sou 2024 7

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 30 juni 2022 att tillkalla en särskild ut- redare med uppdrag att se över regleringen av fastighetsregistret och föreslå lämpliga förändringar (dir. 2022:94). Syftet med uppdraget är att stärka säkerhetsskyddet för registret och skapa en modern regler- ing för en effektiv informationsförsörjning som bättre tillgodoser samhällets behov av fastighetsinformation. Enligt kommittédirek- tiven ska utredaren också lämna förslag som innebär att överlåtelser av fast egendom omfattas av säkerhetsskyddslagens (2018:585) bestäm- melser om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egen- dom. Den 29 juni 2023 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2023:100).

Före detta generaldirektören Bengt Kjellson förordnades den

31 augusti 2022 att från och med den 1 september 2022 vara särskild utredare.

Som sakkunniga i utredningen förordnades från och med den 9 november 2022 rättssakkunniga Klara Hedlund, rättssakkunniga Therese Klang och numera kanslirådet Mikaela Nilsson. Från samma dag förordnades som experter att biträda utredningen verksjuristen Hannes Beckman, försvarsjuristen Sara Göransson-Livijn, närings- politiske experten Fredrik Sand, processledaren Magnus Söderdahl, strategichefen Per Sörbom, näringspolitiska experten Anna Thureson samt förbundsjuristen Åsa Wedmalm.

Som sekreterare i utredningen anställdes från och med den 1 septem- ber 2022 juristen Malgorzata Drewniak.

Utredningen har antagit namnet Fastighetsregisterlagsutredningen (Ju 2022:09).

Sammanfattning

Inledning

I detta betänkande redovisar vi vårt uppdrag om ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister.

Sveriges cirka 3,4 miljoner fastigheter är en av våra viktigaste sam- hällsresurser. I princip all verksamhet behöver någon form av åt- komst till mark, det vill säga en fastighet, för att kunna bedrivas. Det sammanlagda taxeringsvärdet, som ska motsvara 75 procent av mark- nadsvärdet, för Sveriges fastigheter uppgår till mer än 12 000 mil- jarder kronor. Detta belopp är ungefär dubbelt så stort som Sveriges bruttonationalprodukt. Fastigheter utgör säkerhet för lån till hushåll och icke-finansiella företag som uppgår till volymer som ligger strax under bruttonationalprodukten. Så att ha god ordning på uppgifter som handlar om landets fastigheter är av stor vikt för en fungerande samhällsekonomi och ekonomisk utveckling. Men också för en rad andra ändamål som klimatsomställning och brottsbekämpning. Sam- tidigt får inte uppgifter som är känsliga för landets säkerhet spridas på ett oönskat sätt.

Den nuvarande fastighetsregisterlagen (2000:224) och tillhör- ande förordning (2000:308) har nu varit gällande i mer än 20 år. Det är en avsevärd tid, särskilt med beaktande av hur teknik- och infor- mationshanteringen i samhället utvecklats under denna tidsperiod. Dessutom har det säkerhetspolitiska läget förändrats högst väsent- ligt och det finns ett ökat behov av att stärka skyddet av Sveriges säkerhet i bland annat registersammanhang, så även beträffande fastig- hetsregistret.

Den rättsliga regleringen av fastighetsregistret har inte hängt med i den utveckling vi upplevt sedan sekelskiftet. Vårt förslag är att den nuvarande regleringen av fastighetsregistret upphävs och ersätts med två nya lagar där frågor om behandling av personuppgifter i fastig-

Sammanfattning

SOU 2024:7

hetsregistret regleras i en egen lag, skild från lagen som reglerar verk- samheten. De nya reglerna är anpassade till dagens verklighet och är utformade som en ramreglering för att i större utsträckning kunna hålla under många är framåt.

Fastighetsinformationen i registret blir mer tillgänglig och tillför- litlig genom att nya regler införs om alternativa redovisningssätt så att det inte uppstår en kopia av vissa uppgifter i fastighetsregistret. Vi föreslår att elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinforma- tion regleras separat från registerverksamheten vilket möjliggör en enklare reglering av kraven på sådan verksamhet inte minst utifrån EU-rättens regler om en inre marknad för data och dataekonomi.

Fastighetsregistret blir säkrare genom att nya regler införs för att begränsa Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med fastighets- information i elektronisk form. Nya regler om ett tillståndsförfar- ande föreslås ersätta dagens avtalshantering för att få åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster.

De nya reglerna som innehåller skyddsåtgärder för behandling av personuppgifter har utformats mer konsekvent och med utgångs- punkt i vilken skyddsnivå som behövs för personuppgifterna. Sam- mantaget innebär våra förslag positiva konsekvenser för skyddet av den personliga integriteten och upprätthållandet av kraven på säker- hetsskydd och informationssäkerhet i övrigt, i fastighetsregistret och vid elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation som sker med Lantmäteriets försorg.

Arbetet har bedrivits i dialog med ett trettiotal intressenter, däribland Lantmäteriet, behöriga myndigheter som för in uppgifter i fastighetsregistret, användare av fastighetsregistret, företag som erbjuder informationstjänster med fastighetsinformation ur registret, olika tillsynsmyndigheter inom dataskydds-, försvars- och säker- hetsområdet, samt med myndigheter i de nordiska länderna och Nederländerna. Vi har även haft nära dialog med flera andra pågå- ende utredningar som har haft beröringspunkter med vårt uppdrag.

Grunden för våra överväganden

Vi har ägnat en betydande del av utredningstiden till att fördjupa direktivens problembild, och som en del av detta arbete träffat ett relativt stort antal intressenter av olika slag. På så sätt tror vi att de

SOU 2024:7

Sammanfattning

förslag vi lämnar också kan vara verkningsfulla och åstadkomma det regeringens direktiv efterfrågar nämligen ett säkrare och mer tillgäng- ligt fastighetsregister.

I de följande avsnitten sammanfattar vi de överväganden vi gjort i ett antal vägvalsfrågor, varefter våra huvudförslag presenteras.

En modern reglering med tydlig ansvarsfördelning

Det huvudsakliga problemet med dagens regler är att de grundas på gamla regler om hur fastighetsregistret såg ut och fördes förr i tiden, i fysiska böcker. En konsekvens av dagens regler är att det bland annat uppstår kopior av samma information både i fastighetsregistret och i andra myndigheters register. Detta har en hämmande effekt inte bara för Lantmäteriets möjlighet att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Även den offentliga förvaltningens digitalisering i stort hämmas eftersom fastighetsinformationen inte kan återanvändas digitalt på ett enkelt sätt.

Utgångspunkten för våra förslag har därför varit att beakta den nya kravbilden som handlar om styrning av dataproduktion som sker i offentlig förvaltning, det vill säga krav som driver den digitala struk- turomvandlingen i omvärlden. Kraven handlar i vårt fall om förmå- gan att nå fler användare av informationen digitalt exempelvis genom nätverksbaserade lösningar, förmågan att uppnå hög grad av inter- operabilitet och därmed användbarhet för informationen och förmå- gan att anpassa verksamheten till effektivisering som möjliggörs genom teknikutvecklingen.

Vi har kommit fram till att ansvarsfördelningen mellan Lantmäteriet och de som för in uppgifter i fastighetsregistret behöver tydliggöras genom att det slås fast att fastighetsregistret ska fortsatt föras centralt, med Lantmäteriet som ensam ansvarig för registret. Däremot ska det också slås fast att elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinfor- mation är möjligt i vissa fall utan att uppgifterna behöver registreras i fastighetsregistret.

En modern reglering behöver utformas som en ramlagstiftning för att på så sätt minska risken att den blir föråldrad på grund av den snabba teknikutvecklingen. Ramregleringen behöver också ta hän- syn till att Lantmäteriet har ett nationellt samordningsansvar för till- handahållande av fastighetsinformation.

Sammanfattning

SOU 2024:7

Ökad förutsebarhet och bättre förutsättningar för integritetsskydd

Ett problem med dagens regler som syftar till att skydda person- uppgifter i fastighetsregistret är att de kan kringgås och därmed leder till negativa konsekvenser för integritetsskyddet. Vi har kommit fram till att det är främst utformningen av reglerna som orsakar detta, bland annat genom att reglerna är sammanblandade med verksamhetsregler- ingen. Dagens utformning av reglerna har vållat tillämpningsproblem och svåra gränsdragningsfrågor avseende ansvar för informationen och förhållande till generell lagstiftning som styr informationshantering. Vår bedömning är därför att det finns skäl att gå över till en regler- ingsmodell med två separata lagar, där frågor om behandling av per- sonuppgifter i fastighetsregistret regleras i en egen lag. I denna del har vi samarbetat särskilt med Utredningen om dataskydd och kon- troll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, se betänkandet Framtidens dataskydd (SOU 2023:100).

Vi har också kommit fram till att nuvarande regler innehåller onödiga hinder som har negativa konsekvenser bland annat för brotts- bekämpande myndigheter som behöver åtkomst till fastighetsregist- ret. Vår bedömning är att det finns skäl att utöka möjligheten till sökning på personnummer och samordningsnummer, särskilt med hänsyn till brottsbekämpande myndigheters behov.

Förstärkt informationssäkerhet

Vi lämnar inga författningsförslag för att möta behovet av att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och it-incidenter som berör fastighetsregistret. Det behövs ett samlat grepp kring dessa frågor utifrån ett infrastrukturperspektiv. I denna del hänvisar

vitill förslag om koordinerade skyddsnivåer som lämnats av Utred- ningen om interoperabilitet vid datadelning, se betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96).

Ett helhetsgrepp bör också tas för att möta behovet av tillgång till information som utgör grunddata via säkra kommunikationsnät för brottsbekämpande myndigheter och myndigheter med övergrip- ande ansvar för planering av samhällets krisberedskap och civilt för-

SOU 2024:7

Sammanfattning

svar. Fortsatta åtgärder bör tas inom ramen för beredskapssektorn för grunddata utifrån den kravställning som tas fram inom den sektorn.

Tydligare regelverk för dataförmedlare

Det finns i dagsläget ett 70-tal företag som förmedlar information ur fastighetsregistret i befintligt eller bearbetat skick, i egna infor- mationstjänster. Dessa företag har en viktig roll inte minst utifrån EU:s mål för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad för data och för en stark dataekonomi inom EU. En grundläggande förut- sättning är dock att det ges förutsättningar i lagstiftningen för en ökad tillit till sådana informationstjänster. Risken med dagens regler för fastighetsregistret är att förutsättningar för sådan tillit inte ges.

Vår bedömning är därför att kraven på Lantmäteriet behöver tydliggöras när tillhandahållande sker genom informationsföretag som vidareförmedlar informationen i befintligt eller bearbetat skick.

Otydlig reglering av kraven på Lantmäteriets tillhandahållande har i dessa fall en negativ påverkan på förutsättningarna för att upp- rätthålla skyddsnivån för informationen vid vidareförmedling. För- troendet för informationssäkerheten hos dessa företag påverkas där- med negativt.

Principiella skäl talar för att införa ett krav på tillståndsförfarande för att få åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster. Dagens avtalshantering har negativ påverkan på transparensen för myndig- hetens beslut om när sådan åtkomst är tillåten.

Begränsning av tillhandahållandeverksamheten med hänsyn till säkerhetsintressen

Lantmäteriet har ett författningsreglerat ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation. Det innebär att myndigheten har vissa skyldigheter och att den behöver arbeta proaktivt med ett elektro- niskt tillhandahållande. Problemet med dagens regler är att räck- vidden av detta ansvar inte är tydligt reglerat. Vi har därför kommit fram till att befintlig reglering för fastighetsregistret behöver tydlig- göras i det avseendet.

Sammanfattning

SOU 2024:7

Otydlig reglering av gränserna för myndighetens ansvar att pro- aktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektronisk form har en negativ påverkan på säkerhetsintressen, exempelvis genom att det kan uppstå en missuppfattning om att ansvaret innebär större skyl- digheter än vad som annars är tillåtet enligt den generella regleringen som syftar till att skydda informationen.

Vi har inte identifierat några hinder i gällande rätt för att ett full- gott säkerhetsskydd ska kunna garanteras när uppgifter lämnas till Lantmäteriet av verksamhetsutövare. Några sådana hinder har inte heller identifierats i fråga om informationsutbyte mellan Lantmäte- riet och Skatteverket respektive kommunala lantmäterimyndigheter. Däremot har det framkommit behov av ökad gemensam kompetens. Vi har därför kommit fram till att det finns skäl att föreslå åtgärder för att öka den gemensamma kompetensen och att det bör inrättas ett nytt samverkansorgan vid Lantmäteriet, med representation från relevanta myndigheter och företag.

Utifrån det faktum att termen råd är väl etablerad för flera sam- verkansgrupperingar i Lantmäteriets verksamhet föreslår vi den före- slagna grupperingen ska benämnas rådet för informations- och cyber- säkerhet. Arbetsformerna ska vara sådana att respektive deltagare upplever sig ha nytta av sitt deltagande samtidigt som det inte på- verkar varje organisations ansvar för det egna säkerhetsskyddet eller för den roll en deltagande tillsynsmyndighet har.

Två nya lagar

Vi föreslår att nuvarande lag om fastighetsregister ska upphävas och ersättas med två nya lagar, där frågor om behandling av personupp- gifter regleras i en egen lag, skild från verksamhetsregleringen kring fastighetsregistret.

Lagarna ska benämnas fastighetsdatalag respektive lag om fastig- hetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinforma- tion.

Förslaget innebär att de nuvarande reglerna renodlas och sorteras utifrån sitt syfte. Regleringen blir på så sätt mer flexibel. Uppdel- ningen öppnar för en tydligare styrning av verksamheten utifrån syftet med fastighetsregistret, vilket gör det lättare att precisera räckvidden av det ansvar som myndigheten har ålagts som en myndighetsupp-

SOU 2024:7

Sammanfattning

gift. En fördel med sådan reglering är att den kan utformas utifrån ett användarperspektiv. En annan fördel är att förhållandet till andra regler kan tydliggöras. De nuvarande reglerna har vållat tillämpningsproblem särskilt i det avseendet.

Regler för integritetsskydd kan i sin tur renodlas utifrån den registrerades perspektiv. Reglerna behöver också utformas mer kon- sekvent och enhetligt utifrån hur en modern särreglering av EU:s dataskyddsförordning brukar se ut nu för tiden. Sådan reglering underlättar för den registrerade dels att känna igen sig i hur skyddet regleras, dels att förstå vad denne kan förvänta sig av den person- uppgiftsansvariga myndigheten, Lantmäteriet.

Vi vill samtidigt poängtera att våra förslag inte innebär att Lant- mäteriet ska utföra några nya uppgifter. Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter förändras därmed inte i sak. De tydlig- göranden vi föreslår i fråga om syftet med verksamheten bedömer vi dock som positiva utifrån ett dataskyddsperspektiv. Reglerna utformas därmed på ett tydligare sätt utifrån de krav som uppställs om fast- ställande av den rättsliga grunden enligt EU:s dataskyddsförordning.

Förslag till en ny fastighetsdatalag

Fastighetsdatalagen ska hjälpa Lantmäteriet att tillämpa den data- skyddsrättsliga regleringen som finns i EU:s dataskyddsförordning och den svenska dataskyddslagen. Syftet med lagen ska därför vara att ge Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter på ett ända- målsenligt sätt och att värna människors rätt till skydd av person- uppgifter vid sådan behandling.

Lagens tillämpningsområde begränsas till Lantmäteriets fastighets- register- och tillhandahållandeverksamhet. Det är alltså den verksam- het som regleras i den andra nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Den huvudsakliga förändringen i utformningen av reglerna i den nya fastighetsdatalagen är att regler om ändamål moderniserats och att regler om skyddsåtgärder utformats med utgångspunkt i skydds- nivåer för personuppgifter.

Sammanfattning

SOU 2024:7

Vid utformningen av reglerna om ändamål har vi särskilt beaktat att syftet med fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten är att ge offentlighet åt informationen. Offentlighetssyftet är alltså en del av den rättsliga grunden i vårt fall. Vi har därför fokuserat särskilt mycket på att precisera just det syftet i den andra särskilda nya lagen som styr själva verksamheten, eftersom det är det syftet som anger ramen för vilka ändamål som är tillåtna. En tydlig verk- samhetsreglering innebär enligt vår uppfattning att behovet av till exempel detaljerade ändamål i en registerförfattning kan minska.

En ny rambestämmelse föreslås för behandling av personnummer och samordningsnummer, med utgångspunkt i 3 kap. 10 § dataskydds- lagen. Rambestämmelsen föreslås ersätta nuvarande motsvarande reglering i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen, det vill säga av integritets- höjande åtgärder som rör denna kategori av uppgifter.

Även externa användare, som har rätt till åtkomst till informa- tionen, föreslås få möjlighet att söka på personnummer eller samord- ningsnummer i vissa fall. Skälen till att utöka möjligheten att söka på personnummer och samordningsnummer för externa användare har vi bedömt vara knutna till användarens behandling med stöd av artikel 6.1 c och e EU:s dataskyddsförordning.

En ny rambestämmelse föreslås också för behandling av uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärda. Rambestämmelsen föreslås ersätta nuvarande motsvarande reglering i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen som inne- håller begränsningar för vissa uppgifter som är av mer integritets- känslig natur.

Den nuvarande 6 § fastighetsregisterlagen som reglerar ett ansvar för Lantmäteriet att se till att risker ur ett integritetsperspektiv inte uppkommer, föreslår vi ska tas bort. Regeln har vållat tillämpnings- problem.

Regeringens tidigare bedömning om behovet av särskild reglering i fråga om begränsning av registrerades rättigheter påverkas inte av våra förslag.

Nuvarande bestämmelse om överklagande samordnas tydligare med dataskyddslagens överklagandebestämmelse. Det tydliggörs att det är fråga om beslut som rör den registrerade i fråga om rättigheter som regleras i den nya lagen.

SOU 2024:7

Sammanfattning

Förslag till en ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahåll- ande av fastighetsinformation är en verksamhetslag. Lagen föreslås innehålla bestämmelser om verksamhet som innebär förande av fastig- hetsregistret och om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinfor- mation.

Syftet med bestämmelserna i lagen är att ge offentlighet åt fastig- hetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, till- försäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form. Syftet har preciserats jämfört med den nuvarande regleringen.

Formuleringen fullborda fastighetsbildningsåtgärder tar sikte på offentlighetssyftet som har sin grund i fastighetsbildningslagen (1970:988) och annan motsvarande reglering.

Formuleringen att tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom tar sikte på offentlighetssyftet som har sin grund i jorda- balken.

Formuleringen att tillgodose samhällets behov av fastighetsinfor- mation i elektronisk form är ett samlingsnamn för alla allmänna in- tressen som för att kunna tillgodoses förutsätter effektiv och säker åtkomst till fastighetsinformation i elektronisk form. Begreppet tar sikte på skälen till att effektiv och säker informationsförsörjning utgör ett offentligt åtagande och därmed en särskild myndighetsuppgift för Lantmäteriet.

Begreppet fastighetsanknuten information ersätts med begreppet fastighetsinformation som är det vedertagna namnet på informationen.

Lagen ska tillämpas i verksamhet som rör förande av fastighets- registret och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinforma- tion. Verksamheten sker genom Lantmäteriets försorg. Lagen ska också tillämpas i relevanta delar av behöriga myndigheter i verksam- het som innebär att uppgifter förs in, ändras eller tas bort ur fastig- hetsregistret.

Det som är nytt jämfört med dagens regler är att tydliga regler införs om hur lagen förhåller sig till annan generell reglering. I den nya lagen fastslås att bestämmelser om elektroniskt tillhandahåll-

Sammanfattning

SOU 2024:7

ande inte påverkar tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till information eller som begränsar sådan rätt. Dessutom fastslås det att lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och lagen om geografisk miljöinformations samt de föreskrifter som har meddelats i anslut- ning till dessa lagar gäller i tillhandahållandeverksamheten. Krav som ställs på tillhandahållandeverksamhet i dessa lagar gäller alltså även om de lagarna har ett snävare tillämpningsområde.

Lagens regler om elektroniskt tillhandahållande ges också ram- karaktär i förhållande till annan reglering enligt vilken fastighets- information också ska ges offentlighet.

En annan nyhet i vårt förslag är att kravet på att registret ska delas in i olika delar tas bort. Nuvarande lagkrav på viss struktur för fastig- hetsregistret utgör enligt vår bedömning ett hinder för en effektiv och säker informationshantering i fastighetsregistret.

Mer detaljerade bestämmelser om fastighetsregistrets innehåll före- slås även i fortsättningen regleras på förordningsnivå. Detta gäller även så kallad tilläggsinformation som finns i fastighetsregistret, samt bestämmelser om geometrisk information som gör det möjligt att visualisera registrets innehåll i kartjänster. Begreppet geometrisk infor- mation föreslås ersätta begreppet digital registerkarta.

Vissa justeringar föreslås bland annat i registerinnehållet i syfte att säkerställa tillförlitligheten till registret. Detta inkluderar förslag som innebär att redovisningen av uppgifter om identitetsnummer ska bli mer fullständig. Vissa andra förenklingar föreslås också inbe- gripet att de nya reglerna ska göras mer överskådliga än de befintliga.

Nya regler föreslås för ett alternativt sätt att redovisa uppgifter i fastighetsregistret. Syftet med reglerna är att möjliggöra minskning av dubbelhantering av information, men att det sker successivt och utifrån rådande förhållanden. Syftet med reglerna är också att slå fast att tillhandahållande, exempelvis via Lantmäteriets Nationella geo- dataplattform, kan under vissa förutsättningar användas som alternativ.

Den befintliga föreskriftsrätten till Lantmäteriet förtydligas i fråga om registrets innehåll genom en konsekvent utformning av bemyn- digande om föreskrifter. Föreskriftsrätt föreslås också för så kallade interoperabilitetslösningar. Vi har i denna del anammat de begrepp och förslag som lämnats av Utredningen om interoperabilitet vid data- delning, se betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96).

SOU 2024:7

Sammanfattning

Som en ytterligare åtgärd för att minska dubbelhantering eller annan onödig hantering av information föreslår vi att behörighets- regler justeras för lantmäterimyndigheten enligt fastighetsbildnings- lagen för att underlätta för en samordnad hantering av avtalsrättigheter som registrerats i fastighetsregistret av inskrivningsmyndigheten enligt jordabalken.

Helt nya regler införs för att reglera Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation, det vill säga Lantmäteriets verk- samhet som innebär ett elektroniskt tillhandahållande av fastighets- information. Verksamheten är inte ny, men det finns inga särskilda regler som preciserar ansvaret i denna verksamhet i dag.

En ny regel föreslås därmed som tydliggör att Lantmäteriets befintliga ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation innebär en skyldighet att erbjuda fastighetsinformation i lämpliga elektroniska format och distributionssätt. Genom den nya regeln möj- liggörs bland annat en tydligare reglering av hur långtgående skyl- digheten är med hänsyn till säkerhetsintressen.

För att kunna ta del av de erbjudna formaten och distributions- sätten behövs ett tillstånd från Lantmäteriet. En ny regel föreslås därför om detta. Tillståndsförfarandet föreslås ersätta dagens avtals- och beslutsförfarande samt regler om ansvar för Lantmäteriet att se till att det inte uppkommer risker från säkerhetssynpunkt.

Ett sådant åtkomsttillstånd föreslås medges på villkor som fast- ställs av Lantmäteriet. Villkoren ska fastställas i förväg för att öka förutsebarheten för användarna om vad som krävs för att få åtkomst.

Regeringen föreslås meddela föreskrifter om omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd, när tillstånd inte behövs och förutsättningar för åtkomsttillstånd som rör vidareförmedling av fastighetsinformation.

Slutligen föreslår vi en ny reglering som tydliggör det rättsliga stödet för Lantmäteriet att erbjuda medborgartjänster i syfte att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter.

Nuvarande bestämmelse om överklagande tydliggörs i fråga om vilka beslut som rör användaren och som användaren kan överklaga.

Sammanfattning

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse

Överlåtelse av fast egendom omfattas inte i dag av säkerhetsskydds- lagens särskilda regler om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom. Detta undantag föreslår vi ska tas bort.

De skyldigheter inför överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom som gäller enligt 4 kap. 13 § säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska även omfatta överlåtelser av fast egendom. Även över- låtelser som görs inom ramen för fastighetsbildningsärenden ska omfattas, men dessa ska inte kunna förklaras ogiltiga enligt 4 kap. 18 § säkerhetsskyddslagen.

Tillsynsmyndigheten ska underrätta såväl inskrivningsmyndigheten som lantmäterimyndigheten om beslut som innebär att en överlåtelse förbjuds.

Även överlåtelser som görs inom ramen för fastighetsbildnings- ärenden ska omfattas, men dessa ska inte kunna förklaras ogiltiga enligt 4 kap. 18 § säkerhetsskyddslagen. Däremot ska konsekvensen av överträdelse av 4 kap. 13 § i dessa fall i vanlig ordning utgöra en grund för sanktionsavgift.

Bestämmelsen i 18 kap. 3 § tredje punkten jordabalken är en sådan kvalificerad ogiltighetsanledning som innebär att god tro inte kan hävdas om överlåtelsen av fast egendom är ogiltigt enligt säkerhets- skyddslagen.

Frågor som kräver ytterligare utredning

Vi har kommit fram till att vissa ytterligare uppgifter bör lägga till i fastighetsregistret för att öka registrets tillförlitlighet, men vi har inte kunnat föreslå några ändringar i det avseendet inom ramen för vårt uppdrag.

Det finns skäl att lägga till uppgift om ledningsrättshavare i fastig- hetsregistret. För att kunna lägga till uppgiften krävs dock mer ut- redning.

Vi föreslår att Lantmäteriet ges i uppdrag av regeringen att utreda hur kraven på att anmäla ledningsrättshavare och överlåtelse ska ske och vilka eventuella konsekvenser en underlåtelse av detta ska med- föra.

SOU 2024:7

Sammanfattning

Uppdraget bör också omfatta frågor om vilka handlingar som bör bifogas anmälan, vilka handläggningsregler som ska gälla för en an- mälan, och vilka författningsändringar som krävs bland annat i led- ningsrättslagen, om det behövs övergångsregler samt om kostnader.

Vidare finns det skäl att lägga till uppgift om andelstal för gemen- samhetsanläggningar i fastighetsregistret. För att kunna lägga till uppgiften krävs dock mer utredning. Vi föreslår att även dessa frågor ska omfattas av ett uppdrag till Lantmäteriet som vi föreslagit i före- gående avsnitt.

Det har också framkommit att brottsbekämpande myndigheter har behov av uppgifter om fastighetsägares medborgarskap samt upp- gift om mäklare. Även dessa frågor har inte kunnat lösas inom ramen för vårt uppdrag och kräver fortsatt utredning.

Dessa frågor påverkar inte genomförandet av våra förslag utan kan hanteras i särskild ordning.

Konsekvenser och ikraftträdande

De förslag vi lämnar bedöms få positiva effekter för Lantmäteriet och övriga organisationer som för in uppgifter i fastighetsregistret, fastighetsregistrets användare och företag som vidareförmedlar infor- mation från registret. För Lantmäteriet och övriga organisationer som för in uppgifter i fastighetsregistret ges nya möjligheter att effektivisera verksamheten. Flera åtgärder föreslås särskilt i syfte att minska behovet av dubbelhantering av samma information som till exempel redan finns i andra register. För användarna och företagen som vidareförmedlar informationen innebär det att informationen blir mer tillförlitlig och att det blir mer förutsägbart vad som krävs för att få åtkomst till informationen i elektronisk form. Flera åtgär- der föreslås för att tydliggöra det förfarande som Lantmäteriet tillämpar för att ge sådan åtkomst. Förslagen får positiva effekter på nationella säkerhetsintressen genom att Lantmäteriet informations- försörjningsansvar begränsas och tydliggörs i förhållande till generell lagstiftning som syftar till att skydda informationen. Förslagen får också positiva effekter på integritetsskyddet genom att integritets- skyddsreglerna utformas mer konsekvent och genom att det blir mer förutsebart för de registrerade hur personuppgifterna får behandlas. Förslagen bedöms förenliga med EU:s dataskyddsförordning.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till fastighetsdatalag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag är att ge Lantmäteriet möjlighet att be- handla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda män- niskor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behand- ling.

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Lant- mäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet. Lagen innehåller även bestämmelser för behandling av personuppgifter i behöriga myndigheters verksamhet där det ingår att föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automati- serad eller om personuppgifterna ingår eller kommer att ingå i ett register.

Förhållande till annan reglering

3 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om

Författningsförslag

SOU 2024:7

upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning, här benämnd dataskyddslagen, och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Personuppgiftsansvar

4 § Lantmäteriet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den utför enligt denna lag och enligt föreskrif- ter som har meddelats i anslutning till lagen.

Personuppgiftansvaret enligt första stycket omfattar även sådan behandling som utförs i verksamhet där det ingår att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om per- sonuppgiftsbiträden.

Ändamål

5 § Lantmäteriet får behandla personuppgifter om det är nödvän- digt för att utföra sin verksamhet.

6 § Personuppgifter som Lantmäteriet behandlar enligt 5 § får också behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överens- stämmelse med lag eller förordning.

Lantmäteriet får i samband med sådant uppgiftslämnande även behandla personuppgifter för att göra urval och bearbetningar.

7 § Lantmäteriet får även behandla personuppgifter för andra ända- mål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

SOU 2024:7

Författningsförslag

Elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter

8 § Lantmäteriet får tillhandahålla personuppgifter elektroniskt om det inte är olämpligt.

Elektroniskt tillhandahållande till den registrerade av uppgifter som rör honom eller henne är lämpligt enligt första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om be- gränsningar för behandlingar.

Uppgift om personnummer och samordningsnummer

9 § Behandling enligt 8 § som innebär att personnummer eller sam- ordningsnummer tillhandahålls, används som sökbegrepp eller an- vänds för att ta fram en sammanställning av personuppgifter, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat be- aktansvärt skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.

Uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden

10 § Behandling enligt 8 § som innebär att uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skydds- värd tillhandahålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen eller något annat beaktansvärt skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om upp- gifter om enskilds personliga förhållanden och om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.

Författningsförslag

SOU 2024:7

Begränsning för direkt marknadsföring

11 § Vid behandling enligt 8 § som sker på framställan av annan för ändamålet direkt marknadsföring gäller artikel 21.2 och 21.3 EU:s dataskyddsförordning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om be- gränsningar för behandling enligt första stycket.

Begränsning av rätten till rättelse

12 § Artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning om rätten till rättelse gäller inte i fråga om rättelse av personuppgifter som behandlas med stöd av 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jorda- balken.

När artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning tillämpas i övriga fall enligt denna lag får frågor om sådan rättelse prövas även av någon annan än den personuppgiftsansvarige, om regeringen har föreskrivit det.

Begränsning av rätten till begränsningar av behandling

13 § Artikel 18 i EU:s dataskyddsförordning om rätten till begräns- ning av behandling gäller inte för personuppgifter som behandlas med stöd av 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.

Överklagande

14 § Beslut som rör den registrerade enligt 12–13 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Innehåll och syfte

1 § I denna lag finns bestämmelser om verksamhet som rör för- ande av fastighetsregistret samt om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Bestämmelserna syftar till att ge offentlighet åt fastighetsinfor- mation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form.

Vilka som ska tillämpa lagen

2 § Fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet som avses i 1 § sker genom Lantmäteriets försorg.

I verksamhet som innebär att uppgifter förs in, ändras eller tas bort ur registret ska bestämmelserna i 2 kap. tillämpas av behöriga myndigheter enligt 4 § i det kapitlet.

Förhållande till andra författningar

3 § Bestämmelserna i 3 kap. påverkar inte tillämpningen av bestäm- melser i annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till information eller som begränsar sådan rätt.

Lagen påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning om skyddet av personuppgifter eller krav på säker- hetsskydd och informationssäkerhet i övrigt.

Författningsförslag

SOU 2024:7

4 § Vid elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation enligt denna lag gäller bestämmelserna i

a)lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, och

b)lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation och före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

5 § Fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning får tillhanda- hållas elektroniskt enligt denna lag.

Om det i annan lag eller förordning som reglerar information enligt första stycket finns bestämmelser som avviker från denna lag, ska de bestämmelserna gälla.

2 kap. Fastighetsregistret

Det nationella fastighetsregistret

1 § För det syfte som anges i 1 kap. 1 § ska det finnas ett nationellt register benämnt fastighetsregistret. Registret ska föras med hjälp av informationsteknik.

Registerinnehåll

2 § I registret ingår uppgifter om

1.fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder som ska registreras enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149) eller annan liknande lag eller förordning,

2.ägande- och nyttjanderättförhållanden och andra inskrivnings- åtgärder som ska registreras enligt jordabalken, och

3.andra åtgärder eller förhållanden som har fastighetsanknytning, och som avser

a) fastighetstaxering, b) adresser,

c) byggnader, och

SOU 2024:7

Författningsförslag

d)planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utred- ningar.

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1.innehållet enligt 2 §,

2.geometrisk information och koordinater som gör det möjligt att visualisera registrets innehåll i karttjänster,

3.ytterligare uppgifter som har samband med registrets innehåll (tilläggsinformation), och

4.interoperabilitet vid datadelning.

Behörighet att föra in, ändra och ta bort uppgifter i registret

4 § Uppgifter får föras in, ändras och tas bort i fastighetsregistret endast av behöriga myndigheter.

Av 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) framgår att lant- mäterimyndigheten, eller annan myndighet som regeringen bestäm- mer, är behörig myndighet i fråga om uppgifter som redovisas i fastig- hetsregistret enligt den lagen.

Av 19 kap. 3 § jordabalken framgår att inskrivningsmyndigheten är behörig myndighet i fråga om uppgifter som redovisas i fastig- hetsregistret enligt jordabalken.

I 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen finns sär- skilda regler för ändring av nyttjanderätt som är inskriven i fastig- hetsregistret enligt 19 kap. jordabalken.

Regeringen får meddela föreskrifter om vem som får föra in, ändra och ta bort uppgifter i övriga fall.

3 kap. Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Format och distributionssätt

1 § Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation innebär en skyldighet för Lantmäteriet att erbjuda lämpliga elektroniska for- mat och distributionssätt.

Bestämmelser om fastighetsbevis finns i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.

Författningsförslag

SOU 2024:7

Åtkomst till format och distributionssätt

2 § För åtkomst till visst format och distributionssätt enligt 1 § krävs ett tillstånd från Lantmäteriet. Ett sådant åtkomsttillstånd medges på villkor som fastställs av Lantmäteriet.

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

a)omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd,

b)när åtkomsttillstånd inte behövs,

c)förutsättningar för åtkomsttillstånd om vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick i informationstjänster, och

d)begränsningar för vilka uppgifter som ingår i samhällets infor- mationsförsörjning enligt 1 kap. 5 §.

Medborgartjänster

4 § Lantmäteriet ska erbjuda medborgartjänster för allmänheten om det är nödvändigt för att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehåll och begränsningar för tillhanda- hållande enligt första stycket.

4 kap. Skadestånd, avgifter och överklagande

Skadestånd

1 § I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och 19 kap. jordabalken finns bestämmelser om skadestånd på grund av fel i fastighetsregistret.

Avgifter

2 § Användningen av fastighetsregistret får vara avgiftsbelagd. Reger- ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter.

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring

i säkerhetsskyddslagen (2018:585)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 § och 18 § säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4kap. 13 §1

En verksamhetsutövare ska göra en särskild säkerhetsskydds- bedömning och lämplighetsprövning enligt 14 § och samråda enligt 15 §, om verksamhetsutövaren avser att överlåta

1.hela eller någon del av den säkerhetskänsliga verksamheten, eller

2.egendom som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd.


Första stycket gäller inte för	Första stycket gäller även över-
överlåtelser av fast egendom.	låtelser	av fast		egendom enligt
	jordabalken		och	överföring av
	äganderätten		till	fast egendom
	enligt	fastighetsbildningslagen
	(1970:988).

Regeringen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från första stycket. Om det finns särskilda skäl får regeringen också be- sluta om sådana undantag i enskilda fall.

18 §2

En överlåtelse i strid med ett förbud enligt 17 § är ogiltig.

Om en överlåtelse har genomförts utan samråd enligt 15 eller 16 § och förutsättningarna för ett förbud enligt 17 § är uppfyllda, får till- synsmyndigheten i efterhand besluta om sådant förbud. Överlåtelse är då ogiltig.

Beslut om förbud enligt andra stycket påverkar inte giltigheten av beslut som innebär överföring av äganderätten till fast egendom

1Senaste lydelse 2021:952.

2Senaste lydelse 2021:952.

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.5Förslag till lag om ändring i jordabalken1

Härigenom föreskrivs

dels att 2 kap. 3 § och 7 §, 12 kap. 16 §, 13 kap. 15, 16, 18 och

25 §§, 18 kap. 10 §, 19 kap. 1, 6, 9, 12, 19, 21–23, 25 a, 27, 29, 35 och 37 §§ och rubriken till 19 kap., 20 kap. 4, 6, 7, 13 och 14 §§, 21 kap. 4 och 6 §§, 22 kap. 3, 4, och 12 §§, 23 kap. 2 § och 9 §, och 24 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 23 kap. ska lyda ”Inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt av servitut och rätt till elektrisk kraft”, dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2000:226) om ändring av jordabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 3 §2

Till fastighet som helt eller	Till fastighet som helt eller
delvis är inrättad för industriell	delvis är inrättad för industriell
verksamhet hör, utöver vad som	verksamhet hör, utöver vad som
följer av 1 och 2 §§, maskiner och	följer av 1 och 2 §§, maskiner och
annan utrustning som tillförts	annan utrustning som tillförts
fastigheten för att användas i	fastigheten för att användas i
verksamheten huvudsakligen på	verksamheten huvudsakligen på
denna. Sådan egendom hör dock	denna. Sådan egendom hör dock
inte till fastigheten, om ägaren	inte till fastigheten, om ägaren
har avgett förklaring härom och	har avgett förklaring härom och
förklaringen är inskriven i fastig-	förklaringen är inskriven i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel enligt	hetsregistret enligt 24 kap. Fordon,
24 kap. Fordon, kontorsutrust-	kontorsutrustning och handverk-
ning och handverktyg hör inte i	tyg hör inte i något fall till fastig-
något fall till fastigheten.	heten.

1Balken omtryckt 1970:1209.

2Senaste lydelse 2000:226.

Författningsförslag

SOU 2024:7

7 §3

En överlåtelse av ett föremål som hör till en fastighet gäller inte mot tredje man, förrän

1.föremålet skiljs från fastigheten på ett sådan sätt att det inte längre kan anses höra till denna, eller

2. ett beslut enligt fastighets-	2. ett beslut enligt fastighets-
bildningslagen (1970:988), led-	bildningslagen (1970:988), led-
ningsrättslagen (1973:1144) eller	ningsrättslagen (1973:1144) eller
anläggningslagen (1973;1149) om	anläggningslagen (1973;1149) om
att föremålet inte längre skall höra	att föremålet inte längre ska höra
till fastigheten har införts i fastig-	till fastigheten har införts i fastig-
hetsregistrets allmänna del.	hetsregistret.

Om verkan av vissa överlåtelser från staten, av exekutiv försälj- ning av föremål som hör till en fastighet och av ianspråktagande av sådana föremål genom expropriation finns särskilda bestämmelser.

12kap.

16 §4

Bestämmelserna i 10–12 §§ tillämpas också, om

1.lägenheten blir så förstörd under hyrestiden att den inte kan användas för det avsedda ändamålet eller om lägenheten annars skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig för skadan,

2.hinder eller men på annat sätt uppstår i nyttjanderätten utan att hyresgästen är vållande,

3.hyresvärden brister i sin underhållsskyldighet enligt 15 § andra stycket, eller

4.en myndighet under hyrestiden meddelar ett sådant beslut som avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen gett anled- ning till det, dock inte förrän beslutet får verkställas.

Avser hyresavtalet en bostadslägenhet, får hyresnämnden i de fall som avses i första stycket 1–3 eller om hyresvärden inte fullgör sin underhållsskyldighet enligt 15 § tredje stycket på ansökan av hyres- gästen ålägga hyresvärden att åtgärda bristen (åtgärdsföreläggande). I föreläggandet, som får förenas med vite, ska det anges en viss tid inom vilken den eller de åtgärder som avses med föreläggandet ska ha vidtagits. Finns det särskilda skäl får tiden förlängas, om en an- sökan om det görs innan tidsfristen löper ut.

3Senaste lydelse 2001:889.

4Senaste lydelse 2021:1097.

Är tvist om äganderätten an- tecknad i fastighetsregistret, kan en ansökan om åtgärdsförelägg- ande riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsan- språk.

SOU 2024:7

Författningsförslag

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om inskränkning i rätten att enligt första stycket få nedsättning av hyran för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyres- värden låter utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat arbete som särskilt anges i avtalet.

En ansökan om åtgärdsföreläggande kan riktas mot den som senast har beviljats eller sökt lagfart, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan om åtgärdsföreläggande görs.

Om fastigheten överlåts efter att ansökan om åtgärdsförelägg- ande har gjorts eller om det är fråga om ett sådant fall som avses i fjärde stycket, ska rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Är tvist om äganderätten an- tecknad i fastighetsregistrets inskriv- ningsdel, kan en ansökan om åt- gärdsföreläggande riktas mot den som innehar fastigheten med äg- anderättsanspråk.

13kap.

15 §5

Uppsägning av tomträttsavtal		Uppsägning av tomträttsavtal
skall ske minst två år före peri-		ska ske minst två år före peri-
odens utgång, om ej längre upp-		odens utgång, om ej längre upp-
sägningstid	överenskommits.	sägningstid	överenskommits.
Uppsägning som sker tidigare än		Uppsägning som sker tidigare än
fem år före periodens utgång är		fem år före periodens utgång är
utan verkan. Det åligger fastig-		utan verkan. Det åligger fastig-
hetsägaren att inom samma tid		hetsägaren att inom samma tid
som gäller för uppsägningen an-		som gäller för uppsägningen an-
mäla denna till inskrivningsmyn-		mäla denna till inskrivningsmyn-
digheten för anteckning i fastig-		digheten för anteckning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel. Om		hetsregistret. Om sådan anteckning
sådan anteckning ej skett, är upp-		ej skett, är uppsägningen ogiltig.
sägningen ogiltig.

5Senaste lydelse 2000:226.

Författningsförslag

SOU 2024:7

Uppsägning skall ske skrift- ligen. Därvid bör skälen för upp- sägningen anges. Angående sättet för uppsägning gäller i övrigt 8 kap. 8 § i tillämpliga delar.

Uppsägning ska ske skrift- ligen. Därvid bör skälen för upp- sägningen anges. Angående sättet för uppsägning gäller i övrigt 8 kap. 8 § i tillämpliga delar.

16 §6
Anser tomträttshavaren att det	Anser tomträttshavaren att det
inte finns skäl för uppsägning,	inte finns skäl för uppsägning,
får han eller hon klandra upp-	får han eller hon klandra upp-
sägningen. Om tomträttshavaren	sägningen. Om tomträttshavaren
inte väcker talan inom tre måna-	inte väcker talan inom tre måna-
der efter det att uppsägningen	der efter det att uppsägningen
antecknades i fastighetsregistrets	antecknades i fastighetsregistret,
inskrivningsdel, är rätten till talan	är rätten till talan förlorad.
förlorad.
18 §7
När fastighetsägaren är skyl-	När fastighetsägaren är skyl-
dig att lösa egendom, skall talan	dig att lösa egendom, ska talan
om lösesumman väckas inom ett	om lösesumman väckas inom ett
år efter det att uppsägningen an-	år efter det att uppsägningen an-
tecknades i fastighetsregistrets in-	tecknades i fastighetsregistret. Om
skrivningsdel. Om tomträttshav-	tomträttshavaren har	klandrat
aren har klandrat uppsägningen	uppsägningen enligt	16 §, får
enligt 16 §, får talan om lösesum-	talan om lösesumman i stället
man i stället väckas inom ett år	väckas inom ett år efter det att
efter det att domen i målet om	domen i målet om klander vann
klander vann laga kraft. Om tiden	laga kraft. Om tiden inte iakttas,
inte iakttas, förfaller uppsägning-	förfaller uppsägningen. Talan får
en. Talan får väckas av såväl fastig-	väckas av såväl fastighetsägaren
hetsägaren som tomträttshavaren.	som tomträttshavaren.
Sedan domen om lösesum-	Sedan domen om lösesum-
man har vunnit laga kraft, skall	man har vunnit laga kraft, ska
lösesumman inom en månad de-	lösesumman inom en månad de-
poneras hos länsstyrelsen.	poneras hos länsstyrelsen.

6Senaste lydelse 2000:226.

7Senaste lydelse 2004:424.

SOU 2024:7

Författningsförslag

Lösesumman behöver dock inte deponeras tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägningen har ägt rum. Om lösesumman inte deponeras inom föreskriven tid, skall länsstyrel- sen efter ansökan ta ut beloppet som om betalningsskyldighet hade ålagts genom domen. När lösesumman har deponerats, skall länsstyrelsen genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Medel som har deponerats skall genast sättas in i bank eller kreditmarknadsföretag mot ränta.

Lösesumman behöver dock inte deponeras tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägningen har ägt rum. Om lösesumman inte deponeras inom föreskriven tid, ska länsstyrelsen efter ansökan ta ut beloppet som om betalningsskyldighet hade ålagts genom domen. När löse- summan har deponerats, ska läns- styrelsen genast anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för an- teckning i fastighetsregistret.

Medel som har deponerats ska genast sättas in i bank eller kreditmarknadsföretag mot ränta.

	25 §8
När talan väckes angående om-		När talan väckes angående om-
prövning eller jämkning av av-		prövning eller jämkning av av-
gäld eller om klander av uppsäg-		gäld eller om klander av uppsäg-
ning, skall rätten genast göra		ning, ska rätten genast göra
anmälan därom till inskrivnings-		anmälan därom till inskrivnings-
myndigheten för	anteckning i	myndigheten för anteckning i
fastighetsregistrets	inskrivningsdel.	fastighetsregistret. Detsamma gäller
Detsamma gäller när dom eller		när dom eller slutligt beslut i
slutligt beslut i sådant mål vunnit		sådant mål vunnit laga kraft.
laga kraft.

18kap.

10 §9

Bestämmelserna i 9 §	äger	Bestämmelserna i 9 §	äger
motsvarande tillämpning	när	motsvarande tillämpning	när
någon vill söka betalning ur fast		någon vill söka betalning ur fast
egendom för fordran för vilken		egendom för fordran för vilken
panträtt upplåtits eller fordran		panträtt upplåtits eller fordran

8Senaste lydelse 2000:226.

9Senaste lydelse 2000:226.

Författningsförslag

SOU 2024:7

som enligt lag utgår med för-	som enligt lag utgår med för-
månsrätt framför panträtt. Om	månsrätt framför panträtt. Om
tvist angående äganderätten är	tvist angående äganderätten är
antecknad i fastighetsregistrets in-	antecknad i fastighetsregistret, kan
skrivningsdel, kan talan om betal-	talan om betalning i stället riktas
ning i stället riktas mot den som	mot den som innehar egen-
innehar egendomen med ägande-	domen med äganderättsanspråk.
rättsanspråk.

I fråga om tomträtt gäller första stycket även när fastighetsägaren vill uppsäga tomträttsavtalet eller väcka talan som avses i 13 kap. 11

eller 18 §.
19 kap.	19 kap. Handläggning av
Handläggning av	inskrivningsärenden och
inskrivningsärenden m.m.	registrering i fastighetsregistret

1§10

Inskrivning enligt denna balk	Inskrivning enligt denna balk
ska göras i fastighetsregistrets in-	ska göras i fastighetsregistret enligt
skrivningsdel.	lagen (0000:000) om fastighets-
Bestämmelser om fastighets-	register och elektroniskt tillhanda-
registret finns i lagen (2000:224)	hållande av fastighetsinformation.
om fastighetsregister.

6§11

Ett inskrivningsärende skall	Ett inskrivningsärende ska tas
tas upp på en inskrivningsdag.	upp på en inskrivningsdag.
Inskrivningsdag skall hållas	Inskrivningsdag ska	hållas
varje måndag, tisdag, onsdag,	varje måndag, tisdag, onsdag,
torsdag och fredag, dock inte på	torsdag och fredag, dock inte på
helgdag, midsommarafton, jul-	helgdag, midsommarafton, jul-
afton eller nyårsafton.	afton eller nyårsafton.
Om det samma dag som en	Om det samma dag som en
ansökan eller anmälan tas upp	ansökan eller anmälan tas upp
görs en registrering i fastighets-	görs en registrering i fastighets-
registrets allmänna del avseende	registret enligt 19 kap. fastighets-
den fastighet som ansökan eller	bildningslagen (1970:988)	avse-

10Senaste lydelse 2020:362.

11Senaste lydelse 2000:226.

SOU 2024:7

Författningsförslag

anmälan avser, skall ansökan eller anmälan anses ha gjorts efter registreringen.

ende den fastighet som ansökan eller anmälan avser, ska ansökan eller anmälan anses ha gjorts efter registreringen.

9§12

Inskrivningsmyndigheten skall	Inskrivningsmyndigheten ska
sammanföra handlingarna i in-	sammanföra handlingarna i in-
skrivningsärendena i akter. Reger-	skrivningsärendena i akter. Reger-
ingen eller den myndighet som	ingen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får med-	regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om att akterna	dela föreskrifter om att akterna
skall utgöra en del av ärende-	ska utgöra en del av ärende-
registret, om de är i elektronisk	registret, om de är i elektronisk
form.	form.
Om sökanden eller någon	Om sökanden eller någon
annan har lämnat någon uppgift	annan har lämnat någon uppgift
eller förklaring av betydelse för	eller förklaring av betydelse för
ärendet, skall en anteckning om	ärendet, ska en anteckning om
detta göras i akten. Detsamma	detta göras i akten. Detsamma
gäller om en särskild utredning	gäller om en särskild utredning
har gjorts i ärendet. I akten skall	har gjorts i ärendet. I akten ska
även tas in protokoll samt kall-	även tas in protokoll samt kall-
elser, förelägganden och andra	elser, förelägganden och andra
beslut som inte skall antecknas i	beslut som inte ska antecknas i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.	fastighetsregistret.
Att skälen för vissa beslut skall	Att skälen för vissa beslut ska
antecknas i akten framgår av 19	antecknas i akten framgår av 19
och 25 §§.	och 25 §§.

12§13

En ansökan ska omedelbart avvisas, om

1. den inte har gjorts på det sätt som anges i 10 § första stycket, eller

2. det förvärv som sökanden	2. det förvärv som sökanden
åberopar uppenbarligen är så-	åberopar uppenbarligen är så-
dant att det inte kan skrivas in i	dant att det inte kan skrivas in i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.	fastighetsregistret.

12Senaste lydelse 2011:62.

13Senaste lydelse 2008:153.

Författningsförslag

SOU 2024:7

19§14

Ett sådant beslut i ärende en-	Ett sådant beslut i ärende en-
ligt 20–24 kap. som enligt lag	ligt 20–24 kap. som enligt lag
eller annan författning skall föras	eller annan författning ska föras
in i fastighetsregistrets inskrivnings-	in i fastighetsregistret meddelas
del meddelas genom att beslutet	genom att beslutet förs in i regist-
förs in i denna del av registret.	ret. Beslutet ska anses ha det inne-
Beslutet skall anses ha det inne-	håll som framgår av registret.
håll som framgår av registret.
Om beslutet innebär att en	Om beslutet innebär att en
ansökan inte bifalls, skall skälen	ansökan inte bifalls, ska skälen
för beslutet antecknas i akten.	för beslutet antecknas i akten.

21§15

Om innehållet i ett bevis som	Om innehållet i ett bevis som
inskrivningsmyndigheten tidigare	inskrivningsmyndigheten tidigare
har utfärdat till följd av senare	har utfärdat till följd av senare
beslut om rättelse inte längre	beslut om rättelse inte längre
stämmer överens med uppgift i	stämmer överens med uppgift i
fastighetsregistrets inskrivnings-	fastighetsregistret, ska myndigheten
del, skall myndigheten utfärda	utfärda ett nytt bevis. I samband
ett nytt bevis. I samband därmed	därmed ska det tidigare utfärdade
skall det tidigare utfärdade beviset	beviset förstöras.
förstöras.

Inskrivningsmyndigheten får förelägga den som innehar ett så- dant bevis att ge in det till myndigheten. Föreläggandet får förenas med vite.

22§16

Om fastighetsregistrets inskriv-	Om fastighetsregistret	inne-
ningsdel innehåller någon uppen-	håller någon uppenbar oriktighet
bar oriktighet som beror på	som beror på inskrivningsmyn-
inskrivningsmyndighetens eller	dighetens eller någon	annans
någon annans skrivfel, på något	skrivfel, på något liknande förbi-
liknande förbiseende eller på ett	seende eller på ett tekniskt fel,
tekniskt fel, ska inskrivningsmyn-	ska inskrivningsmyndigheten rätta

14Senaste lydelse 2000:226.

15Senaste lydelse 2000:226.

16Senaste lydelse 2018:778.

SOU 2024:7Författningsförslag

digheten rätta uppgiften. I fråga		uppgiften. I fråga om person-
om personuppgifter gäller detta		uppgifter gäller detta i stället för
i stället för rätten	till rättelse	rätten till rättelse enligt arti-
enligt artikel 16 i	Europaparla-	kel 16 i Europaparlamentets och
mentets och rådets förordning		rådets förordning (EU) 2016/679
(EU) 2016/679 av den 27 april		av den 27 april 2016 om skydd
2016 om skydd för fysiska per-		för fysiska personer med avse-
soner med avseende på behand-		ende på behandling av person-
ling av personuppgifter och om		uppgifter och om det fria flödet
det fria flödet av sådana uppgifter		av sådana uppgifter och om upp-
och om upphävande av direktiv		hävande av direktiv 95/46/EG
95/46/EG (allmän dataskyddsför-		(allmän dataskyddsförordning).

ordning).

Om åtgärden kan bli till skada för en ägare eller en innehavare av en panträtt eller en innehavare av en rättighet för vilken inskrivning är beviljad eller sökt, ska det inbördes företrädet mellan de berörda förvärven bestämmas efter vad som är skäligt.

I fall som avses i första stycket tillämpas inte 36 § förvaltnings- lagen (2017:900).

23§17

När inskrivningsmyndigheten	När inskrivningsmyndigheten
har tagit upp ett ärende om rätt-	har tagit upp ett ärende om rätt-
else, skall detta antecknas i fastig-	else, ska detta antecknas i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel, om	hetsregistret, om beslut i ärendet
beslut i ärendet inte meddelas	inte meddelas samma dag.
samma dag.
25 a §18
Rätten till begränsning av be-	Rätten till begränsning av be-
handling av personuppgifter en-	handling av personuppgifter en-
ligt artikel 18 i Europaparlamen-	ligt artikel 18 i Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU)	tets och rådets förordning (EU)
2016/679 gäller inte i fråga om	2016/679 gäller inte i fråga om
personuppgifter i fastighetsregist-	personuppgifter som förts in fastig-
rets inskrivningsdel.	hetsregistret enligt 19 kap.

17Senaste lydelse 2000:226.

18Senaste lydelse 2018:270.

Regeringen får i fråga om in- teckningar som är registrerade i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga be- stämmelser i detta kapitel.

Regeringen får vidare före- skriva att ändring av namn, per- sonnummer eller samordnings- nummer och adressuppgifter får införas i fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga be- stämmelser i detta kapitel.

Författningsförslag

SOU 2024:7

27§19

Regeringen får i fråga om in- teckningar som är registrerade i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att anteckningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighetsregistrets inskrivnings- del på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.

Regeringen får vidare före- skriva att ändring av namn och adressuppgifter får införas i fastig- hetsregistrets inskrivningsdel på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.

29§20

Inskrivningsmyndigheten ska	Inskrivningsmyndigheten ska
anteckna följande uppgifter i fas-	anteckna följande uppgifter i fas-
tighetsregistrets inskrivningsdel:	tighetsregistret:

1.uppgift om exekutiv försäljning eller expropriation eller lik- nande tvångsförvärv som inverkat på en inteckning eller en inskriven rättighet,

2.uppgift om en myndighets fördelning av medel som inverkar på en inteckning eller en inskriven rättighet,

3.uppgift om att talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av fast egendom eller tomträtt eller om bättre rätt till sådan egendom,

4.uppgift om att talan har väckts i tvist om upplåtelse av tomträtt,

5.uppgift om dom eller beslut som har vunnit laga kraft i mål som avses i 3 eller 4 eller i annat mål som angår inskrivning,

6.uppgift om att fast egendom eller tomträtt har utmätts,

7.uppgift om att konkursförvaltare har begärt att fast egendom eller tomträtt som ingår i konkursbo ska säljas exekutivt,

8.uppgift om att utmätt fast egendom eller tomträtt har sålts,

19Senaste lydelse 2006:142.

20Senaste lydelse 2008:337.

SOU 2024:7

Författningsförslag

9.uppgift om att fast egendom eller tomträtt har belagts med kvar- stad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom betalningssäkring, och

10. annan uppgift som enligt	10. annan uppgift som enligt
lag eller annan författning ska an-	lag eller annan författning ska
tecknas i fastighetsregistrets inskriv-	antecknas i fastighetsregistret.

ningsdel.

Anteckning ska göras när anmälan, bevis eller utdelningslängd som utvisar förhållandet har kommit in till inskrivningsmyndigheten.

Domstol ska genast till inskrivningsmyndigheten anmäla sådana förhållanden som avses i första stycket 3–5.

35§21

Om det överklagade beslutet	Om det överklagade beslutet
har förts in i fastighetsregistrets	har förts in i fastighetsregistret,
inskrivningsdel, skall uppgift om	ska uppgift om överklagandet
överklagandet föras in i registret.	föras in i registret. När det finns
När det finns ett lagakraftvunnet	ett lagakraftvunnet	beslut med
beslut med anledning av över-	anledning av överklagandet, ska
klagandet, skall beslutets inne-	beslutets innehåll	antecknas i
håll antecknas i registret.	registret.

37§22

Rätt till ersättning av staten	Rätt till ersättning av staten
har den som lider skada på grund	har den som lider skada på grund
av ett tekniskt fel i fastighets-	av ett tekniskt fel i fastighets-
registrets inskrivningsdel eller i en	registret eller i en anordning som
anordning som är ansluten till	är ansluten till registret hos den
registrets inskrivningsdel hos den	statliga lantmäterimyndigheten,
statliga lantmäterimyndigheten,	en kommunal lantmäterimyndig-
en kommunal lantmäterimyndig-	het eller en myndighet som avses
het eller en myndighet som avses	i 4 kap. 34 a § fastighetsbildnings-
i 4 kap. 34 a § fastighetsbildnings-	lagen (1970:988).
lagen (1970:988).

21Senaste lydelse 2000:226.

22Senaste lydelse 2008:541.

Författningsförslag

SOU 2024:7

Rätten gäller endast i den mån inskrivningsmyndigheten är ansva- rig för uppgifterna i fastighets- registret enligt denna balk.

Ersättningen ska efter skälighet sättas ned eller helt falla bort om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.

20 kap.

4 §23

Är bifall till förvärvarens lagfartsansökan beroende av att föregå- ende ägares förvärv lagfares och har tiden för sökande av lagfart på dennes förvärv börjat löpa, får förvärvaren söka lagfart även på detta förvärv. Företrädaren i äganderätten är skyldig att för sådant ända- mål tillhandahålla erforderliga handlingar som han innehar.

Har fast egendom på grund	Har fast egendom på grund
av förordnande i testamente eller	av förordnande i testamente eller
annan rättshandling tills vidare	annan rättshandling tills vidare
ställts utan ägare, kan god man	ställts utan ägare, kan god man
eller annan som har att företräda	eller annan som har att företräda
den blivande ägaren söka lagfart	den blivande ägaren söka lagfart
på egendomen för dennes räk-	på egendomen för dennes räk-
ning. Sedan ägaren blivit bestämd,	ning. Sedan ägaren blivit bestämd,
får anteckning om denne göras i	får anteckning om denne göras i
fastighetsregistrets inskrivningsdel.	fastighetsregistret.

6 §24 En lagfartsansökan ska avslås, om

1.fångeshandlingen inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den para- grafen,

2.fångeshandlingen inte är upprättad på det sätt som föreskrivs i lag,

3.förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför att förvärvet är ogiltigt,

23Senaste lydelse 2000:226.

24Senaste lydelse 2010:2048.

SOU 2024:7

Författningsförslag

4.förvärvet avser en del av en fastighet och tiden för att ansöka om fastighetsbildning enligt 4 kap. 7–9, 28 eller 29 § eller enligt någon annan bestämmelse i lag har gått ut eller ansökan om fastig- hetsbildning har avslagits eller ett sådant förvärv annars enligt lag är ogiltigt,

5. överlåtelsen står i strid med	5. överlåtelsen står i strid med
en mot överlåtaren gällande in-	en mot överlåtaren gällande in-
skränkning i hans rätt att förfoga	skränkning i hans rätt att förfoga
över egendomen och, när över-	över egendomen och, när över-
låtelsen skedde, lagfart inte var	låtelsen skedde, lagfart inte var
beviljad för överlåtaren eller, om	beviljad för överlåtaren eller, om
så var fallet, ärende om anteck-	så var fallet, ärende om anteck-
ning i fastighetsregistrets inskriv-	ning i fastighetsregistret av in-
ningsdel av inskränkningen var	skränkningen var upptaget på in-
upptaget på inskrivningsdag,	skrivningsdag,

6.fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför sökandens förvärv,

7.fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försälj- ningen enligt 14 kap. utsökningsbalken äger företräde framför dennes förvärv,

8.för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd har gått ut eller ansökan om tillstånd har avslagits,

9.det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller inte kan göras gällande.

7§25

Förekommer inte omständigheter som avses i 6 §, ska lagfarts- ansökan förklaras vilande, om

1.vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshand- lingen inte är styrkt av två vittnen och överlåtelsen inte skett genom statlig myndighet,

2.fångesmannen inte har lagfart och fall som avses i 9 § inte före- ligger,

3.rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastig- heten eller om bättre rätt till denna,

4.lagfart söks på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu inte vunnit laga kraft,

25Senaste lydelse 2010:2048.

Författningsförslag

SOU 2024:7

5.vid förvärv genom legat detta inte utgivits,

6.vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev inte utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen inte fullbordats,

7.vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskaps- balkens bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren			8. vid överlåtelse överlåtaren
är sambo och förvärvet enligt			är sambo och förvärvet enligt
bestämmelserna	i	sambolagen	bestämmelserna i sambolagen
(2003:376) är beroende av den			(2003:376) är beroende av den
andra sambons samtycke, dock			andra sambons samtycke, dock
endast om ärende om anteckning			endast om ärende om anteckning
i fastighetsregistrets		inskrivnings-	i fastighetsregistret av anmälan en-
del av anmälan enligt 5 § andra			ligt 5 § andra stycket den lagen
stycket den lagen var upptaget på			var upptaget på inskrivningsdag
inskrivningsdag	när	överlåtelsen	när överlåtelsen skedde,
skedde,

9.vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvda- balkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

10.förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11.förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighets- bildning,

12.förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, eller

13.förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som inte överstiger två år från den dag då gåvohand- lingen upprättades.

13§26

Om det på grund av inne-	Om det på grund av inne-
hållet i protokollet och vad som	hållet i protokollet och vad som
i övrigt framkommit måste an-	i övrigt framkommit måste an-
tagas att det påstådda förvärvet	tagas att det påstådda förvärvet
ägt rum samt sökanden med hän-	ägt rum samt sökanden med hän-
syn till vad som framkommit bör	syn till vad som framkommit bör
anses som ägare, skall den om-	anses som ägare, ska den om-
ständigheten att endast proto-	ständigheten att endast proto-
kollet åberopas som fångeshand-	kollet åberopas som fångeshand-

26Senaste lydelse 2000:226.

SOU 2024:7

Författningsförslag

ling ej utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med ägande- rättanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfarts- ansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans ägande- rätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsregistrets inskrivningsdel under nämnda tid.

I ärende om lagfart som avses i denne pragraf skall, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, vari- genom lagfart beviljats.

ling ej utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf ska, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från Kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, vari- genom lagfart beviljats.

14§27

Är sökandens förvärv förenat	Är sökandens förvärv förenat
med förbehåll, som inskränker	med förbehåll, som inskränker
hans rätt att överlåta egendomen	hans rätt att överlåta egendomen
eller söka inteckning eller upp-	eller söka inteckning eller upp-
låta rättighet i denna, eller är hans	låta rättighet i denna, eller är hans
behörighet i sådant avseende in-	behörighet i sådant avseende in-
skränkt genom annans rätt att	skränkt genom annans rätt att
nyttja egendomen på grund av	nyttja egendomen på grund av
testamente, skall anteckning om	testamente, ska anteckning om
inskränkningen göras i fastighets-	inskränkningen göras i fastighets-
registrets inskrivningsdel när lag-	registret när lagfart sökes eller

27Senaste lydelse 2000:226.

Författningsförslag

SOU 2024:7

fart sökes eller när upplysning om	när upplysning om inskränk-
inskränkningar därefer vinnes.	ningar därefter vinnes.

21kap.

4 §28

Framgår av	upplåtelsehand-	Framgår	av	upplåtelsehand-
lingen att tomträttshavarens rätt		lingen att tomträttshavarens rätt
att upplåta servitut eller rätt till		att upplåta servitut eller rätt till
elektrisk kraft i tomträtten är		elektrisk kraft i tomträtten är
inskränkt, skall anteckning om		inskränkt,	ska	anteckning om
detta göras i	fastighetsregistrets	detta göras i fastighetsregistret när
inskrivningsdel	när inskrivning	inskrivning sökes.
sökes.

6§29

Om det framgår av en an-	Om det framgår av en an-
teckning i fastighetsregistrets in-	teckning i fastighetsregistrets in-
skrivningsdel eller upplyses på	skrivningsdel eller upplyses på
annat sätt att tomträtten har	annat sätt att tomträtten har
upphört enligt 13 kap. 19 §, ska	upphört enligt 13 kap. 19 §, ska
det i fastighetsregistrets inskriv-	det i fastighetsregistret antecknas
ningsdel antecknas att tomträtten	att tomträtten har upphört.
har upphört.

Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i

13 kap. 22 § får inte bifallas, om inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller om tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då dödning söks.

28Senaste lydelse 2000:226.

29Senaste lydelse 2008:337.

SOU 2024:7

Författningsförslag

22kap.

3 §30

Ansökan om inteckning ska avslås, om 1. föreskrifterna i 2 § inte iakttagits,

2. på grund av särskild före-	2. på grund av särskild före-
skrift eller enligt anteckning i	skrift eller enligt anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel	fastighetsregistret inteckning inte
inteckning inte får beviljas i fastig-	får beviljas i fastigheten,
heten,

3.inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

4.fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

5.sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då in- teckningen söks samt fastigheten hör till konkursboet, eller

6.en del av fastigheten har utmätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller fastigheten eller en del av fastigheten har be- lagts med kvarstad eller tagits i förvar och ett ärende angående an- teckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckningen söks, om inte ansökningen har medgetts av Krono- fogdemyndigheten.

Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inteckning upp- skjutas till samma dag.

4§31

Förekommer icke omständig-	Förekommer icke omständig-
het som avses i 3 §, skall ansökan	het som avses i 3 §, ska ansökan
om inteckning förklaras vilande,	om inteckning förklaras vilande,
om	om

1.ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt in- teckningsansökningen ej medgivits av den som har lagfart,

2.rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av fastig- heten eller om bättre rätt till denna,

3.sökanden är gift samt den andra makens samtycke fordras en- ligt äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillåt- else enligt nämnda balk inte har givits,

30Senaste lydelse 2010:238.

31Senaste lydelse 2003:378.

Författningsförslag

SOU 2024:7

4. sökanden är sambo samt	4. sökanden är sambo samt
den andra sambons samtycke	den andra sambons	samtycke
fordras enligt bestämmelserna i	fordras enligt bestämmelserna i
sambolagen (2003:376) och sam-	sambolagen (2003:376) och sam-
tycke eller annan tillåtelse enligt	tycke eller annan tillåtelse enligt
nämnda lag inte har givits, dock	nämnda lag inte har givits, dock
endast om ärende om anteck-	endast om ärende om anteck-
ning i fastighetsregistrets inskriv-	ning i fastighetsregistret av anmä-
ningsdel av anmälan enligt 5 §	lan enligt 5 § andra stycket den
andra stycket den lagen har tagits	lagen har tagits upp senast på den
upp senast på den inskrivnings-	inskrivningsdag då	inteckning
dag då inteckning söks,	söks,

5.ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande,	Förklaras ansökan vilande,
skall inskrivningsmyndigheten ut-	ska inskrivningsmyndigheten ut-
färda bevis om detta (vilande-	färda bevis om detta (vilande-
bevis).	bevis).

12§32

På ansökan av innehavare av		På ansökan av innehavare av
pantbrev eller vilandebevis skall		pantbrev eller		vilandebevis ska
anteckning göras i fastighetsregist-		anteckning göras i fastighets-
rets inskrivningsdel om innehavet.		registret om innehavet.
Är	annan förut antecknad	Är	annan	förut antecknad
som innehavare, skall inskriv-		som innehavare, ska inskriv-
ningsmyndigheten sedan anteck-		ningsmyndigheten sedan anteck-
ning om det nya innehavet skett		ning om det nya innehavet skett
avföra den tidigare anteckningen		avföra den tidigare anteckningen
och skriftligen underrätta den		och skriftligen underrätta den
som tidigare var antecknad som		som tidigare var antecknad som
innehavare om åtgärden. Skyl-		innehavare om åtgärden. Skyl-
dighet	att underrätta tidigare	dighet	att underrätta tidigare
antecknad innehavare föreligger		antecknad innehavare föreligger
dock icke, om det är uppenbart		dock icke, om det är uppenbart
att underrättelsen saknar bety-		att underrättelsen saknar bety-
delse för honom. Föreligger an-		delse för honom. Föreligger an-
ledning till antagande att sökan-		ledning till antagande att sökan-

32Senaste lydelse 2000:226.

SOU 2024:7

Författningsförslag

den icke innehar pantbrevet eller beviset, skall föreläggande med- delas honom att uppvisa detta.

Anmäler den som antecknats som innehavare att innehavet upp- hört, skall anteckningen avföras.

den icke innehar pantbrevet eller beviset, ska föreläggande med- delas honom att uppvisa detta.

Anmäler den som antecknats som innehavare att innehavet upp- hört, ska anteckningen avföras.

23 kap.

Inskrivning av annan	Inskrivning av annan
nyttjanderätt än tomträtt samt	nyttjanderätt än tomträtt samt
avservitut och rätt till elektrisk	av servitut och rätt till
kraft	elektrisk kraft

2§33

En ansökan om inskrivning enligt 1 § ska avslås, om

1.den handling som rättigheten grundas på inte har kommit in eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har med- delats med stöd av den paragrafen,

2.föreskrift i lag beträffande sådan upplåtelse som ansökan angår inte har iakttagits och föreskriften inte avser giltigheten av endast visst förbehåll,

3. upplåtelsen står i strid med	3. upplåtelsen står i strid med
en mot upplåtaren gällande in-	en mot upplåtaren gällande in-
skränkning i hans rätt att förfoga	skränkning i hans rätt att förfoga
över egendomen och, när upp-	över egendomen och, när upp-
låtelsen skedde, lagfart inte var	låtelsen skedde, lagfart inte var
beviljad för upplåtaren eller, om	beviljad för upplåtaren eller, om
så var fallet, ärende om anteck-	så var fallet, ärende om anteck-
ning i fastighetsregistrets inskriv-	ning i fastighetsregistret av in-
ningsdel av inskränkningen var	skränkningen var upptaget på in-
upptaget på inskrivningsdag,	skrivningsdag,

4.inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

5.fastigheten före upplåtelsen överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför upplåtelsen,

6.fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångs- förvärv,

33Senaste lydelse 2008:377.

Kommer en inskriven rättig- het till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap.

13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, ska rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.

En inskriven rättighet enligt första stycket får ändras av lant- mäterimyndigheten i fastighets- registret.

Författningsförslag

SOU 2024:7

7.fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning söks,

8.upplåtelsen avser arrende eller hyra som enligt förbehåll i upp- låtelsehandlingen inte får inskrivas,

9.upplåtelsen avser rätt till elektrisk kraft och skriftligt medgiv- ande till inskrivning inte föreligger,

10. det är uppenbart att upp-	10. det är uppenbart att upp-
låtelsen av annan grund är ogiltig	låtelsen av annan grund är ogiltig
eller att rätttigheten upphört eller	eller att rättigheten upphört eller
av annat skäl inte kan göras gäll-	av annat skäl inte kan göras gäll-
ande.	ande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om inskrivning upp- skjutas till samma dag.

9§34

Kommer en inskriven rättig- het till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap.

13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.

34Senaste lydelse 1989:722.

SOU 2024:7

Författningsförslag

24kap.

1 §35

En fastighetsägare har rätt att	En fastighetsägare har rätt att
ansöka om inskrivning i fastig-	ansöka om inskrivning i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel av	hetsregistret av en förklaring som
en förklaring som avses i 2 kap.	avses i 2 kap. 3 §. Som fastig-
3 §. Som fastighetsägare anses i	hetsägare anses i detta kapitel den
detta kapitel den för vilken lag-	för vilken lagfart senast är sökt.
fart senast är sökt.
Ansökan ska avslås, om

1.ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad och in- skrivningsansökan inte har medgetts av den som har lagfart,

2.en eller flera inteckningar gäller i fastigheten och varje borge- när för vars fordran pantbrev på grund av sådan inteckning utgör säkerhet inte med ingivande av pantbrevet har medgett ansökan,

3.fastigheten har frångått sökanden på grund av exekutiv försälj- ning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

4.sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då in- skrivningen söks samt fastigheten hör till konkursboet,

5.fastigheten eller en del därav är utmätt eller utmäts den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,

6.fastigheten eller en del därav har tagits i anspråk genom betal- ningssäkring eller tas i anspråk den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,

7.fastigheten eller en del därav är belagd med kvarstad eller tagen

iförvar eller beläggs med kvarstad eller tas i förvar den dag då in- skrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett an- sökan.

Om ett ärende angående lagfart för sökanden har skjutits upp till en senare inskrivningsdag, ska behandlingen av inskrivningsansökan skjutas upp till samma dag.

35Senaste lydelse 2008:337.

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.6Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 21 §, 26 kap. 15 § och 31 kap. 35 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11kap.

21 §1

Om en fastighet övergår till en ny ägare och den tidigare ägaren är underhållsskyldig efter övertagande enligt 20 § första stycket, svarar den nya ägaren för de skyldigheter som följer av övertagandet.

Övertagandet enligt 20 § första	Övertagandet enligt 20 § första
stycket skall antecknas i fastig-	stycket ska antecknas i fastighets-
hetsregistrets allmänna del.	registret enligt 19 kap. fastighets-
	bildningslagen (1970:998).

26kap.

15 §2

Om en tillsynsmyndighet har		Om en tillsynsmyndighet har
meddelat ett föreläggande eller		meddelat ett föreläggande eller
förbud mot någon i egenskap av		förbud mot någon i egenskap av
ägare till en fastighet, tomträtts-		ägare till en fastighet, tomträtts-
havare eller ägare till en byggnad,		havare eller ägare till en byggnad,
anläggning eller anordning på		anläggning eller anordning på
mark som tillhör någon annan,		mark som tillhör någon annan,
får tillsynsmyndigheten sända		får tillsynsmyndigheten sända
beslutet till inskrivningsmyndig-		beslutet till inskrivningsmyndig-
heten för anteckning i fastighets-		heten för anteckning i fastighets-
registrets inskrivningsdel. Är före-		registret enligt 19 kap. jordabalken.
läggandet förenat med löpande		Är föreläggandet förenat med löp-
vite, skall även detta antecknas.		ande vite, ska även detta anteck-
Den som senast sökt lagfart eller		nas. Den som senast sökt lagfart
inskrivning av förvärv av tomt-		eller inskrivning av förvärv av
rätt skall, om den sökande inte är		tomträtt ska, om den sökande inte
föreläggandets	eller förbudets	är föreläggandets eller förbudets
adressat, av inskrivningsmyndig-		adressat, av inskrivningsmyndig-
heten genast i	rekommenderat	heten genast i rekommenderat

1Senaste lydelse 2000:228.

2Senaste lydelse 2000:228.

När inlösen av mark är full- bordad, ska detta antecknas i fas- tighetsregistret enligt 19 kap. fastig- hetsbildningslagen (1970:988).

FörfattningsförslagSOU 2024:7

brev underrättas om anteck- brev underrättas om anteck-

ningen.ningen.

Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början.

Har ett antecknat förelägg-	Har ett antecknat förelägg-
ande eller förbud upphävts genom	ande eller förbud upphävts genom
ett beslut som vunnit laga kraft	ett beslut som vunnit laga kraft
eller har den åtgärd som avses	eller har den åtgärd som avses
med föreläggandet vidtagits eller	med föreläggandet vidtagits eller
har ändamålet med föreläggandet	har ändamålet med föreläggandet
eller förbudet förlorat sin bety-	eller förbudet förlorat sin bety-
delse, skall tillsynsmyndigheten	delse, ska tillsynsmyndigheten så
så snart den fått vetskap om för-	snart den fått vetskap om för-
hållandet anmäla detta till inskriv-	hållandet anmäla detta till inskriv-
ningsmyndigheten för borttag-	ningsmyndigheten för borttag-
ande av anteckningen.	ande av anteckningen.

31 kap.

35 §3

När inlösen av mark är full- bordad, skall detta antecknas i fastighetsregistrets allmänna del.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

3Senaste lydelse 2000:228.

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrivs att 8 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			8 §1
Är rätt till delaktighet i härads-				Är rätt till delaktighet i härads-
allmänning förenad med fastig-				allmänning förenad med fastig-
het som ej är taxerad såsom				het som inte är taxerad såsom
lantbruksenhet, må länsstyrel-				lantbruksenhet,	må länsstyrel-
sen, på framställning av allmän-				sen, på framställning av allmän-
ningsstyrelsen och efter hörande				ningsstyrelsen och efter hörande
av fastighetens ägare eller i 3 §				av fastighetens ägare eller i 3 §
omförmäld innehavare av fastig-				omförmäld innehavare av fastig-
heten, förordna att rätten till del-				heten, förordna att rätten till del-
aktighet skall avlösas mot ersätt-				aktighet ska avlösas mot ersätt-
ning i penningar.				ning i penningar.
Ersättningens		belopp	fast-	Ersättningens	belopp	fast-
ställes av länsstyrelsen och skall				ställes av länsstyrelsen och ska
bestämmas till två och en halv				bestämmas till två och en halv
gånger sammanlagda värdet av				gånger sammanlagda värdet av
den på fastighetens delaktighets-				den på fastighetens delaktighets-
tal belöpande	utdelningen		från	tal belöpande utdelningen		från
allmänningen för de senast för-				allmänningen för de senast för-
flutna tio åren. Länsstyrelsen skall				flutna tio åren. Länsstyrelsen ska
utsätta viss dag, då löseskillingen				utsätta viss dag, då löseskillingen
senast skall hava erlagts och bevis				senast ska hava erlagts och bevis
därom inkommit till länsstyrelsen				därom inkommit till länsstyrelsen
vid påföljd att förordnandet om				vid påföljd att förordnandet om
avlösning eljest är förfallet.				avlösning annars är förfallet.
Då beslutet om avlösning har				Då beslutet om avlösning har
vunnit laga kraft och bevis som				vunnit laga kraft och bevis som
avses i andra stycket har kommit				avses i andra stycket har kommit
in till länsstyrelsen, skall länsstyr-				in till länsstyrelsen, ska länsstyr-
elsen genast vidta de åtgärder				elsen genast vidta de åtgärder som
som behövs	för	att en	an-	behövs för att en anteckning om

1Senaste lydelse 2005:1209.

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom föreskrivs att 7 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		7 a §1
Är rätt till delaktighet i all-			Är rätt till delaktighet i all-
männingsskog förenad med fas-			männingsskog förenad med fas-
tighet som ej är taxerad såsom			tighet som inte är taxerad såsom
lantbruksenhet,	må länsstyrel-		lantbruksenhet,	må länsstyrel-
sen, på framställning av allmän-			sen, på framställning av allmän-
ningsstyrelsen och efter hörande			ningsstyrelsen och efter hörande
av fastighetens ägare eller i 3 §			av fastighetens ägare eller i 3 §
omförmäld innehavare av fastig-			omförmäld innehavare av fastig-
heten, förordna att rätten till del-			heten, förordna att rätten till del-
aktighet skall avlösas mot ersätt-			aktighet ska avlösas mot ersätt-
ning i penningar.			ning i penningar.
Ersättningens	belopp	fast-	Ersättningens	belopp fast-
ställes av länsstyrelsen och må,			ställes av länsstyrelsen och må,
efter vad som finnes skäligt, be-			efter vad som finnes skäligt, be-
stämmas till högst två och en			stämmas till högst två och en
halv gånger sammanlagda värdet			halv gånger sammanlagda värdet
av den del av allmänningsskogens			av den del av allmänningsskogens
behållna avkastning för de senaste			behållna avkastning för de senaste
tio åren, som svarar mot fastig-			tio åren, som svarar mot fastig-
hetens delaktighetstal. Länsstyr-			hetens delaktighetstal. Länsstyr-
elsen skall utsätta viss dag, då			elsen ska utsätta viss dag, då löse-
löseskillingen senast skall		hava	skillingen senast ska ha erlagts
erlagts och bevis därom inkom-			och bevis därom inkommit till
mit till länsstyrelsen vid påföljd			länsstyrelsen vid påföljd att för-
att förordnandet om avlösning			ordnandet om avlösning annars
eljest är förfallet.			är förfallet.
Då beslutet om avlösning har			Då beslutet om avlösning har
vunnit laga kraft och bevis som			vunnit laga kraft och bevis som
avses i andra stycket har kommit			avses i andra stycket har kommit
in till länsstyrelsen, skall länsstyr-			in till länsstyrelsen, ska länsstyr-

1Senaste lydelse 2005:1210.

Fastigheterna ska redovisas i fastighetsregistret enligt 19 kap. Be- stämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (0000:000) om fastig- hetsregister och elektroniskt till- handahållande av fastighetsinforma- tion.

Fastighetsbildning och fastig- hetsbestämning är fullbordade, när uppgift om åtgärden har in- förts i fastighetsregistret.

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.10Förslag till lag om ändring

i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 5 kap. 18, 30, 31 och 33 a §§, 8 kap. 10 §, 12 kap. 10 §, 15 kap. 6 och 10 §§, 19 kap. 1–6 §§ och rubriken till 19 kap. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §1

Fastigheterna skall redovisas i fastighetsregistrets allmänna del. Bestämmelser om fastighetsregist- ret finns i lagen (2000:224) om fastighetsregister.

Fastighetsbildning och fastig- hetsbestämning är fullbordade, när uppgift om åtgärden har införts i fastighetsregistrets allmänna del.

5 kap.

18 §2

Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden

1. 4 § första stycket och 5 §	1. 4 § första stycket och 5 §
första stycket, om ägarna av de	första stycket, om ägarna av de
fastigheter som beröres av regler-	fastigheter som berörs av regler-
ingen medger det,	ingen medger det,

2.6 § andra stycket, 7 och 10–12 §§ samt 15 § tredje stycket, om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det,

3.8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

1Senaste lydelse 2000:233.

2Senaste lydelse 2003:380.

SOU 2024:7

Författningsförslag

4.13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser	regleringen			fastighet		Avser	regleringen		fastighet
som svarar för fordran, får avsteg						som svarar för fordran, får avsteg
från 10–14 §§ med stöd av ägarens						från 10–14 §§ med stöd av ägarens
samtycke ske endast om även						samtycke ske endast om även
fordringens		innehavare medger				fordringens innehavare medger
det. Besväras fastigheten av gemen-						det. Besväras fastigheten av gemen-
sam inteckning, fordras dessutom						sam inteckning, fordras dessutom
de medgivanden från fastighets-						de medgivanden från fastighets-
ägare och fordringshavare som i						ägare och fordringshavare som i
22 kap. 11 § jordabalken före-						22 kap. 11 § jordabalken före-
skrives för relaxation. Medgiv-						skrives för relaxation. Medgiv-
ande av rättsägare fordras ej, om						ande av rättsägare fordras inte,
regleringen		är	väsentligen utan			om regleringen		är väsentligen
betydelse för honom.						utan betydelse för honom.
Ägares och tomträttshavares						Ägares och tomträttshavares
medgivande enligt första stycket 3						medgivande enligt första stycket 3
till minskning av fastighets gra-						till minskning av fastighets gra-
deringsvärde skall upprättas skrift-						deringsvärde ska upprättas skrift-
ligen. Beträffande rätten att lämna						ligen. Beträffande rätten att lämna
sådant medgivande gäller samma						sådant medgivande gäller samma
villkor som för överlåtelse av fast						villkor som för överlåtelse av fast
egendom.						egendom.
Sådant	samtycke			av sambo		Sådant	samtycke		av sambo
som avses		i 23 § sambolagen				som avses i 23 § sambolagen
(2003:376) krävs dock endast om						(2003:376) krävs dock endast om
ärende om anteckning i fastig-						ärende om anteckning i fastig-
hetsregistrets		inskrivningsdel			av	hetsregistret av anmälan enligt 5 §
anmälan enligt 5 § andra stycket						andra stycket samma lag var upp-
samma lag var upptaget på inskriv-						taget på inskrivningsdag när med-
ningsdag när medgivandet gjordes.						givandet gjordes.
Medgivande			eller	samtycke		Medgivande		eller	samtycke
enligt första stycket till åtgärd						enligt första stycket till åtgärd
som berör samfälld mark skall,						som berör samfälld mark ska, om
om samfälligheten förvaltas					av	samfälligheten förvaltas av en
en samfällighetsförening, lämnas						samfällighetsförening, lämnas av

Författningsförslag

SOU 2024:7

av föreningen i stället för av del- ägarna.

föreningen i stället för av del- ägarna.

30 §3
Tillträde sker vid den tidpunkt	Tillträde sker vid den tidpunkt
som lantmäterimyndigheten be-	som lantmäterimyndigheten be-
stämmer. Innan tillträde sker,	stämmer. Innan tillträde sker,
skall fastighetsbildningsbeslutet	ska	fastighetsbildningsbeslutet
ha vunnit laga kraft. Om ej sär-	ha vunnit laga kraft. Om inte sär-
skilda skäl föranleder annat, får	skilda skäl föranleder annat, får
tillträde ej bestämmas till senare	tillträde inte bestämmas till senare
tidpunkt än ett år från det upp-	tidpunkt än ett år från det upp-
gift om regleringen införts i fas-	gift om regleringen införts i fas-
tighetsregistrets allmänna del. I be-	tighetsregistret. I beslut om till-
slut om tillträde skall förbehåll	träde ska förbehåll göras för den
göras för den rätt som enligt	rätt som enligt 7 kap. 29 § andra
7 kap. 29 § andra stycket jorda-	stycket jordabalken kan till-
balken kan tillkomma hyresgäst.	komma hyresgäst.
Har bestämmelse om tillträde	Har bestämmelse om tillträde
icke meddelats, sker tillträde när	inte meddelats, sker tillträde när
uppgift om regleringen införts i	uppgift om regleringen införts i
fastighetsregistrets allmänna del.	fastighetsregistret.
Sker tillträde icke samtidigt	Sker tillträde inte samtidigt
beträffande all egendom som in-	beträffande all egendom som in-
går i regleringen och uppkom-	går i regleringen och uppkom-
mer därigenom väsentlig olägen-	mer därigenom väsentlig olägen-
het för sakägare, har denne rätt	het för sakägare, har denne rätt
till skälig ersättning. Ersättningen	till skälig ersättning. Ersättningen
skall betalas av den som har nytta	ska betalas av den som har nytta
av att tillträde ej sker samtidigt.	av att tillträde inte sker samtidigt.
Fråga om ersättning upptages	Fråga	om ersättning upptages
endast om yrkande framställes.	endast om yrkande framställes.
Har tillträde skett och är det	Har tillträde skett och är det
ej uppenbart att den ersättning	inte uppenbart att den ersättning
som den tillträdande har att utge	som den tillträdande har att utge
med anledning av fastighetsbild-	med anledning av fastighetsbild-
ningsbeslutet blir obetydlig, skall	ningsbeslutet blir obetydlig, ska
lantmäterimyndigheten på yrk-	lantmäterimyndigheten på yrk-

3Senaste lydelse 2000:233.

SOU 2024:7

Författningsförslag

ande av den tillträdande, fastig- hetsägaren eller annan som be- röres av tillträdet föreskriva att den tillträdande skall utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Har förskott bestämts, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet.

ande av den tillträdande, fastig- hetsägaren eller annan som be- röres av tillträdet föreskriva att den tillträdande ska utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Har förskott bestämts, får den slutliga ersättningen inte bestämmas till lägre belopp än förskottet.

31 §4

Den som avträder mark får	Den som avträder mark får
under ett år ha kvar byggnad eller	under ett år ha kvar byggnad eller
annan anläggning som skall flyttas	annan anläggning som ska flyttas
samt upplag. Finns växande gröda	samt upplag. Finns växande gröda
på åker som tillträdes, får av-	på åker som tillträdes, får av-
trädaren bärga grödan.	trädaren bärga grödan.
Första stycket gäller endast	Första stycket gäller endast
om lantmäterimyndigheten ej be-	om lantmäterimyndigheten inte
stämmer annat.	bestämmer annat.
Om det främjar genomföran-	Om det främjar genomföran-
det av regleringen, kan den som	det av regleringen, kan den som
avträder skogbevuxen mark be-	avträder skogbevuxen mark be-
rättigas att under en tid av högst	rättigas att under en tid av högst
fem år från det uppgift om regler-	fem år från det uppgift om regler-
ingen införts i fastighetsregistrets	ingen införts i fastighetsregistret ta
allmänna del uttaga utstämplad	ut utstämplad skog på marken
skog på marken till särskilt an-	till särskilt angivet värde. Före-
givet värde. Föreligger på grund	ligger på grund av förhållande,
av förhållande, som avträdaren	som avträdaren inte råder över,
icke råder över, hinder för honom	hinder för honom att tillgodo-
att tillgodogöra sig skogen inom	göra sig skogen inom den be-
den bestämda tiden, skall markens	stämda tiden, ska markens ägare
ägare betala ersättning i pengar	betala ersättning i pengar för vad
för vad som ej kan uttagas. Väckes	som inte kan tas ut. Väcks inte
ej talan om sådan ersättning	talan om sådan ersättning inom
inom ett år från det tiden utgick,	ett år från det tiden utgick, är
är rätten till talan förlorad.	rätten till talan förlorad.

4Senaste lydelse 2000:233.

Ett förordnande enligt första stycket ska redovisas i fastighets- bildningsbeslutet. Om nyttjande- rätten är inskriven i fastighets- registret enligt 19 kap. jordabalken, ska lantmäterimyndigheten ändra den inskrivna rättigheten i enlig- het med fastighetsbildningsbeslutet i fastighetsregistret enligt 23 kap. 9 § jordabalken, när fastighets-

FörfattningsförslagSOU 2024:7

33 a §5

Om en nyttjanderätt gäller i	Om en nyttjanderätt gäller i
mark eller byggnad som genom	mark eller byggnad som genom
fastighetsreglering överförs till	fastighetsreglering överförs till
en annan fastighet, skall lant-	en annan fastighet, ska lant-
mäterimyndigheten förordna att	mäterimyndigheten förordna att
nyttjanderätten skall fortsätta att	nyttjanderätten ska fortsätta att
gälla i den överförda egendomen,	gälla i den överförda egendomen,
om någon sakägare begär det	om någon sakägare begär det
samt åtgärden är lämplig och inte	samt åtgärden är lämplig och inte
motverkar syftet med regleringen.	motverkar syftet med regleringen.
Är ett arrende enligt lag för-	Är ett arrende enligt lag för-
enat med rätt till förlängning,	enat med rätt till förlängning, ska
skall ett sådant förordnande med-	ett sådant förordnande meddelas
delas på yrkande av arrendatorn,	på yrkande av arrendatorn, om
om denne visar beaktansvärda	denne visar beaktansvärda skäl för
skäl för ett fortsatt arrende samt	ett fortsatt arrende samt åtgärden
åtgärden inte i väsentlig mån mot-	inte i väsentlig mån motverkar
verkar syftet med regleringen.	syftet med regleringen.

Ett förordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, såvitt avser den överförda egendomen, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat den genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Lantmäterimyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som behövs. Ett förordnande enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättshavaren har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom.

Ett förordnande enligt första stycket skall redovisas i fastig- hetsbildningsbeslutet. Om nytt- janderätten är inskriven i fastig- hetsregistrets inskrivningsdel, skall underrättelse om förordnandet lämnas till inskrivningsmyndigheten när fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

5Senaste lydelse 2000:233.

SOU 2024:7

Författningsförslag

bildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

8kap. 10 §6

När fråga om inlösen av fas-	När fråga om inlösen av fas-
tighet eller fastighetsdel uppkom-	tighet eller fastighetsdel uppkom-
mer, skall underrättelse därom	mer,	ska	underrättelse	därom
delges ägaren och övriga berörda	delges ägaren och övriga berörda
sakägare, innan frågan företages	sakägare, innan frågan tas till
till slutlig behandling, samt an-	slutlig behandling, samt anmälan
mälan göras till inskrivnings-	görs till inskrivningsmyndigheten
myndigheten för anteckning i	för anteckning i fastighetsregist-
fastighetsregistrets inskrivningsdel.	ret. Delgivning får inte ske i så-
Delgivning får ej ske i sådan sär-	dan särskild ordning som beslu-
skild ordning som beslutats en-	tats enligt 4 kap. 20 §			andra
ligt 4 kap. 20 § andra stycket.	stycket.
Förordnande om inlösen skall	Förordnande om inlösen ska
upptagas i fastighetsbildningsbe-	upptas	i	fastighetsbildningsbe-
slutet.	slutet.

12kap.

10 §7

Inskrivningsmyndighetens ytt-	Inskrivningsmyndighetens ytt-
rande skall avges snarast möjligt.	rande ska avges snarast möjligt.
Det skall grundas på fastighets-	Det ska grundas på uppgifter i fas-
registrets inskrivningsdel och vad	tighetsregistret som förts in enligt
som eljest är känt för myndighet-	19 kap. jordabalken och vad som
en. I yttrandet skall anges huru-	annars är känt för myndigheten.
vida hinder mot sammanlägg-	I yttrandet ska anges om hinder
ning möter enligt 1--6 §§. Om i	finns mot sammanläggning enligt
ärendet åberopas avtal enligt 2 §,	1–6 §§. Om i ärendet åberopas
skall vidare anges huruvida avta-	avtal enligt 2 §, ska vidare anges
let är lagligen beskaffat.	om avtalet är lagligen beskaffat.
Finner inskrivningsmyndig-	Finner inskrivningsmyndig-
heten att mot sammanläggningen	heten att det finns hinder mot
möter hinder som bör kunna	sammanläggningen och att dessa

6Senaste lydelse 2003:628.

7Senaste lydelse 2000:233.

FörfattningsförslagSOU 2024:7

avlägsnas utan större dröjsmål,	bör kunna avlägsnas utan större
skall sökanden eller annan, som	dröjsmål, ska sökanden eller
kan antagas vara villig att med-	annan, som kan antas vara villig
verka, uppmanas att vidtaga be-	att medverka, uppmanas att vidta
hövliga åtgärder.	behövliga åtgärder.

15 kap.

6 §8

Överklagas i annat fall än som avses i 2–5 §§ beslut eller åtgärd av lantmäterimyndigheten, ska skrivelsen med överklagandet ges in till lantmäterimyndigheten inom fyra veckor från den dag då förrätt-

ningen förklarades avslutad eller inställd.
Åtgärd varigenom gräns ut-		Åtgärd varigenom gräns ut-
märkts får överklagas inom ett år		märkts får överklagas inom ett år
från den dag då uppgift om fas-		från den dag då uppgift om fas-
tighetsbildningen,	fastighets-	tighetsbildningen,	fastighets-
bestämningen eller den särskilda		bestämningen eller den särskilda
gränsutmärkningen infördes i fas-		gränsutmärkningen infördes i fas-
tighetsregistrets allmänna del eller,		tighetsregistret eller, om utmärk-
om utmärkningen	gjorts först	ningen gjorts först efter nämnda
efter nämnda dag, från det åt-		dag, från det åtgärden slutfördes.
gärden slutfördes.

Beslut om debitering av förrättningskostnader får överklagas inom tre veckor från den förfallodag som anges i beslutet.

Överklagande enligt denna paragraf får göras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får överklaga beslutet, även om han eller hon inte är sakägare.

		10 §9
Om	lantmäterimyndigheten		Om lantmäterimyndigheten
finner att en uppgift om fastig-			finner att en uppgift om fastig-
hetsbildning,		fastighetsbestäm-	hetsbildning, fastighetsbestäm-
ning eller särskild gränsutmärk-			ning eller särskild gränsutmärk-
ning inte kan föras in i fastig-			ning inte kan föras in i fastig-
hetsregistrets allmänna del på grund			hetsregistret på grund av fel eller
av fel eller oklarhet i förrätt-			oklarhet i förrättningen och rätt-
ningen	och	rättelse inte kan	else inte kan göras på det sätt

8Senaste lydelse 2009:562.

9Senaste lydelse 2018:783.

SOU 2024:7Författningsförslag

göras på det sätt som anges i 36 §	som anges i 36 § förvaltnings-
förvaltningslagen (2017:900), får	lagen (2017:900), får myndig-
myndigheten ansöka om rättelse	heten ansöka om rättelse hos
hos mark- och miljödomstolen.	mark- och miljödomstolen. Det-
Detsamma gäller om myndig-	samma gäller om myndigheten
heten finner att registrering i	finner att registrering i enlighet
enlighet med förrättningen skulle	med förrättningen skulle även-
äventyra fastighetsredovisningens	tyra fastighetsredovisningens till-
tillförlitlighet eller på annat sätt	förlitlighet eller på annat sätt leda
leda till rättsosäkerhet.	till rättsosäkerhet.

I fråga om ansökan om rättelse enligt denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 16 kap. Rätten att ansöka om rättelse är inte be-

gränsad till viss tid.
Fastighetsregistrets allmänna del	19 kap. Redovisning
19 kap.	i fastighetsregistret

1§10

I fastighetsregistrets allmänna	I fastighetsregistret redovisas
del redovisas såsom fastighet	såsom fastighet

1.enhet som var redovisad såsom fastighet i fastighetsregister den 1 januari 1972,

2.fastighet som nybildas enligt denna lag,

3. enhet som skall registreras	3. enhet som ska registreras
såsom fastighet enligt bestämmelse	såsom fastighet enligt bestäm-
i annan författning.	melse i annan författning.
Varje fastighet skall ha sär-	Varje fastighet ska ha särskild
skild beteckning.	beteckning.

2§11

Uppgift om fastighetsbild-	Uppgift om fastighetsbild-
ning, fastighetsbestämning och	ning, fastighetsbestämning och
särskild gränsutmärkning ska fö-	särskild gränsutmärkning ska fö-
ras in i fastighetsregistrets allmänna	ras in i fastighetsregistret. Då ska
del. Då ska uppgift om en ny-	uppgift om en nybildad fastighet
bildad fastighet föras in i regist-	föras in i registret och de övriga

10Senaste lydelse 2000:233.

11Senaste lydelse 2009:562.

FörfattningsförslagSOU 2024:7

ret och de övriga ändringar göras	ändringar göras som åtgärden
som åtgärden ger anledning till.	ger anledning till.

Första stycket tillämpas också när fastighetsindelningen ändras eller när dess beskaffenhet fastställs i annan ordning än som anges i denna lag.

3 §12

Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning eller särskild gränsutmärkning ska föras in snarast möjligt sedan förrättningen av- slutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens avgör- ande har vunnit laga kraft.

Även om förrättningen inte har avslutats får uppgift om ett sådant fastighetsbildnings-, fastighetsbestämnings- eller gränsutmärknings- beslut som skulle ha överklagats särskilt föras in så snart beslutet har

vunnit laga kraft.
Om ett beslut eller en åtgärd	Om ett beslut eller en åtgärd
som avser en avslutad förrätt-	som avser en avslutad förrätt-
ning överklagas, får uppgift med	ning överklagas, får uppgift med
anledning av förrättningen föras	anledning av förrättningen föras
in i fastighetsregistrets allmänna del	in i fastighetsregistret till den del
till den del uppgiften uppenbar-	uppgiften uppenbarligen inte be-
ligen inte berörs av överklagan-	rörs av överklagandet. Detsamma
det. Detsamma gäller om ett	gäller om ett fastighetsbildnings-,
fastighetsbildnings-, fastighets-	fastighetsbestämnings- eller gräns-
bestämnings- eller gränsutmärk-	utmärkningsbeslut överklagas sär-
ningsbeslut överklagas särskilt.	skilt.

Vad som sägs i tredje stycket gäller också om en domstols av-

görande i ett fastighetsbildningsmål överklagas.
4 §13
Om en uppgift i fastighets-	Om en uppgift som förts in i
registrets allmänna del är uppen-	fastighetsregistret	är	uppenbart
bart oriktig ska uppgiften rättas,	oriktig ska uppgiften rättas, om
om det kan ske utan någon skada	det kan ske utan någon skada för
för fastighetsägare eller rättighets-	fastighetsägare	eller	rättighets-
havare. I fråga om personuppgif-	havare. I fråga om personuppgif-
ter gäller detta i stället för rätten	ter gäller detta i stället för rätten

12Senaste lydelse 2009:562.

13Senaste lydelse 2018:275.

SOU 2024:7Författningsförslag

till rättelse enligt	artikel 16 i	till rättelse enligt	artikel 16 i
Europaparlamentets	och rådets	Europaparlamentets	och rådets
förordning (EU) 2016/679 av		förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för		den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende		fysiska personer med avseende
på behandling av personuppgifter		på behandling av personuppgifter
och om det fria flödet av sådana		och om det fria flödet av sådana
uppgifter och om upphävande av		uppgifter och om upphävande av
direktiv 95/46/EG (allmän data-		direktiv 95/46/EG (allmän data-
skyddsförordning).		skyddsförordning).

Om det är uppenbart att någon skada enligt första stycket inte kan uppkomma, ska rättelse ske omedelbart. I annat fall ska berörda fastighetsägare och rättighetshavare få tillfälle att yttra sig om de är

kända.
Om det är uppenbart att en i		Om det är uppenbart att en i
registret redovisad fastighet inte		registret redovisad fastighet inte
finns, får fastigheten uteslutas ur		finns, får fastigheten uteslutas ur
registret med tillämpning av första		registret med tillämpning av första
och andra styckena, även om redo-		och andra styckena, även om redo-
visningen inte är oriktig enligt de		visningen inte är oriktig enligt de
föreskrifter som gäller för fastig-		föreskrifter som gäller för fastig-
hetsregistrets allmänna del.		hetsregistret.
En uppenbar oriktighet som		En uppenbar oriktighet som
beror på ett tekniskt fel i fastig-		beror på ett tekniskt fel i fastig-
hetsregistrets allmänna del får rättas		hetsregistret får rättas även om
även om rättelsen kan medföra		rättelsen kan medföra skada för
skada för	fastighetsägare eller	fastighetsägare eller rättighets-
rättighetshavare. Förutom fastig-		havare. Förutom fastighetsägare
hetsägare	och rättighetshavare	och rättighetshavare ska en myn-
ska en myndighet som avses i		dighet som avses i 18 kap. 5 §
18 kap. 5 § första stycket jorda-		första stycket jordabalken få till-
balken få tillfälle att yttra sig.		fälle att yttra sig.
	4 a §14
Rätten till begränsning av be-		Rätten till begränsning av be-
handling av personuppgifter en-		handling av personuppgifter en-
ligt artikel 18 i Europaparlamen-		ligt artikel 18 i Europaparlamen-
tets och rådets förordning (EU)		tets och rådets förordning (EU)

14Senaste lydelse 2018:275.

Ärenden om att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighets- registret enligt detta kapitel hand- läggs av lantmäterimyndigheten.

Författningsförslag

SOU 2024:7

2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter i fastighetsregist- rets allmänna del.

2016/679 gäller inte i fråga om personuppgifter som förts in fastig- hetsregistret enligt detta kapitel.

5§15

Rätt till ersättning av staten har	Rätt till ersättning av staten
den som lider skada på grund av	har den som lider skada på grund
ett tekniskt fel i fastighetsregist-	av ett tekniskt fel i fastighets-
rets allmänna del eller i en anord-	registret eller i en anordning som
ning som är ansluten till registret	är ansluten till registret hos den
hos den statliga lantmäterimyndig-	statliga lantmäterimyndigheten,
heten, en kommunal lantmäteri-	en kommunal lantmäterimyndig-
myndighet eller en myndighet	het eller en myndighet som avses
som avses i 4 kap. 34 a §.	i 4 kap. 34 a §.
	Rätten gäller endast i den mån
	lantmäterimyndigheten är ansvarig
	för uppgifterna i fastighetsregistret
	enligt detta kapitel.

Ersättningen ska efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.

En ägare eller rättighetshavare som drabbas av skada till följd av ett beslut om rättelse enligt 4 § tredje stycket har rätt till ersättning av staten. Ersättning lämnas dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets art eller andra omständigheter hade bort inse att fel förekommit.

I fråga om ersättning som avses i denna paragraf tillämpas 18 kap. 5 och 7 §§ jordabalken på motsvarande sätt.

6§16

Ärenden om att föra in eller ta bort uppgifter i fastighetsregist- rets allmänna del handläggs av lantmäterimyndigheten.

15Senaste lydelse 2008:543.

16Senaste lydelse 2005:1211.

Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får lant- mäterimyndigheten med med- givande av ägolottens ägare för- ordna att med äganderättsutred- ningen ska följa samma verkan som om nämnda del och åter- stoden av ägolotten utgjort fastig- heter, vilka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och

6 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämp- ning.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, ska yttrande inhämtas från inskrivningsmyn- digheten. Yttrandet, som ska av- ges snarast möjligt, ska grundas på uppgifter som förts in i fastighets- registret enligt 19 kap. jordabalken och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet ska an- ges om det finns hinder mot förord- nande enligt första stycket andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 § fastighets- bildningslagen (1970:988) mot- svarande tillämpning.

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.11Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom föreskrivs att 11 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §1

Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får lant- mäterimyndigheten med med- givande av ägolottens ägare för- ordna att med äganderättsutred- ningen skall följa samma verkan som om nämnda del och åter- stoden av ägolotten utgjort fastig- heter, vilka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad eller sökt in- skrivning, äger 12 kap. 5 och

6 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämp- ning.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyn- digheten. Yttrandet, som skall av- ges snarast möjligt, skall grundas på fastighetsregistrets inskrivnings- del och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet skall an- ges om hinder mot förordnande möter enligt första stycket andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 § fastighets- bildningslagen (1970:988) mot- svarande tillämpning.

1Senaste lydelse 2000:237.

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.12Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § och 6 kap. 11 § och ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap. 11 §1

Talan i expropriationsmål kan		Talan i expropriationsmål kan
med laga verkan riktas mot den		med laga verkan riktas mot den
för vilken lagfart senast är be-		för vilken lagfart senast är be-
viljad eller sökt, även om denne		viljad eller sökt, även om denne
före talans väckande har överlåtit		före talans väckande har överlåtit
fastigheten. Den till vilken fastig-		fastigheten. Den till vilken fastig-
heten sålunda överlåtits har i		heten sålunda överlåtits har i
målet samma ställning som om		målet samma ställning som om
överlåtelsen skett under rätte-		överlåtelsen skett under rätte-
gången. Om tvist angående		gången. Om	tvist angående
äganderätten är antecknad i fastig-		äganderätten är antecknad i fastig-
hetsregistrets	inskrivningsdel, kan	hetsregistret enligt 19 kap. jorda-
talan riktas mot den som innehar		balken, kan talan riktas mot den
fastigheten	med äganderätts-	som innehar	fastigheten med
anspråk.		äganderättsanspråk.
Ny ägare får ej rubba vare sig		Ny ägare får inte rubba vare
överenskommelse som förre äga-		sig överenskommelse som förre
ren ingått eller annan åtgärd som		ägaren ingått eller annan åtgärd
vidtagits i målet och som är		som vidtagits i målet och som är
bindande för förre ägaren.		bindande för förre ägaren.

6kap. 11 §2

Försummar den expropri-	Försummar den expropri-
erande att inom föreskriven tid	erande att inom föreskriven tid
iakttaga vad som åligger honom	iaktta vad som åligger honom
enligt 1 § första stycket och 4 §	enligt 1 § första stycket och 4 §

1Senaste lydelse 2000:238.

2Senaste lydelse 2010:996.

SOU 2024:7

Författningsförslag

och har ej fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Om fastighetsägaren vill att expropriationen ändå skall full- bordas, skall han inom tre måna- der efter förverkandet begära det hos länsstyrelsen. Om han inte vill att expropriationen skall full- bordas, får han hos mark- och miljödomstolen visa att expropri- ationsrätten är förverkad.

Gör han det, skall domstolen anmäla förverkandet till inskriv- ningsmyndigheten för anteckning

ifastighetsregistrets inskrivnings- del.

och har fastigheten helt eller delvis inte tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Om fastighetsägaren vill att expropriationen ändå ska full- bordas, ska han inom tre måna- der efter förverkandet begära det hos länsstyrelsen. Om han inte vill att expropriationen ska full- bordas, får han hos mark- och miljödomstolen visa att expropri- ationsrätten är förverkad.

Gör han det, ska domstolen anmäla förverkandet till inskriv- ningsmyndigheten för anteckning

ifastighetsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft ska uppgift om den snar- ast möjligt föras in i fastighetsregist- ret enligt 19 kap. fastighetsbildnings- lagen (1970:988). Har förrättning- en överklagats, ska uppgiften föras in där snarast möjligt sedan dom- stolens avgörande har vunnit laga kraft.

Uppgift om ledningsbeslut som har kunnat överklagas sär- skilt får föras in i fastighets- registret även om förrättningen inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett lednings- beslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med an- ledning av förrättningen eller be- slutet föras in i fastighetsregistret i fråga om sådan del som uppen- bart inte berörs av överklagan- det. Detsamma gäller när ett dom- stolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.13Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs att 32 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

32 §1

Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft skall uppgift om den snarast möjligt föras in i fastig- hetsregistrets allmänna del. Har förrättningen överklagats, skall uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgör- ande har vunnit laga kraft.

Uppgift om ledningsbeslut som har kunnat överklagas sär- skilt får föras in i registrets all- männa del även om förrättningen inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett lednings- beslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift med an- ledning av förrättningen eller be- slutet föras in i registrets allmänna del i fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av över- klagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål en- ligt denna lag har överklagats.

1Senaste lydelse 2000:239.

Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vun- nit laga kraft ska uppgift om den snarast möjligt föras in i fastig- hetsregistret enligt 19 kap. fastig- hetsbildningslagen (1970:988). Har förrättningen överklagats, ska uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgör- ande har vunnit laga kraft.

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.14Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs att 24 a, 34, 45 och 54 a §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

24 a §1

Lantmäterimyndigheten kan i anläggningsbeslutet bestämma att styrelsen för en samfällighetsförening får besluta om ändring av andels- tal på grund av att en fastighets användningssätt ändras stadigvarande.

Styrelsen skall genast under-	Styrelsen ska genast under-
rätta berörd fastighetsägare om	rätta berörd fastighetsägare om
beslut enligt första stycket. Styr-	beslut enligt första stycket. Styr-
elsen skall vidare snarast möjligt	elsen ska vidare snarast möjligt
anmäla beslutet för införing i	anmäla beslutet för införing i fas-
fastighetsregistrets allmänna del.	tighetsregistret enligt 19 kap. fastig-
Beslutet får tillämpas först sedan	hetsbildningslagen (1970:988). Be-
sådan införing har skett.	slutet får tillämpas först sedan
	sådan införing har skett.

Styrelsens beslut om ändring av andelstal får inte överklagas. Den som är missnöjd med beslutet får väcka talan mot föreningen

enligt vad som sägs i 46 § lagen (1973:1150) om förvaltning av sam- fälligheter angående rättelse av uttaxering.

34 §2

Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vun- nit laga kraft skall uppgift om den snarast möjligt föras in i fastighetsregistrets allmänna del. Har förrättningen överklagats, skall uppgiften föras in där snarast möjligt sedan domstolens avgör- ande har vunnit laga kraft.

1Senaste lydelse 2000:240.

2Senaste lydelse 2000:240.

100

SOU 2024:7

Författningsförslag

Uppgift om anläggningsbeslut som har kunnat överklagas sär- skilt får föras in i registrets all- männa del även om förrättningen inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett anlägg- ningsbeslut har överklagats sär- skilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registrets all- männa del i fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.

Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, skall anteck- ning enligt första–tredje styckena tas bort.

Uppgift om anläggningsbeslut som har kunnat överklagas sär- skilt får föras in i fastighets- registret även om förrättningen inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan beslutet har vunnit laga kraft.

När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats eller när ett anlägg- ningsbeslut har överklagats sär- skilt, får trots detta uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i fastighets- registret i fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av över- klagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål en- ligt denna lag har överklagats.

Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, ska anteck- ningen tas bort.

45 §3
En uppgift om fördelning en-	En uppgift om	fördelning
ligt 42 §, om anslutning enligt	enligt 42 §, om anslutning enligt
42 a § och om godkännande en-	42 a § och om godkännande en-
ligt 43 eller 43 a § ska föras in i	ligt 43 eller 43 a § ska föras in i
fastighetsregistrets allmänna del	fastighetsregistret enligt 19 kap. fas-
snarast möjligt sedan fördelningen,	tighetsbildningslagen	(1970:988)
anslutningen eller godkännandet	snarast möjligt sedan fördel-
har fått laga kraft.	ningen, anslutningen eller god-
	kännandet har fått laga kraft.

3Senaste lydelse 2022:362.

101

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.15Förslag till lag om ändring

i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Härigenom föreskrivs att 26 och 30 §§ och ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	26 §1
När beslut	meddelas om	När beslut	meddelas om
tvångsförvaltning eller när sådant		tvångsförvaltning eller när sådant
beslut ändras, skall underrättelse		beslut ändras, ska underrättelse
genast sändas till inskrivnings-		genast sändas till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i		myndigheten för anteckning i
fastighetsregistrets	inskrivningsdel.	fastighetsregistret	enligt 19 kap.
Detsamma gäller när beslut med-		jordabalken. Detsamma gäller när
delas enligt 18 §.		beslut meddelas enligt 18 §.

30 §2

En ansökan om ingripande i förvaltningen kan riktas mot den som senast har beviljats eller sökt lagfart, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan om ingripande i förvaltningen görs.

Om fastigheten överlåts efter att ansökan har gjorts eller om det är fråga om ett sådant fall som avses i första stycket, ska rätte- gångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet över- låts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Är tvist om äganderätten an-	Är tvist om äganderätten an-
tecknad i fastighetsregistrets in-	tecknad i fastighetsregistret enligt
skrivningsdel, kan en ansökan om	19 kap. jordabalken, kan en ansö-
ingripande i förvaltningen riktas	kan om ingripande i förvaltningen
mot den som innehar fastigheten	riktas mot den som innehar fastig-
med äganderättsanspråk.	heten med äganderättsanspråk.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1Senaste lydelse 2000:242.

2Senaste lydelse 2021:1099.

103

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.16Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs att 13 § ska ha följande lydelse.

Om inropet har skett för att skydda en fordran, för vilken inrop- aren har panträtt i egendomen, eller annan rättighet som är inskriven i den, får länsstyrelsen medge skäligt anstånd med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras inte egendomen inom	Avyttras inte egendomen inom
föreskriven tid, skall länsstyrel-	föreskriven tid, ska länsstyrelsen
sen besluta att egendomen skall	besluta att egendomen ska säljas
säljas av kronofogdemyndigheten	av kronofogdemyndigheten på
på offentlig auktion enligt 15 §.	offentlig auktion enligt 15 §.
Anteckning om bestämmelser-	Anteckning om bestämmel-
na i första–tredje styckena skall	serna ska göras i det köpebrev
göras i det köpebrev som utfärdas	som utfärdas med anledning av
med anledning av den exekutiva	den exekutiva auktionen och, när
auktionen och, när lagfart söks,	lagfart söks, införas i fastighets-
införas i fastighetsregistrets inskriv-	registret enligt 19 kap. jordabalken,
ningsdel, om inte sökanden visar	om inte sökanden visar att avytt-
	ringsskyldigheten har upphört.

1Senaste lydelse 2005:423.

104

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.17Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
3 §1
Om hyresgäster har intresse	Om hyresgäster har intresse
av att förvärva fast egendom för	av att förvärva fast egendom för
ombildning av hyresrätt till bo-	ombildning av hyresrätt till bo-
stadsrätt eller kooperativ hyres-	stadsrätt eller kooperativ hyres-
rätt, får detta anmälas till inskriv-	rätt, får detta anmälas till inskriv-
ningsmyndigheten för anteckning	ningsmyndigheten för anteckning
i fastighetsregistrets inskrivningsdel.	i fastighetsregistret enligt 19 kap.
	jordabalken.
Intresseanmälan skall för hyr-	Intresseanmälan ska för hyr-
esgästernas räkning göras av en	esgästernas räkning göras av en
bostadsrättsförening respektive en	bostadsrättsförening respektive en
kooperativ hyresrättsförening.	kooperativ hyresrättsförening.
Föreningen skall till sin anmä-	Föreningen ska till sin anmä-
lan foga ett intyg av föreningens	lan foga ett intyg av föreningens
styrelse om	styrelse om

1.hur många lägenheter som finns i den fasta egendom som an- mälan omfattar,

2.att hyresgästerna i minst två tredjedelar av de uthyrda lägen- heterna skriftligen har förklarat sig intresserade av ombildningen, samt att dessa hyresgäster är medlemmar i föreningen och – om de är bostadshyresgäster och anmälan avser ombildning till bostadsrätt

–även är folkbokförda på fastigheten, och

3.att samtliga lägenheter i en småhusenhet som omfattas av an- mälan hyrs för något annat ändamål än fritidsändamål.

1Senaste lydelse 2003:33.

106

SOU 2024:7Författningsförslag

4 §2

Fastighetsägaren och den för-	Fastighetsägaren och den för-
ening som har gjort intresse-	ening som har gjort intresse-
anmälan skall av inskrivnings-	anmälan ska av inskrivnings-
myndigheten underrättas om att	myndigheten underrättas om att
en intresseanmälan har anteck-	en intresseanmälan har anteck-
nats i fastighetsregistrets inskriv-	nats i fastighetsregistret.
ningsdel.
8 §3
Hyresnämnden skall se till att	Hyresnämnden ska se till att
förslaget till köpeavtal delges den	förslaget till köpeavtal delges den
förening som har gjort intresse-	förening som har gjort intresse-
anmälan. Efter delgivningen får	anmälan. Efter delgivningen får
inte hembudet eller samtycket	inte hembudet eller samtycket
till avtalsförslaget återkallas eller	till avtalsförslaget återkallas eller
förslaget ändras.	förslaget ändras.

Efter hembudet är fastighetsägaren skyldig att ge föreningen

tillfälle att besikta egendomen.
Hyresnämnden skall för an-	Hyresnämnden ska för anteck-
teckning i fastighetsregistrets in-	ning i fastighetsregistret underrätta
skrivningsdel underrätta inskriv-	inskrivningsmyndigheten om
ningsmyndigheten om hembudet	hembudet och om dagen för det.
och om dagen för det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2Senaste lydelse 2002:99.

3Senaste lydelse 2002:99.

107

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.18Förslag till lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden

Härigenom föreskrivs att 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
9 §1
Om talan enligt 3 § avser	Om talan enligt 3 § avser
egendom som är av beskaffenhet	egendom som är av beskaffenhet
att kunna vara föremål för pant-	att kunna vara föremål för pant-
rätt på grund av inteckning, ska	rätt på grund av inteckning, ska
rätten genast underrätta inskriv-	rätten genast underrätta inskriv-
ningsmyndigheten om att sådan	ningsmyndigheten om att sådan
talan har väckts. Inskrivnings-	talan har väckts. Inskrivnings-
myndigheten ska anteckna detta	myndigheten ska anteckna detta
i fastighetsregistrets inskrivningsdel.	i fastighetsregistret enligt 19 kap.
	jordabalken.

Rätten ska vidare underrätta Kronofogdemyndigheten när rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1Senaste lydelse 2008:161.

108

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.19Förslag till lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 9 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 §1
Om en arrendator har intresse	Om en arrendator har intresse
av att utöva sin förvärvsrätt, får	av att utöva sin förvärvsrätt, får
han anmäla detta till inskriv-	han anmäla detta till inskrivnings-
ningsmyndigheten för anteck-	myndigheten för anteckning i fas-
ning i fastighetsregistrets inskriv-	tighetsregistret enligt 19 kap. jorda-
ningsdel. Vid bostadsarrende får	balken. Vid bostadsarrende får en
en intresseanmälan göras endast	intresseanmälan göras endast om
om det på arrendestället finns ett	det på arrendestället finns ett så-
sådant bostadshus som avses i	dant bostadshus som avses i
10 kap. 1 § jordabalken och huset	10 kap. 1 § jordabalken och huset
har åsatts taxeringsvärde.	har åsatts taxeringsvärde.
Till anmälan skall fogas ar-	Till anmälan ska fogas ar-
rendeavtalet i original eller be-	rendeavtalet i original eller be-
styrkt kopia.	styrkt kopia.
Avser anmälan ett bostads-	Avser anmälan ett bostads-
arrende, skall till anmälan dess-	arrende, ska till anmälan dess-
utom fogas bevis om att bostads-	utom fogas bevis om att bostads-
huset har åsatts taxeringsvärde.	huset har åsatts taxeringsvärde.
3 §2
Jordägaren och arrendatorn	Jordägaren och arrendatorn
skall av inskrivningsmyndigheten	ska av inskrivningsmyndigheten
underrättas om att en intresse-	underrättas om att en intresse-
anmälan har antecknats i fastig-	anmälan har antecknats i fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel.	hetsregistret.

1Senaste lydelse 2000:247.

2Senaste lydelse 2000:247.

109

Författningsförslag

SOU 2024:7

	9 §3
Förslaget till köpeavtal	skall	Förslaget till köpeavtal ska
genom arrendenämndens försorg		genom arrendenämndens försorg
delges arrendatorn. Sedan del-		delges arrendatorn. Sedan del-
givning skett får inte hembudet		givning skett får inte hembudet
eller samtycket till avtalsförslaget		eller samtycket till avtalsförslaget
återkallas eller förslaget ändras.		återkallas eller förslaget ändras.
Arrendenämnden skall	för	Arrendenämnden ska för an-
anteckning i fastighetsregistrets		teckning i fastighetsregistret enligt
inskrivningsdel underrätta inskriv-		19 kap. jordabalken underrätta in-
ningsmyndigheten om hembudet		skrivningsmyndigheten om hem-
och om dagen då hembudet		budet och om dagen då hembudet
skedde. Sådan underrättelse skall		skedde. Sådan underrättelse ska
också ske om ett hembud avvisas		också ske om ett hembud avvisas
på grund av bestridande som av-		på grund av bestridande som
ses i 5 § tredje stycket.		avses i 5 § tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

3Senaste lydelse 2000:247.

110

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.20Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 och 17 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap. 8 §1

Länsstyrelsen skall genast vidta	Länsstyrelsen ska genast vidta
de åtgärder som behövs för att	de åtgärder som behövs för att
en anteckning skall bli införd i	en anteckning ska bli införd i
fastighetsregistrets allmänna del	fastighetsregistret eller för att en
eller för att en tidigare gjord	tidigare gjord anteckning ska tas
anteckning skall tas bort,	bort,
1. då fråga väckts eller tagits	1. då fråga väckts eller tagits
upp om att en byggnad skall för-	upp om att en byggnad ska för-
klaras för byggnadsminne eller	klaras för byggnadsminne eller
förklaring utfärdats enligt 7 §,	förklaring utfärdats enligt 7 §,

2.då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upp- hävts,

3.då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts, eller

4.då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits.

Bestämmelser om vem som	Bestämmelser om vem som
skall föra in eller ta bort uppgif-	ska föra in eller ta bort uppgifter
ter i fastighetsregistrets allmänna	i fastighetsregistret finns i 19 kap.
del finns i 19 kap. 6 § fastighets-	6 §	fastighetsbildningslagen
bildningslagen (1970:988).	(1970:988).
17 §2
Om en länsstyrelse har med-	Om en länsstyrelse har med-
delat ett föreläggande eller för-	delat	ett föreläggande eller
bud mot någon i egenskap av	förbud mot någon i egenskap av
ägare till en fastighet, tomträtts-	ägare till en fastighet, tomträtts-
havare eller ägare till en byggnad	havare eller ägare till en byggnad
på mark som tillhör någon annan,	på mark som tillhör någon annan,

1Senaste lydelse 2005:1213.

2Senaste lydelse 2000:265.

111

FörfattningsförslagSOU 2024:7

får länsstyrelsen sända beslutet		får länsstyrelsen sända beslutet
till inskrivningsmyndigheten för		till inskrivningsmyndigheten för
anteckning	i fastighetsregistrets	anteckning i fastighetsregistret en-
inskrivningsdel. Är föreläggandet		ligt 19 kap. jordabalken. Är före-
förenat med löpande vite, skall		läggandet förenat med löpande
även detta antecknas. Den som		vite, ska även detta antecknas.
senast sökt lagfart eller inskriv-		Den som senast sökt lagfart eller
ning av förvärv av tomträtt skall,		inskrivning av förvärv av tomträtt
om den sökande inte är förelägg-		ska, om den sökande inte är före-
andets eller	förbudets adressat,	läggandets eller förbudets adres-
av inskrivningsmyndigheten gen-		sat, av inskrivningsmyndigheten
ast i rekommenderat brev under-		genast i rekommenderat brev
rättas om anteckningen.		underrättas om anteckningen.

Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men länsstyrelsen får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som

var ägare vid periodens början.
Har ett antecknat föreläggande	Har ett antecknat föreläggande
eller förbud upphävts genom ett	eller förbud upphävts genom ett
beslut som vunnit laga kraft eller	beslut som vunnit laga kraft eller
har den åtgärd som avses med	har den åtgärd som avses med
föreläggandet vidtagits eller har	föreläggandet vidtagits eller har
ändamålet med föreläggandet eller	ändamålet med föreläggandet eller
förbudet förlorat sin betydelse,	förbudet förlorat sin betydelse,
skall länsstyrelsen så snart den	ska länsstyrelsen så snart den fått
fått vetskap om förhållandet an-	vetskap om förhållandet anmäla
mäla detta till inskrivningsmyn-	detta till inskrivningsmyndigheten
digheten för borttagande av an-	för borttagande av anteckningen.
teckningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

112

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.21Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister

Härigenom föreskrivs att 3, 4, 18 och 19 a §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Pantbrevsregistret får användas för följande ändamål

1.för registrering av inteckningar och pantbrevshavare enligt denna

lag,

2.som underlag för beslut som får meddelas enligt denna lag, och

3. som underlag för underrät-	3. som underlag för underrät-
telser till registrerade pantbrevs-	telser till registrerade pantbrevs-
havare och dem som enligt 4 §	havare och dem som enligt 4 §
skall anses som pantbrevshavare	ska anses som pantbrevshavare
om	om
a) innehållet i fastighetsregistrets	a) uppgifter som förts in i fastig-
allmänna del och inskrivningsdel,	hetsregistret enligt 19 kap. fastig-
	hetsbildningslagen (1970:988) och
	19 kap. jordabalken,

b)taxeringsvärden och andra vid fastighetstaxering fastställda upp-

gifter,

c)fastighetsägares och tomträttshavares postadresser.

4 §2

För att en inteckning skall få	För att en inteckning ska få
föras in i pantbrevsregistret ford-	föras in i pantbrevsregistret ford-
ras att den är införd i fastighets-	ras att den är införd i fastighets-
registrets inskrivningsdel och att	registret enligt 19 kap. jordabalken
begäran om registrering fram-	och att begäran om registrering
ställs enligt 5 eller 6 §.	framställs enligt 5 eller 6 §.
En uppgift i pantbrevsregistret	En uppgift i pantbrevsregistret
om en inteckning får förenas	om en inteckning får förenas
med en uppgift om vem som har	med en uppgift om vem som har
rätt att råda över registreringen	rätt att råda över registreringen
(pantbrevshavare). Endast den	(pantbrevshavare). Endast den

1Senaste lydelse 2003:257.

2Senaste lydelse 2003:257.

113

Författningsförslag

SOU 2024:7

som har fått tillstånd enligt 14 § får registreras som pantbrevshav- are. Om registret inte innehåller någon uppgift om pantbrevshav- are, skall den som senast har bevil- jats lagfart på fastigheten anses som pantbrevshavare. Gäller in- teckningen i tomträtt, skall i stället den som enligt fastighetsregistrets inskrivningsdel är tomträttshavare anses som pantbrevshavare.

Om en inteckning har varit föremål för beslut om utbyte en- ligt 22 kap. 8 § jordabalken, skall bestämmelserna i denna lag om inteckning i stället gälla de genom utbytet beslutade pantbreven.

som har fått tillstånd enligt 14 § får registreras som pantbrevs- havare. Om registret inte inne- håller någon uppgift om pant- brevshavare, ska den som senast har beviljats lagfart på fastigheten anses som pantbrevshavare. Gäller inteckningen i tomträtt, ska i stället den som enligt fastighets- registret är tomträttshavare anses som pantbrevshavare.

Om en inteckning har varit föremål för beslut om utbyte en- ligt 22 kap. 8 § jordabalken, ska bestämmelserna i denna lag om inteckning i stället gälla de genom utbytet beslutade pantbreven.

18 §3

I samband med registrerings-	I samband med registrerings-
åtgärder enligt 5–10 §§ får den	åtgärder enligt 5–10 §§ får den
statliga lantmäterimyndigheten	statliga lantmäterimyndigheten
hämta uppgifter om inteckningen	hämta uppgifter om inteckningen
samt om lagfart och inskrivning	samt om lagfart och inskrivning
av förvärv av tomträtt från fastig-	av förvärv av tomträtt från fastig-
hetsregistrets inskrivningsdel med	hetsregistret med hjälp av auto-
hjälp av automatiserad behand-	matiserad behandling.
ling.
19 a §4
Den som senast har beviljats	Den som senast har beviljats
lagfart på en fastighet får ha	lagfart på en fastighet får ha
direktåtkomst till sådana uppgif-	direktåtkomst till sådana upp-
ter i pantbrevsregistret som av-	gifter i pantbrevsregistret som av-
ser inteckningar i fastigheten.	ser inteckningar i fastigheten.
Om fastigheten är upplåten med	Om fastigheten är upplåten med
tomträtt, får i stället den som	tomträtt, får i stället den som

3Senaste lydelse 2008:546.

4Senaste lydelse 2006:143.

114

När en kommunal folkom- röstning ska hållas, ska en röst- längd upprättas för varje omröst- ningsdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteför- valtningens folkbokföringsverk- samhet och i fastighetsregistret enligt lagen (0000:000) om fas- tighetsregister och elektroniskt till- handahållande av fastighetsinfor- mation 30 dagar före dagen för folkomröstningen som ska ligga till grund för uppgifterna i röst- längderna.

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.22Förslag till lag om ändring i lagen (1994:629) om kommunala folkomröstningar

Härigenom föreskrivs att 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

När en kommunal folkom- röstning ska hållas, ska en röst- längd upprättas för varje omröst- ningsdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteför- valtningens folkbokföringsverk- samhet och i fastighetsregistret enligt lagen (2000:224) om fas- tighetsregister 30 dagar före dagen för folkomröstningen som ska ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1Senaste lydelse 2019:888.

116

Om det vid fördelningen av medel utfaller betalning på be- loppet av ett pantbrev eller ett företagsinteckningsbrev, ska läns- styrelsen anmäla detta till inskriv- ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken och företagsinteck- ningsregistret. Anmälan ska göras genast efter det att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft. En kopia av fördelnings- längden ska fogas till anmälan.

Ansökan enligt 4 § ska göras i samband med anmälan som av- ses i första stycket i denna para- graf.

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.23Förslag till lag om ändring i lagen (2005:105) om säkerhetsrätt i försäkringsersättning

Härigenom föreskrivs att 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Om det vid fördelningen av medel utfaller betalning på be- loppet av ett pantbrev eller ett företagsinteckningsbrev, skall länsstyrelsen anmäla detta till in- skrivningsmyndigheten för an- teckning i fastighetsregistrets in- skrivningsdel och företagsinteck- ningsregistret. Anmälan skall göras genast efter det att fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft. En kopia av fördelnings- längden skall fogas till anmälan.

Ansökan enligt 4 § skall göras i samband med anmälan som av- ses i första stycket i denna para- graf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

117

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.24Förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap. 1 §

Vid val skall den centrala val-	Vid val ska den centrala val-
myndigheten för varje valdistrikt	myndigheten för varje valdistrikt
upprätta en förteckning över dem	upprätta en förteckning över dem
som är röstberättigade i valet	som är röstberättigade i valet
(röstlängd).	(röstlängd).
Röstlängderna skall grundas	Röstlängderna ska grundas på
på de uppgifter som 30 dagar före	de uppgifter som 30 dagar före
valdagen finns i folkbokförings-	valdagen finns i folkbokförings-
databasen enligt lagen (2001:182)	databasen enligt lagen (2001:182)
om behandling av personupp-	om behandling av personupp-
gifter i Skatteverkets folkbokför-	gifter i Skatteverkets folkbokför-
ingsverksamhet och i fastighets-	ingsverksamhet och i fastighets-
registret enligt lagen (2000:224)	registret enligt lagen (0000:000)
om fastighetsregister.	om fastighetsregister och elektroniskt
	tillhandahållande av fastighetsinfor-
	mation.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

118

Bestämmelser om fastighets- registret finns i lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektro- niskt tillhandahållande av fastig- hetsinformation.

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.25Förslag till lag om ändring i lagen (2006:378) om lägenhetsregister

Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 §
Om inget annat anges har ter-		Om inget annat anges har
mer och uttryck som används i		termer och uttryck som används
denna lag samma betydelse och		i denna lag samma betydelse och
tillämpningsområde som i lagen		tillämpningsområde som i lagen
(2000:224) om fastighetsregister		(0000:000) om	fastighetsregister
och	fastighetstaxeringslagen	och elektroniskt	tillhandahållande
(1979:1152).		av fastighetsinformation och fastig-
		hetstaxeringslagen (1979:1152).

Med bostadslägenhet avses en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad.

Med entré avses en ingång till byggnaden där bostadslägenheten är belägen.

Med belägenhetsadress avses en adress som entydigt anger läget för en bestämd plats.

Vad som föreskrivs om fastighetsägare i denna lag gäller, om tomträtt har upplåtits i en fastighet, tomträttshavaren och, om det på en fastighet finns en byggnad som inte hör till fastigheten, ägaren av byggnaden.

8 §

Uppgifter i lägenhetsregistret får hämtas från fastighetsregistret och från fastighetsägare.

Bestämmelser om fastighets- registret finns i lagen (2000:224) om fastighetsregister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

119

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.26Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs

dels att 11 kap. 41 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 40 § ska lyda ”Anteckningar i fastig- hetsregistret”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11kap.

41 §1

När ett beslut som avses i	När ett beslut som avses i
40 § har kommit in till inskriv-	40 § har kommit in till inskriv-
ningsmyndigheten, ska myndig-	ningsmyndigheten, ska myndig-
heten genast göra en anteckning	heten genast göra en anteckning
om det i fastighetsregistrets inskriv-	om det i fastighetsregistret enligt
ningsdel. Om föreläggandet eller	19 kap. jordabalken. Om förelägg-
förbudet har förenats med ett	andet eller förbudet har förenats
löpande vite enligt 4 § lagen	med ett löpande vite enligt 4 §
(1985:206) om viten, ska myn-	lagen (1985:206) om viten, ska
digheten göra en anteckning också	myndigheten göra en anteckning
om detta.	också om detta.

Inskrivningsmyndigheten ska genast i ett rekommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av för- värv av tomträtt om anteckningen, om föreläggandet eller förbudet inte är riktat mot denne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1Senaste lydelse 2011:335.

120

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.27Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation

Härigenom föreskrivs att 15 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §1

Bestämmelser om

1. behandling av personuppgifter finns i

a)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana upp- gifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds- förordning),

b)lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, och

c)föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen,

2. behandling av personupp-	2. behandling av personupp-
gifter i fastighetsregistret finns i	gifter i fastighetsregistret finns i
lagen (2000:224) om fastighets-	fastighetsdatalagen (0000:000),
register,

3.krav på tillstånd för spridning av en sammanställning av geo- grafisk information finns i lagen (2016:319) om skydd för geografisk information,

4.säkerhetsskydd finns i säkerhetsskyddslagen (2018:585), och

5.upphovsrätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

1Senaste lydelse 2018:593.

121

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.28Förslag till lag om ändring i lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs att 5, 9, 10, 13, 21 och 22 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

5 §

Ansökan ska vara skriftlig och innehålla uppgifter om de omstän- digheter som åberopas till stöd för att handlingen har förstörts eller kommit bort. Till ansökan ska fogas en kopia av handlingen eller sådana uppgifter om handlingens innehåll, som är nödvändiga för att den med säkerhet ska kunna identifieras.

Avser ansökan dödande av en		Avser ansökan dödande av en
inteckningshandling ska	inskriv-	inteckningshandling ska inskriv-
ningsmyndigheten göra en an-		ningsmyndigheten göra en an-
teckning om ansökan i inskriv-		teckning om ansökan i inskriv-
ningsboken, inskrivningsregistret		ningsboken, inskrivningsregistret
eller fastighetsregistrets	inskriv-	eller enligt 19 kap. jordabalken i
ningsdel.		fastighetsregistret.

9 §

Om tiden för anmälan enligt 8 § andra stycket har gått ut och det inte finns någon omständighet som visar eller ger skälig anledning att anta att handlingen finns i behåll, ska handlingen dödas genom beslut av myndigheten.

När det gäller inteckningshandlingar ska beslutet innehålla en upplysning om att beslutet inte innebär att inteckningen dödas.

Inskrivningsmyndigheten ska	Inskrivningsmyndigheten ska
anteckna ett beslut om dödande	anteckna ett beslut om dödande
av inteckningshandling i inskriv-	av inteckningshandling i inskriv-
ningsboken, inskrivningsregistret	ningsboken, inskrivningsregistret
eller fastighetsregistrets inskriv-	eller enligt 19 kap. jordabalken i
ningsdel.	fastighetsregistret.

122

SOU 2024:7Författningsförslag

10 §

Om förutsättningarna för att döda en handling enligt denna lag

inte är uppfyllda, ska myndigheten avslå ansökan.
Ett beslut om att avslå en an-	Ett beslut om att avslå en an-
sökan om dödande av inteck-	sökan om dödande av inteck-
ningshandling ska, sedan beslutet	ningshandling ska, sedan beslutet
vunnit laga kraft, antecknas i	vunnit laga kraft, antecknas i
inskrivningsboken, inskrivnings-	inskrivningsboken, inskrivnings-
registret eller fastighetsregistrets	registret eller enligt 19 kap. jorda-
inskrivningsdel.	balken i fastighetsregistrets.
13 §
Sedan ett beslut om dödande	Sedan ett beslut om dödande
av pantbrev eller företagsinteck-	av pantbrev eller företagsinteck-
ningsbrev vunnit laga kraft, ska	ningsbrev vunnit laga kraft, ska
inskrivningsmyndigheten på an-	inskrivningsmyndigheten på an-
sökan utfärda nytt pantbrev eller	sökan utfärda nytt pantbrev eller
inteckningsbrev som svarar mot	inteckningsbrev som svarar mot
det dödade samt göra anteckning	det dödade samt göra anteckning
om detta i inskrivningsboken,	om detta i inskrivningsboken,
inskrivningsregistret eller fastig-	inskrivningsregistret	eller enligt
hetsregistrets inskrivningsdel.	19 kap. jordabalken	i fastighets-
	registret.

Har en intecknad fordringshandling dödats genom beslut som vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan anteckna i inskrivningsboken eller inskrivningsregistret att ny handling, som utfärdats enligt 12 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade handlingen.

21 §

En ansökan om dödande av inteckning ska göras hos den inskriv- ningsmyndighet som handlägger ärenden om inskrivning av inteck- ningen.

Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen ska delges ansökan, om det kan ske. Inskrivningsmyndigheten ska där- efter utfärda ett föreläggande, som ska kungöras på det sätt som an- ges i 8 §. Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen. I föreläggandet ska det också finnas en uppmaning till den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt

123

FörfattningsförslagSOU 2024:7

kan lämna upplysningar i ärendet, att anmäla detta till myndigheten senast en angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst sex månader kommer att ha förflutit från dagen för kungörandet. Sök- anden ska underrättas om innehållet i föreläggandet.

När en ansökan om dödande	När en ansökan om dödande
av inteckning har kommit in till in-	av inteckning har kommit in till in-
skrivningsmyndigheten, ska myn-	skrivningsmyndigheten, ska myn-
digheten anteckna detta i inskriv-	digheten anteckna detta i inskriv-
ningsboken, inskrivningsregistret	ningsboken, inskrivningsregistret
eller fastighetsregistrets inskrivnings-	eller enligt 19 kap. jordabalken i
del.	fastighetsregistret.

Vid handläggningen i övrigt gäller 5 och 6 §§ och 10 § första stycket.

22 §

Om tiden för anmälan enligt 21 § andra stycket har gått ut och det inte finns någon omständighet som utgör skälig anledning att låta inteckningen fortsätta gälla, ska myndigheten besluta att inteck- ningen, efter ansökan hos inskrivningsmyndigheten, får dödas utan

att handlingen kan visas upp.
Inskrivningsmyndigheten ska	Inskrivningsmyndigheten ska
anteckna ett beslut om dödande	anteckna ett beslut om dödande
av inteckning i inskrivningsboken,	av inteckning i inskrivningsboken,
inskrivningsregistret eller fastig-	inskrivningsregistret	eller enligt
hetsregistrets inskrivningsdel. Har	19 kap. jordabalken i	fastighets-
ansökan avslagits, ska detta dock	registret. Har ansökan avslagits, ska
inte antecknas förrän beslutet	detta dock inte antecknas förrän
har vunnit laga kraft.	beslutet har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

124

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.29Förslag till lag om ändring i lagen

(2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighetsregistret

Härigenom föreskrivs att 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
4 §
Om anmälan inte avvisas, ska	Om anmälan inte avvisas, ska
det antecknas i fastighetsregistrets	det antecknas i fastighetsregistret
inskrivningsdel att inskrivningen	enligt 19 kap. jordabalken att in-
eller ansökan om inskrivning för-	skrivningen eller ansökan om in-
nyas.	skrivning förnyas.

För handläggningen av ärendet om anteckning tillämpas 19 kap.

11 § första och andra styckena, 19 §, 20 § och 22–26 §§ jordabalken i stället för det som sägs i 19 kap. 31 § jordabalken. Det som sägs om ansökan ska avse anmälan om förnyelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

125

Författningsförslag

SOU 2024:7

1.30Förslag till fastighetsdataförordning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar fastighetsdatalagen (0000:000).

Ord och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i den lagen.

2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § reger- ingsformen.

Tillämpningsområde

3 § Med fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet i 2 § fastighetsdatalagen (0000:000) avses verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Begränsning av behandling av personnummer och samordningsnummer vid elektroniskt tillhandahållande

4 § Lantmäteriet får tillåta sökning på personnummer och samord- ningsnummer enligt 9 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap. 1–2 §§ lagen (2018:218) med komplet- terande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

5 § Lantmäteriet får tillhandahålla sammanställningar av person- nummer och samordningsnummer enligt 9 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap. 1–2 §§ lagen

(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning, och för aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsinformation som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register.

126

SOU 2024:7

Författningsförslag

Begränsningar av behandling av uppgifter om personliga eller ekonomiska förhållanden vid elektroniskt tillhandahållande

6 § Lantmäteriet får tillhandahålla sammanställningar av uppgifter om inteckningar eller motsvarande uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden enligt 10 § fastighetsdatalagen (0000:000) endast för ändamål som grundas på 2 kap. 1–2 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

Begränsningar för direktåtkomst

7 § Lantmäteriet får tillhandahålla personuppgifter som avses i 4– 6 §§ genom direktåtkomst endast om det är nödvändigt för

a)verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning,

b)omsättning av sådan egendom som registreras i fastighets- registret,

c)kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller en- skild verksamhet där fastighetsinformation utgör underlag för pröv- ningar eller beslut,

d)fastighetsförvaltning, byggande eller någon annan liknande åtgärd, eller

e)fullgörande av informationsansvar eller samarbete enligt lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, om en personuppgift utgörs av en fastighets registerbeteckning eller adress.

Vid sådant tillhandahållande till enskilda är det förbjudet att använda namn som sökbegrepp.

Begränsning för direkt marknadsföring

8 § Sammanställningar som Lantmäteriet utför på framställan av annan för ändamålet direkt marknadsföring enligt 11 § fastighets- datalagen (0000:000) får grundas på urvalskriterier som personnum- mer, samordningsnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standardpoäng endast om det är nödvändigt för att marknads- föringsåtgärden ska uppnå krav på god marknadsföringssed enligt marknadsföringslagen (2008:486).

127

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.31Förslag till förordning om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande

av fastighetsinformation

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Förordningens innehåll

1 § I denna förordning finns bestämmelser om fastighetsregistret samt om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Be- stämmelserna avser

–uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder (2 kap.)

–uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder (3 kap.)

–uppgifter om fastighetstaxering (4 kap.)

–uppgifter om adresser och byggnader (5 kap.)

–uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, be- slut och utredningar (6 kap.)

–geometrisk information och koordinater (7 kap.)

–tilläggsinformation (8 kap.)

–behöriga myndigheter (9 kap.)

–samarbete, samordning och underrättelseskyldighet (10 kap.)

–alternativa redovisningssätt (11 kap.)

–elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation (12 kap.).

2 § Förordningen är meddelad med stöd av

–2 kap. 3 och 4 §§ lagen (0000:00) om fastighetsregister och elek- troniskt tillhandahållande av fastighetsinformation i fråga om inne- hållet i fastighetsregistret och om behöriga myndigheter,

–3 kap. 3 och 4 §§ lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation i fråga om omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd, när åtkomsttillstånd inte behövs, ytterligare förutsättningar för åtkomsttillstånd om vidare- förmedling av uppgifter, begränsningar för vilka uppgifter som ingår

isamhällets informationsförsörjning och begränsningar för med- borgartjänster, och

–8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

129

Författningsförslag

SOU 2024:7

Ord och uttryck i förordningen

3 § I denna förordning avses med

fastighet: vad som i fastighetsregistret redovisas som fastighet framgår av 19 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988),

fastighetsrättslig åtgärd: åtgärd som har eller har haft betydelse för enhets bestånd eller omfattning,

fristående fiske: fiske som inte ingår i äganderätten till ett vatten- område och inte utgör servitut,

inskrivningsmyndighet: behörig myndighet enligt 19 kap. 3 § jorda- balken,

inskrivningsåtgärd: inskrivning i fastighetsregistret enligt 19 kap. jordabalken,

interoperabilitetslösning: en återanvändbar resurs som avser rätts- liga, organisatoriska, semantiska eller tekniska krav, såsom konceptuella ramverk, riktlinjer, referensarkitekturer, tekniska specifikationer, stan- darder, tjänster och applikationer, samt dokumenterade tekniska komponenter, såsom källkod, som syftar till att uppnå interopera- bilitet vid datadelning,

Lantmäteriet: myndighet enligt förordningen (2009:946) med in- struktion för Lantmäteriet som är behörig myndighet och som ansva- rar för fastighetsregistret,

lantmäterimyndighet: behörig myndighet enligt 19 kap. 6 § fastig- hetsbildningslagen (1970:988),

registrering: åtgärd att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighetsregistret,

samfällighet: en ägolott som vid fastighetsbildning har avsatts för ett visst samfällt ändamål eller ett område som i annat fall hör till flera fastigheter gemensamt,

teknisk åtgärd: utredning, mätningsteknisk undersökning eller lik- nande utredning som berör enhet.

Utfärdande av bevis

4 § Om lantmäterimyndigheten eller inskrivningsmyndigheten har angett att bevis ska utfärdas eller uppgift tillställas en viss myndig- het, ett visst register eller någon annan, ska Lantmäteriet framställa och expediera beviset eller framställa och översända uppgiften.

130

SOU 2024:7

Författningsförslag

Bestämmelser om fastighetsbevis finns i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.

Drift och förvaltning av fastighetsregistret

5 § Lantmäteriet ansvarar för drift och förvaltning av fastighets- registret.

Dispens

6 § Om det finns särskilda skäl får Lantmäteriet i det enskilda fallet ge dispens från bestämmelser i den här förordningen. Lantmäteriet får dock inte ge dispens från bestämmelser i 3 kap.

2 kap. Uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om fast egen- dom och fastighetsrättsliga åtgärder enligt 2 kap. 2 § 1 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastig- hetsinformation. Uppgifterna avser

–fastigheter och samfälligheter (5–6 §§), och

–gemensamhetsanläggningar (35 §).

2 § Övriga bestämmelser om fastigheter och samfälligheter avser

–när uppgift anses införd (7 §),

–avregistrerade fastigheter eller samfälligheter (8 och 9 §§),

–särskild redovisning i vissa fall (10–14 §§),

–regler till grund för fastigheters och samfälligheters register- beteckning (15–20 §§),

–registerbeteckningens utformning (21–23 §§),

–att registerbeteckning ska vara unik (24 §),

–särskilt namn på fastighet (25 §),

–ofullständig redovisning (26 §),

–spårbarhet till bakomliggande handlingar (27 §),

–ändringar som påverkar fastigheters och samfälligheters register- beteckningar (28 §), och

131

Författningsförslag

SOU 2024:7

–beslutsrätt och underrättelse om ändrad registerbeteckning (29–34 §§).

3 § Övriga bestämmelser om gemensamhetsanläggningar avser

–särskild redovisning i vissa fall (36 och 37 §§),

–regler till grund för gemensamhetsanläggningens beteckning (38–42 §§),

–utformning av beteckningen (43 §), och

–att beteckningen ska vara unik (44 och 45 §§).

4 § Bemyndigande för Lantmäteriet att meddela föreskrifter till detta kapitel finns i 46 §.

Fastighet

5 § Uppgift om fastighet ska ange

1.registerbeteckning,

2.anmärkning om att tomträtt är inskriven i fastighet,

3.att ett tredimensionellt utrymme hör till enheten,

4.att en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt utrymme urholkar enheten,

5.om att enheten är en ägarlägenhetsfastighet,

6.län,

7.socken,

8.särskilt namn på fastighet,

9.enhets tidigare registerbeteckning,

10.datum för omregistrering och aktbeteckning,

11.registerbeteckning för enheter från vilken eller vilka den redo- visade enheten kommer,

12.om fastighet är avskild från sämjelott eller har bildats genom sammanläggning där endast del av ursprungsenhet ingått,

13.enhets belägenhetsadress,

14.enhets land-, vatten- och totalareal och, om det är lämpligt, enhetsområdes land-, vatten- och totalareal; för varje ägarlägenhets- fastighet redovisas i stället för arealuppgift, uppgift om boarea och våningsplan; för varje tredimensionellt utrymme av annat slag redo- visas i stället för arealuppgift, uppgift om typ, storlek och höjdläge,

15.nummer på enhetsområde,

132

SOU 2024:7

Författningsförslag

16.antal registrerade områden,

17.beteckning på område som tillkommit genom sämjedelning,

18.om att ej arealredovisat vattenområde tillhör en enhet eller enhetsområde,

19.anmärkning om att fastighet endast består av andel i samfällig- het eller av fristående fiske,

20.anmärkning om att redovisad arealuppgift är osäker,

21.anmärkning om att enheten urholkas av en ägarlägenhetsfastig- het eller ett annat tredimensionellt utrymme eller om enheten ur- holkar annan enhet,

22.totalareal för fiskeområden,

23.nummer på fiskeområden,

24.i vilka samfälligheter fastigheten har andel,

25.anmärkning om att fastighetens andel i samfälligheter inte har utretts,

26.i vilka anläggningar och vägföreningar enheten har andel,

27.mantal eller annat skattetal för fastigheten,

28.samfällighets ändamål,

29.fastigheter som har andel i samfälligheten med mera,

30.delägande fastigheters andels- eller skattetal,

31.att samfälligheten är ställd under särskild förvaltning,

32.anmärkning om att redovisning av delägande fastigheter är ofullständig,

33.om åtgärden är fastighetsrättslig eller teknisk,

34.åtgärdens art, datum för registrering, fastställelse eller mot- svarande, aktbeteckning samt, om det är lämpligt, förekommande beteckning enligt beskrivning i akten,

35.om fastighet eller del av fastighet som har avskilts från enheten eller från en ej registrerad samfällighet, i vilken enheten har andel,

36.rättighetstyp, ändamål, tjänande enhet och aktbeteckning för rättigheter som gäller till förmån för enheten eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §§, dock inte för kraftledningsservitut och ledningsrätt avseende starkström där det endast ska anges att sådan rättighet hör till enheten,

37.ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 36 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verk- ställts,

133

Författningsförslag

SOU 2024:7

38.rättighetstyp, ändamål, härskande enhet och aktbeteckning för rättigheter som belastar en enhet eller tomträtt och som ska redo- visas enligt 11 och 12 §,

39.ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 38 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verk- ställts,

40.planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utred- ningar som ska redovisas enligt 6 kap. och som berör enheten,

41.jordnaturen krono,

42.övriga förhållanden som är av betydelse för enheten.

Samfällighet

6 § Uppgift om samfällighet ska ange

1.registerbeteckning,

2.att ett tredimensionellt utrymme hör till enheten,

3.att en ägarlägenhetsfastighet eller ett annat tredimensionellt ut- rymme urholkar enheten,

4.län,

5.socken,

6.enhets tidigare registerbeteckning,

7.datum för omregistrering och aktbeteckning,

8.enhets belägenhetsadress,

9.enhets land-, vatten- och totalareal och, om det är lämpligt, enhetsområdes land-, vatten- och totalareal; för varje tredimensionellt utrymme redovisas i stället för arealuppgift, uppgift om typ, storlek och höjdläge,

10.nummer på enhetsområde,

11.beteckning på område som tillkommit genom sämjedelning,

12.om att ej arealredovisat vattenområde tillhör en enhet eller enhetsområde,

13.anmärkning om att redovisad arealuppgift är osäker,

14.anmärkning om att enheten urholkas av en ägarlägenhetsfastig- het eller ett annat tredimensionellt utrymme eller om enheten ur- holkar annan enhet,

15.totalareal för fiskeområden,

16.nummer på fiskeområden,

17.i vilka anläggningar och vägföreningar enheten har andel,

134

SOU 2024:7

Författningsförslag

18.om åtgärden är fastighetsrättslig eller teknisk,

19.åtgärdens art, datum för registrering, fastställelse eller mot- svarande, aktbeteckning samt, om det är lämpligt, förekommande beteckning enligt beskrivning i akten,

20.om fastighet eller del av fastighet som har avskilts från en- heten eller från en icke registrerad samfällighet, i vilken enheten har andel,

21.rättighetstyp, ändamål, tjänande enhet och aktbeteckning för rättigheter som gäller till förmån för enheten eller tomträtt och som ska redovisas enligt 11 och 12 §§, dock inte för kraftledningsservitut och ledningsrätt avseende starkström där det endast ska anges att sådan rättighet hör till enheten,

22.ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 21 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verk- ställts,

23.rättighetstyp, ändamål, härskande enhet och aktbeteckning för rättigheter som belastar en enhet eller tomträtt och som ska redo- visas enligt 11 och 12 §,

24.ändring eller bestämning som berör rättigheten enligt punkt 23 samt anmärkning om systematisk utredning om rättigheter inte verk- ställts,

25.planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utred- ningar som ska redovisas enligt 6 kap. och som berör enheten,

26.övriga förhållanden som är av betydelse för enheten.

När uppgift anses införd

7 § Uppgift om fastighetsbildning, fastighetsbestämning och sär- skild gränsutmärkning som ska föras in i fastighetsregistret enligt

19kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988) anses införd i registret när uppgiften har förts in enligt 5 och 6 §§.

Uppgift om åtgärd enligt anläggningslagen (1973:1149) anses in- förd i registret när uppgiften har förts in enligt 5 och 6 §§ eller 34 §.

135

Författningsförslag

SOU 2024:7

Avregistrerad fastighet eller samfällighet

8 § En fastighet ska anges som avregistrerad om den inte längre består. En samfällighet ska anges som avregistrerad när all mark och allt utrymme som hör till samfälligheten har frångått denna.

9 § När en fastighet avregistreras på grund av sammanläggning eller delning, ska uppgift om registerbeteckning för den eller de fastig- heter vari fastigheten uppgått redovisas på den avregistrerade fastig- heten.

När en fastighet eller en samfällighet avregistreras i andra fall, ska uppgift om åtgärdens art, datum för avregistrering och aktbeteck- ning redovisas på den avregistrerade fastigheten eller den avregistre- rade samfälligheten.

Särskild redovisning i vissa fall

10 § Särskild redovisning gäller för åtgärd som avsett en fastighet med mantal eller skattetal och som innebär att fastighetens andel i samfälligheter och i andra förmåner har överförts till en annan fastig- het. I sådant fall ska uppgiften om mantal eller skattetal överföras till den andra fastigheten. Överföringen görs då i samband med att åt- gärden förs in.

11 § Särskild redovisning gäller för rättigheter. Rättigheter ska redo- visas för fastigheter och samfälligheter, om de avser

1.servitut som har tillkommit enligt lagen (1902:71 s. 1) inne- fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1933:269) om ägofred, lagen (1939:608) om enskilda vägar, fastig- hetsbildningslagen (1970:988), expropriationslagen (1972:719), an- läggningslagen (1973:1149), plan- och bygglagen (2010:900) eller motsvarande äldre bestämmelser,

2.servitut som har inskrivits enligt 23 kap. jordabalken eller mot- svarande äldre bestämmelser,

3.nyttjanderätt som har tillkommit enligt lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, plan- och bygglagen, expro- priationslagen, lagen (1995:1649) om byggande av järnväg eller mot- svarande äldre bestämmelser, eller

4.ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144).

136

SOU 2024:7

Författningsförslag

12 § Servitut som ska utövas enbart på eller av registrerade sam- fälligheter får redovisas på samfälligheten i stället för på fastigheter som har del i denna. Detta gäller i tillämpliga delar också vid redo- visning av ledningsrätt.

13 § Särskild redovisning gäller i följande fall.

1.Vid avregistrering av samfällighet ska åtgärden inte redovisas på fastighet som äger del i samfälligheten.

2.Ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastighets- bildningslagen (1970:988) ska inte redovisas på den fastighet till vars förmån rättigheten gäller.

3.Om ett kraftledningsservitut upphävs, ska åtgärden inte redo- visas på den härskande fastigheten.

4.Om en ledningsrätt avser starkströmsledning, ska åtgärd som avser ledningsrätten inte redovisas på den fastighet till vilken led- ningsrätten hör.

5.Om en expropriationsåtgärd eller beslut om inlösen enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser ett kraftledningsservitut, ska åtgär- den inte redovisas på den härskande fastigheten.

14 § Särskild redovisning gäller för en fastighet som är belägen i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län eller i Älvdalens kommun i Dalarnas län och som omfattar mark som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten. I sådant fall ska uppgift om detta föras in under övriga förhållanden. Uppgiften ska dock föras in endast om någon annan än staten har beviljats lagfart för fastig- heten.

Regler till grund för fastigheters och samfälligheters registerbeteckning

15 § Varje kommun utgör ett registerområde med samma namn som kommunen.

16 § Varje fastighet och samfällighet utgör en registerenhet. Bestämmelserna om samfälligheter tillämpas också på fristående

fiske som är samfällt (fiskesamfällighet).

Även en fastighet eller samfällighet som är avregistrerad utgör en registerenhet.

137

Författningsförslag

SOU 2024:7

17 § En registerenhet tillhör ett visst registerområde. Hör delar av en samfällighet till skilda registerområden, ska varje del redovisas som en samfällighet för sig.

Om en fastighet utgörs endast av en andel i en samfällighet inom flera registerområden, ska fastigheten hänföras till ett av register- områdena.

