Delad hälsodata – dubbel nytta
Regler för ökad interoperabilitet i hälso- och sjukvården
Slutbetänkande av Utredningen om infrastruktur för hälsodata som nationellt intresse
Stockholm 2024
SOU 2024:33
SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.
Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet
Omslag: Elanders Sverige AB
Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2024
ISBN
ISBN
ISSN
Till statsrådet och chefen för Socialdepartementet
Regeringen beslutade den 30 juni 2022 att tillsätta en särskild utre- dare för att analysera och lämna förslag på ändamålsenliga och sam- hällsekonomiskt effektiva åtgärder som bedöms vara motiverade för att åstadkomma en bättre och säkrare informationsförsörjning av hälsodata mellan system och aktörer (dir. 2022:98). Till särskild utre- dare förordnades 30 juni 2022 Annemieke Ålenius. Den 15 december
2022 förordnades följande personer som experter i utredningen: Magnus Adolfsson (Försäkringskassan), Rosita Ahlstedt (Region Halland), Erik Borälv (Vinnova), Kristina Bränd Persson (Socialsty- relsen), Mathea Franzén (Myndigheten för digital förvaltning), Max Herulf
1september 2022 och som sekreterare Kristina Hedberg den 3 okto- ber 2022, Petter Wolff den 5 december 2022 och Lina Nilsson Levin den 1 december 2023.
Utredningen, har antagit namnet Utredningen om infrastruktur för hälsodata som nationellt intresse. I november 2023 överlämnade utredningen delbetänkandet Samordnat juridiskt stöd och vägledning för hälso- och sjukvårdens digitalisering (SOU 2023:83). I och med detta slutbetänkande är uppdraget avslutat. Utredningen överlämnar
härmed betänkandet Delad hälsodata – dubbel nytta. Regler för ökad interoperabilitet i hälso- och sjukvården (SOU 2024:33).
Arbetet har bedrivits i samråd med experter och sakkunniga, som har bidragit med värdefulla och konstruktiva synpunkter.
Stockholm maj 2024
Annemieke Ålenius
/Bessam Saleh Kristina Hedberg Lina Nilsson Levin Petter Wolff
Innehåll
1.1Förslag till lag om ändring i lagen (2022:913) om
sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation ................ |
1.2Förslag till förordning om ändring i förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för
Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. ....................... |
1.3Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2001:707) om patientregister hos Socialstyrelsen ............... |
1.4Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:708) om medicinskt födelseregister hos
Socialstyrelsen ......................................................................... |
1.5Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2001:709) om cancerregister hos Socialstyrelsen ................ |
1.6Förslag till förordning om ändring i förordningen
|
|
inom den kommunala hälso- och sjukvården........................ |
1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2008:194) om tandhälsoregister hos Socialstyrelsen........... |
|
|
patientdataförordningen (2008:360)...................................... |
5
Innehåll |
SOU 2024:33 |
1.9Förslag till förordning om ändring
i förordningen (2013:1031) med instruktion för
6
SOU 2024:33Innehåll
5.6.2Personuppgiftsansvarig och
|
personuppgiftsbiträde ............................................. |
|
5.6.5Rättslig grund för
7
Innehåll |
SOU 2024:33 |
7.1.8Förslag till förordning om det
8.1.4Vårdgivares personuppgiftsansvar
enligt patientdatalagen .......................................... |
8.1.5Inre sekretess och elektronisk åtkomst
|
||
|
||
|
||
Rättigheter för den enskilde ................................. |
8.1.8Bemyndiganden att meddela föreskrifter
|
||
8.2 Elektroniska former för att lämna ut personuppgifter....... |
||
Direktåtkomst ....................................................... |
8.2.2Utlämnande på medium för automatiserad
|
behandling ............................................................. |
|
8
SOU 2024:33 |
Innehåll |
8.2.4Lagligt stöd för att lämna ut
|
||
8.3 Vårdgivares datadelning för primära vårdändamål .............. |
8.3.1Lag om sammanhållen vård-
8.6Befintliga register i statlig regi
9.3Informationssäkerhet vid personuppgiftsbehandling och för att säkerställa riktigheten hos allmänna
9
Innehåll |
SOU 2024:33 |
12.1.1Diggs uppgift att stödja den
12.3.2Pågående regeringsuppdrag med relevans
10
SOU 2024:33Innehåll
12.8.2Uppdrag att möjliggöra en nationell digital
11
Innehåll |
SOU 2024:33 |
13.2.2Kärnjournalsystem byts ut i majoriteten av
14.1.2Dagens infrastruktur är interregional och
frivillig.................................................................... |
14.1.3Stor frihet för vårdgivare att välja bland
14.2.3Bristande enhetlig semantik gör det svårt att
utveckla och följa upp vården............................... |
|
|
|
administration....................................................................... |
12
14.5 Statens styrning inte effektiv samordnad eller tillräcklig ... 213
14.5.1Begränsad möjlighet att påverka SKR och
|
Inera AB ................................................................. |
|
13
Innehåll |
SOU 2024:33 |
15.1.8
för hälso- och sjukvården ..................................... |
15.1.9
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
infrastrukturens standarder .................................. |
15.1.14Socialstyrelsen ska inte längre ansvara för att skapa, beskriva och tillhandahålla en
15.2.2Mest ändamålsenligt att styra vårdgivares
delning av patientuppgifter................................... |
15.2.3Ett nationellt råd för hälso- och sjukvårdens
15.2.4Ett rådgivande organ som kan uttrycka hälso- och sjukvårdens informationsbehov ska
15.3.2Interoperabilitetslösning för hälso- och
sjukvården ska definieras i lag .............................. |
|
15.3.3 Bemyndigande till regeringen............................... |
14
15
Innehåll |
SOU 2024:33 |
16.2.4Tillsyn över vårdgivares skyldighet att använda föreskrivna interoperabilitetslösningar vid
16
SOU 2024:33Innehåll
20.6.3Krav på interoperabilitetslösningar och krav på obligatorisk delning av vissa
patientuppgifter ..................................................... |
20.6.4Ekonomiska effekter för kommuner,
20.7.2Brottsligheten och det brottsförebyggande
arbetet..................................................................... |
20.7.3Sysselsättning och offentlig service
i olika delar av landet.............................................. |
17
Innehåll |
SOU 2024:33 |
18
Sammanfattning
Bakgrund och utredningens uppdrag
En fungerande digital informationsförsörjning inom hälso- och sjuk- vården har stora möjligheter att förbättra för patienter och effekti- visera vårdens processer. Införandet av digitala lösningar och auto- matisering kan frigöra tid så att personal kan ägna större del av sin arbetsdag åt patientmötet och andra kvalificerade uppgifter som i sin tur kan höja verksamhetens kvalitet. En grundläggande förutsätt- ning för en ändamålsenlig informationsförsörjning är möjligheten för rätt information att vara tillgänglig för rätt person eller system i rätt tid. Det kräver interoperabilitet, vilket förenklat handlar om för- mågan hos system, organisationer eller verksamhetsprocesser att fun- gera tillsammans och kommunicera med varandra genom att följa överenskomna villkor och krav. Det gäller inte minst standarder för hur informationen ska uttryckas semantiskt och hur datadelningen tekniskt ska realiseras. Bristande interoperabilitet leder till en ökad administrativ börda för hälso- och sjukvårdspersonalen som behöver samla in uppgifter från flera källor, dokumentera dubbelt och ta om prover. Det leder också till att patienter och deras anhöriga blir an- svariga för att förmedla sin sjukdomshistoria och annan viktig infor- mation till hälso- och sjukvården, vilket i sig är förenat med bety- dande risker.
Utredningen har enligt direktiven bland annat i uppdrag att ut- reda och lämna förslag på vilken eller vilka myndigheter som ska an- svara för att utfärda föreskrifter, utöva tillsyn och ta fram andra stödjande eller styrande dokument om val och tillämpning av tek- niska och semantiska standarder. Det innebär att våra förslag ska leda till att en eller flera statliga myndigheter, med hjälp av föreskrif- ter, ska kunna styra och åstadkomma interoperabilitet inom hälso- och sjukvården. Syftet är att öka patientsäkerheten, skapa förutsätt-
19
Sammanfattning |
SOU 2024:33 |
ningar för en mer patientcentrerad vård och minska administrativt dubbelarbete för hälso- och sjukvårdspersonalen.
Utmaningar med interoperabilitet i hälso- och sjukvården i dag
Det decentraliserade hälso- och sjukvårdssystemet, där varje aktör i stor utsträckning själv bestämmer om tillämpningen av olika stan- darder och villkor, i kombination med avsaknad av krav i författning på interoperabilitet gör att varje aktör agerar utifrån vad som är rationellt för dem själva. Friheten att välja och variationen i vilka standarder som används har medfört stora utmaningar med inter- operabilitet inom hälso- och sjukvården. Utmaningarna är särskilt stora för data som behövs för nationella intressen där behovet av gemensamma definitioner, standarder med mera är särskilt viktigt.
Flera nationella initiativ har utarbetats i syfte att, med hjälp av så kallad
Utredningen kan även konstatera att styrningen av hälsodataom- rådet är fragmenterad samt att bristen på nationellt bindande beslut, en gemensam målbild och ett statligt ledarskap på området har ska- pat långtgående utmaningar för hälso- och sjukvården och för möj- ligheten att säkra olika nationella intressen, inte minst möjligheten att styra mot en jämlik vård i hela landet.
Utredningens förslag
Utredningen anser att det behövs ett statligt åtagande för hälso- och sjukvårdens interoperabilitet. I det statliga åtagandet ingår att stödja och styra hälso- och sjukvården att uppnå interoperabilitet genom att främja en nationell likriktning mot standarder som i möjligaste
20
SOU 2024:33 |
Sammanfattning |
mån är öppna, internationella och implementationsnära. Utred- ningen bedömer att det är lämpligast för staten att i första hand styra situationer när vårdgivare gör uppgifter om en patient tillgängliga för andra vårdgivare. Det kompletterar den styrning som redan finns för hur uppgifter ska dokumenteras i hälso- och sjukvården. Utred- ningen anser att gemensamma nationella specifikationer för delning av information via standardiserade API:er är den mest ändamåls- enliga och samhällsekonomiska vägen att inom en rimlig tidsram nå interoperabilitet mellan så många aktörer som möjligt i svensk hälso- och sjukvård.
Vi föreslår därför att
Ett rådgivande organ ska införas vid
Arbetet med hälso- och sjukvårdens interoperabilitet behöver utgå från ett verksamhetsperspektiv eftersom interoperabilitet och digi- talisering syftar till att lösa problem i befintliga arbetssätt och är ett medel för verksamhetsutveckling. Det handlar dels om att öka kvali- teten i vården genom att rätt information finns tillgänglig när och där den behövs, dels om att automatisera moment som i dag genererar onödig administration och onödig efterfrågan.
21
Sammanfattning |
SOU 2024:33 |
Vi föreslår därför att det ska finnas ett rådgivande organ inom E- hälsomyndigheten som ska heta Rådet för hälso- och sjukvårdens interoperabilitet (Rådet). Rådet ska medverka i arbetet med en natio- nell strategisk plan för den digitala informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Rådet ska också bidra till utvecklingen av den nationella digitala infrastrukturen inom hälso- och sjukvården genom att exempelvis stödja tillämpningen av interoperabilitetslösningar. Dessutom ska Rådet medverka till ökad samordning och samarbete mellan berörda aktörer i frågor om den nationella digitala infrastruk- turen. Minst hälften av ledarmötena i Rådet ska företrädas av vård- givare, minst en ledamot ska företräda Socialstyrelsen och minst en ledamot ska företräda Myndigheten för digital förvaltning. Rådets ledamöter och Rådets övriga sammansättning ska beslutas av
Möjlighet att ställa krav på interoperabilitet vid frivillig delning av patientuppgifter via sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation
För att uppnå de fulla effekterna av datadelningen behöver inter- operabilitetslösningarna användas enhetligt av vårdgivare som väljer att dela data. Avsaknaden av tvingande beslut leder till en osäkerhet som varken gynnar investeringar eller gemensamma åtaganden. Sta- ten behöver därför säkerställa att investeringar i vårdens digitala infra- struktur är långsiktigt hållbara, kostnadseffektiva och i möjligaste mån blir återanvändningsbara. Det enda sättet att nationellt säkerställa efterlevnad av gemensamt fattade åtaganden är i form av bindande krav avseende interoperabilitet i författning. Den mest ändamålsenliga formen är enligt utredningen myndighetsföreskrifter.
Utredningen föreslår att sådana föreskrifter ska kunna utfärdas för den frivilliga delningen av patientuppgifter som vårdgivare redan i dag har möjlighet till genom lagen om sammanhållen vård- och omsorgs- dokumentation. Bestämmelserna i föreskrifterna medför inga skyldig- heter att tillgängliggöra patientuppgifter, men när så sker ska tillgäng- liggörandet kunna omfattas av krav på hur det ska göras. Detta förslag påverkar inte tillämpningen av andra bestämmelser som ger någon rätt att få tillgång till data, eller som begränsar en sådan rätt.
22
SOU 2024:33 |
Sammanfattning |
Möjlighet att ställa krav på att vissa patientuppgifter ska delas genom sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation på ett anvisat sätt
Patienter och vårdpersonal måste kunna lita på att viktiga uppgifter om patientens hälsa och vård som framkommit i samband med tidi- gare utredningar och undersökningar finns elektroniskt tillgängliga oavsett vilken vårdgivare patienten besöker. Utredningen menar att om målen om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolk- ningen ska kunna förverkligas behöver relevant patientinformation, oavsett var den producerats, vara tillgänglig där den behövs. I dag bestämmer varje vårdgivare om och i så fall vilken information de gör tillgänglig för andra vårdgivare. Utredningen menar att det inte längre är ändamålsenligt. Sådana överväganden behöver i stället base- ras på vilken information som är nödvändig för att kunna bedriva en effektiv och patientsäker vård. Vi föreslår därför en skyldighet för vårdgivare att göra vissa uppgifter om en patient som behövs för en effek- tiv och säker vård tillgänglig för andra vårdgivare genom samman- hållen vård- och omsorgsdokumentation. Våra förslag ändrar inte de möjligheter som finns för patienter att begränsa datadelningen. Ut- redningen bedömer att det är viktigt att frågan om vilka uppgifter som ska delas hålls samman med frågan om hur uppgifterna ska delas. Därför ska en myndighet,
De förslag som utredningen lägger fram innebär en omfattande omläggning av dagens villkor där det saknas bindande krav på att vård- givare ska tillämpa nationellt beslutade interoperabilitetslösningar vid delning till andra vårdgivare. Förslagen ger staten ett nytt sätt att styra och stödja vårdens interoperabilitet och digitala infrastruktur. Utredningen bedömer att staten, huvudmännen och privata vård- givare kommer att behöva investera resurser för att realisera den för- ändring som vi i detta betänkande lägger grunden för. Förslaget om skyldighet för vårdgivare att göra vissa uppgifter tillgänglig för andra vårdgivare innebär ett utökat åliggande för kommuner och regioner som därför aktualiserar finansieringsprincipen. Det innebär att sta-
23
Sammanfattning |
SOU 2024:33 |
ten behöver kompensera kommunsektorn för de kostnader som för- slaget innebär.
Tillsyn
Utredningen föreslår att både kraven på hur uppgifterna ska delas och kravet på att uppgifter delas ska bli föremål för statlig tillsyn. Vi bedö- mer att denna tillsyn lämpligast hålls ihop och utförs av en myn- dighet. Vi föreslår därför att IVO, inom ramen för befintligt tillsyns- ansvar, ska utöva tillsyn över om vårdgivarna delar datamängder på anvisat sätt.
Socialstyrelsen ska främja kompetenshöjande insatser
Omställningen mot en kärna av öppna, internationella och imple- mentationsnära standarder behöver understödjas med kompetens- höjande insatser eftersom det saknas tillräckligt många personer med kompetens och erfarenhet av att använda sådana standarder, särskilt på en avancerad nivå. Därför föreslår vi att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att fördela ett riktat statsbidrag för ändamålet.
Statliga krav på hälso- och sjukvården att dela data ska beakta framtagna interoperabilitetslösningar
Vårdgivare och huvudmän har redan i dag långtgående skyldigheter att dela uppgifter om patienter för sekundära ändamål så som upp- följning, forskning och statistik, vilka alla fyller viktiga samhälls- funktioner. Samtidigt kan uppgiftsskyldigheten orsaka administra- tivt dubbelarbete för vårdpersonalen. Utredningen bedömer att det finns många legitima skäl för staten att samla in data från vården men den statliga förmågan att bedriva ändamålsenlig analys och uppfölj- ning behöver byggas upp under former som gör att den statliga styr- ningen som helhet upplevs sammanhållen. Eftersom det har saknats ett ramverk för hur vårdens data ska standardiseras har det varit upp till var och en som beslutar om hur en uppgiftsskyldighet ska full- göras att bestämma formatet för insamlingen. När vårdens informa- tionsförsörjning, genom de förslag vi lägger grunden för, blir enhet-
24
SOU 2024:33 |
Sammanfattning |
lig öppnas möjligheten att ställa krav på samordning när de statliga myndigheterna anger hur vårdgivare ska dela data till mottagare utanför hälso- och sjukvården. Det blir då möjligt att säkerställa att krav på vårdgivare att använda vissa standarder och interoperabili- tetslösningar för vårdändamål, så långt som möjligt även ställs när samma data begärs in av statliga myndigheter för andra, sekundära, ändamål. Denna samordning förhindrar disparata krav på format och standarder satta efter mottagarens behov samt minskar onödig admi- nistration i vården. Det är därför angeläget att kraven på hur vård- givare ska lämna uppgifter till statliga myndigheter i så hög grad som möjligt utgår från de interoperabilitetslösningar som tagits fram för vårdens behov. Det är först då som den statliga styrningen som hel- het upplevs sammanhållen. Vi föreslår därför att det ska införas en skyldighet för Socialstyrelsen att, vid föreskrifter om utfärdande av intyg samt fullgörande av uppgiftsskyldighet till de nationella hälso- dataregistren, beakta de interoperabilitetslösningar för hälso- och sjukvården som tagits fram av
För att ytterligare avlasta vården från onödig dubbeldokumen- tation anser vi att statens finansiering av kvalitetsregister i större ut- sträckning ska villkoras med att registren tillämpar, eller använder pengarna för att tillämpa, sådana interoperabilitetslösningar som tagits fram för vårdgivare.
25
Summary
The healthcare sector in Sweden has long been lacking sufficient health data interoperability, a problem that the sector has not been able to address through voluntary agreements and cooperation. The freedom to choose and the variation in which standards are used have resulted in major challenges with interoperability in Sweden’s decentralised healthcare system. The absence of information at the right time and place stems from lack of interoperability. This results in lower efficiency, problems with patient safety and not least a lot of extra administrative work for healthcare staff.
To address these problems the “Inquiry on health data infrastruc- ture as a national interest” was initiated by the Ministry of Health and Social Affairs. Under its Terms of Reference, the Inquiry is tasked with investigating and submitting proposals on which government agency or agencies should be responsible for issuing regu- lations, exercising supervision, and producing other supporting or governing documents concerning the choice and application of tech- nical and semantic interoperability standards.
Therefore, the Inquiry proposes that the Swedish eHealth Agen- cy should be responsible for developing and managing interopera- bility solutions for the healthcare system. An interoperability solu- tion is a reusable resource that describes legal, organisational, semantic or technical conditions.1 In order to create solutions that are effi- cient the solutions should be developed in cooperation with other agencies and in cooperation with the actors of the healthcare system. Furthermore, the Swedish
1This definition adheres closely to the definition in Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council laying down measures for a high level of public sector inter- operability across the Union (Interoperable Europe Act) COM/2022/720 final.
27
Summary |
SOU 2024:33 |
The Inquiry also propose an obligation for healthcare providers to provide information to other healthcare providers. What is cov- ered by this obligation must be determined by the Swedish
Furthermore, we propose that there should be an advisory body within the Swedish eHealth Agency, to be called the Healthcare System Interoperability Council (the Council). The Council should be involved in developing a national strategic plan for the provision of digital information in the healthcare system. The Council main objective is to express the needs of the healthcare sector and help the Agency to prioritize the right interoperability solution. Several organisations, not least healthcare providers, will be represented in the Council.
The National Board of Health and Welfare also supplies crucial competencies in the creation and maintenance of interoperability solutions. The inquiry proposes that National Board of Health and Welfare should be tasked with supporting the healthcare sector’s competency development within informatics and standards that are relevant for the interoperability solutions.
The Health and Social Care Inspectorate is proposed as being the agency that ensures oversight regarding the way that interoperability solutions are implemented and used.
The inquiry’s proposals mean that the healthcare sector must make a considerable shift in how data sharing is managed – towards stan-
28
1 Författningsförslag
1.1Förslag till lag om ändring i lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation
dels att 1 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 1 a och 1 b §§ av följande lydelse,
dels att det närmast före 2 kap. 1 a och 1 b §§ ska införas två nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
EU:s dataskyddsförordning
Hälso- och sjukvård
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
|
(1991:1128) |
om |
psykiatrisk |
||
|
tvångsvård, |
lagen |
(1991:1129) |
||
|
om rättspsykiatrisk vård, smitt- |
||||
|
skyddslagen |
(2004:168), |
lagen |
||
|
(1972:119) |
om |
fastställande av |
||
|
könstillhörighet i vissa fall, lagen |
||||
|
(2006:351) om genetisk integri- |
||||
|
tet m.m., lagen (2019:1297) om |
||||
|
koordineringsinsatser för sjuk- |
||||
|
skrivna patienter samt den upp- |
||||
|
hävda lagen (1944:133) om ka- |
||||
|
strering. |
|
|
|
|
Insatser för äldre personer |
Insatser |
|
|
|
|
eller personer med |
1. enligt |
4 kap. |
1 § |
social- |
|
funktionsnedsättning |
tjänstlagen (2001:453) som avses |
||||
|
i 3 kap. 6 § första stycket samma |
||||
|
lag och som lämnas till äldre per- |
||||
|
soner eller personer med funk- |
||||
|
tionsnedsättning, |
|
|
||
|
2. enligt |
4 kap. |
1 § |
social- |
|
|
tjänstlagen som avses i 5 kap. 5 |
||||
|
och 7 §§ samma lag, |
|
|
||
|
3. enligt |
4 kap. |
2 a § |
social- |
|
|
tjänstlagen, eller |
|
|
|
|
|
4. enligt lagen (1993:387) om |
||||
|
stöd och service till vissa funk- |
||||
|
tionshindrade. |
|
|
|
|
Omsorgsgivare |
Myndighet |
i |
kommun |
eller |
|
|
region som har ansvar för eller |
||||
|
utför insatser för äldre personer |
||||
|
eller personer med funktions- |
||||
|
nedsättning samt annan juridisk |
||||
|
person eller enskild närings- |
||||
|
idkare som utför sådana insatser. |
||||
Omsorgsmottagare |
Person som fått eller får insatser |
||||
|
för äldre personer eller personer |
||||
|
med funktionsnedsättning eller |
som fått eller får behovet av sådana insatser bedömda.
