarknadsprognoser – Med sikte på år 2035.
Statistiska centralbyrån (2023 a). Genomströmning och resultat på grundnivå och avancerad nivå till och med 2021/22. https://www.scb.se/publikation/50259 (besökt 2023-12-19).
Statistiska centralbyrån (2023 b). Branschnyckeltal efter näringsgren SNI 2007 och storleksklass och kvartil. År 2008–2021. https://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/141235
(besökt 2023-12-15).
Statistiska centralbyrån (2023 c). Branschnyckeltal efter näringsgren SNI 2007 och storleksklass och kvartil. År 2008–2021. https://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/141594
(besökt 2023-12-15).
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Statistiska centralbyrån (2023 d). Forskande och undervisande personal fördelade efter forskningsämnesområde, forsknings- ämnesgrupp, kön och anställningskategori 2022. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter- amne/utbildning-och-forskning/hogskolevasende/personal-vid- universitet-och-hogskolor/ (besökt 2023-10-31).
Statistiska centralbyrån (2023 e). Genomsnittlig grundlön, kronor efter sektor, yrke (SSYK 2012), kön, ålder och år. https://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/141514
(besökt 2023-12-14).
Statistiska centralbyrån (2023 f). Genomsnittlig månadslön, kronor efter sektor, Yrke (SSYK 2012), kön och år. https://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/142686
(besökt 2023-12-14).
Statistiska centralbyrån (2023 g). Genomsnittlig grundlön, kronor efter sektor, yrke (SSYK2012), kön, ålder och år. https://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/143954
(besökt 2023-12-28).
Statistiska centralbyrån och Universitetskanslersämbetet (2011). Standard för svensk indelning av forskningsämnen 2011
–Uppdaterad augusti 2016.
Sunet (a). Anslutna organisationer. https://www.sunet.se/om- sunet/anslutna-organisationer (besökt 2023-10-27).
Sunet (b). Om Sunet. https://sunet.se/om-sunet (besökt 2023-10-27).
Sunet (c). Styrning. https://sunet.se/om-sunet/styrning (besökt 2023-12-14).
Sunet (d). Tillgängliga, säkra och skalbara tjänster. https://sunet.se/services (besökt 2023-10-27).
SURF (a). Services offered by SURF. https://www.surf.nl/en/services (besökt 2023-12-14).
SURF (b). SURF Strategy 2022–2027 launched. https://www.surf.nl/en/surf-magazine/surf-strategy-2022- 2027-launched (besökt 2023-12-14).
Svensk förening för klinisk träning och medicinsk simulering, www.klinsim.se (besökt 2023-12-13).
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Svensk sjuksköterskeförenings strategi för utbildningsfrågor (2010, reviderad 2021)
Svensk sjuksköterskeförening (2017). Svensk sjuksköterske- förenings kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. 2017, reviderad 2023. https://swenurse.se/download/18.5b9522411887c8d873d5c38a/ 1686557116681/Kompetensbeskrivning%20legitimerad%20sjuk sko%CC%88terska.pdf (besökt 2023-12-15).
Sveriges Kommuner och Regioner (2022). Verksamhetsstatistik 2011–2021.
Sveriges Kommuner och Regioner (2023 a). Delägare Inera, ägarråd. https://skr.se/skr/omskr/skrsforetag/skrforetagab/bolagikonce rnen/delagareineraagarrad.13485.html (besökt 2023-10-27).
Sveriges Kommuner och Regioner (2023 b). Insatser för att utöka VFU.
Sveriges Kommuner och Regioner (2023 c). Om SKR. https://skr.se/skr/omskr.409.html (besökt 2023-10-27).
Sveriges Kommuner och Regioner (2023 d). Valfrihetssystem i regioner, beslutsläge 2023. https://skr.se/skr/demokratiledningstyrning/styrningledning/d riftformer/valfrihetssystem/halsoochsjukvardvalfrihetssystem/v alfrihetssystemregionerbeslutslage2023.33975.html
(besökt 2023-11-15).
Sveriges Kommuner och Regioner Företag AB (2023). Ägaröverenskommelse Inera. https://www.inera.se/globalassets/inera/media/dokument/om- inera/ineras-uppdrag/agaroverenskommelse-inera.pdf (besökt 2023-12-22).
Sveriges universitets- och högskoleförbund (2023 a). Direktiv till utredningen om framtidens e-infrastruktur för högre utbildning, dnr SU-850-0052-23.
Sveriges universitets- och högskoleförbund (2023 b). Rekommendation om minsta antal timmar klinisk utbildning i sjuksköterskeutbildningen, dnr SU-850-0025-23.
Sveriges universitets och högskolors IT-chefsforum (2021).
En rationell hantering av programvaruförsörjning för svensk högre utbildning. Rapport 2021-02-03 1.7.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Sveriges universitets- och högskolors IT-chefsforum (2023). ITCF i korthet. http://itcf.se/2018/10/24/itcf-i-korthet/ (besökt 2023-12-14).
Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (2021). https://www.ttk.ee/sites/ttk.ee/files/Ode_18.05.2021_ENG.pdf (besökt 2023-09-28).
Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (2023 a). https://www.ttk.ee/en/history (besökt 2023-07-27).
Tallinna Tervishoiu Kõrgkool (2023 b). https://www.ttk.ee/en/general-nurse (besökt 2023-07-27).
Tillväxtverket (2017). Ekonomiska effekter av nya regler. Info 0696.
Tillväxtverket (2023) Räkna ut vad en anställd kostar. https://www.verksamt.se/alla-e-tjanster/rakna-ut/rakna-ut-vad- en-anstalld-kostar (besökt 2023-10-27).
Tillämpning av regionalt samverkansavtal och verksamhetsplan för TUA-kommittén 2014, fastställd i Samverkansstyrelsen 2013-12-05.
Trinity College Dublin (2019 a). https://nursing-midwifery.tcd.ie/undergraduate/bsc- cur/student-placement-information.php (besökt 2023-04-25).
Trinity College Dublin (2019 b). https://nursing-midwifery.tcd.ie/clinical-skills-centre/ (besökt 2023-05-08).
UInNorth (2023). Arbeten i glesbygd, Sjuksköterska, http://uinnorth.se/arbeta/ arbeta-i- glesbygd/sjukskoterska/sjukskoterskestudent/ (besökt 2023-02-19).
ULF-avtal. Utbildning, lärande och forskning. En nationell försöksverksamhet med fokus på samverkan mellan skolväsendet och universitet och högskolor om praktiknära forskning.
ULF-avtal (2023 a). www.ulfavtal.se (besökt 2023-12-16).
ULF-avtal (2023 b). https://www.ulfavtal.se/nyheter/?tarContentId=1063842 (besökt 2023-12-01).
Umeå universitet (2013). Utbildningsplan apotekarprogrammet, NGAPO, beslutad: 2013-05-20, reviderad: 2022-03-23, diarienummer FS 3.1.3-144-14.
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Umeå universitet (2013). Utbildningsplan receptarieprogrammet, FYREC, beslutad: 2013-06-10, reviderad: 2022-03-23, diarienummer FS 3.1.3-143-14.
Umeå universitet (2014). Utbildningsplan fysioterapeutprogrammet, VYFYS, beslutad: 2014-03-20, reviderad: 2021-06-22, diarienummer: 3.1.3-334-17.
Umeå universitet (2023 a). Regel och handläggningsordning för prak-
tik och studieresor vid medicinska fakulteten, dnr FS 1.1-35-23.
Umeå universitet (2023 b). Sjuksköterskeprogrammet, https://www.umu.se/utbildning/program/sjukskoterskeprogra mmet/ (besökt 2023-12-19).
Umeå universitet (2023 c). VIL – VFU/Klinisk praktik. https://www.aurora.umu.se/organisation-och- styrning/organisation/fakultetssidor/medicinsk- fakultet/utbildning/vfu/ (besökt 2023-12-15).
Universitetskanslersämbetet (2021 a). Prognoser för behovet av hög- skoleutbildade, dnr 51-00199-21.
Universitetskanslersämbetet (2021 b). Vägledning för tematisk utvärdering av utbildning som leder till sjuksköterskeexamen, dnr 411-00445-20.
Universitetskanslersämbetet (2021 c). Verksamhetsförlagd utbildning inom sjukvården under coronapandemin. En intervjustudie med företrädare för sjuksköterskeprogrammet och läkarprogrammet. Rapport 2021:25.
Universitetskanslersämbetet (2022 a). Fler vägar till vårdyrken. Rapport 2022:20.
Universitetskanslersämbetet (2022 b). Bedömargruppens yttrande. Tematisk utvärdering av utbildning som leder till sjuksköterske- examen, dnr 411-00253-21.
Universitetskanslersämbetet (2023 a). Högskolekollen. https://www.uka.se/sitevision/proxy/vara- resultat/hogskolekollen/svid12_4744f462184a31a87f48b2/- 1832717646//search/pages/1-3?ms=10788&q=&s=date- desc&_=1702564708844 (besökt 2023-12-14). Filtrerat på Sjuksköterskeexamen.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Universitetskanslersämbetet (2023 b). Högskolan i siffror. Antal registrerade studenter på program VT2023. https://www.uka.se/integrationer/hogskolan-i- siffror/statistik?statq=https%3A%2F%2Fstatistik- api.uka.se%2Fapi%2Ftotals%2F26%2F%3Fyear%3DVT2023 (besökt 2023-10-23).
Universitetskanslersämbetet (2023 c). Högskolan i siffror. Antal förstahandssökande till yrkesexamensprogram HT2023. https://www.uka.se/integrationer/hogskolan-i- siffror/statistik?statq=https%3A%2F%2Fstatistik- api.uka.se%2Fapi%2Ftotals%2F13%3Funiversity%3D1%26yea r%3DHT2023 (besökt 2023-12-12).
Universitetskanslersämbetet (2023 d). Examenstillstånd. https://www.uka.se/integrationer/examenstillstand (besökt 2023-12-29).
Universitetskanslersämbetet (2023 e). Högskolan i siffror. Antal heltidsekvivalenter – hälsovetenskap 2022. https://www.uka.se/integrationer/hogskolan-i- siffror/statistik?statq=https%3A%2F%2Fstatistik- api.uka.se%2Fapi%2Ftotals%2F57%3Funiversity%3D1%26yea r%3D2022%26group_slug%3D95c1bc75c11323b38198eaa58a86 666f464305b7 (besökt 2023-12-18).
Universitetskanslersämbetet (2023 f). Högskolan i siffror. Antal doktorander HT2022. https://www.uka.se/integrationer/hogskolan-i- siffror/statistik?statq=https%3A%2F%2Fstatistik- api.uka.se%2Fapi%2Ftotals%2F46%3Funiversity%3D1%26yea r%3DHT2022# (besökt 2023-12-18).
Universitetskanslersämbetet (2023 g). Högskolan i siffror. Antal doktorander (helårs) 2022. https://www.uka.se/integrationer/hogskolan-i- siffror/statistik?statq=https%3A%2F%2Fstatistik- api.uka.se%2Fapi%2Ftotals%2F47%3Funiversity%3D1%26yea r%3D2022 (besökt 2023-12-14).
SOU 2024:9 |
Källor och litteratur |
Universitetskanslersämbetet (2023 h). Högskolan i siffror. Antal doktorsexamina 2022. https://www.uka.se/integrationer/hogskolan-i- siffror/statistik?statq=https%3A%2F%2Fstatistik- api.uka.se%2Fapi%2Ftotals%2F49%3Funiversity%3D1%26yea r%3D2022 (besökt 2023-12-22).
Universitets- och högskolerådet (2021). Avgifter för 2022 avseende NyA-systemet, dnr 4.2.2-00659-2021.
Universitets- och högskolerådet (2022). Systemstöd för universitet och högskolor. https://www.uhr.se/systemtjanster-for- larosaten/stodsystem-for-larosaten/(besökt 2023-10-27).
Universitets- och högskolerådet (2023 a). Enskilda utbildnings- anordnare. https://www.studera.nu/livet-som-student/lag-och- ratt/enskilda-utbildningsanordnare/ (besökt 2023-12-14).
Universitets- och högskolerådet (2023 b). Förstudie – nationellt it-stöd för VFU-placering, dnr 02601-2023.
Upphandlingsmyndigheten (2023). https://www.upphandlingsmyndigheten.se/hitta-lov-uppdrag (besökt 2023-12-02).
Uppsala universitet (2015). Riktlinjer om bidrag till studenter för merkostnader vid obligatoriska studieresor och obligatorisk oav- lönad praktik, dnr UFV 2015/418.
Uppsala universitet (2023). Utbildningsplan röntgensjuksköterske- programmet, MRP1Y, fastställd 2023-01-17,
MEDFARM 2022/2169.
Uppsala universitet (2023). Utbildningsplan barnmorskeprogrammet, MBM2Y, fastställd 2023-01-17, MEDFARM 2022/2169.
Uppsala universitet (2023). Utbildningsplan specialistsjuksköterske- programmet, MSJ2Y, fastställd 2023-01-17,
MEDFARM 2022/2169.
Utbildningsdepartementet (2022 a). Regleringsbrev för budgetåret 2023 avseende Universitets- och högskolerådet, dnr U2022/04004 (delvis) och U2022/04011.
Utbildningsdepartementet (2022 b). Uppdrag att se över eventuella hinder för mobilitet mellan högskolan och andra sektorer,
dnr U2022/02088.
Källor och litteratur |
SOU 2024:9 |
Utbildningsdepartementet (2023 a). Pressmeddelande den 25 januari 2023. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/01/sa tsning-ska-oka-tillgangen-till-vfu-platser-i-halso--och- sjukvardsutbildningar/ (besökt 2023-12-13).
Utbildningsdepartementet (2023 b). Regleringsbrev för budgetåret 2023 för Vetenskapsrådet, dnr U2020/06608, U2022/04004 (delvis) och U2022/04046.
Utbildningsdepartementet (2023 d). Regleringsbrev för budgetåret 2023 avseende anslag 2:64 inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, dnr U 2023/00208, U2023/01866.
Utrikesdepartementet (2020). Utrikesdepartementets promemoria om dröjsmålstalan vid erkännande av yrkeskvalifikationer,
16 mars 2020, dnr UD.2020/04338/HI.
Vetenskapsrådet (2021 a). Remissyttrande över betänkandet SOU 2021:65 Stärkt fokus på framtidens forskningsinfrastruktur, dnr 1.1.3-2021-06808, GD-2021-204.
Vetenskapsrådet och Sveriges universitets- och högskoleförbund (2020). Inriktningsförslag för organisering av svensk e-infrastruktur för forskning, dnr Vetenskapsrådet 4.5-2017-06624.
Vetenskapsrådet (2021 b). Hur jämställt är det i högskolan? Kvinnors och mäns förutsättningar att bedriva forskning, dnr 3.1-2020-06769.
Vetenskapsrådet (2023). Utvärdering av den kliniska forskningens kvalitet vid de regioner som omfattas av ALF. 2023 års utvärderings- rapport.
VIA University College (2023). Sygeplejerske, https://www.via.dk/uddannelser/sygeplejerske (besökt 2023-07-07).
Vårdförbundet Student (2023). VFU-rapport 2023 – Vårdförbundets studentmedlemmar om den verksamhetsförlagda utbildningen.
Vårdföretagarna (2022). Privat Vårdfakta 2022. Fakta och statistik och den privat drivna vård- och omsorgsbranschen.
Välfärdskommissionen (2021). Slutredovisning till regeringen den 14 december 2021, dnr Fi2021/00984.
Örebro universitet (2021). Utbildningsplan socionomprogrammet, SSO1Y, fastställd: 2021-04-22, ORU 2021/02451.
Bilaga 1
Kommittédirektiv 2022:101
Samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen
Beslut vid regeringssammanträde den 30 juni 2022
Sammanfattning
En särskild utredare, som ska fungera som nationell samordnare, ska stödja universitet och högskolor, hälso- och sjukvårdshuvudmän och vårdgivare i deras arbete att tillhandahålla ändamålsenliga lärande- miljöer av hög kvalitet i hälso- och sjukvården och samordna arbetet i landet. Syftet är att öka tillgången till platser där studenter i sjuk- sköterskeutbildningen kan genomföra sin verksamhetsförlagda utbild- ning (VFU) så att fler utbildningsplatser kan erbjudas.
Samordnaren ska bl.a.
•initiera och genomföra samordnande insatser för att fler VFU- platser, och därmed fler utbildningsplatser, ska finnas tillgängliga i sjuksköterskeutbildningen,
•stödja aktörerna i arbetet med att utveckla modeller för, och organisering av, VFU så att det blir möjligt för fler vårdgivare och verksamheter att ta emot studenter samt sprida goda exempel,
•analysera den nuvarande ordningen för samarbete om VFU-platser för att avgöra om denna bör förändras och, i så fall, lämna förslag på förändringar, och
•lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2023.
Uttryck som används i dessa direktiv
Frågor som behandlas i dessa direktiv har betydelse för statliga univer- sitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) och för enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina. I direk- tiven används begreppen universitet och högskolor eller lärosäten för båda dessa kategorier.
Med verksamhetsförlagd utbildning (VFU) avses den del av hög- skoleutbildningen som sker i hälso- och sjukvården, t.ex. vid sjuk- hus, vårdcentral eller i hemsjukvård.
Med hälso- och sjukvårdshuvudman avses i dessa direktiv den region eller den kommun som enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård.
