Kompletterande bestämmelser till EU:s reviderade förordning om elektronisk identifiering

Slutbetänkande av Utredningen om säker och tillgänglig digital identitet

Stockholm 2024

SOU 2024:45

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2024

ISBN 978-91-525-0956-2 (tryck)

ISBN 978-91-525-0957-9 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Erik Slottner

Regeringen beslutade den 22 december 2022 att tillkalla en särskild ut- redare med uppdrag att utreda och lämna förslag på hur staten kan utfärda en e-legitimation på högsta tillitsnivå. Utredaren skulle också se över behovet av anpassningar som följer av den reviderade eIDAS- förordningen.

Som särskild utredare förordnades från och med den 22 december 2022 rådmannen Henrik Ardhede.

Som huvudsekreterare i utredningen anställdes från och med den 9 januari 2023 hovrättsassessorn Helena Forsaeus. Som utrednings- sekreterare anställdes från och med den 9 januari 2023 seniora hand- läggaren Björn Scharin och från och med den 23 januari 2023 hovrätts- assessorn Anna Carlson.

Som sakkunniga förordnades från och med den 7 februari 2023 kanslirådet Richard Halltell (Finansdepartementet), ämnessakkunnige Magnus Thomann (Justitiedepartementet), departementssekreteraren Johanna Wasteson Lundberg (Finansdepartementet) och departe- mentssekreteraren Ylva Wide (Finansdepartementet). Samma dag för- ordnades som experter strategen Anneli Hagdahl (Myndigheten för digital förvaltning), rättsliga experten Johannes Holmström (Skatte- verket), digitaliseringsstrategen Torbjörn Karlsson (Sveriges Kom- muner och Regioner), verksamhetsutvecklaren Ulf Palmgren (För- säkringskassan), strategiska projektledaren Fresia Perez (Sunet), stf. operativa chefen Mikaela Rosenlind Magnusson (Sveriges Certi- fieringsorgan för IT-säkerhet vid Försvarets materielverk), närings- politiske experten Fredrik Sand (TechSverige), inspektören Björn Seeth (Polismyndigheten), seniora handläggaren Gustav Söderlind (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och enhetschefen Helene Thorgren (Bolagsverket).

Johanna Wasteson Lundberg entledigades från sitt uppdrag som sakkunnig den 24 april 2023 och samma dag förordnades rättssak-

kunniga Malin Wictor (Finansdepartementet) att vara sakkunnig i ut- redningen. Helene Thorgren entledigades från sitt uppdrag som expert den 11 september 2023 och samma dag förordnades verksjuristen Lena Göransson Norrsjö (Bolagsverket) att vara expert i utredningen. Magnus Thomann entledigades från sitt uppdrag som sakkunnig den 20 november 2023 och samma dag förordnades ämnesrådet Eva Stengård (Kulturdepartementet) att vara sakkunnig i utredningen. Ulf Palmgren entledigades från sitt uppdrag som expert den 20 november 2023 och samma dag förordnades verksamhetsutvecklaren Azize Cuydur (Försäkringskassan) att vara expert i utredningen. Björn Seeth entledigades från sitt uppdrag som expert den 30 april 2024 och samma dag förordnades handläggaren Jacob Österlindh (Polismyndigheten) att vara expert i utredningen.

Utredningen redogör för uppdraget med användande av vi-form även om det inte funnits fullständig samsyn i alla delar. Utredningen, som har tagit sig namnet Utredningen om säker och tillgänglig iden- titet, överlämnade delbetänkandet En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61) den 16 oktober 2023.

Utredningen överlämnar härmed slutbetänkandet Kompletterande bestämmelser till EU:s reviderade förordning om elektronisk identi- fiering (SOU 2024:45). Uppdraget är med detta slutfört.

Gränna i juni 2024

Henrik Ardhede

/Helena Forsaeus

Anna Carlson

Björn Scharin

Innehåll

Förkortningar.....................................................................

13

Sammanfattning ................................................................

17

1

Författningsförslag.....................................................

29

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (2016:561)

om kompletterande bestämmelser till EU:s förordning

om elektronisk identifiering...................................................

29

1.2 Förslag till förordning om ändring

 

i förordningen (2016:576) med kompletterande

 

bestämmelser till EU:s förordning

 

om elektronisk identifiering ...................................................

42

1.3Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2007:854) med instruktion för Försvarets materielverk .....

48

1.4Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen ......

49

1.5Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2007:1110) med instruktion för Bolagsverket.....................

52

1.6Förslag till förordning om ändring i offentlighets-

och sekretessförordningen (2009:641) ..................................

53

1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2018:1486) med instruktion för Myndigheten

 

för digital förvaltning..............................................................

55

5

Innehåll

SOU 2024:45

2

Utredningens uppdrag och arbete ................................

57

2.1

Utredningens uppdrag ...........................................................

57

2.2

Utredningens arbete...............................................................

58

2.3

Utredningens prioriteringar...................................................

58

2.4

Betänkandets disposition .......................................................

58

3

Begrepp och termer ...................................................

61

3.1

Identitetsbeteckningar ...........................................................

61

3.2

Identifiering och autentisering ..............................................

63

3.3

E-legitimation .........................................................................

64

3.4

Den europeiska digitala identitetsplånboken........................

65

3.5

Förlitande part ........................................................................

65

3.6Betrodda tjänster och de funktioner

 

som utgör betrodda tjänster...................................................

66

 

3.6.1

Vad är betrodda tjänster?........................................

66

 

3.6.2

De funktioner som utgör betrodda tjänster ..........

66

4

EU:s förordning om elektronisk identifiering .................

71

4.1Ramverk för gränsöverskridande elektronisk

identifiering och betrodda tjänster ........................................

71

4.2 Översyn av förordningen .......................................................

72

4.3Skillnader i stora drag mellan den ursprungliga

 

och den reviderade eIDAS-förordningen .............................

75

4.4

Den reviderade förordningens struktur och innehåll...........

76

4.5

Allmänna bestämmelser .........................................................

77

 

4.5.1

Syften .......................................................................

77

 

4.5.2

Tillämpningsområde ...............................................

78

 

4.5.3

Definitioner .............................................................

79

 

4.5.4

Inremarknadsprincipen...........................................

80

 

4.5.5

Användning av pseudonymer

 

 

 

vid elektroniska transaktioner ................................

80

6

SOU 2024:45Innehåll

4.6

Elektronisk identifiering.........................................................

81

 

4.6.1

Ömsesidigt erkännande...........................................

81

 

4.6.2

Anmälningsförfarande och tillitsnivåer..................

81

 

4.6.3

Säkerhetsincidenter och skadeståndsansvar...........

82

 

4.6.4

Gränsöverskridande identitetsmatchning ..............

83

 

4.6.5

Interoperabilitet.......................................................

84

 

4.6.6

Certifiering av e-legitimationssystem ....................

85

 

4.6.7

Åtkomst till hård- och mjukvarufunktioner..........

85

4.7

Europeisk digital identitetsplånbok.......................................

86

 

4.7.1

Summarisk introduktion .........................................

86

4.7.2En verktygslåda med en teknisk

 

arkitektur- och referensram arbetas fram...............

90

4.7.3

Fyra pilotprojekt för att testa

 

 

den digitala europeiska identitetsplånboken ..........

91

4.7.4Aktörer som är involverade i den europeiska

digitala identitetsplånboken ....................................

92

4.7.5Identitetsplånbokslösningen,

 

identitetsplånboksinstansen och PID ....................

97

4.8 Befintliga betrodda tjänster ..................................................

101

4.8.1

Elektroniska underskrifter ....................................

101

4.8.2

Elektroniska stämplar............................................

105

4.8.3

Elektronisk tidsstämpling .....................................

107

4.8.4

Certifikat för autentisering av webbplatser .........

108

4.8.5Elektronisk tjänst för rekommenderad

leverans...................................................................

108

4.9 Nya betrodda tjänster ...........................................................

110

4.9.1Kvalificerade tjänster för förvaltning

av anordningar för skapande av elektroniska

 

underskrifter på distans.........................................

110

4.9.2

Elektroniska attributsintyg ...................................

110

4.9.3

Elektroniska arkiveringstjänster ...........................

114

4.9.4

Elektroniska liggare ...............................................

115

4.10 Tillhandahållare av betrodda tjänster ...................................

116

4.10.1Kvalificerade och icke-kvalificerade

tillhandahållare.......................................................

116

4.10.2Säkerhetskrav och krav på

incidentrapportering..............................................

116

7

Innehåll

SOU 2024:45

 

4.10.3 Skillnader i skadeståndsansvar och bevisbörda

... 119

 

4.10.4 Krav på kvalificerade tillhandahållare...................

119

 

4.10.5

Tillsyn ....................................................................

120

 

4.10.6

Sanktioner..............................................................

121

 

4.10.7 Förteckning över tillhandahållare och

 

 

 

betrodda tjänster ...................................................

122

4.11

Rättslig verkan av betrodda tjänster ....................................

122

 

4.11.1 Erkännande av betrodda tjänster

 

 

 

från andra länder....................................................

123

5

Nationell reglering av elektronisk identifiering

 

 

och betrodda tjänster ...............................................

125

5.1

Svenska kompletterande bestämmelser...............................

125

5.2

Tillsyn

....................................................................................

126

6

Överväganden och förslag .........................................

129

6.1Behovet av ytterligare kompletterande bestämmelser

till den reviderade eIDAS-förordningen .............................

129

6.2Nya och ändrade nationella bestämmelser med

anledning av den reviderade eIDAS-förordningen.............

131

6.3 Den europeiska digitala identitetsplånboken......................

133

6.3.1Tillhandahållare av den europeiska digitala

identitetsplånboken...............................................

133

6.3.2Den tillhandahållande myndigheten

 

får meddela vissa ytterligare föreskrifter .............

145

6.3.3

Tillhandahållare av uppgifter

 

 

för personidentifiering..........................................

146

6.3.4

Elektroniska attributsintyg...................................

156

6.3.5

Kostnadsfria valideringsmekanismer ...................

160

6.3.6Tillhandahållande av förteckningar

för validering .........................................................

162

6.3.7Certifiering av den digitala europeiska identitetsplånboken och system för elektronisk

identifiering ...........................................................

165

6.3.8Tillhandahållandet förutsätter att åtgärder

för ökad illgänglighet vidtas .................................

170

8

SOU 2024:45Innehåll

 

6.3.9

Behandling av personuppgifter .............................

172

 

6.3.10

Sekretess.................................................................

185

6.4

Gränsöverskridande identitetsmatchning ...........................

187

6.5

Betrodda tjänster...................................................................

196

 

6.5.1

Allmänt om bedömning av överensstämmelse ....

196

 

6.5.2

Krav på certifiering av betrodda tjänster..............

198

 

6.5.3

Krav på certifiering av anordningar ......................

199

6.6

Ett styrningsramverk för tillsyn och samarbete..................

201

6.6.1Tillsyn över den europeiska digitala

identitetsplånboken ...............................................

202

6.6.2Tillsynsmyndigheten ska ansvara

 

för registret över förlitande parter........................

208

6.6.3

Tillsynsmyndigheten ska agera

 

 

vid säkerhetsincidenter..........................................

211

6.6.4Tillsynsmyndigheten ska ha vissa ytterligare

 

uppgifter.................................................................

213

6.6.5

Tillsyn över betrodda tjänster...............................

214

6.6.6Tillsynsstrukturen för nationellt utfärdade

 

e-legitimationer behöver ses över .........................

215

6.6.7

Bestämmelser om administrativa

 

 

sanktionsavgifter ska införas

 

 

i kompletteringslagen ............................................

217

6.6.8

Överträdelser som ska leda till sanktionsavgift ...

220

6.6.9

Förfarandet vid beslut om sanktionsavgift ..........

224

6.6.10Sanktionsavgift ska bygga på strikt ansvar

 

men inte vara obligatorisk .....................................

225

6.6.11

Sanktionsavgiftens storlek ....................................

228

6.6.12

Hinder mot sanktionsavgift..................................

231

6.7 Överklagande ........................................................................

232

6.8Identitetsplånbokens användningsområden

för nationell effektivitet och nytta.......................................

233

6.9Missbruk eller annan otillåten användning

 

av identitetsplånboken ..........................................................

236

7

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............

243

9

Innehåll

SOU 2024:45

8

Konsekvenser ..........................................................

247

8.1

Inledning ...............................................................................

247

8.2

Konsekvenser av den reviderade eIDAS-förordningen .....

247

8.3

Nollalternativ........................................................................

250

8.4

Vilka myndigheter berörs av förslagen?..............................

250

8.5Förslaget om ansvar för tillhandahållande

av en identitetsplånbok.........................................................

250

8.5.1Övriga tillkommande kostnader

 

för att tillhandahålla identitetsplånboken ............

252

8.5.2

Förslaget om att tillhandahålla

 

 

personidentifieringsuppgifter för fysiska

 

 

personer .................................................................

255

8.5.3Förslaget om att tillhandahålla personidentifieringsuppgifter för juridiska

personer .................................................................

256

8.6Förslaget om tillsyn över identitetsplånboken

och förändrad tillsyn över betrodda tjänster ......................

257

8.7Förslaget om att tillhandahålla registret över

 

förlitande parter ....................................................................

258

8.8

Konsekvenser för offentlig sektor i övrigt..........................

259

 

8.8.1

Konsekvenser för domstolarna ............................

259

 

8.8.2

Kommuner och regioner ......................................

259

8.9

Konsekvenser för företag.....................................................

260

 

8.9.1

Berörda företag......................................................

260

8.9.2Påverkan på företag inom området

elektronisk identifiering........................................

261

8.9.3Påverkan på företag som tillhandahåller

 

 

betrodda tjänster ...................................................

264

 

8.9.4

Påverkan på övriga företag ...................................

264

8.10

Övriga konsekvenser ............................................................

264

8.11

Tidpunkten för ikraftträdande och behovet av speciella

 

 

informationsinsatser.............................................................

265

10

SOU 2024:45

Innehåll

9

Författningskommentar ............................................

267

9.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:561)

om kompletterande bestämmelser till EU:s förordning

om elektronisk identifiering.................................................

267

9.2Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2016:576) med kompletterande bestämmelser till EU:s

förordning om elektronisk identifiering..............................

283

9.3Förslaget till förordning om ändring i förordningen

(2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen .... 286

9.4Förslaget till förordning om ändring i förordningen

(2007:1110) med instruktion för Bolagsverket ...................

288

9.5 Förslaget till ändring i offentlighets-

 

och sekretessförordningen (2009:641) ................................

288

9.6Förslaget till förordning om ändring i förordningen

(2018:1486) med instruktion för Myndigheten

 

för digital förvaltning............................................................

289

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2022:142 .........................................

291

Bilaga 2 EU:s reviderade förordning om elektronisk

 

 

identifiering ...................................................................

299

Bilaga 3

Författningar med hänvisning till EU:s förordning

 

 

om elektronisk identifiering.........................................

355

Bilaga 4

Rapport av Governo AB, kostnadsuppskattning

 

 

av eIDAS-förordningens bilagaVI ...............................

359

11

Förkortningar

EU-rättsakter m.m.

 

Den reviderade eIDAS-

Europaparlamentets och rådets

förordningen

förordning (EU) 2024/1183 av

 

den 11 april 2024 om ändring av

 

förordning (EU) nr 910/2014 vad

 

gäller inrättandet av ett europeiskt

 

ramverk för digital identitet

Förordningen om digitala

Europaparlamentets och rådets

marknader

förordning (EU) 2022/1925 av den

 

14 september 2022 om öppna och

 

rättvisa marknader inom den

 

digitala sektorn och om ändring

 

av direktiv (EU) 2019/1937 och

 

(EU) 2020/1828

Cybersäkerhetsakten

Europaparlamentets och rådets

 

förordning (EU) 2019/881 av den

 

17 april 2019 om Enisa (Europeiska

 

unionens cybersäkerhetsbyrå) och

 

om cybersäkerhetscertifiering av

 

informations- och kommunika-

 

tionsteknik och om upphävande av

 

förordning (EU) nr 526/2013,

EU:s förordning om en

Europaparlamentets och rådets

gemensam digital ingång

förordning (EU) 2018/1724 av den

 

2 oktober 2018 om inrättande av

 

en gemensam digital ingång för

 

tillhandahållande av information,

 

förfaranden samt hjälp- och

 

13

Förkortningar

SOU 2024:45

 

problemlösningstjänster och om

 

ändring av förordning

 

(EU) nr 1024/2012

EU:s dataskyddsförordning

Europaparlamentets och rådets

 

förordning (EU) 2016/679 av den

 

27 april 2016 om skydd för fysiska

 

personer med avseende på behand-

 

ling av personuppgifter och om det

 

fria flödet av sådana uppgifter och

 

om upphävande av direktiv

 

95/46/EG

eIDAS-förordningen

Europaparlamentets och rådets

 

förordning (EU) nr 910/2014 av

 

den 23 juli 2014 om elektronisk

 

identifiering och betrodda tjänster

 

för elektroniska transaktioner på

 

den inre marknaden och om

 

upphävande av direktiv

 

1999/93/EG

EU:s rättighetsstadga

Europeiska unionens stadga om

 

de grundläggande rättigheterna

Europakonventionen

Den europeiska konventionen

 

angående skydd för de mänskliga

 

rättigheterna och de grundläggande

 

friheterna, med de tillägg och

 

ändringar som gjorts genom de

 

protokoll som Sverige ratificerat

EUCC

Kommissionens

 

genomförandeförordning

 

(EU) 2024/482 av den 31 januari

 

2024 om fastställande av

 

tillämpningsföreskrifter för

 

Europaparlamentets och rådets

 

förordning (EU) 2019/881 vad

 

gäller antagande av den europeiska

 

Common Criteria-baserade

14

SOU 2024:45Förkortningar

 

ordningen för cybersäkerhets-

 

certifiering

NIS2-direktivet

Europaparlamentets och rådets

 

direktiv av den 14 december 2022

 

om åtgärder för en hög gemensam

 

cybersäkerhetsnivå i hela unionen,

 

om ändring av förordning

 

(EU) nr 910/2014 och

 

direktiv (EU) 2018/1972 och

 

om upphävande av direktiv

 

(EU) 2016/1148

Övriga förkortningar

 

a.a.

anfört arbete

CSEC

Sveriges Certifieringsorgan för IT-

 

säkerhet vid Försvarets materielverk

Digg

Myndigheten för digital förvaltning

Dir.

Kommittédirektiv

Ds

Departementsserien

ECATS

European Competent Authorities

 

for Trust Services

EDICG

Den europeiska samarbetsgruppen

 

för digital identitet (The European

 

Digital Identity Cooperation

 

Group)

Enisa

Europeiska unionens

 

cybersäkerhetsbyrå

ETSI

European Telecommunications

 

Standards Institute

EU

Europeiska unionen

f./ff.

följande sida/sidor

15

Förkortningar

SOU 2024:45

FESA

Forum of European Supervisory

 

Authorities for trust service

 

providers

FMV

Försvarets materielverk

ibid.

ibidem, eller på samma ställe, dvs.

 

på samma sida/sidor som

 

föregående fotnotsreferens

LPID

”Legal PID”, personidentifierings-

 

uppgifter för juridiska personer

MSB

Myndigheten för samhällsskydd och

 

beredskap

PID

”Personal identification data”,

 

personidentifieringsuppgifter

Prop.

Regeringens proposition

PTS

Post- och telestyrelsen

SIS

Svenska institutet för standarder

SKR

Sveriges Kommuner och Regioner

SOU

Statens Offentliga Utredningar

SPAR

Statens personadressregister

Swedac

Styrelsen för ackreditering och

 

teknisk kontroll

16

Sammanfattning

Uppdraget i korthet

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1183 av den 11 april 2024 om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av ett europeiskt ramverk för digital identitet (härefter benämnd den reviderade eIDAS-förordningen) innebär att en rad nya krav behöver mötas av medlemsstaterna och de aktörer som omfattas av förordningens tillämpningsområde. En betydande förändring är skyldigheten för medlemsstaterna att säkerställa att alla fysiska och juridiska personer i EU kan tillhandahållas en europeisk digital identi- tetsplånbok.

Med anledning av den reviderade förordningen har utredningen uttryckligen uppdragits att bl.a.

utreda hur det kan säkerställas att en kostnadseffektiv digital identi- tetsplånbok ska utfärdas i enlighet med föreskrivna krav, och hur en sådan identitetsplånbok kan användas ändamålsenligt för största möjliga nationella effektivitet och nytta,

analysera den slutgiltiga versionen av förordningen i sin helhet och ge förslag på hur Sverige kan uppfylla tillkommande krav, och

föreslå nya eller ändrade författningsbestämmelser som är nödvän- diga eller annars bedöms lämpliga för att komplettera den reviderade eIDAS-förordningen.

Att en politisk överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet träffades så sent som i november 2023 och att den reviderade eIDAS- förordningen trädde i kraft den 20 maj i år medför att utredningens överväganden och förslag, med hänsyn till uppdragets givna tidsram, omfattar enbart de anpassningar av svensk rätt som är absolut nödvän- diga för att Sverige ska uppfylla förordningens krav avseende tillhanda-

17

Sammanfattning

SOU 2024:45

hållande av en europeisk digital identitetsplånbok och nationella be- stämmelser om sanktionsavgifter vid regelöverträdelser som begås av kvalificerade och icke-kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjäns- ter. Utredningens arbete och prioriteringar redovisas i kap. 2.

I detta sammanhang bör även tilläggas att den reviderade eIDAS- förordningen, som förvisso utmärks av en tämligen hög detaljnivå, kommer att konkretiseras ytterligare genom ett flertal direkt tillämp- liga genomförandeakter. Det medför att det för närvarande är svårt eller närmast omöjligt att få en full överblick av förordningens tillämp- ning och dess konsekvenser. I anslutning till beskrivningen av de kon- sekvenser som utredningens förslag bedöms ge upphov till redovisas i korthet även kommissionens konsekvensanalys av sitt förslag till reviderad eIDAS-förordning (se kap. 8).

Kommittédirektiven finns i bilaga 1 till detta betänkande.

Inrättandet av en europeisk digital identitetsplånbok

Enligt den direkt tillämpliga reviderade eIDAS-förordningen ska, som framgått, medlemsstaterna säkerställa tillhandahållandet av en euro- peisk digital identitetsplånbok. Syftet är att alla fysiska och juridiska personer i EU på ett säkert, tillitsbaserat och sömlöst sätt ska ges till- gång till publika och privata tjänster inom unionen online och, när det är lämpligt, i offlineläge.

De europeiska digitala identitetsplånböckerna ska tillhandahållas inom 24 månader efter ikraftträdande av kommissionens genomför- andeakter med bl.a. referensstandarder för identitetsplånboken och dess certifiering. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 21 november 2024.

Användningen av en europeisk digital identitetsplånbok ska vara fri- villig och, för fysiska personer, avgiftsfri. Avsaknad av en sådan identi- tetsplånbok ska inte påverka tillgången till service eller möjligheten att bedriva verksamhet. Identitetsplånboken ska göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättning på lika villkor i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/ 882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster.

Den europeiska digitala identitetsplånboken ska göra det möjligt för användaren att begära, erhålla, välja, kombinera, lagra, radera, dela

18

SOU 2024:45

Sammanfattning

och visa upp uppgifter om personidentifiering. Med sådana person- identifieringsuppgifter, och i tillämpliga fall i kombination med elek- troniska attributsintyg, ska användaren kunna autentisera sig gent- emot bl.a. förlitande parter. Med förlitande part avses t.ex. en aktör som tillhandahåller en digital tjänst för vilken åtkomst ges efter att identifiering skett med exempelvis en europeisk digital identitetsplån- bok eller en e-legitimation. Identitetsplånboken är i detta avseende ett medel för elektronisk identifiering.1 Den ska således kunna användas för bl.a. det ändamålet.

Det är användaren som förser sin identitetsplånbok (benämns i betänkandet även plånboksinstans) med elektroniska attributsintyg. Med attribut avses egenskaper, kvaliteter, rättigheter eller tillstånd hos en fysisk eller juridisk person eller hos ett föremål.

All behandling av personuppgifter som utförs av tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken som medel för elektronisk identifiering ska utföras i enlighet med lämpliga och effektiva data- skyddsåtgärder. Det ska kunna visas att behandlingen är förenlig med EU:s dataskyddsförordning.2

Den europeiska digitala identitetsplånboken beskrivs i avsnitt 4.7.

Tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken

För att säkerställa att Sverige, inom föreskriven tid, uppfyller kraven som ställs på medlemsstaterna föreslås att regeringen utser en statlig myndighet med ansvar att tillhandahålla en europeisk digital identi- tetsplånbok till både fysiska och juridiska personer (tillhandahållande myndighet). En statligt tillhandahållen identitetsplånbok kan även öka robustheten i ekosystemet för elektronisk identifiering.

Myndigheten för digital förvaltning bedöms vara lämpad för upp- giften att tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken.

Vi föreslår samtidigt att Sverige tillvaratar möjligheten i den revi- derade eIDAS-förordningen att författningsreglera att certifierade europeiska digitala identitetsplånböcker ska få tillhandahållas även av

1I eIDAS-förordningen, liksom i svensk kompletterande lagstiftning, används benämningen medel för elektronisk identifiering för det som i vardagligt tal kallas e-legitimation, se vidare av- snitt 3.3.

2Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

19

Sammanfattning

SOU 2024:45

privata aktörer som godkänts för detta efter att ha genomgått ett anmäl- nings- och granskningsförfarande (godkända tillhandahållare). Det är ändamålsenligt att den tillhandahållande myndigheten ansvarar för denna granskning.

Villkor för ett sådant godkännande och utformningen för gransk- ningsförfarandet får regleras på annan nivå än lag genom det föreskrifts- bemyndigande som föreslås för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Bemyndiganden att meddela föreskrifter före- slås även i fråga om dels ytterligare funktioner för de europeiska digi- tala identitetsplånböckerna, inbegripet interoperabilitet med befintliga nationella medel för elektronisk identifiering, dels undantag från för- ordningskravet att i vissa fall tillhandahålla öppen källkod.

För tillhandahållande av den europeiska digitala identitetsplån- boken till juridiska personer får, enligt vårt förslag, en avgift tas ut av den tillhandahållande myndigheten.

Förslag och bedömningar finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2.

Tillhandahållare av uppgifter för personidentifiering för den europeiska digitala identitetsplånboken

En förutsättning för användning av den europeiska digitala identitets- plånboken som medel för identifiering och för bl.a. lagring av elek- troniska attributsintyg är att den förses med uppgifter för personidenti- fiering relaterade till en fysisk eller juridisk person. En i sammanhanget förekommande benämning är den engelska akronymen för ”personal identification data”, PID.

Iden reviderade eIDAS-förordningen förutsätts att endast med- lemsstaternas behöriga myndigheter kan fastställa identiteter med en hög tillförlitlighetsnivå och därmed garantera att en person faktiskt är den som personen påstår sig vara. Av den anledningen måste tillhanda- hållandet av de europeiska digitala identitetsplånböckerna bygga på den juridiska identiteten för unionsmedborgare, invånare i unionen och juridiska personer.

Därför föreslås att regeringen ska utse de statliga myndigheter som ska tillhandahålla elektroniska attesteringar av sådana uppgifter för personidentifiering för fysiska och juridiska personer som krävs för användningen av den europeiska digitala identitetsplånboken.

20

SOU 2024:45

Sammanfattning

Även om det finns andra, i sig lämpade myndigheter, talar effektivi- tetsskäl för att den myndighet som av regeringen utses som tillhanda- hållare av den europeiska digitala identitetsplånboken också bör ansvara för att till identitetsplånboken tillhandahålla uppgifter för person- identifiering för fysiska personer.

När det gäller tillhandahållande av juridiska personers uppgifter för personidentifiering (med förkortningen LPID för ”legal PID”) finns det också tänkbara alternativ. Det finns inte en specifik myndig- het i Sverige som har registreringsansvar för samtliga juridiska personer. Av effektivitetsskäl bör dock ett uppdelat ansvar undvikas. Det föreslås därför att regeringen utser en och samma myndighet att tillhandahålla uppgifter för personidentifiering för juridiska personer. Vi förordar att Bolagsverket ges denna uppgift.

För tillhandahållande av uppgifter för personidentifiering till juri- diska personer får, enligt vårt förslag, en avgift tas ut av den myndig- het som tillhandahåller sådana uppgifter.

Förslag och bedömningar redovisas i avsnitt 6.3.3.

Tillhandahållare av kostnadsfria valideringsmekanismer och förteckningar för validering

Medlemsstaterna ska enligt den reviderade eIDAS-förordningen till- handahålla kostnadsfria valideringsmekanismer för de europeiska digi- tala identitetsplånböckerna. Sådana valideringsmekanismer syftar till att dels säkerställa att europeiska digitala identitetsplånböckers äkthet och giltighet kan kontrolleras, dels göra det möjligt för användare av europeiska digitala identitetsplånböcker att kontrollera äkthet och giltighet för identiteten hos registrerade förlitande parter.

För att säkerställa att kraven på att möjliggöra föreskriven validering uppfylls över tid, föreslås att regeringen utser två statliga myndigheter med uppgift att tillhandahålla kostnadsfria valideringsmekanismer i enlighet med den reviderade eIDAS-förordningen.

Det framstår, enligt vår bedömning, som ändamålsenligt att vali- deringsmekanismerna tillhandahålls av den myndighet som av reger- ingen utses att tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplån- boken respektive tillsynsmyndigheten som ansvarar för registret över förlitande parter (se nedan).

21

Sammanfattning

SOU 2024:45

Beroende av vilka tekniska lösningar som används för validering kan det behöva upprättas, underhållas och offentliggöras sådana för- teckningar som möjliggör valideringen. Detta gäller även validering av uppgifter för personidentifiering för den europeiska digitala identitets- plånboken. Det är tillhandahållarna som ska tillse att validering är möjlig.

Förslag och bedömningar redovisas i avsnitt 6.3.5 och 6.3.6.

Certifiering av den europeiska

digitala identitetsplånboken och system för elektronisk identifiering

Att den europeiska digitala identitetsplånboken uppfyller kraven i den reviderade eIDAS-förordningen ska certifieras av ett, av varje med- lemsstat, utpekat organ för bedömning av överensstämmelse. Certi- fieringskravet framgår således direkt av förordningen, som också före- skriver bl.a. att certifieringen ska vara giltig i högst fem år och villkoras av att en sårbarhetsbedömning genomförs med intervall om två år.

Certifieringen av identitetsplånboken, liksom system för elektro- nisk identifiering, avser i huvudsak överensstämmelse med föreskrivna cybersäkerhetskrav och ska bygga på de relevanta europeiska ord- ningar för cybersäkerhetscertifiering som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den

17april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikations- teknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cyber- säkerhetsakten).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska, enligt lämnat förslag, utse ansvarigt organ för certifiering av euro- peiska digitala identitetsplånböcker och system för elektronisk identi- fiering. Det bedöms vara ändamålsenligt att certifieringen utförs av certifieringsorgan som är ackrediterade enligt cybersäkerhetsakten. För svenskt vidkommande är det således Försvarets materielverk som är bäst lämpat för uppgiften att utse ansvarigt organ för certifiering av dels europeiska digitala identitetsplånböcker, dels system för elektro- nisk identifiering i Sverige.

För det begränsade utrymme för nationella certifieringsordningar som lämnas i den reviderade eIDAS-förordningen finns behov av ett

22

SOU 2024:45

Sammanfattning

föreskriftsbemyndigande. Utrymmet för den nationella certifierings- ordningen omfattar dels andra områden än cybersäkerhet, dels sådana cybersäkerhetskrav som inte täcks av någon cybersäkerhetscertifi- eringsordning enligt cybersäkerhetsakten. De senare kraven torde ha nära koppling till tillhandahållandet av den europeiska digitala identi- tetsplånboken samt granskning och godkännande av privata aktörer som tillhandahållare av sådana identitetsplånböcker. Med beaktande av tidigare redovisad bedömning avseende ansvaret för den statligt till- handahållna europeiska digitala identitetsplånboken och förslaget om granskningsförfarande för godkännande som tillhandahållare av en sådan identitetsplånbok, är det lämpligt att Myndigheten för digital förvaltning, i förekommande fall, och med stöd av föreslaget före- skriftsbemyndigande, tar fram en sådan nationell certifieringsordning.

Förslag och bedömningar finns i avsnitt 6.3.7.

Register över förlitande parter

En förlitande part som avser att förlita sig på europeiska digitala identi- tetsplånböcker för tillhandahållande av offentliga eller privata tjänster genom digital interaktion ska enligt den reviderade eIDAS-förord- ningen registrera sig i den medlemsstat där den är etablerad.

Registreringen är avsedd att underlätta medlemsstaternas kontroller av lagenligheten hos de förlitande parternas verksamhet i enlighet med unionsrätten och syftar till att öka öppenheten i och förtroendet för användningen av sådana identitetsplånböcker. Av registrerade upp- gifter ska bl.a. framgå vilka uppgifter som den förlitande parten, vid tillhandahållande av sina tjänster, avser att begära från användare; några andra än dessa uppgifter får inte begäras utan en föregående omregi- strering.

Med hänsyn till hur regleringen om registret för förlitande parter är utformad i den reviderade eIDAS-förordningen föreslås att ansvaret för detta register ska åvila tillsynsmyndigheten över ramverket över den europeiska digitala identitetsplånboken, se vidare nedan.

Förslaget redovisas i avsnitt 6.6.2.

23

Sammanfattning

SOU 2024:45

Tillsyn över den europeiska digitala identitetsplånboken

Av den reviderade eIDAS-förordningen framgår att varje medlemsstat ska utse ett eller flera tillsynsorgan inom dess territorium som ska ansvara för tillsyn över ramverket för den europeiska digitala identitets- plånboken och ges erforderliga befogenheter och tillräckliga resurser för att kunna utföra sin uppgift på ett ändamålsenligt, effektivt och oberoende sätt.

Vi föreslår därför att den myndighet som regeringen bestämmer ska ges ansvar att utöva tillsyn över att tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker som är etablerade i Sverige efterlever dels kraven i den reviderade eIDAS-förordningen och de rättsakter som meddelas med stöd av densamma, dels kraven i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering (kompletteringslagen) och de föreskrifter som meddelas med stöd av densamma.

Med beaktande av den reviderade eIDAS-förordningens före- skrivna tillsynsbefogenheter bör bestämmelsen om tillsyn över den europeiska digitala identitetsplånboken och dess tillhandahållare, med undantag för möjligheten att förena förelägganden och förbud med vite, motsvara vad som enligt gällande bestämmelser i kompletterings- lagen föreskrivs i fråga om tillhandahållare av betrodda tjänster.

Om europeiska digitala identitetsplånböcker, föreskrivna vali- deringsmekanismer, eller det system för elektronisk identifiering inom ramen för vilket sådana identitetsplånböcker tillhandahålls är föremål för incidenter eller delvis äventyras på ett sätt som påverkar deras till- förlitlighet, eller tillförlitligheten för andra europeiska digitala identi- tetsplånböcker, ska den medlemsstat som tillhandahöll dessa identi- tetsplånböcker utan onödigt dröjsmål vidta åtgärder i enlighet med den reviderade eIDAS-förordningen. Det handlar om att tillfälligt upphäva tillhandahållandet och användningen av europeiska digitala identitets- plånböcker, eller att återkalla dessa, om det är motiverat mot bakgrund av allvaret i ifrågavarande säkerhetsincident eller händelsen som även- tyrat tillförlitligheten. För att säkerställa att dessa åtgärder vidtas på föreskrivet sätt ska detta ingå i ansvaret för den av regeringen utsedda tillsynsmyndigheten.

Det föreslås vidare att regeringen eller, efter regeringens bemyndi- gande, tillsynsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om skyldig-

24

SOU 2024:45

Sammanfattning

het för tillhandahållare av en europeisk digital identitetsplånbok att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet.

Ett samlat tillsynsansvar över både tillhandahållare av betrodda tjänster och tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplån- boken bedöms medföra samordningsvinster som i sin tur kan förväntas leda till ökad kostnadseffektivitet när det gäller tillsyn på digitali- seringsområdet. Post- och telestyrelsen bör därför utses som tillsyns- organ över ramverket för den europeiska digitala identitetsplånboken.

Av den reviderade eIDAS-förordningen följer att tillsynsorgan får söka ömsesidigt bistånd från varandra för att underlätta tillsynen och efterlevnaden av skyldigheterna enligt förordningen. De berörda medlemsstaterna ska i enlighet med sin nationella rätt besluta om och inrätta arrangemang och förfaranden för gemensamma åtgärder som ska vidtas inom ramen för det ömsesidiga biståndet. För att säker- ställa att detta krav uppfylls föreslås att Post- och telestyrelsen, i egen- skap av tillsynsmyndighet, bemyndigas att meddela föreskrifter i nämnda avseenden.

Post- och telestyrelsen föreslås också utgöra den gemensamma kontaktpunkten för betrodda tjänster, europeiska digitala identitets- plånböcker och anmälda system för elektronisk identifiering i enlighet med det som föreskrivs i den reviderade eIDAS-förordningen.

Förslag och bedömningar finns i avsnitten 6.6.1, 6.6.3 och 6.6.4.

Administrativa sanktionsavgifter

Av den reviderade eIDAS-förordningen följer, i likhet med tidigare, att medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om effektiva, propor- tionerliga och avskräckande sanktioner. Därutöver föreskrivs att med- lemsstaterna ska säkerställa att överträdelser av förordningen, som begås av kvalificerade och icke-kvalificerade tillhandahållare av be- trodda tjänster, ska medföra administrativa sanktionsavgifter som ska uppgå till vissa lägsta maximinivåer.

Vi bedömer att omständigheterna motiverar att en tillsynsmyndig- het och inte domstol beslutar om sanktionsavgifter. Det föreslås därför att tillsynsmyndigheten ska besluta om sådana sanktionsavgifter. Be- stämmelser om detta tas in i kompletteringslagen, liksom bestäm- melser om sanktionsavgifternas beloppsnivåer och omständigheter som ska beaktas när sådana avgifter bestäms. Tillsynsmyndighetens

25

Sammanfattning

SOU 2024:45

beslut om sanktionsavgift ska få överklagas till allmän förvaltnings- domstol.

För att upprätthålla kravet på förutsägbarhet ska endast sådana överträdelser som tydligt kan avgränsas, och som inte kräver ett alltför stort mått av tolkning, kunna föranleda beslut om sanktionsavgift. I kompletteringslagen ska därför preciseras vilka överträdelser det är fråga om. Regleringen ska bygga på strikt ansvar. Det ska inte vara obligatoriskt att ta ut sanktionsavgift för de i lagen uppräknade över- trädelserna. Av lagen ska också framgå att sanktionsavgifter inte får beslutas om överträdelsen omfattas av ett föreläggande om vite och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet. I lagen ska även införas bestämmelser om förfarandet vid beslut om sanktionsavgifter, såsom delgivningskrav, verkställighet och preskrip- tion.

Förslagen redovisas i avsnitten 6.6.7–6.6.12.

Författningsreglering

Den lagreglering som är nödvändig med anledning av inrättandet av en europeisk digital identitetsplånbok och kraven om utfärdande av sanktionsavgifter ska, enligt förslagen, införas huvudsakligen i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektro- nisk identifiering. I lagen tas även in centrala bestämmelser om be- handling av personuppgifter som föranleds av tillhandahållandet av den europeiska digitala identitetsplånboken.

För att omfatta även de tillkommande beslut som enligt lämnade förslag får fattas enligt dels den reviderade eIDAS-förordningen med kommande tillhörande genomförandeakter, dels kompletteringslagen och föreskrifter som meddelas med stöd av densamma, ändras gällande bestämmelse om överklagande på så sätt att det framgår att den inte endast gäller beslut som meddelats av tillsynsmyndigheten.

Vissa övriga bestämmelser, bl.a. sådana som behövs för verkställig- heten av kompletteringslagen, införs i förordningen (2016:576) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering.

Våra förslag medför behov av följdändringar i bl.a. offentlighets och sekretessförordningen (2009:641). Tillägg behöver också göras i respektive myndighetsinstruktion för de myndigheter som av reger-

26

SOU 2024:45

Sammanfattning

ingen utses för nytt eller utökat ansvar i egenskap av dels tillhanda- hållare av den europeiska digitala identitetsplånboken, dels tillhanda- hållare av sådana elektroniska attesteringar av uppgifter för person- identifiering som ska kunna kopplas till en sådan identitetsplånbok (PID och LPID), dels ansvarigt organ att utöva tillsyn över ramverket för den europeiska digitala identitetsplånboken enligt den reviderade EU-förordningen.

Ny och ändrad reglering föreslås träda i kraft den 1 oktober 2025. Förslag och bedömningar redovisas i avsnitten 6.2, 6.3.9, 6.3.10

och 6.7 samt i kapitel 7.

27

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (2016:561) om kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering1

dels att 3 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 3 § ska utgå,

dels att nuvarande 1 a–1 d ska betecknas 2–5 §§, 2 § ska betecknas

16 §, 4–6 §§ ska betecknas 17–19 §§, 7 § ska betecknas 29 § och 8 § ska betecknas 31 §,

dels att 1 § och nya 16, 17, 19, 29 och 31 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före 2, 4, 7 och 8 §§ ska sättas närmast

före 16, 17, 29 och 31 §§,

dels att det ska införas tjugo nya paragrafer, 6–15 §§, 20–28 §§ och

30 § av följande lydelse,

dels att det närmast före 6, 10, 11, 15 och 20 §§ ska införas rubriker av följande lydelse.

1Senaste lydelse av

1a § 2021:320

1b § 2021:320

1c § 2021:320

1d § 2021:320.

29

Författningsförslag

SOU 2024:45

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Inledande bestämmelser

 

 

 

1 §2

 

Denna

lag kompletterar

Denna lag

kompletterar

Europaparlamentets och rådets

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 910/2014 av

förordning (EU) nr 910/2014 av

den 23 juli 2014 om elektronisk

den 23 juli 2014 om elektronisk

identifiering och betrodda tjäns-

identifiering och betrodda tjäns-

ter för elektroniska transak-

ter för elektroniska transak-

tioner på den inre marknaden

tioner på den inre marknaden

och om upphävande av direk-

och om upphävande av direk-

tiv 1999/93/EG, i den ursprung-

tiv 1999/93/EG

(EU:s förord-

liga lydelsen

(EU:s förordning

ning om elektronisk identifiering).

om elektronisk identifiering).

Termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i EU:s för- ordning om elektronisk identifiering.

Såvitt gäller behandling av personuppgifter kompletterar denna lag Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän data- skyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

Vid sådan behandling av personuppgifter som omfattas av EU:s dataskyddsförordning gäller även lagen (2018:218) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och före- skrifter som har meddelats i anslut- ning till den lagen, om inte annat

2Senaste lydelse 2016:562.

30

SOU 2024:45

Författningsförslag

följer av denna lag eller föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Europeisk digital identitetsplånbok

6 §

Regeringen bestämmer vilken myndighet som ska tillhandahålla den europeiska digitala identitets- plånboken i enlighet med arti- kel 5a.2 i EU:s förordning om elektronisk identifiering (tillhanda- hållande myndighet).

Den europeiska digitala identi- tetsplånboken får tillhandahållas även av den som, efter granskning, har godkänts av den tillhanda- hållande myndigheten (godkänd tillhandahållare).

7 §

För ett godkännande som avses

i6 § andra stycket krävs att vill- koren för den europeiska digitala identitetsplånboken, liksom för att tillhandahålla en sådan, är upp- fyllda i enlighet med EU:s förord- ning om elektronisk identifiering och de rättsakter som meddelats med stöd av förordningen samt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Om det, efter ett godkännande, finns anledning att anta att vill- koren enligt första stycket inte är uppfyllda ska den tillhandahållande myndigheten snarast underrätta

31

Författningsförslag

SOU 2024:45

den myndighet som avses i 17 § om detta.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska meddela föreskrifter om villkor för godkän- nande och om anmälnings- och granskningsförfarandet enligt 6 § andra stycket.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om:

1.sådana undantag från kravet att tillhandahålla öppen källkod som avses i artikel 5a.3 i EU:s för- ordning om elektronisk identifi- ering, och

2.sådana ytterligare funktioner för den europeiska digitala identi- tetsplånboken som avses i arti- kel 5a.7 i EU:s förordning om elek- tronisk identifiering.

9 §

Regeringen bestämmer vilken eller vilka myndigheter som ska till- handahålla sådana uppgifter för personidentifiering som avses i arti- kel 3 i EU:s förordning om elektro- nisk identifiering, och som ska kunna kopplas till den europeiska digitala identitetsplånboken.

32

SOU 2024:45

Författningsförslag

Kostnadsfria valideringsmekanismer

10§

Den statliga myndighet som

regeringen bestämmer ska tillhanda- hålla

1.en kostnadsfri validerings- mekanism som säkerställer att euro- peiska digitala identitetsplånböckers äkthet och giltighet kan kontrol- leras.

2.En kostnadsfri validerings- mekanism som gör det möjligt för användare av europeiska digitala identitetsplånböcker att kontrol- lera äkthet och giltighet för identi- teten hos de förlitande parter som registrerats enligt 17 § 3.

Behandling av personuppgifter för tillhandahållande och återkallelse av den europeiska digitala identitetsplånboken

11§

Den tillhandahållande myn-

digheten ska med hjälp av auto- matiserad behandling föra en data- bas med en samling uppgifter om de europeiska digitala identitetsplån- böcker som myndigheten har till- handahållit.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen meddela ytterligare före- skrifter om vilka uppgifter databasen ska innehålla och den längsta tid

33

Författningsförslag

SOU 2024:45

som personuppgifter får behandlas i databasen.