30
SOU 2024:33Författningsförslag
Patient |
Person som fått, får eller är |
|||
|
registrerad för att få hälso- och |
|||
|
sjukvård. |
|
|
|
Sammanhållen vård- och |
Ett elektroniskt system som gör |
|||
omsorgsdokumentation |
det möjligt för en vårdgivare |
|||
|
eller omsorgsgivare att ge eller få |
|||
|
tillgång, |
genom direktåtkomst |
||
|
eller annat elektroniskt utläm- |
|||
|
nande, till personuppgifter hos |
|||
|
andra vårdgivare eller omsorgs- |
|||
|
givare. |
|
|
|
Vårdgivare |
Statlig myndighet, |
region och |
||
|
kommun i fråga om sådan hälso- |
|||
|
och sjukvård som myndigheten, |
|||
|
regionen |
eller kommunen har |
||
|
ansvar för samt annan juridisk |
|||
|
person eller enskild närings- |
|||
|
idkare som bedriver hälso- och |
|||
|
sjukvård. |
|
|
|
Föreslagen lydelse |
|
|
|
|
|
1 kap. |
|
|
|
|
1 § |
|
|
|
EU:s dataskyddsförordning |
Europaparlamentets |
och rådets |
||
|
förordning |
(EU) 2016/679 av |
||
|
den 27 april 2016 om skydd för |
|||
|
fysiska personer med avseende |
|||
|
på behandling av personuppgif- |
|||
|
ter och om det fria flödet av så- |
|||
|
dana uppgifter och om upp- |
|||
|
hävande |
av |
direktiv 95/46/EG |
|
|
(allmän dataskyddsförordning). |
|||
Hälso- och sjukvård |
Verksamhet som avses i hälso- |
|||
|
och sjukvårdslagen |
(2017:30), |
||
|
tandvårdslagen 1985:125), lagen |
|||
|
(1991:1128) |
om |
psykiatrisk |
|
|
tvångsvård, |
lagen |
(1991:1129) |
|
|
om rättspsykiatrisk vård, smitt- |
31
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
Insatser för äldre personer eller personer med funktionsned- sättning
Interoperabilitetslösning för hälso- och sjukvården
skyddslagen (2004:168), lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen (2006:351) om genetisk integri- tet m.m., lagen (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjuk- skrivna patienter samt den upp- hävda lagen (1944:133)
om kastrering. Insatser
1. enligt 4 kap. 1 § social- tjänstlagen (2001:453) som avses i 3 kap. 6 § första stycket samma lag och som lämnas till äldre per- soner eller personer med funk- tionsnedsättning,
2. enligt 4 kap. 1 § social- tjänstlagen som avses i 5 kap. 5 och 7 §§ samma lag,
3.enligt 4 kap. 2 a § social- tjänstlagen, eller
4.enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade.
En återanvändbar resurs som be- skriver rättsliga, organisatoriska, semantiska eller tekniska förutsätt- ningar, såsom konceptuella ram- verk, riktlinjer, referensarkitek- turer, specifikationer, standarder, vissa tjänster och applikationer, samt dokumenterade tekniska komponenter, såsom källkod, som syftar till förmågan att ge eller få tillgång till personuppgifter hos andra vårdgivare genom ett elek- troniskt system.
32
SOU 2024:33Författningsförslag
Omsorgsgivare |
Myndighet i |
kommun |
eller |
|
region som har ansvar för eller |
||
|
utför insatser för äldre personer |
||
|
eller personer med funktions- |
||
|
nedsättning samt annan juridisk |
||
|
person eller enskild närings- |
||
|
idkare som utför sådana insatser. |
||
Omsorgsmottagare |
Person som fått eller får insatser |
||
|
för äldre personer eller personer |
||
|
med funktionsnedsättning |
eller |
|
|
som fått eller får behovet av så- |
||
|
dana insatser bedömda. |
|
|
Patient |
Person som fått, får eller är |
||
|
registrerad för att få hälso- och |
||
|
sjukvård. |
|
|
Sammanhållen vård- och |
Ett elektroniskt system som gör |
||
omsorgsdokumentation |
det möjligt för en vårdgivare eller |
||
|
omsorgsgivare att ge eller få till- |
||
|
gång, genom direktåtkomst eller |
||
|
annat elektroniskt utlämnande, |
||
|
till personuppgifter hos andra |
||
|
vårdgivare eller omsorgsgivare. |
||
Vårdgivare |
Statlig myndighet, region |
och |
|
|
kommun i fråga om sådan hälso- |
||
|
och sjukvård som myndigheten, |
||
|
regionen eller |
kommunen |
har |
|
ansvar för samt annan juridisk |
||
|
person eller enskild närings- |
||
|
idkare som bedriver hälso- och |
||
|
sjukvård. |
|
|
33
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
2 kap.
Skyldighet att ge andra vårdgivare tillgång till uppgifter genom interoperabilitets- lösningar för hälso- och sjukvården
1 a §
En vårdgivare ska ge andra vårdgivare tillgång, genom direkt- åtkomst eller annat elektroniskt utlämnande, till vissa uppgifter om en patient som behövs för en effektiv och säker vård.
Tillgången enligt första stycket får bara ges under de förutsätt- ningar som anges i
1.för ändamål som anges i 2 kap. 4 § 1 och 2 patientdatalagen (2008:355).
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur den uppgiftsskyldighet som avses i första stycket ska fullgöras.
Skyldighet att vid frivilligt tillgängliggörande av uppgifter använda interoperabilitets- lösningar för hälso- och sjukvården
1 b §
När uppgifter om en patient görs tillgängliga för andra vård-
34
SOU 2024:33 |
Författningsförslag |
givare enligt 1 § ska vårdgivaren
använda interoperabilitetslös- ningar för hälso- och sjukvården.
Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om så- dana interoperabilitetslösningar för hälso- och sjukvården som avses enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 b § och i övrigt den 1 juli 2027.
35
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
1.2Förslag till förordning om ändring i förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. att 4 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
4 §1
Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av
1.steriliseringslagen (1975:580),
2.lagen (1995:831) om transplantation m.m.,
3.lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler, och
4.3 kap. och 9 kap. patientdatalagen (2008:355).
Socialstyrelsen ska vid före- skrifter om utfärdande av intyg enligt 3 kap. 16 § patientdatalagen (2008:355) beakta de interopera- bilitetslösningar för hälso- och sjukvården som tagits fram av E- hälsomyndigheten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
1Senaste lydelse 2017:83.
36
SOU 2024:33 |
Författningsförslag |
1.3Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:707) om patientregister hos Socialstyrelsen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:707) om pati- entregister hos Socialstyrelsen att 6 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
6 §1
Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska, för de ändamål som anges i 3 § lagen (1998:543) om hälsodataregis- ter, lämna de uppgifter som avses i 4 § andra stycket 1 till patient- registret.
Statistiska centralbyrån ska lämna de personuppgifter som avses i 4 § andra stycket 2 till patientregistret.
Socialstyrelsen får utfärda föreskrifter om hur den upp- giftsskyldighet som avses i första stycket ska fullgöras. Social- styrelsen ska vid utfärdande av sådana föreskrifter beakta de inter- operabilitetslösningar för hälso- och sjukvården som tagits fram av
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
1Senaste lydelse 2017:69.
37
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
1.4Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:708) om medicinskt födelseregister hos Socialstyrelsen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:708) om medicinskt födelseregister hos Socialstyrelsen att 6 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
6 §1
Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården skall, för de ändamål som anges i 3 § lagen (1998:543) om hälsodata- register, lämna de uppgifter som avses i 4 § 1 till det medicinska födelseregistret.
Statistiska centralbyrån skall lämna de personuppgifter som avses i 4 § 2 till det medicinska födelseregistret.
Socialstyrelsen får utfärda föreskrifter om hur den upp- giftsskyldighet som avses i första stycket skall fullgöras. Social- styrelsen ska vid utfärdande av sådana föreskrifter beakta de inter- operabilitetslösningar för hälso- och sjukvården som tagits fram av
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
1Senaste lydelse 2001:708.
38
SOU 2024:33 |
Författningsförslag |
1.5Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:709) om cancerregister hos Socialstyrelsen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:709) om cancerregister hos Socialstyrelsen att 6 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
6 §
Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården skall, för de ändamål som anges i 3 § lagen (1998:543) om hälsodata- register, lämna de uppgifter som avses i 4 § 1 till cancerregistret.
Statistiska centralbyrån skall lämna uppgift om namn samt de personuppgifter som avses i 4 § 2 till cancerregistret.
Socialstyrelsen får utfärda föreskrifter om hur den upp- giftsskyldighet som avses i första stycket ska fullgöras. Socialsty- relsen ska vid utfärdande av så- dana föreskrifter beakta de inter- operabilitetslösningar för hälso- och sjukvården som tagits fram av
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
39
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
1.6Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:94) om register hos Socialstyrelsen över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2006:94) om regis- ter hos Socialstyrelsen över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården att 5 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
5 §1
Kommunerna ska, för de ändamål som anges i 3 § lagen (1998:543) om hälsodataregister, lämna de uppgifter som avses i 4 § 1 till registret över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården.
Statistiska centralbyrån ska lämna de personuppgifter som avses i 4 § 2 till registret över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården
Socialstyrelsen får, efter att ha gett Sveriges Kommuner och Regioner tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om hur den uppgiftsskyldighet som avses i första stycket ska fullgöras. Socialstyrelsen ska vid utfärdande av sådana föreskrifter beakta de
interoperabilitetslösningar för hälso- och sjukvården som tagits fram av
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
1Senaste lydelse 2020:130.
40
SOU 2024:33 |
Författningsförslag |
1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen (2008:194) om tandhälsoregister hos Socialstyrelsen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2008:194) om tand- hälsoregister att 5 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
5 §1
I 3 kap. 3 § lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd finns bestämmelser om vårdgivares skyldighet att lämna uppgifter om patienters tandhälsa till Socialstyrelsen och om utförd tandvård till Försäkringskassan.
I 15 c § tandvårdslagen (1985:125) finns bestämmelser om vårdgivares skyldighet att lämna uppgifter om patienters tandhälsa och om utförd tandvård enligt 8 a § andra stycket och tredje stycket 2 samma lag till Socialstyrelsen.
Försäkringskassan ska lämna de uppgifter som avses i 4 § 1 och 4 till Socialstyrelsen. Statistiska centralbyrån ska lämna de uppgifter som avses i 4 § 3 till Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om hur den upp- giftsskyldighet som avses i tredje stycket ska fullgöras. Social- styrelsen ska vid utfärdande av så- dana föreskrifter beakta de inter- operabilitetslösningar för hälso- och sjukvården som tagits fram av
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
1Senaste lydelse 2011:1185.
41
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
1.8Förslag till förordning om ändring i patientdataförordningen (2008:360)
Härigenom föreskrivs i fråga om patientdataförordningen (2008:360) dels att 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 a, 3 a och 3 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
2 §1 |
|
|
Socialstyrelsen får, efter att ha |
Socialstyrelsen får, efter att ha |
|
gett Integritetsskyddsmyndighe- |
gett |
Integritetsskyddsmyndig- |
ten tillfälle att yttra sig, meddela |
heten och |
|
föreskrifter om verkställigheten |
fälle att yttra sig, meddela före- |
|
av |
skrifter om verkställigheten av |
1.tilldelning av behörighet för åtkomst till uppgifter som förs helt eller delvis automatiserat enligt 4 kap. 2 § patientdatalagen (2008:355) samt sådan tilldelning av behörighet vid sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation enligt 4 kap. 3 § lagen (2022:913) om sam- manhållen vård- och omsorgsdokumentation,
2. dokumentation och kontroll |
2. dokumentation och kontroll |
av elektronisk åtkomst enligt |
av elektronisk åtkomst enligt |
4 kap. 3 § patientdatalagen samt |
4 kap. 3 § patientdatalagen samt |
dokumentation och kontroll av |
dokumentation och kontroll av |
åtkomst vid sammanhållen vård- |
åtkomst vid sammanhållen vård- |
och omsorgsdokumentation en- |
och omsorgsdokumentation en- |
ligt 4 kap. 4 § lagen om samman- |
ligt 4 kap. 4 § lagen om samman- |
hållen vård- och omsorgsdoku- |
hållen vård- och omsorgsdoku- |
mentation, och |
mentation, |
3. de krav på säkerhetsåtgär- |
3. de krav på säkerhetsåtgär- |
der som ska gälla vid sådan |
der som ska gälla vid sådan |
direktåtkomst eller annat elek- |
direktåtkomst eller annat elek- |
troniskt utlämnande som avses i |
troniskt utlämnande som avses i |
5 kap. 5 § patientdatalagen och i |
5 kap. 5 § patientdatalagen och i |
4 kap. 2 § lagen om samman- |
4 kap. 2 § lagen om samman- |
hållen vård- och omsorgsdoku- |
hållen vård- och omsorgsdoku- |
mentation, och |
mentation. |
1Senaste lydelse 2022:924.
42
SOU 2024:33 |
Författningsförslag |
4.den information som ska ges till patienten enligt 8 kap. 5 § patientdatalagen
2 a §
Socialstyrelsen får, efter att ha gett Integritetsskyddsmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställigheten av den information som ska ges till patienten enligt 8 kap. 5 § patient- datalagen.
3 §2
Socialstyrelsen får, efter att ha gett Integritetsskyddsmyn- digheten tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verk- ställigheten av patientdatalagen (2008:355) och lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och om- sorgsdokumentation i fråga om säkerhetsåtgärder vid helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter.
2Senaste lydelse 2022:924.
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
3 b §
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025 i fråga om 2, 2 a, 3 och 3 b §§ och i övrigt den 1 juli 2027.
44
SOU 2024:33 |
Författningsförslag |
1.9Förslag till förordning om ändring
i förordningen (2013:1031) med instruktion för
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2013:1031) med instruktion för
dels att 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 7 c och 7 d §§ av följande lydelse,
dels att det närmast före 7 c § ska införas en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2 §1
Myndigheten ska särskilt
1.ansvara för det register som anges i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista,
2.utfärda intyg som visar att den som ansöker om tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument uppfyller de förutsättningar för tillståndet som föreskrivs i 2 kap. 6 §
3.vid behov genomföra kontroller av det elektroniska system för direktåtkomst till uppgifter hos myndigheten
a) som en tillståndshavare ska ha enligt 2 kap. 6 § 6 lagen om handel med läkemedel, eller
b) som avses i 9 kap. 1 § 1 lagen om nationell läkemedelslista,
4.förmedla ersättning från regionerna till öppenvårdsapoteken enligt vad som sägs i förordningen (2002:687) om läkemedelsför- måner m.m. och i smittskyddsförordningen (2004:255),
5.kvalitetssäkra, förvalta, framställa och tillhandahålla nationell läkemedelsstatistik,
6.tillhandahålla ett system för analys av läkemedelsstatistik,
7.ansvara för det register som anges i förordningen (2021:1129) om register över förordnade läkemedel för behandling av djur,
8.ansvara för ett nationellt produkt- och artikelregister över läkemedel samt förbrukningsartiklar och livsmedel som ingår i läke- medelsförmånerna,
1Senaste lydelse 2021:1131
45
SOU 2024:33 |
Författningsförslag |
2. bidra till utvecklingen av den nationella digitala infrastruk- turen inom hälso- och sjukvården 3. medverka till ökad samord- ning och samarbete mellan be- rörda aktörer i frågor om den nationella digitala infrastruktu-
ren,
7 d §
Rådet för hälso- och sjukvår- dens interoperabilitet består av en ordförande och minst åtta andra ledamöter som utses av
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
47
Författningsförslag |
SOU 2024:33 |
1.10Förslag till förordning om ändring i förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2015:284)
med instruktion för Socialstyrelsen att 4 § 10 och 11 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
4 §1
Socialstyrelsen ska
1.genom kunskapsstöd och föreskrifter bidra till att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet,
2.ansvara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling inom sitt verksamhetsområde,
3.arbeta med och ge stöd till metodutveckling inom sitt verk- samhetsområde,
4.främja utvecklingen av metoder och arbetsformer i socialt arbete genom forskning, systematisk prövning och värdering av ut- fall och effekter av insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, inbegripet metoder som möjliggör för enskilda att ge uttryck för sina åsikter när sådana insatser rör dem, samt förmedla kunskap om verkningsfulla metoder och arbetsformer,
5.stödja familjehemsvården och bidra till kvalitetsutvecklingen på området,
6.stödja hälso- och sjukvårdens arbete med försäkringsmedicin och bidra till kvalitetsutvecklingen på området,
7.följa, analysera och rapportera om hälsa, hälso- och sjukvård, socialtjänst samt stöd och service till vissa personer med funk- tionsnedsättning genom statistikframställning, uppföljning, utvär- dering och epidemiologiska studier,
8.följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt verksamhetsområde och verka för att sådant arbete kom- mer till stånd,
9.skapa och tillhandahålla enhetliga begrepp, termer och klassi- fikationer inom sitt verksamhetsområde,
1Senaste lydelse 2023:404
48
SOU 2024:33 |
Författningsförslag |
10. skapa, beskriva och till- handahålla en ändamålsenlig infor- mationsstruktur inom sitt verksam- hetsområde, och
11.efter att ha hört Livs- medelsverket utarbeta och sprida objektivt och sakligt informa- tions- och utbildningsmaterial om uppfödning av spädbarn och småbarn i enlighet med artikel 15
ikommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 decem- ber 2006 om modersmjölks- ersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EG) nr 1243/2008.
10.stödja hälso- och sjukvår- dens arbete med att uppnå inter- operabilitet,
11.delta i arbetet med att ta fram interoperabilitetslösningar för hälso- och sjukvården genom att skapa och tillhandahålla ända- målsenliga informatiska beskriv- ningar samt standarder för hälso-
data särskilt innefattande begreppsutredning, juridisk utred- ning och modellering samt annan expertkunskap inom myndig- hetens verksamhetsområde och
12.efter att ha hört Livs- medelsverket utarbeta och sprida objektivt och sakligt informa- tions- och utbildningsmaterial om uppfödning av spädbarn och småbarn i enlighet med artikel 15
ikommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 decem- ber 2006 om modersmjölks- ersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EG) nr 1243/2008.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2025.
49
2Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt
2.1Utredningsuppdraget
Regeringen beslutade den 30 juni 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera och lämna förslag på ändamålsenliga och sam- hällsekonomiskt effektiva åtgärder som bedöms vara motiverade för att åstadkomma en bättre och säkrare informationsförsörjning av hälsodata mellan system och aktörer.1
Uppdraget kan sägas utgöras av två delar. Den första delen består av förslag på stöd för en mer enhetlig tolkning av juridiken för hälso- data bland aktörerna inom hälso- och sjukvårdens område. Den första delen har utredningen behandlat i delbetänkandet Samordnat juridiskt stöd och vägledning för hälso- och sjukvårdens digitalisering (SOU 2023:83).
Den andra delen består av att lämna förslag som skapar ökad inter- operabilitet på hälsodataområdet i syfte att bidra till en effektivare och säkrare tillgång till patienters hälsodata för såväl primär- som sekun- däranvändning. En viktig del i denna del av uppdraget är att lämna för- slag på vilken eller vilka myndigheter som ska ansvara för att utfärda föreskrifter, utöva tillsyn och ta fram andra stödjande eller styrande dokument om val och tillämpning av tekniska och semantiska stan- darder. Vidare ska utredningen redovisa hur förslagen kan användas för att minska dubbeldokumentation och öka förutsättningarna för automatisering av datahantering, samt lämna förslag på ytterligare åt- gärder i syfte att minska dubbeldokumentationen och öka automa- tiseringsgraden.
Utredningen ska också redovisa hur förslagen kan underlätta sam- arbeten på nordisk, europeisk och internationell nivå.
1Dir. 2022:98 Hälsodata som nationellt intresse – en lagstiftning för interoperabilitet.
51
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
SOU 2024:33 |
I direktiven har vårt uppdrag avgränsats till hälso- och sjukvård. Utredningen har uppmärksammats på att den delen av omsorgen som omfattas av lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och om- sorgsdokumentation, förkortad SVOD, bör omfattas av utredning- ens uppdrag. En fungerande informationsförsörjning mellan om- sorgsgivare och vårdgivare kan säkerställa en sammanhängande och personcentrerad vård och omsorg. Utredningen har övervägt att ut- vidga omfånget på uppdraget genom att inkludera omsorgsgivare i utredningens förslag men bedömt att detta inte är ändamålsenligt. Ett skäl för utredningen att inte utvidga uppdraget är att den digitala informationshanteringen i kommunerna är mer fragmentiserad och heterogen än i regionerna samt att behoven är svåröverskådliga.2 Utredningens uppdrag är att skapa förutsättningar för en eller flera statliga myndigheter att kunna meddela föreskrifter om tillämp- ningen av tekniska och semantiska standarder. Utredningen bedö- mer att tvingande krav om tillämpning av tekniska och semantiska standarder även för omsorgsgivare riskerar att göra mer skada än nytta i nuläget. Mycket av det arbete som kan resultera av utred- ningens förslag kan dock komma omsorgens aktörer till del genom en mer effektiv och säker informationsförsörjning från hälso- och sjukvården. Genom krav på vårdgivare att tillämpa tekniska och semantiska standarder enhetligt kommer omsorgsgivare att kunna ta del av uppgifter på ett standardiserat sätt. Detta kommer att medföra märkbara förbättringar för den del av omsorgen som omfattas av SVOD. Dessutom kännetecknas både hälso- och sjukvården och om- sorgen av många olika typer av
2.2Tillvägagångssätt
Utredningen påbörjade sitt arbete den 1 september 2022. Reger- ingen utsåg 15 december 2022 en expertgrupp att bistå utredningen. Utredningen har i delbetänkandet redogjort för de delar av arbetet som särskilt härrör de frågor som behandlas i SOU 2023:83. I nedan-
2
52
SOU 2024:33 |
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
stående avsnitt redogör vi för den delen av arbetet som är hänförligt till detta betänkande.
2.2.1Dialoger
Utredningens sekretariat har haft bilaterala möten med utredning- ens experter. Utredningen har sammanträtt 8 gånger.
Utredningen har även fört dialog med en rad andra aktörer såsom statliga myndigheter, statliga utredningar, privata vårdgivare,
Utredningen har fört dialog med regionerna i olika forum, bland annat Nätverket för Sveriges regioners
2.2.2Workshops
Utredningen har genomfört vissa delar av arbetet i form av work- shops. En viktig del i detta arbete har varit att involvera de som berörs av utredningens uppdrag. Som stöd i denna del har utredningen sam- arbetat med Samhällsnytta AB – ett bolag etablerat av Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet och nätverket Experio Lab. Samhällsnytta AB ägs av Karlstad universitet och har till uppgift att vara en nationell mötesplats för aktörer på olika nivåer i sam- hällsbygget som behöver nya former för att arbeta tillsammans så att dagens samhällsutmaningar bättre kan förstås och hanteras.3
3https://www.kau.se/samhallsnytta
53
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
SOU 2024:33 |
Samhällsnytta AB har för utredningens räkning faciliterat totalt fem olika workshops fördelade på tre så kallade loopar, där varje loop gav underlag för nästa. Vid de två första looparna involverades med- arbetare från kommuner och regioner och utgick från ett geografiskt perspektiv för att på så sätt skapa en organisatorisk förståelse. Vid dessa loopar involverades medarbetare från den regionala hälso- och sjukvårdsorganisationen (regionen) ihop med medarbetare från kom- munala hälso- och sjukvårdsorganisationer (kommuner) i samma län. Detta gjorde vi för att göra det tydligt för deltagarna att det handlar om hälsodata som genereras kring samma invånare även om regionen definierar dem som patienter och kommunen som brukare. I de två första looparna var det två kategorier av medarbetare vi inriktade oss på. Den ena kategorin var medarbetare som arbetar nära invånare i det kommunala respektive regionala hälso- och sjukvårdssystemet såsom läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, psykologer och kurato- rer. Det vill säga medarbetare som både producerar och konsumerar hälsodata i sitt arbete. Den andra kategorin var olika former av digi- taliseringsprofessioner såsom informatiker, digitaliseringsstrateger, digitaliseringschefer, systemförvaltare etcetera. Det vill säga medarbe- tare som ansvarar för
Med hjälp av insikterna från de två inledande workshoparna har utredningen successivt utvecklat en process (en principskiss) för hur nationell standardisering av hälsodata kan göras på ett ändamåls- enligt sätt.
Vid den tredje och avslutande loopen bjöd vi in personer från den nationella nivån kopplat till hälsodata, både ur ett verksamhets- och ur ett digitaliseringsperspektiv.
54
SOU 2024:33 |
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
och förbättringsförslag på principskissen som andra viktiga insikter som utredningen har beaktat i utredningsarbetet och detta betän- kande (se framför allt avsnitt 15.1.6).