18 § Ett registerområde ska delas in i trakter. En trakt består av en eller flera registerenheter och ska ges ett namn (traktnamn).

Indelningen i trakter grundas på indelningen i tidigare stads- registerområden, stadsdelar, byar, gårdar eller därmed jämförliga områden, om inte särskilda skäl föranleder annat.

19 § Fastigheter som hör till samma trakt ska delas in i block. Ett block består av en eller flera fastigheteter. Ett block ska ha ett num- mer (blocknummer).

Indelningen i block grundas på fastigheters gemensamma ur- sprung eller på en indelning i kvarter eller annars på fastigheters in- bördes läge.

20 § Fastigheterna inom varje block och samfälligheterna inom varje trakt ska ges ett nummer (enhetsnummer).

Registerbeteckningens utformning

21 § En fastighets eller samfällighets registerbeteckning ska bestå av uppgift om registerområdets namn, traktnamn och ett register- nummer. Registernumret för en fastighet ska bestå av blocknumret och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.

Registernumret för en samfällighet ska bestå av bokstaven s och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.

För fiskesamfälligheter ska dock fs användas.

22 § En registerenhet som helt eller delvis ligger på kvartersmark eller på mark med kvartersliknande karaktär får ges en register- beteckning med kvartersindelningen och kvartersnamnen som grund, om ett sådant beteckningssätt sedan tidigare används inom orten.

Registerenheter med samma kvartersnamn ska ges enhetsnummer.

138

SOU 2024:7

Författningsförslag

Fastigheters och samfälligheters registerbeteckning utgörs i fall som avses i denna paragraf av registerområdets namn, kvartersnamnet och ett registernummer. Registernumret för en fastighet utgörs av enhetsnumret. I övrigt tillämpas 21 §.

23 § Om kvartersindelningen och kvartersnamnen ska ligga till grund för beteckningarna för registerenheter, ska kvartersmarken delas in i områden, kvarter. Ett kvarter ska ges ett kvartersnamn.

Även annan mark med kvartersliknande karaktär ska delas in i kvarter som ges kvartersnamn, om beteckningssättet med kvarters- namn används inom orten.

Registerbeteckningen ska vara unik

24 § En registerenhet får inte ha samma registerbeteckning som en annan registerenhet. Inom ett registerområde får en trakt och ett sådant kvarter som avses i 23 § inte ha samma namn.

Särskilt namn på fastighet

25 § Som särskilt namn på fastighet får anges

1.namn som utgår eller har utgått ur fastighetens registerbeteck- ning, eller

2.bebyggelsenamn med hävd.

Ofullständig redovisning

26 § Framkommer det att fast egendom utgör en fastighet för sig utan att vara redovisad som sådan i fastighetsregistret, ska den föras in där, om det kan ske utan skada för fastighetsägare eller rättig- hetshavare. Innan en fastighet tas upp i fastighetsregistret, ska fastig- hetsägare och rättighetshavare få tillfälle att yttra sig, om de är kända.

Om redovisningen är ofullständig i något annat avseende, får kom- plettering ske.

139

Författningsförslag

SOU 2024:7

Spårbarhet till bakomliggande handlingar

27 § När en uppgift förs in enligt detta kapitel, ska beteckningen på den akt i lantmäterimyndighetens arkiv som uppgiften kommer från anges.

Ändringar som påverkar fastigheters och samfälligheters registerbeteckningar

28 § Om Sveriges indelning i kommuner eller län ändras, ska upp- gift i registerbeteckningar om registerområden och namn enligt 15 § och övrig redovisning enligt detta kapitel anpassas till den nya indel- ningen. Anpassningen ska göras när ändringen träder i kraft eller, om detta inte är möjligt, snarast därefter.

Ändringar i uppgifter som ingår i registerbeteckningar som görs på grund av ny indelning i kommuner ska göras med hänsyn till 24 § om att registerbeteckning ska vara unik. Om det är nödvändigt för att främja en ändamålsenlig fastighetsredovisning får en ny trakt inrättas. Om det finns särskilda skäl får även traktnamn, kvarters- namn och registernummer ändras. Särskilda bestämmelser om god ortnamnssed finns i 1 kap. 4 § kulturmiljölagen (1988:950).

Beslut om fastigheters och samfälligheters registerbeteckning

29 § Lantmäterimyndigheten beslutar om frågor som rör fastigheters och samfälligheters registerbeteckning och övriga frågor enligt detta kapitel om inte annat följer av 30, 32 och 33 §§.

Beslut om inrättande av en ny trakt och traktnamn

30 § Lantmäteriet beslutar om inrättande av en ny trakt och trakt- namn. Lantmäteriet får överlåta sin beslutanderätt till den kommu- nala lantmäterimyndigheten.

31 § Innan ett beslut om traktnamn meddelas, ska Lantmäteriet inhämta yttrande från berörda fastighetsägare om det är möjligt och vid behov från Riksantikvarieämbetet samt Institutet för språk och folkminnen.

140

SOU 2024:7

Författningsförslag

Om ett förslag till inrättande av en ny trakt eller ändring av ett traktnamn berör ett större antal fastigheter eller om frågan i annat fall kan antas ha intresse för en kommun, ska samråd ske med den kommunen.

Beslut om kvartersindelning och kvartersnamn

32 § Kommunen beslutar om kvartersindelning och kvartersnamn. Lantmäterimyndigheten ska ges tillfälle att yttra sig och ska under- rättas om beslutet. Innan beslut om kvartersnamn meddelas ska även

Lantmäteriet ges tillfälle att yttra sig.

Beslut om särskilt namn på fastighet

33 § Lantmäteriet beslutar om särskilt namn på fastighet enligt 25 §.

Underrättelse om ändrad registerbeteckning

34 § Fastighetsägare som berörs av beslut om ändrad register- beteckning ska på lämpligt sätt underrättas om beslutet.

Gemensamhetsanläggningar

35 § Uppgift om gemensamhetsanläggning ska ange

1.redovisningsenhetens beteckning,

2.administrativ tillhörighet eller motsvarande uppgifter,

3.tidigare beteckning,

4.ändamål,

5.fastighet eller annan deltagare i anläggningen eller föreningen,

6.samfällighetsförenings företagsnamn eller namn på liknande sammanslutning,

7.förrättning eller annan åtgärd som berör enheten med upp- gifter om åtgärdens art, datum för registrering och aktbeteckning,

8.rättighet som redovisas enligt 11 och 12 §§ och som berör en- heten med uppgifter om rättighetstyp, ändamål, härskande eller tjän- ande enhet och aktbeteckning, och

9.övriga förhållanden av betydelse för enheten.

141

Författningsförslag

SOU 2024:7

Särskild redovisning i vissa fall

36 § Om en tomträtt berörs av en åtgärd enligt anläggningslagen (1973:1149), ska åtgärden redovisas som om åtgärden avser den fastig- het där tomträtten har skrivits in.

37 § Om ett anläggningsbeslut eller motsvarande beslut upphävs eller förfaller, ska redovisningsenheten anges som avregistrerad.

Regler till grund för gemensamhetsanläggningens beteckning

38 § En gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar utgör en redovisningsenhet.

39 § Bestämmelser om gemensamhetsanläggning i detta kapitel gäller även en vägförening enligt 3 kap. lagen (1939:608) om enskilda vägar och en gemensam anläggning enligt 2 eller 4 kap. samma lag eller motsvarande äldre bestämmelser, om anläggningen har berörts av en åtgärd som enligt 45 § anläggningslagen (1973:1149) ska redo- visas i fastighetsregistret. En sådan anläggning får även tas upp i annat fall. Redovisningen får begränsas till uppgifter som finns tillgängliga.

40 § Även en anläggning eller vägförening som är avregistrerad utgör en redovisningsenhet.

41 § En redovisningsenhet ska hänföras till den trakt där enheten är belägen. Inom orter där 22 och 23 §§ tillämpas får redovisnings- enheten hänföras till det kvarter i vilket enheten helt eller till huvud- saklig del är belägen.

42 § Redovisningsenheterna inom varje trakt eller kvarter ska ges enhetsnummer.

Utformning av beteckningen

43 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av registerområ- dets namn, trakt- eller kvartersnamn och ett registernummer.

142

SOU 2024:7

Författningsförslag

Registernumret ska bestå av bokstäverna ga och enhetsnumret, åtskilda genom kolon.

Beteckningen ska vara unik

44 § En redovisningsenhet får inte ha samma beteckning som en annan redovisningsenhet.

45 § En beteckning får ändras, om det finns särskilda skäl.

Föreskrifter

46 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1.vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad registerenhet,

2.interoperabilitetslösningar, och

3.verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

3 kap. Uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder en- ligt 2 kap. 2 § 2 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektro- niskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Uppgifterna avser

–lagfart (6 §),

–tomträttsupplåtelse (12 §),

–tomträttsinnehav (13 och 14 §§),

–inteckningar (15 §),

–anteckningar (19 §), och

–äldre förhållanden (20 och 21 §§).

2 § Övriga bestämmelser avser

–allmänna bestämmelser om redovisning (3–5 §§),

–i fråga om lagfart: särskild redovisning i vissa fall (7–11 §§)

143

Författningsförslag

SOU 2024:7

–i fråga om inteckningar: företrädesordning (16 §), belopp (17 §), när ingen inteckning eller annan inskrivning finns (18 §),

–ärenden om sammanläggning (22 §)

–ändring med anledning av ändrad fastighetsindelning (23 §),

–ändring med anledning av avregistrerad fastighet (24 §),

–ändring med anledning av ny fastighet (25 §),

–ändring av namn, identitetsnummer och adress (26 och 27 §§),

–borttagande av innehavsanteckning (28 §), och

–föreskrifter (29 §).

Redovisning sker för varje fastighet

3 § Inskrivningsförhållandena ska redovisas för varje fastighet. Upp- gift om fastighetens beteckning enligt 2 kap. ska framgå av redovis- ningen.

Aktualitetsdatum

4 § Uppgift om datum för senaste inskrivningsdag för vilken samt- liga beslut och anteckningar har förts in i registret ska redovisas för varje fastighet.

Beslut i inskrivningsärende som ska föras in

5 § Inskrivningsmyndighetens beslut i ett inskrivningsärende ska föras in enligt detta kapitel om beslutet innebär att en ansökan eller en anmälan bifalls, förklaras vilande eller avslås. Även beslut om upp- skov och avvisning ska föras in.

Beslut om omedelbar avvisning enligt 19 kap. 12 § jordabalken eller 3 § lagen (2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighets- registret ska inte föras in.

Lagfart

6 § Uppgifter om lagfart ska ange

1.förvärvarens personnummer, samordningsnummer eller orga- nisationsnummer,

144

SOU 2024:7

Författningsförslag

2.datum för ansökan, om lagfart och aktnummer,

3.beslut som innefattar bifall till ansökan om lagfart, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,

4.när ansökan om lagfart i en andel av fastigheten bifalls, uppgift om den andel som lagfarten avser,

5.uppgift om förvärvets art och fångeshandlingens datum,

6.uppgift om köpeskilling,

7.beslut som inte innefattar bifall till lagfartsansökan samt, om ansökan rör endast en del av fastigheten, uppgift om den del av fastig- heten som ansökan avser,

8.uppgift om namnändring, ändring av personnummer eller sam- ordningsnummer beträffande den för vilken lagfart senast har sökts eller beviljats,

9.hänvisning till ny ägares ansökan om lagfart på fastigheten eller del av den, om ansökan inte har bifallits,

10.uppgift från förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken att förvaltarens förordnande avser fastigheten, och

11.uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 29 § första styck- et 3–5 och 20 kap. 14 § jordabalken samt, i fråga om lagfart, 19 kap. 23, 25 och 35 §§ samma balk, 13 § fjärde stycket jordförvärvslagen (1979:230) och 5 § andra stycket sambolagen (2003:376).

Särskild redovisning i vissa fall

7 § Införs en uppgift enligt 6 § 4 om att lagfart omfattar endast en andel av fastigheten, ska även en uppgift om den motsvarande in- skränkningen i fångesmannens innehav föras in.

8 § Om förvärvaren har förvärvat fastigheten eller en del av fastig- heten genom flera förvärv, gäller 6 § det förvärv på vilket lagfart fört söks. Beslut om en ansökan om lagfart på övriga förvärv ska föras in i anslutning till den första ansökan. En sådan införing ska innehålla de uppgifter som anges i 6 § 2–7, 10 och 11. Om en ansökan bifalls, ska uppgiften om sökandens och fångesmannens innehav ändras i överensstämmelse med beslutet.

145

Författningsförslag

SOU 2024:7

9 § I fråga om en fastighet som har bildats genom avstyckning ska det föras in en uppgift om den dag då lagfart söktes första gången, om denna uppgift är av betydelse för att bedöma fastighetens ansvar för gällande inteckningar.

10 § Om lagfart beviljats eller sökts av staten, ska det anges vilken myndighet som förvaltar egendomen.

11 § I fråga om lagfart som har beviljats eller sökts med stöd av 2 § lagen (2022:385) om lagfart i vissa fall för Svenska kyrkan med mera gäller 6–10 §§ med följande avvikelser.

1.För egendom som avses i 10 § första stycket lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan ska i stället för uppgift som avses i 6 § 1 anges att egendomen utgör en präst- lönetillgång.

2.6 § 5 och 6 ska inte tillämpas.

3.Det ska anges att egendomen förvaltas av Svenska kyrkan.

Tomträttsupplåtelse

12 § Uppgifter om tomträttsupplåtelse ska ange

1.upplåtelsedag,

2.datum för ansökan om inskrivning av tomträttsupplåtelsen jämte aktnummer,

3.beslut som innefattar bifall till ansökan om inskrivning av tomt- rättsupplåtelse, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,

4.uppgift om ändamålet med upplåtelsen,

5.uppgift om det belopp som avgälden ska utgå med,

6.uppgift om de tidsperioder som avses i 13 kap. 10 och 14 §§ jordabalken,

7.uppgift om sådan i upplåtelsehandlingen angiven inskränkning som avses i 21 kap. 4 § jordabalken,

8.uppgift om inskrivning av avtal som avses i 13 kap. 21 § jorda- balken med angivande av avtalets innebörd,

9.uppgift om uppsägning av tomträttsavtalet,

10.uppgift om anmälan som avses i 13 kap. 25 § jordabalken,

11.uppgift om deposition av lösesumma, och

146

SOU 2024:7

Författningsförslag

12.uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 23, 25 och 35 §§ jordabalken i fråga om tomträttsupplåtelse.

Tomträttsinnehav

13 § Uppgift om tomträttsinnehav ska ange

1.de uppgifter som anges i 6 § 1–10 och 7 §, varvid vad som där sägs om fastighet, fångesman och ansökan om lagfart i stället ska avse tomträtt, tidigare tomträttshavare och ansökan om inskrivning av tomträtt, och

2.uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 29 § första styck- et 3–5 och 20 kap. 14 § jämfört med 21 kap. 7 § jordabalken samt, såvitt gäller inskrivning av tomträtt, 19 kap. 23, 25 och 35 §§ samma balk och 5 § andra stycket sambolagen (2003:376).

14 § Om förvärvaren har förvärvat tomträtten eller del av tomt- rätten genom flera förvärv, ska 8 § tillämpas på motsvarande sätt.

Inteckningar

15 § Uppgifter om inteckningar ska ange

1.inteckningens belopp med siffror och inteckningens valuta,

2.uppgift om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft för vilken inskrivning söks samt beskaffenhet härav,

3.datum för ansökan och aktnummer,

4.beslut som innefattar bifall till ansökan, om dagen för bifall inte är densamma som dagen för ansökan,

5.när inteckning besvärar flera fastigheter, uppgift dels om de fastigheter som inteckningen har sökts eller beviljats i eller utsträckts till, dels om de fastigheter i vilka inteckningen gäller eller, i fråga om ansökan om inteckning eller utsträckning, de fastigheter ansökan avser,

6.beslut som inte innefattar bifall till ansökan om inteckning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten,

7.när ansökan rör endast en del av en fastighet, uppgift om den del av fastigheten som ansökan avser,

8.vid anteckning om innehav av pantbrev eller vilandebevis, hänvisning till akten jämte innehavarens namn och adress,

147

Författningsförslag

SOU 2024:7

9.uppgift om utsträckning, sammanföring, nedsättning, relaxation eller annan förändring av inteckning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten,

10.uppgift om utbyte av pantbrev eller vilandebevis, och

11.uppgift om förhållanden som avses i 19 kap. 23 §, 25 § och 29 § första stycket 3–5 och 35 §§ jordabalken, när det gäller inteck- ning eller inskrivning av rättighet i fastigheten eller tomträtten.

Företrädesordning

16 § Införingen enligt 15 § ska ske på sådant sätt att en inskrivning i förhållande till andra inskrivningar redovisas i gällande företrädes- ordning. Gäller inskrivningar med lika rätt, ska det anges särskilt. Kan företrädesordningen inte klarläggas med säkerhet, ska en an- märkning om det föras in vid berörda inskrivningar.

Belopp

17 § Det sammanlagda belopp för vilket fastigheten eller tomträtten svarar på grund av inteckningar som har beviljats eller sökts ska an- ges särskilt. Om det finns inteckningar i olika valutor, ska detta anges.

När ingen inteckning eller annan inskrivning finns

18 § Om en fastighet eller tomträtt inte besväras av någon sökt eller beviljad inteckning eller annan inskrivning, ska detta anges.

Anteckningar

19 § Uppgifter om anteckningar ska ange

1.uppgift om förhållanden som anges i 19 kap. 29 § jordabalken, samt

2.datum för anteckningen och aktnummer.

148

SOU 2024:7

Författningsförslag

Äldre förhållanden

20 § Uppgifter om äldre förhållanden ska ange

1.hänvisningar till akter som avser dödade eller borttagna inskriv- ningar eller anteckningar,

2.hänvisningar till akter som avser beslut i inskrivningsärenden vilka inte längre innehåller upplysning om gällande förhållanden,

3.hänvisningar till akter som avser inte längre gällande anteck- ningar,

4.hänvisningar till akter som rör inskrivningar eller anteckningar beträffande fastigheter som har uteslutits ur fastighetsregistret eller som avregistrerats, och

5.hänvisningar till akter i andra fall, om detta är lämpligt.

21 § När en hänvisning har införts enligt 20 §, ska den tidigare inskrivningen eller anteckningen tas bort. Uppgifter om lagfart eller tomträttsinnehav som inte längre är aktuella får redovisas med an- märkning om att de avser äldre förhållanden.

Ärenden om sammanläggning

22 § När inskrivningsmyndigheten har avgett ett yttrande i ett ärende om sammanläggning, ska en anteckning om detta föras in.

Ändring med anledning av ändrad fastighetsindelning

23 § När lantmäterimyndigheten har ändrat uppgifter enligt 2 kap., ska inskrivningsmyndigheten snarast möjligt göra motsvarande änd- ringar enligt detta kapitel.

Ändring med anledning av avregistrerad fastighet

24 § Om en fastighet har uteslutits eller avregistrerats utan att någon ny fastighet samtidigt har bildats, tillämpas 20 § 4 och 21 § beträffande samtliga uppgifter i detta kapitel om fastigheten.

149

Författningsförslag

SOU 2024:7

Ändring med anledning av ny fastighet

25 § Har en ny fastighet registrerats, ska uppgifter enligt detta kapi- tel om den eller de ursprungliga fastigheterna föras över till den nya fastigheten, om de inte uppenbarligen saknas betydelse.

Är den nya fastigheten bildad genom avstyckning, ska den för stamfastigheten gällande lagfarten föras in också på avstyckningen.

Om det är av betydelse för att bedöma fastighetens ansvar för gällande inteckningar, ska vid lagfarten anmärkas att den avser stam- fastigheten.

Ändring av namn, identitetsnummer och adress

26 § Lantmäteriet får ändra namn, identitetsnummer eller adress- uppgift enlig detta kapitel om

1.den som senast har sökt eller beviljats lagfart eller inskrivning av innehav av tomträtt byter namn, personnummer eller samordnings- nummer, eller

2.ett kreditinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag eller motsvarande utländskt företag, som har antecknats som inne- havare av ett pantbrev eller vilandebevis, byter namn eller adress.

27 § Ändringsåtgärd enligt 26 § förutsätter att uppgift om person- nummer, samordningsnummer eller organisationsnummer finns redo- visad enligt detta kapitel.

Borttagande av innehavsanteckning

28 § Om en inteckning är registrerad i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister, får Lantmäteriet på ansökan av den som är registrerad som pantbrevshavare ta bort anteckning om innehav som har gjorts enligt detta kapitel och som avser inteck- ningen.

150

SOU 2024:7

Författningsförslag

Föreskrifter

29 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1.vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad registerenhet,

2.interoperabilitetslösningar, och

3.verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

4 kap. Uppgifter om fastighetstaxering

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgift om fastighets- taxering enligt 2 kap. 2 § 3 a lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande.

2 § Uppgifter om fastighetstaxering avser

–uppgifter från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, och

–uppgifter enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Fastighetstaxering

3 § Uppgifter om fastighetstaxering ska ange

1.taxeringsvärden från beskattningsdatabasen,

2.uppgifter som enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska redovisas i beslut om fastighetstaxering, och

3.fastighetsägare eller tomträttshavare och ägare av hus på ofri grund med uppgift om personnummer, samordningsnummer, orga- nisationsnummer eller annat särskilt registreringsnummer, namn och postadress.

4 § Uppgifterna ska avse förhållanden året närmast före det år då uppgiften hålls tillgänglig i fastighetsregistret.

Uppgifter som avser förhållandena för annat år får också redo- visas. Sådana uppgifter ska då anges med en anmärkning om det kalenderår de avser och redovisas skilt från uppgifter enligt första stycket.

151

Författningsförslag

SOU 2024:7

Föreskrifter

5 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitets- lösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

5 kap. Uppgifter om adresser och byggnader

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om adresser och byggnader enligt 2 kap. 2 § 3 b och c lagen (0000:000) om fastig- hetsregister och elektroniskt tillhandahållande.

Adress

2 § Uppgift om adress ska ange

1.redovisningsenhetens beteckning,

2.fastighet eller samfällighet som är belägen på adressen, och

3.i förekommande fall att adressen inte utnyttjas.

3 § Uppgifter om postnummer och postort får redovisas.

Regler till grund för belägenhetsadressens beteckning

4 § Redovisningsenhet för adress är en belägenhetsadress.

Beteckningens utformning

5 § En redovisningssenhets beteckning ska bestå av kommunens namn, adressområdets namn samt adressplatsens beteckning.

6 § Namn på kommundel får ingå i beteckningen.

152

SOU 2024:7

Författningsförslag

Beslut om redovisning av uppgifter

7 § Lantmäteriet får besluta om att uppgifter om adresser i en kom- mun ska redovisas. Ett sådant beslut får meddelas endast om kom- munen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna.

Byggnad

8 § Uppgift om byggnad ska ange

1.redovisningsenhets beteckning,

2.registerbeteckningen för den fastighet eller samfällighet där bygg- naden är belägen,

3.adress om sådan finns redovisad, och

4.uppgift om belägenhet.

9 § Uppgifter om byggnad som fastställts vid fastighetstaxering får redovisas.

Regler till grund för byggnadens beteckning 10 § En byggnad utgör redovisningsenhet.

Beteckningens utformning

11 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av ett löpnummer för varje byggnad.

Beslut om redovisning av uppgifter

12 § Lantmäteriet får besluta om att uppgifter om byggnader i en kommun ska redovisas. Ett sådant beslut får meddelas endast om kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna.

Föreskrifter

13 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitets- lösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

153

Författningsförslag

SOU 2024:7

6 kap. Uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar enligt 2 kap. 2 § 3 d lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektro- niskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Uppgifterna avser

–regionplan eller översiktsplan,

–detaljplan, områdesbestämmelser eller motsvarande äldre planer,

–bestämmelse om marks användning och som har meddelats enligt miljöbalken, väglagen (1971:948), kulturmiljölagen (1988:950), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg eller motsvarande äldre författning,

–skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter enligt 40 § första stycket 5 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verk- samhet och hälsoskydd eller motsvarande äldre bestämmelse,

–bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45), och

–fornlämning.

Planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

2 § Uppgift om planer, bestämmelser om marks användning, be- slut och utredningar ska ange

1.beteckningen för handlingar som ligger till grund för redovis- ningen,

2.fornlämningsnummer för fornlämning,

3.län och registerområde,

4.planens, bestämmelsens, beslutet eller utredningens art,

5.datum för beslut,

6.datum då en tidsbegränsad bestämmelse upphör att gälla,

7.datum då genomförandetiden för en detaljplan börjar respek- tive upphör,

8.sådan detaljplan som berör en fastighetsplan,

9.sådan fastighetsplan som berör en detaljplan,

10.särskilda anmärkningar om planens, bestämmelsen, beslutets eller utredningens innebörd och omfattning,

154

SOU 2024:7

Författningsförslag

11.datum och beteckning för handlingar genom vilka planen, bestämmelsen, beslutet eller utredningen har ändrats eller som lett till en förändring av redovisad enhet, och

12.fastighet och samfällighet som berörs av planen, bestämmel- sen, beslutet eller utredningen.

Särskild redovisning i vissa fall

3 § Om det är lämpligare får redovisning enligt 2 § 12 av berörda fastigheter och samfälligheter i stället innehålla uppgifter om det registerområde eller den trakt som berörs. Om det finns särskilda skäl får lantmäterimyndigheten avstå helt från denna redovisning.

Avregistrering

4 § Om en plan, en bestämmelse eller ett beslut har upphävts eller av annan anledning upphört att gälla, ska enheten anges som av- registrerad. Detsamma gäller för utredning som inte längre är av bety- delse eller fornlämning som inte längre skyddas enligt lag.

Regler till grund för beteckning för planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

5 § Varje särskild plan, bestämmelse, beslut eller utredning är en redovisningsenhet.

6 § Även en plan, bestämmelse, beslut eller utredning som är av- registrerad är en redovisningsenhet.

Beteckningens utformning

7 § En redovisningsenhets beteckning ska bestå av beteckningen för handlingar som ligger till grund för redovisningen.

155

Författningsförslag

SOU 2024:7

Föreskrifter

8 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1.vilka uppgifter som ska redovisas eller tas bort för avregistrerad redovisningsenhet,

2.interoperabilitetslösningar, och

3.verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

7 kap. Geometrisk information och koordinater

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om geometrisk information och koordinater enligt 2 kap. 3 § 2 lagen (0000:000) om fastighets- register och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Geometrisk information

2 § Fastighetsregistret ska innehålla geometrisk information som möjliggör visualisering av registrets innehåll i karttjänster.

Visualiseringen avser uppgifter om

1.gränser och beteckningar för bestående fastigheter och sam- fälligheter,

2.områden för servitut enligt 2 kap. 11 § 1,

3.områden för nyttjanderätt enligt 2 kap. 11 § 3,

4.områden och beteckningar för bestående enheter beträffande gemensamhetsanläggningar,

5.områden för ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144),

6.planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utred- ningar, dock inte regionplan eller översiktsplan,

7.kvartersindelningen och kvartsnamnet enligt 2 kap. 22 §,

8.indelningen i län och kommuner, och

9.indelningen i socknar vid den tidpunkt då register över fastig- heter och samfälligheter började föras med hjälp av informations- teknik.

3 § Visualiseringen får även avse uppgifter som krävs för orien- teringen samt övriga uppgifter med anknytning till fastigheter och samfälligheter.

156

SOU 2024:7

Författningsförslag

4 § Visualisering får förenklas eller underlåtas om det finns särskilda skäl.

Koordinater

5 § Fastighetsregistret ska innehålla uppgifter om koordinater, koordinatsystem och motsvarande uppgifter som behövs för visuali- sering av innehållet i fastighetsregistret i karttjänster eller motsvar- ande.

Föreskrifter

6 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1.innehållet i uppgifter om koordinater, koordinatsystem och de ytterligare uppgifter som behövs för att underlätta visualisering,

2.interoperabilitetslösningar, och

3.verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

8 kap. Tilläggsinformation

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tilläggsinformation en- ligt 2 kap. 3 § 3 lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektro- niskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Tilläggsinformation till uppgifter lagfart, tomträttsupplåtelse och tomträttsinnehav

2 § För uppgift om lagfart, tomträttsupplåtelse och tomträttsinne- hav ska tilläggsinformation ange

1.sökandens postadress, och

2.om sökanden är en fysisk person a) sökandens civilstånd,

b) i förekommande fall makes personnummer eller samordnings-

nummer, namn och postadress, eller tidpunkten för äktenskaps upp- lösning,

157

Författningsförslag

SOU 2024:7

c)i förekommande fall vårdnadshavares personnummer eller sam- ordningsnummer, namn och postadress, och

d)om den lagfarne ägaren eller rättighetshavaren är ett kommu- nalt bostadsföretag, enligt underrättelse från länsstyrelsen.

3 § Om det behövs för handläggningen av ett inskrivningsärende får uppgift om tidigare makes personnummer eller samordnings- nummer, namn och postadress anges.

4 § För uppgift om inteckning ska tilläggsinformation ange om det pantbrev som svarar mot en inteckning är ett skriftligt pantbrev.

5 § Lantmäteriet får som tilläggsinformation redovisa ärenden som har registrerats i inskrivningsmyndighetens ärenderegister enligt 5 § första stycket inskrivningsförordningen (2000:309) men som inte har registrerats i fastighetsregistret enligt 3 kap. 5 § denna förord- ning eller som på annat sätt har avgjorts slutligt. Sådan information får ange

1.uppgift om ärendenummer,

2.inskrivningsdag då ärendet kom in, och

3.ärendets art.

Tilläggsinformation till uppgift om adresser

6 § För uppgift om en adress får en kommun ange tilläggsinforma- tion om

1.verksamhet eller annan användning som är knuten till adressen,

2.alternativa lägesbestämningar, och

3.alternativa benämningar som är hänförliga till adressen.

Tilläggsinformation till uppgift om byggnader

7 § För uppgift om en byggnad får en kommun ange tilläggsinfor- mation om

1.ytterligare identifieringsuppgifter för en byggnad,

2.arrendeavtal och tomträttsavtal, och

158

SOU 2024:7

Författningsförslag

3.planerade, påbörjade eller avslutade byggåtgärder som är nöd- vändiga för fullgörande av underrättelseskyldighet till andra myn- digheter.

8 § För uppgift om en byggnad får Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ange tilläggsinformation om att skyddsrum finns i en byggnad.

9 § För uppgift om en byggnad får Riksantikvarieämbetet ange tilläggsinformation ytterligare identifieringsuppgifter för en byggnad och uppgifter som avser kulturhistoriska inventeringar.

Tilläggsinformation till uppgift om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

10 § För uppgift om en plan, bestämmelse, beslut och utredning får en kommun eller en länsstyrelse ange tilläggsinformation om

1.ytterligare identifieringsuppgifter för planen, bestämmelsen, beslutet eller utredningen,

2.ytterligare uppgifter om planer, bestämmelser, beslut eller ut- redningar än de som krävs enligt 6 kap. denna förordning, och

3.förslag till sådana planer, bestämmelser om marks användning, beslut eller utredningar som ska redovisas enligt 6 kap. denna för- ordning.

11 § Riksantikvarieämbetet får redovisa uppgifter om fornlämningar.

Föreskrifter

12 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om interoperabilitets- lösningar och om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

159

Författningsförslag

SOU 2024:7

9 kap. Behörig myndighet

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om behöriga myndigheter enligt 2 kap. 4 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektro- niskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Lantmäterimyndigheten

2 § Lantmäterimyndigheten är i enlighet med 19 kap. 6 § fastig- hetsbildningslagen (1970:988) behörig myndighet för uppgifter som redovisas enligt 2, 6 och 7 kap. denna förordning.

Lantmäterimyndigheten är även behörig myndighet för ändring av inskriven rättighet i 3 kap. i enlighet med 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen.

3 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som till- hör uppgifterna.

Inskrivningsmyndigheten

4 § Inskrivningsmyndigheten är i enlighet med 19 kap. 3 § jorda- balken behörig myndighet för uppgifter som redovisas enligt 3 kap. denna förordning.

5 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som till- hör uppgifterna.

Kommunen

6 § Kommunen är behörig myndighet för uppgift som redovisas enligt 5 kap. denna förordning, och som avser kommunens uppgifter.

7 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som till- hör uppgifterna.

160

SOU 2024:7

Författningsförslag

Lantmäteriet

8 § Lantmäteriet är behörig myndighet för uppgift som redovisas enligt 4 kap., 3 kap. 26 och 28 §§, och 5 kap. denna förordning.

9 § Behörigheten gäller även för den tilläggsinformation som till- hör uppgifterna.

Rättelse

10 § Frågor om rättelse prövas av behörig myndighet. Bestämmelser om prövning av rätten till rättelse av personupp-

gifter finns i fastighetsdatalagen (0000:000).

11 § Om en felaktig uppgift inte kan rättas omedelbart, och risken är att detta äventyrar registrets tillförlitlighet eller på annat sätt föranleder osäkerhet om rättsläget, ska behörig myndighet snarast föra in en anmärkning om felet i registret.

Anmärkningen ska tas bort så snart frågan om rättelse har av- gjorts.

Lantmäteriet ansvarar för att verkställa att uppgifter förs in

12 § Lantmäteriet ansvarar för att verkställa registrering av upp- gifter som behörig myndighet har anmält enligt fastighetsbildnings- kungörelsen (1971:762) eller inskrivningsförordningen (2000:309).

En uppgift från inskrivningsmyndigheten ska behandlas före en uppgift från en lantmäterimyndighet som har lämnats till Lantmäteriet samma dag.

10 kap. Samarbete, samordning och underrättelseskyldighet

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1 § Behöriga myndigheter ska samarbeta för att uppgifterna i fastig- hetsregistret ska ha så hög tillförlitlighet som möjligt. Lantmäteriet ansvarar för samordningen av arbetet att höja uppgifternas tillförlit- lighet.

161

Författningsförslag

SOU 2024:7

Samordning mellan lantmäterimyndigheter

2 § Lantmäterimyndigheternas redovisning ska samordnas om ett ärende berör registerenheter inom fler än en lantmäterimyndighets område. Uppgifter ska då föras in samma dag vid samtliga berörda myndigheter.

Samordning får ske med stöd av Lantmäteriet.

Samordning mellan lantmäterimyndighet och inskrivningsmyndighet

3 § Lantmäterimyndigheten ska, med stöd av Lantmäteriet, hålla inskrivningsmyndigheten informerad om ändringar i indelningen i fastigheter, åtgärder som medför en ny beteckning för en fastighet, anteckningar enligt 4 kap. 11 a § fastighetsbildningslagen (1970:988), och övriga ändringar som är av betydelse för inskrivningsmyndig- hetens verksamhet.

4 § Uppgifter som inskrivningsmyndigheten ska få kännedom om avser

1.uppgift om fastighetsbeteckning och om fastigheten har ny- bildats eller avregistrerats,

2.uppgift om ny fastighets ursprung,

3.uppgift om fastighetens areal,

4.uppgift om vidtagen åtgärd och datum för registrering,

5.annan än lagfaren ägares personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer, samt namn och adress,

6.uppgift om beslut som har meddelats med stöd av 10 kap. 8 a § och 9 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), och

7.uppgift som lantmäterimyndigheten enligt särskilda bestäm- melser ska lämna till inskrivningsmyndigheten.

5 § Lantmäteriet ska på lämpligt sätt säkerställa samordningen mellan lantmäterimyndighet och inskrivningsmyndighet.

162

SOU 2024:7

Författningsförslag

Underrättelseskyldighet för lantmäterimyndighet

6 § Underrättelseskyldighet gäller för lantmäterimyndighet gentemot Skatteverket för uppgifter som rör indelning i fastigheter eller åtgär- der som medför ny beteckning för en fastighet.

Lantmäteriet ansvarar för att verkställa underrättelseskyldigheten.

7 § Uppgifterna i underrättelsen ska ange

1.uppgift om vidtagen åtgärd och datum för registrering,

2.uppgift om den kommun som fastigheten är belägen i,

3.fastighetens registerbeteckning och uppgift om att fastigheten är ny, befintlig, omregistrerad eller avregistrerad,

4.fastighetens tidigare registerbeteckning, om fastigheten är om- registrerad,

5.uppgift om befintlig fastighets arealändring,

6.uppgift om fastighets areal,

7.uppgift om typ av taxeringsenhet,

8.annan än lagfaren ägares personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer, samt namn och adress,

9.uppgift om förordnande enligt 10 kap. 9 § andra stycket fastig- hetsbildningslagen (1970:988), och

10.uppgift om lantmäterimyndigheten enligt särskilda bestäm- melser ska lämna till Skatteverket.

8 § Underrättelse ska lämnas senast 14 dagar efter dagen för regi- strering. Underrättelse ska ske elektroniskt om det inte är olämpligt.

Underrättelseskyldighet för Skatteverket

9 § Underrättelseskyldighet gäller för Skatteverket gentemot Lant- mäteriet för Skatteverkets uppgifter som ska tillföras fastighetsregist- ret enligt 3 kap. 26 §, 4 kap. 3 § och 8 kap. 2 § denna förordning.

Underrättelse ska lämnas vid den tidpunkt som bestäms av Skatteverket efter samråd med Lantmäteriet.

Underrättelse ska ske elektroniskt om det inte är olämpligt.

163

Författningsförslag

SOU 2024:7

10 § Lantmäteriet ska snarast möjligt föra in uppgifterna från under- rättelsen. Införingen av uppgifter från beskattningsdatabasen ska med beaktande av 4 kap. 3 § första stycket ske senast i samband med års- skifte.

Om det med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket redovisas ytterligare uppgifter, får Lantmäteriet föra in dessa vid den tidpunkt som be- stäms av Lantmäteriet efter samråd med Skatteverket.

Underrättelseskyldighet för Lantmäteriet

11 § Underrättelseskyldighet gäller för Lantmäteriet gentemot Skatteverket uppgift som avser beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt utom då ärendet har uppskjutits.

Underrättelsen ska lämnas inom en månad från inskrivningsdagen.

12 § Underrättelseskyldighet gäller för Lantmäteriet gentemot läns- styrelsen för uppgift som avser fastighet som är taxerad som lant- bruksenhet. Underrättelsen ska ange uppgift om beslut med anled- ning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt utom då ärendet har uppskjutits.

Underrättelsen ska lämnas inom en månad från inskrivningsdagen. Skyldigheten gäller inte om en länsstyrelse har anmält till Lant-

mäteriet att den inte har behov av sådana uppgifter.

Föreskriftsrätt

13 § Lantmäteriet får, efter samråd med Skatteverket, meddela före- skrifter om vilka uppgifter om samfällighet eller gemensamhets- anläggning som ingår i underrättelseskyldigheten enligt 6 §.

14 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

164

SOU 2024:7

Författningsförslag

11 kap. Alternativa redovisningssätt

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om alternativa redovisnings- sätt för uppgifter enligt 2 kap. 2 § 3 lagen (0000:000) om fastighets- register och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Principen om en uppgift en gång

2 § I syfte att säkerställa hög tillförlitlighet och mer fullständig redovisning av uppgifterna, ska de så långt som möjligt tillhandahållas från den som ansvarar för en nationell sammanställning och till- handahållande av informationen, utan att det uppstår kopior i fastig- hetsregistret.

Fastighetsregistret ska i sådana fall enbart innehålla en uppgift om referens eller motsvarande som krävs för att kunna koppla upp- gifterna till en fastighet, samfällighet, gemensamhetsanläggning eller andra uppgifter som regleras i 2 och 3 kap. i denna förordning.

Dataproducentens godkännande

3 § Skyldigheten enligt 2 § förutsätter att den myndighet eller kom- mun som skapat uppgiften (dataproducenten) godkänner redovis- ningssättet. Det sagda gäller inte om dataproducenten enligt lag eller förordning är skyldig att lämna uppgifter till Lantmäteriet.

Uppgifterna måste uppfylla vissa krav

4 § Skyldigheten enligt 2 § gäller enbart om kraven på elektroniskt tillhandahållande av uppgifterna som Lantmäteriet beslutat om en- ligt 3 kap. 1 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektro- niskt tillhandahållande av fastighetsinformation, kan uppfyllas.

165

Författningsförslag

SOU 2024:7

Lämplighetsbedömning

5 § Skyldigheten enligt 2 § gäller inte om Lantmäteriet finner redovisningssättet olämpligt. Sådan lämplighetsbedömning ska göras med hänsyn till krav på skydd för personlig integritet, informa- tionssäkerhet, skyddsintressen som avser Sveriges säkerhet, och andra särskilda skäl om de kan leda till negativ påverkan på uppgifternas tillförlitlighet eller tillgänglighet.

Föreskriftsrätt

6 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om

1.redovisningssätt enligt 2 §,

2.interoperabilitetslösningar, och

3.verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel.

12 kap. Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om åtkomsttillstånd enligt 3 kap. 3 § lagen (0000:000) om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation, om medborgartjänster enligt 3 kap. 4 §, och begränsningar för vilken fastighetsinformation som ingår i samhällets informationsförsörjning enligt 1 kap. 5 § samma lag.

Omfattningen av rätten att uppställa villkor för åtkomsttillstånd

2 § Lantmäteriets rätt att fastställa villkor gäller

1.villkor som syftar till att begränsa riskerna med ett elektroniskt format och distributionssätt med hänsyn till krav på integritetsskydd, informationssäkerhet och skyddet för Sveriges säkerhet, fastighets- registrets ekonomiska betydelse och

2.villkor som Lantmäteriet får ställa enligt annan lag eller förord- ning och som syftar till att begränsa rätten till användning av upp- gifterna.

166

SOU 2024:7

Författningsförslag

Hur villkor fastställs

3 § Villkor fastställs genom beslut om allmänna villkor för varje elektroniskt format och distributionssätt.

När åtkomsttillstånd inte behövs

4 § Åtkomsttillstånd behövs inte om Lantmäteriet finner att skäl saknas att fastställa villkor för visst elektroniskt format eller distri- butionssätt.

5 § Åtkomsttillstånd behövs inte för behöriga myndigheter för full- görande av skyldigheter eller åtaganden enligt denna förordning, även om det finns fastställda villkor.

Det sagda gäller även för behörig myndighet enligt 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. 3 § jordabalken för fullgörande av myndighetsuppgifter enligt dessa eller motsvarande lagar eller förordningar. Åtkomsttillstånd behövs inte heller för Lantmäteriet för fullgörande av myndighetsuppgifter som följer av förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.

Bestämmelser om informationssäkerhet och incidenthantering finns i förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

Förutsättningar för åtkomsttillstånd som rör vidareförmedling av uppgifter

6 § Åtkomsttillstånd får medges för vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick om det kan antas att villkoren i till- ståndet kan upprätthållas.

Lantmäteriet får ställa upp krav på rapportering av incidenter eller motsvarande krav, för att försäkra sig om att villkoren enligt första stycket upprätthålls.

7 § Om det framkommer att villkor i ett åtkomsttillstånd inte upp- rätthålls, får Lantmäteriet stänga av åtkomsten till formatet och distri- butionssättet i det fallet.

En åtgärd som innebär att åtkomsten stängs innebär att åtkomst- tillståndet blir ogiltigt, om inte Lantmäteriet beslutar annat.

167

Författningsförslag

SOU 2024:7

Medborgartjänster

8 § Innehållet i en medborgartjänst får enbart innehålla uppgifter om en enskild registerenhet eller redovisningsenhet.

Innehållet får enbart avse sådana uppgifter som räknas upp i 4 § kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.

9 § Antal frågor som får ställas i en medborgartjänst om olika registerenheter eller redovisningsenheter ska begränsas med hänsyn ändamålet med tjänsten.

Om det finns skäl att anta att medborgartjänsten nyttjas för andra ändamål än det som gäller enligt lagen (0000:000) om fastighets- register och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation, får Lantmäteriet stänga av den användaren från tjänsten.

Annan fastighetsinformation som får tillhandahållas elektroniskt

10 § Fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förord- ning och som ingår i samhällets informationsförsörjning får till- handahållas elektroniskt enligt denna lag endast om informationen

1.omfattas av ett författningsreglerat ansvar att försörja samhället med informationen, eller

2.ingår i ett författningsreglerat register eller annan informa- tionssamling som syftar till att ge offentlighet åt informationen.

Det sagda gäller även när Lantmäteriet är datavärd för uppgifterna enligt 4 § andra stycket förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.

Föreskriftsrätt

11 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna enligt detta kapitel.

12 § Lantmäteriet får meddela föreskrifter om avgifter.

168

SOU 2024:7

Författningsförslag

Överklagande

13 § Beslut om avstängning enligt 7 och 9 §§ får överklagas till all- män förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2026.

2.En samfällighet som inte redovisades i jordregister eller stads- register när fastighetsregister enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) började föras ska, om inte särskilda skäl föranleder annat, tas upp i fastighetsregistret först när den har berörts av en sådan åtgärd som ska föras in där eller när det är lämpligt med hänsyn till en väntad fastighetsbildning eller något annat förhållande.

3.Vid redovisning av servitut som avses i 2 kap. 11 § 1 får en fastighet som har avregistrerats när fastighetsregister enligt fastig- hetsregisterkungörelsen (1974:1059) började föras tills vidare anges som härskande fastighet. Om den härskande fastighetens register- beteckning vid den tidpunkten inte framgick av fastighetsboken eller tomträttsboken, får uppgiften utelämnas.

4.Vad som sägs i 5 kap. 7 och 12 §§ om att Lantmäteriet får be- sluta att uppgifter om adresser och byggnader i en kommun ska föras

ifastighetsregistret endast om kommunen har begärt det ska inte tillämpas beträffande uppgifter som vid juni månads utgång 2000 fanns

ifastighetsregistret.

5.En åtgärd som avses i 3 kap. 26 § 1 får även avse ändring av namn, personnummer eller samordningsnummer som har ägt rum före ikraftträdandet, om den nya uppgiften inte har registrerats i fastighetsregistret och inte har ändrats där.

6.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för redovisning av bearbet- ningskoncessioner enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

169

SOU 2024:7

Författningsförslag

1.33Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet att det ska införas en ny paragraf, 21 §, av följande lydelse och närmast före en rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Informations- och
	cybersäkerhetsrådet
	21 §1
	Inom Lantmäteriet finns Infor-
	mations- och cybersäkerhetsrådet
	som hanterar frågor som rör infor-
	mations- och cybersäkerhet inom
	Lantmäteriets verksamhetsområde.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.

1Tidigare upphävd genom 2010:1771.

171

2 Uppdraget

2.1Uppdraget

Utredningen, som antagit namnet Fastighetsregisterlagsutredningen, ska se över regleringen av fastighetsregistret och föreslå lämpliga förändringar. Regeringens syfte med uppdraget är att säkerhetsskyddet för registret ska stärkas och att få en modern reglering för en effektiv informationsförsörjning som bättre tillgodoser samhällets behov av fastighetsinformation. En fristående fråga är att lämna förslag som innebär att överlåtelser av fast egendom omfattas av säkerhetsskydds- lagens (2018:585) bestämmelser om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom.

I uppdraget ingår att lämna förslag på de författningsändringar som krävs.

Utredningens direktiv redovisas i bilaga 1. Av dessa framgår också att eventuella förändringar av finansieringsmodellen för Lantmäteriets tillhandahållande av information är en budgetfråga och inte omfattas av denna utredning. Vi har också avgränsat oss så att vi inte närmare utrett frågor rörande handläggningen av fastighetsbildningsärenden och förhållandet mellan den statliga lantmäterimyndigheten och de kommunala lantmäterimyndigheterna, även om det lyfts fram som en del av problembilden av vissa intressenter.

2.2Utredningsarbetet

Utredningens arbete kan sägas ha varit indelat i två faser, där den första handlat om att utveckla direktivens problembeskrivning och identifiera de viktigaste vägvalen. Den andra har huvudsakligen gått ut på att färdigställa våra förslag och stämma av våra resonemang med expertgruppen och några andra intressenter.

173

Uppdraget

SOU 2024:7

Arbetet med problembilden har varit omfattande, och tidskräv- ande. Vår utgångspunkt har varit att en ordentlig utredning av hur problembilden ser ut ger den bästa grunden för att utforma förslag som når de målsättningar direktiven anger. Eftersom direktivens målsättning om ett både mer tillgängligt och säkrare fastighetsregister kan sägas innebära en kollision mellan två intressen har våra fysiska och digitala möten med olika intressenter inneburit att flera personer deltagit från respektive intressent. Dessutom har många av de in- tressenter vi haft kontakt med verksamhet som har olika intressen i fastighetsregistret. Man har ärenden som innebär att fastighetsregist- rets innehåll förändras, man behöver tillgång till fastighetsregistrets information i sin verksamhet och man vill att viss information om de egna fastigheterna eller rättigheterna inte riskerar att användas på ett mindre lämpligt sätt. Det har inneburit att det ofta tagit tid att få till stånd möten med rätt deltagare och på en tid som fungerat för alla inblandade.

I arbetet med problembilden har vi, utöver mötena med hela expertgruppen, haft ett eller flera möten med de organisationer som är representerade i expertgruppen, däribland Försvarsmakten, Polis- myndigheten, Sveriges kommuner och regioner, och Säkerhetspolisen.

Därutöver har vi träffat antal myndigheter och företag. På myn- dighetssidan har det inneburit möten med företrädare för Affärsverket svenska kraftnät, Bolagsverket, Fortifikationsverket, Integritetsskydds- myndigheten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Myndigheten för digi- tal förvaltning, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Riksarkivet, Skatteverket, Statens fastighetsverk, Statistiska Centralbyrån och Transportstyrel- sen. Vi har också träffat Lantmäteriets Geodataråd, styrgruppen för de kommunala lantmäterimyndigheternas samarbete, kommunala statistiker, besökt två kommunala lantmäterimyndigheter samt haft kontakt med eSams juristgrupp.

När det gäller företag har vi riktat in oss på aktörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet inom elproduktion och -distribution och telekom samt på distributörer av Lantmäteriets fastighetsinfor- mation. Vi har också deltagit i några av de partnerträffar Lantmäteriet ordnar med sina datadistributörer.

Vi har också träffat flera andra utredningar som vi bedömt haft uppdrag som har någon beröringspunkt med vårt uppdrag. Sålunda har vi träffat Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsköp

174

SOU 2024:7

Uppdraget

(Ju 2022:08), utredningen Ordning och reda på hyresmarknaden (Fi 2022:21), Utredningen om utvecklad styrning av interoperabili- tet och datadelning (I 2022:23), Utredningen om förbättrade möj- ligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter (Ju 2022:03), Utredningen om kontroll vid överlåtelse av egendom av väsentlig betydelse för totalförsvaret (Fö 2022:03), Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Krono- fogden (Fi 2021:11) samt utredningen En ny förköpslag (Fi 2022:07). Vi har också tittat på hur olika EU-baserade initiativ skulle kunna påverka vårt utredningsområde. Det innebär att vi haft kontakt med personer, nationellt eller inom EU-kommissionen, som arbetat med EU:s dataförvaltningsförordning, AI-förordningen, NIS2-direktivet samt förordningen om särskilt värdefulla dataset.

Slutligen har vi haft kontakter med Lantmäteriets systerorganisa- tioner i Danmark, Finland Norge samt Nederländerna för att ta reda på hur man där resonerar kring de frågor vi haft att utreda.

2.3Betänkandets uppläggning

Betänkandet består av två delar. Den första delen är en bakgrunds- beskrivning och den andra delen innehåller våra förslag samt konse- kvensbeskrivning.

Kapitel 3 innehåller en beskrivning av fastighetsregistrets innehåll, ajourhållning och användning. I kapitel 4 återfinns en redogörelse för det regelverk som i dag gäller för fastighetsregistret. Kapitlen 5 och 6 innehåller beskrivningar av närliggande lagstiftning rörande informationens öppenhet respektive skyddsintressen. I kapitel 7 redo- gör vi för den fördjupade problembilden och i kapitel 8 finns en redo- görelse för dagens personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret. Betänkandets första del avslutas i kapitel 9 med de internationella erfarenheterna.

Den andra delen av betänkandet inleds med kapitel 10 där vi beskriver varför dagens regler uppfattas som föråldrade, vissa gene- rella drivkrafter rörande informationshantering samt vilka allmänna utgångspunkter som bör gälla för våra förslag. I kapitel 11 redovisar

vide mest avgörande vägvalen vi stått inför och hur vi valt att gå vidare. I kapitel 12 redogör vi för hur valt en modell med två separata lagar för dataskydd respektive verksamhet. Kapitel 13 innehåller

175

3 Fastighetsregistret

3.1Inledning

Att på något sätt registrera uppgifter om fastigheter är inte någon ny företeelse. Det är tvärtom en sak som skett under många hundra år i det svenska samhället. Självfallet är det inte heller någon specifikt svensk företeelse.

I internationella sammanhang diskuteras ofta betydelsen av att ha en ordnad och öppen registrering av uppgifter om fastigheter. Bak- grunden är bland annat att fast egendom verkligen är fast och inte går att ha med sig för att kunna ha kontroll över egendomen så att den till exempel inte stjäls. Om man äger till exempel en guldring så är det betydligt enklare – det är egendom man kan ha med sig och i princip alltid kan ha under kontroll. Det krävs därför någon typ av redovisning av rättsliga förhållanden knutna till fast egendom för att skydda dem. En sådan redovisning måste vara relativt enkel att ta del av för den som behöver sådana uppgifter samtidigt som det måste vara en säker och tillförlitlig redovisning.

Sättet att registrera uppgifter om den svenska jordens, inklusive visst enskilt och allmänt vatten, indelning i fastigheter har naturligtvis förändrats över tid. Detsamma gäller olika slag av rättigheter, inklu- sive äganderätten. I modern tid har det handlat om att ha offentligt förda register som ger svar på de frågor som olika aktörer i samhället har kring fastighetsindelning, ägande, rättigheter och skyldigheter med mera. Registreringen gjordes förr manuellt i stora böcker. Böckerna ersattes senare av databaser.

Samtidigt som sättet att hålla sådana register har utvecklats har naturligtvis de materiella reglerna förändrats, exempelvis för hur rättig- heter skapas, hur markens indelning i fastigheter går till och hur fastigheter kan användas som säkerhet för krediter. Tillkomsten av

177

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

främst den nya jordabalken (1970:994) och fastighetsbildningslagen (1970:988) för drygt 50 år sedan har varit viktiga milstolpar.

I detta kapitel beskriver vi hur det befintliga fastighetsregistret växt fram, vilka uppgifter det innehåller och hur uppgifterna till- handahålls. Vidare beskriver vi några andra register och systemlös- ningar med fastighetsanknuten information samt vad den nationella geodataplattformen är.

3.2Föregångaren fastighetsdatasystemet

Några år efter att nyss nämnda lagar trädde i kraft inleddes fastig- hetsdatareformen. Den innebar att de manuellt förda så kallade jord- och stadsregistren som redovisade fastighetsindelningen samt fastig- hetsböckerna som redovisade ägande med mera överfördes till ett databaserat system. Därmed fick den uråldriga registreringen av grund- läggande uppgifter rörande den mest ekonomiskt värdefulla tillgången i en marknadsekonomi en tidsenlig form.

En viktig utgångspunkt för fastighetsdatareformen var den nya lagstiftningen rörande fastigheter och rättigheter knutna till dessa som tillkom runt 1970. En ny jordabalk och en ny lag om fastighets- bildning trädde i kraft och samtidigt introducerades även ny lagstift- ning om ledningsrätt. Det var lagstiftning som det tagit lång tid att ta fram.

Även fastighetsdatareformen, liksom reformeringen av fastighets- beteckningarna som föregick den, tog avsevärd tid att genomföra. Uppsala län var det första området där de manuella registren kon- verterades till datasystemet. Det var 1976, och då sannolikt det första fungerande systemet av detta slag i världen. Inledningsvis bedrevs verksamheten som ett försök, men 1979 inleddes den permanenta verksamheten då Gävles alla fastigheter blev en del av fastighetsdata- systemet. Reformen blev fullbordad 1995 när Gotlands alla fastigheter blev en del av fastighetsdatasystemet.

Fastighetsdatasystemet innehöll flera delar, nämligen det ovan nämnda fastighetsregistret och inskrivningsregistret, samt taxerings- uppgifter och byggnadsregistret. De tre första var de ursprungliga delarna medan byggnadsregistret tillkom betydligt senare. Fastighets- registret var i sin tur uppdelat i

•huvudregister

178

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

•registerkarta

•koordinatregister

•planregister

•kvartersregister

•adressregister

•gemensamhetsanläggningsregister.

I anslutning till fastighetsdatasystemet hade andra register tillkommit:

•pantbrevsregistret

•samfällighetsföreningsregistret

•lägenhetsregistret.

En grundläggande tanke bakom fastighetsdatasystemet var att det skulle innehålla basuppgifter om landets alla fastigheter, sådana uppgifter som var allmänt efterfrågade. Det innebar att användarna redan från början fanns i både offentlig och privat sektor. Bankerna blev snabbt den största användargruppen, något som sannolikt be- rodde på att de tre storstadsområdena med de mest aktiva fastighets- marknaderna fördes över till fastighetsdatasystemet i ett tidigt skede av reformen. På så sätt kunde så stor nytta som möjligt vinnas så tidigt som möjligt även om det var ett reformgenomförande som varade i

20år.

Ansvaret för ajourhållningen vid fastighetsdatasystemets tillkomst

och fram till 1996 låg dels på de länsvisa statliga och kommunala fastighetsregistermyndigheterna, dels på inskrivningsmyndigheterna vid landets tingsrätter. Taxeringsuppgifterna ajourfördes en gång om året då den så kallade fastighetslängden fastställdes av skattemyndig- heterna. Med tiden blev kommunerna i allmänhet också en mer aktiv part när det gällde bland annat adressinformation och ajourhållning av byggnadsuppgifter.

179

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

3.3Fastighetsregistret

Fem år efter det att fastighetsdatareformen hade fullbordats, den 1 juli 2000, ändrades benämningen från fastighetsdatasystemet till fastighetsregistret. Då trädde nämligen den i dag gällande lagen (2000:224) om fastighetsregister i kraft (se kapitel 4). Rent tekniskt eller innehållsmässigt innebar detta i sig inte några förändringar. Det var en ny rättslig kostym som skapades för samma informations- massa. De statliga och kommunala fastighetsbildnings- och fastig- hetsregistermyndigheterna hade 1996 ersatts av länsvisa statliga och ett antal kommunala lantmäterimyndigheter. År 2008 fördes ansva- ret för inskrivningsverksamheten över från domstolsväsendet till Lant- mäteriet, och sju inskrivningsmyndigheter blev en. Samma år blev de 21 länsvisa statliga lantmäterimyndigheterna en del av Lantmäteriet.

3.3.1Registrets olika delar

Fastighetsregistret består sedan dess av en allmän del, en inskriv- ningsdel, en adressdel, en byggnadsdel samt en taxeringsuppgiftsdel. Dessutom får registret innehålla tilläggsinformation, bestående av annan information som har samband med information som ingår i någon av registrets delar men som redovisas skild från dess delar. De tidigare nämnda fristående registren med uppgifter om pantbrev, samfällighetsföreningar och lägenheter finns fortfarande och är allt- jämt fristående (se avsnitt 3.9 nedan).

Registret är, precis som vid fastighetsdatasystemets tillkomst, upp- byggt för att redovisa informationen fastighetsvis. Förutom fastigheter redovisas också gemensamhetsanläggningar, samfälligheter, tredimen- sionella fastigheter samt ägarlägenhetsfastigheter. Vissa fastigheter är upplåtna med tomträtt, vilket innebär att det för dessa fastigheter också finns information om tomträttsupplåtelsen och -innehavet i inskriv- ningsdelen.

Vad en fastighet är kan beskrivas utifrån innehållet i 1 kap. 1 § jordabalken. Fast egendom är jord. Jorden är indelad i fastigheter som kan avgränsas antingen horisontellt eller både horisontellt och vertikalt. En fastighet bildas med stöd av regler i fasighetsbildnings- lagen. Enligt 1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen ska fastigheterna redovisas i fastighetsregistrets allmänna del. Det finns knappt 3,4 mil-

180

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

joner fastigheter. Det finns dessutom knappt 1,5 miljoner avregi- strerade fastigheter i fastighetsregistret.

Varje fastighet har en unik beteckning som också kan sägas vara en informationsbärare. Denna registerbeteckning är också den huvud- sakliga ingången till registrets uppgifter. Fastighetsbeteckningen består av tre eller fyra delar, och den första delen, registerområdet, är alltid kommunnamnet. Det innebär att om en kommungräns flyttas så är det ett antal fastigheter som samtidigt byter fastighetsbeteck- ning. Den andra delen av fastighetsbeteckningen är traktnamnet, som kan sägas ge information om i vilken del av kommunen fastig- heten är belägen. I stället för ett traktnamn kan beteckningen inne- hålla ett kvartersnamn. I fastighetsregisterförordningen (2000:308) finns särskilda regler om registerbeteckningarna.

3.3.2Allmänna delen

I den allmänna delen återfinns grundläggande information om fastig- heterna. Utgångspunkten för vilka uppgifter som ska registreras i den allmänna delen finns därför i 19 kap. 2 § fastighetsbildnings- lagen. Det är fråga om uppgifter om

•fastighetsbildning,

•fastighetsbestämning, och

•särskild gränsutmärkning.

Motsvarande bestämmelse finns också i anläggningslagens och led- ningsrättslagens 34 § respektive 32 §. Alla sådana åtgärder måste genomföras av en lantmäterimyndighet.

Olika kategorier av fastigheter redovisas på lite olika sätt. Förutom ordinära fastigheter finns kategorierna andelsfastighet, fiskefastig- het, fastighet med 3D-utrymme och ägarlägenhetsfastighet, jämför 10 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

Den allmänna delen syftar till att ge upplysningar om fastigheter, samfälligheter, gemensamhetsanläggningar och rättigheter.

Registret innehåller i denna del ett urval av uppgifter som är hämtade från ärendeakterna. Det är värt att notera att det fortfarande är för- rättningsakterna som innehåller själva besluten och att det är dessa som är rättsligt gällande.

181

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

Till den allmänna delen hör också registerkartan, som kan sägas vara en grafisk sammanställning av alla fastighetsgränser samt utbred- ningen på marken av rättigheter som tillskapats genom en lant- mäteriförrättning. Registerkartans fastighetsgränser är resultatet av en snabbt genomförd digitalisering inom ramen för vad som kallades forcerad databasuppbyggnad runt sekelskiftet. Den gjordes från olika underlag i form av papperskartor tillkomna vid olika tidpunkter och av väldigt skiftande kvalitet. Detta innebar att kvaliteten, främst i form av gränsernas noggrannhet, varierar. Genom ett systematiskt kvalitetsarbete höjs dock noggrannheten fortlöpande men mycket sådant arbete kvarstår alltjämt. För förrättningar gjorda efter den digi- tala registerkartans tillkomst utgår kartans redovisning från de gräns- markeringspunkter som anges i förrättningsakten som sedan bundits samman.

Varje fastighet som redovisas har en fastighetsbeteckning och uppgift om län.

En central del är redovisningen av de fastighetsrättsliga åtgärd- erna som berört fastigheten genom åren, och dess ursprung. Vidare redovisas vilka rättigheter som gäller för fastigheten. Det gäller både officialservitut, som skapats genom ett beslut av myndighet (oftast en lantmäterimyndighet) eller domstol, och avtalsservitut, som bildats på privaträttslig väg och skrivits in i registrets inskrivningsdel av inskrivningsmyndigheten. Andra uppgifter som redovisas är fastig- hetens areal, på land och i vatten, och om en fastighet består av mer än ett område. För varje sådant område anges en centralpunkts- koordinat. Tidigare fastighetsbeteckningar som gällt för fastigheten framgår också.

Vidare redovisas vilka kommunala planbeslut enligt plan- och bygglagen och andra särskilt angivna markreglerande bestämmelser som gäller för fastigheten. Exempel på markreglerande bestämmelser är vissa beslut enligt miljöbalken (1998:808), väglagen (1971:948), och kulturmiljölagen (1988:950), samt bearbetningskoncession enligt minerallagen (1991:45). Om fastigheten har andel i någon gemen- samhetsanläggning eller samfällighet så framgår det i den allmänna delen. Uppgifter får också redovisas om jaktvårds- och fiskevårds- områden.

182

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

I den allmänna delen redovisas även fastigheter som inte finns längre, till exempel efter det att två fastigheter lagts samman till en. Registerinnehållet är då förstås begränsat men det innebär att man kan spåra hur fastighetsindelningen ändrats de senaste århundrandena.

Slutligen framgår av registret vilket datum fastigheten senast be- rördes av någon ändring i den allmänna delen.

3.3.3Inskrivningsdelen

Inskrivningsdelen innehåller uppgifter om varje fastighet rörande

•lagfart

•tomträttsupplåtelse

•tomträttsinnehav

•inteckningar

•andra inskrivningar samt anteckningar.

Förenklat uttryckt är det i den här delen av registret som det finns uppgifter om fastigheternas ägare, de inteckningar den belastas av och deras belopp. Dessa uppgifter behövs bland annat vid fastighets- överlåtelser och för att kunna använda fastigheten som säkerhet för lån vid exempelvis fastighetsköp.

Av 19 kap. 1 § jordabalken framgår att inskrivning enligt jorda- balken ska göras i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Jordabalken är alltså en utgångspunkt för fastighetsregistrets uppgifter i inskriv- ningsdelen. Vad som är inskrivningsärenden, och alltså ska handläggas av inskrivningsmyndigheten, regleras i 20–24 kap. jordabalken.

Den som köper en fastighet är skyldig att ansöka om lagfart hos inskrivningsmyndigheten, det vill säga Lantmäteriet. Begreppet lagfart står alltså för en registrering av ett äganderättsförvärv. Detta framgår av 20 kap. 1 § jordabalken. För varje lagfaren ägare redovisas hur och när fastigheten, eller en ideell andel av den, förvärvats. Om person-, samordnings- eller organisationsnummer funnits med i an- sökan om lagfart så redovisas det i anslutning till varje lagfart. I anslut- ning till uppgift om en lagfaren ägare kan det finnas anmärkningar, exempelvis om att ägaren försatts i konkurs.

183

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

Inskrivningsdelen innehåller också uppgift om tidigare lagfarna ägare och deras respektive fång.

Att en fastighet belastas av en inteckning innebär att ett pantbrev med motsvarande belopp och prioritet (inteckningar har prioritet enligt den ordning de redovisas i inskrivningsdelen, som regel i den ordning de beviljats) har utfärdats. Pantbrevet lämnas över till en kreditgivare när fastigheten pantförskrivs som säkerhet för ett lån. Det ska noteras att den bakomliggande lånehandlingen inte är något som registreras eller lämnas in till inskrivningsmyndigheten (eller någon annan myndighet). I anslutning till en inteckning kan det finnas anmärkningar, till exempel om utmätning.

Andra rättigheter som kan skrivas in i inskrivningsdelen är upp- låtelse och innehav av tomträtt, nyttjanderätt, servitut och tillbehör till fastighet. Vissa beslut av andra myndigheter ska föras in som en anteckning i inskrivningsdelen. Det handlar exempelvis om att talan om bättre rätt till fastigheten väckts eller om att fastigheten belagts med kvarstad (se 19 kap. 29 § jordabalken).

Av registret framgår också vilket aktualitetsdatum som gäller för inskrivningsdelen, det vill säga för vilket datum alla ansökningar rör- ande fastigheten är handlagda och införda i registret.

3.3.4Adressdelen

Adressdelen består av alla landets belägenhetsdresser kommun för kommun. Varje adress är unik i respektive kommun. För belägen- hetsadresser finns en fastställd nationell standard. Adressen har också koordinatangivelse. I glesbygd och i fjällområden kan adressuppgift saknas.

I den allmänna delen finns en koppling för varje adress till en fastighet.

Antalet belägenhetsadresser i fastighetsregistret är cirka 3,7 miljoner.

3.3.5Byggnadsdelen

I byggnadsdelen återfinns uppgifter om byggnader. Det är till exem- pel bostadsbyggnader, byggnader som används för industri, handel eller annan enskild verksamhet av någon betydelse, byggnader som används för sociala eller kulturella ändamål och byggnader för all-

184

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

männa ändamål. Där finns också ekonomibyggnader för lantbruk och komplementbyggnader som förråd, uthus och garage. Antalet register- byggnader uppgår till cirka 7 miljoner.

Varje byggnad har en identitet, som bygger på registerbeteck- ningen för den fastighet på vilken byggnaden är belägen. En koordi- natpunkt finns för varje byggnad. Registret anger också om det är en planerad eller befintlig byggnad. Därutöver redovisas uppgifter om bostadsyta, användning, byggnadsår med mera. Det är uppgifter från fastighetstaxeringen.

3.3.6Taxeringsdelen

Taxeringsdelen redovisar uppgifter som fastställts av Skatteverket vid fastighetstaxeringen. Vid denna fastställs uppgifter rörande tax- erings- och värderingsenheter, men i taxeringsdelen redovisas upp- gifterna fastighetsvis. Det innebär att en fastighet kan bestå av mer än en taxeringsenhet och att flera fastigheter kan ingå i samma taxer- ingsenhet (samtaxering).

Uppgifterna fastställs av Skatteverket en gång om året och kom- mer in i fastighetsregistret den 1 oktober. I de flesta sammanhang, som vid beräkning av stämpelskatt vid fastighetsköp, används det taxeringsvärde som fastställts för föregående år. Under året förs änd- ringar som gjorts till följd av överklagande eller rättelse löpande in i taxeringsdelen.

Bland de uppgifter som redovisas finns taxeringsvärde och värde för byggnad respektive mark, typkod (som anger hur fastigheten an- vänds) och taxerad ägare.

3.3.7Tilläggsinformation

Till de olika delarna i fastighetsregistret kan så kallad tilläggsinfor- mation fogas.

Till den allmänna delen kan det finnas tilläggsinformation rör- ande planer och andra markreglerande bestämmelser.

Tilläggsinformation i inskrivningsdelen är bland annat uppgift om den lagfarne ägarens postadress liksom uppgifter om civilstånd. Vidare redovisas uppgift om den lagfarne ägaren är ett kommunalt bostads- företag, och om ett pantbrev är ett skriftligt pantbrev.

185

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

Till uppgifterna i adressdelen kan tilläggsinformationen bestå av postnummer, postort, populärnamn och adressplatsanmärkning.

I byggnadsdelen kan det bland annat finnas tilläggsinformation från kommunen som underlättar identifieringen av bygganden, från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om att det finns skydds- rum i en viss byggnad och från Riksantikvarieämbetet om kultur- historiska inventeringar relaterade till en viss byggnad.

3.4Ajourföringen

Ansvaret för ajourföringen av uppgifterna i registret har förändrats genom olika myndighetsreformer som genomförts sedan slutet av 1970-talet. Fastighetsregistermyndigheterna som ansvarade för jord- och stadsregistren har som framgått ersatts av en statlig och ett antal (för närvarande 40) kommunala lantmäterimyndigheter enligt lagen (1995:1393) om kommunal lantmäterimyndighet.

Dessa registrerar nya uppgifter i den allmänna delen när ett för- rättningsbeslut rörande bland annat ny- eller ombildning av en fastig- het vunnit laga kraft. Är det fråga om en ny fastighet tilldelas den en unik beteckning vid registreringen.

Registreringen av planer och andra markreglerande bestämmelser sker för den statliga lantmäterimyndighetens del vid en särskild enhet, lokaliserad i Vänersborg. De kommunala lantmäterimyndigheterna registrerar den egna kommunens planbeslut liksom de markregler- ande beslut som gäller fastigheter belägna i kommunen.

Inskrivningsmyndigheterna som tidigare fanns vid i stort sett varje tingsrätt slogs först samman till endast sju inskrivningsmyndigheter vid sju tingsrätter. Som framgått är den statliga lantmäterimyndig- heten, det vill säga Lantmäteriet, inskrivningsmyndighet sedan 2008.

De länsvisa skattemyndigheterna är borta och har ersatts av Skatte- verket som alltså beslutar om de uppgifter som redovisas i taxerings- delen.

Det är bara kommunerna som finns kvar i så gott som oförändrat skick. De sköter ajourhållningen av adress- och byggnadsdelarna.

186

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

3.5Användning av informationen

3.5.1Olika tjänster och många användare

Mycket har förändrats jämfört med hur det såg ut under fastighets- datasystemstiden och tiden för det utredningsarbete som ligger till grund för den nu gällande fastighetsregisterlagen. Användningen av informationen i fastighetsregistret har ökat kraftigt. Beroendet av grundläggande uppgifter (grunddata) om framför allt fastigheter, befolkning och företag i olika verksamheter har blivit allt större.

Vid tiden för lagens ikraftträdande ansvarade Lantmäteriet för allt tillhandahållande av information medan det i dag i huvudsak sker genom företag som sysslar med olika former av informationshan- tering (kallade dataförmedlare i våra direktiv). Den tekniska utveck- lingen har naturligtvis också medfört stora förändringar. När fastig- hetsregisterlagen arbetades fram var internet ett marginellt fenomen som bara syntes i några få rader i betänkandet Fastighetsdataregister (SOU 1997:3) och uppkoppling mot fastighetsregistret skedde genom fasta teleförbindelser. Det var inte särskilt många som såg framför sig att det skulle finnas datorer i varje hem och att hemmen skulle ha fiberuppkoppling med stor bandbredd, och än mindre att de flesta alltid har en dator i form av en smartphone med sig var de än är.

Olika användare nyttjar naturligtvis informationen från fastighets- registret på olika sätt. Vissa har användning för uppgifter om enstaka fastigheter för att till exempel kontrollera en uppgift. Andra behöver uppgifter om fastigheter som en del i en löpande verksamhet, och vill plocka in uppgifterna i ett handläggningssystem av något slag. Det kan röra sig om verksamheter från fastighetsmäkleri till avfalls- hantering, från kreditgivning till byggande av infrastruktur.

Sammantaget innebär det att det i dag finns olika sätt att komma åt informationen i fastighetsregistret. Det finns tre former, eller pro- duktvarianter, för tillhandahållandet av information från fastighets- registret, nämligen fastighetsinformation direkt (direktåtkomst via API), fastighetsuttag (uttag av information) och fastighetsavisering (uttag av information med ett abonnemang på uppdateringar). Tillhandahållandet sker från ett särskilt tillhandahållandelager hos Lantmäteriet, det vill säga från en ständigt uppdaterad kopia av registret.

Utifrån dessa former för Lantmäteriets tillhandahållande kan data- förmedlarna utveckla sina produkter till sina kunder. De kan exem- pelvis sälja fastighetsaviseringar till en kommun som behöver till-

187

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

gång till aktuella uppgifter om alla fastigheter belägna i kommunen. Eller ett fastighetsuttag till ett företag som vill marknadsföra något genom ett utskick till alla villaägare i ett visst geografiskt område. Ett annat upplägg är att göra ett fastighetsuttag som man sedan lägger i en tjänst som säljs till flera slutkunder. Det kan då till exempel röra sig om ett uttag av taxeringsinformation avseende kommersiella fastigheter som läggs in i en tjänst riktad till investerare som vill kunna göra analyser och värderingar av olika fastighetsbestånd inför en eventuell fastighetsinvestering. En annan vanligt förekommande modell är att utveckla en tjänst baserad på direktåtkomsttjänsterna och sedan tillhandahålla denna till slutkunder. Ett exempel på detta är mäklarsystem där det bland annat går att hantera kunder, använda avtalsmallar och hämta in uppgifter från fastighetsregistret.

Lantmäteriet har i dag mer än 100 dataförmedlare, varav runt 75 arbetar med fastighetsinformation, med tusentals slutanvändare.

I tillägg till det tillhandahållande som sker genom de olika tjänst- erna sker även ett tillhandahållande genom begäran om så kallade offentlighetsuttag. Ungefär 100 sådana uttag, av olika omfattning, görs varje vecka.

Inom EU-administrationen används sammansatt information från samtliga medlemsländers motsvarigheter till Lantmäteriet inom kart- och fastighetsregisterområdet. Dessa behov tillgodoses genom myn- digheternas gemensamma europeiska intresseorganisation Euro- Geographics, som har avtal med bland annat den europeiska miljöbyrån för användning i den tjänst för landmiljöövervakning som benämns Copernicus, liksom med kommissionens statistikkontor Eurostat.

3.5.2Direktåtkomst

Direktåtkomsttjänsterna bygger på en direktkoppling till Lantmäteriets databas för tillhandahållande där ett API fungerar som en bro mellan olika system. Det finns tolv olika direktåtkomsttjänster som inne- håller allt från all information om en fastighet till olika delmängder. För att kunna använda informationen måste den integreras in i ett verksamhetssystem hos kunden. Det innebär att informationen pre- senteras på olika sätt hos olika kunder, beroende bland annat på vilken dataförmedlare eller systemleverantör som anlitats. Det innebär att informationen i princip aldrig presenteras uppdelad i de fem delarna

188

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

i registret eller i den ordning uppgifterna anges i fastighetsregister- förordningen. I stället har informationen ställts samman på ett för användaren mer lättillgängligt sätt, och vad som kan förmodas vara utifrån användarens behov.

De största användarna av direktåtkomst återfinns i Lantmäteriets egen verksamhet (fastighetsbildning och fastighetsinskrivning), bland banker och fastighetsmäklare samt i olika kommunala verksamheter och i myndighetsvärlden.

Metria är Lantmäteriets största dataförmedlare, och när det gäller direktåtkomst återfinns deras kunder inom bland annat bank och försäkring, energisektorn, skogsindustri, fastighetsförvaltning samt myndigheter. När det gäller fastighetsmäklare finns några företag som utvecklar mäklarsystem för de största organisationerna och företagen. Detsamma gäller fastighetsvärderingsområdet där det främst är företag specialiserade på värdering som utvecklar tjänster. Dun & Bradstreet är en betydande aktör som bland annat tillhandahåller information från fastighetsregistret tillsammans med annan information i sin portal Infotorg. Här återfinns användare inom offentlig sektor, finanssektorn, revisons- och advokatbyråer samt näringslivet i allmänhet.

Under 2022 gjordes drygt 640 miljoner anrop avseende tjänsten Fastighetsinformation direkt.

3.6Fastighetsuttag

Detta är en tjänst som bygger på det som förr kallades urval och bearbetningar och utlämnande på ADB-medium. Informationen i fastighetsregistret är uppdelad i ett antal delmängder (tabeller) och uttag kan då göras genom att kombinera önskade tabeller. På så sätt kan kunden beställa ett uttag med precis den information som efter- frågas, från alla uppgifter om fastigheterna till endast några få upp- gifter. Beställningar fastighetsuttag kan göras utifrån ett fördefini- erat geografiskt område eller en egen lista med fastigheter. Det är också möjligt att beställa speciella urval som görs manuellt.

De vanligaste uttagen innehåller uppgifter från inskrivningsdelen (ägare), taxeringsdelen samt belägenhetsadresser. Uppgifterna som tas ut används bland annat i fastighetsförvaltning, av bredbands- företag, av myndigheter och för marknadsföring. Även här är Metria

189

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

och Dun & Bradstreet stora aktörer, tillsammans med bland annat Infotrader och Fastighetsregistret i Gävle AB.

Den information som beställts levereras digitalt på olika sätt, främst genom att informationen laddas ned till kunden. Under 2022 gjordes ungefär två miljoner fastighetsuttag.

3.7Fastighetsavisering

Fastighetsavisering är en tjänst som består av ett engångsuttag av en delmängd av informationen avseende aktuella fastigheter som sedan uppdateras med förändringar genom aviseringar från fastighets- registret. Dessa löpande uppdateringar sker dagligen eller veckovis. Urvalet av de fastigheter som ska ingå kan göras genom ett geogra- fiskt urval eller en egen lista med fastigheter.

Denna tjänst används framför allt av kommuner, kommunförbund och kommunala bolag. De kommunala kunderna har avtal direkt med Lantmäteriet som en del av den så kallade geodatasamverkan som är etablerad inom offentlig sektor, och informationen hanteras i lokala system som utvecklats för kommunerna av företag som Sokigo.

Andra användare är bland kreditupplysningsföretag, skogsbolag och myndigheter samt så kallade adresskunder (hitta.se, Apple och regionernas kollektivtrafikverksamhet). Lokaltidningar runt om i landet abonnerar på uppgifter om ägarförändringar, köpeskillingar och tax- eringsvärden som sedan publiceras i tryckta och digitala tidningar samt ofta också på tidningarnas hemsidor.

Under 2022 gjordes cirka 550 beställningar avseende fastighets- avisering och antalet leveranser uppgick till drygt 54 000.

3.8Avtal och prövning

För att kunna fungera som dataförmedlare avseende fastighets- registrets information krävs avtal med Lantmäteriet. Det är i själva verket tre avtal som kan bli aktuella, och avtalen är generella i den meningen att det är samma avtalsstruktur oberoende av om det är fråga om geografisk information, fastighetsinformation eller bådadera. Ett vidareförädlaravtal ger rätt att sälja information vidare till slut- kund. Partneravtal, som är mest vanligt förekommande när det gäller geografisk information, ger rätt att sälja information till annan kom-

190

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

mersiell aktör för spridning. Ett följdproduktavtal reglerar använd- ningen i en tjänst.

Vidareförädlaravtalet ger datadistributören ett antal rättigheter. Bland dessa märks att beställa geodata, upplåta rättigheter avseende geodata till slutkund, distribuera obearbetade geodata, bearbeta geo- data, mellanlagra och distribuera geodata till slutkund genom anslut- ning till fastighetsregistret via en direktåtkomstprodukt. Vidare får datadistributören nyttja mindre delar geodata för test och utveckling internt samt för demonstration och marknadsföring samt att nyttja geodata i egna följdprodukter i enlighet med vad som anges i ett följdproduktsavtal.

Partneravtalet innebär att datadistributören i sin tur kan sälja infor- mationen vidare till en kommersiell aktör. Lantmäteriet måste då godkänna det avtalet innan det kan tillämpas.

Följdproduktavtalet reglerar användningen av en tjänst. Det inne- bär bland annat att det krävs ett godkännande från Lantmäteriet med hänsyn till bestämmelserna i fastighetsregisterlagen och att det inte ska vara möjligt att exportera informationen ut ur tjänsten.

Vidareförädlaravtalet är grunden för relationen mellan Lantmäteriet och datadistributören. Det innehåller därför bland annat ett antal punkter rörande till exempel personuppgiftsbehandling, obehörigt nyttjande av data innehållande personuppgifter och/eller annan infor- mation som kan betraktas som känslig, lagring och bearbetning utan- för EU eller genom anlitande av en extern aktör. I de två sistnämnda fallen krävs ett särskilt beslut från Lantmäteriet för att det ska få göras.

Förutom dessa avtal gäller att Lantmäteriet ska göra en ändamåls- prövning innan någon leverans ska kunna ske. Det handlar då om att en slutkund ska prövas utifrån de ändamålsbestämmelser som gäller för direktåtkomst (se avsnitt 4.3.8). När det gäller följdprodukter är det tjänsten som ändamålsprövas. I vissa situationer blir det också aktuellt att pröva uttag ur fastighetsregistret med hänsyn till skyddet av rikets säkerhet. Det kan då handla om exempelvis en begära om ett uttag avseende en viss myndighets samlade fastighetsinnehav som, beroende på vilken myndighet det är fråga om, skulle kunna innebära skada vad avser rikets säkerhet.

Detta innebär sammantaget att det är rätt många steg som ska passeras innan en ny dataförmedlare kan göra sin första leverans till slutkund. Detsamma gäller för en etablerad datadistributör som har en kund som vill göra ett i någon mening besvärligt fastighetsuttag.

191

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

Dataförmedlaren gör först en bedömning av kundens möjligheter att få ett godkännande från Lantmäteriet innan ärendet lämnas vidare till Lantmäteriet. Det har i några fall tagit flera månader innan Lant- mäteriet kunnat fatta beslut om uttaget får göras eller inte. Ett sådant exempel vi fått beskrivet för oss handlar om en markägarkarta i ett stort geografiskt område. I området fanns flera fastigheter som av något skäl kunde förmodas vara känsliga, vilket innebar att sekre- tessbedömningen tog tid. Det behövdes individuella kontakter med ett antal markägare innan ett beslut kunde fattas. Den typen av stora uttag med tillhörande sekretessbedömning är uppenbarligen ett gene- rellt problem för i vart fall skogsnäringen.

Flertalet ärenden är dock okomplicerade (uppskattningsvis mer än 90 procent) och ett positivt besked kan då ges mer eller mindre på dagen. Men eftersom antalet ärenden där någon form av gransk- ning utifrån säkerhetsaspekter ökar så förändras bilden, i vart fall tills de interna processerna för detta har satt sig. Frågetecken kring var och hur informationen ska lagras, främst rörande publika molntjänster, bidrar också till att det kan ta tid att få ett beslut.

3.9Andra databaser med fastighetsinformation

3.9.1Inledning

Förutom det ovan beskrivna nationella fastighetsregistret som finns det andra databaser och system med fastighetsinformation i sam- hället. De finns i såväl offentlig som privat verksamhet. Systemen inom privat verksamhet är dock ofta förhållandevis små till sin om- fattning. Det handlar då om exempelvis ett fastighetsbolags eller fastig- hetskoncerns egna fastigheter. Det finns också privata databaser med fastighetsuppgifter med ett mer omfattande innehåll. Så är till exem- pel fallet inom fastighetsvärderingsområdet.

3.9.2Kommunala fastighetssystem

I princip varje kommun har ett eget lokalt register, i vilket alla fastig- heter belägna i kommunen finns. Dessa benämns som regel fastig- hetsinformationsregister (FIR), och är en del av kommunernas bas- information tillsammans med ett kommuninvånarregister (KIR).

192

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

Ett FIR är uppbyggt på ett uttag av ett urval av uppgifter ur det nationella fastighetsregistret. Det lokala registret uppdateras via fastig- hetsregistret, så att det alltid är aktuellt. I kommunernas register finns också fler uppgifter, vilka som regel är kopplade till användningen. Det kan exempelvis handla om olika abonnemang.

3.9.3Statliga register

Liknande exempel finns även hos statliga myndigheter. Myndigheter som Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har verksamhets- specifika fastighetssystem som bygger på en grund från fastighets- registret.

Skatteverket behöver aktuella uppgifter om alla fastigheter och deras ägande för fastighetstaxeringen och den löpande beskattningen. Dessa system uppdateras därför fortlöpande från fastighetsregistret. Detsamma gäller folkbokföringsdatabasen.

Lantmäteriets pantbrevsregister innehåller uppgifter om alla pant- brev som är datapantbrev. Ett elektroniskt pantbrev ersätter ett fysiskt sådant. Pantbrevsregistret kan ses som en förlängning av bankernas egna säkerhetssystem. Ett pantbrev är ett resultat av att en inteck- ning beviljats, och det innehåller uppgift om vilken eller vilka fastig- heter det gäller i samt belopp, datum och aktnummer. Inteckningar, och därmed pantbrev, är kopplade till fastigheten och de gäller oav- sett vem som äger fastigheten.

I pantbrevsregistret registreras vem som innehar varje pantbrev. Kreditgivare kan hantera ett pantbrev mellan sig elektroniskt när fastig- hetsägaren flyttat sina lån med fast egendom som säkerhet. Registrer- ingen görs av organisationer för vilka tillstånd meddelats av Lant- mäteriet. Systemet utvecklades ursprungligen utifrån kreditinstitutens behov. I vissa fall har tillstånd även beviljats för pensions- och kapital- förvaltare, fastighetsbolag samt några myndigheter. Registreringen görs utan direkt inblandning av Lantmäteriet.

Lantmäteriets samfällighetsföreningsregister innehåller uppgifter om landets samtliga samfällighetsföreningar. Registret innehåller upp- gifter om föreningens namn, organisationsnummer, postadress, ända- mål och den gemensamhetsanläggning som föreningen förvaltar. Vidare finns föreningens stadgar samt uppgift om styrelse och firmateck- nare i registret.

193

Fastighetsregistret

SOU 2024:7

I Lantmäteriets lägenhetsregister finns uppgifter om landets samt- liga bostadslägenheter, oavsett upplåtelseform. Bland annat finns upp- gifter om adress, lägenhetsnummer och läge i byggnaden, bostads- area, antal rum samt kökstyp.

3.10Den nationella geodataplattformen

Lantmäteriet har, enligt 4 § förordningen (2009:946) med instruk- tion för Lantmäteriet, ett nationellt samordningsansvar för bland annat tillhandahållande inom området för geografisk information och fastighetsinformation (geodataområdet). I samma paragrafs andra stycke ges Lantmäteriet i uppdrag att åt andra myndigheter och kommuner lagra och tillgängliggöra sådan information inom geodata- området som de berörda parterna kommer överens om.

Bakom regleringen i andra stycket ligger ett flerårigt arbete rörande en smartare samhällsbyggnadsprocess utifrån ett antal regeringsupp- drag, och särskilt ett beslut daterat den 30 januari 2020 (Fi2019/01291 och Fi2020/00358). I det ger regeringen Lantmäteriet i uppdrag att etablera en digital infrastruktur för tillgängliggörande av bland annat digitala detaljplaner. Av regeringsbesluten framgår att en digital sam- hällsbyggnadsprocess bygger på att olika aktörer kan utbyta infor- mation digitalt och maskinläsbart, samt att det så långt möjligt sker med beaktande av säkerhets- och effektivitetshänsyn. Informationen som utbyts bör vara standardiserad, avgiftsfri och sökbar, och det digitala flödet ska vara säkert och obrutet. Vidare framgår det att för att möjliggöra en digital samhällsbyggnadsprocess behövs en infra- struktur för att tillgängliggöra geodata som tillhandahålls av kom- muner och myndigheter, och som har betydelse för processen.

Lantmäteriet kallar denna infrastruktur för den nationella geo- dataplattformen. Enligt regeringen ska infrastrukturen vara skalbar för att kunna tillgängliggöra de dataset som behövs inom samhälls- byggnadsprocessen. Etablerandet av en sådan infrastruktur innebär att det finns en gemensam ingång till information som lagras hos olika aktörer, utan att något nytt register behöver inrättas. Syftet med en sådan sektorsgemensam ingång är att säkerställa förmågan att till- gängliggöra information från flera producenter till många konsu- menter.

194

SOU 2024:7

Fastighetsregistret

Lantmäteriets roll är att vara samordnare, vilket enligt regeringens uppdrag innebär att man ska bygga upp sådana nödvändiga delar som teknik, avtal, supportorganisation, anslutningsprocesser och finansi- eringsmodell. Lantmäteriet har också, i enlighet med regeringsuppdra- get, byggt upp ett datavärdskap, som är en nationell servicefunktion för informationsansvariga aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen. De informationsansvariga aktörerna är de informationsproducerande organisationerna. Lantmäteriet ska inom ramen för uppdraget säker- ställa att eventuella risker och negativa konsekvenser som rör säker- hetsskydd och informationssäkerhet, offentlighet och sekretess samt skydd för den personliga integriteten omhändertas.

Infrastrukturen är etablerad, och fokus vad gäller information ligger på kommunernas detaljplaner. I dag finns mer än 155 kom- muners detaljplaner tillgängliggjorda på plattformen, vilket innebär att mer än 6 300 detaljplaner och tillhörande beskrivningar kan nås av de i dag drygt 600 användarna. Närmast kommande dataset från kommunerna som ska tillgängliggöras via infrastrukturen är bygg- nadsinformation kopplad till bygglovsprocessen och översiktsplaner samt kulturhistoriska lämningar från Riksantikvarieämbetet samt geo- tekniska markundersökningar från Sveriges geologiska undersökning.

195

4Fastighetsregistrets rättsliga reglering

4.1Inledning

Fastighetsregistret regleras i lagen (2000:224) om fastighetsregister och förordningen (2000:308) om fastighetsregister. Ytterligare regler finns i Lantmäteriets föreskrifter. Författningarna är en del av den svenska registerlagstiftningen, som är ett komplext rättsområde. För en djupare beskrivning av registerlagstiftningen i stort hänvisar vi till betänkandet Myndighetsdatalag (SOU 2015:39) och betänkandet Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25).

I det här kapitlet går vi igenom bestämmelserna i ovan nämnda författningar. Vad är det som regleras och varför? Författningarna innehåller regler med olika syften. Det är lättare att få en överblick och förstå problemen med regleringen om syftet med reglerna klar- görs (se avsnitt 4.2). De regler som berörs särskilt av problembilden enligt vårt uppdrag redovisar vi under särskilda avsnitt (beskrivning av problembilden finns i kapitel 7).

4.2Fastighetsregisterlagstiftningens syfte

Syftet med fastighetsregisterlagstiftningen kan delas upp i två mot- stående, eller i vart fall konkurrerande, samhällsintressen:

•samhällets behov av fastighetsinformation (offentlighetsintresse)

•skyddet för personuppgifter och andra intressen ur säkerhets- synpunkt (skyddsintresse).

197

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

Offentlighetsintresset är anledningen till att huvuddelen av informa- tionen och registret finns. Det framgår av portalparagrafen i fastig- hetsregisterlagen. Historiskt sett har detta intresse uttryckts genom ett antal riktlinjer som beslutats av riksdagen (se SOU 1966:63 s. 102, SU 1968:2, 3LU 1968:5, rskr. 1968:80). Riktlinjerna var bland annat följande:

•Allmänhetens intresse, särskilt att rättsförluster inte ska behöva uppkomma på grund av en otillfredsställande publicering av rätts- förhållanden som berör den enskilde.

•Näringslivets intresse av dataredovisning för ökad tillväxt med mera.

•Statens och kommunernas behov av information för samhälls- byggnadsprocessen.

I befintliga förarbeten till fastighetsregisterlagen beskrivs offentlig- hetsintresset som den centrala tanken att fastighetsregistret ska utgöra en informationsdatabas till nytta för samhället i stort. Utifrån detta breda offentlighetsintresse kallas fastighetsregistret därför ibland även för en av samhällets grunddatabaser eller grunddata (se SOU 1997:3 s. 94 f., prop. 1995/96:125 s. 45 och prop. 1997/98:136 s. 61 f.).

Exempel på regler i fastighetsregisterlagen som har detta syfte är 1 § som ställer krav på att det ska finnas ett fastighetsregister, 3 § om registerinnehåll och 4 § om behörighet att föra in uppgifter i registret.

I princip hela fastighetsregisterförordningen med tillhörande myn- dighetsföreskrifter utgör en särskild och mer detaljerad reglering av nämnda bestämmelser.

Förutom offentlighetsintresset finns som sagt även regler med ett skyddsintresse i den befintliga regleringen.

Av 1 § fastighetsregisteralgen framgår att de i registret ingående personuppgifterna endast får behandlas för de ändamål som anges i

2§. Syftet med regleringen i dessa delar är att ge mer preciserade eller avvikande bestämmelser i förhållande till den svenska dataskydds- lagen (2018:218). Dataskyddslagen utgör i sin tur en kompletterade reglering till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana upp- gifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (i vårt betänkande benämnd EU:s dataskyddsförordning).

198

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

Andra exempel på bestämmelser förutom nämnda 2 § om register- ändamål är 5 § om personuppgiftsansvar och 7–10 §§ om begräns- ningar vid urval, bearbetningar samt elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter.

Ytterligare ett skyddssyfte framgår mer indirekt av 6 § fastighets- registerlagen, som reglerar ansvar med hänsyn till risker ur säker- hetssynpunkt. Denna bestämmelse är inte avgränsad till personupp- gifter utan syftar till att förhindra behandlingar som är riskfyllda ur säkerhetssynpunkt. Med säkerhetssynpunkt menas exempelvis såväl svenska försvarsintressen som fastighetsregistrets ekonomiska värde (prop. 1999/2000:39 s. 140).

4.3Fastighetsregisterlagen

Fastighetsregisterlagens huvudsakliga reglering rör hanteringen av personuppgifter som finns i registret. Det finns dock också bestäm- melser som syftar till att reglera själva verksamheten kring registret, bland annat i fråga om hur registret ska föras och vad det ska inne- hålla.

4.3.1Fastighetsregisterlagens tillämpningsområde

Fastighetsregisterlagens tillämpningsområde regleras inte uttryck- ligen men framgår indirekt av lagens bestämmelser. Lagen är tillämp- lig på Lantmäteriets verksamhet som syftar till att säkerställa att registret finns och är tillgänglig för användarna. Lagen är också tillämplig på Lantmäteriets behandling av personuppgifter i registret.

Lagen kan i viss mån även tillämpas av kommunala lantmäteri- myndigheter och andra myndigheter som är behöriga att registrera uppgifter i registret. Detta framgår indirekt av överklagandebestäm- melsen (12 §) och gäller beslut som nämnda myndigheter har rätt att fatta med stöd av lagen. Det framgår dock inte av de övriga bestäm- melserna i lagen vilka beslut som avses.

199

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

4.3.2Registerinnehåll

Fastighetsregistret är i dag uppdelat i fem delar. Enligt 3 § ska det finnas en allmän del, en inskrivningsdel, en adressdel, en byggnads- del och en taxeringsuppgiftsdel. Registret får även innehålla tilläggs- information som ska redovisas skild från nämnda delar. En närmare beskrivning av dessa delar görs i avsnitt 4.4 som behandlar fastighets- registerförordningen.

Anledningen till att fastighetsregistret är indelat i olika delar är (som framgått av avsnitt 3.3) att det tidigare fanns flera separata register eller databaser med fastighetsanknuten information. Den nuvarande lagen om fastighetsregister medförde att registren inordnades under ett enda register. Motivet till detta var att en stor del av informa- tionen i de olika delarna var gemensam och att en separat reglering exempelvis i fråga om ändamålsbegränsning skulle vara svår att upp- rätthålla (prop. 1999/2000:39 s. 76).

Begreppet register enligt den nuvarande lagen definieras i för- arbetena som en strukturerad samling uppgifter som är ägnad för sökning (prop. 1999/2000:39 s. 75). Det är alltså inte ett tekniskt begrepp utan ett begrepp som utifrån nämnda definition har anknyt- ning till terminologin i EU:s dataskyddsreglering.

Vissa uppgifter i fastighetsregistret är obligatoriska, andra frivilliga. Att vissa uppgifter är obligatoriska följer främst av den fastighets- rättsliga regleringen där informationen skapas, det vill säga särskilt 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.

Den befintliga ramen för vilken information som registret bör omfattas av är följande:

•Det ska vara fastighetsanknuten information som många användare utnyttjar och där samma ändamål kan skönjas, om inte starka skäl talar emot detta.

•Uppgifterna bör vara offentliga.

•Det ska vara fråga om uppgifter som är relevanta i förhållande till ändamålet med registret (prop. 1999/2000:39 s. 86).

200

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

4.3.3Behörighet att föra in och ta bort uppgifter

I 4 § fastighetsregisterlagen regleras vem som får föra in och ta bort uppgifter i fastighetsregistret. Denna bestämmelse säkerställer in- direkt att det finns ett inflöde till registret, det vill säga att det finns utpekade aktörer som ska eller får utföra registreringsåtgärder.

Den statliga lantmäterimyndigheten och de kommunala lant- mäterimyndigheterna har behörighet att föra in och ta bort uppgifter i den allmänna delen.

Grunden för vilka som är behöriga i den allmänna delen regleras i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen. I paragrafen används begrep- pet lantmäterimyndighet för att beskriva vem som är behörig. I lag- texten används ordet lantmäterimyndighet när både en kommunal och den statlig lantmäterimyndigheten avses (prop. 2007/08:134 s. 34). Det bör noteras att begreppet den statliga lantmäterimyndigheten i olika lagar används både för hela myndigheten Lantmäteriet och för den del av Lantmäteriet som avses i till exempel fastighetsbildnings- lagen. Detta kräver viss uppmärksamhet hos läsaren.

Regeringen kan med stöd av nämnda paragraf bemyndiga även andra myndigheter (prop. 2005/06:5 s. 55). Möjligheten att bemyn- diga fler har dock inte utnyttjats.

I fastighetsregistrets inskrivningsdel är inskrivningsmyndigheten behörig att utföra registreringsåtgärder. Inskrivningsmyndigheten och den statliga lantmäterimyndigheten är samma myndighet (se 19 kap. 1 § och 3 § jordabalken).

Vad som gäller för fastighetsregistrets övriga delar framgår inte av lagen. Regeringen har i dessa delar getts föreskriftsrätt, vilket inne- bär att dessa regler återfinns i fastighetsregisterförordningen.

4.3.4Tillhandahållande av fastighetsinformation

Vilken myndighet som faktiskt får tillhandahålla uppgifter från fastig- hetsregistret (som ju är registrets huvudsyfte) är inte uttryckligen reglerat utan framgår indirekt av olika bestämmelser i lagen samt andra författningar.

Av 12 § om överklaganden framgår till exempel att det är den stat- liga lantmäterimyndigheten som fattar beslut enligt fastighetsregister- lagen. Bestämmelsen tar dock sikte på just överklaganden och inte tillhandahållandeärenden i sig.

201

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

Den statliga lantmäterimyndigheten, det vill säga Lantmäteriet, nämns i andra bestämmelser. Av 5–6 §§ framgår att myndigheten är personuppgiftsansvarig och ansvarig för att det inte uppkommer risker från säkerhetssynpunkt. Myndigheten får besluta om undan- tag från restriktioner för direktåtkomst enligt 7 §. Myndigheten får inte utföra vissa behandlingar av personuppgifter enligt 8–9 §§ men får besluta om undantag i vissa fall. Enligt 10 § som reglerar till- handahållande i elektronisk form får myndigheten också besluta om undantag men här framgår det inte som i de tidigare begränsningarna att begränsningarna gäller myndighetens behandlingar.

Lantmäteriets verksamhet att tillhandahålla information ur fastig- hetsregistret regleras i andra författningar. Dessa författningar redo- visar vi i kapitel 5.

4.3.5Rättslig grund för behandling av personuppgifter

Frågan om den rättsliga grunden för fastighetsregistret behandlades i samband med dataskyddsreformen 2018, när registerförfattningar inom fastighetsrättens område anpassades till EU:s nya dataskydds- förordning.

Regeringens bedömning i denna del framgår av prop. 2017/18:111 s. 40 och innebär att personuppgiftsbehandlingen i registret är fören- lig med dataskyddsförordningen. De myndighetsuppgifter som myn- digheter har enligt de fastighetsrättsliga författningarna eller beslut som har meddelats med stöd av sådana författningar anses regel- mässigt vara uppgifter av allmänt intresse. I vart fall utgör de rättsliga förpliktelser som kräver behandling av personuppgifter.

4.3.6Ändamål

För personuppgifter som ingår i registret anges ändamålen i 2 §. Av bestämmelsen framgår att registrets ändamål är att tillhandahålla personuppgifter för sju typer av verksamheter som bedömts utgöra ett allmänt intresse (prop. 1999/2000:39 s. 84 f.).

Den första verksamheten som räknas upp avser verksamhet som är författningsreglerad för staten eller en kommun. En sådan verk- samhet måste dock uppfylla något av de villkor som räknas upp i 2 § första punkten. Verksamheten ska

202

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

•avse sådan egendom som registreras i fastighetsregistret

•förutsätta tillgång till fastighetsanknuten information eller

•avse fullgörande av underrättelseskyldighet.

I begreppet underrättelseskyldighet ingår registrets grundläggande funktion att ge publicitet åt vissa rättsförhållanden. Det ska vara möj- ligt att kontrollera att en person som uppger sig vara fastighetsägare också är en lagfaren ägare.

Efterföljande verksamheter som räknas upp i 2 § avser bland annat omsättning av fastigheter, kreditgivning och försäkringsgivning, förvaltning av fastigheter och byggande eller någon liknande åtgärd, uppdatering av medlems- eller liknande register, direkt marknadsför- ing och fullgörande av informationsansvar enligt lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation.

Statistik och forskning är också tillåtna ändamål, vilket framgår av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1999/2000:39 s. 85).

I samband med dataskyddsreformen 2018 tydliggjorde regeringen hur ändamålsbestämmelser inom det fastighetsrättsliga området för- håller sig till den så kallade finalitetsprincipen. Principen innebär att personuppgifter ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oför- enligt med dessa ändamål. Principen regleras numera i artikel 5.1 b EU:s dataskyddsförordning (ändamålsbegränsning).

Vid den ovan nämnda anpassningen av registerförfattningar inom fastighetsrätten till dataskyddsförordningen ansåg regeringen att hän- visningar till EU:s dataskyddsförordning i de flesta fall inte är nödvän- diga eftersom förordningen har direkt tillämplighet (prop. 2017/18:111 s. 40 och Ds 2017:19 s. 161 f.). Därigenom bekräftade regeringen den tidigare bedömningen att hänvisningar till finalitetsprincipen, om sådana finns, inte utgör materiella regler utan enbart ett förtyd- ligande (prop. 2022/03:135 s. 56 och 160).

4.3.7Personuppgiftsansvar

Den statliga lantmäterimyndigheten, alltså Lantmäteriet, är person- uppgiftsansvarig för behandlingar av personuppgifter som sker i fastig- hetsregistret. Det framgår av 5 §.

203

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

Lantmäteriet är ensamt personuppgiftsansvarig, även för de be- handlingar som Lantmäteriet faktiskt inte utför. Som redovisats ovan utgörs registreringsåtgärder i registret även av andra aktörer, exem- pelvis kommunala lantmäterimyndigheter. För- och nackdelarna med denna ordning vägdes mot varandra i samband med att fastig- hetsregisterlagen infördes. Då var det i och för sig fler andra myn- digheter som utförde registreringar eftersom det fanns knappt 100 in- skrivningsmyndigheter fram till början av 2000-talet. Regeringen bedömde att sådan ansvarsreglering skulle bidra till väl fungerande och ändamålsenliga ajourföringsrutiner. Det skulle också vara mer fördelaktigt för den enskilde som alltid kunde vända sig till en myn- dighet i stället för flera olika (se prop. 1999/2000:39 s. 81).

I samband med EU:s dataskyddsreform 2018 bekräftade reger- ingen att denna ordning ska fortsätta att gälla. De behöriga myndig- heterna ansågs alltså vara personuppgiftsbiträden till Lantmäteriet. För att minska den administrativa bördan kring personuppgiftsbiträdes- avtal gavs Lantmäteriet en föreskriftsrätt i 83 § fastighetsregister- förordningen för personuppgiftsbiträdenas hantering av personupp- gifter (se även Ds 2017:19 s. 128).

I fråga om rättelse tydliggjorde dock regeringen i nyss nämnda sammanhang att personuppgiftsbiträdena får pröva en rättelsefråga om regeringen har föreskrivit det. Regleringen i 14 § fastighets- registerlagen justerades sedan därefter (se prop. 2017/18:111 s. 46).

4.3.8Begränsningar för tillhandahållande av personuppgifter i elektronisk form

Fastighetsregistrets huvudsyfte att ge offentlighet innebär att upp- gifterna i registret, inklusive personuppgifterna, får en bred spridning i samhället. Det finns flera bestämmelser i fastighetsregisterlagen som syftar till att begränsa och kontrollera denna spridning. Begräns- ningarna syftar till att minska risken för effekter som inte är önsk- värda med hänsyn till enskildas personliga integritet och även ur säkerhetssynpunkt.

I 6 § fastighetsregisterlagen stadgas därför att den statliga lant- mäterimyndigheten har ett ansvar att se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet eller risker från säkerhetssynpunkt. Ansvar innebär bland annat att myndigheten i enskilda fall får besluta om villkor för behandlingar som innebär

204

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

urval och bearbetningar av uppgifter samt vid elektroniskt tillhanda- hållande. Detta gäller utöver de begränsningar och villkor som regleras i 7–10 §§, som vi redogör för nedan.

Först vill vi dock uppmärksamma några av de överväganden som gjordes när 6 § infördes i fastighetsregisterlagen.

Ansvaret enligt 6 § gäller alltså inte bara personuppgifter utan även andra uppgifter där det behövs en kontrollerad spridning med hänsyn till risker ur säkerhetssynpunkt. Begreppet säkerhetssynpunkt täcker aspekter som till exempel svenska försvarsintressen och fastig- hetsregistrets ekonomiska värde (prop. 1999/2000:39 s. 140). Begräns- ningarna i 7–10 §§ gäller alltså även för andra uppgifter än person- uppgifter om det krävs för att undanröja risker ur säkerhetssynpunkt.

Ansvaret i 6 § utgör i sig inte ett hinder för att lämna ut infor- mation ur registret. Fastighetsdatautredningen som föreslog bestäm- melsen poängterade att utlämnanden som begärs med stöd av offent- lighetsprincipen inte omfattas av denna paragraf. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska givetvis också beaktas vid tillhanda- hållande av uppgifter ur registret (se SOU 1997:3 s. 192 f.).

De begränsningar som finns i fastighetsregisterlagen, och som vi nu ska redovisa närmare, grundar sig på Lantmäteriets praxis som gällde under tiden som fastighetsregisterlagen arbetades fram (se prop. 1999/2000:30 s. 91 f.). Bestämmelserna som infördes kan därför ses som en kodifiering av Lantmäteriets riskbedömningar från 1990- talet. Lagen reglerar tre typer av begränsningar, nämligen för direkt- åtkomst, urval och bearbetningar samt utlämnande på upptagning för automatiserad behandling.

Direktåtkomst

Direktåtkomst regleras i 7 §. Med direktåtkomst avses att någon har direkt tillgång till någon annans register eller databas och på egen hand kan söka efter informationen, dock utan att kunna påverka innehållet i registret eller databasen (se bland annat prop. 2009/10:85 s. 168). I begreppet ligger också att den som är personuppgiftsansvarig för registret eller databasen inte har någon kontroll över vilka uppgifter som mottagaren vid ett visst tillfälle tar del av (prop. 2011/12:45

s.133). Den myndighet som lämnar ut uppgifter genom direktåtkomst fattar således inte något beslut om utlämnande av de uppgifter som

205

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

den som har direktåtkomst tar del av i varje enskilt fall. Beslut i dessa fall fattas då direktåtkomst medges. Det sistnämnda är en viktig skill- nad mot allt annat utlämnande i elektronisk form, där det alltså fattas ett beslut för varje sökning som görs.

Lantmäteriets praxis under 1990-talet var att tillåta direktåtkomst för vissa verksamheter som hade särskilt behov av det, bland annat kreditväsendet samt mäklar- och värderingsverksamhet. Det var inte möjligt för externa aktörer att använda personnummer, del av person- nummer eller namn som sökbegrepp. Huvudregeln var att enbart fastighetsvis sökning var tillåten. (SOU 1997:3 s. 153–154)

Det är dessa begränsningar som nu återfinns i 7 §. Regeringens motivering till regleringen var att direktåtkomst som åtkomstform är känsligare än annan åtkomstform, eftersom myndigheten inte har samma kontroll över nyttjandet, till skillnad från annan behandling. Det saknades dock skäl att införa strängare begränsningar än de som myndigheten redan tillämpade vid tidpunkten för lagstiftningsären- det (se prop. 1999/2000:39 s. 94 f.).

Mot bakgrund av remissinstansernas synpunkter infördes undan- tag i vissa fall från dessa begräsningar, dels i fråga om fastighetsvis sökning, dels i fråga om verksamhet att föra in uppgifter i registret och verksamhet som avser förrättning enligt fastighetsbildnings- lagen eller motsvarande lag. Det finns dock inga undantag för sök- ning på personnummer, del av personnummer eller namn. År 2006 infördes en ny paragraf, 7 a §, som tillät att den lagfarna ägaren skulle kunna ges direktåtkomst till sina egna uppgifter.

Urval och bearbetningar

I 8–9 § finns begränsningar för vilka urval och bearbetningar Lant- mäteriet får göra för annans räkning i registret. Urval kan till exem- pel innebära att personer eller fastigheter söks fram utifrån vissa para- metrar. Det går även att söka fram fastigheter genom att ringa in ett område via en karta.

Enligt 8 § fastighetsregisterlagen får Lantmäteriet inte använda uppgift om inteckning vid urval och bearbetningar för någon annans räkning. Dessa uppgifter har ansetts vara en särskilt känslig uppgifts- typ, eftersom de i många fall ger en bild av en persons låneförhåll- anden. En sådan bild över fastighetsinteckningar kan leda till miss-

206

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

förstånd eftersom det sammanlagda inteckningsbeloppet inte behöver motsvara fastighetsägarens faktiska skuldbelastning.

Enligt samma paragraf får Lantmäteriet använda uppgift om person- nummer vid urval och bearbetningar endast för ändamål som innebär aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten information i kund- eller medlemsregister eller liknande register.

Det finns dock två undantag från nämnda begränsningar i 8 §. Det ena gäller om något annat följer av lag eller annan författning, exempelvis underrättelseskyldighet. Det andra gäller om Lantmäteriet bedömer att det finns särskilda skäl för det. Vid bedömningen av särskilda skäl ska Lantmäteriet göra en avvägning av användar- och integritetsintressena och om undantaget utifrån denna framstår som försvarligt (se prop. 1999/2000:39 s. 97).

I 9 § finns det vidare särskilda begränsningar för Lantmäteriets möjlighet att göra urval och bearbetningar för annans räkning för direkt marknadsföring. I dessa fall får Lantmäteriet inte använda upp- gifter om personnummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standardpoäng. Även här finns dock undantag om Lantmäteriet bedömer att det finns särskilda skäl för det.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

Den sista begränsningsregeln finns i 10 § och rör utlämnande på medium för automatiserad behandling. I dag sker sådant utlämnande via så kallade nedladdningstjänster. Det innebär att beställaren av informationen kan ladda ned en exakt kopia av viss informations- mängd, till exempel beträffande ett geografiskt avgränsat område. Mottagaren inrättar alltså ett eget register eller databas i dessa fall.

Till skillnad från direktåtkomst får uppgift om inteckningar som huvudregel inte lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Uppgift om personnummer får endast lämnas ut för ändamål som innebär aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighets- anknuten information i kund- eller medlemsregister eller liknande register. Dessa begränsningar har synkroniserats med de i 8 §. I annat fall skulle begränsningarna kunna kringgås. Samma undantag som för 8 § gäller även för 10 §.

Det har inte införts några särskilda ändamålsbegränsningar i 10 §. I dessa fall har 9 § ansetts vara tillräcklig.

207

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

Några begränsningar för mängden av uppgifter som får lämnas ut finns inte. Regeringen ansåg att det var svårt att se att kompletta kopior av delar eller hela registret skulle vara intressant mer allmänt bland olika användare. Med tanke på att tillhandahållandet är avgifts- belagt, skulle det bli ganska dyrt. Från integritets- och säkerhetssyn- punkt omfattas ju även mottagarens behandlingar i sådana fall av det dataskyddsrättsliga regelverket. I dessa fall kan det snarare vara aktuellt att ställa upp villkor enligt 6 §, menade regeringen (se prop. 1999/2000:39 s. 99).

4.3.9Registrerades rättigheter

Den registrerade har vissa rättigheter enligt EU:s dataskyddsförord- ning. Fastighetsregisterlagen innehåller en särskild reglering för två av dessa rättigheter, nämligen rättelse och rätten till begränsning.

Den registrerade har enligt artikel 16 i EU:s dataskyddsförord- ning rätt att utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter rättade av den personuppgiftsansvarige. I fastighetsregistret gäller sär- skilda rättelseregler för uppgifter i den allmänna delen och inskriv- ningsdelen, se 19 kap. 4 § fastighetsbildningslagen och 19 kap. 22 § jordabalken. De särskilda bestämmelserna om rättelse finns primärt i syfte att skydda ekonomiska intressen och har bedömts förenliga med EU:s dataskyddsförordning (se prop. 2017/18:111 s. 45). I övriga fall gäller EU:s dataskyddsförordning.

I samband med EU:s dataskyddsreform 2018 infördes en ny be- stämmelse i fastighetsregisterlagen avseende rätten till begränsning av behandling av personuppgifter. Sådan rätt regleras i artikel 18 i EU:s dataskyddsförordning och innebär att den registrerade har rätt att kräva att behandlingen av personuppgifterna begränsas. De in- tressen som nämnts ovan och som motiverar att rätten till rättelse begränsas gör sig gällande även i fråga om begränsning av behand- ling. Den nya 15 § i fastighetsregisterlagen innebär därför att sådan rätt saknas i fråga om registrets allmänna del och inskrivningsdel.

Fastighetsregisterlagen innehåller inga särregler om rätten till in- formation enligt artikel 13 och 14 EU:s dataskyddsförordning. I 2017 års proposition gjorde regeringen bedömningen att behov av sådana särregler inte finns (se prop. 2017/18:111 s. 47).

208

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

4.3.10Övriga bestämmelser

Övriga regler i fastighetsregisterlagen rör avgifter, överklagande och skadestånd.

Lantmäteriet har enligt 11 § rätt att ta ut avgifter för använd- ningen av uppgifter från registret (försäljning av uppgifter). Denna rätt framgår även av myndighetens instruktion, se 30 § förordningen (2009:246) med instruktion för Lantmäteriet.

Överklagande av beslut enligt fastighetsregisterlagen sker till all- män förvaltningsdomstol enligt 12 §. Det finns dock särskilda över- klaganderegler i avgiftsförordningen (1992:191) för avgifter som av- ser registerutdrag.

Skadestånd regleras i 13 §. Huvudregeln är att artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning gäller för ersättning vid felaktig personupp- giftsbehandling. För den allmänna delen och inskrivningsdelen finns dock ytterligare skadeståndsbestämmelser i 19 kap. fastighetsbild- ningslagen samt i 18–19 kap. jordabalken.

4.4Fastighetsregisterförordningen

Förordningens huvudsakliga reglering rör frågor om ansvar, register- innehåll, definitioner och registreringsåtgärder (behörighet, undan- tag och liknande). I förordningens sista kapitel finns det övergrip- ande bestämmelser bland annat om underrättelser, rättelse, avgifter och föreskrifter. Systematiken i förordningen utgår från de olika delarna i registret. Redovisningen nedan utgår därför också från för- ordningens systematik. Frågor om föreskriftsrätt och Lantmäteriets befintliga föreskrifter redovisas i ett särskilt avsnitt sist i kapitlet.

4.4.1Ansvar

Enligt 2 § fastighetsregisterförordningen ansvarar Lantmäteriet för drift och förvaltning av fastighetsregistret.

I vårt uppdrag ingår att se över ansvarsregleringen kring fastig- hetsregistret, vilket gör denna bestämmelse särskilt intressant. Nämnda bestämmelse härstammar från en verksamhetsreglering som tillkom på 1970-talet kring fastighetsregistrets föregångare fastighetsdatasyste- met. Fastighetsdatasystemet reglerades då i fastighetsdatakungör-

209

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

elsen (1974:1058) som ersattes med den nuvarande fastighetsregister- förordningen år 2000.

Av den tidigare regleringen framgår att dåvarande Lantmäteriverket (och före det Centralnämnden för fastighetsdata) ansvarade för driften av fastighetsdatasystemet (se avsnitt 3.2). Syftet med systemet var att samla in, lagra och bearbeta innehållet i fastighetsregister (nuvarande allmänna delen) och inskrivningsregister (nuvarande inskrivnings- delen) samt fastighetstaxeringsuppgifter (nuvarande taxeringsupp- giftsdelen), och för att lämna uppgifter om innehållet i respektive register. Andra myndigheter som pekades ut var bland annat kom- munala myndigheter, länsstyrelserna, vägförvaltningarna Riksantik- varieämbetet och statens historiska museer. Redovisningen från dessa myndigheter skulle hållas åtskild från fastighetsregister och inskriv- ningsregister. Redovisningen kunde avse till exempel förslag till plan eller bestämmelse, det vill säga annan information med anknytning till fastigheters användning.

Bakgrunden till att all information senare reglerades som ett enda re- gister var främst integritetsskyddsmässiga motiv (se prop. 1999/2000:39 s. 76).

4.4.2Allmänna delen

Bestämmelserna om den allmänna delen finns i 3–40 §§ och är den mest omfattande delen i fastighetsregisterförordningen.

Det övergripande innehållet i den allmänna delen beskrivs i 3 § och består av uppgifter om fastigheter och samfälligheter, koordi- nater, planer och bestämmelser, gemensamhetsanläggningar och re- gisterkarta. Därefter detaljregleras varje del särskilt. I bestämmelserna varvas definitioner, olika verksamhetsregler samt beslut som rör regi- streringsfrågor.

Nedanstående beskrivning är förenklad med utgångspunkt i inne- hållet i registret.

210

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

Fastigheter (5–23 §§)

Vad en fastighet är och varför fastigheter tilldelas registerbeteck- ningar har vi beskrivit i avsnitt 3.3.1. Vad en registerbeteckning ska bestå av för information och vem som bestämmer informationens olika beståndsdelar regleras särskilt i 5–20 §§.

Varje kommun bildar ett registerområde med samma namn som kommunen (5 §). Underindelningarna under ett registerområde är trakt, kvarter, block och registerenhet. Dessa indelningar utgör alltså registerbeteckningarnas beståndsdelar (11 §). Ändras till exempel kommunindelningen eller ett ortnamn, då måste även fastighets- indelningen anpassas och beteckningar omregistreras. Enligt 5 § 7 p. förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet ska Lant- mäteriet verka för ett ändamålsenligt ortnamnsskick. Närmare bestäm- melser om ändamålsenligt ortnamnsskick finns i kulturmiljölagen (1988:950).

Den unika registerbeteckningen utgör sedan en utgångspunkt, eller med andra ord en nyckel, för all redovisning i fastighetsregistret.

Vilka uppgifter som ska redovisas om fastigheter och samfällig- heter framgår av 21 § fastighetsregisterförordningen. Redovisningen är obligatorisk men det finns en rad undantag från redovisnings- skyldigheten. Denna del av registret reglerades tidigare i 23–24 §§ fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059), och många undantag här- stammar från den gamla regleringen.

Uppgifter som ska redovisas är bland annat registerbeteckning, upp- gift om ägarlägenhetsfastighet eller annat tredimensionellt utrymme, administrativ tillhörighet, tidigare registerbeteckning, ursprung, be- lägenhetsadress, omfång och läge, andel i samfällighet, andel i gemen- samhetsanläggning, rättigheter samt planer och bestämmelser.

Av 3 § fastighetsregisterförordningen framgår att det inte bara är fastigheter utan även samfälligheter och gemensamhetsanläggningar som ska redovisas i fastighetsregistret. Även dessa har särskilda be- teckningar.

En samfällighet är enligt 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen mark som hör till flera fastigheter gemensamt.

Gemensamhetsanläggningar regleras bland annat i anläggnings- lagen (1973:1149), lagen (1939:608) om enskilda vägar och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Del-

211

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

ägare i gemensamhetsanläggningar är fastigheter, det vill säga inte personer eller företag.

Det bör dock uppmärksammas att gemensamhetsanläggningar, liksom rättigheter, inte ingår i fastighetsindelningen. De kan närmast beskrivas som rättsliga tillbehör till fastigheterna.

Enligt 22 § fastighetsregisterförordningen ska rättigheter redo- visas beträffande fastigheter och samfälligheter. De rättigheter som avses är officialservitut enligt bland annat fastighetsbildningslagen, avtalsservitut enligt jordabalken, officialnyttjanderätt enligt bland annat plan- och bygglagen (2010:900) och ledningsrätt enligt led- ningsrättslagen (1973:1144). Redovisningen av rättigheterna är inte fullständig då inga fullständiga arkivutredningar gjordes vid digitali- seringen av informationen under åren 1976–1995.

Koordinater (24–25 §§)

I fastighetsregistrets allmänna del ska koordinatuppgifter redovisas på fastighet och samfällighet. Redovisning kan också göras på ett område, om en fastighet eller samfällighet består av flera områden. Koordinaten redovisas genom att en fastighets eller samfällighets centralpunkt anges. Om fastigheten eller samfälligheten består av flera områden, ska redovisningen avse varje sådant område.

Planer och bestämmelser (26–29 §§)

De planer och bestämmelser som redovisas är bland annat region- plan, översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen och flera andra författningar som räknas upp i 27 §. Varje plan, bestämmelse, beslut eller utredning som anges i 27 § är en redovisningsenhet, vilket framgår av 26 §. Av redovisningen ska bland annat framgå beteckningen på arkivakten, län och register- område, vad det är för sorts plan, bestämmelse, beslut eller utredning och vilka fastigheter som berörs (28 §).

212

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

Gemensamhetsanläggningar (33–36 §§)

Redovisningen av gemensamhetsanläggningar ska bland annat inne- hålla uppgifter om beteckning, administrativ tillhörighet, ändamål och vilka fastigheter som berörs. Även denna del innehåller uppgifter om underliggande beslut och hänvisningar till ärendeakter.

Registerkarta (37–39 §§)

Registerkartan i fastighetsregistret ger en visuell beskrivning av de registrerade uppgifterna med utgångpunkt i informationens geogra- fiska anknytning. I dag är kartan helt digital och kallas därför också för den digitala registerkartan (förkortat DRK).

De uppgifter som ska kunna ses på kartan är bland annat fastig- heternas och samfälligheternas gränser och beteckningar, områden för vissa servitut, nyttjanderätter gemensamhetsanläggningar, lednings- rätter med mera, samt indelning i län och kommuner. De gränser som redovisas på kartan är inte de rättsligt gällande gränserna. De rättsligt gällande gränserna finns i förrättningsakterna. Gränserna i registerkartan är ett resultat av en digitalisering av underlag från olika tidsperioder och med olika kvalitet. Lantmäteriet bedriver sedan ett antal år ett arbete för att förbättra kvaliteten på gränserna i register- kartan. Trots detta bör registerkartan inte ses som mer än en illustra- tion av gränserna.

Det finns möjlighet att redovisa fler uppgifter än de som räknas upp och det är också tillåtet att förenkla eller underlåta redovisning om det är påkallat av en särskild omständighet (37 § andra stycket och 38 §).

En särskild rutin gäller för uppgifter som både redovisas i den allmänna delen och på registerkartan. Enligt 39 § ska uppgifter som redovisas i den allmänna delen och även finnas i registerkartan, föras in på kartan i omedelbar anslutning till den andra införingen.

213

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

4.4.3Inskrivningsdelen

Inskrivningsdelen regleras i 41–54 §§. Av 42 § framgår vilka grund- läggande uppgifter som ska finnas om en fastighet. Dessa är lagfart, tomträttsupplåtelse, tomträttsinnehav, inteckningar, anteckningar och äldre förhållanden.

Uppgifter om lagfart regleras närmare i 44 §. De avser fastighets- köparens person- eller organisationsnummer om sådant finns, och namn. Övriga uppgifter avser främst själva fastighetsköpet, exem- pelvis köpeskilling, men även uppgifter om den som har lagfart. På samma sätt detaljregleras uppgifter om tomträttsupplåtelse och tomt- rättsinnehav (46 §), uppgifter om inteckningar (48 §), uppgifter om anteckningar (49 §) och uppgifter om äldre förhållanden (50 §). Till exempel uppgifter om inteckningar avser bland annat inteckningens belopp, nyttjanderätt och servitut. Till en inteckning kan det höra en så kallad innehavsanteckning som anger vem som har det pantbrev som motsvarar inteckningen. Sedan pantbrevsregistret tillkomst på 1990-talet har användningen av innehavsanteckningar nästan för- svunnit.

De övriga reglerna i denna del fastställer vissa rutiner som sam- ordnar registrering främst mot den allmänna delen.

En regel som sticker ut i sammanhanget är 54 §. Den reglerar förutsättningarna för att kunna ta bort uppgift om innehavsanteck- ning som registrerats enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister. För detta krävs att den som är registrerad pantbrevshavare ansöker om detta till Lantmäteriet.

4.4.4Adressdelen

Adressdelen regleras i 55–59 §§. I 55 § anges förutsättningarna för att adressdelen ska få föras. Lantmäteriet får besluta om att adresser i en kommun ska föras enbart om kommunen har begärt det. Kom- munen ska då ha åtagit sig att redovisa adresserna i adressdelen. Kommunerna har alltså behörighet att föra in och ta bort uppgifter i adressdelen, enligt 59 §. Postnummer och postort beslutas och förs in i samarbete med Postnord.

Genom en särskild övergångsbestämmelse har klarlagts att något beslut enligt 55 § inte behövs för kommuner där adressdelen fanns upplagd före den 30 juni år 2000. Bestämmelsen berör därför endast

214

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

de kommuner som inte hade lagt upp något adressregister före den 1 juli 2000. Sedan i mars 2017 redovisar samtliga kommuner sina adresser i adressdelen.

Vilka uppgifter som ska redovisas framgår av 56–57 §§. Terminologin anknyter till Svensk Standard för belägenhetsadresser (SS 63 70 03). Enligt standarden utgör belägenhetsadressen geografisk informa- tion. Det finns alltså ingen anknytning i belägenhetsadressen till någon viss person, som i folkbokföringsadressen, utan det är i det här fallet fastighetens adress det är fråga om. Beslut om belägenhets- adresser fattas av kommuner enligt 10 § lagen (2006:378) om lägen- hetsregister.

Varje adress är en redovisningsenhet i adressdelen. Enhetens be- teckning ska bestå av kommunens namn, adressområdets namn samt adressplatsens beteckning. Även namn på kommundel får ingå i beteckningen. För varje enhet ska redovisas redovisningsenhetens beteckning, fastighet eller samfällighet som är belägen på adressen och i förekommande fall att adressen inte utnyttjas. Dessutom får postnummer och postort redovisas (56–57 §§).

Paragraf 58 anger att uppläggning av adressregister för ny kom- mun eller nytt område av en kommun ska göras av Lantmäteriet på grundval av uppgifter som kommunen lämnat.

4.4.5Byggnadsdelen

Byggnadsdelen regleras i 60–63 §§.

På samma sätt som i adressdelen, är det frivilligt för en kommun att redovisa uppgifter om byggnader i registret. Förutsättningarna för att uppgifter om byggnader ska föras in är att kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna (60 §).

Respektive kommun och Lantmäteriet är behörig att föra in och ta bort uppgifter i byggnadsdelen (63 §).

Redovisningsenhet i byggnadsdelen är byggnad som ska ha en beteckning. Beteckningen ska bestå av registerbeteckning för den fastighet eller samfällighet där byggnaden är belägen med tillägg av ett löpnummer för varje byggnad. För varje enhet ska redovisas redo- visningsenhetens beteckning, adress om sådan finns i adressdelen och uppgift om belägenhet. Dessutom får redovisas uppgifter som har fastställts vid fastighetstaxering (61–62 §§).

215

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

4.4.6Taxeringsuppgiftsdelen

Taxeringuppgiftsdelen regleras i 64–65 §§. Uppgifterna är obligato- riska och enbart Lantmäteriet är behörig att föra in och ta bort dessa uppgifter.

Uppgifterna hämtas från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattnings- verksamhet. De uppgifter som avses är taxeringsvärden och övriga uppgifter som enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska redo- visas i beslut om fastighetstaxering. Dessutom redovisas också upp- gift om fastighetsägare eller tomträttshavare och ägare till hus på ofri grund med uppgift om person- eller organisationsnummer, namn och postadress. Beslut om fastighetstaxering fattas av Skatteverket en gång om året. Under året sker löpande uppdatering av uppgifter som ändras efter till exempel omprövning.

4.4.7Tilläggsinformation

Tilläggsinformation regleras i 66–70 §§ och avser alla delar utom taxeringsuppgiftsdelen.

Det som är av vikt att uppmärksamma är att fler aktörer får föra in sådana uppgifter i vissa fall. I den allmänna delen får kommuner, länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet redovisa olika typer av upp- gifter, bland annat om planer och fornlämningar.

Som tilläggsinformation till inskrivningsdelen får ytterligare per- sonuppgifter redovisas utifrån inskrivningsärendet. Viss tilläggsinfor- mation är obligatorisk. Det gäller bland annat underrättelser från läns- styrelsen och koppling till uppgifter i pantbrevsregistret.

Kommuner får redovisa tilläggsinformation i adressdelen om verk- samhet eller annan användning som är knuten till adressen samt alter- nativa lägesbestämningar och benämningar som är hänförliga till adres- sen.

Tilläggsinformation i byggnadsdelen får redovisas av tre andra aktörer. Kommuner får redovisa uppgifter som underlättar identi- fiering av en byggnad med mera. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får redovisa uppgifter om skyddsrum. Riksantikvarie- ämbetet får redovisa uppgifter som underlättar identifiering av en byggnad och uppgifter som avser kulturhistoriska inventeringar.

216

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

4.4.8Gemensamma bestämmelser

De sista bestämmelserna i fastighetsregisterförordningen är delvis av övergripande karaktär och handlar bland annat om registreringar, utfärdande av bevis, underrättelser och rättelser. Det bör dock noteras att särskilda bestämmelser om rutiner för registrering kan finnas under respektive del, till exempel 40 § som reglerar samordning av registerföring i vissa fall i allmänna delen.

Användningen av ordet registrering i detta sammanhang kan vara något förvirrande. Av 71 § framgår att det finns en särskild rutin för registrering för lantmäterimyndigheterna, där det för vissa uppgifter ska göras en preliminär registrering och att det är Lantmäteriet som ansvarar för att verkställa registreringen efter att den har anmälts. Denna preliminära registrering regleras i fastighetsbildningskungör- elsen (1971:762). I 32–35 §§ nämnda kungörelse finns det regler om en dagbok över ärenden som registreras i fastighetsregistrets allmänna del, preliminär registrering och om verkställd registrering. För inskriv- ningsmyndigheten finns liknande bestämmelser i inskrivningsför- ordningen (2000:309). Efter registrering i inskrivningsmyndighetens register ska, sedan alla ärenden på inskrivningsdagen registrerats, besluten ska föras över till fastighetsregistret av Lantmäteriet. Det innebär enkelt uttryckt att de handläggande myndigheterna registrerar uppgifterna i sina respektive handläggningssystem och att Lantmäte- riet sedan för in dessa registreringar i registret genom särskilda upp- dateringsrutiner.

När registreringen är genomförd i fastighetsregistret ska även andra myndigheter underrättas om ändringarna. Detta styrs av 75–78 §§. Skatteverket får automatiskt tillgång till förändringar i registret. Länsstyrelsen underrättas om beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt då det rör sig om fastighet som är taxerad som lantbruksenhet.

Lantmäteriet ska även underrätta sin interna verksamhetsgren fastighetsinskrivning, som tidigare utgjorde självständiga myndig- heter. Dessa underrättelser sker via interna handläggningsstöd.

Fastighetsregisterförordningen innehåller också en bestämmelse som riktar sig till Skatteverket. Enligt 74 § ska Skatteverket under- rätta Lantmäteriet om uppgifter enligt lagen (2001:181) om behand- ling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet som be- hövs för taxeringsuppgiftsdelen.

217

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

SOU 2024:7

Det finns en särskild bestämmelse som handlar om fel i registret som äventyrar registrets tillförlitlighet. Enligt 79 § ska en anmärk- ning införas om felet i avvaktan på att rättelse har gjorts.

Rättelser av personuppgifter i adressdelen, byggnadsdelen och taxeringsuppgiftsdelen görs enligt 81 § av Lantmäteriet eller den myn- dighet som har fört in den aktuella uppgiften.

Enligt 83 § andra stycket får Lantmäteriet i enskilda fall ge dispens från bestämmelser i förordningen, dock inte från bestämmelser som gäller inskrivningsdelen. Det har att göra med den rättsverkan som uppgifterna har i den delen.

4.4.9Lantmäteriets föreskriftsrätt

En bestämmelse som reglerar föreskriftsrätt är ett normgivnings- bemyndigande, eller med andra ord behörighet att besluta om före- skrifter (rättsregler).

De grundläggande bestämmelserna om normgivningsmakten finns i 8 kap. regeringsformen. Enligt dessa är rätten att besluta om föreskrifter fördelad mellan riksdagen och regeringen. Regerings- formen medger att riksdagen och regeringen i viss utsträckning dele- gerar normgivningskompetens till en myndighet.

Regeringen har direkt stöd i 8 kap. 11 § regeringsformen att ge föreskriftsrätt till statliga förvaltningsmyndigheter i fråga om verk- ställighetsföreskrifter och föreskrifter inom den så kallade restkompe- tensen för regeringen.

Verkställighetsföreskrifter är tillämpningsföreskrifter av admini- strativt slag, eller föreskrifter som kompletterar en lag eller förord- ning utan att tillföra den något väsentligt nytt. Till restkompetensen hör bland annat föreskrifter om de statliga myndigheternas organisa- tion, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer.

Lantmäteriets föreskriftsrätt regleras i 82–83 §§ fastighetsregister- förordningen men det finns särskilda regler i ytterligare tre para- grafer som är kopplade till föreskrifter, nämligen 25 §, 77 § och 80 §.

I 82 § finns föreskriftsrätt för avgifter. I 83 § finns föreskriftsrätt om verkställigheten av 7 a § fastighetsregisterlagen och om verkställig- heten av förordningen i övrigt. Dessutom ger bestämmelsen före- skriftsrätt om personuppgiftsbiträdens hantering av personuppgifter i fastighetsregistret.

218

SOU 2024:7

Fastighetsregistrets rättsliga reglering

De övriga bestämmelserna avser föreskrifter om ytterligare upp- gifter om koordinater i den allmänna delen (25 §), närmare precisering av uppgifter som ingår i underrättelseskyldigheten till Skatteverket (77 §) och närmare precisering av uppgifter som kan tas bort för av- registrerade redovisningsenheter eller registerenheter (80 §). Utifrån bestämmelserna utformning och placering i förordningen torde de enligt vår uppfattning inte kunna betraktas som självständiga norm- givningsbemyndiganden.

Lantmäteriet har meddelat flera föreskrifter med stöd av 82–83 §§. Med stöd av 82 § har Lantmäteriet meddelat föreskrifter

(LMFS 2022:3) om avgifter. Föreskriften har också stöd i 30 § för- ordningen med instruktion för Lantmäteriet.

Med stöd av 83 § har Lantmäteriet meddelat följande föreskrifter:

•föreskrifter (LMVFS 2000:2) om hur den allmänna delen ska föras (ändrad genom LMVFS 2004:1, LMVFS 2007:4, LMVFS 2008:7, LMVFS 2009:4, LMFS 2012:5, LMFS 2017:5, LMFS 2018:6, LMFS 2019:5, LMFS 2020:3, LMFS 2022:1)

•föreskrifter (LMVFS 2006:1) om hur fastighetsregistrets inskriv- ningsdel ska föras

•föreskrifter (LMFS 2012:4) om informationssäkerhet vid förande av automatiskt behandlad registerkarta

•föreskrifter (LMFS 2018:3) om kommuners och kommunala lant- mäterimyndigheters personuppgiftsbehandling vid registrerings- åtgärder i fastighetsregistret.

219

5Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

5.1Inledning

Samhällets behov av fastighetsinformation (offentlighetsintresset) regleras på olika sätt även genom andra regler, förutom fastighets- registerlagstiftningen.

För att beskriva dessa regler kan offentlighetsintresset i sin tur delas in i olika samhällsintressen. Följande samhällsintressen är relevanta utifrån vårt uppdrag:

•insyn och öppenhet i offentlig förvaltning (avsnitt 5.2)

•samhällets kännedom om rättsförhållanden rörande fast egendom (avsnitt 5.3)

•samhällets digitala informationsförsörjning (avsnitt 5.4)

•EU:s inre marknad och dataekonomi (avsnitt 5.5).

Fastighetsregisterlagens förhållande till annan lagstiftning rörande skyddsintressen behandlas i kapitel 6.

Fastighetsregisterlagstiftningen innehåller specialregler som faller under flera av de ovan uppräknade områdena. Varje område regleras dock även på ett övergripande plan för alla myndigheter. De över- gripande reglerna gäller också för fastighetsregistret och styr såväl verk- samheten kring registret som hanteringen av informationen.

221

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

5.2Insyn och öppenhet i offentlig förvaltning

5.2.1Handlingsoffentligheten

Offentlighetsprincipen kommer till uttryck bland annat genom handlingsoffentligheten som regleras i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförord- ningen (TF). Handlingsoffentligheten ger allmänheten rätt att ta del av allmänna handlingar hos en myndighet. Med handling avses enligt TF en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med tekniska hjälpmedel eller uppfattas på annat sätt (2 kap. 3 § TF). Handlingen är allmän om den förvaras hos en myndighet och är inkommen till eller upprättad hos myndig- heten (2 kap. 4 § TF).

Syftet med rätten att ta del av allmänna handlingar är rent gene- rellt att främja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. På det sättet markeras att det är fråga om en del av den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten, som också utgör en av förut- sättningarna för den fria demokratiska åsiktsbildningen. Rätten att ta del av allmänna handlingar fungerar också som ett viktigt medel för kontroll av offentliga organs verksamhet, till exempel handlägg- ningsrutiner och effektivitet. Under årens lopp har offentlighets- principen fått ökad betydelse för uttag av allmänna handlingar för kommersiella ändamål såsom publicering i någon form på nätet med stöd av ett utgivningsbevis.

Myndigheter ska ta hänsyn till handlingsoffentligheten när de organiserar sina allmänna handlingar, se 4 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:4000) (OSL). Regler om hur allmänna hand- lingar ska bevaras samt om gallring finns i arkivlagen (1990:782). Se även 2 kap. 23 § tryckfrihetsförordningen (TF) och 4 kap. 4 § OSL. Bestämmelsernas syfte är att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar.

5.2.2Särskilt om förhållandet till tryckfrihetsförordningen

Fastighetsregisterlagens förhållande till tryckfrihetsförordningen behöver utifrån vårt uppdrag belysas främst ur tre aspekter. Det två första aspekterna avser två typer av särskilda regler i registerförfatt- ningar som kan påverka bedömningen av rätten att ta del av allmänna handlingar. De särskilda reglerna rör direktåtkomst och sökbegräns-

222

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

ningar. Den tredje aspekten handlar om fastighetsregistrets syfte i fråga om publicering och informationsförsörjning. Frågan är om detta syfte innebär att tillgängliggörandet sker i större omfattning än vad som följer av offentlighetsprincipen.

5.2.3Särskilt om direktåtkomst

Regler om direktåtkomst påverkar bedömningen av vad som anses vara allmän handling hos mottagaren av uppgifterna.

Av regleringen i 2 kap. 9 § TF följer att en upptagning anses inkommen till en myndighet när någon annan har tillgängliggjort den för myndigheten så att den kan läsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar.

I registerförfattningar förekommer begreppet direktåtkomst som är en typ av digitalt utlämnande av personuppgifter (se avsnitt 4.3.8). All information som är tillgänglig för en annan myndighet genom direktåtkomst anses enligt tryckfrihetsförordningen inkommen hos den myndigheten. Informationen blir alltså allmän handling hos den mottagande myndigheten, oavsett om myndigheten nyttjar direkt- åtkomsten eller inte. Som en konsekvens av direktåtkomsten får myn- digheten mer information än vad den kanske behöver. Det uppstår då så kallad överskottsinformation. Mer om problemen med överskotts- information kan läsas i Informationshanteringsutredningens delbetänk- ande Överskottsinformation vid direktåtkomst, SOU 2012:90 s. 12.

Vid direktåtkomst mellan myndigheter finns det i 11 kap. 4 § OSL en bestämmelse om överförd sekretess.

Direktåtkomst regleras i 7 § fastighetsregisterlagen och gäller såväl offentliga som privata aktörer. Bestämmelsen är dock avgränsad till vissa verksamheter som räknas upp i 2 § fastighetsregisterlagen.

5.2.4Särskilt om sökbegränsningar

Regler som begränsar möjligheten att söka fram personuppgifter kan i vissa fall leda till att en handling inte är allmän.

En upptagning anses förvarad hos en myndighet, om den är till- gänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar (2 kap. 6 § första stycket TF). Det finns särskilda

223

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

regler för när sammanställningar av uppgifter ur upptagningar anses förvarade.

En sammanställning av uppgifter anses förvarad endast om myn- digheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder (2 kap. 6 § andra stycket TF). I fastighetsregistret kan Lant- mäteriet göra många olika sammanställningar med rutinbetonade åt- gärder. Samma register kan alltså ge upphov till många handlingar, i princip lika många som det finns sammanställningsmöjligheter (poten- tiella handlingar).

Sammanställningar av personuppgifter anses inte vara förvarade om myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställningen tillgänglig. Sådana regler finns i registerför- fattningar i form av sökbegränsningar. För att undantaget ska gälla måste dock en sökbegränsning vara absolut, det vill säga utan undan- tag. Bestämmelser om för vilka ändamål myndigheten får använda upp- gifterna anses inte inskränka myndighetens skyldighet enligt offentlig- hetsprincipen (se prop. 2014/15:148 s. 53).

I fastighetsregisterlagen regleras sökbegränsningar i 7 §. Det finns dock undantag från dessa begränsningar. Lantmäteriet får besluta om undantag om det finns särskilda skäl för att söka på fler en än fastighet, tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget. Sökbegränsningar avseende namn, personnummer eller del av personnummer gäller inte Lantmäteriets egen verksamhet enligt paragrafens sista stycke. Vår bedömning är därför att sökbegränsningen i fastighetsregister- lagen inte har något genomslag som begränsning enligt tryckfrihets- förordningen, även om det kan ha varit meningen med bestämmelsen när den föreslogs (jfr prop. 1999/2000:39 s. 100–101 och SOU 1997:3 s. 155).

5.2.5Särskilt om informationsförsörjning

En myndighet är enligt 2 kap. 16 § TF inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en allmän handling i annan form än utskrift. Bestämmelsen innebär inte något förbud att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form, men sådana förbud kan finnas i registerförfattningar (se prop. 2001/02:70 s. 28 och 39). I fastighetsregisterlagen finns till exempel som huvudregel förbud

224

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

att lämna ut personuppgifter om inteckningar på medium för auto- matiserad behandling (10 §).

Enskilda kan inte hävda en rätt att få ut allmänna handlingar i elektronisk form enligt TF. En myndighet kan dock vara skyldig att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form enligt annan lag.

Enligt 2 kap. 2 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns till- gängliggörande av data, ska data tillgängliggöras i det befintliga for- matet. Lagen baseras på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (Öppna data-direktivet). I fortsättningen förkortar vi namnet på den svenska lagen som öppna data-lagen, mot bakgrund av EU-direktivets förkortade namn.

Bestämmelser i andra författningar som begränsar rätten att få tillgång till information i digitalt format har dock företräde framför 2022 års lag (se prop. 2021/22:225 s. 39 och Högsta domstolens be- slut den 2 juni 2023 i mål Ö 327-23).

Vissa myndigheter har fått i uppgift att förse samhället med grund- läggande information, vilket beskrivits i avsnitt 5.4. Lantmäteriet och fastighetsregistret är ett exempel på ett sådant fall. I Lantmäteriets myndighetsansvar ingår att utveckla rutiner för elektroniskt tillgäng- liggörande av information, exempelvis i form av olika digitala infor- mationstjänster.

E-offentlighetskommittén konstaterade att myndigheterna i dessa fall tillhandahåller information i större omfattning än vad som följer av skyldigheten enligt offentlighetsprincipen (se SOU 2010:4 s. 181).

Själva regleringen av myndighetsuppgiften och ansvaret att förse samhället med information innebär dock inte en skyldighet att lämna ut informationen i det enskilda fallet (jfr prop. 2021/22:225 s. 78).

5.2.6Särskilt om förhållandet till arkivlagen

Enligt 3 § arkivlagen bildas arkiv hos en myndighet av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 12 § TF och som myndigheten beslutar ska tas om hand för arkivering. I 3 § arkivlagen anges vidare att myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet. Myndigheternas arkiv ska bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att

225

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskip- ningen och förvaltningen och forskningens behov.

I register och förteckningar som förs fortlöpande ska varje införd anteckning anses arkiverad i och med den har gjorts, se 3 § arkiv- förordningen (1991:446).

Om en upptagning för automatiserad behandling är tillgänglig för flera myndigheter så att den utgör en allmän handling hos alla dessa myndigheter, ska upptagningen bilda arkiv endast hos en av myndig- heterna. I första hand bildas arkivet hos den myndighet som svarar för huvuddelen av upptagningen (se 3 § arkivlagen). Svarar statliga myndigheter för ungefär lika stora delar av upptagningen, får Riks- arkivet meddela föreskrifter om hos vilken myndighet upptagningen ska bilda arkiv (se 4 § arkivförordningen).

Ett annat undantag från huvudregeln om bevarande är att all- männa handlingar enligt 10 § arkivlagen får gallras. Därvid ska alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmate- rial som återstår ska kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvalt- ningen samt forskningens behov.

En statlig myndighet får inte på egen hand med tillämpning av

10 § arkivlagen avgöra vilka allmänna handlingar som ska gallras ur dess arkiv. Allmänna handlingar hos myndigheten får endast gallras i enlighet med föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte sär- skilda gallringsföreskrifter finns i lag eller förordning (14 § arkivför- ordningen). Sådana särskilda gallringsföreskrifter finns ofta i register- författningar och gäller i stället för arkivlagens bestämmelser oavsett om de förekommer i lag eller förordning. Detta följer av 10 § tredje stycket arkivlagen enligt vilken arkivlagen är subsidiär till avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna handlingar i lag eller för- ordning.

I fastighetsregisterlagen och förordningen finns bestämmelser om vem som får ta bort uppgifter i fastighetsregistret, se 4 § fastighets- registerlagen samt 4, 43, 56, 59, 63, 65 och 80 §§ fastighetsregister- förordningen. Dessa bestämmelser utgör dock enligt vår uppfattning inte sådana gallringsföreskrifter som nämns ovan (jfr SOU 1997:3 s. 87 f.). För Riksarkivets myndighetsspecifika föreskrifter om gallring hos Lant- mäteriet, se RA-MS 2020:21 senast ändrad genom RA-MS 2023:8.

226

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

5.3Samhällets kännedom om rättsförhållanden rörande fast egendom

Fastighetsregistrets betydelse ur ett fastighetsrättsligt perspektiv är sär- skilt kopplat till jordabalken och fastighetsbildningslagen (1970:988).

I jordabalken regleras huvudsakligen civilrättsliga frågor, till exem- pel köp av fastighet (allmän fastighetsrätt). Fastighetsbildningslagen tar upp frågor av huvudsakligen offentligrättslig natur, till exempel frågor om fastighetsbildning (speciell fastighetsrätt). Frågor om fastig- hetsbildning prövas vid en förrättning, som alltså är ett administrativt förfarande. Enskilda kan med andra ord inte med rättslig verkan dela upp en fastighet själva utan medverkan av myndighet.

Genom registrering i fastighetsregistret ges publicitet åt uppgift- erna. Allmänheten får kännedom om de fastighetsrättsliga förhåll- andena. Publiciteten skapar bland annat reda i fastighetsförhållanden, klarhet i ägarförhållandena och skyddar de sakrättsliga belastningarna i fastigheten. Sakrättsliga regler handlar om förhållandet till tredje man, det vill säga personer som står utanför avtalet. Tredje man kan till exempel vara borgenärer eller tidigare köpare av samma egendom. Fastighetsregistret fyller därför en viktig funktion i denna reglering.

5.3.1Särskilt om förhållandet till jordabalken

Beslut i inskrivningsärenden meddelas genom att de blir registrerade i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Beslutet anses ha det innehåll som framgår av registret (19 kap. 19 § jordabalken). Denna reglering ger uttryck för principen att beslut i inskrivningsärenden införts i registret äger självständigt vitsord beträffande beslutets innehåll. Införingen utgör alltså den enda formen i vilken det fattade beslutet framträder utåt (se NJA II 1972 s. 461 ff.).

Inskrivning saknar dock som utgångspunkt materiell rättsverkan. Frågor om materiell rättsverkan kan förklaras som olika bevismedels lagstadgade förhållande till varandra. Vid exempelvis fastighetsför- värv är förvärvet giltigt redan genom det skriftliga avtalet. Av 19 kap.

40§ jordabalken framgår att det går att pröva om ett förvärv är giltigt eller inte även om förvärvet har blivit inskrivet. Inskrivningen hindrar inte heller prövning av om inskrivningen av andra skäl kränker någons rätt.

227

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

I vissa fall har dock inskrivningen tillagts rättsverkan genom sär- skilda bestämmelser. Exempelvis är överlåtarens lagfart en av förut- sättningarna vid godtrosförvärv enligt 18 kap. 1 § jordabalken. I 6 kap. jordabalken finns regler om panträtt som förutsätter inteckning enligt inskrivningsreglerna i 22 kap. jordabalken. I dessa sammanhang brukar man prata om lagfartens legitimerande verkan. Den för vilken lagfart senast har sökts är legitimerad att överlåta fastigheten, liksom att ta ut inteckningar och upplåta panträtt i egendomen.

Handlingar i inskrivningsärenden förvaras i ett ärenderegister hos inskrivningsmyndigheten. Ärenderegistret regleras i 19–20 h §§ inskriv- ningsförordningen (2000:309).

5.3.2Särskilt om förhållandet till fastighetsbildningslagen

Enligt 1 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen är fastighets- bildning och fastighetsbestämning fullbordade när uppgift om åt- gärden införts i fastighetsregistrets allmänna del. På samma sätt an- ses anläggnings- och ledningsrättsförrättningar fullbordade genom registreringen. Vad innebär då det?

Av förarbetena till paragrafen framgår att en fastighets tillkomst eller ändrade omfattning blir slutlig i faktiskt och rättsligt hänseende i och med registreringen (se prop. 1969:128 del B s. 79). Vidare fram- går det att de sakrättsliga verkningarna inträder genom registreringen, det vill säga att beslutet då blir gällande mot tredje man. I förarbet- ena nämns att i vissa fall kan fastighetsbildningsbeslut ha fått verkan gentemot sakägarna redan före registreringen, till exempel genom beslut om tillträde vid fastighetsreglering.

Vi vill uppmärksamma att det här finns en skillnad mot inskriv- ningsdelen i fastighetsregistret där registreringen är själva beslutet.

Registreringen i fastighetsregistret har med andra ord i sig ingen fastighetsbildande verkan. Ändringar i fastighetsregistret måste alltid ske i det till grund för registreringen liggande materialet. En register- beteckning kan inte ändras eller återanvändas utan måste alltid hand- läggas på nytt och omregistreras (se Lantmäteriets föreskrift 4 § LMVFS 2000:2).

228

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

Registreringen är en fullföljdsåtgärd som ska verkställas snarast möjligt efter att förrättningen vunnit laga kraft (19 kap. 3 § första stycket fastighetsbildningslagen). Fastighetsbildningsbeslut kan över- klagas, men själva registreringen kan alltså inte överklagas.

De statliga och kommunala förrättningsarkiven med beslutshand- lingarna får lagras i en särskild databas hos Lantmäteriet. Databasen regleras i förordning (2011:58) om behandling av personuppgifter i Lantmäteriets databas för arkiverade handlingar.

5.4Samhällets digitala informationsförsörjning

Det finns inga nationella generella lagar eller andra bindande regler som styr myndigheters informationsförsörjning till samhället utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det har dock funnits olika för- slag till sådan reglering under de senaste 30 åren. I dag är informa- tionsförsörjning författningsreglerad som riktad myndighetsuppgift till ett antal myndigheter. Den konkreta regleringen skiljer sig åt mellan dessa myndigheter vilket gör det svårt att beskriva den i gene- rella termer. De bakomliggande övergripande motiven till sådan regler- ing kan spåras i olika förvaltningspolitiska och it-politiska proposi- tioner. Synen på vad som bör regleras och hur, har dock också ändrats under dessa år.

5.4.1Utvecklingen av regler som rör informationsförsörjning

Lantmäteriet är en av de myndigheter som har ett särskilt författ- ningsreglerat ansvar att försörja samhället med grundläggande infor- mation (se vidare avsnitt 5.4.3). De generella motiven bakom dagens särskilda regler grundas främst på två principiella utgångspunkter:

•Det är av samhällsekonomiska motiv nödvändigt att staten åtar sig att tillgängliggöra viss information nationellt (det offentliga åtagandet).

•Åtagandet avgränsas till grundläggande information, det vill säga till information som efterfrågas i samhället i sådan utsträckning att den allmänt ska tillhandahållas på särskilda villkor.

229

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

Utgångspunkterna slogs fast redan på 1990-talet. En sammanfatt- ning av relevanta författningsärenden från den tiden finns i prop. 1999/2000:86 bilaga 1.

I den förvaltningspolitiska propositionen år 1998 slogs fast att en enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundlägg- ande information är ett offentligt åtagande av väsentlig betydelse för den offentliga förvaltningen, för medborgarna och för företagen (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Proposi- tionen handlade om att utveckla den statliga förvaltningen i stort. De regler som regeringen ansåg behövde utvecklas handlade bland annat om definition av grunddata, precisering av myndigheternas ansvar och samspelet med uppgiftslämnarna (prop. 1997/98:136 s. 60 f.). De cen- trala registren över personer, företag och fastigheter var exempel på grunddatabaser som ansågs ingå i begreppet grunddata men också andra data skulle kunna räknas in.

De utredningar som behandlade begreppet grunddata kopplat till nämnda proposition var främst Grunddatabasutredningen (SOU 1997:146) och en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet (Ds 2000:34). Utredningarnas förslag var att skapa en generell lag- stiftning med regler för informationsförsörjning av grunddata, men en sådan reglering kom aldrig till stånd. Remissinstanserna i dessa författningsärenden förespråkade ökad samordning men det var i övrigt oklart i vilken utsträckning de ville ha tvingande styrning.

Kommande författningsreglering utformades i stället som riktad styrning mot sektorsmyndigheter och stabsmyndigheter (se samman- fattning av relevanta författningsärenden för åren 2000–2007 i SOU 2007:47 s. 261 ff.). År 2006 inrättade regeringen en ny stabs- myndighet för samordning av frågorna, Verva (Verket för förvalt- ningsutveckling). Verva lades dock ner 2008. Under åren 2009–2015 verkade e-delegationen som hade i uppdrag att genomföra regeringens handlingsplan för e-förvaltning. I dag är det Myndigheten för digital förvaltning (Digg) som ansvarar för att samordna och stödja den förvaltningsgemensamma digitaliseringen och den förvaltningsgemen- samma digitala infrastrukturen.

Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar kompletterades 2005 med ett uttalat sektorsansvar att samordna informationsförsörjning inom geodataområdet (se prop. 2004/05:175 s. 134). År 2006 bilda- des Geodatarådet för att stödja Lantmäteriet i samordningsrollen. Dessa regler finns fortfarande i Lantmäteriets instruktion. Den senaste

230

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

ändringen i dessa regler innebär att Lantmäteriet också kan agera som datavärd åt andra statliga och kommunala myndigheter. Änd- ringen gjordes mot bakgrund av regeringens satsning – Digitalt först

–som beslutades 2016 för att öka digitaliseringen inom ett antal prioriterade utvecklingsområden, däribland samhällsbyggnadspro- cessen (prop. 2016/17:1, utgiftsområde 22, avsnitt 4.4.2).

En svårighet i den övergripande utvecklingen av reglerna kring informationsförsörjning har varit att ringa in vad grunddata eller grundläggande information är. Begreppen används ofta som syno- nymer.

Fokus har med åren flyttats från att försöka definiera grunddata i syfte att fastställa och avgränsa ett offentligt åtagande till att disku- tera ansvaret för informationsinfrastruktur och grundtjänster. (Se till exempel SOU 2017:23 och SOU 2017:114). I dag används begreppet nationella grunddata för att peka ut vilka datamängder som ska vara standardiserade utifrån ett nationellt ramverk (se Digg, Ramverk för nationella grunddata inom den offentliga förvaltningen, 2021-01-29).

Begreppen öppna data och värdefulla datamängder definierar också vad som är grundläggande information eller grunddata. Begreppen behandlas nedan i avsnitt 5.5 eftersom de används som styrmedel kopplat till ett annat samhällsintresse.

Regeringen beslutade i juli 2022 om en utredning för att utveckla regleringen och styrningen av interoperabilitet vid datadelning inom den offentliga förvaltningen och från den offentliga förvaltningen (I 2022:03, dir. 2022:118). Syftet är bland annat att öka den offent- liga förvaltningens förmåga att samverka digitalt genom att dela data på ett effektiv och säkert sätt. Utredningsarbetet ska utgå från det arbete som Digg utför när det gäller den digitala infrastrukturen Ena (Sveriges digitala infrastruktur). Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96).

5.4.2Närmare om Lantmäteriutredningen 2003

Lantmäteriutredningen hade bland annat i uppdrag att pröva, defi- niera och tydliggöra det offentliga åtagandet inom lantmäteriområ- det, inte minst mot bakgrund av tidigare utredningar kring grund- data och departementspromemorian om motiv för det offentliga åtagandet Ds 1994:53 (se kommittédirektivet dir. 2002:86). Utred-

231

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

ningens överväganden i betänkandet Lantmäteriet – nya vägar för ökad samhällsnytta (SOU 2003:111) har därefter utgjort ett viktigt under- lag för de regler som styr Lantmäteriets informationsförsörjnings- ansvar.