Med vårdgivare avses i dessa direktiv den region, kommun eller enskilda näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Bristen på VFU-platser begränsar möjligheterna att svara mot vårdens behov av sjuksköterskor
Sjuksköterskeutbildning är en av de största utbildningarna som leder till yrkesexamen i högskolan. Höstterminen 2021 var 15 600 studenter registrerade på utbildningen varav 13 500 var kvinnor och 2 100 var män. Utbildningen anordnas över hela landet av 21 statliga lärosäten och 4 enskilda utbildningsanordnare och består av både teoretiska och praktiska delar. Utbildningen har vid flera lärosäten ett relativt sett högt söktryck. Till höstterminen 2021 var söktrycket nationellt 3,2, dvs. det fanns 3,2 behöriga förstahandssökande per antagen.
Det råder i dag en brist på grundutbildade sjuksköterskor på arbets- marknaden och bristen förväntas att öka kommande år med nuva- rande dimensionering av utbildningen. Universitetskanslersämbetet bedömer att ytterligare 1 000 fler nybörjare än i dag årligen behöver påbörja utbildningen till år 2035, för att antalet utbildade ska svara mot hälso- och sjukvårdens behov. Detta innebär att antalet nybör- jare behöver öka med 20 procent jämfört med antalet nybörjare 2019. Bristen på sjuksköterskor bedöms i sin tur också förvärra den råd- ande bristen på specialistsjuksköterskor och barnmorskor vilka båda är yrkesgrupper med påbyggnadsutbildningar på avancerad nivå efter sjuksköterskeexamen.
Regeringen har sedan 2014 gjort omfattande utbildningssatsningar inom ramen för det så kallade Kunskapslyftet. Sedan utbyggnaden av Kunskapslyftet påbörjades har medel motsvarande cirka 42 000 ut- bildningsplatser (helårsstudenter) tillförts högskolan 2022. Av dessa är cirka 31 000 permanenta utbildningsplatser vilket ger lärosätena möjlighet att bygga ut t.ex. hälso- och sjukvårdsutbildningar.
Trots ett relativt högt söktryck till sjuksköterskeutbildningen lik- som medel till ytterligare utbildningsplatser har flera lärosäten inte kunnat bygga ut utbildningen. Det finns flera skäl till detta men ett skäl som en majoritet av lärosätena lyfter fram är bristen på platser där studenterna kan genomföra sin VFU. Tillgången till VFU-platser i vården är en förutsättning för att utbildningarna ska kunna genom- föras och därmed avgörande för en långsiktigt hållbar kompetens- försörjning i hälso- och sjukvården.
Uppdraget att arbeta för att fler VFU-platser och fler utbildningsplatser kan erbjudas på sjuksköterskeutbildningen
Sjuksköterskeutbildningens VFU består av kurser där utbildningen är förlagd till olika kliniska verksamheter inom öppen och sluten hälso- och sjukvård eller omsorg. Medverkan från hälso- och sjuk- vården, dvs. regioner, kommuner och privata vårdgivare, är därmed helt central för att utbildningsplatser ska kunna erbjudas. Samtidigt ansvarar lärosätena för att studenterna examineras utifrån målen för examen som ställs i examensbeskrivningen i bilaga 2 till högskoleför- ordningen (1993:100). Det betyder att en väl fungerande samverkan mellan lärosätena och hälso- och sjukvårdshuvudmännen kring VFU är nödvändig både vad gäller antal platser och innehåll.
Hälso- och sjukvårdshuvudmännen har stor frihet att organisera sin verksamhet. På samma sätt har lärosätena stor frihet att planera sina utbildningar. Tillsammans innebär detta utmaningar för de in- blandade aktörerna då en och samma hälso- och sjukvårdshuvudman kan samarbeta med flera olika lärosäten och därmed behöva förhålla sig till de olika krav och utbildningsupplägg som respektive lärosäte har. På motsvarande sätt kan ett lärosäte behöva sluta avtal med flera olika huvudmän och vårdgivare och därför behöva anpassa hur ut- bildningen planeras efter deras verksamheters olika förutsättningar. Att utbildningarna i vissa fall också erbjuds på distans innebär ytter- ligare utmaningar. Sammantaget medför detta att det är svårt att få
utbud och efterfrågan på VFU-platser att stämma överens lokalt och nationellt.
Sedan en tid pågår större förändringar inom den svenska hälso- och sjukvården. För att möta de utmaningar som hälso- och sjuk- vården står inför, bl.a. till följd av den demografiska utvecklingen, behöver vården effektiviseras och ställas om så att den nära vården vidareutvecklas samtidigt som vissa delar av vården behöver koncen- treras och högspecialiseras. Primärvården ska vara basen och navet i svensk hälso- och sjukvård (prop. 2019/20:164, bet. 2020/21:SoU2, rskr. 2020/21:61). Att en större del av vården ska ske inom primär- vården och den kommunala hälso- och sjukvården påverkar förut- sättningarna för VFU som i dag ofta genomförs i den regionala sjuk- husvården.
Även ansvaret för utförandet av vården förändras. Regioner och kommuner kan efter upphandling enligt lagen (2016:1145) om offent- lig upphandling sluta avtal med privata bolag om att utföra hälso- och sjukvård. Privata vårdgivare kan också ansöka om att starta vårdverksamhet inom vårdområden som är upphandlade enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Den privata vårdgivaren har rätt att etablera sig inom vårdområdet så länge den uppfyller vissa krav. Detta innebär att det i en hälso- och sjukvårdshuvudmans geografiska om- råde kan finnas många olika vårdgivare vilket påverkar möjligheterna till samverkan mellan lärosäte och vårdgivare och därmed tillgången till VFU-platser.
Regeringen har under en längre period uppmärksammat problemet med den bristande tillgången till VFU-platser för sjuksköterske- utbildningen. Regeringen har också tagit initiativ till flera insatser för att bidra till att fler VFU-platser ska finnas tillgängliga. Bland dessa kan nämnas de medel som har avsatts för att möjliggöra en ökning av lärosätenas ersättning till kommuner och regioner för VFU-platser (prop. 2021/22:1 utg.omr. 16 avsnitt 6.5.5) liksom den överenskom- melse som träffats mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och som bl.a. innefattar insatser kring vårdens kom- petensförsörjning (God och nära vård 2022, en omställning av hälso- och sjukvården med primärvården som nav, S2022/00607). I överens- kommelsen ingår bl.a. att de kommuner och regioner som erbjuder fler VFU-platser under höstterminen 2022 än under höstterminen 2021 får ta del av särskilda medel. SKR har också åtagit sig att stödja arbetet med att identifiera behov av insatser och förutsättningar som
krävs för att antalet VFU-platser ska kunna utökas med bibehållen kvalitet. Vid sidan av de insatser som regeringen har tagit initiativ till genomförs också insatser på lokal och regional nivå. Även Nationella vårdkompetensrådet, som är ett rådgivande organ med representanter från regioner, kommuner, lärosäten, Socialstyrelsen och Universitets- kanslersämbetet och som ska bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning, har beslutat att prioritera VFU-frågan i sitt arbete.
Arbetet för fler VFU-platser i sjuksköterskeutbildningen behöver samordnas
Välfärdskommissionen, som under 2020–21 hade regeringens upp- drag att identifiera och analysera konkreta åtgärder som kan stärka kommunsektorns förmåga att tillhandahålla välfärdstjänster av god kvalitet i framtiden, identifierade bristen på VFU-platser som det mest akuta hindret för att kunna erbjuda ytterligare utbildningsplatser med hög kvalitet och relevans för välfärden (Välfärdskommissionens slutredovisning till regeringen, Fi2021/00984). Kommissionen ut- talade därför att det mellan stat, kommuner, regioner och professio- ner bör etableras en process i syfte att kunna erbjuda ytterligare ut- bildningsplatser i högskolan relevanta för välfärden.
De förändringar som pågår i hälso- och sjukvården behöver reflek- teras i högskoleutbildningen. I dag genomförs VFU i hög utsträck- ning i den regionala sjukhusvården. Det är viktigt att VFU kan genomföras i såväl kommunal som regional hälso- och sjukvård men också hos privata vårdgivare. Detta krävs för att dagens studenter ska möta de kunskapsbehov som finns i fråga om arbetsuppgifter och yrkesroll i en förändrad hälso- och sjukvård men också för att fler VFU-platser ska kunna erbjudas. I mindre verksamheter med få anställda ser förutsättningarna att ta emot studenter annorlunda ut jämfört med i större verksamheter. Det kan t.ex. finnas behov att flera mindre verksamheter eller vårdgivare samarbetar för att VFU- platser ska kunna erbjudas, något som kräver en annan planering av såväl vårdgivare som lärosäten. Det kan också finnas behov av att se över aktuella modeller för handledning liksom de krav som ställs på handledarnas kompetens.
För att kunna utbilda fler sjuksköterskor och därmed bättre svara mot vårdens behov av kompetens behöver vårdgivare, både offent-
liga och privata, erbjuda tillräckligt många platser i sin verksamhet där studenterna kan genomföra sin VFU, annars riskerar bristen på kompetens att förvärras ytterligare. Det är nödvändigt att berörda lärosäten, hälso- och sjukvårdshuvudmän, vårdgivare samt organisa- tioner arbetar nära tillsammans för att fler VFU-platser med hög kvalitet ska kunna erbjudas. Bland annat i Välfärdskommissionens arbete blev det tydligt att det finns en vilja att göra en gemensam kraftansträngning för att göra detta möjligt. De insatser som redan beslutats i syfte att öka antalet tillgängliga VFU-platser behöver också samordnas, bl.a. för att antalet utbildningsplatser som erbjuds ska följa den positiva utveckling av antalet erbjudna VFU-platser som förväntas följa av insatserna. Dialogen mellan hälso- och sjukvårds- huvudmän, vårdgivare och lärosäten behöver därför omgående för- djupas och leda till konkreta resultat i form av ytterligare utbild- ningsplatser.
Samordnaren ska därför
•initiera och genomföra samordnande insatser för att fler VFU- platser, och därmed fler utbildningsplatser, ska finnas tillgängliga i sjuksköterskeutbildningen,
•stödja aktörerna i arbetet med att utveckla modeller för, och organisering av, VFU så att det blir möjligt för fler vårdgivare och verksamheter att ta emot studenter samt sprida goda exempel,
•följa lärosätens och hälso- och sjukvårdshuvudmäns åtaganden och redovisa en uppskattning av hur antalet VFU-platser och ut- bildningsplatser i sjuksköterskeutbildningen utvecklas.
Hur kan fler VFU-platser finnas tillgängliga på längre sikt?
I det arbete för fler VFU-platser i sjuksköterskeutbildningen som sam- ordnaren ska genomföra kan det uppdagas hinder som kan kräva för- fattningsändringar eller andra typer av insatser som aktörerna inte själva kan hantera, för att fler platser ska kunna erbjudas på sikt. Det är av vikt att förslag på sådana insatser kommer regeringen till del.
Det är också av vikt att analysera den grundläggande ordningen för samarbete om VFU för att avgöra om förändringar av denna be- hövs för att fler VFU-platser ska finnas tillgängliga. Hälso- och sjuk- vårdshuvudmäns ansvar för att bidra i hälso- och sjukvårdsutbildning
är i dag inte författningsreglerat utan samarbetet regleras i stället i avtal som sluts mellan lärosäte och huvudman. Hur arbetet med avtalen genomförs, liksom vad avtalen omfattar, skiljer sig åt mellan olika lärosäten. Det är därför t.ex. inte självklart att privata vårdgivare om- fattas av avtal som ger dem ansvar att tillhandahålla VFU-platser. Att samarbetet regleras i avtal följer av den ordning som etablerades när staten övertog huvudmannaskapet för vårdhögskoleutbildningarna 2002. Då beslutade riksdagen att universitet och högskolor bör sam- verka med landstingen och andra vårdgivare så att praktikplatser till- handahålls i tillräcklig omfattning och för att utveckla en väl funge- rande klinisk praktik (prop. 2000/01:71, bet. 2000/01:UbU17, rskr. 2000/01:262). Vidare anges att den kliniska praktiken bör regle- ras i avtal mellan respektive högskola och landsting.
Den nuvarande ordningen för samarbete om VFU-platser fast- lades i en tid då hälso- och sjukvården hade en annan organisation och andra möjligheter att tillgodose lärosätenas behov av tillgång till vårdens olika områden för att kunna fullgöra sitt utbildningsupp- drag. Det finns därför skäl att se över om ordningen behöver justeras för att fler utbildningsplatser ska kunna erbjudas. Vårdens medverkan i högskoleutbildning är också sedan flera år föremål för diskussion, t.ex. av Utredningen om samordnad utveckling för god och nära vård i betänkandet God och nära vård -En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19). Nationella vårdkompetens- rådet med flera anser att staten och vårdgivarna bör sluta ett avtal om vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning, ett s.k. VULF- avtal, för flertalet hälso- och sjukvårdsutbildningar, däribland sjuk- sköterskeutbildningen. Ett VULF-avtal innebär samtidigt ett tydligt avsteg från ordningen med en decentraliserad styrning av universitet och högskolor. Med tanke på att ett stort antal aktörer med olika för- utsättningar är inblandade kan det också finnas svårigheter att komma överens om ett avtal med konkret och uppföljningsbart innehåll.
Samordnaren ska därför
•redovisa identifierade hinder för att fler VFU-platser ska kunna erbjudas som aktörerna inte kan hantera själva och lämna förslag hur dessa kan lösas,
•analysera den nuvarande ordningen för samarbete om VFU- platser för att avgöra om denna bör förändras och, i så fall, lämna sådana förslag,
•särskilt analysera möjligheterna att ställa krav på privata vård- givares medverkan i utbildning,
•kartlägga för- och nackdelar med ett s.k. VULF-avtal och bedöma om ett sådant avtal kan bidra till att fler utbildningsplatser erbjuds, och
•lämna nödvändiga författningsförslag.
Konsekvensbeskrivningar
Samordnaren ska redovisa konsekvenser av de förslag som lämnas samt föreslå finansiering när det gäller kostnadsökningar och intäkts- minskningar för staten, kommuner eller regioner. Samordnaren ska särskilt redogöra för konsekvenser, inklusive ekonomiska konsekven- ser, för universitet och högskolor, hälso- och sjukvårdshuvudmän och andra vårdgivare liksom för studenter. Om något av förslagen i betänkandet påverkar den kommunala självstyrelsen ska de särskilda överväganden som gjorts i enlighet med 14 kap. 3 § regeringsformen redovisas.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Samordnaren ska samråda med universitet och högskolor med till- stånd att utfärda sjuksköterskeexamen samt med hälso- och sjuk- vårdshuvudmän och andra vårdgivare. Samordnaren ska vidare sam- råda med berörda myndigheter och organisationer däribland SKR och Vårdföretagarna. Samordnaren ska särskilt beakta Nationella vårdkompetensrådets arbete. Samordnaren ska också samråda med andra aktörer som samordnaren anser vara av betydelse för arbetet.
Regeringen avser att ge Universitetskanslersämbetet i uppdrag att stödja samordnaren med sammanställningar och andra underlag inom området.
Vid genomförandet av uppdraget ska samordnaren ta till vara kun- skaper och erfarenheter från den analys av hälso- och sjukvårdshuvud- männens förutsättningar att medverka i utbildningarna som Utred- ningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska (U 2021:02) genomfört. Samordnaren ska också ta till vara relevanta erfarenheter från Universitetskanslersämbetets utvärdering av hur lärosätena arbetar
så att sjuksköterskestudenter når examensmålen som gäller färdighet och förmåga.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2023.
(Utbildningsdepartementet)
Bilaga 2
Kommittédirektiv 2023:166
Tilläggsdirektiv till utredningen Samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen (U 2022:07)
Beslut vid regeringssammanträde den 7 december 2023
Förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 30 juni 2022 kommittédirektiv om sam- ordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuk- sköterskeutbildningen (dir. 2022:101). Uppdraget ska enligt direktiven redovisas senast den 15 december 2023.
Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 31 januari 2024.
(Utbildningsdepartementet)
Bilaga 3
Referensgrupp
Ordinarie medlemmar
Mariette Bengtsson, docent och studierektor, Malmö universitet (nominerad via Sveriges universitets- och högskoleförbund).
Lea Blomberg, enhetschef utbildning och lärande, Region Skåne (nominerad via Sveriges Kommuner och Regioner).
Hampus Bockholt, student Örebro, Sveriges förenade studentkårer.
Oili Dahl, ordförande, Svensk sjuksköterskeförening (tillika utbild- ningschef omvårdnad, Karolinska universitetssjukhuset).
Lotta Gemzell, utredare, Avdelningen för arbetsgivarpolitik, Sveriges Kommuner och Regioner.
Kristina Holmquist, biträdande verksamhetschef Capio Vårdcentral Lidingö (nominerad via Vårdföretagarna).
Marlene Juhl, ordförande, Vårdförbundet student.
Pernilla Karlsson, yrkeshandläggare, Vårdförbundet.
Roger Klinth, Nationella vårdkompetensrådet (tillika rektor, Marie Cederschiöld högskola).
Kristina Lejon, professor och prodekan, Medicinska fakulteten, Umeå universitet (nominerad via Sveriges universitets- och högskole- förbund).
David Lidin, medicinskt ansvarig sjuksköterska, Stockholms stad (nominerad via Sveriges Kommuner och Regioner).
Lena Mårtensson, professor och prorektor, Högskolan i Skövde (nominerad via Sveriges universitets- och högskoleförbund).
Suppleanter
Britt-Inger Kajnäs, strategisk ledare för hälso- och sjukvården, Praktikertjänst (nominerad via Vårdföretagarna). Suppleant för Kristina Holmquist.
Christian Törnqvist, utredare, Avdelningen vård och omsorg, Sveriges Kommuner och Regioner. Suppleant för Lotta Gemzell.