2.2.3Diskussionspromemoria och återkoppling
Utredningen publicerade i september 2023 en
vimenar behöver göras för att åstadkomma en nationell digital infra- struktur baserad på standarder och gemensamma specifikationer. Syftet med promemorian har varit tredelat. För det första har vi använt promemorian som ett medel för att redogöra till omvärlden för utredningens preliminära analyser och slutsatser. För det andra har vi använt promemorian som ett strukturerat underlag för dialog med berörda aktörer och intressenter. För det tredje använde vi pro- memorian som ett sätt att få återkoppling på den inriktning som utredningen stakat ut. Den efterföljande dialogen och den skriftliga återkopplingen som inkom har använts för arbetet med slutbetän- kandet. Sekretariatet har i en separat skrift, publicerad på utred- ningens hemsida, övergripande redogjort för inkomna synpunkter och hur utredningen behandlat och tagit ställning till det som in- kommit.5
2.3Centrala begrepp
Utredningen berör interoperabilitet inom hälsodataområdet. Begrep- pen interoperabilitet och hälsodata beskrivs här tillsammans med andra viktiga begrepp. Syftet är att underlätta förståelsen av vissa grund- läggande begrepp som vi återkommande använder i betänkandet.
4Utredningen om infrastruktur för hälsodata som nationellt intresse (2023) Vägval för en nationell digital infrastruktur baserad på standarder – En diskussionspromemoria.
5Utredningen om infrastruktur för hälsodata som nationellt intresse (2024) Reaktioner på
55
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
SOU 2024:33 |
Interoperabilitet
Interoperabilitet handlar om förmågan och möjligheten hos system, organisationer eller verksamhetsprocesser att fungera tillsammans och kunna kommunicera med varandra genom att följa överens- komna regler. Det europeiska ramverket för interoperabilitet (Euro- pean Interoperability Framework, EIF), som ligger till grund för Svenskt ramverk för digital samverkan, utgår från interoperabilite- tens fyra lager; juridisk, organisatorisk, semantisk och teknisk. Ram- verket tydliggör att alla fyra lager behöver hanteras för att uppnå önskad nivå av interoperabilitet.
Interoperabilitet kräver standarder. Ett exempel på fungerande interoperabilitet är möjligheten att använda en mobiltelefon nästan var som helst i världen. Detta är möjligt tack vare att telekombranschen globalt har enats om standarder. Dessa täcker inte bara protokoll för anslutning av en telefon så att det går att ringa ut och in, utan även registrering, rapportering och debitering av samtal, meddelanden och datatrafik mellan operatörerna.
Standard
Svenska Institutet för Standarder beskriver en standard som en gemen- sam lösning på ett återkommande problem vars syfte är att skapa enhetliga och transparenta rutiner och kunna undvika att uppfinna hjulet på nytt varje gång.6 En standard kan också beskrivas som en fastställd norm av kunskap i form av beskrivningar, regler och rekom- mendationer för allmängiltig och upprepad användning.7
Standardisering inom hälsodataområdet handlar om gemensam användning och implementering av standarder för valda syften, och för denna utrednings räkning är syftet interoperabilitet inom hälso- och sjukvård. Vanligen finns en organisation bakom en standard som i varierande grad kan vara ansvarig för att utveckla standarden och styra dess användning. Men det kan också röra sig om de
När utredningen i betänkandet använder begreppet standarder och behovet av standardisering så är utgångspunkten att ändamåls-
6
7https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/standard
56
SOU 2024:33 |
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
enlig informationsförsörjning uppnås genom enhetlig tillämpning av standarder som syftar till att främja semantisk och teknisk inter- operabilitet i hälso- och sjukvården.
Data
Med begreppet data avses information i digitalt format oberoende av medium.8 Uttrycket har en vidsträckt innebörd och det saknar bety- delse om innehållet är läsbart för det mänskliga ögat eller om det endast kan uttolkas
Hälsodata
Betydelsen av begreppet hälsodata är inte tydliggjord i direktivet. Det saknas också en rättslig definition av begreppet hälsodata. Be- greppet har dock analyserats och definierats i andra rapporter och utredningar. I direktiven till Utredningen om sekundäranvändning av hälsodata (S 2022:04) definierades hälsodata som ”en dokumen- terad personuppgift som rör en persons fysiska eller psykiska hälso- tillstånd i bred bemärkelse och som utgör känsliga personuppgifter enligt EU:s dataskyddsförordning”.9
I en rapport från Regeringens Samverkansprogram för Hälsa och Life Science beskrivs att hälsodata kan utgöras av många olika typer av data. Det kan handla om vårddata men kan även vara biologiska data, livsstilsdata, socioekonomiska data eller utfallsdata på individ- nivå. Det kan även handla om organisatoriska data, miljödata och ontologiska data som klassifikationssystem som används i vården, eller metadata som beskriver dessa data.10
I förslaget till förordningen om ett europeiskt hälsodataområde, förkortad EHDS,11 definieras personliga
8Se till exempel 1 kap. 4 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, förkortad öppna datalagen.
9Dir. 2022:41 Hälsodata som nationell resurs för framtidens hälso- och sjukvård.
10Regeringens Samverkansprogram för Hälsa och Life Science (2021) Delrapport från arbets- gruppen för hälsodata.
11Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om det europeiska hälsodataområdet, COM (2022) 197 final.
57
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
SOU 2024:33 |
rer för hälsa, eller uppgifter som behandlas i samband med tillhanda- hållande av hälso- och sjukvårdstjänster, och som behandlas i elek- troniskt format.12
Det kan konstateras att de olika definitionerna ibland utgår från vilken typ av data det handlar om och ibland från i vilken verksamhet data genereras. Ofta begränsas begreppet till uppgifter om enskilda individers hälsa som samlas in och lagras digitalt, men ibland används uttrycket i en bredare kontext. I den bredare kontexten behöver hälso- data inte nödvändigtvis bestå av enbart personuppgifter eller journal- uppgifter. Hälsodata i direktivets mening ska enligt utredningen ges en vid tolkning. Begreppet hälsodata ska därför i betänkandet förstås som sådan information som genereras av hälso- och sjukvården som behövs för att bedriva en säker och effektiv vård.
Datadelning
I förslaget till lag om den offentliga förvaltningens interoperabilitet definieras begreppet datadelning som att tillhandahålla data eller ta del av data. Att även mottagandet av data inkluderas i definitionen motiveras bland annat av behovet att förenkla för kommuner och regioner som är skyldiga att lämna data till olika statliga myndigheter, vilka i sin tur efterfrågar data i varierande format. Man betonar att det är ett naturligt synsätt att datadelning både innebär att dela med sig av egna data och att ta del av någon annans data eftersom inter- operabilitet vid datadelning förutsätter att två eller flera informa- tionssystem kan utbyta data på ett interoperabelt sätt.13
När det gäller begreppet tillhandahålla kan konstateras att det i annan lagstiftning används en rad olika begrepp för att beskriva när en aktör tillhandahåller data till en annan aktör. I öppna datalagen och lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation används exempelvis begreppet tillgängliggöra.14 Däremot används begreppet tillhandahålla i dataförvaltningsförordningen15.
12Artikel 2.2 a i förslaget till EHDS.
13SOU 2023:96 En reform för datadelning. s. 212 f.
14Se 2 kap. lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation samt lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, förkortad öppna datalagen.
15Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/868 av den 30 maj 2022 om europeisk dataförvaltning och om ändring av förordning (EU) 2018/1724 (dataförvaltningsakten), för- kortad dataförvaltningsförordningen.
58
SOU 2024:33 |
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
Datadelning kan till exempel ske på grund av att en vårdgivare har en uppgiftsskyldighet eller på grund av frivilligt uppgiftsutbyte inom en eller flera vårdsituationer av en och samma patient eller någon annan form av informationsförsörjning.16
API
I öppna datalagen definieras ett API (applikationsprogrammerings- gränssnitt) som en regeluppsättning för dynamiskt datautbyte mel- lan programvaror. Ett API kan något förenklat beskrivas som en brygga mellan två och flera program, system eller applikationer vilka tack vare API:et kan utbyta data med varandra. API:er är grundbul- ten i moderna digitala ekosystem som möjliggör en stor mängd pro- ducenter och konsumenter av såväl tjänster som information. API:er innebär ett ordnat sätt att dela data vilket skapar goda möjligheter för innovation, att optimera processer och verksamhet samt robust infrastruktur och informationsflöde.17
Digital infrastruktur
Utredningens direktiv saknar en definition av (nationell) digital infra- struktur. I ett regeringsuppdrag har
Sverigeövergripande infrastruktur som bland annat omfattar tekniska förmågor och komponenter, gemensam arbetsmetodik, regelverk och standarder och långsiktig styrning.18
16I avsnitt 8.2 redogörs för ett antal centrala begrepp som används i registerförfattningarna inom hälso- och sjukvården för att beskriva elektroniska utlämnanden av personuppgifter, bland annat direktåtkomst, utlämnande på medium för automatiserad behandling, elektronisk åtkomst och elektronisk tillgång.
17Digg (u.å)
18
59
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
SOU 2024:33 |
I ett annat regeringsuppdrag har det definierats enligt följande:
Digital nationell statlig infrastruktur för hälsodata omfattar funktioner, tjänster och andra nyttigheter som behövs för ett effektivt och inter- operabelt datautbyte. Här ingår standarder, regelverk, ramverk och andra nödvändiga förutsättningar som aktörerna behöver förhålla sig till för att dra nytta av infrastrukturen. Den nationella statliga infrastruk- turen inom hälsodataområdet ska komplettera och vara kompatibel med såväl befintlig som tillkommande nationell och internationell digital infrastruktur.19
Definitioner är snarlika, och variationen speglar sannolikt att de är anpassade för syftet och målen med respektive regeringsuppdrag.
Ibland framhålls att digital infrastruktur består av förmågor eller tillgångar som skapar förutsättningar för olika digitala aktiviteter eller tjänster.20 Utredningen kan konstatera att det saknas en entydig definition av digital infrastruktur och att det i stora delar överlappar med det av utredningen använda begreppet interoperabilitetslös- ning, se nedan. När utredningen i betänkandet skriver digital infra- struktur likställs det med de funktioner och förmågor som inter- operabilitetslösningar avser.
Teknisk infrastruktur
Med teknisk infrastruktur avses i betänkandet ofta olika tekniska tjäns- ter och plattformar som gör det tekniskt möjligt för olika
Interoperabilitetslösning
Interoperabilitetslösning ska i betänkandet förstås som en återanvänd- bar resurs som beskriver rättsliga, organisatoriska, semantiska eller tekniska krav, såsom konceptuella ramverk, riktlinjer, referensarki- tekturer, tekniska specifikationer, standarder, vissa tjänster och appli-
19
20Magnusson J, m.fl. (2020) Stärkt digital mognad i Sundsvall – Det digitala arvet: Analys och rekommendation. Forskningskonsortiet för Digital förvaltning. Institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet.
60
SOU 2024:33 |
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
kationer, samt dokumenterade tekniska komponenter, såsom källkod, som syftar till att uppnå interoperabilitet vid datadelning. En inter- operabilitetslösning innehåller således beskrivningar av olika krav som informationssystem ska följa för att kunna interagera med varandra och skapa interoperabilitet vid datadelning, till exempel via ett API.
Vår definition av interoperabilitetslösning för hälso- och sjukvår- den utgår från, och överensstämmer i princip, med den definition som används i den föreslagna lagen om den offentliga förvaltningens inter- operabilitet. Den utgår i sin tur från EU:s interoperabilitetsförord- ning. Hur och varför vår definition avviker framgår av avsnitt 15.3.2.21
Majoriteten av de interoperabilitetslösningar som är relevanta ut- ifrån utredningens perspektiv är så kallade specifikationer. En speci- fikation är strukturerade beskrivningar av krav och regler för dokumen- tation och informationsutbyte, inom eller mellan informationssystem, som är tillräckligt detaljerade för att kunna tillämpas entydigt.
Sektorn
Begreppet sektor kan liknas vid det som i näringslivet kallas bransch. När utredningen i betänkandet skriver sektorn så avser vi utöver all hälso- och sjukvårdsverksamhet även patienter och anhöriga samt leverantörer av lösningar till dem som bedriver hälso- och sjukvård och andra stödjande organisationer.
2.4Betänkandets disposition
Betänkandet består av fyra delar. Den första delen, som består av detta kapitel, är en beskrivning av vårt uppdrag och hur vi gått till väga.
Den andra delen, kapitlen
Den tredje delen, kapitlen
21SOU 2023:96 En reform för datadelning samt Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för en hög nivå av interoperabilitet inom den offentliga sektorn i hela unionen (akten om ett interoperabelt Europa) (COM [2022] 720 final).
61
Utredningsuppdraget och tillvägagångssätt |
SOU 2024:33 |
situationen i de nordiska grannländerna. I kapitel 12 beskrivs de stat- liga myndigheternas uppdrag, liksom regioners och kommuners arbete inom området. Även statliga utredningar som har beröring till utred- ningen beskrivs i kapitlet. Därefter, i kapitel 13, beskriver vi dagens förutsättningar för digitalisering och interoperabilitet i sektorn. Vi avslutar den tredje delen med kapitel 14 där vi redogör för de utma- ningar som sektorn har med digitalisering och speciellt interoperabili- tet. Kapitlen i denna del ger bakgrund till och en djupare förståelse för utredningens överväganden och förslag.
Den sista delen, kapitlen
62
GÄLLANDE RÄTT
3Förutsättningar för styrning av hälso- och sjukvårdens interoperabilitet
3.1Normgivning
Rätten att besluta om lagar och andra föreskrifter regleras främst i 8 kap. regeringsformen (RF). Av 8 kap. 1 § RF framgår att föreskrifter meddelas av riksdagen genom lag och av regeringen genom förord- ning. Föreskrifter kan också meddelas av andra myndigheter än reger- ingen och av kommuner. Myndigheter har dock inte någon egen direkt på RF grundad rätt att besluta om föreskrifter, utan denna rätt är be- roende av bemyndigande. Ett bemyndigande att meddela föreskrif- ter ska alltid ges i lag eller förordning.
Riksdagen kan överlåta till regeringen att besluta om vissa av de om- råden som riksdagen ska besluta om. Det gäller till exempel bestäm- melser om förhållandet mellan enskilda och det allmänna samt åliggan- den för kommunerna (8 kap. 2 och 3 §§ RF). Om riksdagen medgett det, kan regeringen sedan i sin tur i förordning, helt eller delvis, dele- gera till en förvaltningsmyndighet, att besluta i regeringens ställe (8 kap. 10 § RF).
3.2Restkompetensen
Till det område där normgivningskompetensen i första hand ligger hos regeringen (regeringens primärområde) hör föreskrifter om verk- ställighet av lag och föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen, den så kallade restkompetensen (8 kap. 7 § första stycket RF). Regeringen kan med stöd av 8 kap. 11 § RF delegera norm- givningskompetens inom hela sitt primärområde till myndigheter
65
Förutsättningar för styrning av hälso- och sjukvård |
SOU 2024:33 |
under regeringen och riksdagens myndigheter. Bemyndigandet ges i allmänhet i en förordning.
Regeringsformen medger dock att riksdagen meddelar föreskrifter även inom regeringens primärområde (8 kap. 8 § RF). Om riksdagen lagstiftar i en fråga som faller inom regeringens kompetensområde, får regeringen eller en myndighet som tidigare har fått normgivnings- kompetens på det området inte längre besluta föreskrifter i ämnet så länge lagstiftningen består (den formella lagkraftens princip, 8 kap. 18 § RF).
3.3Den kommunala självstyrelsen
Den kommunala självstyrelsen har en central ställning i Sverige och är en viktig del av vårt demokratiska system. Av 1 kap. 1 § RF fram- går att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett represen- tativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal själv- styrelse. Enligt 1 kap. 7 § RF finns kommuner på lokal och regional nivå. Dessa kommuner benämns kommuner respektive regioner.1 I samband med den senaste översynen av RF infördes ett nytt kapitel om kommunerna. Den nya regleringen markerar kommunernas sär- skilda betydelse i det svenska demokratiska systemet. Någon allmän definition av vad som avses med kommunal självstyrelse finns inte. Enligt 14 kap. 2 § RF sköter kommunerna lokala och regionala ange- lägenheter av allmänt intresse samt övriga angelägenheter som be- stäms i lag på den kommunala självstyrelsens grund. Av bestämmelsen framgår att det i lag finns närmare bestämmelser om den kommunala självstyrelsen. I förarbetena till 1974 års regeringsform uttalades att det varken var lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelse- sektor samt att arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun i ganska vid omfattning i stället måste kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen.2 Enligt 14 kap. 3 § RF bör en inskränk- ning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvän- digt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Inskränkningar måste således vara proportionerliga.
1Se 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725), förkortad KL.
2Prop. 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. s. 190 f.
66
SOU 2024:33 |
Förutsättningar för styrning av hälso- och sjukvård |
I kommunallagen regleras bland annat kommunernas angelägen- heter och grundläggande befogenheter. I lagen finns bestämmelser om kommuners organisation och beslutsfattande. Lagen utgör genom dessa regler grunden för förverkligandet av den kommunala själv- styrelsen enligt regeringsformen. Bestämmelser om vilka uppgifter kommunerna har finns också i andra lagar, exempelvis i hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen. Sverige har vidare ratificerat den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse.
3.4Statlig styrning av hälso- och sjukvården
Av 1 kap. 2 § RF följer att det allmänna ska verka för goda förut- sättningar för hälsa. Ansvaret för hälso- och sjukvården är fördelat mellan stat, regioner och kommuner. Det är riksdagen, regeringen, statliga myndigheter och EU som sätter ramarna för hälso- och sjuk- vårdens verksamhet genom exempelvis lagar, förordningar och myn- dighetsföreskrifter. Staten har ett övergripande ansvar för att hälso- och sjukvården bedrivs enligt de nationella målen om god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen och i enlighet med bland annat hälso- och sjukvårdslagen, patientsäkerhetslagen (2010:659) och patientlagen (2014:821). I budgetpropositionen för 2021 anges att statens ansvar för
Den kommunala självstyrelsen innebär att varje region själv- ständigt ansvarar för att finansiera och erbjuda hälso- och sjukvård i sitt geografiska område. Även kommunerna erbjuder viss vård och omsorg.4 Därmed har staten delegerat ansvaret för vården till kom- munerna och regionerna. Staten måste i sin styrning trots delegerat ansvar se till att hälso- och sjukvården uppfyller krav på lika villkor för hela befolkningen.5 Vidare har staten ett intresse av att de upp- gifter som givits kommuner och regioner utförs på det sätt som är avsett samt att den nationella politikens mål och ambitioner får genom- slag i den kommunala sektorn. Styrningen från staten är därmed ofta
3Prop. 2020/21:1 Budgetpropositionen för 2021. Utgiftsområde 9 s. 12.
4Se avsnitt 4.2.
5Se bland annat 3 kap. 1 § HSL.
67
Förutsättningar för styrning av hälso- och sjukvård |
SOU 2024:33 |
inriktad på att skapa likvärdighet mellan kommuner och regioner in- om viktiga samhällsområden.6
Historiskt har staten styrt och påverkat hälso- och sjukvården främst genom traditionella styrmedel såsom reglerande styrmedel7, ekonomisk styrning8, kontrollstyrning9 och kunskapsstyrning10. På senare tid har även olika former av mindre traditionella styrmedel bli- vit allt vanligare. Detta innefattar exempelvis överenskommelser, öppna jämförelser, nationella samordnare, nationella strategier, natio- nella samlingar och nationella handlingsplaner inom hälso- och sjuk- vården.11
3.5Svensk rätt måste vara förenlig med
Den Europeiska unionen är ett mellanstatligt samarbete. Med med- lemskap i unionen följer rättigheter och skyldigheter. Medlemsstat- erna ska följa det regelverk som finns på
Av artikel 4.1 EUF framgår att varje befogenhet som inte har till- delats unionen i fördragen tillhör medlemsstaterna, även kallad prin-
6Statskontoret (2019) Utvecklingen av den statliga styrningen av kommuner och landsting
– En analys. Rapport 2019:2. s. 13.
7Sker i form av exempelvis lagar, förordningar och föreskrifter.
8Sker i form av exempelvis statsbidrag eller överenskommelser.
9Sker i form av exempelvis tillsyn, uppföljning och utvärdering.
10Sker i form av exempelvis föreskrifter, nationella riktlinjer, allmänna råd eller metodstöd.
11Riksrevisionen (2017) Staten och SKL – en slutrapport om statens styrning på vårdområdet. RIR 2017:3. s. 41 f.
12Fördraget om Europeiska unionen (EUF), Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och Europeiska uni- onens stadga om de grundläggande rättigheterna.
68
SOU 2024:33 |
Förutsättningar för styrning av hälso- och sjukvård |
cipen om avgränsningen av unionens befogenheter. Enligt principen om tilldelade befogenheter ska unionen endast handla inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den i fördra- gen för att nå de mål som fastställs där. Varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i fördragen ska tillhöra medlemsstaterna.13 EU kan endast vidta åtgärder inom de områden och inom de ramar som med- lemsstaterna har kommit överens om. Dessa områden framgår av för- dragen. Inom vissa områden har medlemsstaterna kommit överens om att överlämna all befogenhet till EU. Ett exempel på det är handels- politiken (handel med länder utanför EU), där EU har så kallade exklu- siva befogenheter.14 Det innebär att EU förhandlar och vidtar handels- åtgärder i relation till länder utanför EU. EU:s medlemsstater kan inte själva göra det.
Inom många områden är befogenheterna mellan EU och medlems- staterna delade. Exempel på sådana områden är den inre marknaden, miljö, transport och energi. Inom de områden där befogenheterna är delade får medlemsstaterna utöva sin befogenhet när EU inte utövar, eller har beslutat att inte utöva, sin befogenhet. Om det inte finns sekundärrätt inom ett område kan medlemsstaterna därför välja att själva vidta lagstiftningsåtgärder.
Inom vissa områden, som inte omfattas av den exklusiva eller delade befogenheten, kan EU endast samordna eller komplettera medlems- ländernas åtgärder. Medlemsstaterna kan inte hindras från att vidta lag- stiftningsåtgärder inom dessa områden. Denna befogenhet kallas stöd- jande befogenhet.
Av intresse för denna utredning är vilken befogenhet EU har i rela- tion till medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Medlemsstaterna an- svarar själva för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård. EU:s roll i hälsopolitiken utgör därför ett komplement till den natio- nella politiken.
Sekundärrätten utgörs av
13Artikel 5.2 EUF.
14Artikel 3 EUF.
69
Förutsättningar för styrning av hälso- och sjukvård |
SOU 2024:33 |
direktivet. Förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna vilket innebär att de inte ska genomföras genom nationell lagstiftning. Där- emot kan
Bedömningen om det nationella utrymmet att styra, när EU utövat sin befogenhet, måste göras med beaktande av de åtgärder EU har vidtagit. När det kommer till interoperabilitet vid datadelning inom hälso- och sjukvården finns det, som vi redogör för i kapitel 7 EU- lagstiftning som reglerar delar av detta område. För det som omfattas av dessa rättsakter har EU således utövat sin befogenhet och medlemsstaterna är förhindrade att själva lagstifta. Området är emellertid endast delvis reglerat på
70
4 Hälso- och sjukvård
4.1Vad är hälso- och sjukvård?
Definitioner av vad som är hälso- och sjukvård finns i flera olika lagar och dessa definitioner skiljer sig åt på olika sätt. Med hälso- och sjukvård avses enligt 2 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador, sjuktransporter och omhänder- tagande av avlidna. I förarbetena till bestämmelsen utvecklas vad som ingår i definitionen av hälso- och sjukvård. Där framgår att bland annat sjukdomsförebyggande åtgärder av både miljöinriktad och individinriktad karaktär. Detta innefattar dels insatser för att fast- ställa hur kemiska, biologiska, fysiska, sociala och psykologiska fak- torer inverkar på befolkningens hälsotillstånd, dels allmänna och riktade hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt mödra- och barnhälsovård.1 Av lagens definition framgår däremot att be- greppet hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen inte omfattar tandvård.