12§

Den tillhandahållande myndig-

heten får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att hand- lägga ärenden om tillhandahållande och återkallelse av giltigheten av en europeisk digital identitetsplånbok samt nödvändig administration av databasen över europeiska digi- tala identitetsplånböcker.

Personuppgifter som avses i första stycket får också behandlas om det är nödvändigt för att fullgöra upp- giftsutlämnande som sker i överens- stämmelse med lag eller förordning.

13 §

Uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brott- mål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövan- den får inte användas som sök- begrepp i databasen över europeiska digitala identitetsplånböcker.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om integritetshöjande åtgärder till skydd för personuppgifter i verksamheten med tillhandahållandet av den euro- peiska digitala identitetsplånboken.

34

SOU 2024:45

Författningsförslag

14§

Artikel 21.1 i EU:s dataskydds-

förordning om rätten att göra in- vändningar gäller inte vid sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats i anslut- ning till lagen.

Certifiering

15§

Regeringen eller den myndig-

het som regeringen bestämmer ska utse ansvarigt organ för certifiering av europeiska digitala identitets- plånböcker, system för elektronisk identifiering, anordningar för skapande av kvalificerade elektro- niska underskrifter och anordningar för skapande av kvalificerade elek- troniska stämplar.

Granskning av kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster

16 §3

Bestämmelser om ackreditering av sådana organ för bedömning av överensstämmelse som i enlighet med artikel 20 i EU:s förordning om elektronisk identifiering ska granska kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster, finns i Europaparlamentets och rådets förord- ning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och i lagen (2011:791) om ackredi- tering och teknisk kontroll.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav för ackreditering av organ för bedöm-

3Senaste lydelse 2022:1134.

35

Författningsförslag

SOU 2024:45

ning av överensstämmelse, hur bedömningar av överensstämmelse ska göras, och rapportering av be- dömningar av överensstämmelse.

Tillsyn

17 §

Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)

ska

 

1. fullgöra tillsynsorganets

1. fullgöra tillsynsorganets

uppgifter enligt EU:s förordning

uppgifter enligt EU:s förordning

om elektronisk identifiering och

om elektronisk identifiering och

rättsakter som har meddelats med

rättsakter som har meddelats med

stöd av den förordningen, och

stöd av den förordningen,

2.utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen

3.upprätta, underhålla och offentliggöra en förteckning över förlitande parter och uppgifter om dessa i enlighet med artikel 5b.2 och 5b.5 i EU:s förordning om elektronisk identifiering, och

4.vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 5e.1–3 i EU:s förordning om elektronisk identi- fiering vid säkerhetsincidenter som rör i artikeln angivna europeiska digitala identitetplånböcker, vali- deringsmekanismer eller det system för elektronisk identifiering inom ramen för vilket de europeiska digitala identitetplånböckerna till- handahålls.

Tillsynsmyndigheten får med- dela föreskrifter om sådana arrange- mang och förfaranden för ömse- sidigt bestånd som avses i artikel 46d

iEU:s förordning om elektronisk identifiering.

36

SOU 2024:45

Författningsförslag

19 §

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av

1.EU:s förordning om elektronisk identifiering och rättsakter som har meddelats med stöd av den förordningen, och

2.denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Förelägganden och förbud får

Förelägganden och förbud som

förenas med vite.

riktas mot tillhandahållare av be-

 

trodda tjänster får förenas med vite.

Tillsynsmyndigheten får bestämma att beslut enligt första stycket ska gälla omedelbart.

Administrativa sanktionsavgifter för betrodda tjänster

20§

Tillsynsmyndigheten får besluta

om sanktionsavgifter enligt EU:s förordning om elektronisk identi- fiering i dess lydelse enligt Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1183 av den 11 april 2024 om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller in- rättandet av ett europeiskt ramverk för digital identitet. Sådana sank- tionsavgifter får tas ut av kvalifi- cerade och icke-kvalificerade till- handahållare av betrodda tjänster som

1.utger sig för att vara en kva- lificerad tillhandahållare utan att vara det eller tillhandahåller en icke-kvalificerad betrodd tjänst som utges vara kvalificerad,

2.har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter vid ansökan om att bli kvalificerad,

37

Författningsförslag

SOU 2024:45

3.innehar status som kvalifi- cerad tillhandahållare av betrodda tjänster eller har en kvalificerad betrodd tjänst, och inte i enlighet med artikel 24.2 a i nämnda för- ordning informerar om någon änd- ring av tillhandahållandet av tjäns- ten eller en avsikt att upphöra med verksamheten,

4.missbrukar EU-förtroende- märket för kvalificerade betrodda tjänster,

5.underlåter att rapportera om sådana incidenter som ska rappor- teras enligt artikel 19a.1 b och arti- kel 24.2 fb i nämnda förordning, eller

6.överträder ett beslut av till- synsmyndigheten om föreläggande som innebär ett förbud.

21§

En sanktionsavgift ska för

fysiska personer bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst ett belopp motsvarande 5 miljoner euro.

En sanktionsavgift för juri- diska personer ska bestämmas till lägst 5 000 kronor och högst det högsta av ett belopp motsvarande 5 miljoner euro respektive en pro- cent av den totala globala års- omsättningen för det företag som tillhandahållaren av betrodda tjänster tillhörde under det räken- skapsår som föregick det år då överträdelsen inträffade.

38

SOU 2024:45

Författningsförslag

22§

När sanktionsavgiftens storlek

bestäms ska särskild hänsyn tas till berörd enhets storlek, affärsmodeller och överträdelsernas allvar.

23§

Tillsynsmyndigheten ska få sätta

ner sanktionsavgiften helt eller del- vis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut avgiften.

24§

En sanktionsavgift får inte be-

slutas om överträdelsen omfattas av ett föreläggande om vite och över- trädelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

25§

En sanktionsavgift får endast

beslutas om den som avgiften ska tas ut av har fått tillfälle att yttra sig inom två år från det att överträ- delsen ägde rum.

Ett beslut om sanktionsavgift ska delges.

26§

Sanktionsavgiften tillfaller

staten.

27 §

En sanktionsavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft

39

Författningsförslag

SOU 2024:45

 

eller inom den längre tid som anges

 

i beslutet.

 

 

Om sanktionsavgiften inte be-

 

talas inom föreskriven tid, ska

 

myndigheten lämna den obetalda

 

avgiften för indrivning.

 

Bestämmelser

om indrivning

 

finns i lagen (1993:891) om indriv-

 

ning av statliga fordringar m.m.

 

Vid indrivning får verkställighet

 

ske enligt utsökningsbalken.

 

28 §

 

 

 

En

beslutad

sanktionsavgift

 

faller bort till den del beslutet om

 

avgiften inte har verkställts inom

 

fem år från det att beslutet fick laga

 

kraft.

 

 

Avgifter

 

 

 

29 §

 

 

Regeringen eller, efter reger-

Regeringen eller, efter reger-

ingens bemyndigande, tillsyns-

ingens

bemyndigande, tillsyns-

myndigheten får meddela före-

myndigheten får meddela före-

skrifter om skyldighet för skrifter om skyldighet för

tillhandahållare av betrodda tjäns-

tillhandahållare av betrodda tjäns-

ter att betala avgift för tillsyns-

ter och tillhandahållare av euro-

myndighetens verksamhet enligt

peiska digitala identitetsplånböcker

denna lag.

att betala avgift för tillsynsmyndig-

 

hetens verksamhet enligt denna

 

lag.

40

Beslut av den myndighet som tillhandahåller uppgifter för person- identifiering liksom den tillhanda- hållande myndighetens och tillsyns- myndighetens beslut enligt EU:s förordning om elektronisk identi- fiering och rättsakter som har meddelats med stöd av den för- ordningen, samt enligt denna lag och föreskrifter som har med- delats med stöd av lagen får över- klagas till allmän förvaltnings- domstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

SOU 2024:45

Författningsförslag

30§

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, de myndigheter som avses i 6 § första stycket och 9 § får meddela föreskrifter om skyldighet för juridiska personer att betala avgift för att tillhanda- hållas en europeisk digital identitets- plånbok respektive uppgifter för personidentifiering enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av den.

Överklagande

31 §

Tillsynsmyndighetens beslut enligt EU:s förordning om elek- tronisk identifiering och rätts- akter som har meddelats med stöd av den förordningen, samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2025.

2.Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som ägt rum före ikraftträdandet.

41

Författningsförslag

SOU 2024:45

1.2Förslag till förordning om ändring

i förordningen (2016:576) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning

om elektronisk identifiering

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2016:576) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identi- fiering1

dels att 2 och 3 §§ ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 4 och 5 §§ ska betecknas 15 och 16 §§, och 6–

10 §§ ska betecknas 2–6 §§,

dels att nya 2 och 4 §§ och rubriken närmast för 2 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före nya 15 § ska lyda ”Tillsyn”,

dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 7–14 §§, av följande lydelse,

dels att det närmast före 7 och 14 §§ ska införas rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Elektronisk identifiering

2 §2

Anslutningsskyldigheten i 1 a §

Anslutningsskyldigheten i 2 §

lagen (2016:561) med komplet-

lagen (2016:561) med komplet-

terande bestämmelser till EU:s

terande bestämmelser till EU:s

förordning om elektronisk identi-

förordning om elektronisk identi-

fiering gäller inte för Säkerhets-

fiering gäller inte för Säkerhets-

polisen eller myndigheter som

polisen eller myndigheter som

hör till Försvarsdepartementet.

hör till Försvarsdepartementet.

1Senaste lydelse av

7§ 2021:321

9§ 2021:321

10§ 2021:321.

2Senaste lydelse 2021:321.

42

SOU 2024:45Författningsförslag

4

§3

Myndigheten för digital för-

Myndigheten för digital för-

valtning ska till noden för in-

valtning ska till noden för in-

kommande gränsöverskridande

kommande gränsöverskridande

elektronisk identifiering på be-

elektronisk identifiering på be-

gäran ansluta dem som uppfyller

gäran ansluta dem som uppfyller

kraven för en sådan anslutning

kraven för en sådan anslutning

trots att de inte omfattas av an-

trots att de inte omfattas av an-

slutningsskyldigheten i 1 a § lagen

slutningsskyldigheten i 2 § lagen

(2016:561) med kompletterande

(2016:561) med kompletterande

bestämmelser till EU:s förord-

bestämmelser till EU:s förord-

ning om elektronisk identifiering.

ning om elektronisk identifiering.

Myndigheten får ta ut avgifter av de privata aktörer som har an- slutit sig till noden för inkommande gränsöverskridande elektronisk identifiering som myndigheten tillhandahåller.

Europeisk digital identitetsplånbok

7 §

Myndigheten för digital förvalt- ning ska vara den tillhandahål- lande myndigheten enligt 6 § första stycket lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering såvitt avser tillhanda- hållandet av en europeisk digital identitetsplånbok för både fysiska och juridiska personer.

8 §

Myndigheten för digital förvalt- ning ska meddela föreskrifter om villkor för godkännande som till- handahållare av en europeisk digital identitetsplånbok och hur gransk- ningsförfarandet enligt 6 § andra

3Senaste lydelse 2021:321.

43

Författningsförslag

SOU 2024:45

stycket lagen (2016:561) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identi- fiering ska gå till,

Myndigheten får meddela före- skrifter om

1.sådana undantag från kravet att tillhandahålla öppen källkod som avses i artikel 5a.3 i EU:s för- ordning om elektronisk identifi- ering, och

2.sådana ytterligare funktioner för den europeiska digitala identi- tetsplånboken som avses i arti- kel 5a.7 i EU:s förordning om elek- tronisk identifiering.

9 §

Myndigheten för digital förvalt- ning ska i fråga om fysiska personer tillhandahålla sådana uppgifter för personidentifiering som avses i artikel 3 i EU:s förordning om elektronisk identifiering, och som ska kunna kopplas till den euro- peiska digitala identitetsplånboken.

Bolagsverket ska i fråga om juridiska personer tillhandahålla sådana uppgifter för personidenti- fiering som avses i artikel 3 i EU:s förordning om elektronisk identi- fiering, och som ska kunna kopplas till den europeiska digitala identi- tetsplånboken.

Myndigheterna får ta ut avgift av en juridisk person som tillhanda- hålls en europeisk digital identitets- plånbok och uppgifter för person- identifiering.

44

SOU 2024:45

Författningsförslag

10§

Myndigheten för digital förvalt-

ning ska tillhandahålla en sådan valideringsmekanism som avses i 10 § 1 lagen (2016:561) om elektro- nisk identifiering.

Post- och telestyrelsen ska till- handahålla en sådan validerings- mekanism som avses i 10 § 2 lagen om elektronisk identifiering.

11 §

Den databas som Myndigheten för digital förvaltning ska föra enligt 11 § lagen (2016:561) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identi- fiering ska i fråga om en fysisk person innehålla

1.fullständigt namn, person- nummer alternativt samordnings- nummer för personer med styrkt identitet, och födelsetid för använ- daren av den tillhandahållna europeiska digitala identitetsplån- boken,

2.uppgift om det medel för elek- tronisk identifiering med vilket användaren har styrkt sin identitet,

3.uppgift som på ett unikt sätt identifierar den tillhandahållna europeiska digitala identitetsplån- boken, och

4.uppgift om status för en till- handahållen europeisk digital identitetsplånbok, om den har åter- kallats samt skälen för det.

Utöver det som anges i första stycket 3–4 ska databasen, i fråga

45

Författningsförslag

SOU 2024:45

om en juridisk person, innehålla uppgifter om dess namn och orga- nisationsnummer.

12§

Databasen som avses i 11 § får

tillföras sådana uppgifter från Skatteverkets folkbokföringsdatabas som anges i 11 § första stycket 1.

13§

Uppgifter och handlingar vilka

finns i databasen som avses i 11 § ska gallras senast tio år efter ut- gången av det kalenderår då

1.den europeiska digitala identi- tetsplånboken tillhandahölls, eller

2.ett ärende om återkallelse av- slutades.

Myndigheten för digital förvalt- ning får meddela närmare före- skrifter om integritetshöjande åtgärder till skydd för personupp- gifter i databasen.

Certifiering

14§

Försvarets materielverk ska

utse ansvarigt organ för sådan certifiering av den europeiska digitala identitetsplånboken och system för elektronisk identifiering som avses i artikel 5c.1 i EU:s förordning om elektronisk identi- fiering samt ansvarigt organ för certifiering av sådana anordningar för skapande av kvalificerade elek- troniska underskrifter och anord-

46

SOU 2024:45

Författningsförslag

ningar för skapande av kvalificerade elektroniska stämplar som avses i artikel 30 och 39 i nämnd för- ordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2025.

47

Författningsförslag

SOU 2024:45

1.3Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:854) med instruktion för Försvarets materielverk

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (2007:854) med instruk- tion för Försvarets materielverk (2009:641) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

Vid Försvarets materielverk finns ett nationellt certifieringsorgan för it-säkerhet i produkter och system. Materielverket, certifierings- organet, ska i sin verksamhet beakta nationella säkerhetsintressen, verka för att uppnå och vidmakthålla internationellt erkännande för utfärdade certifikat samt vara Sveriges signatär och representant inom den internationella överenskommelsen för ömsesidigt erkän- nande av certifikat (CCRA) och motsvarande överenskommelse inom Europa (SOG-IS MRA).

Certifieringsorganet ska ansvara för certifiering av anordningar för skapande av kvalificerade elektro- niska underskrifter och anordningar för kvalificerade elektroniska stämp- lar enligt artikel 30 och 39 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektro- niska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2025.

1Senaste lydelse 2016:577.

48

SOU 2024:45

Författningsförslag

1.4Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen

Härigenom föreskrivs att 4 § i förordningen (2007:951) med instruk- tion för Post- och telestyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Post- och telestyrelsen har till uppgift att

1.främja tillgången till säkra och effektiva elektroniska kom- munikationer, inbegripet att se till att samhällsomfattande tjänster finns tillgängliga, och att främja tillgången till ett brett urval av elek- troniska kommunikationstjänster,

2.främja utbyggnaden av och följa tillgången till bredband och mobiltäckning i alla delar av landet, inbegripet att skapa förutsätt- ningar för samverkan mellan myndigheter som kan bidra till utbygg- naden av bredband,

3.svara för att möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas effektivt,

4.svara för att nummer ur nationella nummerplaner utnyttjas på ett effektivt sätt,

5.främja en effektiv konkurrens,

6.övervaka pris- och tjänsteutvecklingen,

7.bedriva informationsverksamhet riktad till konsumenter,

8.följa utvecklingen när det gäller säkerhet vid elektronisk kom- munikation och uppkomsten av eventuella miljö- och hälsorisker,

9.pröva frågor om tillstånd och skyldigheter, fastställa och analy- sera marknader samt utöva tillsyn och pröva tvister enligt lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation,

10.meddela föreskrifter enligt förordningen (2022:511) om elek- tronisk kommunikation,

11.upprätta och offentliggöra planer för frekvensfördelning till ledning för radioanvändningen samt offentliggöra information av allmänt intresse om rättigheter, villkor, förfaranden och avgifter som rör radiospektrumanvändningen,

1Senaste lydelse 2022:515.

49

Författningsförslag

SOU 2024:45

12.tillhandahålla information om frekvensanvändning till Euro- peiska radiokommunikationskontorets frekvensinformationssystem (EFIS),

13.vara marknadskontrollmyndighet enligt radioutrustningslagen (2016:392),

14. vara tillsynsmyndighet en-

14. vara tillsynsmyndighet en-

ligt lagen (2016:561) med kom-

ligt lagen (2016:561) med kom-

pletterande bestämmelser till

pletterande

bestämmelser

till

EU:s förordning om elektronisk

EU:s förordning om elektronisk

identifiering och ge stöd och infor-

identifiering och utgöra gemen-

mation till myndigheter och en-

sam kontaktpunkt

för betrodda

skilda när det gäller betrodda

tjänster, europeiska digitala identi-

tjänster,

tetsplånböcker och anmälda system

 

för elektronisk identifiering enligt

 

Europaparlamentets och rådets för-

 

ordning (EU) 2024/1183 av den

 

11 april 2024 om

ändring

av

 

förordning

(EU)

nr 910/2014

 

vad gäller inrättandet av ett euro-

 

peiskt ramverk för digital identitet

samt ge stöd och information till myndigheter och enskilda när det gäller betrodda tjänster,

15.följa utvecklingen när det gäller toppdomäner med geografiska namn som har anknytning till Sverige,

16.vara tillsynsmyndighet enligt lagen (2006:24) om nationella toppdomäner för Sverige på internet samt meddela föreskrifter enligt förordningen (2006:25) om nationella toppdomäner för Sverige på internet,

17.verka för robusta elektroniska kommunikationer och minska risken för störningar, inbegripet att upphandla förstärkningsåtgärder, och verka för ökad krishanteringsförmåga,

18.verka för ökad nät- och informationssäkerhet i fråga om elek- tronisk kommunikation, genom samverkan med myndigheter som har särskilda uppgifter inom informationssäkerhets-, säkerhets- skydds- och integritetsskyddsområdet samt med andra berörda aktörer,

50

SOU 2024:45

Författningsförslag

19.lämna råd och stöd till myndigheter, kommuner och regioner och till företag, organisationer och andra enskilda i frågor om nät- säkerhet,

20.vara tvistlösnings- och tillsynsmyndighet enligt lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät och ansvara för informationstjänsten för utbyggnad av bredbandsnät enligt samma lag, och

21.vara tillsynsmyndighet enligt lagen (2018:1174) om informa- tionssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2025.

51

Författningsförslag

SOU 2024:45

1.5Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket att det ska införas en ny paragraf, 2 b § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

2 b §

 

 

Bolagsverket ska i fråga om

 

juridiska personer ansvara för till-

 

handahållandet av sådana person-

 

identifieringsuppgifter som

ska

 

kunna kopplas till den europeiska

 

digitala identitetslånboken i enlig-

 

het med Europarlamentets

och

 

rådets förordning (EU) nr 910/

 

2014 av den 23 juli 2014 om

 

elektronisk identifiering och

be-

trodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre mark- naden och om upphävande av direk- tiv 1999/93/EG (EU:s förordning om elektronisk identifiering).

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2025.

52

SOU 2024:45

Författningsförslag

1.6Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)

Härigenom föreskrivs att 6 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

Sekretess gäller i nedan angiven verksamhet, som avser registre- ring av betydande del av befolkningen, för

1.uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av sär- skild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs, och

2.uppgift i form av fotografisk bild av den enskilde, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon när- stående till honom eller henne lider men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio

år.

Verksamheten avser

Verksamheten avser

fastighetsregistret

fastighetsregistret

kommunala fastighetsregister

kommunala fastighetsregister

 

Myndigheten för digital för-

 

valtnings databas över den euro-

 

peiska digitala identitetsplånboken

passregister och register över

passregister och register över

nationella identitetskort

nationella identitetskort

röstlängdsregister

röstlängdsregister

Skatteverkets databas över

Skatteverkets databas över

identitetskort för folkbokförda

identitetskort för folkbokförda

i Sverige

i Sverige

Socialstyrelsens register över

Socialstyrelsens register över

legitimerad hälso- och sjuk-

legitimerad hälso- och sjuk-

vårdspersonal och personal med

vårdspersonal och personal med

bevis om rätt att använda yrkes-

bevis om rätt att använda yrkes-

titeln undersköterska

titeln undersköterska

1Senaste lydelse 2023: 297.

53

Författningsförslag

SOU 2024:45

Statens jordbruksverks regis-

Statens jordbruksverks regis-

ter över hund- och kattägare

ter över hund- och kattägare

Statens tjänstepensionsverks

Statens tjänstepensionsverks

pensionsregister

pensionsregister

Totalförsvarets plikt- och pröv-

Totalförsvarets plikt- och pröv-

ningsverks register över totalför-

ningsverks register över totalför-

svarets personal

svarets personal

Transportstyrelsens vägtrafik-

Transportstyrelsens vägtrafik-

register.

register.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2025.

54

SOU 2024:45

Författningsförslag

1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen (2018:1486) med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning

Härigenom föreskrivs att 3 § i förordningen (2018:1486) med instruk- tion för Myndigheten för digital förvaltning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Myndigheten ska

1.ansvara för den offentliga förvaltningens tillgång till infra- struktur och tjänster för elektronisk identifiering och underskrift,

2. främja användningen av elek-

2. främja användningen av elek-

tronisk identifiering och under-

tronisk identifiering och under-

skrift, och

 

 

skrift,

 

 

3. ansvara för de svenska för-

3. ansvara för de svenska för-

bindelsepunkterna (noderna) för

bindelsepunkterna (noderna) för

gränsöverskridande

elektronisk

gränsöverskridande

elektronisk

identifiering i

enlighet med

identifiering i

enlighet med

Europarlamentets och rådets för-

Europarlamentets och rådets för-

ordning (EU)

nr 910/2014 av

ordning (EU)

nr 910/2014 av

den 23 juli 2014 om elektronisk

den 23 juli 2014 om elektronisk

identifiering

och

betrodda

identifiering

och

betrodda

tjänster för elektroniska transak-

tjänster för elektroniska transak-

tioner på den inre marknaden

tioner på den inre marknaden

och om upphävande av direk-

och om upphävande av direk-

tiv 1999/93/EG (eIDAS-förord-

tiv 1999/93/EG (eIDAS-förord-

ningen) samt rättsakter som har

ningen) samt rättsakter som har

meddelats med stöd av förord-

meddelats med stöd av förord-

ningen

 

 

ningen, och

 

 

4.ansvara för tillhandahål- landet av en europeisk digital identitetsplånbok i enlighet med eIDAS-förordningen samt, i fråga om fysiska personer, även till- handahålla sådana uppgifter för personidentifiering som avses i

1Senaste lydelse 2023:712.

55

Författningsförslag

SOU 2024:45

artikel 3 i eIDAS-förordningen vilka ska kunna kopplas till den europeiska digitala identitetsplån- boken.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2025.

56

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Utredningens uppdrag

Regeringen beslutade den 22 december 2022 kommittédirektiv om att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda och lämna förslag på hur staten kan utfärda en e-legitimation på högsta tillitsnivå. Utredaren ska också se över behovet av anpassningar som följer av den reviderade eIDAS-förordningen.

Av utredningsdirektiven framgår bl.a. att utredningen ska

utreda hur det kan säkerställas att en kostnadseffektiv digital iden- titetsplånbok i enlighet med den reviderade eIDAS-förordningen ska utfärdas,

utreda hur en sådan digital plånbok kan användas ändamålsenligt för största möjliga nationella effektivitet och nytta,

ta ställning till vilken myndighet som bör utses till tillsynsorgan med ansvar för ett register över förlitande parter enligt kraven i den reviderade eIDAS-förordningen,

analysera den slutgiltiga versionen av förordningen i sin helhet och ge förslag på hur Sverige kan uppfylla tillkommande krav,

föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som krävs för att den föreslagna myndigheten ska kunna vidta de åtgärder som åläggs den enligt förordningen, samt

lämna de författningsförslag i övrigt som är nödvändiga eller annars bedöms lämpliga för att komplettera förordningen.

Utredningens direktiv finns bifogade till betänkandet i bilaga 1.

57

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2024:45

2.2Utredningens arbete

Utredningsarbetet påbörjades i januari 2023. Under utredningstiden har vi haft sex sammanträden med sakkunnig- och expertgruppen.

Utöver att ha tagit del av relevant skriftligt underlag har vi genom- fört ett antal möten och samtal med både aktörer i offentlig förvalt- ning och utfärdare av privata e-legitimationer.

Vi har enligt våra direktiv haft att beakta relevant arbete som be- drivs inom Regeringskansliet och utredningsväsendet samt särskilt beakta det arbete som bedrivs hos Myndigheten för digital förvalt- ning (Digg). Vi har under utredningstiden haft flera möten och kon- takter med bl.a. Bolagsverket, Digg och Post- och telestyrelsen.

Visst underlag till konsekvensutredningen har tagits fram av Governo AB på vårt uppdrag.

2.3Utredningens prioriteringar

Den reviderade eIDAS-förordningen publicerades i Europeiska unio- nens officiella tidning den 30 april 2024 och trädde i kraft den 20 maj 2024 (se bilaga 2). Någon konsoliderad version av eIDAS-förord- ningen med de ändringar som genomförts i samband med revide- ringen har i skrivande stund inte publicerats.

Före den 30 april 2024 har vi fått arbeta med tillgängliga utkast. Detta har i hög utsträckning försvårat arbetet och avsaknaden av den beslutade förordningstexten under merparten av utredningstiden har lett till att det varit nödvändigt att prioritera frågor som enligt vår be- dömning är de mest centrala för att skapa förutsättningar för att Sverige ska kunna följa den reviderade eIDAS-förordningen med utgångs- punkt för vad som i skrivande stund är känt. Eftersom det stora antal genomförandeakter som ska komplettera förordningen inte är klara vid tidpunkten då utredningen lämnas är det inte heller möjligt att få en full överblick över förordningens tillämpning och konsekvenser.

2.4Betänkandets disposition

I kapitel 3 definieras några för betänkandet centrala begrepp och termer.

I kapitel 4 redogörs för eIDAS-förordningen.

58

SOU 2024:45

Utredningens uppdrag och arbete

Kapitel 5 innehåller en redovisning av nationell reglering av elek- tronisk identifiering och betrodda tjänster.

Kapitel 6 innehåller utredningens överväganden och förslag.

I kapitel 7 behandlas ikraftträdande och övergångsbestämmelser. I kapitel 8 redogör vi för konsekvenserna av våra förslag.

I kapitel 9 finns författningskommentarerna.

59

3 Begrepp och termer

3.1Identitetsbeteckningar

I Sverige finns två identitetsbeteckningar för fysiska personer som används i folkbokföringsverksamheten och i samhället i övrigt: per- sonnummer och samordningsnummer.

Personnummer är enligt 18 § folkbokföringslagen (1991:481) avsett att utgöra en identitetsbeteckning för varje folkbokförd person. Även om personen skulle avregistreras från folkbokföringen, exempelvis vid utflyttning, behåller personen sitt personnummer. Personnumret och den historiska informationen som är kopplad till detta finns kvar i folkbokföringsdatabasen. För att upprätthålla tilltron till person- numret som identifikationsbegrepp är det reserverat för personer som är folkbokförda.1

Personer som inte är folkbokförda i Sverige kan under vissa för- utsättningar tilldelas ett samordningsnummer av Skatteverket.2 På mot- svarande sätt som personnummer är samordningsnummer unika så- tillvida att två identiska samordningsnummer inte förekommer. Om en person med ett samordningsnummer senare blir folkbokförd ersätts samordningsnumret med ett personnummer. Individens koppling till samordningsnumret finns emellertid kvar i registret. Den huvudsak- liga regleringen av samordningsnummer finns i lagen (2022:1679) om samordningsnummer.3

Personnummer och samordningsnummer utgör inte känsliga per- sonuppgifter i dataskyddsförordningens mening, men behandlingen av dessa uppgifter omfattas genom nationell lagstiftning av särskilda villkor (se även avsnitt 6.3.9).

1Se mer om personnummer i delbetänkandet En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 147 f.

2Denna identitetsbeteckning har motiverats av risken för personförväxling och behovet av en säker kommunikation mellan myndigheter, se prop. 1997/98:9 s. 78 ff.

3Se mer om samordningsnummer i delbetänkandet En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 148 ff.

61

Begrepp och termer

SOU 2024:45

Det kan här noteras att i förordning (EU) 910/2014 om elektro- nisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, härefter kallad eIDAS-förordningen, används uttrycket personidenti- fieringsuppgift i stället för identitetsbeteckning. Detta begrepp har i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1183 av den 11 april 2024 om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av ett europeiskt ramverk för digital identitet, härefter kallad den reviderade eIDAS-förordningen, fått benämningen upp- gifter för personidentifiering och även delvis fått en annan innebörd.

Iartikel 3.3 i den reviderade eIDAS-förordningen definieras upp- gifter för personidentifiering som en uppsättning uppgifter som ut- färdas i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt, som gör det möjligt att fastställa identiteten på en fysisk eller juridisk person eller på en fysisk person som företräder en annan fysisk person eller en juridisk person. Det rör sig således bl.a. om identitetsbeteckningar för att identifiera en fysisk person och det kan exempelvis vara ett personnummer, samordningsnummer eller ett organisationsnummer som används för att identifiera en juridisk person. I betänkandet kommer personidentifieringsuppgifter och uppgifter för personupp- giftsidentifiering användas som synonyma begrepp med den innebörd som framgår av artikel 3.3 i den reviderade eIDAS-förordningen. I för- fattningsförslagen används emellertid endast uppgifter för personupp- giftsidentifiering.

Organisationsnummer är en identitetsbeteckning för juridiska per- soner. Den myndighet som registrerar företag, föreningar eller andra organisationer när de ska bildas, tilldelar organisationsnumret. De flesta juridiska personer får sitt organisationsnummer från Bolags- verket. Organisationsnummer kan även tilldelas av bl.a. Skatteverket, Statistiska centralbyrån och Lantmäteriet. Det är Skatteverket som i enlighet med 5 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. för ett centralt register över tilldelade organisations- nummer.

62

SOU 2024:45

Begrepp och termer

3.2Identifiering och autentisering

Av artikel 3.1 i den reviderade eIDAS-förordningen framgår att elek- tronisk identifiering är en process inom vilken uppgifter för person- identifiering i elektronisk form, som unikt avser en fysisk eller juri- disk person eller en fysisk person som företräder en annan fysisk per- son eller en juridisk person, används.

I artikel 3.5 i den reviderade eIDAS-förordningen definieras autenti- sering som en elektronisk process som gör det möjligt att bekräfta en fysisk eller juridisk persons elektroniska identifiering eller att be- kräfta ursprunget för och integriteten hos uppgifter i elektronisk form (jfr validering, avsnitt 3.6.2). Svenska datatermgruppen definierar auten- tisering som kontroll av uppgiven identitet, t.ex. vid inloggning, vid kommunikation mellan två system eller vid utväxling av meddelande mellan användare.4 Internetstiftelsen å sin sida definierar autenti- sering som att helt enkelt kunna visa upp och styrka sin identitet för en annan part.5

Det förekommer flera olika metoder av autentisering. I samband med autentisering brukar det talas om en-, två- eller flerfaktorsauten- tisering. Användning av lösenord eller PIN-kod brukar ses som en- faktorsautentisering som baseras på något en person vet eller kan. Med dessa metoder går det egentligen bara att veta att lösenordet och PIN-koden används, men inte av vem.

Tvåfaktorsautentisering kan vara en kombination av lösenord, dvs. något som personen kan, med något som personen har, exempelvis ett smartkort eller en applikation i en mobiltelefon, alternativt i kom- bination med någon form av inloggning med biometrisk avläsning, t.ex. med fingeravtryck. Även andra autentiseringslösningar kan an- vändas såsom koddosor, USB-stickor, engångslösenord via sms m.m.

Ett annat begrepp som förekommer med koppling till autenti- sering är stark autentisering. I den reviderade eIDAS-förordningen definieras i artikel 3.51 stark användarautentisering som en autenti- sering som är baserad på användningen av åtminstone två autenti- seringsfaktorer från olika kategorier av antingen kunskap (något som endast användaren känner till), besittning (något som endast använda- ren besitter) eller unik egenskap (något som användaren är) som är oberoende av varandra på ett sådant sätt att en incident avseende en

4www.termado.com/DatatermSearch/?ss=autentisering (hämtad 2024-05-05).

5internetstiftelsen.se/guide/digitala-identiteter/ordlista/ (hämtad 2024-03-05).

63

Begrepp och termer

SOU 2024:45

av faktorerna inte äventyrar tillförlitligheten hos de andra, och som är utformad för att skydda konfidentialiteten för autentiseringsdata.

3.3E-legitimation

Begreppen e-legitimation och elektronisk identitetshandling före- kommer inte i eIDAS-förordningen. Där används i stället medel för elektronisk identifiering som i artikel 3.2 i den reviderade eIDAS- förordningen definieras som en materiell och/eller immateriell enhet som innehåller uppgifter för personidentifiering och som används för autentisering för en nättjänst eller, i tillämpliga fall, för en off- linetjänst. Vad gäller författningstext är medel för elektronisk identifiering det uttryck som används både i eIDAS-förordningen och nationella författningar.

Med begreppet e-legitimation, som används i detta betänkande, avses en identitetshandling som kan användas för att identifiera inne- havaren på elektronisk väg.6 Med hjälp av en e-legitimation kan inne- havaren identifiera sig och myndigheter eller andra aktörer som har digitala tjänster få en bekräftelse på vem personen är. En e-legitima- tion innehåller, liksom en fysisk identitetshandling, uppgifter som en- tydigt kan kopplas till en viss person.7

Alla former av medel för elektronisk identifiering kan således inte anses utgöra en e-legitimation utan det krävs att det rör sig om en hand- ling som har en både tydlig och säker koppling till innehavarens iden- titet. En e-legitimation kan finnas som en applikation i en mobiltele- fon eller surfplatta eller som en fil på en dator. Den kan också finnas på en fysisk bärare, såsom ett smartkort. Kortet innehåller då ett chip där informationen lagras.8

6Elektronisk identitetshandling är en alternativ benämning, om vilken det anförts att den bättre återspeglar syfte och användning, dvs. att visa respektive kontrollera en individs identitet och inte uttala något om dennes behörigheter, se reboot – omstart för den digitala förvaltningen (SOU 2017:114), s. 171 f. Jfr dock 2017 års ID-kortutredning som förordade den inarbetade benämningen e-legitimation, vilken bl.a. används i det tillitsramverk som Myndigheten för digital förvaltning ansvarar för och som gäller för det kvalitetsmärke som för närvarande benämns Svensk e-legitimation, se Ett säkert statligt ID-kort – med e-legitimation (SOU 2019:14), s. 129 f.

7Ett säkert statligt ID-kort – med e-legitimation (SOU 2019:14), s. 129.

8Ibid.

64

SOU 2024:45

Begrepp och termer

3.4Den europeiska digitala identitetsplånboken

Enligt definitionen i artikel 3.42 i den reviderade eIDAS-förord- ningen är en europeisk digital identitetsplånbok ”ett medel för elek- tronisk identifiering som gör det möjligt för användaren att på ett säkert sätt lagra, hantera och validera personidentitetsuppgifter och elektroniska attributsintyg i syfte att tillhandahålla dem till förlitande parter och andra användare av europeiska digitala identitetsplånböcker, och att underteckna med kvalificerade elektroniska underskrifter eller att stämpla med kvalificerade elektroniska stämplar”.

För att förenklat beskriva den europeiska digitala identitetsplån- boken finns behov av att ibland göra åtskillnad mellan plånbokslösning (”Wallet Solution”) och plånboksinstans (”Wallet instance”).9

Med plånbokslösning avses den mjukvara med de arkitekturval, protokoll, egenskaper och andra vägval som tillhandahållaren gjort för att möta kraven som följer av definitionen och regleringen i den revi- derade eIDAS-förordningen. En plånbokslösning ska certifieras som en europeisk digital identitetsplånbok innan den får tillhandahållas till fysiska och juridiska personer. Därefter kan plånbokslösningen hämtas och installeras som en lokal kopia på en mobiltelefon eller till en annan terminal, dvs. en plånboksinstans. När uppgifter för person- identifiering (PID) kopplats till plånboksinstansen är den giltig och utgör en europeisk digital identitetsplånbok. Plånboksinstansen kon- trolleras av användaren och kan användas i tjänster som tillhandahålls av förlitande parter. Se mer om plånbokslösning, plånboksinstans och PID samt faserna för dessa i avsnitt 4.7.5.

3.5Förlitande part

En förlitande part är enligt definitionen i artikel 3.6 i den reviderade eIDAS-förordningen ”en fysisk eller juridisk person som förlitar sig på elektronisk identifiering, europeiska digitala identitetsplånböcker eller andra medel för elektronisk identifiering eller på en betrodd tjänst”. Med andra ord är den förlitande parten exempelvis den aktör som till- handahåller en digital tjänst där åtkomst ges efter att identifiering skett med en e-legitimation.

9En sådan åtskillnad görs i The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework Architecture and Reference Framework, version 1.4.0.

65

Begrepp och termer

SOU 2024:45

3.6Betrodda tjänster och de funktioner som utgör betrodda tjänster

3.6.1Vad är betrodda tjänster?

En del av eIDAS-förordningen reglerar betrodda tjänster. Betrodda tjänster definieras i artikel 3.16 i den reviderade eIDAS-förordningen som en elektronisk tjänst som vanligen tillhandahålls mot ekonomisk ersättning och som består av en uppräkning i förordningen av vissa utpekade funktioner som utgör betrodda tjänster.

3.6.2De funktioner som utgör betrodda tjänster

Förenklat kan betrodda tjänster som samlingsbegrepp, utifrån den reviderade förordningen, sammanfattas med att det är elektroniska tjänster som erbjuder vissa utpekade funktioner kopplade till elek- troniska underskrifter, elektroniska stämplar, elektroniska tidsstämp- lingar, elektroniskt intygande av attribut, elektronisk arkivering av elektroniska dokument, registrering av data i elektroniska liggare eller certifikat för autentisering av webbplatser. Dessutom är elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser betrodda tjänster i sig. En när- mare genomgång av dessa funktioner återfinns nedan.

Utfärdande

Utfärdande av certifikat eller av elektroniska intyg av attribut eller av elektroniska tidsstämplingar definieras inte tydligt i förordningen. Däremot framgår det att utfärdandet innebär att den som tillhanda- håller tjänsten går i god för att koppla ett visst certifikat till en viss fysisk- eller juridisk person eller webbplats. Det kan även innebära att utfärdaren av ett elektroniskt intyg om ett attribut går i god för att det attributet stämmer om den fysiska eller juridiska person som attributet kopplas till. Utfärdaren kan även gå i god för att en händelse, t.ex. en elektronisk underskrift, skett vid en viss exakt tidpunkt genom en tidsstämplingstjänst.

66

SOU 2024:45

Begrepp och termer

Skapande

Funktionen skapande definieras inte i förordningen. Innebörden av skapande är däremot tämligen uppenbar enligt vår mening. Av arti- kel 3.22 framgår vidare att en anordning för underskriftsframställning är en konfigurerad programvara eller maskinvara som används för att skapa en elektronisk underskrift.

Validering

Funktionen validering definieras i artikel 3.41 i den reviderade eIDAS- förordningen som en process genom vilken det kontrolleras och be- kräftas att data i elektronisk form är giltiga i enlighet med denna förordning. Med validering avses alltså en tjänst som kompletterar användningen av t.ex. elektroniska underskrifter och som kontrolle- rar att en sådan underskrift är äkta. Detaljerade bestämmelser om validering av kvalificerade elektroniska underskrifter finns i artikel 32. Av artikel 40 följer att motsvarande sätt ska gälla för validering och bevarande av kvalificerade elektroniska stämplar.

I syfte att illustrera hur valideringen av en elektronisk underskrift går till beskrivs processen nedan på ett övergripande sätt. Genom vali- deringen ska alla de komponenter som har använts för att skapa under- skriften säkras. Detta innebär bl.a. kontroll av giltighet för certifika- tet, att valideringsuppgifterna överensstämmer med de uppgifter som lämnats till den förlitande parten och att den undertecknade eller stämplade informationen inte har förändrats sedan den skrevs under. Valideringen innebär även att ett flertal olika kontroller görs för att säkerställa att en underskrift är äkta och oförvanskad. Dessa kon- troller görs normalt av en intern tjänst i en organisation eller av en, kvalificerad eller icke-kvalificerad, betrodd tjänst som tillhandahålls av tredje part. Valideringstjänsten lämnar då vidare ett resultat av vali- deringen som är undertecknat eller stämplat av valideringstjänsten.

Kontrollen som omfattas av valideringen är att certifikatet som underskriften skapats med är utfärdat av en utfärdare som är betrodd, av den egna organisationen eller finns i förteckningen över kvalificerade tillhandahållare av kvalificerade elektroniska underskrifter. I eIDAS- förordningen finns även krav gällande kvalificerade valideringstjänster och på validering av avancerade elektroniska underskrifter skapade

67

Begrepp och termer

SOU 2024:45

med kvalificerade certifikat (artikel 33 respektive artikel 32 a i den reviderade eIDAS-förordningen).

Bevarande

Begreppet bevarande som används i artikel 3.16 i den reviderade eIDAS-förordningen definieras inte uttryckligen. Ledning för tolk- ning av begreppet kan hämtas från artikel 34, där det föreskrivs att en kvalificerad tjänst för bevarande av kvalificerade elektroniska under- skrifter ska göra det möjligt att förlänga underskriftens tillförlitlighet utöver perioden för teknisk giltighet. Det bör noteras att innebörden av begreppet bevarande i förordningen inte överensstämmer med inne- börden av begreppet i svensk arkivlagstiftning.10

Förvaltning av anordningar för underskrifter och stämplar på distans

Begreppet förvaltning som används i artikel 3.16 i den reviderade eIDAS-förordningen definieras inte. Av definitionen av tjänsten i artikel 3.23 a i den reviderade eIDAS-förordningen följer att en kvali- ficerad anordning för skapande av elektroniska underskrifter på distans innebär att en kvalificerad tillhandahållare av betrodda tjänster tillhandahåller en sådan anordning som genererar, förvaltar och kopi- erar de data som skapar den elektroniska underskriften för underteck- narens räkning. Det innebär att hanteringen är det som en sådan tjänstetillhandahållare gör för att tillhandahålla tjänsten. Mer om den betrodda tjänsten kvalificerade tjänster för förvaltning av anordningar för skapande av elektroniska underskrifter på distans finns i av- snitt 4.9.1.

10Av 3 § tredje stycket arkivlagen (1990:782) framgår att myndigheternas arkiv ska bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och forskningens behov.

68

SOU 2024:45

Begrepp och termer

Tillhandahållande av elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser

Elektronisk tjänst för rekommenderad leverans definieras i förord- ningens artikel 3.36 som en tjänst som gör det möjligt att överföra uppgifter mellan tredje män på elektronisk väg och tillhandahåller bevis avseende de överförda uppgifternas hantering, inklusive bevis för upp- gifternas sändning och mottagande, och som skyddar överförda upp- gifter mot risken för förlust, stöld, skada eller otillåtna ändringar. En mer omfattande redogörelse för tjänsten finns i avsnitt 4.8.5.

Elektronisk arkivering av elektroniska uppgifter och dokument

Elektronisk arkivering definieras i artikel 3.48 i den reviderade eIDAS- förordningen som en tjänst som säkerställer mottagande, lagring, hämtning och radering av elektroniska uppgifter och dokument i syfte att säkerställa deras hållbarhet och läsbarhet samt att bevara deras inte- gritet, konfidentialitet och ursprungsbevis under hela bevarandeperio- den. Av skäl 67 i den reviderade förordningens ingress framgår att nationella arkivinstitutioner och liknande som arkiverar och bevarar kulturarvet (exempelvis Riksarkivet) oftast är styrda av nationell regler- ing och inte nödvändigtvis tillhandahåller betrodda tjänster i enlighet med denna förordning.

Registrering av elektroniska uppgifter i en elektronisk liggare

Elektroniska liggare definieras i artikel 3.52 i den reviderade eIDAS- förordningen som en sekvens av elektroniska dataloggar som säker- ställer dataintegriteten och riktigheten i dessa loggars kronologiska ordning. Registrering i detta fall betyder att data läggs in i liggaren. Se mer elektroniska liggare i avsnitt 4.9.4.