Utredningen konstaterade att Lantmäteriets uppgift att producera, förvalta och tillhandahålla grundläggande fastighetsinformation (och geografisk information) har stor betydelse för andra verksamheter inom olika samhällssektorer. Utan en fungerande infrastruktur för fastighetsinformation försvinner möjligheterna till en tillförlitlig och kostnadseffektiv hantering av verksamheter som rör omsättning, värdering, kreditgivning och beskattning av landets fastigheter (se SOU 2003:111 s. 305).

Utredningen konstaterade vidare att det av flera skäl inte är tro- ligt att fastighetsinformation (och geografisk information) skulle vara tillgängliga i tillräcklig omfattning utan ett starkt offentligt åtag- ande. Utredningen menade att nyttan av informationen är fördelad på många olika användare inom olika samhällssektorer, där var och en inte har tillräckligt stor nytta för att vara motiverad att göra de stora ekonomiska åtaganden som krävs för uppbyggnad, drift och ajour- hållning av informationen (se SOU 2003:111 s. 306).

För att beskriva vad som är grundläggande fastighetsinformation gjorde utredningen en koppling mellan det beskrivna offentliga åtag- andet och de registerförfattningar som gällde för Lantmäteriet. Ut- redningen menade att den grundläggande informationen definieras bland annat av fastighetsregisterlagen och tillhörande förordning. Utredningen menade att innehållet i fastighetsregistret därför inte kan uppfattas som statiskt utan måste kunna omprövas löpande utifrån samhällets behov (SOU 2003:111 s. 316).

5.4.3Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar

Fastighetsregistret är en delmängd av grundläggande fastighetsinfor- mation som Lantmäteriet har i uppdrag att sprida till samhället genom nationella digitala informationstjänster.

I förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet ut- gör ansvaret för att försörja samhället med grundläggande geografisk information och fastighetsinformation ett självständigt verksamhets- område och en central förvaltningsuppgift.

232

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

Enligt 3 § nämnda förordning ska Lantmäteriet verka för en väl fungerande försörjning med grundläggande fastighetsinformation (och geografisk information) av sådan omfattning, kvalitet och aktua- litet att samhällets behov tillgodoses. Ansvaret innefattar uppbygg- nad, drift, uppdatering och tillhandahållande av informationen, se 5 §. I ansvaret ingår också att samordna produktion, samverkan, till- handahållande och utveckling inom området för geografisk informa- tion och fastighetsinformation, se 4 §. Lantmäteriet får enligt nyss nämnda paragraf också agera som datavärd åt andra myndigheter och kommuner för att lagra och tillgängliggöra information inom geo- dataområdet.

Lantmäteriets övriga register är

•lägenhetsregistret, lagen (2006:378) om lägenhetsregister och för- ordning (2007:108) om lägenhetsregister

•samfällighetsföreningsregistret, förordning (1993:1270) om förande av samfällighetsföreningsregister

•pantbrevsregistret, lag (1994:448) om pantbrevsregister och för- ordning (1994:598) om pantbrevsregister.

Det finns även ett fastighetsprisregister, men det har ingen egen registerlagstiftning utan kan ses som en teknisk lösning för att full- göra vissa uppgifter, grundad på fastighetsregisterlagen.

Bostadsrättsutredningen har nyligen föreslagit att Lantmäteriet även ska ansvara för ett bostadsrättsregister (SOU 2022:39).

5.4.4Särskilt om förhållandet till reglerna om informationsförsörjning

Fastighetsregistret kan i detta sammanhang beskrivas som ett medel för att uppfylla ett informationsförsörjningsansvar. Med andra ord är registret en länk i ett informationsflöde från offentliga aktörer som producerar viss fastighetsinformation till användarna av den. Informationsflödet kan också beskrivas som en värdekedja bestå- ende av olika steg där informationen bearbetas i värdehöjande syfte för att lättare kunna användas av slutanvändarna.

233

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

Lagstiftningen kring fastighetsregistret har därför betydelse för styrningen av informationsförsörjningsverksamheten hos Lantmäte- riet.

Fastighetsregisterlagen och förordningen innehåller regler som styr ansvarsfördelningen mellan de aktörer som behöver samarbeta kring fastighetsregistret, se till exempel 4 § fastighetsregisterlagen och 74 § fastighetsregisterförordningen.

Innebörden av dessa regler för ansvarsfördelningen är att ansvaret för de centrala delarna i informationsflödesprocessen samlas hos en utpekad aktör, Lantmäteriet. Ansvaret centraliseras därmed inte bara för det nationella tillgängliggörandet, utan även för insamlingen och lagringen av informationen.

Informationsförsörjning behöver dock inte ske genom ett centralt register. Ett exempel på det är lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation och förordningen (2010:1770) om geografisk miljö- information. Nämnda lag grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i EU (Inspire-direktivet).

Lagen om geografisk miljöinformation reglerar en skyldighet att göra informationen tillgänglig i en digital infrastruktur, vilket kallas informationsansvar.

Informationsansvar gäller för den som har pekats ut som ansvarig för den nationella referensversionen av informationen, se 5 § nämnda lag. I ansvaret ingår att skapa och tillgängliggöra digitala tjänster med informationen. Det är sedan tjänsterna som ansluts till infrastruk- turen som gör att informationen blir nationellt tillgänglig. En aktör utpekas som ansvarig för infrastrukturen. Ansvaret för infrastruk- turen kallas övergripande samordning och har tilldelats Lantmäteriet enligt 2 kap. 1 § förordningen om geografisk miljöinformation.

Denna modell för ansvarsfördelning innebär att ansvaret för in- samling och lagring inte är centraliserad till en myndighet. Det finns nämligen ingen insamling och lagring av information i denna form av informationsförsörjning. Det som finns i stället är informations- tjänster som tillgängliggörs av dataproducenterna.

Lagen om geografisk miljöinformation gäller parallellt med fastig- hetsregisterlagen.

234

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

Särskilt om reglering av produktion av fastighetsinformation

Fastighetsinformationen skapas genom att den blir beslutad av olika myndigheter. Det kan till exempel vara beslut i ett fastighetsbild- ningsärende eller ett inskrivningsärende hos Lantmäteriet. Informa- tionen beslutas i ärendet exempelvis enligt fastighetsbildningslagen eller jordabalken och uppgifterna förs in i fastighetsregistret.

Det finns dock fler myndigheter som beslutar om fastighets- information i sina ärenden. Förutom de som redan nämnts i kapitel 4 (alltså kommuner, kommunala lantmäterimyndigheter och Skatte- verket) bland annat även länsstyrelserna, Bergsstaten och Riksantik- varieämbetet. De författningar som berörs i dessa fall är alltså de som reglerar dessa myndigheters beslut. Några exempel är plan- och bygg- lagen (2010:900), miljöbalken (1998:808), kulturmiljölagen (1988:950) och minerallagen (1991:45).

Dessa och liknande författningar som reglerar till exempel en viss ärendetyp har sällan till syfte att producera information i syfte att sprida den vidare till samhället. Det primära syftet är snarare att tillgodose det särskilda intresse som föranlett lagstiftningen.

Myndigheter får tillgängliggöra sådana data på eget initiativ (jfr prop. 2021/22:225 s. 29 ff.), men när avsikten är att reglera det offent- liga åtagandet kring informationsförsörjning krävs det i dag ytter- ligare reglering som leder till att informationen förbereds för vidare spridning till samhället.

För fastighetsregistret regleras detta genom bestämmelser om registrering, underrättelseskyldighet eller möjlighet till frivillig be- gäran om registrering. Dessa bestämmelser hittas oftast närmast den lagstiftning som utgör det rättsliga stödet för beslutet enligt vilket informationen skapats.

Den mest omfattande regleringen av sådana bestämmelser rör uppgifter om planer och markreglerande bestämmelser som finns i den allmänna delen i fastighetsregistret. Bestämmelserna finns till exempel i 4 § kulturmiljöförordningen (1988:1188) avseende upp- gifter om fornlämningar och i 3 kap. 25 § vägförordningen (2012:707) avseende beslut om vägplan. Liknande regler finns i över 20 författ- ningar. Författningarna framgår av bilagan till Lantmäteriets rapport Kvaliteten i fastighetsregistret (se redovisning av regleringsbrevsupp- drag för 2013 – Kvaliteten i fastighetsregistret, S2013/07533).

235

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

I lagen om geografisk miljöinformation finns ett annat sätt att inkludera producerad information enligt de olika författningarna i det offentliga åtagandet för informationsförsörjning. I lagens 5 § finns en skyldighet för utpekade myndigheter, kommuner och en- skilda organ att medverka i infrastrukturen. Skyldigheten definieras i lagen som ett informationsansvar.

Särskilt om reglering av nationellt elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

I praktiken förverkligas informationsförsörjningsansvaret genom att informationen paketeras i olika digitala informationstjänster. Lantmä- teriutredningen kallade dessa tjänster för grundtjänster (SOU 2003:111 s. 309).

Det finns inget juridiskt vedertaget namn på sådana tjänster. Det finns inte heller några uttryckliga bestämmelser om vilka tjänster som ska eller bör finnas nationellt för grundläggande fastighets- information. I fastighetsregisterlagens portalparagraf anges enbart att informationen i fastighetsregistret ska ges offentlighet. Hur denna offentlighet kan ges framgår enbart indirekt av lagen genom 6–10 §§ som främst handlar om begränsningar för elektroniskt tillgänglig- görande av personuppgifter.

I 3 § fastighetsregisterlagen anges vad registret ska innehålla, vilket är samordnat med reglerna i 4 § om behörighet att föra in uppgifter i registret. Som vi nämnt i avsnitt 3.5 baseras tillhandahållandet inte alltid på denna uppdelning. Tillhandahållandet anpassas efter vad användarna efterfrågar vilket är i enlighet med 3 § 2 punkten förord- ningen med instruktion för Lantmäteriet.

I lagen om geografisk miljöinformation regleras tillhandahållan- det mer uttryckligt. Enligt 5 § innebär skyldigheten att medverka i infrastrukturen enligt lagen, att informationshanteringstjänster ska tas fram. I förordningen om geografisk miljöinformation regleras vidare vilka typer av tjänster som ska finnas och hur de ska vara ut- formade för att följa vissa standarder (se 4 kap. 4–10 §§ nämnda för- ordning).

Därutöver finns viss uttrycklig reglering om tillhandahållande ur fastighetsregistret i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis. En- ligt 2 § i kungörelsen ska Lantmäteriet lämna uppgift om innehållet

236

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

i fastighetsregistret i form av ett fastighetsbevis. Fastighetsbevis gäller numera även som gravationsbevis.

Vilka uppgifter som ett bevis ska innehålla framgår av 4 §. I 73 § fastighetsregisterförordningen finns en hänvisning till dessa bevis. I ärenden som regleras av fastighetsbildningslagen och jordabalken kan myndigheten begära att ett bevis ska utfärdas eller att uppgift ska tillställas en viss myndighet.

Kungörelsen innehåller dock inga särskilda regler om elektro- niskt tillhandahållande. Sådana generella regler finns däremot i för- ordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut m.m., se 10 §.

5.5EU:s inre marknad och dataekonomi

5.5.1Övergripande reglering

De mål som EU eftersträvar regleras i artikel 3 fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), se den konsoliderade version 2012/C 326/01, och omfattar bland annat att upprätta en inre marknad och en eko- nomisk union.

Iartikel 5.2 EU-fördraget finns en princip som begränsar EU- rättens anspråk på att kunna anta lagstiftningsakter med anspråk på direkt effekt och företräde i medlemsstaternas rättsordningar. Prin- ciper innebär att unionen endast får handla inom ramen för de be- fogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den i fördragen för att nå de mål som fastställs där. Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i fördragen ska tillhöra medlemsstaterna, se artikel 4 EU- fördraget.

En befogenhetskatalog och specifik reglering för rättslig grund för EU:s möjlighet att vidta åtgärder för att uppnå målen finns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, (Funktionsför- draget), se den konsoliderade version 2012/C 326/01. Den rättsliga grunden för åtgärder som rör den inre marknaden finns i artikel 114 och är mycket vidsträckt.

EU saknar en självständig kompetens att reglera medlemsstat- ernas interna förvaltning, men författningsrättsliga åtgärder såsom handläggningsregler och organisatoriska krav på nationella myndig- heter har ansetts kunna antas med stöd av artikel 114 som hänvisar till artikel 26. I artikel 26.2 anges att den inre marknaden ska omfatta

237

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i för- dragen.

Sedan 2010-talets början har EU-kommissionen lanserat olika program och strategier för den digitala inre marknaden och Europas digitala tidsålder för att underlätta och säkra det digitala informa- tionsflödet bland annat ur ett ekonomiskt perspektiv. Dessa har i sin tur lett till antagande av sekundär EU-lagstiftning, se bland annat öppna data-direktivet (EU) 2019/1024. Flera nya rättsakter är också under arbete hos EU-kommissionen.

Strategi för inre digital marknad för Europa, 2015

Den digitala inre marknaden och strategin för denna presenterades år 2015 som en av kommissionens prioriteringar. Tanken var att komma till rätta med den fragmentering och de hinder som finns på den digitala marknaden och därigenom skapa de bästa förutsättning- arna för att göra Europa till världsledande inom den digitala ekono- min. Strategin innehåller tre huvudområden.

Det första området är att förbättra tillgången till varor och digi- tala tjänster för konsumenter och företag. Det andra området är att skapa goda förutsättningar för att digitala nät och tjänster ska blomstra. Det tredje området är att maximera tillväxtpotentialen för vår euro- peiska digitala ekonomi (Meddelande från kommissionen till Europa- parlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En strategi för en inre digital marknad i Europa, COM/2015/0192).

Strategi för europeisk dataekonomi, 2017

Som ett led i genomförande av 2015 års strategi informerade kom- missionen år 2017 om satsningen att skapa en europeisk dataeko- nomi. Kommissionen konstaterade att data är blivit en viktig resurs för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och samhällsutveckling. Vidare menade kommissionen att data bär på enorm potential för ny inno- vation och optimering av processer och beslutsfattande inom en rad olika områden, till exempel smarta städer. Kommissionen framhöll också att dataekonomin kommer att kräva ramar som möjliggör att

238

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

digital information kan användas genom hela värdekedjan i veten- skaps-, samhälls- och näringssyfte (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Skapandet av en europeisk data- ekonomi, COM/2017/09).

EU:s datastrategi, 2020

År 2020 presenterade kommissionen en datastrategi. Kommissionen konstaterade i strategin att data är livsnerven i ekonomisk utveck- ling. Kommissionen konstaterade vidare att data är grunden för många nya produkter och tjänster samt skapar både produktivitetsvinster och resurseffektivitet inom alla sektorer av ekonomin. Enligt kom- missionen möjliggör detta individualiserade produkter och tjänster, bättre beslutsfattande och uppgradering av offentliga tjänster, (Med- delande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En EU-strategi för data, COM/2020/66).

Strategin syftar till att förverkliga visionen om en inre marknad för data och bygger på fyra pelare.

Den första pelaren avser en sektorsövergripande styrningsram för tillgång till och användning av data. De andra pelaren avser inve- steringar i data och stärkande av EU:s kapacitet och infrastruktur för att hysa, behandla och använda data samt interoperabilitet. Den tredje pelaren avser möjlighet att ge enskilda personer mer inflyt- ande, investera i kompetens och i små och medelstora företag. Slut- ligen avser den fjärde pelare gemensamma europeiska dataområden inom strategiska sektorer och domäner av allmänt intresse.

5.5.2Relevanta EU-rättsakter

Flera rättsakter har antagits före EU:s datastrategi. Av EU:s data- strategi, som vi beskrivit i förra avsnittet, framgår dock hur tidigare rättsakter sorterar in under strategin och hur de behöver utvecklas samt vilka nya rättsakter som behövs.

I avsnitt 5.4.4 har vi beskrivit lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation som baseras på det så kallade Inspire-direktivet (direktiv 2007/2/EG). Av bilagan till EU:s datastrategi framgår att

239

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

Inspire-direktivet inordnas under den fjärde pelaren och ska ingå i ett gemensamt europeiskt dataområde för den gröna given, vilket inne- bär att regelverket kommer att behöva anpassas och moderniseras.

I avsnitt 5.4.4 har vi också beskrivit lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data som baseras på öppna data-direktivet (EU) 2019/1024. Öppna data-direktivet inordnas i EU:s datastrategi under den första pelaren.

Även EU:s dataskyddsförordning som vi återkommer till i av- snitt 6.4.3 inordnas på olika sätt under samtliga pelare, inte minst mot bakgrund av att syftet med förordningen är bland annat att säkerställa det fria flödet av personuppgifter inom unionen.

I dagsläget finns det fler rättsakter vilka har tillkommit mot bak- grund av strategin. Främst två rättsakter som är relevanta i utifrån vårt uppdrag är av intresse.

Den ena är kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/138 av den 21 december 2022 om fastställande av en förteckning över särskilt värdefulla dataset och arrangemang för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa.

Den andra är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/868 av den 30 maj 2022 om europeisk dataförvaltning och om ändring av förordning (EU) 2018/1724 (dataförvaltningsförordningen).

Av genomförandeförordningen om värdefulla dataset framgår att ett antal datamängder som regleras i Inspire-direktivet utgör särskilt värdefulla dataset enligt Öppna data-direktivet. Dessa är

•administrativa enheter

•geografiska namn

•adresser

•byggnader

•fastighetsområden.

Dataförvaltningsförordningen kompletterar öppna data-direktivet. Förordningens syfte är att främja tillgången till uppgifter och skapa en tillförlitlig miljö för att underlätta användningen av uppgifter för forskningsändamål och för skapandet av nya innovativa tjänster och produkter.

240

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

Kompletteringen avser data som faller utanför Öppna data-direk- tivets tillämpningsområde, men som också kan behöva delas med flera aktörer under kontrollerade former. Exempel på sådana data är personuppgifter och data som skyddas av andra aktörers immate- riella rättigheter. Medlemsstaterna är skyldiga att utse ett eller flera behöriga organ för att stödja de offentliga myndigheter som beviljar tillgång till vidareutnyttjande av data enligt förordningen (se arti- kel 7). De behöriga organen får också anförtros uppgiften att bevilja tillgång till vidareutnyttjande av data.

Dataförvaltningsförordningen reglerar härutöver tillhandahållande av så kallade datadelningstjänster och en rättslig ram för tillhanda- hållande av data för altruistiska ändamål (artikel 1). Dataaltruism innebär att de registrerade har gett sitt samtycke till att deras data behandlas för ändamål av allmänintresse såsom vetenskaplig forsk- ning eller förbättring av offentliga tjänster, utan krav på ersättning, se artikel 2.10.

Leverantörer av dataförmedlingstjänster kallas dataförmedlare i förordningen. Dataförmedlingstjänster är bland annat tjänster för utbyte av data, plattformar eller databaser som möjliggör utbyte eller delning av data samt infrastruktur för sammankoppling av datainne- havare och dataanvändare (artikel 9). Dessa tjänster omfattas av en anmälningsplikt till en behörig myndighet. De utsedda behöriga myndigheterna ska uppfylla vissa krav (artikel 12). Kraven för behö- righet är bland annat att myndigheterna ska vara juridiskt åtskilda från, och funktionellt oberoende av, alla leverantörer av datadelnings- tjänster (artikel 23).

Tjänsteleverantörerna kommer dock inte att ha rätt att använda delade data i andra syften. De kommer till exempel inte att kunna sälja data vidare (artikel 11). Däremot får de ta betalt för de trans- aktioner som de utför. Kraven på tjänsteleverantörerna syftar bland annat till att skydda mot olaglig internationell överföring av eller statlig åtkomst till icke-personuppgifter. För personuppgifter finns inom EU redan liknande skyddsåtgärder i EU:s dataskyddsförord- ning (se avsnitt 6.4).

241

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

SOU 2024:7

5.5.3Särskilt om förhållandet till EU-rätt som rör inre marknad för data

Fastighetsregisterlagstiftningen har betydelse för styrningen av infor- mationsförsörjningsverksamheten hos Lantmäteriet (se avsnitt 5.4.4).

Den EU-rätt som vi har beskrivit ovan påverkar i sin tur infor- mationshanteringen i sådan verksamhet. Skillnaden mot vad vi har beskrivit om samhällets digitala informationsförsörjning är att EU- reglerna har ett eller flera särskilt reglerade mål inom EU-rätten. Tillämpningsområdet för reglerna kan därför vara bredare eller snävare jämfört med de mål som beskrivs i avsnitt 5.4 för samhällets infor- mationsförsörjning.

Det finns dock inga regler i fastighetsregisterlagen som anger hur den lagen förhåller sig till EU:s regler. Exempelvis i fråga om per- sonuppgifter har fastighetsregisterlagen företräde framför öppna data-lagen, se 1 kap. 2 § öppna data-lagen. Men när öppna data-lagen är tillämplig gäller bestämmelserna i den lagen även för fastighets- registret.

I 5 kap. öppna data-lagen finns det exempelvis krav på handlägg- ning av en begäran. En myndighet ska inom fyra veckor avgöra ett ärende till följd av en begäran om tillgängliggörande enligt lagen, se 5 kap. 1 §. Tidsfristen får förlängas i vissa fall. Enligt 5 kap. 2 § ska en myndighet lämna ett skriftligt och motiverat beslut om sökanden begär det.

Fastighetsregisterlagen innehåller inga särskilda regler om hand- läggning av begäran om åtkomst till uppgifter i fastighetsregistret. Det är i stället de allmänna reglerna enligt förvaltningslagen som gäller för dessa fall.

Förvaltningslagen innehåller en tidsfrist på fyra veckor, men den startar först sex månader efter att ett ärende har inletts, se 12 § första stycket. Enligt 4 § förvaltningslagen är lagen underordnad annan lag eller förordning som innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen.

Öppna data-lagens tidsfrist som börjar löpa parallellt från det att begäran kommit in är alltså styrande för myndighetens handläggning enligt fastighetsregisterlagen, men enbart när öppna data-lagen är tillämplig. Öppna data-lagen är till exempel inte tillämplig på data- delning mellan myndigheter.

242

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning om informationens öppenhet

Fastighetsregisterlagen innehåller en hänvisning till de regler som rör Inspire-direktivet, det vill säga lagen om geografisk miljöinfor- mation, se 2 § 7 p. fastighetsregisterlagen. Bestämmelsen infördes som en anpassning i samband med införandet av Inspire-direktivet i svensk rätt. Reglerna i fastighetsregistret utgör därmed inte ett hinder för fullgörande av informationsansvaret enligt Inspire-direktivet (se prop. 2009/10:224 s. 86–87).

När det gäller dataförvaltningsförordningen så finns det för när- varande förslag till hur bland annat öppna data-lagen bör anpassas och vilka ytterligare kompletterande bestämmelser som behövs i svensk rätt, se Genomförande av EU:s dataförvaltningsförordning (Ds 2023:24).

Av våra direktiv framgår att regelutvecklingen för fastighets- registret bör harmoniera med utvecklingen av den inre marknaden för data, framför allt vad gäller kontrollerad datadelning inom ramen för de gemensamma europeiska dataområden som är av betydelse för samhällsbyggnadsområdet.

I skälpunkt 2 dataförvaltningsförordningen förklaras att visionen om ett gemensamt europeiskt dataområde handlar om en inre mark- nad för data som säkerställer att data kan användas i enlighet med gällande lagstiftning oavsett var i unionen de lagras. Tanken är också att skapa förutsättningar för ett fritt och säkert dataflöde med tredje- länder. Sektorsvisa dataområden inrättas för att förverkliga visionen. Dataområden utgör de konkreta system inom vilka så kallad data- pooling och datadelning kan ske.

Det finns för närvarande inget särskilt utpekat dataområde för vidareutnyttjande av data inom samhällsbyggnad, enligt EU:s data- strategi. De i strategin uppräknade områdena är dock inte uttöm- mande utan kan komma att utökas.

243

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

6.2Sekretess till skydd för rikets säkerhet

6.2.1Generellt om sekretesslagstiftningen

Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas med hänsyn till de intressen som räknas upp i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF). Begränsningarna framgår av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) eller annan lag som den lagen hänvisar till.

Med sekretess menas förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt. Sekretess kan alltså avse både tystnadsplikt och hand- lingssekretess, vilket innebär att inte bara en myndighets utlämnande av allmänna handlingar begränsas, utan även en myndighets tillgänglig- görande av information utan en föregående begäran.

Otillåtet röjande av en sekretessbelagd uppgift är enligt 20 kap. 3 § brottsbalken straffsanktionerat som brott mot tystnadsplikt.

I 8 kap. OSL anges vilka sekretessen gäller mot. En uppgift för vilken sekretess gäller får inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i OSL eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (8 kap. 1 §). Sekretess gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (8 kap. 2 §). Sekretess gäller också mot en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med vissa föreskrifter (8 kap. 3 §).

I 10 kap. OSL finns olika övergripande sekretessbrytande bestäm- melser och bestämmelser om undantag från sekretess. Av 10 kap. 2 § framgår att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet om det är nödvändigt för att den ut- lämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestäm- melsen tar sikte på myndighetens behov, inte mottagaren av den sekre- tessbelagda uppgiftens behov (se prop. 1979/80:2 del A s. 122). Andra sekretessbrytande bestämmelser i 10 kap. handlar bland annat om partsinsyn, miljöinformation och geografisk miljöinformation. I 10 kap. 27 § OSL finns den så kallade generalklausulen. En sekre- tessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det in- tresse som sekretessen ska skydda.

En sekretessbrytande bestämmelse kan också formuleras som en uppgiftsskyldighet med stöd av 10 kap. 28 §. Sådana skyldigheter finns i olika författningar.

246

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

6.2.2Särskilt om försvarssekretessen

Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 1 § TF be- gränsas om det krävs med hänsyn till rikets säkerhet eller dess för- hållande till en annan stat eller mellanfolklig organisation. Sådana begränsningar finns i 15 kap. OSL. I kapitlets andra paragraf regleras den så kallade försvarssekretessen. Bestämmelsen om försvarssekre- tess är tillämplig på uppgifter som rör

•verksamhet för att försvara landet

•planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller

•som i övrigt rör totalförsvaret.

Sekretess gäller om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhets om uppgiften röjs.

Uppgifterna måste alltså på något sätt röra totalförsvaret. Totalförsvar är enligt 1 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och

höjd beredskap, verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvar består av militär verksamhet och civil verksam- het. I förarbetena anges att det civila försvaret omfattar alla de bered- skapsförberedelser som bland annat de statliga civila myndigheterna vidtar i fredstid och all den civila verksamhet som bedrivs under krigsförhållanden för att stödja Försvarsmakten, skydda och rädda liv och egendom, trygga en livsnödvändig försörjning och upprätt- hålla viktiga samhällsfunktioner (se prop. 1994/95:7 s. 50). Uppgif- ter som enbart avser fredstida krissituationer, planering och förbered- elser inför sådana situationer regleras i 18 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen.

Försvarssekretessen är utformad med ett rakt skaderekvisit vilket innebär att presumtion gäller för offentlighet. Sekretess gäller alltså endast om det kan antas att viss skada uppstår om uppgiften lämnas ut. I förarbetena till bestämmelsen anges att en presumtion för sekre- tess skulle leda till onödigt hemlighållande. Samhällets åtgärder för landets försvar får inte undandras offentlighet annat än då det verk- ligen är påkallat (prop. 1979/80:2 del A s. 133). Avgörande för be- dömningen är om uppgiften är av den arten att ett utlämnande typiskt sätt kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som ska skyddas genom bestämmelsen (prop. 1979/80:2 del A s. 80 f.).

247

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

Bestämmelsen om försvarssekretess är en så kallad primär sekre- tessbestämmelse som gäller i alla myndigheters verksamheter. Om en myndighet lämnar en uppgift som omfattas av försvarssekretess till en annan myndighet kan den mottagande myndigheten tillämpa bestämmelsen om försvarssekretess på uppgiften på samma sätt som den utlämnande myndigheten. Uppgiften är alltså tillförsäkrad samma skydd oavsett hos vilken myndighet den finns.

Det intresse som avses i bestämmelsen om försvarssekretess är landets försvar eller rikets säkerhet. Landets försvar tar sikte på alla de olika verksamheter som har betydelse för landets samlade för- svarsåtgärder. Exempel på skada som ett röjande av en uppgift kan leda till är om Sverige får en minskad försvarsförmåga, försvarsvilja eller en minskad effekt av försvarssystem (se prop. 1979/80:2 del A s. 132–133).

Det finns inte någon definition av begreppet rikets säkerhet. Be- greppet används dock genomgående i grundlagarna, straffrättsliga bestämmelser och i lagstiftning kring säkerhetsskydd. Se bland annat 2 kap. 13 § regeringsformen, 19 kap. brottsbalken och säkerhets- skyddslagen (2018:585).

I brottsbalken och säkerhetsskyddslagen har begreppet ersatts med Sveriges säkerhet vilket endast är en språklig ändring (se SOU 2015:25 s. 267 och prop. 2017/18:89 s. 40 f.). Utifrån förarbet- ena till 19 kap. brottsbalken kan begreppet sammanfattas som skyddet för Sveriges oberoende – i betydelsen självständighet och suveränitet

–och bestånd. Det innefattar en rätt till okränkta landsgränser, ett bevarande av det svenska självstyret och det demokratiska statsskicket samt av nationens grundläggande funktionalitet (se prop. 2013/14:51 s. 20).

Försvarssekretessen gäller i högst 40 år, men det finns särskilda föreskrifter för vissa typer av uppgifter. För uppgifter som rör land- skapsinformation om militärgeografiska förhållanden, rikets fasta försvarsanläggningar för krigsbruk, underhållsanläggningar som kan röja försvarets grupperingar, planerade försvarsanläggningar i form av mineringar och andra hinder samt militärtekniska forskningsresul- tat gäller sekretess i 150 år (se 4 § första stycket offentlighets- och sekretessförordningen). Sekretessen gäller i 95 år om uppgifterna rör underrättelseverksamhet inom underrättelse- och säkerhetstjänsten.

248

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

6.2.3Särskilt om sekretessmarkering

I våra direktiv beskrivs reglerna om sekretessmarkering som en sär- skild fråga som utredningen ska lämna förslag om.

Grundläggande regler om sekretessmarkering av allmänna hand- lingar finns i 2 kap. 20 § TF. Enligt denna bestämmelse får anteck- ning om hinder att lämna ut allmän handling bara göras på en hand- ling, eller det datasystem vari handlingen hanteras, som omfattas av bestämmelse om sekretess.

Det sätt att markera att en handling kan innehålla uppgifter som omfattas av sekretess kallas sekretessmarkering och regleras i 5 kap. 5 § OSL. Om det kan antas att en uppgift i allmän handling inte får lämnas ut på grund av en bestämmelse om sekretess, får myndigheten mar- kera detta genom en särskild anteckning (enkel sekretessmarkering). Myndigheten är alltså inte skyldig att förse en handling med en sekretessmarkering, dock med undantag för uppgifter som är av syn- nerlig betydelse för rikets säkerhet och som ska prövas endast av en viss myndighet (kvalificerad sekretessmarkering). I dessa fall ska an- teckning göras och det ska framgå vilken myndighet som ska pröva frågan om utlämnande (se 2 kap. 17 § TF, 5 kap. 5 § andra stycket OSL och 1 § OSF).

En sekretessmarkering innebär inte något bindande avgörande i sekretessfrågan (JO 1993/94 s. 509). En sekretessmarkering tjänar enbart som en påminnelse om behovet av en noggrann sekretesspröv- ning om uppgifterna begärs ut.

6.2.4Förhållandet till offentlighets- och sekretesslagen

Fastighetsregistret syftar till att ge offentlighet åt den ingående in- formationen. Hur förhåller sig detta till reglerna om sekretesskydd?

Fastighetsregisterlagens portalparagraf som anger att syftet med fastighetsregistret är att ge offentlighet, utgör inte någon sekretess- brytande bestämmelse. Om det finns uppgifter i fastighetsregistret som omfattas av sekretess, då gäller reglerna i OSL för dessa upp- gifter.

Det finns ingen särskild sekretessreglering för verksamhet som avser förande av fastighetsregistret (jfr sekretess för förande av pant- brevsregistret enligt 31 kap. 6 §). Motsatsvis innebär det att uppgif- ter i sådan verksamhet anses vara offentliga.

249

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

Uppgifterna i fastighetsregistret kan dock omfattas av olika andra primära sekretessbestämmelser (som alltså gäller i alla verksamheter) eller på grund av att sekretess följer med uppgifterna från en annan myndighet enligt särskilda bestämmelser.

Exempel på primära bestämmelser är sekretess för personupp- gifter enligt 21 kap. 7 § OSL och försvarssekretess enligt 15 kap. 2 § OSL. Enligt 6 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) (OSF) gäller folkbokföringssekretess enligt 22 kap. 1 § OSL också i fastighetsregistret och i kommunala fastighetsregister.

6.3Säkerhetsskydd

Uppgifter som rör säkerhetskänslig verksamhet och som därför om- fattas av till exempel försvarssekretess skyddas särskilt enligt säker- hetsskyddslagen (2018:585).

Säkerhetsskydd är skydd av säkerhetskänslig verksamhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verk- samheten samt skydd i andra fall av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Detta framgår av 1 kap. 2 §

säkerhetsskyddslagen. Med säkerhetskänslig verksamhet avses alla verksamheter som till någon del är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som omfattas av ett internationellt avtal om säkerhetsskydd som Sverige åtagit sig att följa (se 1 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen).

Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses uppgifter som rör säkerhetskänslig verksamhet och som därför omfattas av sekre- tess enligt OSL eller som skulle ha omfattats av sekretess om OSL hade varit tillämplig (se 1 kap. 2 § andra stycket säkerhetsskydds- lagen). Det innebär att även enskilda verksamhetsutövare som inte omfattas av OSL kan omfattas av säkerhetsskyddslagen.

I förarbetena till säkerhetsskyddslagen anges att särskilt relevant för vägledning i fråga om vilka uppgifter som till sin natur medför krav på säkerhetsskydd är försvarssekretessen. Även andra sekretess- bestämmelser som delvis överlappar försvarssekretessen bör kunna tjäna som vägledning till vilka förhållanden som är av betydelse för Sveriges säkerhet (prop. 2017/18:89 s. 52).

Den som till någon del bedriver säkerhetskänslig verksamhet ska utreda behovet av säkerhetsskydd. Säkerhetsskyddsanalysen ska doku- menteras. Med utgångspunkt i analysen ska verksamhetsutövaren

250

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

planera och vidta de säkerhetsskyddsåtgärder som behövs med hän- syn till verksamhetens art och omfattning, förekomst av säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter och övriga omständigheter (2 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen).

Säkerhetsskyddsåtgärderna som ska vidtas delas in i tre kategorier:

•informationssäkerhet

•fysisk säkerhet

•personalsäkerhet.

Informationssäkerhet ska förebygga att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter obehörighet röjs, ändras, görs otillgängliga eller förstörs. Informationssäkerhet ska också förebygga skadlig inverkan i övrigt på uppgifter och informationssystem som gäller säkerhetskänslig verksamhet (2 kap. 2 § säkerhetsskyddslagen).

Fysisk säkerhet ska förebygga obehörigt tillträde till och skadlig inverkan på områden, byggnader och andra anläggningar eller objekt där säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter finns eller där säkerhets- känslig verksamhet i övrigt bedrivs (2 kap. 3 § säkerhetsskyddslagen).

Personalsäkerhet ska förebygga att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i en verksamhet där de kan få tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller i en verksamhet som av någon annan anledning är säkerhetskänslig. Åtgärden personal- säkerhet ska också säkerställa att de som deltar i säkerhetskänslig verksamhet har tillräcklig kunskap om säkerhetsskydd (2 kap. 4 § säkerhetsskyddslagen).

Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska delas in i fyra säker- hetsskyddsklasser utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges säkerhet (2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen):

1.kvalificerad hemlig vid synnerligen allvarlig skada

2.hemlig vid allvarlig skada

3.konfidentiell vid en inte obetydlig skada

4.begränsat hemlig vid endast ringa skada.

251

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

Av 3 kap. 7 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955) framgår att det finns en skyldighet att förse säkerhetsskyddsklassificerade hand- lingar med en anteckning om vilken säkerhetsskyddsklass uppgift- erna i handlingen har.

I säkerhetsskyddslagen finns också bestämmelser om skyldig- heter när en annan aktör kan få del av säkerhetskänslig verksamhet, skydd för uppgifter som lämnas till utländska aktörer och skyldig- heter vid överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egen- dom. De sistnämna skyldigheterna behandlas särskilt i ett separat av- snitt nedan.

I 8 kap. säkerhetsförordningen finns bestämmelser om vilka myn- digheter som utövar tillsyn över säkerhetsskyddet hos myndigheter och andra som lagen gäller för.

Som vi konstaterade i avsnitt 5.2.4 kan samma register ge upphov till många sammanställningar, i princip lika många som det finns sammanställningsmöjligheter. Uppgifter som i sig är offentliga kan, genom att de sammanställs, leda till att offentlighets- och sekretess- lagen och säkerhetsskyddslagen blir tillämpliga.

6.4Integritetsskydd och skyddet för personuppgifter

6.4.1Generellt om integritetsskyddslagstiftningen

I svensk rätt regleras det grundläggande skyddet för den personliga integriteten som en grundläggande fri- och rättighet i regerings- formen (RF). Av 2 kap. 6 § RF framgår att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integri- teten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Skyddet för den personliga integriteten får enligt 2 kap. 20–21 §§ RF begränsas genom lag endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom folkstyrelsens grundvalar. Be- gränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kul- turell eller annan sådan åskådning.

Integritetsskyddet regleras också som en grundläggande fri- och rättighet inom europarätten.

252

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

Europakonventionen, gäller som lag i Sverige, se lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Enligt 2 kap. 19 RF får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.

Enligt artikel 8 i konventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offent- lig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förbyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Den europeiska unionsrätten (EU-rätten) är en del av europa- rätten och består av primär och sekundär EU-lagstiftning.

Dataskyddet i EU:s primärlagstiftning regleras i artikel 6.1 EU- fördraget som hänvisar till Europeiska unionens stadga om de grund- läggande rättigheterna av den 7 december 2000 (se fördraget om Europeiska unionen EUT C 326, 26.10.2012).

I artikel 7 och 8 i stadgan slås bland annat fast att var och en har rätt till integritet, respekt för sitt privat- och familjeliv samt skydd av sina personuppgifter. Enligt artikel 52.1 i stadgan får begräns- ningar av enskildas rätt till skydd för sina personuppgifter endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Ett krav är också att pro- portionalitetsprincipen beaktas.

Dataskyddet i EU:s primärlagstiftning regleras också i artikel 16 i Funktionsfördraget som slår fast rätten till skydd för personupp- gifter och befogenheten för Europaparlamentet och rådet att lagstifta om dataskyddsfrågor i sekundär EU-lagstiftning (se fördraget om Europeiska unionens funktionssätt EUT C 326, 26.10.2012).

Sedan 25 maj 2018 gäller en ny generell EU-förordning för be- handling av personuppgifter inom EU, mot bakgrund av artikel 16 Funktionsfördraget, se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter om och upphävande av direktiv 95/46/EG (all- män dataskyddsförordning), också känd som GDPR.

253

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

I vårt betänkande använder vi benämningen EU:s dataskyddsför- ordning eller dataskyddsförordningen, när vi hänvisar till dessa regler.

EU:s rättsakter som utgör EU-förordningar är bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat, se artikel 288 Funktionsfördraget.

För ytterligare beskrivning av den internationella rättsliga ramen för integritetsskyddet se betänkandet Ny dataskyddslag (SOU 2017:39), s. 64–67.

6.4.2Dataskyddsreformen

Införandet av EU:s dataskyddsförordning 2018 innebar en genom- gripande dataskyddsreform inom EU. I svensk rätt ledde reformen till att personuppgiftslagen (1998:204) upphävdes och ersattes med lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s data- skyddsförordning (dataskyddslagen).

Den svenska dataskyddslagen är subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning vilket innebär att avvikande bestämmelser i register- författningar har företräde (se 1 kap. 6 §). Den nuvarande fastighets- registerlagen är en sådan registerförfattning som har företräde fram- för dataskyddslagen.

Anpassningar av fastighetsregisterlagen till de nya reglerna inför- des genom prop. 2017/18:111, se även Ds 2017:19.

6.4.3Närmare om dataskyddsförordningens krav på behandling av personuppgifter

Dataskyddsförordningen syftar till att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. Ett övergripande syfte med dataskyddsförord- ningen är att ytterligare harmonisera och effektivisera skyddet för personuppgifter för att förbättra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina personuppgifter (artikel 1).

Dataskyddsförordningen tillämpas på behandling av personupp- gifter som helt eller delvis sker på automatisk väg samt på annan behandling (manuell behandling) av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register (artikel 2.1). Det finns en rad undantag från tillämpningsområdet för förordningen. Den ska inte tillämpas på behandlingar som utförs av en fysisk person och som är av rent

254

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

privat natur. Detsamma gäller behandlingar som sker inom verksam- het som inte omfattas av EU-rätten (till exempel försvar och nationell säkerhet), behandling som sker inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och behandling som sker inom brottsbekämpande verksamhet (artikel 2.2).

Dataskyddsförordningen är tillämplig på verksamhet som bedrivs av personuppgiftsansvariga som är etablerade i EU/EES, oavsett om själva behandlingen utförs i EU eller inte (artikel 3.1). Den är även tillämplig på behandling som utförs av personuppgiftsansvariga som inte är etablerade i EU/EES. Då krävs det att behandlingen avser registrerade som befinner sig i unionen. Dessutom ska behandlingen ha anknytning till varor eller tjänster som erbjuds till registrerade i unionen, eller anknytning till övervakning av de registrerades bete- ende så långe beteendet sker inom EU (artikel 3.2).

Dataskyddsförordningen förutsätter att det finns en rättslig grund för behandling av personuppgifter (artikel 6). En sådan grund är till exempel om behandling är nödvändig för att fullgöra en rättslig för- pliktelse som den personuppgiftsansvarige har (artikel 6.1 c). En annan grund är att behandlingen behövs för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndig- hetsutövning (artikel 6.1 e). Dessa grunder måste vara fastställda i unionsrätten eller nationell rätt för att kunna åberopas.

Kravet på att den rättsliga grunden ska fastställas avser den verk- samhet som bedrivs och inte behandlingen av personuppgifter som sådan (se prop. 2017/18:105 s. 49).

Det finns även krav på att syftet med behandlingen ska vara fast- ställt. Unionsrätten eller den nationella rätten måste också uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.

Utöver kravet på rättslig grund innehåller dataskyddsförordningen vissa grundläggande principer för personuppgiftsbehandling som ska vara uppfyllda. Principerna regleras i artikel 5 och innebär bland annat ändamålsbegränsning, uppgifts- och lagringsminimering samt konfidentialitet. Personuppgifter ska vidare behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade. Det är den personuppgiftsansvarige som ansvarar för, och ska kunna visa, att de grundläggande principerna följs.

255

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

Den personuppgiftsansvarige är den som bestämmer ändamålen för vilka uppgifterna ska behandlas och hur behandlingen ska gå till. Den faktiska behandlingen kan överlåtas till någon annan, men per- sonuppgiftsansvaret kan inte överlåtas (artikel 4.7 d). Den som utför behandlingen för den personuppgiftsansvariges räkning kallas per- sonuppgiftsbiträde. I förordningen uppställs särskilda krav bland annat avseende instruktioner till personuppgiftsbiträden (se artikel 28).

Den personuppgiftsansvarige har ett skadeståndssanktionerat an- svar för att behandlingen sker i enlighet med dataskyddsförordningen (artikel 82).

En medlemsstat har rätt att i sin nationella rätt precisera vem som är personuppgiftsansvarig, till exempel i en registerförfattning.

Av definitionen av den personuppgiftsansvarige framgår att flera aktörer kan vara gemensamt ansvariga. Detta gäller om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms gemensamt (artikel 4.7 d). I dessa fall behöver de inblandade inte skriva ett avtal, däremot ska de fastställa sitt respektive ansvar.

Det är som huvudregel förbjudet att behandla personuppgifter som ingår i så kallade särskilda kategorier av personuppgifter, till exempel som avslöjar politiska åsikter eller rör fällande domar i brott- mål (artikel 9 och 10). I vissa situationer gäller undantag från det principiella förbudet (artikel 9.2–4).

I artiklarna 12–23 finns bestämmelser om de registrerades rättig- heter. Här kan nämnas rätten till information (artikel 13 och 14), rätten för den registrerade att få sina personuppgifter rättade eller raderade (artikel 16 och 17) samt en rätt att framställa invändningar mot en pågående behandling (artikel 21).

I artikel 44 finns ett principiellt förbud att överföra personupp- gifter till ett tredjeland, det vill säga utanför EU och EES, eller en internationell organisation. Undantag från detta förbud föreskrivs i artiklarna 45, 46 och 49.

6.4.4Särskilt om begreppet personuppgift

Med personuppgift avses varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (artikel 4.1 EU:s dataskyddsförord- ning). Exempel på personuppgifter är identifikationsnummer och

256

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

lokaliseringsuppgift. Avgörande är att uppgiften, enskilt eller i kom- bination med andra uppgifter, kan knytas till en levande person.

Utifrån vårt uppdrag är det av särskilt intresse att beskriva när- mare när en fysisk person anses vara identifierbar.

Det kan till exempel vara så att det inte går att identifiera fysiska personer enbart med uppgifter i en viss informationstjänst, utan att det krävs ytterligare upplysningar och bearbetningar av uppgifterna.

Utgångspunkten för bedömningen av begreppet identifierbar finns i skäl 26 i EU:s dataskyddsförordning. För att avgöra om en fysisk person är identifierbar bör man beakta alla hjälpmedel som

•kan användas av den personuppgiftsansvarige eller någon annan

•kan komma att användas för att direkt eller indirekt identifiera den fysiska personen.

För att fastställa om hjälpmedel med rimlig sannolikhet kan komma att användas för att identifiera den fysiska personen bör man beakta

•samtliga objektiva faktorer, såsom kostnader och tidsåtgång för identifiering

•tillgänglig teknik vid tidpunkten för behandlingen och

•den tekniska utvecklingen.

Ytterligare vägledning för bedömningen för att fastställa om hjälp- medel med rimlig sannolikhet kan komma att användas, finns i ett yttrande från Artikel 29-gruppen, se Yttrande 4/2007 om begreppet personuppgifter (s. 15–18). Artikel 29-gruppen var före dataskydds- reformen en oberoende europeisk arbetsgrupp som behandlade frågor om integritetsskydd. I samband med dataskyddsreformen bildades den europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB) vars uppgift är bland annat att ta fram riktlinjer och vägledningar för att se till att EU:s dataskyddsförordning tillämpas på samma sätt.

Relevanta punkter från Artikel 29-gruppens yttrande som nämnts ovan är följande:

•Enbart en hypotetisk möjlighet att särskilja en individ är inte tillräckligt för att anse att personen är identifierbar. Om denna möjlighet inte existerar eller är försumbar bör personen inte anses som identifierbar.

257

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

•En relevant faktor för bedömningen är den personuppgiftsansva- riges syfte med behandlingen. Om syftet med behandlingen är att identifiera personer, kan man förutsätta att den ansvariga eller någon annan delaktig har eller kommer att ha hjälpmedel som rimligen kommer att användas.

•Om identifiering inte ingår i syftet med behandlingen blir de tek- niska åtgärderna för att förhindra identifiering av mycket stor betydelse. Genomförandet av sådana åtgärder blir då ett villkor för att informationen inte ska anses utgöra personuppgifter.

6.4.5Särskilt om ändamålsbegränsning

Enligt artikel 5.1 b EU:s dataskyddsförordning ska personuppgifter samlas in för vissa angivna ändamål och eventuell vidarebehandling av uppgifterna ska prövas gentemot dessa ändamål (principen om ändamålsbegränsning).

I skäl 39 till EU:s dataskyddsförordning klargörs bland annat att de specifika ändamålen bör vara tydliga, legitima och ha bestämts vid den tidpunkt då personuppgifterna samlades in. Av skäl 50 framgår att behandling av personuppgifter för andra ändamål än de för vilka de ursprungligen samlades in endast bör vara tillåten när detta är för- enligt med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. I dessa fall krävs det inte någon annan separat rättslig grund än den med stöd av vilken insamlingen medgavs.

Den personuppgiftsansvarige får behandla personuppgifter för andra ändamål än de för vilka uppgifterna samlades in när detta grundar sig på EU-rätt eller nationell lagstiftning (artikel 6.3 och 23 EU:s dataskyddsförordning). I annat fall måste en förenlighetspröv- ning göras enligt artikel 6.4.

Enligt artikel 23.2 a ska lagstiftning som begränsar tillämpnings- området för förordningens rättigheter och skyldigheter innehålla specifika ändamålsbestämmelser, när så är relevant. Ändamålsbestäm- melser kan ha olika nivå av precision beroende på hur riskfylld be- handlingen anses vara.

Principen om ändamålsbegränsning har betydelse för att kunna uppfylla andra krav i förordningen. Artikel 5.1 c anger att personupp- gifter ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhåll- ande till de ändamål för vilka de behandlas. Ändamålet har också

258

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

bland annat betydelse för vad som är en lämplig säkerhetsnivå enligt artikel 32. Vid bedömning av de olika rättigheterna enligt förordningen görs avvägningar med beaktande av ändamålet med behandlingen.

Den personuppgiftsansvarige är skyldig att föra ett register över egna behandlingar och ändamålet med behandlingarna enligt artikel 30.

6.4.6Särskilt om säkerhet för personuppgifter

Enligt artikel 5.1 f ska personuppgifter behandlas på ett sätt som säker- ställer lämplig säkerhet för personuppgifterna med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder (principen om data- säkerhet).

Principen kräver att det vidtas lämpliga tekniska eller organisa- toriska åtgärder när personuppgifter behandlas, för att skydda upp- gifterna mot oavsiktlig, obehörig eller olaglig tillgång, användning, modifiering, utlämnande, förlust, förstöring eller skada (se skäl 39).

Säkerhet i samband med behandling för personuppgifter regleras i artikel 32. Den personuppgiftsansvarige måste bedöma riskerna med behandlingen och vidta lämpliga åtgärder för att minska dem, till exempel genom kryptering eller pseudonymisering. Riskbedöm- ningen avser risker för de fysiska personers rättigheter och friheter och kan till exempel avse risken för obehörigt röjande eller obehörig åtkomst till personuppgifter som överförs. Lämpliga åtgärder bestäms utifrån den säkerhetsnivå som den personuppgiftsansvarige har be- dömt som lämplig för uppgifterna. I bedömningen av säkerhetsnivå får den personuppgiftsansvarige beakta många olika faktorer, bland annat behandlingens art, ändamål, riskens sannolikhetsgrad och allvar.

I artikel 32.4 ställs bland annat krav på behörighetssystem och tydliga instruktioner för dem som utför behandlingarna under den personuppgiftsansvariges överinseende.

6.4.7Särskilt om överföring till tredjeland

I artikel 44 finns det ett principiellt förbud mot överföring av per- sonuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer, det vill säga export av personuppgifter.

259

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

Förutsättningarna för en tillåten överföring anges i artiklarna 45, 46, 48 och 49. Enligt 1 kap. 7 § den svenska dataskyddslagen ska artik- larna inte tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot tryckfri- hetsförordningen eller bland annat vid behandling som sker för jour- nalistiska ändamål.

Med tredjeland menas en stat utanför EU och EES. Med inter- nationell organisation avses en organisation eller dess underställda organ, som lyder under folkrätten, eller ett annat organ som inrättats genom eller på grundval av en överenskommelse mellan två eller flera länder (artikel 4.26).

När är det fråga om överföring till tredjeland?

Europeiska dataskyddsstyrelsen har identifierat tre kriterier som ska vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en överföring till tredje- land (se riktlinje 5/2021).

1.En personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde (expor- tören) är underkastad dataskyddsförordningen för den aktuella behandlingen av personuppgifter.

2.Exportören lämnar uppgifterna till en annan personuppgifts- ansvarig eller gemensamt personuppgiftsansvariga (importören).

3.Importören finns i ett tredjeland eller är en internationell orga- nisation, oberoende av om importören är underkastad dataskydds- förordningen för den aktuella behandlingen av personuppgifter i enlighet med artikel 3.

När är överföringen tillåten?

Överföringen är tillåten bland annat i följande fall:

•Överföringen sker inom ramen för ett beslut av Europeiska kom- missionen om adekvat skyddsnivå (artikel 45). En förteckning över besluten finns på kommissionens webbplats.

•Överföring omfattas av lämpliga skyddsåtgärder eller sker med stöd av ett tillstånd från tillsynsmyndigheten (artikel 46). Euro- peiska dataskyddsstyrelsen har utfärdat rekommendationer för denna artikel, se rekommendation 1/2020 och 2/2020. Ett exem-

260

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

pel på skyddsåtgärder är standardiserade bestämmelser som antagits av Europeiska kommissionen. Se kommissionens genomförande- beslut (EU) 2021/914 om standardklausuler.

•I artikel 48 anges förutsättningar för överföring som rör dom- stolsbeslut eller beslut från myndigheter i tredjeland. I sådana fall krävs bland annat särskilda avtal.

•I artikel 49 finns övriga undantag. Överföring får till exempel ske av viktiga skäl som rör allmänintresset (punkt d). Det allmänna intresset ska vara erkänt i unionsrätten eller i den nationella rätten (artikel 49.4). Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana nationella bestämmelser (artikel 49.5). Ett annat exempel på undantag enligt artikel 49 är när överföringen sker från ett register som är avsett att ge allmänheten information och som är tillgängligt antingen för allmänheten eller för var och en som kan styrka ett berättigat intresse (punkt g). Detta gäller dock inte om överföringen omfattar alla personuppgifter eller hela kategorier av personuppgifter i registret (artikel 49.2).

Det finns flera bestämmelser i svensk rätt som föreskriver undantag med stöd av artikel 49 punkt d och g.

I 7 § förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket anges att personuppgifter får föras över till tredjeland i den utsträck- ning uppgifterna ingår i myndighetens register. I uppräkningen ingår till exempel handelsregistret.

En liknande reglering finns i förordningen (2007:1111) med in- struktion för Patent- och registreringsverket.

De register som omfattas av undantaget är sådana som enligt för- fattning uttryckligen syftar till att ge offentlighet åt den information som ingår i registren.

Dessa bestämmelser har bedömts som förenliga med EU:s data- skyddsförordning (Ds 2017:28 s. 135 ff., jfr även med prop. 2017/18:122 s. 41 och prop. 2013/14:132 s. 13–14).

261

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

6.4.8Förhållandet till integritetsskyddslagstiftningen

Fastighetsregisterlagen utgör en komplettering till de generella reglerna om integritetsskydd och skydd för personuppgifter.

Fastighetsregisterlagstiftningen anpassades till EU:s dataskydds- förordning i samband med dataskyddsreformen 2018 (se Ds 2017:19 och prop. 2017/18:111). Det har dock inte gjorts någon översyn av avvägningarna bakom integritetsskyddsbestämmelserna sedan fastig- hetsregisterlagens tillkomst.

Begreppet personuppgift

Definitionen av begreppet personuppgift avgränsar tillämpnings- området för flera bestämmelser i fastighetsregisterlagen. I förarbet- ena finns dock enbart övergripande överväganden kring begreppet (prop. 1999/2000:39 s. 73 f. och 83 f.). Av förarbetena framgår att utgångspunkten för fastighetsregistret inte är personer utan fastig- heter. Vidare framgår det att uppgifter om personer huvudsakligen förekommer indirekt genom att personen är knuten till fastigheten. Många uppgifter har dessutom svag anknytning till enskilda perso- ner. Slutligen framgår det att beroende på vilken behandling som utgörs kan den fastighetsanknutna informationen vara att anse som personuppgifter.

I förarbetena till lagen om geografisk miljöinformation konsta- terade regeringen att adresser och fastighetsbeteckningar i fastig- hetsregistret är personuppgifter, se prop. 2009/10:224 s. 71. Det saknas dock närmare förklaring till hur definitionen av begreppet person- uppgift tillämpats i det fallet.

Ändamålsbestämmelser

I förarbetena till fastighetsregisterlagen poängteras flera gånger att onödiga hinder inte bör uppställas för användningen av fastighets- registret och de så kallade grunddata (se prop. 1999/2000:39 s. 73 och 83 f.). Det poängteras vidare att det primära syftet med registret är att ge offentlighet åt informationen i registret, men att det finns skäl för att ställa upp hinder i fråga om personuppgifter genom att i lagstiftningen ange vilken användning som är tillåten.

262

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

Regeringen ansåg att mängden av uppgifter i systemet och de sammanställningar som kan göras om en enskild i vissa fall kunde ge upphov till integritetsproblem. Regeringen kom därför fram till att användningen måste begränsas så att den inte kommer i konflikt med den datarättsliga regleringen och så att integritetsintressena beaktas i en utsträckning som är tillfredsställande (prop. 1999/2000:39 s. 73 f.).

För att avvägningen mellan användarintressena och integritets- intressena skulle fungera i praktiken, ansåg regeringen att en viktig utgångspunkt för utformningen av reglerna är att de ska kunna ändras successivt, se prop. 1999/2000:39 s. 74 och 83. Det har emellertid endast gjorts en ändring i ändamålsbestämmelsen på de 23 år som förflutit, mot bakgrund av Inspire-direktivet (prop. 2009/10:224 s. 70).

Begränsningar med hänsyn till informationssäkerhet

Av förarbetena framgår vidare att en viktig utgångpunkt för de be- fintliga reglerna är att de ska ta hänsyn till den snabba tekniska ut- vecklingen och vara så teknikoberoende som möjligt. Regeringen an- såg dock att det fanns skäl att göra vissa sådana begränsningar med avseende på formen för utlämnande och möjligheten till urval och bearbetningar i registret, se prop. 1999/2000:39 s. 74.

Begränsningarna utformades mot bakgrund av en riskbedömning kring användningen. Riskerna ansågs öka om många uppgifter sam- las i ett enda register. Syftet med begränsningarna var att minska dessa risker. Närmare beskrivning av begränsningarna finns i av- snitt 4.3.8. Några nya riskbedömningar har inte gjorts av lagstiftaren sedan lagens tillkomst.

I EU:s dataskyddsförordning finns inte någon särskild bestäm- melse som förbjuder eller påbjuder visst sätt för tillhandahållande av information. Kraven på säkerhet enligt artiklarna 5.1 f och 32 kan dock kräva särskilda överväganden och åtgärder av den personupp- giftsansvariga i samband med ett utlämnande.

263

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

Undantag från reglerna om överföring av personuppgifter till tredjeland

Vid tillkomsten av fastighetsregisterlagen fanns det inte anledning att införa några särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter till utlandet för fastighetsregistret, se prop. 1999/2000:39 s. 104.

6.5Informationssäkerhet för minskad sårbarhet

Bestämmelser om informationssäkerhet finns i flera olika regelverk. En författning som reglerar säkerhetsåtgärder för skydd av infor- mation begränsar normalt inte en enskilds rätt till tillgång till infor- mationen (prop. 2021/22:225 s. 36). Skyddsintresset utifrån ett in- formationssäkerhetsperspektiv kan dock påverka hur informationen lämnas ut exempelvis i fråga om format, se 2 kap. 1 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (öppna data- lagen). I det följande ges därför en överblick över reglerna rörande

informationssäkerhet.

Bestämmelser om informationssäkerhet avser oftast antingen skydd för information i viss typ av verksamhet eller särskilt skydd för viss typ av information samt skydd av nätverks- och informa- tionssystem i vissa typer av verksamheter. Regleringen kan delas in i tre områden, nämligen regler rörande säkerhetskänslig verksamhet, samhällsviktig verksamhet och övriga regler.

Informationssäkerhet är en del av säkerhetsskyddet för säkerhets- känslig verksamhet. Dessa regler finns i säkerhetsskyddslagen som vi har beskrivit ovan i avsnitt 6.3.

Informationssäkerhet för samhällsviktig verksamhet regleras för statliga myndigheter i beredskapsförordningen (2022:524). Samhälls- viktiga och digitala tjänster regleras i lagen (2018:1174) respektive förordningen (2018:1175) om informationssäkerhet och samhälls- viktiga och digitala tjänster. Nämnda lag baseras på Europaparla- mentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (NIS-direktivet). Den så kallade NIS-lagstiftningen håller för närvarande på att ses över utifrån det så kallade NIS2- direktivet i Utredningen om genomförande av EU:s direktiv om åt- gärder för hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen och EU:s direktiv om kritiska entiteters motståndskraft, se dir. 2023:30.

264

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

Krav på informationssäkerhet vid personuppgiftsbehandling regleras i EU:s dataskyddsförordning, se avsnitt 6.4.6. Arkivlagen (1990:782), arkivförordningen (1991:446) samt Riksarkivets föreskrifter (RA- FS 2009:1 och 2009:2) innehåller bestämmelser som syftar bland annat till att säkerställa riktigheten hos allmänna handlingar.

6.5.1Särskilt om kraven enligt beredskapsförordningen

I beredskapsförordningen finns bestämmelser som syftar till att statliga myndigheter genom sin verksamhet ska minska sårbarheten i samhället. Myndigheterna ska utveckla en god förmåga att hantera sina uppgifter under fredstida krissituationer och inför, respektive vid, höjd beredskap. Varje myndighet ansvarar för att egna informa- tionshanteringssystem uppfyller sådana grundläggande och särskilda säkerhetskrav att myndighetens verksamhet kan utföras på ett till- fredsställande sätt (13 §).

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har med- delat föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna om informa- tionssäkerhet se MSBFS 2020:6 och 2020:7. Med informationssäker- het avses bevarande av konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet hos information (3 §, MSBFS 2020:6).

Varje myndighet ska bland annat identifiera och hantera behovet av kryptering för att skydda information mot obehörig åtkomst och obehörig förändring vid överföring och lagring (7 § MSBFS 2020:07).

Andra exempel på säkerhetskrav är att myndigheten, för att säker- ställa spårbarhet i informationssystem, ska logga säkerhetsrelaterade händelser. Det kan röra sig om till exempel obehörig åtkomst och förändringar av behörighet för användare av informationssystem (16 §). Myndigheten ska analysera innehållet i säkerhetsloggarna för att upptäcka och hantera incidenter och avvikelser (17 §).

Vissa myndigheter har ett särskilt ansvar enligt beredskapsförord- ningen (beredskapsmyndigheter.) Försörjning av grunddata utgör en egen beredskapssektor. Den sektorsansvariga myndigheten är Skatteverket. De myndigheter som ingår i sektorn är Bolagsverket, Lantmäteriet och Myndigheten för digital förvaltning (Digg).

265

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

att de övriga statliga myndigheter, kommuner, regioner, samman- slutningar och näringsidkare som är berörda utvecklar sin förmåga i dessa avseenden (20 §).

6.5.2Särskilt om krav på andra aktörer

För kommuner och regioner gäller lagen (2006:544) och förord- ningen (2006:637) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Nämnda författningar omfattar emellertid inte specifika bestämmelser om informationssäkerhet i bemärkelsen säker informationshantering.

De regler om informationssäkerhet som gäller även för andra aktörer än statliga myndigheter är främst EU:s dataskyddsförord- ning och säkerhetsskyddslagen. Tillämpningsområdet för dessa regel- verk är dock avgränsat beroende på vilken typ av verksamhet det är fråga om respektive om aktören behandlar personuppgifter.

6.5.3Särskilt om rapporterings- och annan underrättelseskyldighet

Statliga myndigheter ska rapportera it-incidenter till MSB enligt 14 § beredskapsförordningen. Om det kan antas att en incident som rap- porterats till MSB har sin grund i en brottslig gärning ska MSB skynd- samt uppmana den rapporterande myndigheten att anmäla incidenten till Polismyndigheten. Den brottsliga gärningen kan exempelvis inne- bära dataintrång, sabotage, spionage, eller andra typer av störningar som leder till it-incidenter som kan utnyttjas vid elektroniska an- grepp mot skyddsvärda informations- och kommunikationssystem.

Incidenter som rör säkerhetskänslig verksamhet ska rapporteras till Säkerhetspolisen (och i vissa fall Försvarsmakten) enligt 2 kap. 4 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955).

En särskild samverkan har år 2020 inrättats på uppdrag av reger- ingen inom cybersäkerhetsområdet (regeringsbeslut Fö2019/01330). Samverkan kallas ett nationellt cybersäkerhetscenter (NCSC) och består av myndigheterna Försvarets radioanstalt (FRA), Försvars- makten, MSB och Säkerhetspolisen. Samverkan ska även ske med Försvarets materielverk, Polismyndigheten och Post- och telestyrel- sen. Centrets roll är bland annat att koordinera arbetet för att före-

266

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

bygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter. Centret ska också utgöra en nationell plattform för samverkan och informationsutbyte med privata och offentliga aktörer inom cyber- säkerhetsområdet.

6.5.4Förhållandet till reglerna om informationssäkerhet

De regler i fastighetsregisterlagen som har ett samband med infor- mationssäkerhet är 6–10 §§ som bland annat begränsar formen för digital åtkomst till uppgifterna i fastighetsregistret, samt 4 § om be- hörighet att föra in och ta bort uppgifter i registret.

Det finns i dagsläget inga andra särskilda regler som rör infor- mationssäkerhet i fastighetsregistret.

6.6Förfaranden till skydd för datadelning inom EU:s inre marknad för data

I avsnitt 5.5 har vi beskrivit samhällsintresset som rör EU:s inre marknad för data och hur möjligheten till vidareutnyttjande av data bland annat bidrar till innovation och EU:s dataekonomi. Utifrån detta perspektiv av informationens öppenhet, aktualiseras behovet av ytterligare förutsättningar eller villkor när informationen görs till- gänglig för vidareutnyttjande. Nedan beskriver vi detta skyddsbehov genom en kortfattad förklaring av begreppet kontrollerad datadelning.

6.6.1Kontrollerad datadelning

Av våra direktiv framgår att utvecklingen av fastighetsregistret bör harmonisera med utvecklingen av den inre marknaden för data inom EU, särskilt vad gäller kontrollerad datadelning.

Det finns ingen författningsreglerad definition av kontrollerad datadelning men begreppet används i olika strategiska styrdokument inom EU och i Sverige.

Ramarna för vad som avses med kontrollerad datadelning finns i EU:s datastrategi, se den Europeiska kommissionens meddelande En EU-strategi för data, COM(2020) 66 final av den 19 februari 2020. Enligt strategin ska en inre marknad för data vara på plats till 2030.

267

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

Verktyget för att bygga denna marknad är så kallade datautrymmen som ska bestå av tekniska och juridiska ramverk för att etablera kon- troll över vidareutnyttjandet av data inom vissa utpekade områden.

En beskrivning av genomförd och kommande EU-lagstiftning inom detta område finns i Ds 2023:24 s. 40–43. Det rör sig delvis om lagstiftning om vi redan beskrivit ovan eller i tidigare kapitel, exem- pelvis dataförvaltningsförordningen och öppna data-direktivet (se av- snitt 5.5).

Förenklat uttryckt rör det sig om bestämmelser om syftar till att reglera viss nivå av kontroll över vidareutnyttjandet eller sekundär- användningen av informationen. Ett exempel är artikel 5.3 dataför- valtningsförordningen enligt vilken offentliga myndigheter ska, i enlighet med unionsrätt och nationell rätt, säkerställa att uppgifter- nas skyddade karaktär bevaras. I detta syfte får myndigheterna bland annat införa skyldigheter avseende tillgång till och vidareutnyttjande av data inom en säker behandlingsmiljö som tillhandahålls eller kon- trolleras av den offentliga sektorn, se artikel 5.3 b och 5.4. Kontrollen över vidareutnyttjandet kan även avse behovet av att skydda tredje parters rättigheter och intressen, se avsnitt 6.6.2.

I en rekommendation framtagen av Organisationen för ekono- miskt samarbete och utveckling (OECD), se Enhanced access and sharing of data C(2021)96 s. 8, finns det en definition av begreppet villkorad åtkomst och datadelning.

Villkorad åtkomst och datadelning avser förfaranden (till exem- pel rättsliga regler eller avtal) som anger förutsättningarna för åtkomst och delning mot bakgrund av

•villkor för auktorisation av användare

•villkor för användning av data inklusive ändamålsbegränsning

•förutsättningar för mekanismer (tekniska och organisatoriska) för kontrollerad datadelning.

I den svenska datastrategin (Sveriges datastrategi I2021/02739), som hänvisar både till EU:s datastrategi och OECD:s rekommendation, utgör öppen och kontrollerad datadelning ett särskilt insatsområde (område 2).

Målet för insatsområdet är bland annat att statliga myndigheter och statliga företag ska ha en god förmåga att dela data både på ett öppet och på ett kontrollerat sätt.

268

SOU 2024:7

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

Vägen till målet är enligt den svenska datastrategin att aktörer som samlar in eller förvaltar data måste bygga upp ett systematiskt informationssäkerhetsarbete och en organisation med tydliga pro- cesser för att hantera data genom en hel värdekedja – från produk- tion, över delning och utveckling, till värdeskapande. Myndigheter som delar data bör enligt strategin säkerställa att data kan delas på lämpligt sätt med lämplig grad av kontroll över vidareutnyttjandet, och där det är nödvändigt, med bibehållen kontroll över sekundär- användningen (det vill säga med så kallad datasuveränitet).

6.6.2Särskilt om immaterialrättsliga och konkurrensrättsliga aspekter

När data tillgängliggörs för vidareutnyttjande kan även skyddsintressen som rör immaterialrättsliga eller konkurrensrättsliga frågor aktuali- seras.

I dataförvaltningsförordningen finns förfaranderegler som syftar till att säkerställa hantering och tillgängliggörande av data som skyddas av tredje mans rättigheter. Enligt artikel 5.7 ska vidareutnyttjande av data endast tillåtas i enlighet med immateriella rättigheter.

Dataförvaltningsförordningen ändrar inte förekomsten av immate- riella rättigheter hos offentliga myndigheter. Den innehåller dock viss begränsning för myndigheters utövande av rättigheter som föreskrivs i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG om rättslig skydd för databaser, se artikel 5.7 andra meningen.

Det immaterialrättsliga skyddet för fastighetsregistret uttrycks i

30 § 2 p. förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Enligt bestämmelsen ska myndigheten ta ut avgifter för att upplåta rätt att använda fastighetsinformation. Regler för att upplåta rätt att använda ett skyddat verk eller databas finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

När staten genom en myndighet säljer uppgifter på detta sätt, måste sådan säljverksamhet vara förenlig med 3 kap. 27 § konkurrens- lagen. Enligt detta lagrum kan en säljverksamhet förbjudas bland annat om detta snedvrider eller hämmar konkurrensen på marknaden. Undantag är dock möjliga för förfarande som är försvarbara från all- män synpunkt. Bestämmelsen i konkurrenslagen har sin motsvarig- het i 5 § öppna data-lagen som stadgar att villkor för vidareutnytt- jande inte får begränsa konkurrensen.

269

Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen

SOU 2024:7

6.6.3Förhållandet till reglering som rör kontrollerad datadelning

Den bestämmelse i fastighetsregisterlagen som närmast liknar en bestämmelse om kontrollerad datadelning är 6 §. I 6 § regleras ett ansvar för Lantmäteriet att se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet eller risker från säkerhets- synpunkt. Ansvaret innebär bland annat att myndigheten i enskilda fall får besluta om villkor för behandlingar som innebär urval och bearbetningar av uppgifter samt vid elektroniskt tillhandahållande.

Av författningskommentaren framgår att bestämmelsen är ett utflöde av personuppgiftsansvaret enligt 5 §, men att ansvaret sträcker sig även längre utifrån säkerhetssynpunkt. Syftet är bland annat att möjliggöra ytterligare begränsningar förutom de som regleras i 7– 10 §§ fastighetsregisteralgen, se prop. 1999/2000:39 s. 140. Exempel på villkor som räknas upp i nämnda förarbeten är vilken spridning som får ges uppgifter som har lämnats ut i elektronisk form. Bestäm- melsen förutsätter med andra ord viss nivå av kontroll över vidare- utnyttjandet i relevanta fall. Bestämmelsen är dock inte avgränsad till vidareutnyttjande utan är även tillämplig på datadelning mellan myn- digheter.

270

7 Fördjupning av problembilden

7.1Inledning

Bakgrunden till vårt uppdrag är att den rättsliga regleringen av fas- tighetsregistret inte följt med i samhällsutvecklingen och den snabba teknikutvecklingen. Regelverket utgör numera ett hinder för en effek- tiv försörjning med information. Det är inte heller anpassat för att möta nya utmaningar rörande informationssäkerhet och cybersäker- het, inte minst mot bakgrund av det förändrade säkerhetspolitiska läget.

Syftet med det här kapitlet är att fördjupa de bakomliggande problemen som gjort att regelverket har blivit föråldrat. Vilka är de rättsliga hindren för effektiv informationsförsörjning? Vad är det som saknas i regelverket för att utmaningarna med informations- säkerhet och cybersäkerhet ska kunna hanteras på ett bättre sätt?

Beskrivningen av problemen utgår från de målområden och pro- blem som beskrivits i våra direktiv. Hur vi har arbetat med beskriv- ningen framgår av avsnitt 7.2.

Inledande analys och överväganden kring problembilden finns i kapitel 10 och 11.

7.2Intressentgrupper och arbetsmetod

Intressentgrupperna kring fastighetsregistret är stora. I vårt arbete med fördjupningen av problembilden har vi, som framgår av kapi- tel 2, haft kontakt med ett 30-tal olika intressenter för att diskutera erfarenheter av den nuvarande lagstiftningen och dess tillämpning.

Cirka 360 offentliga aktörer levererar information till fastighets- registret, varav 290 är kommuner. Lantmäteriet är den enskilt största producenten av fastighetsinformation.

271

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Vidare har Lantmäteriet för närvarande kring 80 avtal rörande fastighetsregistret med dataförmedlare, av Lantmäteriet benämnda vidareförädlare. Vi har deltagit i Lantmäteriets regelbundna träffar med dessa företag, samt haft ytterligare kontakter med enskilda före- tag. Dessa företag tar fram informationstjänster med fastighetsinfor- mation för olika branscher och utifrån kundernas behov. Det kan röra sig om informationstjänster för verksamheter såsom fastighets- förvaltning, omsättning, kreditgivning, försäkringsgivning med mera. En del sådana tjänster är publika, till exempel olika bostadsplatt- formar som har ett utgivningsbevis i enlighet med yttrandefrihets- grundlagens bestämmelser och riktar sig till allmänheten. I våra direk- tiv beskrivs att systemet med återförsäljare bidrar till en väl fungerande försörjning med fastighetsinformation. Antalet slutanvändare är därför svårt att uppskatta. För att få en uppfattning om volymen på använd- ningen kan nämnas att år 2022 gjordes det drygt 640 miljoner direkt- anrop till registret, enligt uppgifter från Lantmäteriet.

En annan intressentgrupp som vi mött i vårt utredningsarbete har varit tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare enligt säkerhets- skyddslagen, främst inom områdena elförsörjning och elektronisk kommunikation. I fråga om denna intressentgrupp är det mellan ett par tusen och tiotusen fastigheter som berörs, enligt uppskattning från Lantmäteriet. Det finns knappt 3,4 miljoner fastigheter i Sverige.

En annan intressentgrupp är fastighetsägare som är privatperso- ner och som därför berörs av regler kring integritetsskydd. En när- mare beskrivning av denna intressentgrupp finns i integritetsanalysen i avsnitt 8.2.1.

Andra som vi träffat är bland annat Integritetsskyddsmyndigheten, Geodatarådet och styrgruppen för kommunala lantmäterimyndigheter, samt vissa andra pågående utredningar som vi beskrivit närmare i kapi- tel 2.

Som arbetsmetod har vi valt en mötesform med öppna diskus- sionsfrågor.

272

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

7.3Dubbelhantering av information i fastighetsregistret

I våra direktiv beskrivs hur olika register slogs samman juridiskt till ett fastighetsregister genom den nu gällande regleringen i lagen om fastighetsregister. Vid uppläggningen av fastighetsregistrets före- gångare fanns samma uppgifter i olika manuella register och de följde så att säga med in i systemet. När andra verksamheter digitaliserat sina offentliga register har det inneburit att samma uppgifter registreras en gång till i fastighetsregistret. Nuvarande regler kring fastighets- registret innebär att det uppstår dubbelhantering av information mellan olika offentliga register och även inom själva fastighetsregistrets olika delar.

7.3.1Krav som leder till dubbelregistrering av uppgifter

Lantmäteriet har beskrivit konsekvenserna av dubbelhanteringen i fas- tighetsregistret i rapporten Kvaliteten i fastighetsregistret (Fi 2019/01309). Rapporten är från 2013.

Av rapporten framgår att uppgifter som hämtas till fastighets- registret från andra officiella register har sämre kvalitet jämfört det ursprungliga registret. Motsvarande uppgifter bland annat i natur- vårdsregistret, fornminnesregistret, bebyggelseregistret och mineral- rättsregistret hade alltså bättre kvalitet, enligt rapporten. Av rapporten framgår vidare att orsaken till bristerna främst är manuella upp- dateringsrutiner med många inblandade parter.

Nämnda rapport utmynnade i två förslag som Lantmäteriet hem- ställde om separat. Det ena förslaget rörde kvartersregistret och resulterade i att uppgifter om kvarter togs bort från registret (se Lantmäteriets hemställan om ändring i fastighetsregistrets innehåll Ju 2017/07556). Motiveringen var att uppgifterna inte efterfrågades av användarna och att kommunerna hade slutat att begära redovis- ning av uppgifterna i registret.

Det andra förslaget rörde den manuella registerkartan och resul- terade i att möjligheten att föra en manuell registerkarta upphörde (se Lantmäteriets hemställan om genomförande av en rikstäckande digital registerkarta, Ju2016/00947). Av hemställan framgår att det tidigare fanns en möjlighet för de kommunala lantmäterimyndig- heterna att föra registerkartan i eget system. I denna fråga fanns det

273

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

också sedan tidigare en inriktning från regeringen för ett avskaffande av möjligheten att föra manuell registerkarta (prop. 2009/10:224 s. 88).

I våra kontakter med Lantmäteriet har myndigheten bekräftat att det fortfarande finns problem inom detta område. Den aktuella problembilden är följande.

Dubbelregistrering av uppgifter i den allmänna delen

Enligt Lantmäteriet är det främst följande uppgifter som dubbel- registreras i fastighetsregistret och som omfattas av problemet.

•uppgifter enligt 27 § 2 fastighetsregisterförordningen som avser detaljplaner som beslutas av kommuner enligt plan- och bygg- lagen (2010:900) och som kan tillgängliggörs genom Lantmäteriets nationella geodataplattform

•uppgifter enligt 27 § 3 som avser skyddade områden (exempelvis naturvårdsbestämmelser) i naturvårdsregistret hos Naturvårds- verket

•uppgifter enligt 27 § 3 som avser byggnadsminnen i bebyggelse- registret hos Riksantikvarieämbetet

•uppgifter enligt 27 § 3 som avser täkter (exempelvis berg och sand- täkter enligt 9 kap. miljöbalken)

•uppgifter enligt 27 § 3 som avser strandskydd enligt miljöbalken

•uppgifter enligt 27 § 7 som avser mineralrättsinformation, det vill säga bearbetningskoncession och anvisad mark som redovisas i mineralrättsregistret hos Bergsstaten

•uppgifter enligt 27 § 8 som avser fornlämningar kulturmiljöregist- ret hos Riksantikvarieämbetet.

Närmare reglering av vilka konkreta författningsreglerade beslut som avses enligt de olika författningarna finns i Lantmäteriets föreskrift LMVFS 2000:2 med tillhörande ändringsföreskrifter.

Enligt Lantmäteriet handlar det alltså om uppgifter där det redan finns ett författningsreglerat ansvar för registerhållning, tillhanda- hållande eller motsvarande på nationell nivå. Lantmäteriet menar att det i dessa fall är tillräckligt att fastighetsregistret redovisar uppgifter

274

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

som möjliggör en koppling mellan de olika registren. Tillgänglig- görande kan då ske via andra digitala verktyg, det vill säga vid sidan om fastighetsregistret. Enligt Lantmäteriet får detta en följdeffekt på vilka uppgifter som är relevanta att redovisa enlig 28 § fastighets- registerförordningen och vilka uppgifter som behöver läggas till för att säkerställa att koppling kan göras mellan registren.

Avseende uppgifter om planer har Lantmäteriet förklarat att det för närvarande endast finns stöd för tillgängliggörande av nya detalj- planer vid sidan om fastighetsregistret. Tillgängliggörandet sker i detta fall i Lantmäteriets geodataplattform och innebär att den fak- tiska planen tillgängliggörs i ett maskinläsbart format. Redovisningen i fastighetsregistret kan enligt Lantmäteriet ändras först när det finns författningsstöd för en nationellt sammanhållen redovisning av samt- liga gällande detaljplaner vid sidan om fastighetsregistret.

Kommunernas uppgifter i adress- och byggnadsdelen

Lantmäteriet har framfört följande om uppgifter i adress- och bygg- nadsdelen.

Uppgifter om byggnader och belägenhetsadresser för fastigheter skapas av kommunerna. Uppgifterna är samlade nationellt enbart i fastighetsregistret, men de kan också finnas lokalt i kommunernas egna system. Det är dock inte obligatoriskt att redovisa uppgifterna i fastighetsregistret, utan det är ett frivilligt åtagande för varje kommun.

Kommunerna har behörighet att föra in sina uppgifter i fastig- hetsregistret enligt 59 § och 63 § fastighetsregisterförordningen. Lantmäteriet har ett samverkansavtal med i princip alla kommuner. Samverkansavtalet reglerar kommunernas medverkan och ajourhåll- ning av uppgifterna i fastighetsregistret. Avtalet reglerar också Lant- mäteriets förfoganderätt över informationen och ersättning till kom- munerna. Lantmäteriet har därutöver ett särskilt informationsansvar för informationen enligt 3 kap. 5 § och 15 § förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation. Informationsansvaret innebär enligt nämnda lag bland annat att Lantmäteriet ska hålla informationen till- gänglig via tjänster i infrastrukturen för geografisk miljöinformation.

Lantmäteriet har framfört att problemet med dagens regler är att de inte ger ett optimalt stöd för att tillgodose samhällets behov av dessa informationsmängder. Enligt Lantmäteriet finns det ett stort

275

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

samhällsintresse av nationell åtkomst till adress- och byggnadsinfor- mation, vilket också framgår av EU-kommissionens genomförande- förordning (EU) 2023/138 om fastställande av en förteckning över särskilda värdefulla dataset och arrangemangen för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa. Lantmäteriet har framfört att efter- som redovisningen av uppgifterna i dag är frivillig, lämnas det helt och hållet åt myndigheten att skapa incitament för kommunernas medverkan.

Lantmäteriet menar ändå att samverkan med kommunerna fungerar väl. Myndigheten har dock begränsade möjligheter att skapa incita- ment som påskyndar utvecklingen av informationen och det digitala tillhandahållandet i takt med samhällets behov. Lantmäteriet har påpekat för oss att samhällets behov av adressdata och byggnadsdata är mycket större än vad som finns i fastighetsregistret och att regler- ingen i fastighetsregistret är föråldrad. Detta behov har framförts till oss även av andra aktörer, bland annat Statistiska centralbyrån, sär- skilt i fråga om behovet av fler adresser.

Den information som behövs har Lantmäteriet definierat i sam- verkan med kommuner i så kallade specifikationer enligt vissa ISO- standarder.

En sådan nationell specifikation finns för byggnadsinformation, se Lantmäteriets dnr LM2019/012200. Av specifikationen framgår att byggnadsinformation omfattar byggnader i plan- och bygglagens mening och som används som bostad, för viss samhällsfunktion, verksamhet eller industri eller som utgör komplementbyggnad, ekonomibyggnad eller övrig byggnad. Enligt specifikationen har varje byggnad en geometrisk beskrivning. Enligt specifikationen är bygg- nader som ingår i fastighetsregistret så kallade registerbyggnader. Det finns cirka 7 miljoner registerbyggnader i fastighetsregistret.

Motsvarande typ av specifikation finns för adressinformation, se Lantmäteriets dnr LM2019/012198. Enligt denna specifikation är en belägenhetsadress ett sätt att ange en plats utan att använda koordi- nater. Av specifikationen framgår att en belägenhetsadress anger var en geografisk plats är belägen. Folkbokföringsadress och postadress är inte en del av specifikationen. Det finns cirka 3,7 miljoner belägen- hetsadresser i fastighetsregistret.

Lantmäteriet har exemplifierat för oss vilka skillnader som finns mellan specifikationerna och kraven på redovisning i fastighetsregistret. Ett exempel är att lägesangivelse för byggnader i fastighetsregistret

276

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

ska ske via en centralpunktskoordinat. Enligt specifikationen för byggnad är det mer relevant att ange byggnadens geometri, vilket också är nödvändigt för att så småningom kunna hantera byggnads- data i 3D, enligt Lantmäteriet. Behovet av hantering av data i 3D har även framförts särskilt av de kommunala lantmäterimyndigheterna som vi har träffat.

Lantmäteriet har framfört att ansvaret för att producera och till- gängliggöra byggnads- och adressinformation behöver regleras tyd- ligare i författning eftersom det är en central informationsmängd i många samhällsprocesser. Lantmäteriet anser att kommunernas ansvar behöver tydliggöras eftersom informationen uppstår i kommunala processer, exempelvis bygglovsprocessen. Ett annat skäl för detta som Lantmäteriet har lyft är att informationen ligger till grund även för andra register, till exempel lägenhetsregistret.

Lantmäteriet har dock även framfört att adresser och byggnader samt annan fastighetsanknuten information som i dag finns i fastig- hetsregistret måste finnas där även fortsättningsvis, så länge det inte finns andra möjligheter att ge nationell och enhetlig åtkomst till informationen. Ett minimum som behöver finnas i fastighetsregist- ret, om tillgängliggörande kan ske på annat sätt, är att det finns en referens till informationen på varje berörd registerenhet, enligt Lant- mäteriet.

I våra kontakter med Sveriges kommuner och regioner (SKR) har det framkommit att tillförlitliga uppgifter om adresser och byggna- der är viktiga för digitaliseringen av samhällsbyggnadsprocessen, men även i andra kommunala verksamheter. Ett generellt medskick till oss var att uppgifterna fortsatt behöver vara nationellt enkelt till- gängliga i digital och enhetlig form. Uppgifterna ingår som besluts- underlag i många olika verksamheter hos kommunerna. Felaktiga uppgifter kan till exempel leda till att en detaljplan måste upphävas.

Vi har vidare diskuterat för- och nackdelar med den befintliga regleringen som baseras på frivillighet för kommunerna, med före- trädare för SKR. En fördel med frivilligheten är att det skapas ut- rymme för olika förutsättningar som kan finnas för olika kommuner. Vi uppfattade dock att förutsättningarna för geodataverksamheten i kommunerna skulle kunna förbättras om ansvaret för informationen reglerades tydligare. Det framgick även att Lantmäteriets roll som central förvaltningsmyndighet skulle behöva tydliggöras bland annat när det gäller tillgängliggörande av värdefulla data enligt öppna data-

277

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

lagen och som produceras hos kommuner. En viktig förutsättning för bibehållen kvalitet är den ersättning som kommunerna får i dag från Lantmäteriet för att registrera adresser och byggnader i fastig- hetsregistret. Det har rört sig om runt 35 miljoner kronor per år de senaste åren.

Särskilt om uppgifter som kan beräknas fram

I våra direktiv beskrivs att vissa uppgifter inte behöver registreras utan kan beräknas fram när det behövs. Av direktivet framgår att en informationsmängd inte behöver vara större än vad som är nöd- vändigt. Lantmäteriet har i denna del förklarat för oss att det främst rör sig om utformningen av redovisningsenhets beteckning enligt 61 § fastighetsregisterförordningen och handlar om uppgifternas koppling till berörd fastighet. En konsekvens av nuvarande regler, som Lant- mäteriet har pekat på, är att myndigheten har behövt utveckla ett separat bristhanteringssystem för dessa kopplingar. Lantmäteriet menar att arbetet med att koppla ihop uppgifter som nu utförs av kom- munerna enklare skulle kunna göras automatiserat hos Lantmäteriet.

Enligt Lantmäteriet kan även uppgifter om centrapunktskoordi- nater beräknas fram i samband med att uppgifterna levereras till an- vändaren.

Uppgifter i taxeringsuppgiftsdelen i fastighetsregistret

Ifråga om uppgifter från Skatteverket som rör fastighetstaxering har både Lantmäteriet och Skatteverket framfört att den gällande pro- cessen är effektiv och inte leder till kvalitetsbrister. Som vi har för- stått det är informationshanteringen mellan Lantmäteriet och Skatte- verket i hög grad automatiserad, till skillnad från de andra fallen av dubbelhantering. Lantmäteriet har framfört att taxeringsuppgifts- delen i fastighetsregistret också innebär en dubbelhantering utifrån ett principiellt perspektiv, men att det för närvarande inte finns till- räckliga skäl att frångå nuvarande ordning som fungerar väl.

Vi har också konstaterat att Skatteverkets redovisning utgår från taxeringsenheterna medan fastighetsregistret utgår från fastigheterna.

278

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Dubbletter i fastighetsregistrets allmänna del och i inskrivningsdelen

Hantering av avtalsservitut nämns som ett särskilt exempel i våra direktiv. Dubbelhanteringen har även i detta fall sitt ursprung i att uppgifterna tidigare hanterades av olika myndigheter. Den del av Lantmäteriet som i dag utgör inskrivningsmyndighet var tidigare en del av domstolarnas verksamhet. Uppgifter om avtalsservitut han- teras därutöver också av lantmäterimyndigheten (Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna) när servitutet påverkas av fastighetsbildning.

Avtalsservitut som inskrivits enligt reglerna i 23 kap. jordabalken registreras både i fastighetsregistrets inskrivningsdel och dess all- männa del (dock utan krav på kartredovisning). Detta framgår av 22 § 2 och 48 § 2 fastighetsregisterförordningen. Kopplat till detta finns det en underrättelseskyldighet för de verksamheter som har behörighet att föra respektive del, se 75 § fastighetsregisterförord- ningen och 16 § inskrivningsförordningen. Vi har kunnat spåra dessa regler till de numera upphävda reglerna från 1960- och 1970-talet, näm- ligen

•registeruppläggningskungörelsen (1968:379)

•fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059)

•inskrivningskungörelsen (1974:1061).

År 2013 föreslog Lantmäteriet att uppgifter om avtalsrättigheter enbart ska redovisas i inskrivningsdelen i fastighetsregistret och att lantmäterimyndigheten ska ges rätt att uppdatera dessa uppgifter vid ändringar i fastighetsindelningen (se LM-rapport 2012:4 och Ju2013/02843). Förslaget återkallades dock av Lantmäteriet eftersom det var beroende av en teknisk utveckling för lagringen av uppgift- erna i registret och för att tidplanen för denna utveckling hade för- skjutits. Någon ny framställan har inte gjorts sedan dess.

Enligt Lantmäteriet är detta alltjämt ett problem. Lantmäteriet menar att avtalsrättigheter enbart borde finnas i inskrivningsdelen och uppdateras där även i samband med förrättning som påverkar inskrivna avtalsrättigheter.

279

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Dubbletter i den geometriska beskrivningen (registerkartan) respektive textbeskrivningen i den allmänna delen

Enligt Lantmäteriet är ett antal krav som rör redovisning både i registerkartan och i textdelen inte längre relevanta. Begreppet text- del används av Lantmäteriet, som vi har förstått det, för att markera skillnaden mellan uppgifter som behövs för att kunna visualisera in- formation på en karta (geometrisk information) och alla andra register- uppgifter (textinformation).

Enligt Lantmäteriet rör det sig om följande uppgifter.

•centralpunktskoordinater för fastigheter och samfälligheter som redovisas i den allmänna delens textbeskrivning enligt 24 och 25 § fastighetsregisterförordningen

•centralpunktskoordinater för fornlämningar som redovisas i den allmänna delens textbeskrivning enligt 28 § 13 fastighetsregister- förordningen.

I fråga om centralpunktskoordinater för fastigheter och samfällig- heter har Lantmäteriet framfört följande motiv för att inte redovisa uppgiften i den så kallade textdelen i fastighetsregistrets allmänna del.

Registerkartan var tidigare analog och åtskild från den digitala redovisningen i fastighetsregistret. I dag redovisas all information digitalt och informationen är integrerad, vilket innebär att det inte längre finns behov av att ha samma uppgift på två ställen i registret. Dubbelregistrering av denna uppgift kräver i dag att det finns ett särskilt system som synkroniserar uppgiften där den förekommer. Det innebär onödiga kostnader för myndigheten eftersom systemet måste förvaltas och utvecklas. Det är dock viktigt det finns en över- gångsperiod för avveckling av det systemet.

Lantmäteriet har framfört i princip samma motiv i fråga om central- punktskoordinater för fornlämningar samt för byggnader enligt 62 § 3 fastighetsregisterförordningen.

280

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

7.3.2Principen om registrering vid källan

Det har tidigare gjorts vissa författningsåtgärder för att hantera pro- blemet med dubbelhantering av information mellan olika register.

Riksdagen har tagit ställning till principen om registrering vid källan redan på 1990-talet, se prop. 1994/95:166, bet. 1994/95:BoU17, rskr. 1994/95:313. Principen innebär att registrering av information normalt bara ska ske en gång och data nyttiggöras så långt som möj- ligt i övriga databaser.

År 2006 infördes en möjlighet i fastighetsbildningslagen för reger- ingen att i vissa fall bemyndiga andra myndigheter att registrera sina uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del, se prop. 2005/06:5 s. 36. Så som vi har uppfattat det var detta en viss modifikation av princi- pen om registrering vid källan, eftersom den handlade om att ajour- hållning av fastighetsregistret skulle ske vid källan. Dubbelregistrer- ingen fick alltså kvarstå mellan registren.

Möjligheten för regeringen infördes som ett nytt andra stycke till

19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988). Fastighetsregister- lagen hänvisar till denna bestämmelse i fråga om vem som är behörig att föra in uppgifter i registret, se 4 §.

Denna möjlighet har dock inte nyttjats av regeringen, även om försök har gjorts av Lantmäteriet till exempel i fråga om uppgifter från Bergsstaten.

I våra kontakter med olika intressenter har till exempel represen- tanter från Länsstyrelsen i Stockholms län framfört att principen om ajourhållning vid källan kan vara att föredra ur ett informations- säkerhetsperspektiv, men att det finns risker för att kvalitetsbrister kan uppstå. Enligt dessa aktörer krävs det till exempel samordning så att registreringar görs lika. En annan risk som har framförts är att en del dataproducenter inte har tillräcklig kunskap om fastighets- registret och att man har för få beslut att registrera för att få tillräck- lig erfarenhet för att göra det på ett korrekt sätt. Även Lantmäteriet har framfört samma synpunkter.

7.3.3Principen om hämtning vid källan

Vi har uppfattat att principen om registrering vid källan numera kallas principen om hämtning vid källan. Principen är i dag en del av det nationella ramverket för grunddata inom den offentliga förvalt-

281

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

ningen som utfärdats av Myndigheten för digital förvaltning (Digg) år 2021. Av ramverket framgår att nationella grunddata så långt det är möjligt ska hämtas från primär källa eller datavärd och att dubbel- hantering bör undvikas.

I våra direktiv hänvisas till regeringsuppdraget om säker och effek- tiv tillgång till grunddata (I2019/01412) där Digg, Bolagsverket, Skatteverket och Lantmäteriet föreslår en sådan princip för grund- data. Förslaget har dock ännu inte resulterat i någon rättslig styrning för grunddata.

I våra direktiv hänvisas också till Lantmäteriets regeringsuppdrag att etablera en digital infrastruktur för att tillgängliggöra geodata i samhällsbyggnadsprocessen (Fi2020/00358). Lantmäteriet kallar den digitala infrastrukturen för den nationella geodataplattformen. Den nationella geodataplattformen (se avsnitt 3.10) är nu i drift för de första datamängderna. Den har möjliggjort för kommuner och andra aktörer att ta del av detaljplaner och byggnadsinformation. I budget- propositionen för 2023 konstateras att detta är ett viktigt steg mot en digital samhällsbyggnadsprocess (se prop. 2022/23:1 utgiftsområde 18 s. 24).

Konceptet till den nationella geodataplattformen togs fram inom ramen för tidigare regeringsuppdrag om att verka för en smartare samhällsbyggnadsprocess (regeringsuppdrag Fi2018/00396/DF). Av Lantmäteriets slutrapport inom det uppdraget framgår att konceptet för den digitala infrastrukturen bygger på att data kan hämtas direkt från källan och att det bland annat därför krävs en översyn av inne- hållet i fastighetsregistret i fråga om innehåll, (se Lantmäteriets slut- rapport, Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnads- processen, s. 56).

Som vi har förstått det måste det alltså finnas fortsatt möjlighet att tillgängliggöra information, även om den minskas i fastighets- registret. Motsatsvis, om Lantmäteriets önskemål om att minska viss information i fastighetsregistret ska kunna tillgodoses, måste det finnas ett rättsligt stöd för tillgängliggörande vid sidan om fastighetsregistret.

Lantmäteriet har framfört att tillgängliggörande vid sidan om fastig- hetsregistret förutsätter att såväl Lantmäteriet som berörda datapro- ducenter har en skyldighet att tillhandahålla informationen utifrån enhetliga specifikationer och med känd kvalitet. Tillgången till infor- mationen behöver vara nationellt heltäckande. Lantmäteriet har vidare poängterat att övergången från registrering i fastighetsregistret till

282

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

tillgängliggörande vid sidan om (för närvarande genom den natio- nella geodataplattformen) behöver ske stegvis och att befintlig infor- mation i vissa fall behöver finnas kvar i fastighetsregistret.

7.3.4Centraliserade eller decentraliserade informationssystem

Av våra direktiv framgår att vi ska ta ställning till om ett decentrali- serat informationsansvar för fastighetsregistret bör införas och vilka villkor som i så fall bör gälla för dataproducenter. Av direktiven framgår bland annat att det kan finnas fördelar med decentraliserade system, där den myndighet som först samlat in eller producerat upp- gifter också tar ansvar för innehåll och spridning.

Vad som ligger bakom begreppet centraliserade eller decentrali- serade system samt vilka rättsliga frågor som väcks med anledning av olika system beskrivs i Digitaliseringsrättsutredningens betänk- ande Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25) s. 480.

Utredningen skriver om register eller system som syftar till att tillhandahålla information åt andra aktörer inom den offentliga för- valtningen eller åt samhället. Några sådana register eller system har funnits i Sverige ända sedan 1960-talet, till exempel det centrala fastighetsregistret, fordonsregistret och rättsväsendets informations- system, se Datasamordningskommitténs betänkande ADB och sam- ordning (SOU 1976:58), s. 72–73.

Digitaliseringsrättsutredningen skriver att nya möjligheter med anledning av digital informations- och kommunikationsteknik för- anleder att sätten för att lagra och tillgängliggöra information löp- ande ses över. Av utredningens kartläggning av problem som häm- mar utvecklingen av den digitala förvaltningen framgår att det inte längre är självklart att ett centralt register är det effektivaste och säkraste sättet för ett sammanhållet tillhandahållande. Utredningen beskriver hur uppgifter lagras som kopior på flera håll inom förvalt- ningen och att detta medför verksamhetsmässiga nackdelar och andra risker eftersom det är svårt att hålla kopiorna aktuella och korrekta. Ett exempel på decentraliserat system som nämns av utredningen är rättsinformationssystemet där det är den myndighet som först sam- lat in eller producerat uppgifter som också tar ansvar både för inne- håll och spridning.

283

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Vi har tolkat att våra direktiv handlar om sådana register eller system som beskrivs av Digitaliseringsrättsutredningen. Utifrån ut- redningens beskrivning har vi uppfattat att centraliserade eller de- centraliserade informationssystem är ett uttryck för olika sätt att organisera samarbetet mellan aktörer. Syftet med samarbetet är i detta fall att informationen från olika källor ska kunna tillgängliggöras på ett samlat och enhetligt sätt. Hur samarbetet organiseras påverkar sedan hur ansvaret för informationen fördelas mellan aktörerna.

Lantmäteriet har framfört till oss att det inte är önskvärt att in- föra ett decentraliserat informationssystem för fastighetsregistret. Lantmäteriets syn är att fastighetsregistret fortsatt ska föras centralt med Lantmäteriet som ensamt ansvarig för informationen i registret. Enligt Lantmäteriet behövs dock ett komplement till fastighets- registret så att viss ytterligare information kan tillgängliggöras direkt från dataproducenten utan att behöva registreras i fastighetsregist- ret. Lantmäteriet menar att den information som utifrån ett prin- cipiellt synsätt skulle kunna tillgängliggöras vid sidan om fastighets- registret är fastighetsanknuten information som beslutas av någon annan myndighet än Lantmäteriet och de kommunala lantmäteri- myndigheterna.

Den nationella geodataplattformen som Lantmäteriet har tagit fram inom ramen för ovan nämnda regeringsuppdrag möjliggör enligt Lantmäteriet ett sådant tillgängliggörande. Konceptet för den natio- nella geodataplattformen bygger på ett decentraliserat informations- system, se bland annat Lantmäteriets delrapport Nationellt tillgänglig- görande av digitala detaljplaner, s. 19 f., 22 f. och 38 och slutrapport Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnadsprocessen s. 33 ff. (Fi2019/01291).

Vi har uppfattat att det för oss beskrivna problemet handlar om avsaknad av konkret rättsligt stöd för ett tillgängliggörande vid sidan om fastighetsregistret som bygger på en annan ansvarsfördelning än för ett register som förts centralt.

Lantmäteriet har i sin senaste slutrapport angett att det saknas rättsliga förutsättningar för att använda den nationella geodataplatt- formen för alla de datamängder som behövs för att digitalisera sam- hällsbyggnadsprocessen och att fastighetsregisterlagstiftningen be- höver anpassas (se Lantmäteriets slutrapport i regeringsuppdraget Fi2022/00367 s. 3 samt bilagan till slutrapporten om rättsliga bedöm- ningar s. 15 f.). Enligt Lantmäteriet baseras den nuvarande styrningen

284

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

av den nationella geodataplattformen på lagen (2010:1767) om geo- grafisk miljöinformation, vilket har varit tillräckligt för att etablera plattformen. Däremot räcker inte den lagstiftningen exempelvis för att minska tillgängliggörandet via fastighetsregistret. Lantmäteriet har också framfört till oss att den nationella geodataplattformen inte bör begränsas enbart till samhällsbyggnadsprocessens behov, utan att även andra viktiga samhällsbehov ska kunna tillgodoses genom denna i framtiden.

Närmare om den nationella geodataplattformen

Enligt Lantmäteriet syftar den nationella geodataplattformen till att tillhandahålla nationellt standardiserade och säkerhetsgodkända grund- datamängder. Enligt Lantmäteriet är tanken att plattformen och dess datamängder ska utvecklas så att den kan tjäna alla samhällsutman- ingar som framgår av Lantmäteriets Geodatastrategi.

Geodataplattformen ska enligt Lantmäteriet användas som ett styrmedel för att grunddatamängderna i plattformen ska följa det nationella ramverket för grunddata (den delen av ramverket som gäller för informationsarkitektur). Lantmäteriet har förklarat för oss att ramverket för informationsarkitektur syftar till att göra informatio- nen standardiserad, kombinerbar och sökbar med andra grunddata, till exempel företagsinformation eller hälsodata. Ramverket ställer också krav på kvalitetsredovisning för datamängden så att informa- tionen ska kunna nyttjas effektivt som beslutsunderlag för många olika samhällsbehov och samhällsutmaningar. Ramverket ställer också krav på anpassning av datamängderna så att de kan hanteras helt maskinellt.

Den tekniska delen av geodataplattformen kan enligt Lantmäte- riet även nyttjas till att tillhandahålla befintliga sammansatta infor- mationsprodukter från Lantmäteriet. Dessa produkter följer dock i dagsläget inte ramverket och behöver därför anpassas successivt.

Närmare om visionen för fastighetsregistret

Lantmäteriet har framfört att myndigheten har tagit fram ett antal principer, det vill säga en vision, för fastighetsregistret. Följande be- skrivning är vår tolkning av denna vision, mot bakgrund av den

285

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

problembild som Lantmäteriet har framfört kring fastighetsregistret och då särskilt i fråga om effektiv informationsförsörjning.

Lantmäteriet menar att begreppet fastighetsanknuten informa- tion som regleras i 1 § fastighetsregisterlagen ska ges en annan defi- nition än i dag.

Fastighetsinformation är information som produceras av Lant- mäteriet i egenskap av inskrivningsmyndighet och lantmäterimyn- dighet inklusive de kommunala lantmäterimyndigheterna, medan fastighetsanknuten information är information som tas fram av andra myndigheter. Vi har uppfattat att informationen ingår i samlings- namnet grundläggande fastighetsinformation som regleras i Lantmäte- riets instruktion. Visionen för fastighetsregistret är enligt vår tolkning följande.

Syfte med fastighetsregistret

•Registrera fastighetsrättsliga förhållanden enligt fastighetsbild- ningslagen, jordabalken eller annan motsvarande författning.

•Fungera som en nyckel till annan information som går att knyta till en fastighet.

•Tillförsäkra den offentliga förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande fastighetsinformation.

Innehållet i fastighetsregistret

•Innehållet ger en korrekt och aktuell bild av hur marken är in- delad i fastigheter, vem som äger vad och vilka rättigheter eller skyldigheter som är kopplade till en fastighet.

•Innehållet ger en nationellt heltäckande, enhetligt redovisad och kvalitetssäkrad sammanställning av information.

•Innehållet visar fastighetens utveckling över tid och ger hän- visningar till de rättsliga urkunderna som definierar fastigheten eller ägandet.

286

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

•Den del av innehållet som utgör fastighetsanknuten information redovisas på två alternativa sätt.

–Fastighetsanknuten information redovisas på samma sätt som i dag tills Lantmäteriet beslutat om att övergå till det nedan nämnda sättet.

–Fastighetsanknuten information redovisas enbart genom upp- gift om referens till en nationellt heltäckande sammanställning av viss fastighetsanknuten information som är författnings- reglerad.

Tillhandahållande av information i fastighetsregistret

•Tillgång till informationen ges i första hand genom digitalt till- gängliggörande av informationen (inklusive visualisering av in- formationen på en karta) till allmänheten och till olika aktörer eller processer i samhället.

•Tillhandahållande i digital form förutsätter att krav på informa- tionssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.

•Lantmäteriets och de kommunala lantmäterimyndigheternas till- gång till informationen i fastighetsregistret är en grundläggande förutsättning för att syftet med fastighetsregistret ska kunna uppnås.

•Tillhandahållande får ske direkt från dataproducenter vid sidan om fastighetsregistret.

I fråga om fastighetsanknuten information har Lantmäteriet förkla- rat närmare hur man tänker kring de två alternativen som redovisas ovan under innehållet i fastighetsregistret. Fastighetsanknuten infor- mation är till exempel uppgifter om byggnader, belägenhetsadresser, planer, fastighetstaxering eller markreglerande bestämmelser. Dessa uppgifter kommer från kommuner, länsstyrelser, Skatteverket och andra myndigheter.

En redovisning som baseras på referenser innebär enligt Lant- mäteriet att det skapas en så kallad universell unik identifierare (UUID) för ett objekt och tillhörande datamängd. Identifieraren möjliggör åtkomst till informationen till exempel via digitala tjänster.

287

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Informationen skulle i dessa fall alltså tillhandahållas via den natio- nella geodataplattformen. Det innebär att informationen i dessa fall skulle kunna hämtas direkt från källan till Lantmäteriets nationella tjänster.

Enligt Lantmäteriet måste samhällsnyttan överstiga kostnaden för att skapa och ajourhålla referenser till fastighetsanknuten infor- mation som hanteras utanför fastighetsregistret. Lantmäteriet menar att det i dagsläget inte är lika angeläget att ändra redovisningen till exempel rörande taxeringsuppgiftsdelen jämfört med redovisningen av byggnadsdelen eller planinformation i den allmänna delen. Vilket sätt som är mest lämpligt vill myndigheten kunna besluta om löp- ande baserat på rådande behov, omständigheter och förutsättningar för Lantmäteriet och berörda dataproducerande myndigheter.

7.3.5Ytterligare medskick från berörda intressenter

Vi har uppfattat att begrepp som decentraliserat system, infrastruk- tur eller plattform är otydliga för många intressenter.

Systemleverantörer som tillhandahåller system för hantering av fastighetsinformation och annan information har framfört vikten av att dagens funktionalitet med hur data tillgängliggörs bibehålls. Det gäller framför allt nedladdningstjänster som gör att det är möjligt att lagra hela datamängder lokalt. Detta är enligt dessa aktörer en förut- sättning för väl fungerande system, exempelvis hos kommuner och myndigheter. Systemleverantörerna menar att direktåtkomsttjänster fungerar bra som komplement i dessa fall.

Motsvarande medskick har vi också fått från intressenter på data- förmedlingssidan som själva har behov av lokalt lagrade kopior av hela datamängder för vissa av sina tjänster.

Intressenterna på dataförmedlingssidan har samtidigt uttryckt en positiv syn på principen om hämtning från källan. Däremot efter- frågar de en tydlig ansvarsgränsdragning för Lantmäteriets myndig- hetsuppgift kring informationsförsörjning och nya sätt att tillgäng- liggöra information till informationsmarknaden. Om vissa uppgifter inte längre tillgängliggörs via fastighetsregistret utan via andra digi- tala verktyg vid sidan om, önskar flera intressenter att registret inne- håller så kallade kopplingsuppgifter så att det fortsatt går att be- arbeta informationen på samma sätt som i dag.

288

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Frågan om principen att hämta data från källan och utvecklingen av den nationella geodataplattformen diskuterades under vårt möte med Lantmäteriets Geodataråd. Under mötet framgick det att register gene- rellt sett har varit ett bra ett verktyg för att få en sammanhållen bild av information. I dag behöver dock uppgifter inte lagras centralt för att tillhandahållas samlat. Vi har också uppfattat från vårt samtal med Geodatarådet att kraven på skalbara lösningar för ett samlat tillhanda- hållande från allt fler dataproducenter till allt fler användare förväntas öka utifrån olika samhällsutmaningar. Lantmäteriet har på uppdrag av regeringen tagit fram en nationell geodatastrategi i samarbete med Geodatarådet (se regleringsbrevsuppdraget Fi/2019/04115/SPN. I stra- tegin beskrivs fyra samhällsutmaningar:

•Hållbar stadsutveckling: Utmaningen handlar om att skapa håll- bara städer med en god livsmiljö för invånarna. Digitalisering och tillgång till geodata kan användas för att stärka medborgarnas perspektiv och möjlighet till att vara engagerande och delaktiga i samhällsbyggnadsprocessens olika steg. Geodata är navet för sta- dens förmåga att hantera samhällsviktig verksamhet i olika kri- tiska situationer.

•Smart landsbygd: Utmaningen har fokus på digitaliseringens bety- delse för utvecklingen av en levande landsbygd. I strategin tas exempelvis vikten av att kvalitetssäkra fastighetsgränsers geogra- fiska position upp, bland annat som förutsättning för allt fler uppkopplade arbetsmaskiner.

•Klimatanpassning: Offentliga aktörer har en viktig roll i att ini- tiera, stödja och utvärdera anpassningsarbetet inom sina ansvars- områden. I strategin lyfts behovet av tillgång till geodata för att bidra med ökat kunskapsunderlag i fråga om översvämningar, höga temperaturer, brist på vattenförsörjning, påverkan på livs- medelsförsörjning med mera.

•Ett säkert och robust samhälle: Utmaningen har fokus på blå- ljusaktörer och beredskapsfrågor. Enhetliga geodata ger en gemen- sam lägesbild vilket är en grundsten för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att rädda liv och egendom vid olyckor, kriser och krig.

289

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

På användarsidan har flera intressenter framfört till oss att informa- tionen i fastighetsregistret behöver märkas eller beskrivas mer utifrån kvalitet och ursprung. Flera av intressenterna har framfört att det är lättare att förhålla sig till kvalitetsbrister om de är kända.

7.3.6Närmare om konsekvenser av problemet

De kvalitetsbrister och ineffektiva processer som beror på dubbel- hantering av samma uppgifter i olika register har övergripande nega- tiva konsekvenser. De kan också drabba personer och företag i det enskilda fallet, exempelvis genom längre handläggningstider eller i värsta fall genom att leda till rättsförluster på grund av felaktiga be- slutsunderlag.

De övergripande konsekvenserna har beskrivits av Digitaliserings- rättsutredningen i betänkandet Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering, SOU 2018:25.

Digitaliseringsrättsutredningen hade bland annat i uppdrag att kartlägga lagstiftning som i onödan försvårar digitalisering och digi- tal samverkan inom den offentliga förvaltningen. I kartläggningen identifierades juridik kring grunddata och informationsförsörjning som ett sådant problemområde (se avsnitt 5.4 och 12.2.4 i nämnda betänkande).

Digitaliseringsrättutredningen konstaterade att den offentliga förvaltningen har en central roll i att förse samhället i stort med in- formation. Lantmäteriets data nämns som exempel. I fråga om centrali- serade och decentraliserade informationssystem beskriver utred- ningen att nya möjligheter med anledning av känd och kommande digital informations- och kommunikationsteknik föranleder att sätten för att lagra och tillgängliggöra information behöver ses över löp- ande. I beskrivningen uppmärksammas problemet med kopior av samma uppgifter i olika register som ett generellt problem.

De övergripande konsekvenserna beskrivs i avsnitt 4.7 i ovan nämnda betänkande. Även om beskrivningen i det avsnittet avser ut- redningens kartläggning i stort, är den också relevant för vår problem- beskrivning som vi ser som en pusselbit i sammanhanget. I nämnda avsnitt beskrivs att om rättsutvecklingen inte bedrivs i takt med tek- nik- och samhällsutvecklingen riskerar den offentliga förvaltningens digitalisering att stagnera. Vidare beskrivs att en förvaltning som inte

290

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

är föränderlig också kan leda till bristande förmåga till innovation och utveckling i övriga samhället med ekonomiska eller andra konse- kvenser som följd. En annan risk som tas upp är att andra incitament eller styrmedel påverkar utvecklingen utan att lagstiftaren har fått möjlighet att reagera. Digitaliseringsrättsutredningen menar att det kan leda till att lagstiftningen slutligen står för långt ifrån verkliga förhållanden och att centrala värden går förlorade.

Ett annat sätt att beskriva konsekvenserna är att titta på nyttan med modern informationshantering, där dubbelhantering undviks. Lantmäteriet har till exempel beräknat nyttan av enkel tillgång till geodata i samhällsbyggnadsprocessen genom den nationella geodata- plattformen. Nyttan vid nationell tillgång till standardiserade geo- data, i form av årliga potentiella ekonomiska fördelar i samhälls- byggnadsprocessen, uppskattades av Lantmäteriet till mellan 22,3 och 42,4 miljarder kronor för det svenska samhället, se Lantmäteriets slut- rapport, Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnads- processen, s. 3 (Fi2018/00396/DF).

7.4Registrets innehåll och struktur

7.4.1Ofullständig redovisning

Personnummer och samordningsnummer

I våra direktiv nämns problemet med inkonsekventa regler i fråga om registrering av identitetsbeteckningar och möjligheten att ersätta en identitetsbeteckning med en annan.

Lantmäteriet har i denna del framfört till oss att det i dag inte finns något uttryckligt stöd för att använda samordningsnummer eller andra former av alternativa identitetsbeteckningar i fastighets- registret. Enligt Lantmäteriet finns det inte heller något uttryckligt stöd för att ersätta ett identitetsnummer med ett annat, exempelvis om en fastighetsägare först har ett personnummer som senare byts ut mot ett samordningsnummer eller vice versa. Samma problem gäller enligt Lantmäteriet när det finns behov av att byta ett namn eller en adress för en person som är registrerad med något annat identi- fieringsnummer än ett personnummer.

291

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

De centrala bestämmelser vi har identifierat som berörs av detta problem är 44 § 1 och 53 § fastighetsregisterförordningen. Bestäm- melserna handlar om vilka uppgifter som ska registreras kopplat till en lagfart i inskrivningsdelen och förutsättningarna för att ändra sådana uppgifter. Enligt dessa bestämmelser är det enbart uppgifter om person- eller organisationsnummer som kan registreras, om så- dant nummer finns.

Ett exempel som vi har identifierat på när dessa regler kan få negativa konsekvenser är när samordningsnummer och namn ändras till följd av beslut om ändrad könstillhörighet och därmed ändrade uppgifter i folkbokföringen. En konsekvens i detta fall kan vara att ändringarna i uppgifterna i folkbokföringen inte får genomslag i fastighetsregistret. Rätten till ändring av det kön som framgår av folkbokföring behandlas för närvarande i ett annat lagstiftnings- ärende (se bland annat lagrådsremissen om förbättrade möjligheter att ändra kön, S2022/03376).

Ett annat exempel på negativa konsekvenser som vi har identi- fierat är att registreringen av uppgifter om utländska fastighetsägare blir ofullständig. Frågan om vilken identitetskontroll som ska göras vid fastighetsköp behandlas av Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsköp i betänkandet Vem äger fastigheten (SOU 2023:55). Där föreslås bland annat skärpta krav för att få lagfart, då en fysisk person som förvärvar en fastighet ska uppge sitt identitetsnummer i sin lagfartsansökan. En juridisk person ska uppge sitt organisations- nummer.

Föråldrade undantag från krav på registrering

I våra direktiv nämns regler om undantag från registrering av fastig- hetsrättsliga åtgärder som ett problem.

Det är främst 21 § och 22 § och vissa övergångsregler i fastig- hetsregisterförordningen som orsakar detta problem.

Huvudregeln enligt 21 § är att fastighetsrättsliga och tekniska åtgärder ska redovisas beträffande fastighet och samfällighet. Med fastighetsrättslig åtgärd menas åtgärd som har eller har haft betydelse för registerenheters bestånd eller omfattning. Det kan till exempel handla om att en registerenhets omfattning ändrats genom avstyck- ning. Med teknisk åtgärd avses utredning, mätningsteknisk under-

292

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

sökning eller liknande utredning som berör en eller flera register- enheter. De uppgifter som ska registreras är bland annat åtgärdens art, datum för registrering, och aktbeteckning.

Enligt 21 § finns dock en rad undantag från huvudregeln. Exem- pelvis ska avregistrering av en enhet inte redovisas. Ett annat undan- tag är att om det vid avstyckning beslutas om nybildning av rättighet eller samfällighet, ska åtgärden inte redovisas på stamfastigheten.

En annan huvudregel enligt samma paragraf rör registrering av rättigheter som ska redovisas enligt 22 §. Ett undantag är till exempel servitut enligt anläggningslagen. Undantaget gäller servitut som be- rör en gemensamhetsanläggning där både förmånsfastighet och be- lastad fastighet ingår i samma gemensamhetsanläggning. Undantaget framgår också av 22 §.

I övergångsbestämmelserna till förordningen finns det regler som berör samfälligheter som inte registrerades enligt tidigare lagstift- ning. Huvudregeln är att de ska föras in när de berörts av en åtgärd som ska registreras. Det finns dock även här undantag för ett antal åtgärder när huvudregeln inte behöver tillämpas, till exempel vid för- delning av servitut enligt fastighetsbildningslagen.

Den historiska anledningen till dessa undantag har enligt Lant- mäteriet varit följande.

Reglerna härstammar från en tid då uppgifter fördes manuellt i fysiska böcker. Att registrera en förrättning var ofta ett mödosamt arbete i de tunga böckerna. Handläggaren vad tvungen att göra upp- dateringar på flera upplägg och i flera band. Det skapades därför regler som underlättade detta arbete. Till exempel infördes regler om att en avsöndring eller avstyckning inte skulle redovisas på stam- fastigheten, som en egen fastighetsrättslig åtgärd. Detta berodde på att utrymmet i boken bara hade sex rader och att det helt enkelt inte fanns tillräckligt med plats för nya upplägg och hänvisningar. I stället skulle uppgifterna i dessa fall enbart göras som en anmärkning i en särskild kolumn. Till exempel åtgärden avstyckning och hänvisningen till förrättningsakt kom därför bara att redovisas på de nybildade fastigheterna. Det fanns även regler om när en samfällighet skulle registreras som särskild enhet.

När det nya digitala fastighetsdatasystemet byggdes upp under perioden 1975–1995, var man tvungen att anpassa sig till de äldre reglerna eftersom datafångsten skedde genom en helt manuell in- registrering av uppgifterna i den analoga förlagan, jordregistret.

293

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Dessa undantag författningsreglerades bland annat i fastighets- registerkungörelsen (1974:1059) och anläggningslagen (1973:1149). Den nuvarande fastighetsregisterförordningen kom i allt väsentlig att innehålla samma regler.

Sammanfattningsvis uppfattar vi att de bakomliggande skälen för undantagen ursprungligen kommer av arbetsbördan som var för- knippad med registrering när den gjordes i manuella fysiska register. Detta var alltså före den numera upphävda fastighetsregisterkungör- elsen från 1974. Undantagen behölls dock under digitaliseringsperio- den som följde därefter vilket berodde på att den digitala inregistrer- ingen baserades på de fysiska registren och att det skulle ha varit för dyrt och tidskrävande att gå tillbaka till förrättningsakterna för att få fram den fullständiga informationen. Enligt Lantmäteriet fyller de flesta av dessa undantag inte längre någon funktion utan är snarare ett hinder för en fullständig redovisning i registret.

Lantmäteriet har beskrivit de negativa konsekvenserna av dessa regler enligt följande.

En konsekvens av reglerna är att redovisningen inte blir konse- kvent, vilket leder till manuellt merarbete och en risk för rättsför- luster på grund av missförstånd och bristfälliga beslutsunderlag. Infor- mationssökningen kan också bli onödigt komplicerad. Användare av fastighetsregistret måste ställa flera frågor för att få fram den full- ständiga bilden av de fastighetsrättsliga åtgärderna. Det krävs dock viss kunskap och förståelse för att veta vad som saknas och varför registret inte ger en fullständig bild. Det upplevs av många som ologiskt och onödigt komplicerat, enligt Lantmäteriet.

Enligt Lantmäteriet måste målsättningen för ett modernt register vara en fullständig redovisning av de fastighetsrättsliga åtgärderna. Denna målsättning är också en förutsättning för en digital förrätt- ningsprocess, enligt myndigheten.

7.4.2Redovisning som inte längre är relevant eller som har en ologisk placering i registret

Vid en historisk tillbakablick har vi kunnat identifiera ett exempel på minskning av innehållet i fastighetsregistret. Exemplet är från 2003 då Lantmäteriet föreslog att avtalsrättigheter som var inskrivna före 1968 skulle tas bort automatiskt från fastighetsregistret (Ju2003/09940). Förslaget utgick från att den absoluta majoriteten av dessa inskriv-

294

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

ningar inte längre utövades. Förslaget genomfördes genom lagen (2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighetsregistret.

Enligt Lantmäteriet finns det i dag ytterligare behov av minsk- ning av innehållet i registret. Vi har uppfattat att minskning av inne- hållet i registret innebär att uppgifterna avskiljs från registret. Huru- vida uppgifterna gallras eller bevaras i enlighet med arkivlagstiftning, i samband med denna åtgärd, är en separat fråga.

Uppgift om fiskevårds- och viltvårdsområde

Uppgifter om fiskevårds- och viltvårdsområden regleras i 27 § sista stycket fastighetsregisterförordningen som en frivillig uppgift. Lantmäteriet har framfört att myndigheten har fattat beslut om att inte registrera dessa uppgifter i fastighetsregistret för de kommuner som Lantmäteriet ansvarar för som statlig lantmäterimyndighet. Alla kommunala lantmäterimyndigheter förutom Halmstad och Hässleholm har enligt Lantmäteriet fattat motsvarande beslut. Lantmäteriet menar dock samtidigt att uppgifterna är viktiga för handläggningen av fastighetbildningsärenden. Lantmäteriet menar dock att arbetsinsatsen för att redovisningen ska bli heltäckande och uppfylla en tillräcklig kvalitetsnivå inte motsvarar nyttan i samhället.

Enligt Lantmäteriet skulle det krävas ett samordnat kvalitetsarbete med samtliga 21 länsstyrelser och 41 lantmäterimyndigheter. Vidare skulle beslutsdokument och andra uppgifter om cirka 2 000 fiske- vårdsområden behöva identifieras och skickas till rätt lantmäteri- myndighet för införande i fastighetsregistret. För att bibehålla full- ständigheten skulle det dessutom krävas att länsstyrelserna åläggs en underrättelseskyldighet gentemot berörd lantmäterimyndighet. Detta behöver enligt Lantmäteriet ställas mot att det inte finns något all- mänt intresse eller efterfrågan av uppgifterna.

Uppgifter om väckt förordnande enligt 6 kap. plan- och bygglagen

Enligt Lantmäteriet finns det krav i 27 § 4 fastighetsregisterför- ordningen på registrering av uppgifter om väckt förordnande enligt 6 kap. 5 § plan- och bygglagen, men den bestämmelsen upphörde att gälla 2018. Lantmäteriet anser att kravet inte längre är relevant.

295

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Uppgifter om beslut om ersättning för gator och allmänna platser

Enligt Lantmäteriet är krav i 27 § 5 fastighetsregisterförordningen felplacerade. Bestämmelsen reglerar uppgifter om beslut om ersätt- ning för gator och andra allmänna platser enligt 6 kap. 24 § plan- och bygglagen samt utredning om engångsavgift enligt lagen om allmänna vattentjänster.

Uppgifterna handlar om betalningsskyldighet för gatukostnad och vattenavgift där fastighetsägaren är skyldig att betala en avgift när gatan byggts eller vattenledningen är lagd. Denna uppgift hand- lar enligt Lantmäteriet inte direkt om användning av marken som

27§ fastighetsregisterförordningen i övrigt handlar om. Enligt Lant- mäteriet har dessa uppgifter troligtvis registrerats historiskt bland planer eftersom själva beslutet gäller inom ett visst område. Uppgif- ten kan dock vara viktig för fastighetsägare, och bör fortsatt finnas kvar i registret men på en mer lämplig plats i strukturen.

Uppgifter om vägrätt

Lantmäteriet har framfört att kravet på redovisning av uppgifter om vägrätt (som ska redovisas på registerkartan enligt 37 § 6 fastighets- registerförordningen) kan tas bort.

Motivet till att ta bort kravet på redovisning av vägrätt är att inga vägrätter redovisas på registerkartan i dag, eftersom kvaliteten och fullständigheten har varit mycket bristfällig. Enligt 38 § fastighets- registerförordningen får redovisningen på registerkartan förenklas eller underlåtas, om det är påkallat av någon särskild omständighet.

Grunden för vägrätter är en beslutad vägplan och en färdigbyggd väg, vilket regleras i väglagen (1971:948), se 31 §. Det innebär att det inte fattas något separat beslut om vägrätt, utan dessa framgår av vägplanen som är registrerad i fastighetsregistret. Lantmäteriet menar att det skulle krävas omfattande resurser för att mäta in väg- rätter så att de kan redovisas på registerkartan och att nyttan inte uppväger kostnaden för en sådan redovisning.

296

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

7.4.3Behov av fler uppgifter

Av våra direktiv framgår att vi ska bedöma vilka uppgifter som bör registreras i fastighetsregistret, med särskild inriktning på att dubbel- registrering bör undvikas.

Historiskt sett har det gjorts flera försök att utöka fastighets- registret med mer information.

Lantmäteriet föreslog 2003 att fastighetsregistret skulle komplet- teras med miljöinformation och att en särskild tjänst – miljösök för alla – skulle skapas för att tillhandahålla en samlad presentation av miljöinformation. Förslaget var resultatet av uppdrag i myndighet- ens regleringsbrev för 2002, (se Lantmäteriets redovisning av reger- ingsuppdraget M2003/00196 och M2004/04142). Miljödelen skulle bland annat omfatta uppgifter om tillstånd till miljöfarlig verksamhet och bestämmelser till skydd för miljön enligt miljöbalken redovisas.

Regeringen valde dock att inte gå vidare med ärendet. Den ansåg att det visserligen fanns starka motiv för att skapa en sammanhållen redovisning av uppgifter om miljöpåverkan med fastighetsanknyt- ning. Regeringen bedömde dock att den tekniska utvecklingen inom informationsförsörjningsområdet gjort att förslagen inte bör genom- föras. I stället var det mer naturligt att behovet skulle beaktas i den Nationella geodatastrategin och i genomförandet av Inspire-direk- tivet (se prop. 2007/08:1 utgiftsområde 18, s. 40 f.).

År 2009 föreslog Lantmäteriet att adressdelen och byggnadsdelen i fastighetsregistret skulle utökas med viss ytterligare information för att bättre överensstämma med den nya informationsstrukturen som togs fram inom ramen för den Nationella geodatastrategin (Ju2009/03159). Ärendet har inte heller lett till några författnings- ändringar.

I våra kontakter med Lantmäteriet har det framkommit följande önskemål i fråga om utökat innehåll.

Uppgifter om arkivakter

Enligt nuvarande 28 § 1 fastighetsregisterförordningen ska redovis- ningen av en plan, bestämmelse, beslut eller utredning innehålla uppgifter om beteckningen för bakomliggande arkivakt. Syftet med att beteckningen ska anges är enligt Lantmäteriet att det ska gå att koppla de registrerade uppgifterna till en akt i arkivet, samt att det

297

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

då ska gå att läsa till sig fler uppgifter om planen eller bestämmelsen. Lantmäteriet menar dock att Lantmäteriets databas för tillhanda- hållande av uppgifter i arkiverade handlingar, där personuppgifts- behandlingen för tillhandahållande regleras i förordningen (2011:58) om behandling av personuppgifter i Lantmäteriets databas för arki- verade handlingar, inte är heltäckande. Databasen innehåller kopior av originalhandlingar och kommuner kan välja att inte tillhandahålla arkivakter för planer med mera via databasen. Lantmäteriet förklarar vidare att det visserligen finns en uppgiftsskyldighet för kommun- erna, men den riktar sig mot lantmäterimyndigheten, varför kommun med kommunal lantmäterimyndighet ska lämna en kopia till den. Det finns ingen motsvarande uppgiftsskyldighet från kommunal lant- mäterimyndighet till Lantmäteriet.

Enligt Lantmäteriet blir det vanligare att den myndighet som äger informationen gör handlingarna tillgängliga digitalt på annat sätt, exempelvis genom den nationella geodataplattformen. Enligt Lant- mäteriet bör de nuvarande kraven ersättas med till exempel ett krav på att det ska finnas en identitet på de handlingar som ligger till grund för registreringen av planen eller bestämmelsen.

Uppgifter om andelstal i gemensamhetsanläggningar

Av våra kontakter med Lantmäteriet och de kommunala lantmäteri- myndigheterna har vi uppfattat att lantmäterimyndigheterna (alltså fastighetsbildningsverksamheten) har behov av enklare åtkomst till fler uppgifter för sin ärendehandläggning. Alla uppgifter finns inte i fastighetsregistret och det är tidskrävande att samla in dessa, enligt myndigheterna. Det vore till exempel önskvärt med en utökad redo- visning av andelstal för gemensamhetsanläggningar. Andelstal har bland annat betydelse för avgiftens storlek för delägaren i en gemen- samhetsanläggning.

Lantmäteriet har förklarat att det finns krav på att redovisa vilka gemensamhetsanläggningar en fastighet deltar i, se 21 och 35 §§ fastighetsregisterförordningen. Det finns dock inga krav på att redo- visa andelstal. Konsekvensen av detta är enligt Lantmäteriet att det ofta krävs en utredning av alla lantmäteribeslut som påverkat andels- talen för att få klarhet i hur andelstalen är fördelade inom en gemen- samhetsanläggning. Dessa sammanställs då till en samlad andelstals-

298

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

längd. Enligt Lantmäteriet kan en sådan utredning vara tidsödande och kostnadsdrivande. En annan konsekvens som Lantmäteriet lyft fram är att de som förvaltar gemensamhetsanläggningar själva måste ajourhålla egna andelstalsförteckningar för att kunna sköta förvalt- ningen av anläggningen.

Andelstalen i en gemensamhetsanläggning kan inte ändras utan lantmäterimyndighetens medverkan. Lantmäteriet menar därför att en mer rationell ordning hade varit att lantmäterimyndigheten även registrerar andelstalen i fastighetsregistret. Det kan ske i samband med den registrering som görs då åtgärden får laga kraft. Fastighets- registret bör då även kunna redovisa samtliga andelstalsserier i en gemensamhetsanläggning. Även Riksförbundet för enskilda vägar, REV, har framfört liknande synpunkter.

Utöver detta har de kommunala lantmäterimyndigheterna som vi haft kontakt med även framfört att det bör införas ytterligare upp- lysningar om typer av gemensamhetsanläggningar, exempelvis om det är fråga om en laddningsstation eller återvinningsstation.

Uppgifter om vem som innehar ledningsrätt

Lantmäteriet har förklarat att ledningsrättshavare kan behöva kon- taktas och kallas till ett sammanträde när en ledningsrätt berörs av ett pågående ärende hos lantmäterimyndigheten eller någon annan myndighet. Detsamma gäller om ledningen skadas.

Fastighetsregistret innehåller information om de utrymmen som har upplåtits med ledningsrätt, men det finns inget krav på att redo- visa uppgifter om vilka som innehar ledningsrätterna.

En konsekvens av detta är att det inte går att följa förändring av innehavare när till exempel innehavaren är ett bolag och bolaget byter namn, ledningen förvärvas av ett annat bolag, bolaget ingår i en fusion eller påverkas av andra typer av associationsrättsliga ändringar. Enligt Lantmäteriet krävs det därför en utredning för att klarlägga vem som är ledningsrättshavare vilket kan vara tidsödande och kost- nadsdrivande för den som genomför utredningen. Lantmäteriet menar att detta också är en nackdel för ledningsrättshavaren eftersom det tar längre tid att kontakta denne då sådana behov uppstår.

299

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Lantmäteriet menar att det bör bli obligatoriskt för lantmäteri- myndigheten att registrera uppgift om ledningsrättshavare i fastig- hetsregistret. Liknande synpunkter har också framförts av de led- ningsrättshavare vi har haft kontakt med.

Ifråga om uppdatering av uppgifterna i registret har Lantmäteriet framfört att det bör införas en skyldighet i ledningsrättslagen (1973:1144) att anmäla ändring av uppgift om ledningsrättshavare till Lantmäteriet. En anmälan kan till exempel behöva ske när led- ningen säljs. De ledningsrättshavare vi har haft kontakt med har där- utöver framfört att, i fråga om ledningsrätter som innehas av företag, bör uppdateringar dessutom kunna ske utifrån uppgift om organisa- tionsnummer och med koppling till ändringar i nationella företags- register.

Samordningsnummer

Under avsnitt 7.4.1 har vi beskrivit behovet av en enhetlig redovis- ning av identitetsbeteckning. Det innebär att uppgift om samord- ningsnummer behöver läggas till som möjliga identitetsbeteckningar, vilket också har framförts till oss från Lantmäteriet.

Samordningsnummer regleras i lagen (2022:1697) om samord- ningsnummer. Enligt 1 § nämnda lag är ett samordningsnummer en identitetsbeteckning för den som inte är eller har varit folkbokförd i Sverige.

Skatteverket lämnade år 2014 ett förslag till ändringar i fastig- hetsregisterlagstiftningen i fråga om samordningsnummer, se prome- morian Samordningsnummer och utländska fastighetsägare – en översyn, se regeringsuppdrag Fi2013/03831 och Fi2014/04002. Skatteverket gjorde bedömningen att utländska fastighetsägare bör tilldelas sam- ordningsnummer och ansåg att Lantmäteriet är den aktör som bör rekvirera samordningsnummer från Skatteverket. Av promemorian framgår att Lantmäteriet är en statlig myndighet och därför har rätt att rekvirera samordningsnummer om det behövs i myndighetens verksamhet. Lantmäteriet ansåg dock att det vore en fördel för den enskilde om denne själv kunde ansöka om samordningsnummer. Skatteverkets förslag i fråga om fastighetsregistret har inte genom- förts.

300

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Utöver Skatteverkets förslag har vi identifierat beröringspunkter i denna fråga med förslagen i det betänkande Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv lämnat (se avsnitt 7.4.1) och till Utred- ningen om en ny förköpslag (Fi 2022:07) som enligt sina tilläggs- direktiv (dir. LI2023:02525) bland annat ska föreslå hur fastighets- överlåtelser kan ske elektroniskt.

Särskilda registreringsnummer (så kallade GD-nummer)

Lantmäteriet har framfört att det behövs ett tydligt författningsstöd för särskilda registreringsnummer (så kallade GD-nummer) i fastig- hetsregistret.

GD-nummer registreras i beskattningsdatabasen hos Skatteverket, se 1 § 4 i Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2018:12) om vilka upp- gifter som får behandlas i Skatteverkets beskattningsdatabas.

Skatteverket använder GD-nummer som ett internt registrerings- nummer för beskattningsändamål. GD står för Gemensamma Distrik- tet och var tidigare en enhet inom Skattemyndigheten i Stockholm som bland annat hanterade beskattningen av utvandrade personer. När en person utvandrade och inte längre var folkbokförd i Sverige beskattades personen i Gemensamma Distriktet och registrerades med GD-nummer. Det Gemensamma Distriktet har nu försvunnit men GD-nummer finns kvar. När Skatteverket får en underrättelse om lagfart från Lantmäteriet och det saknas uppgift om person- nummer så föranleder det att dessa fastighetsägare får ett GD-num- mer i beskattningsdatabasen. Dessa särskilda nummer är en förut- sättning för en korrekt beskattning av fastigheten.

Skatteverket har år 2016 föreslagit att GD-nummer till utländska fastighetsägare ska bytas ut till samordningsnummer, se ovan nämnda redovisning Samordningsnummer till utländska fastighetsägare samt utbyte av GD-nummer, se regeringsuppdrag Fi2013/03831 och Fi2014/04002. Detta förslag har inte heller lett till någon ändring hos Skatteverket eller Lantmäteriet. Ovan nämnda beskrivning om GD- nummer har vi hämtat från denna promemoria.

I våra kontakter med Skatteverket har det framkommit att fort- satt utredning i denna fråga pågår inom myndigheten och att GD- nummer nummer kommer att tilldelas tills annat beslut tas.

301

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Uppgift om fastighetsägarens medborgarskap och uppgift om mäklare

I våra kontakter med brottsbekämpande myndigheter har det fram- kommit att det finns behov av uppgift om nationalitet kopplat till fastighetsägande. Även Lantmäteriet har lyft detta inom ramen för regeringsuppdraget om förebyggande och motverkande av brottslig- het som kan hänföras till fastigheter (Fi2022/02443).

Sedan Sverige blev medlem i EU finns inga begränsningar i rätten för utländska personer eller företag att äga fastigheter i Sverige. Det finns inte någon registrering av fastighetsägande efter medborgar- skap i fastighetsregistret eller i något annat register.

Av Polismyndighetens rapport Penningtvätt via fastigheter från februari 2021 framgår att affärer i kommersiella fastigheter mellan juridiska personer innebär stora transaktionsbelopp, ofta i olika länder (se sida 6 och 11 i rapporten).

I sammanhanget kan nämnas att behovet av uppgift om nationali- tet också har uppmärksammats i rapporten från Totalförsvarets forsk- ningsinstitut (FOI) Ryska investeringar och ekonomiska intressen i Sverige (se s. 36 i rapporten). Frågan har också uppmärksammats i våra samtal med Skatteverket och SCB.

Polismyndigheten har också framfört till oss att den har behov av enkel åtkomst till Lantmäteriets ärenderegister som förs enligt in- skrivningsförordningen (2000:309). I registret finns handlingar som ligger till grund för registreringen i fastighetsregistret. I detta sam- manhang finns också önskemål om att även uppgift om mäklare ska framgå av handlingarna eller av fastighetsregistret. Enligt Lantmäte- riet är det många fler aktörer som efterfrågar enklare tillgång till information från inskrivningsakter, särskilt i fråga om avtalsservitut. I detta sammanhang har även kommunala lantmäterimyndigheter påpekat behovet av enklare tillgång eftersom de inte har samma till- gång som den statliga lantmäterimyndigheten till dessa akter.

Övriga önskemål

I övrigt har såväl Lantmäteriet som i princip alla intressenter som vi har träffat gett oss exempel på vilken ytterligare fastighetsanknuten information som de menar skulle behöva göras tillgänglig på samma sätt som informationen i fastighetsregistret. Huruvida den skulle be-

302

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

höva registreras i registret för att kunna tillgängliggöras är en annan fråga. Beskrivningen nedan syftar till att visa på omfattningen av behovet av mer information.

De exempel som har framförts av dataförmedlare är bland annat energideklarationer och uppgifter som samlas in i samband med fastighetstaxering av småhus men som inte är en del av själva beslutet (typ av uppvärmning, takbeklädand, fasadbeklädnad, antal våningar, antal badrum med mera). Som motivering har framförts att uppgif- terna skulle underlätta olika analyser bland annat kopplat till sam- hällsutmaningar, till exempel klimatanpassning.

Andra exempel som har framförts på våra möten med olika aktö- rer är bland annat uppgifter som rör gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, information om brunnar, dikningsföretag, så kallade BIM-modeller som är kopplade till fastigheter samt beslut enligt miljö- balken som i dag inte registreras i fastighetsregistret. Lantmäteriet har också lyft behovet att i framtiden kunna registrera fastighets- gränser med rättsverkande koordinater.

Aktörer som utvecklar informationstjänster från offentliga register har framfört att det finns behov av en ökad åtkomst till lägen- hetsregistret och att ett bostadsrättsregister behöver inrättas (se SOU 2022:39). Vi har uppfattat att dessa exempel handlar om vad som enligt dessa aktörer bör utgöra grundläggande fastighetsanknuten information på motsvarande sätt som innehållet i fastighetsregistret.

Vi har också haft kontakter med Utredningen ordning och reda på hyresbostadsmarknaden som redovisat sina förslag i betänkandet Bättre information om hyresbostäder (SOU 2023:65). Utredningen föreslår bland annat en ändrad och anpassad lägenhetsregisterlag- stiftning och att uppgift om en lägenhet är upplåten med hyresrätt ska tillföras lägenhetsregistret.

7.4.4Strukturen i registret

Den nuvarande strukturen i fastighetsregistret innebär att registret har fem olika delar. Det som är utmärkande för strukturen är att den är utformad utifrån vilka aktörer som är behöriga att föra in eller ta bort de olika uppgifterna i registret. Vi har uppfattat att detta är särskilt viktigt utifrån regleringen i fastighetsbildningslagen (1970:988) och jordabalken (1979:994), som styr vilka uppgifter som måste

303

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

registreras i registrets allmänna del respektive inskrivningsdel i sam- band med ärendehandläggning enligt dessa lagar. Enligt Lantmäteriet bör befintlig struktur kvarstå avseende den allmänna delen och in- skrivningsdelen.

Intressenter på användarsidan har framfört att indelningen av registret i fem delar inte är relevant ur ett användarperspektiv. Det viktiga enligt dessa aktörer är att informationen kan tillhandahållas och är presenterad utifrån ett öppenhetsperspektiv kopplat till det digitala utlämnandet.

7.4.5Särskilt om den digitala registerkartan

Enligt 3 § 5 fastighetsregisterförordningen ska den allmänna delen i registret innehålla en registerkarta. Denna kallas ofta för den digitala registerkartan (förkortat DRK), vilket beror på att det tidigare fanns manuellt förda registerkartor.

Enligt Lantmäteriet är begreppet registerkarta vilseledande efter- som det egentligen är fråga om uppgifter om geometrisk utbredning och andra uppgifter kopplade till geometrin, till exempel metod för inmätning och kvalitetsuppgifter. Med geometrisk utbredning menas enligt Lantmäteriet uppgifter om till exempel koordinater som krävs för att visualisera den relevanta företeelsen på en karta. Det kan till exempel vara fråga om att visa fastighetsområden på kartan.

Lantmäteriet har framfört till oss att det är uppenbart att det vid den nuvarande förordningens tillkomst avsågs att det skulle finnas en ritad karta. Myndigheten har förklarat att det som finns i dag är en databas med geometrisk information. Denna geometriska infor- mation gör det möjligt att visualisera uppgifterna i fastighetsregistret på olika typer av kartor. Enligt Lantmäteriet kan en kartprodukt ha olika innehåll, skala och geografiskt utsnitt beroende på användarens syfte och behov. Lantmäteriet har poängterat för oss att en register- karta som en traditionell kartprodukt inte längre existerar.

De uppgifter som ska framgå av den författningsreglerade register- kartan regleras i 37 § fastighetsregisterförordningen. Vi har i av- snitt 7.3.1 beskrivit problemet med att krav på redovisning av koordi- nater regleras dubbelt för registerkartan och textinformationen kring uppgifterna.

304

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Lantmäteriet menar att begreppet registerkarta kan utgå eftersom det inte längre är relevant. De uppgifter som möjliggör visualisering av objekten i fastighetsregistret måste dock enligt Lantmäteriet pre- ciseras för de informationsmängder där geometri ska ingå (jämför med 37 § fastighetsregisterförordningen).

7.4.6Särskilt om uppgifter om ortnamn

I 15, 19 och 20 §§ fastighetsregisterförordningen regleras förutsätt- ningar för att fastställa olika typer av namn som ingår i beteckningar i fastighetsregistret. Enligt Lantmäteriet är det fråga om ortnamn, vilket berör Lantmäteriet när den beslutar om ortnamn enligt 5 § 7 punkten förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Bestämmelserna i fastighetsregisterförordningen berör dock även kommuner, som har rätt att fatta beslut om sådana namn.

I denna del har Lantmäteriet framfört följande.

Lantmäteriet använder uppgifter i fastighetsregistret för att kunna göra hållbara ortnamns- och arkivutredningar. Ett medskick till oss i denna del var därför att det relevanta innehållet i fastighetsregistret behövs i ortnamnsverksamheten och inte får tas bort. Det rör sig om uppgifter om socken, särskilda namn enligt 15 § fastighetsregister- förordningen, adressuppgifter, uppgifter om fastighetsrättsliga åt- gärder (exempelvis laga skifte, ägostyckningar och avsöndringar), uppgifter om ursprung och uppgifter om tidigare beteckning.

Vidare anser Lantmäteriet att regler som rör myndighetens namn- hantering enligt fastighetsregisterförordningen behöver förtydligas, i synnerhet i fråga om ansvarsförhållanden och beslutsrätt.

Ortnamn har numera ett särskilt skydd enligt kulturmiljölagen (1988:950), se 1 kap. 4 § (god ortnamnssed). Lantmäteriet har även ett särskilt uppdrag att värna ett vårdat och ändamålsenligt ortnamns- skick enligt 5 § 7 förordningen (2009:946) med instruktion för Lant- mäteriet.

I 19 och 20 §§ regleras beslut om fastigheters och samfälligheters registerbeteckningar med mera. Regler om beslut om ortnamn är alltså reglerade i anslutning till dessa paragrafer. Ortnamnen är en del av beteckningarna.

305

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Enligt 20 § fastighetsregisterförordningen är det lantmäterimyn- digheten som fattar beslut i frågor som rör den allmänna delen med undantag för det som regleras i andra stycket eller i 19 §. I 20 § andra stycket står det att kommunen beslutar om kvartersnamn. Av 19 § fjärde stycket framgår att Lantmäteriet beslutar om traktnamn. I sammanhanget har vi uppmärksammat att Lantmäteriets beslut är normerande vid kommunal och statlig ortnamnshantering, till exem- pel vid vägskyltning och beslut om nya adresser, vilket kan utläsas av 1 kap. 4 § kulturmiljölagen.

Lantmäteriet har uppfattat att eftersom det inte står något sär- skilt om beslut om särskilt namn enlig 15 §, så gäller huvudregeln i 20 § om att det är lantmäterimyndigheten som fattar sådana beslut. När ordet lantmäterimyndighet används i lagtexten, då avses både en kommunal och statlig lantmäterimyndighet (prop. 2007/08:134 s. 34). Vi har i sammanhanget noterat att de olika namnen i lagstiftningen på myndigheten Lantmäteriet i dess olika verksamhetsgrenar är för- virrande inte minst för myndigheten själv, när det ska tillämpa lag- stiftningen.

Särskilda namn enligt 15 § fastighetsregisterförordningen, som nämnts ovan, är namn som utgår eller som utgått ur fastighetens beteckning eller bebyggelsenamn med hävd.

Lantmäteriet menar dock att en kommunal lantmäterimyndighet inte kan besluta om särskilt namn eftersom det åligger Lantmäteriet att fatta dessa beslut.

Lantmäteriet önskar också ett förtydligande i 20 § andra stycket som reglerar kommunernas beslut om kvartersnamn. Enligt andra stycket ska lantmäterimyndigheten ges tillfälle att yttra sig och under- rättas om beslutet. Även här används ordet lantmäterimyndigheten, vilket i och för sig är korrekt i detta sammanhang enligt Lantmäte- riet. Myndigheten har förklarat för oss att lantmäterimyndigheten ska i dessa fall kontrollera att en namnkollision inte uppstår mot bakgrund av 14 § fastighetsregisterförordningen. Ett kvartersnamn får nämligen inte vara samma som ett traktnamn. Det som saknas i 20 § andra stycket är en skyldighet att ge Lantmäteriet möjlighet att yttra sig inom ramen för myndighetens ansvar för ortnamnsfrågor. Enligt Lantmäteriet finns en upparbetad rutin för remisshantering mellan Lantmäteriet och kommunerna, men det är önskvärt med ett formellt krav i denna del.

306

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

7.5Lantmäteriets föreskriftsrätt kring fastighetsregistret

Enligt våra direktiv ska vi granska bestämmelserna om föreskriftsrätt för Lantmäteriet när det gäller fastighetsregistret och föreslå en lättill- gänglig reglering som möjliggör att föreskrifter meddelas på den lämpligaste nivån.

I avsnitt 4.4.9 har vi beskrivit att Lantmäteriets föreskriftsrätt regleras i 82–83 §§ fastighetsregisterförordningen, men att det finns ytterligare särskilda regler som är kopplade till föreskriftsrätten, näm- ligen:

•25 § (ytterligare uppgifter förutom koordinater och tillämpat koordinatsystem i den allmänna delen)

•77 § (närmare precisering av uppgifter som ingår i underrättelse- skyldigheten till Skatteverket)

•80 § (närmare precisering av uppgifter som kan tas bort för av- registrerade redovisningsenheter eller registerenheter).

Vi har kommit fram till att de tre sistnämnda bestämmelserna inte utgör några självständiga normgivningsbemyndiganden utan att före- skrifter i dessa delar meddelas av Lantmäteriet med stöd av 83 § fastighetsregisterförordningen.

Lantmäteriet har förklarat motiven bakom 25 och 80 §§ fastig- hetsregisterförordningen.

Enligt Lantmäteriet behövs ytterligare uppgifter till 25 § för att man ska kunna tillgodogöra sig informationen i fastighetsregistret visuellt. Det räcker inte att visa fastighetsgränser med mera mot en vit bakgrund utan det krävs en topografisk information för att man som läsare ska förstå och tolka den fastighetsrättsliga informationen. Enligt Lantmäteriet bör det alltså även fortsättningsvis vara upp till Lantmäteriet att ange vilka ytterligare uppgifter som behövs för- utom koordinater och koordinatsystem, för att redovisningen ska bli användbar.

I fråga om 80 § har Lantmäteriet förklarat att fastigheter, och andra registerenheter som utplånas, finns kvar i registret men anges som avregistrerade. Viss information raderas dock i samband med avregistreringen. Exakt vilken information som ska raderas i sam- band med avregistreringen är enligt Lantmäteriet beroende av flera

307

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

olika faktorer vilket skulle innebära en alltför detaljerad reglering om detta ska anges i förordningen. Lantmäteriet har dock poängterat att information om avregistrerade registerenheter måste vara kvar efter- som den är av avgörande betydelse för att utröna vad som är rättsligt gällande i dag. Informationen används bland annat för att ta reda på hur gränser, rättigheter med mera tillkommit och förändrats över tid till det som gäller i dag.

Därutöver har Lantmäteriet framfört att det behövs en möjlighet för myndigheten att föreskriva om val av metod för redovisning av fastighetsanknuten information som berör viss fastighet. Lantmäte- riet vill också kunna besluta om specifikationer för införande av uppgifter i fastighetsregistret.

Vid en genomgång av Lantmäteriets föreskrifter som har utfär- dats med stöd av fastighetsregisterförordningen, har vi kunnat konstatera att såväl förordningen som Lantmäteriets föreskrifter är mycket detaljerade och svåra att överblicka. En konsekvens av detta är enligt vår uppfattning att detaljnivån har blivit ett problem i sig och försvårat utvecklingen av regelverket.

Ett exempel på svårigheten är kravet i 27 § 4 punkten fastighets- registerförordningen som borde kunna ha följdändrats när 6 kap. 5 § plan- och bygglagen upphörde att gälla 2018. Ett annat exempel är Lantmäteriets föreskrift LMVFS 2000:2 med föreskrifter om hur fastighetsregistrets allmänna del ska föras. Till föreskriften finns 10 ändringsföreskrifter och det finns ingen konsoliderad version. Det finns med andra ord, enligt vår uppfattning, ett stort behov av förenklingar i fråga om detaljeringsnivån i både fastighetsregister- förordningen och Lantmäteriets föreskrifter till förordningen.

7.6Sammanblandad verksamhetsreglering och dataskyddsreglering

I våra direktiv beskrivs att fastighetsregisterlagen reglerar förutsätt- ningarna för åtkomst till personuppgifter i fastighetsregistret i digi- tal form. Av direktiven framgår att fastighetsregisterlagen, tillsam- mans med förordningen om fastighetsregister, också innehåller materiella bestämmelser om bland annat registrets innehåll. Det kon- stateras vidare att denna regleringsmodell skiljer sig från nyare lag- stiftning där dataskyddsbestämmelser har placerats i en särskild lag,

308

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

skild från själva verksamhetsregleringen. I direktiven anges som exempel vägtrafikdatalagen (2019:369) och lagen (2019:370) om for- dons registrering och användning, där uppdelningen mellan reglerna har tydliggjorts.

Enligt våra direktiv ska vi därför överväga en ny regleringsmodell för fastighetsregistret där de materiella reglerna skiljs från regler om integritetsskydd.

7.6.1Motivet till ny regleringsmodell för vägtrafikregistrering

Den tidigare lagen om vägtrafikregister ersattes 2019 med två nya lagar, en lag om behandling av personuppgifter i Transportstyrelsens verksamhet på vägtrafikområdet och en lag om registrering och an- vändning av fordon.

Transportstyrelsens problembeskrivning kring reglerna var bland annat att den blandning av bestämmelser som rör behandlingen av personuppgifter och de så kallade materiella reglerna om kriterierna för när ett fordon ska vara registrerat för att få brukas innebär ett problem i tillämpningen reglerna. Transportstyrelsen menade att den lagtekniska dispositionen inneburit svårigheter för myndigheten att i förhållande till den övriga registreringen samordna regler om elektronisk överföring av uppgifter till vägtrafikregistret, regler om underrättelseskyldighet och regler om elektronisk anmälan med mera (se SOU 2010:76 s. 398).

Regeringen ansåg att förslaget att dela upp reglerna i två separata lagar skulle göra verksamhetsreglerna mer flexibla och möjliggöra utveckling och effektivisering av myndighetens verksamhet. Även skyd- det för de enskildas personliga integritet skulle tillgodoses bättre genom att bestämmelser som avser behandling av personuppgifter skiljs från bestämmelser som avser fordons registrering (prop. 2018/19:33 s. 60–61).

Vi har träffat representanter från Transportstyrelsen för att ta reda på hur den nya modellen fungerar jämfört med den tidigare. Transportsstyrelsen har då framfört att det är en stor fördel med två separata lagar eftersom det blir tydligare vad myndigheten får göra. Av vårt samtal har vi uppfattat att regelverket skulle kunna bli ännu tydligare om även tillhandahållandeverksamhet, som utgör en sär- skild myndighetsuppgift för Transportstyrelsen, reglerades som en

309

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

egen verksamhet och inte enbart som en fråga som regleras på grund av skyddet för personuppgifter.

7.6.2Informationshanteringsutredningens problembeskrivning av registerförfattningar

Informationshanteringsutredningen har gjort en ingående beskriv- ning och analys av problemet med registerförfattningar, se betänk- andet Myndighetsdatalag (SOU 2015:39) avsnitt 4.3. Utredningen kon- staterar i detta avsnitt att komplexiteten i registerförfattningar bland annat beror på att

•reglerna är en del av det regelverk som styr myndigheters in- formationshantering

•regeltekniska strukturer och begrepp är inkonsekventa

•reglerna är svåröverskådliga och fragmenterade.

Utredningen beskriver bland annat följande konsekvenser av de över- gripande problemen, vilket också framgår av ovan nämnda avsnitt i betänkandet:

•risk för tillämpningsproblem för myndigheter

•ogenomtränglig reglering för den enskilde

•försämrade möjligheter för service och effektivitet i förvaltningen

•försämrad möjlighet för allmänheten att utöva den grundlags- skyddade rätten till insyn i myndigheternas allmänna handlingar.

Utredningen påpekar i detta sammanhang att den tidigare person- uppgiftslagen väsentligen var utformad som en civilrättslig reglering och att den inte var anpassad till personuppgiftsbehandling som sker i författningsreglerade verksamheter med skyldigheter för myndig- heterna och rättigheter för enskilda.

I betänkandet konstaterar utredningen att behovet av att sär- reglera vissa frågor som rör integritetsskydd i allmänhet inte har haft sin grund i speciella omständigheter som rör just den aktuella myn- digheten eller verksamheten (se SOU 2015:39 s. 665 f.). Enligt ut- redningen har särregleringen snarare motiverats av principiella och

310

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

generella resonemang som rör myndighetsverksamhet rent allmänt. Utredningens förslag är därför att samla de gemensamma reglerna i en myndighetsdatalag. I fråga om så kallade renodlade registerför- fattningar, som till exempel för fastighetsregistret, anser utredningen att dessa utgör en slags verksamhetsreglering som även i fortsätt- ningen bör regleras i särskild ordning. Enligt utredningen ska dock dessa kunna följa utredningens förslag om dataskyddsregleringen separeras från verksamhetsregleringen (se SOU 2015:39 s. 667).

Lagstiftningsärendet med utredningens förslag till en ny myndig- hetsdatalag är i dagsläget fortfarande under beredning.

7.6.3Digitaliseringsrättsutredningens problembeskrivning av registerförfattningar och tillhandahållande av grunddata

Digitaliseringsrättsutredningen har i betänkandet Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering (SOU 2018:25 s. 466) kommit fram till att problemet med registerförfattningar är en hämmande faktor för digitaliseringsarbetet hos myndigheter. Utredningen anser därför att förändringar som behövs avseende registerförfattningar behöver prioriteras och hanteras samordnat och metodiskt.

Utredningen har identifierat registerförfattningar och tillhanda- hållande av grunddata som ett särskilt område som behöver åtgärdas (nämnda betänkande avsnitt 12.2.4 och 12.2.5). Utredningen anser att registerförfattningar som reglerar användningen av grunddata väcker frågor kring hur myndigheters roll att försörja samhället med grunddata är reglerad och hur den berörda registerförfattningen med sådana regler förhåller sig till andra författningsreglerade krav på när tillhandahållande får ske och i vilken form den ska eller bör ske.

Utredningen anger fastighetsregisterlagens bestämmelse om ända- mål som exempel på när en dataskyddsbestämmelse påverkar om ett utlämnande alls är tillåtet eller i vilken form det är tillåtet, se nämnda betänkande s. 484. Utredningen resonerar vidare om vilka andra krav än dataskydd som kan finnas i fråga om digitalt utlämnande för att det är fråga om grunddata, se nämnda betänkande s. 486.

I Lantmäteriets fall är kraven på digitalt tillgängliggörande för- fattningsreglerade, till exempel i 5 och 6 §§ lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation avseende bland annat adress- och bygg- nadsinformation. Vi kan i detta sammanhang tillägga att nämnda lag

311

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

anges som ett eget tillåtet ändamål i fastighetsregisterlagen. I förarbet- ena till lagen om geografisk miljöinformation ansåg regeringen att den digitala formen för tillgängliggörande är en förutsättning för ge- nomförandet av det bakomliggande EU-direktivet, se prop. 2009/10:224 s. 87. Regeringen ansåg dock att det var för tidigt att ta ställning till om informationen kan tillhandahållas utan att ändamål behöver an- ges enligt lagen om fastighetsregister. Vi har uppfattat att ändamåls- begränsningen i detta fall utgörs av syftet med lagen om geografisk miljöinformation som anges i 1 § den lagen.