Å andra sidan omfattar definitionen av hälso- och sjukvård enligt patientdatalagen (2008:355), förkortad PDL, ett flertal verksamheter som inte ryms i hälso- och sjukvårdslagens definition. Av 1 kap. 3 § PDL framgår att med uttrycket hälso- och sjukvård avses i denna lag verksamhet enligt hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård, smittskyddslagen (2004:168), lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., lagen (2018:744) om försäkringsmedicin- ska utredningar, lagen (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjuk- skrivna patienter, lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och
1 Prop. 1981/82:97 om hälso- och sjukvårdslag, m.m. s. 110 f.
71
Hälso- och sjukvård |
SOU 2024:33 |
estetiska injektionsbehandlingar samt den upphävda lagen (1944:133) om kastrering.
Ilagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation, an- vänds uttrycket hälso- och sjukvård med betydelsen verksamhet som avses i hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen, lagen om psykia- trisk tvångsvård, lagen om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen, lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen om genetisk integritet m.m., lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna pati- enter samt den upphävda lagen om kastrering.2
En ytterligare definition av hälso- och sjukvård finns i 1 kap. 2 § patientsäkerhetslagen och 5 § patientskadelagen (1996:799). I bestäm- melserna anges att med hälso- och sjukvård avses i denna lag verk- samhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen, lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar, lagen om försäkrings- medicinska utredningar, lagen om koordineringsinsatser för sjuk- skrivna patienter, lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar samt verksamhet inom detaljhandel med läke- medel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel.
4.2Verksamheter som hör till hälso- och sjukvården
Regioner har i egenskap av huvudman ett långtgående ansvar enligt
8kap. HSL att erbjuda hälso- och sjukvård. Det kommunala huvud- mannaskapet för hälso- och sjukvården är däremot avgränsat till att gälla i förhållande till vissa grupper som får insatser enligt social- tjänstlagen (2001:453), förkortad SoL, och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS.3 En region får också överlåta ansvaret till en kommun inom regionen att erbjuda hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt boende.4 Regioner och kommuner får med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen eller kommunen ansvarar för enligt HSL.5
Inom en huvudmans geografiska område kan hälso- och sjukvård därför bedrivas av regioner, kommuner och statliga myndigheter (offentliga vårdgivare) samt av juridiska personer och enskilda närings-
21 kap. 1 § SVOD.
312 kap. 1 § HSL.
414 kap. 1 § HSL.
515 kap. 1 § HSL.
72
SOU 2024:33 |
Hälso- och sjukvård |
idkare (privata vårdgivare).6 Hälso- och sjukvård behöver inte bedri- vas i organisatoriskt självständiga former utan kan utgöra inslag i annan förvaltning, till exempel inom skolan (elevhälsan) och social- tjänsten. Även statliga myndigheter kan bedriva hälso- och sjukvård. Som exempel kan nämnas Kriminalvården, Försvarsmakten, Rätts- medicinalverket, universitet, högskolor och Statens institutions- styrelse. Typiskt för de statliga vårdgivarna är att hälso- och sjukvård inte utgör deras kärnverksamhet utan bedrivs parallellt med annan verksamhet.
4.3Hälso- och sjukvårdslagen
I hälso- och sjukvårdslagen finns bestämmelser om hur hälso- och sjukvårdsverksamhet ska organiseras och bedrivas.7 Enligt 3 kap. 1 § HSL är målet med hälso- och sjukvården en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdig- het. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Hälso- och sjukvården ska, enligt 3 kap. 2 § HSL, arbeta för att förebygga ohälsa. Enligt 4 kap. 1 § HSL ska offent- ligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet. I 5 kap. 1 § HSL regleras att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska vara av god kvalitet med en god hygienisk standard, tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens själv- bestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen och att den ska vara lätt tillgäng- lig. Kvaliteten i verksamheten ska, enligt 5 kap. 4 § HSL, systema- tiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.
4.4Patientlagen
Enligt 1 kap. 1 § patientlagen, syftar lagen till att inom hälso- och sjuk- vårdsverksamhet stärka och tydliggöra patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Av
62 kap. 2 § HSL och 1 kap. 3 § PDL.
71 kap. 1 § HSL.
73
Hälso- och sjukvård |
SOU 2024:33 |
1 kap. 3 § patientlagen framgår att lagen inte omfattar tandvård enligt tandvårdslagen. Flera av bestämmelserna i patientlagen har sin motsvarighet i annan hälso- och sjukvårdslagstiftning, till exempel i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen. Det gäller till exempel beskrivningen av målet med hälso- och sjukvården i 1 kap. 6 § patientlagen, bestämmelsen i 1 kap. 7 § patientlagen om att pati- enten ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet samt bestämmelsen i 2 kap. 1 § patientlagen om att vården ska vara lätt tillgänglig.
I 6 kap. 1 § patientlagen anges att patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses samt att olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt. Vidare anges i 10 kap. 1 § patientlagen att inom hälso- och sjukvårdsverksamhet ska personuppgifter utformas och i övrigt behandlas så att patientens och övriga registrerades integritet respekteras. Av 10 kap. 3 § pati- entlagen framgår att den som är skyldig att föra patientjournal ska på begäran av patienten utfärda intyg om vården.
4.5Tandvårdslagen
I tandvårdslagen finns bestämmelser om hur tandvårdsverksamhet ska organiseras och bedrivas. Många av bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen har en motsvarighet i tandvårds- lagen. Det gäller till exempel 2 § tandvårdslagen som beskriver målet för tandvården och 3 § tandvårdslagen som anger att tandvården ska bedrivas så att den uppfyller kravet på en god tandvård, vilket inne- bär att den ska vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder, tillgodose patien- tens behov av trygghet i vården och behandlingen, vara lätt tillgäng- lig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt främja goda kontakter mellan patienten och tandvårdspersonalen. Kvaliteten i verksamheten ska, enligt 16 § tandvårdslagen, systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.
74
SOU 2024:33 |
Hälso- och sjukvård |
4.6Patientsäkerhetslagen
Av 1 kap. 1 § patientsäkerhetslagen framgår att lagen syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verksamhet. I 3 kap. patientsäkerhetslagen regleras vård- givarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhets- arbete. Där anges bland annat att vårdgivaren, enligt 3 kap. 1 § pati- entsäkerhetslagen, ska planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen respektive tandvårdslagen upprätthålls. I patientsäkerhetslagen finns bestämmelser om tillsyn, vilka redogörs för i avsnitt 10.1.
4.7Medicinteknik
4.7.1Medicintekniska produkter
Begreppet medicintekniska produkter innefattar produkter som an- vänds inom alla delar av hälso- och sjukvården. Exempel på medicin- tekniska produkter är kanyler, strålterapiutrustning, röntgenappa- rater, vårdinformationsystem, infusionsaggregat och pumpar för läkemedelstillförsel. Inom det europeiska samarbetet finns regelverk avseende medicintekniska produkter, bland annat i form av förord- ning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter, förkortad MDR, som tillämpas sedan den 26 maj 2021. Som komplement till förord- ningen finns i Sverige lagen (2021:600) med kompletterande bestäm- melser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter och förordningen (2021:631) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Syftet är att underlätta för tillverkare genom att samma regler ska gälla över hela EU för ett visst produktområde. Medicintekniska produkter delas in i olika riskklasser, beroende på vad de ska användas till, vem som ska an- vända dem och vad de består av. För de lägre riskklasserna så är det tillverkaren själv som intygar att produkten har utformats och till- verkats i enlighet med kraven i de medicintekniska regelverken. För högre riskklasser behöver tillverkaren gå via ett så kallat ”anmält organ” för att produkten ska
75
Hälso- och sjukvård |
SOU 2024:33 |
4.7.2Nationella medicinska informationssystem
Nationella medicinska informationssystem, förkortad NMI, är infor- mationssystem som i sig själva inte är medicintekniska produkter men i sin avsedda användning ligger nära medicintekniska produk- ter. NMI interagerar också i många fall med olika medicintekniska system. Eftersom NMI inte är medicintekniska produkter omfattas de inte direkt av MDR, men de bör omfattas av motsvarande krav på säkerhet och prestanda. Därför finns nationell lagstiftning i Sverige som omfattar NMI. Sedan 2014 har Läkemedelsverket haft regler som har inneburit att NMI ska uppfylla samma krav på säkerhet och prestanda som medicintekniska produkter. För att följa utvecklingen av regelverket för medicintekniska produkter har Läkemedelsverket utvecklat nya föreskrifter för NMI som började gälla den 1 augusti 2022.8 De nya heltäckande föreskrifterna har bestämmelserna i MDR som utgångspunkt med målsättning att bland annat vara tydliga med vilka krav i MDR som är tillämpliga, exkludera krav i förordningen som inte är relevanta för informationssystem, anpassa krav och ter- minologi till informationssystem samt tydliggöra gränsdragningen mellan NMI och medicintekniska produkter. Föreskrifterna inne- håller vidare ett förtydligande av definitionen av ett NMI, införande av
8Läkemedelsverkets föreskrifter
76
5Skyddet för den personliga integriteten och rätten
till respekt för privatlivet
5.1Inledning
Personal inom hälso- och sjukvården kommer dagligen i kontakt med uppgifter som rör enskilda personer. Många av uppgifterna rör hälsa och andra personliga förhållanden. Det är därför av stor vikt att män- niskor som vänder sig till hälso- och sjukvården kan vara trygga med att deras uppgifter skyddas och behandlas på ett korrekt sätt. Det finns därför ett omfattande regelverk som sätter ramarna för hälso- och sjuk- vårdens informationshantering.
På internationell nivå bör framför allt FN:s förklaring om de mänsk- liga rättigheterna, Europakonventionen1,
På nationell nivå finns en grundlagsstadgad rätt till skydd för den enskildes personliga integritet i regeringsformen. Andra författningar på nationell nivå som syftar till att skydda den personliga integriteten är bland andra dataskyddslagen, olika registerförfattningar, till exem- pel patientdatalagen och lagen om sammanhållen vård- och omsorgs- dokumentation som reglerar vårdgivares behandling av personupp- gifter inom hälso- och sjukvården samt lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista som reglerar
1Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna.
2Den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
3Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
77
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
SOU 2024:33 |
Skyddet för den personliga integriteten upprätthålls också genom bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt, till exempel i offentlig- hets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, och patientsäker- hetslagen. Även många av bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen syftar till att skydda patientens självbestämmande och integritet.
5.2FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna
Förenta nationerna antog 1948 den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Förklaringen är inte formellt bindande för medlemsländerna, men ses som ett uttryck för sedvanerättsliga regler. Skyddet för den personliga integriteten behandlas i artikel 12 som anger att ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privat- liv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende samt att var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. I artikel 29 anges att en person endast får underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän väl- färd.
5.3Europakonventionen
Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna skyddar rätten till privat- och familjeliv och är sedan den 1 januari 1995 inkorporerad i svensk rätt och gäller som lag. Av 2 kap. 19 § RF framgår att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.
Artikel 8 i Europakonventionen beskriver var och ens rätt till respekt för privat- och familjeliv, familj och korrespondens. Vidare anges att en offentlig myndighet inte får inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokra- tiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyg-
78
SOU 2024:33 |
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
gande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.
Artikel 8 har i Europadomstolens praxis ansetts tillämplig också vid behandling av personuppgifter. Bestämmelsen omfattar dock inte all slags behandling av personuppgifter, det måste gälla privatliv, familje- liv, hem eller korrespondens. Europakonventionen tar i första hand sikte på åtgärder som vidtas av det allmänna.
5.4Dataskyddskonventionen
Europarådets ministerkommitté antog 1980 en konvention (nr 108) till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personupp- gifter (dataskyddskonventionen). Sverige anslöt sig till dataskydds- konventionen före
5.5
Den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
79
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
SOU 2024:33 |
henne. Dessa uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ända- mål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem (artikel 8).
5.6EU:s dataskyddsförordning
Den 27 april 2016 antogs EU:s dataskyddsförordning. Ett av syftena med dataskyddsförordningen är att skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personupp- gifter. Det huvudsakliga syftet är att ytterligare harmonisera och effektivisera skyddet för personuppgifter för att förbättra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina person- uppgifter. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig i alla medlems- länder och ersatte från och med den 25 maj 2018 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Även om dataskyddsförordningen är direkt tillämplig både möjliggör och förutsätter förordningen kompletterande nationella bestämmelser av olika slag. Dataskyddsförordningen baseras till stor del på data- skyddsdirektivets struktur och innehåll, men det har även tillkommit några nyheter såsom en utökad informationsskyldighet, administrativa sanktionsavgifter och inrättandet av den Europeiska dataskyddssty- relsen.
5.6.1Tillämpningsområde
Dataskyddsförordningen är tillämplig på all helt eller delvis automa- tiserad behandling av personuppgifter och på manuell behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Vissa behandlingar av personuppgifter är uttryckligen undan- tagna från tillämpningsområdet. Dataskyddsförordningen ska inte till- lämpas på behandlingar som utförs av en fysisk person och som är av rent privat natur. Detsamma gäller behandlingar som sker inom verksamhet som inte omfattas av
80
SOU 2024:33 |
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
handling som sker inom brottsbekämpande verksamhet (artikel 2). För att dataskyddsförordningen ska vara tillämplig krävs att den per- sonuppgiftsansvarige är etablerad inom EES, att den behandlar person- uppgifter i samband med att den erbjuder varor och tjänster till per- soner i det området eller behandlar personuppgifter i samband med övervakning av människors beteende inom EES (artikel 3).
5.6.2Personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde
Dataskyddsförordningen förutsätter att det finns en personuppgifts- ansvarig för all personuppgiftsbehandling som sker (artikel 4.7). Den som behandlar personuppgifter är antingen personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträde. Ett personuppgiftsbiträde är en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning (artikel 4.8). Ett personuppgiftsbiträde har inte inflytande över bestämmandet av ändamålet med och medel för behandlingen. Det är de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet som är av- görande för om en aktör är personuppgiftsansvarig eller biträde, det vill säga vem eller vilka som faktiskt har bestämt över behandlingen av personuppgifterna. Mellan den personuppgiftsansvarige och bi- trädet måste ett personuppgiftsbiträdesavtal upprättas. Ett sådant avtal ska innehålla tydliga instruktioner om hur biträdet får behandla personuppgifterna (artikel 28). Två eller flera kan vara gemensamt personuppgiftsansvariga (artikel 4.7 d). Om två eller fler personupp- giftsansvariga gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen ska de vara gemensamt personuppgiftsansvariga (arti- kel 26). Ett samarbete mellan flera personuppgiftsansvariga medför inte automatiskt ett gemensamt ansvar för behandlingen av personupp- gifter. Det avgörande är om de deltagande parterna i någon mån till- sammans bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen.
5.6.3Principer för behandling av personuppgifter
EU:s dataskyddsförordning kräver att personuppgifter bara behandlas utifrån vissa grundläggande principer. Dessa principer finns i artikel 5 och gäller som ett ramverk vid all behandling av personuppgifter.
81
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
SOU 2024:33 |
–Uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade (laglighet, korrekthet och öppen- het). Av skäl 39 framgår att det bör vara klart och tydligt för fysiska personer hur personuppgifter som rör dem insamlas, används, konsulteras eller på annat sätt behandlas samt i vilken utsträckning personuppgifterna behandlas eller kommer att behandlas. Av skäl 41 framgår att en rättslig grund eller lagstift- ningsåtgärd bör vara tydlig och precis och dess tillämpning bör vara förutsägbar för personer som omfattas av den.
–De ska som huvudregel samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål (ändamålsbegränsning).
–De ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhål- lande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsminime- ring).
–De ska vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rim- liga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de be- handlas raderas eller rättas utan dröjsmål (korrekthet).
–Personuppgifterna får som huvudregel inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka person- uppgifterna behandlas (lagringsminimering).
–De ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olycks- händelse, med användning av lämpliga tekniska eller organisato- riska åtgärder (integritet och konfidentialitet).
Av artikel 5.2 följer att det är den personuppgiftsansvarige som ansva- rar för och ska kunna visa att de grundläggande principerna efterlevs.
82
SOU 2024:33 |
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
5.6.4Konsekvensbedömning avseende dataskydd
Som ett led i den personuppgiftsansvariges ansvarsskyldighet ska denna genomföra en konsekvensbedömning avseende dataskydd (arti- kel 35). Det är en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att göra en konsekvensbedömning före en behandling av personuppgifter som sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Konsekvensbedömning avseende dataskydd är ett verktyg för att säkerställa att den personuppgiftsansvarige följer dataskydds- förordningen.
5.6.5Rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen
För att det ska vara tillåtet att behandla personuppgifter krävs att behandlingen stödjer sig på någon av de rättsliga grunderna i arti- kel 6 i dataskyddsförordningen. Bestämmelsen är uttömmande och om inte någon av de uppräknade rättsliga grunderna är tillämpliga är det inte tillåtet att behandla personuppgifter. Myndigheter och andra inom offentlig verksamhet använder främst någon av följande grunder.
–Behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part eller för att vidta åtgärder på begäran av den registrerade innan ett sådant avtal ingås (led b).
–Behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (led c).
–Behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndig- hetsutövning (led e).
Av artikel 6.3 i dataskyddsförordningen följer att grunden för den personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att den personupp- giftsansvarige ska kunna uppfylla en rättslig förpliktelse eller en upp- gift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning måste fastställas i nationell rätt eller
83
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
SOU 2024:33 |
uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning (artikel 6.2). I artikel 6.3 anges dessutom att den rättsliga grunden kan innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av dataskyddsförordningen, bland annat de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av upp- gifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ända- målsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaran- den för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. Den författning eller det beslut som utgör den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter enligt förord- ningen måste uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportio- nell mot det legitima mål som eftersträvas.
I förarbetena till dataskyddslagen bedömde Dataskyddsutred- ningen att det med hänsyn till svensk förvaltningstradition är rimligt att alla arbetsuppgifter som utförs av statliga myndigheter i syfte att uppfylla ett uttryckligt uppdrag av riksdag eller regering är av all- mänt intresse. Även obligatoriska arbetsuppgifter som utförs av kom- muner och regioner, till följd av deras åligganden enligt lag eller för- ordning, bedömde Dataskyddsutredningen vara av allmänt intresse i dataskyddsförordningens mening.4 Socialdataskyddsutredningen be- dömde att även den administration som krävs för att tillhandahålla förmåner, vård och andra rättigheter, får anses ligga inom ramen både för vad som är ett allmänt intresse och ett viktigt allmänt intresse.5 Regeringen anförde att uppgift av allmänt intresse måste ges en vid be- tydelse för att myndigheternas verksamhet ska kunna fungera.6
5.6.6Behandling av känsliga personuppgifter
Vissa personuppgifter är till sin natur särskilt känsliga och har därför ett starkare skydd. De kallas för känsliga personuppgifter och är bland annat uppgifter om hälsa, en persons sexualliv eller sexuella läggning, genetiska uppgifter och biometriska uppgifter som används för att en- tydigt identifiera en person. I dataskyddsförordningen kallas de här
4SOU 2017:39 Ny dataskyddslag. Kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. s. 124.
5SOU 2017:66 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpassning till EU:s dataskyddsförordning. s. 220.
6Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag. s. 56 f.
84
SOU 2024:33 |
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
uppgifterna särskilda kategorier av personuppgifter (artikel 9.1 i data- skyddsförordningen). Det är som huvudregel förbjudet att behandla känsliga personuppgifter, men det finns vissa undantag i artikel 9.2. Myndigheter inom hälso- och sjukvården som behandlar känsliga per- sonuppgifter stödjer sig i huvudsak på något av följande villkor för att få behandla känsliga personuppgifter.
–Behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt in- tresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas natio- nella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen (led g).
–Behandlingen är nödvändig av skäl som hör samman med före- byggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin, bedömningen av en arbetstagares arbetskapacitet, medicinska diagnoser, tillhanda- hållande av hälso- och sjukvård, behandling, social omsorg eller förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster och social omsorg och av deras system, på grundval av unionsrätten eller medlemsstat- ernas nationella rätt eller enligt avtal med yrkesverksamma på hälso- området och under förutsättning att de villkor och skyddsåtgär- der som avses i artikel 9.3 är uppfyllda (led h).
–Behandlingen är nödvändig av skäl av allmänt intresse på folk- hälsoområdet, såsom behovet av att säkerställa ett skydd mot allvarliga gränsöverskridande hot mot hälsan eller säkerställa höga kvalitets- och säkerhetsnormer för vård och läkemedel eller medicintekniska produkter, på grundval av unionsrätten eller med- lemsstaternas nationella rätt, där lämpliga och specifika åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och friheter fastställs, särskilt tystnadsplikt (led i).
Viktigt allmänt intresse
I förarbetena till dataskyddslagen bedömde regeringen att verksamhet som innefattar myndighetsutövning utgör ett viktigt allmänt intresse. När det gäller myndigheters behandling måste det enligt regeringen också anses utgöra ett viktigt allmänt intresse att svenska myndigheter,
85
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
SOU 2024:33 |
även utanför området för myndighetsutövning, kan bedriva den verk- samhet som tydligt faller inom ramen för deras befogenheter på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt.7 Det finns inget som tyder på att begreppet allmänt intresse ska uppfattas mer restriktivt enligt data- skyddsförordningen än enligt dataskyddsdirektivet. Detta innebär att när behandling av känsliga personuppgifter tillåtits i en registerför- fattning med stöd av artikel 8.4 i dataskyddsdirektivet har det redan, även om övervägandena inte alltid framgår uttryckligen av förarbetena, bedömts att behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allm- änt intresse och därmed också nödvändig för att utföra en arbetsupp- gift av allmänt intresse enligt artikel 7 e i dataskyddsdirektivet.8 Social- dataskyddsutredningen ansåg att en behandling som regleras i en regis- terförfattning utan vidare kan stödjas på artikel 6.1 e i dataskyddsför- ordningen som rättslig grund. Dessutom kan behandlingen, under förutsättning att proportionalitet och bestämmelser om skyddsåtgär- der iakttas, innefatta känsliga personuppgifter i samma utsträckning som tidigare med stöd av artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen.9 Dataskyddsutredningen bedömde att det utöver detaljerad reglering i registerförfattningar var möjligt att införa en generell reglering som ger myndigheter möjlighet att behandla känsliga personuppgifter även när det inte finns särskilt stöd i en registerlagstiftning.10 Med stöd av artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen har därför undantag för behand- ling av viktiga allmänna intressen förts in i 3 kap. 3 § dataskyddslagen. Bestämmelsen anger att känsliga personuppgifter får behandlas av en myndighet med stöd av artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordning
–om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs enligt lag,
–om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende, eller, i annat fall,
–om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registre- rades personliga integritet.
7Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag. s. 83.
8SOU 2017:66 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpassning till EU:s dataskyddsförordning. s. 221 f.
9SOU 2017:66 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpassning till EU:s dataskyddsförordning. s. 221 f.
10SOU 2017:39 Ny dataskyddslag. Kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförord- ning. s. 174 f.
86
SOU 2024:33 |
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
Hälso- och sjukvård
I skäl 53 till dataskyddsförordningen anges att förvaltning av tjänster för hälso- och sjukvård omfattar ett mycket stort antal syften som i praktiken täcker nästan all behandling av känsliga personuppgifter som förekommer inom hälso- och sjukvården. I Sverige är hälso- och sjukvården reglerade i lag på det sätt som krävs. Dessutom har man i 3 kap. 5 § dataskyddslagen fört in en bestämmelse som ger rättsligt stöd för att behandla känsliga personuppgifter med stöd av artikel 9.2 h, om behandlingen är nödvändig för
–förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin,
–bedömningen av en arbetstagares arbetskapacitet,
–medicinska diagnoser,
–tillhandahållande av hälso- och sjukvård eller behandling,
–social omsorg, eller
–förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster, social omsorg samt deras system.