69

4EU:s förordning om elektronisk identifiering

4.1Ramverk för gränsöverskridande elektronisk identifiering och betrodda tjänster

Sedan september 2018 tillämpas i sin helhet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektro- nisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktio- ner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/ 93/EG (härefter benämnd eIDAS-förordningen alternativt EU:s förordning om elektronisk identifiering).1

Ett syfte med införandet av eIDAS-förordningen var att främja öppenhet och förtroende för onlinetjänster för att stimulera den inre marknaden. Förordningen och dess bilagor utgör, tillsammans med kommissionens antagna genomförandeakter, en EU-rättslig grund för säker och friktionsfri digital interaktion mellan fysiska personer, företag och offentliga myndigheter genom fastställande av adekvata nivåer för säkerhet för elektronisk identifiering och betrodda tjänster (se artikel 1 och skälen 1 och 2).

En förutsättning för att uppnå detta är kravet på ömsesidigt gräns- överskridande erkännande av bl.a. identifiering och underskrifter genom användning av medel för elektronisk identifiering som har anmälts av en medlemsstat till kommissionen enligt det i förordningen föreskrivna förfarandet för gränsöverskridande användning.

E-legitimationer är medel för elektronisk identifiering och vi använ- der oss för enkelhetens skull fortsättningsvis av benämningen e-legi- timationer i möjligaste mån. Det kan dock inte uteslutas att medel

1Bestämmelser om elektroniska signaturer och vissa certifikattjänster fanns tidigare i Europa- parlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskaps- ramverk för elektroniska signaturer. Se mer om tidigare reglering i Vem kan man lita på? – Enkel och ändamålsenlig användning av betrodda tjänster i den offentliga förvaltningen (SOU 2021:9) s. 76 ff.

71

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

för elektronisk identifiering omfattar även andra lösningar för autenti- sering än e-legitimation. Betrodda tjänster är enkelt uttryckt elektro- niska tjänster som erbjuder vissa utpekade funktioner kopplade till elektroniska underskrifter, elektroniska stämplar, elektroniska tids- stämplingar eller certifikat för autentisering av webbplatser. Dessutom är elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser betrodda tjäns- ter i sig.

EU-regelverket kompletteras på nationell nivå i Sverige av lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering och förordningen (2016:576) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identi- fiering, vilka trädde i kraft den 1 juli 2016, se mer om dessa författ- ningar i kapitel 5.

4.2Översyn av förordningen

I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 49 i eIDAS-förordningen har en översyn och utvärdering av förordningen gjorts av kommis- sionen.

Den 19 februari 2020 tillkännagav kommissionen i meddelandet Att forma EU:s digitala framtid att översynen av eIDAS-förordningen skulle ske utifrån målsättningen att förordningen ska

bli mer effektiv,

utökas i sitt tillämpningsområde för att skapa nyttor för privat sek- tor, och

främja tillgången till digitala identiteter för alla européer.

I meddelandet fastslog kommissionen också inriktningen, bl.a. att individer ska ha möjligheten att kontrollera sin digitala identitet.2 Samma år (juni–oktober 2020) genomfördes ett offentligt samråd.3

2https://commission.europa.eu/system/files/2020-02/communication-shaping-europes- digital-future-feb2020_en_4.pdf (hämtad 2024-05-27). En bred användning av säkra och pålit- liga användarkontrollerade digitala identiteter, så att varje användare kan ha kontroll över sin online-närvaro och sina interaktioner, angavs som ett mål även i kommissionens meddelande den 9 mars 2021, Digital kompass 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet,

se https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX%3A52021DC0118 (hämtad 2024-05-27).

3https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/news/digital-identity-and-trust-commission- launches-public-consultation-eidas-regulation (hämtad 2024-05-27).

72

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

Synpunkter inhämtades även från medlemsstaterna under bilaterala och multilaterala möten och undersökningar.

De viktigaste slutsatserna från översynen och utvärderingen var att eIDAS-förordningen måste förstärkas för att ge medborgarna möjlig- het att använda både offentliga och privata tjänster, och att det finns behov av att möjliggöra utfärdande och användning av gränsöver- skridande elektroniska attesteringar av attribut.4 Bedömningen som gjordes var att s.k. ”plånböcker för digitala identiteter” är det lämpli- gaste instrumentet för att åstadkomma detta. På så vis kan användarna ges möjlighet att välja vilken privat tjänsteleverantör de vill dela sina attribut med utifrån aktuellt användningsfall och beroende på den säkerhet som krävs för transaktionen. Beträffande ramen för betrodda tjänster ansågs fler åtgärder vara nödvändiga för att ytterligare harmo- nisera vissa förfaranden kopplade till fjärridentifiering och nationell tillsyn. Med utgångspunkt i dessa slutsatser presenterade kommis- sionen den 3 juni 2021 ett förslag till en reviderad förordning (Europa- parlamentets och rådets förordning om ändring av förordning [EU] nr 910/2014 vad gäller inrättandet av en ram för europeisk digi- tal identitet, COM[2021] 281).5

Efter genomförda förhandlingar med Europaparlamentet och rådet nåddes en slutlig överenskommelse den 8 november 2023.6 En central del i den reviderade förordningen är regleringen av en europeisk digital identitetsplånbok, som syftar till att ge medlemsstaternas medborgare, invånare och företag tillförlitlig tillgång till offentliga och privata onlinetjänster över hela Europa.

Sedan både Europaparlamentet och rådet formellt godkänt överens- kommelsen offentliggjordes den reviderade förordningen i Europeiska unionens officiella tidning den 30 april 2024, härefter den reviderade eIDAS-förordningen.7 I enlighet med artikel 52 i den reviderade

4I den svenska språkversionen av den reviderade eIDAS-förordningen används i stället benäm- ningen elektroniska attributsintyg.

5eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52021PC0281&from=EN. (hämtad 2024-05-27) Se även Regeringskansliets faktapromemoria 2020/21:FPM118 Förord- ning om digital identitet.

6https://digital-strategy.ec.europa.eu/sv/news/commission-welcomes-final-agreement-eu- digital-identity-wallet (hämtad 2024-05-27) och https://www.europarl.europa.eu/cmsdata/ 278103/eIDAS-4th-column-extract.pdf. (hämtad 2024-05-27)

7Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1183 av den 11 april 2024 om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av ett europeiskt ramverk för digital identitet, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=OJ:L_202401183. (hämtad 2024-05-27)

73

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

eIDAS-förordningen trädde den nya förordningen därefter i kraft den tjugonde dagen efter dess offentliggörande, dvs. den 20 maj 2024.

Kravet att tillhandahålla digitala identitetsplånböcker ska uppfyllas av medlemsstaterna inom 24 månader efter ikraftträdande av genom- förandeakter som fastställer de tekniska specifikationerna för identi- tetsplånboken och de tekniska specifikationerna för certifiering. Dessa genomförandeakter, som ska antas sex månader efter ikraftträdandet av förordningen, kommer att bygga på de specifikationer som tagits fram inom ramen för EU:s verktygslåda för digital identitet och fast- ställa harmoniserade villkor för införandet av identitetsplånböckerna i hela unionen (artikel 5a.1 och 5a.23 samt artikel 5c.6).

Utöver det som redan nämnts kommer genomförandeakter att antas i en stor mängd andra avseenden. Genom sannolikt direkt tillämpliga genomförandeförordningar ska det fastställas bl.a. tekniska specifikationer, förfaranden, krav eller referensstandarder för exem- pelvis främjandet av användares anslutning och ibruktagande (”on- boarding”) av den europeiska digitala identitetsplånboken (arti- kel 5a.24) och registrering av förlitande parter (artikel 5b.11). Vidare förutsätts genomförandeakter som fastställer t.ex. tekniska minimi- specifikationer för specificering av tillitsnivåer för e-legitimationer (artikel 8.3), referensstandarder för gränsöverskridande identitets- matchning (artikel 11a.3), och förfaranden för kontrollen av identitet och attribut som utförs av kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster (artikel 24.1 c). Trots att den reviderade eIDAS-förordningen utmärks av en redan tämligen hög detaljnivå kommer förordningen, med en stor mängd direkt tillämpliga genomförandeakter, att kon- kretiseras ytterligare. I dagsläget innebär detta dock att det är svårt eller närmast omöjligt att få en full överblick av förordningens tillämpning och dess konsekvenser.

Även om kraven på medlemsstaterna regleras direkt genom den reviderade eIDAS-förordningen och kommande genomförandeakter, kan – som anges i våra direktiv – regeländringar eller införande av fler kompletterande bestämmelser behövas i det nationella regelverket. Vi återkommer till våra överväganden i detta avseende i kapitel 6.

74

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

4.3Skillnader i stora drag mellan den ursprungliga och den reviderade eIDAS-förordningen

En väsentlig förändring i förhållande till gällande förordning är in- förandet av regleringen om den europeiska digitala identitetsplån- boken (se mer om detta i avsnitt 4.7).8

Vidare medför den reviderade förordningen skärpningar vad gäl- ler säkerhetsnivåer och integritetsskydd. Samtidigt har en strävan under översynen varit att ramverket ska förenkla och harmonisera skapandet och användandet av digitala identiteter. Nya och ändrade regler avser också att underlätta offentliga upphandlingsprocesser och förbättra interoperabiliteten mellan olika nationella system.

Beträffande betrodda tjänster innebär förordningen vissa ändringar av befintliga sådana tjänster såväl som införandet av fyra nya; tillhanda- hålla elektroniska attributsintyg, elektronisk arkivering, elektroniska liggare och förvaltning av anordningar för underskrifter och stämplar på distans. Läs mer om de nya betrodda tjänsterna i avsnitt 4.9.

Ändringar avseende redan reglerade betrodda tjänster innebär en ökad harmonisering. Det sker genom att, för flertalet artiklar om be- trodda tjänster, kommissionen ges en möjlighet att ta fram genom- förandeakter. Dessa ska, för det stora flertalet tjänster, tas fram senast den 21 november 2024. De generella säkerhetsreglerna för kvalificerade och icke-kvalificerade betrodda tjänster har flyttats till det s.k. NIS2- direktivet.9

I den reviderade förordningen införs även nya bestämmelser, vilka tillsammans med delvis uppdaterade befintliga, utgör ett ramverk för styrning. Bestämmelserna omfattar tillsyn av den europeiska digitala identitetsplånboken såväl som betrodda tjänster (se avsnitten 4.7.4 och 4.10.5). Ramverket för styrning omfattar även bestämmelser om kom- munikation mellan dels olika medlemsstater, dels medlemsstaterna och kommissionen. I sistnämnda avseende föreskrivs till att börja med

8I kommissionens ursprungliga förslag fanns även (i artikel 7) ett obligatorium för medlems- staterna att anmäla ett system för elektronisk identifiering med minst en e-legitimation på den högsta tillitsnivån. Detta krav har slopats under förhandlingarna. Kravet kan emellertid möjligen sägas följa indirekt av reglerna om den europeiska digitala identitetsplånboken. Sådana identitetsplånböcker måste nå tillitsnivå hög, särskilt när det gäller kraven på identitets- kontroll och verifiering, samt hantering och autentisering av medel för elektronisk identifiering (dvs. e-legitimationer), se bl.a. artikel 5a.11 och 5a.24.

9Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åt- gärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) (Text av betydelse för EES).

75

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

att varje medlemsstat ska utse en gemensam kontaktpunkt för be- trodda tjänster, identitetsplånboken och notifierade e-legitimations- system. Dessa ska fungera som en förbindelse för gränsöverskridande kontakt tillsynsmyndigheter emellan, samt när det är lämpligt även mellan kommissionen och Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå samt andra berörda myndigheter inom medlemsstaten (artikel 46c).

Vidare förskrivs nu i artikel 46d att tillsynsmyndigheterna, bl.a. genom den europeiska samarbetsgruppen för digital identitet, får söka ömsesidigt bistånd. Sådant bistånd kan sökas från en tillsynsmyndig- het i en annan medlemsstat där en berörd tillhandahållare av betrodda tjänster eller tillhandahållare av en europeisk digital identitetsplånbok är etablerad, har sina nätverk och informationssystem, eller erbjuder sina tjänster. Syftet är att underlätta tillsyn och upprätthållande av regelverket i förordningen.

Nämnda samarbetsgrupp ska etableras av kommissionen för att ge stöd till och underlätta medlemsstaternas gränsöverskridande sam- arbete och informationsutbyte kopplat till betrodda tjänster, den euro- peiska digitala identitetsplånboken och notifierade system för elek- tronisk identifiering. Samarbetsgruppen ska bestå av representanter utnämnda av medlemsstaterna och kommissionen. Kommissionen ska agera ordförande och administrera ett sekretariat (artikel 46e).

4.4Den reviderade förordningens struktur och innehåll

Förordningen är indelad i sju kapitel och kompletteras av sju bilagor. Kapitel I innehåller alltjämt allmänna bestämmelser. Kapitel II är nu uppdelat i två avsnitt, där det första innehåller bestämmelser om den europeiska digitala identitetsplånboken, medan det andra avsnittet handlar om system för elektronisk identifiering. I likhet med tidigare finns i kapitel III bestämmelser om betrodda tjänster. I nya kapi- tel IVa finns nya och delvis ändrade bestämmelser om tillsyn, vilka gemensamt utgör ett ramverk för styrning. De återstående kapitlen, kapitel IV, V och VI innehåller bl.a. bestämmelser om rättslig verkan av elektroniska dokument, delegering av befogenheter och genom- förandebestämmelser samt övergångsbestämmelser och ikraftträdande.

76

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

Ide följande avsnitten redogörs för den reviderade eIDAS-för- ordningens centrala bestämmelser och sådana bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till utredningens uppdrag.

4.5Allmänna bestämmelser

4.5.1Syften

I artikel 1 i förordningen anges dess syfte. Enligt den ursprungliga lydelsen är målet med förordningen att säkerställa en väl fungerande inre marknad och uppnå en lämplig säkerhetsnivå för e-legitimationer (”medel för elektronisk identifiering”) och betrodda tjänster.

I skäl 2 till förordningen i dess tidigare lydelse angavs att den syftar till att öka förtroendet för elektroniska transaktioner på den inre mark- naden genom att tillhandahålla en gemensam grund för ett säkert elek- troniskt samspel mellan medborgare, företag och offentliga myndig- heter. Därigenom ska effektiviteten öka hos offentliga och privata nättjänster samt i elektronisk affärsverksamhet och e-handel i unionen.

I den reviderade förordningen framhålls även syftet att möjliggöra och underlätta fysiska och juridiska personers utövande av rätten att delta i det digitala samhället på ett säkert sätt och ha tillgång till offent- liga och privata nättjänster i hela unionen (artikel 1.1). För dessa syften fastställer förordningen villkor för medlemsstaterna att, utöver de nu- varande, tillhandahålla och erkänna europeiska digitala identitetsplån- böcker (artikel 1.1 a). I ingressen till den reviderade förordningen tydliggörs i flera punkter (skäl) att ramverket ämnar leda till en bred användning av en tillförlitlig, frivillig och användarvänlig digital iden- titet, se t.ex. skälen 3–6. När det talas om rätten till användning av bl.a. digitala tjänster innefattar det ett krav på medlemsstaterna att säker- ställa att ”alla människor i EU”, dvs. unionsmedborgare och invånare i unionen (enligt definitionen i nationell rätt), men även företag erbjuds en tillgänglig, säker och tillförlitlig digital identitet som möjliggör till- gång till sådana tjänster (se t.ex. skälen 4–7).

77

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

4.5.2Tillämpningsområde

Enligt artikel 2.1 (i dess tidigare lydelse) ska förordningen tillämpas på system för elektronisk identifiering som anmälts av en medlemsstat, och tillhandahållare av betrodda tjänster.

System för elektronisk identifiering är ett sådant system genom vilket medel för elektronisk identifiering (i detta betänkande även benämnt e-legitimationer) utfärdas till en fysisk eller juridisk person eller en fysisk person som företräder en annan fysisk person eller en juridisk person (se definitionen i dess nya lydelse i artikel 3.4). I det följande kallar vi dessa system för e-legitimationssystem för att inte göra texten onödigt svårläst.

I likhet med tidigare gäller förordningen enbart för sådana e-legiti- mationssystem som har anmälts till kommissionen för gränsöver- skridande användning och för sådana tillhandahållare av betrodda tjän- ster som är etablerade inom unionen.

Med inrättandet av den europeiska digitala identitetsplånboken ut- vidgas tillämpningsområdet till att även omfatta identitetsplånböcker som tillhandahålls i medlemsstaterna. Förordningens tillämpning i detta avseende görs, till skillnad mot e-legitimationer, inte beroende av något anmälningsförfarande, eller annat villkor än att identitetsplån- boken ska vara tillhandahållen av en medlemsstat. Reglerna om den europeiska digitala identitetsplånboken är alltså direkt tillämpliga såväl vid nationell som vid gränsöverskridandande användning. Natio- nell reglering om den europeiska digitala identitetsplånboken är där- med tillåten bara i de delar förordningen påbjuder eller tillåter det.

I detta sammanhang bör också tilläggas att i de fall en medlemsstat kräver elektronisk identifiering och autentisering för åtkomst till digi- tala tjänster inom offentlig sektor ska sådana identitetsplånböcker som tillhandahållits i enlighet med den reviderade eIDAS-förord- ningen accepteras (artikel 5f.1). En motsvarande skyldighet ska under vissa förhållanden även gälla för privata förlitande parter när dessa till följd av bestämmelser i nationell eller unionsrättslig lagstiftning är ålagda att använda stark användarautentisering, eller om sådan krävs enligt avtalsförpliktelser (artikel 5f.2). Oaktat denna artikels rubrik, ”Gränsöverskridande användning av europeiska digitala identitets- plånböcker”, får bestämmelserna däri ses som förtydliganden, såsom att förlitande parter i privat sektor inte är skyldiga att acceptera så- dana identitetsplånböcker utöver det som följer av punkten 2. Skyldig-

78

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

heter och krav enligt dessa bestämmelser kan dock inte anses gälla bara vid gränsöverskridande användning.

Utanför tillämpningsområdet ligger fortfarande sådant tillhanda- hållande av betrodda tjänster som till följd av nationell lagstiftning eller avtal mellan en avgränsad krets deltagare endast används inom slutna system (artikel 2.2).

Med vissa förtydliganden innebär vidare tillämpningsbestämmel- serna att förordningen inte påverkar regler i nationell lagstiftning eller unionsrätt som avser ingående av avtal och deras giltighet, eller andra rättsliga eller förfarandemässiga skyldigheter avseende form, eller sektorspecifika krav avseende form (artikel 2.3). I skäl 46 i den revi- derade förordningens ingress anges att den inte heller avser inverka på nationella formkrav avseende offentliga register, i synnerhet inte kom- mersiella register eller fastighetsregister.

Likaså tydliggörs genom ett tillägg i den nya punkten 4 i artikel 2 att den reviderade förordningen inte påverkar tillämpningen av Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), härefter benämnd EU:s dataskyddsförordning.10

4.5.3Definitioner

IeIDAS-förordningen definieras en rad begrepp och uttryck i artikel 3. Mer eller mindre omfattande ändringar har gjorts i flera av definitionerna (led 1–6, 14, 16, 18, 21, 38 och 41) i den reviderade förordningen. Dessutom införs definitioner för ytterligare 19 begrepp och uttryck, t.ex. användare (led 5a), samt kvalificerad anordning för skapande av elektroniska underskrifter, respektive stämplar, på distans (led 23a och 23b, se mer om detta i avsnitt 4.9.1).

Tillkomna och ändrade definitioner behövs med anledning av bl.a. regleringen av den europeiska digitala identitetsplånboken (se särskilt led 16 och 42–57).

10Jfr artikel 5.1 i eIDAS-förordningen i dess tidigare lydelse, som hänvisade till det numera upphävda dataskyddsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av person- uppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

79

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

4.5.4Inremarknadsprincipen

Principen om en inre marknad, som slås fast i artikel 4, har inte änd- rats. I likhet med tidigare får således den som tillhandahåller betrodda tjänster i en medlemsstat inte hindras att göra detta även i en annan medlemsstat av skäl som omfattas av områden som regleras i förord- ningen. Produkter och betrodda tjänster som överensstämmer med förordningen ska omfattas av fri rörlighet på den inre marknaden. Genom ömsesidigt erkännande av e-legitimationer (”medel för elek- tronisk identifiering”) ska tillhandahållandet av tjänster över gränserna på den inre marknaden underlättas (se vidare avsnitt 4.6.1).

4.5.5Användning av pseudonymer vid elektroniska transaktioner

I likhet med det som föreskrivs i den ursprungliga lydelsen av för- ordningen ska användning av pseudonymer vid elektroniska transak- tioner inte förbjudas (artikel 5). Bestämmelsen har kompletterats såtillvida att det rör pseudonymer ”som valts av användaren”. Fort- farande gäller att bestämmelsen i sig inte påverkar den rättsliga verkan som pseudonymer har enligt nationell rätt. Därutöver har förtydligats att bestämmelsen inte heller påverkar tillämpningen av specifika unionsrättsliga eller nationella regler som föreskriver att användare ska identifiera sig. För att skapa tillit till de europeiska digitala identi- tetsplånböckerna är det nödvändigt att det kan säkerställas att den person som gör anspråk på eller hävdar en viss identitet faktiskt är den person som han eller hon utger sig för att vara. Behovet av att kunna lita på rättsligt fastställda identiteter, som regleras nationellt i varje medlemsstat, bör dock inte hindra användare av identitetsplånböcker från att få tillgång till tjänster genom användning av pseudonymer. Som framgår av skäl 19 gäller detta dock under förutsättning att det inte finns något föreskrivet krav om att uppge sin faktiska, rättsligt fastställda, identitet för att identifiera sig. Sådana krav kan uppställas i såväl unionsrätten som i medlemsstaternas nationella lagstiftning.

80

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

4.6Elektronisk identifiering

4.6.1Ömsesidigt erkännande

Enligt artikel 6 i eIDAS-förordningen, som inte är ändrad, ska medel för elektronisk identifiering under vissa förutsättningar omfattas av ömsesidigt erkännande. Det gäller sådana e-legitimationer som är utfärdade inom ramen för ett e-legitimationssystem som har anmälts av en medlemsstat och förts upp på en särskild förteckning som offentliggörs av kommissionen (se mer om anmälningsförfarandet i nästa avsnitt).

Det kan i sammanhanget noteras att en innehavare inte alltid har möjlighet att använda tillhandahållna nättjänster efter genomförd in- loggning, trots kravet på ömsesidigt erkännande av anmälda e-legi- timationer. I dagsläget är det vanligt att den som använt en utländsk e-legitimation hamnar i ett s.k. digitalt väntrum, där det inte går att utföra det förfarande som tjänsten avser. Detta är en följd av att många digitala tjänster inom den offentliga förvaltningen ställer krav på an- vändning av exempelvis personnummer (se även avsnitt 4.6.4).

4.6.2Anmälningsförfarande och tillitsnivåer

Liksom tidigare är det endast medlemsstater som kan anmäla e-legi- timationssystem, och det behöver inte vara medlemsstaten som ut- färdar e-legitimationerna i systemet. E-legitimationerna kan vara ut- färdade av den anmälande medlemsstaten, på uppdrag av den anmälande medlemsstaten eller oberoende av den anmälande medlemsstaten men erkännas av medlemsstaten.

En anmälan delas in i tre steg. Det första steget är s.k. föranmälan. Under detta steg förser den anmälande medlemsstaten andra med- lemsstater med information om det system som anmäls. Nästa steg är enligt vedertagen praxis en sakkunnigbedömning. Under detta steg bedöms kvaliteten och säkerheten i det anmälda systemet utifrån kraven i förordningen och genomförandeförordning (EU) 2015/ 1502.11 Bedömningen genomförs av andra medlemsstater och avslutas

11Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1502 av den 8 september 2015 om fastställande av tekniska minimispecifikationer och för faranden för tillitsnivåer för medel för elektronisk identifiering i enlighet med artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska trans- aktioner på den inre marknaden.

81

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

med ett utlåtande som antas av samtliga medlemsstater. Det sista steget är formell anmälan och publicering i EU:s officiella tidning.12 De krav som måste vara uppfyllda för att anmäla ett e-legitima- tionssystem framgår av artikel 7. Av artikel 9 följer vilka uppgifter som en anmälan ska innehålla och i artikel 8 finns bestämmelser (komplet- terade genom tidigare nämnd genomförandeförordning) om tillits- nivåer för e-legitimationssystem. Tillitsnivåerna återger graden av tillit till en e-legitimation vid fastställande av en persons identitet och ska- par visshet om att den person som gör anspråk på en viss identitet

faktiskt är den person som har tilldelats denna identitet.

Som redan nämnts innebar rådets förslag till reviderad förordning en uttrycklig skyldighet för medlemsstaterna att anmäla ett e-legitima- tionssystem med åtminstone en e-legitimation på högsta tillitsnivå (se avsnitt 4.3). Indirekt gäller dock ett sådant krav eftersom minst en europeisk digital identitetsplånbok ska tillhandahållas av varje medlemsstat inom ramen för ett system för elektronisk identifiering (artikel 5a.1, 5a.5 f och 5a.24). Till dess att en eventuell genomförande- akt enligt artikel 5a.24 har antagits krävs identifiering med en e-legi- timation på tillitsnivå hög för att få tillgång till en identitetsplånbok.

I artiklarna 7–9 återstår nu enbart vissa redaktionella ändringar (artikel 7 g, artikel 8.3, artikel 9.2 och artikel 9.3).

Sakkunnighetsbedömningen av anmälda e-legitimationssystem har, som nämnts, vuxit fram som en praxis mellan medlemsstaterna med beaktande av föreskriven samarbetsskyldighet i artikel 12.5 i dess tidi- gare lydelse. Sakkunnighetsbedömningen av e-legitimationssystem görs obligatorisk genom en ändrad lydelse av artikel 12.5 och dess hän- visning till artikel 9.1 a. Anmälningsförfarandet påverkas således av denna ändring samt av bestämmelser i den nya artikeln 12a (se vidare avsnitt 4.6.6, jfr 4.7.5).

4.6.3Säkerhetsincidenter och skadeståndsansvar

I artikel 10 i eIDAS-förordningen finns bestämmelser om hantering av säkerhetsincidenter i anmälda e-legitimationssystem eller den auten- tisering som avses i artikel 7 f. Vid intrång eller om systemet äventyras

12Sverige har tre e-legitimationer som är föranmälda och granskade av andra medlemsstater. En av dessa e-legitimationer, Freja+, är anmäld och kan därmed användas för gränsöver- skridande e-legitimering inom EU. https://ec.europa.eu/digital-building- blocks/sites/display/EIDCOMMUNITY/Sweden (hämtad 2024-05-26)

82

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

på ett sätt som påverkar tillförlitligheten i dess gränsöverskridande autentisering ska den anmälande medlemsstaten utan dröjsmål till- fälligt upphäva eller återkalla denna gränsöverskridande autentisering eller de berörda utsatta delarna. Artikeln fastslår även när sådan auten- tisering ska återinföras samt informationsskyldighet för berörd med- lemsstat och kommissionen med anledning av en säkerhetsincident. I den reviderade förordningen görs inga förändringar av artikeln, vars rubrik dock förtydligas för att tydliggöra att artikeln reglerar inciden- ter i e-legitimationssystem (säkerhetsincidenter och informationskrav i fråga om digitala identitetsplånböcker regleras i artikel 5e i den reviderade eIDAS-förordningen).

Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i artikel 11, som gäller för den anmälande medlemsstaten, den som har utfärdat e-legitima- tioner och den part som har hand om autentiseringsförfarandet, ifall dessa inte uppfyller sina skyldigheter enligt förordningen. Bestäm- melserna är desamma i den reviderade förordningen.

4.6.4Gränsöverskridande identitetsmatchning

I den reviderade förordningen föreskrivs att medlemsländerna ska säkerställa otvetydig identitetsmatchning för gränsöverskridande tjän- ster (artikel 11a.1).13 Skyldigheten gäller för medlemsstater i egenskap av förlitande parter, dvs. den träffar offentliga aktörers digitala tjänster.

Identitetsmatchning definieras som ”en process där uppgifter för personidentifiering eller medel för elektronisk identifiering matchas mot eller kopplas till ett befintligt konto som tillhör samma person” (artikel 3.55).

I den reviderade eIDAS-förordningen anges att offentliga aktörer använder de personidentifieringsuppgifter som finns tillgängliga i sys- temen för e-legitimationer för att matcha den elektroniska identiteten hos användare från andra medlemsstater med de personidentifierings- uppgifter som tillhandahålls dessa användare i den medlemsstat som utför den gränsöverskridande identitetsmatchningsprocessen. Vidare konstateras att det, trots användningen av förordningens föreskrivna

13I kommissionens förslag till reviderad förordning innehöll artikel 11a en skyldighet för medlemsstaterna att, i fråga om anmälda e-legitimationer och digitala identitetsplånböcker, säkerställa en unik identifiering (”unique identification”) genom att i minimiuppsättningen av personidentifieringsuppgifter inkludera en unik och beständig identifierare

(”unique and persistent identifier”), eur-lex.europa.eu/legal- content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52021PC0281&from=EN (hämtad 2024-05-27).

83

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

minimiuppsättning av sådana uppgifter, krävs ytterligare information om användaren och särskilda kompletterande unika identifierings- förfaranden som ska utföras på nationell nivå för att säkerställa korrekt identitetsmatchning när medlemsstaterna agerar som förlitande parter (skäl 41).

Det nya kravet på gränsöverskridande identitetsmatchning avser enligt skäl 41 vidare att ytterligare stödja användbarheten av e-legitima- tioner, tillhandahålla bättre offentliga nättjänster och öka rättssäker- heten när det gäller användarnas elektroniska identitet.

För att säkerställa en hög skyddsnivå för personuppgifter som används för identitetsmatchning och för att förhindra profilering av användare ska medlemsstaterna se till att det finns tekniska och orga- nisatoriska förutsättningar för detta (artikel 11a.2). Referensstandar- der samt, vid behov, specifikationer och förfaranden för den före- skrivna identitetsmatchningen ska fastställas av kommissionen i en genomförandeakt (artikel 11a.3).

4.6.5Interoperabilitet

Enligt artikel 12 i eIDAS-förordningen ska nationella e-legitimations- system som anmälts för gränsöverskridande användning enligt arti- kel 9.1 vara interoperabla. För tillämpningen av detta krav finns ett fastställt interoperabilitetsramverk (artikel 12.3–6 med tillhörande genomförandeakter).

Den reviderade förordningen innebär en ökad betydelse av inter- operabilitet, som också utgör ny rubrik för artikeln. I stället för nu- varande krav på medlemsstaterna att samarbeta kring interoperabilitet och säkerhet, ska de genomföra sakkunnighetsbedömningar av anmälda e-legitimationssystem. I likhet med tidigare kommer närmare reglering av sådana granskningar att fastställas av kommissionen i genomförande- akter (artikel 12.6 och 12.8).

Vidare görs vissa förtydliganden och kompletteringar, bl.a. fastslås att ramverket ska främja tillämpning av inte bara principen om ett inbyggt integritetsskydd utan även inbyggd säkerhet (artikel 12.3 c).

84

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

4.6.6Certifiering av e-legitimationssystem

Iden reviderade eIDAS-förordningen införs, såvitt gäller e-legitima- tionssystem, bestämmelser om certifiering i en ny artikel 12a (se även artikel 5c avseende certifieringskrav för den digitala identitetsplån- boken).

Medlemsstaterna ska utse organ med uppgift att certifiera att system för elektronisk identifiering som ska genomgå det tidigare redo- visade anmälningsförfarandet överensstämmer med de krav på cyber- säkerhet som föreskrivs i förordningen.

Vidare fastslås att denna certifiering ska utföras inom ramen för en relevant ordning för cybersäkerhetscertifiering enligt förordning (EU) 2019/88114 eller delar därav (jfr skäl 25). Detta hindrar inte med- lemsstaterna att, av den anmälande medlemsstaten, begära ytterligare information om hela eller delar av e-legitimationssystem som certifie- rats enligt hänvisad ordning (artikel 12a.4).

Certifieringen är giltig i högst fem år, under förutsättning att en regelbunden tvåårig sårbarhetsanalys genomförs. Om sårbarheter identifieras och inte åtgärdas inom tre månader ska certifieringen upp- hävas (artikel 12a.3).

Sakkunnigbedömningar som Den europeiska samarbetsgruppen för digital identitet (EDICG) får genomföra (se artikel 46e.5 d) ska inte tillämpas i fråga om system för elektronisk identifiering eller delar av sådana system som certifierats i enlighet med artikel 12a. Medlems- staterna får använda sig av ett certifikat eller en försäkran om överens- stämmelse, som utfärdats i enlighet med en relevant europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering eller delar av en sådan ordning beträf- fande krav i artikel 8.2 (tillitsnivåer) som inte avser cybersäkerhet.

4.6.7Åtkomst till hård- och mjukvarufunktioner

Enligt nya bestämmelser i den reviderade eIDAS-förordningen ska tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker och utfär- dare av anmälda e-legitimationer under vissa angivna förutsättningar ges åtkomst till hård- och mjukvarufunktioner (artikel 12b).

14Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informa- tions- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten).

85

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

För att säkerställa att de digitala identitetsplånböckerna fungerar effektivt är tillhandahållarna av dessa i behov av en effektiv interopera- bilitet samt rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor så att identitetsplånböckerna har tillgång till specifika maskinvaru- och programvarufunktioner i mobila enheter. I skäl 49 i förordningens ingress anges att det kan handla om tillgång till exempelvis antenner för närfältskommunikation (NFC) och säkerhetskomponenter, in- begripet universella smartkort, inbäddade säkerhetskomponenter, microSD-kort och Bluetooth Low Energy. I nämnda skäl anges vidare att tillgången till dessa komponenter kan kontrolleras av mobilnäts- operatörer och utrustningstillverkare, varför tillverkare av original- utrustning för mobila enheter eller tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster inte bör få neka tillgång till sådana kompo- nenter när de behövs för att tillhandahålla tjänster relaterade till de europeiska digitala identitetsplånböckerna.

Bestämmelsen i artikel 12b omfattar specifikt sådana företag som av kommissionen utses till s.k. grindvakter för uppräknade centrala plattformstjänster enligt EU:s förordning om öppna och rättvisa mark- nader inom den digitala sektorn (DMA-förordningen).15 Dessa grind- vakter ska således, kostnadsfritt, möjliggöra effektiv driftskompati- bilitet med och, i driftskompatibilitetssyfte, ge tillgång till funktioner i operativsystem, maskinvara eller programvara, oavsett huruvida dessa funktioner är en del av det operativsystem som grindvakten har till- gång till eller använder när denne tillhandahåller sådana tjänster (i den mening som avses i artikel 6.7 i DMA-förordningen).

4.7Europeisk digital identitetsplånbok

4.7.1Summarisk introduktion

Syftet med att införa en europeisk digital identitetsplånbok är att se till att alla fysiska och juridiska personer inom EU på ett säkert, tillits- baserat och sömlöst sätt ges tillgång till publika och privata tjänster inom unionen (se artikel 5a.1).

Utfärdandet, användningen och återkallandet av europeiska digitala identitetsplånböcker ska vara utan kostnad för alla fysiska personer

15Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader).

86

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

(se artikel 5a.13). Det ska vara frivilligt att använda identitetsplån- boken och avsaknaden av en sådan ska inte påverka tillgången till service eller möjligheten att bedriva verksamhet (se artikel 5a.15). Identitetsplånboken ska, i enlighet med bestämmelserna i EU:s direk- tiv 2019/882, göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättning på lika villkor (se artikel 5a.21).

Genom sin europeiska digitala identitetsplånbok ska användaren kunna begära, erhålla, välja, kombinera, lagra, radera, dela och visa upp- gifter för personidentifiering (se mer om personidentifieringsuppgifter i avsnitt 4.7.4 och 6.3.3). Med ifrågavarande personidentifieringsupp- gifter, och i tillämpliga fall i kombination med elektroniska attributs- intyg, ska användaren kunna autentisera gentemot förlitande parter online och, när det är lämpligt, i offlineläge, i syfte att få tillgång till offentliga och privata tjänster (se artikel 5a.4 a).

Figur 4.1 Identitetsplånbokens huvudsakliga användningsområden

Identifiering/Autentisering

Lagra & visa upp attributs-

Underteckna

 

intyg

elektroniskt

Förmedla uppgifter för

Exempelvis studieintyg eller

Exempelvis

personidentifiering som

yrkeslegitimation för

underteckna ett

krävs för att få tillgång till

ansökan om utbildning eller

anställningskontrakt/

offentlig och privat service

arbete, eller intyg för

avtal eller godkänna

hos förlitande parter.

företag om erforderliga

betalning.

 

tillstånd att driva reglerad

 

 

verksamhet .

 

Anskaffandet av en europeisk digital identitetsplånbok sker, förenklat beskrivet, genom att användaren först skaffar en digital identitetsplån- bok som stöds av medlemsstaten. Därefter kopplas, med en e-legitima- tion på tillitsnivå hög, nödvändiga och tillräckligt säkra uppgifter för personidentifiering till den digitala plånboken (se mer om tillhandahål- landet i avsnitt 6.3.1). När en sådan koppling skapats har användaren tillgång till en europeisk digital identitetsplånbok. Användaren kan därefter förse sitt exemplar av den europeiska identitetsplånboken (sin identitetsplånboksinstans) med olika attributsintyg. Med attribut avses enligt den reviderade eIDAS-förordningens definition egenska-

87

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

per, kvaliteter, rättigheter eller tillstånd hos en fysisk eller juridisk person eller hos ett föremål (se artikel 3.43). Det kan vara fråga om exempelvis studieintyg eller intyg om körkortsbehörighet. Enligt den reviderade eIDAS-förordningen ska medlemsstaterna säkerställa att identitetsplånboken – om användaren vill – kan innehålla åtminstone uppgifter om innehavarens adress, ålder, kön, civilstatus, familje- sammansättning, nationalitet eller medborgarskap, utbildnings- och yrkeskvalifikationer jämte eventuella titlar och licenser, fullmakter, offentliga tillstånd och licenser samt – för juridiska personer – även finansiella data och bolagsdata (se artikel 45e och bilaga VI). Identitets- plånboken ska sedan kunna användas i såväl digitala som analoga tjänster.

Figur 4.2 illustrerar på ett förenklat sätt hur flödet vid anskaffandet av en europeisk digital identitetsplånbok ser ut.

Figur 4.2 Flödet vid anskaffande av identitetsplånboken

 

 

 

 

1. Installerar

 

 

 

 

plånboksapplikation

Examensbevis

 

Användare

2. Hämtar

 

 

personidentifierings-

Arbetsintyg

 

 

 

 

uppgifter

Körkort

 

4. Begär

 

3. Aktiverar

Vaccinationer

 

 

 

 

Försäkringar

 

Europeisk digital

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

identitetsplånbok

 

Ett exempel på hur användaren kan ha nytta av sin identitetsplånbok i praktiken är för att visa upp sitt körkort vid bilhyra. Ett biluthyr- ningsföretag kräver i det sammanhanget vanligen ett intyg på att användaren innehar körkort. Användaren kan vid uthyrningstillfället, eller i förväg, via identitetsplånboken begära att ett körkortsintyg utfärdas till identitetsplånboken. Utfärdaren kan vara en extern part som vänder sig till en autentisk källa (som för körkort är Transport- styrelsen, se mer om autentiska källor i avsnitt 4.7.4) för kontroll av attributet eller till den autentiska källan direkt. Informationen kan där- efter skickas till identitetsplånboksinstansen och visas upp för bil- uthyraren.

Figur 4.3 illustrerar användning av identitetsplånboken vid bilhyra.

88

SOU 2024:45EU:s förordning om elektronisk identifiering

Figur 4.3

Användning av identitetsplånboken vid biluthyrning

 

 

1: Förfrågan om

1: Begäran om intyg

 

 

 

om körkorts-

 

 

 

att hyra bil

 

 

 

behörighet

 

 

Biluthyrning

 

 

 

2:Har du

Användare

Utfärdare

(Förlitande part)

körkort?

 

 

 

 

3:Elektroniskt

4: Elektroniskt

3: Ja

2: Har

 

 

användaren

 

attributsintyg om

 

 

attributsintyg om

 

 

 

körkorts-

 

körkortsbehörighet

 

 

Digital identitets- körkortsbehörighet

 

 

 

behörighet?

 

 

 

plånbok

Transportstyrelsen (Autentisk källa)

Kontroll av attribut mot autentiska källor regleras i artikel 45e. Vid utredningens kontakter med berörda intressenter har framförts att bestämmelsen kan tolkas på olika sätt i fråga om det endast är den autentiska källan som kan utfärda ett attributsintyg från en sådan källa eller inte. Vi har bedömt att bestämmelsen lämnar utrymme för i figur 4.3 beskriven ordning. Det bör dock anmärkas att bestämmel- sen omfattas av kommande genomförandeförordningar vilket alltså inte har kunnat beaktas inom ramen för utredningens bedömning.

Identitetsplånboken ska erbjuda flertalet ytterligare funktioner. Det ska exempelvis vara möjligt för användaren att generera pseudonymer och lagra dem i krypterad form lokalt i identitetsplånboken, auten- tisera en annan persons europeiska digitala identitetsplånbok samt ta emot och dela personidentifieringsuppgifter och elektroniska attributs- intyg på ett säkert sätt mellan två europeiska digitala identitetsplån- böcker. Via en instrumentpanel i identitetsplånboken ska användaren ges tillgång till en logg över alla transaktioner som skett, kunna se en uppdaterad förteckning över förlitande parter med vilka användaren har upprättat en förbindelse och i tillämpliga fall alla utbytta uppgifter samt kunna begära att en förlitande part raderar personuppgifter eller rapportera en förlitande part till integritetskyddsmyndigheten vid miss- tanke om olagliga eller obehöriga förfrågningar (jfr artikel 5a.4 b–d).

89

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

4.7.2En verktygslåda med en teknisk arkitektur- och referensram arbetas fram

Den 3 juni 2021 antog EU-kommissionen en rekommendation med uppmaning till medlemsstaterna att ta fram en s.k. verktygslåda inklu- sive en teknisk arkitektur- och referensram, vars engelska akronym är ARF (Architecture and Reference Framework).16

Verktygslådan ska innehålla en uppsättning gemensamma standar- der och tekniska specifikationer samt en uppsättning gemensamma riktlinjer och bästa praxis. Enligt rekommendationen från kommis- sionen ska arbetet ligga till grund för genomförandet av den reviderade eIDAS-förordningen när den trätt i kraft, utan att påverka eller före- gripa lagstiftningsprocessen. Verktygslådan ska komplettera den revi- derade eIDAS-förordningen och möjliggöra skapandet av en robust ram för digital identifiering och autentisering som bygger på gemen- samma standarder i hela EU.17 Verktygslådan utgör emellertid inte någon rättskälla utan det är endast den reviderade eIDAS-förordningen och genomförandeakterna som ska betraktas som sådana.

Arbetet med att ta fram verktygslådan sker kontinuerligt i eIDAS- expertgrupp18, som bildades i samband med antagandet av eIDAS- förordningen för att förbereda genomförandeakter enligt förord- ningen. Gruppen består av experter som nominerats av de olika medlemsländerna i EU/EES. Sverige har nominerat experter från flera myndigheter, bl.a. Digg, PTS, Transportstyrelsen och Polisen. I den senare delen av gruppens arbete har även deltagare från de storskaliga pilotprojekten bjudits in (se mer om pilotprojekten i avsnitt 4.7.3. nedan). Det har medfört ett ökat svenskt deltagande från främst Bolagsverket, men även Vetenskapsrådet/Sunet. Den senaste versio- nen av ARF:en publicerades den 23 maj och utgör version 1.4.0.19

16COMMISSION RECOMMENDATION of 3.6.202 on a common Union Toolbox for a coordinated approach towards a European Digital Identity Framework.

17https://digital-strategy.ec.europa.eu/sv/policies/eudi-wallet-toolbox (hämtad 2024-05-19).

18eIDAS Expert Group (E 03032) https://ec.europa.eu/transparency/expert-groups- register/screen/expert-groups/consult?lang=en&groupID=3032 (hämtad 2024-05-27).

19https://eu-digital-identity-wallet.github.io/eudi-doc-architecture-and-reference- framework/latest/arf/ (hämtad 2024-05-27).

90

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

4.7.3Fyra pilotprojekt för att testa

den digitala europeiska identitetsplånboken

EU-kommissionen har utlyst s.k. storskaliga pilotprojekt i syfte att testa den europeiska digitala identitetsplånboken och säkerställa att den införs på ett säkert och smidigt sätt. Pilotprojekten, som är fyra till antalet, inleddes i maj 2023 och planeras pågå till 2025. De omfattar cirka 360 aktörer, däribland privata företag och offentliga myndig- heter från 26 medlemsstater samt från Norge, Island och Ukraina. Varje pilotprojekt är uppbyggt som ett konsortium som sammanför expertis från både den offentliga och den privata sektorn inom EU, med medfinansiering genom bidrag från Europeiska kommissionen. Pilotprojekten styrs av de tekniska specifikationer som utvecklats av eIDAS-expertgruppen.20 I det följande redovisas kortfattat de fyra projektens ändamål och de länder som ingår i respektive konsortium.21

Potential-konsortiet omfattar fler än 140 offentliga och privata aktö- rer från 19 medlemsstater och Ukraina. I pilotprojektet testas använd- ningsfallen mobila körkort, öppnande av bankkonto, registrering av SIM-kort, kvalificerade elektroniska underskrifter, tillgång till e-tjäns- ter från offentlig förvaltning och elektroniska recept. Projektet sam- ordnas av Frankrike och Tyskland.22

NOBID-konsortiet omfattar aktörer från sex EU/EES-länder som fokuserar på användningsfallet betalningar för inhemsk och gränsöver- skridande användning. Norge leder arbetet men i konsortiet ingår även Danmark, Lettland, Tyskland, Italien och Island.23

EWC-konsortiet omfattar över 15 offentliga förvaltningar och

40privata enheter från 18 medlemsstater och Ukraina. I pilotprojektet testas användningsfallen resor, betalningar och organisatorisk digital identitet. Samordnare för konsortiet är Sverige genom Bolagsverket.24 DC4EU-konsortiet omfattar 99 institutioner från 25 länder med stöd av offentliga och privata organisationer, enheter och myndigheter. I pilotprojektet testas användningsfallen fri rörlighet med socialför- säkringsdokument som det europeiska hälso- och sjukvårdskortet

20https://digital-strategy.ec.europa.eu/sv/policies/eudi-wallet-implementation (hämtad 2025-05-19).