Digitaliseringsrättsutredningen för också resonemang kring krav på format för utlämnande som tidigare reglerades mot bakgrund av EU-direktivet 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Nämnda direktiv har numera ersatts med det så kallade öppna data-direktivet och den nationella öppna data-lagen som vi har beskrivit i avsnitt 5.4.4 oh 5.5.2. I fråga om öppna data var Digitaliseringsrättsutredningens bedömning att författningar som sär- skilt reglerar åtaganden för förvaltningen att stå för samhällets infor- mationsförsörjning bör innehålla tydligare regler om vilka uppgifter som ska tillhandahållas som öppna data, se SOU 2018:25 s. 489.

7.6.4Öppna data-utredningens resonemang kring registerförfattningar och vidareutnyttjande

Öppna data-utredningen menar att registerförfattningar innehåller bestämmelser som utgör en begränsning av rätten att vidareutnyttja information, se betänkandet Innovation genom information (SOU 2020:55) s. 159. Av nämnda betänkande framgår att informa- tion som myndigheter gör tillgänglig som huvudregel får vidareut- nyttjas utan restriktioner. Vidare framgår det av betänkandet att denna rättighet är grundlagsskyddad avseende utlämnande enligt offentlig- hetsprincipen och att den utgör en allmän princip även när tillgäng- liggörande görs på frivillig väg.

I nämnda betänkande, avsnitt 8.3.1 och 8.3.2, för utredningen resonemang kring skillnaden mellan tillgängliggörande och tillhanda- hållande av information i syfte att precisera skillnaden mellan den rättsliga regleringen av rätten till åtkomst till information och rätten till vidareutnyttjande av information. Kraven på format med mera enligt öppna data-direktivet rör nämligen enbart det senare fallet. Utredningen anser att exempelvis 10 § fastighetsregisterlagen utgör

312

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

en bestämmelse som rör begränsning i rätten att vidareutnyttja in- formation eftersom den reglerar formen för utlämnande, se nämnda betänkande s. 133 och s. 417.

Regeringens uppfattning i denna fråga är dock att bestämmelser om skydd av personuppgifter i vissa fall också kan begränsa rätten till tillgång, exempelvis genom att uppställa hinder mot att sådana uppgifter tillgängliggörs digitalt, se prop. 2021/22:225 s. 22. Reger- ingen förklarar vidare i nämnda proposition att öppna data-lagen bör vara tillämplig när någon i ett konkret fall har rätt att få tillgång till data oavsett på vilken rättslig grund det sker, se nämnda prop. s. 29. Enligt regeringen gäller detta även fall när en myndighet har i uppgift att tillhandahålla vissa data eller när syftet med ett register, som till exempel med fastighetsregistret, är att ge offentlighet åt informationen.

7.6.5Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden

Utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tull- verket och Kronofogden har i sitt betänkande Framtidens dataskydd (SOU 2023:100) nyligen föreslagit en ny och modern dataskydds- reglering för dessa myndigheter. Utredningens uppdrag, som i prin- cip har pågått parallellt med vårt uppdrag, har varit att skapa ända- målsenliga regler som är anpassade efter dagens behov. I uppdraget har också ingått att överväga om det finns utrymme för en minskad detaljreglering, och om registerförfattningarnas struktur bör ses över. Utredningen har formulerat ett antal gemensamma utgångspunkter för sitt arbete, vilka också har blivit vägledande i vårt arbete, se vidare avsnitt 11.2.3.

7.6.6Överväganden i förarbeten till fastighetsregisterlagen i fråga om val av regleringsmodell

I förarbetena till den nuvarande fastighetsregisterlagen och tillhör- ande förordning övervägde regeringen om vissa materiella regler om inskrivning och fastighetsregistrering skulle föras över till den nya registerlagen, prop. 1999/2000:39 s. 79. Regeringen skriver att register- författningar inte brukar reglera materiella frågor. Enligt regeringen skulle den nya fastighetsregisterlagen reglera frågor som rör skyddet

313

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

för personuppgifter i fastighetsregistret. Regeringens avsikt var att samla detaljbestämmelser av datarättsligt slag i en förordning till fastighetsregisterlagen. Det framgår också av nämnda förarbeten att detaljbestämmelser avseende fastighetsregistrering, vilka inte är av datarättslig karaktär skulle flyttas över till fastighetsbildningskungör- elsen. Regeringen bedömde att till exempel frågor om innehåll i registret och registrets ändamål hade betydelse för utformningen av bestämmelser som är av datarättslig karaktär.

Anledningen till att fastighetsregistret finns beskrev regeringen på s. 73 f. i nämnda proposition. Där konstaterade regeringen att beträffande en stor del av uppgifterna är det främsta syftet med registreringen att ge offentlighet åt vissa rättsförhållanden, exempel- vis i fråga om uppgifter om lagfaren ägare och nybildning av en fastighet. Regeringen konstaterade vidare att fastighetsanknuten in- formation är en stor tillgång i samhället och behövs till en mängd viktiga samhällsfunktioner. Regeringens avsikt med den datarättsliga regleringen kring fastighetsregistret var att så långt som möjligt för- hindra användning av fastighetsregistret som från integritetssynpunkt är olämplig.

Regeringen gjorde ett antagande kring innebörden av kraven i det tidigare EU-direktivet på viss precisering av ändamålen. Av nämnda förarbeten s. 82 f. framgår att regeringen gjorde ett antagande om att preciseringen antingen kan anges genom att viss användning förbjuds eller att endast viss särskild användning tillåts. Det bör noteras att regeringen inte bedömt Lantmäteriets behandling av personuppgift- erna, utan med användning av registret avsågs alltså andra personupp- giftsansvarigas behandling. Regeringens bedömning av lämpligheten av andra personuppgiftsansvarigas behandling av personuppgifter i fastig- hetsregistret, genom åtkomst till registret, utformades som en ända- målsbestämmelse i 2 § fastighetsregisterlagen (se även nämnda för- arbeten s. 83).

7.6.7Lantmäteriets problembeskrivning

Lantmäteriet har framfört till oss att det är svårt att utläsa ur fastig- hetsregisterlagen hur den förhåller sig till den generella lagstiftningen som rör informationshantering. Det är också svårt att utläsa om fastighetsregisterlagen utgör en ansvarsreglering av Lantmäteriets

314

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

myndighetsuppgift att försörja samhället med grundläggande fastig- hetsinformation. Lantmäteriet menar att fastighetsregisterlagen ger sken av att vara en datarättslig reglering som rör Lantmäteriets per- sonuppgiftsbehandling, men i själva verket kan ses som en förvalt- ningsrättslig verksamhetsreglering. Detta eftersom tillämpningen av lagen resulterar i förvaltningsrättsliga beslut för enskilda. Enligt Lantmäteriet är regleringen förvirrande för myndigheten själv och för användarna av registret. Myndigheten menar också att det kan vara svårt för de registrerade att förstå vad fastighetsregistret är och hur det får användas. Enligt Lantmäteriet förekommer det till exem- pel att fastighetsägare vill gå ur fastighetsregistret eftersom de anser att de har en sådan rättighet enligt den dataskyddsrättsliga regeringen.

7.7Särskilda regler för behandling av personuppgifter i fastighetsregistret

I våra direktiv beskrivs olika problem med befintliga integritets- skyddsregler kring fastighetsregistret. Enligt direktiven har till exem- pel ändamålsbestämmelsen i fastighetsregisterlagen kritiserats för att inte motsvara det moderna samhällets behov. Exempel på ändamål som enligt direktiven bör övervägas är journalistik, navigering, posi- tionering och utbildning.

Vidare anges i våra direktiv att sökbegränsningar enligt 7 § fastig- hetsregisterlagen har kritiserats för att vara för snäva och detaljerade. Exempelvis innebär sökbegränsningen för personnummer ett hinder för Polismyndigheten som kan ha behov av att ta reda på vilka fastig- heter en person äger, till exempel för att kunna hitta fastigheter där en sökt person kan uppehålla sig.

Ytterligare exempel som anges i våra direktiv är att andra myndig- heter efterfrågar sökning på personnummer för att automatiskt kunna hämta information från fastigheter för presentation i olika e- tjänster för medborgare. Nämnda bestämmelse innehåller också be- gränsningar för sökningar på flera fastigheter samtidigt. Enligt våra direktiv försvårar denna begränsning vid infrastrukturprojekt som exempelvis projektering av bredbandsutbyggnad, där fastigheter söks fram genom en markering av ett område på en karta.

315

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Våra direktiv anger också att begränsningar för urval och bearbet- ningar i 8 och 9 §§ fastighetsregisterlagen kan få motsatt effekt för integritetsskyddet. Ett problem som nämns i direktiven är att 9 § som huvudregel förhindrar Lantmäteriet att göra urval så att de regi- strerade lagfarna ägare och tomträttshavare som till exempel anmält reklamspärr eller som är under 16 år kan uteslutas.

7.7.1Ändamål med registret

Av 2 § fastighetsregisterlagen framgår att registrets ändamål i fråga om personuppgifter är att tillhandahålla uppgifter för vissa uppräk- nade verksamheter och för fullgörande av informationsansvar enligt lagen (2010:1768) om geografisk miljöinformation.

Lantmäteriet har påpekat för oss att de överväganden som ligger till grund för vilka verksamheteter som ska få använda fastighets- registret är över 20 år gamla. Lantmäteriet menar att det inte har fungerat att löpande lägga till verksamheter när behov uppstår, vilket var tanken enligt förarbetena (se prop. 1999/2000:39 s. 83).

Lantmäteriet har också framfört att ändamålsbegränsningen i 2 § i praktiken är av betydelse för annat än personuppgifter eftersom användarna efterfrågar en viss datamängd och inte bara personupp- gifterna i den datamängden. Lantmäteriet tillämpar då ändamåls- begränsningen på hela datamängden. Detta var enligt Lantmäteriet inte avsikten enligt förarbetena, där det framgår att onödiga begräns- ningar inte ska ställas upp för andra uppgifter som inte utgör person- uppgifter, se nämnda prop. s. 83.

Lantmäteriet har också framfört att många kunder inte vill ha personuppgifter då det skulle underlätta åtkomsten till fastighets- registret. Men eftersom all information i fastighetsregistret enligt Lantmäteriet i praktiken räknas som personuppgifter blir det omöj- ligt att tillgodose en sådan begäran. Lantmäteriet efterfrågar i denna del en tydligare reglering av vad som är personuppgift i fastighets- registret. Även användare av fastighetsregistret efterfrågar en tyd- ligare reglering i denna del.

Enligt Lantmäteriet ser myndigheten en ökande trend i fråga om åtkomst till information som rör kommersiella fastigheter i syfte att göra tjänster för fastighetsförvaltning. I dessa fall är sökanden endast intresserad av information som rör juridiska personer. Lantmäteriet

316

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

har dock förklarat för oss att en fastighet kan ha tidigare ägare som är fysiska personer och att denna koppling gör det svårt att göra en sådan avgränsning som efterfrågas av användarna.

Lantmäteriet har vidare beskrivit för oss att prövningen av om viss verksamhet utgör en sådan verksamhet som anges i ändamåls- bestämmelsen kan vara svår eftersom Lantmäteriet normalt inte har specialkunskaper om regleringen bakom den verksamhet som avses i en ansökan om åtkomst. Enligt Lantmäteriet handlar det dock sällan om att neka åtkomst på grund av ett ändamål. Lantmäteriet menar att bedömningen snarare handlar om att kategorisera verksamheten korrekt utifrån de kategorier av verksamheter som är uppräknade i lagen. Lantmäteriet har förklarat att sökanden ofta inte vet hur den ska kategorisera sin verksamhet enligt fastighetsregisterlagen.

Av Lantmäteriets interna handbok för handläggning av ärenden rörande fastighetsregisterlagen (dnr 519-2018/446) framgår att en ansökan om elektronisk åtkomst till fastighetsregistret till exempel kan avse skapande av en tjänst för husägare där handlingar avseende huset kan samlas bland annat för att underlätta underhåll av huset (se handboken s. 52). Lantmäteriet bedömde att verksamheten, det vill säga ändamålet, i det fallet handlade om fastighetsförvaltning, men myndigheten övervägde också ändamålet omsättning.

Ett annat exempel i nämnda handbok är en regions ansökan om åtkomst till fastighetsregistret för verksamhet enligt 2 § 3 p. fastig- hetsregisterlagen. Enligt nämnda bestämmelse rör det sig om verk- samhet som avser kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där fastighetsanknuten information utgör underlag för prövningar eller beslut (se nämnda handbok s. 53). I det fallet bedömde Lantmäteriet att sökandens verksamhet i stället föll under författningsreglerad verksamhet och verksamhet som rör fastig- hetsförvaltning.

I fråga om journalistiska ändamål framgår det av Lantmäteriets handbok att myndigheten numera godkänner dessa trots att verk- samhetstypen inte räknas upp i fastighetsregisterlagen (se ovan nämnda handbok s. 63). Enligt handboken godtar Lantmäteriet ändamål som följer direkt av EU:s dataskyddsförordning och den svenska data- skyddslagen. Av handboken framgår vidare att bedömning av ända- målet görs mot bakgrund av den så kallade finalitetsprincipen.

317

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Lantmäteriet har enligt handboken även beviljat åtkomst för ända- mål som rör positionering, se nämnda handbok s. 59. I det fallet var det fråga om uppgifter om adresser för mottagning och beställningar av snabbmat för hemkörning. Lantmäteriet ansåg att positionering och ruttplanering har en koppling till kartändamål som omfattas 2 § 7 p. fastighetsregisterlagen och som reglerar Lantmäteriets informa- tionsansvar enligt lagen om geografisk miljöinformation.

När det gäller ändamål som rör utbildning framgår det av Lant- mäteriets handbok att myndigheten har nekat åtkomst för sådana ändamål, men det finns även fall där åtkomst har beviljats för verk- samhet som regleras av högskolelagen, se nämnda handbok s. 49.

I våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäteriet har det framförts till oss att ändamålsregleringen i fastighetsregister- lagen kan ge en falsk trygghet om integritetsskydd. Aktörerna har påpekat att fastighetsregistret är ett offentligt register och att upp- gifterna ändå är tillgängliga enligt offentlighetsprincipen.

7.7.2Tillämpningsproblem avseende 6 § fastighetsregisterlagen

I våra möten med Lantmäteriet har det framkommit att gränsdrag- ningen av personuppgiftsansvaret enligt 5 § och 6 § fastighetsregister- lagen är otydlig. I förarbetena till fastighetsregisterlagen framgår det att 6 § är ett utflöde av personuppgiftsansvaret enligt 5 § (se prop. 1999/2000:39 s. 140). Lantmäteriet anser att det är oklart om denna reglering går längre än ansvaret enligt EU:s dataskyddsförord- ning.

Enligt 6 § ska Lantmäteriet bland annat tillse att det inte upp- kommer otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet. För dessa syften får myndigheten i enskilda fall uppställa ytterligare vill- kor utöver de som anges i 7–10 §§.

Lantmäteriet har framfört till oss att de som beviljas åtkomst till fastighetsregistret med särskilda villkor enligt 6 § har svårt att förstå hur villkoren förhåller sig till deras personuppgiftsansvar enligt EU:s dataskyddsförordning. En konsekvens av dagens utformning av 6 § är enligt Lantmäteriet att regelefterlevnaden blir otydlig och svår både för myndigheten själv och för användarna.

318

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

I våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäteriet har det framkommit att det är svårt att överklaga Lantmäteriets beslut som baseras på 6 § eftersom man inte vet vad man ska kunna förvänta sig av myndigheten enligt den bestämmelsen. Aktörerna ställer sig också frågande kring vem som har att bevisa om hanteringen hos dem har skett i enlighet med gällande rätt.

7.7.3Begränsningar för tillhandahållande av personuppgifter i elektronisk form

Enligt förarbetena till fastighetsregisterlagen framstår viss specifik användning typiskt sett som mera känslig från integritetssynpunkt. Det gäller behandlingar som innebär direktåtkomst, urval och bearbet- ningar samt utlämnande på medium för automatiserad behandling, se prop. 1999/2000:39 s. 95. För dessa fall finns det därför begräns- ningar i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen. Dessa begränsningar är också kopplade till olika typer av ändamål med användningen. Exempelvis tillåts direktåtkomst till uppgifter om inteckningar men det är som huvudregel förbjudet att lämna ut dessa uppgifter digitalt på annat sätt.

Lantmäteriet har framfört följande i fråga om begränsningarna för åtkomst i elektronisk form.

Enligt Lantmäteriet vill många aktörer som har avtal med myn- digheten göra en så kallad bulknedladdning av olika informationsslag i fastighetsregistret exempelvis för fastighetsvärdering. Lantmäteriet har i sådana fall svårt att bedöma hur uppgiftsminimering ska till- godoses och efterfrågar tydligare regler för sådana aktörer.

Lantmäteriet har vidare framfört att flera aktörer har behov i sin verksamhet att kunna söka på personnummer i fastighetsregistret, för att kunna hämta information om en fysisk persons fastighetsinnehav. Enligt Lantmäteriet finns behovet hos banker, försäkringsbolag, kre- ditupplysningsföretag, myndigheter som till exempel Polismyndig- heten, Kronofogdemyndigheten och Centrala studiestödsnämnden. Enligt 7 § fastighetsregisterlagen är det enbart Lantmäteriet som får göra sådana sökningar. En konsekvens av det undantagslösa sökför- budet är enligt Lantmäteriet att många aktörer, både företag och myndigheter, har byggt lösningar mot Skatteverkets information för att kunna koppla person till fastighet. Dessa uppgifter används sedan för att kunna söka fram fastigheterna i fastighetsregistret. En annan konsekvens är enligt Lantmäteriet att vissa aktörer, till exempel kre-

319

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

ditupplysningsföretag och Polismyndigheten, måste ladda ner hela registret för att själva skapa en sökningsmöjlighet baserat på person- nummer.

Enligt 7 § är det också som huvudregel förbjudet att söka på flera fastigheter samtidigt. Enligt Lantmäteriet har denna begränsning blivit tandlös eftersom det rent tekniskt går att göra en sökning i taget men där det i praktiken är en sökning på flera fastigheter sam- tidigt. Lantmäteriet menar att denna begränsning bör tas bort.

Lantmäteriet har också framfört att teknikutvecklingen har lett till att den praktiska skillnaden mellan direktåtkomst och annat elek- troniskt utlämnande suddas ut när åtkomst ges till enstaka uppgifter, så kallade fråga-svar tjänster.

I våra samtal med användare av fastighetsregistret har det fram- kommit att begränsningarna i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen inte är förutsebara. Användarna menar att nuvarande regler leder till att man som användare måste pröva sig fram och göra en ny ansökan om åtkomst flera gånger för att se vilken åtkomst till vilken information som faktiskt är tillåten. Vi har uppfattat att problemet med förutse- barheten därmed också gäller de registrerade vilket har negativa kon- sekvenser för integritetsskyddet.

7.7.4Extern lagring och tredjelandsöverföring

I förarbetena till fastighetsregisterlagen ansåg regeringen att det inte behövs någon särskild reglering för utlämnande av uppgifter från fastighetsregistret till utlandet (se prop. 1999/2000:39 s. 104). Det finns därutöver inga särskilda överväganden i förarbetena om anlit- ande av annan aktör för lagring av uppgifterna som användaren har fått åtkomst till.

Enligt Lantmäteriet vill fler och fler globala aktörer använda information i fastighetsregistret. Det rör sig främst om belägenhets- adresser som används till exempel i kartappar. Lantmäteriet har för- klarat att för att kunna hålla hög prestanda i sina tjänster, vill dessa aktörer lagra information i flera olika världsdelar som till exempel Nordamerika, Europa och Asien. Dessa aktörer har enligt Lantmäte- riet antingen fått avslag från Lantmäteriet eller blivit tvingade att endast lagra information inom EU, för att få åtkomst till uppgifterna i fastighetsregistret. Aktörerna har i dessa fall gjort Lantmäteriet

320

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

uppmärksam på att Sverige sticker ut i fråga om sin tolkning av vad som utgör en personuppgift. Enligt dessa aktörer utgör belägenhets- adresser inte personuppgifter i andra länder.

Lantmäteriet har också framfört till oss att det är vedertaget på den så kallade informationsmarknaden att företag köper lagringslös- ningar som en extern tjänst. Enligt Lantmäteriet gäller det såväl stora företag som banker, försäkringsbolag och industrier som små ny- startade företag. Lantmäteriet har förklarat att det är bland annat kraven på it-säkerhet som gör att en aktör som vill ha åtkomst till fastighetsregistret, väljer att anlita specialiserade företag i fråga om lagring i stället för att sätta upp egna lagringsmiljöer. Enligt Lant- mäteriet uppstår det en komplicerad situation, främst beroende på regelverket i EU:s dataskyddsförordning, när tjänsten för den externa lagringen erbjuds av globala företag som ägs av bolag utanför EU och EES. De mest anlitade företag inom extern lagring enligt Lant- mäteriet är Google, Amazon och Microsoft.

Lantmäteriet menar att det är svårt för myndigheten att avgöra hur långt myndighetens ansvar sträcker sig i att bedöma integritets- och säkerhetsfrågor hos användaren för att medge åtkomst till fastig- hetsregistret.

Utifrån våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäte- riet har vi fått höra att många upplever den nuvarande bedömningen i fråga om extern lagring som ologisk. Flera aktörer har påpekat att fastighetsregisterlagstiftningen, såsom den tillämpas av Lantmäte- riet, går i motsatt riktning jämfört med teknikutvecklingen när det gäller informationssäkerhet. Aktörerna har också framfört att de upp- lever att det är rigorösa krav på säkerhet när det gäller extern lagring som sker i kombination med direktåtkomst till fastighetsregistret, medan det inte ställs lika höga krav för annat digitalt tillgängliggör- ande. Aktörerna har framfört att det är svårt att förstå varför det är olika krav beroende på formen för tillgängliggörande och uppfattar detta som en inkonsekvent tillämpning av lagstiftningen.

7.7.5Särskilt om brottsbekämpande myndigheters behov

I våra kontakter med Polismyndigheten har det framförts att polisen har behov av direktåtkomst till fastighetsregistret, så att det går att söka på personnummer. Detta är inte tillåtet i dag enligt 7 § fastig-

321

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

hetsregisterlagen. Enligt Polismyndigheten behövs även fortsatt lokal lagring av uppgifter ur fastighetsregistret hos myndigheten, men direktåtkomst med relevanta sökmöjligheter är ett viktigt komple- ment. Polismyndigheten har också framfört att det ofta inte räcker med åtkomst till informationen, utan att myndigheten har stort behov av så kallad domänkompetens. Det kan till exempel handla om att Lantmäteriet behöver förklara olika komplicerade ägarförhållan- den kring en viss fastighet. Polismyndigheten har beskrivit att Lant- mäteriet är behjälplig med support och att det finns ett fortsatt och stadigvarande behov av support från Lantmäteriet.

Polismyndigheten har vidare framfört att Lantmäteriet bör ha en mer proaktiv roll i fråga om vilken information ur fastighetsregistret som lämnas till Polismyndigheten. Dagens regler innebär att Lant- mäteriet till exempel gör urval och bearbetningar i fastighetsregistret på begäran av Polismyndigheten. Polismyndigheten har förklarat att Lantmäteriet bör kunna upptäcka avvikande förändringar i fastig- hetsregistret och självmant underrätta Polismyndigheten om dessa på eget initiativ.

Vi har även träffat Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet för att ta reda på om det finns ytterligare behov. Representanter från Skattebrottsenheten har framfört till oss att de i de allra flesta fall har tillräcklig åtkomst till fastighetsregistret. Däremot har de fram- fört till oss att Lantmäteriet är en viktig myndighet som borde kunna sätta stopp för eller förhindra och försvåra överlåtelser som miss- tänks vara ett led i brottslighet. Det har också framförts till oss att Lantmäteriet är en nätverksmyndighet i det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet vilket borde förutsätta att Lant- mäteriet har ett tydligt uppdrag att verka brottsförebyggande.

7.8Användarnas rätt till digital åtkomst till fastighetsregistret

Av våra direktiv framgår att vi ska bedöma hur dataförmedlarnas och slutanvändarnas rätt till elektronisk åtkomst till fastighetsregistret kan tydliggöras och hur sådan rätt ska prövas av Lantmäteriet. Av direktiven framgår också att användare av fastighetsregistret under lång tid framfört önskemål om ökad tydlighet och förutsebarhet i lagstiftningen för uppgifter i fastighetsregistret som inte är person-

322

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

uppgifter. Enligt direktivet gäller detta särskilt i fråga om adressupp- gifter och uppgifter om fastighetsbeteckningar i situationer där infor- mation ska användas i karttjänster.

7.8.1Reglering av rätten till digital åtkomst till fastighetsregistret

Vi kan konstatera att fastighetsregisterlagen inte reglerar någon rätt för enskilda att få åtkomst till fastighetsregistret i digital form. Lant- mäteriets myndighetsuppgift att försörja samhället med grundlägg- ande fastighetsinformation, som regleras i myndighetens instruktion, innebär inte heller någon sådan rätt.

Särskilda bestämmelser om format för utlämnande finns däremot i lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (öppna data-lagen). Av förarbetena till öppna data-lagen fram- går att den gäller exempelvis när en myndighet har i uppgift att till- handahålla vissa data eller när syftet med ett register, som till exem- pel med fastighetsregistret, är att ge offentlighet åt informationen (se prop. 2021/22:225 s. 29 f.). Däremot gäller inte öppna data-lagen om skälet till att digital åtkomst nekas exempelvis beror på bestäm- melser som begränsar sådan möjlighet i fråga om personuppgifter (se nämnda prop. s. 22).

Vi anser i likhet med Öppna data-utredningen att det är tillräck- ligt för att öppna data-lagen ska bli tillämplig, att den berörda myn- digheten har gjort bedömningen att det inte finns något hinder mot att göra information tillgänglig och erbjuder därmed åtkomst till in- formationen i visst format, se betänkande Innovation genom infor- mation (SOU 2020:55) s. 130. Om myndigheten ändå nekar en enskild att ta del av erbjudandet, eller om den enskilde motsätter sig villko- ren för att få ta del av erbjudandet, ska denne enligt vår uppfattning kunna begära ett skriftligt och motiverat beslut av myndigheten enligt öppna data-lagen.

Enligt 2 kap. 2 § öppna data-lagen ska data tillgängliggöras i det befintliga formatet eller, om sökanden begär det och det är lämpligt samt praktiskt möjligt, i ett format som bland annat är öppet och maskinläsbart. Det som avses med maskinläsbara format är så kallade informationstjänster som alltså ska läsas av datorer eller andra data- maskiner. Det krävs i dessa fall ett särskilt program eller gränssnitt till sådana tjänster för att en människa ska kunna läsa informationen.

323

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Särskilda krav på format finns för så kallade värdefulla datamängder

i2 kap. 3 § öppna data-lagen. En värdefull datamängd ska enligt bestämmelsen tillgängliggöras i ett maskinläsbart format genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning. Europeiska kom- missionen har fastställt vilka de värdefulla datamängderna är i genom- förandeförordningen (EU) 2023/138 av den 21 december 2022 om fastställande av en förteckning över särskilda värdefulla dataset och arrangemangen för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa.

Denna förordning pekar bland annat ut datamängder som består av

•fastighetsgränser

•fastighetsbeteckningar

•belägenhetsadresser

•byggnader.

Nämnda datamängder finns i fastighetsregistret. Lantmäteriet har förklarat för oss att det handlar om datamängder som Lantmäteriet tillgängliggör som kartdata, det vill säga i tjänster med geografisk in- formation.

7.8.2Värdefulla datamängder

En definition av vad som menas med värdefulla datamängder finns i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (öppna data-direktivet).

Enligt artikel 2.10 är värdefulla datamängder handlingar vars vidare- utnyttjande är förknippat med stora fördelar för samhället, miljön och ekonomin. Enligt definitionen kan fördelarna till exempel upp- stå på grund av informationens lämplighet för att skapa mervärdes- tjänster, applikationer och nya arbetstillfällen.

Enligt artikel 14.2 måste ett antal kriterier vara uppfyllda för att fastställa särskilda värdefulla datamängder. Datamängden ska ha poten- tial att

•skapa viktiga socioekonomiska eller miljömässiga fördelar och innovativa tjänster

324

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

•gynna ett stort antal användare, i synnerhet små och medelstora företag

•bidra till att generera intäkter

•kombineras med andra datamängder.

De datamängder som Europeiska kommissionen har fastställt som värdefulla datamängder enligt genomförandeförordningen (EU) 2023/138 är alltså sådana datamängder som kommissionen har be- dömt uppfylla nämnda kriterier.

7.8.3Lantmäteriets problembeskrivning

Lantmäteriet har framfört att i de fall belägenhetsadresser och upp- gifter om byggnader anses utgöra indirekta personuppgifter, så är begränsningarna i fastighetsregisterlagen oproportionerliga i förhåll- ande till samhällets behov av informationen. Lantmäteriet menar att fastighetsregisterlagen behöver tydliggöras särskilt i fråga om upp- gifter som omfattas av EU:s regler kring värdefulla datamängder, som

vihar beskrivit ovan. Lantmäteriet efterfrågar i denna del en förnyad proportionalitetsbedömning i fråga om begränsningar för tillhanda- hållande av värdefulla datamängder som finns i fastighetsregistret.

7.8.4Övriga medskick

I våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäteriet har liknande synpunkter som de från Lantmäteriet framförts. Det som efterfrågas särskilt är vad som utgör personuppgifter i fastighets- registret.

Det har dock också framförts synpunkter av mer processuell karak- tär när det gäller användarnas rätt till digital åtkomst till fastighets- registret. Aktörerna är i huvudsak nöjda med Lantmäteriets hand- läggning av ärenden enligt fastighetsregisterlagen. Det finns dock en osäkerhet kring vad de kan kräva av myndigheten när en begäran exem- pelvis om direktåtkomst handläggs ovanligt länge, eller om dokumen- tationen kring de tjänster som erbjuds inte motsvarar önskemålen.

325

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Vi har uppfattat att det nuvarande regelverket som rör åtkomst till fastighetsregistret i digital form är i hög grad ogenomtränglig utifrån ett användarperspektiv.

7.9Förmåga att motstå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter som berör fastighetsregistret

I våra direktiv beskrivs att det i dag inte finns några specifika regler för fastighetsregistret som syftar till att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter. Sådana regler skulle enligt våra direktiv exempelvis kunna innebära krav på spårbarhet av förändringar i registret och uppgiftsskyldighet gentemot myndigheter med ansvar inom informationssäkerhetsområdet.

Bakgrunden till att detta tas upp som problem i direktiven är det försämrade säkerhetspolitiska läget. Av direktiven framgår att Sverige kontinuerligt utsätts för olika former av cyberangrepp som inte minst riktas mot svenska myndigheter. Det framgår vidare att regeringen arbetar aktivt med att öka motståndskraften mot sådana angrepp och bland annat därför inrättat ett nationellt cybersäkerhetscenter i syfte att stärka den samlade förmågan att förebygga, upptäcka och hantera cyberhot.

Enligt våra direktiv ska vi därför bedöma behovet av författ- ningsstöd för att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter som berör fastighetsregistret, däribland be- hovet av uppgiftsskyldighet gentemot myndigheter med ansvar inom informationssäkerhetsområdet.

Definitionen av cybersäkerhet framgår av termbanken för infor- mationssäkerhet hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Med cybersäkerhet menas enligt termbanken informations- säkerhet avseende indirekta och direkta, externa beroenden och hot som finns i ett större och mer komplext digitalt ekosystem än (en- bart) inom den egna organisationen eller samhället.

326

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

7.9.1Cybersäkerhetsutredningens problembeskrivning

Cybersäkerhetsutredningen skriver i betänkandet Sveriges säkerhet – behov av starkare skydd för nätverks- och informationssystem (SOU 2021:63), s. 106 f., att den digitala utvecklingen i samhället går snabbt men att informations- och cybersäkerheten inte ökar i samma takt. Enligt utredningen innebär det att det uppstår ett gap som ökar riskerna för att drabbas av ett cyberangrepp eller en it-incident.

Av nämnda betänkande (s. 105) framgår att informations- och cybersäkerhet innebär en strävan efter att skydda information så att

•den alltid finns när den behövs (tillgänglighet)

•det går att lita på att den är korrekt och inte manipulerad eller förstörd (riktighet)

•endast behöriga personer får ta del av den (konfidentialitet)

•det går att följa hur och när informationen har hanterats och kommunicerats (spårbarhet).

Informations- och cybersäkerhet syftar även till att skydda nätverks- och informationssystem i övrigt, enligt utredningen.

Utredningen har gjort en ingående kartläggning och analys av offentliga utredningar och myndighetsrapporter i fråga om brister och utmaningar som rör informations- och cybersäkerheten. I sam- manfattningen av utredningarna och rapporterna tar utredningen bland annat upp följande (se nämnda betänkande s. 213 f.):

•På nationell nivå saknas det enhetlig styrning och samordning av arbetet med informations- och cybersäkerhet.

•Det är svårt att få en sammanhängande bild av samtliga regelverk om informations- och cybersäkerhet samt säkerhetsskydd och hur de ska tolkas.

•Det är svårt för många myndigheter att göra egna bedömningar av skyddsvärdet i den egna verksamheten, hotbilden mot verk- samheten och verksamhetens sårbarheter. Som en följd av det har många myndigheter svårt att vidta ändamålsenliga och kostnads- effektiva säkerhetsåtgärder.

327

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Av utredningens redogörelse har vi kunnat utläsa att flera utred- ningar och rapporter pekar på fragmentering på kravställningen för informationstillgångar, se nämnda betänkande bland annat s. 230 och 235. Av redogörelsen framgår att en konsekvens av detta är att samma typ av information riskerar få helt olika skydd beroende på var i förvaltningssystemet som den hanteras. Vidare framgår det att när myndigheter samverkar och utbyter information, så behövs det en enhetlig informationsklassning för att informationen ska få lik- värdigt skydd hos alla myndigheter som hanterar den.

Mot bakgrund av problembilden bedömde Cybersäkerhetsutred- ningen att det finns en stor risk att fragmenteringen ökar, se nämnda betänkande s. 361. Utredningen bedömde vidare att det fragmen- terade arbetet riskerar leda till att samma typ av information och nätverks- och informationssystem erhåller olika skyddsåtgärder bero- ende på vilken verksamhetsutövare som hanterar informationen och var i dennes system som informationen finns. Utredningen föreslog att frågan om gemensamma regler, tydligare styrning och samord- ning bör utredas och analyseras ytterligare i särskild ordning.

7.9.2Beredskapssektorn försörjning av grunddata

Enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap (beredskapsförordningen) utgör försörjning av grunddata en bered- skapssektor. Lantmäteriet är beredskapsmyndighet för grundlägg- ande fastighetsinformation och geografisk information, vilket fram- går av nämnda förordning och 8 § förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Skatteverket är sektorsansvarig myn- dighet.

Beredskapsmyndigheterna ska ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap. Detta framgår av 20 § beredskapsförordningen. De ska enligt nämnda bestämmelse även verka för att övriga statliga myndigheter, kommuner, regioner, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda utvecklar sin förmåga i dessa avseenden. Nämnda bestämmelse innehåller även en lista över samverkansskyldighet mellan beredskapsmyndigheterna och med andra aktörer.

328

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Förslaget att grunddata skulle utgöra en egen beredskapssektor lades fram av Utredningen om civilt försvar i betänkandet Struktur för ökad motståndskraft (SOU 2021:25), se bland annat s. 234. Utred- ningen bedömde att grunddata är grundläggande information om personer, företag, fastigheter och geografi. Enligt utredningen behö- ver grunddata kunna göras tillgänglig för olika aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet i händelse av fredstida kriser eller vid krigsfara och ytterst krig. Utredningen menade att det finns en risk att viktig information för nationens suveränitet helt eller delvis går förlorad vid en väpnad konflikt om inte särskilda åtgärder vidtas i förväg. Att kunna återuppbygga ett samhälle efter en väpnad kon- flikt kräver att grundläggande information om vem som är vem, vem som äger vad samt vilka gränser som finns till exempel kring fastig- heter finns bevarad. Utredningen konstaterar att detta tidigare var uppgifter som fanns dokumenterade på papper och som fanns i olika arkiv, men som i dag i princip skulle kunna finnas samlat i en enda serverhall i ett annat land än Sverige utan särskilda skydd.

7.9.3Grunddatadomäner

Bolagsverket, Lantmäteriet, Myndigheter för digital förvaltning (Digg), MSB, samt Skatteverket fick i december 2019 ett regeringsuppdrag att tillsammans etablera ett nationellt ramverk för grunddata inom den offentliga förvaltningen, se Uppdrag om säker och effektiv tillgång till grunddata (Fi2018/02149/DF, Fi2018/03036/DF och I2019/ 01060/DF). Av myndigheternas slutrapport till detta uppdrag fram- går olika grunddata enligt myndigheterna ska leva upp till fastställda gemensamma krav, se rapporten s. 30. Ett krav är till exempel att det ska finnas gemensamma begrepps- och informationsmodeller för grunddata för att säkerställa så kallad interoperabilitet. Ett annat krav är informationsmodellen ska ha en informationsklassning i fråga om informationssäkerhet.

Vi har uppfattat att grunddata enligt myndigheternas rapport kan avse även andra data än de som avses i beredskapsförordningen. Grunddata kan till exempel vara uppgifter om fordon eller hälsa.

Myndigheternas förslag i slutrapporten var bland annat att det skulle införas så kallade grunddatadomäner där den ansvariga myn- digheten levererar bland annat en övergripande informationsmodell

329

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

över den information som finns i domänen, se s. 51. Den domän- ansvariga myndigheten ska enligt slutrapporten också ha mandat att ställa krav på dataproducenterna inom domänen.

Myndigheternas förslag har ännu inte lett till några författnings- ändringar.

7.9.4Pågående utredning om interoperabilitet vid datadelning

Regeringen har den 14 juli 2022 tillsatt en utredning för att analysera befintlig styrning och reglering av interoperabilitet vid datadelning inom den offentliga förvaltningen och från den offentliga förvalt- ningen till externa aktörer (Utredningen om interoperabilitet vid datadelning, I 2022:03 och dir. 2022:118). Syftet med utredningen är att öka den offentliga förvaltningens förmåga att samverka digitalt genom att dela data på ett effektivt och säkerts sätt samtidigt som den personliga integriteten värnas och säkerheten i systemen och i samhället förblir robust. Utredningen ska utgå från det arbete som Digg utför när det gäller den digitala infrastrukturen Ena (Sveriges digitala infrastruktur).

Utredningen föreslår att MSB ska ges i uppdrag att utreda om adekvata, gemensamma och koordinerade skyddsnivåer eller andra lämpliga säkerhetsåtgärder kan användas vid datadelning inom hela den offentliga förvaltningen och med externa aktörer (se SOU 2023:96 s. 250).

7.9.5Nationellt cybersäkerhetscenter

Regeringen beslutade den 10 december 2020 att inrätta en samverkan inom cybersäkerhetsområdet genom ett nationellt cybersäkerhets- center (Fö2019/01330). De fyra myndigheterna som ingår i centret är Förvarets radioanstalt, Försvarsmakten, Myndigheten för sam- hällsskydd och beredskap och Säkerhetspolisen. Enligt uppdraget ska myndigheterna ha en nära samverkan med Försvarets materiel- verk, Polismyndigheten och Post- och telestyrelsen.

Cybersäkerhetscentrets uppdrag är bland annat att koordinera arbetet för att förebygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter samt utgöra en plattform för samverkan om

330

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

informationsutbyte med privata och offentliga aktörer inom cyber- säkerhetsområdet. Samverkan ska utvecklas stegvis exempelvis i syfte att rikta och samordna varningar av seendehot och cyberangrepp.

7.9.6Lantmäteriets problembeskrivning

Lantmäteriet menar att den viktigaste delen av cybersäkerhet är tillgänglighet även om spårbarhet kan vara centralt beroende på vilken typ av angrepp som systemen utsätts för. Enligt Lantmäteriet är kraven på tillgänglighet till fastighetsregistret mycket höga vilket innebär att Lantmäteriet måste ha en teknisk miljö som står emot angrepp. För att förstå vilka typer av angrepp som pågår behöver Lantmäteriet utbyta information med andra myndigheter och före- tag. Sådana kontakter är centrala enligt Lantmäteriet. Lantmäteriet menar att det krävs mycket resurser för att ha en robust it-miljö, dels för att ha motståndskraft, dels för att kunna återhämta sig från ett angrepp. Enligt Lantmäteriet är det viktigt med kontinuitetsplanering.

Representanter från Lantmäteriet har vidare framfört att det finns beroenden till det Nationella cybersäkerhetscentret och till CERT- SE. Det senare är Sveriges nationella CSIRT (Computer Security Incident Response Team) med uppgift att stödja samhället i arbetet med att hantera och förebygga it-incidenter. Verksamheten bedrivs vid MSB.

7.9.7Övriga medskick

I våra kontakter med representanter från myndigheter och verksam- hetsutövare har det framkommit att det finns en ökad oro för att det görs olika bedömningar avseende samma information hos olika aktörer och att det leder till onödiga sårbarheter.

Samtliga verksamhetsutövare som vi har pratat med anser att det behöver byggas upp stadigvarande kontaktvägar och samverkan för att i större utsträckning bevaka även privata verksamhetsutövares skyddsvärden i statliga register, som till exempel i fastighetsregistret.

Flera aktörer har lyft att det behövs ökad kunskap i samverkan för att kunna utforma adekvata och effektiva åtgärder för informa- tionssäkerhet i respektive verksamhet. Några aktörer har också lyft

331

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

behov av tydligare förutsättningar för att använda det nationella cyber- säkerhetscentrets plattform för samverkan och informationsutbyte.

Det har även framförts till oss att det finns behov av gemen- samma regler för grunddata när det gäller förmågan att motstå och hantera cyberangrepp, mot bakgrund av arbetet med Ena (den digi- tala infrastrukturen för informationsutbyte som Digg ansvarar för), förslaget till grunddatadomäner och den pågående utredningen om interoperabilitet som vi har beskrivit ovan.

7.10Tillgång till fastighetsregistret via säkra kommunikationsnät

Enligt våra direktiv ska vi analysera behovet av tillgång till infor- mation i fastighetsregistret via säkra kommunikationsnät för brotts- bekämpande myndigheter och myndigheter med övergripande ansvar för planering av samhällets krisberedskap och civilt försvar. Vi ska bedöma vilka åtgärder som bör vidtas för att möta detta behov.

Av direktiven framgår att informationssäkerheten för särskilt känslig kommunikation mellan Lantmäteriet och andra myndigheter som begär information ur fastighetsregistret skulle öka om kommu- nikationen gick över ett säkert kommunikationsnätverk. Ett behov av sådan kommunikation kan till exempel finnas när information hämtas från fastighetsregistret inom ramen för en brottsutredning. Det framgår vidare att det i dag saknas ett tydligt ansvar för Lant- mäteriet att tillgodose sådana behov exempelvis hos brottsbekämp- ande myndigheter. Enligt direktiven kan förberedande åtgärder behöva vidtas i form av författningsändringar och praktiska åtgärder hos Lantmäteriet för att möjliggöra anslutning via säkra kommuni- kationsnät.

Vi har uppfattat att det säkra kommunikationsnät som finns och är aktuellt i dagsläget är det så kallade SGSI-nätet.

7.10.1SGSI

SGSI (Swedish Government Secure Intranet) är en nationell kom- munikationstjänst som Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap förvaltar, utvecklar och tillhandahåller. Detta framgår av 16 a § förordningen (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för

332

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

samhällsskydd och beredskap. Enligt nämnda bestämmelse ska tjänsten tillhandahållas statliga myndigheter, kommuner och regioner. Tjänsten ska också tillhandahållas andra aktörer som enligt författning eller genom avtal har ålagts ett särskilt ansvar för beredskap vid olyckor, kriser eller höjd beredskap.

SGSI bygger på en infrastruktur som är skild från internet och går över ett särskilt nät och beskrivs närmare i Justitiedepartementets skrivelse Kommunikationstjänsten SGSI – utvidgad användarkrets och förtydligande av MSB:s uppdrag (Ju2020/04335).

7.10.2Lantmäteriets problembeskrivning

Lantmäteriet använder i dag SGSI för att leverera uppgifter till Polis- myndigheten, men har framfört till oss att detta inte har fungerat särskilt bra. Lantmäteriet tillhandahåller dock inte säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter via digitala nät eftersom Lantmäteriet anser att de befintliga gemensamma nationella lösningarna i dag endast kan användas upp till en viss nivå. Tillhandahållande av säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter kan förekomma till exempelvis verksamhets- utövare rörande uppgifter som rör deras egna fastigheter eller nytt- janderätter.

Därutöver menar Lantmäteriet att de befintliga gemensamma lösningarna, som till exempel SGSI, inte är gjorda för att publicera en tjänst till många aktörer, det vill säga där anslutna aktörer kan ställa en fråga till ett visst register. Enligt Lantmäteriet skulle det vara önskvärt att tjänster som tillgängliggör grundläggande information och som i normalfallet är tillgängliga via öppna nät, kan tillgänglig- göras på samma sätt via de säkra näten. Det är dock inte något som Lantmäteriet kan lösa på egen hand.

7.10.3Övriga medskick

I våra kontakter med Polismyndigheten har det framförts att den nuvarande användningen av SGSI är godtagbar. Polismyndigheten har dock ett utökat behov av digital åtkomst till fastighetsregistret, särskilt när det gäller direktåtkomst och möjlighet att söka på per- sonnummer. I sådana fall har vi uppfattat att det är en förutsättning

333

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

att kommunikationen för frågor som ställs i systemet måste gå via säkra nät utifrån Polismyndighetens kravställning på skyddsnivå.

Beroende på om Lantmäteriets myndighetsuppdrag utvecklas till att bidra till brottsbekämpande verksamhet, har vi uppfattat att ytter- ligare befintliga lösningar som brottsbekämpande myndigheter an- vänder, kan vara aktuella för Lantmäteriet.

I våra kontakter med Skatteverket som sektorsansvarig myndig- het för beredskapssektorn försörjning av grunddata, se beredskaps- förordningen (2022:524), har det framkommit att det för närvarande bland annat pågår ett arbete med att identifiera beroenden mellan de olika sektorerna. Ett medskick till oss var att sektorernas koppling till grunddata är så självklar att den ofta missas eller inte tänks på. Vi har uppfattat att de befintliga kommunikationssätten för grunddata inte är något som rent allmänt föranleder diskussioner eller synpunk- ter, men att det är möjligt att kravbilden tydliggörs under beredskaps- sektorns fortsatta arbete.

7.11Informationssäkerhet hos dataförmedlare

Enligt våra direktiv ska vi bedöma om det bör införas en särskild reglering för informationssäkerhet hos dataförmedlare och i så fall om en sådan ordning bör innefatta ett tillståndsförfarande för data- förmedlare.

Bakgrunden till uppdraget i denna del är följande:

•En dataförmedlare ansvarar självständigt enligt lagstiftningen om dataskydd.

•Åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster är dock förenad med villkor för hur tjänsterna och informationen får användas till exempel i kommersiell verksamhet.

•Villkoren, som till exempel regleras i avtal eller särskilda beslut, ger Lantmäteriet viss kontroll över hur grundläggande fastighets- information används och syftar till att minska risken för otillbör- lig användning, men det finns situationer där denna kontroll antingen inte fungerar tillräckligt bra eller uppfattas som alltför långtgående.

334

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Mot denna bakgrund konstateras det i våra direktiv att det behövs ett förbättrat skydd och kontroll över data hos samtliga aktörer som bidrar till samhällets försörjning med grundläggande fastighetsinfor- mation. Enligt direktiven behövs det tydligare rättsliga förutsättningar för alla led i informationsförsörjningskedjan exempelvis genom att ersätta dagens avtalsbaserade ordning med ett författningsreglerat tillståndsförfarande.

7.11.1Dataförmedlare och vidareförädlare av fastighetsinformation

I våra direktiv anges att det finns ett stort antal företag som för- medlar information i fastighetsregistret och som har tecknat avtal med Lantmäteriet. I direktiven kallas dessa aktörer för dataförmed- lare som anpassar och bearbetar informationen utifrån sina kunders behov. Enligt våra direktiv säljer de exempelvis olika typer av kart- tjänster eller upplysningar om fastigheter och bidrar på så sätt till en väl fungerande försörjning av fastighetsinformation.

Lantmäteriet kallar de aktörer som myndigheten har avtal med för vidareförädlare av grundläggande fastighetsinformation. Lant- mäteriet är skyldig att tillhandahålla grundläggande fastighetsinfor- mation mot avgift. Avgiften ska enligt 30 § förordningen (2009:946) med Lantmäteriets instruktion tas ut för tillhandahållandet av infor- mationen och för upplåtelsen av rätten att använda informationen. Upplåtelsen av rätten att använda informationen sker genom licens- avtal där det tillåtna nyttjandet och övriga förutsättningar för detta anges. Lantmäteriet har särskilda licensavtal bland annat för kom- mersiell användning av fastighetsinformationen. En vidareförädlare kan enligt Lantmäteriet exempelvis distribuera data i obearbetad form eller vidareförädla data och göra anpassningar utifrån sina kunders behov. Vidareförädling innebär till exempel att företaget skapar mer- värdestjänster eller produkter med fastighetsinformation. Vi har upp- fattat att tjänster och produkter kan tas fram på beställning av exempelvis en viss bank eller som ett erbjudande till en bestämd eller obestämd krets av verksamheter. Förutom banker kan det till exem- pel handla om tjänster och produkter för fastighetsbolag, mäklare, skogsföretag, telekomföretag, energiföretag, byggföretag och aktörer inom den offentliga sektorn.

335

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Fram till år 2010 hade Lantmäteriet en verksamhetsgren som hade i uppdrag att agera som vidareförädlare av fastighetsinforma- tion. Denna verksamhetsgren kallades Metria och är numera ett pri- vatägt aktiebolag. Enligt förarbetena till beslutet om bolagisering av Metria framgår bland annat att konkurrensutsatt verksamhet i normal- fallet inte bör bedrivas i myndighetsform (se prop. 2010/11:53 s. 7).

I våra kontakter med de aktörer som har avtal med Lantmäteriet har vi efterfrågat exempel på hur de själva beskriver sin verksamhet. Ett exempel på en beskrivning var att de är informationstjänsteföre- tag med tjänster såsom exempelvis verksamhetssystem, data, analys och förädlad information samt datahosting.

Av våra kontakter med aktörerna har vi uppfattat att den så kallade informationsmarknaden som aktörerna verkar inom är svårdefinierad som egen bransch och att det saknas tydliga gemensamma forum för gemensamma intressen inom branschen.

Det innebär också att det är svårt att uppskatta denna marknads storlek i ekonomiska termer. I förarbetena till bolagiseringen av Metria gjordes det uppskattningar av omfattningen på informations- marknaden i de delar som Metrias verksamhet berördes av. Mark- naden för kart- och fastighetsdata uppskattades då, för mer än 13 år sedan, till totalt 330 miljoner kronor per år, se prop. 2010/11:53 s. 11. Av nämnda förarbeten s. 12 framgår att marknaden för dataförädling och analyser, det vill säga bearbetade grunddata, uppskattades till 300 miljoner kronor per år.

Från några av de större aktörerna har vi fått uppskattningar som pekar på att dagens totala omsättning vad gäller tillhandahållande av information från fastighetsregistret i vart fall överstiger 300 miljo- ner kronor medan marknaden för geografisk information och analys- tjänster bedöms uppgå till mer än 500 miljoner kronor.

Av Lantmäteriets årsredovisning för 2022 framgår att intäkterna för fastighetsinformation totalt uppgick till drygt 255 miljoner kro- nor. I denna summa ingår Geodatasamverkan som faller utanför de privata företagens verksamhet, varför cirka 200 miljoner kronor kan bedömas utgöra betalningar från företagen. Från Lantmäteriet har vi inhämtat att merparten av företagen betalade mindre än 2 miljoner kro- nor, och färre än en handfull betalade mer än 10 miljoner kronor. Medianvärdet ligger också under 2 miljoner kronor.

336

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Vi kan dock konstatera att informationsmarknaden ökar bara genom att titta på antalet aktörer som har avtal med Lantmäteriet i fråga om fastighetsinformation. När våra direktiv beslutades 2022 hade 63 aktörer avtal med Lantmäteriet angående fastighetsinforma- tion. Ett halvår senare har antalet ökat till över 70. Men omsättningen har samtidigt sjunkit något.

7.11.2Lantmäteriets problembeskrivning

Lantmäteriet har framfört till oss att villkoren för användningen ställs upp bland annat med stöd av 6 § fastighetsregisterlagen. Enligt Lantmäteriet är det otydligt hur långtgående ansvar myndigheten har enligt denna bestämmelse för att identifiera och förhindra risk- fyllda behandlingar hos andra aktörer. Myndigheten säger sig tillämpa 6 § fastighetsregisterlagen både som en hanteringsregel och en be- stämmelse om tillgång till information.

Utifrån våra kontakter med Lantmäteriet har vi uppfattat att tillämpningsproblemet handlar om de olika aspekterna av 6 § fastig- hetsregisterlagen baserat på hur Lantmäteriet tillämpar bestämmelsen.

Vi har uppfattat att en aspekt handlar om att myndigheten ska bedöma vad som ens får tillgängliggöras genom direktåtkomst eller andra fördefinierade tjänster, det vill säga om myndigheten över huvud taget kan erbjuda sådan åtkomst för viss information. Enligt Lantmäteriet måste myndigheten kontinuerligt ompröva sina tjänster utifrån förändrade riskbedömningar. Enligt Lantmäteriet kan detta föranleda att åtkomsten till befintliga tjänster ibland måste stramas åt i avvaktan på att tjänsterna ändras utifrån den nya riskbedömningen.

Vi har uppfattat att den andra aspekten handlar om myndighetens möjlighet att avhjälpa vissa risker genom att uppställa villkor för användningen av informationen och på så sätt möjliggöra åtkomst. Lantmäteriet har förklarat att det främst är denna aspekt som leder till gränsdragningsproblem för myndighetens ansvar och då särskilt personuppgiftsansvaret. Lantmäteriet har förklarat att det finns en risk att myndighetens krav är mer långtgående än vad som krävs enligt EU:s dataskyddsförordning och efterfrågar tydligare gräns- dragning för ansvaret enligt fastighetsregisterlagen i förhållande till den generella regleringen.

337

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Lantmäteriet har också framfört att tillhandahållandeförfarandet med avtal, licenser och beslut och särskilda villkor enligt fastighets- registerlagen kan vara förvirrande både för myndigheten själv och för användarna. En konsekvens av detta är att regelefterlevnaden blir otydlig. Myndigheten har dock påpekat att fördelarna med ett annat förfarande måste överväga nackdelarna med det nuvarande, om det nuvarande förfarandet ska ändras.

Enligt Lantmäteriet har antalet aktörer som tecknat avtal med myndigheten blivit mycket stort under de senaste åren, och det har skapat nya utmaningar för myndigheten för att säkerställa att kraven på skyddsnivå upprätthålls.

7.11.3Övriga medskick

Flera aktörer som har avtal med Lantmäteriet har framfört att de anser att de har ett självständigt ansvar för egen hantering av data och för att bedöma om en tänkt hantering går att genomföra inom lagens ramar. De har också framfört att de vill ha fullt ansvar efter- som det bland annat handlar om ett gott rykte för det egna företaget. I fråga om informationssäkerhet har några aktörer upplyst oss om att de är certifierade enligt standarden ISO27001. De företag vi haft kontakt med har också förklarat att de inte anser sig ha någon roll i Lantmäteriets uppdrag att förse samhället med fastighetsinforma- tion eftersom de är kommersiella aktörer.

Ett generellt medskick från flera av aktörerna har varit att tyd- ligare rättsliga förutsättningar för aktörer på informationsmarknaden skulle kunna innebära förbättrade förutsättningar för myndigheter- nas tillit till dessa aktörers hantering av data. Det skulle i sin tur kunna leda till bättre förutsättningar för myndigheter att våga dela mer data.

Några aktörer som har sin verksamhet i de nordiska länderna, eller som hämtar data från olika svenska myndigheter, har påpekat att tillhandahållandet kring den grundläggande informationen bland annat avseende fastigheter, inte är samordnat när det gäller kraven och villkoren som ställs på aktörerna.

I fråga specifikt om fastighetsregistret har några aktörer uttryckt sig initialt positiva till att ett tillståndsförfarande eller någon slags certifiering, i stället för ett avtalsförfarande. Som skäl har de angett

338

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

att det kan förstärka skyddet för fastighetsregistret och göra det enklare att följa upp användningen och hanteringen av uppgifterna i registret. Flera aktörer har lyft fram att en fördel med ett tillstånds- förfarande kan vara att processen för bedömning av åtkomst kan bli enklare. Utifrån ett konkurrensperspektiv har en del aktörer ansett att tydligare regler innebär generellt sett också tydligare spelregler för berörda aktörer på marknaden.

7.12Skydd för geografisk information

i fastighetsregistret som är av betydelse för Sveriges säkerhet

Av våra direktiv framgår att vi ska bedöma hur skyddet kan stärkas för fastighetsregistret i fråga om geografisk information som är av betydelse för Sveriges säkerhet. Problemet som beskrivs i våra direk- tiv är att sekretessmarkering av information som är lägesbestämd innebär att uppgiften, tvärtemot syftet med skyddet, kan komma att synliggöras. Ett tillräckligt starkt skydd kan enligt våra direktiv därför inte alltid åstadkommas genom en sekretessmarkering, det vill säga genom reglerna om sekretess.

Enligt våra direktiv ska vi bland annat föreslå ett fullgott alterna- tiv till sekretessmarkering av geografisk information i fastighets- registret som omfattas av sekretess.

Den information i registret som kan vara berörd är till exempel redovisning på den digitala registerkartan i kombination med register- information om byggnader, deras användning och geografiska läge.

7.12.1Centrala bestämmelser som berörs av problembeskrivningen

Vi har identifierat följande centrala bestämmelser i denna del av pro- blembeskrivningen. Bestämmelserna beskrivs i olika tidigare kapitel, men sammanfattas översiktligt här nedan.

Bestämmelser om sekretess till skydd för Sveriges säkerhet finns

i15 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). Enligt 15 kap. 2 § OSL gäller sekretess för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av så- dan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan an-

339

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

tas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiftens röjs (försvarssekretess).

Bestämmelsen är utformad med ett så kallat rakt skaderekvisit, vilket innebär presumtion för offentlighet. Försvarssekretess kan gälla för uppgifter vid alla myndigheter, däribland uppgifter i fastighets- registret. Närmare redogörelse för bestämmelsen finns i avsnitt 6.2.2.

Grundläggande regler om sekretessmarkering av allmänna hand- lingar finns i 2 kap. 20 § tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt bestäm- melsen får anteckning om hinder att lämna ut allmän handling bara göras på en handling, eller det datasystem vari handlingen hanteras, som omfattas av bestämmelse av sekretess. Det sätt att markera att en handling kan innehålla uppgifter som omfattas av sekretess kallas sekretessmarkering och regleras i 5 kap. 5 § OSL.

Myndigheten är som huvudregel inte skyldig att förse uppgifter med sekretessmarkering. En sekretessmarkering innebär inte något bindande avgörande i sekretessfrågan. Se närmare beskrivning av dessa regler i avsnitt 6.2.3.

Av 2 kap. 3 § första stycket TF framgår att med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, av- lyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

En upptagning kan vara en så kallad färdig elektronisk handling med fixerat innehåll eller en så kallad potentiell elektronisk handling, det vill säga möjliga sammanställningar av elektroniskt lagrade upp- gifter. Ett typexempel på vad som brukar benämnas potentiella hand- lingar är stora datoriserade myndighetsregister där uppgifterna kan skifta från tid till annan och där viss information avses bli samman- ställd efter önskemål i det enskilda fallet. Detta framgår av förarbet- ena till 2 kap. 3 § TF, se prop. 2001/02:70 s. 22. Handlingsoffentlig- heten beskrivs närmare i avsnitt 5.2.

Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses enligt 1 kap. 2 § säkerhetsskyddslagen (2018:585) uppgifter som rör säkerhets- känslig verksamhet och som därför omfattas av sekretess enligt OSL, eller som skulle ha omfattats av sekretess enligt OSL, om OSL hade varit tillämplig. Begreppet ”omfattas av sekretess” läser vi mot bak- grund av motsvarande ordalydelse i 2 kap. 20 § TF i kombination med 5 kap. 5 § OSL. Med andra ord innebär en bedömning av sekre- tess i dessa fall inte något bindande beslut i fråga om uppgifternas offentlighet. I propositionen till säkerhetsskyddslagen framhålls att särskilt relevant för vägledning i fråga om vilka uppgifter som till sin

340

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

natur medför krav på säkerhetsskydd är försvarssekretessen i 15 kap. 2 § OSL, se prop. 2017/18:89 s. 135. Även andra sekretessbestämmelser kan tjäna som vägledning till vilka förhållanden som är av betydelse för Sveriges säkerhet, exempelvis i 18 kap. OSL. Enligt Lantmäteriet kan 18 kap. 8 § OSL som rör säkerhets och bevakningsåtgärd också vara aktuell för fastighetsregistret, men det är ovanligt.

Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter delas in i säkerhetsskydds- klasser utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges säkerhet, se 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen. Klassifi- ceringen bör i första hand betraktas som en hanteringsregel, vilket innebär att den inte ska vara avgörande vid en prövning enligt OSL om utlämnande av uppgifter. Om en uppgift omfattas av sekretess och har betydelse för Sveriges säkerhet ställer alltså säkerhetsskydds- lagen, enligt nämnda förarbeten, särskilda krav på hur uppgiften ska hanteras. Bedömningen ska ske utifrån en bedömning av uppgift- ernas konfidentialitet och inte utifrån en bedömning av riktighet och tillgänglighet (se prop. 2017/18:89 s. 65).

Av 3 kap. 7 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955) framgår att det finns en skyldighet att förse säkerhetsskyddsklassificerade handlingar med en anteckning om vilken säkerhetsskyddsklass upp- gifterna i handlingen har.

Lantmäteriet får ge direktåtkomst till fastighetsregistret enligt de förutsättningar som anges i 7 § fastighetsregisterlagen. Myndigheten får göra sammanställningar och urval för annans räkning, men med de begränsningar som framgår av 8 och 9 §§ fastighetsregisterlagen. Myndigheten får också lämna ut delar eller hela datamängder ur fastighetsregistret på medium för automatiserad behandling, vilket innebär att uppgifterna kan laddas ner till mottagarens system. Be- gränsningarna i denna del regleras i 10 § nämnda lag.

Enligt 6 § fastighetsregisterlagen ska Lantmäteriet dessutom bland annat se till att det inte uppkommer risker ur säkerhetssynpunkt, vilket innefattar svenska försvarsintressen. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra ytterligare begränsningar än i 7 till 10 §§ fastighets- registerlagen, se prop. 1999/2000:39 s. 140. Närmare beskrivning av bestämmelserna finns i avsnitt 4.3.8.

Bakgrunden till att Lantmäteriet har så omfattande möjligheter att tillgängliggöra fastighetsinformation digitalt är Lantmäteriets uppdrag som myndighet att försörja samhället med grundläggande fastighets- information. Detta framgår av Lantmäteriets instruktion, se 3 till 5 §§

341

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

i förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Mer om bakgrunden till reglerna om informationsförsörjning finns i av- snitt 5.4.3.

Ytterligare begränsningar finns för det digitala tillgängliggöran- det när det sker enligt öppna data-lagen för vidareutnyttjande, se 2 kap. 1 § i den lagen. Öppna data-lagen reglerar vissa skyldigheter i fråga om digitalt tillgängliggörande för att främja den offentliga sektorns tillgängliggörande för vidareutnyttjande, särskilt i form av öppna data. Nämnda bestämmelse innebär dock en begränsning i dessa skyldigheter om tillgängliggörandet anses innebära risker för Sveriges säkerhet.

7.12.2Uppgifter i fastighetsregistret som omfattas av försvarssekretess

I våra kontakter med representanter från Lantmäteriet har myndig- heten framfört följande.

Enligt myndigheten är det främst sammanställningar av uppgifter i registret som kan aktualisera bestämmelsen om försvarssekretess. Det rör sig om sammanställningar som kan bearbetas så att man av sammanställningen kan utvinna en annan och mer känslig informa- tion än av uppgifterna var för sig. Enligt Lantmäteriet kan det till exempel handla om information som pekar ut fastigheter där det be- drivs säkerhetskänslig verksamhet eller som pekar ut strategiska sam- band mellan olika objekt, vilket alltså i sig inte är uppgifter som ingår i registret.

Lantmäteriet har också framfört att fastighetsregistret kan inne- hålla uppgifter som inte borde ha registrerats enligt de anvisningar som finns, och som i onödan ger alltför detaljerad information om till exempel vad ett visst objekt på fastigheten används till. Sådana uppgifter kan omfattas av 15 kap. 2 § OSL. Lantmäteriet har haft kontakter i denna fråga med Riksarkivet, som också utfärdat myn- dighetsspecifika föreskrifter om gallring och annan arkivhantering (RA-MS 2020:21 och 2023:8). Ett arbete pågår enligt uppgift från Lantmäteriet med att gallra dessa uppgifter.

Vidare har Lantmäteriet framfört att det är också problematiskt med befintliga redovisningar av fattade beslut som skulle behöva åt- gärdas genom en ny ärendehandläggning. Till exempel rör det sig om

342

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

beslut om fastighetsgränser där gränserna i vissa fall redan från början borde ha utformats med beaktande av totalförsvarsperspektivet.

7.12.3Hur kan sammanställningar göras i fastighetsregistret och av vem?

Utifrån de kontakter vi har haft med Lantmäteriet har vi uppfattat följande i fråga om hur sammanställningar kan göras och av vem.

Det är enbart Lantmäteriet som kan göra urval och bearbetningar av information direkt ur fastighetsregistret. Lantmäteriet får ge digi- tal åtkomst till offentliga uppgifter i fastighetsregistret enligt de förut- sättningar som framgår av 2 § och 6–10 §§ fastighetsregisterlagen. Sådan digital åtkomst innebär att någon annan aktör än Lantmäteriet tillåts att söka, titta på eller ladda ner uppgifterna ur registret. Lant- mäteriet bestämmer i förväg hur sökmöjligheten för externa aktörer ska vara utformad, till exempel i fråga om sökbegrepp. Lantmäteriet bestämmer också i förväg vilka delar av fastighetsregistret som ska kunna laddas ner och lagras lokalt till exempel för särskilt anpassade tjänster inom kreditväsendet eller liknande. Varje begäran om åt- komst till en tjänst med viss information prövas av Lantmäteriet i varje enskilt fall och rätten att använda informationen och tjänsten regleras i ett avtal.

Lantmäteriet har inte kontroll över vilka sammanställningar som användaren gör efter att uppgifterna har lämnats ut.

7.12.4Fastighetsregistret och system för tillhandahållande

Lantmäteriet har av säkerhets- och andra skäl skiljt systemet för tillhandahållande av information ur fastighetsregistret från de system som förvarar fastighetsregistret. Lantmäteriet har förklarat att infor- mationen så att säga hämtas ur fastighetsregistret utifrån förbestämda specifikationer och läggs i ett tillhandahållandesystem för ett stan- dardiserat tillhandahållande genom digitala tjänster. Vi har uppfattat att dessa specifikationer baseras bland annat på de förbestämda be- gränsningar som vi har nämnt ovan.

343

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

7.12.5Lantmäteriets problembeskrivning

Lantmäteriet har framfört till oss att myndigheten under flera års tid har arbetat med att ta fram en mer automatiserad metod för identi- fiering av sammanställningar som aktualiserar bestämmelsen om försvarssekretess. Arbetet har enligt Lantmäteriet utgjort en del i myndighetens implementering av den nya säkerhetsskyddslagen i verksamheten kring fastighetsregistret. Lantmäteriet har påpekat att det ligger i sakens natur att det från sekretessynpunkt inte går att sekretessmarkera uppgifter i potentiella handlingar, utan att det krävs andra sätt att ringa in möjliga sammanställningar som kan innehålla skyddsvärd information. Myndigheten har i detta arbete behövt ini- tiera en dialog med olika verksamhetsutövare för att kunna bygga upp en fördjupad kompetens kring vilka uppgifter som skulle kunna läsas ut ur olika sammanställningar.

Enligt Lantmäteriet är det inte möjligt att en gång för alla ringa in den information som är skyddsvärd i potentiella handlingar utan vad som är känsligt kommer att variera över tid. Det innebär enligt Lantmäteriet att innehållet i det digitala tillgängliggörandet kommer att minska eller öka beroende på hur informationen i fastighets- registret förändras eller hur säkerhetsläget förändras.

Lantmäteriet har också påpekat att bara för att viss information inte görs tillgänglig via tjänster i det digitala tillhandahållandet inne- bär det inte att uppgifterna är sekretessbelagda i dessa fall. Enligt myndigheten är det möjligt att uppgifterna lämnas ut i det enskilda fallet till exempel vid en begäran om offentlighetsuttag.

Lantmäteriet har dessutom framfört att uppgifterna i fastighets- registret också finns i andra offentliga register och i de bakomligg- ande ärendeakterna hos de myndigheter som är dataproducenter till fastighetsregistret. Enligt Lantmäteriet finns det en utmaning i att be- dömningar kan göras olika av olika myndigheter, för samma uppgifter.

Lantmäteriet har framfört att man anser sig ha stöd för sådana anpassningsåtgärder enligt den gällande 6 § fastighetsregisterlagen, men att den bestämmelsen behöver tydliggöras. Bestämmelsen är enligt Lantmäteriet inte bara en hanteringsregel för information, utan myndigheten tillämpar den även som en materiell regel vid pröv- ning av begäran om digital åtkomst till fastighetsregistret.

344

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Lantmäteriet menar att fastighetsregisterlagen utformats med fokus på integritetsskydd medan frågan om totalförsvarsintressen endast nämns i några få meningar i förarbetena. Myndigheten menar att det är svårt att utläsa hur bestämmelsen förhåller sig till annan generell lagstiftning som rör informationssäkerhet och säkerhets- skydd. En konsekvens av detta är enligt Lantmäteriet till exempel att användarna av fastighetsregistret får svårt att förstå varför digital åt- komst nekas i vissa fall samtidigt som uppgifterna trots det kan läm- nas ut via offentlighetsprincipen.

Lantmäteriet har också framfört att utformningen av skydds- åtgärder för sammanställningar som tillgängliggörs i digitala tjänster innebär att man kan behöva utöka skyddet till mer uppgifter än vad som egentligen krävs enligt offentlighets- och sekretesslagen. I denna del anser myndigheten att det är svårt att bedöma hur långtgående en åtgärd får vara i fråga om offentlig information innan den kan an- ses inskränka syftet med fastighetsregistret på ett oproportionerligt sätt. En negativ konsekvens av ett oproportionerligt skydd som rör offentlig information kan enligt Lantmäteriet exempelvis leda till att förutsättningarna för rätten till egendomsskyddet försämras. Lant- mäteriet efterfrågar ett tydliggörande av myndighetens ansvar enligt 6 § fastighetsregisterlagen.

7.12.6Övriga medskick från andra intressenter

Utifrån våra kontakter med olika verksamhetsutövare och andra intressenter har följande ytterligare medskick framkommit.

Flera aktörer har lyft att det är viktigt att påverka skyddet för informationen så tidigt som möjligt i processen som leder till att informationen registreras i fastighetsregistret. Aktörerna har påpe- kat att det inte enbart är Lantmäteriets ansvar att skydda informa- tionen utan att även verksamhetsutövarna har ett ansvar för att till exempel inte lämna in mer information än nödvändigt till Lantmäte- riet. Det har också framförts att verksamhetsutövaren i större ut- sträckning behöver undersöka andra alternativ än fastighetsrättsliga åtgärder som leder till registrering i ett publikt register. Flera aktörer har lyft att det finns behov av kunskapsuppbyggnad hos dem själva i dessa frågor.

345

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Representanter från Försvarsmakten har också påpekat att verk- samhetsutövare inte alltid äger den fastighet där verksamheten be- drivs, vilket innebär ytterligare en komplexitet i fråga om de fastig- hetsrättsliga åtgärderna.

En återkommande fråga som har diskuterats under våra möten med verksamhetsutövare och andra intressenter är vilka alternativa sätt det finns för åtkomst till samma information till exempel hos andra myndigheter. Som vi har uppfattat medskicket i denna del handlar det om att varje myndighet var för sig kan anses ha följt kraven i gällande rätt för sin information, men att det inte finns något ansvar för samordning av skyddet mellan de berörda aktörerna.

Flera aktörer har också framfört att de har själva stort behov av åtkomst till fastighetsregistret och att det är önskvärt att det digitala tillgängliggörande graderas utifrån ett öppenhetsperspektiv och be- rättigat intresse, snarare än att vissa uppgifter tas bort helt från dessa tjänster. Representanter från Försvarsmakten har framfört att det förutom gradering av öppenhet utifrån berättigat intresse också be- hövs möjlighet att begränsa det digitala tillgängliggörande om det skulle innebära negativa konsekvenser för Sveriges säkerhet. Vi har uppfattat att det handlar om fortsatt behov av sådan reglering som finns i den befintliga 6 § fastighetsregisterlagen.

Ett generellt medskick från flera aktörer är att lagstiftningen kring sekretess och säkerhetsskydd är komplicerad att tillämpa på poten- tiella handlingar som består av offentliga uppgifter, men som kan innehålla en aggregerad känslig information. Av det som har fram- förts till oss vid flertalet tillfällen har vi uppfattat att förekomsten av samma begrepp i offentlighets- och sekretesslagen och säkerhets- skyddslagen leder till oklarheter om hur reglerna ska tillämpas, och att begreppen rent språkligt leder tanken till att det är fråga om tra- ditionella handlingar. Exempel på begrepp som vållar diskussioner är begreppet omfattas av sekretess och diskussionerna handlar om var gränsen går för säkerhetsskyddslagens tillämpningsområde.

346

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

7.13Villkor med hänsyn till risker ur säkerhetssynpunkt

Enligt våra direktiv ska vi analysera om det finns fortsatt behov av att kunna besluta särskilda villkor enligt 6 § fastighetsregisterlagen, och vid behov förtydliga tillämpningsområdet för bestämmelsen.

7.13.1Centrala bestämmelser som berörs av problemet

Enligt 6 § fastighetsregisterlagen ska den statliga lantmäterimyndig- heten se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registre- rades personliga integritet eller risker från säkerhetssynpunkt. För dessa syften får myndigheten, enligt bestämmelsen, i enskilda fall besluta att ytterligare villkor ska gälla utöver dem som anges i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen. De villkor som regleras i 7–10 §§ rör utläm- nande i digital form men dessa bestämmelser rör enbart behandling av personuppgifter.

Enligt 1 § förordningen (2009:946) med instruktion för Lant- mäteriet, är Lantmäteriet den statliga lantmäterimyndigheten.

Enligt förarbetena till 6 § fastighetsregisterlagen är syftet med bestämmelsen, i fråga om säkerhet, att så långt som möjligt förhindra sådan behandling som framstår som riskfylld för svenska försvars- intressen, se prop. 1999/2000:39 s. 140. Av nämnda förarbeten framgår också att bestämmelsen inte ger någon föreskriftsrätt utan villkoren ska kunna ställas upp i det enskilda fallet, främst vid det digitala till- gängliggörandet i dess olika former.

Vidare framgår det att bestämmelsen utgör en slags ventil efter- som det inte har varit möjligt att förutse alla situationer och önske- mål som kan uppstå. De exempel som framgår av förarbetena är att villkoren kan begränsa vilka uppgifter som får behandlas eller vilken spridning som får ges uppgifter som lämnas ut genom att de kan laddas ner till mottagarens system. Närmare beskrivning av bestämmelsen finns i avsnitt 4.3.8.

När information tillgängliggörs för vidareutnyttjande enligt öppna data-lagen, får villkoren för användningen inte utformas hur som helst. Enligt 2 kap. 5 § samma lag får villkor ställas upp bara om det är moti- verat av ett allmänintresse. Enligt bestämmelsen ska villkor vara objek- tiva, proportionerliga och icke-diskriminerande för jämförbara slag

347

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

av vidareutnyttjande. Ett villkor får därutöver inte begränsa konkur- rensen eller i onödan inskränka möjligheterna att vidareutnyttja data.

7.13.2Lantmäteriets villkor för användning av fastighetsinformation

Vi har uppfattat att Lantmäteriet uppställer villkor för användning av fastighetsinformation enligt följande.

Enligt Lantmäteriet uppställer myndigheten två typer av villkor. Myndigheten har standardiserade avtalsvillkor som gäller när åtkomst till tjänster med viss information medges. Myndigheten kan också uppställa villkor för medgivandet i sig, vilket i så fall sker genom ett skriftligt och överklagbart beslut enligt fastighetsregisterlagen.

Lantmäteriet har särskilda avtal med villkor för kommersiell vidare- förädling och villkor för kategorier av slutanvändning av informa- tionen. Kategorierna för slutanvändning är

•kommersiell slutanvändning

•icke kommersiell användning

•forskning, utbildning och kulturverksamhet

•offentlig användning

•offentlig användning inom ambulans- och räddningstjänstverk- samheter.

Det finns också särskilda villkor för specifik användning som avser vissa typer av produkter med både geografisk information och fastig- hetsinformation, till exempel olika publika tjänster som baseras på belägenhetsadresser i fastighetsregistret.

Enligt Lantmäteriet utgör avtalen en upplåtelse av rätten att använda Lantmäteriets information, vilket innebär att avtalen inne- håller en licens i upphovsrättslagens (1969:729) mening. Anledningen till detta förfarande finns enligt Lantmäteriet i 30 § förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet där det framgår att myn- digheten ska ta ut avgifter för upplåtelse av rätt att använda infor- mationen. Myndigheten hävdar alltså upphovsrätt eller databasskydd för informationen enligt upphovsrättslagen och det är, som vi har uppfattat det, anledningen till att villkoren ställs upp i avtalsform.

348

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

Ett särskilt villkor i Lantmäteriets avtal är, utifrån vad vi har sett, att lagring eller bearbetning av fastighetsinformation inte får ske utanför EU eller EES. Vi har uppfattat att villkoret inte är avgränsat till personuppgifter. I dessa fall uppställer Lantmäteriet krav på att sådan användning måste godkännas av Lantmäteriet genom ett sär- skilt beslut och på de villkor, krav och förutsättningar som myndig- heten ställer bland annat av säkerhetsskäl. Lantmäteriet ställer också krav på att godkänna anlitande av externa leverantörer för lagring eller bearbetning. De villkor vi har tittat på och beskrivit ovan finns i Lantmäteriets allmänna villkor avseende kommersiell vidareföräd- ling, 2021, Lantmäteriets dnr I2017/822.

Ett avtal kan enligt Lantmäteriet inte tecknas förrän myndigheten har tagit ställning till sökandens begäran om åtkomst till informa- tionen via en viss tjänst, bland annat enligt fastighetsregisterlagen.

Lantmäteriet har förklarat att förekomsten av villkor i ett beslut enligt fastighetsregisterlagen baseras på vad sökanden har angett i sin begäran. Lantmäteriet har dessutom särskilda blanketter där begäran kan beskrivas och där myndigheten frågar om hur informationen kommer att användas. Om sökanden till exempel har angett att den kommer att lagra uppgifterna utanför EU, kan det enligt Lantmäteriet innebära en grund för avslag av begäran enligt 6 § fastighetsregister- lagen. Lantmäteriet menar att det är på samma sätt som villkoren i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen fungerar, vilket är vad 6 § hänvisar till.

Enligt Lantmäteriet utgör avtalsvillkoren ett komplement i de fall förutsättningar ändras efter att beslut om åtkomst fattats.

7.13.3Lantmäteriets beskrivning av problemet med villkoren

Enligt Lantmäteriet är det i dag vedertaget på informationsmark- naden att man köper in lagringslösningar som en extern tjänst. Det gäller såväl stora företag som banker, försäkringsbolag och industrier som små nystartade verksamheter. Lantmäteriet menar att det ställs höga krav på säkerhet inom sådana verksamheter. Myndigheten har uppmärksammat att fler och fler aktörer använder externa lagrings- lösningar och att dessa lösningar ofta innebär att information lagras utanför EU.

349

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

Det är enligt Lantmäteriet svårt för myndigheten att avgöra hur långt myndighetens ansvar enligt 6 § fastighetsregisterlagen sträcker sig i att bedöma säkerhetsfrågor kopplat till var och hur informa- tionen får lagras av användare.

Enligt Lantmäteriet kan begreppet villkor i nämnda bestämmelse innebära en yttre gräns för myndighetens ansvar i fråga om vad Lant- mäteriet får lämna ut i digital form, vilket ställer krav på en materiell prövning av någon annans tänkta hantering av information. Begrep- pet villkor kan dock också utgöra ett slags förbehåll eller ett användar- villkor. Denna otydlighet i kombination med ytterligare villkor i avtal gör enligt Lantmäteriet att regelefterlevnaden blir otydlig både för myndigheten själv och för användarna.

Lantmäteriet har dock framfört att behov av att uppställa villkor fortfarande är aktuellt eftersom den digitala åtkomsten till fastighets- registret annars kan bli onödigt restriktiv.

7.13.4Medskick från andra intressenter

I våra kontakter med användare och andra intressenter har det fram- kommit följande medskick i denna del.

Flera aktörer som har avtal med Lantmäteriet har framfört att de anser att de även här har ett självständigt ansvar för egen hantering av data och för att bedöma om en tänkt hantering går att genomföra inom lagens ramar. De har också framfört att de vill ha fullt ansvar eftersom det bland annat handlar om ett gott rykte för det egna före- taget.

Några aktörer har framfört att Lantmäteriets särskilda villkor ger sämre förutsebarhet för vilken åtkomst som kan vara godkänd. Enligt aktörerna är det ibland svårt att förstå varför ett villkor leder till avslag för åtkomst eller varför ett liknande fall bedömdes annor- lunda av Lantmäteriet. Aktörerna menar att det uppstår en situation som gör att de tvingas prova sig fram med ansökningar om åtkomst exempelvis kring en viss affärsidé, för att se om affärsidén är möjlig att genomföra.

Det har också framkommit att det är svårt att överklaga beslut som grundas på 6 § fastighetsregisterlagen och att det är upp till Lant- mäteriet att bevisa de risker som myndigheten anser finnas hos mot- tagaren.

350

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

7.14Säkerhetsskydd vid informationsutbyte

Enligt våra direktiv ska vi bedöma hur ett fullgott säkerhetsskydd kan garanteras när

•uppgifter lämnas till Lantmäteriet av en fastighetsägare som be- driver säkerhetskänslig verksamhet samt

•vid informationsutbyte mellan Lantmäteriet och Skatteverket respektive kommunala lantmäterimyndigheter.

I denna del har vi fått följande medskick från berörda intressenter.

7.14.1Behov av en stärkt offentlig-privat samverkan

I våra kontakter med olika privata verksamhetsutövare har det fram- kommit att det behövs mer enhetliga och långsiktigt hållbara kon- taktvägar och en stärkt samverkan mellan dem själva och med Lant- mäteriet kring fastighetsinformation. Verksamhetsutövarna har inte efterfrågat mer regler eller formalia kring säkerhetsskyddet utan befint- liga regler har ansetts vara tillräckliga.

Verksamhetsutövarna har framfört till oss att en viktig förutsätt- ning för att uppnå ett fullgott säkerhetsskydd är en gemensam läges- bild och tillräcklig kompetens kring olika skyddsvärden som kan finnas i fastighetsregistret. Vi har uppfattat att kompetensen avser helhetsbilden på ett övergripande plan samt arbetet med att identi- fiera skyddsvärden samt hot- och sårbarheter kopplade till dessa och att bedöma vilka säkerhetsskyddsåtgärder som är nödvändiga.

7.14.2Behov av enhetligt skydd tidigt i processen

Kommunala lantmäterimyndigheter är behöriga att föra in uppgifter i fastighetsregistrets allmänna del enligt 4 § fastighetsregisterlagen jämte 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Det finns för närvarande 40 kommunala lantmäterimyndigheter. Berörda kommuner samarbetar i ett nätverk hos Sveriges kommuner och regioner. Vi har träffat styrgruppen för detta nätverk samt två enskilda lantmäterimyndigheter som är olika stora och därmed har något olika förutsättningar för sin verksamhet. I våra möten med

351

Fördjupning av problembilden

SOU 2024:7

dessa aktörer har vi bland annat ställt frågor om ärenden som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och rutiner för registrering i fastighetsregistret. Vi har även ställt liknande frågor till verksam- hetsutövare som har erfarenhet av att vara sakägare i sådana ärenden. I denna del har vi fått fram följande.

Samtliga aktörer har påpekat att det finns behov av övergripande nationella digitala lösningar som uppfyller kraven på skydd för han- tering av uppgifter som omfattas av försvarssekretess. Kommunika- tion i dessa ärenden sker i dag inte digitalt. De två kommunala lant- mäterimyndigheter vi har träffat har framfört att antal ärenden av detta slag har ökat under senare år och att det inte är helt enkelt att samordna bedömningar i olika frågor med andra lantmäterimyndig- heter inklusive Lantmäteriet. Enligt aktörerna finns det också ett arv med tidigare ärenden som hanterades utifrån andra bedömningar och rutiner.

Några av verksamhetsutövarna vi har träffat har efterfrågat att det ska finnas en särskild ingång för ärenden som kräver speciell kom- petens i fråga om säkerhet, och helst enbart hos den statliga lant- mäterimyndigheten. Enligt dessa aktörer kan det på så sätt vara lättare att säkerställa enhetlig hantering, adekvat kompetensnivå och att ett begränsat antal personer hanterar känslig information. Å andra sidan har det vid våra möten med intressenterna i denna del också fram- kommit att en viktig del i kompetensen är kännedom om de lokala förhållandena. Vid våra kontakter med kommunala lantmäterimyn- digheter har det därutöver framförts till oss att det är viktigt att dessa självständigt kan och får hantera samtliga ärendetyper inom sitt geo- grafiska område.

7.14.3Underrättelseskyldighet mellan Lantmäteriet och Skatteverket

Informationsutbytet mellan Lantmäteriet och Skatteverket sker främst kring taxeringsuppgiftsdelen i fastighetsregistret. Informationsutbytet regleras som en ömsesidig underrättelseskyldighet.

Enligt 74 § fastighetsregisterförordningen ska Skatteverket på upp- tagning för automatiserad behandling underrätta Lantmäteriet om de uppgifter som ska föras in i taxeringsuppgiftsdelen i fastighets- registret och även i vissa andra delar. Det är här fråga om uppgifter

352

SOU 2024:7

Fördjupning av problembilden

från beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter ur i Skatteverkets beskattningsverksamhet.

Enligt nämnda bestämmelse ska Skatteverket underrätta Lant- mäteriet även om andra uppgifter från folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.

Lantmäteriet ska enligt 75 § fastighetsregisterförordningen under- rätta bland annat Skatteverket om ändringar i allmänna delen som rör indelningen i fastigheter eller som medför en ny beteckning för en fastighet. Nyss nämnda underrättelser ska lämnas på upptagning för automatiserad behandling senast 14 dagar efter dagen för regi- strering, enligt 77 § fastighetsregisterförordningen.

Lantmäteriet ska även underrätta Skatteverket om beslut med anledning av ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt utom i de fall då ärendet har uppskjutits, se 78 §.

Enligt Lantmäteriet och Skatteverket har myndigheterna i dag ett samarbete kring skyddsvärden i fastighetsregistret och vilka åtgärder som behöver vidtas för de problem som identifierats som gemen- samma. Skatteverket har framfört att regler som styr detta informa- tionsutbyte inte bör vara för detaljerade och inte heller styra sättet för överföring. Lantmäteriet har framfört att det finns behov en stark- are samordning mellan myndigheternas bedömningar av skyddsvärden med mera kring information som utbyts.

353

8Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

8.1Inledning

Av våra direktiv framgår att vi ska göra en integritetsskyddsanalys och mot bakgrund av den ta ställning till vilka regler om behandling av personuppgifter som bör gälla, bland annat när det gäller ändamål för sådan behandling, direktåtkomst och Lantmäteriets urval och bearbetningar av personuppgifter på uppdrag av annan. I den fort- satta beskrivningen använder vi begreppet integritetsanalys, vilket är i enlighet med Integritetsskyddsmyndighetens språkbruk.

Detta kapitel utgör ett inledande underlag för integritetsanalysen. Vi har med hjälp av Lantmäteriet kartlagt hur den befintliga person- uppgiftsbehandlingen kring fastighetsregistret ser ut. Lantmäteriet har också beskrivit sina överväganden kring integritetsrisker mot bakgrund av myndighetens personuppgiftsansvar för fastighets- registret.

I detta kapitel beskriver vi också närmare regeringens övervägan- den kring integritetsrisker rörande den nuvarande fastighetsregister- lagen.

Närmare redogörelse för vilken verksamhetsreglering och data- skyddsreglering som gäller specifikt för den befintliga personupp- giftshanteringen i fastighetsregistret finns i kapitel 4–6.

8.2Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

Med personuppgifter avses varje upplysning som avser en identi- fierad eller identifierbar fysisk person som är i livet. Avgörande är om den personuppgiftsansvarige eller någon annan kan knyta den

355

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

aktuella uppgiften, ensamt eller i kombination med andra uppgifter, till en individ, se artikel 4.1 i EU:s dataskyddsförordning.

Vilka individer registreras då i fastighetsregistret och vilka andra individer kan identifieras med hjälp av fastighetsregistret?

8.2.1Vem registreras i fastighetsregistret?

I kapitel 5 har vi beskrivit olika samhällsintressen som fastighets- registret tjänar. De samhällsintressen som gör att individer blir registrerade i fastighetsregistret är främst intresset att samhället får kännedom om rättsförhållanden rörande fast egendom.

Det rör sig om personer som till exempel har köpt, ärvt eller fått en fastighet i gåva (fastighetsägare). Andra personer är sådana som inte är fastighetsägare men har någon slags nyttjanderätt till annans fastighet. Det kan röra sig om exempelvis innehavare av tomträtt, vilket är en slags nyttjanderätt, som registreras särskilt (tomträttshavare).

Andra typer av nyttjanderätter rör till exempel servitut för vägar, rätt att ha ledningar, använda brunnar med mera (rättighetshavare). Nyttjanderätten framgår som utgångspunkt som en uppgift om belastning på den fastighet som berörs av nyttjanderätten. På så sätt skyddas nyttjanderätten även om ägandeförhållandena ändras. Det kan dock vara svårt att få en aktuell bild av vem som faktiskt är innehavare av en nyttjanderätt om nyttjanderätten inte är knuten till en fastighet. Uppgifter om innehavare av nyttjanderätt kan finnas i fastighetsregistret, men de uppdateras inte i dagsläget. Problemet i denna del rör dock främst innehavare av nyttjanderätt som juridiska personer (se vidare problembeskrivningen i avsnitt 7.4.3).

En kreditgivare som lånat ut pengar till en fastighetsägare med dennes fastighet som säkerhet för lånet är en annan sorts rättighets- havare. Också dessa rättighetshavare är beroende av att kunna få snabba och korrekta besked om rättsförhållanden rörande den fasta egendomen.

Om äganderättsförhållandena ändras, exempelvis genom att per- sonen säljer fastigheten till ett företag, då sparas det tidigare ägandet som historiska uppgifter om fastigheten.

Syftet med registreringen av personuppgifterna i fastighetsregist- ret är alltså att äganderätten och andra typer av rättigheter, såsom nyttjanderätt, ska skyddas. Det ligger därmed i rättighetshavarnas

356

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

intresse att bli registrerade för att få detta skydd. När ägaren för- valtar sin egendom på olika sätt, har också andra berörda intressenter ett intresse av att kontrollera om de aktuella äganderätts- eller andra fastighetsrättsliga förhållandena stämmer. Enkelt uttryckt är det mycket svårt att utöva sin rättighet utan att den är registrerad så att det också framgår vem som är rättighetshavare.

I dagsläget är det cirka 3,5 miljoner privatpersoner som är regi- strerade i fastighetsregistret, som fastighetsägare eller tomträttshavare, enligt Lantmäteriet. Majoriteten är fastighetsägare. Sammanlagt äger dessa personer cirka 2,9 miljoner av Sveriges knappt 3,4 miljoner fastig- heter.

8.2.2Vilka direkta uppgifter finns om de registrerade?

Vilka direkta uppgifter som ska registreras om ovan beskrivna indi- vider framgår av reglerna för inskrivningsdelen i fastighetsregistret. Enligt 44, 47 och 67 §§ fastighetsregisterförordningen ska uppgifter om lagfart och tomträttsinnehav avse

•person- eller organisationsnummer om sådant finns

•namn

•uppgift om namnändring

•postadress (tilläggsinformation)

•sökandens civilstånd (tilläggsinformation)

–i förekommande fall makes personnummer, namn och post- adress (tilläggsinformation)

–i förekommande fall tidpunkt för äktenskaps upplösning (tilläggs- information)

•i förekommande fall vårdnadshavares personnummer, namn och postadress (tilläggsinformation).

Fastighetsregistret omfattas av folkbokföringssekretess enligt 22 § kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) jämte 6 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) (OSF). Det inne- bär att om en person har skyddad identitet enligt beslut från Skatte-

357

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

verket, så följer sekretessmarkeringen med uppgifterna till fastig- hetsregistret.

8.2.3Vad går att utläsa indirekt om de registrerade?

Uppgifter som rör de registrerades ekonomiska förhållanden

Det finns många indirekta personuppgifter i fastighetsregistret, men alla registreras som en uppgift om fastigheten och inte om individen. Med andra ord utgår registreringen från fastigheten och inte från de registrerade personerna (se prop. 1999/2000:39 s. 73).

En fastighet eller nyttjanderätt utgör ett kapital, vilket innebär att fler aktörer (fysiska eller juridiska personer) kan vara berörda av detta kapital. När kapitalet förvaltas på olika sätt behövs det mer uppgifter som kan ha betydelse, exempelvis vid äganderättstvister. I fastighetsregistret registreras därför bland annat uppgifter att fast egendom har utmätts (se vidare 44 § 11 fastighetsregisterförord- ningen). Det finns till exempel även uppgifter om förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (se 44 § 10 fastighetsregisterförordningen).

Uppgifter som rör själva kapitalet och som säger något om värdet på kapitalet är bland annat uppgift om köpeskilling enligt 44 § 6 fastighetsregisterförordningen.

Enligt 48 § fastighetsregisterförordningen registreras uppgifter om inteckningar bland annat med uppgifter om inteckningens be- lopp och inteckningens valuta. Dessa uppgifter resulterar i ett pant- brev i fastigheten som sedan kan användas som säkerhet för ett lån med fastigheten som säkerhet. Enligt 48 § 8 fastighetsregisterför- ordningen kan det finnas en anteckning om innehav av pantbrev eller vilandebevis jämte innehavarens namn och adress.

I taxeringsuppgiftsdelen hämtar Lantmäteriet också uppgifter från Skatteverkets beskattningsdatabas om fastighetsägare eller tomt- rättshavare och ägare till hus på ofri grund, med uppgift om person- eller organisationsnummer, namn och postadress (taxerad ägare). Den rättsliga grunden för denna hämtning finns i 64–65 §§ fastig- hetsregisterförordningen. Uppgift om fastighetens taxeringsvärde finns också i fastighetsregistret.

Alla dessa uppgifter kan, om de sammanställs, säga något om de registrerade individernas ekonomiska förhållanden, i fråga om fastig- heter. Verksamheter som har som ändamål att titta på uppgifter i

358

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

fastighetsregistret specifikt kopplade de registrerades ekonomiska förhållanden är exempelvis bank- och kreditväsendet, kreditupplys- ningsföretag, andra aktörer inom fastighetsmarknaden eller annan fastighetsrelaterad verksamhet samt myndigheter som exempelvis Skatteverket, Kronofogdemyndigheten eller brottsbekämpande myn- digheter (särskild i fråga om ekonomisk brottslighet). Fastighets- registrets syfte är enligt 1 § fastighetsregisterlagen att ge offentlighet åt informationen. Uppgifterna i registret ska alltså göras tillgängliga för samhället, men i fråga om personuppgifter finns det en upp- räkning av användningsändamålen i 2 § fastighetsregisterlagen. I de flesta fall utgår dessa ändamål från behov av information om fastig- heten och inte om individen.

Uppgifter om andra personliga förhållanden

Genom koppling till fastigheten kan fler uppgifter läsas ut om de registrerade. Enligt Lantmäteriet betraktas därför själva kopplings- uppgiften som till exempel fastighetsbeteckning som personuppgift.

I den allmänna delen finns det till exempel uppgifter om själva fastigheten, i byggnadsdelen finns det uppgifter om byggnaderna på fastigheten och i adressdelen finns det uppgifter om fastighetens belägenhetsadress. Varje fastighet har också koordinatuppgifter.

Tillsammans kan dessa uppgifter, med olika detaljeringsgrad, tala om var individen kan uppehålla sig och eventuellt vad den gör där (till exempel att den bor där eller att den bedriver viss verksamhet där, exempelvis är jordbrukare eller skogsbrukare).

Om fastighetsregistret används för att få fram uppgifter av det här slaget, så rör det sig främst om verksamhet som är författningsregle- rad. Enligt 2 § 1 punkten fastighetsregisterlagen har fastighetsregistret till ändamål att tillhandahålla personuppgifter för verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författ- ning. Det kan exempelvis vara statistikframställning, samhällsplanering, brottsbekämpning eller liknande. Andra ändamål med allmänt in- tresse kan vara journalistisk verksamhet. Det vanliga är dock som sagt att det är fastigheten som är av intresse och inte själva individen.

359

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

Ytterligare uppgifter om andra personliga förhållanden fastighetsregistret innehåller en koppling till

En fastighet kan vara föremål för olika ärenden hos myndigheter. Det kan till exempel vara fråga om ett fastighetsbildningsärende, bygglovsärende eller annat ärende som rör markens användning. Eftersom fastighetsregistret innehåller hänvisningar till ärendeakter som ligger till grund för de uppgifter som registreras i registret, kan ytterligare uppgifter kopplas till de registrerade, genom denna hän- visning. Personuppgiftshantering i dessa fall styrs dock av annan lag- stiftning. Exempelvis personuppgiftsbehandling i inskrivningsären- den regleras i inskrivningsförordningen (2000:309).

Även dessa kopplingsuppgifter, som till exempel hänvisning till en ärendeakt, betraktas av Lantmäteriet som personuppgifter.

8.2.4Behandlingar av personuppgifter i fastighetsregistret

Behandlingar som den personuppgiftsansvariga myndigheten ansvarar för

Begreppet behandling är ett vidsträckt begrepp och omfattar exem- pelvis insamling, registrering, lagring, bearbetning, utlämnande genom överföring, spridning eller radering (se artikel 4.2 i EU:s dataskydds- förordning).

Fastighetsregisterverksamheten förutsätter att uppgifter förs in i registret, lagras, bearbetas, sammanställs och tillhandahålls. Uppgift- erna uppdateras också löpande exempelvis om en fastighet säljs till någon annan. Vilka behandlingar som är nödvändiga framgår av fastig- hetsregisterlagen och fastighetsregisterförordningen.

Förutsättningar för att medge digital åtkomst till fastighetsregistret framgår av fastighetsregisterlagen som är riktad till Lantmäteriet som personuppgiftsansvarig. Av 7–10 §§ fastighetsregisterlagen fram- går att åtkomst kan, utifrån ett antal kriterier, medges i form av direkt- åtkomst eller utlämnande på medium för automatiserad behandling. Lantmäteriet får också göra urval och bearbetningar för annans räk- ning i samband med utlämnande på medium för automatiserad behand- ling. Närmare beskrivning av reglerna finns i kapitel 4.

360

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

Det finns inga särskilda bestämmelser som reglerar utlämnande- förfarandet utifrån användarnas perspektiv, utan där gäller de allmänna reglerna i förvaltningslagen när en enskild gör en framställan till myndigheten. Behandlingar som rör ärendehandläggning har alltså stöd i den allmänna myndighetslagstiftningen.

Det är Lantmäteriet som är personuppgiftsansvarig för alla dessa behandlingar enligt 5 § fastighetsregisterlagen och lagringen av upp- gifterna sker i dagsläget helt i egen regi, det vill säga är inte utkon- trakterad.

Vissa behandlingar utförs av personuppgiftsbiträden till Lantmäteriet

I samband med anpassningen av registerförfattningar till EU:s data- skyddsförordning år 2018 fastställde regeringen att andra aktörer än Lantmäteriet som är behöriga att föra in uppgifter i fastighetsregistret enligt 4 § fastighetsregisterlagen utgör personuppgiftsbiträden till Lantmäteriet. Detta framgår indirekt av 83 § fastighetsregisterför- ordningen (jfr Ds 2017:19 s. 128 f.). Dessa aktörer är kommuner och kommunala lantmäterimyndigheter.

Lantmäteriet har med stöd av 83 § fastighetsregisterförordningen meddelat föreskrifter om dessa aktörers personuppgiftsbehandling vid registreringsåtgärder i fastighetsregistret (se LMFS 2018:3).

I våra kontakter med Integritetsskyddsmyndigheten har vi blivit uppmärksammade på kraven i artikel 28.3 EU:s dataskyddsförord- ning i fråga om reglering av personuppgiftsbiträdes hantering i nationell rätt, vilket kan föranleda behov av tydliggöranden i den ovan nämnda regleringen.

Användarnas personuppgiftsbehandlingar

Användarna av fastighetsregistret har ett självständigt ansvar enligt EU:s dataskyddsförordning att behandla de uppgifter som de får åt- komst till i fastighetsregistret, i sin verksamhet. Detta följer av defi- nitionen av personuppgiftsansvaret enligt artikel 4.7 EU:s dataskydds- förordning. Eftersom fastighetsregistret har ett offentlighetssyfte, är det av naturliga skäl inte möjligt att kunna räkna upp alla slutanvänd- are av fastighetsregistret och vilka behandlingar de utför. Ett exem-

361

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

pel är en bank som har direktåtkomst till fastighetsregistret och som söker fram uppgifter om inteckningar på en fastighet med anledning av att en kund ansöker om ett lån hos banken och vill använda fastigheten som säkerhet i lånet. För att få en uppfattning om volym- erna av dessa behandlingar kan nämnas att till exempel år 2022 gjordes det över 640 miljoner anrop till fastighetsregistret via Lantmäteriets direktåtkomsttjänster.

När myndigheter och andra behandlar personuppgifter från fastig- hetsregistret i egenskap av användare måste rättsligt stöd sökas på annan grund än fastighetsregisterlagen för användarens behandling.

8.3Personuppgiftsbehandling i Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet

Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet, som regleras som en egen myndighetsuppgift enligt myndighetens instruktion, innebär att be- gäran om digital åtkomst till fastighetsregistret utgör en egen ärende- typ, se 2 §, 3 § 2 punkten och 5 § förordningen (2009:946) med in- struktion för Lantmäteriet. Denna ärendetyp avser alltså särskilt behandlingen tillhandahållande.

Enligt Lantmäteriet ingår i behandlingen tillhandahållande att erbjuda så kallade geodataprodukter som utgör informationstjänster via maskingränssnitt, så kallade API:er. Förenklat uttryckt länkas alltså informationen via dessa tjänster till mottagarens system helt maskinellt och presenteras därefter exempelvis i ett handläggnings- stöd som används av människor.

Lantmäteriet har i dag tre typer av geodataprodukter för fastig- hetsinformation. Dessa är Direktåtkomst, Visning och Nedladdning. Namnen på tjänsterna antyder vilken funktion tjänsterna erbjuder. Varje specifik funktion som till exempel möjliggör sökning eller sammanställning innebär en behandling i sig. Enligt Lantmäteriet tillhandahålls tjänsterna främst till myndigheter, kommuner och pri- vata organisationer, det vill säga till juridiska personer. Som vi nämnt ovan är förutsättningarna för att kunna få åtkomst till dessa tjänster, i fråga om personuppgifter, reglerade i dag i fastighetsregisterlagen (se närmare beskrivning av den lagen i kapitel 4).

362

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

Lantmäteriet får utifrån vissa förutsättningar i fastighetsregister- lagen göra urval och bearbetningar på begäran av en annan aktör. Det innebär att behandlingen kan skräddarsys enligt önskemål i det en- skilda fallet.

För privatpersoner erbjuder Lantmäteriet möjlighet att se viss in- formation i fastighetsregistret digitalt via myndighetens medborgar- tjänster. Dessa tjänster är i dagsläget Min fastighet, Vem äger fastig- heten och Min karta. Allmänheten kan också kostnadsfritt (med undan- tag för fastighetsbevis) via telefon eller post beställa utdrag med standardinformation ur fastighetsregistret.

För att få åtkomst till en geodataprodukt krävs att sökandens begäran godkänns av Lantmäteriet. I samband med handläggning av sökandens begäran behandlar Lantmäteriet personuppgifter som rör sökanden. Det inbegriper uppgifter om personnummer och namn på sökanden samt eventuella andra kontaktpersoner, e-post, användar- namn, kundnummer, telefonnummer, uppgift om ärende samt upp- gift om användarens positionering.

Åtkomst till Lantmäteriets digitala medborgartjänster förutsätter att användare legitimerar sig digitalt. Myndigheten lagrar uppgifter om inloggningarna och sökning i tjänsterna.

Myndigheten loggar i övrigt användning av myndighetens samt- liga tjänster med hänsyn till informationssäkerhet. Loggning sker också avseende vilken användare eller applikation som anropar Lantmäte- riets informationstjänst för att kunna ta betalt och för att kunna följa upp användningen. Myndigheten uppställer också villkor enligt 6 § fastighetsregisterlagen för hantering av personuppgifter efter att de har lämnat myndigheten, exempelvis i fråga om hur och var uppgif- ter får lagras.

8.4Allmänt om integritetsrisker

Respekten för individens självbestämmande och integritet är grund- läggande i en demokrati. Någon enhetlig definition av begreppet personlig integritet finns emellertid inte. Regeringen uttalade dock i samband med den senaste utvidgningen av integritetsskyddet i reger- ingsformen att en rimlig utgångspunkt för bedömningen av behovet av ett utökat skydd för den personliga integriteten var att den skulle

363

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

ske utifrån den enskildes intresse av att skydda information om sina personliga förhållanden, se prop. 2009/10:80 s. 175.

Vissa faktorer har ansetts särskilt viktiga att ta hänsyn till när det gäller att bedöma integritetskänsligheten vid helt eller delvis auto- matiserad behandling av personuppgifter. Det gäller arten av person- uppgifter som samlas in och registreras, varför detta görs, hur och av vem uppgifterna används samt mängden av uppgifter som samlas på ett och samma ställe eller som på något annat sätt är tillgängliga för bearbetningar och sammanställningar (prop. 2005/06:173 s. 15).

Även rådande samhällsvärderingar kan ha viss påverkan på vilken re- glering och begränsning av behandlingen av personuppgifter som är nöd- vändig för att skydda den personliga integriteten (jfr prop. 2022/23:34 s. 161 f.).

Av 2009 års förarbeten framgår att begreppet personliga förhåll- anden i 2 kap. 6 § RF har samma innebörd som i sekretesslagstift- ningen, och omfattar bland annat namn och andra identifikations- uppgifter, adress, familjeförhållanden, hälsa och vandel. Även uppgifter som inte är direkt knutna till den enskildes privata sfär, till exempel anställning, omfattas av begreppet (se prop. 2009/10:80 s. 177).

I EU:s dataskyddsförordning finns det en beskrivning av risken för fysiska personers rättigheter och friheter som kan uppkomma till följd av personuppgiftsbehandling som innebär olika typer av intrång, se skäl 75–76. Enligt skäl 75 kan risker vara av varierande sannolik- hetsgrad och allvar och uppkomma till följd av personuppgifts- behandling som skulle kunna medföra fysiska, materiella eller im- materiella skador. Detta gäller särskilt om behandlingen kan leda exempelvis till bedrägeri, ekonomisk förlust eller annan betydande ekonomisk eller social nackdel. Riskerna kan vidare uppkomma om behandlingen kan leda till att de registrerade berövas sina rättigheter och friheter eller hindras att utöva kontroll över sina personupp- gifter. Andra risker som nämns är bland annat om behandling avser personuppgifter rörande sårbara fysiska personer, framför allt barn, eller om behandlingen inbegriper ett stort anta personuppgifter och gäller ett stort antal registrerade.

Av skäl 76 till dataskyddsförordningen framgår att sannolikheten och graden av risken bör fastställas utifrån behandlingens art, om- fattning, sammanhang och ändamål.

364

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

Om risken bedöms innebära betydande intrång och övervakning eller kartläggning av den personliga integriteten krävs det enligt svensk grundlag att behandlingen regleras i lag utifrån de förutsättningar som anges i 2 kap. 6 och 20 §§ RF.

I artikel 6 EU:s dataskyddsförordning finns det särskilda krav på utformning av rättslig grund för behandling av personuppgifter som ska fastställas i nationell rätt. Enligt artikeln får medlemsstaterna också anpassa tillämpningen av dataskyddsförordningens bestämmelser.

Av skäl 50 EU:s dataskyddsförordning framgår bland annat att behandling av personuppgifter för andra ändamål än de för vilka de ursprungligen samlades in endast bör vara tillåten när detta är för- enligt med de ursprungliga ändamålen. Av skälets andra stycke fram- går dock att om behandlingen grundar sig på nationell rätt som utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa viktiga mål av allmänt intresse, bör den person- uppgiftsansvarige tillåtas att behandla personuppgifterna ytterligare, oavsett om detta är förenligt med ändamålen eller inte.

8.5Integritetsrisker enligt förarbeten till fastighetsregisterlagen

8.5.1Mängden av uppgifter och möjlighet till sammanställningar innebär integritetsrisker

Enligt förarbetena till den befintliga fastighetsregisterlagen ansåg regeringen att ramarna för integritetsskyddet för fastighetsregistret bör slås fast i en lag (se prop. 1999/2000:39 s. 78). Bakgrunden till detta var tidigare uttalanden om att målet bör vara att meddela be- stämmelser i lag i det fall ett register med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll inrättas. Detta aktualiserades sär- skilt i de fall uppgifterna i registret sprids externt i en inte obetydlig omfattning (se prop. 1990/91:60 s. 58).

Regeringen ansåg dock att de enskilda uppgifterna i fastighets- registret i och för sig inte är så känsliga från integritetssynpunkt och att de har en svag anknytning till enskilda personer (se prop. 1999/2000:39 s. 73 f.). Regeringen ansåg däremot att det var mängden uppgifter i systemet och de sammanställningar som kan göras om en enskild som i vissa fall kan ge upphov till integritetsproblem. Mot den bakgrunden

365

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

bedömde regeringen att endast sådan användning av informationen i registret som kan anses vara berättigad ska vara tillåten.

8.5.2Avvägning mellan användar- och integritetsintressen

Av ovan nämnda förarbeten framgår vidare att det är viktigt att det inte ställs upp onödiga begränsningar för fastighetsregistret. Reger- ingen poängterade att fastighetsregistrets syfte är att ge offentlighet åt vissa rättsförhållanden och i övrigt är en stor tillgång för sam- hället. Uppgifter om lagfaren ägare och uppgifter om nybildning av en fastighet gavs som exempel på uppgifter som behöver vara allmänt tillgängliga, bland annat för den allmänna omsättningen och för kredit- väsendet. Ett annat exempel som framgår i förarbetena är lägesangiv- elser i fastighetsregistret som regeringen ansåg tillhöra samhällets vikti- gaste samordningsnycklar, det vill säga är viktiga för effektivisering och rationalisering av olika verksamheter.

Regeringen poängterade också att fastighetsregistret uppvisar sär- drag jämfört med andra statsmaktsregister (alltså register som be- slutats av riksdag och regering), se ovan nämnda prop. s. 73–74. Regeringen förklarade att i många andra register är de registrerade personerna utgångspunkten. I fastighetsregistret är det fastigheten som är utgångspunkten. Uppgifter om personer förekommer huvudsak- ligen indirekt genom att en person är knuten till viss fastighet. Mot den bakgrunden bedömde regeringen att utformningen av författ- ningsregleringen skulle baseras på en avvägning mellan användar- och integritetsintressena. Regeringen menade att användning som från integritetssynpunkt är olämplig eller användning där integritetsintres- sena väger över andra intressen så långt som möjligt bör förhindras.

8.5.3Berättigad användning

För att avgöra vad som är berättigad användning preciserade reger- ingen olika verksamheter som kan tänkas ha rättslig grund för att få åtkomst till fastighetsregistret, se ovan nämnda prop. s. 84–85.

Regeringen ansåg att verksamheter som styrs av bestämmelser i författning som därmed har ett fastställt allmänt intresse är en be- rättigad användning. Regeringen utsträckte detta även till författ- ningsreglerad verksamhet som delegerats till enskilda.

366

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

Regeringen ansåg att registrets publicitetsfunktion inte kan knytas till viss verksamhet eller användare, utan att det i det fallet handlar om att uppgifter ska hållas allmänt tillgängliga. Denna form av an- vändning bedömde regeringen som ett allmänt intresse.

Regeringen bedömde vidare tredje parts berättigade intressen för vilka behandlingen är nödvändig. Detta reglerades tidigare som rätts- lig grund enligt artikel 7 punkt 1(f) i det numera upphävda direktivet 95/46/EG, som i dag regleras i artikel 6 punkt 1(f) i EU:s dataskydds- förordning. Skillnaden mot den tidigare regleringen är dock att denna rättsliga grund inte gäller för behandling som utförs av offentliga myndigheter när de fullgör sina uppgifter (se artikel 6 punkt 1 sista stycket i dataskyddsförordningen).

I denna del räknade regeringen upp tänkbara verksamheter som bland annat rör kreditgivning, försäkringsgivning, fastighetsförvalt- ning och omsättning. Även urval för direktreklam och uppdatering av exempelvis kundregister ansågs som berättigad användning. Reger- ingen ansåg att ändamål som redan framgick av den tidigare natio- nella regleringen (personuppgiftslagen) inte behövde regleras särskilt.

8.5.4Riskfylld användning

Som vi beskrivit i avsnitt 8.5.1 ansåg regeringen att mängden av uppgifter och möjligheten till sammanställningar innebar särskilda risker ur integritetssynpunkt. Av förarbetena till fastighetsregister- lagen framgår vilka skyddsåtgärder regeringen bedömde som nöd- vändiga för att minska dessa risker, se prop. 1999/2000:39 s. 91–101. Nedanstående redogörelse är hämtad från dessa sidor.

Regeringen bedömde att behandlingar som innebär direktåtkomst, urval och bearbetningar samt utlämnande på medium för automati- serad behandling typiskt sett framstår som mer känsliga från integri- tetssynpunkt.

Direktåtkomst

I fråga om direktåtkomst ansåg regeringen att användandet av sök- begrepp kan vara känsligt eftersom det ger möjlighet att sammanställa omfattande uppgifter om en enskild person. Av denna anledning ansåg regeringen att möjliga sökbegrepp skulle begränsas, i princip

367

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

utifrån hur myndighetens dåvarande begränsningar redan var utfor- made. Regeringen bedömde att extern sökning inte skulle medges baserat på namn eller personnummer med motiveringen att det inte hade framkommit några skäl att öppna för sådan möjlighet.

Regeringen ansåg att Lantmäteriets dåvarande begränsning avseende antalet fastigheter som man kunde söka på vid samma sökning också skulle författningsregleras. Den allmänna motiveringen var att det annars skulle kunna få oönskade konsekvenser från integritetssyn- punkt. Regeringen använde även hot mot vitala försvarsintressen som argument för denna begränsning. I detta fall skulle dock myn- digheten själv kunna göra en avvägning av när det är befogad att göra undantag från begränsningen. Regeringen ansåg att sådana undantag kunde utformas av myndigheten som ett generellt tillstånd.

Regeringen bedömde vidare att användning som förutsatte urval och bearbetningar (till exempel direkt marknadsföring, eller aktuali- sering, komplettering eller kontroll av uppgifter i kund- eller med- lemsregister) inte skulle vara möjlig genom direktåtkomst. Sådan an- vändning avgränsades därför från när direktåtkomst skulle vara tillåten.

Urval och bearbetningar

Integritetsriskerna vid myndighetens urval och bearbetningar åt olika beställare var enligt regeringen förknippade med sökbegrepp kopplat till viss typ av användning.

Regeringen ansåg att uppgift om inteckning är särskilt känslig eftersom den kan ge en bild av en persons låneförhållanden. Reger- ingen menade att risken för missförstånd är stor, i synnerhet som det sammanlagda inteckningsbeloppet inte behöver motsvara fastig- hetsägarens faktiska skuldbelastning. Mot den bakgrunden begrän- sades möjligheten att använda uppgift om inteckning som sökbegrepp, med möjlighet för Lantmäteriet att beslut om undantag.

Regeringen ansåg att uppgift om personnummer också skulle begränsas som sökbegrepp vid urval och bearbetningar för olika be- ställare, med möjlighet för Lantmäteriet att besluta om undantag. Regeringen ansåg att användning av personnummer för aktualisering, komplettering eller kontroll av kund- eller medlemsregister eller liknande register var mindre känsligt eftersom det i dessa fall finns en relation mellan mottagaren och den enskilde.

368

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

Regeringen ansåg vidare att ändamål som innebär direkt mark- nadsföring kan upplevas negativt av den enskilde. Mot den bak- grunden bedömde regeringen att uppgifter om födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standardpoäng inte skulle få vara tillåtna att använda som urvalsbegrepp för direkt marknadsföring. Även i detta fall gavs dock möjlighet för Lantmäteriet att besluta om undantag.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

Enligt regeringen fanns det inte anledning att ha någon annan syn på begränsningar för utlämnande på medium för automatiserad behand- ling än vid urval och bearbetningar. Vid sådant utlämnande skulle alltså uppgifter om inteckningar och personnummer inte få lämnas ut, dock med möjlighet för Lantmäteriet att besluta om undantag.

Regeringen diskuterade vidare om det skulle införas några sär- skilda regler för utlämnande av kompletta kopior av hela registret. Slutsatsen var dock att några särskilda regler inte behövs eftersom den dataskyddsrättsliga regleringen även gäller mottagaren. Reger- ingen menade att denna ordning ger ett visst skydd. Dessutom skulle Lantmäteriet ges möjlighet att uppställa villkor för användningen för att förhindra otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Det sist- nämnda skulle enligt regeringen fungera som en allmän ventil för situationer som inte har kunnat förutses av lagstiftaren.

Övriga överväganden

Regeringen bedömde slutligen hur begränsningarna skulle stå sig vid utlämnande enligt offentlighetsprincipen samt om uppgifterna kunde göras tillgängliga via internet.

Regeringen ansåg att eftersom det inte är möjligt att begära direkt- åtkomst inom ramen för offentlighetsprincipen, så skulle begräns- ningarna för sökbegreppen vid direktåtkomst få fullt genomslag som skyddsåtgärder.

Regeringen ansåg också att eftersom utlämnande vid urval och bearbetningar förväntas ske på annan rättslig grund än med stöd av offentlighetsprincipen, skulle även begränsningarna i dessa fall inte vara meningslösa. Regeringen erinrade i detta fall även om person-

369

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

uppgiftssekretessen enligt 21 kap. 7 § OSL (dåvarande 7 kap. 16 § sekre- tesslagen).

Regeringen hade visserligen kommit fram till att det är ett allmänt intresse att hålla vissa uppgifter i fastighetsregistret allmänt tillgäng- liga (se avsnitt 8.5.3 ovan), men kom samtidigt fram till att uppgifterna inte kunde spridas via internet till en obestämd krets av mottagare eftersom kravet på precisa ändamål enligt det dåvarande EG-direk- tivet inte skulle kunna upprätthållas. Däremot såg regeringen inga hinder för att nyttja internet för att skicka information till bestämda mottagare, under förutsättning att övriga krav för tillgängligheten är uppfyllda i det enskilda fallet.

8.6Lantmäteriets beskrivning av integritetsrisker

Enligt Lantmäteriet är det främst följande faktorer som har bety- delse för om en behandling i fastighetsregistret innebär integritets- risker.

8.6.1Skyddsvärda personuppgifter

Utifrån Lantmäteriets kartläggning av personuppgifter i fastighets- registret anser myndigheten att vissa typer av personuppgifter är mer skyddsvärda än andra.

Direkta personuppgifter

Lantmäteriet har beskrivit för oss att myndigheten betraktar följ- ande direkta personuppgifter som särskilt skyddsvärda:

•direkta personuppgifter som rör personer med skyddad identitet eller personer som annars har begärt och beviljats skydd för upp- gifterna hos Lantmäteriet

•direkta personuppgifter som rör personnummer eller motsvar- ande identifikationsnummer

•direkta personuppgifter som rör barn.

370

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

Indirekta personuppgifter

Lantmäteriet har beskrivit för oss att följande indirekta personupp- gifter betraktas som särskilt skyddsvärda:

•uppgifter som rör den registrerades personliga förhållanden

•anmärkningar med fritext som kan innehålla uppgifter som rör den registrerades personliga förhållanden

•uppgifter som rör den registrerades ekonomiska förhållanden kring fastigheten.

Uppgifter i den förstnämnda punkten finns i inskrivningsdelen och som tilläggsinformation. Det kan bland annat röra sig om uppgifter om relationstyp (make/maka), civilstånd, avregistreringsorsak (till exempel utvandrad eller falsk identitet).

Uppgifter i den andra punkten kan innehålla olika slags person- uppgifter. Enligt Lantmäteriet innehåller ett fritextfält 2 000 tecken och är ett fält som inte kontrolleras särskilt vid lagring av uppgifterna.

Vid införande av uppgifter i fastighetsregistret finns det normalt sett förbestämda fält för uppgifter, men dessa uppgifter komplet- teras med olika fritextfält, en så kallad anmärkning som regleras i fastighetsregisterförordningen. I dessa fält kan det finnas ytterligare skyddsvärd eller till och med känslig information om den enskilde. Lantmäteriet har förklarat för oss att myndigheten anser att anmärk- ningsuppgifter i fastighetsregistret (oavsett vad de rör) också är sär- skilt skyddsvärda uppgifter.

Anmärkningar finns bland annat för uppgifter om fastighet och samfällighet, rättighet, gemensamhetsanläggning, plan och mark- reglerande bestämmelse, lagfarts- och tomträttsinnehav, tomträtts- upplåtelse, inteckning, avtalsrättighetsändamål, anteckning (exempel- vis konkurs), avregistreringsorsak.

Den tredje punkten rör uppgifter som kan användas för att kart- lägga den enskildes ekonomiska förhållanden och inbegriper bland annat köpeskilling, fångesart, fångeskod (till exempel exekutiv försälj- ning), syfte med tomträttsupplåtelse, inteckningsbelopp, inskriv- ningshändelse och inteckningsanmärkning.

371

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

SOU 2024:7

8.6.2Riskfylld behandling

Enligt Lantmäteriet är antalet förekomster av personuppgifter i de flesta fall större än en miljon (mycket stor omfattning), eller i vart fall större än tio tusen (stor omfattning). Enligt Lantmäteriet är mängden uppgifter i sig en riskfaktor. Det är dock enligt Lantmäte- riet svårt att uppskatta antalet förekomster enbart i fråga om de skyddsvärda uppgifterna. En annan viktig riskfaktor enligt myndig- heten är att de skyddsvärda uppgifterna skulle kunna användas så att de innebär intrång i den registrerades personliga integritet.

Vi har uppfattat att de riskfyllda behandlingarna som Lantmäteriet har beskrivit för oss främst avser behandlingen elektroniskt tillhanda- hållande och sammanställningar och att risken inträffar om

•de skyddsvärda uppgifterna ingår i tillhandahållandeverksamheten

•användningen av uppgifterna syftar till att behandla uppgifter om de registrerade personernas ekonomiska eller andra personliga för- hållanden

•någon annan än Lantmäteriet tillåts göra en sammanställning av dessa uppgifter.

Som exempel på skyddsåtgärder utifrån punkterna har Lantmäteriet förklarat för oss att uppgifter om personer som har skyddad iden- titet inte ingår i tillhandahållandet. Det innebär att uppgifterna om namn, personnummer och folkbokföringsadress är maskerade i de uppgifter som finns om berörd fastighet. Om ändamålet med använd- ningen är direkt marknadsföring tar Lantmäteriet dessutom bort alla uppgifter om inskrivningar för den berörda fastigheten.

Exempel som rör den andra punkten är uppgifter om inteckningar som kräver en särskild prövning och tillåts enbart för en begränsad typ av användare som har särskilda skäl för att behandla uppgifterna.

Exempel på den tredje punkten är att uppgifterna är åtkomliga så att det går att titta på en viss fastighet, men det går exempelvis inte ladda ner en kopia på alla berörda uppgifter i hela registret så att man kan göra egna sammanställningar. Enligt Lantmäteriet är det möjligt att beställa uppgifter för hela landet men det är fråga om få beställ- ningar. Enbart ett fåtal aktörer får till exempel beställa uppgifter om inteckningar för hela landet. De aktörer som annars tillåts göra ned- laddning för hela landet avseende vissa uppgifter är främst myndig-

372

SOU 2024:7

Personuppgiftsbehandling i fastighetsregistret

heter som Skatteverket, Statistiska centralbyrån eller Polismyndig- heten. Enligt Lantmäteriet beställer kommuner oftast information enbart för sin kommun.

8.7Fastighetsregistret tjänar ett viktigt mål av allmänt intresse

Som vi beskrivit i avsnitt 8.4 ska integritetsriskerna vägas mot ett annat intresse för att avgöra om behandlingen kan tillåtas. I detta sammanhang är det därför viktigt att beskriva vad det är för intresse som avvägningen görs mot när det gäller behandlingar av uppgifter i fastighetsregistret. Närmare beskrivning av fastighetsregistrets syfte utifrån ett offentlighetsintresse som är ett viktigt mål av allmänt in- tresse finns i kapitel 5.

I samband med anpassningen av registerförfattningar inom fastig- hetsrätten, associationsrätten och transporträtten till EU:s dataskydds- förordning ansåg regeringen att syftet med de författningsreglerade myndighetsuppgifterna inom dessa områden är att tillvarata viktiga intressen både för enskilda och det allmänna, se prop. 2017/18:111 s. 40 och jämför även med prop. 2000:01:88 s. 52 samt prop. 2008/09:17.

De viktiga rättsverkningar som är förenade med förande av register som fastighetsregistret var också skälet till att det infördes undantag, till exempel från rätten till rättelse i fastighetsregisterlagen.

I 2017 års proposition konstaterade regeringen att syftet med registren inom nämnda rättsområden i flera fall är att ge offentlighet åt uppgifterna som registreras. Ett stort antal aktörer, till exempel kreditgivare, rättighetshavare och potentiella affärspartners, kan därför lätt ta del av uppgifterna och de förlitar sig på dem. Regeringen konstaterar vidare att det därför är av mycket stor vikt att uppgift- erna är tillförlitliga och att de särskilda bestämmelserna i nationell rätt om rättelse i de aktuella registren syftar till att skydda ekono- miska intressen (se prop. 2017/18:111 s. 44). Skyddet av dessa in- tressen, som alltså var tredje mans intressen, bedömdes alltså av re- geringen väga tyngre än de registrerades intresse.

373

9 Erfarenheter från andra länder

9.1Inledning

De frågor vi ska utreda är inte på något sätt unika för Sverige och fastighetsregistret. Register med ungefär samma innehåll, och med samma grundläggande syfte om att ge publicitet åt uppgifterna, finns i de flesta utvecklade ekonomier. Så gott som alla sådana register är it-baserade. I det moderna samhället ökar behovet av enkel och snabb tillgång till grundläggande offentlig information om bland annat fast egendom. Regeringar och myndigheter runt om i världen möter nya förväntningar på bättre lösningar i den datadrivna ekonomin (se av- snitt 5.5). Behovet av nya bedömningar och omprövning på grund av ett förändrat säkerhetsläge är heller inte en situation som bara Sverige befinner sig i. Det är på många ställen som ett stärkt skydd för känsliga uppgifter diskuteras i dag.

Utifrån detta konstaterande har vi vänt oss till myndigheter i våra närmaste grannländer (Danmark, Finland och Norge) för att få en bild av hur de resonerar kring tillhandahållande och känsliga upp- gifter i sina motsvarigheter till det svenska fastighetsregistret. Vi har också varit i kontakt med Lantmäteriets motsvarighet i Nederländerna, då det finns betydande likheter mellan deras registerlösningar och det svenska fastighetsregistret.

I det följande redovisar vi huvuddragen i de uppgifter vi fått från grannländerna och avslutningsvis Nederländerna.

375

Erfarenheter från andra länder

SOU 2024:7

9.2Danmark

9.2.1Information och ansvariga myndigheter

I Danmark finns inget samlat register eller registerlösning avseende grundläggande fastighetsinformation på det sätt som fallet är i Sverige. Ansvaret för olika slag av fastighetsinformation är uppdelat på flera myndigheter, och det finns en särskild myndighet för tillhandahåll- ande av stora delar av informationen. Det gör att den danska han- teringen inte är lika lätt att jämföra med som de övriga länder vi kon- taktat.

En betydelsefull skillnad rör själva fastighetsbildningen, som ju i Sverige alltid utförs av en statlig eller kommunal lantmäterimyndighet. I Danmark utförs all fastighetsbildning av privata lantmätare (prak- tiserande landinspektörer), och den är till sin karaktär både teknisk och juridisk. Enkelt uttryckt så innebär det att i Danmark ligger fokus på att fastställa fastighetsgränser och att tillskapa nödvändiga rättig- heter såsom rätt till utfartsväg och fastställa vissa rådighetsinskränk- ningar, till exempel rörande strandskydd. Landinspektörerna har ensamrätt till detta så kallade matrikulära arbete.

Resultatet av lantmätarens arbete ska registreras i den så kallade matriklen hos myndigheten Geodatastyrelsen, ungefär på samma sätt som nya eller förändrade fastigheter registreras i vårt fastighets- registers allmänna del. Det nämnda matrikulära arbetet inkluderar kontroller med olika myndigheter angående exempelvis den tänkta fastighetens användning samt upprättandet av de data och dokument som krävs för att registrera förändringar i registret. Geodatastyrel- sen kontrollerar landinspektörernas arbete, till exempel att nödvän- diga tillstånd är inhämtade.

Matriklen består av ett digitalt matrikelregister, matrikelkort och matrikelarkiv. Liksom i Sverige finns det alltså en registerkarta (kort) som visar fastighetsindelningen grafiskt. I matriklen finns uppgifter om fastigheter, ägarlägenheter och byggnader på ofri grund. Varje fastighet har ett matrikelnummer som är ingången till de registrerade uppgifterna.

I själva matrikelregistret finns inga uppgifter om vem som äger respektive fastighet eller några adresser. Sådana uppgifter återfinns dock i två andra register vid Geodatastyrelsen, ejerfortegnelsen och ejendomsbeliggenhedsregistret.

376

SOU 2024:7

Erfarenheter från andra länder

Ejerfortegnelsen innehåller uppgifter, inklusive personnummer, om ägare och ”administratörer” av landets fastigheter, och uppda- teras från den elektroniska tingbogen och de centrala person- och företagsregistren. Personnumren i ejerfortegnelsen betraktas som käns- lig (förtrolig) information, vilket har betydelse för tillhandahållandet.

Ejendomsbeliggenhedsregistret innehåller en adress per fastighet, även om det finns flera olika adresser till en och samma fastighet. Detta register uppdateras från matriklen, bygnings- og boligregistret samt Danmarks adresseregister (DA). I DA, som Styrelsen for data- forsyning og infrastruktur (SDFI) ansvarar för men som kommun- erna ajourhåller, finns alla adresser i hela landet. Ändringar i DA uppdaterar ejendomsbeliggenhedsregistret direkt.

I Danmark sker all inskrivning i fast egendom fortfarande inom ramen för domstolsväsendet. Verksamheten bedrivs dock vid en special- domstol, Tinglysningsretten. Uppgifter om ägande, inteckningar med mera registreras i den så kallade tingbogen, som är digital. Vid Ting- lysningsretten sker inskrivning även i visst lösöre, bland annat fordon och andelsbostäder. Vid ändringar i matriklen (se ovan) anmäler land- inspektören dessa för registrering i tingbogen.

Vurderingsstyrelsen har uppgifter om fastighetsvärden, ungefär som i den svenska fastighetstaxeringen. Värderingen är numera helt datadriven (med viss möjlighet till manuella korrigeringar) och base- ras bland annat på uppgifter i bygnings- og boligregistret (BBR), som också finns vid Vurderingsstyrelsen.

BBR kan liknas vid byggnadsdelen i fastighetsregistret samt lägen- hetsregistret men med ett mer omfattande innehåll. Ansvaret för att uppdatera registret ligger på den enskilde fastighetsägaren men kom- munerna kontrollerar och korrigerar de uppgifter som läggs in. Till skillnad från hur det är i Sverige är byggnadernas identiteter inte informationsbärande, det vill säga de innehåller inte någon adress eller fastighetsbeteckning utan är helt numeriska. I BBR finns också fastighetens matrikelnummer redovisad för respektive byggnad.

Några uppgifter om var det går ledningar redovisas inte i matriklen. Däremot finns uppgifter om ägandet av ledningar som är nedgrävda i ett särskilt register, ledningsejerregistret. Detta register förs av SDFI med stöd av en särskild lag. Registret kan till sin funktion liknas vid den svenska tjänsten Ledningskollen.

377

Erfarenheter från andra länder

SOU 2024:7

9.2.2Tillhandahållande av information

I Danmark tillhandahålls, sedan ett antal år, i stor utsträckning offentlig information som öppna data, det vill säga utan begränsande villkor och utan avgift. Det gäller också den fastighetsinformation som är aktuell i detta sammanhang.

Danmark har en väl utvecklad och sammanhållen ordning för informationsförsörjningen från offentlig sektor. Man har definierat vad som är grunddata och en myndighet har numera ansvaret för att tillhandahålla aktuella grunddata och att vara så kallad datafördelare. Det innebär att ovan nämnda SDFI har ett samlat tillhandahållande av sina egna och andra myndigheters grunddata till offentlig och pri- vat verksamhet och till privatpersoner. Respektive grunddatamyn- dighet ansvarar alltjämt för sina egna grunddata. Denna ordning upp- ges fungera väl.

SDFI har en särskild hemsida för sin roll som datafördelare (datafordeler.dk) där bland annat matriklen och registerkartan, ejer- fortegnelsen och ejendomsbeliggenhedsregistret från Geodatastyr- elsen och ejendomsvurderingsdata och BBR från Vurderingsstyrel- sen finns. I övrigt finns bland annat de nationella adress-, bolags- och personregistren samt grundläggande geografisk information hos data- fördelaren. Respektive myndighet bestämmer, utifrån det regelverk som gäller, vad som tillhandahålls till olika användare, men all infor- mation hämtas hos datafördelaren. Den ansvariga myndigheten godkänner också de olika kundernas rätt till åtkomst till informatio- nen i respektive register, medan SDFI öppnar den faktiska åtkomsten.

För att kunna komma åt uppgifterna som finns hos datafördelaren krävs att man registreras som användare och godkänner de villkor som ställts upp för hur data får användas. Dessa villkor handlar bland annat om att källa ska anges, att personuppgifter måste behandlas i enlighet med gällande lagstiftning och att data får ställas samman med annnan information. Rent tekniskt hämtas och visas dessa grund- data genom olika offentliga och privata lösningar.

I huvudsak är informationen i dessa register helt offentlig och tillgängliga på samma sätt för alla användare, med undantag av in- formationen i ejerfortegnelsen. Där finns en indelning i tre olika användarkategorier, där skillnaden är om personnummer och skyddade personuppgifter tillhandahålls eller inte. Därför måste också varje användare godkännas.

378

SOU 2024:7

Erfarenheter från andra länder

Tinglysningsretten sköter tillhandahållandet av sin information själv, men det är inriktat på att lämna uppgifter om enskilda fastig- heter. Tillhandahållandet sker utan avgift och kan mer ses som ett sätt att avlasta verksamheten än ett aktivt tillhandahållande av infor- mation till samhället. Värt att notera är att personnummer inte till- handahålls.

För att få tillgång till tingbogen digitalt måste man logga in med hjälp av en digital signatur, och alla sökningar inklusive uppgift om vem den sökande är loggas. Sökning görs med fastighetsbeteckning, och det går att söka fram juridiska personers fastighetsinnehav utifrån deras momsregistreringsnummer. Några kontroller av vilka utsök- ningar som sker görs inte.

Det är möjligt att ladda ner hela eller delar av tingbogen men man får inte lagra den lokalt om det inte finns ett tillstånd från det danska Datatilsynet. Det går inte att göra sökningar utifrån ett visst geo- grafiskt område, men det går däremot att bestämma ett visst område där man sedan får aviseringar när någon förändring görs på en fastig- het som ligger i det angivna området.

9.2.3Personuppgiftsbehandling och känsliga uppgifter

De villkor som en användare måste acceptera för att kunna komma åt och använda data från datafördelaren innebär att användaren blir ansvarig för sin behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna om dataskydd.

SDFI anser inte att en adress är en personuppgift. Det är först när en adressuppgift ställs samman med andra uppgifter, såsom vem som bor på en viss adress, som det blir fråga om behandling av person- uppgifter.

Vid matrikelföringen får känsliga personuppgifter och förtroliga upplysningar inte skickas in till Geodatastyrelsen eller arkiveras där. Matrikelarkivet är för närvarande inte offentligt utan bara tillgäng- ligt för de praktiserande landinspektörerna, det vill säga de lantmät- are som ansvarar för fastighetsbildningen, och några få myndigheter i sin myndighetshandläggning.

När det gäller uppgifter i tingbogen är det möjligt att använda det danska momsregistreringsnumret för att söka ut vilka fastigheter en viss organisation äger. Det är dock inte möjligt att få fram vilka

379

Erfarenheter från andra länder

SOU 2024:7

fastigheter till exempel den danska motsvarigheten till Fortifika- tionsverket äger då deras momsregistreringsnummer är spärrat för sökning. Denna spärr synes bygga på en mer eller mindre informell hantering och vilka organisationer som har en sådan spärr är inte något

viefterforskat. Eftersom varje användare måste identifiera sig så går det att i efterhand se till exempel vem som gjort en viss utsökning.

Det är värt att notera att enligt gällande regelverk (adresseloven 7 § 3 st.) åsätts inte fastigheter, byggnader och anläggningar tillhör- ande försvars- och justitiedepartementen (och vissa av dessa departe- ments myndigheter) adresser, och finns därmed inte i det nationella adressregistret. Dessa byggnader finns dock i BBR, men är redo- visade på ett sådant sätt att det inte går att spåra var byggnaden finns eller vem som använder den. Den personal i kommunerna som sköter registreringen i BBR har genomgått säkerhetsprövning.

9.3Finland

9.3.1Information och ansvariga myndigheter

Den finska ordningen för att hantera fastigheter och fastighets- information är lik den svenska, vilket är naturligt med tanke på län- dernas gemensamma historia. Precis som i Sverige är fastighetsbild- ningen ett offentligt åtagande, och mer juridiskt än tekniskt inriktad. Förutom Lantmäteriverket (Maanmittauslaitos) utför ett antal kom- muner lantmäteriförrättningar. Inskrivningsverksamheten bedrevs tidigare vid domstolarna men är i dag en uppgift för det finska Lant- mäteriverket. De lagar som ligger till grund för respektive verksam- het har betydande likheter med fastighetsbildningslagen och jorda- balken.

Kommunerna spelar också en viktig roll i hanteringen av fastig- hetsanknuten information, exempelvis när det gäller planering.

Resultatet av en fastighetsbildningsåtgärd registreras i fastighets- registret, som också innehåller en karta. Precis som i den allmänna delen av det svenska fastighetsregistret finns uppgifter från flera håll, vilket innebär drygt 70 kommuner och tiotalet andra myndigheter i det finska fastighetsregistret.

Enligt fastighetsregisterförordningen ska uppgift om användnings- ändamål för en fastighet enligt detaljplan antecknas i fastighetsregistret.

380

SOU 2024:7

Erfarenheter från andra länder

Inskrivningsverksamhetens beslut redovisas i lagfarts- och inteck- ningsregistret. Där finns uppgifter om ägare, inteckningar och andra belastningar på respektive fastighet.

De båda registren regleras i varsin lag med tillhörande förord- ningar. Registren finns i varsitt tekniskt system, men en planering har startat för att göra en gemensam teknisk lösning för dem. Till- sammans benämns de Fastighetsdatasystemet, vilket synes vara det begrepp som är allmänt känt. Denna begreppsanvändning, där flera register tillsammans kallas ett system, är inte ovanlig i Finland. Ett bostadsdatasystem finns till exempel på plats sedan 2019.

I registren finns alla landets fastigheter och alla uppgifter är offent- liga.

Någon information om ledningar finns inte i något av registren. Sådana uppgifter finns hos kommunerna.

Uppgifter om byggnader återfinns i befolkningsdatasystemet, där grundläggande uppgifter om alla finska medborgare och personer som stadigvarande eller tillfälligt vistas i Finland finns tillsammans med uppgifter om byggnader, byggprojekt, lägenheter och fastig- heter. Bland uppgifterna om en byggnad finns hur den används. De uppgifter som finns om fastigheter (bland annat fastighetsbeteck- ning, registreringsdag och ägare) hämtas från Lantmäteriverket. An- svaret för detta system vilar på Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.

För närvarande förbereder Miljöministeriet inrättandet av ett infor- mationssystem för den byggda miljön, där bland annat kommunernas planinformation ska redovisas.

9.3.2Tillhandahållande av information

I Finland regleras Lantmäteriverkets tillhandahållande av fastighets- information genom lagen om fastighetsdatasystemet. Det är alltså en lag som reglerar tillhandahållandet av information från de i rättslig mening åtskilda registren, fastighetsregistret och lagfarts- och inteck- ningsregistret. Grundläggande för tillhandahållandet är publicitets- intresset och öppenhetskrav. Ändamålen för uppgifternas användning påminner om vad som gäller i Sverige.

381

Erfarenheter från andra länder

SOU 2024:7

Sättet att komma åt informationen i Fastighetsdatasystemet ser ut ungefär som i Sverige. Lantmäteriverket använder sig av så kallade förmedlare, men antalet är betydligt mindre än vad fallet är i Sverige. Det är i dag en dryg handfull förmedlare. Dessa verkar med stöd av ett tillstånd från Lantmäteriverket, vilket också framgår av lagstift- ningen. I tillståndet regleras bland annat vilka sökvägar som får an- vändas. De har också ett avtal med Lantmäteriverket rörande det tekniska gränssnittet. En slutanvändare har i sin tur ett avtal med för- medlaren.

Tillhandahållandet sker bland annat i form av så kallade utdrag med ett visst bestämt innehåll, som kan fås elektroniskt eller på papper.

9.3.3Personuppgiftsbehandling och känslig information

Uppgifterna om fastigheterna i Fastighetsdatasystemet är offentliga enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, och syftet är att ge offentlighet åt dem. Informationen tillhandahålls mot av- gift. Det finns egentligen inte några känsliga uppgifter om fastighet- erna eller deras ägare i dessa register.

Men fastigheters och byggnaders användningsområde kan i vissa fall klassificeras som skyddsvärd information. Ett problem är dock att sådan information ändå finns i andra register eller informations- lager hos andra organisationer. I Lantmäteriverkets arkiv, främst i förrättningsarkiven, kan det finnas sekretessbelagda handlingar. Upp- gifter ur sådana handlingar kan endast lämnas ut på de villkor som gäller enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Lantmäteriverket har som utgångspunkt att fastighetsbeteckningar liksom adresser är att betrakta som personuppgifter.

I Finland finns begränsningar vad gäller möjligheterna för icke EU/EES-medborgare att köpa och äga fastigheter, vilket har en viss koppling till vårt uppdrag rörande säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet. Dessutom finns en för- köpsrätt för staten inom vissa geografiska områden. Huruvida en sådan förköpsrätt finns kontrolleras först när köparen söker lagfart på sitt förvärv. Det är Lantmäteriverket i sin egenskap av inskriv- ningsmyndighet som utreder om det överlåtna objektet ligger i ett område där förköpsrätten gäller. Eftersom förteckningen med dessa områden är sekretessbelagd sker kontrollen maskinellt mot en sär-

382

SOU 2024:7

Erfarenheter från andra länder

skild datafil. Denna fil förnyas regelbundet genom Försvarsmaktens försorg. Handläggningssystemet får på så sätt besked om förköps- rätt föreligger eller inte. Om förköpsrätt gäller får lagfart inte be- viljas förrän tiden för användning av förköpsrätten har utgått eller staten har meddelat att den inte kommer att använda sig av förköps- rätten.

Alla transaktioner i fastighetsdatasystemet loggas. Tidigare fick de olika dataförmedlarna ansvara för att logga sina kunders transak- tioner mot Lantmäteriverkets system, och sedan lämna in loggarna två gånger per år. Numera sköter Lantmäteriverket själv all loggning.

9.4Norge

9.4.1Information och ansvariga myndigheter

I Norge ansvarar Statens kartverk (Kartverket) för matrikeln, där fastighetsindelningen redovisas, och grunnboken, som innehåller de rättigheter i fast egendom som tinglysts (inskrivits) och i boretter som registrerats. Till matrikeln hör en matrikelkarta, motsvarande den svenska registerkartan.

Alla förändringar i matrikeln måste registreras medan tinglysing i grunnboken är frivillig. Trots det tinlgyses nästan alla transaktioner, men det finns exempel på att det inte skett. Diskussioner förs därför om att göra tinglysing obligatoriskt.

Den norska motsvarigheten till avstyckning (fradeling) är i huvud- sak en fråga om att mäta in fastighetsgränser och ansvaret för detta ligger på kommunerna. Själva arbetet, oppmålingen med tillhörande kontroller och utarbetande av dokumentation för registerföringen, utförs av en kommunanställd person, av personal från en annan kom- mun som man samverkar med eller en konsult på uppdrag av kom- munen. För mer komplicerade åtgärder ansvarar särskilda så kallade jordskifteretter, som är en del av det norska domstolsväsendet. En reform ska genomföras från 2026 som innebär att den lantmätare som ska ansvara för en förrättning måste vara auktoriserad av Kart- verket.

Matrikeln är ett register över alla fastigheter, inklusive adresser och byggnader. Den norska matrikeln tillkom först i början av 2000- talet och har sitt ursprung i det som kallades GAB-registret (grunn-

383

Erfarenheter från andra länder

SOU 2024:7

eiendomer, adresser, byggninger). I matrikeln finns också vissa person- uppgifter liksom gränserna för flera olika administrativa indelningar.

Den tillhörande kartan redovisar fastighetsgränser, eller egentligen gränspunkterna som bundits samman. För att underlätta förståelsen av kartan kan bakgrundsinformation såsom byggnadskonturer, vägar, vattendrag och sjöar också visas. Utifrån de gränser som finns i kartan räknas varje fastighets areal ut automatiskt, förutsatt att det finns gränser som omsluter hela fastigheten. Arealberäkningen för en viss fastighet görs om varje gång en gränslinje ändras.

Matrikeln förs av kommunerna som alltså är lokala matrikelmyn- digheter. Kartverket har en roll som nationell matrikelmyndighet, vilket inkluderar ansvaret för själva matrikeln och att utöva tillsyn över kommunerna i deras roll som lokala matrikelmyndigheter.

I matrikeln finns inga uppgifter om några ledningar. I stället finns ett kraftledningsregister avseende högspänningsledningar i enlighet med kraftledningsregisterloven. Det förs av Kartverket i sin egen- skap av tinglysingsmyndighet. Kraftledningsregisterloven hänvisar till tinglysingsloven så båda lagarna är av betydelse för registreringen. Detta register förs manuellt och det är inte obligatoriskt att registrera ett nät i registret. Även en transformatoranläggning ägd av någon annan än nätägaren kan registreras som en enhet i registret.

Registret redovisar bland annat vilka fastigheter ett ledningsnät sträcker sig över. Registerbladet är öppet för alla, men registret är inte särskilt lättillgängligt. Det krävs att man vet vad just det nät man efterfrågar har för benämning i registret. Någon karta till kraftled- ningsregistret finns inte.

Via ledningskollen.no kan man få uppgifter om ledningar på lik- nande sätt som i den svenska ledningskollen. Vid Norges Vassdrags- og energidirektorat finns också vissa uppgifter om de enskilda kraft- ledningarna och näten. Där finns också en temakarta över de norska nätanläggningarna. Det finns också ett nationellt register över luft- fartshinder (NRL) för vilket Kartverket är registermyndighet. Ägare av objekt som är högre än 15 meter över land eller vatten ska, med några specifika undantag, anmäla dessa till Kartverket för registrering i NRL.

Kommunerna har ansvaret för planering, och det är också där planinformationen finns. Det finns tre plannivåer nämligen kommun- plan, kommundelsplan samt reguleringsplan. Den sistnämnda mot- svarar den svenska detaljplanen. Var och en av Norges 356 kom-

384

SOU 2024:7

Erfarenheter från andra länder

muner ska ha ett planregister. De kommunala planregistren är öppet tillgängliga på nätet och ska kunna brukas ihop med fastighetsinfor- mation och andra geodata i den nationella infrastrukturen på geo- dataområdet.

Grunnboken, som tidigare fördes vid de lokala domstolarna, har ett innehåll som i stort motsvarar det svenska fastighetsregistrets inskrivningsdel, med tillägg av den norska motsvarigheten till bostads- rätter (boretter). Den fördes manuellt fram till 1990-talet.

Matrikeln och grunnboken regleras av helt olika lagar, och de har olika tekniska lösningar.

9.4.2Tillhandahållande av information

I princip all information Kartverket har är tillgänglig som öppna data, utan avgift.

Data kan hämtas direkt från Kartverket, eller från en tredje part såsom en systemleverantör eller informationsförmedlare. Dessa, som inte har någon form av uppdrag eller beställning från Kartverket, laddar som regel ner informationen till sina kunders handläggnings- system. Kartverket har därmed heller inget ansvar kopplat till före- tagens dataförmedling.

Kartverket har i dag avtal med mer än 160 verksamheter som har tillgång till matrikel och/eller grunnbok via myndighetens API. Drygt 25 av dessa vidareförmedlar informationen till sina kunder. För att få ett sådant avtal krävs att företaget söker om tillgång via ett for- mulär där bland annat ändamålet med behandlingen, vilka data som efterfrågas samt vem informationen eventuellt ska vidareförmedlas till ska anges. Ansökan granskas utifrån reglerna i den utleverings- forskrift som gäller (FOR-2013-12-18-1599). Kartverket följer upp dessa avtalspartners, bland annat med dialogmöten och årliga kon- troller, för att bland annat säkerställa att ändamålet med behand- lingen fortfarande stämmer.

Eftersom matrikeln och grunnboken är två olika register, och det ena är obligatoriskt medan det andra är frivilligt, finns det också vissa skillnader i reglerna om tillhandahållande och vidareanvändning med mera. Tillhandahållandet regleras ändå i en och samma förordning, den ovan nämnda utleveringsforskriften.

385

Erfarenheter från andra länder

SOU 2024:7

I Norge är det enligt gällande regelverk möjligt för till exempel en informationsförmedlare att ladda ner en kopia av hela grunn- boken eller matrikeln, och sedan hålla den uppdaterad. Det åligger den som har gjort en sådan nedladdning att följa gällande regelverk rörande bland annat integritetsskydd. Följaktligen gör Kartverket inte heller några kontroller av hur den information som laddas ner, eller som hämtas via elektronisk tillgång, lagras. Ett sådant register, baserat på nedladdning av information från grunnbok och/eller matrikel, betraktas som privata register. Ett sådant ska också namnges så att det inte kan förväxlas med den officiella grunnboken eller matrikeln.

Det finns ett betydande antal sådana privata register hos användare av informationen. Antalet uppskattas till mellan 1 000 och 1 500. Det stora antalet privata register innebär att det i princip är omöjligt för Kartverket att ha någon kontroll över de långa värdekedjor som uppstår. Samtidigt framhålls att matrikeln är för komplicerad att arbeta med, och att detta gör att vissa verksamheter behöver flera privata register till vilka matrikeln laddats ned för att kunna hantera informationen.

När det exempelvis gäller frågor om uppgifter avseende enskilda fastigheter kan man ta del av alla uppgifter om fastigheten i grunn- boken och de delar av matrikeln som är helt öppna (se nedan). Man får till exempel inte tillgång till matrikelns personuppgifter, bygg- nadsdetaljer och uppgift om vattenförsörjning om man inte anses ha ett ”berättigat intresse”. Det är användarens verksamhet som avgör vilken information denne kan få del av enligt regelverket.

Den nämnda utleveringsforskriften reglerar också elektronisk tillgång till registren. Vissa angivna kategorier av användare, såsom banker, fastighetsmäklare, statliga myndigheter och kommuner, kan få elektronisk tillgång till alla uppgifter i de båda registren, medan de som anses ha ett ”berättigat intresse” får tillgång till något färre uppgifter. Enligt tillämpningsreglerna (vägledningen till utleverings- forskriften) ska tröskeln för berättigat intresse inte sättas särskilt högt.

För att komma åt informationen krävs att matrikelnummer (mot- svarigheten till fastighetsbeteckningen) eller adressen används som sökbegrepp. Ett undantag gäller beträffande sökning på en enskild persons fastighetsinnehav, nämligen om en arvinge efter en avliden person behöver information om den avlidnes tillgångar.

386

SOU 2024:7

Erfarenheter från andra länder

Allmänheten har tillgång till en tjänst hos Kartverket som be- nämns seeiendom.no och som omfattar både matrikel och grunn- bok. Där erhålls de uppgifter i matrikeln som är helt öppna, det vill säga om uppgifter om matrikelenheten såsom areal, adresser, valkrets samt byggnader och deras användning. För att få del av uppgifterna i grunnboken krävs en inloggning med identifiering för att kunna titta på upp till tio fastigheter eller boretter åt gången. Då presen- teras alla grunnbokens uppgifter om objektet. Denna tjänst är reglerad i utleveringsforskriftens 5 § sjätte punkten.

9.4.3Personuppgiftsbehandling och känslig information

I Norge är utgångspunkten att adresser och fastighetsbeteckningar är personuppgifter. Det råder trots det inga begränsningar i hur fastighetsbeteckning och fastighetens adress kan användas. Men vissa begränsningar finns när det gäller användningen av en ägares bostads- adress.

Några begränsningar i möjligheterna att göra sammanställningar verkar inte finnas. Kartverkets förmåga att begränsa sådana möjlig- heter är små eftersom det är tillåtet att ladda ner exempelvis hela grunnboken till ett privat register. Vi uppfattar dock att man vid Kartverket börjat fundera på om detta är en lämplig ordning, då myn- digheten inte längre har någon riktig kontroll på vilka som har pri- vata register med den samlade informationen om landets alla fastig- heter. Det är därför tänkbart att förändringar i regelverket blir aktuella så att Kartverket får en bättre kontroll över var informationen fak- tiskt finns och hur den används.

I matrikeln finns vissa uppgifter om byggnadstyper som kan vara skyddsvärda. Sådana uppgifter är tillgängliga bara för vissa användare.

Både matrikeln och grunnboken har sin grund i register som tidigare fördes manuellt. Det innebär att det naturligtvis kan finnas gamla felaktigheter kvar även om kvaliteten fått stor uppmärksam- het i många år. Några problem med att för mycket och onödig in- formation förts in i registren har inte identifierats, men i de bakom- liggande arkiverade dokumenten kan det finnas sådant. Det handlar då ofta om personuppgifter.

387

Erfarenheter från andra länder

SOU 2024:7

Kartverket följer de regelverk som finns gällande exempelvis cyber- säkerhet. De organisationer som har elektronisk tillgång till myndig- hetens register har en anmälningsplikt när det gäller vissa typer av incidenter.

Precis som i Sverige finns det speciella skyddsregler när det gäller förvärv av jordbruksfastigheter, men med ett antal undantag. En kom- mun kan också införa särskilda tillståndskrav som medför att det är krav på permanent bosättning om någon vill köpa en bostadsfastig- het. Denna ordning förekommer i populära turistområden längs delar av den norska kusten och i vissa fjällområden. Det finns inga motsvarande regler när det gäller förvärv av fastigheter som är käns- liga ur ett nationellt säkerhetsperspektiv. Men det är möjligt att de befintliga förvärvsreglerna stramas åt, och att de kan komma att omfatta även andra typer av förvärv.

Däremot finns det, återigen som i Sverige, regler när det gäller förvärv av en verksamhet som är av betydelse för rikets säkerhet och som faller under den norska säkerhetslagen. En överlåtelse av verk- samhet kan ju också innefatta fast egendom vilket innebär att även detta faller in under regelverket. Dessa regler träder i kraft när minst en tredjedel av aktierna eller andelarna förvärvas, och det åligger över- låtaren att anmäla den planerade överlåtelsen till ansvarigt departe- ment. En överlåtelse kan stoppas genom ett regeringsbeslut, vilket också har hänt rörande företaget Bergen Engines.

9.5Nederländerna

9.5.1Information och ansvariga myndigheter

I Nederländerna finns ett nationellt heltäckande fastighetsregister som är tämligen likt det svenska. Det består av ett inskrivningsregister och det så kallade kadastret (ett begrepp som härstammar från Napoleons tid) som motsvarar den allmänna delen i vårt fastighets- register. Ansvarig myndighet är Kadaster (Nederländernas kadaster, inskrivnings- och kartmyndighet) vars ansvarsområde är väldigt likt de finska, norska och svenska myndigheterna. Till kadastret hör också en karta, som innehåller fastighetsbeteckningar och fastighetsgränser, byggnadskonturer och gatunamn.

388

SOU 2024:7

Erfarenheter från andra länder

Det bör noteras att Nederländernas inskrivningsverksamhet skiljer sig från bland annat de nordiska länderna då det egentligen handlar om att man skriver in att ett dokument rörande till exempel en över- låtelse finns, utan någon prövning om överlåtaren är rätt överlåtare (så kallad deeds registration i motsats till title registration). Det innebär också att alla handlingar har passerat en notarius publicus innan de registreras. I Nederländerna intar notarius publicus en central roll i olika civilrättsliga sammanhang.

De register Kadaster ansvarar för är en del av det man i Nederländerna benämner key registers, vilket motsvarar det svenska begreppet grunddata. Till grunddata hör bland annat adresser och byggnader (kommunerna), topografisk karta, personer (ansvaret ligger hos kommunerna men uppgifterna är registrerade i en nationell data- bas), företagsregister, fastighetsvärdering (ansvaret ligger hos kom- munerna men registren förvaltas av Kadaster) och fastighetstaxering (Finansministeriet).

De olika slagen av grunddata regleras i olika lagar med beskriv- ningar av ansvar och roller och där det finns ett antal gemensamma grundprinciper i botten. Dessa rör saker som offentlighet, förvalt- ning av informationen och tillhandahållande. En särskilt viktig prin- cip är att de data som finns i dessa grunddataregister måste användas av alla aktörer i den offentliga förvaltningen. På så sätt garanteras att registren över tid är ihopkopplade, så att det till exempel alltid finns en koppling mellan en viss person eller företag och de fastigheter denne äger.

När det gäller ledningar och ledningsnät så betraktas de som fast egendom, och de kan därför registreras i kadastret sedan ungefär tio år tillbaka.

Uppgifter om hur en fastighet eller byggnad används finns på den kommunala nivån, som en del av den fastighetsvärdering som sker där. Den informationen är däremot inte allmänt tillgänglig.

Det pågår en viss om än långsam utveckling mot decentraliserade tekniska lösningar i syfte att undvika att information lagras på flera ställen i den offentliga förvaltningen.

389

Erfarenheter från andra länder

SOU 2024:7

9.5.2Tillhandahållande av information

Lagen om Kadaster (Kadasterwet) stadgar att registerinformationen ska vara tillgänglig för alla. Det innebär att några ändamålsbegräns- ningar inte finns. Men vid elektroniskt tillhandahållande finns vissa ändamålsbestämmelser i lagens 2 a §. Dessa tolkas enligt uppgift från Kadaster på lite olika sätt inom myndigheten. När det gäller till- handahållande av personuppgifter så tas hänsyn även till EU:s data- skyddsförordning (GDPR), vilket innebär att man tittar på vilka kunder som har rätt att få tillgång till vilka data ur olika register (inklusive behörighet och dataminimering) och med vilket syfte uppgifterna registreras. Vissa uppgifter är öppna – mot en avgift – för alla användare, exempelvis den så kallade registerkartan. För vissa användare är ned- laddning av större mängder data tillåten. Det gäller bland annat kom- muner och skatteadministrationen. För andra användargrupper är detta inte tillåtet. Vidare gäller att data från Kadaster inte får användas för direkt marknadsföring eller för profilering.