Känsliga personuppgifter får behandlas under förutsättning att kravet på tystnadsplikt som följer av artikel 9.3 i dataskyddsförordningen är uppfyllt. Inom hälso- och sjukvården i Sverige gäller som regel tyst- nadsplikt, se kapitel 6.
5.6.7Rättigheter för enskilda
Dataskyddsförordningen innehåller även ett antal rättigheter för de enskilda vars personuppgifter behandlas. Av artikel
87
Skyddet för den personliga integriteten och rätten till respekt för privatlivet |
SOU 2024:33 |
uppgifter rättade eller raderade eller att behandlingen ska begränsas (artikel
5.7Regeringsformen
Grundläggande bestämmelser om skydd för den personliga integ- riteten i svensk rätt finns i regeringsformen. Av målsättningsstadgan- det i 1 kap. 2 § RF framgår att den offentliga makten ska utövas med respekt för den enskilda människans frihet och att det allmänna ska värna den enskildes privatliv och familjeliv. För att stärka skyddet för den personliga integriteten infördes år 2011 ett nytt andra stycke i 2 kap. 6 § RF. I bestämmelsen anges att var och en gentemot det all- männa är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.
5.8Dataskyddslagen
Dataskyddsförordningen kompletteras i svensk lagstiftning av data- skyddslagen. Dataskyddslagen innehåller anpassningar och komplet- terande bestämmelser på ett generellt plan. Dataskyddslagen är subsi- diär i förhållande till annan lag eller förordning, vilket möjliggör avvikande bestämmelser i så kallade registerförfattningar såsom pati- entdatalagen (se avsnitt 8.1). Dataskyddslagen trädde i kraft den 25 maj 2018, samtidigt som dataskyddsförordningen började tillämpas.
88
6Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt
6.1Vad innebär sekretess?
Sekretess definieras som ett förbud att röja en uppgift, vare sig det görs muntligen eller genom att lämna ut en allmän handling, eller på annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Sekretess innebär således både handlings- sekretess och tystnadsplikt. Sekretess gäller inte bara i förhållande till enskilda utan även mellan myndigheter och i vissa fall inom myndig- heter (8 kap. 1 § OSL). Förbudet att röja uppgifter riktar sig både till myndigheten som sådan och till dess personal (2 kap. 1 § OSL). Kom- munala företag där kommuner eller region utövar ett rättsligt bestäm- mande inflytande, jämställs i detta sammanhang med myndigheter (2 kap. 3 § OSL).
En sekretessbestämmelse består ofta av tre huvudsakliga rekvisit som anger sekretessens föremål, räckvidd och styrka. Sekretessens för- emål är den information som kan hemlighållas och anges i lagen genom ordet ”uppgift” tillsammans med en precisering av uppgiftens art, till exempel uppgift om ”enskilds personliga förhållanden”. En sekretess- bestämmelses räckvidd bestäms vanligen genom att det i bestämmel- sen preciseras att sekretessen för de angivna uppgifterna gäller i en viss typ av ärenden, i en viss typ av verksamhet eller hos en viss myndighet. Sekretessens styrka bestäms normalt med hjälp av så kallade skade- rekvisit, där det görs skillnad mellan raka och omvända skaderekvisit. Med ett rakt skaderekvisit är utgångspunkten att uppgifterna är offent- liga och att sekretess bara gäller om det kan antas att en viss skada upp- kommer om uppgiften röjs. Med ett omvänt skaderekvisit gäller där- emot sekretess som huvudregel.
89
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt |
SOU 2024:33 |
6.2Vilka sekretessen gäller mot
Sekretessen gäller såväl mot enskilda, det vill säga fysiska eller juri- diska personer, som mot andra myndigheter (se 8 kap. 1 § OSL). Nämnder inom en kommun eller region anses som egna myndigheter. Om en kommun eller en region har valt att dela upp hälso- och sjuk- vården på flera sektorer som organisatoriskt hör till olika nämnder är offentlighets- och sekretesslagens regler om sekretess därmed tillämp- liga vid uppgiftslämnande mellan de olika nämndernas vårdinrätt- ningar. Samma sak gäller i förhållande till kommunala företags vårdin- rättningar.1 Som ”enskild” betraktas även privata företag, vilket innebär att sekretess även gäller gentemot till exempel en privat vårdgivare.
Sekretessen gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till var- andra (8 kap. 2 § OSL). Det är inte alltid helt lätt att avgöra när det finns självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet. Av förarbe- tena till PDL framgår att all hälso- och sjukvård som lyder under samma nämnd inom en region eller en kommun utgör en och samma verksam- hetsgren.2 Det innebär att någon sekretessprövning enligt OSL inte behöver göras när uppgifter överförs mellan olika vårdinrättningar, till exempel från ett sjukhus till en vårdcentral, så länge som dessa sor- terar under samma nämnd.
Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ OSL reglerar den så kallade yttre sekretessen. OSL innehåller inte något förbud mot att röja uppgifter till någon inom en och samma myndighet eller verksamhetsgren, den så kallade inre sekretessen. Sådana bestämmelser finns i stället vad gäller hälso- och sjukvården i exempelvis 4 kap. PDL (se avsnitt 8.1.5).
6.3Sekretess till skydd för uppgifter om hälsa
I 25 kap. OSL finns särskilda bestämmelser om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser hälso- och sjukvård med mera. Det kan dock vara värt att notera att även sekretessbestämmelser som finns i andra kapitel i OSL kan bli tillämpliga på uppgifter som finns inom hälso- och sjukvården. Exempelvis kan 35 kap. 1 § OSL, som bland annat innehåller bestämmelser om sekretess till skydd för enskildas in- tressen i förundersökning och annan brottsbekämpande verksamhet,
1Se prop. 2007/08:126 Patientdatalag m.m. s. 164.
2Prop. 2007/08:126 Patientdatalag m.m. s.163.
90
SOU 2024:33 |
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt |
bli tillämplig på uppgifter som finns inom hälso- och sjukvården. Ett annat exempel på sekretessbestämmelser som kan bli tillämpliga är 21 kap. 7 § OSL (behandling i strid med dataskyddsregleringen).
Verksamhet vid sjukhus och andra liknande inrättningar som drivs av enskilda, det vill säga privata vårdgivare, faller utanför offentlighets- och sekretesslagens tillämplighet. Vad gäller dessa verksamheter finns det i stället bestämmelser om tystnadsplikt i PSL (se avsnitt 6.5).
Sekretess inom hälso- och sjukvården och annan medicinsk verksamhet
Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en en- skilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon när- stående till denne lider men. Bestämmelsen i 25 kap. 1 § första stycket OSL om sekretess i hälso- och sjukvården är alltså utformad med ett så kallat omvänt skaderekvisit, vilket innebär att presumtionen är att uppgifterna omfattas av sekretess. Sekretessen gäller också i annan medicinsk verksamhet, exempelvis rättsmedicinsk och rättspsykia- trisk undersökning, insemination, befruktning utanför kroppen, fast- ställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, omskärelse och åt- gärder mot smittsamma sjukdomar (25 kap. 1 § första stycket OSL). Av bestämmelsens andra stycke framgår att det finns vissa undantag från denna huvudregel.
Med uttrycket hälso- och sjukvård förstås först och främst den öppna och slutna sjukvård som regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Hit hör också den förebyggande medicinska hälsovården, till exempel den som bedrivs vid mödra- och barnavårdscentralerna och inom den psykiatriska barn- och ungdomsvården. Även tandvården hör till hälso- och sjukvården. Också hälso- och sjukvård som utgör inslag i annan förvaltning, till exempel inom skolväsendet, kriminalvården eller Försvarsmakten, faller under offentlighets- och sekretesslagens defi- nition.3
Begreppet ”personliga förhållanden” ska enligt offentlighets- och sekretesslagens förarbeten tolkas utifrån vanligt språkbruk och kan avse en mängd olika uppgifter. Allt från uppgifter om en psykisk sjuk- dom till uppgifter om en enskilds adress och ekonomi omfattas.4 Av
3Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. Del A s. 165.
4Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. Del A s. 84.
91
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt |
SOU 2024:33 |
det sagda följer att i stort sett alla personuppgifter som förekommer i hälso- och sjukvårdens verksamhet omfattas av sekretess.
Begreppet men har en vid innebörd. I första hand avses att någon blir utsatt för andras missaktning om hans eller hennes personliga för- hållanden blir kända. Redan den omständigheten att vissa personer känner till en, för någon enskild, känslig uppgift kan i många fall anses tillräckligt för att medföra men. Utgångspunkten för en bedömning av om men föreligger är den berörda personens egen upplevelse. Be- dömningen måste dock i viss utsträckning kunna korrigeras på grund- val av gängse värderingar i samhället. Begreppet men kan i vissa sam- manhang även inbegripa ekonomiska konsekvenser för en enskild.5
Sekretess för uppgifter som ingår i system med sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation
Den 1 januari 2023 trädde lagen om sammanhållen vård- och omsorgs- dokumentation i kraft. Med sammanhållen vård- och omsorgsdoku- mentation avses ett elektroniskt system som gör det möjligt för en vårdgivare eller omsorgsgivare att ge eller få tillgång, genom direktåt- komst eller annat elektroniskt utlämnande, till personuppgifter hos andra vårdgivare eller omsorgsgivare (1 § SVOD). Regler om så kallad sammanhållen journalföring mellan vårdgivare fanns tidigare reglerat i 6 kap. patientdatalagen. Genom lagändringen har bestämmelser om elektroniskt utlämnande mellan vårdgivare samt mellan vårdgivare och omsorgsgivare samlats i en lag. För en närmare beskrivning av den nya lagen se avsnitt 8.3.1.
När det gäller vårdgivare som får tillgång till uppgifter genom sam- manhållen vård- och omsorgsdokumentation finns en särskild sekre- tessbestämmelse i 25 kap. 2 § OSL. I bestämmelsens första stycke anges att sekretess gäller hos en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § för uppgift om en enskilds personliga förhållanden som gjorts tillgänglig av en annan vårdgivare eller omsorgsgivare enligt SVOD, om inte förutsättningarna enligt 3 kap. 1, 3, 5 eller 6 §§ samma lag för att myndigheten ska få behandla uppgiften är uppfyllda. Om de villkor för behandling av uppgifter som uppställs i de angivna para- graferna inte är uppfyllda, gäller således så kallad absolut sekretess för uppgifterna. Absolut sekretess avser att en sekretessbestämmelse sak-
5Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. Del A s. 83.
92
SOU 2024:33 |
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt |
nar skaderekvisit, det vill säga sekretess råder oavsett vilka följder ett röjande skulle få. Absolut sekretess medför således att någon skade- prövning inte ska göras. Myndigheten behöver därmed inte ta del av uppgifterna för att pröva sekretessfrågan. En begäran om att lämna ut uppgifterna kan därmed avslås med hänvisning till att begärda uppgifter inte förvaras hos myndigheten.6
Om förutsättningarna i de angivna paragraferna för att den anslutna vårdgivaren ska få behandla uppgifterna är uppfyllda, eller om myndig- heten har behandlat uppgifterna enligt nämnda bestämmelser tidigare, gäller däremot sekretess med ett omvänt skaderekvisit. Sekretess gäl- ler då om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men (25 kap. 2 § andra stycket första meningen OSL). Av samma stycke andra meningen framgår vi- dare att det finns vissa undantag till det som anges i första meningen.
Sekretess hos
Av 25 kap. OSL framgår att sekretess även gäller hos
Sekretess för uppgifter i de nationella hälsodataregistren
Uppgifter i det nationella vaccinationsregistret och i de hälsodata- register som förs med stöd av lagen om hälsodataregister omfattas av statistiksekretessen i 24 kap. 8 § OSL. I bestämmelsens första stycke anges att sekretess gäller i sådan särskild verksamhet hos en myndighet som avser framställning av statistik för uppgift som avser en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Av tredje stycket samma bestämmelse framgår dock att uppgift som behövs för forsknings- eller statistikändamål och uppgift som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller liknande för-
6Se prop. 2021/ 22:177 Sammanhållen vård och omsorgsdokumentation. s. 228.
93
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt |
SOU 2024:33 |
hållande är direkt hänförlig till den enskilde får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Detsamma gäller en uppgift som avser en avliden och som rör dödsorsak eller dödsdatum, om upp- giften behövs i ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister enligt pati- entdatalagen (2008:355).
Sekretess för uppgifter i hälso- och sjukvårdens regionala och nationella kvalitetsregister
Uppgifter i hälso- och sjukvårdens regionala och nationella kvalitets- register omfattas av hälso- och sjukvårdssekretessen enligt 25 kap.
1§ OSL. Det innebär att uppgifter om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som framgår av registren omfattas av sek- retess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.
6.4Sekretessbrytande bestämmelser
En sekretessbrytande bestämmelse definieras i 3 kap. 1 § OSL som en bestämmelse som innebär att en sekretessbelagd uppgift får lämnas ut under vissa förutsättningar. Sekretessbrytande bestämmelser har in- förts för situationer när andra myndigheters eller enskildas intresse att ta del av en sekretessbelagd uppgift väger tyngre än det intresse sekretessen ska skydda. Sekretessbrytande bestämmelser finns främst i 10 kap. OSL men även i anslutning till andra sekretessbestämmelser. I 25 kap. 11 § OSL finns ett antal bestämmelser som bryter sekretessen inom hälso- och sjukvården och annan medicinsk verksamhet.
Samtycke
Sekretess till skydd för en enskild hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet om den enskilde samtycker till det, med de begränsningar som anges i 12 kap. OSL (10 kap. 1 § OSL och 12 kap. OSL).
94
SOU 2024:33 |
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt |
Uppgiftslämnande som följer av lag eller förordning
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL). Exempel på vårdgivares uppgiftsskyldighet finns i avsnitt 8.3.2 och 8.4.
Verksamheter i samma kommun eller region
Av 25 kap. 11 § 1 och 2 OSL framgår att sekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL inte hindrar att uppgift lämnas från myndighet som bedriver verksamhet som avses i den paragrafen till en annan sådan myndighet i samma kommun eller region. Företag där kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande ska jämställas med myn- digheter i detta sammanhang (se 2 kap. 3 § första stycket OSL). Be- stämmelsen gör det möjligt för kommuner och regioner att fritt välja sin organisation utan hänsyn till att sekretess i princip råder mellan myndigheter. Även om ingen sekretess gäller mellan hälso- och sjuk- vårdsmyndigheter i samma kommun eller region kan bestämmelsen i 5 kap. 1 § 3 HSL om att vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande innebära att vissa uppgifter inte ska lämnas ut, se kapitel 4 och 5. I den mån uppgifterna behandlas enligt PDL träder även skyddsreglerna i den lagen och EU:s dataskyddsförordning in (se avsnitt 8.1 och avsnitt 5.6).
Mellan vårdgivare och omsorgsgivare enligt sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation
Av 25 kap. 11 § 3 framgår att sekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL inte hindrar att uppgift lämnas till en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 25 kap. 1 § OSL eller 26 kap. 1 § OSL samt en enskild vård- givare eller omsorgsgivare enligt det som föreskrivs i lagen om sam- manhållen vård- och omsorgsdokumentation. Även i detta samman- hang ska företag där kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande jämställas med myndigheter. I 25 kap. 2 § OSL regleras vilken sekretess som gäller hos den myndighet som får tillgång till uppgifterna, se avsnitt 6.3.
95
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt |
SOU 2024:33 |
Nationellt eller regionalt kvalitetsregister
Sekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL hindrar inte heller att uppgift läm- nas till ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister enligt patientdata- lagen (25 kap. 11 § 4 OSL).
Forskning, framställning av statistik eller administration
Av 25 kap. 11 § 5 framgår att sekretessen enligt 1 § inte hindrar att uppgift lämnas från en myndighet som bedriver verksamhet som av- ses i den paragrafen inom en kommun eller en region till annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för admi- nistration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den en- skilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs. Bestämmelsen är utformad med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för att uppgifter får lämnas ut. Som framgår av ordalydelsen är bestämmelsen endast tillämplig när uppgift lämnas till en myndighet som bedriver hälso- och sjukvård eller annan medi- cinsk verksamhet.
6.5Vad gäller för privata vårdgivare?
För personal inom enskild hälso- och sjukvård finns en lagstadgad tystnadsplikt i 6 kap.
Vid tolkningen av obehörighetsrekvisitet har det ansetts naturligt att söka viss ledning i skaderekvisitet som finns i offentlighets- och sekretesslagens motsvarande bestämmelse. Därigenom nås en i sak nära överensstämmelse mellan tystnadsplikten för personal inom den offentliga hälso- och sjukvården och tystnadsplikten för personal inom den enskilda hälso- och sjukvården.8
76 kap. 12 § första stycket patientsäkerhetslagen.
8Jfr. prop. 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen s. 26.
96
SOU 2024:33 |
Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt |
6.6Vad kan konsekvenserna bli
om man bryter mot tystnadsplikten?
Att röja en uppgift som ska hemlighållas enligt lag eller annan författning är straffsanktionerat som brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken, BrB. Straffbestämmelsen avser både sådan tystnadsplikt som gäller i offentlig verksamhet enligt offentlighets- och sekretesslagen och sådan tystnadsplikt som gäller i enskild verk- samhet och följer av andra författningar, exempelvis PSL. Avgörande för straffansvar är att man obehörigen åsidosätter en lagstadgad tyst- nadsplikt. Ett röjande sker när uppgift eller allmän handling som om- fattas av sekretess lämnas ut eller uppgifterna berättas vidare. I för- arbetena till sekretesslagstiftningen betonas att bestämmelsen avser varje form av röjande, oavsett på vilket sätt det sker.9 För straffansvar krävs att gärningen begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet och att det inte rör sig om ringa fall av oaktsamhetsbrott (se 20 kap. 3 § brotts- balken).
9Prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. Del A s. 119 f.
97
7
7.1EU:s styrning av interoperabilitet
I detta avsnitt behandlas den generella styrning som ges av EU av- seende interoperabilitet som kan påverka nationell styrning av hälso- och sjukvårdens interoperabilitet.
7.1.1
Den europeiska datastrategin meddelades 2020.1 Genom datastrategin fastslår kommissionen sin ambition att skapa en inre marknad för data som kommer att säkerställa Europas globala konkurrenskraft och data- suveränitet. Genom att skapa gemensamma europeiska dataområden, bland annat ett för hälsa, ska EU säkerställa att mer data blir tillgängliga för användning i ekonomin och samhället, samtidigt som de företag och individer som genererar uppgifterna hålls under kontroll. Data- strategin tar upp ett antal åtgärder och investeringar som behöver ge- nomföras under kommande år för att uppnå de i strategin uppsatta
1Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En
99
SOU 2024:33 |
målen. I förhållande till hälsdataområdet nämns exempelvis att åtgärder för att stärka medborgarnas åtkomst till hälsodata och uppgifternas portabilitet ska vidtas, samt ta itu med hinder för gränsöverskridande tillhandahållande av digitala hälso- och sjukvårdstjänster och produk- ter.
För att omsätta denna strategi i praktiken har ett flertal
EHDS är fortfarande under behandling i EU:s beslutsprocess och är alltså inte gällande i Sverige ännu.
7.1.2EU:s standardiseringsstrategi
EU:s nya standardiseringsstrategi5 ska bland annat stärka den inre marknaden för digitala varor och tjänster, stärka den inre markna- dens resiliens samt framhäva EU:s globala ledarskap inom grön och digital teknik. I strategin pekas behov av standarder ut för följande strategiska områden: standarder för att övervinna de befintliga hind- ren för produktion av vacciner och läkemedel mot
2Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2854 av den 13 december 2023 om harmoniserade regler för skälig åtkomst till och användning av data och om ändring av för- ordning (EU) 2017/2394 och direktiv (EU) 2020/1828 (dataförordningen), förkortad EU:s data- förordning.
3Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för en hög nivå av inter- operabilitet inom den offentliga sektorn i hela unionen (akten om ett interoperabelt Europa) (COM [2022] 720 final), förkortad EU:s interoperabilitetsförordning. Vid tryck hade den slut- giltiga förordningsdokumentet inte ännu publicerats.
4Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS
5Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En
100
SOU 2024:33 |
7.1.3EU:s ramverk för interoperabilitet
Inom ramen för kommissionens prioritet att skapa en digital inre marknad för data i Europa antogs 2017 EIF. Ramverket innehåller en samling principer, modeller och rekommendationer som stöd till offentliga myndigheter på olika nivåer i unionens medlemsstater vid utformning och tillhandahållande av digitala tjänster inom offentlig förvaltning i syfte att dessa ska vara interoperabla. EIF syftar till att öka offentliga organisationers förmåga att möta det ökande antalet initiativ, förordningar och direktiv som lanseras på
7.1.4EU:s dataförvaltningsförordning
EU:s dataförvaltningsförordning är en viktig del i den europeiska data- strategin och syftar till att öka förtroendet för datadelning, stärka mekanismerna för att öka tillgången till data och övervinna tekniska hinder för vidareutnyttjande av data. EU:s dataförvaltningsförord- ning reglerar villkoren för vidareutnyttjande inom unionen av vissa kategorier av data som innehas av offentliga myndigheter. Vidare re- glerar förordningen en ram för anmälan av och tillsyn över tillhanda- hållandet av dataförmedlingstjänster och en ram för frivillig registrer- ing av enheter som samlar in och behandlar data som tillhandahålls för altruistiska ändamål.
Genom EU:s dataförvaltningsförordning inrättas också ett nytt
101
SOU 2024:33 |
eller en företrädare utsedd av nätverket av företrädare för små och medelstora företag och andra företrädare för relevanta organ inom enskilda sektorer samt organ med specifik sakkunskap. Styrelsen ska enligt dataförvaltningsförordningen bestå av minst tre undergrup- per, varav en för tekniska diskussioner om standardisering, porta- bilitet och interoperabilitet. Kommissionen ska vara ordförande vid styrelsens sammanträden och tillhandahålla ett sekretariat.
Styrelsen ska bland annat:
•Bistå kommissionen om prioriteringsordningen för sektorsöver- gripande standarder som ska användas och utvecklas för bland annat dataanvändning och sektorsöverskridande datadelning mel- lan framväxande gemensamma europeiska dataområden.
•Bistå kommissionen med att förbättra den gränsöverskridande, sektorsövergripande interoperabiliteten för data och datadelnings- tjänster mellan olika sektorer och områden, baserat på befintliga europeiska, internationella eller nationella standarder.
•Föreslå riktlinjer för gemensamma europeiska dataområden (i form av ändamåls- eller sektorspecifika eller sektorsöverskridande inter- operabla ramar med allmänna standarder för att underlätta data- delning i unionen).
Eftersom EU:s dataförvaltningsförordning är en
7.1.5EU:s dataförordning
Den 27 november 2023 antogs EU:s dataförordning. EU:s dataför- ordning följer EU:s dataförvaltningsförordning som det andra stora lagstiftningsinitiativet som utgår från EU:s datastrategi, där dataför- valtningsförordningen var det första. EU:s dataförvaltningsförord- ning syftar till att skapa processer och strukturer för att underlätta datadelning för företag, individer och myndigheter. EU:s dataför- ordning ska i sin tur klargöra vem som kan skapa värde från data och
102
SOU 2024:33 |
under vilka förutsättningar. EU:s dataförordning har som syfte att rättvist fördela nyttor från den typen av data som kommer från upp- kopplade produkter samt att främja tillgång till och användning av data. EU:s dataförordning ger bland annat privatpersoner och före- tag större kontroll över sina data genom förstärkt rätt till dataporta- bilitet och möjlighet att påverka vad som får göras med de data som genereras av deras uppkopplade produkter. EU:s dataförordning inför också krav på skyddsåtgärder mot olagliga överföringar av data och föreskriver dessutom att standarder för interoperabilitet utarbetas för vidareutnyttjande av data mellan sektorer. Det framgår av arti- kel 37.1 i EU:s dataförordning att medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen och genomförandet av förordningen. Av artiklarna 37.4 och 37.5 framgår det vilka uppgifter och befogenheter som medlemsstaterna ska säker- ställa att den behöriga myndigheten har. I skäl 107 i förordningen anges att de myndigheter som ansvarar för tillsynen över uppfyllandet av dataskyddet och de behöriga myndigheter som utses inom ramen för sektorslagstiftning, såsom inom hälsodataområdet, bör ha ansvaret för denna förordnings tillämpning inom sina behörighetsområden.