21https://digital-strategy.ec.europa.eu/sv/news/eu-digital-identity-4-projects-launched-test- eudi-wallet (hämtad 2024-05-19).

22https://www.digital-identity-wallet.eu/ (hämtad 2024-05-20).

23https://www.nobidconsortium.com/about/(hämtad 2024-05-20).

24https://eudiwalletconsortium.org/ (hämtad 2024-05-20).

91

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

och utbildnings eller andra professionella kvalifikationer. Från Sverige deltar bl.a. Vetenskapsrådet/Sunet. Spanien är koordinator i arbetet.25

4.7.4Aktörer som är involverade i den europeiska digitala identitetsplånboken

I detta avsnitt presenteras de aktörer som är involverade i den euro- peiska digitala identitetsplånboken. Beskrivningen av aktörerna är hämtad från den ovan beskrivna arkitektur- och referensramen, ARF:en.26

Figur 4.4 nedan visar en översikt över hur några centrala aktörer förhåller sig till varandra.

Figur 4.4 Översikt över vissa involverade aktörer

 

Tillhandahållare

Utfärdar PID/LPID

 

 

av PID/LPID

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillhandahållare

 

 

 

 

 

 

Presenterar PID/

 

Utfärdar intyg

 

 

 

Attributsintyg

 

av kvalificerade

 

 

 

 

Autentisk

 

 

 

 

 

 

 

attributsintyg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

källa

 

 

 

 

Plånboks-

Förlitande

 

 

 

 

 

part

 

 

 

 

 

instans

 

Tillhandahållare av

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utfärdar

attributsintyg från

 

 

 

 

 

 

 

kvalificerad

offentlig källa

 

 

 

 

 

 

 

data

 

 

 

 

Aktiverar/

 

 

 

 

 

kontrollerar

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillhandahållare

 

 

 

 

 

 

Tillhandahåller

 

av icke

 

 

 

 

 

 

plånboks-

 

 

Verifierar

 

kvalificerade

 

lösning

 

attributsintyg

 

 

 

 

 

 

Tillhanda-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hållare av

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillhandahållare

Tillhanda-

 

identitets

 

håller

 

plånbok

 

av kval. anordning

certifikat

 

 

 

 

 

 

för underskrift/

 

 

 

Tillhanda-

Registreras/

 

stämpel på

 

 

 

hållare av

Verifieras

 

distans

 

 

 

förteckningar

 

 

 

 

 

 

(trusted lists)

 

Registreras

Källa: ARF version 1.4.0.

25https://www.dc4eu.eu/project/ (hämtad 2024-05-20).

26The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework – Architecture and Reference Framework, version 1.4.0.

92

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

Användare av europeiska digitala identitetsplånböcker

Användare av europeiska digitala identitetsplånböcker använder sin plånboksinstans för att ta emot, lagra och visa upp uppgifter för per- sonidentifiering (PID, dvs. den engelska akronymen för ”personal identification data”), kvalificerade elektroniska attributsintyg, offent- ligt utfärdade elektroniska attributsintyg eller attributsintyg om sig själva, inklusive sådana som bevisar identiteten. Användaren kan också skapa kvalificerade elektroniska underskrifter och stämplar samt an- vända identitetsplånboken för att interagera med andra identitetsplån- böcker.

Tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker

Tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker kan vara en medlemsstat eller en privat aktör som uppdras av eller erkänns av medlemsstaten för att tillhandahålla identitetsplånböcker. Det är upp till respektive medlemsstat att bestämma villkoren för de privata aktö- rerna (se våra förslag i avsnitt 6.3.1 och 6.3.2).

Tillhandahållaren av identitetsplånboken ska tillse att användaren erbjuds en identitetsplånbokinstans som ger denne full kontroll över sin PID, sina elektroniska attributsintyg och alla andra personupp- gifter som finns i identitetsplånboken.

Tillhandahållare av PID

Tillhandahållare av PID är betrodda aktörer som är ansvariga för att

i)verifiera identiteten för plånboksanvändare i överensstämmelse med kraven enligt tillitsnivå hög, ii) utfärda PID till identitetsplånböcker och iii) tillgängliggöra information för förlitande parter för att möjlig- göra validering av PID. Tillhandahållare av PID kan enligt förord- ningen exempelvis vara den aktör som utfärdar offentliga identitets- handlingar, elektroniska identitetshandlingar eller tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker. Det är upp till varje medlems- stat att bestämma villkoren för ifrågavarande tjänster (se våra förslag i avsnitt 6.3.3).

93

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

Tillhandahållare av förteckningar för validering

I ARF:en anges ”trusted list providers” som en aktör. För att särskilja dessa aktörer och förteckningar från den tillitsförteckning med upp- gifter om kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster och de kvalificerade betrodda tjänster som dessa tillhandahåller, som i Sverige sköts av PTS, kommer vi att benämna dessa aktörer som tillhanda- hållare av förteckningar för validering (se mer om tillitsförteckningen i avsnitt 4.10.7).

Den reviderade eIDAS-förordningen ställer krav på att vissa delar av identitetsplånbokens ekosystem ska kunna valideras. Detta är en central funktion i den tillitsmodell som presenteras i ARF:en.27 Inom ramen för identitetsplånbokens ekosystem finns behov av förteck- ningar för validering från åtminstone följande tillhandahållare:

tillhandahållare av identitetsplånböcker,

tillhandahållare av PID,

tillhandahållare av kvalificerade attributsintyg och

tillhandahållare av attributsintyg från autentisk källa.

I ARF:en nämns, utöver de ovan listade förteckningarna, en för- teckning över certifikatutfärdare28 som utfärdar certifikat till tillhanda- hållare av PID, tillhandahållare av register över förlitande parter, till- handahållare av kvalificerade attributsintyg och tillhandahållare av attributsintyg från autentisk källa. Användningen av termen certifikat i ARF:en och beskrivningen av tillitsmodellen leder till att en naturlig koppling kan göras till den ovan nämnda tillitsförteckningen. Enligt ARF:en ska detta dock inte ses som att det utgör en presumtion för att en viss teknisk lösning ska användas. Beroende på implementer- ingen är även andra tekniska lösningar möjliga och ska inte vara styr- ande gällande tillitsmodellen.29 Tillitsmodellen beskrivs i ARF:en som konceptuell och att implementeringen kan ske på olika sätt, exempelvis att alla förteckningar kan samlas i en gemensam förteckning.30

27The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework – Architecture and Reference Framework, version 1.4.0, avsnitt 6.

28A.a., avsnitt 3.4.

29A,a,, avsnitt 6.1.1.

30Ibid.

94

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

Tillhandahållare av kvalificerade elektroniska attributsintyg

Kvalificerade elektroniska attributsintyg tillhandahålls av kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster. Dessa träffas av kraven på kvali- ficerade tillhandahållare och tjänster i förordningen men dessa tjänster behöver även omfattas av vissa specifika krav som möjliggör använd- ning av attributen i identitetsplånboken. Det handlar om att attester- ingstjänsten och identitetsplånboken behöver kunna identifiera sig för varandra och det kan behövas gränssnitt mot autentiska källor. Tillhandahållare av elektroniska attributsintyg behöver vidare ha infor- mation om var validering av attribut kan ske men det behöver finnas mekanismer som samtidigt inte visar i vilka e-tjänster attesteringarna används.

Tillhandahållare av attributsintyg

från ett offentligt organs autentiska källa

Attributsintyg från ett offentlig organs autentiska källa utfärdas av eller på uppdrag av ett offentligt organ som ansvarar för en autentisk källa. De krav som autentiska källor ställer för utfärdande och drift av ifrågavarande attributsintyg är avsedda att säkerställa att förlitande parter kan uppfatta den som kvalificerade attributsintyg.

Tillhandahållare av icke-kvalificerade attributsintyg

Elektroniska attributsintyg kan tillhandahållas av alla tillhandahållare av betrodda tjänster. De omfattas av händelsestyrd tillsyn under för- ordningen men de flesta sådana tillhandahållare regleras via avtal gäl- lande regler, kommersiella villkor, erkännande och användningsom- råden. Dessa områden kan vara sådana som t.ex. körkort, digitala betalningar, utbildningsbevis. För att sådana icke-kvalificerade atte- sterade attribut ska kunna användas med den digitala identitetsplån- boken behöver tillhandahållarna av sådana attribut, tekniskt följa de gränssnittskrav som identitetsplånboken uppställer.

95

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

Utfärdare av kvalificerade och icke-kvalificerade certifikat för elektroniska underskrifter och stämplar

Identitetsplånboken ska enligt förordningen kunna användas för att skapa kvalificerade elektroniska underskrifter eller stämplar. Det kan ske genom att identitetsplånboken certifieras som en anordning för framställning av kvalificerade elektroniska underskrifter eller stämplar. Det andra alternativet är att identitetsplånboken möjliggör säker läsning av en annan lokal anordning för underskrifter som t.ex. ett kort via NFC eller för autentisering till en distansunderskriftslösning där tillhandahållaren eller någon annan tillhandahåller anordningen för skapande av kvalificerade elektroniska underskrifter.

Autentiska källor

Autentiska källor är offentliga eller privata register som innehåller attribut om juridiska eller fysiska personer och som ses som grund- källan för dessa attribut. Enligt den reviderade eIDAS-förordningens bilaga VI ska ansvariga för autentiska källor ha ett gränssnitt till kvali- ficerade tillhandahållare av elektroniska attributsintyg som möjliggör att riktigheten hos ett attribut kan verifieras direkt hos den autentiska källan eller via ombud för den autentiska källan.

Förlitande parter

Förlitande parter är fysiska eller juridiska personer som förlitar sig på elektronisk identifiering eller betrodda tjänster. I sammanhanget med identitetsplånboken är förlitande parter de som efterfrågar attribut från PID eller andra attesteringar från innehavaren av identitetsplån- boken. För att en förlitande part ska få förlita sig på plånboken ska den förlitande parten informera medlemslandet där denne är etablerad. Medlemslandet ska då föra upp den förlitande parten i ett register. Förlitande parter behöver ha ett gränssnitt mot plånboken för att kunna efterfråga attribut och för autentisering av den förlitande parten och plånboken. Förlitande parter är också skyldiga att kontrollera PID och andra attributs giltighet vid användning.

96

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

Organ för bedömning av överensstämmelse

Den digitala identitetsplånboken ska vara certifierad av ett ackrediterat organ för bedömning av överensstämmelse. Organet ska pekas ut av medlemsstaten. Kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster och dess kvalificerade betrodda tjänster ska återkommande kontrolleras av ett organ för bedömning av överensstämmelse. Organet för bedöm- ning av överenstämmelse ska ackrediteras av ett nationellt ackrediter- ingsorgan. Standarder och certifieringsordningar kommer att tas fram inom ramen för arbetet med den s.k. verktygslådan och kommer seder- mera finnas i genomförandeakter.

Tillsynsorgan

Tillsynsorganens roll är att granska och säkerställa funktionaliteten hos tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker och andra relevanta aktörer. Tillsynsorganen ska utses av medlemsstaterna och anmälas till kommissionen av medlemsstaten, se våra förslag rörande tillsyn i avsnitt 6.6.

4.7.5Identitetsplånbokslösningen, identitetsplånboksinstansen och PID

I detta avsnitt redovisas hur en identitetsplånbokslösning, en identitets- plånboksinstans och PID förhåller sig till varandra.

Identitetsplånbokslösningen

En identitetsplånbokslösning befinner sig, under sin livscykel, i olika stadier i enlighet med vad som framgår av artikel 5d. Aktuellt stadie påverkar samtliga identitetsplånboksinstanser som tillhandahållits inom ramen för lösningen.

Figur 4.5 nedan visar identitetsplånbokslösningens olika faser.

97

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

Figur 4.5 Identitetsplånbokslösningens olika faser

 

Tillhandahållaren av en

 

identitetsplånbok publicerar

 

en ny kandidat

 

Kandidat

 

Valideras/testas/certifieras

 

Giltig

 

(plånbokslösning)

Återkalla

Spärra

 

Aktivera

Återkallad

Spärrad

Återkalla

Källa: ARF 1.4.0.

Kandidatstadiet är det första stadiet för identitetsplånbokslösningen. Lösningen är då fullt implementerad och tillhandahållaren kan ansöka om att lösningen ska bli certifierad.

Om identitetsplånbokslösningen uppfyller relevanta krav kan med- lemsstaten besluta att identitetsplånboksinstanser får tillhandahållas. Identitetsplånbokslösningen är då i stadiet ”giltig”.

I enlighet med vad som följer av artikel 5e kan en medlemsstat till- fälligt spärra en viss identitetsplånbokslösning, besluta att upphäva spärren (dvs. aktivera lösningen igen) alternativt återkalla den helt (se våra förslag i avsnitt 6.6.3).

98

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

Identitetsplånboksinstansen

En identitetsplånboksinstans livscykel inleds när användaren installerar en applikation från en giltig identitetsplånbokslösning till sin användar- enhet. Instansens status övergår då till installerad. Figur 4.6 nedan illu- strerar identitetsplånboksinstansens olika stadier.

Figur 4.6 Identitetsplånboksinstansens olika faser

 

 

 

Användaren installerar

 

 

 

 

 

identitetsplånboksapplikation

 

 

 

Installerad

 

 

 

 

 

 

 

Tillhandahållaren

 

 

 

 

 

 

 

återkallar alt.

 

Användaren aktiverar

 

 

giltighetstiden

identitetsplånboken via tillhandahållaren

 

löper ut

 

 

 

 

 

 

 

Operativt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tillstånd

 

 

 

 

 

 

 

 

PID:ens giltighet löper

PID-utfärdaren

Användaren

 

ut/

 

avinstallerar

 

 

utfärdar

 

PID-utfärdaren

 

applikation

 

 

en ny PID

 

återkallar PID:en/

 

 

 

 

 

 

 

Användaren

 

Giltig

 

 

 

raderar PID:en

 

 

 

 

 

(plånboksinstans+

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

PID

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Användaren avinstallerar

 

 

 

identitetsplånboks-

 

 

 

 

 

applikationen

 

 

Avinstallerad

Källa: ARF Version 1.4.0.

Efter att användaren, via tillhandahållaren av vald identitetsplånboks- lösning, aktiverat plånboksinstansen är den i operativt tillstånd. I det operativa tillståndet är det användaren som hanterar plånboksinstansen, men det kan involvera att tillhandahållaren uppdaterar instansen, åter- kallar instansen (även på begäran av användaren) eller att användaren

99

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

avinstallerar plånboksinstansen. I det operativa stadiet kan användaren begära utfärdande av PID och valfria attributsintyg.

När en identitetsplånboksinstans innehåller en giltig PID är den att betrakta som giltig. Detta stadie kan inte uppnås utan att en PID be- gärts. I stadiet giltig kan användaren använda sin identitetsplånboksin- stans för att visa upp PID-attribut. Om giltigheten av PID löper ut, eller om PID återkallas, blir identitetsplånboksinstansen inte automa- tiskt obrukbar, men dess stadie återgår till operativt. Detta kan i sin tur påverka giltigheten av och möjligheten att använda olika attributsintyg.

Personidentifieringsuppgifter (PID)

Inom ramen för den europeiska digitala identitetsplånboken inleds livscykeln för PID när den utfärdas till en identitetsplånboksinstans. När giltighetstiden för PID inleds övergår den från att vara utfärdad till att vara giltig. Giltighetstiden kan avslutas genom att den löper ut eller genom att den återkallas av PID-tillhandahållaren. Därefter kan PID aldrig återgå till att vara giltig igen utan en ny PID måste, om för- utsättningar för det finns, utfärdas. Figur 4.7 nedan illustrerar olika faser för PID.

Figur 4.7 PID:ens olika faser

PID-tillhandahållaren utfärdar en PID

Utfärdad

 

Giltighetstiden för PID inleds

 

Giltig

PID-tillhandahållaren

Giltighetstiden för PID löper ut

återkallar PID

 

Återkallad

Utgången

Källa: ARF 1.4.0.

100

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

4.8Befintliga betrodda tjänster

4.8.1Elektroniska underskrifter

Iartikel 3.10 i eIDAS-förordningen definieras en elektronisk under- skrift som uppgifter i elektronisk form som är fogade till eller logiskt knutna till andra uppgifter i elektronisk form och som används av undertecknaren för att skriva under. Detta är den grundläggande definitionen av elektronisk underskrift och det är således en elektro- nisk underskrift som varken är avancerad eller kvalificerad. En sådan underskrift skulle t.ex. kunna vara att skriva sitt namn under ett e-post- meddelande.

Avancerade elektroniska underskrifter

Utöver den grundläggande definitionen av elektroniska underskrifter definierar eIDAS-förordningen två andra typer av underskrifter: avan- cerade (artikel 3.11) och kvalificerade (artikel 3.12). På dessa ställs krav som går utöver grunddefinitionen. En avancerad elektronisk under- skrift ska uppfylla de krav som uppställs i artikel 26. Detta innebär att

a)Den ska vara unikt knuten till undertecknaren.

b)Undertecknaren ska kunna identifieras genom den.

c)Den ska vara skapad på grundval av uppgifter för skapande av elek- troniska underskrifter som undertecknaren med hög grad av till- förlitlighet kan använda uteslutande under sin egen kontroll.

d)Den ska vara kopplad till de uppgifter som den används för att underteckna på ett sådant sätt att alla efterföljande ändringar av upp- gifterna kan upptäckas.

Ytterligare krav än de som framgår ovan ställer eIDAS-förordningen inte upp avseende avancerade elektroniska underskrifter. Förordningen föreskriver inte heller hur det går att leva upp till dessa krav tekniskt.

Kommissionen ska enligt den reviderade eIDAS-förordningens artikel 26.2 senast den 21 maj 2026 bedöma behovet av en genom- förandeakt som pekar ut standarder, specifikationer eller förfaranden för avancerade elektroniska underskrifter. En sådan genomförandeakt skulle om en tillhandahållare följer den, ge en presumtion om att de

101

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

uppfyller kraven för avancerade elektroniska underskrifter. Det finns en befintlig genomförandeakt enligt artikel 27.5 i eIDAS-förordningen som pekar ut ett antal tekniska specifikationer avseende elektroniska underskrifter.31 Dessa är dock de format som medlemsstaterna ska erkänna avseende avancerade elektroniska underskrifter som är i enlighet med dessa specifikationer. Genomförandebeslutet ska dock inte tolkas som att det uteslutande är dessa tekniska specifikationer som kan användas för att en avancerad elektronisk underskrift ska uppfylla kraven i artikel 26.

Kvalificerade elektroniska underskrifter

För att en elektronisk underskrift ska vara kvalificerad ställs ytter- ligare krav. En sådan underskrift ska uppfylla samma krav som en avan- cerad elektronisk underskrift och därtill skapas med en kvalificerad anordning för underskriftsframställning samt baseras på ett kvalifi- cerat certifikat för elektroniska underskrifter. De detaljerade kraven återfinns delvis i bilaga I till eIDAS-förordningen, delvis i bilaga I till den reviderade eIDAS-förordningen. Där framgår att sådana certifikat ska innehålla bl.a. uppgifter om den kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster som utfärdar certifikaten, undertecknarens namn eller en pseudonym, uppgifter om när certifikatet börjar respektive upphör att gälla samt certifikatets identifieringskod. Koden måste vara unik för den aktuella kvalificerade tillhandahållaren av betrodda tjänster.

Kommissionen ska med stöd av artikel 28.6 senast den 21 maj 2025 ta fram genomförandeakter som upprättar förteckning över referens- standarder och vid behov specifikationer och förfaranden för kvalifi- cerade certifikat för elektroniska underskrifter. Vidare finns det i artikel 24.1 a krav på kvalificerade tillhandahållare att, när de utfärdar ett kvalificerat certifikat för en betrodd tjänst, på lämpligt sätt kon- trollera identiteten och i förekommande fall eventuella särskilda attri- but för den fysiska eller juridiska person till vilken det kvalificerade certifikatet utfärdas. Informationen kan kontrolleras genom fysisk

31Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1506 av den 8 september 2015 om fast- ställande av specifikationer rörande format för avancerade elektroniska underskrifter och avancerade elektroniska stämplar i enlighet med artiklarna 27.5 och 37.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden.

102

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

närvaro av den fysiska personen eller fysisk närvaro av en behörig företrädare för en juridisk person. Kontroll kan också under vissa förutsättningar ske på distans med hjälp av medel för elektronisk identifiering eller genom ett certifikat för en kvalificerad elektronisk underskrift eller stämpel som har utfärdats genom fysisk närvaro eller på distans. Informationen kan även kontrolleras med hjälp av andra identifieringsmetoder som erbjuder garantier som är likvärdiga med fysisk närvaro. EU-kommissionen ska enligt artikel 24.1 c senast den

21maj 2024 genom genomförandeakter, upprätta en förteckning över referensstandarder och vid behov fastställa specifikationer och för- faranden för kontroll av identitet och attribut.

Anordningar för underskriftframställning

En anordning för underskriftframställning definieras i artikel 3.22 som en konfigurerad programvara eller maskinvara som används för att skapa en elektronisk underskrift. Anordningen är en skyddad miljö för lagring och användning av privata nycklar som smarta kort eller s.k. HSM-moduler.32 Förordningen innehåller endast krav på kvalificerade sådana anordningar. Dessa ska uppfylla kraven i bilaga II till eIDAS- förordningen och i bilaga II i den reviderade eIDAS-förordningen. I bilagan finns ett flertal krav, bl.a. att kvalificerade anordningar för skapande av elektroniska underskrifter genom lämpliga tekniker och förfaranden ska säkerställa att de uppgifter för skapande av elektro- niska underskrifter som används för att skapa elektroniska under- skrifter i praktiken endast kan förekomma en gång och att den elektro- niska underskriften på ett tillförlitligt sätt är skyddad mot förfalskning med den teknik som för närvarande finns tillgänglig. Anordningar för skapande av kvalificerade elektroniska underskrifter och stämplar ska certifieras av offentliga eller privata organ som utsetts av medlems- staterna. Kommissionen har i ett genomförandebeslut fastställt de standarder för säkerhetsbedömning av informationsteknikprodukter som gäller för certifiering av kvalificerade anordningar för skapande av

32Hardware Security Module

103

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

elektroniska underskrifter eller kvalificerade anordningar för skapande av elektroniska stämplar.33

Validering av avancerade elektroniska underskrifter baserade på kvalificerade certifikat och av kvalificerade elektroniska underskrifter

Som framgår ovan innehåller den reviderade eIDAS-förordningen även krav som avser validering av avancerade elektroniska underskrifter baserade på kvalificerade certifikat. Enligt artikel 32a ska en avancerad elektronisk underskrifts giltighet bekräftas om processen för valide- ring enligt nedan följs:

a)Certifikatet som användes för att skapa underskriften vid tid- punkten för undertecknandet var ett kvalificerat certifikat för elek- troniska underskrifter som överensstämmer med förordningens bilaga I.

b)Det kvalificerade certifikatet var utfärdat av en kvalificerad till- handahållare av betrodda tjänster och var giltigt vid tidpunkten för undertecknandet.

c)Valideringsuppgifterna för underskriften överensstämmer med de uppgifter som lämnats till den förlitande parten.

d)Certifikatets unika uppsättning uppgifter som avser underteck- naren har tillhandahållits den förlitande parten på rätt sätt.

e)Användningen av en eventuell pseudonym har tydligt angetts för den förlitande parten om en pseudonym användes vid tidpunkten för undertecknandet.

f)Integriteten hos de undertecknade uppgifterna inte har även- tyrats.

g)Kraven i artikel 26 var uppfyllda vid tidpunkten för underteck- nandet.

33Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/650 av den 25 april 2016 om fastställande av standarder för säkerhetsbedömning av kvalificerade anordningar för skapande av elektro- niska underskrifter och stämplar enligt artiklarna 30.3 och 39.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektro- niska transaktioner på den inre marknaden.

104

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

Av artikel 32a.2 framgår att det system som används för att validera den kvalificerade elektroniska underskriften ska ge den förlitande parten det korrekta resultatet av valideringsförfarandet och göra det möjligt för den förlitande parten att upptäcka eventuella problem som är relevanta för säkerheten. Senast den 21 maj 2025 ska kommissionen med stöd av artikel 32a.3 genom genomförandeakter fastställa för- teckning med referensstandarder och vid behov fastställa specifika- tioner och förfaranden för validering av avancerade elektroniska underskrifter baserade på kvalificerade certifikat.

Krav avseende kvalificerade valideringstjänster för kvalificerade elektroniska underskrifter finns i artikel 32. Även för kvalificerade vali- deringstjänster ska kommissionen, med stöd av artikel 32.3, senast den

21maj 2025 anta genomförandeakter med förteckning över referens- standarder och vid behov fastställa specifikationer och förfaranden för kvalificerade valideringstjänster.

Kvalificerade bevarandetjänster av kvalificerade elektroniska underskrifter

I artikel 34 ställs krav på kvalificerade tjänster för bevarande av kvalifi- cerade elektroniska underskrifter. Sådana tjänster får endast tillhanda- hållas av kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster som an- vänder förfaranden och tekniker som gör det möjligt att förlänga den kvalificerade elektroniska underskriftens tillförlitlighet utöver perio- den för teknisk giltighet. Utöver det innehåller förordningen inga bestämmelser om bevarande, utöver att bevarande av elektroniska underskrifter, stämplar eller certifikat med anknytning till dessa tjäns- ter definieras som en betrodd tjänst (artikel 3.16). Kommissionen ska enligt artikel 34.2 senast den 21 maj 2025 genom genomförandeakter, upprätta en förteckning över referensstandarder och vid behov fast- ställa specifikation och förfaranden för kvalificerade tjänster för be- varande av kvalificerade elektroniska underskrifter.

4.8.2Elektroniska stämplar

Sett till både den bakomliggande tekniken och utformningen av de bestämmelser som reglerar elektroniska stämplar och elektroniska underskrifter finns det stora likheter mellan dessa två typer av utställar-

105

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

verifikationer. Den avgörande skillnaden utgörs av vem som skapar en elektronisk underskrift respektive stämpel. Elektroniska stämplar skapas av juridiska personer (artikel 36), till skillnad från elektroniska underskrifter som skapas av fysiska personer (artikel 26). En elektro- nisk stämpel definieras i förordningen som uppgifter i elektronisk form som är fogade eller logiskt knutna till andra uppgifter i elektronisk form för att säkerställa den senares ursprung och integritet (arti- kel 3.24). Definitionen är snarlik den för elektroniska underskrifter men det finns alltså inte någon undertecknare när det gäller stämplar. I likhet med vad som gäller för elektroniska underskrifter finns det i förordningen olika nivåer av elektroniska stämplar. Utöver grund- definitionen finns avancerade elektroniska stämplar samt kvalificerade elektroniska stämplar. Systematiken när det gäller kraven är dessutom densamma. En avancerad elektronisk stämpel ska leva upp till kraven i artikel 36. Detta innebär att

a)Den ska vara knuten uteslutande till skaparen av stämpeln.

b)Skaparen av stämpeln ska kunna identifieras genom det.

c)Det ska vara skapat på grundval av uppgifter för skapande av elek- troniska stämplar som stämpelns skapare med hög grad av tillför- litlighet under sin kontroll kan använda för skapande av elektro- niska stämplar.

d)Den ska vara kopplad till de uppgifter den avser på ett sådant sätt att alla efterföljande ändringar av uppgifterna kan upptäckas.

En kvalificerad elektronisk stämpel ska enligt artikel 3.27, i likhet med vad som gäller för underskrifter, leva upp till kraven på en avancerad elektronisk stämpel samt skapas med hjälp av en kvalificerad anord- ning för skapande av elektroniska stämplar och som är baserat på ett kvalificerat certifikat för elektroniska stämplar. Kraven för stämplar är i stora delar desamma som för elektroniska underskrifter, med den skillnaden att kraven för stämplarna i relevanta delar hänvisar till skapa- ren av stämpeln i stället för undertecknaren. Ett illustrerande exempel är kraven på kvalificerade certifikat för elektroniska stämplar som fast- ställs i dels bilaga III i eIDAS-förordningen, dels bilaga III i den reviderade eIDAS-förordningen. Den enda skillnaden gentemot under- skrifter är att det för stämplar finns krav på att information om skaparen av stämpeln ska finnas (namn och i förekommande fall registrerings-

106

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

nummer) medan det för underskrifter ska finnas information om undertecknaren.

Även de betrodda tjänsterna validering och bevarande av elektro- niska stämplar regleras i förordningen och de har då exakt samma orda- lydelse som bestämmelserna för validering av elektroniska under- skrifter och bevarande av elektroniska underskrifter. Motsvarande delegation till EU-kommissionen att ta fram genomförandeakter finns med samma ordalydelse, t.ex. för avancerade elektroniska stämplar enligt artikel 36.2 som för avancerade elektroniska underskrifter enligt artikel 26.2.

4.8.3Elektronisk tidsstämpling

I förordningen definieras elektronisk tidsstämpling i artikel 3.33 som uppgifter i elektronisk form som binder andra uppgifter i elektronisk form till en viss tidpunkt och därmed utgör bevis för att de senare upp- gifterna existerade vid den tidpunkten. Betrodda tjänster som avser tidsstämpling kan vara kvalificerade eller icke-kvalificerade. För icke- kvalificerade tjänster innehåller förordningen inga krav utöver defini- tionen. Kvalificerad elektronisk tidsstämpling ska däremot enligt arti- kel 42 uppfylla följande bestämmelser:

a)Den ska binda datumet och tiden till uppgifter så att möjligheten att uppgifterna ändras utan att det går att upptäcka rimligtvis kan uteslutas.

b)Den ska vara grundad på en korrekt tidskälla som är kopplad till samordnad universaltid.

c)Den ska vara undertecknad med hjälp av en avancerad elektronisk underskrift eller förseglad med en avancerad elektronisk stämpel från den kvalificerade tillhandahållaren av betrodda tjänster eller genom en likvärdig metod.

En kvalificerad elektronisk tidsstämpling ska enligt artikel 41 i eIDAS- förordningen omfattas av en presumtion om korrekthet hos det datum och den tid som den anger och integritet hos de uppgifter som datumet och tiden är kopplade till. Kommissionen ska enligt artikel 42.2 senast den 21 maj 2025 genom genomförandeakter upprätta en förteckning över referensstandarder och vid behov fastställa specifikationer och

107

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

förfaranden för bindning av datum och tidpunkt till uppgifter och fastställande av korrektheten för tidskällor avseende kvalificerade elektroniska tidsstämplingar.

4.8.4Certifikat för autentisering av webbplatser

Ett certifikat för autentisering av webbplatser definieras i artikel 3.38 i den reviderade eIDAS-förordningen som ett elektroniskt intyg som gör det möjligt att autentisera en webbplats och kopplar webbplatsen till den fysiska eller juridiska person som certifikatet utfärdats för. Även för autentisering av webbplatser kan certifikaten, och i förläng- ningen tjänsterna, vara kvalificerade eller icke-kvalificerade. Inga sär- skilda bestämmelser, utöver definitionen, finns för de icke-kvalifi- cerade certifikaten. Krav som kvalificerade certifikat för autentisering av webbplatser ska uppfylla finns emellertid. Dels ska ett kvalificerat certifikat utfärdas av en kvalificerad tillhandahållare av betrodda tjänster, dels uppfylla kraven i bilaga IV till eIDAS-förordningen och den reviderade eIDAS-förordningen (artikel 45 och artikel 24.1 a). Kommissionen ska senast den 21 maj 2025 med stöd av artikel 45.2 genom genomförandeakter upprätta en förteckning över referens- standarder och vid behov fastställa specifikationer och förfaranden för kvalificerade certifikat för autentisering av webbplatser. Förord- ningen ställer även i artikel 45.1 a krav på att vissa uppgifter som ytter- ligare attribut från kvalificerade certifikat för autentisering av webb- platser av webbläsarna, på ett användarvänligt sätt visas för besökarna på en webbplats som använder ett kvalificerat certifikat för autenti- sering av webbplatser.

4.8.5Elektronisk tjänst för rekommenderad leverans

Elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser gör, enligt definitionen i artikel 3.36 i eIDAS-förordningen, det möjligt att över- föra uppgifter mellan tredje män på elektronisk väg och tillhandahåller bevis avseende de överförda uppgifternas hantering, inklusive bevis för uppgifternas sändning och mottagande, och som skyddar överförda uppgifter mot risken för förlust, stöld, skada eller otillåtna ändringar. Ytterligare vägledning om hur termen ska tolkas och tillämpas ger inte förordningen. Däremot framgår av skäl 66 i den ursprungliga eIDAS-

108

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

förordningen att det är av avgörande betydelse att det föreskrivs en rättslig ram för att främja gränsöverskridande erkännande mellan be- fintliga nationella rättssystem för elektroniska tjänster för rekom- menderade leveranser. Vidare framgår av samma skältext att den ramen skulle kunna öppna nya marknadsmöjligheter för unionens tillhanda- hållare av betrodda tjänster att erbjuda nya paneuropeiska tjänster för elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser.

Elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser kan vara kvalificerade eller icke-kvalificerade. Bestämmelser utöver definitionen för icke-kvalificerade tjänster saknas i förordningen. De krav som ställs på kvalificerade elektroniska tjänster för rekommenderade leve- ranser är bl.a. att de ska tillhandahållas av en eller flera kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster, att de med hög grad av tillförlit- lighet ska säkerställa avsändarens identitet och att de ska säkerställa adressatens identitet innan uppgifterna levereras (artikel 44.1).

Om uppgifterna överförs mellan två eller flera kvalificerade till- handahållare av betrodda tjänster ska kraven gälla för alla involverade kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster. Av artikel 44.2 a framgår att kvalificerade tillhandahållare av kvalificerade tjänster för elektronisk rekommenderad leverans får komma överens om inter- operabilitet mellan de tjänster som de tillhandahåller. Ett ramverk för interoperabilitet ska uppfylla kraven i punkt 1 och efterlevnaden ska kontrolleras av ett organ för bedömning av överensstämmelse. Kom- missionen får ta fram genomförandeakter som pekar ut standarder eller specifikationer och procedurer för interoperabilitet enligt ovanstående stycke.

Kommissionen ska även enligt artikel 44.2 senast den 21 maj 2025 genom genomförandeakter upprätta en förteckning över referens- standarder och vid behov fastställa specifikationer och förfaranden för processer för att sända och ta emot uppgifter avseende kvalificerade elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser. Kommissionen får vidare enligt artikel 44.2 b genom genomförandeakter upprätta en förteckning över referensstandarder och vid behov fastställa specifika- tioner och förfaranden för interoperabilitetsramverk på området.

109

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

4.9Nya betrodda tjänster

4.9.1Kvalificerade tjänster för förvaltning av anordningar för skapande av elektroniska underskrifter på distans

Kvalificerade tjänster för förvaltning av anordningar för skapande av elektroniska underskrifter på distans ska enligt definitionen i arti- kel 3.23a omfattas av kraven i artikel 29a och bestå av att en kvalifi- cerad tillhandahållare av betrodda tjänster genererar, förvaltar och kopierar den data som skapar den elektroniska underskriften för undertecknarens räkning. En anordning för skapande av elektroniska underskrifter är enligt definitionen i artikel 3.22 i eIDAS-förord- ningen en konfigurerad programvara eller maskinvara som används för att skapa en elektronisk underskrift. Anordningen är en skyddad miljö för lagring och användning av privata nycklar.

Kraven på den som tillhandahåller en sådan tjänst finns i artikel 29a

iden reviderade eIDAS-förordningen och av kraven framgår att det enbart är kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster som får generera och hantera data för skapandet av elektroniska underskrifter åt undertecknaren. Data får säkerhetskopieras men ska då ha minst samma skydd som de lagrade nycklarna och antalet lagrade säkerhets- kopior av nycklar ska inte överstiga det som krävs för kontinuitet i tjänsten. Vidare ska alla kraven som finns i samband med certifieringen av anordningen i enlighet med artikel 30 följas.

Kommissionen ska senast 12 månader efter den reviderade förord- ningen ikraftträdande ta den 21 maj 2025 genom genomförandeakter upprätta en förteckning över referensstandarder och vid behov speci- fikationer och förfaranden för att hantera tjänsten.

4.9.2Elektroniska attributsintyg

Den betrodda tjänsten elektroniska attributsintyg kommer att använ- das tillsammans med den digitala identitetsplånboken. Identitets- plånboken är tänkt att, utöver en elektronisk identitet, kunna innehålla ett antal attribut om innehavaren. Av definitionen i artikel 3.43 i den reviderade eIDAS-förordningen framgår att ett attribut är en egen- skap, en kvalitet, en rättighet eller ett tillstånd för en fysisk eller juri- disk person eller ett föremål. Ett elektroniskt attributsintyg är enligt artikel 3.44, ett intyg i elektronisk form som möjliggör autentisering

110

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

av attribut. Vidare framgår av artikel 3.45 att ett kvalificerat elektro- niskt attributsintyg är ett elektroniskt attributsintyg som utfärdats av en kvalificerad tillhandahållare av betrodda tjänster och uppfyller kraven i bilaga V. Elektroniska attributsintyg kan även enligt arti- kel 3.46 utfärdas av eller på uppdrag av offentligt organ som ansvarar för en autentisk källa som då ska uppfylla kraven i artikel 45f och bilaga VII. Enligt artikel 3.47 är en autentisk källa, samlingsplats eller system, som innehas under ansvar ett offentligt organ eller privat enhet, som innehåller och tillhandahåller attribut om en fysisk eller juridisk person eller ett föremål och som anses vara en primärkälla för den informationen eller erkänns som autentisk enligt unionsrätten eller nationell lagstiftning, inbegripet administrativa förfaranden.

Av kraven i artiklarna 45b–45h i den reviderade eIDAS-förord- ningen framgår bl.a. att den betrodda tjänsten elektroniska attributs- intyg kan vara antingen en icke-kvalificerad tjänst, en kvalificerad sådan tjänst eller en tjänst som tillhandahålls av eller på uppdrag av ett offentligt organ som ansvarar för en autentisk källa.

Alla tillhandahållare av elektroniska attributsintyg ska enligt arti- kel 45g tillhandahålla attributsintygen till de digitala identitetsplån- böckerna på ett sätt som möjliggör för användare av den europeiska digitala identitetsplånboken att efterfråga, hämta, lagra och hantera attributsintygen oavsett i vilken medlemsstat som plånboken tillhanda- hålls. Elektroniska attributsintyg ska tillhandahållas till de identitets- plånböcker som tillhandahålls i enlighet med artikel 5a i den reviderade eIDAS-förordningen. Tillhandahållare av elektroniska attributsintyg får vidare enligt artikel 45h inte kombinera personuppgifter från den tjänsten med tillhandahållarens eventuella andra tjänster eller dess kom- mersiella partners tjänster. Vidare ska personuppgifter från intygstjäns- ten vara logiskt separerade från andra data som tillhandahållaren har.

Kvalificerade tjänster för elektroniska attributsintyg ska separera tjänsten mot andra tjänster som tillhandahållaren tillhandahåller. En- ligt artikel 45b ska kvalificerade tillhandahållare av elektroniska attri- butsintyg förutsättas ha samma rättsverkan som attesteringar på papper. Elektroniska attributsintyg som tillhandahålls av ett offentligt organ som ansvarar för en autentisk källa ska vidare erkännas på samma sätt i alla medlemsländer.

Kraven på kvalificerade elektroniska attributsintyg återfinns i arti- kel 45d och i bilaga V och får inte omfattas av andra obligatoriska krav. Av bilaga V följer att kvalificerade attributsintyg ska innehålla

111

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

En uppgift, åtminstone i en form som lämpar sig för automati- serad behandling, om att intyget har utfärdats som ett kvalificerat elektroniskt attributsintyg.

En uppsättning uppgifter som otvetydigt avser den kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster som utfärdar det kvalificerade elektroniska attributsintyget, inbegripet uppgift om åtminstone vilken medlemsstat tillhandahållaren är etablerad i, samt för en juri- disk person: namn och, i tillämpliga fall, registreringsnummer i enlighet med vad som uppgetts i de officiella handlingarna, för en fysisk person: personens namn.

En uppsättning uppgifter som otvetydigt avser den enhet som de intygade attributen hänvisar till; om en pseudonym används ska detta anges tydligt.

Det intygade attributet eller de intygade attributen, inbegripet, i tillämpliga fall, de uppgifter som är nödvändiga för att fastställa omfattningen för dessa attribut.

Detaljerade uppgifter om när intyget börjar respektive upphör att gälla.

Intygets identitetskod, vilken måste vara unik för den kvalificerade tillhandahållaren av betrodda tjänster, och, i tillämpliga fall, upp- gift om det intygssystem som attributsintyget omfattas av.

Den kvalificerade elektroniska underskriften eller den kvalificerade elektroniska stämpeln för den utfärdande kvalificerade tillhanda- hållaren av betrodda tjänster.

Uppgift om var det certifikat som stöder den kvalificerade elektro- niska underskrift eller den kvalificerade elektroniska stämpel som avses i led g är tillgängligt kostnadsfritt.

Information om det kvalificerade intygets giltighet, eller uppgift om var de tjänster som kan användas för att göra förfrågningar är lokaliserade.

Granskning av om en kvalificerad tillhandahållare av elektroniska attributsintyg uppfyller kraven görs genom att granska att kraven i bilaga V och de standarder, specifikationer och förfaranden enligt den genomförandeakt som kommissionen ska ta fram efterlevs. Kommis-

112

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

sionen ska senast den 21 november 2024 genom genomförandeakter upprätta en förteckning över referensstandarder och vid behov fastställa specifikationer och förfaranden för kvalificerade elektroniska attributsintyg. Vidare ska sådana attribut som spärrats inte kunna bli giltiga igen utan nya behöver då tillhandahållas.

Kraven på elektroniska attributsintyg som tillhandahålls av eller på uppdrag av ett offentligt organ som ansvarar för en autentisk källa finns i artikel 45f och i bilaga VII. Kraven liknar det som gäller för kvalificerade tillhandahållare av tjänsten. Skillnaden är att medlems- staten ska säkerställa att det offentliga organet som tillhandahåller tjänsten uppfyller motsvarande krav som kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster. Vidare ska medlemsstaten notifiera de offentliga organ som ansvarar för en sådan tjänst till kommissionen. Notifie- ringen ska innehålla en bedömning av överensstämmelse från ett organ för bedömning av överensstämmelse som visar att kraven i artikel 45f och bilaga VII uppnås.

Kommissionen ska enligt artikel 45f.6 senast den 21 november 2024 genom genomförandeakter upprätta en förteckning över referens- standarder och vid behov specifikationer och förfaranden för tjänsten. Kommissionen ska vidare enligt artikel 45f.7 senast den 21 november 2024 genom en genomförandeakt upprätta en förteckning över referensstandarder och vid behov specifikationer och förfaranden avseende förfarandet för bedömning av överensstämmelse enligt ovan.

I artikel 45e i förordningen och i bilaga VI listas de attribut som medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att göra det möjligt för kvalifi- cerade tillhandahållare av elektroniska attributsintyg att kontrollera äktheten hos. Vidare ska det med elektroniska medel, och på begäran av användaren gå att kontrollera äktheten hos attributen via den relevanta autentiska källan på nationell nivå eller via särskilt utsedda mellanhänder som är erkända på nationell nivå i enlighet med natio- nell lagstiftning eller unionslagstiftning och i de fall då dessa attribut utgår från autentiska källor inom offentlig sektor. Detta gäller attributen:

Adress

Ålder

Kön

113

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

Civilstånd

Familjesammansättning

Nationalitet eller medborgarskap

Utbildningskvalifikationer, titlar och licenser

Yrkeskvalifikationer, titlar och licenser

Befogenheter och uppdrag att företräda fysiska eller juridiska personer

Offentliga tillstånd och licenser

För juridiska personer, finansiella uppgifter och företagsuppgifter.

4.9.3Elektroniska arkiveringstjänster

Elektronisk arkivering definieras i artikel 3.48 som en tjänst som säkerställer mottagande, lagring, hämtning och radering av elektro- niska uppgifter och elektroniska dokument i syfte att säkerställa deras hållbarhet och läsbarhet samt att bevara deras integritet, konfidentiali- tet och ursprungsbevis under hela bevarandeperioden. Av artikel 45i framgår dess rättsliga verkan i punkt 1 och i punkt 2 den särskilda presumtion som kvalificerade elektroniska arkivtjänster omfattas av vad gäller integritet och ursprung under perioden av bevarandet hos den kvalificerade arkivtjänsten. Det finns inga specifika krav avseende icke-kvalificerade arkivtjänster i förordningen.

Kraven på kvalificerade tillhandahållare av kvalificerade elektro- niska arkivtjänster finns i artikel 45j:

Tjänsten tillhandahålls av en kvalificerad tillhandahållare.

Tillhandahållaren ska använda förfaranden och teknik som kan säkerställa att elektroniska uppgifter och elektroniska dokument håller och är läsbara även efter den tekniska giltighetstiden och åtminstone under hela den rättsliga eller avtalsenliga bevarande- perioden, samtidigt som deras integritet och korrekta ursprung bibehålls.