Professionella användare, såsom notarier, kreditgivare och fastig- hetsmäklare, har möjlighet att göra sökningar på en persons fastig- hetsinnehav.

Samtidigt funderar man ständigt på framtida användningsområ- den så att regelgivningen hänger med i samhällsutvecklingen. Aktuella nya ändamål rör energiomställning och penningtvätt. Ett fenomen som verkar i motsatt riktning är så kallad doxing, där mer eller mindre känslig information från bland annat olika register samlas in och publiceras i en sorts mapp på nätet på ett icke-önskvärt sätt (hämnd, utpressning, etc.).

Mycket av ansvaret för regleringen kring myndighetens register ligger på Kadaster.

Tillhandahållandet sker genom nedladdningar, om än i sjunkande grad, automatiska uppdateringar och åtkomst via maskin till maskin- gränssnitt, så kallade API:er.

Allmänheten har tillgång till uppgifterna i registret bland annat genom en tjänst på myndighetens hemsida. Där kan man söka på fastigheter via karta eller adress. Någon möjlighet att söka på person finns inte där.

390

SOU 2024:7

Erfarenheter från andra länder

9.5.3Personuppgiftsbehandling och känslig information

Fastighetsbeteckningar betraktas inte som personuppgifter. En adress i sig själv anses inte vara en personuppgift men beroende på vilka andra data den kombineras med kan den betraktas som en indirekt personuppgift.

Kadaster följer ett antal nationella riktlinjer för offentlig infor- mationssäkerhet, baserade på bland annat ISO-standarder. Informa- tionssäkerheten förstärks kontinuerligt med inriktning på organisa- tion, teknik och människor. Det är olika externa faktorer, i form av lagstiftning och en förändrad hotbild, som driver denna utveckling. Det har bland annat inneburit en mer omfattande rapportering än tidigare för att fånga upp och möta nya hot i tid.

Man har också etablerat en särskild ingång för att kunna till- handahålla information till brottsförebyggande myndigheter genom särskilda utsökningar med mera. Vidare pågår ett arbete kring behovet av rättsligt stöd när det gäller att motstå och hantera cyberattacker och andra it-incidenter rörande fastighetsregistret, inklusive rappor- teringsskyldigheter, behovet av säkra kommunikationsvägar för exem- pelvis beredskapsmyndigheter och det civila försvaret.

När det gäller kraven på de företag som tillhandahåller Kadasters information till slutkunderna så gäller GDPR vad avser personupp- giftsbehandling. När det gäller säkerhet räknar man med att det så kallade NIS2-direktivet kommer att vara styrande. Eventuella ytter- ligare krav kan hanteras i de avtal man har med respektive informa- tionsföretag.

Nederländerna har en väldigt öppen tillgång till offentlig infor- mation, och den är djupt rotad i samhället. Men förändringar kan naturligtvis ske, och från Kadaster pekar man ut vattenförsörjning och avlopp samt telekommunikationer och andra ledningssystem som möjliga områden för ett mer restriktivt sätt att tillhandahålla infor- mationen.

391

10 Föråldrade regler – hur då?

10.1Inledning

Vad innebär det att regler är föråldrade och inte hänger med i sam- hälls- och den tekniska utvecklingen?

Föråldrad registerlagstiftning anges ofta som en orsak till olika rättsliga eller andra problem. I våra direktiv nämns till exempel pro- blemet med att samma information hanteras dubbelt i olika natio- nella register. Ett annat exempel är att det är oklart om informa- tionen kan tillhandahållas direkt från den myndighet som har skapat den eller om uppgifterna måste först registreras i ett nationellt regis- ter som syftar till att tillhandahålla information nationellt. Tillämp- ningsproblem av nationella särbestämmelser som rör personupp- giftsbehandling är ytterligare ett exempel.

För att få en närmare förståelse för vad det är som orsakar att reglerna uppfattas som föråldrade, beskriver vi i detta kapitel vissa ge- nerella drivkrafter som ständigt skapar nya förväntningar hos samhället på hur informationen ska kunna hanteras och tillhandahållas (se av- snitt 10.2). Utifrån dessa drivkrafter bedömer vi därefter vilka allmänna utgångspunkter som bör gälla för våra förslag (se avsnitt 10.3–10.6).

10.1.1Komplex problembild

Under vårt arbete har det kontinuerligt framförts till oss att pro- blembilden i våra direktiv är mycket komplex. Vi vill därför inled- ningsvis beskriva vilka faktorer som enligt vår uppfattning bidrar till komplexiteten i problembilden.

393

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

Vilket mål av allmänt intresse är reglerna utformade för?

Vad som utgör en effektiv och säker försörjning med fastighets- information ändras i takt med nya tekniska möjligheter för hur in- formation kan hanteras och beroende på hur säkerhetsläget föränd- ras. Det är som en rörlig måltavla.

Det kan dock vara svårt att enkelt se i de befintliga reglerna vad det är som har gjort att de inte längre hänger med samhällsutveck- lingen.

I förarbetena till fastighetsregisterlagen framgår att avsikten var att regleringen skulle vara teknikoberoende och flexibel för att bland annat minska behovet av ständiga regeländringar när tekniken för- ändras (prop. 1999/2000:39 s. 74).

Vår uppfattning är att de utgångspunkter som regeringen upp- ställde för nuvarande lagstiftning, för att hantera den rörliga mål- tavlan, fortfarande är relevanta. Utgångspunkterna var att regleringen ska göras baserat på en avvägning mellan olika intressen, att den ska möjliggöra successiva förändringar och utveckling av verksamheten samt vara teknikoberoende så att den hänger med i den digitala ut- vecklingen i samhället (se prop. 1999/2000:39 s. 73–74).

Det som enligt vår uppfattning orsakar olika problem med reglerna i den befintliga fastighetsregisterlagen är att de i huvudsak inte är skrivna för målet, utan för ett annat syfte. Fastighetsregistret tjänar ett viktigt mål av allmänt intresse särskilt i fråga om ekonomiska intressen för såväl enskilda som det allmänna, men reglerna i fastig- hetsregisterlagen är i huvudsak utformade för att skydda personupp- gifterna i fastighetsregistret.

Avsaknad av regler som svarar på hur lagens syfte ska uppnås ökar komplexiteten i problembilden. Enligt vår uppfattning har detta också en negativ påverkan på hur reglerna håller över tid.

Hur ser den övergripande regleringen ut för det aktuella målet av allmänt intresse?

En annan faktor som bidrar till komplexiteten i problembilden är att det inte finns någon övergripande rättslig styrning för det mål av allmänt intresse som fastighetsregistret är till för.

394

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

En fråga vi har ställt oss i vårt arbete är hur vi får utvecklingen av fastighetsregisterlagstiftningen att gå i takt med övrig motsvarande lagstiftning som har ungefär samma syfte.

Det har varit svårt för oss att få en överblick över hur styrningen ser ut i motsvarande verksamheter, eller hur styrningen har utveck- lats genom åren. Vi har konstaterat att det saknas en övergripande rättslig styrning av samhällets informationsförsörjning och verksam- het som syftar till att ge offentlighet åt viss grundläggande infor- mation. Det gör problembilden mer komplex.

Det är möjligt att flera av de problem som vi har att ta ställning till skulle kunna ha lösts enklare om det fanns sådan övergripande styrning. Exempelvis har ett återkommande problem som lyfts i vårt arbete med dagens fastighetsregisterlag varit att det är svårt att förstå hur reglerna förhåller sig till annan övergripande reglering. Vår upp- fattning är att svaret på sådana frågor antagligen inte är unikt för fastighetsregisterlagen.

Brister och otydligheter i den övergripande styrningen får alltså också påverkan på komplexiteten i problembilden.

Hur är reglerna utformade utifrån ett användarperspektiv?

Ytterligare en faktor som enligt vår uppfattning påverkar komplexi- teten i problembilden är hur reglerna har utformats utifrån ett an- vändarperspektiv, eller snarare hur de inte har utformats utifrån ett sådant perspektiv. Fastighetsregisterlagen talar om vad som gäller för att det ska finnas ett fastighetsregister och hur personuppgift- erna i registret ska skyddas. Reglerna måste sedan läsas motsatsvis för att förstå vad de innebär utifrån ett användarperspektiv. Detta bidar komplexiteten.

10.2Den digitala strukturomvandlingen

Utgångspunkt: En teknikneutral reglering måste beakta den nya kravbilden för att reglerna ska hänga med i den digitala struktur- omvandlingen i samhället.

Den nya kravbilden handlar om styrning av dataproduktion som sker i offentlig sektor.

395

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

10.2.1Ökande behov av styrning av dataproduktion som sker i offentlig sektor

Problemen med den befintliga fastighetsregisterlagstiftningen kan enligt vår uppfattning förenklat beskrivas som tecken på den digitala strukturomvandlingen som sker i omvärlden. Den digitala struktur- omvandlingen drivs av den ständigt ökande mängden data, ny teknik och nya analysmetoder.

I arbetet med att fördjupa problembilden har vi träffat represen- tanter från offentliga och privata organisationer med olika intresse av informationen i fastighetsregistret. Generellt sett efterfrågas mer information med anknytning till fastigheter. Data ska kunna delas snabbt, enkelt och kunna presenteras samlat och digitalt som under- lag för beslut såväl inom privat som offentlig sektor. Detta behov är inte på något sätt nytt eller unikt för Sverige.

Det framgår av FN:s rapporter inom geodataområdet (vilket in- kluderar fastighetsinformation) att dessa behov är en del av så kallade globala megatrender. Det kan i sammanhanget uppmärksammas att 80 procent av alla typer av data har en geografisk lägesanknytning, vilket i sig anses utgöra en drivkraft för teknologisk utveckling (se United Nations, Committee of experts on global geospatial infor- mation management, Future trends in geospatial information manage- ment: the five to ten year vision – third edition, 2020, s. 13).

I fastighetsregistret redovisas så kallade centralpunktskoordinater som ger en bild av det geografiska läget för till exempel en fastighet. Inom samhällsplaneringen diskuteras i dag bland annat en utveckling som innebär att det framställs en digital tvilling av fysiska objekt i ett informationssystem. En sådan digital tvilling förväntas underlätta olika typer av digitala simuleringar i exempelvis planeringsprocessen. Detta gör att efterfrågan på lägesangivelser av bland annat fastigheter i tre dimensioner har ökat.

Digitaliseringsrådet, som inrättades av regeringen 2017, har beskri- vit att den digitala strukturomvandlingen kommer att påverka de flesta branscher och de flesta företag. Utvecklingen innebär möjlig- heter för offentlig sektor, men ställer också nya krav på offentlig sektor när den är producent av data (se Digitaliseringsrådet, Data som strategisk resurs, 2019, s. 8).

396

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

Det är enligt vår uppfattning i denna kravbild, särskilt avseende dataproduktion i offentlig sektor, som fastighetsregisterlagstiftningen kommer in. Fastighetsregistret kan förenklat sägas vara ett resultat av data som producerats av olika myndigheter i sina respektive ärende- processer.

Vi uppfattar att det inte räcker att en författning som reglerar fastighetsregistret, som rör datahantering, utformas teknikneutralt utan att även den nya kravbilden måste tas i beaktande för att reglerna ska hänga med i den digitala strukturomvandlingen i samhället.

10.2.2Drivkrafter som formar kravbilden

Enligt OECD finns det tre centrala krafter som driver struktur- omvandlingen och som formar kravbilden, se OECD (2019), Vectors of digital transformation, no. 273. De tre krafterna är följande:

•Förmåga att skala: Förmågan innebär att fler användare kan nås digitalt till bibehållen eller lägre kostnad. Detta förutsätter nät- verksbaserade lösningar, till exempel digitala infrastrukturer eller andra typer av digitala plattformar för delning av data.

•Tvärsektoriell räckvidd: Detta ger möjlighet att skapa komplexa informationsprodukter som kombinerar många funktioner till skräddarsydda tjänster, men förutsätter hög grad av interopera- bilitet (det vill säga enhetlighet och standardisering).

•Förändringshastighet: Detta kan beskrivas som förmågan att anpassa etablerade processer till nya verksamhets- och affärsmodeller samt olika typer av effektivisering som möjliggörs genom tekniken.

Vi vill också poängtera att det finns en baksida av dessa drivkrafter. Baksidan är att ökad åtkomst till informationen gör att det uppstår nya risker för personlig integritet, informationssäkerhet och Sveriges säkerhet. Därför måste det samtidigt finnas en ökad förmåga att hantera ständigt växande möjligheter att utnyttja digitala lösningar som verktyg i exempelvis brottslig verksamhet. Samhället ska kunna lita på att de digitala lösningarna är säkra. Detta ser vi också som en drivkraft, om än i en annan riktning.

397

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

Nedan resonerar vi kring de rättsliga sakfrågorna som enligt vår uppfattning kan uppstå mot bakgrund av ovan nämnda drivkrafter samt vilka eventuella övergripande rättsliga problem som hämmar utvecklingen av frågorna utifrån ett nationellt perspektiv.

10.3Rättslig styrning av verksamhet som rör samhällets informationsförsörjning

Utgångspunkter: Effektiv och säker informationsförsörjning förut- sätter en tydlig reglering av sådan verksamhet.

Avsaknad av tydlig rättslig styrning av verksamheten och ett föråldrat synsätt i reglerna exempelvis om att en uppgift måste registreras i ett centralt register för att kunna tillgängliggöras natio- nellt, leder till problemen som rör otydlig ansvarsfördelning och dubbelhantering av samma information i fastighetsregistret och andra register.

Den rättliga styrningen av verksamheten bör samordnas mer med EU-rättens krav på datahantering i EU:s inre marknad för data.

Utvecklingen av medborgartjänster med grundläggande infor- mation måste också följa den digitala utvecklingen.

Den första drivkraften för digital strukturomvandling som vi nämnt ovan är skalbarhet, eller med andra ord, förmågan att öka eller minska tillgängliggörandet till en bestämd eller obestämd krets av mottagare.

Rättsliga förutsättningar för denna förmåga handlar enligt vår upp- fattning om styrning av hur statliga och kommunala myndigheter ska organisera sitt samarbete kring samhällets informationsförsörjning.

Den rättsliga styrningen kan behöva tydliggöras i fråga om förut- sättningar för nätverksbaserat samarbete, det vill säga så kallade fede- rerade informationssystem. Federerade informationssystem innebär att data inte behöver överföras mellan olika organisationer och samlas i en enda stor databas för att kunna tillgängliggöras på ett samlat och enhetligt sätt. Dagens regler kring fastighetsregistret anger i denna del enbart förutsättningar för att föra registret och för att behandla personuppgifter i registret.

398

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

Vi har uppfattat att Lantmäteriets vision för fastighetsregistret är ökad skalbarhet särskilt för så kallad fastighetsanknuten information som beslutas av andra myndigheter än Lantmäteriet och de kommu- nala lantmäterimyndigheterna.

Lantmäteriet vill, som vi har tolkat det, kunna organisera tillhanda- hållandet utan att behöva registrera uppgifterna i fastighetsregistret, det vill säga kunna tillhandahålla information vid sidan om registret.

Vi uppfattar att Lantmäteriet efterfrågar en separat och uttrycklig styrning för tillhandahållandeverksamheten, vilket alltså inte behöver hänga ihop med själva registerverksamheten (se s. 16 i bilagan Rätts- utredningar och rättsliga ställningstaganden – Nationell geodataplatt- form till Lantmäteriets slutrapport i regeringsuppdraget att etablera en digital infrastruktur för tillgängliggörande av standardiserade data- set i samhällsbyggnadsprocessen, Fi2022/00367).

10.3.1Avsaknad av övergripande verksamhetsregler som rör samhällets informationsförsörjning

Det finns ingen generell lagstiftning i Sverige som anger förutsätt- ningarna för hur verksamhet som rör samhällets informations- försörjning ska fungera eller styras. Som vi har redogjort för i av- snitt 5.4 är det visserligen ett uttalat samhällsintresse som behandlats bland annat i förvaltningspolitiska propositioner, se exempelvis prop. 1997/98:136 s. 60 f., och som har utretts i flera omgångar som en fråga om samhällets grunddata, exempelvis SOU 1997:146 och Ds 2000:35. Det finns dock fortfarande ingen samlad styrning av sådan verksamhet. Styrningen har i stället skett sektorsvis och därmed på ett fragmenterat sätt, oftast indirekt genom föråldrade registerför- fattningar, eller endast genom förordningar med instruktioner för vissa myndigheter. De författningar som styr Lantmäteriet är ett exem- pel på detta.

Det så kallade öppna data-direktivet, som har införts i svensk rätt genom det nyligen omgjorda lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, har enligt vår uppfattning tillfört viss nationell styrning. Det finns dock ingen uttalad koppling mellan den lagstiftningen och verksamhet som rör samhällets informationsför- sörjning. Den kopplingen kan läsas ut indirekt genom att öppna data- lagen innehåller regler om så kallade värdefulla datamängder, vilka som regel tillhandahålls i sådan särskild verksamhet.

399

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

För Lantmäteriets del har vi uppfattat att det så kallade Inspire- direktivet har inneburit nya möjligheter för styrning av informa- tionshantering som ordnas som en infrastruktur eller ett samman- hängande system. Direktivet är infört i svensk rätt genom lagen (2010:1767) och förordningen (2010:1779) om geografisk miljöinfor- mation. Lantmäteriet har dock, som vi har förstått det, kritiserat denna lagstiftning för att ha implementerats på ett alltför snävt sätt för att kunna nyttjas fullt ut. Dessutom tar den lagstiftningen sikte på geografisk information, vilket har skapat svårhanterliga överlapp i de fall informationen också utgör fastighetsinformation enligt fastig- hetsregisterlagen, där samma uppgifter klassas som personuppgifter. Det finns samtidigt ingen motsvarande styrning för fastighetsinfor- mation som ska kunna hanteras i en infrastruktur.

Utifrån ovanstående kan vi konstatera att ett övergripande pro- blem med dagens föråldrade registerlagstiftning kring fastighetsregist- ret handlar om avsaknad av tydlig rättslig styrning av verksamhet som rör samhällets informationsförsörjning.

En konsekvens av detta är att myndigheten måste fortsätta att ordna informationshanteringen kring fastighetsanknuten information på ett visst sätt, när detta egentligen skulle kunna göras på ett annat, mer effektivt och säkert sätt. Att Lantmäteriet har etablerat en nationell geodataplattform (utifrån regeringsuppdraget Fi2022/00367) som ger förutsättningar för ökad skalbarhet innebär med andra ord inte per automatik att myndigheten kan sluta hantera information på det sätt som regleras i fastighetsregisterlagstiftningen. Det beror enligt vår uppfattning på att tillhandahållandeverksamheten endast ses som en del i registerverksamheten.

Vi har hittat exempel på reglering både i Finland och Norge där tillhandahållandeverksamheten regleras särskilt. Se vidare avsnitt 11.1 och 14.9.

10.3.2Tillhandahållandeverksamhet regleras separat från registerverksamhet i Finland och Norge

För fastighetsinformation har Finland sedan länge en särskild för- fattning som rör tillhandahållandeverksamhet, se avsnitt 9.3.2. För- fattningen utgör som vi har förstått det en frikopplad verksamhets- reglering från själva registerverksamheten, se den finländska lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster

400

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

(31.5.2022/453). Enligt 1 § nämnda lag är syftet med lagen att ordna nationella informationstjänster för uppgifter om fastigheter eller markens användning med mera. Det framgår också att detta ska ske genom ett enhetligt fastighetsdatasystem avsett för allmänt bruk.

Vi har vidare sett att även Norge har uttryckliga verksamhets- regler för tillhandahållandeverksamhet, se avsnitt 9.4.2 och norska föreskrifter om utlämnande, återanvändning och annan behandling av information från fastighetsregistret (FÖR-2013-12-18-1599). I kapi- tel 4 nämnda föreskrift regleras till exempel uttryckligen att åtkomst ska ges via maskinläsbart gränssnitt så att det går att söka, visa och ladda ner hela eller delar av innehållet i de norska motsvarigheterna till fastighetsregistret, matrikeln och grunnboken. I kapitlet finns vidare materiella regler som myndigheten ska pröva för att kunna ge sådan åtkomst.

I den svenska fastighetsregisterlagen regleras tillhandahållande- verksamheten indirekt genom att lagen anger när det är tillåtet att lämna ut personuppgifter i elektronisk form. Det finns dock inga regler som ställer krav på tillhandahållandeverksamheten i sig.

Fördelen med att reglera tillhandahållandeverksamheten separat från registerverksamheten är enligt vår uppfattning att tillhandahåll- ande då kan ske från olika typer av källor, exempelvis ett register eller direkt från en annan källa.

10.3.3Ökad styrning av tillhandahållandeverksamhet som rör EU:s inre marknad för data

I sammanhanget kan noteras att EU:s nu gällande dataförvaltnings- förordning och skapandet av dataområden inom EU visar att den rätts- liga styrningen inom området i EU håller på att utvecklas. Vi uppfattar att denna styrning tar särskilt sikte på själva tillhandahållandeverk- samheten, där målet är att ge förutsättningar för upplägg av samarbete mellan olika aktörer så att det skapas skalbarhet för vilken informa- tion som kan tillgängliggöras och vilka användare som ska kunna få åtkomst till informationen.

En utmaning i sammanhanget är dock att problemet med avsak- nad av uttrycklig verksamhetsreglering för samhällets informations- försörjning inte är unikt för fastighetsregistret. Den pågående ut- vecklingen inom EU, som rör den inre marknaden för data, kan leda till att varje verksamhetsområde eller sektor för samhällets grund-

401

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

läggande information i Sverige får uppfinna hjulet själv när det gäller hur sådan verksamhet ska regleras för att hänga med i den digitala strukturomvandlingen. Det gäller inte minst vårt uppdrag som rör sektorn grundläggande fastighetsinformation (geodataområdet).

De lösningar som vi kan föreslå inom ramen för vårt uppdrag kommer att behöva fungera tillsammans med motsvarande lösningar för annan grundläggande information som berörs av samhällets infor- mationsförsörjning. Det gäller även Lantmäteriets övriga register. Det ingår dock inte i vårt uppdrag att titta på andra register än fastig- hetsregistret hos Lantmäteriet.

En förutsättning för att lyckas på totalen torde vara att utveck- lingen av den rättsliga styrningen för samhällets informationsför- sörjning, vare sig den sker samlat eller fragmenterat, görs målmed- vetet och samordnat från lagstiftarens sida.

10.3.4Allmänhetens digitala åtkomst till grundläggande fastighetsinformation måste följa den digitala utvecklingen

När förslaget till den nu gällande fastighetsregisterlagen utarbetades såg väldigt mycket i det svenska samhället annorlunda ut, inte minst i de svenska hemmen. Det gick bra att skicka mejl, förutsatt att man hade tillgång till en dator. Det gick bra att vara uppkopplad mot internet men som regel genom en jämfört med dagens förhållanden långsam uppkoppling.

Den reform som innebar att det blev förhållandevis billigt att skaffa en så kallad hem-PC beslutades efter det att Fastighetsdata- utredningens betänkande presenterades i januari 1997. Bredband var något som blev ett vardagsbegrepp flera år senare. Att medborgarna skulle kunna tänkas ha digital tillgång till fastighetsregistret var inte en fråga som var aktuell då.

I dag är situationen en helt annan. Våra medborgare har, med rätta, höga förväntningar på digital service, och tillgång till digitala tjänster, från både privat och offentlig sektor. Regeringens målsätt- ning är att Sverige ska vara världsbäst på att utnyttja digitaliseringens möjligheter, men det är en bit kvar innan målet är nått. Digitali- seringen ska bland annat göra vardagen enklare för medborgarna. Digitalt ska vara förstahandsvalet vilket även rimligen omfattar även den del av kommunikationen som går från myndigheten till med-

402

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

borgarna, och inte endast när medborgaren ska lämna en ansökan och därigenom påbörja myndighetens ärendehandläggning. Stats- makternas uttalade val av kommunikationskanal måste anses gälla all kommunikation. I olika internationella sammanhang rankas länder när det gäller olika aspekter av digitaliseringen, och en sammanvägd bild av dessa är att Sverige i vart fall inte klättrar uppåt vad gäller digitaliseringen i offentlig sektor. Det finns med andra ord anledning att utveckla det offentliga digitala utbudet och att ändra på en del gamla ställningstaganden.

Vi menar att enkel digital tillgång till grundläggande offentlig fastighetsinformation för allmänheten måste vara en självklarhet

idagens samhälle. Att hänvisa medborgarna till att kontakta en myn- dighet på i stort sett samma sätt som man gjorde förra seklet för att få fram uppgifter man söker är inte rimligt, inte serviceinriktat och framför allt svårt att motivera. Den lagstiftning vi nu utreder ger, på samma sätt som i stort sett all annan registerlagstiftning, professio- nella brukare möjligheter att komma åt informationen genom olika elektroniska tjänster medan allmänheten hänvisas till att besöka ett myndighetskontor under de tre timmars expeditionstid som alla myndigheter har att förhålla sig till, att ringa en myndighet på an- givna tider, regelmässigt till en kundtjänst med betydande svarstider, eller att skicka ett mejl till myndigheten, med löfte om att det be- svaras inom två eller tre dygn.

Diskussionen om öppna data har pågått länge, men oftast varit inriktad på vad det kan betyda för företagandet. Att öppna data skulle kunna vara av direkt, och inte bara indirekt, betydelse också för medborgarna är ett perspektiv som inte har lyfts fram särskilt ofta.

Vi kan också konstatera att mycket av den offentliga digitali- seringen i Sverige utgår från myndigheternas, liksom kommunernas och regionernas, ärendehandläggning. Däremot är det mindre van- ligt med den typ av tjänster som mer renodlat gör saker enklare för medborgarna. Danmarks digitala körkort har ingen motsvarighet i Sverige. Tjänsten Altinn dödsbo som nu utvecklas under ledning av den norska myndigheten Digitaliseringsdirektoratet, där information om en avliden persons kvarlåtenskap från myndigheter, banker med flera kommer att samlas in för att underlätta upprättandet av en bo- uppteckning, är inte aktuellt i Sverige. En svensk medborgare kan inte hitta någon motsvarighet till den norska tjänsten seeiendom.no

403

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

som vi beskrivit i avsnitt 9.4.2. Det ska dock sägas att en fastighets- ägare alltid kan komma åt informationen om den egna fastigheten.

Det säger sig självt att det svenska förhållningssättet till allmän- hetens behov av grundläggande information, oavsett om det handlar om fastigheter, personer, juridiska personer eller fordon, inte är håll- bart. Det kan dessutom i förlängningen sägas utgöra ett demokrati- problem att man som medborgare nekas möjligheten att själv kunna leta fram den information man av någon orsak behöver samtidigt som det finns företag som tillhandahåller samma information, med reklamfinansiering eller genom avgifter, som man kanske fått ut från någon myndighet genom så kallade offentlighetsuttag kombinerat med att man skaffat ett utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrund- lagen.

Samtidigt ska det sägas att det finns brottslighet som använder sig av offentlig information för att exempelvis identifiera lämpliga mål för sina aktiviteter. Det kan bland annat handla om bostäder, fastigheter, fordon och personer, och det är naturligtvis inget som går att bortse från. Detta är dock inget nytt förhållande utan det är snarare vägarna att få fram informationen som ser annorlunda ut.

Åandra sidan kan det hävdas att digital åtkomst till information som regel lämnar spår efter sig, vilket kan vara både brottsförebyggande och underlätta brottsutredande. Rätt utformade, behöver digitala tjäns- ter för medborgarna inte vara det stora problem som ibland lyfts fram i debatten. Och de är betydligt lättare att reglera än de privata tjänster som till stor del vuxit fram när det offentligas tjänster inte motsvarar behoven i samhället, vilket nu är föremål för utredning (dir. 2023:145 om ett förstärkt skydd för personuppgifter på tryck- och yttrandefrihetsområdet).

Vi menar därför att ett nytt regelverk rörande grundläggande fastighetsinformation även måste betrakta allmänheten som en an- vändare av informationen och tydliggöra förutsättningarna för att ge viss elektronisk tillgång till den offentliga informationen om enskilda fastigheter. Det vill säga på samma sätt som redan är på plats i bland annat Norge. En sådan möjlighet bör utformas som en tjänst där en säker inloggning krävs. (Se vidare avsnitt 14.11.)

404

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

10.4Rättslig styrning av interoperabilitet vid datadelning

Utgångspunkt: Effektiv och säker informationsförsörjning med fastighetsinformation förutsätter en tydlig rättslig styrning av vilka förvaltningsgemensamma krav som ska gälla i sådan verksamhet.

Problem som rör otydlig ansvarsfördelning och dubbelhan- tering av samma information i olika register utgör en konsekvens av att tydlig sådan rättslig styrning saknas.

Utredningen om interoperabilitet vid datadelning (SOU 2023:96) har föreslagit en ny lag om interoperabilitet. Våra förslag behöver samordnas med dessa regler.

Den andra drivkraften som vi har nämnt ovan handlar om tvär- sektoriell räckvidd. Tvärsektoriell räckvidd handlar enligt vår upp- fattning bland annat om rättslig styrning av offentliga aktörer att ordna sina data enligt överenskomna tekniska, semantiska eller andra standarder. Det skapar förutsättningar för att informationen kan an- vändas på ett effektivt sätt, men också ett säkert sätt. Med andra ord handlar det om styrning av en god datahanteringsstruktur, så kallad interoperabilitet.

En aspekt av interoperabilitet är att själva informationen kan användas utan att man behöver bearbeta den först. Om det exempel- vis krävs att tillhandhållandet ska ske enligt vissa standarder och spe- cifikationer, så underlättar det om informationen produceras så att dessa enkelt kan uppfyllas. Annars måste informationen i värsta fall bearbetas och formateras i onödan på vägen, vilket gör att den digi- tala processen för informationen bryts upp med negativa konsekvenser för verksamhetsutvecklingen som följd.

Det finns inga särskilda regler som rör interoperabilitet i fastig- hetsregisterlagstiftningen i dag. I dagsläget sker viss kravställning på dataproduktion genom överenskommelser eller avtal mellan Lant- mäteriet och dataproducenter till fastighetsregistret. På nationell nivå har Myndigheten för digital förvaltning tagit fram ett ramverk för nationella grunddata, tillsammans med bland annat Lantmäteriet. Ramverket utgör en rekommendation och fastställer generella krav bland annat på grunddata.

405

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

Avsaknaden av en tydlig rättslig styrning i denna del leder till att det uppstår svåra frågor om vem som ansvarar för att fastställa kraven och om dessa är tvingande eller frivilliga. Detta leder i sin tur till att information ibland måste lagras flera gånger och omstruktureras eller formateras om för att kunna tillhandahållas eller för att kunna användas. Om leveranskedjan för informationen består av flera offent- liga och privata aktörer innan den når slutanvändaren, kan sådana här digitala avbrott i processen uppstå flera gånger.

I sammanhanget kan uppmärksammas att Europeiska kommissionen nyligen har föreslagit en ny förordning om interoperabilitet i Europa (se kommissionens förslag 2022/0379 [COD]).

Regeringen har också tillsatt en särskild utredning om reglering och styrning av interoperabilitet vid datadelning inom den offentliga förvaltningen och från den offentliga förvaltningen till externa aktö- rer, se dir. 2022:18. Utredningen föreslår en ny lag om interopera- bilitet vid datadelning, se SOU 2023:96 s. 201 ff.

Därmed ser vi behov av att våra förslag även i denna del hänger ihop med en större helhet som fastighetsregistret ingår i. Våra för- slag kommer alltså att behöva samordnas. Effektiv och säker infor- mationsförsörjning med fastighetsinformation förutsätter en rättslig styrning av vilka förvaltningsgemensamma krav som ska gälla i sådan verksamhet.

10.5Hög anpassningsförmåga och digitaliseringens möjligheter

Utgångspunkter: Onödig detaljreglering behöver minskas. I dag ställs till exempel krav på lagnivå att fastighetsregistret ska delas in i olika delar vilket i vissa fall leder till onödig dubbelhantering av samma information i registret.

Behovet av nationellt tillhandahållande av information kan inte enbart knytas till reglering av innehållet i ett visst register. Det är svårare att tillgodogöra sig digitaliseringens möjligheter för till- handahållande som inte kräver registrering av uppgifter i ett register.

Verksamhetsregleringen behöver hållas isär från regleringen av dataskydd avseende personuppgifter. Sammanblandad regler- ing leder till tillämpningsproblem och hämmar utvecklingen av verksamhetsregleringen.

406

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

Författningsreglerade skyddsåtgärder bör ta sikte på skydds- nivån för informationsresursen och utformas därefter. Skydds- åtgärder som regleras med utgångspunkt i risker med hur infor- mation hanteras har en negativ påverkan på anpassningsförmågan och möjligheten att förutse vilket skydd åtgärden ger i praktiken. Digitaliseringens möjligheter ger nämligen ständigt nya sätt att hantera informationen på.

Den tredje drivkraften som vi skrivit om ovan är den snabba för- ändringshastigheten.

Den tekniska utvecklingen har ett mycket högt tempo och ställer krav på hög anpassningsförmåga för verksamheter. Detta påverkar inte minst verksamheter som har som huvuduppgift att försörja sam- hället med offentliga data.

10.5.1Onödig detaljreglering behöver minskas

Detaljreglering av information och informationshantering kan ha negativ påverkan på anpassningsförmågan för att verksamheten ska hänga med i den digitala strukturomvandlingen.

En allmän princip vid regelformering är att de utformas så att de ger den effekt som är avsedd och inte i onödan ger effekter som är negativa från allmän synpunkt (se Ds 2000:1 s. 29).

Reglerna kring fastighetsregistret har med tiden fått effekter som påverkar verksamhetens möjlighet att utvecklas och tillgodogöra sig digitaliseringens möjligheter. Ett exempel på en sådan effekt är 3 § fastighetsregisterlagen som ställer krav på att registret ska delas in i olika delar. Sådana krav leder till att samma information i vissa fall måste dubbelhanteras i samma register. Om det inte finns några sär- skilda skäl för att ha sådan detaljreglering behöver den minskas. (Se vidare avsnitt 14.6.3.)

Ett annat exempel på regelutformning som har negativa effekter på verksamhetsutveckling är att tillhandahållandeverksamheten ses som en del av registerverksamheten i fastighetsregisterlagen. Infor- mationen måste med andra ord vara registrerad i fastighetsregistret för att kunna tillhandahållas enligt lagen.

407

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

Fastighetsregisterlagen hindrar inte att Lantmäteriet tillhanda- håller information direkt från en dataproducent om stöd för det finns i annan författning. Men att Lantmäteriet exempelvis har eta- blerat en nationell geodataplattform (utifrån regeringsuppdraget Fi2022/00367), som möjliggör tillhandahållande direkt från datapro- ducenter, innebär inte per automatik att myndigheten kan sluta han- tera samma information på det sätt som regleras i fastighetsregister- lagstiftningen. Det uppstår alltså även här krav på dubbelhantering av information.

Användarna efterfrågar dessutom mer och mer detaljerad infor- mation. Exempelvis efterfrågas mer information om småhus, se av- snitt 7.4.3.

Det kan visserligen vara så att information om till exempel upp- värmningssystem i ett småhus inte ska ingå i ett fastighetsregister, eller inte ens finnas offentligt tillgänglig, men användarbehovet av informationen kvarstår likväl och indikerar att åtkomst till informa- tionen innebär en potential utifrån ett vidareutnyttjandeperspektiv. Detta perspektiv är särskilt reglerat i lagen (2022:818) om den offent- liga sektorns tillgängliggörande av data, dock förutsatt att den rele- vanta informationen utgör offentliga handlingar. Behovet måste alltså kunna hanteras förr eller senare, även om lösningen just nu inte är att informationen ska ingå i ett register.

Behovet av nationellt tillhandahållande av information kan alltså inte enbart knytas till reglering av innehållet i ett visst register. Det är då som utgångspunkt inte möjligt att tillgodogöra sig digitaliser- ingens möjligheter för tillhandahållande som inte kräver registrering av uppgifter i ett register. (Se vidare avsnitt 11.1.1.)

Utformningen av reglerna får inte heller blir så detaljerade som exempelvis i det så kallade Inspire-direktivet som regleras i svensk rätt genom lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation. I sin utvärdering av dessa regler har Europeiska kommissionen bland annat konstaterat att regleringen blev alltför detaljstyrande för att kunna hänga med i utvecklingen (se kommissionen, JRC, Inspire – A public sector Contribution to the European Green Deal Data Space, EUR 30832 EN.)

Slutligen kan konstateras att vi i dag inte kan förutse vad fram- tiden bär med sig, och då kan framtiden nästan sägas vara här med tanke på den förändringshastighet vi nu har. Om vi när detta skrivs har stort fokus på användningen av artificiell intelligens och digitala

408

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

plånböcker, vilket är två områden som har hög prioritet i EU-sam- arbetet, så vet vi inte mycket om vad som kommer att ligga i fokus om två år. Utformningen av de regler vi föreslår måste beakta detta.

10.5.2Verksamhetsreglering behöver hållas isär från reglering av dataskydd

Vår uppfattning är att det kan vara lättare att göra avvägningar mellan motstående intressen om reglerna har ett konkret syfte och inte riskerar att tolkas indirekt som verksamhetsregler som egentligen har ett annat syfte.

Fastighetsregisterlagens portalparagraf talar om att syftet med fastighetsregistret är att ge offentlighet åt informationen. En följd- fråga rörande detta syfte som den tillämpande myndigheten med visst fog kan ställa är hur den ska ge denna offentlighet. Vilka krav ställs på myndigheten för att uppnå det syftet? Kan myndigheten avstå från att ge allmänheten digital åtkomst till registret, och enbart ge sådan åtkomst till marknadsaktörer?

Fastighetsregisterlagen ger inga svar på dessa frågor. Däremot talar fastighetsregisterlagen om när personuppgiftsbehandling är tillåten i samband med att personuppgifter tillhandahålls i digital form. Det kan enligt vår uppfattning vara svårt att styra kraven på den verk- samhet som ska uppfylla syftet med lagen, enbart genom regler som handlar om tillåten personuppgiftsbehandling.

Enligt vår uppfattning hämmas anpassningsförmågan om regler med olika syften sammanblandas, eller tillämpas på ett sammanblandat sätt, så som skett i fastighetsregisterlagen.

Regler som syftar till att ge skydd för viss information torde inte behöva ändras alltför ofta. Däremot kan verksamhetsreglering be- höva anpassas och utvecklas i högre utsträckning för att kunna möta samhällets behov, exempelvis i fråga om hur digital åtkomst till fastig- hetsregistret ska ges.

409

Föråldrade regler – hur då?

SOU 2024:7

10.5.3Reglering av skyddsåtgärder och deras faktiska genomslagskraft

Det kan finnas olika skyddsintressen som motiverar en mer detal- jerad reglering. Det kan också finnas skäl för att anpassningen till förändrade förhållanden kan behöva ta längre tid. Exempelvis kan en personuppgiftsbehandling som innebär betydande intrång i den per- sonliga integriteten innebära att en mer detaljerad reglering är nöd- vändig för att behandlingen ens ska få tillåtas. Även sådana regler kan dock utformas på olika sätt och olika utformning kan ge olika genom- slagskraft.

I fastighetsregisterlagen finns exempelvis en huvudregel om för- bud att lämna ut uppgifter om inteckningar på upptagning för auto- matiserad behandling. Samtidigt är det tillåtet att ge åtkomst till upp- gifterna via direktåtkomst. Eftersom den tekniska skillnaden mellan de olika åtkomstsätten mer och mer har suddats ut, har användare och olika aktörer kommit att uppfatta reglerna som en falsk trygghet av att det finns ett skydd. Det är då svårt att tala om någon faktisk genomslagskraft för skyddsåtgärderna.

Integritetsriskerna som föranledde förbudet i detta fall har dock inte förändrats. Enligt vår uppfattning skulle utformningen av reglerna i sådana fall i stället kunna fokusera exempelvis på skyddsnivån för den relevanta informationsresurser. Om reglerna däremot utformas utifrån risker med en viss behandling, exempelvis viss form för elek- troniskt tillhandahållande, blir de snabbt föråldrade eftersom sätten att behandla information förändras. Det blir då svårt att förutse vilken genomslagskraft sådana regler ger i praktiken. (Se vidare avsnitt 11.2.)

10.6Ökad förmåga att hantera nya typer av risker

Utgångspunkter: Befintlig generell lagstiftning som rör frågor om informationssäkerhet och säkerhetsskydd tar redan höjd för behovet av ökad förmåga att hantera olika typer av risker. En utgångspunkt är därför att ta avstamp i dessa regler.

En förutsättning för ökad förmåga att hantera nya typer av risker är att regelefterlevnaden fungerar väl och att det finns rutiner som säkerställer skyddsnivån för informationen inte enbart hos den relevanta aktören utan i hela leveranskedjan för informationen.

410

SOU 2024:7

Föråldrade regler – hur då?

Majoriteten av de problem som beskrivs i våra direktiv handlar om att informationsförsörjningen av fastighetsinformation ska bli säkrare utifrån ett integritetsperspektiv, informationssäkerhets- och cyber- säkerhetsperspektiv samt särskilt för att värna skyddsintressen som är förknippade med Sveriges säkerhet.

Inledningsvis kan vi dock konstatera att den rättsliga regleringen kring de olika skyddsintressena är väl utvecklad i den generella lag- stiftningen och tar enligt vår uppfattning redan i stor utsträckning höjd för behovet av ökad förmåga att hantera olika typer av risker. Dessutom sker det redan regelutveckling, inte minst som EU-initia- tiv, för att vässa reglerna i detta avseende, se exempelvis det nya så kallade NIS2-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv [EU] 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förord- ning [EU] nr 910/2014 och direktiv [EU] 2018/1972 och om upp- hävande av direktiv [EU] 2016/1148).

För att främja en god anpassningsförmåga när det gäller hantering av risker är det alltså enligt vår uppfattning naturligt att ta avstamp i den generella lagstiftningen kring de olika skyddsintressena och givet- vis även utvecklingen av denna.

Hur den befintliga förmågan faktiskt ser ut och vad som krävs för att förbättra den är däremot en annan, men högst relevant, fråga. En förutsättning för ökad förmåga att hantera nya typer av risker är att regelefterlevnaden fungerar väl. Ökad kunskap och kompetens är därmed helt avgörande. Det gäller inte bara regler om informations- säkerhet och säkerhetsskydd.

Det behövs också ökad kunskap och kompetens, särskilt för verk- samhetsutövare, om hur olika beslut redovisas i fastighetsregistret, hur information används och hur olika fastighetsrättsliga lösningar kan föranleda olika skyddsbehov. En ökad förmåga förutsätter också att det finns rutiner som säkerställer skyddsnivån inte enbart hos den relevanta aktören utan i hela leveranskedjan för informationen. Det handlar om att flera aktörer i kedjan tillsammans behöver skapa en gemensam syn på behov av skydd i olika typsituationer och lämp- liga åtgärder för att åstadkomma detta, se vidare avsnitt 11.3.

411

11 Inledande överväganden

11.1En modern reglering med tydlig ansvarsfördelning

Bedömning: Fastighetsregistret ska fortsatt föras centralt, med Lantmäteriet som ensam ansvarig för registret. Däremot finns det skäl att möjliggöra tillhandahållande av viss fastighetsinformation utan att uppgifterna behöver registreras i fastighetsregistret. Onö- dig dubbelhantering av samma information i olika register häm- mar den digitala utvecklingen av verksamheten.

Det finns vidare skäl att utforma reglerna som en ramlagstift- ning för fastighetsinformation som behöver tillhandahållas natio- nellt i elektronisk form. Reglerna behöver ta hänsyn till att Lant- mäteriet har ett nationellt samordningsansvar för tillhandahållande av fastighetsinformation.

Lantmäteriets föreskriftsrätt behöver tydliggöras i fråga om fastighetsregistrets innehåll. Föreskriftsrätten bör också omfatta interoperabilitetslösningar och alternativa redovisningssätt.

Enligt våra direktiv ska vi ta ställning till om ett decentraliserat in- formationsansvar för fastighetsregistret bör införas och vilka villkor som i så fall bör gälla för dataproducenterna. Vi ska också bedöma vilka uppgifter som bör registreras i fastighetsregistret, med särskild inriktning på att dubbelregistrering bör undvikas, och överväga en tydligare struktur i fråga om registrets innehåll. Vidare ska vi bedöma om vissa uppgifter inte längre behöver registreras i fastighetsregistret, utan i stället kan tillhandahållas genom Lantmäteriets digitala tjänster, direkt från dataproducenten. Slutligen ska vi granska bestämmel- serna om föreskriftsrätt för Lantmäteriet när det gäller fastighets- registret och föreslå en lättillgänglig reglering som möjliggör att före- skrifter meddelas på den lämpligaste nivån.

413

Inledande överväganden

SOU 2024:7

Problembeskrivningen i denna del finns i avsnitt 7.3–7.5. Nedan redogör vi för hur frågorna i uppdraget kan lösas mot bakgrund av problembilden.

11.1.1Möjlighet att tillhandahålla fastighetsinformation utan att den behöver registreras i fastighetsregistret

Begreppen centraliserade eller decentraliserade informationssystem har vi tolkat som uttryck för olika sätt att organisera samarbetet mellan aktörer. Hur samarbetet organiseras påverkar sedan hur ansvaret för informationen fördelas mellan aktörerna.

Lantmäteriet har framfört att fastighetsregistret även i fortsätt- ningen bör föras centralt med Lantmäteriet som ensam ansvarig. Det behövs dock ett komplement till fastighetsregistret så att viss infor- mation kan tillgängliggöras direkt från dataproducenten utan att behöva registreras i fastighetsregistret. Enligt vår uppfattning hand- lar detta om att kunna organisera tillhandahållandeverksamheten på ett annat sätt än registerverksamheten (se avsnitt 10.3).

När tillhandahållandeverksamheten ses som en del av fastighets- registerverksamheten måste Lantmäteriet fortsätta att ordna informa- tionshanteringen på ett visst sätt, när detta egentligen skulle kunna göras på ett annat, mer effektivt och säkert sätt. Att Lantmäteriet exempelvis har etablerat en nationell geodataplattform (utifrån reger- ingsuppdraget Fi2022/00367), som möjliggör tillhandahållande direkt från dataproducenter, innebär med andra ord inte per automatik att myndigheten kan sluta hantera samma information på det sätt som regleras i fastighetsregisterlagstiftningen. Informationen måste fort- farande registreras i fastighetsregistret i den omfattning som framgår av fastighetsregisterlagen och fastighetsregisterförordningen.

Ett strikt synsätt på tillhandahållande och registerverksamhet som samma verksamhet har alltså negativa konsekvenser för effektivi- sering av tillhandahållandeverksamheten. En annan negativ följd är att den cementerar ett krav på dubbelhantering av information som egentligen inte behöver registreras i fastighetsregistret för att uppnå syftet. Syftet att ge offentlighet åt informationen kan i vissa fall uppnås enbart genom tillhandahållandeverksamheten, exempelvis i sådan form som den Nationella geodataplattformen, som vi skrivit om tidigare.

414

SOU 2024:7

Inledande överväganden

Det finns dock ett viktigt samband mellan fastighetsregisterverk- samheten och tillhandahållandeverksamheten. Det framgår av lag att registret syftar till att ge offentlighet åt informationen. Detta be- gränsar räckvidden för vilken information som får ingå i tillhanda- hållandeverksamheten. Med andra ord är det inte upp till Lant- mäteriet att bestämma vilken fastighetsinformation som ska ingå i ansvaret att försörja samhället med information, utan det beslutas av statsmakterna. För information som ingår i fastighetsregistret regleras det i fastighetsregisterlagen och ska även i fortsättningen regleras genom lagens syfte. Stöd kan också finnas i andra författningar eller beslut av regeringen, se nästa avsnitt.

Mot denna bakgrund finns det alltså skäl att möjliggöra elektro- niskt tillhandahållande av fastighetsinformation utan att den behöver registreras i fastighetsregistret.

Våra förslag i denna del finns i avsnitt 14.4.3 som reglerar för- hållandet till andra författningar. Detta avser det sistnämnda vi skrivit om ovan, att det krävs ett beslut av statsmakterna för att information ska kunna inkluderas i tillhandahållandeverksamheten. I avsnitt 14.5 framgår våra förslag om att fastighetsregistret fortsatt ska vara centralt. I avsnitt 14.7.3 finns det förslag till alternativa redovisningssätt i fastighetsregistret för att undanröja det absoluta kravet på dubbel- hantering av information. I avsnitt 14.9 finns våra förslag om hur till- handahållandeverksamheten ska regleras och avgränsas.

11.1.2Behov av ramlagstiftning för tillhandahållandeverksamhet

Lantmäteriet ansvarar även för andra register som innehåller infor- mation som kan knytas till fast egendom, se avsnitt 3.9. Andra myn- digheter kan också ha ett ansvar att tillhandahålla sådan information enligt annan lagstiftning. Till exempel reglerar lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation ett informationsansvar innebärande att informationen ska göras allmänt tillgänglig i en informationsinfra- struktur. Regeringens beslut om vilka informationsmängder som ska tillhandahållas genom den Nationella geodataplattformen som vi har skrivit om ovan är ett annat exempel.

Lantmäteriet har ett nationellt samordningsansvar enligt 4 § för- ordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Samord- ningsansvaret omfattar produktion, samverkan, tillhandahållande och

415

Inledande överväganden

SOU 2024:7

utveckling inom området för geografisk information och fastighets- information. Vilken fastighetsinformation som omfattas av samord- ningsansvaret är inte definierat.

Enligt vår uppfattning behöver den centrala lagstiftningen för tillhandahållande av fastighetsinformation utformas med hänsyn till det nationella samordningsansvaret. Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv bör de system som Lantmäteriet bygger upp för natio- nellt tillgängliggörande av fastighetsinformation kunna återanvändas och användas för att samordna tillhandahållandet av fastighetsinfor- mation. En fördel med detta är att tillhandahållandet kan skalas upp till fler dataproducenter och fler användare, utifrån samhällets behov.

Ett sådant samordnat tillhandahållande förutsätter dock, på samma sätt som vi skrivit om i förra avsnittet, beslut av statsmakterna. Det kan framgå av lag, förordning eller beslut av regeringen och exem- pelvis utläsas i bestämmelser som fastställer syftet med reglerna, ändamålsbestämmelser eller av regler om informationsansvar, som i exemplet med geografisk miljöinformation. Regeringens beslut om vilken information som ska ingå i den nationella geodataplattformen är ett annat exempel.

Ett viktigt skäl till att det krävs beslut av statsmakterna i dessa fall är att det redan ska ha gjorts grundläggande överväganden av integritets- och säkerhetsperspektiv mot de offentlighetsintresse som motiverar att uppgifterna görs nationellt tillgängliga i digital form. Ett annat skäl är att Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet ut- gör en självständig myndighetsuppgift som finansieras med särskilda medel.

Lantmäteriet är enligt 30 § förordningen (2009:946) med instruk- tion för Lantmäteriet skyldig att ta ut avgifter för tillhandahållande av fastighetsinformation. Verksamheten som innefattar tillhanda- hållande finansieras bland annat med dessa medel. Det måste alltså finnas ett samband mellan skyldigheten att ta ut avgifter och skyl- digheten att tillhandahålla fastighetsinformation. Skyldigheten är inte obegränsad. Räckvidden av skyldigheten är fastställd genom de ramar som statsmakterna har angett.

Det innebär att tillhandahållande som sker på eget initiativ utan något särskilt stöd, eller som myndighetsservice enligt förvaltnings- lagen, inte ingår i tillhandahållandeverksamheten som vi nu beskri- vit. Det finns inte några hinder att organisera tillhandahållandeverk-

416

SOU 2024:7

Inledande överväganden

samheten så att den tillgodoser olika rättsliga perspektiv, men de rättsliga perspektiven som verksamheten vilar på måste hållas isär.

Våra förslag i denna del framgår av avsnitt 14.2.1 som handlar om begreppet fastighetsinformation och behovet att definiera detta. I av- snitt 14.4.3 finns våra förslag om hur regleringen av tillhandahåll- ande verksamheten förhåller sig till annan särskild reglering som möjliggör nationellt tillhandahållande av fastighetsinformation.

11.1.3Behov av tydligare bemyndiganden

I den nuvarande fastighetsregisterförordningen används begreppet föreskrift i olika bemärkelser. Förordningen innehåller ett normgiv- ningsbemyndigande i 83 §. I andra fall används begreppet föreskrift som någon slags upplysning om att Lantmäteriet kan använda sin föreskriftsrätt för att precisera visst innehåll, se exempelvis 25, 77 och 80 §§ fastighetsregisterförordningen. Normgivningsbemyndig- andet behöver därför tydliggöras.

Bemyndigandet behöver också utökas mot bakgrund av det vi har skrivit i avsnitt 11.1.1 om att fastighetsinformation i vissa fall be- höver kunna tillhandahållas utan att den först registreras i fastig- hetsregistret. Ramarna för det alternativa sättet att redovisa uppgifter i fastighetsregistret behöver ges på förordningsnivå, men beslut om att tillämpa det alternativa sättet bör enligt vår uppfattning fattas ge- nom myndighetsföreskrifter. Detta behöver ske i kombination med föreskrifter om interoperabilitetslösningar som säkerställer att det förfarande som ersätter registrering sker enligt relevanta tekniska och semantiska krav. I den sistnämnda delen har vi anammat den begreppsmodell som föreslagits av Utredningen om interoperabilitet vid datadelning (I 2022:03, dir. 2022:118), se SOU 2023:96 s. 216.

Våra förslag i denna del finns i avsnitt 14.7.8.

11.1.4Särskilda överväganden utifrån ett myndighetsstyrningsperspektiv

Problemen och behoven som ingår i vårt uppdrag är inte unika för fastighetsregistret och fastighetsinformationen. Lantmäteriets upp- gift att försörja samhället med fastighetsinformation omfattar även grundläggande geografisk information. Fastighetsinformation och

417

Inledande överväganden

SOU 2024:7

geografisk information (geodata) berörs i sin tur av den förvalt- ningsgemensamma digitala infrastruktur som Myndigheten för digital förvaltning (Digg) leder utvecklingen av. Lantmäteriets geodata in- går vidare i beredskapssektorn för grunddata.

Det är med andra ord viktigt att ha i åtanke att tillhandahållande- verksamheten behöver kunna hantera även annan information och att resultatet av verksamheten ska kunna fungera med resultatet från motsvarande verksamheter hos andra myndigheter. Vi har därför haft som utgångspunkt att våra förslag så långt som möjligt bör bidra till ett stärkt helhetsgrepp för styrning av verksamhet som rör sam- hällets informationsförsörjning.

Ett faktum som vi har uppmärksammat särskilt är att EU-rättens regler som rör inre marknad för data och dataekonomi utvecklas för närvarande i mycket hög takt. Regelutvecklingen kommer enligt vår uppfattning att leda till fler och mer omfattande krav på myndig- heters elektroniska tillhandahållande av data, och då särskilt sådant tillhandahållande som i dag utgör en särskild myndighetsuppgift, som hos Lantmäteriet. Det kan exempelvis röra sig om tvingande krav på interoperabilitet, format och distributionssätt.

Vi tror att det kan vara en fördel utifrån ett myndighetsstyrnings- perspektiv om reglerna för författningsreglerad tillhandahållande- verksamhet (alltså myndighetsuppgiften informationsförsörjning) utformas så att det är enkelt att lägga till nya krav och att det blir enkelt att följa upp hur verkningsfulla dessa krav är. Vår bedömning är att de lösningar som ingår i vårt uppdrag att föreslå bör utformas med detta som utgångspunkt. Vi bedömer att utgångspunkten är en framgångsfaktor för att reglerna ska kunna fungera i den större hel- het som de ingår i.

(Se våra förslag i avsnitt 14.2.1 och 14.4.2).

11.2Ökad förutsebarhet och bättre förutsättningar för integritetsskydd

Bedömning: Det finns skäl att gå över till en regleringsmodell med två separata lagar, där frågor om behandling av personupp- gifter i fastighetsregistret regleras i en egen lag, skild från verk- samhetsregleringen. Dagens utformning av reglerna har vållat tillämpningsproblem och svåra gränsdragningsfrågor avseende an-

418

SOU 2024:7

Inledande överväganden

svar för informationen och förhållande till generell lagstiftning som styr informationshantering.

Det finns vidare skäl att modernisera regler om behandling av personuppgifter i fastighetsregistret. Den nuvarande utformningen av reglerna är föråldrad och leder till negativa konsekvenser för integritetsskyddet.

Det finns skäl att utöka möjligheten till sökning på person- nummer och samordningsnummer, särskilt med hänsyn till brotts- bekämpande myndigheters behov.

Dataförmedlarnas och slutanvändarnas rätt till digital åtkomst till fastighetsregistret, och hur sådan rätt ska prövas av Lantmäte- riet, bör tydliggöras genom en hänvisning till de generella reglerna i lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.

Enligt våra direktiv ska vi analysera för- och nackdelar med en regleringsmodell med två separata lagar, där frågor om behandling av personuppgifter i fastighetsregistret regleras i en egen lag, skild från registerlagen. Utifrån en integritetsskyddsanalys ska vi också ta ställ- ning till vilka regler om behandling av personuppgifter som bör gälla, bland annat när det gäller ändamål för sådan behandling, direkt- åtkomst och Lantmäteriets urval och bearbetningar av personupp- gifter på uppdrag av annan, och då särskild beakta brottsbekämpande myndigheters behov. Slutligen ska vi bedöma hur dataförmedlarnas och slutanvändarnas rätt till digital åtkomst till fastighetsregistret kan tydliggöras och hur sådan rätt ska prövas av Lantmäteriet.

Problembeskrivningen i denna del finns i avsnitt 7.6–7.8.

Nedan redogör vi för hur frågorna i uppdraget kan lösas mot bak- grund av problembilden.

11.2.1Regleringsmodell med två separata lagar

Nuvarande fastighetsregisterlag innehåller en blandning av bestäm- melser som rör behandling av personuppgifter och bestämmelser som rör förandet av fastighetsregistret. Den innehåller dock inga regler om tillhandahållande utom de regler som syftar till att skydda personuppgifter i fastighetsregistret. Lagen liknar till sin utformning den tidigare regleringen om vägtrafikregister som 2019 ersattes med två nya lagar.

419

Inledande överväganden

SOU 2024:7

Fastighetsregisterlagen har vållat tillämpningsproblem och svåra gränsdragningsfrågor avseende ansvar för informationen i registret och förhållande till generell lagstiftning som styr informationshan- tering. Lagens syfte är att ge offentlighet åt informationen i registret men sedan saknas det konkreta regler om hur detta syfte ska uppnås.

Den huvudsakliga nackdelen med nuvarande regleringsmodell ligger enligt vår uppfattning i att räckvidden för det ansvar som åläggs myndigheten genom verksamhetsregleringen är otydlig. Att direktåtkomst får medges till vissa personuppgifter enligt lagen säger inget om vad som är lämpligt att erbjuda i form av direktåtkomst för att uppfylla myndighetens ansvar att försörja samhället med fastig- hetsinformation. En konsekvens av otydliga ramar för myndighetens ansvar är att det är svårare att utveckla verksamheten (se avsnitt 10.5.2). Lantmäteriet har ett befogat intresse av att verksamheten fungerar effektivt och säkert. För aktörer som har ett behov av effektiv och säker tillgång till uppgifter som finns i fastighetsregistret finns det också ett befogat intresse av att dessa problem och otydligheter undanröjs.

Det finns flera fördelar med en reglering som uteslutande avser behandling av personuppgifter, och en separat reglering som uteslut- ande innehåller materiella regler som rör myndighetens verksamhet. Genom en sådan uppdelning blir det lättare att förstå hur verksam- heten regleras och vad som förväntas av myndigheten. Genom en sådan reglering kan räckvidden av myndighetens ansvar preciseras på ett enklare sätt.

Regler som syftar till att reglera hur personuppgifter får hanteras torde inte behöva ändras alltför ofta. Däremot kan verksamhets- reglering behöva anpassas och utvecklas i högre utsträckning för att kunna möta samhällets behov, exempelvis i fråga om hur digital åtkomst till fastighetsregistret ska ges. Regleringen blir på så sätt mer flexibel. Det finns också fördelar med regleringen utifrån ett integritetsperspektiv eftersom den separata regleringen av person- uppgiftsbehandlingar följer en mer enhetlig lagteknisk struktur för den typen av regler. Det underlättar för de registrerade att förstå vilka regler som gäller för behandling av personuppgifter när myndigheten utför sina uppgifter.

En enhetlig lagteknisk struktur är också en viktig förutsättning för att båda regelverken kan utvecklas, och banar väg för att Lant- mäteriet övriga registerförfattningar anpassas på samma sätt.

420

SOU 2024:7

Inledande överväganden

En nackdel är dock att det blir fler lagar, förordningar och myn- dighetsföreskrifter. Vårt uppdrag omfattar inte Lantmäteriets andra register vilket gör att det blir olika regleringsmodeller att förhålla sig till för Lantmäteriet. Detta kan innebära att området till en början blir svåröverskådligt. Denna nackdel uppvägs dock enligt vår mening av de fördelar som vi anser att en uppdelning medför och att förslaget skapar förutsättningar för en utveckling av Lantmäteriets register- författningar.

Mot denna bakgrund finns det skäl att lämna den nuvarande ut- formningen av reglerna och övergå till en regleringsmodell med två separata lagar. Vårt förslag i denna del finns i avsnitt 12.1.

11.2.2Behov av modernisering av regler om personuppgiftsbehandling

Integritetsrisker

Det främst mängden uppgifter i fastighetsregistret och möjligheten till sammanställningar som innebär särskilda risker ur integritetssyn- punkt (se avsnitt 8.5). Risken för integritetsintrång avser uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärda, till exempel uppgift om konkurs eller utmätning.

Vi uppfattar att de integritetsrisker som redan har beaktats av lagstiftaren i den nuvarande registerlagen alltjämt är aktuella. Riskerna är enligt vår uppfattning främst förknippade med att de särskilt skydds- värda uppgifterna ingår i tillhandahållandeverksamheten hos Lant- mäteriet. Riskerna gör sig dock aktuella främst om användaren avser att behandla uppgifter om de registrerade och alltså primärt inte om fastigheterna. Vår uppfattning är att riskerna ökar om någon annan än Lantmäteriet tillåts göra sammanställningar av sådana uppgifter.

Problem med nuvarande författningsreglerade skyddsåtgärder

Nuvarande författningsreglerade skyddsåtgärder finns i 7–10 §§ fastig- hetsregisterlagen. Problemet med dessa regler kan sammanfattas utifrån hur den upplevda skyddseffekten av dessa regler ser ut. Skydds- effekten kan vara för stor eller för liten, eller helt och hållet ha satts

421

Inledande överväganden

SOU 2024:7

ur spel på grund av andra omständigheter som lagstiftaren inte hade förutsett.

Reglerna fokuserar till exempel på en viss uppgift i stället för kategorin av skyddsvärda uppgifter. Det är till exempel som huvud- regel förbjudet att tillhandahålla uppgift om inteckningar på medium för automatiserad behandling (10 § fastighetsregisterlagen). Det finns dock fler uppgifter i fastighetsregistret som kan röra den enskildes ekonomiska förhållanden, bland annat uppgifter om utmätning eller konkurs. Regleringen i 10 § fastighetsregisterlagen kan uppfattas som att skyddet för sådana uppgifter inte är lika starkt.

I de fall reglerna i fastighetsregisterlagen inte reglerar en viss uppgift träffar de i stället alla personuppgifter, inklusive uppgift om fastighetsbeteckning som det är särskilt viktigt att ge offentlighet åt, utifrån fastighetsregistret syfte (se 7 § om begränsning för direkt- åtkomst för vissa ändamål). I praktiken innebär det att reglerna träffar hela registret eftersom det aldrig sker ett separat tillgängliggörande av enbart personuppgifter. I dessa fall kan man ifrågasätta om reglerna står i proportion till de relevanta integritetsriskerna.

Reglerna fokuserar vidare på att undanröja den potentiella risken för otillbörlig användning genom att anvisa lämpligt sätt för till- handahållande av personuppgifterna. Sådan utformning av skydds- reglerna har dock i stället lett till att alternativa sätt, som inte är reglerade, sätter skyddsreglerna ur spel. Så är till exempel fallet med förbudet enligt 7 § fastighetsregisterlagen att söka på flera fastig- heter samtidigt. Tekniska lösningar har sedan länge möjliggjort sök- ningar på en fastighet i taget, men eftersom sökningarna kan ske automatiserat, är det i praktiken fråga om så kallad flerfastighetssök- ning som egentligen inte är tillåten. Polismyndigheten håller en egen, uppdaterad kopia av i princip hela registret för att kunna söka med hjälp av personnummer, och Kronofogdemyndigheten söker fram en gäldenärs eventuella fastighetsinnehav med hjälp av personnumret i Skatteverkets databaser för att sedan få fram de fastighetsuppgifter som behövs i fastighetsregistret.

Mot denna bakgrund är vår bedömning utformningen av bestäm- melserna i den nuvarande fastighetsregisterlagen inte längre har tillräcklig skyddseffekt eller ger en oproportionerlig, nästan orimlig, skyddseffekt. Detta får negativa konsekvenser för integritetsskyddet eftersom reglerna gör det mycket svårt för de registrerade att få en

422

SOU 2024:7

Inledande överväganden

uppfattning om vilket skydd som faktiskt ges för deras personupp- gifter. Det finns därför starka skäl till att modernisera dessa regler.

11.2.3Några utgångspunkter för moderniseringen av regler om personuppgiftsbehandling

Problemet som vi beskrivit ovan rör inte enbart bestämmelserna om skyddsåtgärder utan det rör hela den modell för dataskyddsregler- ingen som den nuvarande fastighetsregisterlagen bygger på. Den nuvarande modellen är från 1990-talet och utgår från helt andra förutsättningar enligt den dåvarande bakomliggande EU-rättsliga data- skyddsregleringen.

I denna del har vi haft kontakt med utredningen om dataskydd och kontroll hos Skatteverket, Tullverket och Kronofogden (Fi 2021:11, dir. 2021:104, dir. 2023:24) för att stämma av synen på hur en modern reglering av dataskydd för viss verksamhet bör utformas. Den ut- redningens uppdrag är att modernisera den dataskyddsrättsliga regler- ingen för nämnda myndigheter vilket bland annat innebär att reglerna bör vara mer flexibla efter såväl den tekniska utvecklingen som den EU-rättsliga dataskyddsregleringen. Utredningens uppdrag är också att överväga om det finns utrymmer för en minskad detaljreglering och om författningarnas struktur och terminologi bör ses över.

Vi har i våra kontakter med nämnda utredning kommit fram till att våra förslag så långt som möjligt bör likna den modell för data- skyddsreglering som nu framgår av utredningens betänkande Fram- tidens dataskydd (SOU 2023:100).

Nedan beskriver vi några allmänna utgångspunkter för utform- ningen av vårt förslag. Vårt förslag i denna del finns i kapitel 13.

Dataskyddsförordningens dubbla syfte

En utgångspunkt för vårt arbete bör vara att dataskyddsförordningens syfte inte enbart är att skapa ett starkt skydd för den personliga integriteten, utan även att skapa en enhetlig och likvärdig nivå för integritetsskyddet inom unionen.

Den dataskyddsrättsliga regleringen handlar förenklat uttryckt om skyddet av fysiska personers rättigheter och friheter vid behand- ling av personuppgifter. Vi vill dock rikta blicken särskilt på det

423

Inledande överväganden

SOU 2024:7

andra syftet med dataskyddsregleringen, som vi uppfattar inte har fått samma uppmärksamhet i den nuvarande fastighetsregisterlag- stiftningen.

Enligt artikel 1 i EU:s dataskyddsförordning är syftet också att underlätta det fria flödet av personuppgifter.

Enligt artikel 1.3 får det fria flödet av personuppgifter inom unionen varken begränsas eller förbjudas av skäl som rör skyddet för fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter.

I skälpunkt 9 förklaras att skillnader i nivån på skyddet vid be- handling av personuppgifter i olika medlemsstater kan utgöra ett hinder för det fria flödet. Vidare framgår det att en konsekvens av nivån av skyddet kan göra att det uppstår hinder för att bedriva eko- nomisk verksamhet på unionsnivå, att konkurrensen kan snedvridas och att myndigheter kan hindras att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten. Detta är den viktigaste anledningen till att EU-lag- stiftaren valde en ny form för rättsakten, från EU-direktiv till EU- förordning. Syftet med att välja en annan typ av rättsakt var bland annat att säkerställa en enhetlig nivå för skyddet och undvika avvik- elser som hindrar det fria flödet av personuppgifter inom den inre marknaden (se skälpunkt 13).

Det är visserligen tillåtet enligt dataskyddsförordningen att ha nationella kompletterande regler som är mindre tillåtande än förord- ningen. Däremot riskerar sådan kompletterande lagstiftning att strida mot det övergripande syftet med förordningen. För att ha en lag- stiftning som går längre än vad som är påkallat av förordningen bör det därför krävas väl motiverade skäl. I de samtal vi fört med olika dataförmedlare har de påpekat att regleringen av det svenska fastig- hetsregistret skiljer sig från motsvarigheterna i främst Finland och Norge på ett sätt som gör det omöjligt att leverera de produkter som nordiska kunder efterfrågar.

Enhetlig utformning av reglerna som är lättare för myndigheter, de registrerade och användarna att känna igen sig i

Behovet av en mer enhetlig utformning av de så kallade registerför- fattningarna i Sverige är ett väldokumenterat faktum.

Redan 2007 påtalade bland annat E-offentlighetskommittén i be- tänkandet Utökat elektroniskt informationsutbyte (SOU 2007:45) att det behövs ett samordnat och enhetligt regelverk som främjar utveck-

424

SOU 2024:7

Inledande överväganden

lingen av elektronisk förvaltning och minskar riskerna för oacceptabla intrång i den personliga integriteten.

År 2011 fick Informationshanteringsutredningen i uppdrag att med beaktande av utvecklingen inom EU utarbeta en generell modell för reglering av registerfrågor. I betänkandet Myndighetsdatalag (SOU 2015:39) sammanfattas problembilden som ett svåröverblick- bart och fragmenterat rättsområde med bristande enhetlighet i struk- tur och normtekniska lösningar, se s. 21. En mer ingående beskrivning av tidigare uttalanden i andra utredningar finns i nämnda betänkande s. 106–110.

I förarbetena till fastighetsregisterlagen gjordes det inte några särskilda överväganden kring harmonisering av regleringen utifrån ett nationellt perspektiv. Man kan säga att reglerna utformades utifrån ett strikt organisationsperspektiv. Det gjorde att nivån på skyddet för personuppgifter blev särskilt reglerat för Lantmäteriet, men inte för någon annan aktör som behandlar uppgifterna i sin verksamhet. Det innebär i praktiken att det har blivit olika nivå av skydd, och då inte enbart för personuppgifterna.

Detta problem låter sig inte åtgärdas på något enkelt sätt, men vi bedömer att ett steg på vägen är att följa några principiella utgångs- punkter som är generellt tillämpliga för den här typen av författ- ningar.

Det finns inga riktlinjer för hur en modern kompletterande dataskyddsrättslig reglering ska vara utformad i Sverige eller vilka principiella utgångspunkter som bör beaktas vid översyn av sådan lagstiftning.

Vi har valt att ta avstamp i de principiella utgångspunkter som kan utläsas av förarbetena till dataskyddslagen samt ställningstag- anden från lagstiftarens sida som vi har uppfattat som generellt giltiga. Dessa återkommer vi till i avsnitt 12.2.1.

Vi har också tittat särskilt på den systematik som finns i EU:s dataskyddsförordning för hur skyddet har utformats för de mest skyddsvärda uppgifterna enligt förordningen vilket återspeglas i 3 kap. dataskyddslagen, se vidare avsnitt 13.6.4. Denna systematik utgår från att vissa kategorier av personuppgifter har en högre skyddsnivå vilket innebär att också skyddsåtgärderna måste vara mer omfatt- ande. Vi ser fördelar med denna systematik utifrån hur myndigheter förväntas arbeta med informationssäkerhet kring informationsresurser

425

Inledande överväganden

SOU 2024:7

i allmänhet, där det är informationsresursen som är utgångspunkten för skyddsnivån när informationen hanteras och inte tvärtom.

Teknikneutral reglering

En utgångspunkt för vårt arbete bör vara att den kompletterande dataskyddsregleringen inte ska innehålla bestämmelser som förut- sätter eller förhindrar användandet av någon befintlig eller framtida teknisk lösning.

En allmän princip för utformning av regler är att de ska vara teknikneutrala. För att en reglering om skydd för personuppgifter ska vara teknikneutral behöver den minska fokus på att reglera skydds- effekt som en viss teknisk lösning som i dag jämställs med en viss elektronisk form för utlämnande. Utgångspunkten för en teknik- neutral reglering är att den utgår från nivån av skyddet för infor- mationsresursen. I fastighetsregisterlagen finns det exempel på detta i 7 och 10 §§ där samma uppgift som är offentlig, får lämnas ut elek- troniskt enligt 7 § i viss form, men inte enligt 10 § i en annan form. Sådan reglering av skyddsåtgärder gör att det blir helt oförutsägbart vilket skydd som ges.

Renodlad dataskyddsreglering

En utgångspunkt för vårt arbete bör vara att den kompletterande dataskyddsregleringen endast ska omfatta bestämmelser av dataskydds- rättslig art.

Dataskyddsregleringen bör inte blandas med verksamhetsregler- ingen framför allt eftersom verksamhetsregleringen behöver kunna anpassas i mycket högre tempo för att hänga med i den digitala strukturomvandlingen. En sammanblandad reglering har också visat sig innebära tillämpningsproblem och svåra gränsdragningsfrågor avseende den utlämnande myndighetens ansvar för informationen.

Dataskyddsregleringen bör, precis som EU:s dataskyddsförord- ning, baseras på en riskbaserad ansats. Det ökar förutsättningarna för att skyddseffekten faktiskt träffar de verkliga integritetsriskerna. Det kan handla om minskad detaljreglering eller med andra ord en annan precisering av behandlingen som behöver begränsas eller per- sonuppgifter som behöver ett särskilt skydd.

426

SOU 2024:7

Inledande överväganden

11.2.4Särskilt om brottsbekämpande myndigheters behov

Behov av att utökad möjlighet att använda personnummer och samordningsnummer som sökbegrepp

Enligt 7 § fastighetsregisterlagen får direktåtkomst till personupp- gifter i fastighetsregistret inte medges så att det är möjligt att söka på personnummer. Däremot får Lantmäteriet, kommunala lantmäteri- myndigheter och andra myndigheter (i samband med registerföring) utföra sådana sökningar.

Fastighetsregisterlagen tillåter utlämnande av personnummer på annat sätt än via direktåtkomst om det finns särskilda skäl. Lant- mäteriet har bedömt att sådana skäl föreligger när det gäller brotts- bekämpande myndigheters behov, vilket gör att nödvändiga uppgifter, inklusive personnummer, lämnas ut i form av en kopia av registrets relevanta delar. I praktiken kan alltså brottsbekämpande myndig- heter göra en sökning på personnummer i fastighetsregistret, men de måste alltså först ladda ner en kopia av registret, och hålla den uppdaterad, för att kunna göra det.

Enligt Lantmäteriets rapport Uppdrag om förebyggande och mot- verkande av brottslighet som kan hänföras till fastigheter (Lantmäte- riets dnr 2022/044003), se s. 39, undersöker Lantmäteriet för närvar- ande om det är möjligt att införa sökning på personnummer i form av ett automatiserat beslutsfattande, vilket alltså inte skulle vara direktåtkomst i rättslig mening. Direktåtkomst är visserligen tillåten för de brottsbekämpande myndigheterna, men sökförbudet på person- nummer är knutet till att utlämnande sker via direktåtkomst.

Om sökning på personnummer kan göras i praktiken men efter mer krångliga och omständliga vägar, då är frågan om reglerna är för restriktiva och om de har utformats på rätt sätt.

Anledningen till att den nuvarande begränsningen infördes som ett absolut förbud var dock, enligt förarbetena till 7 §, att det inte hade framkommit några skäl att öppna för en sådan möjlighet när lagen skrevs (se prop. 1999/2000:39 s. 95).

Grundläggande bestämmelser om personnummer och samord- ningsnummer finns i 3 kap. 10–11 §§ dataskyddslagen och artikel 87 i EU:s dataskyddsförordning.

Enligt artikel 87 får medlemsstaterna närmare bestämma på vilka särskilda villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat vedertaget sätt för identifiering får behandlas. Sådana nummer får

427

Inledande överväganden

SOU 2024:7

enligt artikeln endast användas med iakttagande av lämpliga skydds- åtgärder för de registrerades rättigheter och friheter enligt dataskydds- förordningen.

De övergripande villkoren regleras i 3 kap. 10 § dataskyddslagen som innebär att behandling är tillåten utan samtycke efter en intresse- avvägning mellan behovet av behandlingen och de integritetsrisker som den innebär. Omständigheter som enligt förarbetena till para- grafen bör beaktas vid intresseavvägningen är exempelvis om det eftersträvade syftet med behandlingen kan uppnås på något annat sätt, behandlingens omfattning och om den förutsätter samkörning av register, se prop. 2017/18:105 s. 199.

Enligt 3 kap. 11 § dataskyddslagen får regeringen meddela ytter- ligare föreskrifter om i vilka fall behandling av personnummer och samordningsnummer är tillåten. Enligt förarbetena till paragrafen måste en avvikande bestämmelse, som tillåter behandlingar i andra fall än de som tillåts enligt 3 kap. 10 §, leva upp till dataskyddsför- ordningens krav på lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades fri- och rättigheter, se prop. 2017/18:105 s. 101 och 199.

Av våra direktiv framgår att den nuvarande sökbegränsningen utgör ett hinder för Polismyndigheten, som kan ha behov av att ta reda på vilka fastigheter en person äger, till exempel för att kunna hitta fastigheter där en person kan uppehålla sig. Det framgår också att andra myndigheter efterfrågar sökning på personnummer för att automatiskt kunna hämta information från fastighetsregistret för presentation i olika e-tjänster för medborgare. Denna behovsbild har bekräftats för oss i våra möten med representanter från bland annat Polismyndigheten, Lantmäteriet, Skatteverket och olika företag som har avtal med Lantmäteriet om åtkomst till fastighetsregistret. Riks- revisionen har också uppmärksammat detta behov i sin gransknings- rapport Digitala tjänster till privatpersoner (RiR 2023:6, s. 54)

Begränsningarna i 7 § fastighetsregisterlagen leder i praktiken till att de som har ett legitimt behov av att söka fram fastighetsinfor- mation baserat på personnummer tvingas att gå krångliga omvägar för att få fram den informationen. Sådana omvägar inkluderar att det uppstår kopior av fastighetsregistret, vilket innebär negativa konse- kvenser för integritetsskyddet eftersom det gör att skyddet blir mer oförutsägbart.

428

SOU 2024:7

Inledande överväganden

Mot denna bakgrund anser vi att det finns skäl att utöka möjlig- heten att söka på personnummer i vissa fall. Det gäller även samord- ningsnummer även om dessa inte nämns i 7 § fastighetsregisterlagen. Våra förslag i denna del finns i avsnitt 13.8.

11.2.5Enskildas rätt till befintliga format och prövning av ärenden

Fastighetsregisterlagens bestämmelser är inte utformade utifrån ett användarperspektiv. Det är därför svårt utifrån ett användarperspek- tiv att förstå vad som förväntas av dem för att kunna få åtkomst till informationen. Fastighetsregisterlagen ger ingen rätt att få tillgång till fastighetsinformation för enskilda. Däremot anger den begräns- ningar för hur informationen får tillhandahållas om den innehåller personuppgifter. Fastighetsregisterlagen innehåller inte heller några bestämmelser om hur ärenden om att ge elektronisk åtkomst till fastighetsregister ska prövas.

Särskilda bestämmelser om format för utlämnande och distribu- tionssätt finns i lagen (2022:818) om den offentliga sektorns till- gängliggörande av data. Lagen innehåller också bestämmelser om prövning av begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnytt- jande. Lagen är dock begränsad till vad som avses med begreppet vidareutnyttjande, vilket till exempel inte omfattar när tillgänglig- görande sker till andra myndigheter.

Vi ser dock ingen anledning till att reglera samma bestämmelser särskilt för Lantmäteriet och fastighetsregistret, enbart för att 2022 års lag har ett snävare tillämpningsområde på grund av begreppet vidare- utnyttjande. Det bör snarare tydliggöras att dessa bestämmelser gäller i Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet. På så sätt behöver inte myndigheten ta ställning till om 2022 års lag är tillämplig, utan kan utgå från att kraven enligt den lagen gäller.

Mot denna bakgrund är vår bedömning att dataförmedlarnas och slutanvändarnas rätt till digital åtkomst till fastighetsregistret, och hur sådan rätt ska prövas, lämpligen bör tydliggöras genom en hän- visning till att de generella reglerna i lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data gäller i Lantmäteriets tillhandahållande- verksamhet. Våra förslag i denna del finns i avsnitt 14.4.

429

Inledande överväganden

SOU 2024:7

11.3Förstärkt informationssäkerhet

Bedömning: Vi lämnar inga författningsförslag för att möta be- hovet av att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och it-incidenter som berör fastighetsregistret. Det behövs ett samlat grepp kring dessa frågor utifrån ett infrastrukturperspek- tiv. I denna del hänvisar vi till förslag om koordinerade skydds- nivåer som lämnats av Utredningen om interoperabilitet vid data- delning (SOU 2023:96).

Ett helhetsgrepp bör också tas för att möta behovet av tillgång till information som utgör grunddata via säkra kommunikations- nät för brottsbekämpande myndigheter och myndigheter med övergripande ansvar för planering av samhällets krisberedskap och civilt försvar. Fortsatta åtgärder bör tas inom ramen för be- redskapssektorn för grunddata utifrån den kravställning som tas fram inom den sektorn.

Enligt våra direktiv ska vi bedöma behovet av författningsstöd för att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och andra it- incidenter som berör fastighetsregistret, däribland behovet av uppgifts- skyldighet gentemot myndigheter med ansvar inom informations- säkerhetsområdet. Vi ska också analysera behovet av tillgång till information till fastighetsregistret via säkra kommunikationsnät för brottsbekämpande myndigheter och myndigheter med övergripande ansvar för planering av samhällets krisberedskap och civilt försvar och bedöma vilka åtgärder som bör vidtas för att möte detta behov.

Problembeskrivningen i denna del finns i avsnitt 7.9 och 7.10. Nedan redogör vi för våra bedömningar mot bakgrund av problem- bilden.

11.3.1Behov av nationella lösningar och koordinerade skyddsnivåer

Det finns i dag inga specifika regler för fastighetsregistret som syftar till att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp eller it- incidenter.

430

SOU 2024:7

Inledande överväganden

Vi har inte kunnat identifiera några konkreta problem i denna del som föranleder behovet att ett särskilt författningsstöd specifikt för fastighetsregistret. Det som har framkommit är främst att det finns en oro för att bedömningar enligt regler om informationssäkerhet görs olika av olika aktörer för samma information och att det därmed är svårt att säkerställa att kraven på informationssäkerhet upprätt- hålls. Detta har vi uppfattat som ett mer generellt problem som inte är unikt för fastighetsregistret.

Problemet har också beskrivits i andra utredningar som behandlat frågor om cyber- och informationssäkerhet. Till exempel har Cyber- säkerhetsutredningen, som har gjort en analys av andra utredningar inom området, pekat på att det är svårt att få en sammanhängande bild av samtliga regelverk och hur de ska tolkas, att det är svårt för många myndigheter att göra egna bedömningar och att kravställningen på informationstillgångar är fragmenterad (SOU 2021:63 s. 213, 230 och 235).

Vår bedömning är därför att detta problem behöver hanteras på nationell nivå och inte specifikt för fastighetsregistret. Vi lämnar därmed inte några förslag i denna del, eftersom sådana förslag ligger utanför vårt uppdrag.

Förslag till vissa åtgärder på nationell nivå i denna del har lämnats av Utredningen om interoperabilitet vid datadelning i betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96). Utredningen föreslår att myndigheten för samhällsskydd och beredskap ges i uppdrag att utreda om adekvata, gemensamma och koordinerade skyddsnivåer eller andra lämpliga säkerhetsåtgärder kan användas vid datadelning inom hela den offentliga förvaltningen och från den offentliga för- valtningen till externa aktörer (se s. 250 i betänkandet). Syftet med gemensamma skyddsnivåer är enligt utredningen att avsändaren av informationen ska kunna lita på att mottagaren omgärdar den med minst samma nivå av säkerhet som avsändaren. Mottagaren behöver i sin tur kunna lita på att avsändaren kan säkerställa tillförlitlig till- gång till informationen över tid (se s. 251 ff. i betänkandet).

Vår uppfattning är att dessa förslag ligger i linje med våra resone- mang inte minst i avsnitt 11.4 som handlar om krav på att upprätt- hålla skyddsnivån för informationen när tillhandahållandet sker genom informationsföretagens vidareförmedling av informationen. Vi instäm- mer därför i dessa förslag och hänvisar till den utredningens betänk- ande i denna del av vårt uppdrag.

431

Inledande överväganden

SOU 2024:7

11.3.2Uppgiftsskyldighet

Vi har inte identifierat några särskilda behov av nya regler om upp- giftsskyldighet gentemot myndigheter med ansvar inom informa- tionssäkerhetsområdet. Däremot har det framkommit behov av upp- giftsskyldighet gentemot brottsbekämpande myndigheter.

De brottsbekämpande myndigheter vi har haft kontakt med har framfört att Lantmäteriet bör ha en mer proaktiv roll och på eget initiativ underrätta dessa myndigheter om olika förändringar i fastig- hetsregistret, se avsnitt 7.7.5. Detta beskrivs närmare i Lantmäteriets rapport Uppdrag om förebyggande och motverkande av brottslighet som kan hänföras till fastigheter (regeringsuppdrag Fi 2022/02443). Lantmäteriet skriver i rapporten att myndigheten behöver tilldelas rättsligt stöd för att kunna bidra till det brottsbekämpande arbetet och få ett tydligt mandat för att minimera riskerna för att myndig- hetens rutiner utnyttjas för ekonomisk brottslighet (se s. 5).

Detta behov har vi bedömt ligga utanför vårt uppdrag, men det har behandlats på ett övergripande plan av Utredningen om för- bättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter i betänkandet Ökat informationsflöde till brottsbekämp- ningen, Ny huvudregel (SOU 2023:69). Utredningen föreslår en ny huvudregel som innebär att myndigheter och andra aktörer ska kunna utbyta information med brottsbekämpande myndigheter när det be- hövs för att förebygga och bekämpa brott. Den nya huvudregeln omfattar bland annat Lantmäteriet.

Dessutom beslutade regeringen den 21 oktober 2023 om en ut- redning om förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter (dir. 2023:146). Syftet är att informations ska kunna utbytas i den utsträckning som det behövs för att myndigheterna bland annat ska kunna förhindra, förebygga, upptäcka, utreda och ingripa mot fusk, felaktiga utbetalningar, regelöverträdelse och brotts- lighet som effektivt som möjligt, utan att det medför ett oproportio- nerligt intrång i den personliga integriteten.

Även denna utredning kan enligt vår uppfattning komma att till- godose det behov som har framförts i vårt arbete om ett rättsligt stöd för Lantmäteriet.

432

SOU 2024:7

Inledande överväganden

11.3.3Åtgärder för att möta behovet av tillgång till fastighetsregistret via säkra kommunikationsnät

Behovet av tillgång till information i fastighetsregistret via säkra kommunikationsnät tillgodoses i dag främst genom den nationella kommunikationstjänsten SGSI som tillhandahålls av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Lantmäteriet efterfrågar en möjlighet att publicera tjänster som tillgängliggör grundläggande information via säkra kommunikationsnät, vilket vi har uppfattat inte tillgodoses av några nationella kommunikationstjänster i dag.

Vi anser dock att sådan utveckling som efterfrågas behöver vara behovsdriven för att säkerställa den avsedda effekten av nödvändig utveckling. Samtidigt har vi uppfattat av de aktörer som vi har träffat, inklusive de brottsbekämpande myndigheterna, att de befintliga be- hoven uppfylls tillräckligt med exempelvis SGSI eller andra lösningar som innebär att informationen krypteras.

Den manuella hanteringen i förekommande fall är inte optimal utifrån ett effektivitetsperspektiv, men den fungerar utifrån ett säker- hetsperspektiv. Vidare pågår det ett arbete inom beredskapssektorn för grunddata som bland annat syftar till att identifiera kraven på sektorn. Vår bedömning är att de behov som Lantmäteriet har lyft behöver lösas främst inom ramen för det fortsatta arbetet som rör beredskapssektorn för grunddata.

Ett annat behov som har framförts till oss i sammanhanget är att lantmäterimyndigheternas handläggning av ärenden som innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i dag främst sker manuellt. Antalet ärenden som det är fråga om är inte heller så stort att det motiverar att varje enskild myndighet tar fram en egen lösning som uppfyller nödvändiga krav för att hantera sådana uppgifter elektro- niskt. Myndigheterna efterfrågar gemensamma nationella lösningar för den typen av ärenden. Förslag som rör detta behov ligger dock utanför vårt uppdrag.

11.4Tydligare regelverk för dataförmedlare

Bedömning: Det finns skäl att tydliggöra kraven på Lantmäteriet när tillhandahållande sker genom informationsföretag som vidare- förmedlar informationen i befintligt eller bearbetat skick.

433

Inledande överväganden

SOU 2024:7

Otydlig reglering av kraven på Lantmäteriets tillhandahåll- ande har i dessa fall en negativ påverkan på förutsättningarna för att upprätthålla skyddsnivån för informationen vid vidareför- medling. Förtroendet för informationssäkerheten hos dessa före- tag påverkas också negativt.

Vi lämnar inga förslag som rör reglering av företagens verk- samhet. Sådana förslag bedöms ligga utanför vårt uppdrag.

Principiella skäl talar för att införa ett krav på tillståndsför- farande för att få åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster. Dagens avtalshantering har negativ påverkan på transparensen för myndighetens beslut om när sådan åtkomst är tillåten.

Enligt våra direktiv ska vi bedöma om en särskild reglering bör in- föras för informationssäkerhet hos dataförmedlare för fastighets- information. Vi ska också bedöma om en sådan ordning bör inne- fatta ett tillståndsförfarande för dataförmedlare.

Problembeskrivningen i denna del finns i avsnitt 7.11 och 7.13. Nedan redogör vi för hur frågorna i uppdraget kan lösas mot bak-

grund av problembilden.

11.4.1Kraven på Lantmäteriet behöver tydliggöras när elektroniskt tillhandahållande sker genom vidareförmedling av information

Fastighetsregisterlagen innehåller en särskild bestämmelse som ålägger Lantmäteriet att se till att risker från säkerhetssynpunkt inte uppkom- mer, se 6 § fastighetsregisterlagen. För detta syfte får Lantmäteriet i enskilda fall ställa upp villkor i enskilda fall.

Varken av bestämmelsen eller dess förarbeten går dock att utläsa vad detta ansvar innebär när elektroniskt tillhandahållande sker genom att informationen vidareförmedlas av informationsföretag i deras egna informationstjänster. Eftersom elektroniskt tillhanda- hållande från fastighetsregistret i stor omfattning sker på detta sätt uppstår frågor och tillämpningsproblem kring reglerna i fastighets- registerlagen.

Frågorna handlar om hur långtgående myndighetens skyldighet är att utreda bland annat om det finns förutsättningar hos informa- tionsföretaget att upprätthålla skyddsnivån för informationen som

434

SOU 2024:7

Inledande överväganden

tillhandahålls. Det kan exempelvis handla om skyddsnivån för per- sonuppgifter och krav på att de behandlas enligt de villkor som Lant- mäteriet ställt upp.

Det är inte lätt att svara på dessa frågor. Det uppstår nämligen följdfrågor som i sin tur är svåra att svara på. En sådan fråga är om myndigheten får ställa mer långtgående frågor än vad som följer av offentlighets- och sekretesslagen. Om frågorna ställs inom ramen för myndighetens personuppgiftsansvar, hur långt sträcker sig då detta ansvar med tanke på att EU:s dataskyddsförordning och data- skyddslagen inte ska tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsförordningen (se 7 § den svenska dataskyddslagen). Av förarbetena till nyss nämnda bestämmelse framgår att den gäller även bestämmelserna om all- männa handlingars offentlighet i 2 kap. TF (prop. 2017/18:105 s. 43). Är personuppgiftsansvaret i så fall mer långtgående om det regleras i en registerförfattning?

Åtgärder för att styra användning av information är dock bero- ende av vad man vill uppnå med reglerna.

Vår bedömning är att 6 § fastighetsregisterlagen fungerar som en begränsning av räckvidden av Lantmäteriets författningsreglerade informationsförsörjningsansvar och ansvar att ge offentlighet åt fastig- hetsinformation enligt fastighetsregisterlagen (jfr prop. 1999/2000:39 s. 94). Den rätt som Lantmäteriet har enligt bestämmelsen att ställa villkor är en skyddsåtgärd som fungerar som ett verktyg för att upprätthålla det skydd som 6 § fastighetsregisterlagen syftar till att reglera.

Utifrån detta perspektiv är svaret på frågorna ovan angående gränsen för utredningsskyldigheten bland annat beroende av hur omfatt- ningen av Lantmäteriets rätt att uppställa villkor har preciserats. Som

viskrivit inledningsvis går det inte att utläsa av 6 § fastighetsregister- lagen eller dess förarbeten vilka krav som ställs på Lantmäteriet när elektroniskt tillhandahållande sker genom informationsföretagens tjänster.

En konsekvens av denna otydlighet är att det blir oklart vem som ansvarar för att upprätthålla kraven på skyddsnivån för informa- tionen i dessa fall. Informationsföretagen har ett självständigt ansvar för informationen. Med vilken rätt begränsas detta ansvar genom Lantmäteriets villkor? Oklarheter kring Lantmäteriets rätt att ställa

435

Inledande överväganden

SOU 2024:7

villkor får därmed en negativ påverkan på skyddet för informationen utifrån ett informationssäkerhetsperspektiv.

En annan konsekvens är att förtroendet för informationssäker- heten hos informationsföretagen påverkas negativt. Av våra direktiv (s. 11) framgår att förbättrad sekretess och kontroll över data på detta område förutsätter ett ansvarstagande hos samtliga aktörer som bidrar till samhällets försörjning med grundläggande fastighetsinforma- tion. Oklarheterna som vi nu har beskrivit försämrar förutsättning- arna för ansvarstagande hos informationsföretagen.

Det finns därför skäl att tydliggöra 6 § fastighetsregisterlagen i detta avseende. Våra förslag i denna del finns i avsnitt 14.10.

Våra direktiv (s. 11) rör fastighetsregisterlagen och fastighets- registerförordningen som styr Lantmäteriets verksamhet. Vi lämnar därför inga förslag som reglerar informationsföretagens verksamhet. Sådana förslag bedöms ligga utanför vårt uppdrag.

11.4.2Avtal eller tillståndsförfarande för åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster?

Behov av enklare och mer transparent förfarande för åtkomst via maskingränssnitt

Av förarbetena till fastighetsregisterlagen kan utläsas att det med hänsyn till verksamhetens art behövs åtgärder för att hindra tvivel- aktiga användningssätt ur integritets- och säkerhetssynpunkt, se prop. 1999/2000:39 s. 94. Den reglerade åtgärden har utformats som ett ansvar för Lantmäteriet att förhindra riskfylld användning, och återfinns i den nuvarande 6 § fastighetsregisterlagen.

Lantmäteriet tillämpar i dag ett avtalsförfarande för att ge åtkomst till informationstjänster. Tjänsterna erbjuds inom ramen för myn- dighetens författningsreglerade ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation. Om åtkomsten rör personuppgifter föregås avtalsförfarandet av särskilt beslut kring detta. Det nuvarande för- farandet finns beskrivet i avsnitt 3.8. Genom förfarandet säkerställs bland annat att enbart behöriga släpps in i Lantmäteriets system där tjänsterna erbjuds.

Dagens förfarande upplevs som krångligt och inte tillräckligt transparent både av myndigheten själv och de som har fått sådan åtkomst (se avsnitt 7.11.2). En konsekvens av detta är att regelefter-

436

SOU 2024:7

Inledande överväganden

levnaden blir otydlig och att användarna av fastighetsregistret upp- lever att de inte behandlas lika. Dagens avtalshantering har med andra ord negativ påverkan på transparensen för myndighetens beslut om när sådan åtkomst är tillåten. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv utgör detta ett principiellt skäl för att se över hur förfarandet bör utformas.

Våra förslag i denna del finns i avsnitt 14.10.

Exempel där ett tillståndsförfarande används

I Finland regleras de materiella förutsättningarna för utlämnande av uppgifter som en informationstjänst i 6 § lagen om ett fastighets- datasystem och anslutande informationstjänster (31.5.2002/453).

Vilka som får ha teknisk anslutning regleras vidare uttryckligen och särskilt i fråga om förmedling av uppgifter för olika typer av ändamål. Av bestämmelsen framgår att uppgifter får lämnas ut och förmedlas för samhällsplanering, fastighetsförmedling, fastighets- värdering eller beviljande av och tillsyn över kredit eller för något annat jämförbart ändamål som har samband med fastigheter eller för säkerställande av den nationella säkerheten.

Utlämnande sker efter ansökan i form av ett tillstånd att förmedla uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. I användningstillstånden kan det tas in villkor om grunden för sökning av uppgifter samt om annan användning av systemet och övervakning av detta.

Det finns också undantag från tillståndskravet för uppgifter om fastighetsbeteckning och fastighetsindelning.

Liknande reglering finns även i Norge såväl i fråga om den en- skildes rätt som åtkomst via maskinläsbart gränssnitt, se avsnitt 3 och 4 i de norska föreskrifterna om utlämnande, återanvändning och annan behandling av information från fastighetsregistret (FÖR- 2013-12-18-1599). Enligt avsnitt 4 (1) i föreskrifterna finns det krav på att åtkomst ska ges via maskinläsbart gränssnitt. Gränssnitten ska göra det möjligt att söka, visa och ladda ner hela eller delar av inne- hållet i registret. Tillgång kan också beviljas på annat lämpligt distri- butionsmedium.

Tillgång ska enligt avsnitt 4 (2) beviljas på standardvillkor som fastställs av myndigheten enbart till aktörer som har tillstånd att behandla informationen enligt föreskrifterna. De som har ett gene- rellt tillstånd räknas upp i avsnitt 4 (3) och övriga fall regleras i av-

437

Inledande överväganden

SOU 2024:7

snitt 4 (4–6) där det krävs ett dokumenterat eller författningsreglerat berättigat intresse för att åtkomst ska kunna beviljas.

Dessa förfaranden liknar det som vi har beskrivit tidigare i fråga om Skatteverkets tillhandahållande ur SPAR. Begreppet tillstånd är visserligen inte reglerat i författning för SPAR, men Skatteverket använder uttrycket för att förklara för användarna vad som krävs för att få åtkomst till SPAR-tjänster. Därtill finns även tydliga före- skrifter som bland annat anger standardvillkoren för SPAR-tjänster, se 11–14 §§ SKVFS 2011:6.

För- och nackdelar med ett tillståndsförfarande

I våra kontakter med aktörer som har avtal med Lantmäteriet har det uttryckts positiva synpunkter för att ändra förfarandet för åtkomst till Lantmäteriets tjänster. Framför allt har synpunkterna handlat om behovet av ett tydligt myndighetsbeslut. Dagens avtalsförfar- ande uppfattas ofta som att myndigheten uppträder som en part i civilrättslig mening. Det gör att det blir otydligt om villkoren för åtkomst till informationstjänsterna grundas på en tvingande offentlig- rättslig reglering eller om de möjligen är förhandlingsbara eller på- verkningsbara beroende på hur ansökan utformas. Detta leder till att aktörerna ibland upplever att de behandlas olika.

Vår bedömning är att principiella skäl talar för att lämna avtals- hanteringen och gå över till ett tillståndsförfarande i likhet med de exempel som vi har beskrivit ovan. En tydligare verksamhetsregler- ing genom ett tillståndsförfarande är enligt vår uppfattning också mer fördelaktigt utifrån ett informationssäkerhetsperspektiv. Ett åt- komsttillstånd kan förenas med villkor som säkerställer att skydds- nivån för uppgifterna kan upprätthållas och dessa villkor kan fast- ställas i förväg. Det bör också innebära en mer rationell hantering även för Lantmäteriet.

Vår bedömning är att ett tillståndsförfarande har positiva effekter på marknadens aktörer. Det blir mer förutsägbart för aktörerna vad som gäller för att få ett tillstånd. Tanken är att det ska bli snabbare och enklare jämfört med dagens avtalshantering. Även i fortsätt- ningen ska det förfarande som Lantmäteriet tillämpar utformas så att det ska vara en låg tröskel för små företag och startups att komma in på informationsmarknaden för fastighetsinformation.

438

SOU 2024:7

Inledande överväganden

Ett tillståndsförfarande utesluter inte möjligheten att träffa avtal rörande exempelvis rent tekniska anslutningsfrågor som ett komple- ment.

Nackdelen med ett tillståndsförfarande är att det då som huvud- regel krävs att myndigheten reagerar i varje enskilt fall. Detta kan ha en negativ påverkan på införande av principen om öppenhet som standard, som är en nationell princip framtagen av Digg, se skrivel- sen Principer för att tillgängliggöra information. Enligt principen ska endast den information som är skyddsvärd särbehandlas. Tillstånds- förfarandet syftar dock till att ersätta det befintliga avtalsförfarandet och innebär alltså inte att förutsättningarna för principen om öppen- het förändras av den anledningen. Däremot är det viktigt att det finns möjlighet att ha undantag från kravet på åtkomsttillstånd. Tydliga ramar för undantag bör anges i författning. Dessa bör beakta att fastighetsregistret kan innehålla uppgifter som i framtiden skulle kunna tillhandahållas som öppna data.

11.5Begränsning av tillhandahållandeverksamheten med hänsyn till säkerhetsintressen

Bedömning: Det finns skäl att tydliggöra befintlig reglering i fastig- hetsregisterlagen som syftar till att minska riskerna med tillhanda- hållandeverksamheten utifrån säkerhetssynpunkt. Otydlig reglering av gränserna för myndighetens ansvar att proaktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektronisk form har en negativ påverkan på säkerhetsintressen.

Vi lämnar inga förslag om alternativ till sekretessmarkering av geografisk information i fastighetsregistret. De alternativ vi har identifierat löser inte problemet.

Vi har inte identifierat några hinder i gällande rätt för att ett fullgott säkerhetsskydd ska kunna garanteras när uppgifter läm- nas till Lantmäteriet av verksamhetsutövare. Några sådana hinder har inte heller identifierats i fråga om informationsutbyte mellan Lantmäteriet och Skatteverket respektive kommunala lantmäteri- myndigheter. Däremot har det framkommit behov av ökad gemen- sam kompetens. Det finns skäl att föreslå åtgärder för att öka den gemensamma kompetensen.

439

Inledande överväganden

SOU 2024:7

Enligt våra direktiv ska vi bedöma hur skyddet för geografisk infor- mation i fastighetsregistret som är av betydelse för Sveriges säkerhet ska stärkas, bland annat genom att föreslå ett fullgott alternativ till sekretessmarkering av geografisk information i fastighetsregistret som omfattas av försvarssekretess. Vi ska också analysera om det finns fortsatt behov av att kunna besluta om särskilda villkor enligt 6 § fastighetsregisterlagen, och vid behov förtydliga tillämpnings- området för bestämmelsen. Slutligen ska vi också bedöma hur ett fullgott säkerhetsskydd kan garanteras när uppgifter lämnas till Lant- mäteriet av verksamhetsutövare samt vid informationsutbyte mellan Lantmäteriet och Skatteverket respektive kommunala lantmäterimyn- digheter.

Vår bedömning är att den befintliga regleringen i fråga om sekre- tess och säkerhetsskydd är tillräcklig för att skydda uppgifter som omfattas av försvarssekretess i fastighetsregistret. Däremot är vår bedömning att den befintliga regleringen i fastighetsregisterlagen behöver tydliggöras genom två åtgärder. Den ena åtgärden rör be- gränsning av tillhandahållandeverksamheten. Den andra åtgärden rör Lantmäteriets rätt att ställa villkor i sådan verksamhet. Dessa be- handlas i avsnitt 11.5.1.

Problembeskrivningen i denna del finns i avsnitt 7.12–7.14. Nedan redogör vi för hur frågorna i uppdraget kan lösas mot bak-

grund av problembilden.

11.5.1Räckvidden av Lantmäteriets författningsreglerade informationsförsörjningsansvar behöver preciseras

Fastighetsregisterlagen innehåller en särskild bestämmelse som ålägger Lantmäteriet att se till att risker från säkerhetssynpunkt inte upp- kommer, se 6 § fastighetsregisterlagen. För detta syfte får Lantmäte- riet ställa upp villkor i enskilda fall.

Motivet till bestämmelsen är att så långt som möjligt förhindra behandlingar som framstår som riskfyllda för svenska försvarsintres- sen, prop. 1999/2000:39 s. 140.

Bestämmelsen ska enligt vår uppfattning läsas mot bakgrund av det breda syftet med fastighetsregistret och Lantmäteriets myndig- hetsuppgift att försörja samhället med fastighetsinformation. Syftet med fastighetsregistret är att ge offentlighet åt informationen (1 § fastighetsregisterlagen) och Lantmäteriets uppgift är att sprida infor-

440

SOU 2024:7

Inledande överväganden

mationen i samhället, vilket framgår av Lantmäteriets instruktion. Lantmäteriet har alltså ett särskilt författningsreglerat ansvar att pro- aktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektronisk form. Med begreppet proaktivt menar vi att myndigheten vidtar åtgärder för till- handahållande utan att det behöver finnas en begäran om information.

Ett ansvar av detta slag får inte vara obegränsat. Det får inte heller missuppfattas så att det ger större rätt att ge tillgång till information än vad som är tillåtet bland annat enligt offentlighets- och sekretess- lagen.

Vår bedömning är att 6 § fastighetsregisterlagen fungerar som en begränsning av omfattningen av det ansvar som Lantmäteriet har ålagts (jfr prop. 1999/2000:39 s. 94). Bestämmelsen har dock vållat tillämpningsproblem eftersom gränserna för Lantmäteriets ansvar är otydligt reglerade. Otydlig reglering av gränserna för myndighetens ansvar att proaktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektro- nisk form har en negativ påverkan på säkerhetsintressen.

Som utgångspunkt anser vi att det är viktig att Lantmäteriets ansvar att proaktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektro- nisk form ska avgränsas tydligt i förhållande till bestämmelser som reglerar rätten till tillgång till information eller som begränsar sådan rätt. Det behöver också tydliggöras hur reglerna förhåller sig till data- skydds- och säkerhetsskyddslagstiftningen eftersom även denna fråga har vållat osäkerhet vid tillämpningen.

Vidare bör gränserna för Lantmäteriets ansvar samordnas med gränserna för en myndighets skyldighet att tillhandahålla data i vissa format eller distributionssätt enligt lagen (2022:818) om den offent- liga sektorns tillgängliggörande av data. Lantmäteriets ansvar stäcker sig inte längre än vad som är tillåten enligt 2022 års lag.

Dessa tydliggöranden ger i sin tur förutsättningar för att reglera skyddsåtgärder för att minska risker ur säkerhetshänseende som potentiellt skulle kunna uppstå i de fall tillhandahållande i elektro- nisk form får ske. Det rör sig enligt vår mening om uppgifter som är offentliga och därför kan lämnas ut genom Lantmäteriets tillhanda- hållandeverksamhet men där Lantmäteriet anser det ändå vara olämp- ligt att uppgifterna görs tillgängliga i tillhandahållandeverksamheten.

Genom tillhandahållandeverksamheten tillgängliggörs stora mängder data över tid, till exempel till företag som förmedlar informationen i befintligt eller bearbetat skick. Även om uppgifterna är offentliga

441

Inledande överväganden

SOU 2024:7

kan det finnas en risk att uppgifterna framöver skulle kunna leda till information av känslig karaktär ur säkerhetssynpunkt.

I dag ger 6 § fastighetsregisterlagen Lantmäteriet en rätt att upp- ställa villkor som begränsar användningen. Denna rätt behöver enligt vår uppfattning också preciseras eftersom den begränsar rätten till fri användning av offentliga uppgifter. Rätten att begränsa använd- ningen måste därmed vara mer precis för att myndigheten ska kunna avgöra när den får och ska använda den rätten.

Mot denna bakgrund bedömer vi att vårt fokus för lösningen på de problem som nämns i våra direktiv ska läggas på att klargöra gränserna för myndighetens ansvar att proaktivt tillhandahålla fastig- hetsinformation i elektronisk form utifrån ett säkerhetsperspektiv. På samma sätt behövs ett tydliggörande av gränserna för myndig- hetens rätt att begränsa användningen av informationen som den tillhandahåller i elektronisk form, med hänsyn till säkerhetsintressen. Det kan exempelvis avse begränsning av ändamål för tillhandahåll- ande av uppgifter om ledningsrätt.

Våra förslag i denna del finns i avsnitt 14.4 och 14.9.

11.5.2Förslag till alternativ till sekretessmarkering löser inte problemet

Frågan i våra direktiv om att föreslå alternativ till sekretessmarkering har vållat oss mycket huvudbry. Av direktiven framgår att ett till- räckligt starkt skydd inte kan åstadkommas genom att sekretess- markera information som är lägesbestämd eftersom uppgifterna, tvärtemot syftet med skyddet, kan komma att synliggöras.

Vi har under utredningsarbetet tittat på olika uppslag av alternativ men inget av dessa har visat sig vara någon fungerande lösning. Det gäller att finna ett alternativ som inte riskerar väcka uppmärksamhet, så att nyfikenheten snarare ökar än försvinner.

En betydande del av de fastigheter där en sekretessmarkering rent hypotetiskt skulle kunna tänkas bli aktuell torde ägas av staten. Ett alternativ skulle därför kunna vara att samtliga statligt ägda fastig- heter anonymiseras genom att endast ordet Staten anges som lag- faren ägare. Med hänsyn till att staten äger cirka 29 000 fastigheter uppdelat på knappt 70 olika benämningar som avser både existerande och numera avvecklade myndigheter så är det lätt att inse att det inte är en ordning som blir särskilt effektiv. Det krävs då ett särskilt

442

SOU 2024:7

Inledande överväganden

register för att i de enskilda fallen leda till exempel en exploatör eller kommun till rätt statlig myndighet. Det skulle bli ett både dyrt och omständligt förfarande, och knappast ägnat att bibehålla ett högt förtroende för fastighetsregistret. Det skulle inte heller lösa problemet utan enbart lägga till ett mellansteg som i sin tur skulle behöva omgärdas av ett särskilt skydd. Många uppgifter skulle därmed också skyddas helt i onödan, vilket inte heller är avsikten.

Ett annat alternativ är att införa en typ av fiktiva ägaruppgifter, till exempel i form av ett aktiebolag, för i vart fall delar av vissa myndigheters fastighetsbestånd. Det skulle emellertid vara svårt att i längden upprätthålla en sådan ordning. Om någon kommer på att en viss ägare inte existerar på riktigt skulle en för Sverige allvarlig skada kunna uppkomma snabbt då den fiktiva uppgiften ju signalerar att här är det något särskilt som det är värt att undersöka vidare.

Ett ytterligare spår vi övervägt är att öka sekretessreglernas om- fattning, men inte heller det framstår som någon lämplig ordning. De befintliga sekretessreglerna ger ett tillräckligt skydd och är väl avvägda.

Inte heller är det möjligt att ta bort fastigheter ur registret, så att det så att säga uppstår vita fläckar i fastighetsbeståndet. Uttryckt på ett annat sätt så går det inte att dölja det faktum att en viss bestämd markbit ligger på svenskt territorium.

Mot denna bakgrund lämnar vi inga förslag som innebär alter- nativ till sekretessmarkering av geografisk information i fastighets- registret. Däremot bedömer vi att de befintliga reglerna, om de tydlig- görs som vi beskrivit i avsnittet ovan, kommer att ge ett förbättrat skydd för de uppgifter i fastighetsregistret som omfattas av försvars- sekretess. Skyddet förbättras genom att räckvidden av Lantmäteriets ansvar för verksamheten och rätten att ställa villkor för användning av informationen preciseras. Risken minskar därmed avsevärt för att det uppstår en situation där känslig information kan utvinnas genom bearbetningar av information som finns i det elektroniska tillhanda- hållandet.

443

Inledande överväganden

SOU 2024:7

11.5.3Behov av ökad gemensam kompetens

Vi har inte identifierat några hinder i gällande rätt för att ett fullgott säkerhetsskydd ska kunna garanteras när uppgifter lämnas till Lant- mäteriet av verksamhetsutövare. Några sådana hinder har inte heller identifierats i fråga om informationsutbyte mellan Lantmäteriet och Skatteverket respektive kommunala lantmäterimyndigheter. Däremot har det framkommit behov av ökad gemensam kompetens.

Problembeskrivning i denna del finns i avsnitt 7.14.

Vår bedömning är att det finns skäl att föreslå åtgärder för att öka den gemensamma kompetensen, särskilt när verksamhetsutövare har behov av beslut om fastighetsrättsliga åtgärder, vilket alltså leder till att uppgifter som rör deras verksamhet kan komma att registreras i fastighetsregistret.

Ett fullgott säkerhetsskydd förutsätter att verksamhetsutövare som lämnar uppgifter till Lantmäteriet, exempelvis i samband med en lantmäteriförrättning, gör en informationsvärdering. Informations- värdering behöver ske i ett tidigt stadium. Informationsvärderingen behöver i nästa steg ligga till grund för väl avvägda beslut om verk- samhetsutövaren har behov av att ansöka om olika fastighetsrättsliga åtgärder. Väl avvägda beslut utifrån säkerhetsintressen, exempelvis om vilka fastighetsrättsliga åtgärder som verksamhetsutövaren ska ansöka om, kan göra stor skillnad för hur säkerhetsintressena kan tillvaratas när de fastighetsrättsliga åtgärderna så småningom regi- strerats i fastighetsregistret.

Väl avvägda beslut förutsätter dock inte enbart kompetens kring säkerhetsskyddslagstiftningen. Det krävs även kunskap i fastighets- rätt. Tyvärr har vi sett att verksamhetsutövares yrkanden i samband med ansökan om fastighetsbildning ibland lett till beslut som på ett onödigt detaljerat sätt ger en bild av verksamhetens art och att detta skulle kunna leda till skada för Sveriges säkerhet.

Behovet av en gemensam kompetens handlar bland annat om att verksamhetsutövarens beslut om fastighetsrättsliga lösningar inte bör spreta alltför mycket inom samma område, exempelvis inom elförsörjning eller elektronisk kommunikation.

Ökad kompetens minskar också risken för att känslig informa- tion registreras i fastighetsregistret och att detta dessutom sker helt i onödan. Genom att öka den gemensamma kompetensen om hur beslut redovisas i fastighetsregistret, hur informationen används och

444

12 Två nya lagar

12.1Nuvarande reglering ska upphävas och ersättas med en ny reglering

Förslag: Nuvarande lag om fastighetsregister ska upphävas och ersättas med två nya lagar, där frågor om behandling av person- uppgifter regleras i en egen lag, skild från verksamhetsregleringen kring fastighetsregistret.

Lagarna ska benämnas fastighetsdatalag respektive lag om fastig- hetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinfor- mation.

12.1.1Behov av modernisering av de nuvarande reglerna

De uppgifter som registreras i fastighetsregistret har sitt ursprung i olika verksamheter. Det är beslut och uppgifter som registreras enligt olika lagar, främst jordabalken och de lagar som gäller för olika former av fastighetsbildningsåtgärder (främst fastighetsbildningslagen men även anläggningslagen och ledningsrättslagen). Dessa lagar reglerar de olika handläggande verksamheterna inklusive vilket beslutsorgan som ansvarar för vilken handläggning och vilka uppgifter.

Som vi tidigare konstaterat har regleringen av fastighetsregistret dock egentligen inte reglerat själva tillhandahållandeverksamheten särskilt tydligt. Sammanblandningen av mer verksamhetsinriktade bestämmelser med sådana som handlar om behandling av person- uppgifter har inte gjort regelverket enklare att tillämpa.

Verksamheten att tillhandahålla information ska därför vara en central del i den nya regleringsmodell vi föreslår. Det framstår som självklart att verksamhetsregleringen behöver tydliggöras och ta sin

447

Två nya lagar

SOU 2024:7

utgångspunkt i just jordabalkens och fastighetsbildningslagens regler, och då främst det publicitetssyfte som är så framträdande.

Genom att ge publicitet åt uppgifter om bland annat vilka fastig- heter som finns i Sverige, hur de är utformade, vem som äger var och en av dem och vilka rättigheter och rättighetshavare som är knutna till varje fastighet kan grundläggande principer om äganderätt och egendomsskydd garanteras.

Något spetsigt formulerat kan sägas att varje inskränkning i till- gängligheten till dessa uppgifter innebär en ökad risk för ett för- sämrat skydd för de underliggande rättigheterna. Det innebär även att medborgarna måste ges möjlighet att ta del av och kontrollera innehållet i registret på moderna och effektiva sätt. Detta måste återspeglas i det grundläggande syftet med fastighetsregistret. Sam- tidigt är det uppenbart att det behövs regler om hur informationen får hanteras utifrån både integritetsaspekter och säkerhetshänsyn.

Den konflikt som uppstår mellan publicitetsintresset och varje inskränkning av detta måste därför hanteras. Det är i sig inte särskilt ovanligt att sådana intressekonflikter uppstår. Den nu gällande fastig- hetsregisterlagen hanterar i betydande utsträckning konflikten mellan publicitetsintresset och behovet av att skydda den personliga integri- teten. Det som nu kan sägas vara annorlunda är det väsentligt ökade behovet av att stärka skyddet för Sveriges säkerhet. Det är en kon- flikt som inte syns särskilt väl i den nuvarande lagen och dess för- arbeten.

En annan skillnad är mängden information som efterfrågas. Vi har i tidigare kapitel redogjort för att det finns ett behov av att kunna tillhandahålla också annan fastighetsinformation, direkt från datapro- ducenten, på ett likformigt och samordnat sätt. I dag utgör den Nationella geodataplattformen ett exempel på detta. Ett tydliggör- ande av verksamhetsregleringen bör därför även täcka in ett sådant tillhandahållande.

Verksamhetsregleringen bör också ge ramarna för hur uppgift- erna i registret får användas. De registrerades perspektiv ska alltså vara tydligt reglerat separat, i den dataskyddsrättsliga regleringen.

Med tanke på den hastighet som samhället numera förändras, och att denna hastighet med all sannolikhet kommer att öka, måste den nya författningsregleringen vara mer dynamisk än tidigare. Det inne- bär att innehållet i fastighetsregistret bör beskrivas på en mer över-

448

SOU 2024:7

Två nya lagar

gripande nivå, och där detaljregleringen görs i regeringens förord- ningar och myndighetens föreskrifter.

12.1.2Regleringsmodell med två nya lagar

Vår uppfattning är att det behövs en tydligare verksamhetsreglering som knyter an till det bakomliggande syftet med fastighetsregistret och att det bör göras åtskillnad mellan registerverksamhet och till- handahållandeverksamhet, i likhet med regleringen i Norge och Finland (se avsnitt 10.3 och 10.5). Vår bedömning är också att dataskydds- regleringen i fråga om behandling av personuppgifter behöver ren- odlas och hållas isär från verksamhetsregleringen.

Genom en sådan uppdelning menar vi att det blir lättare att både förstå vilka regler som gäller och vilket syfte de har liksom att tillämpa dem. De erfarenheter vi inhämtat från verksamheter som har att tillämpa en på det sätt vi föreslår uppdelad lagstiftning är posi- tiva, och något som styrkt vår tro på att en sådan lösning är lämplig även för nu aktuell verksamhet. Dessutom är vår uppfattning att det är en betydande fördel om regelverken kring de större offentliga registren ser någorlunda lika ut.

Genom att tydliggöra och renodla den nuvarande regleringen utifrån reglernas syfte förbättras förutsättningarna för regleringen att bli mer tidsenlig och ändamålsenlig. Det öppnar för att möjlig- göra en tydligare styrning av verksamheten utifrån syftet med fastig- hetsregistret så att även användarna av registret kan få bättre förstå- else för vilka förutsättningar som gäller för åtkomst till registret. Det öppnar också för att förbättra skyddseffekten av de nuvarande reglerna utifrån de registrerades intresse av integritetsskydd.

Att även fortsättningsvis ha en enda lag som reglerar såväl register- och tillhandahållandeverksamheten som behandlingen av person- uppgifter menar vi inte är lämpligt. Vi anser att de positiva effekterna en uppdelning i två lagar kommer att ge inte är sannolika om alla regler placeras i en sammanblandad reglering. Vi har inte identifierat några andra realistiska alternativ för att uppnå de önskvärda effekterna.

Vårt förslag är att den nya lagen om behandling av personupp- gifter på fastighetsdataområdet ska benämnas fastighetsdatalag. Nam- net ger en beskrivning av lagens innehåll och följer vad som gäller för

449

Två nya lagar

SOU 2024:7

åtskilliga kompletterande författningar till dataskyddslagen, till exem- pel vägtrafikdatalagen (2019:369) och brottsdatalagen (2018:1177).

Den nya verksamhetslagen bör av tydlighetsskäl benämnas lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighets- information.

12.2Den befintliga rättsliga grunden för behandling av personuppgifter behöver tydliggöras

Bedömning: Regeringens tidigare uttalanden om att det finns rättslig grund för behandlingar av personuppgifter inom fastig- hetsrättens område gäller alltjämt. Våra förslag innebär inte att Lantmäteriet ska utföra några nya uppgifter. Den befintliga rätts- liga grunden behöver dock tydliggöras ytterligare eftersom nu- varande utformning av reglerna skapar tillämpningsproblem.

Enligt EU:s dataskyddsförordning får behandling av personuppgifter göras endast om det finns en tillämplig rättslig grund. Den rättsliga grunden bör, enligt skäl 41, vara tydlig och precis. Dess tillämpning bör också vara förutsägbar för de personer som omfattas av den be- handling som stödjer sig på grunden.

12.2.1Centrala bestämmelser som rör reglering av rättslig grund

Den rättsliga grund som är relevant när det gäller personuppgifts- behandling i fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten hos Lantmäteriet är att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige och för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 c och e).

Den grund för behandling som avses i artikel 6.1 c och e ska enligt artikel 6.3 fastställas i enlighet med unionsrätten eller den medlems- stats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.

Också syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grun- den. I fråga om behandling enligt artikel 6.1 e ska syftet med be- handlingen vara nödvändigt för att utföra uppgiften.

450

SOU 2024:7

Två nya lagar

Av artikel 6.3 framgår vidare att den rättsliga grunden kan inne- hålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestäm- melserna i dataskyddsförordningen, bland annat de allmänna villkor som ska gälla, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, ändamåls- begränsningar och lagringstid.

Artikel 6.3 ställer också krav på att, i fråga om grunden för per- sonuppgiftsbehandling, unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.

Förutsättningarna för att en rättslig förpliktelse och uppgift av allmänt intresse ska utgöra rättslig grund regleras 2 kap. 1–2 §§ data- skyddslagen.

Dataskyddsförordningen är visserligen direkt tillämplig men den möjliggör en kompletterande reglering och ställer krav på gällande reglering enligt artikel 6. Följande principiella utgångspunkter utläser

viav förarbetena till den nya dataskyddslagen, i fråga om denna regler- ing och i den mån regleringen riktar sig till den nationella lagstif- taren:

•Kravet på att grunden för behandlingen ska fastställas i nationell rätt innebär inte ett krav på att själva behandlingen av person- uppgifter måste regleras. Det är i stället den rättsliga förpliktelsen respektive uppgiften av allmänt intresse som ska ha stöd i rätts- ordningen (prop. 2017/18:105 s. 48 f.).

•Kravet på att grunden för behandlingen ska fastställas, vara tydlig och precis, ska läsas mot bakgrund av legalitetsprincipen som är grundlagsfäst genom 1 kap. 1 § RF. Legalitetsprincipen innebär att myndigheternas maktutövning i vidsträckt mening, även i den mån denna förutsätter behandling av personuppgifter, måste ha stöd i rättsordningen (prop. 2017/18:105 s. 50 f.).

•Vilken grad av tydlighet och precision som krävs i fråga om den rättsliga grunden för att en viss behandling av personuppgifter ska anses vara nödvändig måste bedömas från fall till fall, utifrån behandlingens och verksamhetens karaktär. En behandling av per- sonuppgifter som inte utgör någon egentlig kränkning av den personliga integriteten kan ske med stöd av en rättslig grund som är mer allmänt hållen, medan ett mer kännbart intrång kräver att den rättsliga grunden är mer preciserad och därmed gör intrånget förutsägbart (prop. 2017/18:105 s. 51).

451

Två nya lagar

SOU 2024:7

•Kravet på att den nationella rätten ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas är uppfyllt om den rättsliga förpliktelsen och uppgiften av allmänt intresse har fastställts i enlighet med svensk rätt (prop. 2017/18:105 s. 50).

I fråga om vad som utgör en rättslig förpliktelse respektive allmänt intresse framgår det vidare av förarbetena att det är den rättsliga grunden i artikel 6.1 e dataskyddsförordningen som vanligen bör tillämpas av myndigheter, men att detta inte utesluter att också andra rättsliga grunder samtidigt kan vara tillämpliga i vissa situationer, (prop. 2017/18:105 s. 57). Regeringen har ansett att ett uppdrag att föra register är ett exempel på en rättslig förpliktelse (prop. 2017/18:105 s. 53).

12.2.2Rättslig grund för behandling av personuppgifter på fastighetsrättens område

I samband med anpassningen av fastighetsrättslig lagstiftning till EU:s dataskyddsförordning ansåg regeringen att det finns rättsligt stöd för nödvändig personuppgiftsbehandling inom fastighetsrättens område, se prop. 2017/18:111 s. 39–41. Anpassningen omfattade då även fastighetsregisterlagen.

Som exempel på bestämmelser som utgör rättslig förpliktelse inom fastighetsrätten gavs inskrivningsmyndigheternas skyldighet att föra ett register över inskrivningsärenden enligt 19 kap. 3 och 8 §§ jorda- balken, se prop. 2017/18:111 s. 39.

Liknande bestämmelser hittar vi också för förandet av fastighets- registret i både jordabalken och fastighetsbildningslagen, se 19 kap. 1 § jordabalken och 1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. Dessa bestäm- melser hänvisar vidare till lagen om fastighetsregister.

Av 2017 års proposition framgår vidare att regeringen ansåg att det knappast är möjligt att ange samtliga bestämmelser som kan ut- göra rättslig grund för en personuppgiftsbehandling, se s. 40. Vidare framgår det att behandlingarna ofta utgör en del av en omfattande reglering som tillvaratar viktiga intressen för enskilda och det all- männa. I fråga om fastighetsrätt anger regeringen att det handlar om viktiga intressen som har betydelse för hur uppgifter om ägande och

452

SOU 2024:7

Två nya lagar

säkerhet i egendom dokumenteras. Regeringen anger vidare att be- handlingarna genomgående får anses vara av allmänt intresse och att det därmed finns en laglig grund för behandlingarna inom fastighets- rätten. Regeringens bedömning är också, enligt ovan nämnda för- arbeten, att lagstiftningen är proportionell i förhållande till det legi- tima mål som eftersträvas utifrån de viktiga intressen som ligger bakom lagstiftningen i fråga.

Avsikten är inte att våra förslag ska ändra eller tillföra något nytt i den bakomliggande fastighetsrättsliga regleringen och de bedöm- ningar som redan gjorts av lagstiftaren i fråga om rättslig grund för den regleringen.

Däremot ser vi behov av att tydliggöra kopplingen mellan regler- ingen kring fastighetsregistret och det bakomliggande syftet.

12.2.3Rättslig förpliktelse att föra fastighetsregistret

Som vi redan nämnt ovan finns de grundläggande bestämmelserna som förutsätter att det finns ett nationellt fastighetsregister i fastig- hetsbildningslagen och jordabalken. En närmare beskrivning av fastig- hetsregisterlagens förhållande till denna övergripande reglering finns i avsnitt 5.3.

Jordabalken och fastighetsbildningslagen har olika syften som i rättsliga termer brukar hänföras till begreppen allmän fastighetsrätt och speciell fastighetsrätt. Allmän fastighetsrätt rör förenklat uttryckt frågor om övergång och nyttjande av fastigheter samt det så kallade inskrivningsväsendet. Speciell fastighetsrätt rör bland annat frågor om indelning och registrering av fastigheter, skapandet av lämpliga fastigheter och visst nyttjande och drift av fastigheter. Ibland delas den speciella fastighetsrätten in i delområdena markrätt och miljö- rätt, vilket innebär att området även omfattar lagar som plan- och bygglagen, miljöbalken, anläggningslagen, expropriationslagen, jord- förvärvslagen, minerallagen med mera.

När myndigheter behandlar personuppgifter på grund av fastig- hetsrättslig lagstiftning är alltså syftet fastställt i den bakomliggande materiella regleringen. Det övergripande fastighetsrättsliga syftet är ett offentlighetssyfte för fastighetsinformationen för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder samt att tillförsäkra och upprätthålla fastig- hetsägare, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter

453

Två nya lagar

SOU 2024:7

som rör fast egendom. I detta ligger också det allmännas intresse av att marken används på ett ändamålsenligt sätt bland annat utifrån olika nationella intressen.

De legitima målen bakom dessa intressen, och då särskilt de en- skildas intressen, har precis som integritetsskyddet, en grund i de grundläggande fri- och rättigheterna, som i detta fall avser ekono- miska intressen genom regler om äganderätt och rätten till egendoms- skydd.

Vi ser inte att det finns någon anledning att ompröva den fastig- hetsrättsliga regleringen i fråga om regleringen av rättslig grund för behandling av personuppgifter. Det ingår inte heller i vårt uppdrag.

Däremot är vår bedömning att det behöver tydliggöras att person- uppgiftsbehandling som innebär förande av fastighetsregistret grundas på en rättslig förpliktelse, när den sker med anledning av fastighets- rättslig reglering, inklusive författningsreglerad uppgiftsskyldighet, underrättelseskyldighet eller liknande reglering av informationsutbyte.

Denna rättsliga grund reglerar den inre kärnan av fastighetsregist- rets innehåll i fråga om vilka personuppgifter som ska kunna be- handlas för att det ska vara nödvändigt att utföra den rättsliga för- pliktelsen.

Vi bedömer att ett sådant tydliggörande gör det lättare för de registrerade att förstå vad fastighetsregistret är och vilka personupp- giftsbehandlingar den rimligen kan förvänta sig att den registerhåll- ande myndigheten får utföra.

12.2.4Allmänt intresse att försörja samhället med grundläggande fastighetsinformation

Fastighetsregistrets syfte har dock inte knutits enbart till fastighets- rättslig lagstiftning. I den nuvarande 1 § fastighetsregisterlagen talas det om ett syfte att ge offentlighet åt informationen. Detta ska inte förväxlas med offentlighet som regleras i offentlighets- och sekre- tesslagen utan handlar om ett så kallat publicistiskt syfte, det vill säga att syftet är att göra uppgifterna allmänt tillgängliga. Publiciteten av de fastighetsrättsliga förhållandena är en viktig komponent i skyddet av äganderätten. Detta kan också uttryckas i dataskyddsrättsliga termer som vikten av det fria flödet av personuppgifter enligt EU:s data- skyddsförordning.

454

SOU 2024:7

Två nya lagar

Det bredare syftet är också kopplat till regleringen av verksam- heten samhällets informationsförsörjning, se närmare om denna lag- stiftning i avsnitt 5.4. Samhällets informationsförsörjning är ett offent- ligt åtagande, det vill säga en myndighetsuppgift, som bland annat syftar till att ge en enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till sam- hällets grundläggande information, exempelvis genom att utforma en informationsinfrastruktur som ger hög tillgänglighet och som är tillväxtbefrämjande, (prop. 1995/96:125 s. 39 f., och prop. 1997/98:136 s. 60 f.).

Myndighetsuppgiften innebär att Lantmäteriet ska hålla effektiva och säkra informationstjänster med grundläggande fastighetsinfor- mation. I detta ligger numera också att inrätta och utveckla en infra- struktur för informationen, vilket är det som Lantmäteriet kallar Nationell geodataplattform.

Det finns så klart ett samband mellan detta syfte och syften som framgår av fastighetsrättslig reglering eller annan reglering som förut- sätter användning av fastighetsinformation.

Verksamheten samhällets informationsförsörjning regleras som myndighetsuppgift för Lantmäteriet i myndighetens instruktion. Enligt 2 § förordningen med instruktion för Lantmäteriet är Lant- mäteriet förvaltningsmyndighet för frågor som rör grundläggande fastighetsinformation. Syftet uttrycks i 3 § av vilken det framgår att Lantmäteriet ska verka för en väl fungerande försörjning av grund- läggande fastighetsinformation av sådan omfattning, kvalitet och aktualitet att samhällets behov tillgodoses.

Lantmäteriet har vidare ett samordningsansvar för produktion, samverkan, tillhandahållande och utveckling inom området för fastig- hetsinformation, se 4 §. Dessutom får Lantmäteriet enligt samma be- stämmelse lagra och tillgängliggöra sådan information åt andra stat- liga myndigheter och kommuner utifrån överenskommelse med dessa. Enligt 5 § ansvarar Lantmäteriet för uppbyggnad, drift, uppdatering och tillhandahållande av grundläggande fastighetsinformation.

Vi har inte för avsikt att genom våra förslag ändra eller lägga till någon ny verksamhet för Lantmäteriet i fråga om fastighetsinforma- tion och fastighetsregistret. Utgångspunkten i fråga om den rättsliga grunden är densamma. Däremot uppfattar vi att det behöver tydlig- göras att behandlingar av personuppgifter i Lantmäteriets tillhanda- hållandeverksamhet utgör en uppgift av allmänt intresse. Detta behövs

455

Två nya lagar

SOU 2024:7

enligt vår uppfattning för att kunna göra justeringar i den data- skyddsrättsliga regleringen för fastighetsregistret och Lantmäteriet.

Tillhandahållandeverksamheten innebär inte att det finns en skyl- dighet för Lantmäteriet att lämna ut uppgifter. Det finns inte heller någon skyldighet att tillhandahålla uppgifterna i digital form. Syftet med verksamheten är uttryckt som ett allmänt viktigt samhällsbehov.

12.3Det finns fortsatt behov av kompletterande särreglering av personuppgiftsbehandling

Bedömning: Det finns fortsatt behov av kompletterande sär- reglering av personuppgiftsbehandling för fastighetsregistret. Tidi- gare uttalanden av regeringen i fråga om tillåtligheten av sådan särreglering för fastighetsregistret gäller fortfarande.

Kompletterande nationell reglering av personuppgiftsbehandling kan endast ske i den mån EU:s dataskyddsförordning medger det, och då inom de ramar förordningen sätter. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna men dessa tillåts att behålla eller införa mer specifika nationella bestämmelser i olika avseenden.

Exempelvis framgår av artikel 4 att det i nationell rätt kan före- skrivas vem som är personuppgiftsansvarig för en viss behandling. Enligt artikel 6.2 och 6.3 tillåts nationell reglering att närmare fast- ställa hur förordningens bestämmelser ska tillämpas när det gäller behandling som utförs med stöd av bland annat den rättsliga grunden utförande av uppgifter av allmänt intresse.

Den nationella regleringen ska vidare uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot de legitima mål som eftersträvas, enligt artikel 6.3.

Av skäl 9 kan utläsas att dubbel- och överreglering ska undvikas, framför allt för att säkerställa en konsekvent och enhetlig tillämp- ning av förordningen i hela unionen, men också för att inte riskera att det råder oklarhet gällande förhållandet mellan dataskyddsför- ordningen och eventuell kompletterande nationell reglering.

Vi bedömer att det fortsatt finns behov av kompletterande regler- ing liknande den som finns i den nuvarande fastighetsregisterlagen, men anser att den nuvarande regleringen behöver justeras mot bak- grund av de beskrivna problemen i kapitel 7.

456

SOU 2024:7

Två nya lagar

Syftet med justeringarna är främst att förbättra skyddseffekten av de nuvarande reglerna, öka förutsägbarheten för de registrerade och minska tillämpningsproblemen.

Vår avsikt är alltså att uppnå detta genom att renodla bestäm- melserna till en dataskyddsreglering.

Våra förslag i kapitel 13 och 14 innebär dock i vissa fall en utök- ning av möjligheterna att behandla personuppgifter (se till exempel avsnitt 13.8). I dessa kapitel finns det därför särskilda avsnitt där vi löpande gör en integritetsanalys av våra bedömningar och förslag. Vi har också funnit anledning att sammanfatta den slutliga proportio- nalitets- och nödvändighetsbedömningen för förslagen i dessa kapitel, även om våra bedömningar i stora drag överlappar de bedömningar som redan gäller för de befintliga bestämmelserna. Anledningen är att våra förslag innebär en annan struktur för reglerna, vilket gör att det finns behov av ett helhetsgrepp för analysen. Den slutliga be- dömningen finns i kapitel 17.

12.4Regeringsformen ställer krav på lagform i vissa fall

Bedömning: Regeringsformens grundläggande bestämmelse till skydd för den personliga integriteten är tillämplig. Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet ska därför fort- satt regleras i lagform. I fråga om bestämmelser som rör tillåten personuppgiftsbehandling föreslås regleringen på ett tydligare sätt ske med utgångspunkt i uppgifter som rör enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärda.

Grundläggande bestämmelser till skydd för den personliga integri- teten som gäller i förhållandet mellan enskilda och staten finns i 2 kap. regeringsformen (RF).

Av 2 kap. 6 § andra stycket RF följer att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integri- teten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kart- läggning av den enskildes personliga förhållanden.

Skyddet får enligt 2 kap. 20 och 21 §§ RF begränsas genom lag, men endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demo- kratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nöd-

457

Två nya lagar

SOU 2024:7

vändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsikts- bildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Vad som utgör ett betydande intrång avgörs utifrån bland annat uppgifternas karaktär och omfattning samt ändamålet med behand- lingen (prop. 2009/10:80 s. 184). Vid bedömningen av om en åtgärd innebär kartläggning ska åtgärdens effekter snarare än det huvudsak- liga syftet med åtgärden beaktas (s. 181).

I förarbetena till den nuvarande fastighetsregisterlagen bedömde regeringen att svensk rätt i och för sig inte kräver lagform för att reglera fastighetsregistret (se prop. 1999/2000:39 s. 78).

Regeringen valde ändå denna form. Bakgrunden var ett ställnings- tagande i tidigare sammanhang som riksdagen därefter ställde sig bak- om. Ställningstagandet var att det bör vara en målsättning att bestäm- melser som rör register med ett stort antal registrerade och ett sär- skilt känsligt innehåll ska meddelas i form av lag (jfr bet. 1990/91:KU11 s. 11 och 1997/98:KU18 s. 48 samt prop. 1990/91:60 s. 58 och prop. 1997/98:44 s. 41).

Av nämnda 1999 års förarbeten (s. 78) framgår också att detta gäller särskilt i de fall uppgifterna i registret sprids externt i en icke obetydlig omfattning.

I sammanhanget bör uppmärksammas att regleringen i 2 kap. 6 § RF tillkom först vid 2010 års grundlagsrevision.

Som vi beskrivit i kapitel 8 behandlar Lantmäteriet en stor mängd uppgifter. Det som enligt vår uppfattning gör att grundlagsskyddet kan aktualiseras i detta fall är främst att behandlingen avser uppgifter som rör enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskild skyddsvärda. Ett exempel är om behandlingen avser sök- ning på personnummer och leder till att det går att kartlägga en individs ekonomiska förhållanden som rör fast egendom.

Vår bedömning är att omfattningen av behandlingen, eller ända- målet med behandlingen, är i detta fall en riskhöjande faktor. Effekt- erna av riskerna kan minskas om skyddet utformas kring de uppgifter som är av mer integritetskänslig natur.

Utgångspunkten för vad som bör regleras på lagnivå torde där- med vara skyddet för personuppgifter som placeras i högre skydds- nivåer vid ett informationssäkerhetsarbete.

458

13 Ny fastighetsdatalag

13.1Lagens syfte

Förslag: Syftet med lagen ska vara att ge Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att värna människors rätt till skydd av personuppgifter vid sådan be- handling.

Fastighetsregistret är en viktig samhällsresurs som ett stort antal myn- digheter och enskilda aktörer är beroende av i sin dagliga verksamhet (se kapitel 3). I kapitel 12 har vi föreslagit att Lantmäteriets verk- samhet inom fastighetsdataområdet, det vill säga fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet, ska regleras i en egen lag, skild från reglerna om dataskydd. Genom en sådan separat reglering kommer den rättsliga grunden för verksamheten att kunna tydliggöras i fråga om det viktiga mål av allmänt intresse som fastighetsregistret syftar till att tillvarata.

Därigenom skapas ett bättre rättsligt stöd för samtliga de behand- lingar av personuppgifter som behöver utföras av Lantmäteriet i denna verksamhet, inte enbart behandlingen tillhandahållande. Det möjlig- gör också en mer ändamålsenlig utformning av de kompletterande reglerna till EU:s dataskyddsförordning. En sådan förbättring inne- bär till exempel att det blir tydligare att lagen enbart kan användas som stöd för att fatta beslut som rör den registrerade och inte för beslut som rör användarna av informationen. Beslut som rör an- vändarna, exempelvis i fråga om deras åtkomst och användning av fastighetsinformationen ska regleras i den särskilda verksamhets- regleringen. Uppdelningen av reglerna på detta sätt underlättar en mer samordnad tillämpning av det dataskyddsrättsliga regelverket inte minst när det gäller regleringen av rätten att överklaga vissa be- slut enligt dataskyddslagen.

461

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Syftet med fastighetsdatalagen är att säkerställa att Lantmäteriet ges möjlighet att behandla personuppgifter på fastighetsdataområdet på ett ändamålsenligt sätt och att värna människors rätt till skydd av personuppgifter vid sådan behandling. Syftet är alltså samordnat med Lantmäteriets uppdrag att hålla ett fastighetsregister och försörja samhället med grundläggande fastighetsinformation enligt myndig- hetens instruktion.

Sedan den 25 maj 2018 utgör EU:s dataskyddsförordning grunden för generell personuppgiftsbehandling inom EU. De kompletteringar och undantag från förordningen som ansetts behövliga på ett gene- rellt plan finns i den nya dataskyddslagen. Som vi konstaterat i av- snitt 12.3 finns det fortsatt behov av några mer precisa sektorsspeci- fika dataskyddsbestämmelser på fastighetsdataområdet. Dessa bestäm- melser föreslås ingå i den nya fastighetsdatalagen.

Hantering av personuppgifter på det sätt som Lantmäteriet har behov av för att uppfylla sitt uppdrag inom fastighetsdataområdet kan innebära en risk för intrång i den personliga integriteten. Vid utformningen av fastighetsdatalagen är det därför viktigt att, inom ramen för vad EU:s dataskyddsförordning medger, hitta en väl av- vägd balans mellan å ena sidan människors rätt till skydd av person- uppgifter och å andra sidan samhällets berättigade krav på att verk- samheten på fastighetsdataområdet kan bedrivas på ett effektivt och välordnat sätt för att uppnå syftet med fastighetsregistret.

Intrång i den personliga integriteten måste alltid stå i rimlig pro- portion till det intresse som ska tillgodoses med behandlingen av personuppgifterna.

Vid utformningen av den nya fastighetsdatalagen har vi särskilt beaktat behovet av en långsiktig och tidsenlig reglering för Lant- mäteriets samlade register- och tillhandahållandeverksamhet. Vi före- slår därför att fastighetsdatalagen utformas som en ramlag som möj- liggör att andra register hos Lantmäteriet, förutom fastighetsregistret, kan inordnas i den nya modellen allt eftersom Lantmäteriets övriga registerförfattningar ses över i framtiden.

462

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

13.2Lagens tillämpningsområde

Förslag: Fastighetsdatalagen ska gälla behandling av personupp- gifter i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållande- verksamhet. Lagen ska också innehålla bestämmelser som tydlig- gör vad som gäller vid behandling av personuppgifter i behöriga myndigheters verksamheter där det ingår att föra in uppgifter i fastighetsregistret.

Lagen ska endast gälla om behandlingen av personuppgifter är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register.

Det bör tydligt framgå av fastighetsdatalagen vilket dess tillämp- ningsområde är. Så sker enklast genom att ange att lagen är tillämplig på personuppgiftsbehandling inom Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet. Den verksamhet som avses är den som regleras i den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation (se kapitel 14). Grunden för denna verksamhet finns i förordningen (2009:946) med instruk- tion för Lantmäteriet, relevant fastighetsrättslig reglering som till exem- pel 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken och den nya lagen som föreslås innehålla särskilda bestämmelser för denna verksamhet. Grunden finns också i den nuvarande lagen (2000:224) om fastighetsregister som alltså infogas i relevanta delar i fastighetsdatalagen.

I Lantmäteriets registerverksamhet ingår bland annat att ta ut, föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret vilket enligt särskilda bestämmelser kan utföras även av andra myndigheter än Lantmäteriet. Lagen behöver därför innehålla tydliggöranden i fråga om behandling av personuppgifter i sådan verksamhet av behöriga myndigheter. Den nuvarande ordningen är att de behöriga myndig- heterna utgör personuppgiftsbiträden till Lantmäteriet. Detta behöver fastställas tydligare i enlighet med artikel 28.3 i EU:s dataskydds- förordning (se vidare om personuppgiftsansvar i avsnitt 13.12).

I Lantmäteriets registerverksamhet ingår bland annat också att lagra informationen, utföra kvalitetshöjande åtgärder och förbereda den för tillhandahållande.

463

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

I Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet ingår bland annat att ta fram och utveckla standardiserade tjänster för att tillhandahålla informationen så att användarna kan söka, läsa och ladda ner infor- mationen, utifrån olika behov som är av allmänt intresse.

Lantmäteriet får också fortsatt göra urval och bearbetningar i information för annans räkning, för att skräddarsy åtkomsten i det enskilda fallet. Detta regleras i dag i 8 § fastighetsregisterlagen och 2 § tredje stycket kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis.

Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet omfattar även informa- tion som hämtas direkt från exempelvis en annan myndighet utan att den registreras i fastighetsregistret. Detta inbegriper tillhandahållande via den Nationella geodataplattformen som Lantmäteriet har etable- rat på uppdrag av regeringen (se beslut Fi2019/01291 och Fi2020/00358).

Fastighetsdatalagen ska dock endast gälla om behandlingen av personuppgifter är helt eller delvis automatiserad eller om uppgift- erna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Detta framgår av artikel 2.1 EU:s dataskyddsförordning. Eftersom inget av de undan- tag från tillämpningsområdet som anges i artikel 2.2 är tillämpligt på Lantmäteriets behandling av personuppgifter, omfattas behandlingen av dataskyddsförordningens tillämpningsområde.

Ett register definieras i artikel 4.6 i EU:s dataskyddsförordning som varje strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geogra- fiska förhållanden. Fastighetsdatalagen kommer därmed att omfatta all automatiserad behandling av personuppgifter, oavsett vilket data- system eller register som används i fastighetsregister- och tillhanda- hållandeverksamheten, och viss manuell behandling. Det är dock inte nödvändigt att begreppet register används för att benämna den struk- turerade samlingen av personuppgifter.

13.3Förhållande till annan reglering

Förslag: Fastighetsdatalagen ska i fråga om behandling av per- sonuppgifter komplettera EU:s dataskyddsförordning. Om inte annat följer av fastighetsdatalagen eller föreskrifter som har med- delats i anslutning till den lagen ska även lagen med komplet-

464

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

terande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen gälla.

Hänvisningar till EU:s dataskyddsförordning ska vara dyna- miska, det vill säga avse förordningen i den vid varje tidpunkt gäll- ande lydelsen.

Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig, vilket innebär begräns- ningar av möjligheten att införa eller behålla nationella bestämmelser om dataskydd. Dataskyddsförordningen medger dock nationella be- stämmelser som kompletterar eller föreskriver undantag från förord- ningens bestämmelser. Dataskyddsförordningen ställer dessutom krav på att rättslig grund i vissa fall ska vara fastställd i nationell rätt.

Enligt skäl 8 i förordningen är det även möjligt att införliva delar av förordningen i nationell rätt om det är nödvändigt för samstäm- migheten och för att göra de nationella bestämmelserna begripliga.

Kompletterande bestämmelser av generell karaktär finns i data- skyddslagen och förordningen (2019:219) med kompletterande be- stämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Dessa bestämmelser utgör tillsammans med EU:s dataskyddsförordning till stor del en tillräck- lig reglering på fastighetsdataområdet, men det finns behov av några mer precisa sektorsspecifika bestämmelser för att komplettera de generella bestämmelserna (se avsnitt 12.3).

Sådana bestämmelser föreslås tas in i fastighetsdatalagen. I den mån det inte finns några avvikande bestämmelser i fastighetsdatalagen eller en förordning som har meddelats med stöd av den, bör dock bestämmelserna i dataskyddslagen och anslutande föreskrifter tillämpas.

I fråga om hänvisningar i fastighetsdatalagen till dataskyddsför- ordningen anser vi att de ska vara dynamiska liksom merparten av hänvisningarna i dataskyddslagen. Med dynamiska hänvisningar menar

viatt de avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen för att säkerställa att den direkt tillämpliga förordningen får omedel- bart genomslag.

Vår bedömning är att en sådan hänvisning är lämplig då en hän- visning till en bestämmelse i dataskyddsförordningen är av upplys- ande karaktär.

465

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

13.4Rättslig grund och ändamålsbestämning

Förslag: Den nuvarande portalparagrafen i fastighetsregisterlagen delas upp i en dataskyddsbestämmelse och en verksamhetsbestäm- melse för att tydliggöra den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhanda- hållandeverksamhet.

Till den del portalparagrafen utgör en beskrivning av syftet med verksamheten och det viktiga mål av allmänt intresse som ska tillvaratas genom fastighetsregistret, tas bestämmelsen in i verksamhetslagen. Till den del bestämmelsen utgör en ändamåls- bestämning för tillåten behandling av personuppgifter, tas be- stämmelsen in i den nya fastighetsdatalagen. Den nya renodlade dataskyddsrättsliga regeln föreslås innebära att Lantmäteriet får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra sin verksamhet.

Ändamålsbestämningen är kopplad till Lantmäteriets fastig- hetsregister- och tillhandahållandeverksamhet, vilket framgår av lagens tillämpningsområde.

Förslaget bedöms förenligt med EU:s dataskyddsförordning.

13.4.1Dataskyddsförordningens krav

Dataskyddsförordningen utgår från att varje behandling av person- uppgifter måste vila på en av de rättsliga grunder som räknas upp i artikel 6.1. Det är dock inte tillräckligt att behandlingen är laglig. För att en personuppgiftsbehandling ska vara laglig måste även kraven i artikel 5.1 vara uppfyllda. Kraven i båda artiklarna är kumulativa, (se prop. 2017/18:105 s. 47 f.).

För att följa kraven i artikel 6.1 c och 6.1 e får medlemsstaterna enligt artikel 6.2 fastställa specifika krav för behandlingen av person- uppgifter och andra åtgärder för att anpassa tillämpningen av förord- ningens bestämmelser och säkerställa en laglig och rättvis behand- ling. Ytterligare krav finns i artikel 6.3 och 6.4 (se avsnitt 12.2).

I artikel 5.1 regleras ett antal principer och samtliga måste följas. Den princip som är av särskilt intresse i fråga om reglering av rättslig grund finns i artikel 5.1 b. Där anges att personuppgifterna ska sam- las in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och

466

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

att de senare inte får behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.

Ett ändamål som inte är berättigat i förhållande till den tillämpliga rättsliga grunden är således inte förenligt med artikel 5. Principen i artikel 5.1 b utgör alltså en koppling till de rättsliga grunderna i arti- kel 6.1.

I propositionen Ny dataskyddslag (prop. 2017/18:105 s. 48) anför regeringen att dataskyddsförordningen inte ställer krav på att de sär- skilda ändamålen ska vara fastställda i författning, men att det inte heller finns någonting som hindrar att detta görs, förutsatt att be- stämmelserna uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportio- nella mot det legitima mål som eftersträvas (artikel 6.3 andra stycket). Oavsett om ändamålen fastställts i författning eller inte poängterar regeringen dock att det alltid är den personuppgiftsansvarige som ansvarar för, och ska kunna visa, att principerna i artikel 5 följs (arti- kel 5.2).

13.4.2Generellt om ändamålsbestämmelsernas utformning

Det är vanligt att man i författningar som reglerar myndigheters personuppgiftsbehandling delar upp ändamålen med behandlingen i primära och sekundära. De primära ändamålen avser att tillgodose de behov som finns att behandla personuppgifter i de berörda myn- digheternas egen verksamhet. De sekundära ändamålen reglerar i vilken utsträckning personuppgifter som myndigheten samlat in för ett primärt ändamål får behandlas för att lämnas ut till enskilda eller andra myndigheter i syfte att tillgodose deras behov.

Uppräkningen av primära ändamål är ofta uttömmande. Uppräk- ningen av de sekundära ändamålen är dock sällan uttömmande utan begränsas av finalitetsprincipen, det vill säga bedömning enligt arti- kel 5.1 b.

13.4.3Offentlighetsintresse som rättslig grund

Att Sverige har ett centralt register som syftar till att ge offentlighet åt informationen är inte unikt på något sätt. Liknande centrala offent- liga register finns i andra EU-länder och även inom andra områden än fastighetsrätt. Det som däremot är utmärkande för dessa register

467

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

är att de fungerar som en förlängd arm till de regler som syftar till att ge allmänheten tillgång till offentliga handlingar. Det är, som vi uppfattar det, inte nödvändigt att reglera någon skyldighet eller rättig- het i fråga om åtkomst till sådana register eftersom det som utgångs- punkt täcks av den generella regleringen av sådana skyldigheter och rättigheter.

Enligt vår uppfattning ligger det alltså i sakens natur att kraven på fastställande av en rättslig grund som baseras på ett starkt offent- lighetsintresse utformas också mot bakgrund av den generella natio- nella regleringen som har sådant syfte.

Rätten till skydd av personuppgifter är inte en absolut rättighet. Ett av kriterierna för lagliga begränsningar av rättigheter, som er- känns enligt både Europarådets och EU:s lagstiftning, är att intrång i dataskyddet är nödvändigt för att skydda andras rättigheter och friheter. När dataskyddet samverkar med andra rättigheter har både Europadomstolen och EU-domstolen upprepade gånger slagit fast att det är nödvändigt att göra en avvägning med andra rättigheter när man tillämpar och tolkar artikel 8 i Europakonventionen och arti- kel 8 i stadgan, se till exempel EU-domstolen C-275/06, Productores de Música de España mot Telefónica de España SAU (stora avdel- ningen) 29 januari 2008, punkt 68.

Inom EU-domstolens rättspraxis finns det exempel på hur rätten till skydd för personuppgifter avvägs mot tredje mans intresse av att få tillgång till ett offentligt register.

Målet Manni gällde en enskild persons personuppgifter fanns i ett offentligt handelsregister, se EU-domstolens dom av den 9 mars 2017, Camera di Commercio, Handelskammaren i Lecce mot Salvatore Manni, mål C-398/15.

Salvatore Manni hade begärt att handelskammaren i Lecce skulle ta bort hans personuppgifter från detta register, efter att han upp- täckt att potentiella kunder använde sig av det registret och såg att han hade varit direktör för ett företag som försatts i konkurs mer än tio år tidigare. Denna information påverkade hans potentiella kunder och kunde få negativa följder för hans kommersiella intressen.

När EU-domstolen drog sin slutsats vägde den EU:s dataskydds- regler samt Mannis kommersiella intresse av att ta bort informationen om konkurs avseende hans tidigare företag, mot allmänhetens intresse av att ha tillgång till informationen.

468

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Domstolen konstaterade att offentliggörande i det offentliga före- tagsregistret var föreskrivet i lag, och i synnerhet i ett EU-direktiv vars syfte är att göra företagsinformation mer lättillgänglig för tredje man.

Det i lag fastställda ändamålet med registret var alltså offentlighet som bör ge tredje man möjlighet att ta del av viktiga handlingar om ett bolag och att få vissa upplysningar om detta, särskilt person- uppgifter om dem som företräder bolaget (se punkt 49 i domen).

Domstolen konstaterade att det framgår av domstolens praxis inom området att syftet är att skydda tredje mans intressen i allmän- het, utan att dessa behöver visa en rätt till eller intresse av skydd (punkt 51 i domen).

Med tanke på hur betydelsefullt det berättigade målet med regist- ret var, ansåg domstolen att Manni inte har rätt att få sina person- uppgifter raderade. Detta då behovet av att skydda tredje mans in- tressen i förhållande till aktiebolag och bolag med begränsat ansvar, och behovet av att säkerställa rättssäkerhet, handel på lika villkor och därmed den inre marknadens funktion, hade företräde framför hans rättigheter enligt dataskyddslagstiftningen.

Detta gällde särskilt mot bakgrund av att enskilda personer som väljer att delta i handel genom ett aktiebolag eller bolag med begrän- sat ansvar är medvetna om att de måste lämna ut information om sin identitet och sina uppgifter i företaget (punkt 59 i domen).

Även om EU-domstolen fann att det inte fanns grund för radering i detta fall, erkände den att det finns en rätt att invända mot be- handlingen (se punkt 60 i domen). Domstolen klargjorde dock, i Mannis fall, att själva omständigheten att offentligheten av hans per- sonuppgifter i registret påstås ha påverkat hans kundkrets inte kunde ses som ett berättigat avgörande skäl för att begränsa tredje mans tillgång till personuppgifterna. Intrånget i Mannis och andra registre- rades grundläggande rätt till skydd för privatlivet och till skydd av per- sonuppgifter hade enligt domstolen ett mål av allmänt intresse och var nödvändigt och proportionerligt.

I sammanhanget bör också noteras att förande av offentliga register av hänsyn till ett allmänt intresse räknas upp i skäl 73 EU:s data- skyddsförordning. Skälpunkten tydliggör tillämpningen av artikel 23.1 i fråga om förutsättningar för begränsningar av artiklarna 12–22 och 34, samt artikel 5 i den mån dess bestämmelser motsvarar de rättig-

469

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

heter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12–22 dataskydds- förordningen.

Beskrivningen i domen av det reglerade syftet med registret har stora likheter med syftet med fastighetsregistret.

Vi noterar särskilt att domstolen inte hade invändningar mot hur ändamålet med företagsregistret var preciserat i lagstiftningen. Det rörde sig om tredje mans intressen i allmänhet, utan att dessa be- höver visa en rätt till eller intresse av skydd.

Vi noterar också särskilt att en viktig faktor i sammanhanget en- ligt domen ovan var att de registrerade är medvetna om att de måste lämna information om sin identitet och sina uppgifter i företaget, när de väljer att driva sin verksamhet i form av ett bolag. På samma sätt är det med fastigheter. Det är frivilligt att äga en fastighet och det krävs ett aktivt val av de registrerade om ett sådant förvärv, för att de relevanta personuppgifterna ska hamna i fastighetsregistret.

Mot denna bakgrund bedömer vi att när offentlighetssyftet är in- byggt i den rättsliga grunden, så torde det vara tillräckligt att preci- sera syftet med offentlighetsintresset, på samma sätt som för bolags- registret i domstolsfallet ovan.

13.4.4Syftet med verksamheten tydliggörs i den nya verksamhetslagen

I avsnitt 12.2 har vi gjort bedömningen att det finns en rättslig grund för personuppgiftsbehandling i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet, men att den behöver tydliggöras.

I den nuvarande 1 § fastighetsregisterlagen regleras syftet med att det ska finnas ett fastighetsregister i Sverige. Det övergripande syftet enligt paragrafen är att ge offentlighet åt informationen som ingår i registret, men detta begränsas i fråga om personuppgifter för ända- mål som anges i 2 §.