7.1.6EU:s interoperabilitetsförordning
Så sent som 4 mars 2024 antogs EU:s interoperabilitetsförordning. Förordningen syftar till utveckling av det redan utformade europeiska ramverket för interoperabilitet (EIF) (se avsnitt 7.1.3) och är tänkt att stärka den gränsöverskridande interoperabiliteten och samarbeten in- om den offentliga sektorn på den inre marknaden.
EU:s interoperabilitetsförordning ska tillämpas av offentliga myn- digheter i medlemsstaterna och av unionens institutioner, organ och byråer som tillhandahåller eller förvaltar nätverks- eller informations- system som gör det möjligt att leverera eller förvalta offentliga tjäns- ter elektroniskt.
Förordningen innehåller en styrningsmodell som ska ge berörda aktörer möjlighet att uttrycka sina synpunkter och är tänkt att stödja delning och återanvändning av bland annat data. Detta ska bidra till gemensamma lösningar för interoperabilitet i EU. Vidare innehåller förordningen en mekanism för inrättandet av interoperabilitetsbedöm- ning. Förslaget omfattar även rättsliga förutsättningar för att stödja
103
SOU 2024:33 |
testmiljöer för innovativa interoperabilitetslösningar i regulatoriska sandlådor.
7.1.7Patientrörlighetsdirektivet
Patientrörlighetsdirektivet6 innehåller bestämmelser för att göra det lättare för patienter att få tillgång till en säker och högkvalitativ gräns- överskridande hälso- och sjukvård, och uppmuntrar till samarbete mellan medlemsländer, samtidigt som fullständig hänsyn ska tas till nationell kompetens i fråga om organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård (artikel 1.1). Direktivet är huvudsakligen genom- fört i svensk rätt genom lagen (2013:513) om ersättning för kostna- der till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och lagen (2013:514) om regionernas och kommu- nernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet.
I patientrörlighetsdirektivet pekas ett antal områden ut där en fördjupad samverkan eftersträvas för att uppnå direktivets syften (skäl 51 och kapitel IV). Ett av dessa områden rör
Nätverket för
6Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2011/24 av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (patientrörlighetsdirektivet), förkortad patientrörlighetsdirektivet.
104
SOU 2024:33 |
7.1.8Förslag till förordning om det europeiska hälsodataområdet
I EU:s datastrategi som lades fram år 2020 tillkännagavs att nio data- utrymmen ska inrättas inom EU:s inre marknad för att bidra till en europeisk konkurrenskraftig och datadriven ekonomi samtidigt som en hög nivå av säkerhet, dataskydd och personlig integritet säkerställs (se avsnitt 7.1.1).
Den 3 maj 2022 presenterade kommissionen ett meddelande och ett förslag till förordning om ett europeiskt hälsodataområde (EHDS). Förslaget innebär att ett europeiskt hälsodataområde ska inrättas i syfte att främja gränsöverskridande användning av hälsodata inom forskning, innovation och för att skapa nya regelverk och ny lagstift- ning inom området. I arbetet med EHDS ingår att öka den tekniska och semantiska interoperabiliteten. Infrastrukturen ska beakta hälso- och sjukvårdssektorns särdrag och utgå från pågående initiativ såsom infrastrukturen för digitala
Det övergripande syftet med förordningen är att göra det lättare att dela och få tillgång till olika typer av uppgifter – bland annat elek- troniska patientjournaler och data från patientregister – både inom själva vården (primäranvändning) och för forskning, innovation och beslutsfattande (sekundäranvändning).
Enligt förslaget syftar förordningen vidare till att skapa förutsätt- ningar för enskilda att få större kontroll över sina egna hälsodata samt att främja tillgången till relevant hälsodata för forskning, inno- vation och beslutsfattande, för att förbättra för enskilda vad gäller diagnosticering, vård och välmående. Förslaget avser därför göra det lättare att överföra hälsodata inom medlemsstaterna och över med- lemsstaternas landsgränser. Ett europeiskt hälsodataområde är även avsett att utgöra ett led i att skapa en gemensam marknad för hälso- produkter och hälsotjänster genom att harmonisera regler och effekti- visera hälso- och sjukvården.
Kapitel II i förordningen innehåller förslag till bestämmelser om primäranvändning av elektroniska hälsodata. I EHDS avses med pri- mär användning av hälsodata den dataanvändning som sker hos hälso- och sjukvårdens aktörer i samband med vård, omsorg och behand- ling. Reglerna om hälsodatadelning omfattar vårdrelaterad informa-
7För information om infrastruktur för digitala
105
SOU 2024:33 |
tion såväl nationell som internationellt, och ska underlätta för pati- enter att få vård och behandling inom hela Europa. I linje med det europeiska arbetet med MyHealth@EU är fokus på att patienten ska få möjlighet att få tillgång till sina egna hälsodata och kunna kontrol- lera användandet i relation till de behov som uppstår.
Under flera år har kommissionen tillsammans med medlemsländer utarbetat ett antal riktlinjer för delning av hälsodata. Dessa riktlinjer detaljeras i informationsspecifikationer som definierar vilka hälso- datamängder som ska göras tillgängliga och med hjälp av vilka standar- der de ska delas och översättas.
I kapitel II i förslaget anges vissa kategorier av hälsodata som är prioriterade för att ingå i det europeiska hälsodataområdet i fråga om primäranvändning, bland annat patientöversikter,
Av förordningen följer vidare att varje medlemsstat ska utse en myndighet för digital hälsa (en
Förordningen innehåller mer specifikt förslag till vissa bestäm- melser om patientjournalsystem, bland annat regler om ett obligato- riskt certifieringssystem för elektroniska patientjournalsystem. Dessa regler syftar till att säkerställa att elektroniska journaler är inteoper- abla med olika journalsystem för att möjliggöra enkel överföring av hälsodata mellan sådana system. Förslaget från kommissionen har för- handlats parallellt med utredningens arbete. Kommissionen lanserade förslaget till förordning i maj 2022. Den 13 december 2023 röstades förslaget igenom i Europaparlamentet. I slutskedet av utredningens arbete har Europarlamentet och Rådet tillsammans med
Regeringen har tillsatt en särskild utredare som har till uppdrag att föreslå åtgärder som möjliggör en nationell digital infrastruktur för hela hälso- och sjukvården med fokus på de rättsliga förutsättningarna,
106
SOU 2024:33 |
samt analysera och ta fram förslag kopplade till en kommande EU- förordning om ett europeiskt hälsodataområde.
107
8Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter, datadelning och register inom hälso- och sjukvården
8.1Patientdatalagen
Patientdatalagen reglerar vårdgivares behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården, oavsett om vården bedrivs i offentlig eller privat regi. Patientdatalagen är en ramlagstiftning som anger vilka grundläggande principer som ska gälla för informationshanteringen avseende uppgifter om patienter inom all hälso- och sjukvård. Syftet med lagen är att informationshanteringen inom hälso- och sjukvården ska vara organiserad så att den tillgodoser patientsäkerhet och god kvalitet samt främjar kostnadseffektivitet. Personuppgifter ska ut- formas och i övrigt behandlas så att patienters och övriga registrerades integritet respekteras. Dokumenterade personuppgifter ska hanteras och förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem (1 kap. 2 § PDL).
Patientdatalagen tillämpas på all helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter samt manuell behandling av person- uppgifter som ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställ- ning enligt särskilda kriterier (1 kap. 4 § PDL). Lagen omfattar be- handling av personuppgifter i all individinriktad patientverksamhet som innefattar vård, undersökning eller behandling. Det är vårdgivaren som är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför (2 kap. 6 § PDL).
109
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
8.1.1Tillåtna ändamål för behandling av personuppgifter
2 kap. 4 § PDL anger att personuppgifter får behandlas inom hälso- och sjukvården om det behövs för
1.att fullgöra de skyldigheter som anges i 3 kap. (föra patientjour- nal) och upprätta annan dokumentation som behövs i och för vården av patienter,
2.administration som rör patienter och som syftar till att ge vård i enskilda fall eller som annars föranleds av vård i enskilda fall,
3.att upprätta annan dokumentation som följer av lag, förordning eller annan författning,
4.att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten,
5.administration, planering, uppföljning, utvärdering och tillsyn av verksamheten,
6.att framställa statistik om hälso- och sjukvården, eller
7.antalsberäkning inför klinisk forskning.
Vidare finns i 7 kap. 4 och 5 §§ PDL särskilda bestämmelser om ända- målen med behandling av personuppgifter i nationella och regionala kvalitetsregister.
Behandling av personuppgifter som inte är tillåten enligt patient- datalagen får ändå ske, om den enskilde lämnat ett uttryckligt sam- tycke till behandlingen. Det gäller dock inte om något annat framgår av annan lag eller förordning (2 kap. 3 § PDL).
8.1.2Skyldigheten att föra patientjournal
I 3 kap. patientdatalagen finns bestämmelser om skyldigheten att föra patientjournal. Av 3 kap. 1 § PDL framgår att det vid vård av patienter ska föras patientjournal. Syftet med att föra en patientjournal är i första hand att bidra till en god och säker vård av patienten (3 kap. 2 § PDL). En patientjournal ska enligt 3 kap. 6 § PDL innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Om uppgifterna finns tillgängliga, ska en patientjournal alltid innehålla
110
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
1.uppgift om patientens identitet,
2.väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården,
3.uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åt- gärder,
4.väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder,
5.uppgift om den information som lämnats till patienten, dennes vårdnadshavare och övriga närstående och om de ställningstagan- den som gjorts i fråga om val av behandlingsalternativ och om möjligheten till en ny medicinsk bedömning, samt
6.uppgift om att en patient har beslutat att avstå från viss vård eller behandling.
Patientjournalen ska vidare innehålla uppgift om vem som har gjort en viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes. En patient- journal får också innehålla andra uppgifter som enligt lag eller annan författning ska antecknas i en patientjournal (3 kap. 7 § PDL).
Av 3 kap. 3 § 1 PDL framgår att den som enligt 4 kap. patient- säkerhetslagen har legitimation eller särskilt förordnande att utöva ett visst yrke är skyldig att föra en patientjournal. Även vissa perso- ner som utför arbetsuppgifter som annars bara ska utföras av logo- ped, psykolog, psykoterapeut eller hälso- och sjukvårdskurator ska föra patientjournal. Motsvarande skyldighet gäller även den som ut- för insatser enligt lagen (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter.
8.1.3Skyldighet att utfärda intyg om vården
I 3 kap. 16 § PDL anges att den som enligt 3 § är skyldig att föra patientjournal ska på begäran av patienten utfärda intyg om vården.
8.1.4Vårdgivares personuppgiftsansvar enligt patientdatalagen
I patientdatalagen finns en bestämmelse som slår fast att vårdgivaren är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför. I region och kommun är varje myndighet som be-
111
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
driver hälso- och sjukvård personuppgiftsansvarig för den behand- ling av personuppgifter som myndigheten utför (2 kap. 6 § första stycket PDL).
8.1.5Inre sekretess och elektronisk åtkomst inom en vårdgivares verksamhet
I 4 kap. PDL finns grundläggande bestämmelser om inre sekretess och elektronisk åtkomst inom en vårdgivares verksamhet. Av bestäm- melserna framgår att det föreligger inre sekretess hos en vårdgivare och att den om arbetar hos en vårdgivare får ta del av dokumenterade uppgifter om en patient endast om han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården (4 kap. 1 § PDL). En vårdgivare ska bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till sådana uppgifter om patienter som förs helt eller delvis automatiserat. Sådan behörig- het ska begränsas till vad som behövs för att den enskilde ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården (4 kap. 2 § PDL). Vidare ska vårdgivare se till att åtkomst till sådana uppgifter om patienter som förs helt eller delvis automatiserat dokumenteras och kan kontrolleras. Vårdgivare ska göra systematiska och återkom- mande kontroller av om någon obehörigen kommer åt sådana upp- gifter (4 kap. 3 § PDL).
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
112
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
8.1.6Den enskildes inställning till behandling av personuppgifter
Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt patientdatalagen får utföras även om den enskilde motsätter sig den. Det gäller dock inte i de fall som anges i 4 kap. 4 § PDL och 7 kap. 2 § PDL eller om något annat framgår av annan lag eller förordning (2 kap. 2 § PDL). I 4 kap. 4 § PDL finns bestämmelser om att en patient har möjlighet att begränsa hälso- och sjukvårdspersonalens elektroniska åtkomst till uppgifter om patienten. Av 7 kap. 2 § PDL framgår att en patient kan motsätta sig att uppgifter om patienten behandlas i ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister. I avsnitt 8.4.4 redogörs för bestämmelser om nationella och regionala kvalitetsregister.
8.1.7Rättigheter för den enskilde
I 8 kap. PDL regleras ett antal rättigheter för den enskilde. Av 8 kap. 1 § PDL framgår att journalhandlingar och andra handlingar och upp- gifter inom allmän hälso- och sjukvård ska på begäran av patienten lämnas ut om inte bestämmelser om sekretess hindrar detta. Mot- svarande reglering för den enskilda hälso- och sjukvården finns i 8 kap. 2 § PDL. I 8 kap. 5 § PDL anges att en vårdgivare ska på begäran av en patient lämna information om den direktåtkomst och elektroniska åt- komst till uppgifter om patienten som förekommit. Vidare anges i 8 kap. 6 § PDL ett antal informationsmängder som den personupp- giftsansvarige, utöver vad som framgår av dataskyddsförordningen, ska lämna till den registrerade.
8.1.8Bemyndiganden att meddela föreskrifter som ansluter till patientdatalagen
Patientdataförordningen (2008:360) tillämpas vid sådan behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården som är helt eller delvis automatiserad och som regleras av patientdatalagen och lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.1 I patientdataför- ordningen finns bemyndiganden för bland andra Socialstyrelsen och Integritetsskyddsmyndigheten att meddela föreskrifter som ansluter
11 § första stycket patientdataförordningen.
113
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
till patientdatalagen.2 I förordningen (1985:796) med vissa bemyndi- ganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. finns ytter- ligare föreskrifter som ansluter till patientdatalagen.3
8.2Elektroniska former för att lämna ut personuppgifter
Personuppgifter kan lämnas ut på olika sätt. Till följd av den tekniska utvecklingen har det blivit allt vanligare att utlämnanden görs i elek- tronisk form. Registerförfattningar innehåller ofta bestämmelser som närmare preciserar formen för hur utlämnanden i elektronisk form får gå till. Motivet för att reglera sättet för utlämnandet är att själva den elektroniska formen kan medföra risker för otillbörliga integri- tetsintrång. Mottagaren har till exempel större möjligheter att be- arbeta den digitala informationen än om det är uppgifter på papper som har lämnats ut.4 I registerförfattningar används olika begrepp för att beskriva elektroniska utlämnanden av personuppgifter. Begrepps- bildningen är inte entydig och det saknas legaldefinitioner för be- greppen.5 Det finns dock skillnader mellan begreppen som bland annat handlar om vilken sorts sekretessprövning den utlämnande myndighet har att göra och i vilken mån mottagaren har möjlighet att självständigt bereda sig tillgång till uppgifterna.
8.2.1Direktåtkomst
Enligt förarbetena till patientdatalagen är direktåtkomst en viss form av elektroniskt utlämnande till en extern mottagare. Den som är an- svarig för informationen har inte kontroll över vilka uppgifter som en mottagare vid ett visst tillfälle tar del av (automatiserad tillgång) och mottagaren av informationen kan inte påverka innehållet i det in- formationssystem som informationen lämnas ut från. Ett annat sätt att uttrycka det är att den som behöver ta del av informationen kan bereda sig åtkomst på eget initiativ. Personuppgifterna finns potentiellt tillgängliga för den som önskar ta del dem, utan att den som gjort
2
31 § andra stycket patientdataförordningen.
4Prop. 2007/98:126 Patientdatalag m.m. s. 73.
5Prop. 2007/98:126 Patientdatalag m.m. s. 73 f och SOU 2021:4 Informationsöverföring inom vård och omsorg. s. 157.
114
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
uppgifterna tillgängliga behöver fatta något formellt beslut om ut- lämnande i det enskilda fallet. Vid direktåtkomst anses de uppgifter som omfattas av åtkomsten och finns potentiellt tillgängliga för andra vara utlämnande i tryckfrihetsförordningens mening redan genom att åtkomst medges. Detta avviker från ett traditionellt utlämnande av allmänna handlingar som förutsätter att en sekretessprövning görs i det enskilda fallet innan uppgifterna lämnas ut.6
8.2.2Utlämnande på medium för automatiserad behandling
I princip anses allt elektroniskt utlämnande som inte görs genom direktåtkomst göras genom utlämnande på medium för automatiserad behandling. I 5 kap. 6 § PDL anges att om en personuppgift får lämnas ut, kan det ske på medium för automatiserad behandling. Utlämnande på medium för automatiserad behandling innebär enligt förarbetena till patientdatalagen ett elektroniskt utlämnande utan möjlighet för mottagaren att själv bereda sig tillgång till uppgifterna. Exempel på utlämnande på medium för automatiserad behandling är till exempel genom användning av mejl,
8.2.3Elektronisk åtkomst och elektronisk tillgång
I 4 kap. patientdatalagen används begreppet elektronisk åtkomst för att beskriva personalens möjligheter att inom vårdgivaren bereda sig tillgång till personuppgifter som finns elektroniskt tillgängliga inom organisationen. Medan direktåtkomst beskriver ett sätt för utläm- nande, beskriver elektronisk åtkomst uteslutande ett sätt att få tillgång till handlingar inom en organisation.8
Däremot har begreppet en annan innebörd i lagen om nationell läke- medelslista. I rubriken till 5 kap. används elektronisk åtkomst i stället som ett samlingsnamn för olika former av direktåtkomst. I 4 kap. 2 §
6SOU 2014:23 Rätt information på rätt plats i rätt tid s. 97, prop. 2004/05:164 Tullverkets brotts- bekämpning – Effektivare uppgiftsbehandling s. 83 och prop. 2007/08:126 Patientdatalag m.m. s. 73 ff.
7Prop. 2007/08:126 Patientdatalag m.m. s. 77 och HFD 2015 ref. 61.
8Prop. 2007/08:126 Patientdatalag m.m. s. 75.
115
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation används i stället begreppet elektronisk tillgång. Med elektronisk tillgång av- ses i den lagen tillgång genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnande.
8.2.4Lagligt stöd för att lämna ut uppgifter genom direktåtkomst
Direktåtkomst inom hälso- och sjukvården anses vara en särskilt integ- ritetskänslig form av elektroniskt utlämnande av personuppgifter.9 Det har därför i 5 kap. 4 § PDL införts en bestämmelse som innebär att personuppgifter som behandlas med stöd av patientdatalagen endast får lämnas ut genom direktåtkomst i den utsträckning som anges i lag eller förordning.
8.2.5Behov av sekretessbrytande regler
Bestämmelser som medger direktåtkomst har inte i sig sekretess- brytande effekt utan de måste kombineras med bestämmelser som bryter sekretessen. Alla uppgifter som är potentiellt tillgängliga måste omfattas av en sekretessbrytande bestämmelse eftersom de anses ut- lämnande i tryckfrihetsförordningens mening redan genom att åt- komst medgetts Den sekretessbrytande bestämmelsen kan således inte begränsas till att avse enbart sådana uppgifter som mottagaren i ett visst enskilt fall har rätt att ta del av. Frågan om uppgifterna kan läm- nas ut utan hinder av sekretess måste prövas i samband med att direkt- åtkomst beviljas. Eftersom sekretessen kan variera måste en ny be- dömning av sekretessens omfattning alltid göras när nya uppgifter görs tillgängliga genom direktåtkomst.10 När det gäller samman- hållen vård- och omsorgsdokumentation har det i 25 kap. 11 § 3 OSL införts en sekretessbrytande bestämmelse av vilken det framgår att hälso- och sjukvårdssekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL inte hindrar att uppgift lämnas till en vårdgivare eller omsorgsgivare enligt det som föreskrivs i lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.
9Prop. 2007/08:126 Patientdatalag m.m. s. 76.
10Jfr. prop. 2007/08:160 Utökat elektroniskt informationsutbyte s. 70 f., prop. 2010/11:78 Vissa frågor om Kronofogdemyndighetens elektroniska uppgiftshantering s. 20 f. och prop. 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden s. 44.
116
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
I 25 kap. 2 § OSL regleras vilken sekretess som gäller hos den myn- dighet som får tillgång till uppgifterna (se avsnitt 6.3 och 6.4).
8.3Vårdgivares datadelning för primära vårdändamål
8.3.1Lag om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation
Lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation trädde i kraft den 1 januari 2023 och innebar att bestämmelserna om samman- hållen journalföring lyftes ur patientdatalagen och placerades i en ny lag. Vidare utvidgades tillämpningsområdet för bestämmelserna så att de även omfattar de delar av socialtjänstens verksamheter som avser omsorg om äldre personer och personer med funktionsnedsättning.
Lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation är till- lämplig på vårdgivares behandling av personuppgifter enligt patient- datalagen. Bestämmelserna får också tillämpas på omsorgsgivares dokumentation av omsorgsmottagares personuppgifter enligt lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten (1 kap. 3 § SVOD). Med omsorgsgivare avses myndighet i kommun eller region som har ansvar för eller utför insatser för äldre personer eller personer med funktionsnedsättning samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som utför sådana insatser. Med begreppet insatser för personer med funktionsnedsättning avses bland annat insat- ser enligt 4 kap. 1 § SoL som ges till människor med funktionshinder enligt 5 kap. 7 § SoL samt alla insatser som ges med stöd av LSS. Med omsorgsmottagare avses en person som fått eller får insatser för äldre personer eller personer med funktionsnedsättning eller som fått eller får behovet av sådana insatser bedömda. Med patient avses en person som fått, får eller är registrerad för att få hälso- och sjukvård. Sam- manhållen vård- och omsorgsdokumentation är ett elektroniskt sys- tem som gör det möjligt för en vårdgivare eller omsorgsgivare att ge eller få tillgång, genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utläm- nande, till personuppgifter hos andra vårdgivare eller omsorgsgivare (1 kap. 1 § SVOD). Definitionerna av begreppen hälso- och sjukvård respektive vårdgivare redogörs för i avsnitt
117
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
givares behandling av omsorgsmottagares personuppgifter enligt lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.
Lagen innebär att vårdgivare och omsorgsgivare, genom direkt- åtkomst eller annat elektroniskt utlämnande, får tillgång till person- uppgifter hos andra vårdgivare och omsorgsgivare. Av 2 kap. 1 § första stycket SVOD framgår att en vårdgivare eller en omsorgs- givare under vissa förutsättningar får ges tillgång, genom direktåt- komst eller annat elektroniskt utlämnande, till personuppgifter som behandlas av andra vårdgivare eller av omsorgsgivare. Av andra stycket framgår att tillgången enligt första stycket bara får avse personupp- gifter som behandlas
1.för ändamål som anges i 2 kap. 4 § 1 och 2 PDL, eller
2.för att ansvara för eller utföra insatser eller för administration av sådana insatser eller sådan dokumentation som avses i 1 kap. 3 § andra stycket SVOD.
Bestämmelserna om vårdgivares och omsorgsgivares möjligheter att få tillgång till vissa personuppgifter som behandlas av andra vård- givare eller omsorgsgivare är förenade med ett omfattande regelverk till skydd för patienters personliga integritet. I kapitel 2 regleras för- utsättningarna för vårdgivares tillgängliggörande av information. Bestämmelserna ställer bland annat krav på vårdgivare att informera patienten om vad sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation innebär och möjligheten att motsätta sig att uppgifter görs tillgängliga för andra vårdgivare (2 kap. 2 § SVOD). Om patienten motsätter sig att en uppgift tillgängliggörs för andra vårdgivare ska uppgiften genast spärras av vårdgivaren (2 kap. 3 § SVOD).