Tillhandahållaren ska säkerställa att dessa elektroniska uppgifter och elektroniska dokument bevaras på ett sådant sätt att de skyddas

114

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

mot förlust och ändring, med undantag för ändringar som rör deras medium eller elektroniska format.

De ska göra det möjligt för behöriga förlitande parter att ta emot en rapport på ett automatiserat sätt som bekräftar att elektroniska uppgifter och elektroniska dokument som hämtats från ett kvali- ficerat elektroniskt arkiv omfattas av presumtionen om uppgifter- nas integritet från början av bevarandeperioden till tidpunkten för hämtningen.

Den rapport som avses i första stycket led d ska tillhandahållas på ett tillförlitligt och effektivt sätt och ska vara försedd med den kvalificerade elektroniska underskriften eller den kvalificerade elektroniska stämpeln för tillhandahållaren av den kvalificerade elektroniska arkiveringstjänsten.

Senast den 21 maj 2025 ska kommissionen, genom genomförande- akter, upprätta en förteckning över referensstandarder och, vid behov, fastställa specifikationer och förfaranden för kvalificerade elektro- niska arkiveringstjänster.

4.9.4Elektroniska liggare

Elektroniska liggare definieras enligt artikel 3.52 i den reviderade eIDAS-förordningen som en sekvens av elektroniska dataloggar som säkerställer dataintegriteten och riktigheten i dessa loggars krono- logiska ordning. Av artikel 3.54 följer att dataloggar definieras som elektroniska uppgifter som registrerats med tillhörande metadata som stöder behandlingen av dessa data. I artikel 45k regleras det rättsliga erkännandet av elektroniska liggare. Enligt artikel 45k.2 ska dataloggar i en kvalificerad elektronisk liggare omfattas av en presumtion om deras unika och korrekta sekventiella kronologiska ordningsföljd och deras integritet.

Kraven på kvalificerade elektroniska liggare finns i artikel 45l och de ska möta följande krav:

a)De ska skapas och förvaltas av en eller flera kvalificerade tillhanda- hållare av betrodda tjänster.

b)De ska fastställa ursprunget till dataloggarna i liggaren.

115

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

c)De ska säkerställa unik sekventiell kronologisk ordning för data- loggarna i liggaren.

d)De ska registrera data på ett sådant sätt att alla senare ändringar av uppgifterna omedelbart kan upptäckas, varvid deras integritet säker- ställs över tid.

Kommissionen ska senast den 21 maj 2025 enligt artikel 45l.3 genom genomförandeakter, upprätta en förteckning över referensstandarder och, vid behov, fastställa specifikationer och förfaranden för de krav som fastställs i punkt 1 i denna artikel.

4.10Tillhandahållare av betrodda tjänster

4.10.1Kvalificerade och icke-kvalificerade tillhandahållare

Tillhandahållare av betrodda tjänster har en central roll i eIDAS-regel- verket. En tillhandahållare av betrodda tjänster är enligt artikel 3.19 i eIDAS-förordningen en fysisk eller juridisk person som tillhandahål- ler en eller flera betrodda tjänster, antingen i egenskap av kvalificerade eller icke-kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster. Som defi- nitionen anger kan en tillhandahållare vara kvalificerad eller icke-kvali- ficerad. Skillnaden mellan de båda framgår bl.a. av artikel 3.20, där det anges att en kvalificerad tillhandahållare är en tillhandahållare av be- trodda tjänster som tillhandahåller en eller flera kvalificerade betrodda tjänster och som beviljats status som kvalificerad av tillsynsorganet.

4.10.2Säkerhetskrav och krav på incidentrapportering

Säkerhetskraven på kvalificerade och icke-kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster regleras dels i det s.k. NIS2-direktivet34, dels i den reviderade eIDAS-förordningen. Enligt NIS2-direktivet är icke-kvali- ficerade tillhandahållare av betrodda tjänster viktiga enheter medan kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster är väsentliga en-

34Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/ 2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS2-direk- tivet) (Text av betydelse för EES).

116

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

heter.35 Kraven på cybersäkerhet och riskhantering finns i artikel 21

iNIS2-direktivet:

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att väsentliga och viktiga entiteter vidtar lämpliga och proportionella tekniska, driftsrelaterade och organisa- toriska åtgärder för att hantera risker som hotar säkerheten i nätverks- och informationssystem som de använder för sin verksamhet eller för att tillhandahålla sina tjänster och för att förhindra eller minimera inciden- ters påverkan på mottagarna av deras tjänster och på andra tjänster.

Med beaktande av de senaste, och i tillämpliga fall, relevanta europeiska och internationella standarder samt genomförandekostnaderna, ska de åtgärder som avses i första stycket säkerställa en nivå på säkerheten i nätverks- och informationssystem som är lämplig i förhållande till den föreliggande risken. Vid bedömningen av dessa åtgärders proportionalitet ska vederbörlig hänsyn tas till entitetens grad av riskexponering, enti- tetens storlek samt sannolikheten för att incidenter inträffar och deras allvarlighetsgrad, inbegripet deras samhälleliga och ekonomiska konse- kvenser.

2.De åtgärder som avses i punkt 1 ska baseras på en allriskansats som syftar till att skydda nätverks- och informationssystem och dessa systems fysiska miljö från incidenter, och ska minst inbegripa

a) strategier för riskanalys och informationssystemens säkerhet, b incidenthantering,

c) driftskontinuitet, exempelvis hantering av säkerhetskopiering och katastrofhantering, och krishantering,

d) säkerhet i leveranskedjan, inbegripet säkerhetsaspekter som rör för- bindelserna mellan varje entitet och dess direkta leverantörer eller tjänste- leverantörer,

e) säkerhet vid förvärv, utveckling och underhåll av nätverks- och informationssystem, inbegripet hantering av sårbarheter och sårbarhets- information,

f) strategier och förfaranden för att bedöma effektiviteten i riskhan- teringsåtgärderna för cybersäkerhet,

g) grundläggande praxis för cyberhygien och utbildning i cybersäkerhet, h) strategier och förfaranden för användning av kryptografi och, när så

är lämpligt, kryptering,

i) personalsäkerhet, strategier för åtkomstkontroll och tillgångsför- valtning,

j) användning inom entiteten, när så är lämpligt, av lösningar för multi- faktorautentisering eller kontinuerlig autentisering, säkrade röst-, video- och textkommunikationer och säkrade nödkommunikationssystem.

Utöver bestämmelserna i NIS2-direktivet pågår arbete med en genom- förandeakt som fastställer de tekniska och metodologiska specifika- tionerna för punkterna ovan. Denna genomförandeakt ska vara antagen senast den 17 oktober 2024 och omfattar kraven på tillhandahållare

35A.a. artikel 3.1 b) respektive artikel 3.2.

117

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

av betrodda tjänster.36 Utredningen om genomförande av NIS2- och CER-direktiven har i sitt delbetänkande37 föreslagit en cybersäker- hetslag som bl.a. reglerar riskhanteringsåtgärder och incidentrap- portering.38 Den reviderade eIDAS-förordningen kompletterar NIS2- direktivet genom att ställa säkerhetskrav som är mer specifika för de betrodda tjänster som tillhandahålls och omfattar andra områden än nät- och informationssystem som behövs för att tillhandahålla tjänster. Mer generella säkerhetskrav finns i artikel 19a avseende icke-kvali- ficerade tillhandahållare av betrodda tjänster och i artikel 24.2 fa) av- seende kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster som utfärdar kvalificerade certifikat. Bestämmelserna är likalydande i sin utform- ning och enbart entiteten som regleras skiljer sig. Tillhandahållare av betrodda tjänster ska:

a)ha lämpliga policyer och vidta motsvarande åtgärder för att hantera rättsliga, affärsmässiga, operativa och andra direkta eller indirekta risker för tillhandahållandet av kvalificerade betrodda tjänster; trots bestäm- melserna i artikel 21 i direktiv Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemen- sam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS2-direktivet) ska dessa åtgärder innefatta åtminstone

i)åtgärder avseende registrering och onboarding-förfaranden för en tjänst,

ii)åtgärder avseende förfarandemässiga eller administrativa kontroller,

iii)åtgärder avseende förvaltning och genomförande av tjänster.

Utöver säkerhetsbestämmelser regleras även incidentrapporteringen för icke-kvalificerade och kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster främst i NIS2-direktivet39 men även till viss del i den reviderade eIDAS-förordningen. I detta fall avser rapporteringen överträdelser av de specifika kompletterande kraven på säkerhet som finns i förord- ningen.

36Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/ 2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS2-direk- tivet), artikel 21.5.

37Nya regler om cybersäkerhet (SOU 2024:18).

38A.a. s. 41 ff.

39Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/ 2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direk- tivet), artikel 23.

118

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

4.10.3Skillnader i skadeståndsansvar och bevisbörda

Av artikel 13, som delvis ändrats i den reviderade eIDAS-förord- ningen, framgår att tillhandahållare av betrodda tjänster omfattas av skadeståndsansvar för skada som åsamkats en fysisk eller juridisk per- son avsiktligt eller på grund av oaktsamhet genom underlåtenhet att uppfylla kraven i förordningen. Placeringen av bevisbördan skiljer sig åt beroende på om tillhandahållaren är kvalificerad eller inte. Presum- tionen vid skada är att bevisbördan ligger på tillhandahållaren om denne är kvalificerad. Det är således den kvalificerade tillhandahållaren som ska bevisa att den skada som uppstått har uppstått utan dennes avsikt eller oaktsamhet. Om tillhandahållaren är icke-kvalificerad vilar i stället bevisbördan på den som gör gällande att skada har uppstått.

4.10.4Krav på kvalificerade tillhandahållare

Som tidigare nämnts omfattas kvalificerade tillhandahållare av be- trodda tjänster av betydligt fler krav än icke-kvalificerade. För att få status som kvalificerad tillhandahållare krävs enligt artikel 21.1 en anmälan till ett tillsynsorgan. Tillhandahållaren ska i samband med anmälan även lämna in en rapport om överensstämmelsebedömning som utfärdats av ett organ för bedömning av överensstämmelse. Be- dömningen av överenstämmelse ska omfatta både tillhandahållaren som sådan och de betrodda tjänster som tillhandahållaren vill ska vara kvalificerade. Ett sådant organ ska enligt artikel 3.18 vara ackrediterat för att göra bedömningar av sådana tillhandahållare och de tjänster de tillhandahåller. I Sverige ackrediterar den statliga myndigheten Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) sådana organ.

Tillsynsorganet ska enligt artikel 21.2 kontrollera om tillhandahål- laren och de betrodda tjänster som denne tillhandahåller uppfyller kraven i förordningen. Om tillsynsorganet kommer fram till att till- handahållaren och de betrodda tjänster som denne tillhandahåller uppfyller kraven i förordningen ska organet bevilja tillhandahållaren status som kvalificerad tillhandahållare av betrodda tjänster. Det- samma gäller de tjänster som den tillhandahåller. I samband med det ska den aktuella medlemsstatens förteckning över kvalificerade till- handahållare och betrodda tjänster, som avses i artikel 22.1 i förord- ningen, uppdateras så att tillhandahållaren och tjänsterna förs upp på förteckningen. Kommissionen ska enligt artikel 21.4 inom 12 måna-

119

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

der från förordningens ikraftträdande anta genomförandeakter av- seende format och förfaranden på detta område.

Uttryckliga krav som kvalificerade tillhandahållare har att förhålla sig till finns i artikel 24. Kraven avser primärt tillhandahållaren som sådan och flera av dem har starka kopplingar till de kvalificerade certi- fikat som utfärdas. Nedan följer några exempel på dessa krav. Kvalifi- cerade tillhandahållare ska bl.a. använda tillförlitliga system och produkter som är skyddade mot ändringar och säkerställa den tekniska säkerheten och tillförlitligheten hos den process som stöds av systemen (artikel 24.2 e). De ska också ha personal, och i förekommande fall underleverantörer, som har den sakkunskap, tillförlitlighet samt de erfarenheter och kvalifikationer som behövs och som har genomgått lämplig utbildning om regler för säkerhet och skydd för personupp- gifter (artikel 24.2 b). Vidare ska kvalificerade tillhandahållare förfoga över tillräckliga ekonomiska medel och/eller skaffa sig lämplig ansvars- försäkring i enlighet med nationell rätt, detta med anledning av risken för ansvar vid skador (artikel 24.2 c). Tillhandahållare som utfärdar kvalificerade certifikat ska bl.a. upprätta en certifikatdatabas som hålls uppdaterad (artikel 24.2 k). Om de beslutar att återkalla ett certifikat ska ett sådant återkallande registreras i certifikatdatabasen och offent- liggöras i god tid och senast inom 24 timmar efter mottagandet av begäran (artikel 24.3).

Enligt artikel 20.1 ska kvalificerade tillhandahållare minst en gång vartannat år och på egen bekostnad granskas av ett organ för bedöm- ning av överensstämmelse. Syftet med granskningen är att bekräfta att tillhandahållaren och de kvalificerade betrodda tjänsterna uppfyller kraven i förordningen. Den rapport som bedömningen resulterar i ska överlämnas till tillsynsorganet.

4.10.5Tillsyn

Utöver tillhandahållare av betrodda tjänster har de nationella tillsyns- organen en viktig roll i den reviderade eIDAS-förordningen. Enligt artikel 46b ska medlemsstaterna utse ett eller flera tillsynsorgan som är etablerat inom deras territorium som ska ansvara för tillsynsupp- gifter i den medlemsstat som utsett organet. Det är även möjligt att utse ett tillsynsorgan som är etablerat i en annan medlemsstat, efter ömsesidig överenskommelse med den medlemsstaten. Den reviderade

120

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

eIDAS-förordningen ställer betydligt högre krav på tillsyn över kvali- ficerade tillhandahållare och betrodda tjänster än tillhandahållare och betrodda tjänster som är icke-kvalificerade. När det gäller kvalificerade tillhandahållare och betrodda tjänster ska organen aktivt utöva tillsyn i enlighet med de bestämmelser som finns i förordningen, för att se till att tillhandahållarna och tjänsterna uppfyller kraven i förordningen. För icke-kvalificerade tillhandahållare och tjänster är tillsynen emeller- tid händelsestyrd, således efter rapporterad incident eller vid objektiv misstanke om att reglerna inte efterlevs.

Vissa av tillsynsorganens uppgifter har nämnts i tidigare avsnitt, såsom beviljandet av status om kvalificerad tillhandahållare och han- tering av säkerhetsincidenter. Organen får dessutom för bedömning av överensstämmelse när som helst granska eller begära att ett organ för bedömning av överensstämmelse gör en överensstämmelsebedöm- ning av de kvalificerade tillhandahållarna för att bekräfta att de och de kvalificerade betrodda tjänster som tillhandahåller uppfyller kraven i förordningen. Tillsynsorganet behöver även samverka med tillsyns- myndigheter som ansvarar för betrodda tjänster enligt NIS2-direk- tivet gällande såväl etablering av kvalificerade tillhandahållare som rapporterade incidenter avseende tillhandahållare av betrodda tjänster och de tjänster de tillhandahåller.

Tillsynsorganen i medlemsstaterna ska samarbeta och ge varandra ömsesidigt bistånd när det behövs, exempelvis genom att förse ett annat organ med information eller bistå med tillsynsåtgärder. Det finns även ett forum för tillsynsorganen, Forum of European Supervisory Authorities for trust service providers (FESA) som bl.a. syftar till att främja samarbetet mellan organen. Utöver tillsynsorgan från EU:s medlemsstater deltar också tillsynsorgan från andra länder i forumet, exempelvis Albanien och Serbien. Samarbete sker även inom Enisas gruppering European Competent Authorities for Trust Services (ECATS).

4.10.6Sanktioner

Enligt artikel 16.1 i den reviderade eIDAS-förordningen ska med- lemsstaterna fastställa bestämmelser om de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av förordningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

121

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

Av artikel 16.2 framgår att överträdelser av bestämmelser i förord- ningen som begås av kvalificerade eller icke-kvalificerade tillhanda- hållare av betrodda tjänster ska förenas med sanktionsavgifter (se mer om sanktionsavgifter i avsnitt 6.6.7–6.6.12).

4.10.7Förteckning över tillhandahållare och betrodda tjänster

Enligt artikel 22 i eIDAS-förordningen ska varje medlemsstat upp- rätta, underhålla och offentliggöra förteckningar med uppgifter om kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster som den ansvarar för, tillsammans med uppgifter om de kvalificerade betrodda tjänster som dessa tillhandahåller. Dessa tillitsförteckningar benämns som ”trusted list” i den engelska språkversionen av förordningen och det är även vanligt att den engelska termen används i Sverige.

Medlemsstaterna ska på ett säkert sätt upprätta, underhålla och offentliggöra elektroniskt undertecknade eller förseglade förteck- ningar i en form som lämpar sig för automatiserad behandling. Kommissionen har i ett genomförandebeslut fastställt tekniska minimi- specifikationer och format för förteckningarna.40. Syftet med för- teckningarna är att det ska gå att kontrollera vilka tillhandahållare på marknaden som är kvalificerade samt se vilka betrodda tjänster de till- handahåller.

4.11Rättslig verkan av betrodda tjänster

Förordningen innehåller ett flertal bestämmelser om rättslig verkan. Till att börja med föreskrivs i artikel 25.1, 35.1, 41.1 respektive 46 att elektroniska underskrifter, elektroniska stämplar, elektroniska tids- stämplingar och elektroniska dokument inte får förvägras rättslig verkan eller giltighet som bevis vid rättsliga förfaranden enbart på grund av att de har elektronisk form eller, med undantag för elektro- niska dokument, för att de inte lever upp till kraven för att vara kvalifi- cerade.

40Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1505 av den 8 september 2015 om faststäl- lande av tekniska minimispecifikationer och format rörande förteckningar över betrodda tjänsteleverantörer i enlighet med artikel 22.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transak- tioner på den inre marknaden (Text av betydelse för EES).

122

SOU 2024:45

EU:s förordning om elektronisk identifiering

För elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser gäller enligt artikel 43.1 att uppgifter som sänds och tas emot genom en sådan tjänst inte får förvägras rättslig verkan eller giltighet som bevis vid rättsliga förfaranden enbart på grund av att de har elektronisk form eller för att de inte uppfyller kraven på den kvalificerade elektroniska tjänsten för rekommenderade leveranser. Innebörden av den senare skrivningen är något svårtolkad. Den torde emellertid innebära att uppgifterna inte får förvägras rättslig verkan enbart på grund av att tjänsten som de har sänts eller tagits emot med inte är kvalificerad.

För vissa tjänster finns dessutom egna bestämmelser om tjänsterna är kvalificerade. I artikel 25.2 föreskrivs att en kvalificerad elektronisk underskrift ska ha motsvarande rättsliga verkan som en handskriven underskrift. Detta innebär emellertid inte att en kvalificerad elektro- nisk underskrift kan ersätta egenhändigt undertecknande när ett så- dant formkrav finns i nationell rätt.41

Vidare finns i förordningen för kvalificerade tjänster för elektro- niska stämplar (artikel 35.2), elektroniska tidsstämplingar (artikel 41.2) och elektroniska tjänster för rekommenderade leveranser (artikel 43.2) också regler om presumtion om integritet och korrekthet. En kvalifi- cerad elektronisk stämpel ska t.ex. enligt ovan nämnd artikel omfattas av en presumtion om integritet hos de uppgifter som den kvalificerade elektroniska stämpeln är kopplad till och om att de har korrekt ur- sprung. Vad gäller rättslig verkan av nya betrodda tjänster, se av- snitt 4.9.

4.11.1Erkännande av betrodda tjänster från andra länder

I den reviderade eIDAS-förordningen finns i artikel 24a.1 och 24a.3 bestämmelser om att kvalificerade elektroniska underskrifter och stämplar som baseras på ett kvalificerat certifikat som utfärdats i en medlemsstat ska erkännas som kvalificerad elektronisk underskrift eller stämpel i alla andra medlemsstater.

Anordningar för skapande av kvalificerade elektroniska under- skrifter och stämplar som certifieras i en medlemsstat ska godtas som sådana anordningar i alla medlemsstater (artikel 24a.2).

41Se mer om tolkningen av innebörden av denna artikel i Vem kan man lita på? – Enkel och ända- målsenlig användning av betrodda tjänster i den offentliga förvaltningen (SOU 2021:9) s. 102 f.

123

EU:s förordning om elektronisk identifiering

SOU 2024:45

Samma erkännande gäller när kvalificerade elektroniska under- skrifter och stämplar skapas med kvalificerade tjänster för förvaltning av anordningar för skapande av elektroniska underskrifter på distans så såväl underskrifter och stämplar som anordningar ska erkännas av alla medlemsstater.

Enligt artikel 24a.4 och 24a.5 ska kvalificerade tjänster för vali- dering av kvalificerade underskrifter och stämplar respektive kvalifi- cerade tjänster för bevarande av kvalificerade elektroniska under- skrifter och stämplar erkännas i alla medlemsstater. Detsamma gäller för en kvalificerad elektronisk tidsstämpling enligt artikel 24a.6.

Ett kvalificerat certifikat för autentisering av webbplatser, en kvalificerad elektronisk tjänst för rekommenderade leveranser, ett kvalificerat elektroniskt attributsintyg, en kvalificerad elektronisk arkiveringstjänst och en kvalificerad elektronisk liggare som tillhanda- hålls i en medlemsstat ska erkännas som kvalificerade sådana tjänster i alla medlemsstater i enlighet med artikel 24a.7–11.

För erkännande av betrodda tjänster som tillhandahålls i tredje- land finns i artikel 14 bestämmelser om hur sådana kan godtas.

124

5Nationell reglering

av elektronisk identifiering och betrodda tjänster

5.1Svenska kompletterande bestämmelser

De nationella författningsåtgärder som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara nödvändiga till stöd för eIDAS-förordningens tillämpning i Sverige finns i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering (här- efter kompletteringslagen) och i förordningen (2016:576) med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identi- fiering (härefter kompletteringsförordningen).

I kompletteringslagen delegeras i huvudsak olika uppgifter som anges i eIDAS-förordningen kopplade till ackreditering, certifiering och tillsyn, främst i fråga om betrodda tjänster (2–5 §§). I 2 § komplet- teringslagen anges vidare att ytterligare bestämmelser om ackreditering av sådana organ för bedömning av överensstämmelse som ska granska kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster finns i förordningen (EG) nr 765/20081 och i lagen (2011:791) om ackreditering och tek- nisk kontroll. I enlighet med eIDAS-förordningen finns i kompletter- ingslagen även bestämmelser om sanktioner för överträdelser av för- ordningen (6 §), och regler om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut (8 §).

Med stöd av kompletteringslagen och kompletteringsförordningen får dessutom Post- och telestyrelsen (PTS), Myndigheten för digital förvaltning (Digg) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) meddela föreskrifter inom vissa områden. Myndigheterna får

1Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (Text av betydelse för EES).

125

Nationell reglering av elektronisk identifiering och betrodda tjänster

SOU 2024:45

föreskriva t.ex. om krav för ackreditering av organ för överensstäm- melsebedömning, hur sådana bedömningar ska göras och avrappor- teras, om certifiering av anordningar för skapande av kvalificerade elektroniska underskrifter och anordningar för skapande av kvalifi- cerade elektroniska stämplar, om säkerhetsegenskaper som sådana anordningar ska uppfylla samt om förfarandet och kraven för anslut- ning till den svenska förbindelsepunkten (noden) för inkommande gränsöverskridande elektronisk identifiering, och om vilka krav som ska gälla för att ett system för elektronisk identifiering ska få anmälas för gränsöverskridande elektronisk identifiering.

Vid Försvarets materielverk finns ett nationellt certifieringsorgan för it-säkerhet i produkter och system (CSEC). Av 5 § andra stycket förordningen (2007:854) med instruktion för Försvarets materielverk framgår att CSEC ska ansvara för certifiering av anordningar för skapande av kvalificerade elektroniska underskrifter och anordningar för kvalificerade elektroniska stämplar enligt artikel 30 och 39 i eIDAS-förordningen.

5.2Tillsyn

Enligt eIDAS-förordningens artikel 17.1 i dess tidigare lydelse är med- lemsstaterna skyldiga att utse ett tillsynsorgan som är etablerat inom deras territorium som ska ansvara för tillsynsuppgifter i den medlems- stat som utsett organet. Det är även möjligt att utse ett tillsynsorgan som är etablerat i en annan medlemsstat, efter ömsesidig överenskom- melse med den medlemsstaten.

I Sverige är PTS tillsynsorgan (4 § kompletteringsförordningen). Tillsynsansvaret är begränsat till betrodda tjänster. eIDAS-förord- ningen ställer högre krav på tillsyn över kvalificerade tillhandahållare och betrodda tjänster än tillhandahållare och betrodda tjänster som är icke-kvalificerade. När det gäller de förra ska aktiv tillsyn utövas i enlihet med de bestämmelser som finns i förordningen, för att se till att tillhandahållarna och tjänsterna uppfyller föreskrivna krav. För icke- kvalificerade tillhandahållare och tjänster är tillsynen i stället händelse- styrd, dvs. förutsätter att det finns en rapporterad incident eller en misstanke om att reglerna inte efterlevs. Den närmare innebörden av myndighetens tillsynsuppgifter redovisas i avsnitt 4.10.5. Tillsyns- organen i medlemsstaterna ska samarbeta och ge varandra ömsesidigt

126

SOU 2024:45

Nationell reglering av elektronisk identifiering och betrodda tjänster

bistånd när det behövs, exempelvis genom att förse ett annat organ med information eller bistå med tillsynsåtgärder. Det finns även ett forum för tillsynsorganen, Forum of European Supervisory Authorities for trust service providers (FESA) som bl.a. syftar till att främja sam- arbetet mellan organen.

Inom ramen för sitt ansvar att främja användningen av elektronisk identifiering har Digg enligt sin myndighetsinstruktion bl.a. ansvar för att förvalta och utveckla tillitsramverket för kvalitetsmärket Svensk e-legitimation (3 § 2 förordningen [2018:1486] med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning). En e-legitimation för vilken dess utfärdare har ansökt om kvalitetsmärket granskas av Digg enligt kraven i det svenska tillitsramverket. Digg har dock inte något tillsyns- ansvar över utfärdare av e-legitimationer i förhållande till eIDAS-för- ordningen.2 Se mer om tillsyn beträffande nationellt utfärdade e-legi- timationer i avsnitt 6.6.6.

2Omständigheten att utfärdare av e-legitimationer står under enbart begränsad tillsyn, uppdelad på flera statliga myndigheter har problematiserats, bl.a. i betänkandet En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 180 ff.

127

6 Överväganden och förslag

6.1Behovet av ytterligare kompletterande bestämmelser till den reviderade eIDAS-förordningen

Utredningens bedömning: EU:s reviderade förordning om elek- tronisk identifiering bör kompletteras med ytterligare nationella bestämmelser som säkerställer bl.a. att Sverige fullt ut uppfyller kravet på att det tillhandahålls minst en europeisk digital identi- tetsplånbok i enlighet med förordningen.

Skälen för utredningens bedömning

En EU-förordning är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva de materiella bestämmelserna i den reviderade EU-förordningen om elektronisk identifiering med nationell rätt får alltså inte vidtas. Det är bara om svensk rätt kan anses strida mot förordningen, om förord- ningen föreskriver en skyldighet eller möjlighet att vidta lagstiftnings- åtgärder på det nationella planet, eller om det behövs andra nationella åtgärder till stöd för förordningens syfte som ändringar i svensk rätt aktualiseras.

När det gäller den reviderade eIDAS-förordningen behöver den kompletteras med nationella bestämmelser som säkerställer att Sverige fullt ut uppfyller kravet på att minst en europeisk digital identitets- plånbok tillhandahålls i enlighet med förordningen.

Förordningen förutsätter också att medlemsstaterna vidtar vissa nationella åtgärder. Det handlar om att utse bedömningsorgan med uppdrag att certifiera dels europeiska digitala identitetsplånböcker

129

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

och de system för elektronisk identifiering inom ramen för vilka de tillhandahålls, dels sådana e-legitimationssystem som ska genomgå förordningens anmälningsförfarande för gränsöverskridande använd- ning (artikel 5c.1 respektive 12a.1). Vidare ska medlemsstaterna utse organ som ansvarar för register över förlitande parter som avser att förlita sig på europeiska digitala identitetsplånböcker (artikel 5b.1 i förening med artikel 5a.18 a). Det handlar också om att säkerställa att överträdelser av eIDAS-förordningen träffas av bestämmelser som föreskriver effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner (artikel 16). Till skillnad från tidigare fastslås att överträdelse som begås av kvalificerade och icke-kvalificerade tillhandahållare av be- trodda tjänster ska medföra sanktionsavgifter.

Den reviderade eIDAS-förordningen ger i vissa delar medlems- staterna även möjlighet att vidta åtgärder. Av artikel 5a.7 följer att medlemsstaterna, i enlighet med nationell rätt, får föreskriva ytter- ligare funktioner för de europeiska digitala identitetsplånböckerna, inbegripet interoperabilitet med befintliga nationella medel för elek- tronisk identifiering.

Ett annat exempel på utrymme för nationell reglering har anknyt- ning till reglerna om att den europeiska digitala identitetsplånboken ska vara kostnadsfri för fysiska personer (artikel 5a.13). Som utgångs- punkt ska identitetsplånboken ge alla fysiska personer möjlighet att kostnadsfritt underteckna med kvalificerade elektroniska under- skrifter (artikel 5a.5 g). Ifrågavarande användning ska dock kunna begränsas till sådan för icke-yrkesmässiga ändamål (artikel 5a.5 andra stycket). Även beträffande tillämpning av dataskyddsåtgärder finns visst utrymme för medlemsstaterna att föreskriva om ytterligare spe- cificeringar (artikel 5a.17). Vi återkommer till dessa frågor i det följande.

Avslutningsvis kan tilläggas att det på vissa ställen i den reviderade eIDAS-förordningen även hänvisas till reglering i nationell rätt. Exem- pelvis fastslås det i artikel 2.3, med visst förtydligande, att förord- ningen inte påverkar unionsrätt eller nationell rätt som avser ingående av avtal och deras giltighet eller andra rättsliga eller förfarandemässiga skyldigheter avseende form, eller sektorspecifika krav avseende form. För svenskt vidkommande finns anledning att driva på digitaliserings- arbetet inom offentlig förvaltning. Med hänsyn till vårt uppdrags tidsram finns dock inte utrymme för överväganden om exempelvis författningskrav om digitaliserad ärendehandläggning.

130

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

6.2Nya och ändrade nationella bestämmelser med anledning av den reviderade eIDAS-förordningen

Utredningens förslag: Nödvändiga nationella bestämmelser in- förs i den befintliga lagen respektive förordningen med komplet- terande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk iden- tifiering.

De hänvisningar till EU-förordningen som finns i lagen ska, med undantag för bestämmelsen om sanktionsavgift, avse förord- ningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Tillägg ska göras i respektive myndighetsinstruktion för de myndigheter som av regeringen ges ett nytt eller utökat ansvar i egenskap av

tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken,

tillhandahållare av sådana elektroniska attesteringar av uppgifter för personidentifiering som ska kunna kopplas till en europeisk digital identitetsplånbok, och

ansvarigt organ att utöva tillsyn över ramverket för den euro- peiska digitala identitetsplånboken.

Utredningens bedömning: Det föreligger i nuläget inget behov av lagstiftningsåtgärd vad gäller hänvisningar till EU:s förordning om elektronisk identifiering i andra svenska författningar.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

I lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s för- ordning om elektronisk identifiering (kompletteringslagen) och för- ordningen (2016:576) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering (kompletteringsförord- ningen) är det lämpligt att reglera hur den europeiska digitala iden- titetsplånboken ska tillhandahållas (se avsnitt 6.3.1). Dessa författ- ningar lämpar sig också för reglering av vilka aktörer som ska ansvara för tillhandahållandet av elektroniska attesteringar av uppgifter för personidentifiering att koppla till identitetsplånboken (se avsnitt 6.3.3). Likaså ska det i kompletteringslagen och kompletteringsförordningen införas bestämmelser om dels ansvar för certifiering av den europeiska

131

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

digitala identitetsplånboken såväl som system för elektronisk identi- fiering, dels ansvar för tillsyn över tillhandahållare av sådana identi- tetsplånböcker och för registret över förlitande parter.

För de myndigheter som utses av regeringen till tillhandahållare av dels identitetsplånboken, dels uppgifter om personidentifiering och till tillsynsorgan ska tillägg göras om dessa nya uppgifter i respek- tive myndighets instruktion (se avsnitten 6.3.1, 6.3.3, 6.6.1 och 6.6.2). Såvitt gäller ansvar som certifieringsorgan, är det dock lämpligare att

istället reglera detta i kompletteringsförordningen (se avsnitt 6.3.7). I kompletteringslagen och kompletteringsförordningen införs

lämpligen också nödvändiga bestämmelser om behandling av person- uppgifter för tillhandahållandet av den europeiska digitala identitets- plånboken (se avsnitt 6.3.9) samt reglering av möjligheten för tillsyns- myndigheten över tillhandahållare av betrodda tjänster att påföra sanktionsavgifter i enlighet med den reviderade eIDAS-förordningen (se avsnitt 6.6.7). Med anledning av de relativt sett många nya bestäm- melser som ska införas i dessa författningar ges samtidigt vissa be- fintliga bestämmelser nya beteckningar i syfte att skapa en mer över- skådlig struktur.1

I ett antal svenska författningar förekommer hänvisningar till eIDAS-förordningen, huvudsakligen till definitionen av avancerad elektronisk underskrift i artikel 3. Dessa hänvisningar är s.k. statiska hänvisningar (se bilaga 3 till detta betänkande). Det gäller även för den befintliga hänvisningen till eIDAS-förordningen i kompletterings- lagen, men däremot inte i fråga om kompletteringsförordningen (eller för myndighetsinstruktionerna för Myndigheten för digital förvalt- ning [Digg] och Post- och telestyrelsen [PTS]).

Hänvisningar till EU-rättsakter i författningar kan, som fram- gått, göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse; som i nu förekommande fall i kompletteringslagen, till eIDAS-förord- ningen ”i dess ursprungliga lydelse”. En följd av denna hänvisnings- teknik är att den nationella författningen normalt behöver ändras varje gång EU-bestämmelsen ändras. En dynamisk hänvisning innebär däremot att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tid- punkt gällande lydelsen.

1En sökning i Svensk författningssamling (SFS) visar att det finns en lagrumshänvisning till kompletteringslagen: 1 § förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet.

132

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Som framgår av avsnitt 4.10.6 och som närmare behandlas i av- snitten 6.6.7–6.6.12 föreskrivs i den reviderade eIDAS-förordningen att medlemsstaterna ska säkerställa att regelöverträdelser som begås av kvalificerade och icke-kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster medför sanktionsavgifter. De sanktionsbestämmelser som vi, till följd därav, föreslår ska införas i kompletteringslagen bör inne- hålla statiska hänvisningar till förordningen med hänsyn till behovet av förutsebarhet i fråga om vilka överträdelser som kan leda till sank- tioner.2

För att säkerställa att eventuella ändringar i eIDAS-förordningen kan få omedelbart genomslag är det lämpligt att övriga hänvisningar i kompletteringslagen är dynamiska. Den befintliga statiska hänvis- ningen i 1 § ska därmed ändras.

När det gäller övriga lagar och förordningar med statiska hänvis- ningar till eIDAS-förordningens definition av avancerad elektronisk underskrift i artikel 3 föreligger i nuläget, trots revisionen av eIDAS- förordningen, inget behov av lagstiftningsåtgärd. Definitionen i fråga är densamma i den ursprungliga och den reviderade eIDAS-förord- ningen. För det fall det anses påkallat att ersätta den statiska hänvis- ningen till en dynamisk kan en ändring göras i samband med att ifrågavarande författningar är föremål för ett lagstiftningsärende i även andra avseenden.

6.3Den europeiska digitala identitetsplånboken

6.3.1Tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken

Utredningens förslag: Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska tillhandahålla den europeiska digitala identitets- plånboken till fysiska och juridiska personer i enlighet med EU:s reviderade förordning om elektronisk identifiering (tillhandahåll- ande myndighet).

Efter anmälan, granskning och godkännande får även privata aktörer tillhandahålla en certifierad europeisk digital identitets- plånbok till fysiska och juridiska personer. För godkännande krävs

2Se t.ex. lagrådsremissen den 2 maj 2024 med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ning om digitala tjänster, s. 30 f.

133

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

att tillhandahållaren kan uppfylla villkoren för den europeiska digi- tala identitetsplånboken enligt den reviderade EU-förordningen och rättsakter som meddelats i anslutning till förordningen samt kraven i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ning om elektronisk identifiering och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Ansvarig för granskning och godkännande ska vara den myn- dighet som av regeringen utsetts som tillhandahållare av den euro- peiska digitala identitetsplånboken. Den tillhandahållande myn- digheten ska underrätta tillsynsmyndigheten över tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken om det finns an- ledning att anta att villkoren för ett godkännande inte längre är uppfyllda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska meddela föreskrifter om anmälnings- och granskningsförfarandet och de villkor som ska gälla för ett godkännande som tillhanda- hållare av den europeiska digitala identitetsplånboken.

För tillhandahållande av den europeiska digitala identitetsplån- boken till juridiska personer får en avgift tas ut av den tillhanda- hållande myndigheten.

Utredningens bedömning: Myndigheten för digital förvaltning är bäst lämpad för uppgiften att tillhandahålla den digitala euro- peiska identitetsplånboken för såväl fysiska som juridiska personer.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

En öppen modell för certifierade europeiska digitala identitetsplånböcker

I vårt uppdrag ingår att utreda hur det kan säkerställas att en kost- nadseffektiv europeisk digital identitetsplånbok i enlighet med den reviderade eIDAS-förordningen ska utfärdas.

Förordningen tillåter, som framgått, att identitetsplånboken utfär- das a) direkt av en medlemsstat, b) på uppdrag av en medlemsstat eller c) oberoende av en medlemsstat men erkänd av ifrågavarande medlemsstat (se artikel 5a.2 och skäl 16 i förordningens ingress samt jfr artikel 7 om berättigande till anmälan av system för elektronisk identifiering).

134

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Digg har föreslagit att en statlig myndighet får ett författnings- reglerat uppdrag att utfärda och tillhandahålla identitetsplånböcker med föreskrivna funktioner enligt eIDAS-förordningen. Vid sidan av en statligt tillhandahållen europeisk digital identitetsplånbok bör en- ligt Digg även privata aktörer tillåtas att erbjuda sådana plånböcker.3

Digg har identifierat att det finns ett intresse hos privata aktörer att eventuellt erbjuda identitetsplånböcker.4 Denna bild stämmer överens med vad som framkommit vid utredningens kontakter med aktörer inom den privata sektorn. Det har i dessa sammanhang bekräf- tats att det finns förutsättningar att dra nytta av och att det kan komma att finnas möjligheter att bygga vidare på erfarenheter av be- fintliga medel för elektronisk identifiering och bakomliggande infra- struktur (jfr skäl 8 i den reviderade eIDAS-förordningens ingress).

Som tidigare redovisats förutsätter den reviderade eIDAS-förord- ningen att det finns tillgång till minst en digital europeisk identitets- plånbok i varje medlemsland. Detta krav ska vara uppfyllt inom 24 månader från och med ikraftträdande av genomförandeakter som fastställer de tekniska specifikationerna för identitetsplånboken och dess certifiering.5 Givet att rättsakterna antas i tid och i anslutning därtill publiceras i Europeiska unionens tidning, ska europeiska digi- tala identitetsplånböcker finnas tillgängliga senast i december 2026.

Det går inte att garantera att privata aktörer kommer att utveckla och tillhandahålla identitetsplånböcker som är tillgängliga för alla fysiska och juridiska personer i Sverige i enlighet med den reviderade eIDAS-förordningen. För att säkerställa att Sverige inom angiven tidsram uppfyller förordningskravet finns därför behov av att upp- dra åt en statlig myndighet att – vid sidan av eventuella privata aktö- rer – tillhandahålla en europeisk digital identitetsplånbok. En statligt utfärdad identitetsplånbok kan även öka robustheten i ekosystemet för elektronisk identifiering. I tider av konflikter och ökande cyber- säkerhetshot är det väsentligt att myndigheter och enskilda har till- gång till medel för elektronisk identifiering som staten har rådighet över. Staten har alltså en viktig roll i att öka motståndskraften i syste- met men också för att motverka eventuella marknadsmonopol.6

3Myndigheten för digital förvaltning, Digital plånbok, 2022-01-11, s. 24 ff.

4Ibid.

5Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det i artikel 48.2 anvisade förfarandet senast den 21 november 2024, se artikel 5a.1 med hänvisning till artikel 5a.23 och artikel 5c.6.

6Se mer om detta i delbetänkandet En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 95 ff.

135

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering införs därför en bestämmelse enligt vilken en av regeringen utsedd statlig myndighet ska tillhandahålla en euro- peisk digital identitetsplånbok (den tillhandahållande myndigheten).

I likhet med Digg förordar även vi en öppen modell för certifierade europeiska digitala identitetsplånböcker. Med stöd av artikel 5a.2 c i den reviderade eIDAS-förordningen bör därför författningsregleras att även privata aktörer ska kunna erbjuda sådana identitetsplånböcker i enlighet med förordningen efter att ha genomgått ett ansöknings- och granskningsförfarande.

Det är upp till varje medlemsstat att fastställa de villkor och krav som ska gälla för tillhandahållande av en europeisk digital identitets- plånbok på medlemsstatens uppdrag eller med dess erkännande.

Som framgår av det följande gör vi bedömningen att Digg är lämpad för att ansvara för den statligt tillhandahållna europeiska digitala identi- tetsplånboken. Av anförda skäl för den bedömningen är det ändamåls- enligt att samma myndighet också ansvarar för granskning och god- kännande av tillhandahållare som avser att erbjuda den europeiska digitala identitetsplånboken (godkända tillhandahållare). Om utfallet av en granskning inte leder till ett godkännande utgör detta ett över- klagbart beslut, se vidare avsnitt 6.7.

Om det, efter ett godkännande, framkommer uppgifter som ger anledning att anta att villkoren inte längre är uppfyllda, ska en under- rättelse om detta göras till tillsynsmyndigheten över tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken, som har till uppgift att vidta erforderliga åtgärder (se artikel 46a.5). Tillsynsmyndighetens ansvar och befogenheter behandlas närmare i avsnitten 6.6.1 och 6.6.3.

Föreskrifter med villkor för att godkännas som tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken

Det är, som nämnts, upp till varje medlemsstat att fastställa de vill- kor och krav som ska gälla för tillhandahållande av en europeisk digi- tal identitetsplånbok på medlemsstatens uppdrag eller med dess erkän- nande. En avgörande förutsättning är att en sådan, av Sverige erkänd, identitetsplånbok uppfyller samtliga krav i den reviderade eIDAS-för- ordningen och dess genomförandeakter, dvs. samma skyldigheter som direkt enligt förordningen åvilar den myndighet ansvarar för det statligt tillhandahållna europeiska digitala identitetsplånboken. Det är med

136

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

denna utgångspunkt som svenska föreskrifter med villkor för god- kännande ska utformas.

Därutöver kan det finnas anledning att uppställa vissa ytterligare, främst organisatoriska, krav på tillhandahållaren. Det finns även be- hov av reglering av anmälnings- och granskningsförfarandet. Dessa bestämmelser bör införas på förordnings- och myndighetsföreskrifts- nivå. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska där- för bemyndigas att meddela föreskrifter om anmälnings- och gransk- ningsförfarandet och de villkor som bör uppställas för ett godkännande.

Ett godkännande i Sverige som tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken ska alltså villkoras av att den erbjudna identitetsplånboken uppfyller kraven enligt bl.a. artikel 5a i den revi- derade EU-förordningen och kommande genomförandeakter och att det kan antas att verksamheten kommer att drivas i enlighet med regelverket för sådana identitetsplånböcker.

I det följande anges exempel på innehåll i föreskrifter om villkor för godkännande som tillhandahållare av den europeiska digitala iden- titetsplånboken.

Certifieringskravet, som gäller för alla europeiska digitala iden- titetsplånböcker och de system för elektronisk identifiering inom ramen för vilka de tillhandahålls, regleras direkt i förordningen med tillkommande genomförandeakter (artikel 5c, se mer om kravet i av- snitt 6.3.7). En avgörande förutsättning för att en privat aktör ska god- kännas som tillhandahållare är således att det är fråga om en certifierad identitetsplånbokslösning. Ett sådant villkor i de svenska föreskrif- terna medför att granskningen av en anmäld aktör, i detta avseende, främst handlar om att kontrollera att en sådan certifiering är genom- förd i enlighet med förordningskraven.

Ett annat väsentligt villkor, som också följer direkt av förordningen, är att det ska vara möjligt att återkalla giltigheten av en europeisk digital identitetsplånbok. Enligt artikel 5a.9 är det medlemsstaterna som ska säkerställa att återkallelse kan ske a) på användarens uttryck- liga begäran, b) när den europeiska digitala identitetsplånbokens säker- het har äventyrats eller c) vid användarens död eller när den juridiska personen upphör med sin verksamhet.