Som vi har beskrivit i avsnitt 10.5.2 väcker 1 § fastighetsregister- lagen flera frågor kring vem registret egentligen är till för och vilken information som registreras där och varför. Denna otydlighet får också konsekvenser för tillämpningen av principerna i artikel 5. Flera av de problem som vi har beskrivit i kapitel 7 ser vi därför som en följd av att det grundläggande syftet med verksamheten är otydligt angivet. Det är till exempel svårt att avgöra var gränsen går för vad registret ska få innehålla. Det är också svårt att avgöra varför vissa

470

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

begränsande ändamål är uppräknade men inte andra. Avsaknad av särskild verksamhetsreglering i övrigt, särskilt för tillhandahållande- verksamheten, bidrar också till problembilden eftersom det driver på behovet av mer detaljerad reglering av dataskyddet än vad som annars varit fallet om räckvidden av ansvaret var tydligt reglerat.

I avsnitt 12.2 har vi konstaterat att den bakomliggande rättsliga grunden för fastighetsregistret bottnar i registerverksamhet som är en rättslig förpliktelse med rötter i den fastighetsrättsliga regleringen. Den bottnar också i den rättsliga grunden för tillhandahållande- verksamhet som är en uppgift av allmänt intresse och som har rötter i en verksamhet som rör samhällets informationsförsörjning. Syftet ska därför tydliggöras i anslutning till den berörda verksamhets- regleringen (se kapitel 14).

13.4.5Lantmäteriet får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra sin verksamhet

Ändamålsbestämmelser i en särskild dataskyddsrättslig reglering är av central betydelse för skyddet av den personliga integriteten. Dessa definierar vilka uppgifter som får samlas in och hur uppgifterna därefter får behandlas. Ändamålsbestämmelserna utgör alltså den yttre ramen för personuppgiftsbehandlingen, och syftar till att garan- tera att en personuppgift endast behandlas om det är motiverat och nödvändigt.

Utifrån hur ändamålen för fastighetsregistret är utformade i den nuvarande fastighetsregisterlagen är det svårt att tala om primära och sekundära ändamål. De primära ändamålen sammanfaller nämligen delvis med de sekundära.

Oavsett vilken modell för ändamålsreglering som väljs bör ut- gångspunkten enligt vår uppfattning vara att de tillåtna ändamålen anges så tydligt som möjligt. Vår bedömning är att detta kan uppnås genom att ändamålen utformas så att de tydligt återspeglar målet med Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet och därmed ger myndigheten möjlighet att utföra sina arbetsuppgif- ter i denna verksamhet. En snävare omfattning av ändamålen än så skulle försämra myndighetens möjlighet att kunna bedriva en effek- tiv verksamhet.

471

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Den verksamhet som avses regleras i den nya lagen om fastig- hetsregister- och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinfor- mation. Behandlingar som utförs i den verksamheten är bland annat insamling, registrering, lagring, rättelse, sökning, bearbetning, urval, analys, utveckling, vidareförmedling, utlämnande, elektroniskt till- handahållande, underrättelse, ärendehandläggning eller motsvarande som behövs för att Lantmäteriet ska kunna utföra sina uppgifter i verksamheten.

Som vi beskrivit ovan behöver dock syftet och regleringen av denna verksamhet tydliggöras. Enligt 1 § fastighetsregisterlagen ska fastighetsregistret ge offentlighet åt uppgifterna i registret. Frågan är alltså, vad är målet med denna offentlighet och vad är nödvändigt att myndigheten gör för att åstadkomma detta?

Vårt förslag till hur syftet med verksamheten ska tydliggöras finns i kapitel 14. Syftet med behandlingarna är att ge offentlighet åt fastighetsinformationen för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom, och att till- godose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form. Syftet motsvarar de legitima målen med de uppgifter som Lantmäte- riet har ålagts enligt förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.

Det är mot bakgrund av detta syfte nödvändigt att även person- uppgifter registreras i fastighetsregistret och är tillgängliga på begäran av tredje man.

Det intrång detta innebär i de registrerades personliga integritet är proportionerligt mot målet och det legitima intresset, särskilt mot bakgrund av att de fysiska personerna som är registrerade måste vara medvetna om att detta både är konsekvensen av och en förutsättning för att på ett säkert sätt äga en fastighet, tomträtt eller ha en nytt- janderätt. Detsamma gäller när en sakägare ansöker om en fastighets- bildningsåtgärd, att sakägaren måste vara medveten om att fastighets- bildning och fastighetsbestämning blir fullbordade först om uppgift om åtgärden har införts i fastighetsregistret.

Konsekvensen är bland annat att man som utgångspunkt inte kan äga en fastighet anonymt. Ägande av fastighet, tomträtt eller innehav av nyttjanderätt är förenat med att vissa personuppgifter blir offent- liggjorda och att uppgifterna blir tillgängliga i samhället i en inte obetydlig omfattning. Med andra ord innebär proportionalitetsavväg-

472

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

ningen i detta fall att företräde ges till nödvändigheten av att skydda tredje mans viktiga intressen (däribland ekonomiska intressen) som har behov av åtkomst till uppgifterna. Proportionaliteten nås också genom att även de registrerades intressen tillvaratas till följd av publi- citeten genom att risken minskas för att tredje man behandlar deras personuppgifter så att det leder till ekonomisk förlust på grund av bristande eller krånglig åtkomst till uppgifter om de fastighetsrätts- liga förhållandena.

Utgångspunkten, som vi beskrivit ovan med att beskriva syftet och målet kopplat till den aktuella verksamheten, liknar enligt vår uppfattning den typen av ändamålsbestämmelser som brukar benäm- nas primära ändamål (jfr prop. 1999/2000:39 s. 91 där det står att det primära syftet med fastighetsregistret är att ge offentlighet). Utgångs- punkten är alltså det övergripande syftet med verksamheten.

Att verksamheten också går ut på att tillhandahålla uppgifterna ändrar enligt vår uppfattning inte behovet av en tydlig reglering om att det är tillåtet att behandla personuppgifter på det sätt som krävs för att utföra den verksamheten.

Syftet med Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet är att för- sörja samhället med grundläggande fastighetsinformation av sådan omfattning, kvalitet och aktualitet att samhällets behov tillgodoses, se 3 § 2 p. förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Detta, tillsammans med ytterligare bestämmelser i myndighetens instruktion och den föreslagna nya verksamhetsregleringen utgör en ram och en begränsning för vilka personuppgifter som får ingå i sådan verksamhet och vilka behandlingar som får utföras.

Det finns alltså en författningsreglerad ram för Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet och den tar sikte på formen för hur upp- gifterna ska vara tillgängliga för att tillgodose samhällets behov. Sam- hällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form är ett sam- lingsnamn för andra allmänna intressen som för att kunna tillgodoses förutsätter effektiv och säker åtkomst till fastighetsinformation i elektronisk form. Detta behov sträcker sig från att exempelvis lägga grunden för en effektiv, säker och tillgänglig fastighetsmarknad utifrån uppfattningen att en marknad fungerar bättre ju mer infor- mation om marknaden som är allmänt tillgänglig, till att förhindra korruption genom att offentliggöra uppgifter om rättigheter till fastig- heter så att det blir svårt att så att säga göra skumma affärer under radarn. Exempel på sådana allmänna intressen är omsättning av fast

473

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

egendom, kreditgivning, försäkringsgivning, fastighetsförvaltning, byggande och samhällsbyggnad, försvar och beredskap, brottsbekämp- ning, aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsinfor- mation, miljöändamål, opinionsbildning, innovation inom produkter och tjänster med fastighetsinformation och andra allmänna intressen som är hänförliga till EU:s inre marknad för data eller motsvarande ändamål. Även kommersiella ändamål omfattas.

Regeringen ska kunna meddela närmare föreskrifter om ända- målsbegränsningar av behandlingar av personuppgifter i anslutning till fastighetsdatalagen. Det bör också framhållas att även om ända- målsbestämningen slås fast på detta sätt i författning, bör Lantmäte- riet kunna formulera mer preciserade ändamål för behandlingar i syfte att bygga in dataskyddet eller utforma dataskyddet som standard enligt artikel 25 EU:s dataskyddsdirektiv.

13.4.6Bedömning av förenligheten med kraven i EU:s dataskyddsförordning

EU:s dataskyddsförordning kräver att det ska finnas en tillämplig rättslig grund enligt artikel 6.1 för att det över huvud taget ska vara tillåtet att behandla personuppgifter. Alla uppgifter som riksdagen eller regeringen har gett i uppdrag åt statliga myndigheter att utföra och sådan verksamhet som myndigheterna bedriver inom ramen för sin befogenhet utgör i normalfallet sådana uppgifter av allmänt intresse som avses i artikel 6.1 e EU:s dataskyddsförordning (prop. 2017/18:105 s. 56 och 57).

De uppgifter Lantmäteriet utför till följd av myndighetens in- struktion, regleringsbrev, specifika regeringsuppdrag, myndighets- förordningen och verksamhetsspecifik lagstiftning, är generellt upp- gifter av allmänt intresse. Behandling i sådan verksamhet kan även ske med anledning av en rättslig förpliktelse eller som led i myndig- hetsutövning (artikel 6.1 c och e).

En behandling enligt artikel 6.1 c och e är bara tillåten om den också är nödvändig. Att behandlingen ska vara nödvändig innebär inte att det ska vara omöjligt att uppnå syftet med behandlingen utan att personuppgifter behandlas. Vanligtvis anses det nödvändigt att behandla personuppgifter elektroniskt eftersom en manuell infor- mationshantering inte utgör ett realistiskt alternativ för vare sig myn-

474

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

digheter eller företag (prop. 2017/18:105 s. 46 och 47 och EU-dom- stolens mål i målet Huber mot Tyskland C-524/06, EU:C:2008:724).

Syftet med fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet är fastställt i lag. Syftet inkluderar bland annat en enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande information som ger hög tillgänglighet och som är tillväxtbefrämjande, (se prop. 1995/96:125 s. 39, och prop. 1997/98:136 s. 60 f.).

Syftet utgör ett legitimt mål av allmänt intresse och regleras redan som en rättslig förpliktelse och som uppgift av allmänt intresse. Regleringen finns främst i förordningen med instruktion för Lant- mäteriet och fastighetsregisterlagstiftningen.

Regeringen har i prop. 2017/18:111 s. 39 f. bedömt att den rätts- liga grunden uppfyller kraven på nödvändighet och proportionalitet.

Vårt förslag är att renodla fastighetsregisterlagen i fråga om data- skyddsreglering och verksamhetsreglering. Förslaget innebär att syftet med verksamheten, som i dag regleras i 1 § fastighetsregisterlagen, regleras tydligare i den nya verksamhetslagen.

Verksamhetslagen samordnas alltså med ändamålsregleringen i den nya fastighetsdatalagen.

Förslaget syftar inte till att innebära en utökning av den befintliga rättsliga grunden för verksamheten. Syftet som tydliggörs gäller redan, men genom våra förslag uttalas det tydligare i författning.

I fråga om behandling av personuppgifter flyttas det nuvarande syftet i 1 § fastighetsregisterlagen till den nya fastighetsdatalagen och utformas som en rambestämmelse. I fråga om utformning av sådan bestämmelse på detta sätt gör vi följande bedömning.

Vilken grad av tydlighet och precision som krävs i fråga om den rättsliga grunden för att en viss behandling av personuppgifter ska anses vara nödvändig måste bedömas utifrån behandlingens och verk- samhetens karaktär (prop. 2017/18:105 s. 51).

Vi bedömer att det finns skäl som motiverar att bestämmelsen i den föreslagna fastighetsdatalagen görs mer allmänt hållen. Det främsta skälet är att offentlighetssyftet är en del av den rättsliga grunden.

En förutsättning för rambestämmelsen är givetvis, som vi redan skrivit, att syftet med verksamheten tydliggörs. En annan förutsätt- ning är att integritetsriskerna minskas genom integritetshöjande åt- gärder, se vidare avsnitt 13.6.

475

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Den rättsliga grunden uppfyller som redan framgår ovan ett mål av allmänt intresse och är proportionerlig mot det legitima mål som efter- strävas (artikel 6.3 andra stycket sista meningen och prop. 2017/18:105 s. 50).

Sammantaget bedömer vi att den föreslagna bestämmelsen är för- enlig med EU:s dataskyddsförordning.

13.5Ändamålsbegränsning och uppgiftslämnande

Förslag: Den nuvarande ändamålsbestämmelsen i fastighetsregister- lagen ska renodlas till en dataskyddsbestämmelse som tydliggör vad som gäller i fråga om ändamålsbegränsning vid uppgiftsläm- nande. Bestämmelsen tas in i fastighetsdatalagen och föreslås inne- bära att Lantmäteriet får behandla personuppgifter för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller för- ordning.

Den nya bestämmelsen föreslås också reglera att Lantmäteriet får behandla personuppgifter för andra ändamål, under förutsätt- ning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Förslaget bedöms förenligt med EU:s dataskyddsförordning.

13.5.1Inledning

Ett fastställt ändamål är enligt EU:s dataskyddsförordning en grund- läggande förutsättning för att personuppgifter ska få samlas in och behandlas. Utifrån det fastställda ändamålet avgörs bland annat vilka personuppgifter som får behandlas (artikel 5.1 c). Även lämplig säker- hetsnivå bestäms utifrån bland annat behandlingens ändamål (arti- kel 32).

Som vi redogjort för tidigare finns det krav i EU:s dataskydds- förordning på fastställande av rättslig grund som riktar sig till lag- stiftaren (artikel 6.3).

I förra avsnittet föreslog vi att de övergripande ändamålen skulle fastställas genom en tydligare reglering av den berörda verksamheten och då särskilt dess syfte och de bakomliggande målen. Detta är en- ligt vår bedömning en förutsättning för att det ska gå att förutse var

476

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

den yttre gränsen går för myndighetens tillåtna behandlingar. Vilka behandlingar som avses ska framgå av den särskilda verksamhets- regleringen och närmare föreskrifter som meddelas i anslutning till den regleringen samt till fastighetsdatalagen.

Vi har också kommit fram till att regleringen av den rättsliga grunden kan vara mer allmänt hållen i detta fall mot bakgrund av arten av personuppgifter och karaktären av verksamheten.

Den föreslagna ändamålsregeln behöver dock enligt vår uppfatt- ning kompletteras med en tydliggörande bestämmelse om vad som gäller vid behandling som innebär utlämnande av personuppgifter. Detta uttrycks i dag i 2 § fastighetsregisterlagen enligt vilken regist- ret ska ha till ändamål att tillhandahålla personuppgifter för olika verksamheter.

13.5.2Förhållandet till bestämmelser om uppgiftslämnande behöver tydliggöras

Bestämmelsen i 2 § har, som vi beskrivit i avsnitt 7.7.1, orsakat tillämp- ningsproblem. Utifrån det starka offentlighetsintresset bakom fastig- hetsregistret kan vi konstatera att det är en omöjlig uppgift för lag- stiftaren att förutse alla tänkbara berättigade användningsändamål som samhället kan ha i fråga om grundläggande fastighetsinforma- tion. Än mindre möjligt är det om lagstiftaren förväntas förutse alla samhällets berättigade användningsändamål enbart för personupp- gifter som utgör grundläggande fastighetsinformation.

Den nuvarande 2 § fastighetsregisterlagen reglerar Lantmäteriets behandling som innebär att personuppgifter tillhandahålls, till exem- pel via maskingränssnitt, från fastighetsregistret. En fråga som där- med också aktualiserats är om bestämmelsen är en bestämmelse om utlämnande och om det i så fall innebär att den ska prövas materiellt i samband med en begäran om elektronisk åtkomst till fastighets- registret. Förhållandet till reglerna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) har därmed blivit en diskussionsfråga.

Vi har uppfattat att tillämpningen i detta avseende skiljer sig hos Lantmäteriet jämfört exempelvis med Skatteverket i fråga om lik- nande bestämmelser. Exempelvis har Skatteverket förklarat att i de fall ändamålen utgör ett hinder för utlämnande i Skatteverkets SPAR- verksamhet, är det bestämmelserna i OSL som är hindret och inte den berörda registerförfattningen. Vi har också noterat att Transport-

477

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

styrelsen och Bolagsverket har en mer proaktiv tillämpning av lik- nande bestämmelser. Ändamålen gäller, men de prövas inte i varje en- skilt fall på det sätt som hos Lantmäteriet.

Mot bakgrund av problembeskrivningen anser vi att det finns an- ledning att se över utformningen av bestämmelsen i fråga om för- hållandet till reglerna om utlämnande.

13.5.3Behandling av personuppgifter får ske för fullgörande av uppgiftslämnande

Vid utlämnande av uppgifter måste den viktigaste frågan ur integri- tetssynpunkt enligt vår uppfattning vara om uppgifterna över huvud taget får lämnas ut.

Den frågan aktualiseras redan när den bestämmelse som fast- ställer en skyldighet eller tillåter ett utlämnande införs. Det är därför enligt vår uppfattning viktigt att en bestämmelse som handlar om tillhandahållande av personuppgifter förhåller sig till bestämmelser om uppgiftslämnande.

Som exempel på bestämmelse om uppgiftslämnande kan vi nämna 6 kap. 5 § OSL. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att upp- giftslämnande enligt 6 kap. 5 § OSL till en annan myndighet kunde ske trots att utlämnandet inte omfattades av någon ändamålsbestäm- melse i registerförfattningen. Det handlade då om uppgifter som inte omfattades av sekretess. Genom sekretessbestämmelser hindras myn- digheterna från att lämna bland annat integritetskänsliga uppgifter till andra myndigheter. Enligt domstolen får lagstiftaren härigenom anses ha tagit ställning till när ett uppgiftslämnande är oförenligt med det eller de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. Utöver sekretessprövningen ska den personuppgiftsansvariga myndigheten således inte göra någon kontroll av förenligheten med finalitetsprin- cipen i samband med utlämnande av uppgifter enligt 6 kap. 5 § OSL (dom den 19 februari 2021, mål nr 433-20).

Förenklat kan man alltså, mot bakgrund av nämnda rättsfall, säga att tillämpningen av OSL har en avgörande betydelse för bedöm- ningen av behandlingar som innebär att personuppgifter lämnas ut. Detta ska också enligt vår bedömning vara utgångspunkten för ut- lämnande av uppgifter ur fastighetsregistret.

478

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Vi bedömer därmed att 2 § fastighetsregisterlagen behöver ren- odlas till en dataskyddsbestämmelse i likhet med annan nyare sär- skild dataskyddsreglering, så att det tydliggörs hur ändamålsregler- ingen förhåller sig till bestämmelser om utlämnande. Se till exempel 7 § domstolsdatalagen. Jämför också med de föreslagna nya ända- målen för folkbokföringsverksamheten i betänkandet Framtidens dataskydd (se SOU 2023:100).

Mot denna bakgrund och utifrån våra tidigare resonemang om förhållandet till bestämmelser om utlämnande, föreslår vi att 2 § fastig- hetsregisterlagen i denna del ersätts med en bestämmelse om att Lantmäteriet får behandla personuppgifter för att fullgöra uppgifts- lämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Bestämmelsen omfattar uppgiftslämnande som exempelvis sker med stöd av den så kallade generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL, eller som följer av skyldigheten enligt 6 kap. 5 § samma lag. Det avgörande är att uppgiftslämnandet sker med stöd av lag eller förordning.

Enligt den nuvarande 8 § fastighetsregisterlagen är det tillåtet för Lantmäteriet att göra urval och bearbetningar för annans räkning, med vissa begränsningar. En upplysning om detta bör också i fort- sättningen finnas i den nya lagen. Det bör tydligt framgå att sådan behandling är tillåten i anslutning till reglerna om förhållandet till bestämmelser om utlämnande.

Behov av särskilda bestämmelser rörande integritetshöjande åt- gärder behandlas särskilt i avsnitt 13.6.

13.5.4Förenligheten med kraven i EU:s dataskyddsförordning

Utlämnanden av personuppgifter till andra myndigheter och en- skilda kan vara nödvändiga för en rättslig förpliktelse, ett allmänt in- tresse eller som led i myndighetsutövning. Kravet på att den rättsliga grunden ska vara fastställd är uppfyllt genom att ändamålsbestäm- melsen förutsätter att utlämnandet har stöd i bestämmelser som anger att uppgifter får lämnas ut (artikel 6.3 första stycket i EU:s dataskyddsförordning). Syftet med behandlingen kan förutsättas fram- gå av bestämmelser om att uppgifter får eller ska lämnas ut, alter- nativt vara nödvändigt för utlämnandet (artikel 6.3 andra stycket).

479

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Den avvägning mellan intresset av att uppgiften lämnas ut och intresset av att skydda enskildas personliga integritet som föregår en bestämmelse om uppgiftslämnande säkerställer att den rättsliga grun- den uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionerlig mot det legitima mål som eftersträvas (artikel 6.3. andra stycket andra meningen).

Som framgår av avsnitt 13.4 föreslår vi att syftet med Lantmäte- riets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet tydliggörs i fråga om varför det finns ett offentlighetsintresse. Mot bakgrund av EU-domstolens praxis i fråga om utformning av den rättsliga grun- den för reglering av register som har ett offentlighetssyfte, är kon- tentan av vår bedömning att den föreslagna bestämmelsen är förenlig med kraven enligt EU:s dataskyddsförordning.

Enligt artikel 6.3 kan den rättsliga grunden innehålla särskilda be- stämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i för- ordningen.

Fastighetsregistret spelar en synnerligen betydande roll i sam- hället. Registret utgör grunden för en effektiv fastighetsmarknad, samhällsekonomi och kreditmarknad. Registret finns alltså till för att säkerställa ytterst viktiga mål av allmänt intresse.

Eftersom anpassningen i den föreslagna regeln rör förutsättningar för offentlighetsintresset, föranleder det enligt vår bedömning en mer generell utformning av reglerna. Detta bidrar också till att minska skillnader och bristande enhetlighet som utgör hinder i det fria flödet av personuppgifter inom EU:s inre marknad (skäl 9).

Mot denna bakgrund bedömer vi att den nya mer generella ut- formningen av reglerna är förenlig med kraven i dataskyddsförord- ningen och att den nya utformningen ger bättre förutsättningar för en mer proportionell behandling av personuppgifterna.

Våra förslag bedöms inte innebära ökade risker för intrång i den personliga integriteten jämfört med dagens regler. Behandlingen be- döms fortsatt nödvändig och proportionerlig, mot bakgrund av de fortsatt gällande begränsningarna. Det har inte framkommit några andra skäl för att i övrigt ompröva redan gällande reglers förenlighet med de dataskyddsrättsliga reglerna.

480

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

13.6Reglering av integritetshöjande åtgärder

Förslag: Den nuvarande 6 § fastighetsregisterlagen föreslås tas bort till den del paragrafen rör ansvar för att förhindra riskfylld användning av personuppgifter.

De nuvarande bestämmelserna i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen föreslås få en ny utformning av ramkaraktär med utgångspunkt i skyddsnivån för vissa typer av personuppgifter som är särskilt skyddsvärda. Detaljerade krav föreslås tas in i föreskrifter som ansluter till den nya lagen.

Bedömning: Utgångspunkten för regleringen av de integritets- höjande åtgärderna bör vara personuppgifternas integritetskäns- liga natur. Denna utgångspunkt bedömer vi leda till en mer pro- portionerlig utformning av författningsreglerade skyddsåtgärder, mot bakgrund av verksamhetens art i detta fall.

13.6.1Det särskilda ansvaret enligt 6 § fastighetsregisterlagen

Enligt 6 § den nuvarande fastighetsregisterlagen ska Lantmäteriet se till att det inte uppkommer otillbörligt intrång i registrerades per- sonliga integritet eller risker från säkerhetssynpunkt. Vidare får myn- digheten för dessa syften i enskilda fall besluta att ytterligare villkor ska gälla utöver dem som anges i 7–10 §§.

Problemen med denna bestämmelse har vi beskrivit i flera avsnitt, dels utifrån att ansvaret reglerar frågor om integritetsskydd, dels frågor som rör säkerhet, vilket även inkluderar ekonomiska intressen bakom fastighetsregistret.

Vår bedömning är att otydligheten i bestämmelsen bland annat består i förhållandet till regler om utlämnande av uppgifterna (se avsnitt 11.4.1). Vi har kommit fram till att det finns fortsatt behov av en reglering som 6 § men som en verksamhetsregel. Utgångspunk- ten för vårt resonemang är den svenska datastrategin (I2021/02739). Enligt den bör myndigheter som delar data säkerställa att data kan delas på lämpligt sätt med lämplig grad av kontroll över vidare- utnyttjandet, och där det är nödvändigt, med bibehållen kontroll över sekundäranvändningen (det vill säga så kallad datasuveränitet). Våra förslag i den delen finns i avsnitt 14.10.

481

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Vår slutsats är därmed att 6 § fastighetsregisterlagen, när det gäller reglering av det särskilda ansvaret för att minska integritetsrisker bör utmönstras.

13.6.2Inbyggt dataskydd och dataskydd som standard

Inbyggt dataskydd och dataskydd som standard är en nyhet i EU:s dataskyddsförordning och regleras i artikel 25.

Inbyggt dataskydd regleras i artikel 25.1 och innebär att data- skyddsreglerna ska beaktas redan vid utformningen av it-system och organisatoriska rutiner. Enligt artikel 25.1 ska den personuppgifts- ansvarige, förenklat uttryckt, bygga in de nödvändiga skyddsåtgärd- erna i behandlingen, så att kraven i dataskyddsförordningen uppfylls och den registrerades rättigheter skyddas. Vad som är nödvändiga skyddsåtgärder ska bedömas vid fastställandet av vilka medel som behandlingen utförs med och vid själva behandlingen. Bedömningen ska göras med beaktande av den senaste utvecklingen, genomför- andekostnader och behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål samt riskerna, av varierande sannolikhetsgrad och allvar, för fysiska personers rättigheter.

Dataskydd som standard regleras i artikel 25.2 och innebär att den personuppgiftsansvarige som utgångspunkt ska begränsa behand- lingen av personuppgifter.

Enligt artikeln ska den personuppgiftsansvarige genomföra lämp- liga tekniska och organisatoriska åtgärder för att, i standardfallet, säkerställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje specifikt ändamål med behandlingen behandlas. Den skyldigheten gäller mängden insamlade personuppgifter, behandlingens omfattning, tiden för deras lagring och deras tillgänglighet.

Enligt artikel 25.3 får en godkänd certifieringsmekanism i enlig- het med artikel 42 användas för att visa att kraven i punkterna 1 och 2 följs.

Europeiska dataskyddsstyrelsen har gett ut riktlinjer (4/2019) om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard.

Säkerheten för personuppgifterna regleras i artikel 32 och innebär i korthet att den personuppgiftsansvarige ska säkerställa en säker- hetsnivå som är lämplig i förhållande till risken. I artikel 32.2 regleras den så kallade riskbaserade ansatsen som genomsyrar hela data-

482

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

skyddsförordningen. Vid bedömningen av lämplig säkerhetsnivå ska nämligen särskild hänsyn tas till de risker som behandling medför, i synnerhet från oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de person- uppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats.

Artikel 25 och 32 kan sammanfattas som ett proaktivt förhåll- ningssätt till dataskydd, med en riskbaserad ansats, genom att före- bygga intrång i den personliga integriteten i stället för att reagera i efterhand.

Vår uppfattning är att tydliga krav på ett sådant förhållningssätt innebär att det blir mer tydligt och förutsägbart för de registrerade vad uppgifterna används till, hur de används och vilken kontroll den personuppgiftsansvariga myndigheten har för hur skyddsåtgärderna upprätthålls efter att uppgifterna lämnats ut.

Detta torde vara särskilt relevant i en verksamhet som innebär att uppgifterna sprids i samhället, vilket visserligen också ligger i de regi- strerades intresse, men som samtidigt är mycket svårt för de regi- strerade att ha faktisk insyn i.

13.6.3Fastighetsregisterlagens 6 § tas bort

Samhällets informationsförsörjning kräver som utgångspunkt ett pro- aktivt förhållningssätt vilket innebär att relevanta informationstjänster måste tas fram på myndighetens initiativ och inte först när någon enskild aktör begär det.

För att säkerställa ett tidsenligt och effektivt integritetsskydd anser vi att den personuppgiftsansvariga myndigheten ska fokusera på att bygga in dataskyddet särskilt i sin tillhandahållandeverksam- het och ha ett dataskydd som standard i sina informationstjänster enligt artikel 25 i EU:s dataskyddsförordning.

Vi menar att det i detta ligger ett tydligt och långtgående ansvar för myndigheten att på ett effektivt sätt genomföra principerna i artikel 5, inklusive principen om ändamålsbegränsning och uppgifts- minimering samt att värna de registrerades rättigheter. Detta möj- liggör bland annat förbättrade möjligheter till insyn både för de regi- strerade och tillsynsmyndigheten i fråga om hur skyddsreglerna faktiskt efterlevs. Det skapar också bättre förutsättningar för att den inbyggda

483

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

skyddsnivån kan upprätthållas i leveranskedjan efter att informa- tionen lämnats ut från Lantmäteriet.

Den personuppgiftsansvarige har också en ansvarsskyldighet en- ligt artikel 5.2 dataskyddsförordningen. Det innebär att den ska an- svara för och kunna visa att artikel 5 efterlevs.

Mot denna bakgrund är vår bedömning att 6 § fastighetsregister- lagen ska utmönstras till den del paragrafen avser ansvar för att för- hindra riskfylld användning av personuppgifter.

13.6.4Begränsningarna enligt 7–10 §§ fastighetsregisterlagen bör utformas med utgångspunkt i uppgifter som har en högre skyddsnivå

Det som är speciellt med Lantmäteriets tillhandahållandeverksam- het, som vi i detta betänkande också kallat samhällets informations- försörjning, är att det förutsätter ett systematiskt och stadigvarande utlämnande av personuppgifter i digital form.

Detta är förenat med särskilda integritetsrisker, som vi beskrivit i kapitel 8. Sammanfattningsvis handlar det om mängden av uppgif- ter som sprids och möjligheten att göra sammanställningar när upp- gifterna väl har lämnat Lantmäteriet. Dessa risker får dock samtidigt inte överdrivas när det till exempel handlar om att uppgifterna hämtas in till annan författningsreglerad verksamhet.

Ett problem med dagens reglering är att den inte gör skillnad på vilka personuppgifter som träffas av olika integritetsrisker eller att den enbart pekar på en viss uppgift och risken med en viss behand- ling, vilket lett till överreglering av skyddet i vissa fall och i andra fall till otillräcklig reglering av skyddet, se vidare avsnitt 11.2.2.

En sådan reglering innebär negativa konsekvenser för integritets- skyddet. Reglerna ger inte tillräckligt förutsägbarhet för de registrerade.

Som vi har konstaterat tidigare, är de integritetsrisker som identi- fierats i samband med den nuvarande regleringen fortfarande aktu- ella. I kapitel 8 finns en sammanfattning av identifierade integritets- risker.

Vad som är intressant i detta sammanhang är hur reglerna i 7–

10 §§ i nuvarande fastighetsregisterlag har utformats för att minska dessa risker.

484

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Förenklat kan man säga att varje bestämmelse har ett tillämp- ningsområde som är knutet till att Lantmäteriet måste identifiera vilken typ av behandling det är fråga om, exempelvis om det är fråga om direktåtkomst, utlämnande på annat sätt, eller urval av person- uppgifter för utlämnande på annat sätt än direktåtkomst. Först då aktualiseras begränsningarna i bestämmelserna.

Det är otvetydigt att sådan behandling innebär vissa integritets- risker, men problemet är att det i de allra flesta fall, när det gäller regleringen i fastighetsregistret, går att gå runt dessa begränsningar genom att välja en annan form för åtkomst. Det gör att den tänkta skyddseffekten i värsta fall uteblir. En annan konsekvens är att det finns en risk att samhällets tillit till dessa regler försämras.

Begränsningarna är inte heller alltid i proportion till risken för att uppgifterna faktiskt används på ett otillbörligt sätt, vilket riskerar innebära onödiga hinder för syftet med fastighetsregistret.

Vårt förslag är att systematiken för utformning av ramen för dessa regler ska följa den övergripande systematiken i dataskyddslagens regler i kapitel 3 om behandling av vissa kategorier av personuppgifter. Denna systematik återspeglar också bättre hur myndigheter förväntas arbeta med informationssäkerhet, där det är skyddsnivån för infor- mationsresurserna som avgör vilka skyddsåtgärder som väljs.

Det innebär att utgångspunkten för regleringen av de integritets- höjande åtgärderna är att uppgifterna har en högre skyddsnivå. Vilken form av elektronisk åtkomst som är bäst ur integritetssynpunkt bör inte fastställas i författning eftersom sådan behandling är alltför för- änderlig i och med teknikutvecklingen. Däremot kan en skyddsåtgärd för uppgifter som har en högre skyddsnivå vara, att det införs be- gränsningar för viss typ av åtkomst.

I 3 kap. dataskyddslagen finns redan regler för när behandling av personnummer och samordningsnummer är tillåten. På vilket sätt detta utgör en ram för 7–10 §§ fastighetsregisterlagen är inte lätt att utläsa ur fastighetsregisterlagen. Nämnda bestämmelser innehåller dock begränsningar för behandlingar av personnummer, inklusive undantag från dessa begränsningar (se vidare avsnitt 13.8).

Bestämmelserna i fastighetsregisterlagen pekar även ut andra upp- gifter som är mer skyddsvärda, exempelvis uppgifter om inteckningar, det vill säga uppgifter som rör den enskildes ekonomiska förhållan- den. Vi menar att även i dessa fall bör reglerna följa dataskyddslagens systematik i den lagens kapitel 3.

485

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Reglerna i det kapitlet är visserligen primärt till för känsliga per- sonuppgifter som regleras i artikel 9.1 EU:s dataskyddsförordning. Behovet av att säkerställa skyddseffekten för de särskilt skyddsvärda uppgifterna är dock detsamma, varmed den övergripande systema- tiken bör kunna återanvändas.

Mot denna bakgrund är vår samlade bedömning att fastighets- datalagens bestämmelser om integritetshöjande åtgärder bör utfor- mas med utgångspunkt i uppgifter som rör enskildas personliga eller ekonomiska förhållande och som är särskilt skyddsvärda. Sådana uppgifter som rör identitetsnummer såsom personnummer och sam- ordningsnummer bör regleras särskilt mot bakgrund av dataskydds- lagens regler.

De integritetshöjande åtgärderna ska formuleras mot bakgrund av skyddsnivån för de aktuella informationsresurserna. Detta ska ge en ram för vad som är tillåtet. Mer detaljerade bestämmelser kan regleras som föreskrifter i anslutning till den nya lagen.

Vår bedömning är att de förslag vi lämnar enligt ovan förbättrar förutsättningarna för integritetsskyddet som i dag regleras i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen. Förslagen minskar också risken för att begräns- ningarna utgör onödiga hinder för det fria flödet av personuppgifter och syftet med verksamheten.

13.6.5Särskilt om begränsning för användningsändamål som integritetshöjande åtgärd

De nuvarande ändamålsbegränsningarna i 2 § fastighetsregisterlagen fyller enligt vår uppfattning en viktig funktion när det gäller utform- ningen av begränsningar för integritetshöjande åtgärder. Enligt 7 § fastighetsregisterlagen är till exempel direktåtkomst endast tillåten för vissa ändamål.

Vi ser inga hinder för att användningsändamålen fortsatt är detalj- reglerade på samma sätt som i dag, i de fall de utgör en del av en bestämmelse som syftar till att utgöra en integritetshöjande åtgärd. Snarare tvärtom, då utgör de en fortsatt utgångspunkt för utform- ningen av de nya reglerna.

Mot bakgrund av våra förslag ovan, blir skillnaden att sådana detaljerade regler tas in i en förordning, och att tillämpningen av reglerna sker med utgångspunkt i att behandlingen avser vissa kate-

486

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

gorier av personuppgifter eller med andra ord särskilt skyddsvärda uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.

En sådan ordning underlättar enligt vår uppfattning för myndig- heten att lägga fokus att bygga in dataskyddet och utforma data- skydd som standard för behandling av de särskilt reglerade person- uppgifterna.

Frågor som rör ändamål, begränsningar för direktåtkomst eller sökbegrepp, blir alltså fortsatt en del av den integritetshöjande åt- gärden. Det blir dock enligt vår uppfattning lättare att koppla dessa åtgärder till de konkreta integritetsrisker som är förknippade med skyddsnivån för de aktuella informationsresurserna. Detta bidrar till en mer proportionell reglering av dataskyddet.

13.6.6Förenligheten med EU:s dataskyddsdirektiv

Våra förslag i denna del innebär att nuvarande 7–10 §§ fastighets- registerlag ersätts med nya regler som i väsentliga delar enbart utgör en annan utformning av de integritetshöjande begränsningarna eller skyddsåtgärderna.

Ett grundläggande krav såväl i Europakonventionen, EU:s stadga, EU:s dataskyddsförordning som i svensk rätt är att reglerna är för- enliga med proportionalitetsprincipen. En proportionalitetsbedöm- ning innebär bland annat att en bedömning ska göras av vilka skydds- åtgärder som behövs för att minska integritetsriskerna med den berörda lagstiftningen. Om de redan existerande skyddsåtgärderna visar sig inte ge den avsedda skyddseffekten, får detta alltså en kon- sekvens för den övergripande proportionalitetsbedömningen.

Genom att utforma de nuvarande skyddsåtgärderna i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen med utgångspunkt i skyddsnivån för vissa kate- gorier av personuppgifter och andra särskild skyddsvärda uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, bedömer vi att de föreslagna reglerna rent faktiskt kommer att få en mer pro- portionell effekt jämfört med dagens regler.

Våra förslag till systematik för de nya reglerna baseras på hur systematiken ser ut för att utforma skydd för de mest skyddsvärda uppgifterna enligt EU:s dataskyddsförordning, vilket i svensk rätt återspeglas i 3 kap. dataskyddslagen. Vi ser även fördelar med denna systematik utifrån hur myndigheter förväntas arbeta med informa-

487

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

tionssäkerhet kring informationsresurser i allmänhet, där det är infor- mationsresursen som är utgångspunkten för skyddsnivån när infor- mationen hanteras.

13.7Elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter

Förslag: En ny rambestämmelse införs om att elektroniskt till- handahållande av personuppgifter är tillåtet om det inte är olämp- ligt.

Det nuvarande förbudet för så kallade flerfastighetssök enligt 7 § fastighetsregisterlagen tas bort.

Bedömning: Förslaget bedöms förenligt med EU:s dataskydds- förordning.

Ju högre skyddsnivå det är för personuppgifter, desto mer kon- troll bör myndigheten ha vid utlämnande i varje enskilt fall. Krav på viss nivå av kontroll vid utlämnande i varje enskilt fall innebär att utlämnandeformen direktåtkomst som huvudregel är mindre lämpligt i dessa fall.

13.7.1Dataskyddsförordningens krav och befintlig reglering för fastighetsregistret

EU:s dataskyddsförordning saknar särskilda bestämmelser om elek- tronisk tillhandahållande av personuppgifter. Som för all personupp- giftsbehandling krävs dock att tillhandahållande av uppgifter upp- fyller kraven i artiklarna 5 och 6. Enligt artikel 5.1 a krävs exempelvis att behandlingen är laglig och korrekt i förhållande till den registre- rade. För att säkerställa detta ska det för varje personuppgiftsbehand- ling göras en proportionalitetsbedömning, där behovet av den konkreta behandlingen ska vägas mot den registrerades intresse av integritet.

Vidare följer av artiklarna 24.1 och 32 att den personuppgifts- ansvarige ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åt- gärder för att säkerställa att behandlingen utförs i enlighet med för- ordningen och att en lämplig säkerhetsnivå säkerställs.

488

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Tillhandahållande av information, oavsett om det sker elektro- niskt genom exempelvis direktåtkomst eller på annat sätt, utgör en särskild myndighetsuppgift för Lantmäteriet, det vill säga det vi kallar tillhandahållandeverksamhet. Verksamheten är särskilt reglerad i myn- dighetens instruktion, vilket vi har beskrivit i tidigare avsnitt. För att över huvud taget kunna bedriva det elektroniska tillhandahållandet måste automatiserade förfaranden användas. Ur effektivitetssynpunkt är det också viktigt att myndigheten har möjlighet att utveckla dessa automatiserade förfaranden i takt med teknikutvecklingen i samhället.

Av förarbetena till fastighetsregisterlagen framgår att vissa använd- ningssätt, alltså sådana som är förknippade med elektroniskt till- handahållande, kan vara tvivelaktiga från integritetssynpunkt, se prop. 1999/2000:39 s. 94. Av förarbetena framgår vidare att det är fråga om direktåtkomst samt utlämnande på medium för automati- serad behandling. Det framgår också att begränsningarna som finns i 7–10 §§ den nuvarande fastighetsregisterlagen, är kopplade till den specifika användningen.

Enligt Informationshanteringsutredningen bör uttrycket ”utläm- nande på medium för automatiserad behandling” ersättas med ut- trycket ”utlämnande i elektronisk form” (se SOU 2015:39 s. 442). Vi instämmer i att ett modernare uttryckssätt är att föredra. I vårt betänkande använder vi uttrycket ”elektroniskt tillhandahållande” som ett samlingsnamn för båda sätten.

13.7.2Integritetsrisker med elektroniskt tillhandahållande

Elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter kan innebära risker för den personliga integriteten. Sådant tillhandahållande innebär näm- ligen som regel att mottagaren kan bearbeta informationen, till exem- pel genom att samköra den med information som hämtas från andra källor. Förenklat kan sägas att ju fler mottagare, desto större risk.

Riskerna med elektroniskt tillhandahållande kan också vara för- enade med andra faktorer som inte beror på användningssättet. När syftet är att uppgifterna i ett register ska spridas i samhället, blir det oerhört viktigt att registrera enbart sådana personuppgifter som verk- ligen är motiverat utifrån det syftet. Detta ställer höga krav på tillämp- ningen av uppgiftsminimeringsprincipen i artikel 5 dataskyddsförord- ningen när uppgifterna förs in i registret.

489

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

I sammanhanget kan exempelvis nämnas att det finns fritextfält i fastighetsregistret (så kallade anmärkningar) vilket ökar risken för felaktig eller onödig registrering av personuppgifter. I stället för att försöka minska riskerna vid elektroniskt tillhandahållande, kan det i detta fall vara mer effektivt att ställa hårdare krav exempelvis i form av verksamhetsregler kring förandet av registret.

Vilken typ av elektroniskt tillhandahållande som väljs för att sprida uppgifterna brukar också anses innebära olika risker för den per- sonliga integriteten. Direktåtkomst brukar anses som ett mer risk- fyllt användningssätt (se avsnitt 5.2.3). I begreppet direktåtkomst ligger nämligen att den som är personuppgiftsansvarig saknar kon- troll över vilka uppgifter som den som har direktåtkomst vid ett visst tillfälle tar del av.

Den tekniska utformningen av myndighetens system för till- handahållande av uppgifter kan bli avgörande för om tillhandahåll- ande rättsligt är att betrakta som direktåtkomst eller som annat elek- troniskt utlämnande, se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2015 ref. 61. Det finns dock i dag tekniskt sett större likheter än skillnader mellan de olika lösningarna.

När det gäller fastighetsregistret har vi tidigare beskrivit att infor- mationen i dag används i en inte obetydlig omfattning. Till exempel gjordes det år 2022 över 640 miljoner direktanrop till fastighets- registret. Man kan förenklat säga att denna form alltså är ett viktigt användningssätt varigenom registrets syfte uppnås i praktiken. Siffran säger också något om vilka volymer det rör sig om när direktanropet utgör en direktåtkomst i rättslig mening.

Det är mot bakgrund av denna siffra svårt att avgöra vilken effekt de begränsningar som finns i dag för direktåtkomst till fastighets- registret har för att minska integritetsriskerna. Skulle integritetsrisk- erna minska om det handlade om 150 miljoner färre anrop, och om användaren i stället hänvisades till Lantmäteriets kundtjänst via telefon?

Om det avgörande för skillnaden i integritetsrisken mellan olika typer av elektronisk utlämnande är vilken nivå av kontroll som myn- digheten förväntas ha när uppgifter lämnas ut, anser vi att det i så fall är just det som lagstiftaren bör ta fasta på när integritetshöjande åtgärder utformas som rättsregler.

490

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Vi utgår därför från att ju högre skyddsnivå som gäller för vissa kategorier av personuppgifter, desto mer kontroll vid elektroniskt utlämnande borde förväntas av myndigheten. Den tekniska lösning som myndigheten väljer får då förväntas uppfylla den nivå av kon- troll som krävs.

Sammanfattningsvis är det alltså i praktiken inte helt lätt att minska integritetsrisker som är förknippade med att uppgifter sprids, när spridning utgör en del av syftet med verksamheten där uppgifterna behandlas. Skyddsåtgärder som annars brukar anses minska dessa risker, kan i värsta fall få motsatt effekt eller ge sken av att det finns ett större skydd än vad som är fallet i praktiken.

Vi menar att vårt förslag att reglera begränsningar med utgångs- punkt i skyddsnivån för personuppgifter kan minska detta problem och ge en bättre skyddseffekt i praktiken.

Vi menar också att det i dag krävs ett mer nyanserat förhållnings- sätt i riskbedömningen av dataskydd vid elektroniskt tillhandahåll- ande. I det digitala samhället kan vi inte längre utgå från att utläm- nande på papper är mer säkert eller mer integritetsvänligt.

När det gäller skillnaden mellan direktåtkomst och annan elektro- nisk form anser vi att den viktiga frågan inte är hur lika de tekniska utformningarna är, utan vilken grad av kontroll som myndigheten förväntas ha vid elektroniskt tillhandahållande och kanske viktigast av allt – varför det krävs en viss nivå av kontroll.

Därmed flyttas fokus från jämförelser mellan tekniska lösningar för olika former av utlämnande, till en bedömning om vad som krävs och i vilka fall, för att kravet på viss nivå av kontroll ska vara uppfyllt, och vilken skyddseffekt detta förväntas ge.

Man kan i så fall säga att begreppet direktåtkomst återspeglar den lägsta nivån av kontroll, där myndigheten helt enkelt inte har någon kontroll av varje sökning som görs, utan hela databasen eller registret anses utlämnat i och med att mottagaren har fått möjligheten att söka i den.

Utifrån olika förarbeten kring nyare registerförfattningar, som till exempel brottsdatalagen, uppfattar vi att ju högre skyddsnivå det är för vissa kategorier av personuppgifter, desto mer kontroll för- väntas myndigheten ha vid utlämnande. Det innebär att det i dessa fall oftast är många begränsningar för direktåtkomst i berörda för- fattningar med kompletterande dataskyddsregler. Denna princip bör också gälla för fastighetsregistret.

491

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

13.7.3Elektroniskt tillhandahållande och sekretessbrytande regler

Innan vi fortsätter och beskriver våra förslag vill vi uppmärksamma kopplingen mellan bestämmelser om elektroniskt tillhandahållande och sekretessbrytande regler.

Sekretessregler tillsammans med reglering av personuppgifts- behandling skyddar mot att möjligheten att lämna ut personuppgif- ter elektroniskt missbrukas.

Bestämmelser om direktåtkomst anses inte ha någon sekretess- brytande verkan (se till exempel prop. 2004/05:164 s. 83). Regler om direktåtkomst brukar därför ofta kompletteras med sekretessbrytande bestämmelser som är utformade som regler om uppgiftsskyldighet. Dessa formuleras ofta som en rätt för mottagande myndighet att ta del av uppgifter.

Fastighetsregisterlagens nuvarande 7 § som tillåter direktåtkomst utgör alltså inte en sekretessbrytande regel.

Sekretess gäller enligt 21 kap. 7 § OSL för personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen.

Sekretess gäller vidare 22 kap. 1 § första stycket 1 OSL i verk- samhet som avser folkbokföring eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning som regeringen föreskriver, i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen. I 6 § OSF förtydligas att sådan sekretess gäller i verk- samhet som avser fastighetsregistret. Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs.

I 10 kap. 5 a och 5 b OSL finns det sekretessbrytande bestämmel- ser till ovan nämnda sekretessbestämmelser i de fall fastighetsregistret innehåller informationsmängder som omfattas av lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation.

Sekretessbestämmelser till skydd för den enskilde gäller som huvudregel inte i förhållande till den enskilde själv, se 12 kap. 1 § OSL.

I vårt arbete har det inte framkommit behov av nya sekretessbryt- ande bestämmelser. Vi har därför inte funnit anledning att frångå vad som nu gäller i fråga om gällande begränsningar elektroniskt utläm- nande med hänsyn till sekretess.

492

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

13.7.4Ny rambestämmelse om att elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter är tillåten om det inte är olämpligt

Mot bakgrund av vårt resonemang om integritetsrisker vid elektro- niskt utlämnande, föreslår vi att det ska införas en ny rambestäm- melse i den nya fastighetsdatalagen som täcker både direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande. Detta mot bakgrund av att båda formerna regleras särskilt i fastighetsregisterlagen.

Syftet med bestämmelsen är att lägga grunden för utformningen av relevanta och proportionerliga skyddsåtgärder, vilka vi föreslår ska regleras i anslutning till den nya lagen.

Det innebär alltså att huvuddragen i begränsningarna i 7–10 §§ nuvarande fastighetsregisterlag kommer att fortsätta att gälla, men struktureras om. I de delar omstruktureringen innebär en utökad möjlighet av behandlingar, gör vi en särskild bedömning av integri- tetsriskerna (se avsnitt 13.8.4).

Rambestämmelsen har vi valt att utforma mot bakgrund av hur sådana bestämmelser utformas i nyare författningar med komplet- terande dataskyddsbestämmelser, se till exempel förarbetena till brotts- datalagen prop. 2017/18:269 s. 133.

Av dessa förarbeten framgår att det normalt inte bör anses olämp- ligt att lämna ut personuppgifter elektroniskt mellan myndigheter. När det gäller enskilda framgår det bland annat att det kan krävas när- mare överväganden bland annat med hänsyn till vem mottagaren är och vilken säkerhet mottagaren har för sin personuppgiftsbehand- ling. Regeringen ansåg att de närmare förutsättningarna i sådana fall dels bör anges i föreskrifter som regeringen meddelar. Dels bör de närmare förutsättningarna utvecklas genom tillsynsmyndigheternas arbete och i domstolspraxis.

Vi menar att dessa resonemang även kan tillämpas i form av en rambestämmelse för fastighetsregistret, och gälla elektroniskt utläm- nande generellt. De närmare förutsättningarna, som rent principiellt kommer att motsvara de gällande i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen, kan anges av regeringen i en förordning till den nya fastighetsdata- lagen. Den stora fördelen med detta ligger i att den nya strukturen på ett tydligare sätt pekar ut vilka uppgifter som ska skyddas särskilt och därmed vilken skyddsnivå för begränsningar som ska gälla.

493

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Genom denna precisering kommer det också ställas högre krav på inbyggt dataskydd och dataskydd som standard för behandling av personuppgifter i dessa fall (se avsnitt 13.6). Detta torde göra stor skillnad som en ny integritetshöjande åtgärd jämfört med i dag i fråga om de registrerades möjlighet att få insyn i hur dataskyddsförord- ningens krav efterlevs i denna verksamhet.

13.7.5Begränsning för så kallad flerfastighetssökning tas bort

Av våra direktiv framgår att det finns skäl att se över de nuvarande bestämmelserna om personuppgiftsbehandling som inte framstår som ändamålsenlig. Ett exempel på detta som nämns i direktiven är viss sökbegränsning som i regel hindrar sökning på flera fastigheter samtidigt. Sökbegränsningen försvårar till exempel vid infrastruk- turprojekt såsom bredbandsutbyggnad, där fastigheter vanligtvis söks fram genom en markering av ett område på en karta.

Problembeskrivningen i denna del finns i avsnitt 7.7.3. Enligt Lant- mäteriet har denna begränsning blivit tandlös eftersom det rent tek- niskt går att göra en sökning i taget men som i praktiken är en sök- ning på flera fastigheter samtidigt.

Sökförbudet regleras i 7 § tredje stycket fastighetsregisterlagen. Enligt bestämmelsen får direktåtkomst medges för sökningar endast på en fastighet, tomträtt, samfällighet eller byggnad i taget. Om det finns särskilda skäl får dock Lantmäteriet i enskilda fall medge undan- tag från detta.

Det finns ingen ingående förklaring i förarbetena till varför begräns- ningen utgör en integritetshöjande skyddsåtgärd, se prop. 1999/2000:39 s. 95. Det som framgår är att detta vid dåtiden var Lantmäteriets praxis och att det rent generellt annars skulle få oönskade konse- kvenser från integritetssynpunkt. Förslaget hade dock mött viss kri- tik av remissinstanserna.

Mot bakgrund av våra resonemang ovan om integritetsrisker vid elektroniskt utlämnande skulle behovet av att kunna söka på till exem- pel en fastighet i taget kunna förklaras med att myndigheten ska ha mer kontroll över utlämnande av uppgifter om sökningen görs för flera fastigheter samtidigt. Det handlar alltså om möjligheten att göra urval och möjligheten att göra urvalet utan att Lantmäteriet har kon- troll över urvalet i varje enskilt fall.

494

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Utifrån det perspektivet är resonemanget i 1999 års förarbeten relevant, men det måste också ställas i relation till vad det är för upp- gifter som söks fram. I följande avsnitt föreslår vi särskilda regler för behandling av personnummer och samordningsnummer samt integri- tetskänsliga personuppgifter i fastighetsregistret. Frågan om urval beaktas där.

Frågan som i så fall kvarstår är om förbudet ska gälla för alla andra personuppgifter som inte regleras särskilt och där det alltså finns ett mycket starkt offentlighetsintresse av åtkomst till uppgifterna.

Exemplet från våra direktiv handlar om infrastrukturprojekt där det ofta är nödvändigt att kunna ringa in ett område på en karta där det till exempel ska gå en fiberkabel, för att söka fram vilka fastig- heter som berörs. Det rör sig alltså om att kunna göra ett urval av uppgifter.

Som vi också har poängterat i avsnittet ovan, utgör direktåtkomst inte sekretessbrytande regler. Det innebär att direktåtkomst som regel inte kan tillåtas så att mottagaren kan göra ett urval av uppgifter, om myndigheten inte har kontroll på om urvalet av uppgifterna omfattas av sekretess. En sådan direktåtkomst skulle strida mot OSL.

Det innebär att det i exemplet ovan krävs någon form av i vart fall automatiserad kontroll för att det ska vara tillåtet att lämna ut upp- gifterna.

Utifrån detta resonemang menar vi att förbudet mot ett så kallat flerfastighetssök inte fyller någon funktion vid reglering av direkt- åtkomst. Det följer av reglerna i OSL att varje urval eller samman- ställning som lämnas ut måste ha bedömts av myndigheten för att myndigheten ska anses ha uppfyllt sitt ansvar enligt OSL. Det finns alltså redan krav på viss nivå av kontroll, som innebär att det inte kan vara fråga om utlämnande via direktåtkomst, såtillvida det inte har införts särskilda sekretessbrytande regler för denna situation och viss typ av mottagare.

Om myndigheten kan göra denna kontroll automatiserat, kan ur- valet också lämnas ut automatiserat. Det är då enligt vår uppfattning som regel fråga om ett utlämnande i annan elektronisk form än direkt- åtkomst.

Vårt förslag är därför att reglerna om begränsning för flerfastig- hetssök ska tas bort. Det innebär inte att det blir tillåtet att göra nya behandlingar. Begränsningen följer redan av reglerna i OSL, vilka i sin tur är förenliga med kraven i EU:s dataskyddsförordning.

495

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

13.7.6Enskildas åtkomst till uppgifter om sig själva

Enligt 7 a § den nuvarande fastighetsregisterlagen får den som senast har beviljats lagfart på en fastighet beviljas ha direktåtkomst till upp- gifter om fastigheten. Om fastigheten är upplåten med tomträtt, får i stället den som enligt fastighetsregistrets inskrivningsdel är tomt- rättshavare ha sådan direktåtkomst.

Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det från integritets- synpunkt inte är nödvändigt att uppställa begränsningar för fastig- hetsägarens åtkomst till egna uppgifter, se prop. 2005/06:28 s. 60. Av förarbetena framgår vidare att sådan åtkomst inte heller kan anses oförenligt med ändamålen för fastighetsregistret. Vidare framgår det att direktåtkomst till egna uppgifter som sker via internet inte kan anses stå i strid med dataskyddsreglerna om överföring av person- uppgifter till tredje land.

Motsvarande bestämmelse finns exempelvis i vägtrafikdatalagen (2019:369), se 3 kap. 4 §. Liknande skäl som ovan anges också till den bestämmelsen i prop. 2018/19:33 s. 149.

Vi har inte funnit anledning att ändra den nuvarande bestämmel- sen i sak. Däremot bedömer vi att bestämmelsen bör utformas i lik- het med ordalydelsen i vägtrafikdatalagen, som på ett tydligare sätt refererar till de registrerade.

Vi bedömer att de skäl som har angetts till bestämmelsen är fort- farande relevanta och att bestämmelsen därmed är förenlig med EU:s dataskyddsförordning.

13.7.7Allmänhetens elektroniska åtkomst

Det finns inga särskilda regler i den nuvarande fastighetsregister- lagen om allmänhetens elektroniska åtkomst till fastighetsregistret. I förarbetena till lagen konstaterade regeringen rent allmänt att fastig- hetsregistret i sin helhet inte kan göras tillgänglig på internet för vem som helst att söka i (prop. 1999/2000:39 s. 101 f.).

Som vi har beskrivit i avsnitt 8.3 har Lantmäteriet vissa enkla medborgartjänster där allmänheten kan söka fram viss fastighet på en karta och ta reda på vem som äger den. För att ta reda på mer, måste dock den enskilde vända sig till Lantmäteriets kundcenter till exempel via telefon eller e-post. Allmänheten är annars hänvisad till

496

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

att om möjligt använda de tjänster som olika företag som har avtal med Lantmäteriet tillhandahåller.

Allmänhetens möjlighet att påverka och delta är särskilt viktig i samhällsbyggnadsärenden och utifrån ett miljöperspektiv, där till- gång till fastighetsinformation som huvudregel är nödvändig. Nedan följer några exempel på hur allmänhetens rätt till digital åtkomst har reglerats i dessa sammanhang i EU-rätt och i de nordiska länderna.

Som vi tidigare nämnt omfattas vissa typer av uppgifter i fastig- hetsregistret även av lagen (2010:1767) om geografisk miljöinforma- tion, som bygger på ett EU-direktiv 2007/2/EG (se avsnitt 5.4.4).

Både i det bakomliggande direktivet och i den svenska lagen finns det är särskilda regler som rör allmänhetens rätt till digital åtkomst. Enligt artikel 11 i ovan nämnda EU:s direktiv ska medlemsländerna tillhandahålla vissa tjänster för de datamängder som räknas upp i direktivets bilagor. Tjänsterna ska enligt artikelns sista stycke vara tillgängliga för allmänheten och vara åtkomliga via internet. Artikeln återspeglas i 12–13 §§ 2010 års lag. Bestämmelserna är utformade för att skydda intresset av allmän kännedom av uppgifterna, och anger ramarna för hur detta intresse får begränsas.

Ett annat exempel, taget från lagstiftning i de nordiska länderna, är 11 § den finska lagen 431/2023 om datasystemet för den byggda miljön. Enligt 11 § ska en offentlig informationstjänst tillhandahållas i det allmänna datanätet. I tjänsten visas bland annat uppgifter om byggnader och adresser. Sökning i tjänsten är dock begränsad till en- skild sökning via en karttjänst. De publicerade uppgifterna kan inne- hålla personuppgifter.

Av specialmotiveringen till 11 § i de finska förarbetena framgår att bestämmelsen är tillåten enligt EU:s dataskyddsförordning mot bakgrund av reglerna om undantag för grundläggande fri- och rättig- heter, dock under förutsättning att det inte går att göra massök- ningar i tjänsten och att endast de personuppgifter som är nödvän- diga för att få tillgång till information publiceras. Vidare framgår det att eftersom ändamålet med uppgifterna är att de ska vara offentliga, utgör därmed utlämnande av dessa inte en avvikelse från ändamåls- begränsningen enligt artikel 5 i EU:s dataskyddsförordning (se den finska propositionen RP 140/2022 rd med förslag till lagar om data- systemet för den byggda miljön och om ändring av markanvänd- nings- och bygglagen s. 97–98.)

497

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Det som är utmärkande i ovan nämnda exempel är att reglerna är utformade i syfte att tillgodose tredje mans rättigheter. Reglerna ut- går alltså från användarna och inte från de registrerade. Mot den bak- grunden anser vi att frågan om allmänhetens digitala åtkomst bör regleras i verksamhetsregleringen för Lantmäteriet, där det är just användarnas perspektiv som regleras särskilt. Våra förslag i denna del framgår därför av avsnitt 14.11.

13.7.8Förenligheten med EU:s dataskyddsförordning

Behandling av personuppgifter som innebär att de tillhandahålls elek- troniskt innebär olika integritetsrisker. Dessa risker har vi beskrivit i avsnitt 13.7.2. I avsnitt 13.6 har vi bedömt att de nuvarande bestäm- melserna i 7–10 § fastighetsregisterlagen behöver utformas på ett annat sätt för att få en mer proportionell integritetshöjande effekt jämfört med dagens regler. Utgångspunkten för de nya reglerna är att de bestämmelserna utformas med utgångspunkt i vissa kategorier av personuppgifter och särskilt skyddsvärda uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. De nya reglerna kommer på så sätt att vara mer samordnade med EU:s dataskyddsförordning och den svenska dataskyddslagen. De kommer också att vara mer samordnade med generella bestämmelser i svensk rätt som reglerar utlämnande av allmänna handlingar.

Vårt förslag om att införa en rambestämmelse om elektroniskt tillhandahållande syftar till att lägga grunden för utformningen av relevanta och proportionerliga integritetshöjande åtgärder, vilka vi föreslår ska regleras i anslutning till den nya lagen. Sådana bestäm- melser anses utgöra en tillåten specificering enligt artikel 6.2 och 6.3 EU:s dataskyddsförordning. Vi har inte funnit skäl att föreslå ytter- ligare bestämmelser utöver de som redan gäller i fastighetsregister- lagen.

Det nya i vårt förslag är att vi föreslår att förbudet för att söka på flera fastigheter, byggnader med mera, enligt 7 § fastighetsregister- lagen, ska tas bort (se avsnitt 13.7.5).

Vår bedömning är att denna ändring inte kommer att tillåta några nya behandlingar, varför någon ny integritetsanalys inte behövs på grund av förslaget. Motivet till vår bedömning är att det redan följer av OSL att myndigheten måste ha kontroll över utlämnande av

498

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

skräddarsydda sammanställningar vid utlämnande i varje enskilt fall. Annars skulle myndigheten inte kunna uppfylla sitt ansvar enligt sekre- tesslagstiftningen. Vi tolkar att så kallad flerfastighetssökning alltså redan är möjlig, om myndigheten inför relevanta kontroller vid varje utlämnande. Utlämnande som kräver någon form av kontroll vid ut- lämnande i varje enskilt fall utgör inte direktåtkomst (se HFD 2015 ref. 61). Det nuvarande förbudet fyller därmed ingen funktion. Det riskerar snarare leda till att myndighetens uppfyllande av ansvaret enligt OSL försvåras. Detta med tanke på att det finns en undantags- möjlighet från förbudet i 7 § fastighetsregisterlagen.

13.8Behandling av personnummer och samordningsnummer

Förslag: En ny rambestämmelse införs för behandling av person- nummer och samordningsnummer, med utgångspunkt i 3 kap. 10 § dataskyddslagen. Rambestämmelsen ersätter nuvarande regler- ing i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen, det vill säga av integritets- höjande åtgärder som rör denna kategori av uppgifter.

Även externa användare, som har rätt till åtkomst till informa- tionen, tillåts att söka på personnummer i vissa fall.

Ytterligare begränsningar kan meddelas genom föreskrifter i anslutning till lagen.

Förslaget bedöms förenligt med EU:s dataskyddsförordning.

Bedömning: Skälen till att utöka möjligheten att söka på person- nummer och samordningsnummer för externa användare bedöms vara knutna till användarens behandling med stöd av artikel 6.1 c och e dataskyddsförordningen.

13.8.1Dataskyddsförordningens krav och befintlig reglering för fastighetsregistret

Personnummer och samordningsnummer anses inte som känsliga personuppgifter i dataskyddsförordningens mening men har ändå en särställning genom att medlemsstaterna ges möjlighet att införa sär- skilda villkor för behandlingen (artikel 87). Dataskyddsförordningen

499

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

uppställer alltså inget krav på reglering i detta avseende. Men av artikeln följer att om medlemsstaterna bestämmer särskilda villkor för sådan behandling måste lämpliga skyddsåtgärder för de registre- rades fri- och rättigheter enligt förordningen säkerställas.

En särskild reglering har införts i 3 kap. 10 § dataskyddslagen. Av

3kap. 11 § dataskyddslagen framgår att regeringen får meddela före- skrifter om i vilka fall behandling av personnummer och samord- ningsnummer är tillåten (se även prop. 2017/18:105 s. 101 f.).

Lantmäteriet får enligt den nuvarande fastighetsregisterlagen behandla personnummer för att göra sammanställningar av uppgifter om fastigheter med utgångspunkt i en viss individ. Detta gäller såväl för egen räkning som för någon annans räkning. I fastighetsregister- lagen har dock detta förenats med integritetshöjande åtgärder när behandlingen sker i samband med utlämnande i elektronisk form eller om den sker för någon annans räkning, och då särskilt för vissa typer av ändamål. Den nuvarande fastighetsregisterlagen reglerar, såvitt vi kan utläsa, fem typer av integritetshöjande åtgärder rörande behandling av personnummer.

Den första åtgärden kan utläsas i 7 § som handlar om tillhanda- hållande av uppgifter via direktåtkomst. I dessa fall är det förbjudet att söka på personnummer eller delar av ett personnummer. Det är också förbjudet att söka på namn, men det står inget om samord- ningsnummer. En förklaring till att samordningsnummer inte räknas upp i paragrafen är att fastighetsregisterlagstiftningen inte har an- passats till senare års reglering av identitetsbeteckningar. Vi återkom- mer till den frågan i kapitel 14, där vi föreslår sådan anpassning.

Enligt 7 § sista stycket gäller förbudet inte för verksamhet där det ingår att föra in uppgifter i registret och verksamhet som avser för- rättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller motsvarande lag. Lantmäteriet hade invändningar mot förslaget att sökförbudet i övrigt skulle vara absolut men regeringen bedömde att det inte hade framkommit skäl för att öppna för en annan ordning (se prop. 1999/2000:39 s. 93 och 95).

Den andra åtgärden som är förknippad med formen för utläm- nande kan utläsas i 10 § fastighetsregisterlagen. Enligt bestämmel- sens första stycke får uppgifter om personnummer lämnas ut på medium för automatiserad behandling endast vid behandling som rör ändamålet i 2 § 5 punkten. Ändamålet som regleras där är aktuali-

500

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

sering, komplettering eller kontroll av fastighetsanknuten information som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register.

Enligt 10 § andra stycke gäller dock inte nämnda skyddsåtgärd om något annat följer av lag eller annan författning. Enlig 10 § tredje stycke får Lantmäteriet tillåta att uppgifterna lämnas ut i elektronisk form, trots skyddsåtgärden, om det finns särskilda skäl för det.

Den tredje skyddsåtgärden kan utläsas av 8 § fastighetsregister- lagen och hör ihop med skyddsåtgärden i 10 §. Nämnda 8 § begrän- sar Lantmäteriets möjlighet att göra urval och bearbetningar för annans räkning om urvalet eller bearbetningen avser utlämnande av uppgifter om personnummer. Detta får enbart göras för ändamål i 2 § 5 punkten, och precis som i 10 § gäller inte skyddsåtgärden om något annat följer av lag eller annan förordning eller om Lantmäte- riet i enskilda fall finner att det finns särskilda skäl för det.

Den fjärde skyddsåtgärden framgår av 9 § som är särskilt inriktad på Lantmäteriets urval och bearbetningar för annans räkning för ändamål som utgör direkt marknadsföring. Skyddsåtgärden innebär att bland annat uppgifter om personnummer och födelsetid inte får behandlas. Även här finns dock möjlighet för undantag i det enskilda fallet om Lantmäteriet finns att det finna särskilda skäl för det.

Den femte skyddsåtgärden är en slags ventil och framgår i 6 § enligt vilken Lantmäteriet får uppställa ytterligare villkor utöver dem som anges ovan.

13.8.2Det finns skäl att utöka möjligheten till sökning på personnummer

Enligt 7 § nuvarande fastighetsregisterlag är det inte tillåtet att med- ge direktåtkomst så att personnummer eller delar av personnummer används som sökbegrepp. Inga begränsningar gäller för samordnings- nummer. Begränsningen gäller inte Lantmäteriets möjlighet att göra sådana sökningar.

Av avsnitt 5.2.4 framgår att sökbegränsningarna i 7 § inte har något genomslag som begränsning enligt tryckfrihetsförordningen.

Av förarbetena till 7 § framgår att det inte hade framkommit skäl för att öppna för en mer tillåtande ordning, se prop. 1999/2000:39 s. 95.

501

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

hitta fastigheter där en sökt person kan uppehålla sig. Det framgår också att andra myndigheter efterfrågar sökning på personnummer för att automatiskt kunna hämta information från fastighetsregistret för presentation i olika e-tjänster för medborgare.

I vårt arbete med att fördjupa denna problembild har vi träffat representanter bland annat från Polismyndigheten, Skatteverket, Lant- mäteriet och olika företag som har avtal med Lantmäteriet om åt- komst till fastighetsregistret. Fördjupningen finns i avsnitt 7.7.3 och

7.7.5.Sammanfattningsvis har det framkommit att behovet är rela- tivt brett och finns bland annat hos banker, försäkringsbolag, kredit- upplysningsföretag, brottsbekämpande myndigheter, men även till exempel hos Kronofogdemyndigheten och Centrala studiestöds- nämnden.

Begränsningen i 7 § fastighetsregisterlagen har i praktiken lett till att de som har behov av att söka fram fastighetsinformation baserat på personnummer tvingas att gå krångliga omvägar för att få fram den informationen. Sådana omvägar inkluderar att det uppstår kopior av fastighetsregistret eller delmängder av fastighetsregistret, vilket enligt vår uppfattning leder till motsatt effekt än den avsedda skydds- effekten med begränsningen i 7 §.

Av våra överväganden framgår också en slutsats om att, när en sök- begränsning faktiskt är motiverad, så borde den inte kunna kringgås, till exempel genom viss teknisk lösning. Mot bakgrund av det reso- nemanget har vi föreslagit en annan utformning av reglerna i 7–10 §§, se avsnitt 13.6.

Det finns alltså numera starka skäl för att införa en mer öppen ordning med sökmöjligheter jämfört med den nuvarande. Samtidigt finns det också skäl att lägga till uppgift om samordningsnummer, så att samma begränsning gäller för båda identitetsbeteckningarna. Sökning på samordningsnummer kan dessutom upplevas som mer integritetskänsligt. Vi utgår från de identitetsbeteckningar som regleras i folkbokföringslagen (1991:481), det vill säga personnummer och samordningsnummer.

Utifrån behovsbeskrivningen har vi dragit slutsatsen att det rör sig om verksamheter vars behandlingar grundas på rättslig grund som helt eller delvis är fastställd i nationell rätt.

Med andra ord uppfattar vi att behovet är främst knutet till an- vändarens behandling med stöd av artikel 6.1 c och e, som också är Lantmäteriets rättsliga grund för att lämna ut uppgifterna.

502

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Även enskilda kan ha uppgifter som är av allmänt intresse och som förutsätter personuppgiftsbehandling enligt artikel 6.1 e. Exempelvis har bedrivandet av kreditupplysningsverksamhet, som är noga reglerat i lag, bedömts som en uppgift av allmänt intresse, se prop. 2017/18:120 s. 21.

Mot den bakgrunden bedömer vi att sökning på personnummer och samordningsnummer i dessa fall både kan anses vara nödvändig och proportionerlig mot de legitima mål som eftersträvas.

Det intrång som det innebär att någon som har rätt att ta del av uppgifter i fastighetsregistret också kan söka på personnummer eller samordningsnummer i fastighetsregistret, anser vi alltså är redan av- vägt i det rättsliga stödet för användarens behandling.

Vi föreslår därmed att möjligheten till att söka på personnummer ska ökas jämfört med i dag, med de begränsningar som följer av att användningen måste ha stöd i viss rättslig grund, nämligen artikel 6.1 c och e i EU:s dataskyddsförordning. Närmare utformning av denna begränsning bör regleras i föreskrifter i anslutning till den nya lagen.

Vi gör samma bedömning i fråga om samordningsnummer, men i detta fall innebär det också att det faktiskt införs en begränsning jämfört med i dag, vilket innebär en förbättring utifrån ett integritets- skyddsperspektiv. Vi ser inte anledning att skilja på skyddet för per- sonnummer och samordningsnummer, utan utgångspunkten måste vara att dessa ska skyddas på samma sätt.

13.8.3Ny rambestämmelse för behandling av personnummer och samordningsnummer med utgångspunkt

i dataskyddslagens regler

Den nuvarande regleringen i fastighetsregisterlagen om integritets- höjande åtgärderna för behandling av personnummer och samord- ningsnummer är relativt fragmenterad och svår att överblicka. I samt- liga fall utom sökbegränsningar avseende personnummer, tillåter reglerna att skyddsåtgärderna kan åsidosättas om särskilda skäl finns. Däremot finns det inget som anger vad ett särskilt skäl är. Reglerna innehåller undantag i förekommande fall med hänvisning till annan lag eller förordning.

503

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

I förarbetena till fastighetsregisterlagen tydliggörs att begräns- ningarna inte gäller vid utlämnande enligt offentlighetsprincipen och att hänvisningen till annan lag och förordning rör de generella data- skyddsreglerna (se prop. 1999/2000:39 s. 144).

Ifråga om bedömning av särskilda skäl hänvisas i dessa förarbeten till praxis till 10 § f den då gällande personuppgiftslagen (1998:204). Motsvarigheten till den paragrafen finns i dag i artikel 6.1 f EU:s dataskyddsförordning. Skillnaden i dag är dock att den punkten i artikel 6.1 inte längre kan användas som rättslig grund för behand- ling som utförs av offentliga myndigheter när de fullgör sina uppgif- ter, se artikel 6.1 andra stycket.

Vidare framgår av förarbetena att en grundläggande förutsättning för att kunna lämna ut personnummer är att det är tillåtet enligt den dåvarande 22 § personuppgiftslagen (se prop. 1999/2000:39 s. 143– 145), alltså nuvarande 3 kap. 10 § dataskyddslagen.

Det sagda innebär alltså att de generella reglerna i 3 kap. 10 § dataskyddslagen utgör en utgångspunkt och yttersta ram för när be- handling av personnummer och samordningsnummer är tillåten, vid behandling av uppgifterna enligt den nuvarande fastighetsregisterlagen.

De särskilda skäl som ger möjlighet till undantag från begräns- ningarna enligt den nuvarande fastighetsregisterlagen måste enligt vår uppfattning numera läsas mot bakgrund av den intresseavvägning som ska göras enligt dataskyddslagens generella regel.

Den nuvarande regleringen av undantag från begränsningarna har enligt vår bedömning blivit föråldrad och är svår att läsa mot bak- grund av gällande generella regler.

Mot bakgrund av denna bedömning anser vi att den övergripande ramen för vad som gäller för behandling av personnummer och sam- ordningsnummer bör fastställas i en rambestämmelse i den nya fastig- hetsdatalagen. Den nuvarande detaljregleringen i fastighetsregister- lagen bör därmed tas in i föreskrifter som meddelas i anslutning till den nya lagen. De integritetshöjande åtgärderna ska, precis som

idag, gälla vid behandling som innebär elektroniskt utlämnande, det vill säga i Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet.

En alternativ reglering skulle kunna vara att hänvisa till data- skyddsförordningens regler. Vi bedömer dock att det integritets- höjande värdet ligger i att dataskyddslagens bestämmelse preciseras

ifråga om vilka behandlingar som anses innebära särskilda integri-

504

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

tetsrisker i detta fall. Det är alltså de behandlingar som ansetts känsliga i de nuvarande förarbetena till fastighetsregisterlagen.

Dessa behandlingar bör alltså räknas upp i rambestämmelsen, som i övrigt föreslås motsvara lydelsen i 3 kap. 10 § dataskyddslagen. Härigenom ringas in i vilka fall det kan behövas ytterligare före- skrifter om begränsningar. En sådan reglering pekar också tydligare på i vilka fall det finns högre krav på inbyggt dataskydd och data- skydd som standard.

13.8.4Förenligheten med EU:s dataskyddsförordning

Vårt förslag i denna del är främst av lagteknisk karaktär när det gäller utformning av bestämmelser som reglerar integritetshöjande åtgär- der för behandling av personnummer och samordningsnummer. För- slagen utgår från våra bedömningar och utgångspunkter i avsnitt 13.6 om att utformningen bör baseras på skyddsnivån för personuppgift- erna. Eftersom personnummer och samordningsnummer redan är utpekat som en kategori av skyddsvärda personuppgifter, har vi därför valt att bygga vidare på denna systematik. De nuvarande kon- kreta begränsningarna formuleras därmed om och föreslås regleras i en förordning.

Våra förslag innebär dock även en ändring jämfört med dagens regler. Ändringen rör sökförbudet i 7 § fastighetsregisterlagen.

Som framgår av motiveringen till denna ändring i avsnitt 13.8.2 har vi bedömt att det ökade integritetsintrånget som ändringen innebär är proportionerligt, under förutsättning att behandlingen görs med stöd av artikel 6.1 c och e EU:s dataskyddsförordning. Även nödvändighetskravet är uppfyllt om behandlingen baseras på sådan grund. Offentlighets- och sekretesslagen ger i övrigt ett tillräckligt skydd för personuppgifterna genom att myndigheten måste ha viss grad av kontroll av vilka uppgifter som får sökas fram, för att myn- digheten ska kunna uppfylla ansvaret enligt den lagen. Detta är i sig en begränsning för möjligheten att erbjuda direktåtkomst.

Vi bedömer därför att en ökning av möjligheten att söka på per- sonnummer är förenlig med EU:s dataskyddsförordning.

Vi vill också återigen betona att den omständighet att en viss be- handling av personuppgifter är rättsligt grundad innebär inte att till exempel vilka sammanställningar som helst kan göras. Dataskydds-

505

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

förordningens krav enligt artikel 5 måste också vara uppfyllda. Enligt artikel 25 kan effektivt genomförande av dessa principer ske genom att dataskyddet byggs in eller utformas som standard.

13.9Behandling av uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden

Förslag: En ny rambestämmelse införs för behandling av integri- tetskänsliga personuppgifter som är särskild skyddsvärda. Ram- bestämmelsen ersätter nuvarande reglering i 7–10 §§ fastighets- registerlagen som innehåller begränsningar för vissa uppgifter som är av mer integritetskänslig natur.

Regeringen kan meddela ytterligare föreskrifter om begräns- ningar för behandling av dessa uppgifter.

Förslaget bedöms förenligt med EU:s dataskyddsförordning.

Bedömning: Skyddsåtgärderna behöver utformas mer konsekvent i den nya regleringen. De nya reglerna bör inte peka ut enstaka uppgifter utan avse uppgifter som rör den enskildes personliga eller ekonomiska förhållanden som är särskilt skyddsvärda, det vill säga har en högre skyddsnivå.

13.9.1Dataskyddsförordningens krav och befintlig reglering för fastighetsregistret

Dataskyddsförordningen uppställer krav på nationella identifika- tionsnummer, artikel 87, som vi har behandlat ovan. De generella kraven som måste uppfyllas har vi redan beskrivit ovan. Det som är av särskilt intresse i detta sammanhang är förutsättningarna för kompletterande bestämmelser i nationell rätt i artikel 6 och artiklar- na 24.1 och 32. De två sistnämnda ställer krav på den personuppgifts- ansvarige att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa att behandlingen utförs i enlighet med förordningen och att en lämplig säkerhetsnivå säkerställs. Artikel 25 om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard anser vi också är särskilt rele- vant i en verksamhet som syftar till att tillhandahålla personuppgif- ter i en inte obetydlig omfattning.

506

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Lantmäteriet har framfört till oss att myndigheten identifierat att vissa typer av personuppgifter i fastighetsregistret är av mer skydds- värd karaktär (se avsnitt 8.6.1). Enligt myndigheten har kartlägg- ningen gjorts utifrån Integritetsskyddsmyndighetens definition av integritetskänsliga personuppgifter. Vi har uppfattat att det är en viss kategori av personuppgifter som visserligen inte är särskilt reglerad, men som bör ha en högre nivå av skydd.

Förutom personnummer och samordningsnummer, har Lant- mäteriet identifierat att det rör sig om direkta personuppgifter som rör personer med skyddad identitet samt barn.

Andra typer av uppgifter som myndigheten identifierat rör den registrerades personliga förhållanden som till exempel finns i inskriv- ningsdelen och som tilläggsinformation. Det rör sig exempelvis om uppgift om civilstånd.

Ytterligare en typ av mer skyddsvärda uppgifter rör den regi- strerades ekonomiska förhållanden, exempelvis uppgift om inteck- ning, utmätning eller konkurs.

Myndigheten har också identifierat att nämnda typer av uppgifter kan förekomma i varierad omfattning i registrets anmärkningar som är ett fritextfält, vilket har lett till att myndigheten har som standard klassat all information i dessa fält som särskilt skyddsvärd.

I den nuvarande fastighetsregisterlagen har lagstiftaren också identi- fierat att vissa typer av uppgifter är mer skyddsvärda (angående per- sonnummer och samordningsnummer se tidigare avsnitt). I 7–10 §§ finns det olika begränsningar kopplade till sådana uppgifter. Dessa är följande.

Enligt 7 § har uppgift om namn identifierats som särskilt skydds- värd som sökbegrepp vid direktåtkomst. Det finns därför begräns- ningar för sökning baserat på den uppgiften.

Enligt 8 och 10 § har uppgift om inteckning identifierats som integritetskänslig personuppgift. Det finns därför begränsningar för behandlingar som innebär urval och bearbetningar och elektroniskt utlämnande i annan form än direktåtkomst. Det finns dock ingen begränsning för direktåtkomst till uppgifterna. Angående uppgifter som räknas upp i 9 § se avsnitt 13.10.

507

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

13.9.2Skyddsåtgärder behöver regleras mer konsekvent

Utifrån den kartläggning som Lantmäteriet har gjort kan vi konsta- tera att skyddsvärda personuppgifter förekommer i större omfatt- ning i fastighetsregistret än vad som anges i begränsningarna enligt fastighetsregisterlagen. Såvitt vi har uppfattat har Lantmäteriet redan utformat ett adekvat skydd för dessa personuppgifter, även om de inte räknas upp i lagstiftningen.

Samtidigt kan vi konstatera att uppräkningen i lagstiftningen inte är konsekvent vilket vi i tidigare avsnitt har bedömt bero på hur reglerna har utformats, kopplat till viss teknisk utformning av elek- troniskt tillhandahållande. Ett tydligt exempel på detta är möjlig- heten till åtkomst om uppgift om inteckningar är begränsad i fråga om tillhandahållande på medium för automatiserad behandling men inte via direktåtkomst. Utifrån vårt resonemang om integritetsrisker i tidigare avsnitt ovan, borde huvudregeln vara att mer känsliga per- sonuppgifter kräver högre nivå av kontroll vid utlämnande. Det inne- bär att direktåtkomst är mindre lämplig som utlämnandeform för sådana uppgifter.

En annan fråga är varför inte andra uppgifter som rör den regi- strerades ekonomiska förhållanden har tagits med i lagstiftningen. Vi bedömer att lagstiftningen även i denna del inte är konsekvent och att det kan leda till en uppfattning om att det inte är lika känsligt i dessa fall, eftersom den kompletterande lagstiftningen inte har tagit dessa uppgifter i beaktande, i samma utsträckning.

Vår bedömning är därför att de nya reglerna, utifrån den nya strukturen bör utformas mer konsekvent genom att peka på katego- rin eller typen av uppgifterna snarare än enstaka uppgifter. Vi före- slår därför regleringen ska avse uppgifter som rör enskildas person- liga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärda. Uppgift om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden har samma innebörd som i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), (se prop. 2009/10:80 s. 177). Uppgif- ter om personnummer och samordningsnummer ska regleras separat mot bakgrund av dataskyddslagens regler.

Uppgifter om barn återkommer vi till i avsnitt 13.10.

Mot denna bakgrund innebär vår bedömning att de författnings- reglerade begränsningarna kommer att bli mer konsekventa och lättare att omsätta till särskilda krav på inbyggt dataskydd och data-

508

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

skydd som standard. Det innebär att skyddet för integriteten för- bättras jämfört med dagens reglering.

13.9.3Ny rambestämmelse för behandling av uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden

De regler som i dag finns i 7–10 §§ fastighetsregisterlagen behöver, som vi redan varit inne på, struktureras om. Vår uppfattning är att strukturen som vi föreslagit för reglering av en rambestämmelse för behandling av personnummer och samordningsnummer, är adekvat även för andra uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärda.

Vi föreslår därmed motsvarande utformning av en rambestäm- melse för dessa uppgifter.

13.9.4Förenligheten med EU:s dataskyddsförordning

Vårt förslag i denna del är främst av lagteknisk karaktär när det gäller utformning av bestämmelser som reglerar integritetshöjande åtgärder för behandling av personnummer och samordningsnummer. Förslagen utgår från våra bedömningar och utgångspunkter i avsnitt 13.6 om att utformningen bör baseras på skyddsnivån för personuppgifterna. Eftersom personnummer och samordningsnummer redan är utpekad som en kategori av skyddsvärda personuppgifter, har vi därför valt att bygga vidare på denna systematik. De nuvarande konkreta be- gränsningarna formuleras därmed om och föreslås regleras i en för- ordning.

Våra förslag innebär dock även en ändring jämfört med dagens regler. Ändringen rör sökförbudet i 7 § fastighetsregisterlagen.

Som framgår av motiveringen till denna ändring i avsnitt 13.8.2 har vi bedömt att det ökade integritetsintrånget som ändringen inne- bär inte är oproportionerligt, under förutsättning att behandlingen görs med stöd av artikel 6.1 c och e EU:s dataskyddsförordning. Även nödvändighetskravet är uppfyllt om behandlingen baseras på sådan grund. Offentlighets- och sekretesslagen ger i övrigt ett till- räckligt skydd för personuppgifterna genom att myndigheten måste ha viss grad av kontroll av vilka uppgifter som får sökas fram, för att

509

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

myndigheten ska kunna uppfylla ansvaret enligt den lagen. Detta är i sig en begränsning för möjligheten att erbjuda direktåtkomst.

13.10 Begränsning för direkt marknadsföring

Förslag: En ny rambestämmelse införs som syftar till att begränsa elektroniskt tillhandahållande för ändamålet direkt marknads- föring. Bestämmelsen upplyser också om den registrerades rätt att göra invändning enligt artikel 21.2 och 21.3 EU:s dataskydds- förordning.

Motsvarande regel finns i nuvarande 2 § 6 punkt fastighets- registerlagen.

Den begränsning som regleras i 9 § fastighetsregisterlagen, i fråga om Lantmäteriets urval och bearbetningar av personupp- gifter för annans räkning, för direkt marknadsföring, föreslås tas in i förordningen till den nya fastighetsdatalagen.

13.10.1Dataskyddsförordningens krav och befintlig reglering för fastighetsregistret

Rätten att göra invändning

Enligt artikel 21 i dataskyddsförordningen har den registrerade rätt att, under vissa förutsättningar, invända mot den personuppgifts- ansvariges behandling av personuppgifter.

För personuppgifter som behandlas för att utföra en uppgift av allmänt intresse, som ett led i myndighetsutövning eller efter en in- tresseavvägning (artikel 6.1 e eller f) får en invändning göras när som helst.

Görs invändning, får den personuppgiftsansvarige fortsätta behandla personuppgifterna bara om den kan påvisa tvingande berättigade skäl som väger tyngre än den registrerades intressen, rättigheter och fri- heter, eller om behandlingen sker för fastställande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk.

För personuppgifter som behandlas för direkt marknadsföring får en invändning också göras när som helst. Görs en invändning, får personuppgifterna inte längre behandlas för sådana ändamål. Någon intresseavvägning ska alltså inte göras i de fallen.

510

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Artikel 21 är direkt tillämplig men dess tillämpningsområde kan begränsas i enlighet med artikel 23.

Som framgår ovan gäller alltså rätten till invändning inte i fråga om behandling av personuppgifter som är nödvändig att fullgöra en rättslig förpliktelse som den personuppgiftsansvarige har.

I samband med anpassning av de fastighetsrättsliga författning- arna till dataskyddsförordningen bedömde regeringen att det finns ett flertal register inom bland annat de fastighetsrättsliga områdena vars funktion förutsätter att någon rätt till invändning mot en be- handling av personuppgifter inte finns, se prop. 2017/18:111 s. 48. Regeringen angav vidare att det handlar bland annat om fastighets- registret och att förande av registret utgör en personuppgiftsbehand- ling som är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse. Reger- ingen konstaterade därmed att rätten till invändningar mot denna behandling av personuppgifter inte gäller enligt dataskyddsförord- ningen.

Tillhandahållande av personuppgifter för direkt marknadsföring är tillåtet enligt 2 § fastighetsregisterlagen, men rätten till invänd- ning gäller fullt ut i dessa fall. Fastighetsregisterlagen innehåller även en särskild integritetshöjande bestämmelse för sådan behandling, se 9 §. Enligt 9 § får Lantmäteriet inte behandla uppgifter om person- nummer, födelsetid, civilstånd, utmätning, konkurs eller standard- poäng, vid urval och bearbetning för annans räkning för direkt mark- nadsföring.

Av förarbetena till bestämmelsen framgår att direktreklam ofta upplevs som stötande, se prop. 1999/2000 s. 145. Av förarbetena fram- går vidare att detta gäller särskilt när utformningen tyder på kunskap om ålder och civilstånd i kombination med andra uppgifter.

Enligt 9 § andra stycket är dock förbudet inte absolut, utan Lant- mäteriet får göra undantag om det finns särskilda skäl i enskilda fall. Utifrån problembeskrivningen i våra direktiv, har bestämmelsen kri- tiserats för att som huvudregel inte ta hänsyn till det särskilda skyddet för personuppgifter om barn.

511

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Barns personuppgifter

Av dataskyddsförordningen skäl 38 framgår att barns personupp- gifter förtjänar särskilt skydd eftersom barn kan vara mindre med- vetna om berörda risker, följder och skyddsåtgärder samt om sina rättigheter. Av skälpunkten framgår också att sådant särskilt skydd i synnerhet bör gälla användningen av barns personuppgifter i mark- nadsföringssyfte.

När artikel 6.1 f används som rättslig grund ingår det i intresse- avvägningen att särskilt beakta om den registrerade är ett barn.

I förarbetena till dataskyddslagen bedömde regeringen att det finns tillräckliga skyddsmekanismer för att förhindra omfattande insam- ling och annan behandling av barns personuppgifter i marknads- föringssyfte, se prop. 2017/18:105 s. 73. Bedömningen avsåg risker i samband med att barn lämnar samtycke till behandling av person- uppgifter vid användning av informationssamhällets tjänster.

De tillräckliga skyddsmekanismerna som avsågs var lagstiftning på marknadsföringsområdet och branschpraxis som syftar till att hindra att barns personuppgifter används i marknadsföringssyfte. Av för- arbetena framgår vidare att det som huvudregel strider mot svensk rätt och god marknadsföringssed att rikta direktreklam till barn under 16 år (se MD 1999:26 och MD 2012:14).

13.10.2Ny rambestämmelse om begränsning för direkt marknadsföring

Vi bedömer att det av samma skäl som framgår av tidigare uttalanden i förarbeten till fastighetsregisterlagen finns behov av att tydliggöra att rätten att göra invändning gäller i vissa fall även för rättslig grund som baseras på rättslig förpliktelse. Vi uppfattar att det är anled- ningen till att 2 § 6 punkten i den nuvarande fastighetsregisterlagen hänvisar till artikel 21.2 och 21.3 i dataskyddsförordningen.

De särskilda begränsningar som gäller enligt 9 § fastighetsregister- lagen bör tas in i anslutande förordning till den nya fastighetsdata- lagen. De uttalanden som gjorts i fråga om barns uppgifter och till- räckliga skyddsmekanismer, kan enligt vår uppfattning inte fullt ut tillämpas i fråga om fastighetsregistret eftersom registrering i fastig- hetsregistret inte bygger på den rättsliga grunden samtycke. Av den anledningen bedömer vi att skyddsåtgärden bör tydliggöras genom

512

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

en hänvisning till krav på god marknadsföringssed enligt marknads- föringslagen (2008:486).

Det bör också uppmärksammas att 9 § gäller för behandling som Lantmäteriet får göra för annans räkning. Det är alltså inte Lant- mäteriet som behandlar uppgifter för direkt marknadsföring och är därmed inte personuppgiftsansvarig för den behandling som använd- aren gör. Begreppet annans räkning ska enligt vår uppfattning inte tolkas som att det föreligger ett förhållande där Lantmäteriet är per- sonuppgiftsbiträde till någon som ansöker om elektronisk åtkomst till viss sammanställning av uppgifter i fastighetsregistret. För att tydlig- göra detta föreslår vi att uttrycket för annans räkning byts ut mot att behandling görs på framställan av annan, det vill säga framställan i den bemärkelsen som avses i 19 § förvaltningslagen (2017:900).

Rätten att göra invändningar är som sagt begränsad till rättslig grund enligt artikel 6.1 e och f, och gäller alltså inte rättslig grund som utgör rättslig förpliktelse enligt artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsför- ordning. I avsnitt 12.2.3 har vi, i likhet med tidigare uttalanden i för- arbetena till fastighetsregisterlagen, bedömt att förande av fastighets- registret utgör en rättslig förpliktelse. I detta ligger alltså behandling som innebär att uppgifter registreras i registret. Men även behand- ling som innebär elektroniskt tillhandahållande omfattas enligt vår uppfattning av förpliktelsen när det sker med stöd av bestämmelser om utlämnande som innebär att det finns en rätt eller skyldighet till åtkomst.

Däremot har vi i avsnitt 12.2.4 bedömt att verksamhet att försörja samhället med grundläggande fastighetsinformation har ett bredare syfte och baseras i det fallet på den rättsliga grunden i artikel 6.1 e, det vill säga uppgift av allmänt intresse. Vår bedömning är därmed att rätten att göra invändning enligt artikel 21 dataskyddsförordning inte kan uteslutas i fråga om elektroniskt tillhandahållande, som inte utgör en rättslig förpliktelse.

I förarbetena till vägtrafikdatalagen bedömde regeringen att det saknas behov av att införa ytterligare inskränkningar av rätten att göra invändningar, se 2018/19:33 s. 162. Bedömningen var att den intresseavvägning som ska göras enlig artikel 21.1 dataskyddsförord- ningen i princip uteslutande torde utfalla till registermyndighetens fördel. Bedömningen gjordes mot bakgrund av regleringen av ända- målen i vägtrafikdatalagen.

513

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

I likhet med bedömningarna i 2018 års förarbeten till vägtrafik- datalagen, bedömer vi att det beträffande fastighetsregistret saknas skäl att inskränka rätten till invändningar ytterligare. Om det finns enskilda fall där intresseavvägningen skulle utfalla för den registrerades fördel, anser vi att möjligheten till rätten att göra invändningar fyller en desto viktigare funktion ur rättssäkerhetssynpunkt. Detta även om möjligheten i praktiken enbart blir tillämplig i undantagsfall.

13.10.3 Förenligheten med EU:s dataskyddsförordning

Vårt förslag i denna del är främst av lagteknisk karaktär när det gäller utformning av bestämmelser som reglerar begränsning för behand- ling av personuppgifter för direkt marknadsföring. Förslaget innebär att befintliga begränsningar enligt 2 § 6 punkten och 9 § fastighets- registerlagen förs över till den nya fastighetsdatalagen och anknytande förordning. Vissa språkliga förtydliganden föreslås. Begräsningen i nuvarande 9 § skärps genom att en hänvisning till regler om god mark- nadsföringssed läggs till.

Våra förslag bedöms inte innebära ökade risker för intrång i den personliga integriteten jämfört med dagens regler. Behandlingen be- döms fortsatt nödvändig och proportionerlig, mot bakgrund av de fortsatt gällande begränsningarna. Det har inte framkommit några andra skäl för att ompröva redan gällande reglers förenlighet med de dataskyddsrättsliga reglerna.

13.11 Vissa begränsningar av registrerades rättigheter

Bedömning: Regeringens tidigare bedömning rörande behovet av särskild reglering i fråga om begränsning av registrerades rättig- heter gäller. Befintliga regler inom detta område ska vara kvar.

En närmare redogörelse av rättighetsregleringen på det fastighets- rättsliga området finns i promemorian Anpassningar av de fastighets- rättsliga, associationsrättsliga, transporträttsliga och immaterialrättsliga författningarna till dataskyddsförordningen (Ds 2017:19 kapitel 6).

Regeringens bedömning i fråga om de registrerades rättigheter i den fastighetsrättsliga regleringen framgår av prop. 2017/18:111 s. 43–50.

514

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Regeringens bedömning enligt 2017 års proposition är att det be- hövs undantag från rätten till rättelse och från rätten till begränsning av behandling enligt dataskyddsförordningen för register där särskilda förutsättningar gäller.

Dessa uttalanden rör de nuvarande 14–15 §§ fastighetsregister- lagen. Enligt 14 § gäller särskilda regler för rättelse av uppgifter i den allmänna delen och inskrivningsdelen i fastighetsregistret enligt fastig- hetsbildningslagen respektive jordabalken. I övrigt gäller artikel 16 EU:s dataskyddsförordning.

Eftersom Lantmäteriet har pekats ut som personuppgiftsansvarig för fastighetsregistret tydliggörs i 14 § att frågor om rättelse får prö- vas även av någon annan än den personuppgiftsansvarige, om reger- ingen för en viss del av registret eller för vissa uppgifter har föreskrivit det.

Enligt 15 § fastighetsregisterlagen gäller inte rätten till begräns- ning av behandling av personuppgifter i fastighetsregistret enligt artikel 18 EU:s dataskyddsförordning i fråga om personuppgifter i fastighetsregistrets allmänna del och inskrivningsdel.

Det huvudsakliga motivet till dessa undantag beskrivs på s. 44 i 2017 års proposition. Där framgår det att införande av uppgifter i de register som det är fråga om är ofta förenat med viktiga rättsverk- ningar. Vidare framgår det att syftet med registren är i flera fall även att ge offentlighet åt uppgifterna som registreras. Ett stort antal aktörer, till exempel kreditgivare, rättighetshavare och potentiella affärspartners, kan därför lätt ta del av uppgifterna och de förlitar sig då på dem. Slutligen framgår det att det därför är av mycket stor vikt att uppgifterna är tillförlitliga. En ändring av uppgifterna måste göras på ett sätt som är förenligt med registrens grundläggande funktion.

Vi har inte identifierat några problem eller andra otydligheter kring nämnda regler som föranleder en annan bedömning än den som redan gjorts av regeringen. Befintliga regler inom detta område ska vara kvar och framgå av den nya fastighetsdatalagen.

515

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

13.12 Lantmäteriets personuppgiftsansvar

Förslag: Lantmäteriets personuppgiftsansvar enligt nuvarande 5 § fastighetsregisterlagen kopplas till fastighetsregister- och tillhanda- hållandeverksamheten. Detta innebär inte någon ändring i sak.

Det tydliggörs också i den nya bestämmelsen att ansvaret om- fattar även behandling i verksamhet där det ingår att föra in upp- gifter i fastighetsregistret. I de fall sådan verksamhet utförs av en annan behörig myndighet eller kommun utgör den ett person- uppgiftsbiträde till Lantmäteriet.

En upplysningsbestämmelse införs om att regeringen kan med- dela föreskrifter om personuppgiftsbiträden.

13.12.1Dataskyddsförordningens krav och gällande reglering för fastighetsregistret

Med personuppgiftsansvarig avses den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Om ändamålen med och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller den nationella rätten (artikel 4.7 i dataskyddsförordningen).

Med uppgiften som personuppgiftsansvarig följer vissa skyldigheter enligt dataskyddsförordningen.

Den som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansva- riges räkning utgör ett personuppgiftsbiträde (artikel 4.8). Ett per- sonuppgiftsbiträde får inte anlita underbiträden utan tillstånd från den personuppgiftsansvarige (artikel 28.2). Det uppställs också krav på avtal eller den rättsakt som reglerar biträdets personuppgiftsbehand- ling (se artikel 28.3).

Personuppgiftsbiträden har också egna skyldigheter enligt data- skyddsförordningen. Till exempel har biträdet en skyldighet att ha en godtagbar säkerhetsnivå (artikel 32). Vidare kan ett biträde under vissa förutsättningar bli skyldig att betala ersättning till den regi- strerade vid felaktig personuppgiftsbehandling (artikel 82).

516

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Lantmäteriet pekas ut som ensam personuppgiftsansvarig för fastighetsregistret enligt 5 § fastighetsregisterlagen. Denna bestäm- melse är förenlig med dataskyddsförordningen eftersom det enligt artikel 4.7 är tillåtet att peka ut vem som är personuppgiftsansvarig i nationell lagstiftning, jfr Ds 2017:19 s. 125.

De närmare kriterierna som ledde till att Lantmäteriet pekades ut som ensam personuppgiftsansvarig för fastighetsregistret finns i för- arbetena till 5 §, se prop. 1999/2000:30 s. 81. Kriterierna handlade bland annat om vikten av väl fungerande och ändamålsenliga ajour- hållningsrutiner och att det skulle vara enklare för de registrerade att veta vilken myndighet han eller hon ska vända sig till.

Det gjordes ingen ändring av dessa bedömningar i samband med anpassningen av de dataskyddsrättsliga författningarna inom fastig- hetsrättens område (jfr Ds 2017:19 s. 127 ff.). Däremot tydliggjordes det att de kommunala lantmäterimyndigheterna och kommunerna som har rätt att föra in och ta bort uppgifter i fastighetsregistrets olika delar utgör personuppgiftsbiträden till Lantmäteriet.

I samband med anpassningsarbetet enligt ovan gjorde regeringen bedömningen att kraven på personuppgiftsbiträdens behandling av personuppgifter i fastighetsregistret lämpligen regleras i författning i stället för i ett avtal. Regeringen föreslog därför en rätt för Lant- mäteriet att (i egenskap av personuppgiftsansvarig) meddela före- skrifter med anledning av artikel 28.3 i dataskyddsförordningen (jfr Ds 2017:19 s. 128 f.).

Av 83 § fastighetsregisterförordningen framgår att Lantmäteriet får meddela föreskrifter om personuppgiftsbiträdens hantering av per- sonuppgifter som avses i artikel 28.3 i EU:s dataskyddsförordning (se Lantmäteriet föreskrifter i denna del, LMFS 2018:3).

13.12.2Behöriga myndigheters roll som personuppgiftsbiträde till Lantmäteriet bör tydliggöras

I vårt arbete med att beskriva problembilden har det framkommit att regleringen av behöriga myndigheters roll som personuppgiftsbiträde till Lantmäteriet är otydligt, se avsnitt 8.2.4. Rollen framgår indirekt av föreskriftsrätten till Lantmäteriet i 83 § fastighetsregisterförord- ningen, och regleringen av i fastighetsregisterlagens 4–5 §§.

517

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Mot bakgrund av beskrivningen ovan kan vi konstatera att data- skyddsförordningen lämnar ett utrymmer för medlemsstaterna att reglera villkoren för ett personuppgiftsbiträdes behandling av person- uppgifter i nationell rätt.

En fråga som inställer sig är om den nationella rätten måste före- skriva samtliga villkor som framgår av artikel 28.3 dataskyddsförord- ningen.

Europeiska dataskyddsstyrelsen har gjort tolkningen att så inte är fallet, utan att den nationella rätten kan kompletteras med ett avtal eller annan nationell rätt som inkluderar resten av de obligatoriska villkoren, se Europeiska dataskyddsstyrelsen (2021), Guidelines 07/2020 on the concepts of controller and processor in the GDPR version 2.0, antagna den 7 juli 2021, s. 32, punkt 102.

Vi har också funnit andra exempel än fastighetsregistret där frågan aktualiserats, se förarbetena till vägtrafikdatalagen (prop. 2018/19:33 s. 76 f.).

Även i fråga om vägtrafikdata ansåg regeringen att det fanns skäl att Transportstyrelsen ska vara ensam personuppgiftsansvarig. Polis- myndigheten och Trafikverket som är behöriga att föra in person- uppgifter i vägtrafikregistret bedömdes därmed vara personuppgifts- biträden till Transportstyrelsen enligt artikel 4.8 i dataskyddsförord- ningen.

I det fallet bedömde regeringen att kraven i artikel 28.3 dataskydds- förordningen till stora delar redan är reglerade i författningarna som rör förandet av registret, exempelvis vilka uppgifter som ska eller får föras in (se nämnda prop. s. 76). Regeringen ansåg vidare att det är tillräckligt med en upplysningsbestämmelse i vägtrafikdatalagen om att regeringen kan meddela föreskrifter enligt artikel 28.3 och att före- skriftsrätten vid behov kunde delegeras till Transportstyrelsen.

Upplysningsbestämmelsen finns i 2 kap. 2 § vägtrafikdatalagen (2019:369).

Utifrån den nuvarande 5 § fastighetsregisterlagen, kan det vara svårt att utläsa att personuppgiftsansvaret är så långtgående att det täcker även andra myndigheters och kommuners behandlingar. Vi bedömer att detta bör tydliggöras, inte minst mot bakgrund av att det rör sig om kommuners behandlingar, vilket förutsätter särskild tydlighet i lagstödet.

518

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

I likhet med regeringens överväganden kring vägtrafikdata, bedö- mer vi att det i övrigt är tillräckligt med en upplysningsbestämmelse i den nya fastighetsdatalagen om att regeringen kan meddela före- skrifter om personuppgiftsbiträden.

13.12.3Personuppgiftsansvaret gäller behandlingar

i fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten

Personuppgiftsanvaret som regleras i dag i 5 § fastighetsregister- lagen gäller behandlingar i fastighetsregistret. Enligt artikel 4.7 EU:s dataskyddsförordning utgör ett register en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grund- val av funktionella eller geografiska förhållanden.

Våra förslag med två separata lagar innebär att verksamhetsregler- ingen i större utsträckning kommer att likna den definition som dataskyddsförordningen har för begreppet register.

Fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten behöver kunna organiseras på ett effektivt och säkert sätt. Det innebär att uppgiftssamlingen kommer att vara centraliserad i de fall uppgifterna skapas av Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna. Men i fråga om viss annan fastighetsanknuten information, behövs det bättre förutsättningar för att kunna organisera uppgiftssamlingen på ett annat sätt.

Den nuvarande utformningen av fastighetsregisterlagen inte gett tillräckliga förutsättningar för denna flexibilitet (se avsnitt 11.1). Vår bedömning är att detta bland annat beror på att tillhandahåll- andeverksamheten har setts som en del i registerverksamheten.

Vi föreslår därmed att personuppgiftsansvaret i den nya fastighets- datalagen ska knytas till behandlingar i fastighetsregister- och till- handahållandeverksamheten, det vill säga fastighetsdatalagens tillämp- ningsområde. Det innebär att Lantmäteriet kommer att vara fortsatt ensam personuppgiftsansvarig för behandlingar i fastighetsregister- verksamheten.

Lantmäteriet kommer också att vara fortsatt ensam personupp- giftsansvarig för tillhandahållandeverksamheten, oavsett hur organi- sationen av behandlingen ser ut bakåt i kedjan för att uppgifterna ska nå den verksamheten. Vår bedömning är att sådan ordning är att föredra, av samma skäl som regeringen framförde i tidigare förarbeten

519

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

om att det ur integritetssynpunkt är viktigt att personuppgiftsansva- ret i detta fall hålls samlat till en enda myndighet (se avsnitt ovan).

Detta föranleder därför inte behov av några nya överväganden kring effekter för de registrerade.

Det bör dock i sammanhanget tydliggöras att om det enligt annan lag eller förordning tillåts att Lantmäteriets tillhandahållandesystem återanvänds så att även andra myndigheter kan tillhandahålla sina upp- gifter där, så omfattas det alltså inte av fastighetsdatalagen. Enbart Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet omfattas av den föreslagna lagen.

13.13Överföring av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer

Förslag: Det bör fortsatt inte införas någon särskild reglering för överföring av personuppgifter till tredjeländer. Däremot bör verk- samhetsregleringen kring fastighetsregistret tydliggöras för att underlätta förutsättningarna för tillämpningen av villkoren för så- dan överföring särskilt enligt artikel 49.1 d och g, artikel 49.2 och artikel 49.4 dataskyddsförordningen.

13.13.1 Dataskyddsförordningens krav

I dataskyddsförordningens finns bestämmelser om överföring av personuppgifter till så kallade tredjeländer och internationella orga- nisationer. Någon uttrycklig definition av tredjeland finns inte i dataskyddsförordningen. Av skäl 101 framgår emellertid att bestäm- melserna om tredjeland avser flöden av personuppgifter till och från länder utanför unionen. Däremot definieras internationell organisa- tion i artikel 4 i dataskyddsförordningen.

Som en allmän princip om överföring av personuppgifter anges i artikel 44 att överföring av personuppgifter som är under behandling eller avsedda att behandlas efter det att de har överförts till tredje- land eller en internationell organisation bara får ske under förutsätt- ning att den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet upp- fyller villkoren i kapitel 5 i dataskyddsförordningen. Vår beskrivning av bestämmelserna finns i avsnitt 6.4.7.

520

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Sammanfattningsvis framgår av vår tidigare beskrivning att data- skyddsförordningen tillåter överföringar av personuppgifter. De rele- vanta villkoren för sådan överföring från fastighetsregistret anges i artikel 49.1 och då särskilt punkt d och g. Punkt d avser överföring som är nödvändig av viktiga skäl som rör allmänintresset och punkt g rör överföring av offentliga register.

För punkt d finns det ett särskilt villkor i artikel 49.4 om att det ska vara ett allmänintresse som är erkänt av unionsrätten eller i den nationella rätten som den personuppgiftsansvariga omfattas av.

För punkt g finns den en begränsning i artikel 49.2 om att över- föring inte får omfatta alla personuppgifter eller hela kategorier av personuppgifter som finns i registret. Om registret är avsett att vara tillgängligt för personer med ett berättigat intresse ska överföringen göras endast på begäran av dessa personer eller om de själva är mot- tagarna.

13.13.2Överföring av personuppgifter till tredjeländer från fastighetsregistret

Det finns i dag inga särskilda regler om överföring av personupp- gifter från fastighetsregistret till tredjeland (se prop. 1999/2000:39 s. 104).

Problembeskrivningen i denna del framgår av avsnitt 7.7.4. Pro- blemet avser främst uppgifter om belägenhetsadresser som används till exempel i kartappar. Enligt Lantmäteriet uppstår det en komplicerad situation, främst beroende på regelverket i dataskyddsförordningen, när en sådan kartapp tillhandahålls av ett internationellt företag eller där ett internationellt företag anlitas för att lagra den information som visas i kartan.

Den principiella frågan i detta problem är enligt vår uppfattning om det finns tillämpliga villkor för överföring av personuppgifter som belägenhetsadresser till tredjeland enlig artikel 49.1 dataskydds- förordningen, oavsett om det är Lantmäteriet som gör överföringen eller mottagaren av uppgifterna. Vi uppfattar att problemet gör sig aktuellt när ingen annan grund för överföring av uppgifterna enligt 5 kap. dataskyddförordningen är tillämplig.

Fastighetsregistrets syfte är att ge offentlighet åt uppgifterna vilket innebär att villkoren för överföring enligt artikel 49.1 punkt d och g kan vara tillämpliga.

521

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Det finns flera exempel på offentliga register i Sverige där över- föring till tredje land har reglerats uttryckligen. Ett sådant exempel är Bolagsverkets register, se 7 § förordningen (2007:1110) med in- struktion för Bolagsverket. Ett annat exempel är 4 § förordningen (2007:1111) med instruktion för Patent- och registreringsverket.

Det gjordes inga ändringar i dessa bestämmelser med anledning av anpassningen av registerförfattningar till dataskyddsförordningen 2017–2018. Bestämmelserna bedömdes dock enbart tydliggöra att förutsättningarna för att överföra personuppgifter till tredje land är uppfyllda i vissa situationer, se Ds 2017:28 s. 134. Förutsättningarna avsåg villkoren i artikel 49.1 d och g.

För vägtrafikdata finns det däremot inga särskilda bestämmelser om överföring till tredje land. I det fallet bedömde regeringen att om ett internationellt åtagande skulle kräva att Transportstyrelsen läm- nar ut personuppgifter till ett tredje land eller en internationell orga- nisation, för vilka ett beslut om adekvat skyddsnivå saknas, bör över- föringen av personuppgifter omfattas av artikel 49.1 d eller g, se prop. 2018/19:33 s. 124.

Utifrån syftet med de register som anges i exemplen ovan är de jämförbara med fastighetsregistret. Som vi beskrivit tidigare är dock verksamhetsregleringen kring fastighetsregistret otydlig, vilket skapar olika typer av tillämpningsproblem.

Det kan vara svårt att utifrån nuvarande 1 § fastighetsregister- lagen bedöma villkoren i artikel 49.1 punkt d och g dataskyddsför- ordningen. Det är också svårt att utläsa ur fastighetsregisterlagen vad som ligger bakom offentlighetssyftet vilket i sin tur gör det svårt att bedöma till exempel om en överföring är nödvändig enligt artikel 49.1 punkt d.

Fastighetsregistret innehåller uppgifter som på olika sätt ska till- handahållas till allmänheten exempelvis enligt kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis m.m., lagen (2010:1767) om geografisk miljöinfor- mation eller enligt lagen (2022:818) om den offentliga sektorns till- gängliggörande av data.

Enligt 3 § 2 punkten förordningen (2009:946) med instruktion ska Lantmäteriet dessutom verka för en väl fungerande försörjning med fastighetsinformation utifrån samhällets behov.

522

SOU 2024:7

Ny fastighetsdatalag

Det kan mot den bakgrunden vara svårt att avgöra om fastighets- registret syftar till att vara tillgängligt för allmänheten eller enbart för var och en som kan styrka ett berättigat intresse, se artikel 49.1 punkt g och artikel 49.2.

Mot denna bakgrund är vår bedömning att verksamhetsregleringen kring fastighetsregistret behöver tydliggöras även för att underlätta förutsättningarna för tillämpningen av villkoren enligt artikel 49.1 d och g, artikel 49.2 och artikel 49.4 dataskyddsförordningen. Våra för- slag i denna del finns i kapitel 14.

13.14 Skadestånd och överklagande

Förslag: Det behövs ingen upplysning om att dataskyddsförord- ningens regler om skadestånd gäller.

13.14.1 Skadestånd

Enligt 13 § första stycket fastighetsregisteragen gäller artikel 82 EU:s dataskyddsförordning i fråga om ersättning vid felaktig personupp- giftsbehandling. Mot bakgrund av våra förslag om att tydliggöra lagens förhållande till den dataskyddsrättsliga regleringen, se avsnitt 13.3, be- dömer vi att det inte längre finns behov av sådana upplysningsbestäm- melser. Vi föreslår därför att upplysningsbestämmelsen tas bort.

13.14.2 Överklagande

Enligt den nuvarande 11 § fastighetsregisterlagen får beslut som den statliga lantmäterimyndigheten eller annan myndighet har meddelat enligt lagen eller föreskrifter till lagen överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätt. Av 11 § sista stycket framgår att överklagande av beslut om avgift för användningen av fastighetsregistret gäller särskilda bestämmelser.

523

Ny fastighetsdatalag

SOU 2024:7

Dataskyddslagen innehåller i sak samma överklagandehänvisning i 7 kap. 2 §. Skillnaden är dock att det i denna bestämmelse tydlig- görs vad det är för beslut som kan överklagas. Det rör beslut enligt artiklarna 12.5 och 15–21 i EU:s dataskyddsförordning. Det rör sig alltså om beslut som rör den registrerades rättigheter.

Enligt 7 kap. 4 § dataskyddslagen finns det också överklagande- hänvisning för beslut enligt 2 kap. 3 § andra stycket (enskilda arkiv), 3 kap. 6 § tredje stycket (behandling av känsliga personuppgifter för arkivändamål) och 3 kap. 9 § andra stycket (behandling av person- uppgifter om lagöverträdelser).

I dataskyddslagen finns det också ett uttryckligt överklagande- förbud enligt 7 kap. 5 § för andra beslut än de som avses i ovan nämnda 2–4 §§.

Utifrån reglerna i dataskyddslagen är det alltså beslut om vissa rättigheter, som är särskilt reglerade i fastighetsregisterlagen, som en överklagandebestämmelse i den lagen bör hänvisa till.

Vi har uppfattat att den nuvarande överklagandehänvisningen an- vänds av myndigheten även för beslut som rör tillhandahållande. Det är då beslut som rör användaren, och inte den registrerade, som över- klagas.

En tydligare ordning torde enligt vår uppfattning vara att beslut som rör användning av fastighetsregistret överklagas enligt den nya verksamhetslagen, och att den nya fastighetsdatalagen enbart gäller beslut som rör den registrerade.

Förslaget är inte avsett att vara någon ändring i sak, utan innebär enbart en lagteknisk ändring och ett förtydligande.

524

14Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

14.1Lagens innehåll och syfte

Förslag: Lagen föreslås innehålla bestämmelser om verksamhet som innebär förande av fastighetsregistret och om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Syftet med bestämmelserna i lagen är att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshava- res och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elek- tronisk form.

Förslaget innebär att det nuvarande syftet med fastighets- registerlagen och lagens innehåll som är knutet till det syftet tyd- liggörs. Begreppet fastighetsanknuten information ersätts med begreppet fastighetsinformation.

14.1.1Bakgrund

Bestämmelser om syftet med en reglering saknar normalt egentligt materiellt innehåll och är i stället en slags deklaration av de bakom- liggande och övergripande målen med regleringen. Ett uttryckligt fastslående av lagens syfte har emellertid inte enbart en symbolisk eller informativ betydelse. Att uttryckligen ange syftet med en regler- ing kan få relevans i rättstillämpningen genom att det ger vägledning för tolkningen av de materiella bestämmelserna i lagen (Myndighets- datalag, SOU 2015:39, s. 220).

525

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Av 1 § nuvarande fastighetsregisterlag framgår att för de ändamål som anges i 2 § ska med hjälp av automatiserad behandling ett register benämnt fastighetsregistret föras. Vidare framgår det att detta ska ge offentlighet åt den information som ingår i registret (fastighets- anknuten information).

I avsnitt 13.4 har vi föreslagit att den nuvarande 1 § fastighets- registerlagen som reglerar syftet med fastighetsregistret ska delas upp i en dataskyddsbestämmelse och en verksamhetsbestämmelse i två separata lagar. Det innebär att den befintliga hänvisningen till ändamålen i 2 § i fråga om personuppgifter inte behövs i beskriv- ningen av syftet med verksamhetslagen, utan detta regleras i den nya fastighetsdatalagen.

Genom denna uppdelning möjliggörs ett tydliggörande av det vik- tiga målet av allmänt intresse som ska tillvaratas genom verksam- hetsregleringen. Fastighetsregistrets betydelse ur ett fastighetsrättsligt perspektiv är särskilt kopplat bland annat till jordabalken och fas- tighetsbildningslagen (1970:988), se avsnitt 5.3.

I avsnitt 12.2 har vi kommit fram till att det viktiga målet av all- mänt intresse behöver tydliggöras särskilt i fråga om offentlighet som syftar till att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form. Det rör sig alltså om verksamhet som rör sam- hällets informationsförsörjning och som har ett särskilt stöd i för- fattning, men där räckvidden av ansvaret i dag är otydligt reglerat. Ett tydligt angivet syfte är viktigt eftersom det har betydelse bland annat för bedömningen av vilken rättslig grund enligt EU:s data- skyddsförordning som lagstiftningen vilar på (se även avsnitt 13.13) om hur regleringen av ett allmänintresse eller offentlighetssyfte kan påverka tillämpningen av reglerna om överföring till tredjeland enligt dataskyddsförordningen).

14.2Syftet med lagen tydliggörs genom att beskriva målet med verksamheten

Lagen föreslås innehålla bestämmelser om verksamhet som rör för- ande av fastighetsregistret samt elektroniskt tillhandahållande av fastig- hetsinformation. Bestämmelsernas syfte ska vara att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares

526

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom, samt att till- godose samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form.

Verksamheten att föra fastighetsregistret omfattar alla verksam- hetsåtgärder som behövs för att det ska finnas ett fastighetsregister och att registret ska kunna användas, inklusive informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och Lantmäteriet. Begreppet att föra fastighetsregistret ska alltså tolkas brett.

Offentlighetssyftet, som har sin grund i den fastighetsrättsliga regleringen avseende både den allmänna och speciella fastighetsrätten (se avsnitt 5.3), är enligt vår uppfattning mycket långtgående. Det innebär att den enskilde ska kunna kontrollera uppgifterna i fastig- hetsregistret utan att behöva styrka sitt behov av informationen. Den nya lagen behöver därför bland annat innehålla regler som tyd- liggör vad som gäller för allmänhetens elektroniska åtkomst till fastig- hetsinformation för att målet med registreringen i fastighetsregistret ska kunna uppnås.

Beskrivningen av offentlighetssyftet som hänförs till lantmäterimyn- dighetens verksamhet bör göras genom formuleringen fullbordande av fastighetsbildningsåtgärder (det vill säga fastighetsbildnings- och fastig- hetsbestämningsbeslut). Formuleringen tar sikte på bestämmelsen i 1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, som innebär att en fastighets till- komst eller ändrade omfattning i faktiskt och rättsligt hänseende blir slutlig i och med registreringen. Genom registreringen inträder således de sakrättsliga verkningarna av beslutet, det vill säga beslutet blir gällande mot tredje man (se prop. 1969:128 del B s. 79).

Beskrivningen av offentlighetssyftet som hänförs till inskriv- ningsmyndighetens verksamhet bör göras med formuleringen att tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom. Formu- leringen tar sikte på bestämmelsen i 19 kap. 19 § jordabalken enligt vilken beslut enligt jordabalken ska föras in i fastighetsregistret. Inskrivningsväsendets främsta uppgift är att ge publicitet och rätts- ligt skydd åt rättsförvärv som avser fast egendom, (se prop. 1970:1 bilaga 4 s. 49 och prop. 1970:20 del A s. 283).

Offentlighetssyftet som hänförs till Lantmäteriets verksamhet samhällets informationsförsörjning bör uttryckas som samhällets be- hov av fastighetsinformation i elektronisk form. Uttrycket används här som ett samlingsnamn för alla allmänna intressen som, för att kunna tillgodoses, förutsätter effektiv och säker åtkomst till fastig-

527

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

hetsinformation i elektronisk form. Begreppet tar sikte på skälen till att effektiv och säker informationsförsörjning utgör ett offentligt åtagande och därmed är en särskild myndighetsuppgift för Lant- mäteriet. Formuleringen motsvarar enligt vår uppfattning det breda syfte som har fastställts av riksdagen redan på 1960-talet och senare bekräftats på 1990-talet.

Fastighetsregistret är en stor tillgång i samhället och effektiv in- formationsförsörjning av informationen i registret är därmed viktig för effektivisering och rationalisering av olika verksamheter, (se prop. 1999/2000:39 s. 73). En rationell, säker och öppen informa- tionsförsörjning till rimliga ekonomiska villkor har stor betydelse för effektiviteten men också för demokrati, tillväxt, hållbar utveck- ling samt för sysselsättning och välfärd i Sverige, (se prop. 1997/98:136

s.60). Fastighetsregistret utgör en sådan grunddatabas som omfattas av det offentliga åtagandet, (se prop. 1995/96:125 s. 45). (Se vidare avsnitt 4.2).

Samhällets behov omfattar exempelvis brottsbekämpande myn- digheters verksamhet. Effektiv och säker tillgång till fastighetsinfor- mationen är en viktig förutsättning för att exempelvis bekämpa orga- niserad brottslighet och penningtvätt genom fastighetsförvärv, så väl i Sverige som inom EU.

Två andra exempel som bör uppmärksammas särskilt i samman- hanget är de mål av allmänt intresse som ligger bakom EU:s direktiv 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (öppna data-direktivet) och EU:s direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire).

Målen rör dels EU:s inre marknad för data och dataekonomi, dels EU:s miljömål. I båda fallen har viss fastighetsinformation räknats upp i de berörda rättsakterna som en förutsättning för att uppnå målen.

Det som är speciellt med dessa exempel är att de ringar in vilken typ av fastighetsinformation som efterfrågas så ofta, för många olika mål av allmänt intresse, att offentlighetsintresset av den anledningen blir mycket starkt.

Genom den nya paragrafen fastställs och erkänns syftet i den natio- nella rätten på ett tydligare sätt. Inom EU-rätten är motsvarande syfte också erkänt i artikel 3 EU-fördraget och i artikel 23.1 e och i dataskyddsförordningen. Man kan därför även uttrycka det över-

528

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

gripande syftet som ett viktigt ekonomiskt intresse för enskilda och det allmänna.

Medlemsländernas fastighetsmarknader är en del av EU:s inre mark- nad och är ett viktigt ekonomiskt intresse. De enskildas ekonomiska rättigheter som avser skyddet av äganderätt samt det grundlags- reglerade egendomsskyddet omfattas av EU-rätten och förutsätter att vissa uppgifter ges offentlighet. Det kan nämnas att Lantmäteriet och ett antal andra medlemsländers motsvarande organisationer i början av detta sekel genomförde ett projekt, European Land Infor- mation Service (EULIS), för att visa hur fastighetsinformation från olika länder kunde tillhandahållas på ett samlat sätt. Ett syfte med projektet, som hade finansiering från kommissionen, och den drift- satta tjänsten var att underlätta kreditgivning med fast egendom som säkerhet över landsgränserna.

Mot denna bakgrund ska den nya lagen därför innehålla bestäm- melser som anger ramarna för hur fastighetsinformationen ska ges offentlighet i elektronisk form, i vilken omfattning och vilken kon- troll som krävs för elektronisk åtkomst i vissa fall.

Förslaget innebär inte att någon ny verksamhet regleras för Lant- mäteriet.

Bedömningen av förenligheten med kraven i EU:s dataskyddsför- ordning finns i avsnitt 13.4.6.

14.2.1Begreppet fastighetsinformation ersätter begreppet fastighetsanknuten information

Begreppet fastighetsinformation förekommer i olika former och i olika författningar. I den nuvarande fastighetsregisterlagen talas det om fastighetsanknuten information (1 §). I Lantmäteriets instruk- tion kallas informationen däremot för grundläggande fastighets- information (2 §) eller enbart fastighetsinformation (4 §).

Vad som avses med begreppet grundläggande har diskuterats av Lantmäteriutredningen, se betänkandet Lantmäteriet nya vägar för ökad samhällsnytta (SOU 2003:11) s. 316. Av betänkandet framgår att begreppet grundläggande uttrycker en gräns för det offentliga åtagandet när det gäller verksamheten samhällets informationsför- sörjning. En avgränsning behövs enligt utredningen främst mot pri- vata aktörers motsvarande verksamhet (s. 316 f. nämna betänkande).

529

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Närmare beskrivning av resonemangen och historiken i denna del finns i avsnitt 5.4.

Av vår problembeskrivning kring fastighetsregistrets innehåll och struktur framgår att Lantmäteriet vill ge begreppet fastighetsanknuten information en annan definition än den som finns i portalparagrafen i nuvarande fastighetsregisterlag (se avsnitt 7.3.4). Lantmäteriet menar att fastighetsanknuten information är information som skapas av andra offentliga aktörer och som har en fastighetsanknytning.

Vi har i avsnitt 10.3.3 uppmärksammat att EU-rätten ställer fler och fler krav på hantering och åtkomst till viss typ av information som gynnar EU:s inre marknad för data och dataekonomi. I detta sammanhang förekommer begrepp som geografisk miljöinformation, värdefulla datamängder, öppna data och dataområden.

Vår uppfattning är därför att det redan i dag är svårt att hålla reda på befintliga begrepp, som vi redogjort för ovan. Av den anledningen bedömer vi att det inte ska läggas till nya begrepp och legaldefini- tioner på uppgifter som finns i fastighetsregistret. Nya legaldefini- tioner riskerar dessutom försvåra implementeringen av kommande krav från EU-rätten. Det är snarare så att begreppsbildningen be- höver förenklas.

Vi har uppfattat att begreppet fastighetsanknuten information inte används i samma utsträckning som begreppet fastighetsinfor- mation.

Begreppet fastighetsinformation är, såvitt vi har förstått, ett veder- taget samlingsnamn på information som på något sätt beskriver fastighetsrättsliga förhållanden eller är kopplat till fast egendom. Vi föreslår därför att det vedertagna namnet ska användas i den nya lagen.

Vi föreslår inte någon definition av begreppet fastighetsinforma- tion och det behöver inte vara fråga om grundläggande information för att lagen ska vara tillämplig.

Begreppet grundläggande fastighetsinformation bedömer vi främst ha betydelse för avgränsningen av det elektroniska tillhandahåll- andet i förhållande till informationsmarknaden och i förhållande till annan offentlig verksamhet där informationsförsörjning är en bipro- dukt av myndigheters förvaltningsuppgifter. Vår bedömning är dock att denna avgränsning mot informationsmarknaden minskar i bety- delse i takt med att Lantmäteriets elektroniska tillhandahållande i större utsträckning än tidigare förväntas ske avgiftsfritt.

530

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Dessutom förlorar begreppet också i betydelse som avgränsning i förhållande till annan offentlig verksamhet eftersom alla myndig- heter i dag förväntas verka för att öka tillgängliggörandet av öppna data.

Vår bedömning är att begreppet grundläggande information på sikt kan behöva fasas ut och att den framtida avgränsningen av verk- samhet som rör informationsförsörjning snarare bör bygga exempel- vis på hur omfattande krav som ställs på tillhandahållandeverksam- heten i fråga om data och informationstjänster för att uppnå olika nationella eller europeiska mål.

Vi föreslår därmed inte några krav i lagens tillämpningsområde på att fastighetsinformationen måste vara grundläggande.

Våra förslag i denna del hindrar inte att uppdelningen och tydlig- görandet av fastighetsregistrets innehåll görs som Lantmäteriet har föreslagit (se närmare om visionen för fastighetsregistret i avsnitt 7.3.4).

14.3Vilka som ska tillämpa lagen

Förslag: Lagen ska tillämpas i verksamhet som rör förande av fastighetsregistret och elektroniskt tillhandahållande av fastighets- information. Verksamheten sker genom Lantmäteriets försorg.

Lagen ska också tillämpas i behöriga myndigheters verksamhet som innebär att uppgifter förs in, ändras eller tas bort ur fastig- hetsregistret.

Förslagen innebär inte någon förändring i sak jämfört med den nuvarande fastighetsregisterlagen.

Lagen ska tillämpas av Lantmäteriet. Ansvaret för fastighetsregistret och att tillhandahålla fastighetsinformation i elektronisk form ska fortsatt vila på Lantmäteriet. Lantmäteriets ansvar för samhällets infor- mationsförsörjning med fastighetsinformation framgår av förord- ningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Lantmäteriets ansvar för fastighetsregistret regleras i den nya lagen.

Lagens bestämmelser om förande av fastighetsregistret ska också tillämpas av behöriga myndigheter, det vill säga i dagsläget lantmäteri- myndigheterna, inskrivningsmyndigheten, Lantmäteriet och kom- muner. Den verksamhet som avses är när den behöriga myndigheten för in, ändrar eller tar bort uppgifter som regleras i lagen (se av- snitt 3.4). Vad som ingår i sådan verksamhet ska enligt vår uppfatt-

531

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

ning tolkas mot bakgrund av den särskilda reglering som gäller för den verksamheten förutom i den förevarande nya lagen. För lant- mäterimyndigheterna finns exempel särskilda regler i fastighetsbild- ningslagen (1970:988), ledningsrättslagen (1973:1144), anläggnings- lagen (1973:1149) och lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering.

Verksamhet som rör fastighetsregistret omfattar även generella verksamhetsåtgärder, bland annat rättelse av oriktiga uppgifter och kvalitetshöjande åtgärder eller andra åtgärder som behövs för att upp- gifterna i fastighetsregistret ska vara så tillförlitliga som möjligt.

Verksamhet som rör fastighetsregistret omfattar även bland annat nödvändigt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och Lantmäteriet samt underrättelseskyldighet.

Tillhandahållandeverksamheten beskrivs närmare i avsnitt 3.5–3.8 och 3.10. I tillhandahållandeverksamheten ingår bland annat att ansvara för myndighetens tillhandahållandesystem och förbereda fastighets- information som ska tillgängliggöras genom systemet så att infor- mationen kan tillhandahållas elektroniskt på ett säkert och effektivt sätt genom lämpliga elektroniska format och distributionssätt.

Elektroniskt tillhandahållande innebär att det är nödvändigt att ständigt utveckla tekniska lösningar och anpassa informationen för att motsvara samhällets behov. I verksamheten ingår att handlägga ärenden om begäran att få elektronisk åtkomst till fastighetsinfor- mationen.

Tillhandahållandeverksamheten innebär vidare att Lantmäteriet på begäran ska kunna göra urval och bearbetningar i fastighetsregist- ret vilket även inbegriper till exempel informationstjänster om förändringar i fastighetsregistret. Lantmäteriets fastighetsprisdatabas är ett exempel på en sådan tjänst där urvalet av uppgifter har stan- dardiserats och anpassats bland annat för aktörer på fastighetsmark- naden.

Andra exempel där särskilda behov kan behöva beaktas är för att uppfylla Lantmäteriets beredskapsansvar eller ansvar gentemot För- svarsmakten i enlighet med Lantmäteriets instruktion.

Det kan vidare röra sig om särskilda behov för att uppfylla för- fattningsreglerad samverkan som innebär att Lantmäteriet behöver förse vissa myndigheter med fastighetsinformation. Det kan exem- pelvis röra sig om brottsbekämpande myndigheter.

532

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Elektroniskt tillhandahållande som sker som en serviceåtgärd enligt förvaltningslagen inte ingår i tillhandahållandeverksamheten. Anledningen till denna gränsdragning är främst att den nya lagen kommer att ställa höga krav på det elektroniska tillhandahållandet informationen. Ett annat skäl är att tillhandahållandeverksamheten är en central förvaltningsuppgift som har en egen finansiering och mål utifrån ett regeringens styrning av myndigheten. Lagens förhåll- ande till andra författningar framgår av nästa avsnitt. Lagen innehåller inga krav på hur tillhandahållandeverksamheten ska organiseras hos Lantmäteriet.

14.4Förhållande till andra författningar

Förslag: Bestämmelser om elektroniskt tillhandahållande i den nya lagen påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till information eller som begränsar sådan rätt.

Lagen påverkar inte heller tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning om skyddet av personuppgifter eller krav på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt.

Vid elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation gäller lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och lagen om geografisk miljöinformations samt de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa lagar. Detta tydliggör att kraven på verksamheten som föreskrivs i dessa lagar gäller i till- handahållandeverksamheten som regleras i den nya lagen, även om de andra lagarna har ett snävare tillämpningsområde.

I lagen tydliggörs att verksamhetsregleringen av elektroniskt tillhandahållande är av ramkaraktär i förhållande till fastighets- information som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning. Sådan information får tillhandahållas enligt den nya lagen. Om det i annan lag eller förordning finns bestämmelser som avviker från den nya lagen, ska de bestämmelserna gälla.

Förslaget innebär att helt nya bestämmelser införs för att tydliggöra förhållandet till andra författningar.

533

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

14.4.1Avgränsning mot andra författningar

Den nuvarande fastighetsregisterlagen har vållat tillämpningsproblem. Tillämpningsproblemen har främst handlat om förhållandet till andra författningar.

Lantmäteriet tillämpar fastighetsregisterlagen som en materiell reglering vid handläggning av begäran om digital åtkomst till fastig- hetsregistret (se avsnitt 7.12.5). Åtkomst kan till exempel nekas med hänsyn till risker ur säkerhetssynpunkt, vilket har lett till frågor om hur lagens bestämmelser förhåller sig till sekretessregler, regler om informationssäkerhet och säkerhetsskydd.

Liknande tillämpningsproblemen har också beskrivits för oss i fråga om bestämmelser som reglerar risker för den personliga integriteten (se avsnitt 7.7.2).

Ett annat tillämpningsproblem har handlat om förhållandet till EU-regler som rör så kallade värdefulla datamängder och krav på tillgängliggörande av data i vissa format (se avsnitt 7.8).

Den nuvarande fastighetsregisterlagens förhållande till andra för- fattningar har vi beskrivit i kapitel 5 och 6.

Den nya lagen innehåller bestämmelser om hur syftet med lagen att ge offentlighet åt fastighetsinformation ska uppnås genom fastig- hetsregistret och elektroniskt tillhandahållande. Denna ordning innebär att tillämpningsområdet för bestämmelser om elektroniskt tillhandahållande avgränsas tydligt i förhållande till bestämmelser som ger rätt till tillgång till information eller begränsar sådan rätt.

Lagens bestämmelser om elektroniskt tillhandahållande utökar alltså inte någons rätt att få tillgång till uppgifter. Bestämmelser som begränsar rätten till tillgång, exempelvis om sekretess, ska tillämpas utan påverkan av dessa bestämmelser.

Myndigheters skyldighet att lämna ut uppgifter regleras exempel- vis i 6 kap. 4–5 §§ offentlighets- och sekretesslagen. Skyldighet eller rätt till information i förhållande till andra myndigheter kan också följa direkt av en verksamhetsreglering, exempelvis som en underrättelse- skyldighet eller annan verksamhetsåtgärd som förutsätter informations- utbyte. Regler om sekretess finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Allmänna sekretessbrytandebestämmelser och bestäm- melser om undantag från sekretess finns i 10 kap. den lagen.

534

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Den nya lagen påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i någon annan lag eller förordning om skyddet av personuppgifter eller krav på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt. Sådana bestäm- melser finns i EU:s dataskyddsförordning, den svenska dataskydds- lagen och den nya fastighetsdatalagen.

Bestämmelser om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter finns i säkerhetsskyddslagen (2018:585). Bestämmelser om informations- säkerhet finns bland annat i förordningen (2022:524) om statliga myn- digheters beredskap.

Samtliga bestämmelser som skyddar personuppgifter eller avser skyddet för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska tillämpas utan påverkan av bestämmelserna i den nya lagen.

Genom denna avgränsning får lagen samma avgränsning som viss övergripande reglering som ställer krav på den här typen av verk- samhet på EU-nivå, nämligen den så kallade öppna data-direktivet som är implementerat i svensk rätt genom lagen (2022:818) om offentliga sektorns tillgängliggörande av data, samt i det så kallade Inspire- direktivet som är implementerat genom lagen (2010:1767) om geo- grafisk miljöinformation.

Vår uppfattning är att den ovan nämnda ordningen redan utgör den gällande ordningen för fastighetsregistret. Vårt förslag är att dessa förhållanden tydliggörs i den nya lagen.

14.4.2Förhållande till krav på tillhandahållandeverksamheten som följer av EU-rätt

Krav enligt EU-rätt som påverkar elektroniskt tillhandahållande ska gälla i den verksamhet som regleras i den nya lagen. Sådana krav finns i öppna data-lagen och lagen om geografisk miljöinformation.

Vi har uppfattat att det som vållat tillämpningsproblem i detta fall främst är att dessa lagar har delvis andra eller överlappande syften jämfört med syftet med tillhandahållandeverksamheten. Vårt förslag är därför att det ska framgå i den nya lagen att nämnda lagar gäller i tillhandahållandeverksamheten.

Detta innebär bland annat att regler om handläggning av begäran enligt öppna data-lagen ska tillämpas för handläggning av begäran om digital åtkomst till fastighetsregistret, och om hur beslut i sådana ärenden kan överklagas. Andra krav som framgår av dessa lagar är formatkrav och krav på vilka villkor som får ställas upp. Lantmäteriet

535

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

behöver alltså inte ta ställning till om de andra lagarna är tillämpliga i tillhandahållandeverksamheten.

Genom en uttrycklig koppling mellan tillhandahållandeverksam- heten och lagen om geografisk miljöinformation tydliggörs också att informationsansvaret enligt den lagen ställer krav på tillhandahåll- andeverksamheten och alltså inte ska ses som något separat eller parallellt tillhandahållandeansvar. Det minskar enligt vår uppfattning problemet med överlappande regler.

Informationsansvaret som följer av lag om geografisk miljöinfor- mation ska med andra ord ses som ett uttryck för krav på till- handahållandeverksamheten i fråga om den informationen utifrån de mål som avses i den lagen.

EU-rätten håller för närvarande på att utvecklas i fråga om regler som ska stödja EU:s inre marknad för data och dataekonomi. Det innebär att ytterligare krav så småningom kan behöva läggas till för att tydliggöra att de gäller i tillhandahållandeverksamheten. Det kan exempelvis handla om kommande nya krav på datahantering, så kallad interoperabilitet (se avsnitt 10.4). Beskrivning av begreppet inter- operabilitet finns i SOU 2023:96 s. 38–41.

14.4.3Förhållande till annan särskild reglering som möjliggör nationellt tillhandahållande av fastighetsinformation

Lantmäteriet ansvarar även för andra register som innehåller infor- mation som kan knytas till fast egendom och som har ett offentlig- hetssyfte (se avsnitt 3.9). Exempelvis ansvarar Lantmäteriet för sam- fällighetsföreningsregistret enligt förordningen (1993:1270) om för- ande av samfällighetsföreningsregistret. Motsvarande regler kan finnas för andra myndigheter. Fastighetsinformation regleras bland annat också i lagen om geografisk miljöinformation och kan innehålla fler uppgifter än vad som finns i fastighetsregistret.

Vårt förslag är att fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning ska få tillhandahållas i den tillhandahållandeverksamhet som regleras i den nya lagen.

Genom förslaget görs reglerna om tillhandahållandeverksamhet i den nya lagen till en ram för elektroniskt tillhandahållande av fastig- hetsinformation.

536

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Formuleringen samhällets informationsförsörjning har vi valt som ett generellt uttryck för när elektroniskt tillhandahållande ingår i ett offentligt åtagande som en särskild myndighetsuppgift. Det som kännetecknar att information ingår i samhällets informationsför- sörjning är att det finns ett författningsreglerat ansvar att försörja samhället med information eller att informationen ingår i ett register eller annan informationssamling som syftar till att ge offentlighet åt informationen.

Exempel på författningsreglerat ansvar är 3 § 2 och 5 § 1 förord- ningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet, 1 § och 5 § lagen om geografisk miljöinformation. Exempel på register som syftar till att ge offentlighet åt informationen är samfällighetsförenings- registret, se 3 § förordningen (1993:1270) om förande av samfällig- hetsföreningsregister.

Förslaget begränsas till att gälla i den mån det inte finns bestäm- melser i annan lag eller förordning som avviker från den nya lagen.

14.5Fastighetsregistret

Förslag: Det ska fortsatt finnas ett nationellt fastighetsregister. Registret ska finnas för det syfte som anges i lagens portalpara- graf. Registret ska föras med hjälp av informationsteknik.

Fastighetsregistret ska fortsatt finnas och föras centralt under Lant- mäteriets ansvar.

Enligt våra direktiv ska vi ta ställning till om ett decentraliserat informationsansvar bör införas för fastighetsregistret. Begreppen centraliserade eller decentraliserade informationssystem har vi tolkat som uttryck för olika sätt att organisera samarbetet mellan aktörer (se avsnitt 7.3.4). Hur samarbetet organiseras påverkar sedan hur ansvaret för informationen fördelas mellan aktörerna.

Lantmäteriet har framfört till oss att det inte är önskvärt att införa ett decentraliserat informationssystem för fastighetsregistret. Lantmäteriets syn är att fastighetsregistret fortsatt ska föras centralt med Lantmäteriet som ensamt ansvarig för informationen i registret. Inga av de intressenter vi träffat har framfört någon annan syn. Enligt Lantmäteriet behövs dock ett komplement till fastighetsregistret så

537

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

att viss information kan tillgängliggöras direkt från dataproducenten utan att behöva registreras i fastighetsregistret.

Vår bedömning är att behovet som Lantmäteriet framfört handlar främst om att kunna organisera tillhandahållandeverksamheten på annat sätt än registerverksamheten (se avsnitt 10.3). Bland annat av den an- ledningen föreslår vi en separat reglering av tillhandahållandeverksam- heten (se avsnitt 14.9). Vi föreslår också nya regler om när vissa upp- gifter inte behöver föras in i fastighetsregistret (se avsnitt 14.7.3).

Mot denna bakgrund föreslår vi att det fortsatt ska finnas ett nationellt fastighetsregister.

Det tydliggörs också i författningsförslaget att det rör sig om ett nationellt register. Detta för att tydligt avgränsa att det inte handlar om exempelvis kommunala fastighetssystem, se avsnitt 3.9.2.

I den nuvarande 1 § fastighetsregisterlagen används uttrycket auto- matiserad behandling. Vårt förslag är att detta begrepp ersätts till informationsteknik, som vi enligt vår uppfattning är ett mer modernt uttryck.

14.6Registerinnehåll

Förslag: Beskrivningen av fastighetsregistrets innehåll tydliggörs i den nya lagen. Det nya i vårt förslag är att kravet på att registret ska delas in i olika delar tas bort.

Formuleringen fastighetsregistrets allmänna del ersätts med en beskrivning om att fastighetsregistret innehåller uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder som ska registreras enligt fastighetsbildningslagen, ledningsrättslagen, anläggnings- lagen eller liknande lag eller förordning.

Formuleringen fastighetsregistrets inskrivningsdel ersätts med en beskrivning om att fastighetsregistret innehåller uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivnings- åtgärder som ska registreras enligt jordabalken.

Fastighetsregistrets innehåll tydliggörs också i förhållande till vilka uppgifter som skapas av någon annan än lantmäterimyndig- heterna och inskrivningsmyndigheten. Det rör sig om uppgifter om fastighetstaxering, adresser, byggnader och uppgifter om pla- ner, bestämmelser, beslut och utredningar. Dessa uppgifter sam- las under en egen punkt som rör sådana särskilda typer av uppgifter.

538

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

14.6.1Fastighetsinformation som skapas av lantmäterimyndigheterna och inskrivningsmyndigheten

Fastighetsregistret har en särskild koppling till den fastighetsrätts- liga regleringen, som förutsätter att vissa uppgifter registreras i regist- ret (se avsnitt 5.3).

Denna koppling är helt avgörande för att förstå varför registret finns och varför det är viktigt att uppgifterna ges offentlighet. Utifrån denna koppling dras också en gräns för vilken information som måste registreras eller som annars är nödvändig för att kunna föra registret eller säkerställa att uppgifterna är så tillförlitliga som möjligt.

Det är fråga om uppgifter som rör fast egendom eller fastighets- rättsliga åtgärder enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), lednings- rättslagen (1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149) eller annan liknande lag eller förordning. Det är alltså uppgifter som i dag åter- finns i den allmänna delen i fastighetsregistret.

Det rör sig vidare om uppgifter om ägande- och nyttjanderätts- förhållanden eller andra inskrivningsåtgärder som ska registreras en- ligt jordabalken. Dessa uppgifter återfinns i dag i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

I den nuvarande 3 § fastighetsregisterlagen framgår enbart att registret innehåller ett antal delar, men inte vilka uppgifter som egent- ligen finns där och varför.

Vi föreslår därför att det i den nya lagen ska finnas en övergrip- ande beskrivning av vilka uppgifter det rör sig om. Innehållet i regist- ret renodlas då per automatik i dessa fall till de uppgifter som tas fram av lantmäterimyndigheterna och inskrivningsmyndigheten, vilket framgår av beslutsbefogenheterna i de författningar som beskriv- ningen av uppgifterna hänvisar till.

Fördelen med denna ordning är att det uppstår en naturlig avgräns- ning mot uppgifter som kan omfattas av problemet med dubbel- hantering som vi beskrivit i avsnitt 7.3. Avgränsningen underlättar i sin tur att införa åtgärder som minskar detta problem.

539

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

14.6.2Information som har fastighetsanknytning och som skapas av andra offentliga aktörer

En konsekvens av förslaget i föregående avsnitt är att vissa uppgifter som finns i den allmänna delen i fastighetsregistret behöver lyftas ut och anges särskilt. Det rör sig främst om uppgifter som avser planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar som i dag regleras i 3 § 3 och 27 § fastighetsregisterförordningen (se av- snitt 7.3.1).

Fastighetsregistrets övriga delar utgör i sin helhet information som har fastighetsanknytning och som skapas av någon annan än lant- mäterimyndigheterna och inskrivningsmyndigheten. Uppgifterna finns i dag i byggnadsdelen, adressdelen och taxeringsuppgiftsdelen.

Samtliga dessa informationsslag berörs alltså i olika omfattning av problemet med dubbelhantering, se problembeskrivningen i av- snitt 7.3.1. I vissa fall kan dubbelhantering av olika skäl vara fortsatt aktuellt, exempelvis avseende taxeringsuppgifterna. Dubbelhantering av andra uppgifter, exempelvis om planer och bestämmelser med mera, kan däremot behöva minskas i högre utsträckning. När dubbelhan- tering kan behöva fortsätta eller minska beror enligt vår uppfattning bland annat på hur rådande förhållanden ser ut, det vill säga vilka reella möjligheter som finns för en effektiv och säker hantering, samt vilken effekt hanteringen får på informationens tillförlitlighet.

På sikt bör dock all dubbelhantering minskas eller undvikas. Vår uppfattning är att mer ordning och reda i de offentliga registren, när det gäller dubbelhantering av samma uppgifter, är en förutsättning för digitalisering av informationshanteringen i samhällets olika processer, inte minst samhällsbyggnadsprocessen (se avsnitt 7.3.3 och 10.5).

Vårt förslag är att fastighetsregistrets innehåll i denna del ska samlas under en övergripande punkt i den nya lagen. De olika infor- mationsslagen (taxeringsuppgifter, adressuppgifter, byggnadsuppgif- ter med mera) ska anges för att tala om vad som ingår i informa- tionssamlingen. Detta underlättar att i nästa steg införa åtgärder som minskar problemet med dubbelhantering i relevanta fall.

Eftersom åtgärderna på problemet med dubbelhantering samt andra problem som avser innehållet i registret främst berör regler som i dag finns på förordningsnivå, behandlas dessa särskilt i avsnitt 14.7.

540

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

14.6.3Kravet på indelning i registerdelar tas bort

Vårt förslag om reglering av innehållet i registret innebär att det inte längre uppställs några krav i lag på att innehållet måste vara indelat i olika registerdelar. Förslaget innebär att ramarna för innehållet anges i fråga om vilka uppgifter som ingår i registret.

Enligt våra direktiv ska vi bland annat överväga en tydligare struk- tur i fråga om registrets innehåll.

I direktiven beskrivs också att vissa uppgifter inte behöver regi- streras utan kan beräknas fram. Dessutom förekommer det dubbletter av samma uppgifter i registrets olika delar, se avsnitt 7.3.1. I direk- tiven nämns hantering av avtalsservitut som ett särskilt exempel på problemet med dubbletter. Lantmäteriet har beskrivit liknande pro- blem i fråga om den geometriska beskrivningen som finns i fastig- hetsregistrets allmänna del.

Vår bedömning är att nämnda problem i huvudsak är en konse- kvens av att det i lag ställs krav på registrets struktur. Att registret strukturerats i olika delar har sin grund främst i att de berörda uppgifterna en gång i tiden tillhörde separata register eller databaser (se SOU 1997:3 s. 129 och prop. 1999/2000:39 s. 77 f.).

I den nuvarande fastighetsregisterlagen ställs det krav på att en- bart behöriga myndigheter får föra in och ta bort uppgifter i regist- ret. Behörighetsregleringen är i sin tur samordnad med vilken del i registret som uppgifterna ingår i.

Vi ser dock inte någon anledning till att ställa krav på indelning i olika registerdelar för att behörighetsreglerna ska kunna följas. Be- hörighetsreglerna kan införas i de system som fastighetsregistret finns i, genom tekniska åtgärder.

Användarna av fastighetsregistret har framfört att strukturen med delar i registret inte är relevant utifrån ett användarperspektiv, se avsnitt 7.4.4.

Mot denna bakgrund bedömer vi att nuvarande krav på viss struk- tur för fastighetsregistret utgör ett hinder för en effektiv och säker informationshantering i fastighetsregistret. Lantmäteriet har till exem- pel framfört att vissa uppgifter i registret har en ologisk placering, se avsnitt 7.4.2. Vad som är en logisk placering av uppgifter i ett register bör enligt vår uppfattning inte regleras på lag- eller förordningsnivå. I den nya lagen ska det därför inte finnas några krav på hur registret ska struktureras.

541

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Registrets innehåll ska i stället, som vi skrev ovan, beskrivas utifrån vilka uppgifter som ingår i registret. Fördelen med detta är att Lant- mäteriet ges möjlighet att strukturera informationen så att hanter- ingen av informationen kan effektiviseras och göras mer säker. Det innebär att Lantmäteriet inte längre behöver överväga var i registret en uppgift är placerad, utan styr själv över den logiska uppbyggnaden av registret. Vi har inte identifierat någon nackdel med denna ord- ning. Utifrån ett användarperspektiv är indelningen av registret i olika delar inte längre relevant. Att kravet på viss struktur tas bort innebär inte att vissa hanteringskrav i den nuvarande fastighetsregisterför- ordningen eller fastighetsbildningskungörelsen tas bort, utan de gäller i förhållande till de relevanta uppgifterna.

Vår uppfattning är att ett sådant synsätt också stämmer bättre överens med definitionen av register i dataskyddsrättslig mening. Enligt artikel 4.6 EU:s dataskyddsförordning definieras register som en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentrali- serad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska för- hållanden.

Problemet om dubbelhantering av avtalsrättigheter behandlas när- mare under avsnitt 14.8.1.

14.7Reglering av registerinnehållet på förordningsnivå

Förslag: Mer detaljerade bestämmelser om fastighetsregistrets inne- håll föreslås även i fortsättningen regleras på förordningsnivå.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om registrets innehåll och ytterligare uppgifter som får ingå. Det nuvarande innehållet som regleras som digital registerkarta föreslås ersättas med begreppet geometrisk information.

542

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

14.7.1Närmare om bemyndigandet

Regeringen konstaterade i förarbetena till den nuvarande fastighets- registerlagen att det är naturligt att lagen anger vissa yttre ramar för vad registret kan innehålla, men att det inte är lämpligt att i detalj lagreglera innehållet, se prop. 1999/2000:39 s. 79.

Samma utgångspunkt gäller även för våra förslag. Vår bedömning är att det fortsatt ska vara regeringens uppgift att genom föreskrifter i förordning precisera innehållet i fastighetsregistret. Mot bakgrund av vår bedömning i avsnitt 12.4 om att lagkrav gäller för reglering av fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten säkerställs be- hovet av reglering på förordningsnivå genom ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter.

14.7.2Vissa justeringar i registerinnehållet behövs

Förslag: Vissa justeringar föreslås bland annat i registerinnehållet i syfte att säkerställa tillförlitligheten till registret. Detta inklu- derar förslag som innebär att redovisningen av uppgifter om iden- titetsnummer ska bli mer fullständig, att föråldrade krav på regi- strering av vissa uppgifter eller krav på undantag från registrering tas bort samt att beslutsrätt förtydligas i fråga om namn som in- går i registerbeteckningar.

Vissa andra förenklingar föreslås också inbegripet att de nya reglerna ska göras mer överskådliga än de befintliga.

Enligt våra direktiv ska vi bland annat bedöma vilka uppgifter som bör ingå i registret, med särskild inriktning på att dubbelregistrering bör undvikas.

Det bör inledningsvis noteras att det konkreta innehållet i fastig- hetsregistret i dag regleras i fastighetsregisterförordningen som vi beskrivit i avsnitt 4.4. Innehållet i registret motsvarar i stort sett inne- hållet som tidigare reglerades i fastighetsdatakungörelsen (1974:1058), fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) och inskrivningsregister- kungörelsen (1974:1061). En närmare beskrivning av hur innehållet fördes över till fastighetsregisterförordningen finns i SOU 1997:3 s. 198–215.

543

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Det bör noteras att fastighetsregisterförordningens bestämmel- ser baseras på hur registret ska struktureras, vilket är ett krav som ställs i fastighetsregisterlagen. I avsnitt 14.6.3 har vi föreslagit att kravet på viss registerstruktur ska tas bort. Som en konsekvens av detta behöver samma utgångspunkt även gälla för förordningen. Förord- ningen behöver i övrigt förenklas och göras mer överskådlig.

I avsnitt 7.4 beskriver vi flera problem med registrets innehåll, som bland annat rör en ofullständig redovisning och föråldrade krav på undantag från redovisning. I dessa delar har vi kommit fram till att vissa justeringar i innehållet behövs. Förslagen redovisas nedan.

Fullständig redovisning av identitetsnummer

Problemet med ofullständig redovisning av identitetsnummer beskrivs i avsnitt 7.4.1 och 7.4.3. Registrering av identitetsnummer avser i dag enbart uppgift om personnummer om sådant finns.

En konsekvens av att uppgifterna om identitetsnummer inte är fullständigt redovisade är att det är svårare att tillgodose de regi- strerades rättigheter, exempelvis om en person har fått ett annat identitetsnummer och vill att detta ska ändras i fastighetsregistret. Personer som folkbokförs i Sverige tilldelas ett personnummer. Per- soner som inte är eller har varit folkbokförda i Sverige tilldelas sam- ordningsnummer enligt lagen (2022:1697) om samordningsnummer.

En annan konsekvens är att uppgifter om utländska fastighets- ägare och uppgifter om juridiska personer som huvudregel blir ofull- ständiga. Identitetsbeteckningar för juridiska personer regleras i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer med flera.

Iavsnitt 7.4.3 har vi också beskrivit de så kallade GD-nummer som är särskilda registreringsnummer i beskattningsdatabasen hos Skatteverket och som finns i fastighetsregistret.

För att uppgifter om identitetsnummer ska kunna registreras i fastighetsregistret, behöver de fångas i samband med ansökan om lagfart. Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv före- slår i betänkandet Vem äger fastigheten (SOU 2023:55) s. 116, att an- sökan om lagfart i fråga om fysiska personer ska innehålla uppgift om förvärvarens personnummer eller samordningsnummer. I fråga om juridiska personer föreslår utredningen att en ansökan om lagfart ska innehålla uppgift om förvärvarens organisationsnummer. Syftet

544

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

med förslaget är att skärpa kontrollen vid fastighetsförvärv. Proble- met med dagens regler innebär att det finns en risk för att det namn som angivits på förvärvshandlingar och ansökan om lagfart, inte mot- svaras av någon verklig person. Vi har uppfattat att detta ökar risken för att det rättsliga systemet används som verktyg i ekonomisk brotts- lighet.

Utifrån utredningens förslag ser vi det som en naturlig följdänd- ring i reglerna för fastighetsregistret att de identitetsnummer som ska anges i samband med lagfartsansökan också ska registreras i registret. Utredningens förslag är därmed också en förutsättning för våra förslag.

Enligt 19 kap. 1 § jordabalken finns det krav på att inskrivning enligt jordabalken förs in i fastighetsregistret. Den föreslagna åtgär- den är viktig inte minst för att förhindra att fastighetsregistret an- vänds som verktyg i ekonomisk brottlighet. Av den anledningen före- slår vi att det också ska vara möjligt att föra in registreringsnummer (GD-nummer) som finns i beskattningsdatabasen hos Skatteverket, i anslutning till uppgifter som rör taxering.

Vår bedömning i fråga om påverkan på skyddet för personlig integritet är att skyddet stärks. Det faktum att registrering av iden- titetsnummer blir mer heltäckande och fullständigt är nödvändigt för att upprätthålla skyddet för den personliga integriteten och för att tillgodose registrerades rättigheter. Åtgärden bedöms som nöd- vändig och proportionerlig i förhållande till syftet med fastighets- registret. Vår bedömning är att integritetsriskerna inte ökar med an- ledning av vårt förslag, jämfört med de risker som redan gäller för personnummer som finns i fastighetsregistret. Begränsningar i fråga om behandling av personnummer och samordningsnummer behand- las i avsnitt 13.8.

Förslaget innebär ändringar i 44 och 64 §§ nuvarande fastighets- registerförordning och föranleder följdändringar i 53 §, 67 § och 76 och 77 §§ fastighetsregisterförordningen. Motsvarande ändring behövs också i 19 kap. 27 § jordabalken.

Sammanfattningsvis föreslår vi att fastighetsregistret ska innehålla en mer fullständig redovisning av identitetsnummer och motsvar- ande beteckningar.