Kapitel 3 innehåller bestämmelser om vårdgivares tillgång till och behandling av personuppgifter. Vårdgivare får bara ta del av och be- handla personuppgifter som en annan vårdgivare gjort tillgängliga om förutsättningarna i 3 kap. SVOD är uppfyllda. Enligt huvudregeln i 3 kap. 1 § får vårdgivare endast behandla ospärrade uppgifter som en annan vårdgivare har gjort tillgängliga om
1.uppgifterna rör en patient som det finns en aktuell patientrelation med,
2.patienten samtycker till det,
118
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
3.och uppgifterna kan antas ha betydelse för att förebygga, utreda eller behandla sjukdomar och skador hos patienten, utföra vissa insatser eller utfärda vissa intyg.
Kapitel 4 innehåller bestämmelser om vårdgivares personuppgifts- ansvar, behörighets- och åtkomstfrågor samt bevarande och gallring. Av 4 kap. 1 § första stycket SVOD framgår att en vårdgivare är per- sonuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter enligt denna lag. I en region eller i en kommun är varje myndighet som bedriver hälso- och sjukvård personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför. Av andra stycket framgår att personuppgiftsansvaret även omfattar sådan behandling av person- uppgifter som utförs när någon genom direktåtkomst eller annat elek- troniskt utlämnande i ett enskilt fall bereder sig tillgång till person- uppgifter hos en annan vårdgivare. Av 4 kap. 3 § sista stycket SVOD framgår att bestämmelserna i PDL om vårdgivares behörighetstill- delning även gäller för vårdgivares behörighetstilldelning avseende åtkomst till sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.
8.3.2Lag om nationell läkemedelslista
Lagen om nationell läkemedelslista (NLL) trädde, med vissa undantag,
ikraft den 1 maj 2021. Genom lagen infördes ett nytt personregister, den nationella läkemedelslistan. Registret ersatte de två befintliga registerna receptregistret och läkemedelsförteckningen. Lagen om nationell läkemedelslista innehåller bestämmelser som kompletterar EU:s dataskyddsförordning (2 kap. 1 § NLL).
Ett övergripande mål med den nationella läkemedelslistan är att skapa en samlad källa av en patients förskrivna och expedierade läkemedel och andra varor samtidigt som patientens behov av inte- gritetsskydd tillgodoses.11 Med stöd av lagen tillhandahåller
11Prop. 2017/18:223 Nationell läkemedelslista s. 1 och 1 kap. 1 § NLL.
125 kap.
119
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
1 § NLL anges att den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården som innefattar ordination och förskrivning av läkemedel eller andra varor ska
1.ha ett elektroniskt system som gör det möjligt att få direktåt- komst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan, och
2.vid en elektronisk förskrivning lämna de uppgifter till den natio- nella läkemedelslistan som anges i 3 kap. 8 §. Bestämmelsen trä- der i kraft den 1 december 2025.
När det gäller tillgången till uppgifter i den nationella läkemedels- listan framgår av 8 kap. 2 § NLL att direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan får ges först sedan
I lagen saknas ytterligare bestämmelser som anger hur vårdgivare ska fullgöra den uppgiftsskyldighet som framgår av 9 kap. 1 § NLL. Riksdagen har inte heller bemyndigat regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om annat än avgifter (10 kap.
8.4Vårdgivares datadelning för sekundära ändamål
Vårdgivare och huvudmän har långtgående skyldigheter att dela upp- gifter om patienter för sekundära ändamål såsom uppföljning, forsk- ning och statistik. I det följande redogörs för några av dessa uppgifts- skyldigheter.
120
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
8.4.1Intyg
Att utfärda intyg är en återkommande arbetsuppgift inom hälso- och sjukvården. Intyg kan begäras för olika ändamål och skyldigheterna att utfärda vissa intyg regleras i olika författningar. Exakt hur många olika sorters läkarintyg som förekommer är därför svårt att säga, men ungefär 200 olika intyg har identifierats i tidigare undersökningar. Det intyg som utgör den allra största delen rent volymmässigt är läkarintyg för sjukpenning, vilket står för två miljoner skickade intyg per år.13
Den som är skyldig att föra en patientjournal ska enligt 3 kap.
16 § PDL utfärda ett intyg om vården om patienten begär det. Genom 4 § 4 förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. har Socialstyrelsen ett bemyndigande att meddela föreskrifter om bland annat intyg i hälso- och sjukvården.
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter
13
121
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
8.4.2Hälsodataregister
Sverige är ett land med lång tradition av register. Registren innehåller ofta långa tidsserier som ofta är ovanligt ur ett internationellt per- spektiv.
Av 1 § lagen (1998:543) om hälsodataregister, HDL, framgår att en central förvaltningsmyndighet inom hälso- och sjukvården får ut- föra automatiserad behandling av personuppgifter i hälsodataregister. I 3 § HDL anges att ändamålen för hälsodataregister är framställning av statistik, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring av hälso- och sjukvård, forskning samt epidemiologiska undersökningar. Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska lämna upp- gifter till ett hälsodataregister för de tillåtna ändamålen (6 § HDL). Regeringen får enligt 12 § HDL meddela föreskrifter om bland annat uppgiftsskyldighet enligt 6 §. Till lagen om hälsodataregister finns
idag sex förordningar med närmare föreskrifter om de enskilda hälso- dataregistren.14
Patientdataregistret
Patientdataregistret regleras närmare genom förordningen (2001:707) om patientregister hos Socialstyrelsen. I 4 § i förordningen regleras vilka uppgifter som får behandlas i registret. Enligt 6 § första stycket i förordningen ska den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjuk- vården lämna de uppgifter som avses i 4 § andra stycket 1 till patient- registret. Enligt samma paragraf får Socialstyrelsen utfärda föreskrifter om hur den uppgiftsskyldighet som avses i första stycket ska fullgöras.
Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter om hur uppgiftsskyldig- heten till Socialstyrelsens patientregister ska fullgöras.15 De uppgifter som omfattas av föreskrifterna ska lämnas till Socialstyrelsen genom myndighetens elektroniska tjänster för filöverföring.16 Ytterligare preciseringar om hur uppgifterna ska lämnas och deras format finns i bilagor till föreskrifterna. Av bilagorna framgår bland annat att upp- gifterna ska lämnas i separata textfiler och att uppgifterna ska skiljas
14Utredningen om hälsodataregister (S 2023:02) ska bland annat analysera och föreslå ett samlat regelverk för hälsodataregister, se dir. 2023:48 Bättre förutsättningar för uppföljning av hälso- och sjukvården.
15Socialstyrelsens föreskrifter
166 § Socialstyrelsens föreskrifter om uppgiftsskyldighet till Socialstyrelsens patientregister.
122
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
åt med semikolon. Vidare fastställs format för personnummer och att diagnoskoder ska ha sju tecken och registreras enligt svensk ver- sion av Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och rela- terade hälsoproblem
Cancerregistret
Cancerregistret regleras genom förordningen (2001:709) om cancer- register hos Socialstyrelsen. I 4 § i förordningen regleras vilka uppgifter som får behandlas i registret. Enligt 6 § första stycket i förordningen ska den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården lämna de uppgifter som avses i 4 § andra stycket 1 till cancerregistret. Enligt samma paragraf får Socialstyrelsen utfärda föreskrifter om hur den uppgiftsskyldighet som avses i första stycket ska fullgöras.
Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter om hur uppgiftsskyldig- heten till Socialstyrelsens cancerregister ska fullgöras.17 Enligt 12 § i föreskriften ska uppgifter som omfattas av föreskrifterna lämnas till Socialstyrelsen ett visst datum varje år. I anslutning till paragrafen anges som allmänt råd att vårdgivarna bör överlämna uppgifterna till ett regionalt cancercentrum för kodning och vidarebefordran till Social- styrelsen. Ytterligare preciseringar om hur uppgifterna ska lämnas och deras format finns i bilagor till föreskrifterna. Av bilagorna framgår bland annat att uppgifterna ska lämnas i separata textfiler. Vidare fastställs bland annat att format för personnummer ska ha tolv tecken samt vissa för olika tumörer anvisade kodverk.
Registret över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården
Registret över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården regleras i sin tur genom förordning (2006:94) om register hos Social- styrelsen över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården. I 4 § i förordningen regleras vilka uppgifter som får behandlas i regi- stret. Enligt 5 § första stycket i förordningen ska kommunerna lämna de uppgifter som avses i 4 § 1 till registret över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården. Enligt samma paragraf får Social-
17Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
123
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
styrelsen utfärda föreskrifter om hur den uppgiftsskyldighet som av- ses i första stycket ska fullgöras.
Av Socialstyrelsens föreskrifter
Tandhälsoregistret
Tandhälsoregistret regleras närmare genom förordningen (2008:194) om tandhälsoregister hos Socialstyrelsen. I 5 § i förordningen finns bestämmelser om uppgiftsskyldigheten till registret. I första stycket anges att det i 3 kap. 3 § lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd finns bestämmelser om vårdgivares skyldighet att lämna uppgifter om patienters tandhälsa till Socialstyrelsen och om utförd tandvård till Försäkringskassan. I andra stycket anges att det i 15 c § tandvårds- lagen finns bestämmelser om vårdgivares skyldighet att lämna upp- gifter om patienters tandhälsa och om utförd tandvård enligt 8 a § andra stycket och tredje stycket 2 samma lag till Socialstyrelsen. I tredje stycket anges att Försäkringskassan ska lämna de uppgifter som avses i 4 § 1 och 4 till Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om hur den uppgiftsskyl- dighet som avses i tredje stycket ska fullgöras. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska tandläkare och tandhygienister rapportera uppgifter till Försäkringskassan.18 Försäkringskassan skickar sedan vidare uppgif- terna till Socialstyrelsen.
18Av Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:13) om uppgiftsskyldighet till tandhälso- registret framgår närmare hur vårdgivarnas uppgiftsskyldighet ska fullgöras.
124
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
Läkemedelsregistret
Registret regleras i förordningen (2005:363) om läkemedelsregister hos Socialstyrelsen. I läkemedelsregistret registreras uppgifter om för- skrivna läkemedel samt andra förskrivna varor som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m., och som expedierats på öppenvårdsapoteken i Sverige. Uppgifterna registreras på individ- nivå. Läkemedelsregistret innehåller uppgifter som hämtas från den nationella läkemedelslistan, vilket är ett register som
Medicinska födelseregistret
Medicinska födelseregistret regleras genom förordningen (2001:708) om medicinskt födelseregister hos Socialstyrelsen. I 4 § i förordningen regleras vilka uppgifter som får behandlas i registret. Enligt 6 § första stycket i förordningen ska den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården lämna de uppgifter som avses i 4 § andra stycket 1 till medicinska födelseregistret. Enligt samma paragraf får Socialstyrelsen utfärda föreskrifter om hur den uppgiftsskyldighet som avses i första stycket ska fullgöras.
Medicinska födelseregistret har i nuläget inga föreskrifter, in- rapporteringen har i stället styrts genom journalblanketter för mödra- hälsovården och förlossningsvården som utformats av Socialstyrelsen. De kommande föreskrifterna ersätter blanketterna och reglerar upp- giftsskyldigheten för huvudmän som bedriver verksamhet inom dessa områden. Enligt nuvarande tidsplan bedömer Socialstyrelsen att beslut om föreskrifterna kan fattas under våren 2024.19
8.4.3Nationella vaccinationsregistret
Det nationella vaccinationsregistret hos Folkhälsomyndigheten regleras av lagen (2012:453) om register över nationella vaccinations- program m.m. Till skillnad från de register som regleras av lagen om
19
125
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
hälsodataregister kompletteras lagen (2012:453) inte av förordning och myndighetsföreskrifter.
Enligt 7 § i lagen är det endast vissa personuppgifter som får be- handlas; datum för vaccinationen, den vaccinerades personnummer eller samordningsnummer, vilket vaccin som har använts, satsnummer, den vårdgivare som har ansvarat för vaccinationen och den vaccinerades folkbokföringsort. När det gäller vaccinationer mot sjukdomen
Vaccinationsprogramsutredningen har föreslagit att tillämpnings- området för lagen om register över nationella vaccinationsprogram
m.m.ska utökas till att även omfatta regionala vaccinationsprogram och att den uttryckliga hänvisningen till vaccinationer mot sjukdomen
8.4.4Nationella kvalitetsregister
Med kvalitetsregister avses en automatiserad och strukturerad sam- ling av personuppgifter som inrättats särskilt för ändamålet att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra vårdens kvalitet (7 kap. 1 § PDL). I regel får endast myndigheter inom hälso- och sjuk- vården vara personuppgiftsansvariga för central behandling av person- uppgifter i ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister (7 kap. 7 §
20SOU 2024:02 Ett samordnat Vaccinationsarbete – för effektivare hantering av kommande vac- ciner. s 39.
21SOU 2024:2 Ett samordnat vaccinationsarbete – för effektivare hantering av kommande vac- ciner. s. 37 och 42.
126
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
PDL). Tretton sjukvårdshuvudmän har i dag centralt personuppgifts- ansvar för 99 olika kvalitetsregister.
De nationella kvalitetsregistren utgör en stor tillgång för svensk hälso- och sjukvård samt omsorg och har bidragit till att utveckla vården inom olika diagnosspecifika områden. Kvalitetsregistren har utvecklats primärt för syftet att stödja det kliniska förbättringsarbetet men de är också viktiga källor för uppföljning av hälso- och sjuk- vården. Registren är till exempel viktiga källor i utvecklingsarbetet inom ramen för Nationellt system för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvård.22 De nationella kvalitetsregistren används också som underlag för att jämföra hälso- och sjukvården på nationell och regional nivå. Registren är även viktiga källor för forskning och innovation. Registren är främst inriktade på medicinska specialiteter och har oftast byggts upp genom frivilliga initiativ av specialistföreningar för att användas som stöd för kvalitetsutveckling i det kliniska arbetet.23 Rapportering till kvalitetsregister är frivilligt men i vissa regioner är alla vårdgivare som har avtal med regionen skyldiga att rapportera till registren.24
8.5Annan uppgiftsskyldighet
Vi har under utredningens gång identifierat mer än femtio olika be- stämmelser som reglerar skyldigheter för olika aktörer inom hälso- och sjukvården att lämna uppgifter för olika ändamål. Hälso- och sjukvården har exempelvis uppgiftsskyldighet till olika statliga myn- digheter såsom Försäkringskassan, Skatteverket, Pensionsmyndig- heten, Arbetsmiljöverket, Högskolans avskiljandenämnd, Inspek- tionen för vård och omsorg (IVO), Justitieombudsmannen (JO), Diskrimineringsombudsmannen (DO), Läkemedelsverket, Migra- tionsverket, Polismyndigheten, Socialstyrelsen, Statens institutions- styrelse, Totalförsvarets plikt- och prövningsverk och Transport-
22https://skr.se/kvalitetsregister/drivaregister/utbildningomnationellakvalitetsregister/5kval
itetsregisterochkunskapsstyrning/kvalitetsregisterochkunskapsstyrning.44749.html
23SOU 2023:76 Vidareanvändning av hälsodata för vård och klinisk forskning. s. 243.
24https://vardgivarguiden.se/administration/verksamhetsadministration/uppfoljning/kvalite tsregister/
127
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
styrelsen.25 Vidare finns flera lagar och förordningar som beskriver situationer där hälso- och sjukvårdspersonal är skyldiga att lämna upp- gifter till en domstol eller till socialtjänsten.26 Vissa särskilda situa- tioner aktualiserar en långtgående uppgiftsskyldighet, exempelvis i samband med att patienter genomgår psykiatrisk tvångsvård och tvångsvård av missbrukare samt när patienter avlider eller är smittade med anmälningspliktig sjukdom.27
8.6Befintliga register i statlig regi av infrastrukturell karaktär
Utöver registren för sekundära ändamål som vi redogjort för i av- snitt 8.4 finns även andra viktiga register som är av annan karaktär och innehåller andra uppgifter än patientuppgifter. Dessa register, som
viredogör för nedan, är ofta nödvändiga för olika digitala aktiviteter inom hälso- och sjukvården, till exempel för att tilldela olika behörig- heter till viss hälso- och sjukvårdspersonal.
25Se bland annat 110 kap. 31 § socialförsäkringsbalken om uppgiftsskyldighet till Försäkrings- kassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol, 32 c § folk- bokföringslagen (1991:481) om uppgiftsskyldighet till Skatteverket om fel i folkbokföringen,
2§ tredje stycket arbetsmiljöförordningen (1977:1166) om skyldighet för läkare att anmäla vissa uppgifter till Arbetsmiljöverket, 6 kap. 15 § 5 patientsäkerhetslagen om uppgiftsskyldighet i samband med att ärenden prövas av HAN, 3 kap. och 6 kap. patientsäkerhetslagen om uppgiftsskyldighet till IVO, 13 kap. 6 § andra stycket RF om uppgiftsskyldighet till JO, 4 kap.
3§ diskrimineringslagen (2008:567) om uppgiftsskyldighet till DO, 14 kap. 2 § läkemedels- lagen (2015:315) om uppgiftsskyldighet till Läkemedelsverket, 11 kap. 5 § andra och tredje stycket och 17 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) om uppgiftsskyldighet till bland annat Migrationsverket, 23 kap. 6 § brottsbalken, 6 kap. 9 § och 15 § 1 patientsäkerhetslagen, 6 kap.
6§ vapenlagen (1996:67) och 4 kap. 3 § 4 hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) om uppgiftsskyldighet till bland annat polisen, 6 kap. 15 § 4 patientsäkerhetslagen om uppgifts- skyldighet till Socialstyrelsen, 11 b § förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård, 29 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) och 24 § st. 3 lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) om uppgiftsskyldighet till SiS,
2kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt samt 3 kap. 14 a § förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt om uppgiftsskyldighet till Totalförsvarets plikt- och prövningsverk samt
6kap. 15 § 6 patientsäkerhetslagen och 10 kap. 5 § körkortslagen (1998:488) om uppgifts- skyldighet till Transportstyrelsen.
266 kap. 9 § patientsäkerhetslagen, 11 kap. 16 § andra och fjärde styckena föräldrabalken,
36kap. 5 § fjärde stycket 2 och 40 kap. rättegångsbalken, 17 kap. 2 § utlänningslagen och
6kap. 6 § samt 7 kap. 8 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
27Se bland annat 7 och 9 §§ LVM, 43 §, 31 § första och tredje stycket samt 7 a § tredje stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT), 29 § fängelseförordningen (2010:2010),
24§, 28 § första stycket och 29 § LRV, 11 b § förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångs- vård och rättspsykiatrisk vård,
128
SOU 2024:33 |
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
8.6.1IVO:s vårdgivarregister
Enligt 2 kap.
De anmälda verksamheterna registreras i IVO:s vårdgivarregister. Huvudsyftet är att IVO ska få kännedom om de verksamheter som IVO har tillsynsansvar för. Registret får även användas för forskning samt för framställning av statistik (2 kap. 4 § patientsäkerhetslagen). I 2 kap. 3 § patientsäkerhetsförordningen regleras vilka uppgifter som får behandlas i registret. Av bestämmelsen framgår att registret bland annat får innehålla uppgifter om namn eller företagsnamn och person- nummer eller organisationsnummer för den som bedriver verksam- heten, var verksamheten bedrivs, verksamhetens inriktning samt verk- samhetens omfattning. Vårdgivarregistret saknar däremot information om hur verksamheten finansieras, det vill säga om en vårdgivare be- driver offentligfinansierad vård, privatfinansierad vård eller båda delar- na. Det är oklart om och i vilken omfattning vårdgivare underlåter att anmäla sig till vårdgivarregistret. I princip samtliga vårdgivare står dock under IVO:s tillsyn (se avsnitt 10.1).
8.6.2SCB:s Utförarregister
Kommuner och landsting ska på begäran av SCB lämna uppgifter till SCB rörande alternativa utförare av verksamhet inom skola, vård och omsorg som är finansierade av kommunen eller landstinget.28 De uppgifter som ska lämnas är typ av verksamhetsområde, beloppet för
28Uppgiftsskyldighet föreligger enligt lagen (2001:99) om den officiella statistiken, förord- ningen (2001:100) om den officiella statistiken samt
129
Bestämmelser i svensk rätt om behandling av personuppgifter |
SOU 2024:33 |
den köpta verksamheten, och utförarens organisationsnummer och namn. Insamling av uppgifterna sker årligen.29 Registret ger ingen hel- täckande bild av samtliga vårdgivare som bedriver verksamhet i Sverige eftersom privata vårdgivare som inte bedriver verksamhet åt regioner eller kommuner inte finns med. Det finns heller inget krav på regioner och kommuner att rapportera vårdgivare som utfört verksamhet men fakturerat mindre än 100 000 kronor (kommuner) respektive 250 000 kronor (regioner).30
8.6.3
Socialstyrelsen ansvarar för att föra ett register över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal och sedan 1 juli 2023 även personal med bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska (HOSP- registret). Uppgifterna används för upplysning om hälso- och sjuk- vårdspersonalens behörighet, vilket efterfrågas av arbetsgivare, apotek, myndigheter och allmänhet samt för tillsyn. Registret regleras av för- ordningen (2006:196) om register över legitimerad hälso- och sjuk- vårdspersonal och personal med bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska.
293 § SCB:s föreskrifter om uppgifter till statistik om alternativa utförare av kommunal och landstingskommunal verksamhet inom skola, vård och omsorg.
30SCB, Utförarregistret – Instruktioner 2023. s 3.
130
9Informationssäkerhet och cybersäkerhet
Hälso- och sjukvårdens digitalisering är helt avgörande för att kunna bedriva vård säkert och effektivt. Digitaliseringen möjliggör en bättre och säkrare informationsförsörjning av hälsodata, vilket i sin tur bidrar till bland annat ökad patientsäkerhet, effektivare vårdflöden samt bättre medicinska behandlingar och arbetssätt. Samtidigt för den nya tekniken med sig nya risker om de digitala systemen angrips eller fal- lerar. Ett bristande systematiskt och
Bestämmelser om informations- och cybersäkerhet inom hälso- och sjukvården finns i flera olika regelverk och är två viktiga perspek- tiv i digitaliserade verksamheter. De två begreppen är närbesläktade men betyder inte samma sak. Informationssäkerhet definieras av stan- darden
1Jfr. Totalförsvarets forskningsinstitut, Daniel Eidenskog, Ulrika Eckersand och Eva Mittermaier(2023) Digitaliseringens risker i hälso- och sjukvård – Om påverkan på patienter, personal och verksamhet, s. 3.
2Definition från Svensk Standard (2017). Definitionen stämmer väl överens med exempelvis National Institute of Standards and Technologys definition (se https://csrc.nist.gov/glossary/term/INFOSEC) och den beskrivning som finns i Försvars- maktens Handbok Säkerhetstjänst Informationssäkerhet (Försvarsmakten 2013).
131
Informationssäkerhet och cybersäkerhet |
SOU 2024:33 |
komst och angrepp. Cybersäkerhet är därmed till för att skydda de digitala systemen, vilket indirekt skyddar systemens funktion och den information som systemen hanterar.3
Regeringen utfärdade 2017 en nationell strategi för samhällets informations- och cybersäkerhet för att stärka informations- och cybersäkerheten och främja målen för Sveriges säkerhet och
Av offentliga myndighetsrapporter och utredningar framkommer att det finns allvarliga brister i informations- och cybersäkerheten på olika områden. Detta gäller såväl statliga myndigheters verksamhet som regioner och kommuner men även andra organisationer och inom näringslivet. Bristerna avser både det systematiska informationssäker- hetsarbetet och säkerheten i olika nätverks- och informationssystem. Vidare framkommer att det finns allvarliga brister i styrning och orga- nisering, kunskap och kompetens samt resurstilldelning inom området för informations- och cybersäkerhet.6
3Totalförsvarets forskningsinstitut, (2023) Digitaliseringens risker i hälso- och sjukvård – Om påverkan på patienter, personal och verksamhet, s. 9.