Bilaga 4
Möten
220805 Utbildningsdepartementet
220812 Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska
220818 Universitetsdirektörerna
220819 Universitetskanslersämbetet
220819 Utbildningsdepartementet
220914 Utredningen om utbildning till sjuksköterska och barnmorska
220914 Universitetskanslersämbetet
230926 Regionala vårdkompetensrådet Norra
221010 Region Västernorrland och Mittuniversitetet
221012 Nationell nätverksträff biomedicinska analytiker, Jönköping
221013 Sveriges förenade studentkårer
221019 Sveriges kommuner och regioner
221116 Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige, arbetsgrupp VFU
221124 Mälardalens universitet
221205 Nationella vårdkompetensrådet
221219 Ladok-konsortiet
230202 Svensk sjuksköterskeförening
230208 Nationella vårdkompetensrådet
230222 Regionala vårdkompetensrådet Sydöstra
230223 Regionala vårdkompetensrådet Stockholm-Gotland
230223 Regionala vårdkompetensrådet Norra
230224 Universitets- och högskolerådet
230228 Regionala vårdkompetensrådet Västra
230303 Regionala vårdkompetensrådet Södra
230316 Universitets- och högskoledirektörerna
230317 Universitets- och högskolerådet
230321 Vårdföretagarna
230322 Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige
230329 Regionala vårdkompetensrådet Västra
230404 Universitets- och högskolerådet
230405 Vårdförbundet
230420 Ladok-konsortiet
230421 Vårdföretagarna
230422 Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige
230425 Sveriges Kommuner och Regioner
230429 Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige
230516 Sveriges Kommuner och Regioner
230516 Universitets- och högskolerådet
230522 Uddannelses- og Forskningsstyrelsen, Uddannelses- og Forskningsministeriet i Danmark
230523 Region Skåne
230523 Lunds universitet
230523 Malmö universitet
230524 Regionala vårdkompetensrådet södra
230524 Nationellt forum, Svensk sjuksköterskeförening tillsammans med Högskolan i Borås
230614 Ladok-konsortiet
230614 Vårdförbundet
230619 Tillförordnad prefekt och universitetslektor Ann-Helén Sandvik, Högskolan i Borås
230620 Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen
230630 Attendo
230630 Universitets- och högskolerådet
230821 Umeå universitet, VFU-strateg
230901 Universitets- och högskolerådet
230901 Umeå universitet, ITS
230907 Universitets- och högskolerådet
230914 Sveriges förenade studentkårer
230914 Sveriges Kommuner och Regioner
230914 Sveriges Kommuner och Regioner, HR-direktörerna
230915 Sveriges universitets- och högskoleförbund, Arbetsgruppen för vårdkompetens
230919 Sveriges kommuner och regioner, forsknings- och utvecklings- direktörerna
230920 Vårdförbundet
230921 Vårdföretagarna
230922 Medicinska fakulteter, dekaner
230922 Regionala vårdkompetensrådet i Stockholm
231002 Vårdföretagarna
231003 Bäckbacka Röbäck AB
231009 Universitets- och högskolerådet
231012 Ladok-konsortiet
231012 Medicinska fakulteterna, dekaner med ansvar för utbildning
231016 Universitets- och högskoledirektörerna
231016 Nationella vårdkompetensrådet, arbetsgruppen för forskning och utbildning
231017 Utbildningsdepartementet
231018 Karolinska institutet
231018 Vårdföretagarna
231019 Tillväxtverket
231019 Universitets- och högskolerådet
231019 Ladokstyrelsen
231024 Ladok-konsortiet
231025 Attendo AB, SÄBO Norr
231025 Förbundsdirektör Martin Bergvall, Akademi Norr
231031 Vårdföretagarna
231101 Region Uppsala och Region Stockholm
231107 Svensk sjuksköterskeförening
231108 Privata vårdgivare
231109 Vårdvalsnätverket, Sveriges Kommuner och Regioner
231110 Vetenskapsrådet
231113 Svensk sjuksköterskeförening, forskargruppen
231114 Vårdförbundet student
231114 Regionala samverkansgruppen, Västra Götaland
231115 Vårdföretagarna och privata vårdgivare
231116 Regionala vårdkompetensrådet Mellansverige
231116 Professor Matts Olovsson, Uppsala universitet
231122 Sveriges Kommuner och Regioner
231129 Nationella vårdkompetensrådet
231201 Presidiet för Sveriges universitets- och högskoleförbund
231207 Socialchefsnätverket, Sveriges Kommuner och Regioner
231212 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd
231215 Sveriges Kommuner och Regioner
240103 Upphandlingsmyndigheten
Sida
1 (14)
Universitetskanslersämbetets enkätundersökning
Missiv
Insamling av underlag till regeringsuppdraget ”Samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen”
Regeringen beslutade den 30 juni 2022 om att tillsätta en särskild utredare för samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen (dir. 2022:101).
Syftet med utredningen är att ge stöd samt samordna och genomföra insatser för att identifiera och möjliggöra fler VFU-platser i sjuksköterskeutbildningen där bristen på VFU-platser identifierats som ett problemområde som är ett hinder för utbyggnad av sjuksköterskeutbildningen.
I samordningsuppdraget ingår att:
-initiera och genomföra samordnande insatser för att fler VFU-platser, och därmed fler utbildningsplatser, ska finnas tillgängliga i sjuksköterskeutbildningen,
-stödja aktörerna i arbetet med att utveckla modeller för, och organisering av, VFU så att det blir möjligt för fler vårdgivare och verksamheter att ta emot studenter samt sprida goda exempel,
-analysera den nuvarande ordningen för samarbete om VFU-platser för att avgöra om denna bör förändras och, i så fall, lämna förslag på förändringar, och
-lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2023.
Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har fått i uppdrag av regeringen att stödja samordnaren och bistå i utredningsarbetet.
Som en del i utredningen önskar vi inhämta följande underlag från lärosäten som ger sjuksköterskeutbildningen:
1.Enkät för insamling av underlag till VFU-samordningsuppdraget (bifogat i detta utskick). Word-dokument där ni ombeds att redogöra för avtalsprocessen för VFU-avtal, tillgången samt kompetensen hos handledare vid VFU, studenter som ordnar egen VFU-placering och IT-verktyg vid bokning av VFU-platser.
2.Tabell för insamling av underlag till VFU-samordningsuppdraget (bifogat i detta utskick). Excel-dokument där ni ombeds att ange nybörjarplatser på sjuksköterskeutbildningen, ekonomisk ersättning för VFU, nuläget och en framtidsprognos av VFU-veckor i utbildningen, antal studenter samt VFU-placeringar. Ni ska även ange kurser i sjuksköterskeutbildningen som innehåller VFU eller annan klinisk utbildning.
3.Högskolans sammanställning av kursvärderingar.
Sida
2 (14)
Högskolans sammanställning av kursvärderingar, enligt 1 kap. 14 § högskoleförordningen (1993:100), för samtliga VFU-kurser eller kurser som innehåller VFU och där VFU utvärderas inom sjuksköterskeprogrammet för åren 2019–2022.
Högskolans sammanställning av kursvärderingar ska sammanfogas i ett samlat dokument.
Vi ser gärna att enkäten och tabellen besvaras av person eller personer som ansvarar för sjuksköterskeutbildningen vid lärosätet och som har god kännedom om utbildningen.
Vi tar tacksamt emot era svar senast 17 maj 2023. Dessa mailas till: ivana.colic@uka.se Vid frågor kontaktas utredare vid UKÄ:
Ivana Čolić ivana.colic@uka.se
Vänliga hälsningar
Hans Wiklund
Särskild utredare och nationell samordnare
Sida
3 (14)
Enkät för insamling av underlag till samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen
Enkäten är uppdelad i fyra delar med frågor under respektive del:
1.VFU-avtal
2.Handledare – tillgång och kompetens
3.Studenter som ordnar egen VFU-placering
4.IT-verktyg vid bokning av VFU-platser
Enkäten besvaras lämpligen av person eller personer som ansvarar för sjuksköterskeutbildningen vid lärosätet med god kännedom om utbildningen.
Vänligen ange lärosäte nedan samt kontaktuppgifter till de huvudsakliga uppgiftslämnarna vid lärosätet.
Lärosäte
Namn
E-post
Funktion
Vid frågor kontaktas utredare vid UKÄ:
Ivana Čolić
E-post: ivana.colic@uka.se
Sida
4 (14)
1.VFU-avtal
1.1Beskriv avtalsprocesserna vid ert lärosäte vad gäller VFU-avtal.
Beskrivningen bör innehålla:
- Tecknande av nya avtal.
- Förnyelse av befintliga avtal.
- Problem som identifierats i samband med processerna. - Eventuella lösningar på identifierade problem.
2.Handledare – tillgång och kompetens
2.1Beskriv tillgången på huvudhandledare och handledare vid VFU, utgå från nuläget. a) Ange antal huvudhandledare och handledare.
b) Beskriv den akademiska kompetensen hos huvudhandledare och handledare. c) Beskriv handledarkompetensen hos huvudhandledare och handledare.
2.2Vilka krav på kompetens hos huvudhandledare och handledare ställer ni i VFU-avtal?
2.3Hur efterlevs dessa krav på kompetens som ni ställer i VFU-avtal i verksamheten som tar emot studenter?
Beskrivningen bör innehålla:
-Akademisk kompetens för huvudhandledare och handledare.
-Handledarkompetens för huvudhandledare och handledare.
-Eventuella skillnader mellan olika verksamheter.
2.4Vilka åtgärder arbetar ni med för att få tillgång till handledare och huvudhandledare med rätt kompetens?
Beskrivningen bör innehålla:
-Konkreta åtgärder som genomförs.
-Akademisk kompetens för huvudhandledare och handledare.
-Handledarkompetens för huvudhandledare och handledare.
2.5Finns det särskilda verksamheter och VFU-placeringar där brist på tillgång till handledare och huvudhandledare är ett problem för VFU i utbildningen?
Svar Ja/Nej
2.6Om JA:
a)Ange vilka verksamheter och VFU-placeringar det gäller?
b)Beskriv vilka problem bristen leder till?
Sida
5 (14)
2.7Finns det särskilda verksamheter och VFU-placeringar där brist på kompetens hos handledare och huvudhandledare är ett problem för VFU i utbildningen?
Svar Ja/Nej
2.8Om JA:
a)Ange vilka verksamheter och VFU-placeringar det gäller?
b)Beskriv vilka problem bristen leder till?
2.9Bedömer ni att det råder olika förutsättningar för handledaruppdrag hos olika vårdgivare, till exempel i en stor region eller liten kommun?
Beskrivningen bör innehålla:
-Akademisk kompetens för huvudhandledare och handledare.
-Handledarkompetens för huvudhandledare och handledare.
-Handledarutbildning och pedagogiskt stöd till huvudhandledare och handledare.
-Tid i tjänsten för handledaruppdraget.
2.10Hur arbetar ni för att säkerställa att studenterna ges samma förutsättningar att genomföra VFU och att VFU-placeringarna håller hög kvalitet oavsett typ av vårdgivare?
Beskrivningen bör innehålla:
-Akademisk kompetens för huvudhandledare och handledare.
-Handledarkompetens för huvudhandledare och handledare.
-Examination enligt examensmålen.
3.Studenter som ordnar egen VFU-placering
3.1Tillåter ni att studenter på sjuksköterskeutbildningen själva ordnar sin VFU-placering?
Svar Ja/Nej
Motivera svaret kortfattat.
3.2Om JA: Ange uppskattat antal studenter per termin som ordnar sin egen VFU-placering. Ange antal studenter:
3.3Om JA:
a)Hur arbetar ni för att säkerställa den akademiska kompetensen för huvudhandledare och handledare?
b)Hur arbetar ni för att säkerställa handledarkompetensen för huvudhandledare och handledare?
c)Hur arbetar ni för att säkerställa att examination sker enligt examensmålen?
d)Vidtar ni andra åtgärder för att säkerställa att VFU-placeringen håller hög kvalitet?
Sida
6 (14)
4. IT-verktyg vid bokning av VFU-platser
För att främja att samtliga tillgängliga VFU-platser används har önskemål framförts om ett gemensamt, nationellt planeringsverktyg (IT-stöd).
I ett sådant planeringsverktyg är det tänkt att lärosäten och vårdgivare ska kunna lägga in och se tillgängliga VFU-platser i hela landet. Planeringssystemet skulle vara ett verktyg för att underlätta utbildningsplanering för lärosäten och vårdgivare.
Eventuellt kan ett sådant nationellt planeringsverktyg också integreras med studieadministrativa system (Ladok) och därigenom bidra till en förenklad administrativ hantering.
4.1Beskriv de verktyg ni använder för bokning av VFU-platser och hur ni uppfattar funktionaliteten idag.
4.2Skulle ett gemensamt, nationellt planeringsverktyg (IT-stöd) kunna underlätta och främja en mer effektiv planering och användning av VFU-platser?
Svar Ja/Nej
4.3Vilka möjligheter ser ni med ett nationellt planeringsverktyg för bokning av VFU-platser?
4.4Vilka funktioner ser ni som nödvändiga i ett nationellt planeringsverktyg för bokning av VFU-platser för att verktyget ska leda till en förenkling av arbetet med att boka platser?
4.5Vilka risker ser ni med ett nationellt planeringsverktyg för bokning av VFU-platser?
Sida
7 (14)
Tabell för insamling av underlag till samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen
Instruktioner
1. Nybörjarplatser
Under fliken 1. Nybörjarplatser ska ni ange samtliga antagningsorter och antal nybörjarplatser till sjuksköterskeutbildningen.
2. VFU-veckor
Under fliken 2. VFU-veckor ska ni ange antal VFU-veckor i utbildningen, uppdelat per termin. Ni ska även ange ekonomisk ersättning i kronor per VFU-vecka och student.
Tabellen för VFU-veckor består av två delar:
NULÄGE – antal VFU-veckor i utbildningen som det ser ut idag.
FRAMTIDSPROGNOS – en uppskattning av framtida behov av VFU-platser.
Hänsyn ska tas till den nya förordningen (6 kap. 17 a § högskoleförordningen) som reglerar antal timmar för vissa yrkesexamina.
För sjuksköterskeutbildningen gäller att minsta antal timmar ska uppgå till 4600 timmar varav minst hälften ska vara klinisk utbildning.
3. VFU-placeringar
Under fliken 3. VFU-placeringar ska ni ange antal studenter och VFU-veckor som varje student genomför på sjuksköterskeutbildningen.
Tabellen för VFU-placeringar består av två delar:
NULÄGE
Ange antal studenter (ej HST) på sjuksköterskeutbildningen samt antal VFU-veckor som varje student genomför per termin.
Fördelningen ska ske på regional, kommunal samt privat verksamhet.
FRAMTIDSPROGNOS
Sida
8 (14)
Uppskatta antal studenter samt antal VFU-veckor per student och termin.
Hänsyn ska tas till en eventuell utbyggnad för att få tillräckligt antal utexaminerade enligt de mål som rapporterats till utbildningsdepartementet gällande regeringsuppdraget "Mål för antal examina 2022-2024" samt möjliga kommande antalsmål.
Hänsyn ska även tas till den nya förordningen (6 kap. 17 a § högskoleförordningen) som reglerar antal timmar för vissa yrkesexamina. För sjuksköterskeutbildningen gäller att minsta antal timmar ska uppgå till 4600 timmar varav minst hälften ska vara klinisk utbildning.
Uppskattning ska ske med hänsyn till eventuella förändringar i behovet av VFU-placeringar fördelat på regional, kommunal samt privat verksamhet.
4. Kurser
Under fliken 4. Kurser ska ni ange samtliga kurser som innehåller VFU och annan klinisk utbildning i sjuksköterskeutbildningen. Ni ska även ange antal högskolepoäng för varje VFU- placering och kliniskt utbildningsmoment.
5. Kontaktuppgifter
Under fliken 5. Kontaktuppgifter ska ni ange lärosäte i rullistan samt kontaktuppgifter till de huvudsakliga uppgiftslämnarna vid lärosätet.
Sida
9 (14)
FLIK 1. Nybörjarplatser
Nybörjarplatser - Sjuksköterskeutbildning 180 hp
Nybörjarplatser
Ange samtliga antagningsorter och antal nybörjarplatser till sjuksköterskeutbildningen. Ange planerat antal platser enligt tilldelat anslag.
Eventuellt överintag av studenter till programmet ska inte räknas in.
Eventuella kommentarer kan lämnas i kommentarrutan längst ner på sidan.
TABELL
Ange samtliga antagningsorter och antal nybörjarplatser till sjuksköterskeutbildningen (ej överintag)
Antagningsort |
Antal nybörjarplatser VT Antal nybörjarplatser HT |
Sida
10 (14)
FLIK 2. VFU-veckor
VFU-veckor och ekonomisk ersättning för VFU - Sjuksköterskeutbildning 180 hp
1. Antal VFU-veckor i utbildningen – fördelat per termin
Ange antal VFU-veckor i utbildningen. Antal VFU-veckor ska anges per termin i utbildningen i två delar:
NULÄGE – antal VFU-veckor i utbildningen som det ser ut idag. FRAMTIDSPROGNOS – uppskattning av framtida behov av VFU-platser.
Hänsyn ska tas till den nya förordningen (6 kap. 17 a § högskoleförordningen) som reglerar antal timmar för vissa yrkesexamina. För sjuksköterskeutbildningen gäller att minsta antal timmar ska uppgå till 4600 timmar varav minst hälften ska vara klinisk utbildning.
2. Ange ekonomisk ersättning i kronor per VFU-vecka och student
Ange en verksamhet per rad om den avtalade ersättningen per VFU-vecka och student skiljer mellan verksamheter. Lämna eventuella kommentarer i kommentarrutan nedan med beskrivning om ni använder er av en schablon för fakturering eller om ni använder er av olika ersättningsnivåer.