Enligt vår bedömning måste det vara upp till varje aktör som vill godkännas som tillhandahållare av en europeisk digital identitets- plånbok att se till att återkallelse av en plånboksinstans är möjlig enligt artikel 5a.9. Det kan således behöva föreskrivas som ett villkor

137

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

för godkännande att tillhandahållaren i angivna fall ska kunna erbjuda tekniska förutsättningar för en återkallelse. Utan att här ange hur villkoren kan utformas noterar vi följande beträffande återkallelse enligt artikel 5a.9 c. I skäl 34 i förordningens ingress anges, som en tänkbar åtgärd, att en mekanism bör inrättas som gör det möjligt för den myndighet som ansvarar för att reglera arvet efter den fysiska personen eller tillgångarna hos den juridiska personen att begära att europeiska digitala identitetsplånböcker omedelbart återkallas i sam- band med dödsfall eller juridiska personers upphörande.7 I Sverige finns ingen myndighet som ansvarar för att reglera arvet efter en fysisk person eller tillgångarna hos en juridisk person, och som i den egenskapen kan begära en återkallelse. Däremot kan sådana privata aktörer som godkänts som tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken erhålla uppgifter om att användare har avlidit respektive upphört med sin verksamhet från befintliga register, så- som Statens personadressregister (SPAR) och skilda register för juri- diska personer (se avsnitt 6.3.3). Till skillnad från myndigheter och andra offentliga aktörer är det för privata aktörer förenat med av- gifter att få del av sådana uppgifter. Som ett villkor för godkännande kan de svenska föreskrifterna därmed behöva innehålla krav på att till- handahållaren ska ha åtkomst till relevanta register.

Grunden för återkallelse enligt artikel 5a.9 b är att den europeiska digitala identitetsplånbokens säkerhet har äventyrats. I skäl 34 kom- mer en grundläggande förutsättning för den europeiska digitala iden- titetsplånboken till tydligt uttryck, nämligen att det är användarens exklusiva rättighet och val att använda liksom att upphöra att an- vända identitetsplånboken. Det bör, enligt nämnda skäl, därför ut- arbetas enkla och säkra förfaranden så att användarna kan begära att giltigheten för europeiska digitala identitetsplånböcker omedelbart återkallas. Utöver tidigare nämnda exempel anges förlust eller stöld, dvs. omständigheter som medför att plånboksinstansens säkerhet är äventyrad. Med hänsyn till innehållet i skäl 34 finns anledning att ut- gå från att samtliga återkallelsegrunder i artikel 5a.9 tar eller kan ta sikte på plånboksinstanser (se även avsnitt 6.6.3, där bestämmelser om säkerhetsincidenter enligt artikel 5e behandlas).

7En annan möjlighet skulle kunna vara att tillhandahållaren av uppgifter för personidentifier- ing (PID) direkt av tillhandahållaren av identitetsplånboken begär att den ska återkallas, se The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Iden- tity Framework Architecture and Reference Framework version 1.4.0, avsnitt 6.5.4.

138

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Centralt för den europeiska digitala identitetsplånboken är att dess kostnadsfria anskaffning, användning och återkallande i fråga om fysiska personer och att all behandling av personuppgifter ska utföras i enlighet med EU:s dataskyddsförordning. Vidare ska sådana iden- titetsplånböcker göras tillgängliga för användning av personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra användare. Det är således villkor som måste uppfyllas för ett godkännande och garan- teras av tillhandahållaren.

Exempel på ytterligare villkor för godkännande, som det kan finnas anledning att föreskriva om, är säkerställandet av att det finns förut- sättningar för validering av tillhandahållna identitetsplånböcker. Det är ännu oklart vilka tekniska lösningar som kommer att användas för validering, eftersom detta ska regleras genom kommande genomför- andeakter. Ett godkännande kan dock behöva villkoras av att till- handahållaren ska tillse att den europeiska digitala identitetsplånboken omfattas av en förteckning så att de plånboksinstanser som används kan valideras (se mer om valideringsmekanismer i avsnitten 4.7.4 och 6.3.6).

Vid sidan av de skyldigheter som följer direkt av den reviderade eIDAS-förordningen kan det finnas anledning att också uppställa vissa krav på aktören, avseende bl.a. associationsform, organisation och etablering. Utan att ta ställning till vilka som bör kunna komma

ifråga för ett godkännande får det anses vara lämpligt att enbart asso- ciationer med grundreglering som innebär viss garanti när det gäller varaktighet, kapitalinsats, tillfredsställande revision etc. bör accepte- ras för att allmänhetens intressen ska kunna anses vara tillvaratagna.8 Aktören ska t.ex. förfoga över tillräckliga medel för att bedriva verk- samheten under överskådlig tid och ha förmåga att bära risken för skadeståndsskyldighet. Aktören bör vidare vara etablerad i Sverige.

Vidare bör uppställas krav på ledningssystem för informations- säkerhet och nödvändiga operationella krav på tillhandahållarens verk- samhet avseende bl.a. systematisk riskhantering och internkontroll respektive personalsäkerhet.9 Det handlar således om sådana förutsätt- ningar som inte omfattas av krav enligt föreskrivna certifierings- ordningar (se avsnitt 6.3.7).

8Sådana krav förekommer bl.a. för tillståndspliktiga aktörer på finansmarknadsområdet, se t.ex. prop. 2002/03:139 s. 402.

9Ytterligare vägledning för dessa krav kan hämtas i Diggs tillitsramverk för Svenska e-legiti- mationer, se www.digg.se/digitala-tjanster/e-legitimering/tillitsnivaer-for-e- legitimering/tillitsramverk-for-svensk-e-legitimation (hämtad 2024-05-27).

139

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

Myndigheten för digital förvaltning är lämpad att tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken

Digg ska enligt sin myndighetsinstruktion samordna och stödja den förvaltningsgemensamma digitaliseringen i syfte att göra den offent- liga förvaltningen mer effektiv och ändamålsenlig.10 Med den offent- liga förvaltningen avses kommuner och regioner samt statliga myn- digheter med vissa undantag. Inom ansvarsområdet ligger bl.a. att ansvara för den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen.

Vidare har myndigheten enligt sin instruktion ett flertal uppgifter med anknytning eller direkt hänvisning till eIDAS-förordningen, så- som ansvaret för den offentliga förvaltningens tillgång till infrastruk- tur och tjänster för elektronisk identifiering och underskrift, in- begripet ansvaret för de svenska förbindelsepunkterna (noderna) för gränsöverskridande elektronisk identifiering i enlighet med eIDAS- förordningen. Myndigheten ska också uppfylla de samarbetsskyldig- heter som gäller för Sverige som medlemsstat enligt förordningen och vara gemensam kontaktpunkt för samarbetet, företräda Sverige i övriga frågor som rör gränsöverskridande elektronisk identifiering enligt förordningen samt lämna stöd och information till myndig- heter i sådana frågor.

Diggs nuvarande uppdrag och ansvar faller således väl in under den reviderade eIDAS-förordningens utökade tillämpningsområde avseende den europeiska digitala identitetsplånboken.

Andra offentliga aktörer som skulle kunna ansvara för uppgiften och som övervägts av utredningen är Polismyndigheten och Skatte- verket, vilka ansvarar för utfärdande av det nationella identitetskortet respektive identitetskort för folkbokförda i Sverige.11 Hos båda myn- digheter finns nödvändig kunskap och erfarenhet av grundidentifiering av den som ansöker om identitetshandlingar och därmed samman- hörande ärendehandläggning.12

Den europeiska digitala identitetsplånboken är i och för sig ett medel för elektronisk identifiering. Tillhandahållandet av en sådan

10Förordningen (2018:1486) med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning.

11Se förordningen (2005:661) om nationellt identitetskort och lagen (2015:899) om identitets- kort för folkbokförda i Sverige.

12För innebörden av begreppet grundidentifiering, se t.ex. delbetänkandet En säker och till- gänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 160 ff.

140

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

identitetsplånbok påminner dock mer om en form av id-växling.13 Det krävs, som vi återkommer till nedan, en e-legitimation på tillitsnivå hög för tillgång till och ibruktagande av (”onboarding”) en europeisk digital identitetsplånbok. Grundidentifieringen av användaren är där- med redan gjord.

Den primära uppgiften för den myndighet som ska ansvara för att tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken är så- ledes att ta fram och förvalta en sådan identitetsplånbok, som ska till- handahållas inom ramen för ett system för elektronisk identifiering.

I skäl 29 anges att syftet med den reviderade förordningen är att förse användaren med ”en helt mobil, säker och användarvänlig euro- peisk digital identitetsplånbok”. Det är tillhandahållarna av identitets- plånboken som ansvarar för att se till att kraven för denna är uppfyllda.14 Det är således fråga om en, i mångt och mycket, teknikintensiv upp- gift. Utvecklingen inom ifrågavarande område bör bedrivas samman- hållet av en myndighet. På så sätt kan kompetens byggas upp och stärkas samt frågorna få den kontinuitet som krävs. Mot denna bak- grund framstår Digg som mest lämpad för uppgiften att tillhanda- hålla den europeiska digitala identitetsplånboken.

Att en offentlig aktör åläggs detta ansvar innebär dock inte en skyldighet att inom den egna organisationen utveckla och ta fram en sådan identitetsplånbok med den bakomliggande infrastruktur som är nödvändig, eller att hantera alla andra aspekter av den löpande för- valtningen såsom användarsupport. Den ansvariga aktören kan upp- handla själva handhavandet av den digitala identitetsplånboken från en eller flera leverantörer.

Förslaget att en statlig myndighet utses för att tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken är, som framgått, avsett att garantera att Sverige ska kunna uppfylla kraven i den reviderade eIDAS-förordningen inom föreskriven tidsram och över tid. Sam- tidigt möjliggör vårt förslag att även privata aktörer ska ges möjlig- het att erbjuda sådana identitetsplånböcker. Digg kommer enligt vårt förslag i så fall att granska och godkänna sådana aktörer, i viss utsträck- ning mot villkor i föreskrifter som myndigheten själv kan komma att

13Begreppet id-växling brukar användas när en e-legitimation, som utfärdas efter en grund- identifiering, kan utgöra underlag vid utfärdande av andra e-legitimationer, se t.ex. betänkan- det Ett säkert ID-kort – med e-legitimation (SOU 2019:14), s. 321.

14The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework, The European Digital Identity Wallet Architecture and Reference Frame- work, ver. 1.4.0, avsnitt 3.2.

141

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

meddela. Det blir dock inte fråga om en sådan situation med dubbla roller som förslaget om en statligt tillhandahållen e-legitimation inne- bär.15 En godkänd tillhandahållare av den europeiska digitala identitets- plånboken kommer, i likhet med Digg, att stå under tillsyn. Om det finns anledning att anta att villkoren för godkännandet av den privata aktören inte längre är uppfyllda ska Digg underrätta tillsynsmyndig- heten om detta och inte vidta några ytterligare åtgärder. Det är inte aktuellt för Digg att pröva sin verksamhet med den digitala identi- tetsplånboken mot egna uppställda krav, utan myndigheten har att efterleva de skyldigheter som följer direkt av den reviderade eIDAS- förordningen och dess kommande genomförandeakter.

Användningen av den europeiska digitala identitetsplånboken för- utsätter, som redan angetts, att tillhandahållna plånboksinstanser kan valideras. Som behandlas närmare i det följande får det anses vara naturligt att det åvilar tillhandahållaren av en sådan identitetsplånbok att göra information tillgänglig för validering (se vidare avsnitt 6.3.6)

Enligt artikel 5d.1 ska medlemsstaterna utan onödigt dröjsmål informera kommissionen och samarbetsgruppen enligt artikel 46e.1 om europeiska digitala identitetsplånböcker som har certifierats och tillhandahållits. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål också informera kommissionen och samarbetsgruppen om en certifiering upphör att gälla och ange skälen till detta. Vad informationen när- mare ska innefatta framgår av artikel 5d.2. Det handlar om bl.a. om uppgifter om certifikatet och rapporten om certifieringsbedömningen för den tillhandahållna identitetsplånboken, en beskrivning av det system för elektronisk identifiering inom ramen för vilket den euro- peiska digitala identitetsplånboken tillhandahålls och system för till- fälligt upphävande eller återkallande av det anmälda systemet för elek- tronisk identifiering eller autentisering eller av de berörda äventyrade delarna. Enligt vår uppfattning får det anses naturligt att detta är en del i ansvaret för den tillhandahållande myndigheten. Ansvaret om- fattar även information om sådana europeiska digitala identitets- plånböcker som erbjuds av privata aktörer som efter granskning har godkänts som tillhandahållare.

15En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 182 ff. och 207 f.

142

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

En identitetsplånbok för både fysiska och juridiska personer

Den europeiska digitala identitetsplånboken ska, som nämnts, till- handahållas inom ramen för ett system för elektronisk identifiering. Detta framgår av artikel 5d.2 b och det följer även av bl.a. artikel 5a.5 f. I punkten 11 i sistnämnda artikel preciseras att det ska vara fråga om ett system för elektronisk identifiering med tillitsnivå hög.

Det är först när uppgifter för personidentifiering (PID) kopplats till en plånboksinstans som användaren har en giltig europeisk digital identitetsplånbok (se avsnitten 4.7 och 6.3.3). Kopplingen kommer att förutsätta en e-legitimation på tillitsnivå hög. Detta följer av arti- kel 5a.24. Av artikeln framgår förvisso att även en e-legitimation på tillitsnivå väsentlig kan komma att vara tillräcklig för anslutning och ibruktagande (”onboarding”) av den europeiska digitala identitets- plånboken. Det förutsätter dock att e-legitimationen kombineras med sådana ytterligare förfaranden för distansanslutning i säkerhets- höjande syfte och som, i förening med e-legitimationen, medför att kraven för tillitsnivå hög är uppfyllda. Reglering om detta ska fast- ställas i genomförandeakter av kommissionen (artikel 5a.24).

För närvarande finns det ingen e-legitimation på tillitsnivå hög i Sverige för allmänheten. Digg har i år fått i uppdrag att utveckla en sådan.16 Enligt det förslag som lämnades i vårt delbetänkande ska en statlig e-legitimation på tillitsnivå hög tillhandahållas den som har svenskt personnummer, alternativt samordningsnummer för perso- ner med styrkt identitet vilket inte är vilandeförklarat. Det föreslogs också en minimiålder om nio år.17 Förslaget bereds i Regeringskans- liet. Det är därmed oklart vilka villkor som kommer att gälla för att tillhandahållas den statliga e-legitimationen som ska utvecklas av Digg.

Vem som kan anskaffa en europeisk digital identitetsplånbok kan sägas bero på vem som kan tillhandahållas en e-legitimation på tillits- nivå hög (alternativt tillitsnivå väsentlig i kombination med säkerhets- höjande åtgärder). Av artikel 5a.1 följer att alla fysiska och juridiska personer ska tillhandahållas den europeiska digitala identitetsplån- boken. Att i svensk författning precisera kretsen närmare är med

16Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Myndigheten för digital förvaltning, 2023-12-21 Fi2023/00936 och Fi2023/03265 (delvis).

17En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61) s. 145 ff. Förslag om en statlig e-legitimation har lämnats också i betänkandena reboot – en omstart för den digitala förvaltningen (SOU 2017:114) och Ett säkert statlig ID-kort – med e-legitimation (SOU 2019:14).

143

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

beaktande av det anförda inte lämpligt. I avsnitt 6.3.3 återkommer vi till detta och även juridiska personers anskaffning av en identitets- plånbok, eller organisationsplånbok, som det – i särskiljande syfte – ibland också benämns.

Av den reviderade eIDAS-förordningen följer, som framgått, att en användare av den europeiska digitala identitetsplånboken ska kunna interagera inte bara med förlitande parter utan också att sådana iden- titetsplånböcker ska kunna interagera sinsemellan i syfte att bl.a. ta emot, validera och dela uppgifter för personidentifiering och elek- troniska attributsintyg på ett säkert sätt (artikel 5a.5 vi).

För att också företag och andra organisationer ska kunna arbeta med sådana utbyten i automatiserade flöden sinsemellan, behövs en europeisk digital identitetsplånbok utvecklad specifikt för juridiska personer.

Parallellt med arbetet att ta fram den europeiska digitala identitets- plånboken för fysiska personer måste således en för juridiska personer anpassad variant utarbetas. Det finns inte anledning att en sådan orga- nisationsplånbok tillhandahålls av en annan myndighet än den som tillhandahåller den europeiska digitala identitetsplånboken för fysiska personer. Det är däremot av vikt att utvecklingsarbetet sker i nära samråd och samarbete med Bolagsverket och övriga för området rele- vanta myndigheter och organisationer, såsom Tillväxtverket och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Avgiftsuttag för att tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken till juridiska personer

Som redovisats inledningsvis (avsnitt 4.7.1) ska utfärdandet, använd- ningen och återkallandet av europeiska digitala identitetsplånböcker vara utan kostnad för fysiska personer (se artikel 5a.13). Motsvar- ande begränsning finns enligt den reviderade eIDAS-förordningen inte för juridiska personer som vill ansöka om en europeisk digital identitetsplånbok, en s.k. organisationsplånbok.

Anskaffandet av en organisationsplånbok syftar till att tillgodose den enskilda organisationens behov. Även om full kostnadstäckning inte kommer att uppnås är det naturligt att tillhandahållandet finan- sieras av användarna genom avgifter (se, för motsvarande bedömning avseende tillhandahållande av personidentifieringsuppgifter till organi- sationsplånboken, avsnitt 6.3.3). Regeringen, eller efter regeringens

144

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

bemyndigande, den myndighet som tillhandahåller den europeiska digitala identitetsplånboken för juridiska personer ska därför ges möj- lighet att införa ett avgiftssystem. Närmare bestämmelser om avgifts- systemets utformning kan meddelas med stöd av föreslaget bemyn- digande som tas in i kompletteringslagen.

6.3.2Den tillhandahållande myndigheten får meddela vissa ytterligare föreskrifter

Utredningens förslag: Den myndighet som utsetts att tillhanda- hålla den europeiska digitala identitetsplånboken får meddela före- skrifter om:

ytterligare funktioner för den europeiska digitala identitets- plånboken, inbegripet interoperabilitet med befintliga nationella medel för elektronisk identifiering (artikel 5a.7 i EU:s revide- rade förordning om elektronisk identifiering) och

undantag från krav att tillhandahålla öppen källkod (artikel 5a.3 i nämnda förordning).

Utredningens bedömning: Det finns för närvarande inte behov av att meddela föreskrifter om åtgärder för att säkerställa att fysiska personers kostnadsfria användning av kvalificerade elek- troniska underskrifter är begränsad till icke-yrkesmässiga ända- mål (artikel 5a.5 andra stycket).

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Det finns behov av ytterligare föreskriftsbemyndiganden

Den reviderade eIDAS-förordningen innehåller krav som enligt vår bedömning inte för närvarande, men i framtiden kan komma att kräva ytterligare föreskrifter. Den tillhandahållande myndigheten ska därför få meddela föreskrifter för att reglera eventuella ytterligare funktioner för de europeiska digitala identitetsplånböckerna, inbegripet intero- perabilitet med befintliga nationella medel för elektronisk identifi- ering (artikel 5a.7) och om undantag från krav på att tillhandahålla öppen källkod (artikel 5a.3). Föreskrifter om sådana undantag får gälla

145

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

källkod för bibliotek, kommunikationskanaler eller andra element som inte finns på användarenheten, förutsatt att det finns skäl med hänsyn till den allmänna säkerheten, se skäl 33 i ingressen till den reviderade eIDAS-förordningen.

Det saknas behov av att begränsa fysiska personers kostnadsfria användning av kvalificerade elektroniska underskrifter

Förordningen tillåter att medlemsstaterna föreskriver proportionella åtgärder för att säkerställa att fysiska personers kostnadsfria använd- ning av kvalificerade elektroniska underskrifter är begränsad till icke- yrkesmässiga ändamål (artikel 5a.5 andra stycket). Enligt vår bedöm- ning skulle ett sådant behov kunna aktualiseras vid användning av den europeiska digitala identitetsplånboken inom ramen för enskild näringsverksamhet, för vilken organisationsnumret motsvaras av per- sonnumret för en fysisk person. Vi bedömer emellertid att den eko- nomiska nyttan en sådan föreskrift skulle medföra är försumbar i för- hållande till de kostnader som ett system för att särskilja användningen skulle innebära. Av det skälet bedömer vi att det för närvarande inte finns behov av att meddela några sådana föreskrifter.

6.3.3Tillhandahållare av uppgifter för personidentifiering

Utredningens förslag: De statliga myndigheter som regeringen bestämmer ska tillhandahålla elektroniska attesteringar av sådana uppgifter för personidentifiering för fysiska och juridiska personer (PID respektive LPID) som förutsätts för att en europeisk digital identitetsplånbok ska kunna användas som medel för elektronisk identifiering.

För tillhandahållande av uppgifter för personidentifiering till juridiska personer får en avgift tas ut av den myndighet som till- handahåller sådana uppgifter.

Utredningens bedömning: Myndigheten för digital förvaltning, Polismyndigheten och Skatteverket är, var för sig, lämpade att till- handahålla PID avseende fysiska personer. Effektivitetsskäl talar för att uppgiften bör utföras av Myndigheten för digital förvaltning.

146

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Bolagsverket, Skatteverket och Statistiska centralbyrån är, var för sig, lämpade att tillhandahålla LPID för juridiska personer. Effektivitetsskäl talar för ett sammanhållet ansvar hos en myndig- het och att uppgiften bör utföras av Bolagsverket.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Inledning

En förutsättning för användning av den europeiska digitala identitets- plånboken som medel för identifiering och för bl.a. lagring av elek- troniska attributsintyg är, som tidigare konstaterats, att den först förses med uppgifter för personidentifiering relaterade till en fysisk eller juridisk person, dvs. det som i detta sammanhang även benämns PID (”personal identification data”). Enligt artikel 3.3 definieras upp- gifter för personidentifiering som:

en uppsättning uppgifter som utfärdas i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt, som gör det möjligt att fastställa identiteten på en fysisk eller juridisk person eller på en fysisk person som företräder en annan fysisk person eller en juridisk person

För att särskilja PID för fysiska personer från PID för juridiska per- soner förekommer även förkortningen LPID (”legal PID”). Om inte särskilt anges i det följande omfattar PID, i förekommande fall, även LPID.

Iskäl 19 till den reviderade eIDAS-förordningen anges att det endast är medlemsstaternas behöriga myndigheter som kan fastställa identiteter med en hög tillförlitlighetsnivå och därmed garantera att en person faktiskt är den som han eller hon påstår sig vara. Av den anledningen måste tillhandahållandet av de europeiska digitala iden- titetsplånböckerna bygga på den juridiska identiteten för unions- medborgare, invånare i unionen eller juridiska personer.

Genom att europeiska digitala identitetsplånböcker förses med utfärdade PID är det, på ett tekniskt tillförlitligt sätt, möjligt att elek- troniskt visa att den som förfogar däröver har en identitet som är registrerad i en befolkningsdatabas. Utfärdade PID är en attestering

147

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

i elektronisk form.18 Med andra ord utgör PID bestyrkta och tekniskt kontrollerbara uppgifter om att en person har en i en medlemsstat registrerad identitet som fortfarande är i kraft.

Detta kräver dock att det inte får finnas två personer med samma uppgiftsuppsättning avseende obligatoriska attribut, och att dessa ut- görs av åtminstone minimiuppsättningen enligt kommissionens genomförandeförordning CIR 2015/1501.19

Iden reviderade eIDAS-förordningen används inte uttrycket ”till- handahållare” i anslutning till ”uppgifter för personidentifiering”.

I stället föreskrivs i artikel 5a.18 att medlemsstaterna ska informera kommissionen om ”de organ som ansvarar för att säkerställa att upp- gifter för personidentifiering är kopplade till den europeiska digitala identitetsplånboken i enlighet med artikel 5a.5 f”. Av sistnämnda arti- kel följer att ifrågavarande uppgifter är sådana som är ”tillgängliga från det system för elektronisk identifiering under vilket den euro- peiska digitala identitetsplånboken tillhandahålls”. Det ansvariga orga- net ska alltså säkerställa att dessa uppgifter på ett unikt sätt avser personen i fråga och är kopplade till identitetsplånboken.

Däremot används benämningen tillhandahållare av PID i den s.k. ARF:en (se avsnitt 4.7.2). Där anges att tillhandahållare av PID är betrodda enheter (”trusted entities”) som ansvarar för att:

verifiera identiteten hos en användare av den digitala identitets- plånboken i enlighet med kraven för tillitsnivå hög,

utfärda PID till den digitala identitetsplånboken i ett harmonise- rat gemensamt format, och

göra information tillgänglig för förlitande parter för att möjlig- göra validering av PID.20

18The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework, The European Digital Identity Wallet Architecture and Reference Frame- work, ver. 1.4.0, avsnitt 5.1.

19Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1501 av den 8 september 2015 om interoperabilitetsramverket enligt artikel 12.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska trans- aktioner på den inre marknaden. Genom kommande genomförandeakter kan antas att den obli- gatoriska uppgiftsuppsättningen kommer att få kompletteras med ytterligare, frivilliga, attribut.

20Villkoren för dessa tjänster ska fastställas av varje medlemsstat, se The Common Union Tool- box for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework, The Euro- pean Digital Identity Wallet Architecture and Reference Framework, ver. 1.4.0, avsnitt 3.3.

148

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Verifiering av identiteten hos användaren, som innebär att det görs kontroller av bl.a. att attribut stämmer med schema och att utfär- daren är utgivare av schemat, är således en grundförutsättning för anslutning och ett ibruktagande av en identitetsplånboksinstans (”on- boarding”). Som konstateras i avsnitten 4.7 och 6.3.1 krävs för kopp- ling av PID till en identitetsplånboksinstans att användaren har en e-legitimation med tillitsnivå hög, eller med tillitsnivå väsentlig i för- ening med sådana säkerhetshöjande åtgärder som avses att regleras i kommande genomförandeakter enligt artikel 5a.24. Grundidentifier- ingen av användaren är således redan gjord.

Utöver fysiska personer avses med användare bl.a. en juridisk per- son eller en fysisk person som företräder en juridisk person (se defini- tionen i artikel 3.5a). Vem som i praktiken kan vara en användare beror på medlemsstaternas nationella lagstiftning. Det finns inget i svensk lagstiftning som hindrar en juridisk person från att vara en användare i den reviderade eIDAS-förordningens mening.

Till skillnad mot fysiska personer kan dock juridiska personer i Sverige inte identifiera sig elektroniskt (eller analogt). Att kontrollera identiteten hos en användare av en europeisk digital identitetsplånbok i samband med anslutning och ibruktagande (”onboarding”) får, i fråga om en juridisk person, förstås som att det är dess behöriga represen- tants eller företrädares identitet som kontrolleras.

Validering är en process genom vilken det kontrolleras och be- kräftas att data i elektronisk form är giltiga i enlighet med förord- ningen (se definition i artikel 3.41). Av artikel 5b.9 framgår att för- litande parter ”ska ansvara för genomförandet av förfarandet för autentisering och validering av uppgifter för personidentifiering och elektroniska attributsintyg som begärts från en europeisk digital iden- titetsplånbok”. På tillhandahållaren av PID åvilar därmed att göra information tillgänglig för förlitande parter för att möjliggöra vali- dering av PID. Ogiltighet föranleds av att giltighetstiden löpt ut eller att tillhandahållaren återkallat utfärdade PID (se avsnitt 4.7.5).

Återkallelse av PID, tillika tillgängliggörande av information för validering, förutsätter att tillhandahållaren har uppdaterad informa- tion om utfärdade PID. I skrivande stund råder oklarhet om vilken eller vilka tekniska lösningar som kommer att bli aktuella för att skapa tillit i ekosystemet för den europeiska digitala identitetsplånboken.

Ivåra överväganden har vi utgått från att tillhandahållare av PID där- för behöver ha en förteckning eller en lösning liknande den tillits-

149

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

förteckning som möjliggör validering av kvalificerade betrodda tjänster (se mer om detta i avsnitt 6.3.6).

Vilken eller vilka myndigheter är lämpade för uppgiften att tillhandahålla PID för koppling till en europeisk digital identitetsplånbok för fysiska personer?

Den eller de aktörer som utfärdar eller tillhandahåller t.ex. officiella fysiska identitetshandlingar, e-legitimationer, eller den europeiska digitala identitetsplånboken kan vara tillhandahållare av PID. Till- handahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken får alltså (men behöver inte) vara samma aktör som tillhandahåller PID. Om det är en och samma aktör ska den dock uppfylla samtliga krav för såväl tillhandahållare av PID som tillhandahållare av den europeiska identitetsplånboken.21

Nödvändiga uppgifter för tillhandahållande av PID för fysiska personer finns i folkbokföringsdatabasen som Skatteverket ansvarar för. Myndigheten utfärdar även identitetshandlingar enligt lagen om identitetskort för folkbokförda i Sverige, och har därmed förutsätt- ningar att utföra denna uppgift. Detsamma gäller Polismyndigheten som, utöver pass, utfärdar det nationella identitetskortet enligt förord- ningen om nationellt identitetskort, och har därigenom egen tillgång till uppgifter för personidentifiering för fysiska personer.

Givet att lämnat förslag om statlig e-legitimation genomförs och Digg utses till utfärdare kan det vara möjligt att samhantera utfär- dande av den statliga e-legitimationen och tillhandahållande av PID för fysiska personer.22 Digg har, i sådant fall, i egenskap av ansvarig för den föreslagna databasen över statliga e-legitimationer tillgång till nödvändiga uppgifter för att tillhandahålla PID för fysiska personer. Om förslaget om den statliga e-legitimationen inte genomförs kan Digg enligt 2 kap. 8 § första stycket lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet med- ges direktåtkomst till uppgift om bl.a. person- och samordnings- nummer, namn, adress och avregistrering från folkbokföringen.23 Det

21The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework, The European Digital Identity Wallet Architecture and Reference Frame- work, ver. 1.4.0, avsnitt 3.3.

22En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61) s. 180 ff.

23Se prop. 2020/21:160 s. 16 f.

150

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

bedöms därmed inte finnas något sekretesshinder för överföring av nödvändiga uppgifter för tillhandahållandet av PID.

Möjligheten att samhantera tillhandahållande av PID för fysiska personer med tillhandahållandet av själva identitetsplånboken talar för att det bör vara en och samma myndighet som ansvarar för upp- gifterna. Mot bakgrund av vår bedömning i föregående avsnitt är det således mest lämpligt att Digg ges i uppdrag att tillhandahålla PID för fysiska personer.

Vilken eller vilka myndigheter är lämpade för uppgiften att tillhandahålla PID för koppling till en europeisk digital identitetsplånbok för juridiska personer?

När det gäller uppgifter för personidentifiering för juridiska perso- ner råder delvis andra förutsättningar, inte minst den omständigheten att det handlar om flera olika kategorier av associationer.

Enligt gällande interoperabilitetsramverk utgörs de obligatoriska personidentifieringsuppgifterna för juridiska personer av ”nuvarande juridiska namn” och ”en unik identitetsbeteckning som satts samman av den utsändande medlemsstaten i enlighet med de tekniska speci- fikationerna för gränsöverskridande identifiering och som är mest beständig i tid”.24

Organisationsnummer är den identitetsbeteckning som i Sverige tilldelas juridiska personer, exempelvis företag och ideella organisatio- ner. Ett tilldelat organisationsnummer får inte ändras eller användas på nytt vid tilldelning av nummer (4 § lagen [1974:174] om identitets- beteckning för juridiska personer m.fl.). Det innebär att ett organi- sationsnummer är evigt och unikt.25 Som sådant omfattas därmed organisationsnummer av definitionen av uppgifter för personidenti- fiering för juridiska personer i eIDAS-förordningen och interopera- bilitetsramverket.

24Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1501 av den 8 september 2015 om inter- operabilitetsramverket enligt artikel 12.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden. Minimiuppsättningen av uppgifter för juridiska personer finns i bila- gan till genomförandeförordningen.

25En juridisk person behåller ett tilldelat nummer under hela sin livstid och numret får aldrig tilldelas någon annan juridisk person (prop. 1974:56 s. 19). I vissa fall kan ett organisationsnum- mer återaktiveras i organisationsnummerregistret. För svenska juridiska personer prövas åter- aktivering av ett organisationsnummer utifrån bestämmelserna i förvaltningslagen (2017:900).

151

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

Alla juridiska personer har dock inte ett organisationsnummer. I 1 § nyss nämnda lag anges vilka organisationer som ska ha ett orga- nisationsnummer:

1.aktiebolag, europabolag och europakooperativ med säte i Sverige, handelsbolag, ekonomiska föreningar och samfällighetsföreningar, ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, för- säkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar,

2.erkända arbetslöshetskassor och andra inrättningar som enligt lag eller annan författning står under offentlig tillsyn,

3.kommuner, regioner, kommunalförbund och andra organ för sam- verkan mellan kommuner,

4.registrerade trossamfund och deras organisatoriska delar, och

5.stiftelser.

Även andra juridiska personer ska tilldelas organisationsnummer, t.ex. ideella föreningar, om den juridiska personen eller en statlig myndig- het begär det. Detta gäller även enkla bolag, partrederier och utländ- ska företags filialer i Sverige (2 §). Därutöver får statliga myndigheter tilldelas organisationsnummer (3 §).

Till skillnad från personnummer och samordningsnummer till- delas organisationsnummer inte heller av en och samma aktör utan av den myndighet som registrerar den juridiska personen när den bildas eller när det annars finns anledning att föra in organisationen i myn- dighetens register. De som främst hanterar tilldelning av organisa- tionsnummer är Bolagsverket (för t.ex. aktiebolag), Skatteverket (för t.ex. stiftelser och ideella föreningar) och Statistiska centralbyrån (för t.ex. kommuner samt statliga och regionala myndigheter). De övriga myndigheterna är Kammarkollegiet, Lantmäteriet, Länsstyrelsen och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.26

Skatteverket har tillsynen över tilldelningen av organisations- nummer och för också ett centralt register över tilldelade organisa- tionsnummer i hela landet (5 §). Utöver organisationsnummer finns i registret uppgift om namn, adress, geografiska koder för säte (län och kommun), kod för juridisk form, markering i förekommande fall för konkurs och likvidation, tidpunkt för registrering och even-

26www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2024.1/1725.html (hämtad 2024-05-27).

152

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

tuell avregistrering i organisationsnummerregistret. Efter registrering i organisationsnummerregistret får alla registrerade ett meddelande om tilldelat organisationsnummer. Även vid inaktivering sänds ett meddelande ut. Flera myndigheter får automatiskt uppgift om insätt- ning, ändring och avregistrering av organisationsnummer.27 Det har inte framkommit något behov av författningsreglering för en sådan uppgiftsöverföring.

Vid sidan av Skatteverkets register över organisationsnummer finns även ett allmänt företagsregister.28 Det är Statistiska centralbyrån som ansvarar för detta register enligt förordningen (1984:692) om det allmänna företagsregistret. Registret omfattar uppgifter om bl.a. de associationer som har tilldelats organisationsnummer enligt lagen om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl., enskilda när- ingsidkare som har förts in i ett handelsregister, fysiska personer och dödsbon som regelbundet bedriver näringsverksamhet eller som regel- bundet har någon anställd (2 §). Eftersom registret omfattar alla som har tilldelats organisationsnummer ingår uppgifter även för exempel- vis kommuner och myndigheter (som här också går under benäm- ningen företag). Registret innehåller en mängd ytterligare uppgifter relaterade till de registrerade företagen än Skatteverkets organisations- nummerregister (6–9 §§).

Det allmänna företagsregistret uppdateras kontinuerligt med upp- gifter från främst Skatteverket och Bolagsverket, men även genom Statistiska centralbyråns egna utredningar (19 §). Såväl myndigheter som enskilda får använda registret (5 §). Utlämnande av uppgifter sker i form av utskrift, på medium för automatisk databehandling eller genom att en eller flera terminaler eller datorer ansluts till registret (16 §).

Även Bolagsverket har ansvar att bl.a. tillhandahålla effektiva och ändamålsenliga system för registreringsärenden. I verkets uppdrag in- går ett ansvar att registrera t.ex. företag och föreningar. Ansvaret är dock, som framgått, avgränsat till särskilt angivna associationer. Det rör sig exempelvis om banker, Europabolag, försäkrings- och tjänste- pensionsföretag, samt övriga aktiebolag respektive ekonomiska för-

27www.skatteverket.se/foretag/drivaforetag/startaochregistrera/organisationsnummer.4.361dc 8c15312eff6fd235d1.html?q=register+organisationsnummer (hämtad 2026-05-27).

28Registret är urvalsram för statistiska undersökningar och ger underlag för sammanställ- ningar av uppgifter om företag och arbetsställen i Sverige. Uppgifterna i registret kan dessutom nyttjas av andra för att komplettera och kontrollera uppgifter i andra register samt komplet- tera och kontrollera uppgifter i övrigt om de fysiska och juridiska personer som omfattas av registret (4 § förordningen om det allmänna företagsregistret).

153

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

eningar, Europakollektiv, samt filialer (dvs. ett utländskt företag som bedriver näringsverksamhet i Sverige genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning).29

Varken det centrala registret över organisationsnummer, det all- männa företagsregistret, eller Bolagsverkets register innehåller således uppgifter om samtliga juridiska personer som enligt den reviderade eIDAS-förordningen ska kunna tillhandahållas en sådan identitets- plånbok (härefter organisationsplånbok). De juridiska personer för vilka organisationsnummer inte är ett författningsreglerat krav kom- mer alltså att behöva begära att tilldelas ett sådant av ansvarig myn- dighet. Först när organisationsnummer är registrerat finns förutsätt- ning för att en organisationsplånbok ska kunna tillhandahållas.

Vad gäller kravet på kontroll av användarens identitet får, som tidi- gare anförts, det förstås på så vis att det är identiteten hos den juridiska personens behöriga representant eller företrädare som avses.

Som framgått innehåller registret över organisationsnummer och det allmänna företagsregistret, till skillnad från Bolagsverkets register, inte uppgifter om behöriga företrädare. I nuläget går det således inte att, vid anslutning till organisationsplånboken och via densamma, åstadkomma en automatiserad process för kontroll av behöriga före- trädares identitet mot uppgifter i befintliga register, utan annan han- tering kommer att krävas beträffande vissa juridiska personer och deras företrädare.

Det ligger inte inom ramen för utredningens uppdrag att se över vare sig förutsättningarna för att samla ansvaret för registrering av samtliga juridiska personer hos en och samma myndighet eller inne- hållet i förda register.

Oberoende av rådande omständigheter får det, av kostnads- och effektivitetsskäl, anses vara motiverat att hos en myndighet samla ansvaret att tillhandahålla LPID för den europeiska digitala identitets- plånboken. I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s för- ordning om elektronisk identifiering ska därför införas en bestäm- melse som bemyndigar regeringen att utse den myndighet som för juridiska personer ska tillhandahålla sådana uppgifter för person- identifiering som avses i artikel 3 i EU:s förordning om elektronisk identifiering, och som ska kunna kopplas till den europeiska digitala identitetsplånboken.

29https://bolagsverket.se/omoss/varverksamhet/vadviregistrerar.2069.html (hämtad 2024-05-27).

154

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Samtliga här redovisade myndigheter är lämpade för en sådan upp- gift. De har eller kan medges tillgång till erforderliga uppgifter för tillhandahållande av LPID, såsom organisationsnummer, i de register som redan förs av respektive myndighet genom elektroniskt utläm- nande, t.ex. direktåtkomst.30 Något sekretesshinder bedöms inte före- ligga för överföring av nödvändiga uppgifter för tillhandahållandet av LPID.

Bolagsverkets ansvar omfattar visserligen inte samtliga juridiska personer som ska kunna tillhandahållas en europeisk digital identi- tetsplånbok, men likväl lejonparten av associationer som kan förvän- tas anskaffa en sådan organisationsplånbok. Nuvarande ansvars- områden och den omständigheten att Bolagsverket, tillsammans med finska staten, leder ett av de tidigare nämnda storskaliga pilotprojek- ten avseende den europeiska digitala identitetsplånboken31 gör verket rustat för uppgiften att tillhandahålla uppgifter för personidentifier- ing för den europeiska digitala identitetsplånboken för juridiska per- soner. Vi bedömer därför det lämpligt att Bolagsverket ansvarar för denna uppgift.

Beträffande enskilda näringsidkare har, vid utredningens kontak- ter med Bolagsverket, anförts att dessa inte torde kunna omfattas av den kategori aktörer som kan tillhandahållas en organisationsplånbok, dvs. europeisk digital identitetsplånbok för juridiska personer, efter- som en enskild näringsidkare enligt svensk rätt inte omfattas av be- greppet juridisk person. En enskild näringsidkare kan således inte till- delas ett organisationsnummer vilket, som tidigare anförts, utgör en obligatorisk uppgift för LPID.

Den som driver enskild näringsverksamhet har däremot möjlighet att i, och genom, en tillhandahållen europeisk digital identitetsplånbok för fysiska personer lagra, respektive uppvisa, elektroniska attributs- intyg som styrker behörighet att agera som företrädare för den enskilda näringsverksamheten.

30Det bör primärt vara en fråga för inblandade myndigheter att bestämma hur ett elektroniskt informationsutbyte organiseras mellan myndigheterna, jfr prop. 2019/20:106 s. 54 ff.

31EU Digital Identity Wallet Consortium, se https://eudiwalletconsortium.org/#. Se även avsnitt 4.7.3.

155

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

Avgiftsuttag för tillhandahållande av uppgifter för personidentifiering att kopplas till den europeiska digitala identitetsplånboken för juridiska personer

Som redovisats inledningsvis (avsnitt 4.7.1) ska utfärdandet, använd- ningen och återkallandet av europeiska digitala identitetsplånböcker vara utan kostnad för fysiska personer (se artikel 5a.13). Motsvar- ande begränsning finns enligt den reviderade eIDAS-förordningen inte för juridiska personer som vill ansöka om en europeisk digital identitetsplånbok eller tillhandahållande av uppgifter för person- identifiering som kan koppas till densamma.

Anskaffandet av uppgifter om personidentifiering som kan kopp- las till en europeisk identitetsplånbok för juridiska personer syftar till att tillgodose den enskilda organisationens behov. Även om full kostnadstäckning inte kommer att uppnås är det naturligt att till- handahållandet av personidentifieringsuppgifter till den europeiska digitala identitetsplånboken för juridiska personer finansieras av användarna genom avgifter (se, för motsvarande bedömning avseende tillhandahållandet, avsnitt 6.3.1). Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, den myndighet som tillhandahåller uppgifter för personidentifiering för juridiska personer ska därför ges möjlighet att införa ett avgiftssystem. Närmare bestämmelser om avgiftssys- temets utformning kan meddelas med stöd av föreslaget bemyndi- gande som tas in i kompletteringslagen.

6.3.4Elektroniska attributsintyg

Utredningens bedömning: Bestämmelserna om elektroniska attri- butsintyg i EU:s reviderade förordning om elektronisk identifi- ering är direkt tillämpliga och träffar bl.a. utfärdare av sådana intyg och förlitande parter. Det finns därmed inte anledning att genom ytterligare reglering på nationell nivå styra offentliga eller privata aktörer att utfärda, validera och godta elektroniska attributsintyg i enlighet med förordningens krav och förutsättningar.

Om behov skulle uppkomma finns möjligheter för regeringen att med andra styrmedel verka för att myndigheter och andra offent- liga aktörer anpassar sina system och digitala tjänster för att uppfylla kraven beträffande elektroniska attributsintyg i den reviderade EU- förordningen och kommande genomförandeakter på området.

156

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Skälen för utredningens bedömning

Som närmare redovisas i avsnitt 4.9.2 introduceras i den reviderade eIDAS-förordningen den nya betrodda tjänsten utfärdande av elek- troniska attributsintyg samt validering av dessa intyg (se definition i artikel 3.18 g och 3.18 h). Elektroniska attributsintyg ska tillhanda- hållas till europeiska digitala identitetsplånböcker på ett sätt som möj- liggör för en identitetsplånbok att efterfråga, hämta, lagra och hantera attributsintygen oavsett i vilket medlemsland som identitetsplån- boken har tillhandahållits. Det är därför nödvändigt med harmoni- serade referensstandarder, tekniska specifikationer och förfaranden för dessa tjänster och intyg, vilka kommer att fastställas av kommis- sionen i genomförandeakter.

Ett skäl för att den nya tjänsten införs är att det konstaterats att det föreligger hinder eller svårigheter för unionsmedborgare och in- vånare i unionen att på ett säkert sätt och med en hög nivå av data- skydd utbyta digital information över gränserna om sin identitet, såsom adress, ålder och yrkeskvalifikationer, körkort och andra till- stånd eller betalningsuppgifter.

Syftet är således att det ska bli möjligt att utfärda och hantera till- förlitliga elektroniska attribut att användas av unionsmedborgare och invånare i unionen i privata och offentliga transaktioner. Denna möj- lighet kan antas bidra till att minska den administrativa bördan för användare. Vi menar att detta på sikt gäller även för förlitande parter som godtar den europeiska digitala identitetsplånboken i sina erbjudna tjänster.

Ett angivet exempel på användarfall är möjligheten att bevisa inne- hav av ett giltigt körkort utfärdat av en myndighet i en medlemsstat och som kan verifieras och godtas av bl.a. berörda myndigheter i andra medlemsstater. Det anges vidare att medborgare och invånare i EU bör även kunna förlita sig på sina uppgifter om social trygghet eller fram- tida digitala resehandlingar i ett gränsöverskridande sammanhang (skäl 54 i förordningens ingress, se även avsnitt 4.7.1 och figur 4.3).

Alla tillhandahållare av tjänster som utfärdar attesterade attribut i elektroniskt format, såsom examensbevis, licenser, personbevis eller befogenheter och uppdrag att företräda fysiska eller juridiska personer eller agera på deras vägnar anses enligt förordningen vara en tillhanda- hållare av betrodda elektroniska attributsintyg (skäl 55). Aktörer inom offentlig sektor kan vara utfärdare av elektroniska attributs-

157

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

intyg (såväl som parter som förlitar sig på sådana intyg). Det finns däremot inget uttryckligt krav på att offentliga aktörer själva ska ut- färda elektroniska attributsintyg.