545

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Föråldrade undantag från krav på registrering tas bort

I våra direktiv nämns regler om undantag från registrering av fastig- hetsrättsliga åtgärder som ett problem. Problemet beskrivs i av- snitt 7.4.1.

Detta handlar om olika typer av undantag. Ett undantag rör huvud- regeln om att fastighetsrättsliga och tekniska åtgärder ska redovisas beträffande fastighet och samfällighet. Ett annat undantag rör regi- strering av rättigheter. Ytterligare ett undantag rör samfälligheter som inte registrerades enligt tidigare lagstiftning.

De bakomliggande skälen till undantagen kommer ursprungligen av arbetsbördan som var förknippad med registrering när den gjordes i manuella fysiska register och med datafångsten som skedde vid fastighetsdatasystemets uppbyggnad.

I princip alla dessa undantag har enligt Lantmäteriet blivit föråld- rade och får i dag motsatt effekt. Lantmäteriet har framfört att undan- tagen numera ökar arbetsbördan och medför manuellt arbete för att identifiera de rättsförhållanden som inte blivit registrerade. Informa- tionssökningen blir också onödigt komplicerad.

De undantag som fortfarande är relevanta avser enligt Lantmäte- riet 21 § fastighetsregisterlagen i fråga om anmärkningar till åtgärder, se punkterna 3, 7 och 11–13, samt delar av anmärkning som avser rättigheter.

Punkten 3 avser undantag vid avregistrering av samfällighet då åtgärden inte ska redovisas på fastighet som äger del i samfälligheten.

Punkten 7 avser undantag för redovisning av förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen (1979:988) som inte ska redovisas på den fastighet till vars förmån rättigheten gäller.

Punkterna 11–13 handlar om kraftledningsservitut, ledningsrätt som avser starkström och expropriationsåtgärd eller beslut om in- lösen enligt plan- och bygglagen (2010:900).

Undantaget som fortfarande är relevant i fråga om rättigheter av- ser servitut som ska utövas enbart på eller av registrerade samfällig- heter. Dessa får redovisas på samfälligheten i stället för på fastigheter som har del i denna, vilket också gäller i tillämpliga delar vid redo- visning av ledningsrätt.

546

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Vi instämmer i Lantmäteriets syn om att målsättningen för ett modernt register måste vara en fullständig redovisning av de fastig- hetsrättsliga åtgärderna. Vårt förslag är därför att undantagsreglerna ska tas bort i samtliga delar utom de som nämnts ovan.

Kravet på redovisning av vissa uppgifter tas bort

Enligt Lantmäteriet finns det uppgifter i fastighetsregistret som inte längre är relevanta eller som av andra skäl inte längre bör ingå i regist- ret. Problembeskrivningen finns i avsnitt 7.4.2.

Uppgifter om fiskevårds- och viltvårdsområde är inte obligato- riska och Lantmäteriet har fattat beslut om att inte registrera dessa uppgifter i fastighetsregistret för de kommuner som Lantmäteriet ansvarar för som statlig lantmäterimyndighet. Nästan alla kommu- nala lantmäterimyndigheter har fattat motsvarande beslut. Lantmäteriet har framför att det inte finns något allmänt intresse eller efterfrågan av uppgifterna. Vi har inte identifierat något som tyder på motsatsen.

Uppgift om väckt förordnande enligt 6 kap. 5 § plan- och bygg- lagen är inte längre relevant eftersom den bestämmelsen upphörde att gälla 2018. Vår uppfattning är att kravet på redovisning av dessa uppgifter borde ha tagits bort som en följdändring redan i samband med ändring av plan- och bygglagen.

Lantmäteriet har vidare framfört att krav på redovisning av upp- gift om vägrätt på registerkartan kan tas bort eftersom inga sådana uppgifter redovisas på registerkartan. Anledningen till det är att kvali- teten och fullständigheten har varit mycket bristfällig.

Enligt Lantmäteriet skulle det krävas omfattande resurser för att mäta in vägrätter så att de kan redovisas på registerkartan och att nyttan inte uppväger kostnaden för en sådan redovisning. Vi har inte funnit anledning att göra en annan bedömning än den som framförts av Lantmäteriet.

Vår bedömning är att fortsatta krav på redovisning av uppgifter som inte är relevanta eller inte efterfrågas påverkar tillförlitligheten till fastighetsregistret negativt.

Mot denna bakgrund föreslår vi att uppgifter om fiskevårds- och viltvårdsområde, väckt förordnande och uppgifter om vägrätt på registerkartan tas bort ur innehållet i fastighetsregistret.

547

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Krav på uppgift om beteckning för arkivakt ersätts med krav på uppgift om beteckning på handlingar som ligger till grund för registreringen

Lantmäteriet har framfört att det finns vissa problem när det gäller krav på så kallade kopplingsuppgifter, det vill säga koppling mellan den uppgift som registreras och de handlingar som ligger till grund för registreringen. Problemet berör kopplingsuppgifter till planer och bestämmelser om marks användning, beslut eller utredningar och beskrivs i avsnitt 7.4.3.

Idag ställs det krav på att kopplingsuppgiften ska vara beteckning på arkivakten. Enligt Lantmäteriet är detta problematiskt eftersom handlingar som rör planer, bestämmelser om marks användning, be- slut eller utredningar inte finns samlade i ett enda arkiv. Vissa hand- lingar (kopior) är samlade i databasen enligt förordningen (2011:58) om behandling av personuppgifter i Lantmäteriets databas för arki- verade handlingar.

Enligt Lantmäteriet blir det i dag vanligare att de bakomliggande handlingarna görs tillgängliga på annat sätt vilket också öppnar för andra typer av kopplingsuppgifter än beteckning på arkivakt.

Vi har uppfattat att målet med krav på kopplingsuppgiften i fastig- hetsregistret är att användaren enkelt ska kunna hitta fram till de bakomliggande handlingarna och att den nuvarande kopplingsupp- giften, beteckning på arkivakt, inte leder till att detta mål kan uppfyllas.

Vår bedömning är att sådana krav på innehållet i fastighetsregistret, precis som vi nämnt tidigare, har en negativ påverkan på tillförlit- ligheten till fastighetsregistret. Det är viktigt att uppgifter ska kunna kontrolleras och att det är lätt att hitta de bakomliggande handling- arna som ligger till grund för registreringen. Om det finns bättre sätt att uppnå målet bör dessa sätt tillåtas.

Begreppet beteckning uppfattar vi som ett vedertaget begrepp i och med att det regleras som en uppgift enligt 5 kap. 2 § 2 punkten offentlighets- och sekretesslagen (OSL). En beteckning behöver inte vara ett diarienummer. I vårt fall handlar det om en beteckning på handlingar som ligger till grund för registreringen som helt enkelt identifierar handlingarna så att det går att hitta dessa. Vår uppfattning är därmed att begreppet beteckning fortsatt bör kunna användas, men att kopplingen inte behöver göras till arkivakt utan till de relevanta handlingarna.

548

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Mot denna bakgrund föreslår vi att kravet på kopplingsuppgift justeras och att uppgift om arkivakt ersätts med handlingar som ligger till grund för registreringen.

Beslutsrätt förtydligas kring namn i registerbeteckningar

Den nuvarande regleringen av fastighetsregistret på förordningsnivå innehåller särskilda regler om administrativ indelning av fastigheter och samfälligheter. Denna indelning är sedan grunden för hur upp- gifter redovisas i registret. Reglerna talar också om vilka uppgifter beteckningen för varje indelningsnivå ska bestå av. Beteckningarna är på så sätt informationsbärande. Ur rättslig synpunkt är beteck- ningarna ett sätt att fastställa vilket objektet som berörs bland annat av de fastighetsrättsliga åtgärderna. Beteckningarna har därmed en viktig funktion för att säkerställa syftet med fastighetsregistret.

Vissa beteckningar ska enligt den nuvarande regleringen innehålla olika typer av namn, till exempel traktnamn. Förordningen talar därför om vem som beslutar om sådana namn inklusive hur samråd ska ske inför sådana beslut.

Beskrivningen av problembilden i denna del finns i avsnitt 7.4.6. Beslut om fastigheters och samfälligheters registerbeteckningar

regleras i 19 och 20 §§ fastighetsregisterförordningen Lantmäteriet efterfrågar att 20 § förtydligas i fråga om beslutsrätt

om uppgiften särskilt namn, som regleras i 15 § fastighetsregister- förordningen. Myndigheten menar att det åligger Lantmäteriet att fatta sådana beslut enligt myndighetens instruktion. Lantmäteriet efterfrågar också att 20 § andra stycket kompletteras med samråds- skyldighet med Lantmäteriet.

Vi har uppfattat att den ordning som Lantmäteriet förespråkar redan är den gällande ordningen och att det finns upparbetade rutiner mellan Lantmäteriet och kommunerna i dessa frågor.

Mot bakgrund av den viktiga funktion beteckningarna har i sam- hället är det enligt vår uppfattning också viktigt att dessa beslutas i rätt ordning. Oklarheter i ordningen kring besluten bör därför minskas genom tydliggörande av den ordning som är gällande. Vi föreslår därför att reglerna justeras utifrån de förslag som Lantmäteriet har lämnat och att kopplingen till kulturmiljölagens regler om god ort- namnssed tydliggörs.

549

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Enligt vår uppfattning finns det också anledning att göra reglerna i denna del mer överskådliga.

Utformning av beteckning för registerenheten byggnad renodlas

I våra direktiv beskrivs att vissa uppgifter inte behöver registreras utan kan beräknas fram när det behövs. Lantmäteriet har förklarat att det bland annat rör sig om att kopplingar mellan uppgifter har byggts in juridiskt i registerbeteckningen för uppgifter om byggnader. Att kopplingen ska finnas är inte en fråga, utan frågan är om kopp- lingen måste göras i samband med beslut om beteckning och därmed vara en del av beteckningen. Problemet i denna del beskrivs i av- snitt 7.3.1.

De regler som berörs är 61 och 62 §§ fastighetsregisterförord- ningen. Beteckningen för registerenheten byggnad fastställs enligt 61 § och ska bestå av registerbeteckningen för den fastighet eller samhällighet där byggnaden är belägen med tillägg av ett löpnummer för varje byggnad. Enligt 62 § ska för varje enhet redovisas, förutom nyss nämnda beteckning, även adress om sådan finns redovisad och uppgift om belägenhet. Dessutom får uppgifter som har fastställts vid fastighetstaxering redovisas.

En konsekvens av dagens regler är att Lantmäteriet har behövt utveckla ett separat bristhanteringssystem för att rätta till kopp- lingen mellan byggnaden och den fastighet den hör till. Enligt Lant- mäteriet kan syftet med reglerna uppnås utan att kopplingen måste fastställs i beteckningen.

Som vi redan varit inne på tidigare är det viktigt att uppgifterna i fastighetsregistret är tillförlitliga eftersom de bland annat används som underlag i beslut i många samhällsprocesser.

Mot denna bakgrund föreslår vi att beteckningen för redovis- ningsenheten renodlas till att endast avse ett löpnummer för varje byggnad. Kravet på koppling av registerbeteckningen för fastighet föreslås regleras separat. Användaren kommer alltså även i fortsätt- ningen att kunna se vilken fastighet byggnaden ligger på.

Vår bedömning är att förslaget inte får några negativa konsekven- ser på det informationsbärande innehållet i beteckningen för register- enheten byggnad. Kopplingen till fastigheten kommer att finnas kvar, dock inte som en del av beteckningen. Den skillnad som åstadkoms

550

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

med förslaget är att kommunerna som beslutar om byggnadsbeteck- ningen kan komma överens med Lantmäteriet om ordningen för hur redovisningen av kopplingen till fastighet ska se ut för att minska risken för brister i dessa uppgifter. Vårt förslag hindrar inte att varje byggnad också har ett unikt nummer enligt nationella eller inter- nationella standarder för den här typen av information.

Vår uppfattning är även att de krav som ställs i förordningen på olika typer av kopplingar inte hindrar Lantmäteriet att införa auto- matiserade förfaranden för att beräkna eller på annat sätt få fram uppgifterna så att kraven på redovisning uppfylls. Fördelarna med ett visst förfarande måste dock alltid ställas mot vilken påverkan för- farandet får på tillförlitligheten till uppgifterna.

14.7.3Åtgärder för att minska dubbelhantering av information

Förslag: Nya regler föreslås för ett alternativt sätt att redovisa vissa uppgifter i fastighetsregistret. Syftet med reglerna är att säkerställa hög tillförlitlighet och mer fullständig redovisning av uppgifterna utan att det uppstår kopior i fastighetsregistret.

Fastighetsregistret ska i sådana fall enbart innehålla en uppgift om referens eller motsvarande som krävs för att kunna koppla uppgifterna till en fastighet, samfällighet, gemensamhetsanläggning eller andra uppgifter som finns i fastighetsregistret.

Förutsättningarna för att övergå till det alternativa sättet ska regleras i förordning.

Enligt våra direktiv ska vi bedöma vilka uppgifter som bör registreras, med särskild inriktning på att dubbelregistrering bör undvikas och överväga en tydligare struktur i fråga om registrets innehåll. Frågan om registrets struktur har vi behandlat i avsnitt 14.6.3.

Frågan om dubbelregistrering är enligt vår uppfattning beroende av en annan fråga i våra direktiv, nämligen frågan om vissa uppgifter inte behöver registreras, utan i stället kan tillhandahållas genom Lant- mäteriets digitala tjänster, direkt från dataproducenten.

Behovet av dubbelregistrering kan enligt vår uppfattning minskas först när det går att tillgängliggöra informationen elektroniskt utan att den behöver registreras särskilt för det syftet. En förutsättning för det är att tillhandahållandeverksamhet ses som en separat verk-

551

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

samhet från registerverksamheten (se avsnitt 11.1.1). Därmed skapas det grundläggande förutsättningar för att minska dubbelhanteringen av informationen i fastighetsregistret.

Lantmäteriets vision om hur minskningen av dubbelhantering bör ske och för vilka uppgifter har vi beskrivit i avsnitt 7.3.4. Som en utgångspunkt rör det sig som om de uppgifter som regleras i vårt förslag till 2 kap. 2 § 3 punkten i den nya lagen. Det är alltså upp- gifter och andra åtgärder eller förhållanden som har fastighetsanknyt- ning och avser fastighetstaxering, adresser, byggnader och planer, bestämmelserom marks användning, beslut och utredningar. Med andra ord är det uppgifter som skapas av någon annan än lantmäteri- myndigheterna och inskrivningsmyndigheten.

En avgränsning är dock enligt Lantmäteriet att det bör främst vara om uppgifter som redan finns i andra författningsreglerade register. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 14.12.

Vårt förslag är att ett alternativt redovisningssätt införs i syfte att säkerställa hög tillförlitlighet och mer fullständig redovisning av upp- gifterna utan att det uppstår kopior i fastighetsregistret. En positiv effekt av alternativet är att dubbelhantering minskas för samma upp- gifter som till exempel finns i olika register.

Detta bör uttryckas på förordningsnivå som en princip som Lant- mäteriet och de behöriga myndigheterna ska förhålla sig till. Prin- cipen bör anknyta till principen om en uppgift en gång, som syftar till att minska uppgiftslämnande och i stället stimulera att uppgifter återanvänds från den bästa källan.

Det måste enligt vår uppfattning finnas ett skäl för att inte tillämpa principen om det alternativa sättet är det bättre sättet för uppgifter- nas tillförlitlighet och fullständighet. Vårt förslag är därför att valet mellan de olika alternativen ska ske genom en noggrann lämplighets- prövning som görs av Lantmäteriet i samråd med berörda myndig- heter. Beslut om övergång till det nya redovisningssättet föreslås meddelas genom myndighetsföreskrifter (se vidare avsnitt 14.7.8).

Lämplighetsbedömning ska göras med hänsyn till krav på skydd för personlig integritet, informationssäkerhet och skyddsintressen som avser Sveriges säkerhet. Övergång till det nya redovisningssättet får inte heller innebära försämringar för användarna av fastighets- registret eftersom det skulle motverka syftet med registret.

552

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Vilket sätt som är mest lämpligt bör enligt vår uppfattning inte heller enbart handla om vad som är mest kostnadseffektivt eller behovsstyrt från användarnas perspektiv. I begreppet kostnadseffek- tivt ingår att det alternativa redovisningssättet också ska ge fördelar för dem som skapar och tillgängliggör informationen till Lantmäteriet. Som utgångspunkt ska därför den berörda myndigheten som har skapat uppgiften godkänna det nya redovisningssättet. Detta ska dock inte gälla om det finns en författningsreglerad skyldighet för den myndigheten att lämna uppgifterna till Lantmäteriet.

Sammantaget måste nyttan med det alternativa nya sättet för redo- visning på totalen innebära både en effektivare och säkrare hantering, eller i vart fall minst lika effektiv och säker hantering, utifrån sam- hällets behov av informationen.

14.7.4Tilläggsinformation

Förslag: Samma regler ska fortsatt gälla i fråga om uppgifter som har samband med fastighetsregistrets innehåll, så kallad tilläggs- information.

Det har inte framkommit några problem eller behov avseende tilläggs- informationen i fastighetsregistret. Reglerna om tilläggsinformation beskrivs i avsnitt 4.4.7. Vad som utgör tilläggsinformation beskrivs i prop. 1999/2000:39 s. 88. Av nämnda proposition framgår att vissa uppgifter kan vara till nytta mest för den myndighet som för in upp- gifterna medan andra uppgifter, exempelvis om fornlämningar, kan vara av mera allmänt intresse. Uppgifterna har dock ofta ett starkt sam- band med innehållet i fastighetsregistret och är inte särskilt integritets- känsliga.

Vi föreslår därmed inga ändringar i de delar som avser tilläggs- information.

553

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

14.7.5Geometrisk information

Förslag: Begreppet digital registerkarta föreslås ersättas med geo- metrisk information. Förslaget är också att minska detaljregleringen när det gäller krav på registrering av centralpunktskoordinater som enbart leder till en onödig informationshantering.

En annan särskild typ av uppgifter som fortsatt behöver ingå i fastig- hetsregistret är geometrisk information. I dag regleras dessa uppgif- ter på förordningsnivå som krav på att registret ska innehålla en registerkarta. Problembilden i denna del finns beskriven i avsnitt 7.3.1 och 7.4.5. Dels handlar problemet om krav på att så kallade central- punktskoordinater ska finnas både kopplat till uppgiften och att de också ska redovisas på registerkartan. Dels handlar problemet om begreppet registerkarta som antyder att det finns en karta i registret. Det som enligt Lantmäteriet finns i fastighetsregistret är uppgifter som möjliggör visualisering av informationen i registret i karttjänster.

Vår uppfattning är att de befintliga kraven i fastighetsregister- förordningen om centralpunktskoordinater är alltför detaljerade och otidsenliga. I takt med teknikutvecklingen har kraven kommit att leda till onödig informationshantering. Kraven kan också ses som ett hinder för att arbeta med visualisering i 3D eller framtidens informa- tionshantering av så kallade digitala tvillingar.

Målet med reglerna är enligt vår uppfattning att fastighetsregist- rets innehåll ska kunna visualiseras i karttjänster vilket förutsätter att registret innehåller geometrisk information. Att uppgifterna ska kunna visualiseras i karttjänster är viktigt för att uppnå syftet med registret. Förenklat uttryckt måste det bland annat gå att enkelt kon- trollera var fastigheten är belägen och ungefär hur gränserna för den ser ut.

Vilken information som visas i vilka karttjänster beror dock på vad informationen ska användas till. Medan uppgifter om fastighets- gränser kan behöva vara enkelt tillgängliga i karttjänster för gemene man, torde andra och mer detaljerade uppgifter vara tillgängliga en- bart för dem som har berättigat intresse av uppgifterna. Vi instäm- mer alltså i Lantmäteriets beskrivning att det inte går att säga att en viss tjänst är en registerkarta som finns i fastighetsregistret. Det är inte heller kartans existens som är själva målet. Vikten ska i stället

554

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

läggas på att de nödvändiga uppgifterna, som möjliggör visualisering i karttjänster, finns i registret.

Mot denna bakgrund bedömer vi att begreppet geometrisk infor- mation ska ersätta begreppet digital registerkarta och att detaljregler- ingen ska minska i fråga om krav på registrering av centralpunkts- koordinater. Mot bakgrund av hur viktiga uppgifterna är för att uppnå syftet med registret, nämns de redan i lagen i samband med bemyn- digandet till regeringen.

Vi bedömer att förslaget inte påverkar tillförlitligheten till registret negativt. Förslaget innebär inte heller någon försämring utifrån ett användarperspektiv.

Att visualisera objekt i fastighetsregistret i 3D eller i framtiden som digitala tvillingar, kan dock innebära att nya risker uppstår uti- från ett säkerhetsperspektiv. Våra förslag som rör risker vid elektro- nisk tillhandahållande finns i avsnitt 14.9.4.

14.7.6Adresser och byggnader

Bedömning: Ajourhållning av uppgifter om adresser och bygg- nader bör utformas som en skyldighet. Vi lämnar dock inte några förslag i den delen eftersom sådan ändring bedöms ligga utanför vårt uppdrag.

Lantmäteriet får i dag besluta att uppgifter om byggnader och adresser i en kommun ska föras i fastighetsregistret. Ett sådant beslut får med- delas endast om kommunen har begärt det och åtagit sig att redovisa uppgifterna (se 55 § och 60 § i den nuvarande fastighetsregisterför- ordningen).

Ajourföringen av adresser och byggnader i fastighetsregistret sköts i allt väsentligt av landets 290 kommuner. Detta görs dock med stöd av en överenskommelse mellan Lantmäteriet och respektive kommun, genom ett så kallat ABT-avtal. Avtalet reglerar bland annat att kommu- nen ska erhålla viss ersättning från Lantmäteriet för sin ajourhållning av adress- och byggnadsuppgifter i fastighetsregistret. Ersättningen har en viss koppling till Lantmäteriets intäkter från sitt tillhanda- hållande av informationen i fastighetsregistret.

555

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Denna avtals- och ersättningshantering har funnits i många år, men den är resurskrävande och kan numera inte anses vara långsiktigt hållbar. Inte minst kommer ett eventuellt införande av öppna, av- giftsfria data innebära att en grundval för hela modellen dras undan. För det stora flertalet kommuner är den ersättning som Lantmäteriet betalar inte särskilt stor, även om den kan vara betydelsefull för den berörda delen av en kommuns förvaltning som erhåller beloppet.

Vårt uppdrag inkluderar inte finansieringsfrågor, men vi konstaterar att detta är en fråga som måste få en annan lösning och där det fram- står som tämligen självklart att kommunerna ska vara skyldiga att ajourhålla dessa uppgifter så att de kan tillgängliggöras nationellt på ett enhetligt sätt. Vår bedömning är dock att ett sådant förslag ligger utanför vårt uppdrag.

14.7.7Omstrukturering av den nuvarande fastighetsregisterförordningen

Förslag: Den befintliga fastighetsregisterförordningen upphävs och ersätts med en ny förordning som är mer överskådlig.

Den nuvarande förordningen (2000:308) om fastighetsregister är svår- överskådlig och innehåller ett föråldrat sätt för utformning av bestäm- melser. Eftersom det krävs omfattande omstrukturering av förord- ningen för att göra den mer överskådlig, föreslår vi att den befintliga förordningen upphävs och ersätts med en ny.

Då även den nya förordningen kommer att vara omfattande, är vårt huvudsakliga förslag i denna del att det införs inledande bestäm- melser som ger en överblick över innehållet. Förordningen föreslås också delas in i kapitel med en tydlig koppling till bemyndigandena i den bakomliggande nya lagen.

Utformningen av bestämmelserna föreslås i större utsträckning tydliggöras med mellanrubriker. Paragrafer som i dag innehåller flera sakfrågor föreslås delas upp i en paragraf per sakfråga. I övrigt före- slås språkliga och andra redaktionella förbättringar.

556

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

14.7.8Föreskriftsrätt till Lantmäteriet

Förslag: Den befintliga föreskriftsrätten till Lantmäteriet förtyd- ligas genom att tydliga bemyndiganden utformas till varje kapitel i den nya förordningen.

Ny föreskriftsrätt ges för beslut om alternativa redovisnings- sätt och för interoperabilitetslösningar.

Den befintliga föreskriftsrätten förtydligas

Lantmäteriets föreskriftsrätt kring fastighetsregistret avseende fastig- hetsregistrets innehåll framgår i dag av 83 § fastighetsregisterförord- ningen. Det rör sig bland annat om föreskrifter om verkställigheten av förordningen och om dispens i den enskilda fallet från bestäm- melserna i förordningen, utom för bestämmelser som rör inskrivnings- delen.

Problembeskrivningen i denna del finns i avsnitt 7.5 och reglerna beskrivs i avsnitt 4.4.9.

Det problem som beskrivs i våra direktiv är att behovet av före- skrifter nämns på flera andra ställen i förordningen, som kan tolkas som ytterligare bemyndiganden. Enligt våra direktiv är denna regler- ing svåröverskådlig och kan i vissa fall motverka att föreskrifter meddelas på den lämpligaste nivån.

Vår bedömning är att enbart 83 § i fastighetsregisterförordningen utgör ett normgivningsbemyndigande, se avsnitt 4.4.9. När andra para- grafer i den förordningen hänvisar till att föreskrifter kan beslutas (se 25, 77 och 80 §§) läser vi dessa som upplysningar om att inne- hållet kan preciseras genom myndighetsföreskrifter. Det innebär dock enligt vår uppfattning inte någon avgränsning eller utökning av föreskriftsrätten enlig 83 § i förordningen.

Vårt förslag är att denna ordning förtydligas genom att det finns tydliga bemyndiganden med rätt för Lantmäteriet att meddela före- skrifter, för varje kapitel i förordningen. Genom en sådan reglering ska det vara enklare för Lantmäteriet att se hur bemyndigandena har avgränsats. Lantmäteriets föreskrifter kommer också enklare att kunna delas upp och till exempel meddelas per kapitel i förordningen.

557

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Föreskriftsrätt för alternativa redovisningssätt

I avsnitt 14.7.3 har vi föreslagit att beslut om att gå över från nu- varande redovisning för viss information, till det alternativa sättet, ska ske genom en myndighetsföreskrift.

Den främsta anledningen till detta är att redovisningssättet måste vara transparent och ha förutsättningar för tillit på samma nivå som när redovisningen sker i registret. Beslut om myndighetsföreskrifter föregås av en särskild ordning och konsekvensutredning. Beslut fattas av Lantmäteriets styrelse. Detta bedöms ge goda förutsättningar för motsvarande tillitsnivå för redovisningssättet som när redovis- ningen sker i fastighetsregistret.

Föreskriftsrätt för interoperabilitetslösningar

När ett alternativ redovisningssätt tillämpas, uppstår det behov av föreskrifter som ersätter de krav som annars ställs av Lantmäteriet via de gränssnitt som används för att registrera uppgifter i fastighets- registret. Kraven är viktiga för att informationen som Lantmäteriet tar emot ska kunna värderas hos Lantmäteriet och senare kunna till- handahållas elektroniskt på ett standardiserat sätt.

Behovet är dock inte enbart knutet till det alternativa redovis- ningssättet utan bör enligt vår uppfattning utformas för hela innehållet i fastighetsregistret. Vi har i denna del anammat de begrepp och förslag som lämnats av Utredningen om interoperabilitet vid data- delning, se betänkandet En reform för datadelning (SOU 2023:96), s. 216. Utredningens bedömning är att den lagstiftning som redan finns inom sektorer bör användas som grund för styrning av inter- operabilitet inom respektive sektor. Denna ska sedan vara möjlig att tillämpa tillsammans med styrning som ges på förvaltningsgemen- sam nivå. På så sätt främjas interoperabilitet mellan sektorer. Den avgränsning som ges i tillämpningsområdet i vår föreslagna lag be- dömer vi som tillräcklig för att begränsa räckvidden av föreskrifts- rätten i denna del.

Vårt förslag är att en definition av interoperabilitetslösningar tas in i den nya förordningen i enlighet med den nämnda utredningens förslag. Med interoperabilitetslösning menas en återanvändbar resurs som avser rättsliga, organisatoriska, semantiska eller tekniska krav, såsom konceptuella ramverk, riktlinjer, referensarkitekturer, tekniska

558

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

specifikationer, standarder, tjänster och applikationer, samt doku- menterade tekniska komponenter, såsom källkod, som syftar till att uppnå interoperabilitet vid datadelning.

Denna definition täcker det behov Lantmäteriet har på grund av reglerna om alternativa redovisningssätt. Den möjliggör vidare att fastighetsregistret i övrigt omfattas av krav på interoperabilitet som gör informationen i fastighetsregistret mer användbar. Vår bedömning är att denna föreskriftsrätt kräver bemyndigande i lag (se avsnitt 18.4).

14.8Behörighet att föra in, ändra och ta bort uppgifter i registret

Förslag: Det ska fortsatt vara krav på att endast behöriga myn- digheter får föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

Begreppet behörig myndighet enligt viss lag eller förordning föreslås användas som ett samlingsnamn. För att underlätta för- ståelsen av innebörden av namnen lantmäterimyndighet, inskriv- ningsmyndighet och Lantmäteriet, föreslås att en förklaring tas in för dessa begrepp i den nya förordningen.

En mer samordnad hantering av avtalsrättigheter möjliggörs och innebär att behörighetsreglerna justeras för lantmäterimyn- digheten. Som en följd av detta ersätts underrättelseregler i fråga om avtalsrättigheter med en samordningsskyldighet mellan lant- mäterimyndigheten och inskrivningsmyndigheten.

Vem som får föra in eller ta bort uppgifter i fastighetsregistret regleras i 4 § fastighetsregisterlagen. Reglerna kring behörighet beskrivs när- mare i avsnitt 4.3.3.

Behörighetsreglerna har tidigare ansetts leda till att det uppstår krav på dubbelhantering av information, se avsnitt 7.3.2 om registrering vid källan. Våra förslag om hur dubbelhantering kan minskas handlar dock primärt om hur tillgängliggörande kan ske utan att registrering behöver ske, se avsnitt 14.6.2 och 14.7.3. Vårt förslag är därför att det ska fortsatt vara krav på att enbart behöriga myndigheter får föra in och ta bort uppgifter i registret.

Vårt förslag är att begreppet behörig myndighet används som ett samlingsnamn för offentliga aktörer som enligt lag eller förordning har rätt att föra in, ändra och ta bort uppgifter i registret. Vi har

559

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

uppfattat att de olika namn som används om Lantmäteriet i rättsliga sammanhang är förvirrande vid rättstillämpningen (se avsnitt 4.3.3). I författningstext kan det till exempel stå lantmäterimyndigheten, den statliga lantmäterimyndigheten, Lantmäteriet eller inskrivningsmyn- digheten. I det första begreppet ingår även de kommunala lantmäteri- myndigheterna. Vårt förslag är därför att dessa begrepp förklaras i den nya förordningen.

14.8.1Hantering av avtalsrättigheter samordnas

Hantering av avtalsservitut nämns som ett särskilt exempel i våra direktiv på ineffektiv informationshantering, se problembeskrivning i avsnitt 7.3.1.

Vår uppfattning är att problemet främst beror på att uppgifterna historiskt registrerats av olika organisationer enligt olika regelverk (fastighetsbildningslagen och jordabalken) i olika registerböcker och med helt manuella rutiner. Detta har sedan följt med till den digitala hanteringen där uppgifterna registrerats i två separata delar av ett och samma register, men med krav på aviseringar mellan de behöriga registerförarna, se bland annat 75 § fastighetsregisterförordningen. Aviseringarna har föranlett den mottagande myndigheten att göra för- ändringar i registret, men utan någon prövning i sak.

Vem som är behörig att föra respektive del är särskilt reglerat. Denna ordning baseras, märkligt nog, från ett synsätt som inte tar hänsyn till att de registerförande myndigheterna faktiskt har tillgång till innehållet i registret och därmed har den kunskap som behövs för att exempelvis ändra en uppgift när ett avtalsservitut påverkas av en ändring i fastighetsindelningen.

Lantmäteriet har tidigare lämnat förslag till hur denna samordning skulle kunna effektiviseras bland annat genom att ändra behörig- hetsreglerna till inskrivningsdelen (se LM-rapport 2012:4 och Ju2013/02843). Förslaget innebar att uppgifterna enbart skulle redo- visas i inskrivningsdelen och att behörig myndighet enligt fastighets- bildningslagen också skulle ha behörighet att föra in och ta bort uppgifter i den delen. Som framgår av avsnitt 7.3.1 återkallades dock detta förslag av Lantmäteriet.

560

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Vi har föreslagit att lagkravet på att dela in registret i olika delar ska tas bort, se avsnitt 14.6.3. Det innebär att behörighetsreglerna inte knyts till viss del i fastighetsregistret utan till fastighetsregistret som helhet, men enbart för de relevanta uppgifterna. Därigenom möjliggörs en samlad hantering av uppgifter, som i det här fallet finns på olika ställen i registret. Genom vårt förslag finns det alltså därmed inga hinder för Lantmäteriet att hålla ihop hanteringen av avtalsrättigheter i fastighetsregistret, eftersom kravet på att vissa upp- gifter ska finnas i en viss del och vissa i en annan del, inte längre finns.

Viss justering behövs dock av behörighetsreglerna för lantmäteri- myndigheten. Av 23 kap. 9 § jordabalken framgår att om en inskriven rättighet kommer att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, till följd av ett förordnande enlig 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen (1970:988), ska rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. Vårt förslag är att ett nytt stycke läggs till i 23 kap. 9 § jordabalken som ger lantmäterimyndigheten rätt att ändra den inskrivna rättigheten i fastighetsregistret, i enlighet med de beslut som lantmäterimyndigheten fattat. Detta föranleder också en justering i 5 kap. 33 a § fastighetsbildningslagens sista stycke där det behöver framgå att det är lantmäterimyndigheten som ska göra ändringen. Bestämmelsen i 7 kap. 13 § fastighetsbildnings- lagen behöver inte ändras eftersom den hänvisar till 5 kap. 33 a § samma lag. En upplysningsbestämmelse om dessa särskilda behörighets- regler föreslås tas in i 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen.

Som en konsekvens av detta minskar därmed behovet av under- rättelse mellan lantmäterimyndigheten och inskrivningsmyndigheten. Lantmäteriet har redogjort för de relevanta underrättelsebestämmel- serna i ovan nämnda rapport. Underrättelseskyldigheten i 75 och 76 §§ nuvarande fastighetsregisterförordning hanteras i vårt förslag till en ny förordning. De förordningsändringar som återstår rör 16 § inskrivningsförordningen (2000:309), 4 § ledningsrättskungörelsen (1973:1148) och 5 § anläggningskungörelsen (1973:1165).

561

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

14.9Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Förslag: En ny regel föreslås som tydliggör att Lantmäteriets befintliga ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation innebär en skyldighet att erbjuda fastighetsinformation i lämpliga elektroniska format och distributionssätt. Genom den nya regeln möjliggörs bland annat en tydligare reglering av hur långtgående skyldigheten är med hänsyn till säkerhetsintressen.

En upplysningsbestämmelse föreslås också om att särskilda regler finns för tillhandahållande av fastighetsbevis enligt kungör- elsen om fastighetsbevis med mera.

14.9.1Lantmäteriet har en skyldighet att erbjuda elektroniska format och distributionssätt för fastighetsinformationen

Vi har i tidigare avsnitt föreslagit att tillämpningsområdet för den nya lagen ska avgränsas i förhållande till bestämmelser som ger rätt till tillgång till information eller begränsar sådan rätt. Avgränsning görs också tydligt mot bestämmelser i annan lag eller förordning som rör skyddet för personuppgifter, krav på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt, se avsnitt 14.4.1.

Det innebär egentligen ingen förändring i dagens ordning, men genom en sådan uttrycklig reglering tydliggörs att det inte finns någon konflikt mellan verksamhetsregleringen och bestämmelser i andra lagar eller förordningar som ger rätt till åtkomst, begränsar sådan rätt eller syftar till att säkerställa skydd för viss information såsom personuppgifter eller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Sådana bestämmelser i andra lagar och förordningar har alltså alltid före- träde.

Vad verksamhetsreglerna däremot faktiskt ställer krav på är enligt vår uppfattning viktigt att formulera, eftersom det annars blir svårt att förstå vad det är som gör att det behövs ytterligare skyddsåtgärder för viss information.

De krav som ställs på verksamheten i dag, men som är underför- stådda i Lantmäteriets instruktion och den nuvarande fastighets- registerlagen, är att myndigheten ska erbjuda fastighetsinformationen i lämpliga elektroniska format och distributionssätt.

562

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Detta uttrycks i förarbetena till fastighetsregisterlagen men i andra termer. Där sägs det att ju färre begränsningar som man uppställer i sätten att ta fram och använda informationen, desto bättre bli förut- sättningarna för att utnyttja informationen, se prop. 1999/2000:39 s. 94. Det framgår också att en bred användning av informationen ligger i linje med de riktlinjer om utvecklandet av en effektiv informations- försörjning som regering och riksdag har uttalat sig för (se nämnda prop. s. 73).

Det är alltså sätten att ta fram och använda informationen som är det viktiga för att uppnå syftet med verksamheten. I dag uttrycks detta med andra begrepp främst mot bakgrund av de begrepp som på senare år har introducerats i svensk rätt genom EU-rätten.

De begrepp som vi har valt för att formulera dessa krav på verk- samheten är elektroniska format och distributionssätt, och att skyl- digheten ligger i att lämpliga sådana ska erbjudas.

Elektroniska format regleras som begrepp i 2 kap. 2 § lagen (2022:818) om offentliga sektorns tillgängliggörande av data. Man kan förenklat säga att användningen blir effektivare om myndigheten väljer ett format som är maskinläsbart.

Begreppet distributionssätt har vi valt mot bakgrund av Öppna data-utredningens resonemang i delbetänkandet Avgifter för informa- tion i elektronisk form (SOU 2020:82) s. 62. Distributionssätt som till exempel olika gränssnitt regleras bland annat i ovan nämnda lag 2 kap. 3–4 §§. Ett annat exempel på reglering av distributionssätt är 5 § lagen om geografisk miljöinformation som talar om informa- tionshanteringstjänster som bland annat ska göra det möjligt att söka och ladda ner information. Inom svensk rätt används ofta begreppen direktåtkomst och medium för automatiserad behandling för att tala om vilket distributionssätt som avses, vilket också framgår av 7 och 10 §§ fastighetsregisterlagen, men enbart i fråga om personuppgifter.

Vårt förslag är att kraven på tillhandahållandeverksamheten ut- trycks i den nya lagen med begreppen elektroniska format och distri- butionssätt. Därigenom kan vi i nästa steg ringa in vilka risker som dessa krav medför i fråga om skydd för information.

Kraven på verksamheten anser vi bör uttryckas på ett särskilt sätt, så att det framgår att det handlar om att myndigheten måste agera proaktivt, men utan att det ger någon rätt eller skyldighet till visst format eller distributionssätt i det enskilda fallet. Syftet är att begränsa räckvidden av myndighetsuppgiften. Vi föreslår att räckvidden preci-

563

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

seras genom att tydligt ange att myndigheten har en skyldighet att er- bjuda lämpliga elektroniska format och distributionssätt för fastighets- informationen, med betoning på begreppen erbjuda och lämpliga. Vad som avses med begreppet lämpliga återkommer vi till i avsnitt 14.9.5.

Bedömningen av förenligheten med kraven i EU:s dataskyddsför- ordning finns i avsnitt 13.7–13.10.

14.9.2Vad är det för verksamhet som avses?

Det bör uppmärksammas att elektroniskt tillhandahållande av fastig- hetsinformation är något som ålagts Lantmäteriet som en myndig- hetsuppgift (informationsförsörjning). Ansvaret att förse samhället med fastighetsinformation är författningsreglerat och framgår av Lant- mäteriets instruktion, se avsnitt 5.4.3. För flertalet andra myndigheter är tillhandahållande av information en biprodukt från myndighetens ärendehandläggning (jfr SOU 2010:4 s. 181, SOU 2020:82 s. 62 f. samt prop. 2021/22:225 s. 78).

Flera av de problem som anges i våra direktiv är förknippade med denna särskilda typ av tillhandahållandeverksamhet. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på att våra förslag inte avser elektroniskt tillhandahållande i generell mening, utan utgör en verksamhetsreglering för Lantmäteriet mot bakgrund av verksamhetens särskilda art.

14.9.3Varför behövs en särskild reglering av tillhandahållandeverksamhet i detta fall?

En särskild reglering av tillhandahållandeverksamhet möjliggör lösningar på flera av de problem som nämns i våra direktiv. Nedan följer en sammanfattning av de relevanta frågorna i våra direktiv som rör reglering av tillhandhållandeverksamheten.

Det första problemområdet som nämns i direktiven handlar om en modern reglering med tydlig ansvarsfördelning. En av frågorna i denna del rör möjligheten att tillhandahålla information utan att be- höva registrera den i fastighetsregistret. Vårt förslag i denna del finns dels i avsnitt 14.4.3, dels i 14.7.3. Förslagen innebär i korthet att till- handahållandeverksamheten inte längre ska vara knuten till krav på registrering i registret. Av den anledningen behöver tillhandahållande regleras separat.

564

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Det andra problemområdet i våra direktiv handlar om ökad förut- sebarhet och bättre förutsättningar för integritetsskydd. Detta om- råde innehåller bland annat en fråga om hur dataförmedlarnas och slutanvändarnas rätt till digital åtkomst till fastighetsregistret ska tydliggöras och hur sådan rätt ska prövas. Vårt förslag i denna del framgår av avsnitt 14.4.1 samt 14.4.2 och handlar om att tydliggöra förhållandet mellan verksamhetsregleringen och övergripande regler om vilken rätt som finns och hur en begäran prövas. I detta fall hand- lar det främst om förhållandet till lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data. För att kunna tydliggöra att den lagen gäller i Lantmäteriets tillhandahållandeverksamhet måste verk- samheten ringas in genom särskilda regler i den nya lagen.

Vi föreslår inga särskilda regler för tillhandahållandeverksamheten under problemområdet förstärkt informationssäkerhet, i våra direk- tiv. Vår bedömning framgår av avsnitt 11.3 och innebär att de behov som Lantmäteriet har lyft behöver lösas främst inom ramen för det fortsatta arbetet som rör beredskapssektorn för grunddata. När så- dana lösningar tas fram, kommer det dock sannolikt att ställa krav på tillhandahållandeverksamheten. Det faktum att verksamheten kom- mer att ha en uttrycklig reglering bedömer vi som bättre förutsätt- ningar för den fortsatta styrningen av den verksamheten.

Ytterligare två problemområden i våra direktiv som rör tillhanda- hållandeverksamheten är att det behövs tydligare regelverk för så kallade dataförmedlare och att skyddet för fastighetsinformation som omfattas av sekretess behöver stärkas. Dessa frågor behandlas i de närmaste avsnitten. De förslag vi lämnar i dessa delar innebär att

vitydliggör gränserna för vad tillhandahållandeverksamheten ska leve- rera till samhället för att uppnå syftet med den nya lagen och vad som krävs för att olika intressenter ska kunna ta del av den leveransen.

14.9.4Risker med elektroniska format och distributionssätt

Varför och mot vad behövs ett stärkt skydd för fastighetsinformation?

I våra direktiv nämns, förutom den snabba teknikutvecklingen, även det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa. Många av de digitala system som är kritiska för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner är redan i fredstid sårbara för störningar. Det pågår ständigt intrångs-

565

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

försök mot internetanslutna system. Det pågår också löpande olika former av påverkansoperationer (se prop. 2020/21:30 s. 34, 63 och 64).

Av Säkerhetspolisens årsberättelse 2022/2023 framgår att den digi- tala utvecklingen i samhället ökar möjligheterna för främmande makt att inhämta information och genomföra förstörande angrepp. Det framgår också att Säkerhetspolisen under de senaste åren har kunnat iaktta hur auktoritära stater blivit mer offensiva i sitt agerande och att de inte skyr några medel för att uppnå sina mål genom att använda alla samhällets resurser.

Försörjning av grunddata utgör en viktig samhällsfunktion och ingår i beredskapssektorn för grunddata enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Lantmäteriets fastighetsinforma- tion ingår i denna beredskapssektor. Många tjänster i samhället är be- roende av grunddata, inte minst fastighetsinformation (jfr SOU 2021:25 s. 236). Lantmäteriet har dessutom ett särskilt uppdrag enligt sin instruktion att förse Försvarsmakten med geografisk information och fastighetsinformation utifrån Försvarsmaktens behov, se 5 § 12 i för- ordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.

Enligt Lantmäteriet har man under den senaste tiden kunnat se ett ökat intresse av att ta del av uppgifter som omfattas av försvars- sekretess inom ramen för begäran enligt offentlighetsprincipen. En sådan förfrågan behandlades nyligen av Kammarrätten i Sundsvall och handlade om en begäran att få ta del av en lista på Fortifikations- verkets fastighetsbestånd i Sverige, se dom från den 12 juli 2023, mål nr 1189-23. Kammarrätten bedömde att det med hänsyn till den efter- frågade förteckningens karaktär kan antas att det skulle skada landets försvar eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet om handlingen lämnas ut.

Det torde enligt vår uppfattning därför vara rimligt att anta att intresset även har ökat för att försöka se vad som går att få fram via andra tillgängliga format och distributionssätt för fastighetsinforma- tionen som Lantmäteriet tillhandahåller.

Mot denna bakgrund bedömer vi det sannolikt att fastighetsinfor- mation kan vara av intresse exempelvis för underrättelseinhämtning eller för andra antagonistiska angrepp.

Hur ett elektroniskt tillhandahållande utformas kan få negativa konsekvenser för säkerhets- och andra intressen.

566

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Vilket format som väljs kan exempelvis påverka funktionaliteten i en tjänst där informationen kan ses av en användare. Vilket distri- butionssätt som väljs kan påverka hur lätt det är att hitta informa- tionen och söka fram en viss sammanställning av uppgifter.

Beroende på hur bra informationen är i fråga om bland annat detaljeringsgrad, täckningsgrad och kvalitet, kan ett visst format och distributionssätt sammantaget leda till att informationsinhämtning eller användning av informationen för antagonistiska syften underlättas.

Otydliga ramar för författningsreglerat proaktivt tillgängliggörande har negativ påverkan på säkerhetsintressen

I förarbetena till lagen (2022:818) om offentliga sektorns tillgänglig- görande av data tog regeringen ställning till frågan om det skulle införas en allmän skyldighet för myndigheter och offentliga företag att proaktivt tillgängliggöra data för vidareutnyttjande. Regeringen konstaterade att ett generellt krav på att arbeta proaktivt med att tillgängliggöra data av flera skäl inte är lämpligt, se prop. 2021/22:225 s. 35. Ett av skälen som nämns i förarbetena är risker för säkerhets- och integritetsintressen.

I vårt fall är läget det omvända. Den verksamhet vi pratar om har ett ansvar att proaktivt försörja samhället med information och det är dessutom författningsreglerat (se avsnitt 14.9.1 och 14.9.3). En fråga som följaktligen kan ställas är hur kravet på ett proaktiv tillhanda- hållande är avgränsat med hänsyn till risker för säkerhetsintressen.

Den frågan finns det inget bra svar på eftersom, som vi har kon- staterat gång på gång i detta betänkande, kraven på verksamheten är otydligt reglerade. Sådan otydlig reglering menar vi har negativa kon- sekvenser utifrån ett särhetsperspektiv eftersom myndigheten som utgångspunkt förväntas arbeta enbart för ökad öppenhet av informa- tionen. Det kan då missuppfattas som att det finns en konflikt mellan uppdraget och regler som syftar till att skydda informationen. Någon sådan konflikt finns dock som sagt inte, se avsnitt 14.4.1, men miss- uppfattningen kan i sig leda exempelvis till tillämpningsproblem av de skyddskrav som gäller för informationen.

567

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Ökade krav på elektroniska format och distributionssätt kan ha negativ påverkan på säkerhetsintressen

Som vi konstaterat i kapitel 10 pågår en snabb utveckling utifrån olika drivkrafter kopplade till data och digitalisering. Olika samhälls- sektorer påverkas på olika sätt av detta och det är tydligt att olika typer av information om fastigheter och byggnader sannolikt kom- mer att vara av intresse i många tillämpningar. Det är också så att en hel del tillämpningar bygger på alltmer avancerade tekniska möjlig- heter att visualisera företeelser, med inspiration från spelvärlden. Den byggda miljön och samhällsplanering i vid mening kommer då upp som ett område där mycket utvecklas snabbt.

I dag talas det också ofta om digitala ekosystem för att beskriva hur olika aktörer, system, register, processer etc. samverkar och är beroende av varandra. Som vi skrivit om i förra avsnittet går det alltså inte att reglera ett visst distributionssätt utan dessa kommer att variera och nya sätt kommer att utvecklas. I sammanhanget bör upp- märksammas att data som utgör geografisk information till och med driver på utvecklingen (se avsnitt 10.2.1). Det är också därför som till exempel adressinformation och byggnadsinformation utgör så kallade värdefulla data, när det gäller nytta som informationen kan göra för att bidra till EU:s digitala ekonomi och inre marknad för data (avsnitt 5.5.2).

Mer intressant i vårt sammanhang är kanske de konkreta resultaten

vikan komma att se relaterat till informationen i fastighetsregistret. Exempelvis kan en maskin eller en viss del av den fysiska verklig- heten (miljön) kompletteras av en exakt virtuell kopia, så kallade digi- tala tvillingar. På så sätt skapas till exempel en möjlighet att optimera maskinens funktion, eller att beskriva möjlig utveckling av ett geo- grafiskt område.

En digital tvilling för den byggda miljön i form av en stad eller ett annat geografiskt område behöver data som adressuppgifter, byggnads- och fastighetsidentiteter och gör att information kan hämtas in eller att annan information kan kopplas till.

En digital tvilling kan sedan användas för att testa och illustrera olika förändringar i exempelvis nybyggnation, utbredning på marken, markanvändning och så vidare. Ju mer data som kan stoppas in i sådana digitala infrastrukturer eller försörjningssystem, desto mer användbara blir de.

568

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Denna utveckling innebär att det kommer att ställas högre och högre krav på elektroniska format och distributionssätt för efter- frågad information.

Samtidigt är det lätt att inse att denna utveckling innebär utman- ingar utifrån ett säkerhetsperspektiv. Är det ens möjligt att upprätt- hålla ett skydd för ett skyddsobjekts yttre på ett rimligt sätt om objektet finns som en digital tvilling? Hur mycket om en säkerhets- känslig verksamhet kan avslöjas genom negativa utpekanden i form av att data saknas om en specifik byggnad? Det kan noteras att den översyn av Inspire-direktivet som nu planeras, inom ramen för EU:s så kallade Green Deal, torde komma att behandla även digitala tvillingar (se avsnitt 10.5.1).

14.9.5Vad är lämpliga elektroniska format och distributionssätt?

Vårt förslag är att Lantmäteriets skyldighet att proaktivt tillgänglig- göra fastighetsinformation avgränsas till vad som är lämpliga elektro- niska format och distributionssätt.

Vad som är lämpligt ska bedömas enligt 2 kap. 1 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data. På så sätt läggs gränsen för den proaktiva verksamheten till vad som är tillåtet i den generella regleringen kring format och distributionssätt.

Eftersom Lantmäteriet har ett författningsreglerat ansvar att pro- aktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektronisk form, är vår bedömning att begreppet lämpliga format och distributionssätt tyd- liggör att uppdraget inte bara handlar om att arbeta för ökad öppen- het för informationen. Begreppet fyller därmed en viktig funktion trots att bedömningen av vad som är lämpligt redan regleras i den ovan nämnda lagen.

Hur denna lämplighetsprövning ska göras framgår av förarbetena till 2022 års lag och utgår från ett systematiskt informationssäker- hetsarbete, se prop. 2021/2022:225 s. 35 ff.

Vårt förslag ersätter alltså det ansvar som i dag regleras i 6 § fastighetsregisterlagen, där det står att Lantmäteriet ska se till att det inte uppkommer risker från säkerhetssynpunkt.

Om Lantmäteriet bedömer att tillgängliggörande av fastighets- information i vissa format eller distributionssätt inte är lämpligt, även om offentlighets- och sekretesslagen medger tillgängliggörandet, så

569

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

ska det inte ske något proaktivt tillgängliggörande av den informa- tionen. Lantmäteriets bedömning av detta ska inte gå att överklaga enligt den nya lagen eftersom bedömningen inte avser ett visst fall eller en begäran.

Om någon anser sig ha rätt till information i visst format eller distributionssätt, så ska detta prövas enligt lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data. Att sådan rätt kan finnas i ett enskilt fall innebär inte att det måste finnas ett proaktivt tillgänglig- görande av den informationen.

Vi anser att vårt förslag i denna del innebär att Lantmäteriets möj- lighet att beakta säkerhetsintressen utöver de som ska beaktas genom offentlighets- och sekretesslagen och säkerhetsskyddsregelverket vid genomförandet av sin tillhandahållandeverksamhet tydliggörs. Detta klargör för både Lantmäteriet och dataförmedlarna att det finns en gräns för vad som kan tillgängliggöras proaktivt, och att myndighetsuppdraget som Lantmäteriet har inte ger någon rätt eller skyldighet att ge åtkomst i elektronisk form i ett enskilt fall. Det innebär inte heller att någon kan kräva att proaktivt tillgängliggör- ande sker. Lantmäteriet kan därmed minska innehållet i det proaktiva tillgängliggörandet om så krävs exempelvis genom att göra informa- tionen mindre detaljerad, i mer begränsade format och distributions- sätt. Det kan exempelvis vara på grund av en ny riskbedömning utifrån det försämrade säkerhetspolitiska läget, eller på grund av andra om- ständigheter som gör att det inte längre är möjligt att ha samma pro- aktiva tillgängliggörande. Rättsligt stöd för sådana åtgärder ges i den nya lagen. Myndighetsuppdraget kräver inte mer av myndigheten än vad som är tillåtet enligt andra lagar och förordningar som rör skydd för information och detta ska inte kunna missuppfattas.

14.9.6Tillhandahållande av fastighetsbevis

Enligt kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis ska Lantmäteriet framställa olika typer av bevis om innehållet i fastighetsregistret. Dessa bevis ska enligt 2 § i kungörelsen framställas maskinellt på blankett enligt formulär som fastställts av Lantmäteriet. Dessutom får Lant- mäteriet efter särskild framställan från myndighet eller någon annan, tillhandahålla de utdrag och sammanställningar av innehållet i fastig- hetsregistret som Lantmäteriet bestämmer.

570

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Vilka uppgifter som ingår i ett fastighetsbevis framgår av 4 § i kun- görelsen.

Vi föreslår att en upplysningsbestämmelse om kungörelsen tas in den nya lagen i anslutning till reglerna om proaktivt tillgängliggör- ande. Kungörelsen innehåller särskilda bestämmelser och de ska inte förväxlas med det proaktiva tillgängliggörandet. Det finns till exem- pel särskilda regler om avgifter för bevis och registerutdrag enligt 20 § avgiftsförordningen (1992:191).

Hur sådana handlingar ska tillhandahållas framgår av förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut med mera. Enligt 10 § nyss nämnda förordning får bevisen tillhandahållas i elektronisk form om det är lämpligt.

14.10Åtkomst till elektroniskt format och distributionssätt

14.10.1 Tillståndsförfarande

Förslag: En ny regel föreslås om att åtkomst till visst format och distributionssätt, som Lantmäteriet erbjuder, kräver ett tillstånd från Lantmäteriet. Tillståndsförfarandet föreslås ersätta dagens avtals- och beslutsförfarande samt regler om ansvar för Lant- mäteriet att se till att det inte uppkommer risker från säkerhets- synpunkt.

Ett sådant åtkomsttillstånd föreslås medges på villkor som fastställs av Lantmäteriet. Villkoren ska fastställas i förväg för att öka förutsebarheten för användarna om vad som krävs för att få åtkomst.

Regeringen föreslås meddela föreskrifter om omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd, undantag och förut- sättningar för åtkomsttillstånd som rör vidareförmedling av fastig- hetsinformation.

I avsnitt 14.9 har vi föreslagit att Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med grundläggande fastighetsinformation ska uttryckas som en särskild verksamhetsregel i fråga om elektroniskt tillhandahåll- ande. Förslaget innebär att det blir tydligt att Lantmäteriet har en

571

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

skyldighet att erbjuda lämpliga elektroniska format och distributions- sätt för fastighetsinformationen.

Vem ska då kunna få ta del av detta erbjudande och vad krävs för att åtkomst ska medges?

I dag finns det ingen begränsning för vem som får ha åtkomst till Lantmäteriets informationstjänster där fastighetsinformationen er- bjuds i vissa format och distributionssätt. Åtkomsten beror i stället på vad informationen ska användas till, vilket i praktiken innebär att vem som helst inte kan få åtkomst till vad som helst. Förenklat ut- tryckt är det nuvarande proaktiva tillhandahållandet av formaten och distributionssätten riktat till professionella intressenter och användare.

Lantmäteriet tillämpar i dag ett avtalsförfarande för att tillåta åtkomst till de erbjudna formaten och distributionssätten. Villkoren anges i avtalen. Om åtkomsten rör personuppgifter föregås avtals- förfarandet av särskilt beslut kring detta. Det nuvarande förfarandet finns beskrivet i avsnitt 3.8. Problembeskrivningen finns i avsnitt 7.11 och 7.13 och handlar om tillämpningsproblem med 6 § i den nuvar- ande fastighetsregisterlagen.

Motivet till att ha ett förfarande där åtkomsten prövas anges i förarbetena till fastighetsregisterlagen, men det uttrycks inte som ett förfarande utan som en begränsning av tvivelaktiga användningssätt ur integritets- och säkerhetssynpunkt, se prop. 1999/2000:39 s. 94. Motiven som anges i förarbetena rör främst personuppgiftshantering, men den reglerade åtgärden har också utsträckts till att gälla säker- hetsintressen, vilket syns i 6 § fastighetsregisterlagen och framgår av författningskommentaren till bestämmelsen.

Vi har inte haft anledning att ifrågasätta behovet av att fortsatt begränsa tvivelaktiga användningssätt. Snarare tvärtom. Mot bakgrund av det vi har beskrivit ovan (se avsnitt 14.9.4) om risker med elek- troniska format och distributionssätt i kombination med att Lant- mäteriet har en skyldighet att erbjuda lämpliga sådana, finns det fort- satt behov av begränsningar och skyddsåtgärder. Dessa behöver dock tydliggöras.

Vår bedömning av tillämpningsproblemen kring 6 § fastighets- registerlagen framgår av avsnitt 11.4 och 11.5, där vi har kommit fram till att det är utformningen av bestämmelsen i kombination med hur den tillämpas som orsakar dessa.

572

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

I avsnitt 11.4.2 har vi kommit fram till att det nuvarande avtals- förfarandet bör ersättas med ett tillståndsförfarande, och att det är förfarandet som behöver tydliggöras i författning. Den nuvarande 6 § fastighetsregisterlagen föreslås alltså ersättas med regler om till- ståndsförfarande för att få åtkomst till format och distributionssätt.

Fördelen med ett tillståndsförfarande är att myndigheten förväntas fatta ett myndighetsbeslut i det enskilda fallet. Det möjliggör i sin tur att lagstiftaren kan tydliggöra vad som ska ingå i prövningen av ett sådant beslut och hur detta kan överklagas. Denna ordning inne- bär en förbättring för användarna av informationen utifrån ett rätts- säkerhetsperspektiv eftersom det blir lättare att förstå vad som krävs av dem för att få åtkomst (se även andra fördelar som har nämnts som medskick till oss i avsnitt 7.11.3).

Den föreslagna ordningen innebär också en förbättring för Lant- mäteriet som får tydligare förutsättningar för att medge åtkomst i ett myndighetsbeslut i stället för flera olika typer av dokument som myndigheten måste hålla reda på och som kan vara otydliga för användarna utifrån ett förvaltningsrättsligt perspektiv. Ett tillstånds- förfarande harmonierar också med hur motsvarande regler är utfor- made både i Norge och Finland, vilket är en fördel för berörda företag som är verksamma i Sverige och dessa länder.

I våra direktiv är frågan om tillståndsförfarande knutet till en viss kategori intressenter, nämligen så kallade dataförmedlare. Vårt för- slag är dock inte avgränsat till just dessa, utan utgångspunkten är att alla som vill ha åtkomst till de erbjudna formaten och distributions- sätten, måste ha ett tillstånd. Vilka villkor som ska gälla för just dessa intressenter är en senare fråga som vi behandlar närmare i avsnitten nedan.

Vi föreslår att åtkomsttillstånd ska medges på villkor som fast- ställs av Lantmäteriet. Villkoren ska alltså vara fastställda i förväg. Därigenom kommer det att vara mer förutsebart för användarna vad som krävs för att få ett åtkomsttillstånd. Detta omfattar även pro- aktivt tillhandahållande som innebär att Lantmäteriet kan göra urval och bearbetningar på framställan av annan.

Mer detaljerade bestämmelser om åtkomsttillstånd bör ges i för- ordning i fråga om omfattningen av rätten att uppställa villkor i åtkomsttillstånd, när åtkomsttillstånd inte behövs och förutsättningar för att tillåta vidareförmedling av fastighetsinformation i befintligt

573

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

eller bearbetat skick i informationstjänster som tillhandahålls av pri- vata aktörer.

14.10.2Skyddsåtgärd genom reglering av rätten att uppställa villkor

Förslag: De nya reglerna utformas som en rätt för Lantmäteriet att uppställa villkor som påverkar användningen av informationen. Denna rätt ska utgöra grunden för när åtkomsttillstånd får medges.

Förslaget utgör en reglering av en skyddsåtgärd mot bakgrund av verksamhetens art, det vill säga verksamhet som innebär ett proaktivt tillhandahållande av fastighetsinformation i elektronisk form. Utformningen av skyddsåtgärden baseras på systematiken bakom reglerna i lagen om den offentliga sektorns tillgängliggör- ande av data, om hur villkor får utformas.

Varför reglerar vi skyddsåtgärden genom rätten att uppställa villkor?

I föregående avsnitt har vi föreslagit att det fortsatt ska finnas ett förfarande för att tillåta åtkomst till erbjudna format och distribu- tionssätt för fastighetsinformation hos Lantmäteriet och att detta ska ske genom åtkomsttillstånd. Skälet till detta är främst de risker som är förknippade med att Lantmäteriet har en myndighetsuppgift att proaktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektroniska format och distributionssätt. Skälen är med andra ord fortsatt desamma som motiven till den nuvarande 6 § fastighetsregisterlagen, men eftersom den bestämmelsen har vållat tillämpningsproblem föreslår vi en ny utformning av reglerna. Utformningen av vårt förslag syftar till att harmoniera med den övergripande ramen som ges i lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.

Vårt förslag är att det ska införas en tydlig rätt för Lantmäteriet att uppställa villkor som begränsar rätten till fri användning av infor- mationen.

Hur sådana begränsande villkor kan utformas styrs av 2 kap. 5 § nämnda lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data. Enligt bestämmelsen får en myndighet uppställa villkor för tillgäng-

574

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

liggörande bara om det är motiverat av ett allmänintresse. Ett villkor ska vara objektivt, proportionerligt, och icke-diskriminerande för jämförbara slag av vidareutnyttjande. Ett villkor får inte begränsa konkurrensen eller i onödan inskränka möjligheterna att vidareutnyttja data. Av författningskommentaren till denna paragraf framgår att den inte ger någon rätt att ställa villkor (prop. 2021/22:225 s. 85). Ett exempel på en rätt att ställa villkor är 4 kap. 16 § förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation enligt vilken geografisk miljöinformation och informationshanteringstjänster får vara utfor- made på ett sätt som hindrar vidareutnyttjande för kommersiella ända- mål och vara förenade med villkor om friskrivning och licensavtal om hur informationen eller tjänsten får användas.

Det är alltså en motsvarighet till exemplet i förordningen om geo- grafisk miljöinformation som vi föreslår, men för hela den proaktiva verksamheten hos Lantmäteriet som innebär att fastighetsinfor- mations ska tillhandahållas i elektronisk form. Vi bedömer att en reglering av rätten att ställa villkor är nödvändig och att den säker- ställer att den reglerade skyldigheten är proportionell mot bakgrund av lagens breda syfte.

Fördelen med att tydligt reglera rätten att begränsa användningen genom villkor är också att den bidrar till ordning och reda i regler- ingen av skyddsåtgärder vid proaktivt tillhandahållande av informa- tion i elektroniska format och distributionssätt.

Rätten att ställa upp villkor knyts i vårt förslag till ett åtkomst- tillstånd. Det innebär att om det inte finns någon rätt att ställa upp villkor, eller om det inte är relevant att ställa upp villkor, så behövs det inte heller något åtkomsttillstånd. Förutsättningarna för när åtkomst- tillstånd inte behövs förslås regleras på förordningsnivå.

Vilka typer av villkor avses?

Vi anser att redan den nuvarande 6 § fastighetsregisterlagen ger Lant- mäteriet rätt att ställa upp villkor som syftar till att begränsa användningen med hänsyn till integritets- och säkerhetsskäl, se prop. 1999/2000:30 s. 100 och 140. Begränsningarna aktualiseras uti- från vilket användningssätt som avses och kan till exempel avse vilka uppgifter som får behandlas, vilken spridning som får ges uppgifter

575

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

som har lämnats ut elektroniskt. Detta behöver dock som sagt tydlig- göras eftersom den har vållat tillämpningsproblem.

Utifrån beskrivningen i förarbetena till fastighetsregisterlagen rör det sig om villkor som påverkar användningen av informationen genom att begränsa utformningen av informationen, det elektro- niska formatet eller distributionssättet. Förarbetena talar om risker utifrån integritets- och säkerhetssynpunkt, men det nämns också att villkor kan ställas upp med hänsyn till fastighetsregistrets stora eko- nomiska betydelse och att registret måste skötas så att dess löpande drift kan garanteras (se prop. 1999/2000:39 s. 140).

Dessa uttalanden ska fortfarande vara en utgångspunkt för den nya utformningen av reglerna och regleringen av omfattningen av rätten att ställa upp villkor.

En annan utgångspunkt bör vara att den nya regleringen ska har- moniera med den avgränsning som gjorts i 2 kap. 1 § lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, i fråga om krav på in- formationssäkerhet, skydd för personuppgifter och säkerhetsintressen som rör Sveriges säkerhet.

Som vi varit inne på tidigare ska myndighetsuppgiften att proaktivt tillhandahålla fastighetsinformation i elektronisk form vara avgränsat på samma sätt som i 2 kap. 1 § nämnda lag. Vi anser dock att resultatet av lämplighetsprövningen som innebär att anpassningar har gjorts så att informationen kan tillhandahållas, ska omfattas av rätten att ställa upp villkor enligt 6 § fastighetsregisterlagen. Det kan då vara fråga om villkor som syftar till att upprätthålla villkoren som bestämts vid lämp- lighetsprövningen.

Enligt nyss nämnda 2 kap. 1 § finns det en skyldighet att till- gängliggöra data i de format och distributionssätt som regleras i lagen. I paragrafens andra mening finns dock en begränsning för denna skyldighet. Tillgängliggörande ska ske i den utsträckning som krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätt- hållas och under förutsättning att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.

Av författningskommentaren till paragrafen framgår att tillgänglig- görande inte får ske om det finns en risk för att detta inkräktar på något av de uppräknade intressena och att riskerna gör sig särskilt gällande när data aggregeras och sedan bearbetas. Med aggregering avses bland annat att olika uppgifter, som var för sig inte omfattas av

576

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

sekretess, tillsammans ger ett nytt skyddsvärde (prop. 2021/22:225 s. 81).

De risker som nämns i nämnda författningskommentar i fråga om informationssäkerhet är att en skadlig inverkan kan uppstå om vidareutnyttjaren exempelvis har för avsikt att förvanska tillgänglig- gjorda data i syfte att sprida oriktig information till allmänheten. För att undvika skadlig inverkan på informationssystem bör myndigheten kontrollera om den datamängd som ska tillgängliggöras innehåller så kallade dolda data som kan vara känsliga ur ett säkerhetsperspektiv.

Vidare nämns det att samtliga potentiella integritetsrisker med tillgängliggörandet ska beaktas.

När det gäller Sveriges säkerhet nämns att tillgängliggörande kan avse stora mängder uppgifter som inte är säkerhetsskyddsklassificerade, men som av andra skäl är av betydelse för Sveriges säkerhet. Det nämns vidare att även uppkomsten av kombinatoriska effekter när data från olika källor sambearbetas bör uppmärksammas. I detta sam- manhang behöver också risken att data ackumuleras och aggregeras för underrättelseinhämtning särskilt beaktas.

Resultatet av myndighetens bedömning kring dessa risker skulle enligt vår uppfattning till exempel kunna vara att vissa uppgifter gene- raliseras för vissa användargrupper samt att formaten och distribu- tionssätten begränsas i fråga om sökmöjligheter. Villkoren kommer i dessa fall att begränsa det som får medges i ett åtkomsttillstånd.

Även villkor som syftar till att upprätthålla och kontrollera efter- levnaden av dessa begränsningar ska därför omfattas. Det kan exem- pelvis handla om krav på att incidentrapportering som ger Lantmäte- riet möjlighet att stänga av mottagarens åtkomst. Det kan också handla om förutsättningar för när ett tillstånd kan återkallas exem- pelvis på grund av ändrade förhållanden, nya villkor eller ändrade villkor. Det ska dock precis som i dag ankomma på Lantmäteriet att bedöma vilka säkerhetsgarantier som kan accepteras i fråga om mot- tagarens organisatoriska och tekniska åtgärder för att avgöra om det finns förutsättningar för att upprätthålla villkoren.

577

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

14.10.3Åtkomsttillstånd för vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick

Förslag: En ny regel införs om att åtkomsttillstånd för vidare- förmedling av fastighetsinformation i befintligt eller bearbetat skick får medges om det kan antas att villkoren i åtkomsttillståndet kan upprätthållas.

Syftet med regeln är att skapa förutsättningar för ökat förtro- ende för de företag som har ett åtkomsttillstånd, vilket i sin tur syftar till att stärka uppbyggnaden av EU:s inre marknad för data och dataekonomi.

Krav på att upprätthålla villkor i åtkomsttillstånd

I dag har ett 70-tal företag avtal med Lantmäteriet, vilket ger dem behörighet att komma åt olika format och distributionssätt för fastighetsinformation. Dessa aktörer skapar i sin tur informations- tjänster med fastighetsinformationen, ofta i kommersiella syften. Se närmare beskrivning av dessa företag i avsnitt 3.5 och 7.11.1.

Det finns i dagsläget inga regler eller uttalanden i förarbetena om vad som gäller när tillhandahållande av fastighetsinformation sker på detta sätt. Avsaknaden av regler och uttalanden anser vi som anmärk- ningsvärt eftersom det är via dessa avtalsparter som merparten av tillhandahållandet från fastighetsregistret till slutanvändarna sker. De problem som har beskrivits i avsnitt 7.11 om informationssäker- het hos dessa aktörer anser vi är en konsekvens av bristen på regler och uttalanden.

Vi har i avsnitt 11.4 dock kommit fram till att det inte ligger i vårt uppdrag att föreslå regler som styr dessa företag, utan vårt uppdrag rör reglering av Lantmäteriets verksamhet enligt fastighetsregister- lagen.

Vårt förslag är att det ska införas nya regler, på förordningsnivå, som både synliggör att tillhandahållande sker och får ske på detta sätt, men också sätter vissa grundläggande ramar för detta.

Ramarna ska vara en del av åtkomsttillståndet och innehålla krav på att Lantmäteriets villkor ska kunna upprätthållas. Vi bedömer att det inte är lämpligt att i dagsläget i detalj reglera hur Lantmäteriet ska försäkra sig om att kraven kan upprätthållas. Anledningen till

578

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

detta är att det sker en utveckling inom EU-rätten av regler som rör den inre marknaden för data och dataekonomi, och vi tror att det på sikt kommer att finnas EU-regler som tar höjd för den här typen av situationer.

Vi föreslår därför en ramreglering om att åtkomsttillstånd får medges för vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick om det kan antas de kan upprätthållas. Begreppet kan antas ska tillämpas med utgångspunkt i att de som begär informationen upp- fyller sitt ansvar enligt lagar och förordningar. Ju fler villkor som ställs för vissa format och distributionssätt, desto större anledning finns dock att ställa frågor till den som begär åtkomst om vilka organisa- toriska och tekniska åtgärder som finns på plats för att upprätthålla villkoren.

Syftet med denna ramreglering är att det ska öka förtroendet för de företag som har ett åtkomsttillstånd.

Bättre förutsättningar för ökat förtroende

Informationsföretagen har en viktig roll när det gäller att realisera nyttan av fastighetsinformation i samhället. Det är genom företagens informationsprodukter och tjänster som innovation och tillväxt sti- muleras och många viktiga samhällsbehov tillgodoses, vilket ju är en del av det breda syftet med fastighetsregistret.

Inom EU-rätten har flera rättsakter på senare år föreslagits i syfte att skapa rättsliga förutsättningar för att öka förtroendet för infor- mationsmarknadens aktörer.

Ett exempel är förordningen (EU) 2022/868 om europeisk data- förvaltningsförordning (dataförvaltningsakten) som innehåller nya regler för dataförmedlartjänster. Av bland annat skäl 25 i dataförvalt- ningsakten framgår att det är nödvändigt att upprätta ett regelverk på unionsnivå för ett tillförlitligt tillhandahållande av datadelnings- tjänster för att öka förtroende för sådana tjänster, i synnerhet när det gäller användningen av data och uppfyllandet av de villkor som datainnehavarna sätter upp. Regelverket handlar bland annat om en slags certifiering eller märkning av betrodda dataförmedlare.

Just dessa regler som vi nyss nämnt är dock inriktade på specifika tjänster som kopplar samman ett obestämt antal datainnehavare och användare. Tjänsteleverantörer som inte omfattas är de som erhåller

579

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

data från datainnehavare och sedan aggregerar, berikar eller omvand- lar eller licensierar användningen av resulterande data, utan att upp- rätta ett direkt förhållande mellan datainnehavaren och användaren.

Vi har uppfattat att de företag som i dag har avtal med Lantmäte- riet i huvudsak tillhandahåller tjänster som inte omfattas av dessa regler, men så klart skulle kunna göra det i framtiden om företagen vill det. Oavsett detta kan vi konstatera att informationsföretagens produkter och tjänster är en del av den inre marknaden för data, och en viktig förutsättning för att denna ska kunna utvecklas utifrån de mål som uppställs för detta i Sverige och EU.

Våra förslag om skyddsåtgärder genom villkor är alltså den ena sidan av myntet. Vi har därför också tittat på den andra sidan av myntet, det vill säga frågan om förtroendet för informationsföretagen vid utformningen av reglerna kring ett tillståndsförfarande. Vår bedöm- ning är att olika administrativa mekanismer, som ger garantier för att villkoren kommer att upprätthållas, förbättrar förutsättningarna för att öka förtroendet.

En viktig anledning till att reglerna ska syfta till att öka förtro- endet för informationsföretagen är att den ger möjlighet för före- tagen att påverka så att åtkomsttillstånden kan medges snabbare och enklare.

I våra direktiv nämns exemplet med svårigheten att bedöma om villkor kan upprätthållas i fråga om lagring i molntjänster eller över- föring av uppgifter till tredje land.

EU:s dataskyddsförordning innehåller en ansvarsprincip som inne- bär att de personuppgiftsansvariga ska ansvara för och kunna visa att de fullgör sina skyldigheter enligt förordningen (artikel 5.2). Infor- mationsföretagen har ett självständigt personuppgiftsansvar. För att uppfylla ansvarsprincipen kan företagen skapa uppförandekoder enligt artiklarna 40 och 41. Om en sådan uppförandekod fanns för de informationsföretag som det nu är fråga om, skulle det enligt vår uppfattning öka förtroendet och påskynda möjligheten att erhålla ett åtkomsttillstånd. Det är dock upp till företagen att organisera sig för detta så att uppförandekoden finns och godkänns enligt gällande regler.

Eventuella nya regler inom EU-rätten som har till syfte att öka förtroendet för aktörer inom informationsmarknaden kommer enligt vår uppfattning på sikt också att förenkla prövningen av åtkomst- tillstånd för vidareförmedling av uppgifter i befintligt och bearbetat skick. Eftersom vårt förslag är utformat som en ramreglering, bedö-

580

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

mer vi att det kommer att vara möjligt för Lantmäteriet att ta hänsyn till olika certifieringar som företagen kommer att ha i framtiden, vilket kommer att underlätta prövningen av om ett åtkomsttillstånd kan medges.

Begreppet vidareförmedling och dataförmedling

Vi föreslår att begreppet vidareförmedling används i den nya regeln. I våra direktiv pratas det om dataförmedling, och vi har använt de olika begreppen som synonymer i vårt betänkande. Anledningen till att vi ändå valt begreppet vidareförmedling är för att undvika att det uppstår en missuppfattning om att förslaget avser sådan dataförmed- ling som regleras i den ovan beskriva dataförmedlingsakten. Det kan vara så att dessa begrepp överlappar, men det beror på hur informa- tionsföretagens tjänster och produkter är utformade.

Vi föreslår ingen definition i författning av begreppet vidareför- medling. Det väsentliga som avses är att det rör sig om en verksam- het som inte konsumerar uppgifterna i sin verksamhet, utan ser till att uppgifterna distribueras vidare i befintligt eller bearbetat skick. Det är också viktigt att poängtera att det inte är fråga om ett personupp- giftsbiträdesförhållande mellan Lantmäteriet och den som har ett åtkomsttillstånd, utan den som har ett åtkomsttillstånd har på alla sätt och vis ett självständigt ansvar för informationen i sina tjänster.

14.11 Medborgartjänster

Förslag: En ny bestämmelse föreslås som tydliggör det rättsliga stödet för Lantmäteriet att erbjuda medborgartjänster om det är nödvändigt för att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehåll eller andra begränsningar för sådant tillhandahållande.

Förslaget bedöms förenligt med kraven i EU:s dataskyddsför- ordning.

581

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

14.11.1 Skyldighet att erbjuda medborgartjänster

Syftet med bestämmelserna i den nya lagen är att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att tillförsäkra och upprätthålla fastighets- ägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighets- information i elektronisk form.

I avsnitt 14.9 har vi föreslagit att detta syfte, i fråga om elektro- niskt tillhandahållande, ska tydliggöras i konkreta verksamhetsregler. Verksamhetsreglerna ska i sin tur ange ramarna för vad som krävs av myndigheten för att uppnå syftet med lagen. En sådan konkret verk- samhetsregel är att Lantmäteriet är skyldig att erbjuda lämpliga elek- troniska format och distributionssätt för fastighetsinformationen. I detta avsnitt behandlar vi ytterligare en sådan verksamhetsregel för att tydliggöra vad som gäller för allmänhetens digitala åtkomst.

I avsnitt 10.3.4 har vi beskrivit hur utvecklingen har sett ut i fråga om allmänhetens digitala åtkomst till grundläggande information. Sammanfattningsvis kan vi säga att den rättsliga utvecklingen har stått still när det gäller den här typen av tjänster, i vart fall för grundlägg- ande fastighetsinformation.

Vi anser att ett sådant förhållningssätt från lagstiftarens sida i för- längningen kan utgöra ett demokratiproblem eftersom medborgarna som utgångspunkt inte hänvisas till myndigheters digitala tjänster utan till kopior på papper. I skuggan av denna stillastående rätts- utveckling har det samtidigt uppstått omfattande informationssam- lingar med all slags grundläggande information på sajter där man har skaffat ett utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

Eftersom allmänhetens behov av att kontrollera vissa uppgifter finns, vilket också är ett erkänt viktigt allmänt intresse i fråga om fastighetsinformation, vänder sig därmed allmänheten till dessa sajter eller tjänster. En konsekvens av detta är enligt vår uppfattning att syftet med lagstiftningen för berörd information urholkas och att skyddet förbigås. Ett på så sätt urholkat skydd innebär enligt vår upp- fattning negativa konsekvenser med hänsyn till säkerhets- och integri- tetsintressen som i sin tur kan få en negativ påverkan på förtroendet för fastighetsregistret och myndigheten.

Lantmäteriet erbjuder i dag enkla medborgartjänster för allmän- heten så att det går att få reda på vem som äger en viss fastighet. Det går också att hitta en fastighet i Lantmäteriets karttjänst och ta reda

582

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

på vad den har för beteckning. Dessa tjänster behöver enligt vår upp- fattning ha ett tydligt rättsligt stöd i författning som styr Lant- mäteriet. I detta rättsliga stöd ska det också framgå vad syftet med dessa tjänster är och vilka ramar som gäller.

Vårt förslag är därför att det av den nya lagen ska framgå att Lantmäteriet har en skyldighet att erbjuda medborgartjänster till allmänheten, på ungefär samma sätt som fallet är i Norge (se av- snitt 9.4.2). Skyldigheten avser, precis som den tidigare nämnda verk- samhetsregeln, att erbjuda tjänster. Det innebär att det inte finns någon skyldighet att lämna ut uppgifter. Reglerna ger inte heller någon rätt att kräva att sådana tjänster erbjuds. Det bör också på- minnas om att den nya lagen i sin helhet är subsidiär i förhållande till regler om skydd för personuppgifter och motsvarande regler som skyddar viss typ av uppgifter eller begränsar rätten till tillgång till uppgifter. Den rättsliga grunden som fastställs genom skyldigheten att erbjuda medborgartjänster måste dock utformas så att den är för- enlig med kraven i EU:s dataskyddsförordning.

Syftet med reglerna är att tydliggöra vad som förväntas av Lant- mäteriet och vilka ramar som ges för detta. Utgångspunkten för våra förslag är att skyldigheten är redan uppfylld genom de medborgar- tjänster som Lantmäteriet erbjuder i dag. Vårt förslag innebär dock även att utrymme ges för att tillgängliggöra mer utvecklade tjänster med fler uppgifter som är nödvändiga för allmänheten att kunna ta del av och kontrollera olika rättsliga förhållanden för fast egendom. Som utgångspunkt menar vi att de uppgifter som annars finns i ett fastighetsbevis utgör den yttre ramen för vilka uppgifter som avses. Dessa regleras i 4 § kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis.

Utifrån våra förslag om en ny fastighetsdatalag bör dock upp- märksammas att personuppgifter som är mer skyddsvärda, exem- pelvis om enskildas ekonomiska förhållanden som finns i uppgifter om inteckningar och anteckningsuppgifter i fastighetsregistret, omgärdas av särskilda restriktioner. Medborgartjänsterna måste alltså utformas så att de är förenliga med de bestämmelser som vi har före- slagit i den nya fastighetsdatalagen och i övrigt de bestämmelser som gäller enligt den svenska dataskyddslagen och EU:s dataskyddsför- ordning.

Vårt förslag innehåller också en begränsning för skyldigheten utifrån att det ska vara nödvändigt att erbjuda dessa medborgar- tjänster, och enbart i syfte att möjliggöra för allmänheten att ta del

583

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter. Innehållet i tjänsterna är alltså avgränsat till det som är nödvändigt med hänsyn till syftet, vilket är något snävare än lagens syfte. Det innebär exem- pelvis att det inte ska vara tillåtet att använda uppgifterna i med- borgartjänsterna i direkt marknadsföringssyfte eller annat kommersiellt syfte. Det ska som utgångspunkt inte heller gå att göra massökningar i tjänsten.

14.11.2 Risker med hänsyn till integritetsintressen

Vad som utgör en risk med hänsyn till integritetsintressen med den föreslagna skyldigheten måste belysas utifrån syftet med lagen.

Uppgifterna i fastighetsregistret ges offentlighet för att skydda viktiga ekonomiska intressen vilka, ur de registrerades perspektiv, också utgör ett integritetsintresse. Fastighetsägares och nyttjande- rättsinnehavares intresse av att uppgifterna ges offentlighet består i att äganderätten skyddas och att det grundlagsreglerade egendoms- skyddet kan garanteras.

Om syftet inte kan uppnås ökar risken för att ägaren eller nytt- janderättshavaren lider ekonomisk skada, exempelvis genom olika typer av bedrägerier där fast egendom används som brottsverktyg. Tredje mans ekonomiska intressen, exempelvis bankernas intressen, skyddas också genom att offentlighet ges åt uppgifterna vilket utgör en grundförutsättning för att det ekonomiska värdet i fast egendom ska kunna förvaltas.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att vissa uppgifter ges offentlighet för allmänheten och att allmänhetens digitala åtkomst möjliggörs. Syftet med att ge offentlighet åt uppgifterna innebär att allmänheten inte ska behöva visa sin rätt att få åtkomst till uppgift- erna i dessa fall.

Det finns dock så klart risker med att personuppgifter ges en alltför omfattande och obegränsad spridning via medborgartjänster. Vi menar dock att detta måste vägas mot att uppgifterna redan är publicerade på olika sajter och att skyddet för uppgifterna ofta kring- gås på dessa sajter genom utgivningsbevis vilket sätter EU:s data- skyddsförordning ur spel. Genom att erbjuda säkra medborgartjänster ges allmänheten möjlighet att använda tjänster som är utformade enligt gällande skyddsregler. Medborgartjänsterna av detta slag kan

584

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

alltså på sikt minska de integritetsrisker som redan har uppstått på grund av avsaknaden av sådana säkra tjänster.

För att i övrigt minska risker som är förknippade med distribu- tionssättet som sådant föreslår vi att ytterligare skyddsåtgärder ska regleras genom föreskriftsrätt till Lantmäteriet.

Det ankommer på Lantmäteriet att vidta lämpliga organisatoriska och tekniska åtgärder i enlighet med bestämmelserna i EU:s data- skyddsförordning. Ett exempel på detta, som Lantmäteriet tillämpar redan i dag, är en begränsning för antalet sökningar som kan göras under en viss period, för att säkerställa att massökning inte ska kunna göras. Vidare bör loggning naturligtvis ske. Lantmäteriet ska också kunna stänga av användare som försöker kringgå sådana begräns- ningar. Det ska också kunna ställas krav på e-legitimation på lämplig tillitsnivå för att få åtkomst till medborgartjänsterna. Sådana villkor kan fastställas i myndighetsföreskrifter till tjänsterna.

14.11.3 Förenligheten med EU:s dataskyddsförordning

Den rättsliga grunden som fastställs för den föreslagna skyldigheten är i första hand rättslig förpliktelse enligt 6.1 c EU:s dataskyddsför- ordning. Den rättsliga förpliktelsen har sin grund i den fastighets- rättsliga regleringen som är anledningen till att vissa uppgifter regi- streras i ett offentligt fastighetsregister.

Enligt artikel 6.3 ska syftet fastställas i den rättsliga grunden. Syftet som fastställs för skyldigheten i den nya regeln är att skyldig- heten gäller under förutsättning att det är nödvändigt att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter. Regeln syftar till att uppfylla ett mål av allmänt intresse som vi har beskrivit i avsnitt 12.2, 13.4 och 14.1.

I den föreslagna regeln har syftet snävats in jämfört med lagens syfte. Det innebär att skyldigheten inte gäller syften som rör an- vändning exempelvis för kommersiella ändamål. Syftet har också snävats in i fråga om omfattning av de uppgifter som får visas i med- borgartjänsterna, det vill säga skyldigheten gäller enbart visning av en enskild fastighet eller tomträtt. Genom att syftet är begränsat till vad som är nödvändigt att ge offentlighet för enligt den fastighets- rättsliga regleringen, begränsas också vilket innehåll medborgartjänst- erna kan ha. Den yttersta gränsen för detta fastställs i kungörelsen

585

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

4 § (1074:1063) om fastighetsbevis. Ytterligare särskilda begränsningar i fråga om innehåll framgår också av de restriktioner som regleras i den nya fastighetsdatalagen.

Genom dessa preciseringar bedömer vi att den fastställda grunden är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Möjlighet till ytterligare skyddsåtgärder ges genom föreskrifter på förordnings- och myndighetsnivå för att fastställa tekniska och andra villkor för åtkomst till tjänsterna. Sådana anpassningar är tillåtna i nationell rätt enligt både artikel 6.2 och 6.3 dataskyddsförordningen.

14.12Uppgifter som ingår i samhällets informationsförsörjning

Våra förslag till den nya lagens tillämpningsområde innebär att även annan fastighetsinformation som ingår i samhällets informations- försörjning får tillhandahållas elektroniskt enligt lagen, avsnitt 14.4.3. Detta möjliggör exempels ett ökat tillhandahållande av byggnads- information om Lantmäteriet väljer att gå över till det alternativa redovisningssättet som vi föreslagit i avsnitt 14.7.3.

Vårt förslag är att vad som ingår i samhällets informationsförsörj- ning, och därmed faller inom lagens tillämpningsområde behöver av- gränsas tydligt. I den nya lagen ges därför ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om begränsningar för vilken in- formation som avses.

Det avgörande för vilken information som ska anses ingå i sam- hällets informationsförsörjning i detta fall är om informationen har värderats av lagstiftaren på samma sätt som för fastighetsregistret, inte minst i fråga om personuppgifter, och att det finns ett offentlig- hetssyfte. Om informationen omfattar personuppgifter måste offent- lighetssyftet vara fastställt i gällande rätt för den relevanta informa- tionen.

Enligt vår uppfattning är denna avgränsning viktig eftersom den rättsliga grunden för elektroniskt tillgängliggörande då är fastställd i enlighet med de krav som bland annat uppställs i EU:s dataskydds- förordning. Den rättsliga grunden i annan lag eller förordning är en förutsättning för att uppgifter som inte registreras i fastighets- registret ska kunna tillgängliggöras i elektronisk form enligt den nya

586

SOU 2024:7 Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

lagen. Den rättsliga grunden behöver då inte fastställas en gång till genom krav på registrering i fastighetsregistret.

Mot denna bakgrund föreslår vi att en bestämmelse tas in i den nya förordningen att fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning får tillhandahållas elektroniskt enligt lagen. Bestämmelsen föreslås begränsas till att gälla endast om informationen omfattas av ett för- fattningsreglerat ansvar att försörja samhället med information eller ingår i ett författningsreglerat register eller annan informations- samling som syftar till att ge offentlighet åt informationen.

Det bör också tydliggöras i förordningen att begränsningen gäller även när Lantmäteriet agerar som datavärd i dessa fall med stöd av 4 § andra stycket förordningen (2009:946) med instruktion för Lant- mäteriet.

14.13 Skadestånd, avgifter och överklagande

Förslag: Den befintliga upplysningsbestämmelsen om att det finns skadeståndsregler i jordabalken och fastighetsbildningslagen förs över till den nya lagen.

Den befintliga bestämmelsen om avgifter förs över till den nya lagen.

Nuvarande bestämmelse om överklagande tydliggörs i fråga om vilka beslut som avses. Bestämmelsen ska gälla beslut om elek- troniskt tillhandahållande i form av åtkomsttillstånd.

14.13.1 Skadestånd

I 13 § andra stycket fastighetsregisterlagen finns en upplysnings- bestämmelse om att det i 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och 19 kap. jordabalken finns ytterligare bestämmelser om skadestånd på grund av fel i fastighetsregistrets allmänna del och dess inskrivningsdel.

Förarbeten till nuvarande bestämmelse finns i prop. 1999/2000:39 s. 146 och prop. 2017/18:111 s. 49.

587

Ny lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation SOU 2024:7

Det har inte framkommit några skäl till att ändra denna bestäm- melse. Vårt förslag är därför att bestämmelsen förs över till den nya lagen som reglerar registerverksamheten.

14.13.2 Avgifter

Enligt 11 § nuvarande fastighetsregisterlag får användningen av fastig- hetsregistret vara avgiftsbelagd. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det i paragrafen slås fast att Lantmäteriet har rätt att ta ut avgifter för användning av fastighetsregistret (se prop. 1999/2000:39 s. 145). Bestämmelsen medför dock, enligt förarbetena, inte någon inskränkning i Lantmäteriets skyldighet att i likhet med andra myn- digheter på stället tillhandahålla allmänna handlingar utan avgift när ett utlämnande har begärts med stöd av offentlighetsprincipen.

Vidare anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer får meddela föreskrifter om avgifter. Detta är enligt förarbetena andra avgifter än sådana som tas ut för tillhandahållande av utskrifter som har begärts med stöd av offentlighetsprincipen.

Av förarbetena framgår också att regeringen gjorde en bedömning att försäljning av personuppgifter av offentliga register är förenligt med EU:s dataskyddsregler och att det utgör en uppgift av allmänt intresse, se prop. 1999/2000:39 s. 102–103.

Det ingår inte i vårt uppdrag att föreslå ändringar som rör Lant- mäteriets rätt att ta ut avgifter. Den nuvarande bestämmelsen förs därför över till den nya lagen.

14.13.3 Överklagande

Överklagandehänvisningen behöver tydliggöras mot bakgrund av att regleringen kring fastighetsregistret struktureras om. Det rör sig om beslut om åtkomsttillstånd. Tydliggörandet innebär inte någon ändring i sak jämfört med vilka beslut som överklagas i dag enligt 11 § fastighetsregisterlagen.

588

15Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

15.1Överlåtelse av egendom som omfattas av säkerhetsskyddslagens bestämmelser

15.1.1Inledning

I våra direktiv finns en särskild fråga som rör överlåtelse av fast egen- dom som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd.

Särskilda bestämmelser om överlåtelse av säkerhetskänslig verk- samhet och viss egendom finns i 4 kap. 13–20 §§ säkerhetsskydds- lagen (2018:585). I dag omfattar dessa regler dock inte överlåtelse av fast egendom.

Dessa bestämmelser ålägger en verksamhetsutövare vissa skyldig- heter när den avser att överlåta hela eller någon del av den säker- hetskänsliga verksamheten, eller egendom som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd.

Verksamhetsutövaren ska göra en särskild säkerhetsskyddsbedöm- ning och lämplighetsprövning enligt 14 §. Verksamhetsutövaren ska samråda med tillsynsmyndigheten enligt 15 §.

15.1.2Gällande regler

I den särskilda säkerhetsskyddsbedömningen ska verksamhetsutöv- aren bland annat identifiera vilka säkerhetsskyddsklassificerade upp- gifter eller vilken säkerhetskänslig verksamhet i övrigt som förvärv- aren kan få tillgång till och som kräver säkerhetsskydd. Vad som ska framgå av en särskild säkerhetsskyddsbedömning regleras bland annat

591

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

i Säkerhetspolisens föreskrifter om säkerhetsskydd (PMFS 2022:1), se 2 kap. 13 §. Med utgångspunkt i den särskilda säkerhetsskydds- bedömningen och övriga omständigheter ska verksamhetsutövaren pröva om överlåtelsen är lämplig från säkerhetsskyddssynpunkt.

Om lämplighetsprövningen leder till bedömningen att överlåtel- sen är olämplig, får överlåtelsen inte genomföras. Annars ska verk- samhetsutövaren samråda med tillsynsmyndigheten. Skyldigheten att samråda gäller den som avser överlåta aktier eller andelar i säker- hetskänslig verksamhet, dock inte om det är fråga om aktier i aktie- bolag som är publika enligt aktiebolagslagen.

Verksamhetsutövaren är också skyldig att upplysa förvärvaren om att säkerhetsskyddslagen gäller för verksamheten (4 kap. 20 §).

Tillsynsmyndigheten kan själv inleda samråd om verksamhets- utövaren inte gjort det. Tillsynsmyndigheten kan enligt 4 kap. 15 § förelägga verksamhetsutövaren att vidta åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt säkerhetsskyddslagen och föreskrifter som med- delats i anslutning till lagen. Den kan förbjuda en överlåtelse enligt 4 kap. 17 § om föreläggande enligt 15 § inte följs, eller om överlåtel- sen är olämplig från säkerhetsskyddssynpunkt även om ytterligare åtgärder vidtas. Förbud kan också beslutas i efterhand, det vill säga efter det att överlåtelsen faktiskt ägt rum.

En överlåtelse som skett i strid med ett sådant förbud är ogiltig. Tillsynsmyndigheten får, om en överlåtelse är ogiltig, besluta om förelägganden mot överlåtaren och förvärvaren (4 kap. 19 §).

Beslut om ett förbud får överklagas till regeringen. Tillsynsmyndigheten är skyldig att underrätta Försvarsmakten

eller Säkerhetspolisen så snart en fråga om föreläggande enligt 4 kap. 19 § eller förbud i efterhand enligt 4 kap. 18 § andra stycket aktuali- seras, se 6 kap. 6 § säkerhetsskyddsförordningen (2021:955).

Säkerhetspolisen ska också, om det inte är uppenbart obehövligt, få möjlighet att yttra sig innan ett samråd avslutas på annat sätt än genom ett beslut att ett förfarande inte får genomföras. Om sam- rådet gäller en verksamhetsutövare som hör till Försvarsmaktens eller Försvarets materielverks tillsynsområde ska i stället Försvarsmakten ges möjlighet att yttra sig.

De nu redovisade reglerna behandlades i prop. 2020/21:13 s. 27–28 (se även prop. 2020/21:194 s. 70). Regeringen bedömde att reglerna är förenliga med grundläggande fri- och rättigheter och med artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Egendoms-

592

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

skyddet och näringsfriheten är inte ovillkorliga utan kan inskränkas när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Reglerna om föreläggande och förbud syftar till att skydda Sveriges säkerhet, som utan tvekan är ett sådant angeläget allmänt intresse.

Regeringen ansåg också att det inte finns något mindre ingrip- ande alternativ som skapar ett tillräckligt skydd mot olämpliga för- faranden från säkerhetssynpunkt. Tillsynsmyndigheten måste dock alltid göra en proportionalitetsbedömning i varje enskilt fall där ett föreläggande eller förbud ska beslutas. Kravet på proportionalitets- bedömning framgår uttryckligen av 5 § tredje stycket förvaltnings- lagen (2017:900).

15.1.3Tidigare utredningsförslag rörande överlåtelse av fast egendom

Bestämmelserna om skyldigheter inför en överlåtelse av säkerhets- känslig verksamhet och viss egendom gäller inte överlåtelse av fast egendom. Däremot gäller de indirekta överlåtelser av fastigheter genom bolagsöverlåtelser eftersom det då är fråga om överlåtelse av aktier eller andelar (4 kap. 15 § säkerhetsskyddslagen).

Bakom det nu gällande regelverket ligger förslag som lämnades av Utredningen om vissa säkerhetsskyddsfrågor i betänkandet Komplet- teringar till den nya säkerhetsskyddslagen (SOU 2018:82). Utrednings- förslaget omfattade även överlåtelse av fast egendom.

Något senare lämnades ett annat utredningsförslag om en lag om överlåtelser och upplåtelser av egendom av väsentligt intresse för total- försvaret i betänkandet Förbättrat skydd för totalförsvaret (SOU 2019:34). Det senare har inte lett till någon lagstiftning än, men Utredningen om kontroll vid överlåtelse och upplåtelse av egendom av väsentlig betydelse för totalförsvaret (dir. 2022:121) ska nu titta på frågan igen i belysning av remissutfall och de senaste årens utveckling på det säkerhetspolitiska området.

Utredningen om vissa säkerhetsskyddsfrågor föreslog att alla typer av egendom skulle omfattas av säkerhetsskyddslagens nya bestäm- melser. Fastigheter pekades inte ut särskilt. En jämförelse gjordes med jordförvärvslagen som innebär att en myndighet, länsstyrelsen, kan stoppa en överlåtelse av en fastighet. Inskrivningsmyndighetens agerande beskrivs genom ett påpekande att lagfart inte ska utfärdas om förvärvet är ogiltigt (SOU 2018:82 s. 327).

593

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

Utredningen bedömer också (s. 327) att det blir mycket ovanligt med fall där någon medvetet går fram med en överlåtelse utan att samråda med tillsynsmyndigheten, vilket skulle kunna medföra att överlåtelsen förbjuds i efterhand. Då blir den ogiltig eftersom den inte tillmäts någon civilrättslig giltighet.

Av betänkandet och den följande propositionen (prop. 2020/21:13 s. 38) framgår att med överlåtelse menas övergång av äganderätt genom till exempel köp, byte eller gåva. Övergång till följd av till exempel ett myndighetsbeslut eller ett familjerättsligt fång brukar inte räknas som en överlåtelse.

Lantmäteriet avstyrkte det förslag som hade presenterats gällande överlåtelse av fastighet av flera skäl. Bland dessa märks frågan om godtrosförvärv och tiden för att förklara en överlåtelse ogiltig.

15.2Problembilden

15.2.1Våra direktiv

Detta problemområde skiljer sig från övriga delar av vårt uppdrag. Direktiven är mycket tydliga om att det regelverk som redan gäller beträffande överlåtelse av sådan säkerhetskänslig verksamhet och annan egendom än fast egendom enligt bestämmelserna i säkerhetsskydds- lagens fjärde kapitel ska gälla även för fast egendom.

Anledningen till att fast egendom inte omfattas av de regler som nu gäller annan egen egendom är de invändningar som Lantmäteriet hade vid remissbehandlingen av betänkandet Kompletteringar till den nya säkerhetsskyddslagen (SOU 2018:82). Dessa föranledde regeringen att undanta fast egendom från reglernas tillämpningsområde. Lant- mäteriets invändningar rörde enligt våra utredningsdirektiv bland annat hur de föreslagna bestämmelserna skulle förhålla sig till reglerna om lagfart.

Det innebär, enligt direktiven, att det kan behövas ändringar av till exempel reglerna om lagfartsärenden eller reglerna om den infor- mation som ingår i fastighetsregistret. Direktiven säger också att kraven på särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetspröv- ning i säkerhetsskyddslagen och lagens bestämmelser om förbud och verkan av sådana bör gälla även överlåtelser av fast egendom.

594

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

Det som då kan sägas vara vårt problemområde är de invänd- ningar Lantmäteriet hade mot det ursprungliga utredningsförslaget, vilket också blev regeringens förslag och riksdagens beslut vad gäller all annan egendom än fastigheter.

Av Lantmäteriets ovan angivna remissvar framgår att det egent- ligen är två områden som myndigheten har synpunkter på. Det är frågor kopplade till lagfartshanteringen och till överlåtelse av mark som sker inom ramen för en fastighetsbildningsåtgärd.

15.2.2Lantmäteriets remissvar om lagfartshanteringen

Invändningarna när det gäller lagfartshanteringen hänger samman med svårigheten för inskrivningsmyndigheten (som ju är Lantmäte- riet) att veta att en viss fastighet som någon söker lagfart på omfattas av reglerna i 4 kap. säkerhetsskyddslagen. Det går inte att avslå en lagfartsansökan om man inte känner till ogiltighetsgrunden. För att myndigheten ska kunna känna till ogiltighetsgrunden måste det an- tingen föras in en anteckning om att fastigheten omfattas av begräns- ningar enligt säkerhetsskyddslagen när det gäller överlåtelser, eller att det på något annat sätt enkelt kan kontrolleras om det finns någon grund för ogiltighet (såsom att fastigheterna på något sätt ”markeras” utan att markeringen eller anteckningen blir publik).

Lantmäteriet menar dock att en anteckning skulle motverka syftet med dessa regler och att en sådan lösning därför inte är önskvärd. Lantmäteriets slutsats är att det finns en ”övervägande risk för att lagfart kommer att beviljas till följd av att inskrivningsmyndigheten inte känner till grunden för ogiltighet”.

Vidare lyfter Lantmäteriet problematiken kring förvärv som gjorts i god tro, det vill säga när förvärvaren inte har, eller borde ha, någon kännedom om att ett förvärv av fastigheten kräver att vissa åtgärder vidtas av överlåtaren och att förvärvet kan förklaras ogiltigt. Det kan dessutom vara så att fastigheten sålts vidare till en tredje part innan tillsynsmyndigheten, i enlighet med utredningens förslag, ingriper och förklarar den ursprungliga överlåtelsen ogiltig.

Lantmäteriet menar därför i sitt remissvar att det finns skäl att utreda om det vore mer lämpligt att tillsynsmyndigheten i stället för att förklara överlåtelsen ogiltig hänvisas till att väcka talan vid dom- stol om att överlåtelsen ska återgå (och, får man förmoda, lagfarts-

595

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

beslutet undanröjas). För detta talar också, enligt Lantmäteriets upp- fattning, att den av utredningen föreslagna lösningen där ett beslut av en tillsynsmyndighet ligger till grund för undanröjandet av en beviljad lagfart framstår som en främmande konstruktion i svensk rätt.

15.2.3Lantmäteriets remissvar om marköverföring vid fastighetsbildning

Lantmäteriet pekar, utifrån det faktum att med överlåtelse vanligen förstås köp, byte och gåva samt att utredningen inte gjort någon annan definition, på att utredningen inte beaktat att ägarföränd- ringar också kan ske inom ramen för ett fastighetsbildningsärende.

Det är nämligen inte helt ovanligt att mark förs från en fastighet till en annan grundat på ett yrkande som medges, eller någon form av överenskommelse om att en fastighet ska överlåtas, inom ramen för handläggningen av en ansökan om fastighetsreglering.

I sitt remissvar tar Lantmäteriet upp de problem som kan bli följ- den av att det i utredningens förslag inte finns någon bestämmelse motsvarande vad som gäller om förvärvstillstånd enligt jordförvärvs- lagen (1979:230) kopplat till regeln i fastighetsbildningslagen (1970:988) 10 kap. 3 § andra stycket. Där stadgas, enkelt uttryckt, att avstyck- ning inte får ske om inte frågan om förvärvstillstånd underställts tillståndsmyndigheten på samma sätt som vid en regelrätt överlåt- else. Enligt Lantmäteriets mening kan detta leda till att en förrättning handläggs felaktigt då lantmäterimyndigheten saknar kännedom om de faktiska förhållanden som kan innebära att marköverlåtelsen kan bli ogiltig. På så sätt finns en risk att den får rivas upp senare.

Lantmäteriet menar i sitt remissvar att en alternativ lösning som bör utredas är om det inte vore mer lämpligt att tillsynsmyndigheten även här ges möjlighet att väcka talan vid domstol.

15.2.4Frågor att ta ställning till

Följder för inskrivningsverksamheten vid Lantmäteriet

Av våra direktiv framgår att vi ska analysera vilka följder förslagen i denna del bör få för lagfartsärenden och Lantmäteriets verksamhet i övrigt.

596

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

När det gäller hanteringen av lagfartsärenden framgår det först och främst av betänkandet Kompletteringar till den nya säkerhetsskydds- lagen (SOU 2018:82) att det bedöms bli mycket ovanligt att överlåt- elser förbjuds efter det att inskrivningsmyndigheten handlagt ett lagfartsärende, vilket Lantmäteriet också lyfter fram i sitt remissvar. Det ska i sammanhanget noteras att det, för att regelverket ska bli tillämpligt, är en verksamhetsutövare enligt säkerhetsskyddslagen som är överlåtare av fastigheten. En fastighetsägare som hyrt ut en lokal till någon som bedriver säkerhetskänslig verksamhet kan enligt det ursprungliga utredningsförslaget alltså fritt överlåta fastigheten.

Med det i beaktande kan vi konstatera att fall där den överlåtelse som ligger till grund för en beviljad lagfart vid en senare tidpunkt förklaras ogiltig av en tillsynsmyndighet måste bli minst sagt säll- synta. Vi har dragit samma slutsats utifrån våra kontakter bland annat med olika tillsynsmyndigheter enligt säkerhetsskyddslagen och med olika verksamhetsutövare.

Frågan blir därför om sådana sällsynta händelser påverkar effekti- viteten i inskrivningsverksamheten eller om de är hanterbara, och om det är något som exempelvis skulle ha negativ påverkan på förtro- endet för inskrivningsverksamheten och i förlängningen fastighets- registret?

Godtrosförvärv

Regler om förvärv i god tro av fast egendom återfinns i jordabalkens 18 kapitel. God tro kan, enligt 1 §, åberopas vid en överlåtelse där det visar sig att överlåtaren inte var rätt ägare. Förvärvet av fastig- heten kan ändå vara giltigt om lagfart var beviljad på fastigheten för överlåtaren när överlåtelsen gjordes. En förutsättning är dock att förvärvaren vid sitt förvärv inte hade kännedom eller borde haft känne- dom om att överlåtaren inte var rätt ägare till fastigheten.

Enligt 3 § 3 punkten i samma kapitel kan god tro inte åberopas om förvärvet är ogiltigt enligt lag. Förvärvet kan till exempel vara ogiltigt för att det inte skett i föreskriven form eller för att det inte fanns nödvändigt tillstånd eller annan åtgärd från domstol eller annan myndighet.

597

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

Lantmäteriets synpunkter som rör godtrosförvärv kommer vi därför att bedöma främst utifrån hur reglerna i 4 kap. säkerhetsskyddslagen förhåller sig till reglerna om undantag från godtrosförvärv enligt 18 kap. jordabalken.

Överföring av äganderätt genom en fastighetsbildningsåtgärd

En överföring av äganderätten till en fastighet, eller en del därav, kan som framgått också ske inom ramen för en fastighetsbildningsåtgärd. Det finns ingen anledning att tro annat än att användningen av ett sådant förfarande skulle bli ännu ovanligare än regelrätta överlåtelser i form av till exempel köp. När det gäller följderna av ett fastighets- bildningsärende kan emellertid sällsynta fall få stora konsekvenser.

Det är, som vi har förstått på Lantmäteriet, mycket mer kompli- cerat, om ens möjligt, att backa ett sådant ärende. Ett fastighetsbild- ningsbeslut innebär generellt att flera fastigheter påverkas och fastig- heter kan förändras i flera led efter det att ett fastighetsbildningsbeslut har vunnit laga kraft. Kedjeeffekten kan med andra ord bli stor, och svår att greppa.

En omständighet som påverkar användningen av ett visst instru- ment för att exempelvis ändra ägandet av en viss mark är tiden. I mot- sats till vad fallet är vid handläggningen av ett inskrivningsärende, som tar några dagar, är ett fastighetsbildningsärende utsträckt i tiden.

Det är också svårt att i förväg veta hur lång tid det tar från det att ansökan ingavs till det att det avslutande beslutet vunnit laga kraft. Ibland innefattar handläggningen av en förrättning flera kontakter mellan lantmäterimyndigheten och sökanden, liksom med berörda sakägare och myndigheter. Det kan ibland innebära att det hålls ett eller flera sammanträden under förrättningen.

Om ärendet inte innehåller några motstående intressen mellan sakägarna och det inte heller finns några hinder mot den sökta fastig- hetsbildningen, behövs inte något sammanträde enligt bestämmelserna i fastighetsbildningslagens 4 kap. 14 §. Så är till exempel fallet när två parter som är överens vill föra över viss mark från en fastighet till en annan.

598

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

Oberoende av om sammanträde hålls eller inte så är handlägg- ningstiden utsträckt och svårt att ange i förväg. Det gör rimligen att en användning av fastighetsbildningsinstitutet blir mindre intressant i just detta sammanhang.

Enligt 4 kap. 25 § fastighetsbildningslagen ska lantmäterimyndig- heten utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen och om det finns hinder mot denna. I bestämmelsens andra stycke regleras situa- tioner när det är nödvändigt att det finns tillstånd till viss verksamhet för att myndigheten ska kunna bedöma om fastighetsbildningen är tillåten. Myndigheten får då förelägga en sakägare att inom viss tid ge in bevis om att ansökan om tillstånd har gjorts.

Lantmäteriet har när vi mött myndighetens företrädare noterat att en fastighetsbildningsåtgärd inte skulle omfattas av bestämmelsen så som den är formulerad i dag om undantaget avseende fast egendom tas bort. Detta eftersom 4 kap. 14 § säkerhetsskyddslagen reglerar överlåtelse av egendom. Som redan framgått anses överlåtelse inte omfatta myndighetsbeslut. Om avsikten är att bestämmelsen ska om- fatta själva fastighetsbildningsbeslutet, och inte enbart eventuell över- låtelse som ligger till grund för förrättningen, bör övervägas att om- formulera bestämmelse för att göra regleringen meningsfull.

Lantmäteriets synpunkter i denna del kommer vi att bedöma främst utifrån en, eller möjligen två, frågor. Den första är om marköver- föring inom ramen för en fastighetsbildningsåtgärd bör omfattas av våra förslag som rör säkerhetsskyddslagens bestämmelser om över- låtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom, eller om vi ska utgå ifrån det ursprungliga utredningsförslaget.

Beroende på svaret kan vi komma att titta på hur reglerna i 4 kap. säkerhetsskyddslagen förhåller sig till 4 kap. 25 § fastighetsbildnings- lagen.

15.3Sveriges säkerhet och fast egendom

Ett återkommande behov som har lyfts till oss av de verksamhets- utövare som vi har träffat är behovet av att åtgärda olika typer av brister och luckor i den materiella regleringen som syftar till att säkerställa att fastigheter inte används som brottsverktyg eller att de används på ett sätt som innebär en risk för Sveriges säkerhet.

599

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

Den del av vårt uppdrag som rör bestämmelserna i säkerhets- skyddslagens 4 kapitel om överlåtelse av säkerhetskänslig verksam- het, och mer specifikt av fastigheter som är av betydelse för Sveriges säkerhet, är naturligtvis kopplat till det försämrade säkerhetsläget. Vi är dock inte den enda utredningen som är inne på den här typen av fastighetsanknuten problematik

För närvarande pågår flera utredningar som syftar till att stärka skyddet bland annat för totalförsvarsverksamhet, där frågor om fastig- heter är aktuella.

En särskild utredare fick, som nämnts i avsnitt 15.1.3, den 14 juni 2022 i uppdrag att föreslå på vilket sätt som statlig kontroll bör genomföras vid överlåtelse och upplåtelse av egendom av väsentlig betydelse för totalförsvaret (dir. 2022:121). Uppdraget utgår från de förslag som Totalförsvarskommittén lämnade i ett betänkande (SOU 2019:34) om ett nytt kontrollsystem som syftade till att möj- liggöra för staten att granska och ytterst stoppa överlåtelser av egen- dom om skyddet av väsentliga försvarsintressen så kräver. Den nu arbetande utredningen ska bland annat analysera om något befintligt kontrollsystem kan användas eller om det, som kommittén kom fram till, behövs ett nytt sådant.

Utredningen En ny förköpslag (Fi 2022:07, dir. 2022:48 samt dir. 2023:67) ska bland annat överväga statlig förköpsrätt för att under- lätta det civila försvarets skydd. Utredningen ska föreslå lagstiftning som ger staten rätt att under vissa förutsättningar träda i köparens ställe vid förvärv av fast egendom, samt föreslå en förköpsgrund som underlättar för skyddet av det militära försvaret. Utredningen ska begränsa förslagen till förköp av särskilt motiverade situationer när andra möjligheter inte är tillräckliga, samt begränsa förköpsrätten genom undantag avseende vissa situationer i likhet med vad fallet varit i tidigare gällande försköpslagstiftning. Slutligen understryks i direktiven att förslagen ska utformas så att tidsförluster och admini- stration minimeras så långt det är möjligt, det vill säga i den allmänna omsättningens intresse ska fastighetsmarknadens funktion störas så lite som möjligt.

Slutligen trädde ny lagstiftning om utländska direktinvesteringar i kraft den 1 december 2023. Denna lagstiftning gäller parallellt med säkerhetsskyddslagens bestämmelser. Investeringar som innebär säker- hetsrisker för Sverige kan granskas av en särskild granskningsmyn- dighet och, om det är nödvändigt, förbjudas.

600

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

Vi ser våra direktiv och fastighetsregistret som en länk i en kedja av olika beslutsprocesser där särskilt skyddsvärd fastighetsinforma- tion hanteras och uppfattar att det är denna kedja som förenar de olika utredningarna, särskilt i fråga om skyddsintressen som rör total- försvaret och Sveriges säkerhet. Kan skyddet öka tidigt i denna pro- cess, får det också enligt vår uppfattning en positiv övergripande effekt på säkerheten för informationen i fastighetsregistret.

Det finns alltså ett tydligt samband mellan de tre utredningarnas direktiv, och vi har därför tillsammans diskuterat olika möjliga lös- ningsförslag. Vi är ense om att de förslag som lämnas inte bör inne- bära att de går i helt olika riktningar utan i stället bör utgöra en helhet som är verkningsfull och effektiv och som lätt kan tillämpas av både verksamhetsutövare och myndigheter. För vår del innebär det att våra förslag i denna del måste harmoniera med de tankegångar och förslag de andra utredningarna anammar. Samtidigt kan vi konstatera att de bestämmelserna i 4 kap. säkerhetsskyddslagen i allt väsentligt redan torde träffa känsliga överlåtelser.

15.4Säkerhetsskyddslagens regler ska gälla även överlåtelse av fast egendom

Förslag: Skyldigheter inför överlåtelse av säkerhetskänslig verk- samhet och viss egendom enligt 4 kap. 13 § säkerhetsskyddslagen ska även omfatta överlåtelser av fast egendom.

Tillsynsmyndigheten ska underrätta såväl inskrivningsmyndig- heten som lantmäterimyndigheten om beslut som innebär att en överlåtelse förbjuds.

Även överlåtelser som görs inom ramen för fastighetsbild- ningsärenden ska omfattas, men dessa ska inte kunna förklaras ogiltiga enligt 4 kap. 18 § säkerhetsskyddslagen. Däremot ska kon- sekvensen av överträdelse av 4 kap. 13 § i dessa fall i vanlig ord- ning utgöra en grund för sanktionsavgift.

Bedömning: Bestämmelsen i 18 kap. 3 § tredje punkten jordabalken är en sådan kvalificerad ogiltighetsanledning som innebär att god tro inte kan hävdas om överlåtelsen av fast egendom är ogiltigt enligt säkerhetsskyddslagen.

601

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

15.4.1Överlåtelse av fast egendom ska inte undantas

I säkerhetsskyddslagens 4 kap. 13 § stadgas att en verksamhetsutöv- are ska göra en särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighets- prövning enligt 14 § och samråda enligt 15 § om verksamhetsutöva- ren avser att överlåta hela eller någon del av den säkerhetskänsliga verksamheten eller egendom som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säker- hetsskydd. Enligt paragrafens andra stycke gäller detta inte för över- låtelser av fast egendom.

Vi har konstaterat att det i dag inte är särskilt vanligt att över- låtelser av egendom träffas av det nu gällande regelverket, och att det kan förväntas att överlåtelser av fast egendom blir ännu mindre van- liga. Samtidigt är det viktigt att även överlåtelser av fast egendom som är olämpliga ur säkerhetsskyddssynpunkt omfattas av regelverket.

Vår slutsats är därför att även överlåtelser av fast egendom ska omfattas av krav på verksamhetsutövaren att genomföra en analys i form av en särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetspröv- ning samt att samråda med tillsynsmyndigheten. De fastighetsägare som kommer att omfattas av denna förändring av tillämpningsområ- det för regelverket faller redan in under det, eftersom fastighets- ägaren också måste vara verksamhetsutövare.

De bestämmelser som finns i 4 kap. 16–19 §§ och som främst reglerar tillsynsmyndighetens möjligheter att agera, men också att en överlåtelse som sker i strid med ett förbudsbeslut av tillsyns- myndigheten är ogiltigt, bör gälla även överlåtelse av fast egendom.

Det innebär att en tillsynsmyndighet i efterhand kan besluta om ett förbud om att överlåtelsen inte får genomföras, varvid den blir ogiltig (17 och 18 §§). Ett sådant beslut kan komma att meddelas även efter det att lagfart på fastigheten beviljats för förvärvaren. Beslut enligt bland annat 17 och 18 §§ överklagas till regeringen.

I samband med att nu gällande regler beslutades fann regeringen (prop. 2020/21:13) att förslagen, och de rådighetsinskränkningar de medför, är förenliga med regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser om skydd för egendom. Riksdagen gjorde ingen annan bedömning (bet. 2020/21:JuU10, rskr. 2020/21:79). Även om rådig- hetsinskränkningen nu även ska omfatta fast egendom så saknas an- ledning att göra någon annan bedömning.

602

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

15.4.2Lagfartshanteringen

Överlåtelse med samråd

Vår bedömning är att detta inte kommer att ha annat än en högst marginell påverkan på lagfartshanteringen. Detta främst på grund av att antalet överlåtelser av fast egendom som träffas av dessa bestäm- melser måste bedömas vara litet.

Om en fastighet som omfattas av regelverket avses bli föremål för en överlåtelse, och regelverket följs, kommer samråd ske med till- synsmyndigheten. Om tillsynsmyndighetens ställningstagande inne- bär att överlåtelsen förbjuds kommer sannolikt de berörda parterna att acceptera att det inte blir någon överlåtelse. Det är naturligtvis möjligt att beslutet överklagas till regeringen i enlighet med säkerhets- skyddslagens 8 kap. 4 § andra stycket.

Det kan emellertid tänkas att någon ändå försöker genomföra den tänkta affären. Det är därför angeläget att försvåra detta så att exem- pelvis lagfart inte beviljas eller fastighetsbildning söks. Därför bör en regel införas som innebär att en tillsynsmyndighet alltid ska under- rätta såväl inskrivningsmyndigheten som lantmäterimyndigheten om beslut som innebär att en överlåtelse förbjuds. Hur dessa underrätt- elser bäst och säkrast hanteras hos respektive mottagande myndig- het och i deras handläggning lämnar vi åt dem att bestämma.

Överlåtelse utan samråd

Vi delar den bedömning som de aktörer vi diskuterat frågan med gör, nämligen att det är högst osannolikt att någon som bedriver säker- hetskänslig verksamhet på den aktuella fastigheten och samtidigt äger den försöker undgå regelverket genom att så att säga överlåta fastig- heten i smyg.

Om så ändå sker, och tillsynsmyndigheten i efterhand utfärdar ett förbud avseende överlåtelsen varvid den blir ogiltig, finns rutiner för att hantera detta inom inskrivningsverksamheten. Varje år inträffar nämligen några stycken så kallade lagfartskapningar, där någon med hjälp av en förfalskad överlåtelsehandling beviljas lagfart på en fastig- het trots att det inte finns något civilrättsligt gällande fång. Efter antingen ett överklagande av inskrivningsmyndighetens beslut eller en framgångsrik talan i allmän domstol om bättre rätt till fastigheten

603

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

återfår den tidigare och alltjämt rättmätige ägaren sin lagfart. Ett be- slut av domstolen om hävning eller återgång resulterar i att den ur- sprungliga lagfartsuppgiften återförs in i registret.

Hanteringen vid ett beslut från en tillsynsmyndighet enligt säker- hetsskyddslagen om ett förbud mot en överlåtelse efter det att den genomförts, det vill säga en ogiltigförklaring, kan hanteras på i prin- cip samma sätt av inskrivningsmyndigheten.

Då vi bedömer att en hantering av här aktuella överlåtelser av fast egendom kan hanteras på samma sätt som överlåtelse av annan egen- dom, saknas skäl att titta på andra sätt att förhindra olämpliga överlåt- elser. Exempelvis föreslog Lantmäteriet i sitt remissvar 2019 att tillsyns- myndigheten i stället för att kunna förbjuda överlåtelsen och därmed förklara den ogiltig i efterhand skulle väcka talan vid domstol.

Ett annat exempel är fastigheter som kan omfattas av de nu aktu- ella reglerna i säkerhetsskyddslagen är markerade på något sätt i fastig- hetsregistret i syfte att inskrivningsmyndigheten ska kunna beakta det i sin handläggning av en lagfartsansökan. Vi bedömer det vara praktiskt ogenomförbart.

Det finns i dag inte någon myndighet som har en samlad bild av vilka fastigheter det kan vara fråga om. Att bygga upp och förvalta något sådant skulle vara dyrt och tidskrävande. Det är dessutom inte lämpligt då existensen av en sådan sammanställning i sig skulle inne- bära risker för Sveriges säkerhet.

Lantmäteriet menade också att ett förfarande där en överlåtelse i efterhand kan förbjudas med resultatet att en redan genomförd över- låtelse ter sig främmande i svensk rätt. Vi kan dock konstatera att ett liknande förfarande numera gäller även i den nya lagstiftningen om företagsrekonstruktion.

Vad kommer registret att visa?

En viktig fråga är naturligtvis vilka spår handläggningen av ett inskriv- ningsärende där en överlåtelse blivit ogiltig efter beslut av en tillsyns- myndighet avsätter i fastighetsregistret och i myndighetens hand- läggningssystem. Finns det någon risk för att den säkerhetskänsliga verksamhet som bedrivs på fastigheten röjs?

604

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

Vår bedömning är att så inte riskerar att bli fallet. När inskriv- ningsmyndigheten återför lagfartsuppgiften så att den blir identisk med hur det såg ut före registreringen av den ogiltiga överlåtelsen förs endast en anmärkning med ärendenumret in i registret, och någon uppgift om exempelvis vilken myndighet som fattat beslutet kommer inte att finnas i registret.

I handläggningssystemet med tillhörande digitala ärendearkiv finns däremot uppgift om vem som är ingivare av ärendet, vad ärendet rör samt den handling som ligger till grund för inskrivningsmyndig- hetens beslut. I detta fall innebär det att det framgår vilken till- synsmyndighet det är samt att tillsynsmyndighetens beslut bifogats ansökan. Det finns emellertid rutiner för att hantera ärenden som innehåller uppgifter för vilka sekretess bör gälla, exempelvis när ett ärende rör en person med folkbokföringssekretess. Det finns även rutiner för ärenden där det förekommer säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Hela ärendet, eller en viss handling i ärendet, kan sekre- tessmarkeras. Vi bedömer därför att risken för att känsliga uppgifter sprids på ett oönskat sätt är små.

Samtidigt bör det påpekas att tillsynsmyndigheten vid utform- ningen av sitt beslut bör tillse att beslutet utformas så att det inte innehåller onödiga detaljer. Det bör också ankomma på tillsynsmyn- digheten och regeringen att anmäla sitt beslut till inskrivningsmyn- digheten för att lagfartsuppgiften ska kunna återställas. Om en till- synsmyndighet under ett samråd förstår att någon av parterna redan har eller avser att söka om lagfart bör myndigheten på lämpligt sätt agera för att förhindra att så sker eller att inskrivningsmyndigheten beviljar lagfart.

15.4.3God tro kan inte göras gällande

Lantmäteriet väckte i sitt remissvar också frågan om förvärv i god tro skulle kunna bli aktuellt om en fastighet överlåtits vidare när till- synsmyndigheten beslutar att förbjuda en överlåtelse, och den där- med blir ogiltig.

Den situation som här avses kan kortfattat beskrivas som omfatt- ande tre parter kallade A, B och C. Parten A, den ursprunglige ägaren av fastigheten, tillika utövaren av verksamhet som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt

605

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

åtagande om säkerhetsskydd, säljer fastigheten till B utan att de före- skrivna stegen i säkerhetsskyddslagens 4 kap. vidtas. Därefter säljer B fastigheten till C. Kan då C förvärva fastigheten i god tro, även om tillsynsmyndigheten i efterhand förbjudit A:s överlåtelse till B och för- klarat den ogiltig?

Jordabalkens 18 kap. 1 § kan ge intrycket att god tro kan föreligga om överlåtaren (ovan nämnde B) hade beviljats lagfart vid tidpunk- ten för överlåtelsen till C. Av jordabalkens 18 kap. 3 § framgår emeller- tid att det finns tre kvalificerade ogiltighetsanledningar som gör det omöjligt att hävda att ett förvärv skett i god tro. Den tredje punkten i paragrafen säger att bestämmelserna om god tro i kapitlets 1 § om godtrosförvärv av äganderätt och bruksrätt inte är tillämpliga om förvärvet enligt lag är ogiltigt om det inte skett bland annat med stöd av tillstånd eller annan åtgärd av domstol eller annan myndighet.

Vi menar att denna bestämmelse är tillämplig då B:s förvärv från A inte skett i föreskriven form eller med iakttagande av andra före- skrivna villkor då den är beroende av ett tillstånd eller annan åtgärd av en myndighet. De regler i säkerhetsskyddslagen som vi nu föreslår ska gälla även vid överlåtelse av fast egendom innebär att samråd ska ske med en tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten kan avsluta sam- rådet genom att förbjuda överlåtelsen eller genom att lämna ärendet utan åtgärd. Om inte samrådet avslutas med ett förbudsbeslut får överlåtelsen ske.

Det innebär att bestämmelsen i jordabalken 18 kap. 3 § tredje punkten är en sådan kvalificerad ogiltighetsanledning som innebär att god tro inte kan hävdas. Detta gäller alltså även om det vid tid- punkten för B:s överlåtelse till C framstod som att förvärvet var gil- tigt eftersom B hade beviljats lagfart, och det rätta förhållandet uppen- barades senare. Det kan sägas vara jämförbart med den situation där det upptäcks att en köpehandling är förfalskad vilket leder till en åter- gång i alla led trots att handlingen sett ut att vara giltig vid respektive förvärvstidpunkt.

Det bör i detta sammanhang påpekas att det finns regler som syftar till att hålla godtroende aktörer skadelösa. I första hand ska, i den kedja av förbjudna transaktioner vi beskrivit ovan A återbetala köpeskillingen till B, och denne ska i sin tur lämna tillbaka pengar till C. Men om så inte sker skulle bestämmelsen i 18 kap. 4 § andra stycket bli aktuell. Den innebär att den förvärvare, C, som inte kan åberopa god tro eventuellt kan ha rätt till ersättning av staten.

606

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

15.4.4Fastighetsreglering

Som framgått kan en överlåtelse av en fastighet också ske inom ramen för en fastighetsbildningsförrättning, närmare bestämt en fastig- hetsreglering. Det kan ske i form av ett yrkande, som medges, i för- rättningen, eller genom en överenskommelse om överlåtelse som också ligger till grund för ansökan om förrättningen. I det senare fallet bestämmer sig överlåtare och förvärvare oftast gemensamt för att genomföra överlåtelsen av fastigheten på det sättet i stället för att söka lagfart. Den underskrivna handling som utgör en sådan överens- kommelse kan, som vi uppfattat det, som regel lika gärna ligga till grund för en lagfartsansökan. Bland annat framgår där vilket belopp förvärvaren ska betala för att förvärva äganderätten till den aktuella fastigheten. En ansökan om en lantmäteriförrättning grundad på en sådan överenskommelse kan rent principiellt dras tillbaka ända fram till dess att förrättningen avslutats genom ett beslut, och i stället ligga till grund för en ansökan om lagfart i ett inskrivningsärende.

Mindre vanligt är att en fastighetsreglering bygger på ett yrkande från den övertagande fastighetens ägare och att detta sedan medges av den fastighetsägare som ska lämna ifrån sig äganderätten i fastig- hetsregleringen. Vår uppfattning är att det är ett förfarande som är mindre sannolikt i den typ av transaktioner som vi har att behandla.

Vi föreslår att också en övergång av äganderätten som avses genomföras inom ramen för ett fastighetsbildningsärende ska omfattas av de ovan beskrivna reglerna om en särskild säkerhetsskyddsbedöm- ning och lämplighetsprövning samt samråd med tillsynsmyndigheten. Vi kan inte se att det finns skäl för en annan ordning. En fastig- hetsägare som bedriver säkerhetskänslig verksamhet måste förut- sättas vara så insatt i de regler som då gäller att hen har kunskap om vilka typer av transaktioner som regelverket omfattar, inklusive den något mer ovanliga varianten som nu avses.

En viktig anledning till att samma ordning ska gälla oavsett hur äganderätten till fastigheten har övergått, är att överträdelse mot bestämmelserna i säkerhetsskyddslagen är förenat med en sanktions- avgift. För det krävs dock inte att överlåtelsen förklaras ogiltig.

Vi har funnit att det inte bör vara möjligt för tillsynsmyndigheten att förbjuda en sådan övergång av äganderätten efter det att ett slut- ligt beslut om fastighetsreglering fattats i den beskrivna situationen. Ett huvudsakligt skäl för att överlåtelser som gjorts inom ramen för

607

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

ett förrättningsärende inte kan förklaras ogiltiga är den praktiska hanteringen och de svåröverskådliga konsekvenser som kan uppstå i en sådan situation.

Först ska framhållas att fastighetsindelningen är av grundlägg- ande betydelse för stabiliteten på fastighetsmarknaden i vid mening. Bland annat därför är privat jorddelning inte tillåten i Sverige, och alla ändringar i fastighetsindelningen måste ske genom en lantmäteriför- rättning.

Inom ramen för sin ärendehandläggning ska lantmäterimyndig- heten enligt 4 kap. 11 § fastighetsbildningslagen ex officio utreda vilka som är sakägare och därmed berörs av förrättningen. Om det finns oklarheter avseende till exempel ägandet ska förrättningen vilande- förklaras, 4 kap. 39 § eller avvisas, 4 kap. 10 § fastighetsbildningslagen.

De praktiska svårigheterna att rulla tillbaka ett lagakraftvunnet och registrerat förrättningsbeslut ser helt annorlunda ut jämfört med ett lagfartsärende. Svårigheterna är högst betydande då många fastig- heter kunnat påverkas. Fastighetsbildningsinstitutet innebär generellt att flera fastigheter påverkas och fastigheter kan förändras i flera led efter att ett fastighetsbildningsbeslut vunnit laga kraft. Det innebär en efterföljande ogiltighetsförklaring kan skapa en rättslig osäkerhet som omfattar flera fastigheter och betydande arealer med stora eko- nomiska värden. Sådan osäkerhet kan på nationell nivå exempelvis påverka fastigheternas användning som kreditobjekt och öka transak- tionskostnaderna.

Någon möjlighet att i efterhand ogiltigförklara en överlåtelse som resulterat i ett lagakraftvunnet beslut om fastighetsreglering bör alltså inte finnas. Det bör också noteras att det i detta fall är myndig- hetsbeslutet och inte den bakomliggande överlåtelsen som innebär att äganderätten till den aktuella marken övergått.

Det bör också noteras att det i praktiken är omöjligt för en lant- mäterimyndighet att under handläggningen av förrättningen utreda om någon av de fastigheter som berörs av en förrättning rörande just fastighetsreglering faller in under säkerhetsskyddslagens tillämpnings- område. För det första har eller behöver myndigheten inte ha någon detaljerad kännedom om vilken sorts verksamhet som bedrivs på berörda fastigheter för de bedömningar som ska göras i ärendet en- ligt fastighetsbildningslagen. Det räcker med vad som framgår av de taxeringsuppgifter som finns i fastighetsregistret och vad som fram- går av ansökan i ärendet.

608

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

Om ärendet inte är tvistigt behövs heller inget sammanträde hållas, och det är så det oftast är vid fastighetsregleringar. Så förrätt- ningslantmätaren har som regel ingen anledning att besöka fastig- heterna, och något mätningsarbete erfordras vanligtvis inte heller.

Så frågan är då om det finns något annat sätt för myndigheten att få reda på om det förfarande som föreskrivs i säkerhetsskyddslagens 4 kap. är aktuellt, om inte någon av parterna informerat myndigheten om det genom att exempelvis förete ett ställningstagande från till- synsmyndigheten?

Vi har redan konstaterat att en ordning där fastigheter som kan falla in under det aktuella regelverket inte bör markeras särskilt. Det innebär att det som återstår är att lantmäterimyndigheten frågar de av förrättningen berörda fastighetsägarna om så är fallet. Men om nu fastighetsägarna gått så långt utan att iaktta de bestämmelser om särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetsprövning samt samråd utan att något granskningsförfarande inletts torde deras be- nägenhet att svara ärligt på lantmäterimyndighetens fråga inte vara stor. Det är inte heller rimligt att kräva att lantmäterimyndigheten i varje fastighetsreglering ska försöka identifiera rätt tillsynsmyndig- het och begära ett besked därifrån om det är fråga om en överlåtelse som omfattas av det beskrivna regelverket. Tidsutdräkten och kost- naderna skulle bli alldeles för stora och i princip helt belasta fastig- hetsägare med helt vanliga verksamheter.

Som en jämförelse kan nämnas att det i jordförvärvslagen finns bestämmelser som innebär att det i vissa fall krävs ett förvärvstill- stånd från länsstyrelsen för att genomföra en lantmäteriförrättning. Det regelverket utgår från hur fastigheten är taxerad och är därför lätt att hantera för en lantmäterimyndighet (liksom för inskrivnings- myndigheten). Den situationen är därför inte alls ett relevant jäm- förelseobjekt här.

Så svaret på frågan är att det i realiteten saknas möjligheter för lantmäterimyndigheten att på ett enkelt och säkert sätt få reda på att ett godkännande från en tillsynsmyndighet är aktuellt.

609

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

SOU 2024:7

15.4.5Berörda paragrafer och nödvändiga ändringar

I dag stadgar 4 kap. 13 § andra stycket att första stycket inte gäller för överlåtelser av fast egendom. I det utredningsförslag som ligger till grund för bestämmelsen täcktes fast egendom in i det nu gällande första styckets formulering om överlåtelse av ”hela eller någon del av den säkerhetskänsliga verksamheten” och ”egendom som har bety- delse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande inter- nationellt åtagande om säkerhetsskydd”.

Om undantaget beträffande fast egendom i andra stycket tas bort kommer överlåtelse av fast egendom att omfattas av första styckets bestämmelser. För tydlighetens skull bör det emellertid framgå att även fast egendom omfattas.

Säkerhetsskyddslagens 4 kap. 18 § första stycket stadgar att en överlåtelse i strid med ett förbud enligt 17 § är ogiltig. Andra stycket säger att om en överlåtelse som genomförts utan samråd så får till- synsmyndigheten i efterhand besluta om ett sådant förbud varvid överlåtelsen är ogiltig.

Med den ändring vi förslår i 13 § kommer 18 § att gälla även över- låtelse av fast egendom. Paragrafens första stycke kan därför lämnas oförändrat. I paragrafen behöver dock framgå att även övergång av äganderätten som avses hanteras inom ramen för ett ärende enligt fastighetsbildningslagen omfattas av bestämmelserna om särskild säkerhetsskyddsbedömning, lämplighetsprövning och samråd.

Vi har dock konstaterat att om något samråd inte skett, och en överlåtelse legat till grund för en fastighetsreglering som vunnit laga kraft så kan den inte rullas tillbaka. Lantmäterimyndighetens beslut ligger fast. Det innebär att det i 18 § andra stycket bör föras in en bestämmelse som säger att det, när det gäller överlåtelse av fast egen- dom som skett utan samråd, bara är lagfartspliktiga överlåtelser som blir ogiltiga.

I säkerhetsskyddslagens 7 kap. finns bestämmelser om sanktions- avgifter vid överträdelser av vissa bestämmelser i lagen. Bland annat kan ett uteblivet samråd enligt 4 kap. 15 § första stycket eller en överlåtelse i strid med ett förbud enligt 4 kap. 17 § resultera i att en sanktionsavgift tas ut. Sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas bland annat med hänsyn till om överträdelsen varit uppsåtlig eller berott på oaktsamhet.

610

SOU 2024:7

Säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse av egendom

Vi har kommit fram till att det saknas möjlighet att rulla tillbaka en genomförd fastighetsreglering grundad på en överenskommelse om överlåtelse av en fastighet, men att bestämmelserna om samråd ska gälla. En sådan förrättning grundad på ett medgivet yrkande om marköverföring träffas inte alls av det nu aktuella regelverket då det inte är fråga om en överlåtelse.

Vi menar att en överföring av mark inom ramen för en lantmäteri- förrättning som, om det vore fråga om en lagfartspliktig överlåtelse skulle träffas av bestämmelserna i säkerhetsskyddslagens 4 kap., måste betraktas som en uppsåtlig överträdelse av regelverket.

Samma synsätt bör även gälla en genomförd fastighetsreglering där något samråd inte genomförts eller genomförts trots ett förbud. Eftersom någon tillbakarullning inte heller kan göras i dessa fall måste den skada som kan ha uppstått dessutom sägas vara större jämfört med när en överlåtelse förbjudits, blivit ogiltig och den beviljade lag- farten rullas tillbaka. Dessutom kan framhållas att en hantering med en fastighetsreglering kräver betydligt mer planering än en regelrätt överlåtelse med följande lagfartsansökan. Inte minst krävs att den till vilken äganderätten ska överföras redan äger en för ändamålet lämp- lig fastighet i aktuell kommun.

Ett genomslag för denna uppfattning kräver ingen författnings- ändring.

Tillsynsmyndigheternas, och regeringens, skyldighet att under- rätta inskrivnings- och lantmäterimyndighet om beslut som innebär att en överlåtelse som innefattar fast egendom förbjuds måste regleras särskilt. Det sker lämpligen i säkerhetsskyddsförordningens (2021:955) 6 kap., som redan innehåller visa bestämmelser om underrättelser. Bestämmelsen kan utformas på ungefär samma sätt som skett vad av- ser Kronofogdemyndighetens skyldighet att underrätta inskrivnings- myndigheten i exekutionsförordningens kapitel 6.

Det är inte osannolikt att en sådan underrättelse, beroende på hur den utformas, kan ha ett innehåll som innebär att sekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) föreligger. I så fall behövs en sekretessbrytande bestämmelse. En tillämpbar sådan återfinns i 10 kap. 28 § OSL. Där stadgas att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldig- het följer av lag eller förordning. Det innebär att tillsynsmyndig- hetens uppgiftsskyldighet måste formuleras med detta i åtanke.

611

16 Övriga författningsförslag

16.1Ett nytt samverkansorgan för informations- och cybersäkerhet bör inrättas vid Lantmäteriet

Förslag: Ett nytt samverkansorgan, med representation från rele- vanta myndigheter och företag, bör inrättas vid Lantmäteriet för övergripande diskussioner och avstämningar av olika säkerhets- anknutna frågor kopplade till främst Lantmäteriets fastighets- register- och tillhandahållandeverksamhet.

Utifrån det faktum att termen råd är väl etablerad för flera samverkansgrupperingar i Lantmäteriets verksamhet föreslår vi den föreslagna grupperingen ska benämnas rådet för informa- tions- och cybersäkerhet.

Samverkansorganet ska inte påverka det ansvar som respektive verksamhetsutövare har för sitt säkerhetsskydd eller innefatta rådgivning av tillsynsmyndigheter.

16.1.1Behov av ökad kunskap, kontaktytor och samverkan med verksamhetsutövare med fokus på informations- och cybersäkerhet

Kunskap och kompetens är en viktig grund för att kunna hantera frågor kopplade till fastighetsinformation, informations- och cyber- säkerhet samt skyddet av Sveriges säkerhet. Detsamma gäller behovet av kontaktvägar – och förtroende – mellan Lantmäteriet som register- hållare och de aktörer som antingen bedriver säkerhetskänslig verk- samhet eller har till uppgift att på olika sätt skydda Sverige mot olika former av intrång kopplat till Lantmäteriets verksamhetsområde.

613

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

Historiskt sett har det funnits särskilda resurser i Lantmäteriet när det gäller kompetensen kring frågor som rör Sveriges säkerhet. Så sent som runt sekelskiftet var det som då kallades landskapsinfor- mation (i dag benämnt geografisk information) en egen funktion i totalförsvaret med dåvarande Lantmäteriverket som funktionsansva- rig myndighet. Vidare fanns en så kallad militärassistent placerad vid myndigheten. Det var ett militärt befäl som var organisatoriskt in- placerad i myndigheten för att stödja den i olika frågor med koppling till försvaret av Sverige.

I våra kontakter med olika intressenter inom främst telekom och elproduktion och eldistribution men också med flera myndigheter har vi bland annat diskuterat behovet av författningsstöd för att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter som berör fastighetsregistret, däribland behovet av uppgiftsskyldig- het gentemot myndigheter med ansvar inom informationssäkerhets- området.

Svaret från i princip alla de ovan nämnda organisationerna är att de efterfrågar samverkan och samarbete snarare än lagregler för att höja den samlade förmågan att skydda känslig fastighetsinformation från olika typer av angrepp. De menar, som vi uppfattar det, att nya regler inte automatiskt ökar förmågan att förebygga och motstå an- grepp. De vill i stället se andra lösningar som ger – enskilt och samlat

–ökad kompetens, förståelse för olika verksamheter och samband mellan dem.

De har också understrukit behovet av samverkan mellan berörda aktörer inom såväl privat som offentlig sektor. Verksamhetsutövarna men även flera myndigheter ser ett behov av ökad gemensam kun- skap om de olika skedena i den kedja av aktiviteter som startar när en verksamhetsutövare bestämmer sig för hur behovet av markåtkomst ska lösas och som ofta fortsätter med att ett ärende hos Lantmäteriet initieras för att leda fram till ett beslut som redovisas i fastighets- registret och där informationen sedan kan komma att användas i många olika sammanhang. Dessa olika steg i kedjan kan påverka hur uppgifter om Sveriges säkerhet skyddas. Aktörerna menar att det bland annat görs olika bedömningar vad gäller till exempel behovet av att skydda viss information i olika organisationer. Denna risk be- döms minska om aktörernas kunskapsnivåer höjs, och om riskmed- vetenheten ökar.

614

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

Flertalet av de organisationer vi pratat med har menat att ett sam- verkansorgan vid Lantmäteriet, med rätt sammansättning där både myndigheter och företag är representerade, är ett bra sätt att åstad- komma detta.

16.1.2Lantmäteriets befintliga råd

Idag finns det, förutom styrelsen, fyra fasta organ med extern repre- sentation vid Lantmäteriet. Två av dem, Geodatarådet och Ort- namnsrådet är reglerade i förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Mark- och fastighetsrådet och Kredit- och fastig- hetsmarknadsrådet har myndigheten själv inrättat.

Enligt instruktionen ska Ortnamnsrådet ge råd i frågor om ort- namn med företrädare för ortnamnsvårdande och namngivande intres- senter. Vilka dessa är bestämmer myndigheten själv. I dag är Insti- tutet för språk- och folkminnen, Riksantikvarieämbetet, Sametinget, Sveriges kommuner och regioner, Trafikverket, universiteten och Sveriges Hembygdsförbund företrädda i rådet. Vi uppfattar att del- tagande i detta råd också ger något tillbaka, det vill säga som deltag- are har man nytta i sin egen verksamhet av de diskussioner och den samverkan som äger rum i rådet.

Geodatarådet är mer utförligt reglerat i instruktionen. Det ger råd i frågor som rör Lantmäteriets samordnande roll inom området för geografisk information och fastighetsinformation (geodataområdet). Rådets uppgifter är angivna i fem punkter i förordningens 19 § andra stycke. Det ska ha en ordförande (Lantmäteriets generaldirektör) och högst 17 andra ledamöter. Dessa är generaldirektörerna (eller den som någon av dem sätter i sitt ställe) för tretton angivna myn- digheter, en ledamot som företräder länsstyrelserna, två ledamöter som företräder kommunerna samt ytterligare en ledamot. Även här upplevs deltagandet i rådet som positivt för de egna verksamheterna, vilket bland annat kommit till uttryck genom att flera myndigheter tillkommit som ledamöter på egen begäran.

De två råd som Lantmäteriet själv inrättat har inte några mot- svarande uppdragsbeskrivningar utan regleras i myndighetens arbets- ordning. De kan sägas vara samverkansorgan i för deltagarna gemen- samma frågor.

615

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

Gemensamt för alla råden är att de utgör ett stöd för myndig- hetens verksamhet inom respektive område. Geodatarådet har som framgått en av regeringen beslutad sammansättning medan de övriga rådens sammansättning beslutas av Lantmäteriet, sannolikt i nära samverkan med de organisationer som vid varje tillfälle företräds i respektive råd. Det är i stor utsträckning upp till respektive råd att utveckla sina arbetsformer och utforma sin agenda, även om Geo- datarådet har ett antal angivna uppgifter. Det är också upp till myn- dighetens ledning att bestämma hur man vill använda råden och dess ledamöter som stöd för verksamheten. Det ska också framhållas att råd av detta slag inte kan fatta beslut om myndighetens verksamhet, och inte på något sätt ansvarar för verksamheten på det sätt som styr- else och generaldirektör gör.

16.1.3Ett samverkansorgan för kunskap, kompetens och förbättrade kontaktvägar bör inrättas

Som framgår av avsnitt 10.6 har det framkommit behov av ökad gemensam kompetens och mer samsyn hos de aktörer som har säker- hetskänslig verksamhet kopplad till fastigheter och därmed informa- tionen i fastighetsregistret.

Vår övergripande bedömning är att ökad kompetens till exempel om hur olika beslut redovisas i fastighetsregistret, hur information används och hur olika fastighetsrättsliga lösningar kan föranleda olika skyddsbehov är ett område som torde ge stor effekt för säker- heten i fastighetsregistret, både på kort och lång sikt. Det är också uppenbart att kloka åtgärder, exempelvis rörande valet av form för markåtkomst, så tidigt som möjligt i den kedja vi beskrivit ovan i avsnitt 16.1.1 innebär ett starkare skydd för känsliga uppgifter. Vi har, tyvärr, kunnat konstatera att verksamhetsutövares yrkanden i samband med ansökan om fastighetsbildning lett till beslut som på ett onödigt detaljerat sätt ger en bild av verksamhetens art och att detta skulle kunna leda till skada för Sveriges säkerhet.

För att så inte ska ske krävs att aktörerna i denna kedja har kom- petens och upparbetade kontaktvägar för att vid behov skaffa mer information och kunskap inför ett viktigt ställningstagande. Det hand- lar om att flera aktörer i kedjan tillsammans skapar en gemensam syn på behov av skydd i olika typsituationer och lämpliga åtgärder för att åstadkomma detta.

616

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

Att just kompetens, kunskap och samskapande av skydd har stor potential beror enligt vår uppfattning på det faktum att dessa fakto- rer oftast är orsaken till att verksamheter inte lever upp till de redan gällande författningsreglerade kraven. Det är då svårt att tala om vad som behövs för att öka förmåga, om den befintliga förmågan inte når upp till de grundläggande kraven.

Med det sagt vill vi samtidigt lyfta fram att vår bedömning är att Lantmäteriets förmågor i fråga om angrepp och it-incidenter knutna till fastighetsregistret hittills har fungerat väl. Det är dock inte till- räckligt att systemen är robusta på ett ställe, utan hela leveranskedjan måste fungera väl för att kunna prata om en reell skyddseffekt.

Vi har diskuterat främst två rättsliga alternativ, som skulle kunna påskynda och förbättra den gemensamma förmågan i leveranskedjan till fastighetsregistret. Det ena alternativet är förutsättningar för Lantmäteriet att uppställa tvingande krav på tidigare led i leverans- kedjan. Det andra alternativet är förutsättningar i form av incitament för ett närmare och stadigvarande samarbete mellan aktörer i leve- ranskedjan (alltså kedjan av processer hos olika verksamheter som föregår registring av uppgifter i fastighetsregistret och användningen av dessa uppgifter i samhället). I fråga om det senare alternativet har det framkommit att samarbetsformer kopplat till ett särskilt organ utgör ett fungerande koncept för Lantmäteriet inom andra områden.

Mot denna bakgrund har vi kommit fram till att ett samverkans- organ inriktat på säkerhetsanknutna frågor är ett bra sätt att ytter- ligare stärka och utveckla såväl Lantmäteriets förmåga som den sam- lade förmågan i leveranskedjan, att hantera frågor med koppling till säkerheten kring fastighetsinformation.

De intressenter vi haft kontakt med har uttryckt sig positivt om denna bedömning och också framhållit att det är något som de själva skulle kunna ha direkt nytta av. Dels kan det bidra till att de får en ökad kunskap om fastighetsregistret och dess användning, dels kan det bidra till bättre samordning och kunskap om misstänkta försök att komma över känslig information.

Vår bedömning är också att ett organ av detta slag skulle förbättra och effektivisera de både önskvärda och nödvändiga kontaktvägarna mellan Lantmäteriet och berörda aktörer på ett sätt som bland annat gör dem mindre personberoende än vad fallet är i dag.

617

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

Vi föreslår därför att ett sådant organ inrättas för Lantmäteriet och att det ska regleras i Lantmäteriets instruktion. Det bör ha en bred sammansättning, där aktörer som huvudsakligen bedriver verk- samhet som endast i vissa delar är säkerhetskänslig blandas med sådana primärt har uppdrag kopplat till skyddet av Sverige. Även de kommunala lantmäterimyndigheterna bör vara företrädda. Det inne- bär att dess ledamöter representerar både offentlig och privat verk- samhet. Sammantaget handlar det om representanter från aktörer som ingår i leveranskedjans olika faser fram tills att uppgifterna regi- streras i fastighetsregistret för att sedan användas i samhället. Detta är också vad som skiljer sig från exempelvis det nuvarande Geodata- rådet, där sammansättningen av ledamöterna baseras på en helt annan inriktning.

16.1.4Den övergripande inriktningen är fastighetsregistret

Fastighetsregistret bör vara samverkansorganets huvudsakliga fokus. Det bör dock även kunna diskutera exempelvis informations- och cybersäkerhetsfrågor som gäller fastighetsbildnings- och inskrivnings- verksamhet eller geografisk information. Som vi varit inne på tidi- gare, handlar det om att öka förmågan i hela leveranskedjan och dess olika aspekter, vilket alltså även inkluderar fastighetsinformationens visualisering i geografiska informationsprodukter.

Begreppet informations- och cybersäkerhet ska tolkas extensivt. Informationssäkerhet regleras exempelvis både i säkerhetsskyddslagen och i EU:s dataskyddsförordning, men även i beredskapsförordningen (2022:524).

I regeringens beslut i december 2020 om ett nationellt cybersäker- hetscenter (Fö2019/01330) uttalas att det övergripande målet med centret är att stärka Sveriges samlade förmåga att förebygga, upp- täcka och hantera antagonistiska cyberhot. Samverkan med privata och offentliga aktörer ska enligt regeringen utgöra en central del av uppdraget.

Ungefär samma målbild kan, kopplat till vad som uttalas i våra direktiv bland annat om förstärkt informationssäkerhet, villkor vid utlämnande och försvarssekretess, appliceras på Lantmäteriet och fastighetsregistret.

618

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

Vår bedömning är att det nationella cybersäkerhetscentret har ett mer nationellt perspektiv och att det därför kan vara svårt att utgå från att domänspecifika frågor, som i det här fallet för grundläggande fastighetsinformation, ingår i centrets uppdrag. Däremot är det inget som hindrar det etableras ett samarbete mellan Lantmäteriets infor- mations- och cybersäkerhetsråd och centret.

Mot bakgrund av hur fort säkerhetsläget och hotbilder förändras bör mandatet vara brett. Detta bör också återspegla sig i hur uppgif- ten beskrivs i Lantmäteriets instruktion, där ledning kan hämtas i vad som sägs om Ortnamnsrådet.

Vi menar att man i samverkansorganet ska kunna diskutera frågor på en nivå som ger nytta i det operativa arbetet för alla de deltagande organisationerna, vilket förutsätter taktiska och operativa förmågor snarare än rent strategiska. Vår avsikt är inte att man ska diskutera specifika, operativa frågor. Syftet är inte att utbyta information som omfattas av sekretess, exempelvis 15 kap. 2 § OSL, men sådant utbyte får ske i enskilda fall om det är tillåtet enligt OSL.

Dialogen kan handla om hur olika aktörer ser på hur känsliga olika typer av sammanställningar kan uppfattas vara, om det exem- pelvis sker förändringar rörande vilka typer av information eller fastig- hetsinnehav som efterfrågas hos Lantmäteriet, hur de olika aktörerna ser på behovet av att skydda viss typ av uppgifter i olika delar av den kedja av aktiviteter vi beskrivit, etc. På så sätt menar vi det blir möj- ligt att säkerställa ett mer konsekvent skydd av information som finns hos flera olika aktörer.

Vidare bör deltagandet ge goda möjligheter till dialog mellan främst enskilda deltagare och Lantmäteriet i frågor av gemensamt intresse. Samverkansorganet kan bli en plattform för dialoger om verksam- hetsutövares skyddsvärden. Vi har förstått att bland annat Försvars- makten ser ett behov av det slaget av möten.

Diskussioner i de enskilda fallen kan, beroende på hur generell eller detaljerad dialogen är, avse uppgifter som omfattas försvars- sekretess. I så fall är det naturligtvis viktigt att utlämnande av uppgif- terna och hanteringen av dem är förenlig med offentlighets- och sekretesslagen och säkerhetsskyddslagen.

Vi ser, som framgått, detta som en möjlighet för deltagarna att tillsammans skapa förutsättningar för ett mer konsekvent skydd av information som i sammanställd form kan skada Sveriges säkerhet. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har nyligen publicerat en

619

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

förstudierapport Möjliga hot och risker rörande öppna geodata (FOI Memo 8296). Även om fastighetsinformation enbart nämns indirekt i rapporten finns där tydliga paralleller till våra resonemang. Bland annat konstaterar FOI att enskilda aktörer förmodligen inte själva kan överblicka alla aggregeringsmöjligheter eller potentiella hot och risker med att tillgängliggöra öppna data. Den hastiga teknikutveck- lingen inom maskininlärning och artificiell intelligens gör det ännu svårare. Bedömningar av hot och risker samt erforderliga åtgärder behöver därför göras löpande i samverkan mellan olika aktörer.

Detta innebär sammantaget att det kommer att krävas ett visst arbete för att prova sig fram till lämpliga arbetsformer, och att detta kommer att ta viss tid. Samtidigt är vi övertygade om att även ett sådant arbete kommer att ha positiva effekter för de deltagande orga- nisationernas både enskilda och sammanlagda förmåga.

16.1.5Sammansättning

Utifrån de syften vi angett är det viktigt att de personer som utses att företräda respektive organisation har rätt kompetens och känne- dom om respektive organisations verksamhet och på rätt nivå.

Antalet ledamöter i rådet bör inte vara allt för stort, då det kan leda till att mötena blir mer av ett informations- än det samtals- och diskussionsforum vi ser framför oss. En lämplig storlek på samverkans- organet menar vi bör ligga någonstans mellan Ortnamnsrådets åtta ledamöter och Geodatarådets arton, vilket innebär tio till tolv leda- möter.

Vidare bör det finnas möjligheter att på ett enkelt sätt kunna för- ändra sammansättningen över tid, i syfte att få en bredare spridning vad gäller kunskaper och erfarenheter utan att antalet ledamöter blir för stort. På så sätt kan också nyttan nå en vidare krets av organi- sationer, och nyttan för Lantmäteriet bli större. Det sagda innebär att i vart fall hela organets sammansättning inte bör regleras i myn- dighetens instruktion.

När det gäller den konkreta sammansättningen bör de organisa- tioner som ska utse ledamöter vara sådana som bedriver säkerhets- känslig verksamhet eller är tillsynsmyndigheter enligt säkerhetsskydds- lagen för vissa särskilt känsliga verksamheter, vad vi skulle kunna kalla skyddsmyndigheter samt de kommunala lantmäterimyndighet-

620

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

erna. Lämpliga aktörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet återfinns inom elproduktion, eldistribution och telekom. På myn- dighetssidan är Post- och telestyrelsen, Affärsverket svenska kraft- nät och någon länsstyrelse exempel på lämpliga deltagare. I kretsen Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forsknings- institut, Säkerhetspolisen samt Polismyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap finns myndigheter med andra kom- petenser som är mer specifikt inriktade på skyddet av Sverige.

Vårt förslag innebär alltså att det kommer att finnas represen- tanter från myndigheter som har en tillsynsroll enligt säkerhets- skyddslagen liksom myndigheter och företag som har verksamheter som omfattas av sådan tillsyn. Vi har förstått att vissa tillsynsmyn- digheter uppfattar det som ett möjligt problem att delta i sådana sammanhang där det kan uppfattas som att man ger råd i frågor som ligger under tillsynsansvaret.

Men vårt förslag handlar inte om att någon tillsynsmyndighet förväntas ge råd i sådana frågor. Av betänkandet Kompletteringar till den nya säkerhetsskyddslagen (SOU 2018:82 s. 411 f.) framgår att ut- redningen gör skillnad mellan rådgivning och vägledning samt att det förra inte bör vara aktuellt för tillsynsmyndigheterna medan däremot vägledning ska lämnas. Rådgivning avser rekommendationer eller handlingsalternativ i specifika fall medan vägledning är mer allmänt inriktad och snarare svara på frågan på vilket sätt en viss fråga kan hanteras än vad som ska göras i det specifika fallet. Regeringen uttalade inget om detta i den efterföljande propositionen (prop. 2020/21:13), men vi har ingen annan uppfattning i frågan än den av utredningen redovisade. Inrättandet av ett samverkansorgan innebär alltså inte att någon av de deltagande verksamhetsutövarnas eget ansvar vad gäller att till exempel tillämpa säkerhetsskyddslagen eller annan författning på något sätt förändras.

Detta ställer naturligtvis vissa krav på att deltagarna beaktar de olika roller de medverkande organisationerna har. Det är i och för sig inte alldeles ovanligt att en organisation har olika roller inom sitt verksamhetsområde, och det är vanligtvis inte problematiskt att han- tera när myndigheten deltar i olika former av samverkan. Tvärtom uppfattas det som givande och en möjlighet att utveckla myndighet- ens kompetens och förmåga.