TABELL
1. Ange antal VFU-veckor i utbildningen fördelat per termin
Termin |
Antal VFU-veckor – Nuläge |
Antal VFU-veckor – Framtidsprognos |
Termin 1
Termin 2
Termin 3
Termin 4
Termin 5
Termin 6
TABELL |
|
2. Ange ekonomisk ersättning i kronor per VFU-vecka och student |
|
Ange verksamhet |
|
(om det förekommer skillnad mellan olika verksamheter) Belopp (2022) |
Belopp |
(2023) |
|
Sida
11 (14)
FLIK 3. VFU-placeringar
VFU-placeringar: Nuläge och framtidsprognos - Sjuksköterskeutbildning 180 hp
NULÄGE - en nulägesbeskrivning
Ange antal studenter (ej HST) på sjuksköterskeutbildningen samt antal VFU-veckor som varje student genomför per termin fördelat på regional, kommunal samt privat verksamhet.
Utgå från 2022-års underlag på antal studenter och VFU-veckor.
VFU-placeringarna ska anges uppdelat per antagningsort.
Nedan finner ni flera tabeller. Fyll i era uppgifter i en tabell per antagningsort.
Olika stora studentgrupper (studentgrupper uppdelade på flera verksamheter) och flera VFU- placeringar per termin separeras med ett kommatecken och mellanslag på samma rad/termin.
Eventuella kommentarer kan lämnas i kommentarrutan längst ner på sidan.
FRAMTIDSPROGNOS - en uppskattning av framtida behov Uppskatta antal studenter samt antal VFU-veckor per student och termin.
Hänsyn ska tas till en eventuell utbyggnad för att få tillräckligt antal utexaminerade enligt de mål som rapporterats till utbildningsdepartementet gällande regeringsuppdraget "Mål för antal examina 2022-2024" samt möjliga kommande antalsmål.
Hänsyn ska även tas till den nya förordningen (6 kap. 17 a § högskoleförordningen) som reglerar antal timmar för vissa yrkesexamina. För sjuksköterskeutbildningen gäller att minsta antal timmar ska uppgå till 4600 timmar varav minst hälften ska vara klinisk utbildning.
Uppskattning ska ske med hänsyn till eventuella förändringar i behovet av VFU-placeringar fördelat på regional, kommunal samt privat verksamhet.
Exempel på hur tabellen är tänkt att fyllas i
Sida
12 (14)
TABELL
Ange antagningsort 1
VFU-placering vid regionen – Nuläge |
|
VFU-placering vid regionen – Framtidsprognos |
Termin |
Antal studenter VT |
Antal studenter HT |
Antal VFU-veckor per student |
Termin |
Antal studenter VT |
Antal studenter HT |
Antal VFU-veckor per |
student |
|
|
|
|
|
|
|
Termin 1 |
|
|
|
Termin 1 |
|
|
|
Termin 2 |
|
|
|
Termin 2 |
|
|
|
Termin 3 |
|
|
|
Termin 3 |
|
|
|
Termin 4 |
|
|
|
Termin 4 |
|
|
|
Termin 5 |
|
|
|
Termin 5 |
|
|
|
Termin 6 |
|
|
|
Termin 6 |
|
|
|
VFU-placering vid kommunen – Nuläge |
|
VFU-placering vid kommunen – Framtidsprognos |
Termin |
Antal studenter VT |
Antal studenter HT |
Antal VFU-veckor per student |
Termin |
Antal studenter VT |
Antal studenter HT |
Antal VFU-veckor per |
student |
|
|
|
|
|
|
|
Termin 1 |
|
|
|
Termin 1 |
|
|
|
Termin 2 |
|
|
|
Termin 2 |
|
|
|
Termin 3 |
|
|
|
Termin 3 |
|
|
|
Termin 4 |
|
|
|
Termin 4 |
|
|
|
Termin 5 |
|
|
|
Termin 5 |
|
|
|
Termin 6 |
|
|
|
Termin 6 |
|
|
|
VFU-placering vid privata vårdgivare – Nuläge |
VFU-placering vid privata vårdgivare – Framtidsprognos |
Termin |
Antal studenter VT |
Antal studenter HT |
Antal VFU-veckor per student |
Termin |
Antal studenter VT |
Antal studenter HT |
Antal VFU-veckor per |
student |
|
|
|
|
|
|
|
Termin 1 |
|
|
|
Termin 1 |
|
|
|
Termin 2 |
|
|
|
Termin 2 |
|
|
|
Termin 3 |
|
|
|
Termin 3 |
|
|
|
Termin 4 |
|
|
|
Termin 4 |
|
|
|
Termin 5 |
|
|
|
Termin 5 |
|
|
|
Termin 6 |
|
|
|
Termin 6 |
|
|
|
Sida
13 (14)
FLIK 4. Kurser
Kurser i sjuksköterskeutbildningen som innehåller VFU eller annan klinisk utbildning - Sjuksköterskeutbildning 180 hp
Kurser i sjuksköterskeutbildningen som innehåller VFU eller annan klinisk utbildning
Ange kurser i sjuksköterskeutbildningen som innehåller VFU eller annan klinisk utbildning.
Vid flera VFU-placeringar eller kliniska utbildningsmoment i en kurs anges en placering eller ett moment per rad.
Under kolumn D ska det specificeras vilken typ av VFU eller annan klinisk utbildning som ingår i kursen.
Notera att antal högskolepoäng ska anges per placering och moment.
Eventuella kommentarer kan lämnas i kommentarrutan vid respektive rad.
Exempel på hur tabellen är tänkt att fyllas i:
TABELL
Kurskod Namn på kursen Antal hp för hela kursen VFU och annan klinisk utbildning som ingår i kursen Antal hp VFU eller
annan klinisk utbildning Eventuella kommentarer
Sida
14 (14)
FLIK 5. Kontaktuppgifter
Kontaktuppgifter till uppgiftslämnarna
Vänligen kontrollera att samtliga flikar och tabeller är korrekt ifyllda.
Ange lärosäte i rullistan nedan samt kontaktuppgifter till de huvudsakliga uppgiftslämnarna vid lärosätet.
Tack för er medverkan!
Rullista
Lärosäte
Namn
E-post
Funktion
Bilaga 6
Förteckning över utbildnings- och kursplaner
Blekinge tekniska högskola
Blekinge tekniska högskola (2021), utbildningsplan, OMGSP, BTH-4.1.13-1241-2021, inrättat 1999-01-15, fastställd 2021-11-04, giltig från vårterminen 2023.
•KM1421, Grundläggande anatomi och fysiologi, 7,5 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2022-06-15, giltig från 2022-08-22.
•KM1422, Anatomi och fysiologi, fördjupning, 7,5 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2021-10-05, giltig från 2022-01-17.
•KM1423, Mikrobiologi, farmakologi och näringslära, 7,5 hp, inrät- tad 2019-11-04, fastställd 2021-10-05, giltig från 2022-01-17.
•KM1424, Patofysiologi I, 7,5 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2021-10-05, giltig från 2022-01-17.
•KM1425, Patofysiologi II, 7,5 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2022-06-15, giltig från 2022-08-22.
•OM1442, Verksamhetsförlagd utbildning, Mötet med människor, 6 hp, fastställd 2017-06-21, giltig från 2017-08-01.
•OM1463, Verksamhetsförlagd utbildning, Människan och omvård- naden, 7,5 hp, fastställd 2017-06-20, giltig från 2017-08-01.
•OM1487, eHälsa inom omvårdnad II, 7,5 hp, fastställd 2018-10-01, giltig från 2019-01-21.
•OM1489, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU), inr psykiatrisk omvårdnad och demensvård (Termin 3), 10,5 hp, fastställd 2018- 10-01, giltig från 2019-01-21.
•OM1490, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inriktad mot somatisk vård (Termin 3), 10,5 hp, fastställd 2018-10-01, giltig från 2019-01-21.
•OM1493, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inr psykiatrisk omvårdnad och demensvård (Termin 4), 10,5 hp, fastställd 2018- 10-01, giltig från 2019-01-21.
•OM1494, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inriktad mot somatisk vård (Termin 4), 10,5 hp, fastställd 2018-10-01, giltig från 2019-01-21.
•OM1496, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inr psykiatrisk omvårdnad och demensvård, fördjupning, 10,5 hp, fastställd 2018-10-01, giltig från 2019-01-21.
•OM1506, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU), Sjuksköterskans profession i verksamheten, 15 hp, fastställd 2018-10-01, giltig från 2019-01-21.
•OM1528, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inriktad mot primär vård (Termin 3), 10,5 hp, fastställd 2019-05-13, giltig från 2019-08-26.
•OM1529, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inriktad mot primär vård (Termin 4), 10,5 hp, fastställd 2019-05-13, giltig från 2019-08-26.
•OM1530, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inriktad mot primär vård, (Termin 4 Fördjupning), 10,5 hp, fastställd 2019-05-13, giltig från 2019-08-26.
•OM1533, Introduktion till yrke och akademi, 7,5 hp, inrättad 2020-11-04, fastställd 2021-10-05, giltig från 2022-01-17.
•OM1534, Det vårdande och lärande mötet, 7,5 hp, inrättad 2019- 11-04, fastställd 2022-06-15, giltig från 2022-08-22.
•OM1535, Omvårdnadens grunder, 7,5 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2022-06-15, giltig från 2022-08-22.
•OM1536, Sjuksköterskans professionella grund, 7,5 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2020-10-22, giltig från 2020-11-02.
•OM1537, Omvårdnad, fördjupning, 7,5 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2022-06-15, giltig från 2022-08-22.
•OM1538, Omvårdnad, metoder och tillämpning I, 7,5 hp, inrät- tad 2019-11-04, fastställd 2021-03-01, giltig från 2021-08-23.
•OM1539, Omvårdnad, metoder och tillämpning II, 7,5 hp, inrät- tad 2019-11-04, fastställd 2022-06-15, giltig från 2022-08-22.
•OM1540, Sjuksköterskans professionella utveckling, 30 hp, inrät- tad 2019-11-04, fastställd 2021-03-01, giltig från 2021-08-23.
•OM1541, Omvårdnad vid akuta situationer och komplexa ohälso- tillstånd, 7,5 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2021-03-01, giltig från 2021-08-23.
•OM1542, Självständigt arbete, 15 hp, inrättad 2019-11-04, fast- ställd 2022-07-01, giltig från 2022-07-01.
•OM1543, Sjuksköterskans professionella kompetens, 30 hp, inrättad 2019-11-04, fastställd 2022-06-15, giltig från 2022-08-22.
•OM1547, Omvårdnad, vetenskapliga teorier och metoder, 7,5 hp, inrättad 2020-09-29, fastställd 2021-03-01, giltig från 2021-08-23.
Göteborgs universitet
Göteborgs universitet (2022), utbildningsplan, V1SSP, GU2022/269, fastställd 2022-02-16, giltig från 2022-07-01, höstterminen 2022.
•OM4260, Omvårdnad som profession och ämne, 7,5 hp, fastställd 2017-11-16, reviderad 2022-02-02, giltig från 2022-08-29, höst- terminen 2022.
•OM4270, Introduktion till Vetenskap, 7,5 hp, fastställd 2017-10-05, reviderad 2022-08-29, giltig från 2022-08-29, höstterminen 2022.
•OM4280, Omvårdnadens teori och praktik, 16,5 hp, fastställd 2018-11-29, reviderad 2022-04-29, giltig från 2022-08-29, höst- terminen 2022.
•OM4290, Hälsa och ohälsa ur ett livscykelperspektiv, 13,5 hp, fast- ställd 2018-11-29, reviderad 2022-09-29, giltig från 2023-01-16, vårterminen 2023.
•OM4310, Anatomi och fysiologi, 15 hp, fastställd 2013-10-01, reviderad 2018-02-08, giltig från 2018-02-08, vårterminen 2018.
•OM4360, Omgivningens betydelse vid hälsa och ohälsa, 22,5 hp, fastställd 2014-10-02, reviderad 2021-05-06, giltig från 2021-08-30, höstterminen 2021.
•OM4380, Ledarskap och lärande, 15 hp, fastställd 2015-10-09, reviderad 2022-11-03, giltig från 2023-01-16, vårterminen 2023.
•OM4390, Klinisk omvårdnad, 15 hp, fastställd 2015-10-09, revi- derad 2022-02-16, giltig från 2022-08-29, höstterminen 2022.
•OM4400, Omvårdnad vid komplexa vårdsituationer, 7,5 hp, fast- ställd 2015-04-08, reviderad 2020-05-28, giltig från 2020-08-31, höstterminen 2020.
•OM5250, Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, fastställd 2010-06- 02, reviderad 2020-08-27, giltig från 2020-08-31, höstterminen 2022.
•OM6200, Mikrobiologi, 4,5 hp, fastställd 2018-05-03, reviderad 2020-11-04, giltig från 2021-01-18, vårterminen 2018.
•OM6210, Symtom och tecken på ohälsa, 16,5 hp, fastställd 2018- 05-03, reviderad 2020-11-04, giltig från 2021-01-18, vårterminen 2022.
•OM6220, Farmakologi och läkemedelshantering, 9 hp, fastställd 2018-05-03, reviderad 2020-05-07, giltig från 2020-08-31, höstterminen 2020.
•OMRA20, Vetenskaplig metod, 7,5 hp, fastställd 2022-11-03, giltig från 2023-01-06, vårterminen 2023.
Högskolan Dalarna
Högskolan Dalarna (2020), utbildningsplan, VSSKG, HDa 5.2.2- 2019/194, fastställd 2018-12-04, reviderad 2020-12-17, giltig från höstterminen 2018.
•GMC2M2, Anatomi och fysiologi II, 7,5 hp, fastställd 2021-02- 09, reviderad 2021-06-24, giltig från 2021-02-09.
•GVÅ2AP, Människa, hälsa och samhälle, 7,5 hp, fastställd 2019- 08-29, reviderad 2019-09-20, giltig från 2020-01-20.
•GVÅ2H6, Personcentrerad vård inom olika vårdsammanhang, 22,5 hp, fastställd 2020-06-18, giltig från 2021-01-18.
•GVÅ2HM, Personcentrerad vård inom psykiatrisk vård, 7,5 hp, fastställd 2020-08-27, reviderad 2020-09-10, giltig från 2021-01-18.
•GVÅ2N9, Metoder för evidensbaserad vård I, 7,5 hp, fastställd 2021-03-09, reviderad 2021-03-15, giltig från 2021-03-09.
•GVÅ2RA, Människans grundläggande omvårdnadsbehov, 10,5 hp, fastställd 2021-09-07, giltig från 2021-09-07.
•GVÅ2S3, Ledarskap och teamarbete, 7,5 hp, fastställd 2021-11-09, giltig från 2021-11-09.
•GVÅ2VG, Metoder för evidensbaserad vård II, 7,5 hp, fastställd 2022-03-03, giltig från 2022-03-03.
•GVÅ2VH, Personcentrerad vård med fördjupning inom omvård- nad, 7,5 hp, fastställd 2022-03-03, giltig från 2022-03-03.
•GVÅ25T, Metoder och teorier vid symtom och tecken på hälsa/ ohälsa II, 7,5 hp, fastställd 2019-01-16, giltig från 2019-09-02.
•MC1072, Anatomi och fysiologi I, 7,5 hp, fastställd 2013-09-09, reviderad 2014-01-22, giltig från 2013-09-09.
•MC1079, Farmakologi, 4,5 hp, fastställd 2015-06-11, reviderad 2015-08-18, giltig från 2016-01-18.
•VÅ1053, Metoder och teorier vid symtom och tecken på hälsa/ ohälsa I, 30 hp, fastställd 2013-12-06, reviderad 2019-01-11, giltig från 2013-12-06.
•VÅ1056, Människans grundläggande omvårdnadsbehov, 10,5 hp, fastställd 2015-09-03, giltig från 2016-01-18.
•VÅ1061, Introduktion omvårdnad och etik, 15 hp, fastställd 2016-12-02, giltig från 2017-01-16.
•VÅ1062, Personcentrerad vård inom somatisk vård, 15 hp, fast- ställd 2018-03-05, giltig från 2018-09-03.
•VÅ2025, Personcentrerad vård inom olika vårdsammanhang, 30 hp, fastställd 2015-06-11, reviderad 2016-10-27, giltig från 2016-10-27.
•VÅ2029, Personcentrerad vård med fördjupning inom omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2017-02-24, giltig från 2017-08-28.
•VÅ2030, Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, fastställd 2017-03-21, giltig från 2017-10-02.
Högskolan i Borås
Högskolan i Borås (2021), utbildningsplan, GSJUK, fastställd 2021- 09-22, giltig från höstterminen 2022 för antagna vårterminen 2023.
•61FX02, Examensarbete i vårdvetenskap, kandidatnivå, 15 hp, fast- ställd 2022-09-28, giltig från vårterminen 2023.
•61SA01, Klinisk omvårdnad: Allmän omvårdnad, 25,5 hp, fast- ställd 2014-09-26, giltig från höstterminen 2014.
•61SF01, Farmakologi och läkemedelsräkning, 7,5 hp, fastställd 2015-06-17, giltig från höstterminen 2015.
•61SH01, Klinisk omvårdnad: Somatisk hälsa, ohälsa och sjuk- dom, 31,5 hp, fastställd 2013-04-29, giltig från vårterminen 2013.
•61SK01, Komplex vård, 9 hp, fastställd 2018-06-20, giltig från höst- terminen 2018.
•61SL01, Slutexaminationer i klinisk omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2016-10-26, giltig från vårterminen 2017.
•61SP01, Klinisk omvårdnad: Psykisk hälsa, ohälsa och sjukdom, 9 hp, fastställd 2018-06-20, giltig från höstterminen 2018.