I likhet med övriga betrodda tjänster kan utfärdande och valider- ing av elektroniska attributsintyg vara kvalificerade eller icke-kvali- ficerade, beroende på vilka krav som uppställs för tjänsten och dess tillhandahållare. Av definitionerna framgår vidare att attributsintygen i sig indelas i olika kategorier: elektroniskt attributsintyg (artikel 3.44), kvalificerat elektroniskt attributsintyg (artikel 3.45) och elektroniskt attributsintyg utfärdat av eller på uppdrag av ett offentligt organ som ansvarar för en autentisk källa (artikel 3.46).

Attribut som baseras på autentiska källor (se definition av autentisk källa i artikel 3.47) ska kunna kontrolleras mot källan. Detta följer av artikel 45e i den reviderade eIDAS-förordningen. Av förordning- ens bilaga VI framgår en minimiuppsättning av sådana attribut. Det finns ingen yttre gräns för vilka attribut som kan komma att bli aktuella att använda och den europeiska digitala identitetsplånboken med dess attributsintyg skulle därmed på sikt kunna användas i bredare sammanhang än vad som följer av minimiuppställningen.32

Enligt artikel 45e är det är endast kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster för elektroniska attributsintyg som, på begäran av en användare av europeisk digital identitetsplånbok, ska få kontrol- lera på elektronisk väg äktheten hos åtminstone attributen i minimi- uppsättningen av attributen i nämnda bilaga. Sådana tillhandahållare står under tillsyn.

Kontroll av äktheten hos attributet får göras gentemot den rele- vanta autentiska källan på nationell nivå eller via särskilt utsedda mellanhänder som är erkända på nationell nivå i enlighet med unions- rätten eller nationell rätt.

Det är medlemsstaterna som ska säkerställa att åtgärder vidtas som gör den föreskrivna kontrollen möjlig. Sådana eventuella åtgär- der ska vidtas inom 24 månader från ikraftträdandet av de genom- förandeakter som avses i artiklarna 5a.23 och 5c.6. Sådana rättsakter ska antas senast den 21 november 2024.

För att Sverige ska efterleva förordningskraven behöver offent- liga aktörer se över vilka autentiska källor som finns och som kan användas för utfärdande och kontroll av elektroniska attributsintyg. Dessa aktörer måste, i förekommande fall, också genomföra nödvän-

32Se även Myndigheten för digital förvaltning, Digital plånbok, 2022-01-11, s. 13.

158

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

diga tekniska anpassningar för att efterleva kraven, som alltså följer direkt av förordningen och bestämmelser i kommande genomför- andeakter.33 Med hänsyn till den snäva tidsramen kan detta innebära en utmaning. Om behov uppstår kan det finnas anledning att över- väga om det tidigare lämnade förslaget om en förvaltningsgemensam valideringstjänst för elektroniska underskrifter och stämplar bör ut- vidgas till att omfatta även validering av attributsintyg, i syfte att underlätta arbetet för offentliga aktörer.34 Detta behöver dock ut- redas närmare i vederbörlig ordning, vilket inte ryms inom vårt upp- drag eller dess tidsram.

Offentliga aktörer ska i egenskap av förlitande parter därutöver, på användares begäran, godta europeiska digitala identitetsplånböcker med dess attributsintyg (också när det inte är fråga om gränsöverskrid- ande användning). Med anledning av identitetsplånbokens modell för decentraliserade identitetslösningar kan även detta kräva föränd- ringar av aktörernas tekniska system och erbjudna tjänster.

Skyldigheterna såvitt avser elektroniska attributsintyg framgår direkt av den reviderade eIDAS-förordningen. En förutsättning för att de aktörer som omfattas av skyldigheterna ska kunna tillämpa berörda bestämmelser är, som anförts, att de har anpassat sina tjänster och tekniska system efter uppställda krav. För närvarande finns inte anledning att genom ytterligare nationell författningsreglering styra offentliga eller privata aktörer att utfärda elektroniska attributsintyg, möjliggöra validering av attribut baserade på autentiska källor och godta elektroniska attributsintyg i enlighet med förordningens krav och förutsättningar. Vi bedömer att eventuellt behov av nationell reglering i syfte att exempelvis fastställa ytterligare ansvar och skyldig- heter för berörda aktörer får övervägas först när kommissionen har antagit avsedda genomförandeakter på detta område.

Om det bedöms vara nödvändigt eller lämpligt kan regeringen även genom t.ex. regeringsuppdrag verka för att myndigheter – särskilt sådana som med författningsstöd ansvarar för berörda autentiska källor – anpassar sina system och digitala tjänster för att uppfylla den reviderade eIDAS-förordningens krav.

33För den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet har vi uppdragit åt Governo AB att göra en kartläggning av offentliga aktörer som berörs i artikel 45e i den reviderade eIDAS-förord- ningen, se bilaga 4 till detta slutbetänkande.

34Vem kan man lita på? (SOU 2021:9), s. 165 ff. Se även Myndigheten för digital förvaltning a.a. s. 25.

159

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

6.3.5Kostnadsfria valideringsmekanismer

Utredningens förslag: Den myndighet regeringen bestämmer ska tillhandahålla

en kostnadsfri valideringsmekanism som säkerställer att euro- peiska digitala identitetsplånböckers äkthet och giltighet kan kontrolleras.

en kostnadsfri valideringsmekanism som gör det möjligt för användare av europeiska digitala identitetsplånböcker att kon- trollera äkthet och giltighet för identiteten hos de förlitande parter som registrerats i enlighet med artikel 5b i EU:s revi- derade förordning om elektronisk identifiering.

Utredningens bedömning: Föreslagna kostnadsfria validerings- mekanismer bör tillhandahållas av statliga myndigheter för att säkerställa att förordningens krav på angivna funktioner uppfylls över tid.

Den tillhandahållande myndigheten respektive tillsynsmyndig- heten är lämpade att tillhandahålla valideringsmekanismerna.

Den tillhandahållande myndigheten bör ansvara för att – i en- lighet med artikel 5a.18 d i EU:s reviderade förordning om elektro- nisk identifiering – informera kommissionen om den mekanism som gör det möjligt att validera de uppgifter för personidenti- fiering som avses i artikel 5a.5 f i nämnda förordning.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Medlemsstaterna ska tillhandahålla kostnadsfria valideringsmekanismer

Enligt förordningens artikel 5a.8 ska medlemsstaterna tillhandahålla kostnadsfria valideringsmekanismer för de europeiska digitala iden- titetsplånböckerna. Funktionen validering definieras i förordningen som en process genom vilken det kontrolleras och bekräftas att data i elektronisk form är giltiga i enlighet med förordningen (artikel 3.41).

Valideringsmekanismerna ska tillhandahållas av medlemsstaterna i syfte att a) säkerställa att europeiska digitala identitetsplånböckers äkthet och giltighet kan kontrolleras och b) göra det möjligt för an-

160

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

vändare av europeiska digitala identitetsplånböcker att kontrollera äkt- het och giltighet för identiteten hos de förlitande parter som registre- rats i enlighet med artikel 5b (artikel 5a.8).35

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de båda valider- ingsmekanismerna – liksom en valideringsmekanism för uppgifter för personidentifiering (se mer om denna mekanism nedan) – utan onödigt dröjsmål (artikel 5a.18 d och 5a.18 e).

Enligt vår bedömning finns det inga bestämmelser i förordningen som medför att en viss aktör bör tilldelas ansvaret för att tillhanda- hålla de kostnadsfria valideringsmekanismerna. För att säkerställa att de angivna mekanismerna kontinuerligt finns tillgängliga för kostnads- fri användning anser vi emellertid att statliga myndigheter ska ansvara för att tillhandahålla dem. Det framstår då som ändamålsenligt att valideringsmekanismen som säkerställer att europeiska digitala identi- tetsplånböckers äkthet och giltighet kan kontrolleras tillhandahålls av den myndighet som ansvarar för att tillhandahålla den digitala iden- titetsplånboken. På samma sätt är det ändamålsenligt att tillsynsmyn- digheten tillhandahåller valideringsmekanismen som gör det möjligt för användare av europeiska digitala identitetsplånböcker att kontrol- lera äkthet och giltighet för identiteten hos de förlitande parter som registrerats i enlighet med artikel 5b, eftersom myndigheten föreslås ansvara för registret över förlitande parter.

Kommissionen ska även informeras om den mekanism som gör det möjligt att validera personidentifieringsuppgifter

I det förslag till reviderad förordning som kommissionen presen- terade den 3 juni 2021 angavs i artikel 6a.5 (i den reviderade eIDAS förordningen artikel 5a.8) att medlemsstaterna skulle tillhandahålla vissa valideringsmekanismer. Bland dessa angavs i punkten 5c en vali- deringsmekanism för att göra det möjligt för förlitande parter och tillhandahållare av betrodda tjänster att kontrollera äktheten och gil- tigheten för personidentifieringsuppgifter med attribut.36 I den revi- derade eIDAS-förordningen kvarstår inte längre något krav på att

35Se mer om registret över förlitande parter i avsnitt 6.6.2.

36Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning omändring av förordning [EU] nr 910/2014 vad gäller inrättandet av en ram för europeisk digital identitet, COM[2021] 281 final av den 3 juni 2021.

161

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

medlemsstaterna ska tillhandahålla en mekanism för att validera per- sonidentifieringsuppgifter.

Som ovan angetts ska emellertid medlemsstaterna utan onödigt dröjsmål – utöver de båda kostnadsfria valideringsmekanismerna – informera kommissionen om den mekanism som gör det möjligt att validera de personidentifieringsuppgifter som avses i artikel 5a.5 f (se artikel 5a.18 d).

Vi har inte kunnat utläsa eller efter gjorda efterforskningar fått någon förklaring till vad som föranledde att medlemsstaterna inte längre ska tillhandahålla denna mekanism men trots detta anmäla den- samma. Utifrån att det alltjämt finns ett krav om att medlemsstaten ska informera kommissionen om nämnda mekanism gör vi bedöm- ningen att det framstår som mest ändamålsenligt att den av reger- ingen utsedda myndigheten som ska tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken fullgör ifrågavarande informationsskyldig- het i förhållande till kommissionen.

Mot bakgrund av vår bedömning att Digg bör utses till tillhanda- hållare av den europeiska digitala identitetsplånboken (avsnitt 6.3.1), kan det konstateras att ansvaret att informera kommissionen ligger väl i linje med myndighetens nuvarande uppgifter (se 7 § förordningen med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning).

6.3.6Tillhandahållande av förteckningar för validering

Utredningens bedömning: Tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken, tillhandahållaren av registret över för- litande parter och tillhandahållare av uppgifter för personidenti- fiering ansvarar – som en del av tillhandahållandet – för att möjlig- göra validering av det som tillhandahålls.

Skälen för utredningens bedömning

I ARF:en beskrivs det som vi valt att kalla tillhandahållande av förteck- ningar för validering (se avsnitt 4.7.4). Exempelvis är i avsnitt 6.3.5 nämnda kostnadsfria valideringsmekanismer beroende av att det finns förteckningar över tillhandahållare av identitetsplånböcker och en förteckning för registret över förlitande parter mot vilka validering

162

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

kan ske. Den validering som görs mot förteckningarna är för att t.ex. kontrollera att en europeisk digital identitetsplånbok är äkta och godkänd eller för att kunna se att en förlitande part är registrerad för att komma åt identitetsuppgifter eller attribut från en identitetsplån- bok. Exakt vad som ska finnas i förteckningarna och hur valideringen ska gå till är i skrivande stund oklart. Formerna för, och eventuella begränsningar för medlemsstaterna i utformningen av förteckningarna, kommer att omfattas av de genomförandeakter som EU-kommis- sionen ska ta fram enligt artikel 5a.23 senast den 21 november 2024.

Trots att det finns betydande osäkerheter kring hur förteckning- arna ska utformas och valideringen ska gå till bedömer vi att vi be- höver ta ställning till hur ansvaret för att tillhandahålla de aktuella förteckningarna ska placeras.

Enligt vår uppfattning får det anses naturligt att förteckningen över tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker sköts av den myndighet som tillhandahåller och godkänner identitetsplånböcker. Av samma anledning bör förteckningen över registret av förlitande parter hållas av den som ansvarar för registret.

Kvalificerade attributsintyg är en kvalificerad betrodd tjänst och omfattas således av den tillitsförteckning för kvalificerade betrodda tjänster som avses i artikel 22 i eIDAS-förordningen med tillhörande genomförandeakt.37 Detta framgår även av ARF:en.38 Tjänsten till- handahållande av attributsintyg från autentisk källa påminner mycket om tjänsten kvalificerade elektroniska attributsintyg. Kraven i arti- kel 45f.2 i den reviderade eIDAS-förordningen innebär att de offentliga organ som utfärdar elektroniska attributsintyg ska ha en tillförlitlig- hetsnivå som är likvärdig med den hos kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster. Det finns även krav på att organen ska certifieras i enlighet med punkten 3 i samma artikel. Kraven på certifieringen kommer att omfattas av en genomförandeakt som EU-kommissionen ska ta fram till senast den 21 november 2024 som ska omfatta en för- teckning över referensstandarder och, vid behov, fastställa speci- fikationer och förfaranden enligt artikel 45f.7. Tillitsförteckningar enligt genomförandebeslutet får även innehålla icke-kvalificerade till-

37Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1505 av den 8 september 2015 om fast- ställande av tekniska minimispecifikationer och format rörande förteckningar över betrodda tjänsteleverantörer i enlighet med artikel 22.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska trans- aktioner på den inre marknaden.

38The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework – Architecture and Reference Framework, version 1.4.0, avsnitt 3.4.

163

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

handahållare av betrodda tjänster och icke-kvalificerade betrodda tjänster. 39 För dessa tjänster kan validering alltså ske med den tillits- förteckning som tillhandahålls av PTS.

Vad gäller tillhandahållare av PID anges i ARF:en att även dessa ska omfattas av tillitsförteckningen.40 Tillhandahållare av PID eller LPID är emellertid inte tillhandahållare av kvalificerade betrodda tjäns- ter och det finns inga nu publicerade bestämmelser som ger stöd till att de kan tas med i tillitsförteckningen. Som framgår av avsnitt 6.3.5 är den i skrivande stund tillgängliga informationen om validerings- mekanismer kring PID och LPID oklar och delvis motsägelsefull. Enligt vår uppfattning får det emellertid anses vara en rimlig följd av själva tillhandahållandet av PID/LPID att det även innefattar att möj- liggöra validering. Antingen genom att ansvarig aktör möjliggör sådan validering genom en egen förteckning eller genom tillitsförteckningen eller liknande lösning som möjliggörs av det kommande regelverket.

I ARF:en nämns, utöver de ovan listade förteckningarna, en för- teckning över certifikatutfärdare som utfärdar certifikat till vissa till- handahållare (se avsnitt 4.7.4).41 Eftersom dessa certifikat utfärdas till respektive tillhandahållare är det tillhandahållaren som, oavsett certifikatets ursprung, i likhet med vad som anges ovan får anses an- svarig för att validering möjliggörs av det som tillhandahålls.

39Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1505 av den 8 september 2015 om fast- ställande av tekniska minimispecifikationer och format rörande förteckningar över betrodda tjänsteleverantörer i enlighet med artikel 22.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska trans- aktioner på den inre marknaden, art. 2 sid. 2.

40The Common Union Toolbox for a Coordinated Approach Towards a European Digital Identity Framework – Architecture and Reference Framework, version 1.4.0, avsnitt 3.4.

41Ibid.

164

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

6.3.7Certifiering av den digitala europeiska identitetsplånboken och system för elektronisk identifiering

Utredningens förslag: Regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer ska utse ansvarigt organ för certifiering av europeiska digitala identitetsplånböcker och system för elektro- nisk identifiering.

Utredningens bedömning: Certifieringsorgan som är ackredite- rade enligt cybersäkerhetsakten är bäst lämpade att genomföra certifiering av den europeiska digitala identitetsplånboken.

Försvarets materielverk är bäst lämpad att ansvara för att utse organ för certifiering av europeiska digitala identitetsplånböcker och system för elektronisk identifiering i Sverige.

Myndigheten för digital förvaltning är bäst lämpad att ta fram en eventuell nationell certifieringsordning med krav som inte om- fattas av kraven i cybersäkerhetsakten.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Bakgrund

Att den europeiska digitala identitetsplånboken överensstämmer med förordningen ska certifieras av ett, av varje medlemsstat, utsett organ för bedömning av överensstämmelse. Certifieringen ska vara giltig i högst fem år och villkoras av att en sårbarhetsbedömning genomförs med intervall om två år (artikel 5c.1–3 och 4).

Certifiering av att identitetsplånböckerna överensstämmer med cybersäkerhetskrav ska genomföras i enlighet med de cybersäkerhets- system som antagits i enlighet med de europeiska certifieringsordningar för cybersäkerhet som antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Euro- peiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscerti- fiering av informations- och kommunikationsteknik och om upp- hävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten).

För de krav som inte rör cybersäkerhet eller som inte omfattas av kraven i nyss nämnda förordning ska medlemsstaterna etablera natio- nella certifieringsordningar som uppfyller kraven i kommissionens genomförandeakt till den reviderade eIDAS-förordningen. Medlems-

165

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

staterna ska överföra sitt nationella förslag på certifieringsordning till den europeiska samarbetsgruppen för digital identitet (EDICG) som kommissionen etablerat. EDICG får utfärda synpunkter och rekommendationer (artikel 5c.3).

Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EDICG om vilka identitetsplånböcker som har utfärdats och certifierats av ut- pekat organ för bedömning av överensstämmelse samt om – och i sådant fall varför – en certifiering avbryts (artikel 5d.1). Den infor- mation som lämnas ska åtminstone innehålla uppgifter om certifikat och bedömningsrapport från den certifierade identitetsplånboken, en beskrivning av den digitala identitetskontrollen i samband med utfärdandet, tillämplig tillsyns- och ansvarsordning för tillhandahåll- aren av identitetsplånboken, vilka myndigheter som ansvarar för den digitala identitetskontrollen och tillvägagångssätt vid avstängning eller återkallelse av system för elektronisk identifiering, autentisering eller äventyrade delar av det anmälda systemet som föranlett ett till- fälligt upphävande eller återkallelse (artikel 5d.2).

Utifrån den information som lämnas ska kommissionen upprätta, offentliggöra, underhålla och uppdatera en maskinläsbar lista över certifierade europeiska digitala identitetsplånböcker (artikel 5d.3).

Certifieringen av identitetsplånboken bygger som ovan framgått främst på certifiering enligt cybersäkerhetsakten och merparten av kraven är cybersäkerhetskrav. I Sverige är Försvarets materielverk (FMV) nationell myndighet för cybersäkerhetscertifiering enligt cybersäkerhetsakten.42 Ramverket för cybersäkerhetscertifiering är under etablering och de organ för bedömning av överensstämmelse, såsom certifieringsorgan, kommer att kunna etableras och ackredite- ras enligt den första certifieringsordningen för IKT-produkter baserat på Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/482 av den 31 januari 2024 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 vad gäller antagande av den europeiska Common Criteria-baserade ordningen för cybersäkerhetscertifiering (EUCC) som trädde i kraft i februari 2024. Cybersäkerhetsakten innebär att en stor del av den certifiering som i dag sker av statliga certifieringsorgan inom EU fr.o.m. den 27 februari 2025 i stället kommer utföras av privata certifieringsorgan när de första EUCC-certifikaten kan börja utfärdas. FMV, genom Sveriges Certifieringsorgan för IT-säkerhet (CSEC) som är en del av

423 § förordningen (2021:555) med kompletterande bestämmelser till EU:s cybersäkerhetsakt.

166

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

FMV, får enligt EUCC enbart ta emot nya ansökningar inom nuvar- ande överenskommelser (SOG-IS43 och CCRA44) fram t.o.m. den 26 februari 2025. CSEC måste därför slutföra alla certifieringar, inom de nuvarande överenskommelserna, innan den 27 februari 2026. Då ska nuvarande verksamhet enligt artikel 49 i EUCC upphöra att ha verkan. Detta innebär att CCRA och SOG-IS certifieringar därefter inte kommer utföras i Sverige (eller inom EU).

Samtliga certifikat som utfärdas inom EUCC, och även kom- mande certifieringsordningar under cybersäkerhetsakten, kommer ha samma verkan inom hela EU oavsett vilket organ för bedömning av överensstämmelse som utfärdar det i ett EU-land, så länge som organet uppfyller tillämpliga krav. Sverige måste därmed erkänna certi- fikat utfärdade av privata eller statliga organ i andra medlemsstater för bedömning av överensstämmelse.

Inom EUCC finns det två assuransnivåer. Det är nivå betydande (”substantial”) där certifieringar helt och hållet kommer utfärdas av privata certifieringsorgan som uppfyller kraven för ackreditering och är ackrediterade av det nationella ackrediteringsorganet. I Sverige är Swedac det nationella ackrediteringsorganet. Den andra assurans- nivån är nivå hög (”high”) där certifiering antingen kan utföras av ett statligt organ för bedömning av överensstämmelse, efter ett förhands- godkännande eller allmän delegering av den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering, eller av privata organ för bedömning av överensstämmelse. Både de privata och statliga organen ska utöver ackrediteringen också bli bemyndigade av den nationella myndig- heten för cybersäkerhetscertifiering.

Merparten av de certifieringar som CSEC utför i dag är på nivån väsentlig. För att certifiera hårdvara på nivå hög enligt EUCC till- kommer ytterligare krav. Det är enbart ett fåtal länder i Europa som gör detta i dag, och enligt uppgift kan sådan certifiering i skrivande stund endast utföras i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Spanien.

De certifieringar som CSEC gör i dagsläget sker inom de andra överenskommelser som nu kommer ersättas av EUCC. Därför sker nu en överflyttning från statliga till privata organ. De tekniska domän- erna som t.ex. smarta kort och hårdvara på assuransnivå hög är inget som det i Sverige i dagsläget finns kompetens för att certifiera, eller

43SOG-IS står för Senior Officials Group of Information Systems Security. som bl.a. hanterar överenskommelse om ömsesidigt erkännande av it-säkerhetscertifieringar inom EU.

44CCRA står för “Common Criteria Recognition Agreement”.

167

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

med tanke på den begränsade marknaden, troligtvis kommer att kunna bygga upp. Detta då det kräver både särskild utrustning och kompe- tens, något som är både svårt att få fram och mycket resurskrävande. Det är därför ett rimligt antagande att det även fortsättningsvis endast kommer att vara ett begränsat antal EU-länder som kommer utföra denna typ av certifieringar.

Vilken eller vilka assuransnivåer som certifieringen av den euro- peiska digitala identitetsplånboken kommer att kräva är för närvar- ande okänd eftersom det kommer att fastställas i de genomförande- akter som omfattar kraven på certifiering i enlighet med artikel 5c.6.

Sverige måste utse ett organ för certifiering

Förordningen uppställer ett krav på att Sverige ska utse ett organ för certifiering av europeiska digitala identitetsplånböcker (artikel 5c.1). Trots det ovan beskrivna nuläget där det finns flera osäkra faktorer måste vi från utredningens sida föreslå hur Sverige ska uppfylla detta krav.

Skyldigheten i den reviderade eIDAS-förordningen avser att utse ett organ för bedömning av överenstämmelse. Certifieringsorgan som är ackrediterade enligt cybersäkerhetsakten är bäst lämpade att genom- föra certifiering av den digitala identitetsplånboken. Kravet i förord- ningen om att utse ett organ får anses innebära att både statliga och privata organ kan utses. Någon begränsning vad gäller att organet måste vara svenskt kan inte heller anses föreligga. Det går emellertid inte, med den osäkerhet som nu råder, att närmare peka ut vilket eller vilka organ som skulle utfärda de nödvändiga certifieringarna. Ett bemyndigande om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, ska få utse ett organ för certifiering av europeiska digi- tala identitetsplånböcker ska därför tas in i kompletteringslagen.

Vi bedömer att FMV som nationell myndighet för cybersäkerhets- certifiering är bäst lämpad att utse ett sådant organ. Formerna för hur ett sådant organ utses kan variera beroende på de förutsättningar som råder, t.ex. om det krävs att FMV initierar ett upphandlingsför- farande. I ett scenario där det saknas möjlighet att utse ett ackrediterat certifieringsorgan i antingen Sverige eller något annat EU-land kan FMV även i teorin utse att myndigheten på egen hand ska utföra certifieringen. Ett sådant utfall framstår emellertid som mindre troligt.

168

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Ansvar för certifiering av system för elektronisk identifiering samt en eventuell nationell certifieringsordning

Certifiering av system för elektronisk identifiering i enlighet med (artikel 12a) omfattar främst cybersäkerhetskrav liknande de som finns för den europeiska digitala identitetsplånboken och hänvisar, på samma sätt som i fråga om identitetsplånboken, till cybersäkerhets- akten. Det anges även att certifieringen ska ske inom ramen för en relevant ordning för cybersäkerhetscertifiering enligt cybersäkerhets- akten (artikel 12a.2). Detta medför att det kan komma att vara samma ordning för system för elektronisk identifiering som för identitets- plånboken om ordningen som tas fram passar för båda. Om det blir samma ordning innebär detta att det vore möjligt att hålla ansvaret för certifieringen av identitetsplånboken och system för elektronisk identifiering samlad. Vi bedömer därmed att FMV även bör tilldelas ansvaret för certifiering av system för elektronisk identifiering.

Det finns visst utrymme för nationella certifieringsordningar enligt artikel 5c.3; dessa ska emellertid bygga på genomförandeakter till den reviderade eIDAS-förordningen. I dessa genomförandeakter, som ska antas senast den 21 november 2024, kommer referensstandarder och vid behov specifikationer och förfaranden pekas ut. Det är därför ytterst tveksamt om det finns behov av eller om det ens hinner ut- arbetas svenska certifieringsordningar baserade på andra standarder eller specifikationer än de som kommer att pekas ut i genomförande- akterna. För det fall att det ändå kan bli aktuellt med en nationell certifieringsordning bedömer vi att Digg bör ansvara för att ta fram en nationell certifieringsordning för europeiska digitala identitets- plånböcker som omfattar andra områden än cybersäkerhet. Eftersom det inte är troligt att en sådan nationell ordning kommer behöva tas fram lämnar vi emellertid inget förslag i denna del.

Certifieringsordningen kan dock även omfatta de krav på cyber- säkerhet som inte täcks av någon cybersäkerhetscertifieringsordning enligt cybersäkerhetsakten. Certifieringsordningen kan användas för nationell certifiering av identitetsplånböcker. De krav som ska vara uppfyllda hänger nära samman med tillhandahållandet av europeiska digitala identitetsplånböcker och möjligt erkännande av plånböcker från privata aktörer (se avsnitt 6.3.1). Det finns också beröringspunkter med Diggs arbete med krav på aktörer och e-legitimationssystem som har anmält sig till det auktorisationssystem för elektronisk iden-

169

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

tifiering och för digital post som tillhandahålls av Digg. Diggs tillits- ramverk för Svensk e-legitimation kommer vidare sannolikt att kunna ligga till grund för en sådan certifieringsordning för digitala identi- tetsplånböcker och möjlig certifieringsordning för system för elek- tronisk identifiering enligt artikel 12a.

6.3.8Tillhandahållandet förutsätter att åtgärder för ökad illgänglighet vidtas

Utredningens bedömning: För att tillgodose kraven i EU:s revi- derade förordningen om elektronisk identifiering avseende lika tillgång till digital identifiering för alla medborgare och invånare behöver tillgänglighetsanpassningar genomföras och åtgärder kopplade till ställföreträdares uppdrag att företräda annan vidtas.

Skälen för utredningens bedömning

Åtgärder som möjliggör ökad tillgänglighet behöver vidtas

Den reviderade eIDAS-förordningen uppställer en rad krav på den europeiska digitala identitetsplånboken ur ett tillgänglighetsperspek- tiv. Tillhandahållaren ska bland annat säkerställa att användarna enkelt kan begära tekniskt stöd och rapportera tekniska problem eller andra incidenter som har en negativ inverkan på användningen av den europeiska digitala identitetsplånboken (artikel 5a.10). Vidare ska identitetsplånboken göras tillgänglig för användning av personer med funktionsnedsättning, på samma villkor som andra användare (artikel 5a.21). Vikten av lika tillgång till digital identifiering för alla medborgare och invånare i en medlemsstat kommer till uttryck även i artikel 15 liksom i förordningens ingress (se t.ex. skäl 15, 35 och 43). För att tillgodose dessa krav behöver de aspekter som vi i vårt del- betänkande framhöll för att skapa ökad tillgänglighet till en statlig e-legitimation beaktas. Det kan exempelvis vara fråga om hjälpmedel, teknisk support och informationskampanjer.45

Förordningen föreskriver också att en europeisk digital identitets- plånbok ska säkerställa att personidentifieringsuppgifter som avser

45En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 99 ff., 132 f. och 312 ff.

170

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

en fysisk person som företräder en annan fysisk person är kopplade till den europeiska digitala identitetsplånboken (jfr artikel 5a.5 f). En sådan koppling skulle vara värdefull vid gode mäns och förvaltares uppdrag som ställföreträdare. En tillförlitlig koppling förutsätter emellertid att det finns säkerställda uppgifter som kan utgöra under- lag för förekomsten av ett ställföreträdarskap och dess omfattning. Detta eftersom sådana omständigheter kan förändras över tid. Ett sätt att åstadkomma en sådan koppling skulle kunna vara ett natio- nellt register över ställföreträdare. För närvarande finns inget sådant register men ett förslag om att inrätta ett, tillsammans med andra åtgärder, har lämnats av Ställföreträdarutredningen, vars förslag bereds i Regeringskansliet.46 I vårt delbetänkande anslöt vi oss till den ut- redningens bedömning att exempelvis ett nationellt register över för- ordnade förmyndare, gode män och förvaltare samt de som har en sådan ställföreträdare, var nödvändigt för att huvudmän skulle kunna få tillgång till e-legitimation och digitala tjänster i större utsträckning än vad som nu är möjligt.47 Detsamma gäller enligt vår bedömning för att tillgängliggöra den europeiska digitala identitetsplånboken på ett säkert sätt. Vid den fortsatta beredningen av dessa frågor finns anledning att överväga om de bör samordnas med arbetet kopplat till skyddet för vuxna i gränsöverskridande situationer.48

46Gode män och förvaltare – en översyn (SOU 2021:36), s. 427 ff.

47En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 133. Behovet framhålls också i Funktionsrätt Sveriges remissvar över delbetänkandet. Organisationen påpekar att det är av yttersta vikt att ställföreträdare som hjälper sin huvudman kan använda e-legitimationen för att undvika att personer med funktionsnedsättning fortsatt blir utestängda från det digitala samhället.

48Förslag till rådets förordning om gemensamma regler i EU om behörig domstol, tillämplig lag och ömsesidigt erkännande av åtgärder till skydd för utsatta vuxna vid gränsöverskridande situationer och om inrättandet av ett europeiskt fullmaktsintyg och sammankoppling av myn- digheters register, COM (2023) 280 final av den 31 maj 2023.

171

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

6.3.9Behandling av personuppgifter

Utredningens förslag: I lagen med kompletterande bestämmel- ser till EU:s förordning om elektronisk identifiering ska införas centrala bestämmelser om den behandling av personuppgifter som är nödvändig i verksamheten för det statliga tillhandahållandet av den europeiska digitala identitetsplånboken och den databas som ska föras över sådana identitetsplånböcker. Vidare ska lagen inne- hålla ett undantag från rätten att invända mot personuppgifts- behandling som framgår av artikel 21 i EU:s dataskyddsförordning.

I integritetshöjande syfte tas i lagen även in en bestämmelse om sökbegränsningar som rör uppgifter om lagöverträdelser.

En upplysning införs om att de nya bestämmelserna om be- handling av personuppgifter kompletterar EU:s dataskyddsför- ordning och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

Därutöver ska lagen innehålla bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela när- mare föreskrifter om dels innehållet i databasen över tillhanda- hållna europeiska digitala identitetsplånböcker, dels om en högsta lagringstid (tio år) för uppgifter i databasen.

Utredningens bedömning: Den behandling av personuppgifter som aktualiseras vid tillhandahållande av sådana uppgifter för per- sonidentifiering som ska kopplas till en europeisk digital identi- tetsplånbok, liksom den som sker i samband med att tillsyns- myndigheten över europeiska digitala identitetsplånböcker för ett register över förlitande parter, kräver inte någon nationell författ- ningsåtgärd.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Utgångspunkter för behandling av personuppgifter

Våra förslag innebär att personuppgifter behandlas. Förslagen måste därför bedömas med beaktande av att det i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen fastslås att var och en gentemot det allmänna ska skyddas mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av

172

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

den enskildes personliga förhållanden. Inskränkningar i denna rättig- het får bara ske genom lag och bara under vissa förutsättningar (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen).

Den reglering som vi föreslår måste vidare vara förenlig med Euro- peiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s rättighetsstadga). I artikel 7 i stadgan tryggas respekten för privat- livet och i artikel 8 fastslås rätten till skydd av personuppgifter. Ett sådant skydd föreskrivs även i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Av artikel 8 i Europakonventionen följer rätten för envar att åtnjuta respekt för sitt privat- och familjeliv. I Europadomstolens rättspraxis har artikeln an- setts omfatta skyddet av personuppgifter.

Regler om skydd för personuppgifter finns vidare i EU:s data- skyddsförordning. Förordningen är direkt tillämplig i varje medlems- stat, men både förutsätter och tillåter att det i vissa fall finns natio- nella bestämmelser som kompletterar eller utgör undantag från förordningens regler. I Sverige finns sådana bestämmelser bl.a. i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s data- skyddsförordning.

All behandling av personuppgifter måste vara förenlig med de allmänna principer som anges i artikel 5.1 i EU:s dataskyddsförord- ning. Dessa innebär bl.a. att personuppgifter ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade, samt att uppgifter bara får samlas in för vissa särskilda och berättigade ända- mål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.

Utöver de allmänna principerna utgår EU:s dataskyddsförordning från att varje behandling av personuppgifter ska vila på åtminstone en av de rättsliga grunder som uttömmande anges i artikel 6.1 i för- ordningen.

De bestämmelser om behandlingen av personuppgifter som vi föreslår i detta betänkande har sin grund i det nationella handlings- utrymmet enligt artikel 6 i EU:s dataskyddsförordning. Detta ut- rymme är begränsat. Det krävs att medlemsstaternas lagstiftning kan anses dels uppfylla ett mål av allmänt intresse, dels stå i proportion till det legitima mål som eftersträvas. Om personuppgifter behandlas för annat ändamål än det för vilket personuppgifterna ursprungligen samlades in, ska bestämmelserna bedömas mot principen om ända- målsbegränsning på det sätt som anges i artikel 6.4 i EU:s dataskydds-

173

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

förordning. Bestämmelserna ska vara en nödvändig och proportionell åtgärd för att skydda de mål som avses i artikel 23.1 i förordningen. Bestämmelserna ska också stå i proportion till det legitima mål som eftersträvas. I sådana nationella bestämmelser ska till centrala delar rätten till skydd för personuppgifter iakttas, och det ska föreskrivas om lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.

Enligt artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning är behandling av personuppgifter tillåten, dvs. anses ha laglig grund, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den per- sonuppgiftsansvarige. Behandlingen av personuppgifter är enligt arti- kel 6.1 e även laglig om den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myn- dighetsutövning.

Personuppgiftsbehandling som utförs i samband med den statligt tillhandahållna europeiska digitala identitetsplånboken

Som framgått råder i skrivande stund oklarhet om vilken eller vilka tekniska lösningar som kommer att bli aktuella för att skapa tillit i ekosystemet för den europeiska digitala identitetsplånboken. Först när harmoniserad reglering om tillitsmodell för den europeiska digitala identitetsplånboken finns på plats kommer det att stå klart vilket be- hov som finns av att uppgifter om tillhandahållna identitetsplånböcker och deras användare tas in i ett register. Vi bedömer emellertid för närvarande att återkallelse av en identitetsplånboksinstans, tillika till- gängliggörande av information om dess status för att möjliggöra vali- dering, förutsätter att tillhandahållaren på något sätt har uppdaterad information om tillhandahållna identitetsplånböcker. I våra överväg- anden har vi därför utgått från att tillhandahållare av den europeiska digitala identitetsplånboken behöver föra någon form av egen för- teckning eller register, och lämnar därför författningsförslag till stöd för detta.

Vi har föreslagit att regeringen utser en myndighet med uppdrag att tillhandahålla en europeisk digital identitetsplånbok med stöd av artikel 5a.2 a och 5a.2 b. Den tillhandahållande myndigheten har att på eget ansvar uppfylla kraven på föreskrivna plånboksfunktioner. Vidare är myndigheten ansvarig för att de uppgifter om användarna som är nödvändiga (och tillåtna) för att tillhandahålla plånbokstjänst-

174

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

erna finns samlade. Därmed föreligger personuppgiftsansvar för verk- samheten och en skyldighet att efterleva reglerna om personuppgifts- behandling i EU:s dataskyddsförordning, såväl som bestämmelserna om integritetsskydd som föreskrivs i den reviderade eIDAS-förord- ningen.

Vi bedömer att nödvändig behandling av personuppgifter för den tillhandahållande myndigheten av identitetsplånböcker, inbegripet upprättande och förvaltning av databaser, har stöd i de villkor som fastslås i artikel 6.1 i dataskyddsförordningen, primärt i artikel 6.1 c eller 6.1 e.

Uppgiften att tillhandahålla en europeisk digital identitetsplånbok är av allmänt intresse, och den personuppgiftsbehandling som upp- giften förutsätter är även nödvändig för att fullgöra en rättslig för- pliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Det är av avgörande betydelse att det går att säkerställa att en fysisk (eller juridisk) per- son kan kopplas till en viss identitetsplånbok vid tillhandahållandet. Vidare får det, som redan framhållits, bedömas vara nödvändigt att den tillhandahållande myndigheten för en databas för att bl.a. hantera en återkallelse av giltigheten av en tillhandahållen digital identitets- plånbok och möjliggöra validering av densamma (se mer om valide- ringen i avsnitt 6.3.5). Eftersom vårt förslag innebär att verksamheten att tillhandahålla en identitetsplånbok författningsregleras, kommer

i enlighet med kraven i EU:s dataskyddsförordning – den rättsliga grunden att framgå av såväl unionsrätt som nationell rätt.

De personuppgifter som myndigheten behöver registrera för att tillhandahålla en identitetsplånbok för fysiska personer är användarens fullständiga namn, identitetsbeteckning (personnummer eller sam- ordningsnummer för personer med styrkt identitet), födelsetid och uppgifter om den e-legitimation med vilken användaren styrkt sin identitet för anslutning till och ibruktagande (”onboarding”) av identi- tetsplånboken.

I den föreslagna databasen kommer behandling att ske av person- uppgifter som redan finns i befintliga myndighetsregister, primärt folk- bokföringsdatabasen och i databasen över statliga e-legitimationer, om det förslaget genomförs.49 Registerförande myndighet har (respek- tive har föreslagits ha) laglig grund för att tillgängliggöra relevanta uppgifter om behandling. Som framgått tillhandahålls redan flera myn-

49En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61), s. 209 ff.

175

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

digheter uppgifter från Skatteverkets folkbokföringsdatabas (se av- snitt 6.3.3).

Utöver nämnda personuppgifter kommer databasen också att be- höva innehålla uppgift som på ett unikt sätt identifierar tillhanda- hållna identitetsplånböcker (identitetsplånboksinstanser). Slutligen är det nödvändigt att i databasen införa uppgifter om giltighetstid och status, såsom uppgift om giltigheten av identitetsplånboken är åter- kallad och skälen för det.

De personuppgifter som är nödvändiga att behandla för tillhanda- hållandet av den digitala identitetsplånboken omfattas inte av data- skyddsförordningens särskilda kategorier av personuppgifter (s.k. känsliga personuppgifter). Även om person- och samordningsnum- mer inte i och för sig utgör känsliga personuppgifter anses dessa ändå vara en typ av uppgifter som förtjänar ett särskilt skydd. Av 3 kap. 10 § dataskyddslagen framgår att person- och samordningsnummer får behandlas utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identi- fiering eller något annat beaktansvärt skäl. I verksamheten med att tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken är vikten av en säker identifiering uppenbar. Det finns således stöd för att be- handla person- och samordningsnummer utan sådant samtycke enligt nämnda lagrum och någon särskild bestämmelse behöver inte införas.

När det gäller europeiska digitala identitetsplånböcker till juridiska personer (även benämnda organisationsplånböcker) är det i huvud- sak inte fråga om personuppgifter som kommer att behöva behand- las. Uppgifter som behöver hanteras, och registreras i databasen, är uppgift om den juridiska personens organisationsnummer, samt de för fysiska personer tidigare nämnda övriga uppgifter, dvs. sådana som kan identifiera den tillhandahållna plånboksinstansen och dess status. Som vi återkommer till i det följande kan det dock bli aktuellt att också behandla personuppgifter såsom namn på behörig firma- tecknare för den juridiska personen i fråga.

Vi föreslår således att det i kompletteringslagen införs bestämmel- ser som tillåter den behandling av personuppgifter som är nödvändig i verksamheten för det statliga tillhandahållandet av den europeiska digitala identitetsplånboken och i den databas som ska föras över sådana identitetsplånböcker. Detta innefattar exempelvis att säkerställa att inte flera identitetsplånböcker tillhandahålls till samma person. Formuleringen innehåller en sådan generell skrivning som har ansetts

176

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

tillräcklig exempelvis i lagen om identitetskort för folkbokförda (se 12 § nämnda lag).

Personuppgifter som behandlas i verksamheten med tillhandahåll- andet av den europeiska digitala identitetsplånboken kan även behöva behandlas för att kunna lämnas ut till andra myndigheter eller till en- skilda. Vid en avvägning mellan intresset av utlämnande och intresset av att skydda de registrerades integritet bedömer vi, med beaktande särskilt av de berörda uppgifternas art, att intresset för att möjliggöra ett utlämnande väger tyngre. En bestämmelse som tillåter behandling av personuppgifter för det nämnda sekundära ändamålet införs därför i kompletteringslagen. Av bestämmelsen ska framgå att sådan person- uppgiftsbehandling är tillåten om uppgiftslämnandet sker i överens- stämmelse med lag eller förordning, dvs. med stöd av bestämmelser som påbjuder eller tillåter utlämnande.

Det närmare innehållet i den föreslagna databasen får regleras på förordnings- och myndighetsföreskriftsnivå.

Vid behandling av personuppgifter som sker för att utföra en uppgift av allmänt intresse, som ett led i myndighetsutövning eller efter en intresseavvägning (dvs. behandling enligt artikel 6.1 e eller

6.1f i EU:s dataskyddsförordning) ska den registrerade enligt arti- kel 21.1 i nämnda förordning ha rätt att när som helst, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, göra invändningar mot behandlingen. Den personuppgiftsansvarige får då inte längre behandla personuppgifterna, såvida denne inte kan påvisa tvingande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den registre- rades intressen, rättigheter och friheter eller om det sker för fastställ- ande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk.

Personuppgifterna i den föreslagna databasen över den statligt tillhandahållna europeiska digitala identitetsplånboken får behandlas med stöd av artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning, varför rätten att göra invändningar gäller. Begränsningar av rätten att göra invänd- ningar får enligt artikel 23.1 i förordningen göras i syfte att säkerställa bl.a. ett viktigt mål av generellt allmänt intresse för medlemsstaten. Det krävs också att begränsningen uppfyller krav på nödvändighet och proportionalitet. Vidare måste lagstiftningen enligt artikel 23.2 i förordningen innehålla specifika bestämmelser om bl.a. ändamål, omfattningen av begränsningen, skyddsåtgärder, lagringstid, riskerna för de registrerades rättigheter och friheter samt rätten att bli infor- merad om begränsningen, när så är relevant.

177

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

Regeringen har i tidigare lagstiftningsärende som rör identifiering av fysiska personer framhållit betydelsen av att personuppgifter får behandlas oberoende av den registrerades inställning i de aktuella verk- samheterna och att behandlingen är en förutsättning för att myndig- heterna ska kunna utföra sina uppgifter på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt.50 I likhet med vad som anfördes i hänvisat lagstiftnings- ärende kan det förutsättas att den tillhandahållande myndigheten närmast undantagslöst kan påvisa skäl för fortsatt behandling som väger tyngre än den registrerades intressen i det enskilda fallet och att en begränsning av den registrerades rätt att göra invändningar är en proportionerlig åtgärd. Som vi återkommer till i det följande föreslås vissa skyddsåtgärder i samband med nödvändig personuppgiftsbehand- ling, utöver det integritetsskydd som följer redan av den reviderade eIDAS-förordningen. En bestämmelse om att rätten att göra invänd- ningar inte gäller ska därför föras in i kompletteringslagen. Det finns inte skäl att därutöver införa några ytterligare begränsningar av den registrerades rättigheter.

Personuppgiftsbehandling som utförs i samband med tillhandahållande av uppgifter för personidentifiering

Enligt vårt förslag ska regeringen utse en statlig myndighet som till- handahållare av uppgifter för personidentifiering (PID) i fråga om fysiska personer. Denna myndighet kommer därmed att behöva be- handla personuppgifter. Uppgiftsuppsättningen för PID styrs för när- varande av eIDAS-förordningens genomförandeförordning CIR 2015/ 1501.51 De obligatoriska uppgifterna anges i genomförandeförord- ningens bilaga: a) nuvarande efternamn, b) nuvarande förnamn,

c)födelsedatum, d) en unik identitetsbeteckning som satts samman av den utsändande medlemsstaten i enlighet med de tekniska specifika- tionerna för gränsöverskridande identifiering och som är mest be- ständig i tid. Det är inte fråga om känsliga personuppgifter.