621

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

Varje organisation förutsätts ha en ledamot var. Eftersom det är Lantmäteriets samverkansorgan bör myndigheten svara för ordför- andeskapet i rådet.

16.1.6Benämningen bör vara råd

Vi har övervägt olika benämningar för det samverkansorgan vi föreslår ska finnas vid Lantmäteriet. Även om avsikten inte är att det ska vara fråga om ett formellt rådgivande organ har vi fastnat för att det bör benämnas råd, och då närmare bestämt rådet för informa- tions- och cybersäkerhet.

Det främsta skälet för detta är det faktum att det redan finns fyra råd vid Lantmäteriet, varav två har liknande funktion som det vi nu föreslår. Det är med andra ord en väl etablerad benämning i detta sammanhang.

Ett möjligt alternativ är att använda benämningen samverkansforum.

16.2Följdändringar med anledning av våra förslag

Förslag: Hänvisningar i andra lagar och förordningar till nuvar- ande lag och förordning om fastighetsregister ska bytas ut till hänvisningar till de nya författningarna.

Hänvisningar till fastighetsregistrets allmänna del och inskriv- ningsdel som görs i andra lagar och förordningar ska bytas ut mot hänvisningar till fastighetsregistret och i relevanta fall till hänvis- ning till regler i 19 kap. fastighetsbildningslagen respektive 19 kap. jordabalken. Rubrikerna till dessa kapitel föreslås också få en ny lydelse.

Bestämmelsen i 19 kap. 27 § föreslås justeras i fråga om bemyn- digande till regleringen om att uppgift om personnummer eller samordningsnummer får ändras i fastighetsregistret.

622

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

16.2.1Följdändringar med anledning av att den befintliga regleringen upphävs och ersätts med ny

Vårt förslag innebär att den nuvarande lagen (2000:224) om fastig- hetsregister och förordningen (2000:308) om fastighetsregister upp- hävs och ersätts med två nya lagar. Hänvisningar till den nuvarande regleringen finns i ett antal författningar av skiftande slag.

En hänvisning som avser den dataskyddsrättsliga regleringen i den nuvarande fastighetsregisterlagen finns i 15 § 2 lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation och 2 § sista stycket kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera. Dessa föreslås ersättas med en hänvisning till den nya fastighetsdatalagen.

Hänvisningar som avser verksamhetsregleringen i den nuvarande fastighetsregisterlagen finns i

•19 kap. 1 § jordabalken

•1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988)

•6 § lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar

•5 kap. 1 § vallagen (2005:837) och

•3 § lagen (2006:378) om lägenhetsregister.

Dessa föreslås ersättas med en hänvisning till den nya lagen om fastig- hetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Hänvisningar till den nuvarande förordningen om fastighets- register finns i

•1 och 6 §§ inskrivningsförordningen (2000:309)

•33 och 34 §§ fastighetsbildningskungörelsen (1971:762)

•4 § ledningsrättskungörelsen (1973:1148)

•5 § anläggningskungörelsen (1973:1165) och

•3, 4, 6, 9, 10, 17 §§ kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis.

Dessa föreslås ersättas med en hänvisning till den nya förordningen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastig- hetsinformation.

623

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

16.2.2Följdändringar med anledning av att fastighetsregistrets olika delar tas bort

Flera författningar hänvisar till fastighetsregistret utan att ange vilken författning som avses. Hänvisningen är i dessa fall specificerade i fråga om vilka uppgifter som avses i viss del i registret. Hänvis- ningar av detta slag som vi har identifierat rör enbart fastighets- registrets allmänna del och inskrivningsdel.

De lagar som innehåller flest sådana hänvisningar är fastighets- bildningslagen och jordabalken. Vad som ska ingå i den allmänna delen respektive inskrivningsdelen regleras i 19 kap. fastighetsbild- ningslagen och 19 kap. jordabalken. Vårt förslag är att hänvisningar som syftar till att peka ut ett visst innehåll i fastighetsregistret ska i dessa fall bytas ut till hänvisningar till 19 kap. fastighetsbildnings- lagen respektive jordabalken. I vissa fall, bestämmelsen anger inskriv- ningsmyndigheten eller lantmäterimyndigheten, har det varit tillräck- ligt att enbart hänvisa till fastighetsregistret.

I 19 kap. fastighetsbildningslagen respektive 19 kap. jordabalken ska däremot hänvisningen till den allmänna delen respektive inskriv- ningsdelen bytas ut till en hänvisning till den nya lagen om fastighets- register och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Fastighetsregistrets allmänna del

I följande lagar finns det hänvisningar till fastighetsregistrets allmänna del.

•Jordabalken

•Miljöbalken

•Lagen (1952:166) om häradsallmänningar

•Lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

•Lagen (1970:991) om ändring i kommunal indelning i samband med fastighetsbildning

•Fastighetsbildningslagen (1970:988)

•Ledningsrättslagen (1973:1144)

•Anläggningslagen (1973:1149)

624

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

•Kulturmiljölagen (1988:950)

•Lagen (1994:448) om pantbrevsregister.

I följande förordningar och kungörelser finns det hänvisningar till fastighetsregistrets allmänna del.

•Förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar

•Förordningen (1998:930) om miljöriskområden

•Förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet

•Fastighetsbildningskungörelsen (1971:762)

•Ledningsrättskungörelsen (1973:1148)

•Expropriationskungörelsen (1972:727)

•Anläggningskungörelsen (1973:1165)

•Kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis m.m.

Fastighetsregistrets inskrivningsdel

I följande lagar finns hänvisningar till fastighetsregistrets inskrivnings- del.

•Jordabalken

•Miljöbalken

•Fastighetsbildningslagen (1970:988)

•Lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

•Expropriationslagen (1972:719)

•Bostadsförvaltningslagen (1977:792)

•Jordförvärvslagen (1979:230)

•Lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt

•Lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden

•Lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

625

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

•Lagen (1994:448) om pantbrevsregister

•Lagen (2005:105) om säkerhetsrätt i försäkringsersättning

•Plan- och bygglagen (2010:900)

•Lagen (2011:900) om dödande av förkommen handling

•Lagen (2013:488) om förnyelse av vissa inskrivningar i fastighets- registret.

I följande förordningar och kungörelser finns hänvisningar till fastig- hetsregistrets inskrivningsdel.

•Förordningen (1984:406) om stämpelskatt vid inskrivningsmyn- digheter

•Konkursförordningen (1987:916)

•Fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199)

•Förordningen (1998:930) om miljöriskområden

•Inskrivningsförordningen (2000:309)

•Förordningen (2012:708) om byggande av järnväg

•Förordningen (2016:881) om statligt investeringsstöd för hyres- bostäder och bostäder för studerande

•Fastighetsbildningskungörelsen (1971:762)

•Expropriationskungörelsen (1972:727).

16.2.3Följdändringar med anledning av förslag om

en mer fullständig redovisning av personnummer och samordningsnummer i fastighetsregistret

I avsnitt 14.7.2 har vi föreslagit att redovisningen av identitets- nummer ska bli mer fullständig. I 19 kap. 27 § jordabalken finns det en bestämmelse om att regeringen får föreskriva att ändring av namn och adressuppgifter får införas i fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i det kapitlet. För att redovisningen av identitetsnummer ska blir mer fullständig och korrekt, behöver

626

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

bestämmelsen i jordabalken kompletteras med uppgift om person- nummer och samordningsnummer.

16.3Behov av ändringar i ledningsrättslagen

Förslag: Det finns skäl att lägga till uppgift om ledningsrättshav- are i fastighetsregistret. För att kunna lägga till uppgiften krävs dock mer utredning.

Vi föreslår att Lantmäteriet ges i uppdrag av regeringen att ut- reda hur kraven på att anmäla ledningsrättshavare och överlåtelse ska ske och vilka eventuella konsekvenser en underlåtelse av detta ska medföra.

Uppdraget bör också omfatta frågor om vilka handlingar som bör bifogas anmälan, vilka handläggningsregler som ska gälla för en anmälan, och vilka författningsändringar som krävs bland annat i ledningsrättslagen, om det behövs övergångsregler samt om kost- nader.

16.3.1Uppgift om ledningsrättshavare

Under våra samtal med olika intressenter har behovet av att i fastig- hetsregistret kunna få information om vem som är ägare till en viss ledningsrätt framförts från samtliga ledningsrättshavare. Även Lant- mäteriet har framfört denna synpunkt.

Orsaken till att uppgiften efterfrågas är att det upplevs som både kostsamt och tidsödande att ta reda på vem som är innehavare av en viss ledningsrätt i dag. Medan de ledningsnät som utgör en viktig del av vår fysiska infrastruktur tidigare i huvudsak ägdes av offentliga aktörer så är ägandet i dag spritt på många främst privata aktörer och ledningsnäten, inklusive ledningsrätterna, överlåts då och då. Det innebär att såväl markägare, andra ledningsägare och offentliga organ behöver få besked om vem som äger en viss ledning och innehar even- tuella ledningsrätter. Eftersom dessa uppgifter inte finns i något offentligt register ställs många frågor till olika aktörer för att få fram en sådan uppgift. Om det av fastighetsregistret framgår vem som är ledningsrättshavare skulle det underlätta för alla, inte minst lednings- rättshavarna själva.

627

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

Vår uppfattning är att behovet är motiverat och viktigt för att fastighetsregistret ska uppnå sitt syfte. Konsekvenserna av att upp- gifterna inte är tillgängliga på ett enkelt sätt leder till omfattande merarbete och osäkerhet kring de fastighetsrättsliga förhållandena hos både offentliga och privata aktörer. Därmed är detta en uppgift som lämpligen bör redovisas i fastighetsregistret, i anslutning till övriga uppgifter om respektive ledningsrätt.

Vi lämnar dock inga författningsförslag i denna del eftersom frågan förutsätter mer utredning.

16.3.2Tidigare utredning

Frågan om att redovisa uppgift om ledningsrättshavare i ett offent- ligt register är inte ny. I betänkandet Ledningsrätt (SOU 2004:7) redo- visade 2002 års ledningsrättsutredning sina överväganden.

Utredningen hade bland annat i uppdrag att undersöka om det skulle införas särskilda sakrättsliga regler vad gäller överlåtelse och pantsättning av en ledningsrätt som utgör lös egendom. Vidare skulle, enligt direktiven, ett allmänt tillgängligt ledningsrättsregister kunna innehålla uppgifter om ledningsrättshavare och eventuella nyttjande- rättshavare. Direktiven uttalade två omständigheter som skulle kunna motivera ett ledningsrättsregister. Det första var att ett register med aktuella ledningsrättshavare skulle kunna underlätta för enskilda och det allmänna att komma i kontakt med dem. Det andra var att ett ledningsrättsregister skulle kunna ligga till grund för regler om sak- rättsligt skydd i samband med överlåtelse eller pantsättning.

Utredningen skulle därför göra vissa överväganden kring ett sådant register, bland annat rörande behov, användning, kostnader för upp- byggande och löpande drift, finansiering samt, om arbetet ger under- lag för det, ta ställning till om det bör inrättas ett register och vem som i så fall vem som bör föra det och hur det bör regleras. Men några förslag som förutsätter att ett register byggs upp ska dock enligt direktiven inte lämnas.

I sitt slutbetänkande konstaterade utredningen att man bör ta till enklare lösningar än att föreslå ett särskilt ledningsrättsregister. Som ett möjligt exempel nämns att man på ungefär samma sätt som regi- strering av innehavet av ett pantbrev enligt 22 kap. 12 § jordabalken skulle kunna inför en möjlighet till frivillig registrering av innehav av

628

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

ledningsrätt. Ett annat alternativ angavs vara att koppla skriftlighet och registrering som ett villkor för att en överlåtelse av ledningsrätt ska vara giltig.

Detta innebar att utredningen förordade att det befintliga fastig- hetsregistret skulle utnyttjas för ändamålet, till exempel genom att det i fastighetsregisterförordningen förs in en föreskrift om registrering av innehav av innehav av ledningsrätt. Utredningen diskuterade också vilka rättsverkningar som skulle kunna knytas till en sådan registrering.

Utredningen kom emellertid fram till att formuleringarna i direk- tiven innebar att man var förhindrade att lägga fram författnings- förslag som innebär att ett helt nytt register skapas, och att det heller inte är förenligt med direktiven att lägga fram förslag som innebär att befintliga register på ett eller annat sätt ges tilläggsfunktioner. Man kunde endast diskutera olika möjliga alternativ till lösning. I be- tänkandet uttalar utredningen därför att frågan om att ge fastighets- registret tilläggsfunktioner för att komma i kontakt med lednings- rättshavare bör övervägas i särskild ordning.

16.3.3Hur skulle det kunna se ut?

Om fastighetsregistret ska kompletteras med uppgifter om lednings- rättshavare uppstår först och främst frågan om vilka uppgifter som behövs, hur de ska registreras och vilken verkan en registrering ska ha. Därtill kommer naturligtvis frågor rörande författningsreglering, kostnader, finansiering med mera.

För att en redovisning av ledningsrättshavare ska vara menings- full krävs att uppgiften förs in ihop med uppgifterna om den aktuella ledningsrätten. Alla ledningsrätter i fastighetsregistret har en unik identitet i form av ett aktnummer. Detta aktnummer bör vara ingången till uppgiften om vem som är innehavare av just den ledningsrätten, och därmed också ingången när uppgiften ska ajourföras. Förutom namnet på ledningsrättshavaren ska organisationsnummer eller mot- svarande för privatpersoner finnas med. På så sätt kan adressupp- gifter hämtas automatiskt liksom eventuella förändringar av namn. Slutligen bör tidpunkten för äganderättsövergången anges liksom om det är fråga om överlåtelse, byte eller exempelvis fusion.

629

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

Det finns olika sätt på hur en komplettering av fastighetsregistret i detta avseende ska gå till och vad det ska omfatta. Vi är övertygade om att det måste vara en enkel hantering, och att det främsta motivet ligger i den nytta ledningsrättshavarna själva ser för att underlätta och rationalisera sin egen verksamhet. Vi menar därför att förfaran- det bör vara frivilligt och att 2002 års ledningsrättsutrednings jäm- förelse med förfarandet med att notera en innehavsanteckning avse- ende pantbrev bör vara vägledande. Även om innehavsanteckningar inte används i någon omfattning i dag när pantbrevsregistret finns så är det en enkel och väl beprövad ordning. Den bygger på frivillighet, är enkel och innebär inte något behov av prövning från den regi- strerande myndighetens sida. Och den ger heller inte några stora rättskonsekvenser. I senare rättsliga processer måste den som anteck- nat sig som innehavare av pantbrevet styrka sina rättigheter genom att, i det fallet, förete bland annat pantbrevet.

På motsvarande sätt blir en anteckning om vem som är lednings- rättshavare främst en upplysning till olika aktörer om vem man ska kontakta i det ärende man har men att det kan hända att det visar sig att uppgiften inte stämmer. Men då kan man, om ledningsrätten till exempel överlåtits, hänvisas rätt. Vi tror emellertid att det som anteck- nas som regel kommer att vara uppgifter som är korrekta.

Vi har också kommit fram till att det i princip är ogörligt att göra en komplett uppläggning så att alla ledningsrättshavare förses med en uppgift om vem som är ledningsrättshavare. Det skulle innebära alltför stora kostnader för såväl Lantmäteriet som ledningsrättshav- arna för att ett sådant upplägg ska kunna motiveras. Det är mer för- nuftigt att bygga upp innehållet successivt. Vid en viss omfattning kan man dessutom tänka sig att de stora ledningsrättshavarna gör en samlad insats för att förse alla sina ledningsrätter med uppgift om innehavet. De bör i så fall få möjlighet att göra detta i ett maskin-till- maskin-förfarande eftersom det sannolikt rör sig om ett betydande antal ledningsrätter som ska uppdateras vid ett och samma tillfälle.

Utifrån vår jämförelse med ordningen med innehavsanteckningar bör lantmäterimyndighetens arbete med att notera vem som är led- ningsrättshavare utformas rätt enkelt. Det är exempelvis av flera olika anledningar inte lämpligt att ett överlåtelseavtal som bland annat in- kluderar ledningsrätter men som i huvudsak omfattar själva lednings- näten med mera ska lämnas in till myndigheten. Vi anser att det räcker med att ledningsrättshavaren ansöker om att bli antecknad som led-

630

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

ningsrättshavare för en viss ledningsrätt och då intygar att man är det. Ansökan skulle möjligen kunna kompletteras med uppgift om från vem rätten förvärvats, om man inte är den ursprunglige lednings- rättshavaren.

Vi menar att den statliga eller berörd kommunal lantmäterimyn- dighet för in uppgift om vem som är ledningsrättshavare när led- ningsrätten bildas. Senare förändringar, vid exempelvis överlåtelse, bör emellertid endast hanteras av den statliga lantmäterimyndigheten och då endast i ett helt elektroniskt förfarande. Ärenden av detta slag kommer inte att kräva någon lokalkännedom, och en digital hantering gör det möjligt att kontrollera de uppgifter som lämnas på ett enkelt sätt. Någon möjlighet att ansöka om en förändring av uppgift om vem som är ledningsrättshavare bör enligt vår uppfattning finnas. Det är en ordning som i dag gäller för till exempel de företag som ansöker om utbetalning av ROT-medel från Skatteverket. Eftersom den som äger en ledningsrätt är någon form av företag är det svårt att se varför allt ska kunna hanteras digitalt i en e-tjänst.

På så sätt blir hanteringen vid myndigheten summarisk och där- med heller inte så kostsam för sökanden. Vi menar nämligen att detta förfarande, som inte ska anses vara en förrättning i fastighetsbild- ningslagens mening, ska finansieras med avgifter som sökanden betalar. Om en e-tjänst blir den enda vägen att göra en förändring torde några problem med betalning av en sådan avgift inte föreligga, men annars ska en obetald avgift vara möjlig att driva in.

Ett beslut om göra en anteckning om vem som är ledningsrätts- havare ska kunna överklagas. Det sker lämpligast i samma ordning som gäller för beslutet om själva ledningsrätten, det vill säga till mark- och miljödomstolen. Vi har dock ingen anledning att tro annat än att överklaganden blir sällsynta.

För att göra det möjligt att redovisa ledningsrättshavare i fastig- hetsregistret torde viss systemutveckling vara nödvändig.

16.3.4Fortsatt utredning krävs

Som framgått ovan är det många frågor som behöver klaras ut för att fastighetsregistret ska kunna tillföras uppgifter om ledningsrättshavare. De flesta är kopplade till regelverket i ledningsrättslagen (1973:1144). Vi tvingas därför konstatera att det, även om vi ser att det är naturligt

631

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

att det införs bestämmelser om notering av ledningsrättshavare i fastighetsregistret i en ny 35 a § i ledningsrättslagen, krävs mer ut- redningsarbete än vad som är möjligt att genomföra i denna utred- ning. Vi lämnar därför inget förslag till komplettering av fastighets- registret med uppgift om ledningsrättshavare.

En lämplig hantering kan, beroende på remissutfallet i denna fråga, vara att låta Lantmäteriet ta fram ett komplett förslag, inklusive för- fattningsförslag och kostnadsberäkningar, utifrån kontakter med de större ledningsrättshavarna samt intresseorganisationer som Fastighets- ägarna och Lantbrukarnas Riksförbund på markägarsidan.

16.4Redovisning av andelstal för gemensamhetsanläggningar

Förslag: Det finns skäl att lägga till uppgift om andelstal för gemen- samhetsanläggningar i fastighetsregistret. Behov finns också att redovisa olika sektioner i en gemensamhetsanläggning. För att kunna lägga till uppgiften krävs dock mer utredning.

Vi föreslår att även dessa frågor ska omfattas av ett uppdrag till Lantmäteriet som vi föreslagit i föregående avsnitt.

Mycket av det vi beskrivit i föregående avsnitt gäller också om fastighetsregistret ska kompletteras med andelstal för gemensamhets- anläggningar. Sådana önskemål har framförts från flera håll under arbetet och vi har i sak bedömt att det finns betydande fördelar med en sådan redovisning.

Beträffande andelstalen kompliceras bilden ytterligare av att det kan förekomma flera andelstal, för drift respektive för utförande. För vissa äldre anläggningar kan det dessutom sannolikt vara svårt att få fram korrekta andelstal. Det kan dock finnas skäl att undersöka om det skulle vara möjligt och ekonomiskt försvarbart att komplet- tera med andelstal för existerande gemensamhetsanläggningar, eller om det bara kan bli aktuellt för nya anläggningar och för sådana där andelstalen förändras.

Vidare har det blivit vanligare att en gemensamhetsanläggning delas in i sektioner. De deltagande fastigheterna har då olika del- aktighet och andelstal i skilda delar av anläggningen. Detta syns dock inte alls i fastighetsregistret i dag, vilket medför ett antal problem.

632

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

Redovisningen i registret bör enligt vår mening innehålla uppgifter om de olika sektionerna och de andelstal som gäller för de deltagande fastigheterna per sektion. Detta kräver emellertid bland annat för- ändringar i handläggningssystem och registerstrukturer.

Vi tvingas därför konstatera att det även här krävs ytterligare ut- redningsarbete för att få fram ett komplett förslag rörande redovis- ningen av andelstal.

16.5Brottsbekämpande myndigheters behov

Uppgift om fastighetsägares medborgarskap och uppgift om mäklare

I avsnitt 7.4.3 har det framkommit att brottsbekämpande myndig- heter har behov av tillgång till fler uppgifter i fastighetsregistret eller ärendesystem på Lantmäteriet.

Vi har bedömt att det inte ligger i vårt uppdrag att ändra den mate- riella regleringen som bland annat ligger till grund för vilka förutsätt- ningar som ska gälla för att få en lagfart.

Det finns för närvarande ingen annan utredning som omhänder- tar just detta behov. Det behövs därför ytterligare utredning för att hantera frågan.

16.6Upphävande av fastighetsregisterförordningen

Som framgår av avsnitt 14.7.7 föreslår vi att förordningen (2000:304) om fastighetsregister (fastighetsregisterförordningen) ska upphävas och ersättas med en ny förordning om fastighetsregister och elektro- niskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Här nedan samman- fattar vi hur bestämmelserna i fastighetsregisterförordningen har sor- terats in i den nya förordningen, vilka bestämmelser som har tagits bort eller ändrats och vilka bestämmelser som är helt nya. Redovis- ningen görs utifrån kapitelindelning i den nya förordningen. Rent språkliga ändringar eller andra enklare förtydliganden beskrivs inte närmare.

633

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

1 kap. Inledande bestämmelser

I detta kapitel återfinns 1 § första stycket, 2 och 73 §§ samt 83 § sista stycket fastighetsregisterförordningen. Registrets olika delar som anges i 1 § andra stycket fastighetsregisterförordningen har tagits bort.

Nya bestämmelser har införts för att tydliggöra innehållet i den nya förordningen och förklara ord och uttryck i förordningen.

2 kap. Uppgifter om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder

I detta kapitel återfinns 3 § 1 och 4 och andra stycket, 5–23 §§, 33– 36 §§, 80 och 83 §§ fastighetsregisterförordningen.

Bestämmelserna i 19 och 20 §§ fastighetsregisterförordningen om beslutsrätt har ändrats (se avsnitt 14.7.2 om beslutsrätt).

Uppgift om koordinater har tagits bort i 21 § fastighetsregister- förordningen (avsnitt 14.7.5). Anmärkningarna 1, 2, 4–6, 8–10 och 14 till 21 § fastighetsregisterförordningen om åtgärder har tagits bort. Anmärkning i 21 § fastighetsregisterförordningen om rättigheter

ifråga om servitut enligt anläggningslagen (1973:1149) som berör en gemensamhetsanläggning har tagits bort. Andra stycket i 22 § fastig- hetsregisterförordningen om fastighet som deltar i gemensamhets- anläggning enligt anläggningslagen har tagits bort. (Se avsnitt 14.7.2).

Nya bestämmelser har införts för att tydliggöra innehållet i kapitlet.

3 kap. Uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivningsåtgärder

I detta kapitel återfinns 41 och 42 §§, 44–54 §§, 80 och 83 §§ fastig- hetsregisterförordningen.

Bestämmelsen i 44 och 53 §§ har ändrats (se avsnitt 14.7 om full- ständig redovisning av identitetsnummer).

Nya bestämmelser har införts för att tydliggöra innehållet i kapitlet.

634

SOU 2024:7

Övriga författningsförslag

4 kap. Uppgifter om fastighetstaxering

I detta kapitel återfinns 64 och 83 §§ fastighetsregisterförordningen. Bestämmelsen i 64 § har ändrats (se avsnitt 14.7 om fullständig

redovisning av identitetsnummer).

5 kap. Uppgifter om adresser och byggnader

Idetta kapitel återfinns 55–57 §§ och 60–62 §§ och 83 § fastighets- registerförordningen. Bestämmelsen i 58 § om uppläggande av adress- delen har tagits bort eftersom den inte längre är relevant.

Bestämmelserna i 61 och 62 §§ har ändrats (se avsnitt 14.7.2 om utformning av beteckning för registerenheten byggnad).

6 kap. Uppgifter om planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar

I detta kapitel återfinns motsvarigheten till 3 § 3 samt 26–29 §§, 80 och 83 §§ fastighetsregisterförordningen.

I 26 § fastighetsregisterförordningen har punkt 4 om utredning enligt plan- och bygglagen, samt sista stycket om jaktvårdsområden och fiskevårdsområden tagits bort (se avsnitt 14.7.2 om att krav på redovisning av vissa uppgifter tas bort). I 28 § fastighetsregister- förordningen har punkt 13 om koordinater för fornlämning tagits bort (se avsnitt 14.7.5). Bestämmelsen i 28 § 1 fastighetsregisterför- ordningen har ändrats (se avsnitt 14.7 2 om krav på uppgift om be- teckning för arkivakt).

7 kap. Geometrisk information och koordinater

I detta kapitel återfinns motsvarigheten till 3 § 2 och 5, 37 §, 38 § och 83 § fastighetsregisterförordningen. Bestämmelserna om koordinater i 24–25 §§ fastighetsregisterförordningen har ersatts med en ny, mer generell bestämmelse.

I 37 § har punkt 6 om områden för vägrätt tagits bort (se av- snitt 14.7.2 om att krav på redovisning av vissa uppgifter tas bort). Bestämmelsen i 39 §, om att uppgift ska redovisas på registerkartan

635

Övriga författningsförslag

SOU 2024:7

i omedelbar anslutning till annan införing, har tagits bort. Detta är en följd av att kravet på registerdelar tagits bort (se avsnitt 14.6.3).

Begreppet digital registerkarta har ersatts med begreppet geometrisk information (se avsnitt 14.7.5).

8 kap. Tilläggsinformation

Idetta kapitel återfinns 66–70 §§ och 83 § fastighetsregisterförord- ningen.

Bestämmelsen i 67 § har ändrats (se avsnitt 14.7.2 och fullständig redovisning av identitetsnummer).

9 kap. Behörig myndighet

I detta kapitel återfinns 4, 43, 59, 63, 65, 71 och 81 §§.

10 kap. Samarbete, samordning och underrättelseskyldighet

I detta kapitel återfinns 40 §, 72, 74, 75, 76 andra stycket, 77, 79 och

83§§.

Bestämmelsen i 75 § andra stycket och 76 § första stycket har

tagits bort mot bakgrund av att behörighetsreglerna har ändrats för dessa fall (se avsnitt 14.8.1). I fråga om underrättelse till inskrivnings- myndigheten har bestämmelserna i 75 § och 76 § har ersatts med en ny bestämmelse om samordning.

Bestämmelsen i 76 och 77 §§ har ändrats, (se avsnitt 14.7.2 om fullständig redovisning av identitetsnummer).

Bestämmelsen i 79 § om felaktiga uppgifter har skrivits om till en generell bestämmelse om tillförlitlighet.

11 kap. Alternativa redovisningssätt

I detta kapitel är bestämmelserna helt nya, se avsnitt 14.7.3.

636

17Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

17.1Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

Bedömning: Personuppgiftsbehandlingar som får ske med stöd av nya lagarna, som ersätter den befintliga fastighetsregisterlagen, utgör en proportionerlig inskränkning av det skydd för den per- sonliga integriteten som finns i regeringsformen, Europakonven- tionen och EU:s rättighetsstadga. Förslagen är förenliga med dataskyddsförordningens krav. De föreslagna skyddsåtgärderna anses tillräckliga.

17.1.1Några utgångspunkter för bedömningen

Våra förslag utgår från gällande dataskydds- och integritetsbedöm- ning för fastighetsregisterlagen och Lantmäteriets verksamhet som rör informationsförsörjning av grundläggande fastighetsinformation, se avsnitt 12.2.2. De inskränkningar som den nuvarande lagstiftningen innebär i skyddet för den personliga integriteten har alltså redan be- dömts godtagbara. Våra förslag innebär dock en omfattande om- strukturering av den nuvarande fastighetsregisterlagen. Av den anled- ningen gör vi en samlad bedömning för helheten.

Våra förslag innebär även att den nuvarande lagstiftningen ändras i sak när det gäller behandling av personuppgifter.

Förslaget till den nya fastighetsdatalagen innebär en utökad möj- lighet till sökning på personnummer och samordningsnummer via direktåtkomst till fastighetsregistret, se avsnitt 13.8.2.

639

Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

SOU 2024:7

Förslaget till den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation innebär att redovisningen av uppgifter om identitetsnummer blir mer fullständig, se avsnitt 14.7.2. Nya regler införs också för att tydliggöra vad som gäller för med- borgartjänster, se avsnitt 14.11.

Vi har beskrivit vilka behandlingar, personuppgifter och integri- tetsrisker det är frågan om i kapitel 8. Vi har också gjort löpande bedömningar i fråga om förenligheten med kraven i EU:s dataskydds- förordning för den nya fastighetsdatalagen i kapitel 13 och i rele- vanta fall i kapitel 14.

17.1.2Begränsningar i enskildas rätt till skydd för sina personuppgifter får ske

Den dataskyddsrättsliga regleringen består som vi har beskrivit i av- snitt 6.4 även av skyddsreglering både i regeringsformen och i olika internationella rättsakter.

Behandling av personuppgifter berör även rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 8.1 i Europakonventionen. Enligt denna arti- kel har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Europakonventionen gäller som svensk lag enligt lagen (1992:1219) om den europeiska konventionen angå- ende skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Enligt 2 kap. 19 § regeringsformen får inte lag eller annan före- skrift meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europa- konventionen.

Enligt artiklarna 3, 7 och 8 i EU:s rättighetsstadga har var och en rätt till fysisk och mental integritet, respekt för sitt privat- och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer samt skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Av artikel 52.3 i stadgan framgår att i den mån stadgan omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av Europakonventionen ska de ha samma inne- börd och räckvidd som enligt konventionen, men att bestämmelsen inte hindrar unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långsgående skydd.

Rätten till skydd för den personliga integriteteten enligt reger- ingsformen är inte absolut utan kan inskränkas genom lag, se av- snitt 12.4. Enligt artikel 8.2 Europakonventionen får rätten till skydd för privatlivet inte inskränkas annat än med stöd av lag och om det i

640

SOU 2024:7

Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den natio- nella säkerheten, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska väl- stånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Även i EU:s rättighetsstadga är utgångspunkten att en inskränk- ning endast får göras i lag och måste vara förenlig med det väsentliga innehållet i de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan. Be- gränsningar får med beaktande av proportionalitetsprincipen endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter (artikel 52.1).

Som framgår av avsnitt 12.4 bedömer vi att behandlingar av per- sonuppgifter i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållande- verksamhet fortsatt ska regleras i lagform. Den huvudsakliga anled- ningen till detta är att fastighetsregistret är ett nationellt register med ett stort antal registrerade och för att uppgifterna sprids externt i en inte obetydlig omfattning.

Den nu gällande fastighetsregisterlagen har redan bedömts upp- fylla kriterierna för när skyddet i regeringsformen får begränsas, och denna bedömning påverkas inte av våra förslag (se prop. 2017/18:111 s. 40). I detta ligger också att begränsningarna svarar mot sådana intressen som räknas upp i artikel 8.2 i Europakonventionen (landets ekonomiska välstånd och för andra personers fri- och rättigheter). Vi har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning i denna fråga.

17.1.3Integritetsrisker och åtgärder för att motverka dessa

Den främsta integritetsrisken som vi har identifierat är behandlingar av personuppgifter i fastighetsregistret som är av mer integritets- känsligt slag. De uppgifter som är av mer integritetskänsligt slag är främst personnummer och samordningsnummer samt uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden som rör fast egendom, se vidare avsnitt 8.6.

Begreppet personliga förhållanden regleras i 2 kap. 6 § regerings- formen och har samma innebörd som i sekretesslagstiftningen. Be- greppet omfattar bland annat namn och andra identifikationsuppgifter,

641

Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

SOU 2024:7

adress, familjeförhållanden, hälsa, vandel och en persons ekonomi (prop. 2009/2010:80 s. 177).

Integritetsriskerna uppstår i vårt fall främst när sådana uppgifter tillhandahålls elektroniskt, används som sökbegrepp, eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter. Det finns också oförargliga personuppgifter i fastighetsregistret, men integritetsrisk- erna kring dessa uppstår endast om uppgifterna ingår i de behandlingar som görs med utgångspunkt i de mer integritetskänsliga personupp- gifterna eller uppgifter om personnummer och samordningsnummer.

Verksamhetens art har i detta fall stor betydelse för bedömningen av skyddsåtgärder för att minska integritetsriskerna.

Fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten syftar till att ge offentlighet åt uppgifterna för att fullborda fastighetsbild- ningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla de registrerades och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom samt att tillgodose sam- hällets behov av grundläggande fastighetsinformation i elektronisk form.

Det innebär å ena sidan att det kommer att ske omfattande sprid- ning av uppgifterna i samhället, vilket ökar integritetsriskerna.

Åandra sidan, om spridningen begränsas för mycket kan bristen på effektiv åtkomst till uppgifterna också leda till integritetsrisker. Personuppgifterna i fastighetsregistret avser de registrerades ekono- miska intressen, som för att kunna skyddas förutsätter att uppgift- erna är lättillgängliga för var och en. Det kan också leda till att infor- mationen sprids på ett för lagstiftaren mer okontrollerat sätt genom offentlighetsuttag och användningen av frivilliga utgivningsbevis.

Bedrägerier som avser fast egendom kan innebära allvarliga integri- tetsrisker för de registrerade, mot bakgrund av det kapital som är förknippat med sådan egendom. Ju sämre möjlighet att kontrollera uppgifterna, desto större risk för de registrerade och tredje man som har en affärsförbindelse med de registrerade, att de lider ekonomisk skada.

Fastighetsregisterverksamheten utgör en grundläggande förutsätt- ning för att kunna skydda äganderätten för fast egendom och för att kunna garantera det grundlagsreglerade egendomsskyddet.

Offentlighetsintresset kring uppgifterna är alltså så starkt i detta fall att behandlingarna av personuppgifterna i fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamheten är helt nödvändiga. Det är också vik- tigt att verksamheten fungerar effektivt och säkert.

642

SOU 2024:7

Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

Offentlighetsintresset innebär dock att även annan användning kan ske, förutom den som är strikt kopplad till skyddet av de regi- strerades och tredje mans legala rättigheter.

Bedömningen av integritetsriskerna beror i detta fall på vilken rättslig grund som används som stöd för användningen. Användning som baseras på rättslig grund som är fastställd i unionsrätten eller nationell rätt enligt artikel 6.1 c och e samt artikel 6.3, innebär att integ- ritetsriskerna redan är väl avvägda kopplat till den rättsliga grunden.

Användning som sker med stöd av artikel 6.1 a, b och d innebär antingen att den registrerade har större kontroll eller inflytande över behandlingen, eller att behandlingen är nödvändig enbart för att skydda den registrerades intressen. De krav i dataskyddsförordningen som är förknippade med dessa rättsliga grunder utgör ett tillräckligt skydd för att minska integritetsriskerna vid sådan användning.

Kvarstår den rättsliga grunden enligt artikel 6.1 f som innebär att det görs en intresseavvägning. Om de mer integritetskänsliga per- sonuppgifterna, inklusive uppgifter om personnummer och samord- ningsnummer, används enligt sådan rättslig grund kan integritets- riskerna vara svårare att förutse och begränsa.

Inledningsvis bör dock uppmärksammas att det är frivilligt att äga en fastighet, och det krävs ett aktivt val av de registrerade om ett fastighetsförvärv för att de relevanta personuppgifterna ska hamna i fastighetsregistret. Denna frivillighet anser vi är en viktig faktor för att bedöma integritetsriskerna.

Vi föreslår flera skyddsåtgärder för att minska de mer oförut- sägbara integritetsriskerna. Skyddsåtgärderna innebär att behandlingar av personnummer och samordningsnummer samt andra personupp- gifter av mer integritetskänsligt slag begränsas, se avsnitt 13.8 till 13.10.

Krav på inbyggt dataskydd och dataskydd som standard samt krav på att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgär- der för att säkerställa en lämplig säkerhetsnivå följer direkt av data- skyddsförordningen (artiklarna 25 och 32). Insyn och transparens kring de faktiska behandlingarna och den personuppgiftsansvariga myndighetens dataskyddsrättsliga bedömningar bakom dessa behand- lingar ger också den registrerade ökade möjligheter att kontrollera hur uppgifterna används.

Därutöver föreslås verksamhetsregleringen få ett tydligt tillämp- ningsområde, vilket innebär att myndighetens uppgift att proaktivt försörja samhället med fastighetsinformation, inbegripet personupp-

643

Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

SOU 2024:7

gifter, begränsas på ett tydligare sätt än i dag. Den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinfor- mation är subsidiär till den dataskyddsrättsliga regleringen.

17.1.4Nödvändighets- och proportionalitetsbedömning

Verksamhet som rör förande av fastighetsregistret samt om elek- troniskt tillhandahållande av fastighetsinformation syftar till att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att fullborda fastighetsbild- ningsåtgärder (prop. 1969:128 del B s. 79), tillförsäkra och upprätt- hålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom (prop. 1970:1 bilaga 4 s. 49), samt att tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation i elektro- nisk form (prop. 1995/96:125 s. 45, prop. 1997/98:136 s. 60 och prop. 1999/2000:39 s. 73).

Dessa syften utgör ett viktigt mål av generellt allmänt intresse, särskilt när det gäller viktiga ekonomiska intressen för den enskilde och det allmänna. Dessa syften säkerställer också den registrerades eller tredje mans rättigheter och friheter, i synnerhet i fråga om äganderätt och rätten till egendomsskydd.

Vårt förslag innebär att dessa syften tydliggörs i den nya regler- ingen eftersom det underlättar bedömningen av om åtgärderna i lag- stiftningen är nödvändiga och proportionerliga.

Samtliga de behandlingar som verksamheten måste utföra för att uppnå det fastställda syftet bedöms som fortsatt nödvändiga och proportionerliga. Dessa beskrivs översiktligt i avsnitt 14.3. Bedöm- ningen har redan gjorts av regeringen och våra förslag innebär inte något som föranleder ändringar i denna bedömning (prop. 2017/18:111 s. 39 f.).

Våra förslag innebär dock att det tydliggörs i författning vilken verksamhet som avses och därmed vilka behandlingar det är fråga om. Tydliggörandet avser särskilt ansvaret att försörja samhället med fastighetsinformation som framgår av Lantmäteriets instruktion. I våra förslag preciserar vi räckvidden av detta ansvar genom att be- gränsa skyldigheten att erbjuda elektroniska format och distributions- sätt till vad som är lämpligt. Räckvidden av skyldigheten samordnas också med gränsen för vad som är tillåtet enligt lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.

644

SOU 2024:7

Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

Vi tydliggör också att det ansvaret omfattar en skyldighet att er- bjuda medborgartjänster, vilket alltså inte är något nytt jämfört med i dag. Även i denna del preciserar vi räckvidden av ansvaret bland annat till ett snävare syfte än lagens syfte. Vi preciserar också ramarna för innehållet i sådana tjänster och att visning av innehållet enbart får avse en enskild fastighet.

Räckvidden av Lantmäteriets samlade ansvar enligt verksamhets- regleringen avgränsas också tydligt i förhållande till hela en data- skyddsrättliga regleringen vilket framgår av våra förslag om förhåll- ande till andra lagar och förordningar.

Genom dessa preciseringar av räckvidden bedömer vi att det blir tydligare att den nationella regleringen är förenlig med proportio- nalitetsprincipen.

Den negativa påverkan som regleringen kan ha på de grundlägg- ande rättigheterna till privatliv och dataskydd minskas genom reglerna i den nya fastighetsdatalagen. De författningsreglerade skyddsåtgärd- erna får enligt vår uppfattning inte heller vara mer långtgående än vad som är nödvändigt och proportionerligt med hänsyn till det viktiga mål av allmänt intresse som fastställs i syftet, eftersom ett för långtgående ingrepp i offentlighetssyftet ökar risken för att de regi- strerade eller tredje man lider ekonomisk skada på grund av att upp- gifterna inte kan kontrolleras.

Skyddsåtgärderna är i princip desamma som i dag, men vårt för- slag innebär att reglerna utformas med utgångspunkt i skyddsbehovet av informationsresurserna och inte utifrån en viss lösning på hur de får lämnas ut. I praktiken kommer skyddsåtgärderna att begränsa vilka behandlingar som kan utföras, exempelvis i fråga om sökbegräns- ningar och direktåtkomst.

Fördelarna med vårt förslag är att det blir lättare att bygga in skyddet och jobba med dataskydd som standard, om skyddet utgår från informationsresurserna som behöver viss nivå av skydd.

Syftet med våra förslag är också att minska risken för att de befintliga skyddsåtgärderna kan kringgås eller att skyddsåtgärder måste vidtas trots att de inte längre är relevanta, på grund av den tekniska utvecklingen. Därigenom säkerställs att skyddsåtgärderna inte går längre än vad som är nödvändigt och proportionerligt i för- hållande till målet som ska uppnås med verksamheten, vilket som sagt också kan leda till risker för de registrerades och tredje mans ekono- miska intressen.

645

Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

SOU 2024:7

Sammanfattningsvis bedömer vi att de behandlingar som får ske med stöd av de nya lagarna, som ska ersätta den befintliga fastig- hetsregisterlagen, syftar till att uppnå de uppställda målen av allmänt samhällsintresse och att behoven av behandlingarna är i proportion till intrången i den personliga integriteten.

17.1.5Förslagen är förenliga med dataskyddsförordningens krav

Vi har gjort löpande bedömningar av förenligheten med dataskydds- förordningen i samband med förslagen till de nya lagarna där vi har utformat våra förslag så att de är förenliga med kraven, se kapitel 13 och 14. Det som bör uppmärksammas särskilt är att anpassningarna

ifråga om ändamål beror på att offentlighetsintresset är inbyggt som syfte i den rättsliga grunden.

När syftet är att ge offentlighet åt information i ett register bland annat för att säkerställa vissa rättsverkningar och skydda ekonomiska rättigheter, måste utformningen av den rättsliga grunden ta höjd för det.

Vår bedömning är att EU:s dataskyddsförordning beaktar be- hovet av sådana speciella ändamål och register. Det framgår bland annat av artikel 6.3 som anger att den rättsliga grunden kan innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmel- serna i förordningen bland annat avseende ändamål.

Offentlighetsintressen som är aktuellt i vårt fall är ett viktigt mål av allmänt intresse. Syftet att ge offentlighet föreskrivs i lag och innebär att fastighetsinformationen ska vara lättillgänglig för tredje man, vilket inbegriper personuppgifter om dem som är fastighets- ägare eller nyttjanderättshavare. De preciseringar och begränsningar

ifråga om ändamål, som regleras i befintlig fastighetsregisterlag, före- slås fortsätta att gälla. Dessa begränsningar föreslås dock i fortsätt- ningen regleras på förordningsnivå.

17.1.6Krav på konsekvensbedömning i vissa fall

Den personuppgiftsansvarige ska enligt artikel 35.1 i EU:s dataskydds- förordning i vissa fall göra en konsekvensbedömning avseende data- skydd före behandlingen av personuppgifter. Av samma artikel fram- går att en sådan bedömning ska göras om en typ av behandling,

646

SOU 2024:7

Samlad dataskydds- och integritetsbedömning

särskilt med användning av ny teknik samt med beaktande av dess art, omfattning, sammanhang och ändamål, sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter.

Den personuppgiftsansvarige ska enlig artikel 36.1 i dataskydds- förordningen samråda med tillsynsmyndigheten före den tänkta be- handlingen om konsekvensbedömningen visar att behandlingen skulle leda till en hög risk. Det gäller dock inte om den som är personupp- giftsansvarig vidtar åtgärder för att minska risken.

Enligt artikel 35.7 i dataskyddsförordningen ska en konsekvens- bedömning åtminstone innehålla

–en systematisk beskrivning av den planerade behandlingen och behandlingens syften,

–en bedömning av behovet av och proportionaliteten hos behand- lingen i förhållande till syftena,

–en bedömning av riskerna för de registrerades rättigheter och friheter och

–de åtgärder som planeras för att hantera riskerna.

Av artikel 35.10 i dataskyddsförordningen följer dock att en konse- kvensbedömning i regel inte behöver göras om behandlingen av personuppgifter sker med stöd av artikel 6.1 c eller e i förordningen och den rättsliga grunden reglerar den specifika behandlingsåtgärden eller serien av åtgärder i fråga, om en konsekvensbedömning redan har genomförts som en del av en allmän konsekvensbeskrivning i samband med antagandet av denna rättsliga grund.

Inom ramen för vårt uppdrag har vi gjort överväganden kring proportionalitet, risker för de registrerade och skyddsåtgärder. Den föreslagna ramen anger ramarna för den personuppgiftsbehandling som får utföras i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahåll- andeverksamhet. Lantmäteriet har dock enligt dessa regler visst ut- rymme att välja hur behandlingsåtgärden ska utföras, till exempel vilken teknik som ska användas vid behandlingen av personuppgifter. Det finns därmed inte förutsättningar att göra en mer ingående konse- kvensbedömning förutom de generella ramarna som har beskrivits ovan. Det ankommer i stället på den personuppgiftsansvarige att, om det krävs i ett enskilt fall, göra en konsekvensbedömning avse- ende dataskydd.

647

18 Konsekvensbeskrivning

18.1Inledning

Kommittéförordningens (1998:1474) 14–15 a §§ samt 6–7 §§ i för- ordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning innehåller bestämmelser om vilka konsekvenser av förslagen i ett betänkande som ska redovisas. Våra direktiv anger dessutom att vi ska analysera vilka konsekvenser de förslag som vi lämnar har för den personliga integriteten och för miljön. Om förslagen inte be- döms ha betydelse för jämställdheten mellan män och kvinnor ska detta motiveras. Om något av förslagen påverkar den kommunala självstyrelsen ska utöver konsekvenserna de särskilda avvägningar inom ramen för en proportionalitetsprövning som lett fram till för- slagen särskilt redovisas

Med beaktande av de förslag som vi lämnar i detta betänkande redovisas i det följande våra konsekvensbedömningar avseende kost- nader och intäkter, den kommunala självstyrelsen, brottsligheten och brottsförebyggande arbete, små företags arbetsförutsättningar, jämställdheten, personlig integritet, miljön samt EU-rättsliga aspekter. Vad som i övrigt anges i dessa bestämmelser är inte relevant för våra förslag och kommer därför inte att behandlas.

Vi inleder dock med en kort beskrivning av de samlade effekterna av våra förslag.

18.2Effekterna av våra förslag

Vårt förslag innebär att fastighetsregistret ska bli säkrare och mer tillgängligt. Förslaget är att den nuvarande regleringen för fastig- hetsregistret upphävs och ersätts med en helt ny reglering. Den nya regleringen, som består av två nya lagar, har utformats med beakt-

649

Konsekvensbeskrivning

SOU 2024:7

ande av det förändrade säkerhetspolitiska läget och behovet av verk- samhetsutveckling för att kunna tillvarata digitaliseringens möjligheter.

Effekterna av att inte genomföra våra förslag är att de negativa konsekvenserna av nuvarande regler kvarstår. Den nuvarande regler- ingen innebär negativa konsekvenser utifrån ett integritetsperspektiv bland annat eftersom reglerna i 7–10 §§ nuvarande fastighetsregister- lag kan kringgås. Vidare preciserar de nuvarande reglerna inte till- räckligt räckvidden av Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med information vilket har en negativ påverkan på andra skydds- intressen, inte minst avseende Sveriges säkerhet. Bland annat har reglernas förhållande till säkerhetsskyddslagstiftningen vållat tillämp- ningsproblem. De nuvarande reglerna leder också till att det uppstår dubbelhantering av fastighetsinformation inom offentlig sektor (se vidare avsnitt 7.3.6).

Dessa konsekvenser påverkar i sin tur användarna av fastighets- registret negativt eftersom det blir svårt för dem att förstå förut- sättningarna som ges i de nuvarande reglerna för att få åtkomst till informationen. Reglerna riskerar därmed också leda till negativa effek- ter utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.

Problemen med dubbelhantering av information i offentlig sektor ska inte underskattas eftersom de har en hämmande effekt på den offentliga förvaltningens digitalisering i stort, vilket i sin tur har nega- tiva följdeffekter för exempelvis innovation och tillväxt. Som Digi- taliseringsrättsutredningen påtalat, måste lagstiftaren reagera efter- som risken annars är stor att lagstiftningen står för långt ifrån verkliga förhållanden och att centrala värden går förlorade (se SOU 2018:25 s. 522).

Vi ser inga realistiska alternativ till våra förslag och menar att det inte heller finns något noll-alternativ.

De förslag vi lämnar i detta betänkande svarar på de krav och önskemål regeringen uttryckt i våra direktiv. Vi menar att det finns stora fördelar för Lantmäteriet och övriga organisationer som för in uppgifter i fastighetsregistret, för användarna, för samhället i stort och för skyddet av Sveriges säkerhet om förslagen genomförs.

Fastighetsregistret får en modern reglering med tydliga ansvars- förhållanden. Vi tydliggör att det övergripande syftet med fastig- hetsregistret är att ge offentlighet åt informationen för att bland annat skydda enskildas legala rättigheter och tillgodose samhällets behov av fastighetsinformation. Genom nya regler om alternativa redovis-

650

SOU 2024:7

Konsekvensbeskrivning

ningssätt blir regelverket mer dynamiskt för att bland annat kunna anpassa verksamheten till förändringar i samhällslivet och till den snabba teknikutvecklingen. De regler vi föreslår blir mer överblick- bara än dagens, bland annat genom uppdelningen i två olika lagar. Och för första gången regleras Lantmäteriets elektroniska tillhanda- hållande, för att på så sätt tydliggöra räckvidden för Lantmäteriets för- fattningsreglerade ansvar att försörja samhället med fastighetsinfor- mation.

Våra förslag ger en ökad förutsebarhet och bättre förutsättningar för integritetsskydd då personuppgiftsbehandlingen regleras i en egen lag, skild ifrån regleringen av själva registerverksamheten och till- handahållandet. Syftet och ändamålsbestämmelserna blir skarpare och lättare att tillämpa, och ger bättre förutsättningar för ett starkare skydd av den personliga integriteten. Skydden för den personliga integri- teten stärks också genom att reglerna utformas mer konsekvent och med utgångspunkt i skyddsnivån för uppgifterna.

De behov som olika användare, bland annat brottsbekämpande myndigheter, har vad gäller sökvägar kommer att kunna tillgodoses på ett bättre sätt än hittills, genom att onödiga hinder om sökförbud tas bort.

Vårt förslag om ett tillståndsförfarande för vidareförmedlare av fastighetsinformation innebär att rätten till åtkomst förtydligas och en ökad rättssäkerhet. Ett sådant förfarande blir både enklare och mer förutsägbart för företagen.

Arbetet med informationssäkerhet ges bättre förutsättningar, bland annat genom möjligheten att ha en rapporteringsskyldighet från vidare- förmedlarna av information rörande it-incidenter och den rådsfunk- tion vi föreslår ska inrättas vid Lantmäteriet.

Som redan framgått innebär våra förslag att regelverket för vidare- förmedlarna blir tydligare. Detta hänger bland annat samman med att vi tydliggör hur långt Lantmäteriets ansvar för hur informationen används sträcker sig.

Förutsättningarna för att stärka skyddet för fastighetsinforma- tion som omfattas av försvarssekretess eller som kan anses känslig med hänsyn till Sveriges säkerhet blir bättre, bland annat genom att Lantmäteriet får ett tydligt ansvar för att utforma informations- tjänster utifrån vad som är lämpligt. Vi har också konstaterat att det är en högst begränsad del av landets 3,4 miljoner fastigheter som på något sätt kan antas vara känsliga utifrån ett säkerhetsperspektiv.

651

Konsekvensbeskrivning

SOU 2024:7

Våra förslag rörande ändringar i säkerhetsskyddslagen innebär att även överlåtelser av fast egendom, eller där äganderätten överförs genom en fastighetsbildningsåtgärd, faller in under bestämmelserna i 4 kap. i säkerhetsskyddslagen. Därmed kan en lucka i dagens regel- verk täppas till.

18.3Kostnader och intäkter

Antalet intressenter som berörs av våra förslag är omfattande, se avsnitt 2.2, 7.2, 7.11.1, men våra förslag bedöms inte få några egentliga ekonomiska konsekvenser för dessa.

För Lantmäteriet kommer formerna för det elektroniska tillhanda- hållandet av information att successivt förändras, men det är något som alltid sker. Några större it-systemförändringar kommer inte att erfordras utifrån de förslag vi presenterar.

Den mest genomgripande förändringen menar vi ligger i över- gången från ett avtalsbaserat förhållande till datadistributörerna till en tillståndsprocess. Det är emellertid inte på något sätt nya frågor som ska hanteras utan välkänd materia för båda parterna. Det hand- lar om en engångsaktivitet som vi bedömer kan klaras med befintliga resurser och viss prioritering. Det ska också sägas att det rör sig om en avgiftsfinansierad verksamhet varför några anslagsjusteringar inte kan bli aktuella.

En möjlig konsekvens som kan innebära ökade kostnader för Lantmäteriet är ett ökat att antal offentlighetsuttag. Det skulle kunna inträffa om det av oss föreslagna tillståndsförfarandet uppfattas som alltför krångligt och tidskrävande av några vidareförädlare. Det skulle också kunna bli fallet om de tycker att den tillåtna användningen av informationen är för begränsad eller Lantmäteriets utbud av tjänster inte uppfyller deras önskemål. Det är naturligtvis inte någon önskad eller eftersträvansvärd utveckling. Vi bedömer dock att sannolikheten för att detta ska inträffa som liten.

För datadistributörena innebär våra förslag att de befintliga avta- len ska ersättas med ett tillstånd. Det bedöms inte innebära någon betydande insats för respektive distributör att upprätta sådana ansök- ningar om tillstånd.

652

SOU 2024:7

Konsekvensbeskrivning

Våra förslag innebär inga nya skyldigheter för dataproducenterna till fastighetsregistret. Vi bedömer därmed att våra förslag inte kom- mer att leda till några ökade kostnader för dessa.

Vi konstaterar också att en övergång till öppna data inte omfattas av våra direktiv.

18.4Den kommunala självstyrelsen

Våra förslag möjliggör ett effektivare och säkrare tillhandahållande av fastighetsinformation. Vi föreslår nya regler om alternativa redo- visningssätt för viss information så att det inte uppstår en kopia av informationen i fastighetsregistret. Reglerna förutsätter att kommu- nerna godkänner övergången till det nya redovisningssättet. Förslaget innebär inte någon ändring för kommunerna och påverkar därför inte den kommunala självstyrelsen.

Vi föreslår vidare att Lantmäteriet ska ges rätt att föreskriva om interoperabilitetslösningar. Det kan exempelvis blir fråga om före- skrifter om tekniska eller semantiska specifikationer för adress- och byggnadsinformation. I denna del bedömer vi det svårt att utesluta att förslaget inte skulle påverka den kommunala självstyrelsen (jfr prop. 2017/18:132 s. 10 och SOU 2023:96 s. 278).

Av 14 kap. 3 § regeringsformen framgår att en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som föranlett inskränkningen. Vårt för- slag ändrar inte de grundläggande förhållandena om kommunernas beslutsrätt i fråga. Syftet med vårt förslag är att effektivisera fastig- hetsregister- och tillhandahållandeverksamheten med hjälp av inter- operabilitetslösningar som underlättar datadelning, vilket enligt vår bedömning inte kan uppnås på ett mindre ingripande sätt. Vi bedö- mer därmed att inskränkningen i den kommunala självstyrelsen är proportionerlig.

Föreskrifter av detta slag som Lantmäteriet kan komma att meddela skulle kunna medföra vissa tillkommande kostnader för kommunerna. Dessa bedöms vara förhållandevis små. Lantmäteriet har i slutrap- porten i uppdraget att verka för en smartare samhällsbyggnadsprocess (Nationellt tillgängliggörande av geodata i samhällsbyggnadsprocessen, Lantmäteriets dnr 519-2018/2889) gjort vissa kostnadsbedömningar (se kap. 5).

653

Konsekvensbeskrivning

SOU 2024:7

De faktiska kostnaderna för kommunerna klargörs först vid fram- tagandet av föreskrifter, då kostnaderna beror på vilka krav som ställs i föreskrifterna och i vilken takt som omställning till kraven ska genomföras. På sikt innebär interoperabilitetslösningar att kommu- nernas ärendehantering kan effektiviseras vilket kan leda till minskade kostnader. Ett sätt att finansiera ökade kostnader som eventuellt kan uppstå initialt vid omställningen är att särskilda medel tilldelas för att stödja kommunerna i arbetet med den digitala omställningen (jfr prop. 2017/18:132 s. 9 f.).

18.5Brottsligheten och brottsförebyggande arbete

De förslag vi lämnar bedöms underlätta förutsättningarna för främst Polismyndighetens arbete. Genom de möjligheter vi föreslår kring elektronisk tillgång till registrets information liksom att kunna söka fram information utifrån personnummer eller annat svenskt identi- tetsnummer kommer myndigheten att betydligt snabbare och säkrare kunna få fram relevanta uppgifter kopplade till en viss fastighet, fysisk eller juridisk person.

Även andra myndigheter med uppdrag kopplade till brottslighet och brottsförebyggande arbete, exempelvis Ekobrottsmyndigheten och Kronofogdemyndigheten, kommer att dra nytta av våra förslag.

Förslagen bör innebära fördelar även för myndigheter såsom För- svarsmakten och Säkerhetspolisen.

18.6Små företags arbetsförutsättningar

Vårt förslag att ersätta dagens avtalsbaserade tillhandahållande med ett tillståndsförfarande innebär en mer förutsägbar ordning för de företag som är eller vill bli dataförmedlare. Det faktum att Lant- mäteriets tillhandahållande föreslås bli mer tydligt reglerat underlättar också för företagandet.

654

SOU 2024:7

Konsekvensbeskrivning

18.7Jämställdheten

Jämställdheten mellan könen påverkas inte av våra förslag. Detta till följd av att den lagstiftning som våra förslag omfattar inte i något avseende beaktar könstillhörigheten.

18.8Personlig integritet

Vi har beaktat de konsekvenser våra förslag kan få för den personliga integriteten fortlöpande i förslagsdelen av betänkandet. Det handlar genomgående om att göra avvägningar mellan olika intressen och behov. När det gäller fastighetsregistret kommer de grundläggande skälen till att uppgifter registreras och kommer till bred användning i samhället naturligtvis att påverka dessa avväganden. Att man valt att exempelvis äga en fastighet får vissa konsekvenser, till exempel att andra både snabbt och enkelt måste kunna få fram uppgifter om vem som faktiskt äger en viss fastighet, och det i helt olika situa- tioner och av väldigt skiftande skäl.

Vi bedömer sammantaget att det inte uppstår negativa konsekvenser för den personliga integriteten, se vidare avsnitt 17.1.6. Se även av- snitt 8.2.1 som beskriver denna intressentgrupp.

18.9Miljön

Våra förslag får inga direkta konsekvenser vad gäller miljö och kli- matförändringar. En indirekt positiv konsekvens av att informationen i fastighetsregistret blir mer tillgänglig och tillförlitlig är bland annat den offentliga sektorns beslutsunderlag på sikt blir bättre, vilket innebär att besluten kan i dessa fall bli mer verkningsfulla.

18.10 EU-rättsliga aspekter

De förslag vi lämnar är i betydande delar kopplade till olika rättsakter från EU. I dagsläget är det främst fråga om Inspire-direktivet som är infört i svensk rätt genom lagen (2010:1767) om geografisk informa- tion och Öppna data-direktivet som är infört genom lagen (2022:818)

655

19 Ikraftträdande

Förslag: De nya författningar som ska ersätta dagens fastighets- registerlag och fastighetsregisterförordning samt de föreslagna för- fattningsändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 2026. Några övergångsregler behövs inte.

De ändringar i säkerhetsskyddslagen vi föreslår bör kunna träda i kraft den 1 juli 2025. Då bör även den ändring vi föreslår i Lant- mäteriets instruktion kunna träda i kraft.

19.1De nya lagarna som ersätter lagen om fastighetsregister

De förslag vi lämnar innebär att fastighetsregistret får en helt ny, modern författningsreglering. De innebär däremot inte att själva regist- ret, den tekniska lösningen, ska genomgå någon genomgripande, tidskrävande förändring. Det innebär att det inte behöver gå någon anmärkningsvärt lång tid mellan ett riksdagsbeslut rörande ett nytt regelverk avseende fastighetsregistret och tidpunkten för lagstift- ningens ikraftträdande.

Vi bedömer att det som kräver viss tid inför ett ikraftträdande är omställningen från en avtalsbaserad lösning mellan Lantmäteriet och datadistributörerna till ett tillståndsförfarande. Det är en aktivitet som Lantmäteriet ansvarar för och som ställer krav på en viss sam- verkan med främst de berörda företagen för att underlätta utform- ning av ansökningsförfarandet avseende tillstånd och för själva genom- förandet av detsamma.

Den ordning vi föreslår, som innebär att regeringen kan delegera mycket av den detaljerade regleringen till Lantmäteriet, innebär att Lantmäteriet successivt kan planera och driftsätta de systemanpass- ningar som kan erfordras för att exempelvis åtgärda onödig dubbel-

657

Ikraftträdande

SOU 2024:7

redovisning. Därför behöver sådant inte påverka tidpunkten för ikraft- trädandet.

Vår bedömning är att efter remissbehandling av vårt betänkande under våren 2024 bör politiskt ställningstagande till våra förslag kunna göras under hösten 2024. Arbetet med en lagrådsremiss och propo- sition kan inledas därefter och dessa kan sedan behandlas i riksdagen under våren eller hösten 2025. För att ge tillräckligt med tid för ovan redovisade aktiviteter bör tidpunkten för ikraftträdande sättas till den 1 juli 2026. Den nu gällande lagen (2000:224) om fastighets- register bör upphöra att gälla vid samma tidpunkt.

Några övergångsregler bedömer vi inte kommer att behövas.

19.2Ändringarna i säkerhetsskyddslagen

De ändringar vi föreslår i säkerhetsskyddslagen (2018:585) bör kunna träda i kraft tidigare än den helt nya lagstiftningen rörande fastig- hetsregistret. Skälet för detta är att det inte behövs något egentligt förberedande arbete vid Lantmäteriet eller någon annan myndighet innan de nya reglerna kan börja gälla.

Utifrån beskrivningen ovan rörande remissbehandling och bered- ning i Regeringskansliet bedömer vi att, förutsatt att en proposition lämnas till riksdagen i början av 2025, ett ikraftträdande den 1 juli 2025 är möjligt.

När de befintliga reglerna i säkerhetsskyddslagen om överlåtelse av viss egendom infördes övervägdes behovet av övergångsbestäm- melser. Utgångspunkten i betänkandet Kompletteringar till den nya säkerhetsskyddslagen (SOU 2018:82), där reglerna om överlåtelse före- slogs, var att förfaranden som inletts före ikraftträdandet inte träffas av de nya bestämmelserna, och detta borde gälla även det då före- slagna samrådet vid överlåtelse. Regeringen uttalade i prop. 2020/21:13 (s. 36) att ett förfarande om överlåtelse som inletts före ikraftträd- andet inte bör träffas av de nya bestämmelserna. Vi gör inte någon annan bedömning nu, vilket innebär att några övergångsbestämmelser inte behövs.

658

20 Författningskommentar

20.1Förslaget till fastighetsdatalag

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag är att ge Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.

I paragrafen anges syftet med lagen. Paragrafen ersätter relevanta delar i nuvarande 1–2 §§ lagen (2000:224) om fastighetsregister. Överväg- andena finns i avsnitt 13.1.

Av paragrafen framgår att syftet med lagen är att ge Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.

Lantmäteriet är den myndighet som avses i förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet. Lagen innehåller även bestämmelser för behandling av personuppgifter i behöriga myndigheters verksamhet där det ingår att föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastig- hetsregistret.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår eller kommer att ingå i ett register.

Paragrafen har ingen motsvarighet i dag. Den reglerar lagens tillämp- ningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

Av första stycket framgår att lagen gäller vid behandling av person- uppgifter i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållande-

661

Författningskommentar

SOU 2024:7

verksamhet. Definitionen av personuppgifter liksom av behandling finns i artikel 4 EU:s dataskyddsförordning. Med fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet avses verksamhet som regleras i den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahåll- ande av fastighetsinformation (se vidare avsnitt 20.2).

Lagen gäller också vid behandling av personuppgifter i behöriga myndigheters verksamheter där det ingår att föra in uppgifter i fastig- hetsregistret. Vilka de behöriga myndigheterna är framgår av den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastig- hetsinformation.

I andra stycket begränsas tillämpningsområdet till en viss typ av behandling av personuppgifter, nämligen då behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller kom- mer att ingå i ett register. Manuell behandling som inte ingår i, eller kommer att ingå i, ett register faller alltså utanför lagens tillämp- ningsområde. Bestämmelsen är utformad i nära anslutning till arti- kel 2.1 EU:s dataskyddsförordning och bör tolkas på samma sätt som den bestämmelsen. En definition av register finns i artikel 4.6 i data- skyddsförordningen.

Förhållande till annan reglering

3 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskydds- förordning.

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, här be- nämnd dataskyddslagen, och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

I paragrafen anges lagens förhållande till annan reglering. Paragrafen har ingen motsvarighet i dag. Övervägandena finns i 13.3.

Första stycket upplyser om att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar EU:s dataskyddsförordning. Förordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna, men förutsätter och tillåter i vissa avse- enden nationella bestämmelser som kompletterar förordningen, vilket bland annat finns i denna lag. Hänvisningen till dataskyddsförord-

662

SOU 2024:7

Författningskommentar

ningen avser dataskyddsförordningen i dess vid varje tidpunkt gäll- ande lydelse.

Av andra stycket framgår lagens förhållande till dataskyddslagen. Den senare lagen är subsidiär i förhållande till denna lag, och gäller endast om denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen inte innehåller några avvikande bestämmelser.

Personuppgiftsansvar

4 § Lantmäteriet är personuppgiftsansvarig för den behandling av person- uppgifter som den utför enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Personuppgiftansvaret enligt första stycket omfattar även sådan behand- ling som utförs i verksamhet där det ingår att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om personuppgifts- biträden.

Paragrafen reglerar Lantmäteriets personuppgiftsansvar. Paragrafen ersätter den nuvarande 5 § i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 13.12.

En definition av begreppet personuppgiftsansvarig finns i artikel 4.7 EU:s dataskyddsförordning. Av dataskyddsförordningen följer vissa skyldigheter för den som är personuppgiftsansvarig. Den person- uppgiftsansvarige ansvarar bland annat för att kunna visa att behand- lingen sker på ett korrekt sätt (se artikel 5.1 och 5.2), att se till att lämpliga och organisatoriska åtgärder genomförs (se artikel 24.1) och att den registrerade ersätts för skada som en rättsstridig behandling av personuppgifter har medfört (se artikel 82).

Av första stycket framgår att Lantmäteriet är personuppgiftsansvarig för den personuppgiftsbehandling som myndigheten utför enligt lagen.

Andra stycket är nytt och tydliggör att Lantmäteriets personupp- giftsansvar omfattar även behandling av personuppgifter i verksamhet där det ingår att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighets- registret. Ansvaret gäller alltså sådana behandlingar som utförs av be- höriga myndigheter.

663

Författningskommentar

SOU 2024:7

I tredje stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela föreskrifter om personuppgiftsbiträden. De person- uppgiftsbiträden som avses är de behöriga myndigheterna som får föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

Ändamål

5 § Lantmäteriet får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra sin verksamhet.

I paragrafen anges det övergripande ändamålet för myndighetens behandling av personuppgifter. Paragrafen ersätter relevanta delar i nuvarande 1–2 §§ i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Överväg- andena finns i avsnitt 13.4.

De behandlingar som avses sker i Lantmäteriets fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet som regleras i den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinfor- mation. Denna begränsning framgår av lagens tillämpningsområde.

Av paragrafen framgår att en grundläggande förutsättning för att en personuppgift ska vara tillåten att behandla är att den är nöd- vändig för att utföra en uppgift som myndigheten har. Nödvändig- hetskravet innebär inte att behandlingsåtgärden ska vara oundgäng- lig (prop. 2017/18:105 s. 189). I kravet på nödvändighet ligger dock att personuppgifter inte får behandlas om syftet med behandlingen kan uppnås med andra medel, till exempel genom att anonymisera uppgifterna (prop. 2017/18:232 s. 117).

Ändamålsbestämmelsen återspeglar de behov av personuppgifts- behandling, såsom insamling, registrering, lagring, rättelse, sökning, bearbetning, urval, analys, utveckling, vidareförmedling, utlämnande, elektroniskt tillhandahållande, underrättelse och ärendehandläggning eller motsvarande, som finns för att Lantmäteriet ska kunna utföra sina uppgifter.

Syftet med behandlingarna är begränsat till vad som anges i 1 § andra stycket den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Syftet med behandling- arna är därmed att ge offentlighet åt fastighetsinformationen för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättig-

664

SOU 2024:7

Författningskommentar

heter som rör fast egendom, och tillgodose samhällets behov av fastig- hetsinformation i elektronisk form.

Syftet motsvarar de legitima målen med de uppgifter som Lant- mäteriet har ålagts enligt förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.

Formuleringen att fullborda fastighetsbildningsåtgärder tar sikte på bestämmelsen i 1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988), som innebär att en fastighets tillkomst eller ändrade omfattning i faktiskt och rättsligt hänseende blir slutgiltig i och med registreringen. Detta omfattar därmed lantmäterimyndighetens verksamhet som för att kunna utföras enligt fastighetsbildningslagen eller motsvarande lag förutsätter åtkomst till fastighetsregistret.

Formuleringen att tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom tar sikte på bestämmelsen i 19 kap. 19 § jordabalken enligt vilken beslut enligt jordabalken ska föras in i fastighetsregistret. Detta omfattar därmed inskrivningsmyndighetens verksamhet som för att kunna utföras enligt jordabalken förutsätter åtkomst till fastig- hetsregistret.

Begreppet ”samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form” är ett samlingsnamn för andra allmänna intressen som för att kunna tillgodoses förutsätter effektiv och säker åtkomst till fastig- hetsinformation i elektronisk form. Samhällets behov tillgodoses genom Lantmäteriets särskilt reglerade tillhandahållandeverksamhet. Exempel på allmänt intresse är omsättning av fast egendom, kredit- givning, försäkringsgivning, fastighetsförvaltning, byggande och sam- hällsbyggnad, försvar och beredskap, brottsbekämpning, aktualisering, komplettering eller kontroll av fastighetsinformation, miljöändamål, opinionsbildning, innovation inom produkter och tjänster med fastig- hetsinformation och andra allmänna intressen som är hänförliga till EU:s inre marknad för data eller motsvarande ändamål. Även kom- mersiella ändamål omfattas.

6 § Personuppgifter som Lantmäteriet behandlar enligt 5 § får också behand- las för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.

Lantmäteriet får i samband med sådant uppgiftslämnande även behandla personuppgifter för att göra urval och bearbetningar.

665

Författningskommentar

SOU 2024:7

Paragrafen ger Lantmäteriet möjlighet att behandla personuppgifter utöver ändamålet i 6 §. Paragrafen ersätter relevanta delar i nuvar- ande 1–2 §§ i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 13.5.

I första stycket slås fast att de uppgifter som behandlas enlig 5 § även får behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i över- ensstämmelse med lag eller förordning. Behandlingen förutsätter således att uppgifterna redan är föremål för behandling enligt 5 §. Bestämmelsen omfattar uppgiftslämnande som exempelvis sker med stöd av den så kallade generalklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen, eller som följer av skyldigheten enligt 6 kap. 5 § samma lag. Det avgörande är att uppgiftslämnandet sker med stöd av lag eller förordning.

I andra stycket finns en upplysning om att urval och bearbetningar får ske i samband med uppgiftslämnande som sker med stöd av lag eller förordning.

7 § Lantmäteriet får även behandla personuppgifter för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oför- enligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Paragrafen har ingen motsvarighet i dag. Den innehåller en bestäm- melse om finalitetsprincipen i EU:s dataskyddsförordning. Över- vägandena finns i avsnitt 13.5.

Paragrafen tydliggör att finalitetsprincipen i artikel 5.1 b data- skyddsförordningen gäller vid behandling av personuppgifter enligt lagen. Behandling av personuppgifter enligt denna paragraf förut- sätter att det rör sig om uppgifter som har registrerats eller på annat sätt samlats in inom Lantmäteriets fastighets- och registerverksam- het. Bestämmelsen är utformad i nära anslutning till artikel 5.1 b och bör tolkas på samma sätt. Detta innebär att bland annat behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 i dataskyddsförordningen förordningen inte ska anses vara ofören- liga med de ursprungliga ändamålen. Det innebär också att de om- ständigheter som anges i artikel 6.4 i dataskyddsförordningen ska beaktas vid bedömningen av om behandlingen är förenlig med fina- litetsprincipen.

666

SOU 2024:7

Författningskommentar

Ändamålet i 5 § utgör tillsammans med bestämmelsen om uppgifts- lämnande i 6 § och finalitetsprincipen i denna paragraf en ram för vilken personuppgiftsbehandling som är tillåten.

Elektroniskt tillhandahållande av personuppgifter

8 § Lantmäteriet får tillhandahålla personuppgifter elektroniskt om det inte är olämpligt.

Elektroniskt tillhandahållande till den registrerade av uppgifter som rör honom eller henne är lämpligt enligt första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för elektroniskt tillhandahåll- ande av personuppgifter. Dessutom innehåller den en upplysning om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om begränsningar av möjligheten att tillhanda- hålla personuppgifter elektroniskt. Övervägandena finns i avsnitt 13.7.

I första stycket anges att personuppgifter får tillhandahållas elek- troniskt om det inte är olämpligt. Med elektroniskt tillhandahållande avses både direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande än genom direktåtkomst. Direktåtkomst innebär att en mottagare har direkt tillgång till någon annans register eller databas och därigenom på egen hand kan ta del av information (se HFD 2015 ref. 61). För att kunna tillämpa bestämmelsen får det inte finnas hinder med hänsyn till sekretess att lämna ut uppgifterna. Paragrafen tar enbart sikte på formen för utlämnande.

De lämplighetsaspekter som bestämmelsen tar sikte på avser en- bart sådant som har samband med skyddet av personuppgifterna beroende på format och distributionssätt för utlämnandet. Det ska alltså vara de aspekter som rör persondataskydd som i samband med ett utlämnande av personuppgifter inte fångas upp av vare sig sekre- tessbestämmelser eller på ett uttryckligt sätt av den nya lagens be- stämmelser. Det skulle exempelvis kunna handla om att myndigheten inte förfogar över en teknik som innebär att uppgifterna kan för- medlas till mottagaren i elektronisk form på ett tillräckligt säkert sätt. Första stycket har ingen direkt motsvarighet i dag i lagen (2000:224) om fastighetsregister.

667

Författningskommentar

SOU 2024:7

Andra stycket ersätter 7 a § i lagen om fastighetsregister. I detta stycke anges uttryckligen att elektroniskt tillhandahållande till den registrerade av uppgifter som rör honom eller henne som utgångs- punkt är lämpligt. Andra sådana fall som är som utgångspunkt lämp- liga är elektroniskt tillhandahållande till domstol eller annan myn- dighet (prop. 2019/20:106 s. 92).

I tredje stycket upplyses om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela föreskrifter om begränsningar för elektroniskt tillhanda- hållande.

Uppgift om personnummer och samordningsnummer

9 § Behandling enligt 8 § som innebär att personnummer eller samord- ningsnummer tillhandahålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.

Paragrafen reglerar när personnummer och samordningsnummer får behandlas. Dessutom innehåller den en upplysning om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om begränsningar för behandlingar av sådana uppgifter. Paragrafen ersätter de relevanta skyddsåtgärder som regleras i nuvarande 7–10 §§ i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i av- snitt 13.8.

Bestämmelsen har sin grund i 10 § lagen (2018:218) med kom- pletterande bestämmelse till EU:s dataskyddsförordning, och arti- kel 87 i dataskyddsförordningen.

Första stycket anger att behandling som sker vid elektroniskt till- handahållande av personnummer och samordningsnummer endast är tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beakt- ansvärt skäl. Paragrafen räknar upp att det rör sig om behandlingar som innebär att uppgifterna tillhandahålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter.

668

SOU 2024:7

Författningskommentar

Med personnummer och samordningsnummer avses detsamma som i folkbokföringslagen (1991:481).

Bestämmelsen innebär att en intresseavvägning mellan behovet av behandlingen och de integritetsrisker som den innebär ska göras. Omständigheter som bör beaktas är exempelvis om det eftersträvade syftet med behandlingen kan uppnås på annat sätt och behandlingens omfattning. Vikten av en säker identifiering kan exempelvis avse vis- ning av fastighetsuppgifter i en e-tjänst som kräver säker inloggning.

I andra stycket upplyses om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela föreskrifter om begränsningar för behandling av per- sonnummer och samordningsnummer.

Uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden

10 § Behandling enligt 8 § som innebär att uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som är särskilt skyddsvärd, tillhandahålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sammanställning av personuppgifter, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen eller något annat beaktansvärt skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om uppgifter om enskilds personliga förhållanden och om begränsningar för behandlingar enligt första stycket.

Paragrafen reglerar när uppgifter om enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden, och som är särskilt skyddsvärda, får behandlas. Dessutom innehåller den en upplysning om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om be- gränsningar för behandlingar av sådana uppgifter. Paragrafen ersätter de relevanta skyddsåtgärder som regleras i nuvarande 7–10 §§ i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 13.9.

Första stycket anger att behandling som sker vid elektroniskt tillhandahållande av uppgifter om enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden och som är särskilt skyddsvärda, är endast tillåten när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behand- lingen eller något annat beaktansvärt skäl. Paragrafen räknar upp att det rör sig om behandlingar som innebär att uppgifterna tillhanda- hålls, används som sökbegrepp eller används för att ta fram en sam- manställning av personuppgifter. Paragrafen innebär på samma sätt

669

Författningskommentar

SOU 2024:7

som 9 § att det ska göras en intresseavvägning. Omständigheter som bör beaktas är exempelvis om det eftersträvade syftet med behand- lingen kan uppnås på annat sätt och behandlingens omfattning.

Uppgift om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden har samma innebörd som i tryckfrihetsförordningen och offentlig- hets- och sekretesslagen (2009:400), (se prop. 2009/10:80 s. 177). Särskilt skyddsvärda uppgifter är uppgifter som den personuppgifts- ansvarige placerat i en högre skyddsnivå enligt artikel 32 EU:s data- skyddsförordning. Det rör sig exempelvis om uppgifter om konkurs och utmätning som finns i fastighetsregistrets tilläggsinformation. Det- samma gäller uppgifter som kan utvinnas genom sammanställning av uppgifterna i fastighetsregistret.

Begränsning för direkt marknadsföring

11 § Vid behandling enligt 8 § som sker på framställan av annan för ända- målet direkt marknadsföring gäller artikel 21.2 och 21.3 EU:s dataskydds- förordning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsningar för behandling enligt första stycket.

Paragrafen innehåller en begränsning för elektroniskt tillhandahåll- ande för ändamål som rör direkt marknadsföring. Dessutom inne- håller den en upplysning om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om begränsningar. Paragrafen ersätter nuvarande 2 § 6 och 9 § i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 13.10.

I första stycket anges att paragrafen gäller vid elektroniskt till- handahållande och vid framställan till Lantmäteriet för ändamålet direkt marknadsföring. Paragrafen anger att artiklarna 21.2 och 21.3 EU:s dataskyddsförordning gäller i detta fall. Enligt artikel 21.2 har den registrerade rätt att när som helt invända mot behandling av uppgifter som avser honom eller henne för marknadsföringsända- mål. När invändning har gjorts, får den personuppgiftsansvarige inte längre behandla uppgifterna för sådana ändamål enligt artikel 21.3.

670

SOU 2024:7

Författningskommentar

Begränsning av rätten till rättelse

Paragrafen behandlar rätten till rättelse. Paragrafen ersätter nuvar- ande 14 § i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 13.11.

I första stycket slås fast att regler om rättelse i 19 kap. fastighets- bildningslagen och 19 kap. jordabalken ska tillämpas i stället för artikel 16 i EU:s dataskyddsförordning. Syftet med de särskilda rättelsebestämmelserna är primärt att skydda ekonomiska intressen. Inskränkningen har ansetts nödvändig för att skydda ägares eller rättighetshavares intressen (artikel 23.1 i).

I andra stycket erinras om rätten till rättelse enligt dataskydds- förordningen som gäller i övriga fall. Även den myndighet som har fört in uppgiften får pröva rätten till rättelse om regeringen har före- skrivit det. Den registrerade har dock alltid rätt att vända sig till den personuppgiftsansvarige med en begäran om rättelse, även om reger- ingen föreskriver att någon annan än den personuppgiftsansvarige också får pröva frågor om rättelse.

Begränsning av rätten till begränsningar av behandling

13 § Artikel 18 i EU:s dataskyddsförordning om rätten till begränsning av behandling gäller inte för personuppgifter som behandlas med stöd av 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken.

Paragrafen behandlar begränsning av rätten till begränsning av be- handling. Paragrafen ersätter nuvarande 15 § i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 13.11.

671

Författningskommentar

SOU 2024:7

Genom paragrafen erinras dels om dataskyddsförordningens be- stämmelser om begränsning av behandling (artikel 18), dels om att reglerna om rätten till begränsning av behandling i 19 kap. fastig- hetsbildningslagen (1970:988) och 19 kap. jordabalken ska tillämpas i stället för artikel 18 för uppgifter som förs in i fastighetsregistret enligt fastighetsbildnings och jordabalken. Dessa bestämmelser inne- bär en inskränkning av artikel 18. Paragrafen är utformad på mot- svarande sätt som 12 §. Se även författningskommentaren till 19 kap. 25 a § jordabalken i prop. 2017/18:111 s. 52.

Överklagande

14 § Beslut som rör den registrerade enligt 12–13 §§ får överklagas till all- män förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Paragrafen reglerar rätten att överklaga beslut som rör den registrerade. Paragrafen ersätter nuvarande 12 § i lagen (2000:224) om fastighets- register. Övervägandena finns i avsnitt 13.14.2.

Av första stycket framgår att beslut om rätten till rättelse och rätten till begränsning av behandling kan överklagas till allmän förvaltnings- domstol.

I andra stycket anges att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

20.2Förslaget till lag om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

1 kap. Inledande bestämmelser

Innehåll och syfte

1 § I denna lag finns bestämmelser om verksamhet som rör förande av fastighetsregistret samt om elektroniskt tillhandahållande av fastighets- information.

Bestämmelserna syftar till att ge offentlighet åt fastighetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter

672

SOU 2024:7

Författningskommentar

som rör fast egendom samt att tillgodose samhällets behov av fastighets- information i elektronisk form.

I paragrafen anges vilka bestämmelser som finns i lagen och syftet med dessa. Paragrafen ersätter i relevanta delar nuvarande 1–2 §§ i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i av- snitt 14.1 och 14.2.

I första stycket anges att lagen innehåller bestämmelser om verk- samhet som rör förande av fastighetsregistret samt om elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation. Lagen är alltså en verksam- hetsreglering. Verksamheten avser fastighetsregistret och elektro- niskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Förande av fastighetsregistret ska tolkas brett. Det omfattar alla verksamhetåtgärder som behövs för att det ska finnas ett register och för att registret ska kunna användas.

Verksamhet som rör elektroniskt tillhandahållande av fastighets- information är en särskilt reglerad verksamhet i förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Av 5 § samma förord- ning framgår att Lantmäteriet ansvarar för uppbyggnad, drift, uppda- tering och tillhandahållande av grundläggande fastighetsinformation. Lantmäteriet har också ett samordningsansvar för fastighetsinforma- tion enligt 4 § och ansvarar för tillhandahållande av fastighetsinforma- tion i vissa särskilda situationer enligt 5 § 12 och 8 § samma förord- ning. Bestämmelserna i lagen preciserar alltså räckvidden av detta ansvar.

I andra stycket anges syftet med bestämmelserna och därmed med verksamheten. Bestämmelserna syftar till att ge offentlighet åt fastig- hetsinformation för att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, tillför- säkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom, samt att tillgodo- se samhällets behov av fastighetsinformation i elektronisk form.

Formuleringen att fullborda fastighetsbildningsåtgärder tar sikte på bestämmelsen i 1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988), som innebär att en fastighets tillkomst eller ändrade omfattning i faktiskt och rättsligt hänseende blir slutgiltig i och med registrer- ingen. Genom registreringen inträder således de sakrättsliga verk- ningarna av fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslutet, det vill säga beslutet blir gällande mot tredje man (se prop. 1969:128 del B s. 79). Av bestämmelser i 19 kap. 2 § samma lag, 32 § lednings-

673

Författningskommentar

SOU 2024:7

rättslagen (1973:1144), 34 och 45 §§ anläggningslagen (1973:1149) samt 10 och 17 §§ lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering framgår att de sakrättsliga verkningarna av andra fastig- hetsrättsliga åtgärder på motsvarande sätt inträder i och med regi- streringen av dessa.

Formuleringen att tillförsäkra och upprätthålla fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom tar sikte på bestämmelsen i 19 kap. 19 § jordabalken enligt vilken beslut enligt jordabalken ska föras in i fastighetsregistret. In- skrivningsväsendets främsta uppgift är att ge publicitet och rättsligt skydd åt rättsförvärv som avser fast egendom, (se prop. 1970:1 bi- laga 4 s. 49 och prop. 1970:20 del A s. 283).

Formuleringen samhällets behov av fastighetsinformation i elek- tronisk form, är ett samlingsnamn för alla allmänna intressen som för att kunna tillgodoses förutsätter effektiv och säker åtkomst till fastighetsinformation i elektronisk form. Begreppet tar sikte på skälen till att effektiv och säker informationsförsörjning utgör ett offentligt åtagande och därmed en särskild myndighetsuppgift för Lantmäteriet.

Fastighetsregistret är en stor tillgång i samhället och effektiv informationsförsörjning av informationen i registret är därmed viktig för effektivisering och rationalisering av olika verksamheter, (se prop. 1999/2000:39 s. 73). En rationell, säker och öppen informa- tionsförsörjning med grunddata till rimliga ekonomiska villkor har stor betydelse för effektiviteten men också för demokrati, tillväxt, hållbar utveckling samt för sysselsättning och välfärd i Sverige, (se prop. 1997/98:136 s. 60). Fastighetsregistret utgör en sådan grunddata- bas som omfattas av det offentliga åtagandet, (se prop. 1995/96:125 s. 45).

Vilka som ska tillämpa lagen

2 § Fastighetsregister- och tillhandahållandeverksamhet som avses i 1 § sker genom Lantmäteriets försorg.

I verksamhet som innebär att uppgifter förs in, ändras eller tas bort ur registret ska bestämmelserna i 2 kap. tillämpas av behöriga myndigheter enligt 4 § i det kapitlet.

674

SOU 2024:7

Författningskommentar

I paragrafen anges vilka som ska tillämpa lagen. Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande lagen (2000:224) om fastighets- register. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.

I första stycket slås fast att lagen ska tillämpas av Lantmäteriet. Det tydliggörs också att lagen tillämpas i fastighetsregister- och tillhanda- hållandeverksamheten enligt 1 §.

Av andra stycket framgår att 2 kap. ska tillämpas av behöriga myn- digheter. I 2 kap. finns bland annat bestämmelser om vilka uppgifter som ska registreras i fastighetsregistret och vilka myndigheter som är behöriga att föra in, ändra eller ta bort uppgifter i fastighets- registret.

Förhållande till andra författningar

3 § Bestämmelserna i 3 kap. påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till informa- tion eller som begränsar sådan rätt.

Lagen påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i annan lag eller för- ordning om skyddet av personuppgifter eller krav på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt.

Paragrafen anger hur lagen förhåller sig till andra författningar som reglerar tillgång till uppgifter. Paragrafen har ingen motsvarighet i nuvarande reglering i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Över- vägandena finns i avsnitt 14.4.

Av första stycket framgår att bestämmelserna i 3 kap. om elektro- niskt tillhandhållande inte påverkar tillämpningen av bestämmelser i någon annan lag eller förordning som ger rätt att få tillgång till upp- gifter eller som begränsar sådan rätt. Bestämmelserna om elektro- niskt tillhandahållande utökar alltså inte någons rätt att få tillgång till uppgifter. Bestämmelser som begränsar rätten till tillgång, exem- pelvis om sekretess, ska tillämpas utan påverkan av förevarande lag.

Av andra stycket framgår att lagen inte påverkar tillämpningen av bestämmelser i någon annan lag eller förordning om skyddet av per- sonuppgifter eller krav på säkerhetsskydd och informationssäkerhet i övrigt. Sådana bestämmelser finns i EU:s dataskyddsförordning, den svenska dataskyddslagen och den nya fastighetsdatalagen.

Bestämmelser om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter finns i säkerhetsskyddslagen (2018:585) och tillhörande föreskrifter.

675

Författningskommentar

SOU 2024:7

Samtliga bestämmelser som skyddar personuppgifter eller avser skyddet för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska tillämpas utan påverkan av förevarande lag.

4 § Vid elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation enligt denna lag gäller bestämmelserna i

a)lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, och

b)lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Paragrafen anger hur lagen förhåller sig till författningar som ställer krav på verksamhet som innebär att information tillhandahålls elek- troniskt. Paragrafen har ingen motsvarighet i nuvarande reglering i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i av- snitt 14.4.

I paragrafen anges att krav som uppställs på tillhandahållandeverk- samheten i vissa andra författningar gäller i tillhandahållandeverksam- heten som regleras i lagen.

I punkten a hänvisas till lagen om den offentliga sektorns tillgäng- liggörande av data. Den lagen innehåller generella krav på tillhanda- hållandeverksamhet, bland annat bestämmelser om formatkrav och handläggning av ärenden.

I punkten b hänvisas till lagen om geografisk miljöinformation. Den lagen innehåller särskilda krav på tillhandahållandeverksamhet som omfattar geografisk miljöinformation. Lagen innehåller bland annat krav på att hålla olika informationshanteringstjänster med visst innehåll och enligt vissa standarder.

Paragrafen tydliggör att kraven i de författningar som räknas upp gäller i tillhandahållandeverksamheten enligt lagen även om tillämp- ningsområdet i dessa författningar är snävare.

5 § Fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörjning får tillhandahållas elektro- niskt enligt denna lag.

Om det i annan lag eller förordning som reglerar information enligt första stycket finns bestämmelser som avviker från denna lag, ska de bestämmel- serna gälla.

676

SOU 2024:7

Författningskommentar

Paragrafen anger hur lagen förhåller sig till andra författningar som reglerar tillhandahållande av fastighetsinformation. Paragrafen har ingen motsvarighet i nuvarande reglering i lagen (2000:224) om fastig- hetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 14.4.

I första stycket anges att fastighetsinformation som regleras i annan lag eller förordning och som ingår i samhällets informationsförsörj- ning får tillhandahållas enligt lagen. Paragrafen innebär att bestämmel- serna om tillhandahållandeverksamhet får en ramkaraktär i förhåll- ande till andra författningar som reglerar elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Fastighetsinformation finns till exempel i samfällighetsförenings- registret som regleras i förordningen (1993:1270) om förande av sam- fällighetsföreningsregister. Det registret har enligt 3 § samma förord- ning till ändamål att tillhandahålla uppgifter till myndigheter och till allmänheten om registrerade föreningar och samfälligheter.

Fastighetsinformation regleras också i lagen (2010:1767) om geo- grafisk miljöinformation och kan innehålla fler uppgifter än vad som finns i fastighetsregistret. Vilka uppgifter som avses enligt samma lag anges i förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinforma- tion. Enligt 2 kap. 17 § 3 omfattas exempelvis detaljplaner och plan- beskrivningar enligt plan- och bygglagen. Dessa uppgifter innehåller mer information än vad som finns i fastighetsregistret.

Formuleringen samhällets informationsförsörjning är ett generellt uttryck för när elektroniskt tillhandahållande ingår i ett offentligt åtagande som en särskild myndighetsuppgift. Det som kännetecknar att information ingår i samhällets informationsförsörjning är om det finns ett författningsreglerat ansvar att försörja samhället med infor- mation eller att informationen ingår i ett register eller annan infor- mationssamling som syftar till att ge offentlighet åt informationen.

Exempel på författningsreglerat ansvar är 3 § 2 och 5 § 1 för- ordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet, 1 § och 5 § lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation. Exempel på register som syftar till att ge offentlighet åt informationen är 3 § förord- ningen (1993:1270) om förande av samfällighetsföreningsregistret.

I andra stycket anges att lagen är subsidiär till bestämmelser i andra lagar eller förordningar som innehåller bestämmelser som avviker från lagen.

677

Författningskommentar

SOU 2024:7

2 kap. Fastighetsregistret

Det nationella fastighetsregistret

1 § För det syfte som anges i 1 kap. 1 § ska det finnas ett nationellt register benämnt fastighetsregistret. Registret ska föras med hjälp av informations- teknik.

Paragrafen anger att det ska finnas ett nationellt fastighetsregister. Paragrafen ersätter relevanta delar i 1 § lagen (2000:224) om fastig- hetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.

Paragrafen tydliggöra att det är fråga om ett nationellt register. Det handlar inte om exempelvis kommunala fastighetsdatasystem. Fastighetsregistret ska föras med hjälp av informationsteknik.

Registerinnehåll

2 § I registret ingår uppgifter om

2.ägande- och nyttjanderättförhållanden och andra inskrivningsåtgärder som ska registreras enligt jordabalken, och

3.andra åtgärder eller förhållanden som har fastighetsanknytning, och som avser

a) fastighetstaxering, b) adresser,

c) byggnader, och

d) planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar.

Paragrafen anger vilka uppgifter som ingår i fastighetsregistret. Para- grafen ersätter nuvarande 3 § i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 14.6.

Första punkten anger att fastighetsregistret innehåller uppgift om fast egendom och fastighetsrättsliga åtgärder som ska registreras en- ligt fastighetsbildningslagen och motsvarande författningar. Punkten tar sikte på uppgifter som ska registreras i fastighetsregistret enlig 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988).

Genom hänvisningen till de relevanta författningarna tydliggörs att det är uppgifter som skapas av lantmäterimyndigheten i den verk- samhet som regleras i dessa författningar. Lagens syfte enligt 1 kap.

678

SOU 2024:7

Författningskommentar

1 §, i fråga om att fullborda fastighetsbildningsåtgärder, är särskilt kopplat till dessa uppgifter.

Andra punkten anger att fastighetsregistret innehåller uppgifter om ägande- och nyttjanderättsförhållanden och andra inskrivnings- åtgärder som ska registreras enligt jordabalken. Punkten tar sikte på uppgifter som ska registreras i fastighetsregistret enligt 19 kap. jorda- balken. Genom hänvisningen till jordabalken tydliggörs att det är fråga om uppgifter som skapas av inskrivningsmyndigheten i den verksamhet som regleras i jordabalken. Lagens syfte enligt 1 kap. 1 §, i fråga om skyddet för fastighetsägares, nyttjanderättshavares och tredje mans legala rättigheter som rör fast egendom, är särskilt kopplat till dessa uppgifter.

Registrering av uppgifterna enligt den första och andra punkten är förknippat med rättsverkningar. Se författningskommentaren till 1 kap. 1 §. Det finns också särskilda regler för dessa uppgifter i fråga om rättelse och skadestånd.

Tredje punkten anger att fastighetsregistret innehåller uppgifter om fastighetstaxering, adresser, byggnader och planer, bestämmelser om marks användning, beslut och utredningar. Punkten tar sikte på uppgifter om andra åtgärder eller förhållanden som har fastighets- anknytning och som skapas av någon annan än lantmäterimyndig- heter och inskrivningsmyndigheten. Uppgifter om fastighetstaxering skapas av Skatteverket. Övriga uppgifter skapas bland annat av kom- muner, länsstyrelserna, Riksantikvarieämbetet och Trafikverket.

Lagens syfte enligt 1 kap. 1 §, i fråga om samhällets behov av fastig- hetsinformation i elektronisk form, är kopplat till hela innehållet i fastighetsregistret.

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.innehållet enligt 2 §,

2.geometrisk information och koordinater som gör det möjligt att visua- lisera registrets innehåll i karttjänster,

3.ytterligare uppgifter som har samband med registrets innehåll (tilläggs- information), och

4.interoperabilitet vid datadelning.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande till regeringen eller den myn- dighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Motsvarigheten till paragrafen finns i nuvarande 3 § lagen (2000:224) om fastighets-

679

Författningskommentar

SOU 2024:7

Enligt första punkten avser bemyndigandet föreskrifter om inne- hållet i fastighetsregistret. Bemyndigandet innebär att innehållet får preciseras.

I andra punkten ges bemyndigande att föreskriva om geometrisk information och koordinater som behövs för att kunna visualisera registrets innehåll i karttjänster eller motsvarande. Punkten motsva- rar det som tidigare kallades digital registerkarta. Bemyndigandet har ingen direkt motsvarighet i nuvarande reglering.

I tredje punkten ges bemyndigande att föreskriva om tilläggsinfor- mation, det vill säga uppgifter som har samband med registrets inne- håll. Tilläggsinformation kan vara uppgifter som är mest till nytta för den myndighet som för in uppgifterna, men utgångspunkten är att det ska vara uppgifter som är av allmänt intresse, till exempel uppgift om fornlämningar. Uppgifterna måste ha ett samband med innehållet i fastighetsregistret.

I fjärde punkten ges bemyndigande att föreskriva om interopera- bilitet vid datadelning. Begreppet interoperabilitet bör läsas mot bak- grund av Europeiska kommissionens definition av begreppet. Bemyn- digandet i denna punkt är nytt.

Behörighet att föra in, ändra och ta bort uppgifter i registret

4 § Uppgifter får föras in, ändras och tas bort i fastighetsregistret endast av behöriga myndigheter.

Av 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) framgår att lantmäteri- myndigheten, eller annan myndighet som regeringen bestämmer, är behörig myndighet i fråga om uppgifter som redovisas i fastighetsregistret enligt den lagen.

Av 19 kap. 3 § jordabalken framgår att inskrivningsmyndigheten är be- hörig myndighet i fråga om uppgifter som redovisas i fastighetsregistret en- ligt jordabalken.

I 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen finns särskilda regler för ändring av nyttjanderätt som är inskriven i fastighetsregistret en- ligt 19 kap. jordabalken.

Regeringen får meddela föreskrifter om vem som får föra in, ändra och ta bort uppgifter i övriga fall.

680

SOU 2024:7

Författningskommentar

Paragrafen reglerar behörighet att föra in, ändra och ta bort upp- gifter i registret. Paragrafen ersätter nuvarande 4 § i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 14.8.

I första stycket slås fast att endast behöriga myndigheter får föra in, ändra och ta bort uppgifter i fastighetsregistret.

I andra stycket anges att lantmäterimyndigheten är behörig myn- dighet enligt 19 kap. 6 § fastighetsbildningslagen. Lantmäterimyndig- heten är därmed behörig myndighet för uppgifter i 2 § 1 och andra uppgifter som enligt författning ska registreras enligt bestämmelserna i 19 kap. fastighetsbildningslagen, det vill säga uppgifter i 2 § 3 d.

I tredje stycket anges att inskrivningsmyndigheten är behörig en- ligt 19 kap. 3 § jordabalken. Inskrivningsmyndigheten är därmed be- hörig myndighet för uppgifter i 2 § 2.

I fjärde stycket anges att det finns särskilda behörighetsregler för ändring av nyttjanderätt som är inskriven enligt jordabalken. Dessa behörighetsregler är nya.

I femte stycket ges ett bemyndigande till regeringen att föreskriva om behöriga myndigheter i övriga fall.

3 kap. Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation

Format och distributionssätt

1 § Elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation innebär en skyldighet för Lantmäteriet att erbjuda lämpliga elektroniska format och distributionssätt.

Bestämmelser om fastighetsbevis finns i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera.

Paragrafen reglerar innebörden och räckvidden av Lantmäteriets ansvar att försörja samhället med fastighetsinformation i elektronisk form. Ansvaret följer av förordningen (2009:946) med instruktion för Lant- mäteriet. Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 14.9.

I första stycket anges att Lantmäteriet har en skyldighet att erbjuda lämpliga elektroniska format och distributionssätt. Skyldigheten är en följd av att Lantmäteriet har en särskild myndighetsuppgift att försörja samhället med fastighetsinformation enligt sin instruktion. Skyldigheten avser dock enbart formen för utlämnande, det vill säga tillhandahållande i elektronisk form. Omfattningen av skyldigheten

681

Författningskommentar

SOU 2024:7

ska läsas mot bakgrund av lagens tillämpningsområde i 1 kap. 3 till 5 §§.

Begreppet erbjuda innebär att det ställs krav på ett proaktivt för- hållningssätt. Skyldigheten är uppfylld när Lantmäteriet erbjuder olika typer av informationstjänster enligt de krav som uppställs i para- grafen.

Elektroniska format och distributionssätt är ett samlingsnamn för alla former av elektroniskt tillhandahållande som gör det möjligt att söka, se och spara en kopia av informationen hos mottagaren. Begreppen ska tolkas mot bakgrund av de krav som ställs på format och distributionssätt i lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.

Kravet på att elektroniska format och distributionssätt ska vara lämpliga innebär att varje erbjudande av ett elektroniskt format och distributionssätt ska lämplighetsprövas. Lantmäteriet måste dock först ha kommit fram till att det över huvud taget är möjligt att lämna ut uppgifterna i den tänkta tjänsten. Lämplighetsprövningen ska göras mot bakgrund av 2 kap. 1 § lagen om den offentliga sektorns till- gängliggörande av data. I paragrafen finns också en erinran om att för att kunna erbjuda lämpliga elektroniska format och distributions- sätt krävs att det är nödvändigt för att uppfylla syftet med lagen.

I andra stycket finns en upplysning om att bestämmelser om fastighetsbevis finns i kungörelsen (1974:1063) om fastighetsbevis med mera. Särskilda regler gäller för tillhandahållande av sådana be- vis och de omfattas därför inte av skyldigheten i paragrafen.

Åtkomst till format och distributionssätt

2 § För åtkomst till visst format och distributionssätt enligt 1 § krävs ett tillstånd från Lantmäteriet. Ett sådant åtkomsttillstånd medges på villkor som fastställs av Lantmäteriet.

Paragrafen reglerar förutsättningar för att få åtkomst till ett visst format och distributionssätt. I fråga om rätten att uppställa villkor i ersätter paragrafen nuvarande 6 § i lagen (2000:224) om fastighets- register. I övrigt är det en ny reglering. Övervägandena finns i av- snitt 14.10.

682

SOU 2024:7

Författningskommentar

I paragrafen anges att det krävs ett tillstånd från Lantmäteriet för att kunna få åtkomst till ett elektroniskt format och distributionssätt som erbjuds enligt 1 §. Det är alltså själva formen för hur uppgifterna kan kommas åt som avses. Paragrafen ska läsas mot bakgrund av lagens tillämpningsområde i 1 kap. 3 §. Det innebär att om det finns hinder i det enskilda fallet att lämna ut uppgifter med hänsyn till sekretess eller till exempel begränsningar i den nya fastighetsdata- lagen, så är lagen inte tillämplig.

I paragrafen anges att ett åtkomsttillstånd medges på villkor som fastställs av Lantmäteriet. Paragrafen ger därmed en rätt för Lant- mäteriet att ställa villkor som påverkar rätten att använda informa- tionen. Rätten att ställa villkor avser villkor som syftar till att säker- ställa skyddsnivån för informationen. Det kan också finnas en rätt för Lantmäteriet att ställa villkor enligt annan författning. Även sådana villkor får tas in i ett åtkomsttillstånd om de har motsvarande syfte.

Det som krävs för att få ett åtkomsttillstånd är att mottagaren accepterar de fastställda villkoren. Lantmäteriet har möjlighet att ställa frågor för att försäkra sig om att villkoren kommer att följas. Kravet på att villkoren ska vara fastställda innebär att Lantmäteriet i förväg ska besluta om vilka villkor som gäller för varje erbjudande om elek- troniskt format och distributionssätt, till exempel en viss informa- tionstjänst.

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

a)omfattningen av rätten att uppställa villkor för åtkomsttillstånd,

b)när åtkomsttillstånd inte behövs,

c)förutsättningar för åtkomsttillstånd om vidareförmedling av uppgifter

ibefintligt eller bearbetat skick i informationstjänster, och

d)begränsningar för vilka uppgifter som ingår i samhällets informa- tionsförsörjning enligt 1 kap. 5 §.

I paragrafen ges ett bemyndigande till regeringen att meddela före- skrifter. Paragrafen har ingen motsvarighet i den nuvarande lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i avsnitt 14.10 och 14.12.

Punkt a avser föreskrifter om omfattningen av rätten att uppställa villkor för åtkomsttillstånd. Omfattningen handlar till exempel om syftet med villkoren.

683

Författningskommentar

SOU 2024:7

Punkt b avser föreskrifter om när åtkomsttillstånd inte behövs. Kravet på åtkomsttillstånd är alltså inte absolut, men ramarna för undantag måste föreskrivas av regeringen.

Punkt c avser ytterligare förutsättningar för åtkomsttillstånd om vidareförmedling av uppgifter i befintligt eller bearbetat skick i infor- mationstjänster. Paragrafen innebär att det är tillåtet att ge åtkomst- tillstånd i sådana fall. De närmare förutsättningarna som regeringen får föreskriva om handlar till exempel om krav som säkerställer att villkoren i ett åtkomsttillstånd kan upprätthållas.

Punkt d avser begränsningar för vilka uppgifter som ingår i sam- hället informationsförsörjning enligt 1 kap. 5 §.

Medborgartjänster

4 § Lantmäteriet ska erbjuda medborgartjänster för allmänheten om det är nödvändigt för att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kon- trollera uppgifter om enskilda fastigheter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehåll och begränsningar för tillhandahållande enligt första stycket.

Paragrafen reglerar en skyldighet för Lantmäteriet att erbjuda med- borgartjänster för allmänheten. Paragrafen har ingen direkt motsvar- ighet i den nuvarande lagen (2000:224) om fastighetsregister. Över- vägandena finns i avsnitt 14.11.

I första stycket anges att Lantmäteriet ska erbjuda medborgar- tjänster för allmänheten om det är nödvändigt för att göra det möjligt för allmänheten att ta del av och kontrollera uppgifter om enskilda fastigheter.

Skyldigheten är en motsvarighet till den föreslagna regleringen i

1§ men är i detta fall avsedd för privatpersoners behov av fastighets- information i elektronisk form. Med medborgartjänst avses en e-tjänst som tillhandahålls av en myndighet för allmänheten.

Räckvidden av skyldigheten preciseras genom att det ska vara nöd- vändigt utifrån det angivna syftet. Syftet med medborgartjänster är begränsat till ändamålet att kunna kontrollera uppgifter vilket är snävare än en lagens syfte. Man ska enbart kunna kontrollera upp- gifter om en enskild fastighet vilket innebär att medborgartjänsterna inte får användas för massökningar.

684

SOU 2024:7

Författningskommentar

I andra stycket finns ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om begränsningar för skyldigheten. Begränsningarna rör exempelvis vilket innehåll medborgartjänsterna får ha.

4 kap. Skadestånd, avgifter och överklagande

Skadestånd

1 § I 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och i 18 och 19 kap. jorda- balken finns bestämmelser om skadestånd på grund av fel i fastighets- registret.

Paragrafen innehåller en upplysningsbestämmelse om att särskilda regler finns för skadestånd på grund av fel i fastighetsregistret. Över- vägandena finns i avsnitt 14.13.1. Paragrafen ersätter nuvarande 13 § i lagen (2000:224) om fastighetsregister.

Avgifter

2 § Användningen av fastighetsregistret får vara avgiftsbelagd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter.

I paragrafen slås fast att Lantmäteriet har rätt att ta ut avgifter för användning av fastighetsregistret. Paragrafen ersätter nuvarande 11 § i lagen (2000:224) om fastighetsregister. Övervägandena finns i av- snitt 14.13.2.

Paragrafen innebär inte någon inskränkning i Lantmäteriets skyl- dighet att i likhet med andra myndigheter på stället tillhandahålla allmänna handlingar utan avgift när ett utlämnande har begärts med stöd av offentlighetsprincipen.

Vidare anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter.

Överklagande

3 § Beslut om åtkomsttillstånd enligt 3 kap. 2 § denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

685

Författningskommentar

SOU 2024:7

För överklagande av beslut om avgift för användningen av fastighets- registret gäller särskilda bestämmelser.

Paragrafen reglerar rätten att överklaga beslut om åtkomsttillstånd. Paragrafen ersätter nuvarande 12 § i lagen (2000:224) om fastighets- register. Övervägandena finns i avsnitt 14.13.3.

Av första stycket framgår att beslut om åtkomsttillstånd över- klagas till allmän förvaltningsdomstol.

I andra stycket anges att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I tredje stycket finns en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser om överklagande av beslut om avgift för användningen av fastighetsregistret. Särskilda regler gäller för avgifter exempelvis för bevis och registerutdrag enligt avgiftsförordningen (1992:191). Myndighetens beslut i ärenden om meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen får inte överklagas enligt 30 § myn- dighetsförordningen (2007:515).

20.3Förslaget till lag om upphävande av lagen (2000:224) om fastighetsregister

Förslaget innebär att lagen (2000:224) om fastighetsregister upphävs. Övervägandena finns i avsnitt 12.1 och 16.2.

20.4Förslaget till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (2018:585)

4 kap.

13 §

En verksamhetsutövare ska göra en särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetsprövning enligt 14 § och samråda enligt 15 §, om verksam- hetsutövaren avser att överlåta

1.hela eller någon del av den säkerhetskänsliga verksamheten, eller

2.egendom som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd.

Första stycket gäller även överlåtelser av fast egendom enligt jordabalken och överföring av äganderätten till fast egendom enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).

686

SOU 2024:7

Författningskommentar

Regeringen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från första stycket. Om det finns särskilda skäl får regeringen också besluta om sådana undantag i enskilda fall.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskild säkerhetsskydds- bedömning, lämplighetsprövning och samråd inför vissa överlåtelser, (se prop. 2020/21:13 s. 39 f. och prop. 2020/21:194 s. 135).

Enligt den nuvarande lydelsen i andra stycket gäller bestämmel- serna inte för överlåtelser av fast egendom. Förslaget innebär att undantaget tas bort. Ett nytt andra stycke innehåller en upplysning om att förutom överlåtelser av fast egendom ska bestämmelserna i första stycket gälla även för överföring av äganderätten till fast egen- dom enligt fastighetsbildningslagen (1970:988). Övervägandena finns i avsnitt 15.4.

4 kap.

18 §

En överlåtelse i strid med ett förbud enligt 17 § är ogiltig.

Om en överlåtelse har genomförts utan samråd enligt 15 eller 16 § och förutsättningarna för ett förbud enligt 17 § är uppfyllda, får tillsynsmyndig- heten i efterhand besluta om sådant förbud. Överlåtelse är då ogiltig.

Beslut om förbud enligt andra stycket påverkar inte giltigheten av beslut som innebär överföring äganderätten till fast egendom enligt fastighetsbild- ningslagen (1970:988).

Paragrafen innehåller bestämmelser om ogiltighet och förbud i efter- hand (se prop. 2020/21:13 s. 43 f. och prop. 2020/21:194 s. 136).

Förslaget innebär att ett nytt tredje stycke läggs till. Det nya tredje stycket innebär att beslut om förbud som har fattas i efterhand inte påverkar giltigheten av lantmäterimyndighetens beslut om överför- ing av äganderätten till fast egendom enligt fastighetsbildningslagen (1970:988). Övervägandena finns i avsnitt 15.4.

687

Författningskommentar

SOU 2024:7

20.5Förslaget till lag om ändring i jordabalken

I 2 kap. 3 § och 7 §, 12 kap. 16 §, 13 kap. 15, 16, 18 och 25 §§, 18 kap. 10 §, 19 kap. 1, 6, 9, 12, 19, 21–23, 25 a, 27, 29, 35 och 37 §§, 20 kap. 4, 6, 7, 13 och 14 §§, 21 kap. 4 och 6 §§, 22 kap. 3, 4, och 12 §§, 23 kap. 2 §, och 24 kap. 1 § samt punkt 2 i ikraftträdande- och över- gångsbestämmelserna till lagen (2000:226) om ändring av jordabalken, har hänvisningen till fastighetsregistrets allmänna del respektive in- skrivningsdel ersatts med en hänvisning till fastighetsregistret. I dessa paragrafer har också vissa språkliga ändringar gjorts på grund av för- åldrade ord eller föråldrad stavning.

I vissa fall har hänvisningen till fastighetsregistret tydliggjorts så att det står klart att det rör sig om registrering enligt 19 kap. fastig- hetsbildningslagen (1970:998) eller 19 kap. jordabalken.

Hänvisningen i 19 kap. 1 § andra stycket till lagen (2000:224) har ersatts med en hänvisning till den nya lagen om fastighetsregister och elektroniskt tillhandahållande av fastighetsinformation.

Rubriken till 19 kap. har ersatts med ”Handläggning av inskriv- ningsärenden och registrering av fastighetsregistret. Rubriken till 23 kap. har justerats språkligt.

Ändringarna innebär inte någon ändring i sak.

19 kap. Handläggning av inskrivningsärenden och registrering i fastighetsregistret

27 §

Regeringen får i fråga om inteckningar som är registrerade i pantbrevs- registret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister föreskriva att anteck- ningar om innehav av pantbrev får tas bort från fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.

Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn, personnummer eller samordningsnummer och adressuppgifter får införas i fastighetsregistret på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.

Paragrafens andra stycke innehåller bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om att vissa uppgifter i fastighetsregistret får tas bort eller ändras i särskild ordning.

688

SOU 2024:7

Författningskommentar

Enligt andra stycket gällande lydelse får regeringen meddela före- skrifter om att ändring av namn och adressuppgifter i fastighetsregist- rets inskrivningsdel får föras in i särskild ordning (se prop. 1991/92:110 s. 18 och 19 samt 23 och 24 och prop. 2005/06:28 s. 70). Regeringen har meddelat sådana föreskrifter i 53 § den gällande förordningen (2000:308) om fastighetsregister.

Den föreslagna ändringen innebär att regeringen får meddela mot- svarande föreskrifter om ändringar av personnummer eller samord- ningsnummer. Övervägandena finns i avsnitt 14.7.2.

37 §

Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i fastighetsregistret eller i en anordning som är ansluten till registret hos den statliga lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en myndighet som avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Rätten gäller endast i den mån inskrivningsmyndigheten är ansvarig för uppgifterna i fastighetsregistret enligt denna balk.

Paragrafen reglerar rätten till skadestånd för tekniska fel i fastig- hetsregistret eller i en anordning som är ansluten till registret hos den statliga lantmäterimyndigheten. Tekniska fel avser till exempel programvara, (se prop. 1999/2000:39 s. 165).

Den föreslagna ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till fastighetsregistrets inskrivningsdel har ersatts med en hänvisning till fastighetsregistret. Ändringen innebär inte att regleringen av skade- ståndsrätten ändras i sak. Begreppet inskrivningsdel behöver därför ersättas med en annan formulering.

Ett nytt andra stycke har lagts till för att tydliggöra att rätten till skadestånd endast gäller i den mån inskrivningsmyndigheten är an- svarig för uppgifterna i fastighetsregistret enligt jordabalken.

689

Författningskommentar

SOU 2024:7

23 kap. Inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt av servitut och rätt till elektronisk kraft

9 §

Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, ska rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.

En inskriven rättighet enligt första stycket får ändras av lantmäterimyndig- heten i fastighetsregistret.

Paragrafen innehåller föreskrifter om inskrivning av en rättighet som till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § fastighetsbildningslagen (1970:988) eller 7 kap. 13 § samma lag, kommer att belasta en annan fastighet än den i vilken upplåtelse har skett (se prop. 1988:89:77 s. 80).

Förslaget innebär att ett nytt stycke läggs till om att en inskriven rättighet får ändras av lantmäterimyndigheten i fastighetsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 14.8.1.

20.6Förslaget till lag om ändring i miljöbalken

I 11 kap. 21 §, 26 kap. 15 § och 31 kap. 35 § har hänvisningen till fastighetsregistrets allmänna del eller inskrivningsdel ersatts med en hänvisning till fastighetsregistret. Orden inskrivningsdel och allmän del har ersatts med en hänvisning till 19 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) respektive 19 kap. jordabalken.

Paragraferna har också justerats språkligt.

Ändringarna innebär inte någon ändring i sak utan är enbart följd- ändringar.

20.7Övriga förslag

Övriga lagförslag redovisas inte särskilt. De innehåller endast ändringar som är direkta konsekvenser av att den nuvarande fastighetsregister- lagen upphävs och att fastighetsregistret inte längre delas in i olika delar med särskilda namn. Förslagen innehåller också språkliga änd- ringar. Förslagen innehåller i dessa delar inte några ändringar i sak.

690

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2022:94

Ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister

Beslut vid regeringssammanträde den 30 juni 2022

Sammanfattning

En särskild utredare ska se över regleringen av fastighetsregistret och föreslå lämpliga förändringar. Syftet med uppdraget är att stärka säker- hetsskyddet för registret och skapa en modern reglering för effektiv informationsförsörjning, som bättre tillgodoser samhällets behov av fastighetsinformation.

Utredaren ska bl.a.

•ta ställning till om ett decentraliserat informationsansvar för fas- tighetsregistret bör införas,

•bedöma vilka uppgifter som bör registreras i fastighetsregistret,

•bedöma om det är tillräckligt att vissa uppgifter tillhandahålls ge- nom Lantmäteriets digitala tjänster, utan att tas in i registret,

•bedöma hur skyddet för geografisk information i fastighetsregist- ret som är av betydelse för Sveriges säkerhet ska stärkas,

•lämna förslag som innebär att överlåtelser av fast egendom om- fattas av säkerhetsskyddslagens (2018:585) bestämmelser om över- låtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom, och

•föreslå de författningsändringar som behövs.

Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2023.

693

Bilaga 1

SOU 2024:7

Behovet av en utredning

Samhällsutvecklingen har sprungit ifrån den nuvarande regleringen

Fastighetsregistret är Sveriges offentliga register över hur marken i landet är indelad och vem som äger vad. Det finns ungefär 3,3 miljoner fastigheter i Sverige. Deras samlade värde uppgår till cirka 14 000 mil- jarder kronor och det totala inteckningsbeloppet, dvs. summan av utfärdade pantbrev, är ungefär 6 200 miljarder kronor.

Fastighetsregistret regleras numera i lagen (2000:224) om fastig- hetsregister och förordningen (2000:308) om fastighetsregister, men är ett register med månghundraåriga anor. Dess historia kan spåras till medeltidens jordeböcker. Fastighetsregistret fyller en viktig funk- tion och det är av stor vikt att de regler som gäller för registret är väl- fungerande och anpassade till de förväntningar på registret som finns i samhället.

Fastighetsregistrets huvudsyfte är att ge offentlighet åt informa- tion om fastigheter. Denna information är en samhällsresurs inom allt från fastighetsmarknaden till den offentlig förvaltningen. Den be- hövs för en mängd olika ändamål, inte minst inom samhällsbyggnads- processen och för digital utveckling och innovation i näringslivet.

Den nuvarande lagstiftningen om fastighetsregistret har varit i kraft i mer än 20 år. Under den tiden har förutsättningarna för ett gott säkerhetsskydd och en effektiv informationsförsörjning förändrats. Inte minst har utvecklingen inom informationstekniken och det inter- nationella samarbetet medfört ett ökat fokus på rättslig styrning i fråga om säkerhet och effektivitet.

Den rättsliga regleringen av fastighetsregistret har inte hängt med i denna utveckling. Regelverket utgör numera på flera sätt ett hinder för en effektiv försörjning av information från registret. Ansvars- fördelningen mellan olika inblandade aktörer är otydlig. Det finns dessutom flera säkerhetsproblem med koppling till fastighetsregist- ret som behöver lösas.

Effektiv och säker informationsförsörjning

Ansvaret för fastighetsregistret och för den nationella försörjningen med information ur registret ligger på Lantmäteriet, se förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. Förutom Lantmäteriet

694

SOU 2024:7

Bilaga 1

levererar ett stort antal myndigheter information till registret, bl.a. 290 kommuner, 39 kommunala lantmäterimyndigheter, Riksantik- varieämbetet, länsstyrelserna, Riksarkivet, Bergmästaren, Trafikverket, Skogsstyrelsen och Skatteverket. De benämns i dessa direktiv data- producenter till fastighetsregistret.

Informationen i fastighetsregistret utgör grunddata, dvs. offentlig information av vikt för samhällets effektivitet och med bred använd- ning (se prop. 1997/98:136 s. 61 och 62).

År 2020 gjordes det nästan 600 miljoner anrop mot fastighetsregist- ret via Lantmäteriets direkttjänster. Vanliga användare av sådana tjäns- ter är bl.a. statliga myndigheter, kommuner, banker, fastighetsmäklare, fastighetsförvaltare samt energi-, telekom- och skogsföretag. Till detta kommer ett stort antal uppgifter som begärs ut med stöd av offent- lighetsprincipen.

För närvarande finns det 63 företag som förmedlar information i fastighetsregistret och som har tecknat avtal med Lantmäteriet. Dessa s.k. dataförmedlare anpassar och bearbetar informationen utifrån sina kunders behov och säljer exempelvis olika typer av karttjänster eller upplysningar om fastigheter. De bidrar på detta sätt till en väl fun- gerande försörjning av fastighetsinformation.

Riksdagen har i ett tillkännagivande uppmanat regeringen att prio- ritera arbetet med att göra ytterligare geodata, bl.a. från Lantmäteriet, tillgängliga för både myndigheter och allmänheten (bet. 2020/21:CU11 punkt 12, rskr. 2020/21:224). Geodata är information som har en geo- grafisk anknytning, som t.ex. kartor och kartdata samt registerinfor- mation om byggnader, sjöar, vägar, vegetation och befolkning. Fastig- hetsregistret innehåller en stor mängd geodata.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) syftar till att förbättra tillgången till geografisk information i elektroniskt format som behövs för att utforma och genomföra EU:s miljöpolitik. Direktivet har genomförts i Sverige främst genom lag (2010:1767) om geografisk miljöinforma- tion. Regeringen har utsett Lantmäteriet att ansvara för att det svenska systemet för geografisk miljöinformation är samordnat och hänger samman med unionens system.

Regeringen har gett Lantmäteriet i uppdrag att etablera en digital infrastruktur för att tillgängliggöra geodata i samhällsbyggnadspro- cessen (Fi2020/00358). I detta arbete har Lantmäteriet särskilt pekat

695

Bilaga 1

SOU 2024:7

på behovet av en översyn av fastighetsregisterlagstiftningen som en förutsättning för genomförande av regeringsuppdraget. Lantmäteriet har framfört att lagstiftningen behöver ses över i fråga om registrets innehåll, ansvar och tillhandahållande. Nya sätt för att samordna och tillhandahålla information förutsätter enligt Lantmäteriet bl.a. en mer teknikneutral reglering och en tydligare ansvarsreglering.

Europeiska kommissionen har i sitt meddelande En EU-strategi för data, COM (2020) 66 final av den 19 februari 2020, annonserat att en inre marknad för data ska vara på plats till 2030. Verktyget för att bygga denna marknad är s.k. datautrymmen för säker och stan- dardiserad datadelning. Dessa utrymmen består av tekniska och juri- diska ramverk för att etablera kontroll över vidareutnyttjandet av data inom vissa utpekade områden. Regelutvecklingen för fastighets- registret bör harmonisera med utvecklingen av den inre marknaden för data, framför allt vad gäller kontrollerad datadelning inom ramen för de gemensamma europeiska dataområden som är av betydelse för samhällsbyggnad.

Mot denna bakgrund behöver lagstiftningen om fastighetsregist- ret ses över med inriktning mot ökad digitalisering och samhällsnytta. Översynen bör bl.a. ta sikte på en tydligare roll- och ansvarsfördel- ning mellan aktörer som ingår i informationsförsörjningsprocessen, dvs. dataproducenterna, Lantmäteriet och dataförmedlarna.

Ett förändrat säkerhetspolitiskt läge

Den snabba teknikutvecklingen ger stora möjligheter men innebär också nya sårbarheter och utmaningar. Möjligheten att möta dessa ut- maningar förbättras om myndigheter som ansvarar för brottsbekämp- ning, krisberedskap och det militära försvaret har god tillgång till fastighetsinformation.

Många av de digitala system som är kritiska för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner är redan i fredstid sårbara för störningar. Det pågår ständigt intrångsförsök mot internetanslutna system. Det pågår också löpande olika former av påverkansoperationer (se prop. 2020/21:30 s. 34, 63 och 64). Fastighetsregistret är inte undan- taget från sådana angrepp.

696

SOU 2024:7

Bilaga 1

Det behövs nya rättsliga skyddsmekanismer för fastighetsinfor- mation som omfattas av försvarssekretess. Det behövs också en ökad motståndskraft mot cyberattacker mot fastighetsregistret.

Om en dataförmedlare lagrar fastighetsinformation i ett tredje- land, t.ex. hos globala tjänsteleverantörer, kan informationen omfattas av tredjelandets jurisdiktion. Då är det inte möjligt för Lantmäteriet att upprätthålla en fullständig kontroll över lagrade och bearbetade data eller över vem som får tillgång till dessa. Bland annat därför behövs det tydligare rättsliga förutsättningar för hur dataförmedlare behand- lar och lagrar information ur fastighetsregistret.

Den nuvarande registerlagstiftningen tillgodoser inte brottsbekäm- pande myndigheters behov av säker digital åtkomst till fastighetsinfor- mationen. Lagstiftningen innehåller också begränsningar för effektiv digital åtkomst som påverkar dessa myndigheters uppdrag negativt.

Lagstiftningen om fastighetsregistret behöver alltså även ses över med inriktning mot ökad informationssäkerhet, stärkt skydd för för- svarssekretess och effektivare tillgång för brottsbekämpande myndig- heter.

Uppdraget att se över regleringen av fastighetsregistret

Utredaren ska se över de frågor som anges nedan. Om utredaren an- ser det motiverat och utredningstiden medger det, får utredaren ta upp även andra frågor som har koppling till fastighetsregistret och Lantmäteriets verksamhet. Utredaren ska lämna förslag till de författ- ningsändringar och andra åtgärder som utredaren anser vara befogade.

En modern reglering med tydlig ansvarsfördelning

Åren 1968 och 1970 beslutade riksdagen om en fastighetsdatareform, som blev början till dagens register. Besluten innebar att dåvarande pappersbaserade register skulle föras centralt med hjälp av automa- tisk databehandling. Fullt genomförd blev reformen först 1995 då informationen blivit helt digitaliserad. Äldre inskrivningshandlingar finns hos Riksarkivet. Dessa är i huvudsak i pappersform och kan fort- farande ha aktualitet i samband med fastighetsöverlåtelser.

697

Bilaga 1

SOU 2024:7

Genom den nu gällande regleringen i lagen om fastighetsregister och förordningen om fastighetsregister sammanfördes olika natio- nella databaser som ingick i ett s.k. fastighetsdatasystem till ett ge- mensamt fastighetsregister. En följd av detta är att vissa uppgifter som finns i andra offentliga register dubbelhanteras. Exempel på sådana andra register är naturvårdsregistret, kulturmiljöregistret och mineral- rättsregistret. År 2013 angav Lantmäteriet i rapporten Kvaliteten i fastighetsregistret (Fi2019/01309) att dubbelhantering av informa- tion är en orsak till bristande kvalitet.

Problemet med dubbelhantering av information i offentliga regis- ter har påtalats även på ett övergripande plan av utredningar och myn- digheter i olika sammanhang. I sin slutrapport för regeringsuppdraget om säker och effektiv tillgång till grunddata (I2019/01412) föreslår Myndigheten för digital förvaltning, Bolagsverket, Skatteverket och Lantmäteriet en princip om att grunddata ska hämtas från källan, för att bl.a. undvika dubbelhantering.

Det kan finnas en osäkerhet om vad ett författningsreglerat regis- teransvar faktiskt innebär, exempelvis om huruvida den registerför- ande myndigheten måste lagra all information själv eller om det är tillräckligt att myndigheten har åtkomst till informationen. Det kan också finnas fördelar med decentraliserade system, där den myndig- het som först samlat in eller producerat uppgifter också tar ansvar för innehåll och spridning (jfr betänkandet Juridik som stöd för för- valtningens digitalisering [SOU 2018:25] s. 81, 480 och 481).

Även när det gäller de uppgifter som redovisas i registret och hur de presenteras finns det skäl att göra en översyn. Det är t.ex. inte givet att alla uppgifter som ska redovisas i registret också ska lagras någon längre tid. Det bör exempelvis vara möjligt att redovisa vissa uppgif- ter genom momentana beräkningar utifrån andra tillgängliga uppgifter. På så sätt behöver den informationsmängd som lagras över tid inte vara större än nödvändigt.

Enligt 3 § förordningen med instruktion för Lantmäteriet ansvarar Lantmäteriet för att verka för en väl fungerande försörjning med grund- läggande geografisk information och fastighetsinformation av sådan omfattning, kvalitet och aktualitet att samhällets behov tillgodoses. Lantmäteriet bör även i fortsättningen ha ett sådant övergripande ansvar.

698

SOU 2024:7

Bilaga 1

Det finns inget särskilt författningsreglerat ansvar för Lantmäteriet att tillhandahålla viss fastighetsinformation avgiftsfritt i digital form som öppna data. Under 2018 har riksdagen i ett tillkännagivande upp- manat regeringen att ge alla myndigheter i uppdrag att arbeta strate- giskt för att öka utbudet av öppna data (bet. 2017/18:FiU25 punkt 2, rskr. 2017/18:180). Lantmäteriets tillhandahållande av fastighetsinfor- mation och geografisk information till enskilda finansieras i dag huvud- sakligen genom avgifter. Eventuella förändringar av denna finansier- ingsmodell är en budgetfråga och bör inte omfattas av denna utredning.

Det finns däremot skäl att se över de krav som finns på att samma uppgifter ska registreras två gånger i olika delar av registret. Exempel- vis ska avtalsservitut redovisas i både den allmänna delen och inskriv- ningsdelen (se 22 § 2 och 48 § 2 förordningen om fastighetsregister). Kopplat till detta finns det en ömsesidig underrättelseskyldighet för Lantmäteriets interna verksamhetsgrenar fastighetsbildning och fas- tighetsinskrivning (se 75 § förordningen om fastighetsregister och 16 § inskrivningsförordningen). Förutom att regleringen passar mindre väl för en modern sammanhållen myndighet, har den lett till inkon- sekvent redovisning i fastighetsregistrets olika delar.

Även i övrigt är förordningen om fastighetsregister svår att över- blicka, inte minst för användare av registret. Den bygger i hög grad på ett föråldrat sätt att se på registrering och information. Ett exem- pel är den relativt detaljerade regleringen av vilka uppgifter som ska redovisas om fastigheter och samfälligheter (21 §). Bestämmelsen inne- håller ett flertal undantag från fullständig redovisning som är ett arv från när registret fördes i pappersform. Undantagen orsakar i dag hinder vid digitalisering och systemutveckling, med bl.a. ökade kost- nader som följd.

Det kan också behövas en mer konsekvent registrering av person- uppgifter, t.ex. personnummer och samordningsnummer. Detta skulle både underlätta identifiering och effektivisera integritetsskyddet för bl.a. personer med skyddad identitet. Den nuvarande regleringen an- ger att personnummer ska registreras i inskrivningsdelen, om det finns ett sådant nummer (44 § förordningen om fastighetsregister). Det finns däremot inget direkt stöd för att föra in andra former av iden- titetsbeteckningar, t.ex. ett samordningsnummer. Det är dessutom oklart om en identitetsbeteckning får ersättas med en annan, t.ex. ett samordningsnummer med ett personnummer.

699

Bilaga 1

SOU 2024:7

I förordningen om fastighetsregister finns även ett flertal bemyn- diganden för Lantmäteriet att meddela föreskrifter i olika ämnen (se 25, 77, 80 och 82 §§). Denna reglering av föreskriftsrätten är svår- överskådlig och kan i vissa fall motverka att föreskrifter meddelas på den lämpligaste nivån.

Utredaren ska därför

•ta ställning till om ett decentraliserat informationsansvar för fas- tighetsregistret bör införas och vilka villkor som i så fall bör gälla för dataproducenterna,

•bedöma vilka uppgifter som bör registreras i fastighetsregistret, med särskild inriktning på att dubbelregistrering bör undvikas, och överväga en tydligare struktur i fråga om registrets innehåll,

•bedöma om vissa uppgifter inte längre behöver registreras i fastig- hetsregistret, utan i stället kan tillhandahållas genom Lantmäteriets digitala tjänster, direkt från dataproducenten, och

•granska bestämmelserna om föreskriftsrätt för Lantmäteriet när det gäller fastighetsregistret och föreslå en lättillgänglig reglering som möjliggör att föreskrifter meddelas på den lämpligaste nivån.

Ökad förutsebarhet och bättre förutsättningar för integritetsskydd

Förutsättningarna för åtkomst till personuppgifter i fastighetsregistret i digital form regleras i lagen om fastighetsregister. Lagen innehåller, tillsammans med förordningen om fastighetsregister, också materi- ella bestämmelser om bl.a. registrets innehåll. I detta avseende skiljer sig regleringsmodellen från nyare lagstiftning där dataskyddsbestäm- melserna har placerats i en särskild lag, skild från själva registerlagen. Ett exempel på detta är vägtrafikdatalagen (2019:369) och lagen (2019:370) om fordons registrering och användning. Den lösningen motiverades av regeringen med att den bättre kan tillgodose krav på funktionalitet och effektivitet samt på skydd för enskildas personliga integritet (prop. 2018/19:33 s. 61).

Utredningen bör överväga motsvarande regleringsmodell för fas- tighetsregistret. Det finns i det sammanhanget också skäl för att se över de nuvarande bestämmelserna om personuppgiftsbehandling, som inte framstår som ändamålsenliga i alla delar.

700

SOU 2024:7

Bilaga 1

Personuppgifterna i fastighetsregistret har samlats in för de ända- mål som anges i 2 §. Eftersom fastighetsregistret syftar till att ge offentlighet och publicitet åt uppgifterna, är det samhällets behov av uppgifterna som är den huvudsakliga anledningen till att uppgifterna samlats in.

Ändamålsbestämmelsen i lagen om fastighetsregister har enligt Lantmäteriet kritiserats för att inte motsvara det moderna samhällets behov. Exempel på ändamål för personuppgiftsbehandling som inte anges i lagen, men som kan övervägas, är journalistik, navigering, posi- tionering och utbildning.

Vidare har de sökbegränsningar som enligt 7 § lagen om fastig- hetsregister gäller vid direktåtkomst kritiserats för att vara för snäva och detaljerade. Exempelvis innebär sökbegränsningen för person- nummer ett hinder för Polismyndigheten, som kan ha behov av att ta reda på vilka fastigheter en person äger, t.ex. för att kunna hitta fastig- heter där en sökt person kan uppehålla sig. Andra myndigheter efter- frågar också sökning på personnummer för att automatiskt kunna hämta information från fastighetsregistret för presentation i olika e-tjänster för medborgare. Ett annat exempel är den sökbegränsning som i regel hindrar sökning på flera fastigheter samtidigt. Den be- gränsningen försvårar vid infrastrukturprojekt som exempelvis pro- jektering av bredbandsutbyggnad, där fastigheter söks fram genom en markering av ett område på en karta.

De begränsningar som enligt 8 och 9 §§ lagen om fastighetsregister gäller vid urval och bearbetningar av personuppgifter får vissa följder ur ett integritetsskyddsperspektiv, eftersom de som huvudregel för- hindrar Lantmäteriet att göra urval så att t.ex. de som anmält reklam- spärr eller som är under 16 år kan uteslutas.

Från användare av fastighetsregistret har det dessutom under lång tid framförts önskemål om ökad tydlighet och förutsebarhet i lagstift- ningen för uppgifter i fastighetsregistret som inte är personuppgifter. Detta gäller särskilt i fråga om adressuppgifter och uppgifter om fas- tighetsbeckningar i situationer där informationen ska användas i kart- tjänster.

Utredaren ska därför

•analysera för- och nackdelar med en regleringsmodell med två separata lagar, där frågor om behandling av personuppgifter i fas- tighetsregistret regleras i en egen lag, skild från registerlagen,

701

Bilaga 1

SOU 2024:7

•utifrån en integritetsskyddsanalys ta ställning till vilka regler om behandling av personuppgifter som bör gälla, bl.a. när det gäller ändamål för sådan behandling, direktåtkomst och Lantmäteriets urval och bearbetningar av personuppgifter på uppdrag av annan, och då särskilt beakta brottsbekämpande myndigheters behov, och

•bedöma hur dataförmedlarnas och slutanvändarnas rätt till digital åtkomst till fastighetsregistret kan tydliggöras och hur sådan rätt ska prövas av Lantmäteriet.

Förstärkt informationssäkerhet

Sverige utsätts kontinuerligt för olika former av cyberangrepp som inte minst riktas mot svenska myndigheter. Regeringen arbetar aktivt med att öka motståndskraften mot sådana angrepp och har bl.a. in- rättat ett nationellt cybersäkerhetscenter i syfte att stärka den sam- lade förmågan att förebygga, upptäcka och hantera cyberhot.

Det finns i dag inga specifika regler för fastighetsregistret som syf- tar till att öka förmågan att motstå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter. Sådana regler skulle exempelvis kunna innebära krav på spårbarhet av förändringar i registret och uppgiftsskyldighet gente- mot myndigheter med ansvar inom informationssäkerhetsområdet.

Informationssäkerheten för särskilt känslig kommunikation mellan Lantmäteriet och andra myndigheter som begär information ur fas- tighetsregistret skulle öka om kommunikationen gick över ett säkert kommunikationsnätverk. Ett behov av sådan säker kommunikation kan t.ex. finnas inom ramen för en brottsutredning. I dag saknas dock ett tydligt ansvar för Lantmäteriet att tillgodose sådana behov hos exempelvis brottsbekämpande myndigheter. För att en sådan anslut- ning via säkra kommunikationsnät ska vara möjlig kan förberedande åtgärder behöva vidtas, både författningsändringar och praktiska åt- gärder hos Lantmäteriet.

Utredaren ska därför

•bedöma behovet av författningsstöd för att öka förmågan att mot- stå och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter som berör fastighetsregistret, däribland behovet av uppgiftsskyldighet gente- mot myndigheter med ansvar inom informationssäkerhetsområ- det, och

702

SOU 2024:7

Bilaga 1

•analysera behovet av tillgång till information i fastighetsregistret via säkra kommunikationsnät för brottsbekämpande myndigheter och myndigheter med övergripande ansvar för planering av samhällets krisberedskap och civilt försvar och bedöma vilka åtgärder som bör vidtas för att möta detta behov.

Tydligare regelverk för dataförmedlare

I dag tillhandahålls fastighetsinformation både direkt av Lantmäteriet och via dataförmedlare. Det finns inga krav i lag eller annan författning som gäller för den som vill bedriva verksamhet som dataförmedlare. Lantmäteriet har utvecklat en praxis som innebär att sådana aktörer erbjuds att teckna ett avtal med myndigheteten där förutsättningarna för kommersiell vidareförädling anges. Åtkomst till data för olika for- mer av vidareutnyttjande av informationen kräver därutöver särskilda licenser och beslut från myndigheten.

Alla dataförmedlare har dock inte avtal med Lantmäteriet och tillämpningen av avtalen kan leda till olika resultat. En dataförmedlare ansvarar självständigt enligt lagstiftningen om dataskydd och säker- hetsskydd för den information som tillhandahålls i dennes tjänster och produkter.

Att information som hämtas från fastighetsregistret tillhanda- hålls av privata dataförmedlare väcker också frågor om sekretess och kontroll över data. En dataförmedlare kan vara anknuten till ett rätts- subjekt i tredjeland, t.ex. om dataförmedlaren är dotterföretag till ett företag som är etablerat utanför EU. Fastighetsinformation kan dess- utom lagras i s.k. molntjänster utan att Lantmäteriet har vetskap om det. Frågorna aktualiseras bl.a. av en ökad risk för konflikter mellan svensk rätt och andra länders lagstiftning, med minskad kontroll över grundläggande fastighetsinformation som följd.

En förbättrad sekretess och kontroll över data på detta område förutsätter ett ansvarstagande hos samtliga aktörer som bidrar till sam- hällets försörjning med grundläggande fastighetsinformation. Det innebär att det behövs tydligare rättsliga förutsättningar för alla led i informationsförsörjningskedjan. En lösning skulle kunna vara att er- sätta dagens avtalsbaserade ordning med ett författningsreglerat till- ståndsförfarande för dataförmedlarna.

703

Bilaga 1

SOU 2024:7

Utredaren ska därför

•bedöma om en särskild reglering för informationssäkerhet hos dataförmedlare av fastighetsinformation bör införas, och

•bedöma om en sådan ordning bör innefatta ett tillståndsförfarande för dataförmedlare.

Stärkt skydd för fastighetsinformation som omfattas av försvarssekretess

I15 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns det be- stämmelser om sekretess till skydd för rikets säkerhet. Sekretesskyddet för försvarsrelaterade uppgifter, den s.k. försvarssekretessen, regleras i 15 kap. 2 §. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för en uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör total- försvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på något annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Försvars- sekretess kan gälla för uppgifter vid alla myndigheter, däribland upp- gifter i fastighetsregistret.

En uppgift som omfattas av sekretess får som utgångpunkt inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter (8 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Varje gång någon begär att få ut en allmän hand- ling från en myndighet ska frågan om utlämnande prövas med beak- tande av de förutsättningar som råder vid det aktuella tillfället, oavsett hur tidigare ansökningar har bedömts. Om det kan antas att en upp- gift i en allmän handling inte får lämnas ut på grund av en bestämmelse om sekretess, får detta markeras genom att en särskild anteckning (sekretessmarkering) görs på handlingen eller, om handlingen är elek- tronisk, införs i handlingen eller i det datasystem där den elektroniska handlingen hanteras. En sekretessmarkering utgör ingen slutlig pröv- ning av sekretessfrågan utan är enbart en varningssignal om att en noggrann sekretessprövning ska göras om uppgifterna begärs ut.

Uppgifter som omfattas av försvarssekretess utgör också säker- hetsskyddsklassificerade uppgifter vid tillämpning av säkerhetsskydds- lagen (se 1 kap. 2 § andra stycket i den lagen). Säkerhetsskyddslagen innehåller krav på bl.a. informationssäkerhet hos myndigheter där sådana uppgifter förekommer.

704

SOU 2024:7

Bilaga 1

Enligt 6 § lagen om fastighetsregister ska Lantmäteriet se till att det inte uppkommer risker från säkerhetssynpunkt. Med detta avses bl.a. att Lantmäteriet så långt det är möjligt ska förhindra sådan be- handling som framstår som riskfylld för svenska försvarsintressen. Av paragrafen framgår att Lantmäteriet i enskilda fall får uppställa ytterligare villkor utöver dem som anges i 7–10 §§ i den lagen. Detta aktualiseras främst när Lantmäteriet ska medge direktåtkomst, lämna ut uppgifter i digital form på lagringsmedier eller utföra urval och be- arbetningar. Villkoren kan avse t.ex. vilka uppgifter som får behand- las eller vilken spridning som får ges uppgifter som har lämnats ut (se prop. 1999/2000:39 s. 140).

Fastighetsregistret ska även i fortsättningen ha som huvudsyfte att ge offentlighet åt den information som ingår i registret. Utifrån ett säkerhetsperspektiv finns det dock behov av ett starkare skydd för in- formationen.

Sveriges landyta är indelad i fastigheter avgränsade med gränslinjer. Dessa redovisas på en digital registerkarta som tillsammans med regis- terinformationen redovisar bl.a. information om byggnader, deras an- vändning och geografiska läge. Sådan information kan omfattas av för- svarssekretess. Att sekretessmarkera information som är lägesbestämd innebär att uppgiften, tvärtemot syftet med skyddet, kan komma att synliggöras. Ett tillräckligt starkt skydd kan därför inte alltid åstad- kommas genom en sekretessmarkering.

Det kan också finnas skäl att stärka säkerhetsskyddet för uppgifter som fastighetsägare som bedriver säkerhetskänslig verksamhet lämnar till Lantmäteriet och säkerhetsskyddet när uppgifter lämnas mellan

åena sidan Lantmäteriet och å andra sidan Skatteverket och kom- munala lantmäterimyndigheter.

Utredaren ska därför

•bedöma hur skyddet för geografisk information i fastighetsregist- ret som är av betydelse för Sveriges säkerhet ska stärkas, bl.a. genom att föreslå ett fullgott alternativ till sekretessmarkering av geogra- fisk information i fastighetsregistret som omfattas av försvars- sekretess,

•analysera om det finns fortsatt behov av att kunna besluta sär- skilda villkor enligt 6 § lagen om fastighetsregister, och vid behov förtydliga tillämpningsområdet för bestämmelsen, och

705

Bilaga 1

SOU 2024:7

•bedöma hur ett fullgott säkerhetsskydd kan garanteras när upp- gifter lämnas till Lantmäteriet av en fastighetsägare som bedriver säkerhetskänslig verksamhet samt vid informationsutbyte mellan Lantmäteriet och Skatteverket respektive kommunala lantmäteri- myndigheter.

Överlåtelse av fast egendom ska omfattas av säkerhetsskyddslagens bestämmelser om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet

och viss egendom

Sedan den 1 januari 2021 finns det i 4 kap. 13–20 §§ säkerhetsskydds- lagen ett regelverk som gäller när en verksamhetsutövare avser att överlåta hela eller delar av en säkerhetskänslig verksamhet eller egen- dom som har betydelse för Sveriges säkerhet eller för ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd. Bestämmel- serna innebär att en verksamhetsutövare inför överlåtelsen är skyldig att genomföra en särskild säkerhetsskyddsbedömning och en lämp- lighetsprövning. Verksamhetsutövaren är också skyldig att samråda med en samrådsmyndighet inför överlåtelsen. Samrådsmyndigheten kan förbjuda en överlåtelse som inte är lämplig från säkerhetsskydds- synpunkt. Ett förbud kan även meddelas i efterhand. En överlåtelse som står i strid med ett meddelat förbud är ogiltig.

Till skillnad från vad som föreslogs av Utredningen om vissa säker- hetsskyddsfrågor i betänkandet Kompletteringar till den nya säkerhets- skyddslagen (SOU 2018:82) omfattar bestämmelserna inte överlåtelser av fast egendom. Även en sådan överlåtelse kan vara olämplig ur ett säkerhetsskyddsperspektiv. Under lagstiftningsarbetet bedömde reger- ingen emellertid att flera frågor som Lantmäteriet tagit upp under re- missbehandlingen om bl.a. hur sådana bestämmelser skulle förhålla sig till reglerna om lagfart krävde ytterligare överväganden (se prop. 2020/21:13 s. 17).

En tillämpning av säkerhetsskyddslagen kan leda till att en verk- samhetsutövare inte får överlåta egendom till en viss förvärvare. Ett förbud som meddelas mot en redan genomförd överlåtelse kan ge upphov till komplicerade situationer för enskilda, exempelvis om egen- domen har överlåtits i flera led. Detta gäller dock oavsett om överlåt- elsen avser fast egendom eller annan egendom. Att en fastighetsöver- låtelse går tillbaka i efterhand kan dessutom förekomma av andra anledningar och det är inte sannolikt att en utvidgning av tillämpnings-

706

SOU 2024:7

Bilaga 1

området för de aktuella bestämmelserna i säkerhetsskyddslagen skulle leda till mer än en mycket liten ökning av antalet sådana fall. Kraven på särskild säkerhetsprövning och lämplighetsbedömning i säkerhets- skyddslagen och lagens bestämmelser om förbud och verkan av så- dana bör därför gälla även överlåtelser av fast egendom.

För att en sådan utvidgning av säkerhetsskyddslagens tillämp- ningsområde ska fungera så bra som möjligt i praktiken kan det be- hövas ändringar av t.ex. reglerna om lagfartsärenden eller reglerna om den information som ingår i fastighetsregistret.

Utredaren ska därför

•lämna förslag som innebär att överlåtelser av fast egendom om- fattas av säkerhetsskyddslagens bestämmelser om överlåtelse av säkerhetskänslig verksamhet och viss egendom, och

•analysera vilka följder förslagen i denna del bör få för lagfarts- ärenden och Lantmäteriets verksamhet i övrigt.

Konsekvensbeskrivningar

Utöver vad som framgår av kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning ska utredaren analysera vilka konsekvenser de förslag som lämnas har för den personliga integriteten och för miljön. Om förslagen inte bedöms ha betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män ska detta motiveras. I 14 kap. 3 § regeringsformen anges att en inskränk- ning av den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen. Det innebär att en propor- tionalitetsprövning ska göras under lagstiftningsprocessen. Om något av förslagen i betänkandet påverkar den kommunala självstyrelsen ska därför, utöver dess konsekvenser, också de särskilda avvägningar som lett fram till förslagen särskilt redovisas.

Kontakter och redovisning av uppdraget

Utredaren ska i sitt arbete i ett tidigt skede inleda en dialog med och inhämta synpunkter från myndigheter och andra aktörer som kan antas bli berörda av förslagen och övervägandena. Bland dessa kan nämnas Lantmäteriet, dataproducenter för fastighetsregistret, data-

707

dataskyddsförordning ...........................................	498
13.8 Behandling av personnummer
och samordningsnummer .....................................................	499

Sammanfattning ................................................................		27
1	Författningsförslag.....................................................	41
1.1	Förslag till fastighetsdatalag ...................................................	41

	(2018:585)................................................................................	51
1.5	Förslag till lag om ändring i jordabalken ...............................	53
1.6	Förslag till lag om ändring i miljöbalken ...............................	75

	om ändring i kommunal indelning i samband
	med fastighetsbildning............................................................	81
1.10	Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
	(1970:988)................................................................................	82
1.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037)
	om äganderättsutredning och legalisering .............................	94

1.12	Förslag till lag om ändring i expropriationslagen
	(1972:719) ...............................................................................	96
1.13	Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
	(1973:1144) .............................................................................	98
1.14	Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
	(1973:1149) ...........................................................................	100
1.15	Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen
	(1977:792) .............................................................................	103
1.16	Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
	(1979:230) .............................................................................	104

	eller kooperativ hyresrätt .....................................................	106
1.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa
	bulvanförhållanden ...............................................................	108
1.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:658)
	om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället................	109
1.20	Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen
	(1988:950) .............................................................................	111
1.21	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448)
	om pantbrevsregister ............................................................	113
1.22	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:629)
	om kommunala folkomröstningar.......................................	116
1.23	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:105)
	om säkerhetsrätt i försäkringsersättning.............................	117
1.24	Förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837)................	118
1.25	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:378)
	om lägenhetsregister.............................................................	119
1.26	Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
	(2010:900) .............................................................................	120

1.27	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1767)
	om geografisk miljöinformation ..........................................		121
1.28	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:900)
	om dödande av förkommen handling ..................................		122
1.29	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:488) om
	förnyelse av vissa inskrivningar i fastighetsregistret...........		125
1.30	Förslag till fastighetsdataförordning ...................................		126
1.31	Förslag till förordning om fastighetsregister
	och elektroniskt tillhandahållande av
	fastighetsinformation............................................................		129
1.32	Förslag till förordning om upphävande av förordningen
	(2000:308) om fastighetsregister .........................................		170
1.33	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.....................		171
1.34	Förslag till förordning om ändring
	i säkerhetsskyddsförordningen (2018:658) .........................		172
2	Uppdraget ..............................................................		173
2.1	Uppdraget..............................................................................		173
2.2	Utredningsarbetet.................................................................		173
2.3	Betänkandets uppläggning....................................................		175
3	Fastighetsregistret ...................................................		177
3.1	Inledning................................................................................		177
3.2	Föregångaren fastighetsdatasystemet ..................................		178
3.3	Fastighetsregistret.................................................................		180
	3.3.1	Registrets olika delar .............................................	180
	3.3.2	Allmänna delen ......................................................	181
	3.3.3	Inskrivningsdelen ..................................................	183
	3.3.4	Adressdelen............................................................	184
	3.3.5	Byggnadsdelen .......................................................	184
	3.3.6	Taxeringsdelen .......................................................	185

	3.3.7	Tilläggsinformation...............................................	185
3.4	Ajourföringen .......................................................................		186
3.5	Användning av informationen .............................................		187
	3.5.1	Olika tjänster och många användare ....................	187
	3.5.2	Direktåtkomst .......................................................	188
3.6	Fastighetsuttag......................................................................		189
3.7	Fastighetsavisering ...............................................................		190
3.8	Avtal och prövning ...............................................................		190
3.9	Andra databaser med fastighetsinformation.......................		192
	3.9.1	Inledning................................................................	192
	3.9.2	Kommunala fastighetssystem...............................	192
	3.9.3	Statliga register ......................................................	193
3.10	Den nationella geodataplattformen.....................................		194
4	Fastighetsregistrets rättsliga reglering ........................		197
4.1	Inledning ...............................................................................		197
4.2	Fastighetsregisterlagstiftningens syfte................................		197
4.3	Fastighetsregisterlagen.........................................................		199
	4.3.1	Fastighetsregisterlagens tillämpningsområde......	199
	4.3.2	Registerinnehåll.....................................................	200
	4.3.3	Behörighet att föra in och ta bort uppgifter........	201
	4.3.4	Tillhandahållande av fastighetsinformation.........	201

	personuppgifter .....................................................	202
4.3.6	Ändamål.................................................................	202
4.3.7	Personuppgiftsansvar............................................	203

	av personuppgifter i elektronisk form .................	204
4.3.9	Registrerades rättigheter.......................................	208
4.3.10	Övriga bestämmelser ............................................	209
4.4 Fastighetsregisterförordningen ...........................................		209
4.4.1	Ansvar ....................................................................	209
4.4.2	Allmänna delen......................................................	210

	4.4.3	Inskrivningsdelen ..................................................	214
	4.4.4	Adressdelen............................................................	214
	4.4.5	Byggnadsdelen .......................................................	215
	4.4.6	Taxeringsuppgiftsdelen .........................................	216
	4.4.7	Tilläggsinformation ...............................................	216
	4.4.8	Gemensamma bestämmelser.................................	217
	4.4.9	Lantmäteriets föreskriftsrätt.................................	218
5	Närliggande lagstiftning om informationens
	öppenhet ................................................................		221
5.1	Inledning................................................................................		221
5.2	Insyn och öppenhet i offentlig förvaltning .........................		222
	5.2.1	Handlingsoffentligheten .......................................	222

	till tryckfrihetsförordningen.................................	222
5.2.3	Särskilt om direktåtkomst.....................................	223
5.2.4	Särskilt om sökbegränsningar ...............................	223
5.2.5	Särskilt om informationsförsörjning....................	224
5.2.6	Särskilt om förhållandet till arkivlagen.................	225

fast egendom .........................................................................		227
5.3.1	Särskilt om förhållandet till jordabalken ..............	227

	fastighetsbildningslagen ........................................	228
5.4 Samhällets digitala informationsförsörjning .......................		229
5.4.1	Utvecklingen av regler som rör
	informationsförsörjning........................................	229
5.4.2	Närmare om Lantmäteriutredningen 2003 ..........	231
5.4.3	Lantmäteriets informationsförsörjningsansvar ...	232

	om informationsförsörjning .................................	233
5.5 EU:s inre marknad och dataekonomi ..................................		237
5.5.1	Övergripande reglering .........................................	237
5.5.2	Relevanta EU-rättsakter........................................	239

6	Närliggande lagstiftning rörande skyddsintressen ........		245
6.1	Inledning ...............................................................................		245
6.2	Sekretess till skydd för rikets säkerhet................................		246
	6.2.1	Generellt om sekretesslagstiftningen...................	246
	6.2.2	Särskilt om försvarssekretessen............................	247
	6.2.3	Särskilt om sekretessmarkering............................	249

		och sekretesslagen.................................................	249
6.3	Säkerhetsskydd .....................................................................		250
6.4	Integritetsskydd och skyddet för personuppgifter ............		252
	6.4.1	Generellt om integritetsskyddslagstiftningen .....	252
	6.4.2	Dataskyddsreformen.............................................	254

	på behandling av personuppgifter ........................	254
6.4.4	Särskilt om begreppet personuppgift...................	256
6.4.5	Särskilt om ändamålsbegränsning ........................	258
6.4.6	Särskilt om säkerhet för personuppgifter ............	259
6.4.7	Särskilt om överföring till tredjeland ...................	259

	integritetsskyddslagstiftningen ............................	262
6.5 Informationssäkerhet för minskad sårbarhet .....................		264
6.5.1	Särskilt om kraven enligt
	beredskapsförordningen .......................................	265
6.5.2	Särskilt om krav på andra aktörer ........................	266

marknad för data...................................................................		267
6.6.1	Kontrollerad datadelning......................................	267
6.6.2	Särskilt om immaterialrättsliga
	och konkurrensrättsliga aspekter .........................	269

7	Fördjupning av problembilden ..................................		271
7.1	Inledning................................................................................		271
7.2	Intressentgrupper och arbetsmetod.....................................		271
7.3	Dubbelhantering av information i fastighetsregistret.........		273
	7.3.1	Krav som leder till dubbelregistrering
		av uppgifter ............................................................	273
	7.3.2	Principen om registrering vid källan ....................	281
	7.3.3	Principen om hämtning vid källan........................	281

	informationssystem...............................................	283
7.3.5	Ytterligare medskick från berörda intressenter ...	288
7.3.6	Närmare om konsekvenser av problemet ............	290
7.4 Registrets innehåll och struktur...........................................		291
7.4.1	Ofullständig redovisning ......................................	291

	eller som har en ologisk placering i registret .......	294
7.4.3	Behov av fler uppgifter ..........................................	297
7.4.4	Strukturen i registret .............................................	303
7.4.5	Särskilt om den digitala registerkartan .................	304
7.4.6	Särskilt om uppgifter om ortnamn .......................	305
7.5 Lantmäteriets föreskriftsrätt kring fastighetsregistret .......		307

	problembeskrivning av registerförfattningar .......	310
7.6.3	Digitaliseringsrättsutredningens
	problembeskrivning av registerförfattningar
	och tillhandahållande av grunddata ......................	311

	val av regleringsmodell..........................................	313
7.6.7	Lantmäteriets problembeskrivning ......................	314

i fastighetsregistret ...............................................................		315
7.7.1	Ändamål med registret..........................................	316

	av personuppgifter i elektronisk form .................	319
7.7.4	Extern lagring och tredjelandsöverföring ............	320

	till fastighetsregistret ............................................	323
7.8.2	Värdefulla datamängder ........................................	324
7.8.3	Lantmäteriets problembeskrivning ......................	325
7.8.4	Övriga medskick ...................................................	325

och andra it-incidenter som berör fastighetsregistret ........		326
7.9.1	Cybersäkerhetsutredningens
	problembeskrivning ..............................................	327
7.9.2	Beredskapssektorn försörjning av grunddata ......	328
7.9.3	Grunddatadomäner ...............................................	329

	vid datadelning.......................................................	330
7.9.5	Nationellt cybersäkerhetscenter ..........................	330
7.9.6	Lantmäteriets problembeskrivning ......................	331
7.9.7	Övriga medskick ...................................................	331
7.10 Tillgång till fastighetsregistret via säkra
kommunikationsnät .............................................................		332
7.10.1	SGSI .......................................................................	332
7.10.2	Lantmäteriets problembeskrivning ......................	333
7.10.3	Övriga medskick ...................................................	333

SOU 2024:7	Innehåll
7.11 Informationssäkerhet hos dataförmedlare ..........................	334