•61SX01, Examensarbete, 15 hp, fastställd 2014-11-21, giltig från vårterminen 2015.
•61SÄ01, Klinisk medicin: Psykisk ohälsa och sjukdom, 4,5 hp, fast- ställd 2016-10-26, giltig från höstterminen 2016.
•61SÖ01, Klinisk omvårdnad: Hälsobefrämjande och förebyg- gande vård, 7,5 hp, fastställd 2015-06-17, giltig från höstterminen 2015.
•62KT01, Vetenskaplig teori och metod, 4,5 hp, fastställd 2015- 06-17, giltig från höstterminen 2015.
•B1SB01, Vårdande bedömning och omhändertagande vid plötslig sjukdom och ohälsa, 7,5 hp, fastställd 2018-05-23, giltig från höst- terminen 2018.
•B1SB03, Vårdande bedömning och omhändertagande vid plötslig sjukdom och ohälsa, 7,5 hp, fastställd 2021-10-28, giltig från vår- terminen 2022.
•B1SH01, Humanbiologi, 15 hp, fastställd 2019-06-12, giltig från höstterminen 2019.
•B1SI01, Introduktion till vårdvetenskap med inriktning mot om- vårdnad, 15 hp, fastställd 2019-12-04, giltig från vårterminen 2020.
•B1SK01, Komplex vård, 9 hp, fastställd 2022-04-27, giltig från höstterminen 2022.
•B1SL01, Slutexaminationer i klinisk omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2022-04-07, giltig från höstterminen 2022.
•B1SM01, Mikrobiologi och vårdhygien, 4,5 hp, fastställd 2019- 12-04, giltig från vårterminen 2020.
•B1SO11, Omvårdnad med inriktning mot sjuksköterskans pro- fession I, 9 hp, fastställd 2020-05-06, giltig från höstterminen 2020.
•B1SO21, Omvårdnad med inriktning mot sjuksköterskans pro- fession II, 12 hp, fastställd 2020-12-16, giltig från vårterminen 2021.
•B1SP11, Psykisk hälsa, ohälsa och sjukdom I, 6 hp, fastställd 2020-05-06, giltig från höstterminen 2020.
•B1SP21, Psykisk hälsa, ohälsa och sjukdom II, 9 hp, fastställd 2020-09-23, giltig från vårterminen 2021.
•B1SS01, Somatisk ohälsa och sjukdom, 9 hp, fastställd 2020-11-18, giltig från vårterminen 2021.
•B1STF2, Vetenskaplig teori och metod och förbättringskunskap, 9 hp, fastställd 2021-06-09, giltig från höstterminen 2021.
•B1SU01, Multifaktoriell ohälsa och sjukdom, 6 hp, fastställd 2021-08-30, giltig från höstterminen 2021.
•B1SV11, Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad I, 9 hp, fastställd 2020-03-26, giltig från vårterminen 2020.
•B1SV21, Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad II, 10,5 hp, fastställd 2020-12-16, giltig från vårterminen 2021.
•B1SÄ01, Kliniska färdigheter, 4,5 hp, fastställd 2020-04-08, giltig från höstterminen 2020.
•B1SÖ02, Klinisk omvårdnad: Hälsofrämjande och förebyggande vård, 7,5 hp, fastställd 2020-05-06, giltig från höstterminen 2020.
•B1SÖ03, Hälsofrämjande och förebyggande vård, 7,5 hp, fast- ställd 2021-06-09, giltig från vårterminen 2022.
•VVI011, Introduktion till vårdvetenskap med inriktning mot om- vårdnad,15 hp, fastställd 2017-11-22, giltig från vårterminen 2018.
Högskolan i Gävle
Högskolan i Gävle (2018), utbildningsplan, VGSSK, HIG-UTB 2018/5, beslutad 2018-12-04, giltig från studieterminen 2019.
•MVG101, Mikrobiologi och farmakologi, 7,5 hp, beslutad 2022- 06-08, giltig från vårterminen 2023.
•MVG102, Fysiologi och anatomi, 15 hp, beslutad 2022-06-08, giltig från vårterminen 2023.
•MVG103, Pediatrik, pediatrisk omvårdnad, sexuell och repro- duktiv hälsa samt farmakologi, 7,5 hp, beslutad 2022-06-08, giltig från vårterminen 2023.
•MVG104, Sjukdomar inom områdena medicin, kirurgi och infek- tion, 7,5 hp, beslutad 2020-05-06, giltig från vårterminen 2021.
•OMG101, Introduktion till omvårdnad som arbetsområde och vetenskap, 7,5 hp, beslutad 2018-11-19, giltig från höstterminen 2019.
•OMG102, Klinisk utbildning inom slutenvård samt hälsa, kom- munikation och etik, 22,5 hp, beslutad 2018-11-19, giltig från vårterminen 2020.
•OMG103, Teoribildning inom omvårdnad och introduktion till vetenskaplig metod 7,5 hp, beslutad 2020-12-16, giltig från höst- terminen 2021.
•OMG104, Folksjukdomar och långvariga sjukdomstillstånd ur ett vårdande och medicinskt perspektiv, 22,5 hp, beslutad 2019-12-19, giltig från höstterminen 2020.
•OMG105, Klinisk utbildning inom primärvård, äldrevård och psykiatrisk vård samt geriatrik, 22,5 hp, beslutad 2020-05-06, giltig från vårterminen 2021.
•OMG106, Omvårdnad vid akuta tillstånd, sjukdomar och trauma, 7,5 hp, beslutad 2020-12-29, giltig från höstterminen 2021.
•OMG107, Organisering, ledning, förbättringskunskap och infor- matik i vård och omsorg 7,5 hp, beslutad 2020-12-29, giltig från höstterminen 2021.
•OMG108, Fördjupad och tillämpad vetenskaplig metod, 15 hp, beslutad 2020-12-29, giltig från höstterminen 2021.
•OMG109, Examensarbete inom omvårdnad, 15 hp, beslutad 2021-06-07, giltig från vårterminen 2022.
•OMG110, Klinisk utbildning med fokus på komplexa omvårdnads- behov, 15 hp, beslutad 2021-06-07, giltig från vårterminen 2022.
•OMG511, Omvårdnad vid akuta tillstånd/sjukdomar och trauma, 7,5 hp, beslutad 2018-02-12, giltig från höstterminen 2018.
•OMG513, Omvårdnad och hälsopromotion – Geriatrik samt klinisk utbildning inom primärvård, äldrevård och psykiatrisk vård, 22,5 hp, beslutad 2018-05-04, giltig från vårterminen 2019.
•OMG601, Tillämpning av omvårdnad som vetenskap och arbets- område – klinisk utbildning, 15 hp, beslutad 2017-04-28, giltig från höstterminen 2017.
•OMU102, Klinisk utbildning inom slutenvård samt hälsa, kom- munikation och etik, 22,5 hp, beslutad 2019-04-11, giltig från vår- terminen 2020.
•OMU511, Omvårdnad vid akuta tillstånd/sjukdomar och trauma, 7,5 hp, beslutad 2018-06-05, giltig från vårterminen 2019.
•OMU514, Omvårdnad och hälsopromotion – Geriatrik samt klinisk utbildning inom primärvård, äldrevård och psykiatrisk vård, 22,5 hp, beslutad 2019-02-28, giltig från höstterminen 2018.
Högskolan i Halmstad
Högskolan i Halmstad (2022), utbildningsplan, VGSJK, fastställd 2022-06-27, giltig från höstterminen 2022.
•OM2009 Omvårdnadens grunder: människa, hälsa, samhälle och omvårdnad, 15 hp, fastställd 2022-10-24, giltig från vårterminen 2023.
•OM2010 Anatomi och fysiologi som stöd för omvårdnad, 15 hp, fastställd 2022-11-07, giltig från vårterminen 2023.
•OM2011 Hälsoprocesser i omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2022-11-07, giltig från vårterminen 2023.
•OM4015 Omvårdnad och farmakologi inklusive VFU, 15 hp, fast- ställd 2022-04-30, giltig från vårterminen 2023.
•OM4017 Specifika ohälsotillstånd i ett livscykelperspektiv, 15 hp, fastställd 2022-04-30, giltig från vårterminen 2023.
•OM4018 Omvårdnad - vetenskaplig teori och metod I, 7,5 hp, fastställd 2022-04-30, giltig från vårterminen 2023.
•OM4019 Omvårdnad vid hälsa och ohälsa i ett livscykelperspek- tiv, 15 hp, fastställd 2022-10-24, giltig från vårterminen 2023.
•OM6023 Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, fastställd 2022-05-17, giltig från vårterminen 2023.
•OM6024 Förändringsarbete i samverkan med omgivande samhälle, 7,5 hp, fastställd 2021-05-06, giltig från vårterminen 2023.
•OM6025 Omvårdnad vid komplexa tillstånd inklusive VFU, 7,5 hp, fastställd 2022-05-24, giltig från höstterminen 2022.
•OM6026 Omvårdnad – vetenskaplig teori och metod II, 7,5 hp, fastställd 2022-06-28, giltig från vårterminen 2023.
•OM6028 Hälsa och ohälsa ur ett samhällsperspektiv II inklusive VFU, 15 hp, fastställd 2022-04-29, giltig från vårterminen 2023.
•OM6030 Hälsa och ohälsa ur ett samhällsperspektiv I, 15 hp, fast- ställd 2021-05-24, giltig från vårterminen 2023.
•OM6031 Hållbart ledarskap och organisation inom omvårdnad, 15 hp, fastställd 2022-11-24, giltig från vårterminen 2023.
Högskolan i Skövde
Högskolan i Skövde (2021), utbildningsplan, SSJPG, fastställd 2021- 11-24, giltig från höstterminen 2022.
•BM216G, Anatomi och fysiologi 1, 7,5 hp, fastställd 2021-11-24, giltig från 2022-07-01.
•BM218G, Anatomi och fysiologi 2, 7,5 hp, fastställd 2022-01-12, giltig från 2022-07-01.
•BM302G, Allmän farmakologi och Mikrobiologi, 7,5 hp, fast- ställd 2021-08-25, giltig från 2021-07-01.
•BM329G, Klinisk biomedicin II, 2,5 hp, fastställd 2022-01-12, giltig från 2022-07-01.
•BM338G, Patofysiologi och farmakologi II, 7,5 hp, fastställd 2021-01-12, giltig från 2021-07-01.
•BM339G, Patofysiologi och farmakologi I, 15 hp, fastställd 2022- 02-09, giltig från 2022-07-01.
•BM538G, Klinisk biomedicin I, 5 hp, fastställd 2021-01-12, giltig från 2021-07-01.
•FH142G, Hälsa och ohälsa utifrån ett folkhälsovetenskapligt per- spektiv, 15 hp, fastställd 2021-02-24, giltig från 2021-07-01.
•OM118G, Vårdandets etik, 7,5 hp, fastställd 2022-11-16, giltig från 2023-01-01.
•OM123G, Omvårdnad – ämne och profession, 7,5 hp, fastställd 2022-11-16, giltig från 2023-01-01.
•OM124G, Kommunikation i omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2022- 11-16, giltig från 2023-01-01.
•OM324G, Omvårdnad vid ohälsa och sjukdom II, 7,5 hp, fast- ställd 2022-11-16, giltig från 2023-01-01.
•OM325G, Delaktighet och lärande, 15 hp, fastställd 2022-09-06, giltig från 2022-07-01.
•OM330G, Omvårdnad vid ohälsa och sjukdom I, 15 hp, fastställd 2022-11-16, giltig från 2023-01-01.
•OM525G, Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, fastställd 2022-11-16, giltig från 2023-01-01.
•OM535G, Hälsa och vårdande, 10 hp, fastställd 2022-11-16, gil- tig från 2023-01-01.
•OM536G, Ledarskap och organisation i vården, 7,5 hp, fastställd 2020-11-04, giltig från 2021-07-01.
•OM537G, Vetenskaplig teori och metod, 7,5 hp, fastställd 2022- 09-06, giltig från 2022-07-01.
•OM538G, Vårdande och profession, 12,5 hp, fastställd 2021-12-15, giltig från 2022-07-01.
Högskolan Kristianstad
Högskolan Kristianstad (2018), utbildningsplan, VGSK2, U2018- 241-2558, fastställd 2018-12-13, giltig från 2019-08-26.
•1SK104, Omvårdnad och medicin som integrerad helhet, 28,5 hp, fastställd 2022-11-01, giltig från 2023-01-16.
•1SK203, Omvårdnad vid människans olika livsfaser ur ett sam- hälls- och folkhälsoperspektiv, 28,5 hp, fastställd 2022-06-02, gil- tig från 2022-08-22.
•1SK304, Omvårdnad vid vanligt förekommande sjukdomstillstånd, 28,5 hp, fastställd 2022-11-10, giltig från 2023-01-16.
•1SK400, Omvårdnad med fokus på psykiatri, kommunikation och ledarskap samt vetenskaplig metodik, 26,5 hp, fastställd 2020-11-15, giltig från 2021-01-18.
•1SK500, Personcentrerad omvårdnad vid livshotande tillstånd, 13,5 hp, fastställd 2021-05-31, giltig från 2021-08-23.
•1SK551, Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, fastställd 2022-06-07, giltig från 2022-08-22.
•1SK600, Personcentrerad omvårdnad vid komplexa vårdbehov, 27 hp, fastställd 2021-11-11, giltig från 2022-01-17.
•1SK901, Handledning, etik, ledarskap och profession I (HELP), 3 hp, fastställd 2020-06-22, giltig från 2020-08-24.
•1SK921, Handledning, etik, ledarskap och profession II (HELP), 5 hp, fastställd 2021-05-25, giltig från 2021-08-23.
•1SK930, Handledning, etik, ledarskap och profession III (HELP), 4,5 hp, fastställd 2021-05-31, giltig från 2021-08-23.
Högskolan Väst
Högskolan Väst (2022), utbildningsplan, VGSSK, beslutad 2022-07-01, giltig från höstterminen 2022.
•EXO502, Examensarbete – omvårdnad, kandidat, 15 hp, beslutad 2021-06-23, giltig från höstterminen 2021.
•FAL100, Farmakologi och Läkemedelshantering, 7,5 hp, beslutad 2020-10-12, giltig från vårterminen 2021.
•GSP100, Grundläggande omvårdnadsbehov utifrån sjuksköterskans profession, 15 hp, beslutad 2022-06-07, giltig från höstterminen 2022.
•KMB204, Klinisk medicin vid somatisk ohälsa, 22,5 hp, beslutad 2022-06-22, giltig från höstterminen 2022.
•LPO403, Utöva, leda och utveckla professionell omvårdnad, 22,5 hp, beslutad 2022-10-28, giltig från vårterminen 2023.
•MAF300, Människans anatomi och fysiologi 15 hp, beslutad 2022-11-09, giltig från vårterminen 2023.
•MIA111, Mikrobiologi, immunologi och vårdhygien, 7,5 hp, beslu- tad 2022-05-30, giltig från höstterminen 2022.
•MLU101, Människans lärande och utveckling vid hälsa och ohälsa, 10,5 hp, beslutad 2017-10-05, giltig från höstterminen 2017.
•OMS401, Omvårdnad av sjuka barn, 7,5 hp, beslutad 2022-05-19, giltig från höstterminen 2022.
•OPO403, Omvårdnad vid psykisk ohälsa, 15 hp, beslutad 2021- 12-10, giltig från vårterminen 2022.
•OSO210, Omvårdnad vid somatisk ohälsa, 15 hp, beslutad 2022- 05-19, giltig från höstterminen 2022.
•PAV405, Palliativ vård, 7,5 hp, beslutad 2022-10-31, giltig från vår- terminen 2023.
•PLP100, Pedagogik och lärande inom sjuksköterskans profession, 7,5 hp, beslutad 2021-03-11, giltig från vårterminen 2021.
•VFA122, Vårdandets fundament och vetenskapsteori, 15 hp, beslu- tad 2021-05-19, giltig från höstterminen 2021.
•VFF100 – Vårdandets fundament del II med fokus på den äldre män- niskan, 15 hp, beslutad 2017-01-02, giltig från höstterminen 2016.
•VFF101 – Vårdandets fundament med fokus på den äldre män- niskan, 15 hp, beslutad 2020-06-29, giltig från höstterminen 2020.
•VFP100 – Vårdande med fokus på den äldre personen, 15 hp, beslu- tad 2020-11-16, giltig från vårterminen 2021.
•VPK200, Vidgat perspektiv inom sjuksköterskans kompetens- område, 7,5 hp, beslutad 2019-02-18, giltig från vårterminen 2019.
•VTM410, Vetenskaplig teori och metod – omvårdnad, 7,5 hp, beslu- tad 2022-05-19, giltig från höstterminen 2022.
Karlstads universitet
Karlstads universitet (2021), utbildningsplan, VGSSK, HNT2021/ 297, fastställd 2021-06-03, giltig från vårterminen 2022.
•OMG001, Omvårdnadens grund och sjuksköterskans profession, 30 hp, fastställd 2022-09-06, giltig från vårterminen 2023.
•OMG002, Grundläggande klinisk omvårdnad, 30 hp, fastställd 2022-08-30, giltig från vårterminen 2023.
•OMG003, Omvårdnad vid symtom och tecken på ohälsa, 37,5 hp, fastställd 2020-03-11, giltig från höstterminen 2020.
•OMG004, Omvårdnad vid akuta situationer, 7,5 hp, fastställd 2020-03-11, giltig från höstterminen 2020.
•OMG005, Vetenskapliga metoder i omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2022-09-01, giltig från vårterminen 2023.
•OMG007, Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, fastställd 2022-09-13, giltig från vårterminen 2023.