Med beaktande av gällande genomförandeförordning och i likhet med vad som gäller för befintliga svenska e-legitimationer (och en- ligt förslaget om en statlig e-legitimation) ska i PID ingå person-

50Prop. 2017/18:95 s. 85 f.

51Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1501 av den 8 september 2015 om interoperabilitetsramverket enligt artikel 12.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska trans- aktioner på den inre marknaden.

178

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

nummer eller samordningsnummer för personer med styrkt identitet. Som tidigare anförts är vikten av en säker identifiering uppenbar i verksamheten med den europeiska digitala identitetsplånboken. Det finns således stöd för att behandla person- och samordningsnummer utan sådant samtycke som avses i 3 kap. 10 § dataskyddslagen och någon ytterligare bestämmelse om detta behövs inte.

Uppgiften att tillhandahålla PID för koppling till den europeiska digitala identitetsplånboken för fysiska personer ska enligt vårt för- slag författningsregleras. Personuppgiftsbehandlingen i samband med utfärdandet av PID kan stödjas på den rättsliga grunden i arti- kel 6.1 c eller 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning. Uppgiften att till- handahålla en europeisk digital identitetsplånbok är av allmänt intresse, och den personuppgiftsbehandling som uppgiften förutsätter är även nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den per- sonuppgiftsansvarige. Det är, som redan nämnts, av avgörande bety- delse att det går att säkerställa att en fysisk person kan kopplas till en viss europeisk digital identitetsplånbok vid tillhandahållandet, och behandling av personuppgifter i detta avseende är således nödvändig.

Den av regeringen utsedda myndigheten kommer att använda sig av uppgifter om fysiska personers namn och person- respektive sam- ordningsnummer från folkbokföringsdatabasen (eller eventuellt den föreslagna databasen över statliga e-legitimationer). Den uppgiftsöver- föring som aktualiseras utgör också en behandling av personuppgifter, för vilken det redan finns (eller föreslås att finnas) laglig grund. Som framgått tillhandahålls redan flera myndigheter uppgifter från Skatte- verkets folkbokföringsdatabas (se avsnitt 6.3.3).

När det gäller utfärdande av LPID, dvs. uppgifter för personidenti- fiering för juridiska personer, innebär vårt förslag att Bolagsverket regeringen ska utse en statlig myndighet för denna uppgift. Ansvaret ska regleras i lag och på förordningsnivå (avsnitt 6.3.3). Den behand- ling av personuppgifter som kan komma att aktualiseras i den utsedda myndighetens verksamhet med utfärdande av LPID kommer, i likhet med vad som anförts beträffande utfärdande av PID för fysiska per- soner, att ha stöd i den rättsliga grunden i artikel 6.1 c eller 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning.

I huvudsak är det andra uppgifter än personuppgifter som därvid behandlas (företagsnamn och organisationsnummer). Vid utfärdande av LPID kan dock i vissa fall behandling av personuppgifter aktu- aliseras, eftersom även företagsnamn kan innehålla personuppgifter,

179

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

t.ex. ett grundarens alternativt ägarens egennamn.52 De personupp- gifter som också kommer att bli föremål för behandling i samband med att LPID tillhandahålls är namn på firmatecknare och, eventuellt, dennes kontaktuppgifter för att kontrollera identitet och behörighet att företräda den ifrågavarande juridiska personen. Det är inte i något fall fråga om känsliga personuppgifter.

Den av regeringen utsedda myndigheten kommer att använda sig av uppgifter om juridiska personers namn och organisationsnummer från befintliga register, bl.a. från det centrala registret över organisa- tionsnummer och aktiebolagsregistret. Den uppgiftsöverföring som kan komma att aktualiseras utgör också en behandling av, i förekom- mande fall, personuppgifter. De berörda registerförande myndighet- erna har, som anförts i det föregående, laglig grund för sådan be- handling (se avsnitt 6.3.3).

Mot bakgrund av det anförda görs bedömningen att den behand- ling av personuppgifter som aktualiseras vid tillhandahållande av så- dana uppgifter för personidentifiering som ska kopplas till en euro- peisk digital identitetsplånbok har stöd i EU:s dataskyddsförordning och inte kräver någon ytterligare nationell författningsåtgärd.

Den reviderade förordningen om elektronisk identifiering är kompatibel med EU:s dataskyddsförordning

Användare av den europeiska digitala identitetsplånboken ska ha full kontroll över hur den används, liksom över vilken information som finns i den. Tillhandahållare av identitetsplånböcker får inte lagra in- formation om användningen som inte är nödvändig för tillhandahål- landet av plånbokstjänsterna. De får inte heller kombinera uppgifter för personidentifiering eller några andra personuppgifter som lagras eller som rör användningen av identitetsplånboken med person- uppgifter från andra tjänster som erbjuds av tillhandahållaren eller från tredjepartstjänster och som inte krävs för tillhandahållandet av tjänster relaterade till identitetsplånboken (s.k. profilering). Undan- tag får göras om användaren uttryckligen har begärt att så sker. Per- sonuppgifter som rör tillhandahållandet av digitala identitetsplånböcker

52European Business Register Association (en sammanslutning med europeiska företagsregister, däribland Bolagsverket) anser att juridiska personers företagsnamn som innehåller person- namn på levande personer är personuppgifter enligt definitionen i EU:s dataskyddsförordning och ska behandlas därefter. Jfr EU-domstolen i en dom den 9 november 2010 i målen C-92/09 och C-93/09 (”Schecke”).

180

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

ska hållas fysiskt och logiskt avskilda från andra data som innehas av utfärdaren av identitetsplånboken (artikel 5a.14 i den reviderade eIDAS-förordningen).

Det tekniska ramverket för identitetsplånboken ska inte tillåta att tillhandahållare av elektroniska attributsintyg eller någon annan part

efter utfärdande av attributsintyget – får del av data som medger spårning, sammankoppling, korrelerande eller att ta del av uppgifter om transaktioner eller användarbeteenden. Undantag kan göras om användaren uttryckligen medgett att så sker. Ramverket ska dock möjliggöra integritetsskyddande teknik som säkerställer avsaknad av kopplingsbarhet när attestering av attribut inte kräver identifiering av användaren (artikel 5a.16). Av förordningen framgår vidare att lös- ningarna inom det föreskrivna interoperabilitetsramverket är fören- liga med reglerna i EU:s dataskyddsförordning (skäl 9).

All behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstaterna eller på deras vägnar av organ eller parter som ansvarar för tillhanda- hållandet av de europeiska digitala identitetsplånböckerna som medel för elektronisk identifiering ska utföras i enlighet med lämpliga och effektiva dataskyddsåtgärder. Behandlingens förenlighet med EU:s dataskyddsförordning ska kunna visas. Den reviderade eIDAS-förord- ningen hindrar inte medlemsstaterna från att införa nationella bestäm- melser för att ytterligare specificera tillämpligheten av sådana åtgärder (artikel 5a.17).

Behov av att överväga bestämmelser som föreskriver vissa ndra integritetshöjande åtgärder

Det kan inledningsvis konstateras att vi har övervägt men bedömt att det, för verksamheten med att tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken eller att tillhandahålla uppgifter för personidenti- fiering (PID och LPID), inte är nödvändigt att införa kompletterande bestämmelser om sådana tekniska och organisatoriska åtgärder som avses i artikel 32 i EU:s dataskyddsförordning, såsom exempelvis att begränsa tillgången till personuppgifter. Ifrågavarande ansvar fram- går av artikel 24.1 och 25.2 samt av de allmänna principerna för person- uppgiftsbehandling i artikel 5.1 f i EU:s dataskyddsförordning. Det följer således direkt av nämnda förordning att tillgången till person- uppgifter ska begränsas på olika sätt. Vi bedömer därför att det, för närvarande, inte finns behov av ytterligare reglering i detta avseende

181

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

när det gäller tillhandahållande av den europeiska digitala identitets- plånboken.

Den tekniska och säkerhetsrelaterade utvecklingen sker dock i snabb takt och det kan inte uteslutas att ytterligare krav på sådana säkerhetsåtgärder som avses i artikel 32 i EU:s dataskyddsförordning kan komma att behövas. Det finns därmed behov av att möjliggöra att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare säkerhetsföreskrifter till skydd för personuppgifter.

Utöver detta föreskriftsbemyndigande finns det anledning att reglera följande åtgärder, vilket den reviderade eIDAS-förordningen såväl som EU:s dataskyddsförordning tillåter.

Sökbegränsning i fråga om uppgifter om lagöverträdelser

Personuppgifter som rör lagöverträdelser kan komma att behandlas i verksamheten med det statliga tillhandahållandet av den europeiska digitala identitetsplånboken, även om det sannolikt inte kommer att aktualiseras i någon större omfattning. Det torde, i sådana fall, handla om ärenden om återkallelse eller spärr av en plånboksinstans utifrån uppgifter som härrör från fällande domar i brottmål eller andra över- trädelser. I syfte att undvika sådana integritetsrisker som angiven behandling kan medföra är det lämpligt att i kompletteringslagen införa en sökbegränsning för uppgifter som rör lagöverträdelser.

Uppgifter om lagöverträdelser är inte känsliga personuppgifter men anses ändå vara en typ av uppgifter som förtjänar ett särskilt skydd. I likhet med vad som gäller för person- och samordningsnummer finns stöd för sådan behandling inom ramen för en myndighets verk- samhet i artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning och 3 kap. 8 § första stycket dataskyddslagen. Det finns därmed, utöver föreslagen sök- begränsning, inte skäl att införa ytterligare bestämmelser om person- uppgifter som rör lagöverträdelser.

En högsta lagringstid för uppgifter i databasen

Vid lagring av personuppgifter som sker helt eller delvis automatiserat eller när personuppgifter ingår i eller kommer att ingå i en databas om- fattas behandlingen av EU:s dataskyddsförordnings krav på lagrings- minimering. Enligt artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen får person-

182

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

uppgifter inte lagras på ett sätt som möjliggör identifiering under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka person- uppgifterna behandlas.

Behandling för arkivändamål av allmänt intresse är enligt arti- kel 5.1 b i EU:s dataskyddsförordning generellt sett laglig, eftersom behandlingen anses vara förenlig med det ändamål för vilket uppgift- erna ursprungligen samlades in. Enligt artikel 6.2 och 6.3 i nämnda förordning får medlemsstaterna införa bestämmelser om lagrings- tider, när behandlingen grundar sig på artikel 6.1 e, vilket vi, som framgått, bedömer är fallet för verksamheten för det statliga tillhanda- hållandet av den europeiska digitala identitetsplånboken.

Den svenska arkivlagstiftningens utgångspunkt är att allmänna handlingar ska bevaras oavsett huruvida de innehåller personuppgifter. Bestämmelser om bevarande av allmänna handlingar genom arkiver- ing finns i arkivlagen (1990:782), arkivförordningen (1991:446) och Riksarkivets föreskrifter (RA-FS och RA-MS). Den personuppgifts- behandling som en myndighet utför för att arkivera allmänna hand- lingar enligt arkivlagstiftningen ska enligt regeringen anses ske för arkivändamål av allmänt intresse i den mening som begreppet har i dataskyddsförordningen. Det skydd som enligt svensk rätt gäller för myndigheters arkiv uppfyller enligt regeringen krav på skyddsåtgär- der i EU:s dataskyddsförordning och personuppgifter får därmed bevaras under en längre tid än vad som framgår av principen om lagringsminimering, om den svenska arkivlagstiftningen kräver att uppgifterna ska bevaras.53

I likhet med vad vi anförde beträffande den föreslagna statliga e-legitimationen är det även för det statliga tillhandahållandet av den europeiska digitala identitetsplånboken befogat med en författnings- reglerad lagringstid om tio år för uppgifterna i databasen över sådana identitetsplånböcker. Som närmare redovisades i vårt delbetänkande är den föreslagna tidsbegränsningen anpassad efter främst behovet av att kontrollera registrerade uppgifter vid ansökningstillfället för att begränsa risken att samma person innehar flera identitetshand- lingar med olika identiteter eller att personen i fråga använder en annan persons identitet.54

Regleringen bör ske på förordningsnivå med stöd av ett föreskrifts- bemyndigande som införs i kompletteringslagen. Bestämmelsen om

53Prop. 2017/18:105 s. 110 ff.

54En säker och tillgänglig digital identitet (SOU 2023:61), s. 237 ff.

183

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

en högsta lagringstid utformas lämpligen på så sätt att uppgifter och handlingar ska gallras senast tio år efter utgången av det kalenderår då det ärende som uppgifterna eller handlingarna hänför sig till av- slutades. Ett ärende kan avslutas i samband med att en europeisk digital identitetsplånbok utfärdas, en ansökan avslås eller återkallas eller på annat sätt, exempelvis genom avvisning.

Det behövs ingen särskild författningsreglering för personuppgiftsbehandling som i övrigt sker vid tillhandahållande, användning och återkallelse av europeiska digitala plånböcker

Vid sidan av den myndighet som ska tillhandahålla den europeiska digitala identitetsplånboken och de myndigheter som ska tillhanda- hålla uppgifter för personidentifiering innebär våra förslag att ytter- ligare aktörer behöver behandla personuppgifter.

Det är till att börja med fråga om personuppgiftsbehandling som sker hos den myndighet som föreslås ansvara för tillsyn över tillhanda- hållare av den europeiska digitala identitetsplånboken (se avsnitt 6.6.1). Ifrågavarande uppgift följer direkt av den reviderade eIDAS-förord- ningen och är därtill av allmänt intresse. Det finns således laglig grund för behandlingen. Vi föreslår att regeringen utser en statlig myndighet för uppgiften och bedömer det lämpligt att PTS, som i dag är tillsyns- myndighet över betrodda tjänster, är ansvarig myndighet även för tillsyn över den europeiska digitala identitetsplånboken. Den person- uppgiftsbehandling som sker inom ramen för PTS nuvarande upp- drag är inte särskilt reglerat i den nu gällande kompletteringslagen utan stödjer sig på dataskyddsförordningens bestämmelser. Enligt vår bedömning behövs inte heller för den nu tillkommande tillsyns- verksamheten någon särskild reglering i kompletteringslagen.

Tillsynsmyndigheten föreslås vidare ansvara för att i enlighet med artikel 5b i den reviderade eIDAS-förordningen föra ett register över förlitande parter. Även den uppgiften följer direkt av förordningen och får anses vara av allmänt intresse, varför personuppgiftsbehand- lingen har laglig grund. Inte heller ifrågavarande behandling av per- sonuppgifter är av sådan omfattning och karaktär att den behöver särskild reglering i nationell rätt.

Som framgått har vi även föreslagit att aktörer inom privat sektor får godkännas som tillhandahållare av den europeiska digitala identi- tetsplånboken (se avsnitt 6.3.1). Sådana godkända tillhandahållare har

184

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

att på eget ansvar uppfylla föreskrivna krav för plånboksfunktioner. Dessa aktörer är även, och i likhet med den tillhandahållande myn- digheten, ansvariga för att de uppgifter om användarna som är nöd- vändiga (och tillåtna) för att tillhandahålla plånbokstjänsterna finns samlade. Utan sådana uppgifter är det exempelvis inte möjligt för en ansvarig tillhandahållare att på användarens begäran återkalla en iden- titetsplånbok. Dessa tillhandahållare är således också personuppgifts- ansvariga för verksamheten och skyldiga att efterleva reglerna om personuppgiftsbehandling i EU:s dataskyddsförordning såväl som bestämmelserna om integritetsskydd som föreskrivs i den reviderade eIDAS-förordningen. Personuppgiftsansvaret innebär bl.a. att till- handahållare måste ha rättslig grund för sin personuppgiftsbehandling, vilket kan vara andra än de som redovisats i fråga om den tillhanda- hållande myndigheten. Varje sådan tillhandahållare måste således på egen hand överväga vilken eller vilka rättsliga grunder som nödvändig behandling av personuppgifter kan stödjas på. I den mån sådan per- sonuppgiftsbehandling sker i respektive aktörs verksamhet ankommer det på denne att uppfylla kraven i EU:s dataskyddsförordning.

Slutligen kan anmärkas att de förlitande parter som kommer att agera i förhållande till europeiska digitala identitetsplånböcker, på samma sätt som beskrivits för privata tillhandahållare, är person- uppgiftsansvariga för sin respektive verksamhet och är skyldiga att efterleva reglerna om personuppgiftsbehandling i EU:s dataskydds- förordning såväl som bestämmelserna om integritetsskydd som föreskrivs i den reviderade eIDAS-förordningen.

6.3.10Sekretess

Utredningens förslag: I 6 § offentlighets- och sekretessförord- ningen (2009:641) ska, bland verksamheter som omfattas av sek- retess, tilläggas den databas med uppgifter om den statligt till- handahållna europeiska digitala identitetsplånboken som den tillhandahållande myndigheten ska föra.

Utredningens bedömning: Några sekretessbrytande bestämmel- ser behövs inte.

185

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Vårt förslag om det statliga tillhandahållandet den europeiska digi- tala identitetsplånboken förutsätter personuppgiftsbehandling och att en databas används i den tillhandahållande myndighetens verk- samhet för ärendehantering (se avsnitt 6.3.9). Databasen kommer enligt förslaget att innehålla personuppgifter som inte är av känslig art, såsom namn, personnummer alternativt samordningsnummer, och vissa andra uppgifter om exempelvis giltighetstid. I samband med ärendehantering kan dock, om än i begränsad omfattning, även upp- gifter om lagöverträdelser komma att behöva behandlas av den till- handahållande myndigheten. Vi har även föreslagit att personupp- gifter får behandlas av den tillhandahållande myndigheten om det är nödvändigt för att fullgöra skyldighet att lämna ut uppgifter till exem- pelvis andra myndigheter.

Detta föranleder överväganden om behov av uppgiftssekretess. Att utlämna uppgifter ska ske i överensstämmelse med lag eller

förordning. Ett sådant exempel är 6 kap. 5 § offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400, OSL) som fastslår en allmän skyldighet för en myndighet att på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter, om det inte skulle hindra arbetets behöriga gång. Av 22 kap. 1 § första stycket OSL följer dock att sekretess gäller för uppgift i verk- samhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen. Sekretessen enligt denna bestämmelse gäller för en- skilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om upp- giften röjs. Huvudregeln i bestämmelsen är alltså att uppgifterna i de register som avses ska vara offentliga. Om det av särskild anledning kan antas att ett utlämnande skulle leda till skada eller men kan dock uppgifter hemlighållas. Det skulle kunna vara fallet i fråga om upp- gifter om lagöverträdelser som kan förekomma i samband med att en tillhandahållen europeisk digital identitetsplånbok har spärrats.

För sådan ”annan verksamhet som avser registrering av en bety- dande del av befolkningen” som avses i 22 kap. 1 § första stycket OSL får regeringen meddela föreskrifter om sekretess. Exempel på sådana verksamheter är Polismyndighetens passregister och register över nati- onella identitetskort samt Skatteverkets databas över identitetskort för folkbokförda i Sverige. Detta framgår av 6 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641). Den verksamhet med statligt till-

186

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

handahållna europeiska digitala identitetsplånböcker som nu föreslås är på motsvarande sätt skyddsvärd och bör omfattas av sekretess. Det finns därmed behov av att kunna sekretesskydda sådana uppgifter.

Vi föreslår därför att 6 § offentlighets- och sekretessförordningen ändras med ett tillägg för den verksamhet som avser den tillhanda- hållande myndighetens databas över den europeiska digitala identi- tetsplånboken.

I samband med tillhandahållande av den europeiska digitala iden- titetsplånboken, inbegripet uppgifter för personidentifiering (PID och LPID), kan det bli aktuellt med kontroller mot eller utlämnande av uppgifter från befintliga register som förs av andra myndigheter än de som föreslås att tillhandahålla den europeiska digitala iden- titetsplånboken respektive PID och LPID. Som anförs i avsnitten 6.3.3 och 6.3.9 är sådan uppgiftshantering möjlig redan i dagsläget och något behov av ytterligare författningsreglering i detta avseende bedöms inte vara nödvändig.

6.4Gränsöverskridande identitetsmatchning

Utredningens bedömning: Utveckling av en förvaltningsgemen- sam tjänst för identitetsmatchning – som en del i en nationell digital infrastruktur och som därmed kan minska den administra- tiva bördan för förlitande parter – är ett arbete som bör främjas. Det är av vikt att framtagna lösningar möter kraven i EU:s revi- derade förordning om elektronisk identifiering avseende otvetydig identitetsmatchning i både resultatmässigt och formellt hänse- ende genom en hög digital gränsöverskridande tillgänglighet till tjänster på såväl hög som låg tillitsnivå.

En sådan förvaltningsgemensam tjänst kan på sikt bidra till Sveriges förmåga att uppfylla kraven om gränsöverskridande iden- titetsmatchning enligt den reviderade EU-förordningen.

Personuppgifter som kan användas för gränsöverskridande identitetsmatchning omfattas av författningsreglering med hög skyddsnivå.

187

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

Skälen för utredningens bedömning

Att stödja användbarheten av e-legitimationer, tillhandahålla bättre offentliga digitala tjänster och öka rättssäkerheten beträffande användarnas elektroniska identitet

Som redovisas i avsnitt 4.6.4 fastställs i artikel 11a.1 i den reviderade eIDAS-förordningen en skyldighet för medlemsstaterna att säker- ställa otvetydig identitetsmatchning för fysiska personer som använder anmälda e-legitimationer eller europeiska digitala identitetsplånböcker för gränsöverskridande tjänster. När e-legitimation anges i det föl- jande omfattas även identitetsplånboken och vice versa.

Det nya kravet på identitetsmatchning gäller för medlemsstater i egenskap av förlitande parter, dvs. den träffar offentliga aktörers digitala tjänster. Av artikel 11a.2 framgår också att medlemsstaterna ska föreskriva tekniska och organisatoriska åtgärder för att säker- ställa en hög skyddsnivå för personuppgifter som används för iden- titetsmatchning och för att förhindra profilering av användare. En förteckning över referensstandarder och, vid behov, specifikationer och förfaranden för i artikeln föreskrivna krav ska fastställas i genom- förandeakter (artikel 11a.3).

I EU-kommissionens konsekvensbeskrivning av sitt förslag om ”unique identification”, anfördes följande.55

[t]he rigid data set for notified eIDs makes it also difficult to match identity records as the current minimum dataset is often not sufficient to uniquely identify a person. Such difficulties typically occur when a person owns different notified eIDs which makes matching the identity to a record difficult using automated means. Problems of identity matching limit the usability of notified eID and is predominantly linked to the cross border use of eIDs since at national level citizens can more easily be identified relying on national identifiers and unique national data sets.

Some service providers require a national registry number to grant access to online public services in order to avoid identity matching problems. However, not all Member states issue such a number and include it in the data set. Obtaining it may require physical presence which is an obstacle for users from abroad even in case they are eligible to obtain a national registry number and to access a service.

55Commission Staff Working Document, Impact Assessment Report Accompanying the document Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council amending Regulation (EU) n° 910/2014 as regards establishing a framework for a European Digital Iden- tity, 3.6.2021, SWD(2021) 124 final, s. 20.

188

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Several Member States have identified identity matching as a key chal- lenge for the revision of the eIDAS Regulation. Full assurance on record matching / identity matching is a precondition for a seamless cross-border functioning of a European Digital Identity for persons, companies and devices. Without full assurance on identity matching, Member States will be reluctant to open services and agree to an extension of eID/ eIDAS to the private sector.

Det är inte klart huruvida dessa formuleringar kan tas till intäkt för satt identitetsmatchning och registermatchning, enligt kommissionen, är att betrakta som synonyma begrepp. Under trilogförhandlingarna förekom ömsom det ena, ömsom det andra, medan den slutliga ut- formningen av den ifrågavarande artikeln innehåller enbart identi- tetsmatchning. Oavsett vilket begrepp som använts har dock formu- leringen av dess innebörd enligt definitionen i artikel 3.55 varit i sak densamma: ”en process där uppgifter för personidentifiering eller medel för elektronisk identifiering matchas mot eller kopplas till ett befintligt konto som tillhör samma person. Detta talar för att det i detta sammanhang är fråga om utbytbara benämningar.56

Kravet på gränsöverskridande identitetsmatchning avser att ytter- ligare stödja användbarheten av e-legitimationer, tillhandahålla bättre offentliga onlinetjänster och öka rättssäkerheten när det gäller an- vändarnas elektroniska identitet (skäl 41).

I dagsläget förutsätts ofta ett svenskt personnummer, eller ett svenskt samordningsnummer, för inloggning i och användning av en digital tjänst som tillhandahålls av en offentlig aktör i Sverige. Sådana identitetsbeteckningar saknas i en utländsk e-legitimation, även när det är fråga om en användare som har ett sådant nummer. Använd- arens inloggning kan därmed inte kopplas till ärenden och informa- tion hos den förlitande parten, dvs. den som kräver inloggning i sin tjänst.

Resultatet blir att personen i fråga hamnar i ett s.k. digitalt vänt- rum. Det är dock inte bara det nya kravet i den reviderade eIDAS- förordningen som förutsätter en förändring av denna situation. EU:s förordning om en gemensam digital ingång föreskriver bl.a. möjlig- heten till bevisutbyten och att utföra ärenden online över lands-

56En tolkning som gjorts i Finland,

www.eduskunta.fi/SV/vaski/Kirjelma/Sidor/U_41+2021.aspx (hämtad 2024-05-27).

189

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

gränser, i förekommande fall efter identifiering med e-legitimation som är anmäld för gränsöverskridande användning.57

En svensk tjänst för identitetsmatchning har utretts och utarbetats

Ur ett svenskt perspektiv kan kravet på otvetydig identitetsmatch- ning medföra att information från en e-legitimation eller europeisk digital identitetsplånbok utfärdad i ett annat EU-land behöver kopp- las samman med uppgift om befintligt person- eller samordnings- nummer vid inloggning i och användning av en i Sverige tillhandahål- len digital tjänst, dvs. en koppling mellan utländska e-legitimationer och svenska identitetsbegrepp. För de fall en sådan koppling görs, på ett sätt som uppfyller kravet på otvetydig identitetsmatchning, genom användning av en förvaltningsgemensam tjänst, kan det finnas förut- sättningar för att också återanvända denna koppling när personen i fråga på nytt önskar autentiseras gentemot exempelvis förlitande parter.

Under senare år har arbete utförts av Skatteverket och Digg i syfte att ta fram en förvaltningsgemensam tjänst för identitetsmatchning. I det följande återges myndigheternas respektive redovisning av detta arbete.

Skatteverket

Skatteverket har utrett och i två promemorior redovisat sina över- väganden om behoven av och förutsättningarna för en förvaltnings- gemensam tjänst för koppling mellan en utländsk e-legitimation och en individs svenska personnummer eller styrkta samordningsnum- mer vid användning av svenska digitala myndighetstjänster.58

57Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om in- rättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (Text av betydelse för EES.).

58Uppgifterna är hämtade från promemoriorna Koppling mellan europeiska eID-handlingar och svenska personnummer eller styrkta samordningsnummer, 2016-10-24, och Fördjupad utredning rörande koppling mellan utländska eID-handlingar och svenska identitetsbeteckningar, 2019-01-21. Beträffande behovsbilden anfördes att för vissa större myndigheter (Pensionsmyndigheten och Skatteverket) finns tydliga behov och stora grupper av möjliga användare, medan behovet inte framstår lika tydligt för andra myndigheter och att viss skepsis råder mot att det går att konstruera en service som är tillräckligt säker för att myndigheterna ska våga använda den.

190

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

Skatteverket föreslog till att börja med att myndigheten ska till- handahålla en kopplingstjänst med ett centralt kopplingsregister.59 Genom det centrala registret kan uppgifter om användarens identi- teter lagras och behandlas samt kopplingar sparas och förmedlas. Samma grad av säkerhet ska krävas vid registreringen och identifier- ingen som vid utfärdandet av en fysisk identitetshandling som till- handahålls av staten, dvs. noggrann identitetskontroll av användaren vid fysisk inställelse hos den identitetskontrollerande myndigheten. Utöver säkerhetsaspekten innebär ett centralt register den fördelen att uppgifterna kommer att finnas tillgängliga för den nationella eIDAS- noden så att användaren av en digital tjänst inte vid varje inlogg- ningstillfälle behöver vänta på att jämförelse ska göras med uppgifter i folkbokföringsdatabasen. Olika lösningar är tänkbara beträffande vilken aktör som gör slagningen mot kopplingsregistret. Myndig- heten som har den digitala tjänsten eller Skatteverket skulle kunna utföra slagningen. Med en helt maskinell lösning kan, och bör enligt Skatteverket, funktionen byggas in i den svenska noden, som därför föreslogs ha direktåtkomst till kopplingsregistret för att se huruvida användaren är registrerad. Identitetsbeteckningen skickas till myndig- heten som tillhandahåller den digitala tjänsten. Därefter är det den myndigheten som avgör om tillträde ska ges till tjänsten.

Skatteverket har i redovisningen av sitt uppdrag presenterat ytter- ligare två lösningar som kan utveckla kopplingstjänsten och kopp- lingsregistret. För det första kan Sverige träffa bi- eller multilaterala avtal med andra länder och enas om att e-legitimationernas unika iden- titetsbeteckningar ska innehålla personnummer eller motsvarande beständiga identitetsbeteckningar, vilket finns i t.ex. de nordiska länd- erna. Författningsstöd för att behandla nordiska personnummer i folkbokföringsdatabasen finns redan (2 kap. 3 § 16 lagen om behand- ling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet). Bestämmelsen kan på sikt utökas med identitetsbeteckningar från andra medlemsstater. För det andra finns inget som hindrar att en använd- are kan ha flera e-legitimationer utfärdade i olika länder. En digital väg att registrera en koppling till en utländsk e-legitimation är att använd- aren själv kan göra en e-legitimationskoppling. Det innebär att använd- aren loggar in med en tidigare kopplad e-legitimation och godkänner

59Förslaget utesluter inte att en myndighet kan använda en (egen) kopplingstjänst utan ett centralt register, om tillitsnivå 2 enligt det svenska tillitsramverket för e-legitimationer räcker för den myndighetens digitala tjänster. Nödvändiga uppgifter för en sådan koppling finns till- gängliga via Navet.

191

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

att ytterligare en utländsk e-legitimation kopplas till den svenska identitetsbeteckningen (id-växling). Detta ger en möjlighet till registre- ring med motsvarande säkerhetsnivå som vid fysisk inställelse.

Skatteverkets förslag har inte genomförts.

Digg

Under senare tid har säkerställande av identitetsmatchning ingått som en del i ett regeringsuppdrag för Digg. Myndigheten har konstaterat att Sverige behöver säkerställa vissa grundförmågor:

1.Förmåga till gränsöverskridande identitetsmatchning mellan en ut- ländsk e-legitimation och ett befintligt svenskt identitetsbegrepp för en fysisk person.

2.Förmåga att hantera beständig koppling mellan en utländsk e-legi- timation och ett svenskt identitetsbegrepp.

3.Förmåga att utfärda ett svenskt identitetsbegrepp för EU/EES- medborgare som saknar relation till Sverige.60

Dessa grundförmågor kan realiseras på olika sätt som myndighets- specifika eller förvaltningsgemensamma funktioner och tjänster med tillhörande fördelar och nackdelar. Förmågan enligt punkten 1 är baserad på de personuppgifter som medföljer vid användning av en utländsk e-legitimation som genomgått anmälningsförfarandet för gränsöverskridande användning enligt eIDAS-förordningen (artik- larna 7 och 9) och eventuella ytterligare attribut (utan formell tillits- nivå) som användaren själv kan tillföra inom ett förfarande (dvs. digital tjänst).61 Förmågan enligt andra punkten avser att kunna registrera, lagra och återanvända en gjord koppling mellan en utländsk e-legi- timation och ett svenskt identitetsbegrepp. Detta kan i grunden jäm- föras med Skatteverkets ovan redovisade förslag om kopplingsregister. Syftet med en sådan koppling är att den ska vara tillförlitlig och be- ständig över viss tid för att ge användaren återkommande behörighet till bl.a. digitala tjänster i Sverige ”på samma tillitsnivå som en svensk e-legitimation som utfärdas för samma person och samma identitets-

60Myndigheten för digital förvaltning, Genomförandeplan för införandet av bevisutbyte enligt engångsprincipen, 2021–12–15, Analys och förslag på gemensamma lösningar (bilaga 2) s. 10.

61Myndigheten för digital förvaltning, a.a. s. 12 ff.

192

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

begrepp”.62 Beträffande förmågan enligt tredje punkten konstaterades ett behov av att kunna tilldela ett svenskt identitetsbegrepp (lik- nande samordningsnummer) helt online till användare som identi- fierar sig i ett svenskt onlineförfarande med en utländsk e-legitima- tion som anmälts i enlighet med eIDAS-förordningen. Syftet skulle vara att uppnå samma spårbarhet kring dessa individers kontakter med Sverige som för övriga icke folkbokförda individer som använ- der ett svenskt identitetsbegrepp som samordningsnummer.63

I redovisningen av uppdraget föreslog Digg bl.a. en förvaltnings- gemensam tjänst för identitetsmatchning som ska tillhandahållas online av lämplig myndighet, t.ex. Skatteverket, samt även utvecklas som öppen källkod för att kunna göras tillgänglig för myndigheter som kan ha särskilda motiverade behov av att förvalta myndighets- specifika lösningar baserade på samma källkod. Vidare rekommen- derades fortsatt analys kring dels behov och möjligheter att hantera beständiga kopplingar mellan utländska e-legitimationer och svenska identitetsbegrepp, dels behov och möjligheter på kort och lång sikt att utfärda ett svenskt identitetsbegrepp helt eller delvis online till personer, som använder svenska digitala tjänster via gränsöverskrid- ande identifiering i enlighet med eIDAS-förordningen, utan tidigare relation till Sverige.64

Sedan slutredovisningen av myndighetsuppdraget driver Digg ett projekt i vilket en förvaltningsgemensam tjänst för identitetsmatch- ning utvecklas inom ramen för Diggs ansvar enligt EU:s förordning om en gemensam digital ingång. Det är upp till varje förlitande part att välja att använda Diggs lösning eller att utveckla en egen.65 Enligt uppgift från företrädare för Digg bedöms tjänsten kunna tas i bruk tidigast i början av år 2025.

62Myndigheten för digital förvaltning, a.a. s. 15.

63Ibid. Det har via underhandskontakter med företrädare för myndigheten framkommit att det även finns behov att säkerställa behovet av en förmåga att stödja svenska medborgare med behov av att identifiera sig mot andra länders digitala tjänster. Det handlar om att kunna förmedla de identitetsbegrepp dessa länder behöver för att genomföra en identitetsmatchning mot sina identitetsbegrepp.

64Myndigheten för digital förvaltning, a.a. s. 28.

65www.digg.se/digitala-tjanster/identitetsmatchning (hämtad 2024-05-27).

193

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

Fortsatt arbete på området behövs

Det uppställda kravet avseende gränsöverskridande identitetsmatch- ning innebär att offentliga förlitande parter ska ha förmåga att säker- ställa otvetydig identitetsmatchning av en användare vid varje använd- ningstillfälle. Att utarbeta en förvaltningsgemensam matchningstjänst föreskrivs inte uttryckligen i den reviderade eIDAS-förordningen, men det torde bidra till Sveriges förmåga att uppfylla förordningens krav i detta.

Det finns beröringspunkter mellan eIDAS-förordningen och EU:s förordning om en gemensam digital ingång, och de utmaningar som förordningarnas krav föranleder är delvis gemensamma. Inrättandet av den europeiska digitala identitetsplånboken har skapat förhopp- ningar om att problem kopplade till den gränsöverskridande använd- ningen av e-legitimationer och svårigheter att uppfylla vissa krav enligt EU:s förordning om en gemensam digital ingång ska kunna minska. Med identitetsplånbokens funktioner att lagra och hantera elektro- niska attributsintyg förväntas förutsättningarna för identitetsmatch- ning (och bevisutbyten enligt EU:s förordning om en gemensam digital ingång) att förbättras. Även eventuellt kommande genomförande- akter med reviderad reglering av den obligatoriska uppgiftsuppsätt- ningen för e-legitimationer kan antas omfatta ytterligare attribut, och även fler frivilliga sådana attribut.66 Det medför att uppgiftssamman- sättningen torde bli mer användbar för elektronisk identifiering.

En användare med koppling till Sverige, men vars europeiska digi- tala identitetsplånbok tillhandahållits av en annan medlemsstat, skulle exempelvis kunna lagra ett elektroniskt attributsintyg avseende matchad svensk identitet, att presentera för bl.a. förlitande parter. Identitetsplånbokens funktionalitet medför att en separat tjänst inte i och för sig är nödvändig för att visa en matchad identitet vid an- vändning av digitala tjänster.

En identitetsmatchningstjänst kan dock ändå behövas, särskilt för att tillgodose matchningsbehov för användare som saknar identitets- plånbok.

Utvecklande av en förvaltningsgemensam tjänst för identitets- matchning är således alltjämt ett arbete som behövs, och bör främjas.

66För närvarande regleras detta i Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1501 av den 8 september 2015 om interoperabilitetsramverket enligt artikel 12.8 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden, och i bilagan till förordningen.

194

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

En sådan tjänst kan bidra till en nationell digital infrastruktur och där- med minska den administrativa bördan för förlitande parter. Det är av vikt att framtagna lösningar möter den reviderade eIDAS-förordning- ens krav på otvetydig identitetsmatchning i både resultatmässigt och formellt hänseende genom en hög digital gränsöverskridande tillgäng- lighet till tjänster på såväl hög som låg tillitsnivå.

Givet att sådana infrastrukturella lösningar täcker behovet för majoriteten av användare och förlitande parter i samhället kan, som nämnts, en gemensam tjänst också bidra till Sveriges förmåga att på sikt uppfylla kraven om gränsöverskridande identitetsmatchning enligt den reviderade eIDAS-förordningen.

Tilläggas kan att det, till skillnad från när Skatteverket redovisade sitt förslag, nu finns tekniska lösningar motsvarande inskanning och läsning av exempelvis pass för att koppla identiteten på en högre tillitsnivå.67

Som nämns ovan ska medlemsstaterna föreskriva tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa en hög skyddsnivå för per- sonuppgifter som används för identitetsmatchning. De personupp- gifter som i första hand är aktuella att användas för identitetsmatchning finns i folkbokföringsdatabasen.68 För helt eller delvis automatiserad eller på annat sätt strukturerad behandling av personuppgifter i folkbokföringsverksamheten gäller primärt EU:s dataskyddsförord- ning och de särskilda dataskyddsbestämmelserna i lagen om behand- ling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet och förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatte- verkets folkbokföringsverksamhet. Personuppgifterna omfattas av författningsreglering med hög skyddsnivå. Redan av EU:s dataskydds- förordning följer att profilering av användare är otillåten (artikel 22). Det bör dock i det nödvändiga fortsatta arbetet på detta område utredas om detta skydd är tillräckligt för att uppfylla det uppställda kravet i den reviderade eIDAS-förordningen om att skydda person- uppgifter som kan användas för identitetsmatchning.

67Se t.ex. Migrationsverkets pilotprojekt med distansvisningar av originalhandlingar, www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Pressrum/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv- 2024/2024-05-16-Arbetstagare-och-studenter-kan-visa-pass-for-Migrationsverket-i- mobiltelefonen.html (hämtad 2024-05-27).

68Användning av biometriska uppgifter och passavläsning, vilket skulle kunna aktualiseras vid en distansmatchning på högre tillitsnivå är föremål för utredning, dir. 2023:134 Utökade befogenheter för Skatteverket inom brottsbekämpning och folkbokföring.

195

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

6.5Betrodda tjänster

6.5.1Allmänt om bedömning av överensstämmelse

Utredningens förslag: Den nuvarande 2 § andra stycket i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering och 2 § i förordningen med kompletterande bestäm- melser till EU:s förordning om elektronisk identifiering ska upp- hävas.

Utredningens bedömning: Det behövs ingen kompletterande nationell reglering av överensstämmelse, kontrollformer och rap- portering.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Iden ursprungliga eIDAS-förordningen ställs det krav på bedöm- ning av överensstämmelse för tillhandahållare av betrodda tjänster som vill ha status som kvalificerad och de betrodda tjänster som de vill ska vara kvalificerade. I den reviderade eIDAS-förordningen ställs utöver de krav som sedan tidigare fanns på betrodda tjänster numera krav på att europeiska digitala identitetsplånböcker och anmälda system för elektronisk identifiering ska genomgå bedömning av överensstämmelse i enlighet med artikel 5c respektive artikel 12a. 69 Vidare har det i artikel 45f.3 lagts till en bestämmelse om bedömning av överenstämmelse för tillhandahållare av elektroniska intyg på attri- but utfärdade av eller på uppdrag av ett offentligt organ som ansvarar för en autentisk källa.

Enligt artikel 3.18 i den reviderade eIDAS-förordningen definieras ett organ för bedömning av överensstämmelse som ett organ som om- fattas av definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. Det betyder att ett sådant organ i enlighet med förordningen om ackreditering är ackrediterat som behörigt för att utföra bedömning av överensstämmelse av en kvalificerad tillhandahållare av en betrodd tjänst och den kvalificerade betrodda tjänst som denne tillhandahåller, eller som behörigt att utföra certifiering av europeiska digitala identi-

69Enligt artikel 20 jämförd med artikel 3.18 i eIDAS-förordningen ska kvalificerade tillhandahål- lare av betrodda tjänster minst en gång vartannat år granskas av ett organ för bedömning av överens- stämmelse som är ackrediterat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008.

196

SOU 2024:45

Överväganden och förslag

tetsplånböcker eller medel för elektronisk identifiering. Ackreditering enligt förordning (EG) nr 765/2008 innebär att ett nationellt ackredi- teringsorgan förklarar att ett organ för bedömning av överensstäm- melse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekom- mande fall, ytterligare krav.

I Sverige är Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) nationellt ackrediteringsorgan. Ett organ som vill bli ackredi- terat måste lämna en ansökan till Swedac som prövar och bedömer om organet uppfyller de krav som ställs i förordning (EG) nr 765/2008, lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll med till- hörande förordning samt föreskrifter som Swedac har meddelat. Orga- net måste också uppfylla de sektorsspecifika krav som organet ska arbeta i enlighet med. Ackreditering beviljas i form av ett ackredi- teringsintyg som gäller för viss tid eller tills vidare och som innehåller de villkor som gäller för ackrediteringen. Det följer av eIDAS-för- ordningen att ackreditering av organ för bedömning av överensstäm- melse ska ske enligt förordning (EG) nr 765/2008. Kompletterande bestämmelser till den förordningen finns i lagen om ackreditering och teknisk kontroll.

Lagen gäller i princip all ackreditering som Swedac utför, oavsett om den föreskrivs i förordning (EG) nr 765/2008 eller sker på annan grund. I och med att den reviderade eIDAS-förordningen anger att organen för bedömning av överensstämmelse ska vara ackrediterade enligt förordning (EG) nr 765/2008 finns det därför inget behov av att i den kompletterande lagen till den reviderade eIDAS-förordningen ange att ackreditering ska ske på det sättet. Den reviderade eIDAS- förordningen innehåller inte några bestämmelser om hur ackredite- ringen ska gå till, t.ex. när det gäller vilken kontrollform som ska användas eller vilka krav som organen för bedömning av överensstäm- melse ska uppfylla. Detta kommer dock förtydligas genom att kom- missionen enligt artikel 20.4 senast den 21 maj 2025 i genomförande- akter ska upprätta en förteckning över referensstandarder och, vid behov, fastställa specifikationer och förfaranden för ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse och för rapport om be- dömning av överensstämmelse. Genomförandeakten ska även omfatta granskningskrav för hur organ för bedömning av överensstämmelse ska göra sin bedömning, inbegripet sammansatt bedömning, vad gäller kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster.

197

Överväganden och förslag

SOU 2024:45

Eftersom det kommer att finnas krav på dessa områden i genom- förandeakter finns inte längre ett behov av nationell reglering och bemyndiganden att föreskriva om specifika krav för ackrediteringen eller rapporteringen av certifieringen som finns i lagen respektive förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering. Den nuvarande föreskriftsrätten har inte heller nyttjats av PTS under den tiden bemyndigandet har funnits. Dessa bestämmelser ska därför upphävas.

6.5.2Krav på certifiering av betrodda tjänster

Utredningens bedömning: Det behövs inga nya eller ändrade nationella kompletterande bestämmelser vad gäller bedömning av överenstämmelse av betrodda tjänster.

Skälen för utredningens bedömning

Kraven på bedömning av överensstämmelse är i stort sett samma i den reviderade eIDAS-förordningen som i den tidigare gällande eIDAS-förordningen. Den förändring som skett är att delar av säker- hetskraven för icke-kvalificerade och kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster70 nu ställs via det s.k. NIS2-direktivets artikel 21 med tillhörande genomförandeakt.71 NIS2-reglerna kommer att be- höva omfattas i den bedömning av överenstämmelse som ett ackredi- terat organ för bedömning av överenstämmelse ska göra av en till- handahållare av betrodda tjänster och de betrodda tjänster denne vill ska vara certifierade i enlighet med artikel 20 i eIDAS-förordningen.

Den andra nyheten är att den nya betrodda tjänsten elektroniskt attributsintyg utfärdat av eller på uppdrag av ett offentligt organ som ansvarar för en autentisk källa, som definieras i artikel 3.46 i den reviderade eIDAS-förordningen, omfattas av krav på bedömning av överenstämmelse. Kraven liknar i allt väsentligt kraven på kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster, men kravet på bedömning av överenstämmelse följer direkt av kraven i artikel 45f.7 där EU-kom-

70Kraven ställdes tidigare i eIDAS-förordningens artikel 19.

71Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgär- der för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS2-direktivet).

198

SOU 2024:45

Överväganden och förslag