•OMG008, Sjuksköterskans profession, kliniska kompetens och ledarskap, 15 hp, fastställd 2021-09-09, giltig från vårterminen 2022.
•OMG026, Omvårdnad vid långvarig ohälsa och multisjuklighet 30 hp, fastställd 2022-08-24, giltig från vårterminen 2023.
Karolinska institutet
Karolinska institutet (2018), utbildningsplan, 1SJ18, 3-4800/2021, fastställd 2018-03-14, reviderad 2021-11-10, giltig från höstterminen 2018.
•1SJ001, Interprofessionellt teamarbete, 3 hp, fastställd 2011-10-04, reviderad 2015-06-09, giltig från vårterminen 2016.
•1SJ008, Vård vid akuta sjukdomstillstånd, 15 hp, fastställd 2011- 10-04, reviderad 2021-12-09, giltig från höstterminen 2018.
•1SJ010, Sjuksköterskans profession och omvårdnad som veten- skap, 16,5 hp, fastställd 2017-04-25, reviderad 2022-03-10, giltig från höstterminen 2022.
•1SJ018, Omvårdnad med fokus på allmänpediatrik och familje- centrerad omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2012-03-01, reviderad 2015-06-09, giltig från vårterminen 2016.
•1SJ019, Anatomi och fysiologi, 13,5 hp, fastställd 2017-04-25, revi- derad 2021-10-14, giltig från vårterminen 2022.
•1SJ020, Forskningsmetodik, 6 hp, fastställd 2017-10-25, revide- rad 2022-03-10, giltig från höstterminen 2022.
•1SJ021, Vårdandets grunder i hälsa och ohälsa, 24 hp, fastställd 2017-10-25, reviderad 2022-03-10, giltig från höstterminen 2022.
•1SJ022, Vårdande vid ohälsa och sjukdom, 30 hp, fastställd 2018- 03-27, reviderad 2022-10-12, giltig från vårterminen 2023.
•1SJ023, Vårdande vid psykisk ohälsa och sjukdom, 12 hp, fast- ställd 2018-10-17, reviderad 2022-03-10, giltig från höstterminen 2022.
•1SJ024, Vårdande av barn och vuxna inom primärvård och hem- sjukvård, 13,5 hp, fastställd 2018-10-17, reviderad 2022-10-12, giltig från vårterminen 2023.
•1SJ025, Ledarskap, 4,5 hp, fastställd 2018-10-17, reviderad 2021- 10-14, giltig från vårterminen 2022.
•1SJ026, Vårdande vid akut ohälsa, 16,5 hp, fastställd 2019-04-10, reviderad 2022-03-10, giltig från höstterminen 2022.
•1SJ027, Forskningsmetodik och omvårdnadsforskning, 6 hp, fast- ställd 2019-04-10, reviderad 2022-10-12, giltig från vårterminen 2023.
•1SJ028, Vårdande av äldre i en föränderlig livssituation, 12 hp, fast- ställd 2019-11-13, reviderad 2022-03-10, giltig från höstterminen 2022.
•1SJ029, Interprofessionell och professionell kompetens, 3 hp, fast- ställd 2019-10-16, reviderad 2022-03-10, giltig från höstterminen 2022.
•1SJ030, Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, fastställd 2019-10-16, reviderad 2022-10-12, giltig från vårterminen 2023.
•1SJ033, Omvårdnad vid cancersjukdom. 7,5 hp, fastställd 2019- 03-06, reviderad 2021-03-31, giltig från höstterminen 2021.
•1SJ034, Omvårdnad av personer med akuta ohälso- och sjukdoms- tillstånd, 7,5 hp, fastställd 2019-03-06, reviderad, 2021-09-13, gil- tig från vårterminen 2022.
•1SJ036, Omvårdnad med fokus på allmänpediatrik och familje- centrerad omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2019-03-06, reviderad 2021-09-29, giltig från vårterminen 2022.
Linköpings universitet
Linköpings universitet (2021), utbildningsplan, MGSK4, LiU-2021- 04210, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2022.
•8SJG10, Sjuksköterskans profession och omvårdnadens grunder, 21 hp, fastställd 2021-11-01, giltig från höstterminen 2022.
•8SJG11, Människans anatomi och fysiologi, 9 hp, fastställd 2021- 11-01, giltig från höstterminen 2022.
•8SJG20, Hälsofrämjande omvårdnad, 30hp, fastställd 2021-11-01, giltig från vårterminen 2023.
•8SJG30, Omvårdnad vid ohälsa I, 30 hp, fastställd 2021-11-01, giltig från höstterminen 2023.
•8SJG50, Omvårdnad vid komplexa situationer I, 15 hp, fastställd 2021-11-01, giltig från höstterminen 2022.
•8SJG51, Självständigt arbete i omvårdnadsvetenskap, 15 hp, fast- ställd 2021-11-01, giltig från höstterminen 2022.
•8SJG60, Omvårdnad vid komplexa situationer II, 30hp, fastställd 2021-11-01, giltig från vårterminen 2023.
•8SKG11, Sjuksköterskans profession och omvårdnadens grunder, 19,5 hp, fastställd 2016-01-19, reviderad 2021-08-16, giltig från vår- terminen 2022.
•8SKG22, Hälsofrämjande omvårdnad, 30 hp, fastställd 2016-01-19, reviderad 2021-08-16, giltig från vårterminen 2022.
•8SKG32, Omvårdnad vid ohälsa I, 30 hp, fastställd 2016-01-19, giltig från höstterminen 2019.
•8SKG33, Omvårdnad vid ohälsa I, 30 hp, fastställd 2018-05-28, reviderad 2021-08-16, giltig från vårterminen 2022.
•8SKG41, Omvårdnad vid ohälsa II, 30 hp, fastställd 2016-01-19, reviderad 2019-10-10, giltig från vårterminen 2020.
•8SKG42, Omvårdnad vid ohälsa II, 30 hp, fastställd 2018-05-28, reviderad 2021-08-18, giltig från vårterminen 2022.
•8SKG51, Omvårdnad vid komplexa situationer I, 22,5 hp, fast- ställd 2016-11-21, reviderad 2019-10-10, giltig från höstterminen 2020.
•8SKG56, Omvårdnad vid komplexa situationer I, 22,5 hp, fast- ställd 2018-05-28, reviderad 2019-10-10, giltig från vårterminen 2021.
•8SKG61, Omvårdnad vid komplexa situationer II, 22,5 hp, fast- ställd 2016-11-21, reviderad 2021-08-16, giltig från vårterminen 2022.
Linnéuniversitetet
Linnéuniversitet (2022), utbildningsplan, 2022/4215-3.1.1.3, fastställd 2009-03-26, reviderad 2022-12-01, giltig från vårterminen 2023.
•1MC608, Anatomi och fysiologi I, 7,5 hp, fastställd 2022-08-29, giltig från vårterminen 2023.
•1MC609, Anatomi och fysiologi II, 7,5 hp, fastställd 2022-08-29, giltig från höstterminen 2023.
•1MC610, Människans sjukdomar I, 7,5 hp, fastställd 2011-06-15, giltig från höstterminen 2021.
•1MC615, Människans sjukdomar II, 7,5 hp, fastställd 2011-06-15, reviderad 2021-10-25, giltig från höstterminen 2021.
•1MC620, Människans sjukdomar III, 7,5 hp, fastställd 2011-06-15, reviderad 2021-10-25, giltig från vårterminen 2022.
•1VÅ603, Introduktion till sjuksköterskeprofessionen, 7,5 hp, fast- ställd 2020-01-20, reviderad 2022-08-29, giltig från vårterminen 2023.
•1VÅ604, Vetenskapsteori och kunskapsbildning inom sjukskö- terskeprofessionen 7,5 hp, fastställd 2022-06-27, giltig från vår- terminen 2023.
•1VÅ614, Det vårdande och lärande mötet 7,5 hp, fastställd 2020- 06-08, giltig från vårterminen 2021.
•1VÅ615, Professionskunskap I, 15 hp, fastställd 2010-11-10, gil- tig från vårterminen 2020.
•1VÅ616, Klinisk omvårdnad i teori och praktik I, 7,5 hp, fast- ställd 2022-08-29, giltig från vårterminen 2023.
•1VÅ617, Professionellt vårdande – personcentrerad och säker vård, 7,5 hp, fastställd 2022-12-12, giltig från höstterminen 2023.
•2VÅ020, Global och hållbar hälsa, 7,5 hp, fastställd 2015-03-09, giltig från vårterminen 2022.
•2VÅ465, Vårdandets ledarskap, 7,5 hp, fastställd 2011-06-15, revi- derad 2021-10-25, giltig från vårterminen 2022.
•2VÅ612, I rörelse mot hälsa, 7,5 hp, fastställd 2019-08-12, revi- derad 2021-06-21, giltig från vårterminen 2022.
•2VÅ620, Professionskunskap II, 15 hp, fastställd 2011-12-07, gil- tig från vårterminen 2022.
•2VÅ626, Professionskunskap III, 22,5 hp, fastställd 2017-08-21, reviderad 2018-05-27, giltig från höstterminen 2019.
Luleå tekniska universitet
Luleå tekniska universitet (2019), utbildningsplan, beslutad 2019-11-26, giltig från höstterminen 2022.
•M0094H, Grundläggande medicinsk vetenskap, 15 hp, fastställd 2018-02-15, reviderad 2021-08-10, giltig från höstterminen 2022.
•O0092H, Omvårdnadens grunder, 15 hp, fastställd 2018-06-14, reviderad 2022-06-14, giltig från höstterminen 2022.
•O0093H, Hälsofrämjande vård och omvårdnad, 22,5 hp, fastställd 2018-10-31, reviderad 2022-06-16, giltig från vårterminen 2023.
•O0094H, Omvårdnad: Vetenskaplig metod I, 7,5 hp, fastställd 2018-02-15, reviderad 2022-02-14, giltig från höstterminen 2022.
•O0096H, Vård och omvårdnad vid medicinska och kirurgiska sjuk- domstillstånd, 30 hp, fastställd 2020-02-21, reviderad 2022-02-11, giltig från höstterminen 2022.
•O0097H, Vård och omvårdnad vid psykisk ohälsa, 15 hp, fast- ställd 2019-06-14, reviderad 2021-02-15, giltig från höstterminen 2021.
•O0098H, Omvårdnadens organisation och ledarskap, 7,5 hp, fast- ställd 2021-02-15, reviderad 2022-02-11, giltig från höstterminen 2022.
•O0099H, Teknik i omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2020-02-21, reviderad 2022-02-11, giltig från höstterminen 2022.
•O0103H, Omvårdnad: Vetenskaplig metod II, 7,5 hp, fastställd 2020-02-21, reviderad 2022-11-07, giltig från vårterminen 2023.
•O0104H, Vård och omvårdnad av äldre, 15 hp, fastställd 2020- 02-21, reviderad 2022-06-16, giltig från vårterminen 2023.
•O0105H, Vård och omvårdnad vid akuta sjukdomstillstånd, 7,5 hp, fastställd 2020-02-21, reviderad 2021-02-15, giltig från höstterminen 2021.
•O0106H, Omvårdnad: Examensarbete, 15 hp, fastställd 2020-02-21, reviderad 2021-06-08, giltig från höstterminen 2021.
•O0107H, Avancerad vård och omvårdnad vid komplexa behov, 15 hp, fastställd 2020-02-21, reviderad 2021-02-15, giltig från höst- terminen 2021.
Lunds universitet
Lunds universitet (2020), utbildningsplan, VGSKS, fastställd 2020- 03-10, giltig 2020-08-31, höstterminen 2020.
•SJSB40, Omvårdnadens grunder, 8 hp, fastställd 2020-04-02, revi- derad 2021-04-22, giltig från 2021-04-22, höstterminen 2021.
•SJSB41, Människan – biologi och hälsa, 19,5 hp, fastställd 2020- 04-02, reviderad 2021-02-08, giltig från 2021-02-08, vårterminen 2021.
•SJSB44, Hälsa och ohälsa i ett livscykelperspektiv, 18,5 hp, fast- ställd 2020-10-28, giltig från 2020-10-28, vårterminen 2021.
•SJSB48, Personcentrerad vård vid psykisk ohälsa, 15 hp, fastställd 2021-09-23, giltig från 2021-09-23, vårterminen 2022.
•SJSB49, Vetenskapsteori och metod II, 7,5 hp, fastställd 2021-09-23, giltig från 2021-09-23, vårterminen 2022.
•SJSB50, Ledarskapets teori och praktik inom omvårdnad, 6 hp, fastställd 2021-09-13, giltig från 2021-09-13, vårterminen 2022.
•SJSB51, Förbättringskunskap och informatik i omvårdnad, 5 hp, fastställd 2022-01-13, giltig från 2022-01-13, höstterminen 2022.
•SJSB52, Omvårdnad vid komplexa ohälsotillstånd, 10 hp, fast- ställd 2021-12-02, reviderad 2022-02-17, giltig från 2022-02-17, höstterminen 2022.
•SJSB64, Handledning IV, 3 hp, fastställd 2020-10-08, giltig från 2020-10-08, vårterminen 2021.
•SJSC46, Personcentrerad vård och lärande vid symtom och tecken på ohälsa, 26 hp, fastställd 2021-05-11, giltig från 2021-05-11, höst- terminen 2021.
•SJSC53, Processorienterad klinisk omvårdnad, 27 hp, fastställd 2022-09-22, giltig från 2022-09-22, vårterminen 2023.
•SJSC63, Handledning III, 1,5 hp, fastställd 2020-10-28, reviderad 2022-09-28, giltig från 2022-09-28, vårterminen 2023.
•SJSD21, Processorienterad klinisk omvårdnad, 25 hp, fastställd 2014-12-04, reviderad 2022-09-22, giltig från 2022-09-22, höst- terminen 2022.
•SJSD23, Vetenskapsteori och metod I, 7,5 hp, fastställd 2016-12-08, giltig från 2017-01-16, höstterminen 2017.
•SJSD46, Personcentrerad vård och lärande vid symtom och tecken på ohälsa, 26 hp, fastställd 2022-02-17, giltig från 2022-02-17, höstterminen 2022.
•SJSF15, Personcentrerad vård och lärande vid symtom och tecken på ohälsa, 26,5 hp, fastställd 2014-03-20, reviderad 2018-04-05, giltig från 2018-04-05, höstterminen 2018.
•SJSG12, Omvårdnadens teknik och metod I, 2,5 hp, fastställd 2018-04-05, reviderad 2019-03-13, giltig från 2019-03-13, höst- terminen 2019.
•SJSG16, Personcentrerad vård vid psykisk ohälsa, 15 hp, fast- ställd 2016-04-26, reviderad 2021-09-23, giltig från 2021-09-23, vårterminen 2022.
•SJSH12, Omvårdnadens teknik och metod II, 2,5 hp, fastställd 2018-04-05, reviderad 2020-08-18, giltig från 2020-08-18, höst- terminen 2020.
•SJSJ12, Omvårdnadens teknik och metod III, 2,5 hp, fastställd 2018-04-05, giltig från 2018-04-05, höstterminen 2018.
•SJSK70, Kandidatuppsats inom omvårdnad (examensarbete), 15 hp, fastställd 2021-12-02, giltig från 2021-12-02, höstterminen 2022.
•SRJB61, Handledning I, 1,5 hp, fastställd 2020-10-28, reviderad 2022-09-28, giltig från 2022-09-28, vårterminen 2023.
•SRJB62, Handledning II, 1,5 hp, fastställd 2020-10-28, reviderad 2022-09-28, giltig från 2022-09-28, vårterminen 2023.
Malmö universitet
Malmö universitet (2021), utbildningsplan, VGSJU, inrättad 2006- 11-22, fastställd 2021-10-16, giltig från 2023-01-16.
•OM111B, Omvårdnad: teori och prekliniska färdigheter, 15 hp, fastställd 2022-05-20, giltig från 2022-08-29.
•OM112A, Medicinsk vetenskap I, 15 hp, fastställd 2021-10-12, giltig från 2022-08-29.
•OM121B, Omvårdnad med medicinsk vetenskap II med VFU geriatrik och somatisk vård, 30 hp, fastställd 2022-10-06, giltig från 2023-01-16.
•OM131B, Omvårdnad: Forskningsmetodik I, 15 hp, fastställd 2020-10-27, giltig från 2021-01-18.
•OM132B, Omvårdnad med inriktning mot ledarskap, 15 hp, fast- ställd 2022-11-15, giltig från 2023-01-16.
•OM141C, Omvårdnad – Reproduktiv hälsa, barnsjukvård, psykia- trisk vård, primärvård samt handledning, 30 hp, fastställd 2022- 05-20, giltig från 2022-08-29.
•OM152B, Medicinsk vetenskap III, 10 hp, fastställd 2021-11-16, giltig från 2022-01-17.
•OM153B, Omvårdnad: forskningsmetodik II och examensarbete, 20 hp, fastställd 2022-10-25, giltig från 2023-01-16.
•OM161B, Omvårdnad: VFU somatisk vård, akutsjukvård samt hemsjukvård, 30 hp, fastställd 2022-05-20, giltig från 2022-08-29.
Marie Cederschiöld högskola
Marie Cederschiöld högskola (2015), utbildningsplan, VPNU/VPSSK, beslutad 2015-12-07, reviderad 2019-06-12, giltig från vårterminen 2017.
Mittuniversitetet
Mittuniversitetet (2018), utbildningsplan, VSSKG, MIUN 2018/767, fastställd 2018-04-04, reviderad 2022-09-18, giltig från 2023-01-10.
•MV004G, Anatomi och fysiologi, 7,5 hp, fastställd 2007-03-30, reviderad 2014-10-28, giltig från 2015-01-15.
•MV036G, Mikrobiologi och farmakologi, 7,5 hp, fastställd 2020- 02-10, reviderad 2022-03-01, giltig från 2022-08-16.
•MV037G, Vård vid ohälsa och sjukdom I, 7,5 hp, fastställd 2020- 02-10, reviderad 2022-09-08, giltig från 2023-01-01.
•MV038G, Vård vid ohälsa och sjukdom II, 7,5 hp, fastställd 2020- 02-10, reviderad 2022-10-20, giltig från 2023-01-01.
•MV039G, Vård vid ohälsa och sjukdom III, 7,5 hp, fastställd 2020-02-10, reviderad 2022-10-20, giltig från 2023-01-01.
•OM077G, Vetenskaplig metod, 15 hp, fastställd 2020-02-10, revi- derad 2021-12-13, giltig från 2022-01-10.
•OM083G, Omvårdnadens kunskapsområde 7,5 hp, fastställd 2020- 02-10, reviderad 2022-03-01, giltig från 2022-08-16.
•OM084G, Hälsa, miljö och omvårdnadshandlingar, 15 hp, fast- ställd 2020-02-10, reviderad 2022-09-09, giltig från 2023-01-01.
•OM085G, Hälsa och ohälsa I, 7,5 hp, fastställd 2020-02-10, revi- derad 2021-12-13, giltig från 2022-01-10.
•OM087G, Hälsa och ohälsa II, 7,5 hp, fastställd 2020-02-10, revi- derad 2022-04-19, giltig från 2022-08-16.
•OM088G, Information och undervisning i omvårdnad, 7,5 hp, fast- ställd 2020-02-10, reviderad 2021-12-13, giltig från 2022-01-10.
•OM089G, Ledarskap och organisation av omvårdnadsarbete, 7,5 hp, fastställd 2020-02-10, reviderad 2021-12-13, giltig från 2022-01-10.
•OM091G, Hälsa och ohälsa III, 7,5 hp, fastställd 2020-02-10, reviderad 2022-09-08, giltig från 2023-01-01.
•OM095G, Examensarbete, 15 hp, fastställd 2020-02-17, reviderad 2021-12-13, giltig från 2022-01-10.
•OM113G, Allmän hälso- och sjukvård I, (VFU), 7,5 hp, fastställd 2021-09-30, reviderad 2022-09-09, giltig från 2023-01-01.
•OM114G, Allmän hälso- och sjukvård II, (VFU), 15 hp, fastställd 2021-09-30, reviderad 2022-09-09, giltig från 2023-01-01.
•OM115G, Allmän hälso- och sjukvård, III (VFU), 15 hp, fastställd 2021-01-30, reviderad 2022-09-09, giltig från 2023-01-01.
•OM116G, Allmän hälso- och sjukvård, IV (VFU), 15 hp, fastställd 2021-09-30, reviderad 2022-09-09, giltig från 2023-01-01.
Mälardalens universitet
Mälardalens universitet (2016), utbildningsplan, GSV03, 2021/0298, fastställd 2016-01-27, reviderad 2021-09-28, giltig från höstterminen 2022.
•BMA200, Människans anatomi och fysiologi, 12 hp, fastställd 2016-01-11, reviderad 2022-05-31, giltig från vårterminen 2023.
•BMA201, Klinisk mikrobiologi, vårdhygien och allmän farmako- logi, 7,5 hp, fastställd 2016-05-31, reviderad 2021-12-21, giltig från höstterminen 2022.
•BMA202, Människan vid ohälsa och sjukdom, 13 hp, fastställd 2017-01-09, reviderad 2022-05-31, giltig från vårterminen 2023.
•BMA204, Akuta sjukdomstillstånd och katastrofmedicin, 6 hp, fastställd 2018-01-24, giltig från höstterminen 2018.
•BMA205, Ohälsa och sjukdom hos barn och äldre, 5 hp, fastställd 2018-01-28, giltig från höstterminen 2018.
•BMA208, Människan vid psykisk ohälsa och psykisk sjukdom, 5 hp, fastställd 2018-12-07, giltig från höstterminen 2019.
•FHA200, Förutsättningar för god hälsa ur ett folkhälsoperspek- tiv, 3 hp, fastställd 2016-01-11, reviderad 2021-12-21, giltig från höstterminen 2022.
•FHA201, Förebygga ohälsa och sjukdom ur ett folkhälsoperspek- tiv, 2 hp, fastställd 2017-01-09, reviderad 2018-01-24, giltig från höstterminen 2018.
•FHA202, Ojämlikhet i hälsa och vård bland barn och äldre, 2,5 hp, fastställd 2018-01-23, giltig från höstterminen 2018.
•VAA200, Grunder i vårdpedagogik, 7,5 hp, fastställd 2016-01-11, reviderad 2017-08-20, giltig från vårterminen 2018.
•VAA206, Grunder i vårdpedagogik, 7,5 hp, fastställd 2020-08-18, giltig från vårterminen 2021.
•VAA207, Sjuksköterskan som pedagog och ledare, 5 hp, fastställd 2021-01-22, giltig från höstterminen 2021.
•VAA208, Sjuksköterskan som ledare och teammedlem, 5,5 hp, fastställd 2021-01-22, giltig från höstterminen 2021.
•VAE096, Examensarbete inom vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad, 15 hp, fastställd 2021-01-25, giltig från höstterminen 2021.
•VAE200, Grunder i vårdvetenskap, 7,5hp, fastställd 2016-01-11, reviderad 2020-02-10, giltig från höstterminen 2020.
•VAE201, Professionsblock 1 med inriktning äldrevård, 7,5 hp, fastställd 2016-06-14, reviderad 2021-01-22, giltig från höst- terminen 2021.
•VAE202, Vetenskaplig teori och metod 1, 7,5 hp, fastställd 2016- 01-14, reviderad 2021-12-21, giltig från höstterminen 2022.
•VAE203, Människan som patient, 7,5 hp, fastställd 2016-06-04, reviderad 2021-01-22, giltig från höstterminen 2021.
•VAE204, Vårdprocessen, dokumentation och kulturell kompe- tens, 7,5 hp, fastställd 2017-01-09, reviderad 2021-01-22, giltig från höstterminen 2021.
•VAE205, Vetenskaplig teori och metod 2, 7,5 hp, fastställd 2017- 02-08, reviderad 2017-08-20, giltig från vårterminen 2018.
•VAE206, Professionsblock 2 – med inriktning psykisk ohälsa, 7,5 hp, fastställd 2017-08-20, reviderad 2020-02-10, giltig från höst- terminen 2020.
•VAE207, Professionsblock 2 med inriktning somatisk vård, 7,5 hp, fastställd 2017-08-20, reviderad 2020-02-10, giltig från hösttermi- nen 2020.
•VAE226, Evidens och säkerhet i vårdande, 6,5 hp, fastställd 2018- 01-29, giltig från vårterminen 2019.
•VAE233, Professionsblock 3 med inriktning äldrevård, 9 hp, fast- ställd 2018-08-16, reviderad 2020-02-10, giltig från höstterminen 2020.
•VAE250, Professionsblock 3 med inriktning somatisk vård, 9 hp, fastställd 2020-06-25, giltig från höstterminen 2020.
•VAE251, Professionsblock 3 med inriktning äldrevård, 9 hp, fast- ställd 2020-06-25, giltig från höstterminen 2020.
•VAE263, Vårdande samtal och bemötande, 5 hp, fastställd 2021- 01-22, giltig från höstterminen 2021.
•VAE264, Barns och äldres upplevelser av hälsa och vård, 1,5 hp, fastställd 2021-01-22, giltig från höstterminen 2021.
Röda Korsets högskola
Röda Korsets högskola (2015), utbildningsplan, SSH16, 57/2015, fast- ställd 2015-04-22, reviderad 2021-03-15, giltig från höstterminen 2016.
•H16003, Global omvårdnad och ohälsa, 30 hp, fastställd 2016-01-28, reviderad 2022-04-05, giltig från höstterminen 2022.
•H16004, Vetenskap och hälsoarbete, 30 hp, fastställd 2016-01-28, reviderad 2021-05-11, giltig från höstterminen 2021.
•H16007, Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, fastställd 2018-09-12, reviderad 2019-11-15, giltig från vårterminen 2020.
•H16008, Fördjupning i omvårdnad och förbättringskunskap, 15 hp, fastställd 2018-09-05, reviderad 2019-11-15, giltig från vårtermi- nen 2020.
•H16101, Omvårdnad och hälsa, 30 hp, fastställd 2016-01-28, revi- derad 2021-05-11, giltig från höstterminen 2021.
•H16102, Vetenskap och vårdande, 30 hp, fastställd 2016-01-28, reviderad 2022-04-05, giltig från höstterminen 2022.
•H16105, Etik och ledarskap i global omvårdnad, 22,5 hp, fastställd 2016-01-28, reviderad 2022-06-14, giltig från höstterminen 2022.
Sophiahemmet högskola
Sophiahemmet högskola (2021), utbildningsplan, VGSS3, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2022.
•1FOM1, Grundläggande farmakologi och omvårdnad, 7,5 hp, fast- ställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2022.
•1MAF1, Människans anatomi och fysiologi, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, reviderad 2022-06-09, giltig från höstterminen 2022.
•1OMV1, Omvårdnadsvetenskapens teoretiska grund, 7,5 hp, fast- ställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2022.
•1PRY1, Sjuksköterskan som professionell yrkesutövare, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2022.
•2HS11, Människan i hälsa och sjukdom del 1, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2023.
•2HS21, Människan i hälsa och sjukdom del 2, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2023.
•2HS31, Människan i hälsa och sjukdom del 3, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2023.
•2HS41, Människan i hälsa och sjukdom del 4, inriktning geron- tologi och geriatrisk omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2023.
•3KL11, Klinisk omvårdnad 1, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2023.
•3KL21, Klinisk omvårdnad 2, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2023.
•3OMV1, Omvårdnad vid ohälsa och sjukdom, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2023.
•3VIL1, Verksamhetsintegrerat lärande 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2023.
•4GHN1, Global hälsa och omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2024.
•4PHO1, Prevention och hälsofrämjande omvårdnad, 7,5 hp, fast- ställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2024.
•4PSY1, Psykiatrisk omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, gil- tig från vårterminen 2024.
•4VET1, Vetenskaplig teori och metodologi, 7,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2024.
•5KEX1, Examensarbete i omvårdnadsvetenskap, 15 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2024.
•5KOM1, Leva med komplexa livsbegränsande hälsotillstånd, 15 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från höstterminen 2024.
•6NVÅ1, Nära vård, 10,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vår- terminen 2025.
•6STH1, Sjuksköterskan som teamledare och handledare, 9 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2025.
•6VIT1, Omvårdnad vid tidskritiska sjukdomstillstånd och svikt- ande vitala funktioner, 10,5 hp, fastställd 2021-10-20, giltig från vårterminen 2025.
Stiftelsen Högskolan i Jönköping
Stiftelsen Högskolan i Jönköping (2022), utbildningsplan, HGSJ8, fastställd 2017-05-05, reviderad 2022-05-23, giltig från vårterminen 2023.
•HEXP11, Omvårdnad, examensarbete, 15 hp, senast ändrad 2022-10-28.
•HGGN10, Gerontologisk och geriatrisk omvårdnad, 9 hp, fast- ställd 2018-11-27, reviderad 2020-01-30, giltig från 2020-02-10.
•HGGN13, Gerontologisk och geriatrisk omvårdnad, 9 hp, senast ändrad 2022-12-02.
•HHFN13, Hälsa och välfärd i ett föränderligt samhälle, 4,5 hp, senast ändrad 2022-12-02.
•HHHN13, Hälsa och hälsoproblem hos barn och familj, 4,5 hp, senast ändrad 2022-12-02.
•HHON13, Hälsofrämjande omvårdnad och pedagogik, 7,5 hp, fast- ställd 2022-09-29, giltig från 2023-01-23.
•HIEN10, Innovationer, entreprenörskap och informatik inom sam- skapande omvårdnad, 7,5 hp, senast ändrad 2020-06-03.
•HKAN10, Kvalitetsförbättringar applicerade inom hälsofrämjande omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2019-11-19, giltig från 2020-08-17.
•HLTN10, Ledarskap och teamsamverkan inom omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2019-11-19, reviderad 2021-06-14, giltig från 2021-08-30.
•HMVG19, Medicinsk mikrobiologi, vårdhygien och immunologi för sjuksköterskor, 7,5 hp, senast ändrad 2018-12-06.
•HMYG19, Människans fysiologi och anatomi för sjuksköterskor, 7,5 hp, senast ändrad 2018-12-07.
•HOPG18, Omvårdnad – profession, ämne och vetenskap, 15 hp, senast ändrad 2018-06-20.
•HOSN12, Omvårdnad vid sviktande hälsa, 15 hp, fastställd 2021- 11-10, giltig från 2022-01-24.
•HPFK19, Personcentrerad omvårdnad, vårdande förhållningssätt och kommunikation, 7,5 hp, senast ändrad 2018-12-04.
•HPON13, Palliativ omvårdnad, 4,5 hp, senast ändrad 2022-12-02.
•HPRK19, Praktiska grunder för omvårdnad och säkerhet, 15 hp, fastställd 2018-10-23, reviderad 2021-03-18, giltig från 2021-11-08.
•HPSG18, Psykologi för sjuksköterskor, 4,5 hp, senast ändrad 2018-06-07.
•HPSN10, Psykiatrisk omvårdnad, 7,5 hp, fastställd 2018-11-27, reviderad 2020-01-30, giltig från 2020-02-10.
•HPSN13, Psykiatrisk omvårdnad, 7,5 hp, senast ändrad 2022-12-02.
•HSFN19, Sjukdomslära och farmakologi för sjuksköterskor, 15 hp, fastställd 2019-01-29, reviderad 2020-10-20, giltig från 2021-01-25.
•HSPN11, Sjuksköterskans professionella roll i den samskapande omvårdnaden, 15 hp, fastställd 2020-05-12, reviderad 2021-03-18, giltig från 2021-08-30.
•HTAK12, Tillämpad fysiologi och anatomi inom praktisk om- vårdnad, 3 hp, senast ändrad 2022-11-23.
•HVON10, Vetenskaplig teori och metod för evidensbaserad om- vårdnad, 7,5 hp, senast ändrad 2020-06-03.
Umeå universitet
Umeå universitet (2012), utbildningsplan, VYSJS, 3.1.3-885-21, be- slutad 2012-05-10, reviderad 2022-03-24, giltig från höstterminen 2022.
•3OM338, Omvårdnadens ledning och organisation I, 7,5 hp, beslu- tad 2017-04-06, reviderad 2019-04-25, giltig från 2021-07-26.
•3OM367, Sjuksköterskans profession – introduktion, 6 hp, beslu- tad 2018-10-25, reviderad 2021-04-22, giltig från 2022-07-25.
•3OM368, Kroppen och omvårdnad, 13,5 hp, beslutad 2018-10-25, reviderad 2022-02-24, giltig från 2022-08-08.
•3OM369, Biomedicin och omvårdnad, 10,5 hp, beslutad 2019-02-28, reviderad 2021-04-22, giltig från 2022-07-25.
•3OM370, Omvårdnadens teori och vetenskapliga grund, 15 hp, beslutad 2018-10-25, reviderad 2022-08-25, giltig från 2023-01-09.
•3OM371, Omvårdnadens metoder och procedurer, 15 hp, beslu- tad 2018-10-25, reviderad 2022-08-25, giltig från 2023-01-02.
•3OM372, Omvårdnad i olika livsfaser del I, 30 hp, beslutad 2018- 10-25, reviderad 2021-05-27, giltig från 2022-01-03.
•3OM373, Omvårdnad i olika livsfaser del II, 22,5 hp, beslutad 2020-08-25, reviderad 2022-08-25, giltig från 2023-01-09.
•3OM374, Palliativ omvårdnad, 7,5 hp, beslutad 2018-10-25, revi- derad 2022-08-25, giltig från 2023-01-09.
•3OM375, Omvårdnadens organisation och ledning del I, 7,5 hp, beslutad 2018-10-25, reviderad 2022-08-25, giltig från 2023-01-09.
•3OM376, Omvårdnadsvetenskap – teori och tillämpning, 22,5 hp, beslutad 2020-10-22, reviderad 2022-09-22, giltig från 2023-01-02.
•3OM377, Sjuksköterskans profession – tillämpning, 22,5 hp, beslu- tad 2018-10-25, reviderad 2022-08-25, giltig från 2023-01-09.
•3OM378, Omvårdnadens organisation och ledning del II, 7,5 hp, beslutad 2018-10-25, reviderad 2022-08-25, giltig från 2023-01-09.
Uppsala universitet
Uppsala universitet (2013), utbildningsplan, MSJ1Y, MEDFARM 2021/456, fastställd 2013-06-03, reviderad 2021-04-27, giltig från höst- terminen 2022.
•3MC127, Människokroppens struktur och funktion, 15 hp, inrät- tad 2020-02-12, reviderad 2022-01-19, giltig från höstterminen 2022.
•3SJ150, Hälsa och förebyggande av ohälsa I, 30 hp, inrättad 2014- 02-19, reviderad 2018-06-05, giltig från vårterminen 2018.
•3SJ160, Hälsa och förebyggande av ohälsa I, 15 hp, inrättad 2020- 04-08, reviderad 2022-04-01, giltig från höstterminen 2022.
•3SJ260, Hälsa och förebyggande av ohälsa II, 30 hp, inrättad 2020-04-08, reviderad 2022-11-10, giltig från vårterminen 2023.
•3SJ370, Ohälsa och främjande av hälsa I, 30 hp, inrättad 2020-12-16, reviderad 2021-06-02, giltig från höstterminen 2021.
•3SJ460, Ohälsa och främjande av hälsa II, 30 hp, inrättad 2017- 03-15, reviderad 2021-04-07, giltig från vårterminen 2021.
•3SJ550, Examensarbete i sjuksköterskeprogrammet, 15 hp, inrättad 2016-05-03, reviderad 2018-01-17, giltig från höstterminen 2018.
•3SJ555, Verksamhetsförlagd utbildning, valbar inriktning, 7,5 hp, inrättad 2015-12-02, reviderad 2018-01-17, giltig från hösttermi- nen 2018.
•3SJ650, Komplexa vårdsituationer, 30 hp, inrättad 2016-10-05, reviderad 2018-01-17, giltig från höstterminen 2018.
Örebro universitet
Örebro universitet (2021), utbildningsplan, VSJ1Y, ORU 2021/03292, inrättat 1995-06-30 (utbildningsprogrammet), fastställd 2021-06-09, giltig från höstterminen 2022.
•MC026G, Medicin, Fysiologi med anatomi, 15 hp, inrättad 2014- 11-25, reviderad 2018-03-23, giltig från höstterminen 2018.
•MC027G, Medicin, Klinisk medicin I, 15 hp, inrättad 2015-06-24, reviderad 2018-09-25, giltig från vårterminen 2019.
•MC028G, Medicin, Klinisk medicin II, 7,5 hp, inrättad 2016-02-23, reviderad 2017-03-28, giltig från höstterminen 2017.
•MC326G, Medicin, Fysiologi med anatomi, 15 hp, inrättad 2020- 08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•MC327G, Medicin, Klinisk medicin I, 15 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•MC328G, Medicin, Klinisk medicin II, 7,5 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2020-09-14, giltig från vårterminen 2021.
•OM001G, Omvårdnadsvetenskap, Förbättringskunskap och veten- skaplig metod, 7,5 hp, inrättad 2014-12-04, reviderad 2019-09-13, giltig från vårterminen 2020.
•OM002G, Omvårdnadsvetenskap, Handledning och bedömning i verksamhetsförlagd utbildning, 7,5 hp, inrättad 2014-12-04, revi- derad 2020-03-10, giltig från höstterminen 2020.
•OM004G, Omvårdnadsvetenskap, Introduktion till sjuksköterske- professionen, 7,5 hp, inrättad 2015-02-24, reviderad 2018-03-23, giltig från höstterminen 2018.
•OM004U, Handledning i klinisk verksamhet, grund, 40 arbets- timmar, beslutad 2022-08-31.
•OM006G, Omvårdnadsvetenskap, Grundläggande omvårdnad och hälsopsykologi, 15 hp, inrättad 2015-06-24, reviderad 2018-09-25, giltig från vårterminen 2019.
•OM007G, Omvårdnadsvetenskap, Evidensbaserad vård och veten- skaplig metod, 7,5 hp, inrättad 2015-12-11, reviderad 2019-03-14, giltig från höstterminen 2019.
•OM010G, Omvårdnadsvetenskap, Klinisk omvårdnad I samt infor- matik, 22,5 hp, inrättad 2016-02-23, reviderad 2018-03-23, giltig från höstterminen 2018.
•OM011G, Omvårdnadsvetenskap, Klinisk omvårdnad II, kom- munikation och lärande, 22,5 hp, inrättad 2016-02-19, reviderad 2018-09-25, giltig från vårterminen 2019.
•OM012G, Omvårdnadsvetenskap, Hälsofrämjande arbete samt psykisk ohälsa, 15 hp, inrättad 2017-01-30, reviderad 2018-03-23, giltig från höstterminen 2018.
•OM013G, Omvårdnadsvetenskap, Examensarbete Kandidat, 15 hp, inrättad 2017-01-31, reviderad 2018-03-23, giltig från hösttermi- nen 2018.
•OM014G, Omvårdnadsvetenskap, Klinisk omvårdnad III, arbets- ledning, teamarbete och yrkesroll, 15 hp, inrättad 2017-08-29, reviderad 2018-03-23, giltig från höstterminen 2018.
•OM015G, Omvårdnadsvetenskap, Klinisk omvårdnad IV samt geriatrisk och palliativ vård, 15 hp, inrättad 2017-08-29, reviderad 2018-09-25, giltig från vårterminen 2019.
•OM016G, Vård och behandling av blås- och tarmdysfunktion samt förskrivning av inkontinenshjälpmedel, 7,5 hp, inrättad 2017-08-30, reviderad 2017-09-29, giltig från vårterminen 2018.
•OM2026, Omvårdnadsvetenskap, avancerad nivå, Barns och ung- domars hälsa och ohälsa, 15 hp, inrättad 2009-03-23, reviderad 2018-03-23, giltig från höstterminen 2018.
•OM2036, Omvårdnadsvetenskap, avancerad nivå, Examensarbete
– Magister, 15 hp, inrättad 2009-09-17, reviderad 2019-03-14, gil- tig från höstterminen 2019.
•OM2039, Omvårdnadsvetenskap, avancerad nivå, Katastrofmedicin och triage, 7,5 hp, inrättad 2009-09-17, reviderad 2022-09-06, gil- tig från vårterminen 2023.
•OM301G, Omvårdnadsvetenskap, Förbättringskunskap och veten- skaplig metod, 7,5 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•OM304G, Omvårdnadsvetenskap, Introduktion till sjuksköterske- professionen, 7,5 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-09-06, giltig från vårterminen 2023.
•OM306G, Omvårdnadsvetenskap, Grundläggande omvårdnad och hälsopsykologi, 15 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•OM307G, Omvårdnadsvetenskap, Evidensbaserad vård och veten- skaplig metod, 7,5 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•OM310G, Omvårdnadsvetenskap, Klinisk omvårdnad I samt infor- matik, 22,5 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•OM311G, Omvårdnadsvetenskap, Klinisk omvårdnad II, kommu- nikation och lärande, 22,5 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•OM312G, Omvårdnadsvetenskap, Hälsofrämjande arbete samt psykisk ohälsa, 15 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•OM313G, Omvårdnadsvetenskap, Examensarbete Kandidat, 15 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2021-03-10, giltig från hösttermi- nen 2021.
•OM314G, Omvårdnadsvetenskap, Klinisk omvårdnad III, arbets- ledning, teamarbete och yrkesroll, 15 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
•OM315G, Omvårdnadsvetenskap, Klinisk omvårdnad IV samt geriatrisk och palliativ vård, 15 hp, inrättad 2020-08-27, reviderad 2022-03-08, giltig från höstterminen 2022.
Bilaga 7
Avtal
Blekinge tekniska högskola
•Avtal med Region Blekinge, giltigt från 2019-01-01.
•Avtal med Karlskrona kommun, giltigt från 2020-01-01.
•Avtal med Ronneby kommun, giltigt från 2020-01-01.
Göteborgs universitet
•Ramavtal med Västra Götalandsregionen och Västra Götalands 49 kommuner, giltigt från 2021-08-16.
Högskolan Dalarna
•Avtal med Region Dalarna, giltigt från 2020-01-01.
•Avtal med kommuner i Region Dalarna, giltigt från 2015.
Högskolan i Borås
•Ramavtal med Västra Götalandsregionen och Västra Götalands 49 kommuner, giltigt från 2021-08-16.
Högskolan i Gävle
•Avtal med Region Gävleborg, giltigt från 2016-01-01.
•Avtal med Bollnäs kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Gävle kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Hofors kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Hudiksvall kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Ljusdals kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Nordanstigs kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Ockelbo kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Ovanåker kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Sandviken kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Söderhamns kommun, giltigt från 2021-01-01.
•Samverkansavtal med Region Stockholms och Norrtälje kommun vars vårdverksamhet i Norrtälje (Norrtälje sjukhus, landstingets primärvård och kommunens omsorg) drivs av Vårdbolaget Tio- Hundra, giltigt från 2016-05-01.
Högskolan i Halmstad
•Avtal med Region Halland, giltigt från 2014-01-01.
•Avtal med kommuner i Region Halland, giltigt från 2018-01-01.
Högskolan i Skövde
•Ramavtal med Västra Götalandsregionen och Västra Götalands 49 kommuner, giltigt från 2021-08-16.
Högskolan Kristianstad
•Ramavtal med Region Skåne, giltigt från 2019-01-30.
Högskolan Väst
•Ramavtal med Västra Götalandsregionen och Västra Götalands 49 kommuner, giltigt från 2021-08-16.
Karlstads universitet
•Ramavtal Region Värmland, giltigt från 2021-01-01.
•Programavtal Region Värmland, giltigt från 2021-01-01.
•Samverkansavtal med Arvika kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Eda kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Filipstad kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Forshaga kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Grums kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Hagfors kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Hammarö kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Karlstad kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Kils kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Kristinehamns kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Munkfors kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Storfors kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Sunne kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Säffle kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Samverkansavtal med Torsby kommun, giltigt från 2019-01-01.
•Avtal med Årjängs kommun, giltigt från 2019-01-01.
Karolinska institutet
•Nationellt ALF-avtal, giltigt från 2015-01-01.
•Regionalt ALF-avtal med, Region Stockholm, giltigt från 2016-01-01.
•Avsiktsförklaring om samverkan mellan länets kommuner och läro- säten med vårdutbildningar på högskolenivå, giltigt från 2016-06-16.
•Mall för lokala samverkansavtal (2016) Se avsiktsförklaring om samverkan 2016-06-16.
•Avtal om samverkan med Stockholm stad, giltigt från 2020-12-09.
•Avtal om samverkan med Huddinge kommun, giltigt från 2022-06-28.
Linköpings universitet
•Ramavtal med Region Östergötland, giltigt från 2019-01-01.
•Avtal med Motala kommun, Vadstena kommun, Boxholms kommun, Ödeshögs kommun och Mjölby kommun giltigt från 2018-01-01.
•Avtal med Norrköpings kommun, Finspångs kommun, Söderköpings kommun och Valdemarsviks kommun, giltigt från 2018-01-01.
•Avtal med Linköpings kommun, Kinda kommun, Åtvidabergs kommun och Ydre kommun, giltigt från 2018-01-01.
Linnéuniversitetet
•Avtal med Region Kronoberg, giltigt från 2017-01-01.
•Överenskommelse med Region Kalmar Län, giltigt från 2010.
•Samverkansavtal avseende sjuksköterskeutbildning i Västervik och Oskarshamn, giltigt från 2021-01-01.
•Avtal med Alvesta kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Borgholms kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Emmaboda kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Hultsfreds kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Högsby kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Kalmar kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Lessebo kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Ljungby kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Markaryds kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Mönsterås kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Mörbylånga kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Nybro kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Oskarshamns kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Tingsryds kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Torsås kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Uppvidinge kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Vimmerby kommun, giltig från 2021-01-18.
•Avtal med Västerviks kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Växjö kommun, giltigt från 2021-01-18.
•Avtal med Älmhults kommun, giltig från 2021-01-18.
Luleå tekniska universitet
•Principavtal – Regionalt avtal om verksamhetsförlagd utbildning med Norra sjukvårdsregionförbundet (regionerna Jämtland Härje- dalen, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten). Lärosäten: Umeå universitet, Luleå tekniska universitet och Mittuniversitetet, giltigt från 2021-02-18.
•Avtal med kommunerna i Region Norrbotten, giltigt från 2018-12-10.
Lunds universitet
•Ramavtal med Region Skåne, giltigt från 2019-01-30.
Malmö universitet
•Ramavtal med Region Skåne, giltigt från 2019-01-30.
•Avtal med Malmö stad, giltigt från 2019-09-01.
Marie Cederschiöld högskola
•Samverkansavtal med Region Stockholm (VIL), giltigt från 2015-01-01.
•Samverkansavtal med Södermalms stadsdelsförvaltning, giltigt från 2021-05-01.
Mittuniversitetet
•Principavtal – Regionalt avtal om verksamhetsförlagd utbildning med Norra sjukvårdsregionförbundet (regionerna Jämtland Härje- dalen, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten). Lärosäten: Umeå universitet, Luleå tekniska universitet och Mittuniversitetet, giltigt från 2021-02-18.
•Samarbetsavtal med Region Jämtland Härjedalen, giltigt från 2017-01-01.
•Avtal med Region Västernorrland, giltigt från 2017-01-01.
•Avtal med kommunerna i Region Jämtland Härjedalen, giltigt från 2017-01-01.
•Avtal med Kommunförbundet Västernorrland, giltigt från 2019-12-03.
Mälardalens universitet
•Samverkansavtal med Region Stockholm (VIL), giltigt från 2016-12-01.
•Avtal med Region Sörmland, giltigt från 2010-01-01.
•Avtal med Region Västmanland, giltigt från 2010-01-01.
•Avtal med Eskilstuna kommun, giltigt från 2020.
•Avtal med Flen kommun, ramavtal, giltigt från 2021.
•Avtal med Gnesta kommun, giltigt från 2017.
•Avtal med Katrineholms kommun, giltigt från 2018.
•Avtal med Katrineholms kommun, Elevhälsan, giltigt från 2016.
•Avtal med Kungsörs kommun, ramavtal, giltigt från 2021.
•Avtal med Köpings kommun, ramavtal, giltigt från 2020.
•Avtal med Nyköpings kommun, giltigt från 2016.
•Avtal med Oxelösunds kommun, giltigt från 2016.
•Avtal med Sala kommun, ramavtal, giltigt från 2021.
•Avtal med Strängnäs kommun, giltigt från 2019.
•Avtal med Trosa kommun, giltigt från 2016.
•Avtal med Vingåkers kommun, giltigt från 2016.
•Avtal med A&O Ansvar och omsorg AB, giltigt från 2016.
•Avtal med Änglahuset Åkfors, giltigt från 2018.
•Ramavtal med ATTENDO Region Säbo Norr och Region Hem- tjänst Mellan, giltigt från 2021.
Röda Korsets högskola
•Samverkansavtal med Region Stockholm (VIL), giltigt från 2016-02-01.
Sophiahemmet högskola
•Samverkansavtal med Region Stockholm (VIL), giltigt från 2015-01-01.
•Samverkansavtal med Kungsholmens stadsförvaltning, giltigt från 2020-01-01.
Stiftelsen Högskolan i Jönköping
•Avtal med Region Jönköpings län, giltigt från 2020-01-07.
•Avtal med Kommunal utveckling, giltigt från 2020-07-01.
Umeå universitet
•Principavtal – Regionalt avtal om verksamhetsförlagd utbildning med Norra sjukvårdsregionförbundet (regionerna Jämtland Härje- dalen, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten). Lärosäten: Umeå universitet, Luleå tekniska universitet och Mittuniversitetet, giltigt från 2021-02-18.
•Avtal med Region Västerbotten, giltigt från 2009-07-01.
•Avtal med Region Västernorrland, giltigt från 2016-01-01.
•Avtal med åtta kommuner, giltigt från hösten 2019.
•Ramavtal med Bjurholms kommun, giltigt från 2016.
•Avtal med Nordmalings kommun, giltigt från hösten 2020.
•Ramavtal med Robertsfors kommun, giltigt från 2018.
•Avtal med Skellefteå kommun, giltigt från 2019-06-25.
•Ramavtal med Umeå kommun, giltigt från 2014.
•Avtal med Vindelns kommun, giltigt från hösten 2020.
•Avtal med Vännäs kommun, giltigt från 2018-12-07.
•Avtal med Kramfors kommun, giltigt från hösten 2019.
•Avtal med Sollefteå kommun, giltigt från hösten 2020.
•Ramavtal med Örnsköldsviks kommun, giltigt från 2017.
•Avtal med Bäckbacka Röbäck AB (Region Västerbotten), giltigt från våren 2020.
Uppsala universitet
•Avtal med Region Uppsala, giltigt från 2015-01-01.
•Avtal med Region Gotland, giltigt från 2018-01-01.
•Avtal med Uppsala kommun (Region Uppsala), giltigt från 2018-01-01.
•Avtal med kommuner i Region Uppsala, giltigt från 2015-07-01.
Örebro universitet
•Avtal med Region Örebro län, giltigt från 2015-11-27.
•Avtal med Region Örebro läns kommuner, giltigt från 2020-08-01.
Statens offentliga utredningar 2024
Kronologisk förteckning
1.Ett starkare skydd för offentlig- anställda mot våld, hot och trakas- serier. Ju.
2.Ett samordnat vaccinationsarbete
– för effektivare hantering av kom- mande vacciner. Del 1 och 2. S.
3.Ett starkt judiskt liv för framtida generationer. Nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige 2025–2034. Ku.
4.Inskränkningarna i upphovsrätten. Ju.
5.Förbättrad ordning och säkerhet vid förvar. Ju.
6.Steg mot stärkt kapacitet. Fi.
7.Ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister. Ju.
8.Livsmedelsberedskap för en ny tid. LI.
9.Utvecklat samarbete för verksam- hetsförlagd utbildning – långsiktiga åtgärder för sjuksköterskeprogrammen. U.
Statens offentliga utredningar 2024
Systematisk förteckning
Finansdepartementet
Steg mot stärkt kapacitet. [6]
Justitiedepartementet
Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier. [1]
Inskränkningarna i upphovsrätten. [4]
Förbättrad ordning och säkerhet vid förvar. [5]
Ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister. [7]
Kulturdepartementet
Ett starkt judiskt liv för framtida generationer. Nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige 2025–2034. [3]
Landsbygds- och infrastrukturdepartementet
Livsmedelsberedskap för en ny tid. [8]
Socialdepartementet
Ett samordnat vaccinationsarbete – för effektivare hantering av kommande vacciner. Del 1 och 2. [2]
Utbildningsdepartementet
Utvecklat samarbete för verksamhets- förlagd utbildning – långsiktiga åtgärder för sjuksköterskeprogrammen. [9]