4Skr. 2016/17:213 Nationell strategi för samhällets informations- och cybersäkerhet.
5
6Se exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) (2022) Det systema- tiska informationssäkerhetsarbetet i den offentliga förvaltningen – Resultatredovisning Info- säkkollen 2021 och SOU 2021:63 Sveriges säkerhet – behov av starkare skydd för nätverks- och informationssystem.
132
SOU 2024:33 |
Informationssäkerhet och cybersäkerhet |
9.1
EU har aviserat många nya regleringar och andra typer av satsningar på informations- och cybersäkerhetsområdet. Initiativen förväntas på- verka såväl svensk som europeisk säkerhet i stor utsträckning liksom roller, uppdrag och uppgifter hos offentliga och privata aktörer i Sverige.7
9.1.1
EU införde krav på säkerhet i nätverk och informationssystem 2016 genom
Vårdgivare omfattas av kraven på säkerhet i nätverk och informa- tionssystem enligt
7Se bland annat NIS
8Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen
133
Informationssäkerhet och cybersäkerhet |
SOU 2024:33 |
9.1.2
Ijanuari 2023 trädde ett nytt
Det finns två viktiga skillnader mellan gällande lagstiftning (NIS- direktivet) och förslaget till ny cybersäkerhetsreglering
EU har dessutom antagit det så kallade
9SOU 2024:18 Nya regler om cybersäkerhet. s. 15, 87 och 125.
134
SOU 2024:33 |
Informationssäkerhet och cybersäkerhet |
Inkorporeringen i svensk rätt
I februari 2023 tillsatte regeringen en utredning om genomförandet av
9.2Säkerhetsskydd
I säkerhetsskyddslagen (2018:585) finns bestämmelser om informa- tionssäkerhet. Lagen gäller för den som bedriver säkerhetskänslig verk- samhet. Enligt 2 kap. 2 § i säkerhetsskyddslagen ska informations- säkerhet förebygga att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter obehörigen röjs, ändras, görs otillgängliga eller förstörs, och före- bygga skadlig inverkan i övrigt på uppgifter och informationssystem som gäller säkerhetskänslig verksamhet. I säkerhetskyddsförordningen (2021:955) finns bland annat bestämmelser om förberedande åtgär- der inför driftsättning av ett informationssystem samt säkerhetskrav för informationssystem som används i säkerhetskänslig verksamhet. Ytterligare bestämmelser finns i Säkerhetspolisens föreskrifter om säkerhetsskydd (PMFS 2022:1). I 3 kap. 12 § i föreskrifterna före- skrivs att verksamhetsutövaren ska se till att nödvändiga säkerhets- skyddsåtgärder vidtas vid distribution av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inom och utom verksamheten.
9.3Informationssäkerhet vid personuppgiftsbehandling och för att säkerställa riktigheten hos allmänna handlingar
Krav på informationssäkerhet vid personuppgiftsbehandling regleras i EU:s dataskyddsförordning (se avsnitt 5.6). Arkivlagen (1990:782), arkivförordningen (1991:446) samt Riksarkivets föreskrifter (RAFS
10SOU 2024:18 Nya regler om cybersäkerhet.
135
Informationssäkerhet och cybersäkerhet |
SOU 2024:33 |
2009:1 och 2009:2) innehåller bestämmelser som bland annat syftar till att säkerställa riktigheten hos allmänna handlingar.
136
10Tillsyn inom hälso- och sjukvården
10.1Inspektionen för vård och omsorg
Inspektionen för vård och omsorg ansvarar för tillsyn över hälso- och sjukvård, hälso- och sjukvårdspersonal, socialtjänst och verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Myndig- heten ansvarar också för viss tillståndsprövning.1
Bestämmelser om IVO:s tillsyn finns bland annat i IVO:s instruk- tion, patientsäkerhetslagen, socialtjänstlagen och i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. IVO har även tillsynsansvar för de medicintekniska produkter som tillverkas inom hälso- och sjukvår- den samt tandvården för användning uteslutande i den egna verksam- heten, s.k. egentillverkade produkter.2 IVO är även tillsynsmyndig- het för leverantörer av samhällsviktiga tjänster.3
Enligt 2 § i myndighetens instruktion är syftet med IVO:s tillsyn att granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. Dess- utom anges i 4 § i instruktionen att IVO ska samverka med andra berörda myndigheter i syfte att uppnå ett effektivt kunskaps- och erfarenhetsutbyte i arbetet med tillsyn, kunskapsstyrning och regel- givning.
11 § förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg.
2IVO utövar tillsyn över hälso- och sjukvårdens användning och hantering av medicintekniska produkter och till dessa anslutna informationssystem. Sedan den 1 september 2014 är IVO nationell marknadskontrollmyndighet för egentillverkade medicintekniska produkter inom hälso- och sjukvården och sedan september 2017 även behörig myndighet för samma område enligt Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicin- tekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och för- ordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, förkortad MDR samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in
317 § förordningen (2018:1175) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster.
137
Tillsyn inom hälso- och sjukvården |
SOU 2024:33 |
Tillsynen enligt patientsäkerhetslagen innebär en granskning av att verksamheten och personalen uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter.4 De krav- och målbestämmelser som avses är bland annat de som anges i hälso- och sjukvårdslagen. Tillsynen ska främst inriktas på granskning av att vårdgivaren fullgör sina skyldigheter enligt 3 kap. patientsäkerhetslagen.5 I 3 kap. patientsäkerhetslagen finns bestäm- melser om vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patient- säkerhetsarbete och bland annat anmäla vissa händelser till IVO. Inom ramen för sin tillsyn ska IVO lämna råd och ge vägledning, kon- trollera att brister och missförhållanden avhjälps, förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom tillsynen, och informera och ge råd till allmänheten.6 Om IVO får kännedom om att någon har brutit mot en bestämmelse som gäller verksamhet som står under inspektio- nens tillsyn, ska myndigheten vidta åtgärder så att bestämmelsen följs och, om det behövs, göra anmälan till åtal.7 Om IVO finner att en vård- givare inte fullgör sina skyldigheter enligt 3 kap. och om det finns skäl att befara att underlåtenheten medför fara för patientsäkerheten eller säkerheten för andra, ska IVO förelägga vårdgivaren att fullgöra sina skyldigheter om det inte är uppenbart obehövligt. Ett beslut om före- läggande får förenas med vite.8 IVO kan också i vissa fall besluta att helt eller delvis förbjuda en hälso- och sjukvårdsverksamhet.9
IVO:s tillsyn utförs genom inspektion av vårdverksamheterna och genom att anmälningar utreds. Resultaten från tillsynen återförs till vårdgivarna och allmänheten, både i enskilda ärenden via beslut och genom att systematisera och analysera iakttagelserna på nationell och regional nivå.
10.2Läkemedelsverket
Läkemedelsverket har det övergripande ansvaret för tillsyn över till- verkare och de medicintekniska produkter som sätts ut på marknaden inklusive auktoriserade representanter, importörer och distributö-
47 kap. 3 § första stycket patientsäkerhetslagen.
57 kap. 3 § andra stycket patientsäkerhetslagen.
67 kap. 4 § patientsäkerhetslagen.
77 kap. 23 § patientsäkerhetslagen.
87 kap.
97 kap.
138
SOU 2024:33 |
Tillsyn inom hälso- och sjukvården |
rer.10 Läkemedelsverket tar emot ansökningar och anmälningar av kli- niska prövningar och prestandastudier, och utövar också tillsyn över dessa. Läkemedelsverkets tillsyn av medicintekniska produkter sker i enlighet med lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter samt tillhörande förordning.11 Läkemedelsverket tar emot och hanterar rapporter om negativa händelser och tillbud med
I Läkemedelsverkets
a)som hanterar medicinsk information av betydelse för enskilda patienters hälso- och sjukvård men som inte har någon inverkan på de uppgifter som matas in eller vars verkan är begränsad till lagring, kommunikation, arkivering, datakomprimering utan förlust eller enkel sökning, eller
b)som hanterar medicinsk information av betydelse för enskilda pati- enters hälso- och sjukvård och som är avsedda för direktåtkomst till och uppdatering av information i register hos en myndighet.13
10
11Förordningen (2021:631) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter och
12
131 kap. 2 § Läkemedelsverkets föreskrifter
139
Tillsyn inom hälso- och sjukvården |
SOU 2024:33 |
Nationella medicinska informationssystem innefattar även system som är avsedda att användas för expediering av recept på apotek.
Exempel på sådana stödsystem är apotekens receptexpeditions- system, Pascal och nationell patientöversikt (NPÖ).14
Ekonomiska aktörer med verksamhet i Sverige ska registrera sig hos Läkemedelsverket. Kravet på registrering gäller även för
10.3Försvarsinspektören för hälsa och miljö
Av 7 kap. 1 § första stycket patientsäkerhetslagen framgår att hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg. För tillsyn över hälso- och sjukvården inom Försvarsmakten finns det, enligt andra stycket, särskilda bestäm- melser. Sådana särskilda bestämmelser finns i 21 § förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten, som anger att för- svarsinspektören för hälsa och miljö ansvarar för tillsynen över bland annat hälso- och sjukvården och tandvården inom Försvarsmakten.
Orsakerna till den särskilda tillsynen är främst att kunskap om Försvarsmaktens speciella och komplexa verksamhet krävs och att den sekretess som omgärdar verksamheten skapar svårigheter med trans- parens.16
Syftet med tillsynen är att granska att verksamheten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har med- delats med stöd av sådana föreskrifter. Tillsynen ska främst inriktas på granskning av att vårdgivaren fullgör sina skyldigheter enligt 3 kap. patientsäkerhetslagen.17
141 kap. 2 § Läkemedelsverkets föreskrifter
15
16SOU 2015:79 Tillsyn och kontroll på hälso- och miljöområdet inom försvaret. s. 17 f.
173 § förordningen (2017:799) om försvarsinspektören för hälsa och miljös tillsyn över hälso- och sjukvården, tandvården och smittskyddet.
140
SOU 2024:33 |
Tillsyn inom hälso- och sjukvården |
10.4Integritetskyddsmyndigheten
Integritetsskyddsmyndighetens (IMY) tillsynsverksamhet syftar ytterst till att säkerställa att människors grundläggande fri- och rättig- heter skyddas vid behandling av personuppgifter. I förordningen (2007:975) med instruktion för Integritetsskyddsmyndigheten anges myndighetens tillsynsuppdrag. IMY är enligt 2 a § instruktionen bland annat tillsynsmyndighet enligt dataskyddsförordningen. Tillsynsmyn- digheten ska, enligt artikel 57.1 i dataskyddsförordningen, bland annat övervaka och verkställa tillämpningen av dataskyddsförordningen samt behandla klagomål från registrerade. Myndigheten har flera under- sökande, förebyggande och korrigerande befogenheter, vilka fram- går av artikel 58 i dataskyddsförordningen. När det gäller korrigerande befogenheter kan tillsynsmyndigheten bland annat utfärda varningar, reprimander och förelägga en personuppgiftsansvarig eller ett person- uppgiftsbiträde att se till att behandlingen sker i enlighet med bestäm- melserna i dataskyddsförordningen. Tillsynsmyndigheten kan även införa en tillfällig eller definitiv begränsning av, inklusive ett förbud mot behandling. Tillsynsmyndigheten kan vidare enligt artikel 83 på- föra administrativa sanktionsavgifter. En sådan avgift får exempelvis tas ut om reglerna om konsekvensbedömning och samråd inte har följts. Det finns även möjlighet till skadestånd enligt dataskydds- förordningen. Enligt artikel 82 i dataskyddsförordningen ska varje person som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en överträdelse av dataskyddsförordningen ha rätt till ersättning från den personuppgiftsansvarige för den uppkomna skadan.
10.5Patientnämnderna
Patientnämnden är en fristående och opartisk instans som finns i varje kommun och region med uppgift att stödja och hjälpa patienter och deras närstående.18 Patientnämndernas huvudsakliga uppgift är att på ett lämpligt sätt hjälpa patienter att framföra synpunkter och klagomål på vården.19 Patientnämnderna tar emot klagomål på hälso- vård och sjukvård som drivs av regioner, eller som har avtal med regio- nen. De tar också emot klagomål på viss tandvård och kommunal hälso-
181 § lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
192 § första stycket lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
141
Tillsyn inom hälso- och sjukvården |
SOU 2024:33 |
och sjukvård.20 Patientnämnderna ska även tillhandahålla eller hjälpa patienter att få den information patienterna behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården och hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet, främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal, rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna till vårdgivare och vårdenheter, och informera allmän- heten, hälso- och sjukvårdspersonalen och andra berörda om sin verk- samhet.21
Patientnämnden ska årligen analysera inkomna synpunkter och klagomål, för att på så sätt bidra till kvalitetsutveckling, hög patient- säkerhet och till att verksamheterna inom hälso- och sjukvården an- passas efter patienternas behov och förutsättningar.22 Nämnden ska också uppmärksamma regionen eller kommunen på riskområden och hinder för utveckling av vården, samt göra Inspektionen för vård och omsorg (IVO) uppmärksam på förhållanden av betydelse för myn- dighetens tillsyn.
201 § första stycket
212 § andra stycket lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
223 § lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
142
NULÄGE
11Interoperabilitet
i vissa nordiska länder
Flera länder står inför liknande utmaningar som Sverige när det gäl- ler interoperabilitet i hälso- och sjukvården. Vissa har kommit lite längre än andra. Hur hälso- och sjukvården är organiserad i ett land har sannolikt betydelse för hur svårt det är att uppnå interoperabili- tet och vilken strategi för interoperabilitet som är mest lämplig för det aktuella landet. Det är därför inte helt självklart att man kan översätta alla lyckade exempel till svensk kontext. Vi ger i detta kapitel en över- blick över hur olika länder har valt att hantera vårdens interoperabilitet.
11.1Norge
Hälso- och sjukvården i Norge är uppdelad i primärvård (kommu- nale helsetjenster) och specialistvård (specialisttjenster). Landet har över 400 kommuner som ansvarar för att finansiera och tillhandhålla primärvård och omsorgstjänster. Staten ansvarar för finansiering av den specialiserade sjukhusvården, som i sin tur drivs av fyra regioner. De fyra geografiska sjukhusregionerna bedriver verksamheten genom varsitt regionalt hälsoföretag (RHF). Varje RHF styrs av Hälso- och omsorgsdepartementet via årliga regleringsbrev (oppdragsbrev).
11.1.1Tjänsteinfrastruktur
En av de viktigaste
145
Interoperabilitet i vissa nordiska länder |
SOU 2024:33 |
förhållanden och information om vem som är personens läkare. Dess- utom visas viktig information om patientens hälsa, såsom sjukdoms- historia, information om allvarliga allergier eller överkänsligheter, implantat, viktiga behandlingar, sällsynta allvarliga tillstånd och lik- nande. Patientens samtliga läkemedel som expedierats på norska apotek under de senaste tre åren visas också.1
Invånarna kan dessutom själva registrera uppgifter via portalen helsenorge.no och välja att helt eller delvis blockera vårdpersonalens tillgång till patientens Kjernejournal eller begränsa/spärra tillgången till viss information. Invånaren kan även blockera sin egen tillgång till Kjernejournalen som visas i invånarportalen helsenorge.no.
11.1.2Nationell standardisering av hälsodata
Kjernejournalen betraktas som ett nationellt hälsoregister enligt
13§ pasientjournalloven2. Uppgifterna hämtas automatiskt från vård- givare som har information om patienten och en del information hämtas från nationella register, till exempel för provsvar och vacciner. Därför beskrivs Kjernejournalen också som ett funktionellt register. Direktoratet for
1https://www.nhn.no/tjenester/kjernejournal
2Lov 20. juni 2014 nr. 42 om behandling av helseopplysninger ved ytelse av helsehjelp (pasient- journalloven).
3Forskrift 1. juli 2015 nr. 853 om standarder og nasjonale
41 § forskrift om standarder og nasjonale
146
SOU 2024:33 |
Interoperabilitet i vissa nordiska länder |
Kraven innehåller bland annat information om vilken standard som är aktuell för olika användarfall och vilka verksamheter som berörs av kraven. I dagsläget rör det sig om totalt 17 krav med tillhörande stan- darder.
Direktoratet for
Direktoratet for
ireferenskatalogen for
Utöver de sektorsspecifika krav som gäller på
Interoperabilitet i Norge har de senaste 20 åren varit koncentre- rad till att stödja meddelandeutbyte mellan aktörerna. Det har skett genom centraliserade tjänster, till exempel Kjernejournalen (se ovan).
5
6
7
8
147
Interoperabilitet i vissa nordiska länder |
SOU 2024:33 |
Utvecklingen av tjänsterna har utgått från myndighetsstyrda pro- cesser vars syfte varit att säkerställa digital interaktion inom vård och omsorg på nationell nivå. Arbetet med standardisering av meddelan- den som ska fungera nationellt har varit de statliga myndigheternas ansvar och prioritet.
En väsentlig del av arbetet med att standardisera vårdens data sker decentraliserat av aktörerna själva för att stödja olika lokala och re- gionala behov. Flera aktörer och projekt inom sektorn har börjat an- passa sig till internationella standarder men val av vilka standarder som används i olika situationer är dock sällan samordnat. Det har medför en fragmentering av övriga data som inte styrs av de statliga myndigheterna.9
Vidare efterfrågas en tydligare rollfördelning mellan myndighe- ter, verksamheter, leverantörer och standardiseringsorganisationer eftersom det anses vara viktigt för att få till och påskynda en mer samordnad utveckling. Det finns en medvetenhet från de offentliga aktörerna om behovet av att inkludera hela branschen i använd- ningen och utvecklingen av standarder.10
Även om Norge har en ambition om ökad standardisering av hälsodata och att i det arbetet använda internationella standarder tycks dessa standarder sällan tas i bruk vid faktiska implementatio- ner. Den relativt begränsade samordningen av standarder och dess begränsade användning i implementationer tycks bero på att man ännu inte har fastställt hur landet på ett lämpligt sätt ska arbeta med standarder. Det finns även en medvetenhet om att nuvarande modell med stark statlig styrning och en fragmenterad utveckling på lokal nivå inte är hållbar givet alla nya behov. Branschens potential att bi- dra nyttjas inte i tillräcklig grad och det saknas kapacitet att ta tillvara internationell utveckling.11
Direktoratet for
9Direktoratet for
10Direktoratet for
11Direktoratet for
12
148
SOU 2024:33 |
Interoperabilitet i vissa nordiska länder |
11.2Finland
I början av 2023 överfördes ansvaret för att ordna social- och hälso- vård samt räddningsväsendets tjänster i Finland från kommunerna och samkommunerna till 21 välfärdsområden (med undantag av Helsingfors stad).
11.2.1Tjänsteinfrastruktur
Kanta är Finlands viktigaste program inom
11.2.2Nationell standardisering av hälsodata
Finland har valt att centralisera väsentliga delar av patienternas häl- soinformation i centrala databaser som sedan kan användas för olika ändamål (se ovan). Det har också varit en starkare nationell styrning på enhetlig journalföring (indata) eftersom Finland valt att hantera information i centrala register som behöver hålla hög kvalitet. Första digitaliseringsstrategin för hälso- och sjukvården slogs fast redan 1995. Strategier har sedan dess använts för att främja strukturerad registrering av patientdata och integration mellan system och för att öka det elektroniska informationsutbytet mellan patienter och vård- personal. Syftet med den strategi som gällde fram till 2020 var bland annat att främja en modulär och interoperabel arkitektur.14
13
14Social- och hälsoministeriet i Finland (2020) Information to support
149
Interoperabilitet i vissa nordiska länder |
SOU 2024:33 |
Social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och väl- färd (THL) styr utvecklingen av informationshanteringen inom hälso- och sjukvården på nationell nivå. Styrning sker bland annat genom krav på hur information ska struktureras och dokumenteras.
Den mest centrala lagen i förhållande till interoperabilitet är den nya lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälso- vården, förkortad kunduppgiftslagen15, som trädde i kraft den 1 janu- ari 2024. I den nya lagen kombineras bestämmelserna om behandling av kunduppgifter inom både socialvården och hälso- och sjukvården. Den nya lagen harmoniserar och förtydligar bland annat utläm- nandet av klient- och patientuppgifter samt behandlingen av patient- uppgifter som registreras inom socialvården. Den bemyndigar THL att utfärda föreskrifter och riktlinjer om funktionalitet, interopera- bilitet och säkerhet för system och tjänsteleverantörer som är an- slutna till Kanta.16
THL tar fram specifikationer som ska användas vid vårdens in- formationsproduktion i syfte att skapa enhetligt informationsinne- håll för det som ska dokumenteras och därigenom säkerställa inter- operabilitet mellan uppgifter som ska dokumenteras och uppgifter som ska delas till de nationella registren och
Därutöver ställer THL vissa funktionella minimikrav som infor- mationssystem för social- och hälsovården måste uppfylla. Kraven, som kommer till uttryck i så kallade funktionella specifikationer, är förknippade med informationssystemens funktionalitet, interopera- bilitet och informationssäkerhet.18
Prioritering av vad som ska utvecklas inom
15Lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården 703/2023.
16Se bland annat 10 och 20 §§ kunduppgiftslagen och
17
18THL:s föreskrift 5/2021: föreskrift om väsentliga krav hos informationssystem för social- och hälsovården.
19Se THL (2022) Fokusområdena inom
150
SOU 2024:33 |
Interoperabilitet i vissa nordiska länder |
för 2024 framgår att
Syftet är att göra utvecklingen av informationsinnehållet smidi- gare såväl i systemen kopplade till Kanta som i
11.3Danmark
I Danmark har staten ingen direkt roll i att tillhandahålla hälso- och sjukvård. Landets fem regioner ansvarar för att planera och leverera av den specialiserade hälso- och sjukvården och delvis i omsorgen och samordningen av den. Regionerna äger, förvaltar och finansierar sjukhus. 80 procent av anslagen till regionerna kommer från staten och 20 procent från kommunerna. Kommunerna ansvarar bland annat för särskilda boenden, viss tandvård, skolhälsovård, hemtjänst, miss- bruksbehandling, folkhälsa och andra hälsofrämjande insatser.21
11.3.1Tjänsteinfrastruktur
Den befintliga arkitekturen för kommunikation är meddelandebase- rad och grundar sig på ett koncept och en teknisk grund som skapa- des omkring 1990. De tekniska förbättringarna av infrastrukturen har skett kontinuerligt men grundkonceptet är detsamma.
Den föråldrade tekniken och arkitekturen håller nu på att ersättas. Danmark har valt att använda eDelivery, som är en standardiserad domänneutral infrastruktur för effektiv meddelandekommunikation utvecklad i EU:s regi, som redan används inom andra områden än hälso- och sjukvården inom EU. Här kan nämnas att i Sverige bygger SDK (Säker digital kommunikation), som är ett säkert sätt att utbyta information och meddelanden mellan aktörer i offentlig sektor, på
20
21The Commonwealth Fund, International health care profiles, Denmark.
151
Interoperabilitet i vissa nordiska länder |
SOU 2024:33 |
spela en allt större roll inom flera domäner. För hälso- och sjuk- vårdens område kommer
11.3.2Nationell standardisering av hälsodata
I Danmark har regering, regioner och kommuner en gemensam styr- grupp för hälsoområdet och en strategi för digitalisering, som bland annat innefattar en modernisering av standarderna som används för interoperabilitet. Eftersom Danmark länge haft tonvikt på medde- landen har man många egenutvecklade standarder som medfört en förvaltningsbörda för såväl Medcom som för vårdaktörerna. Dan- mark försöker nu ställa om till en
Den danska Sundhedsdatastyrelsen arbetar med att etablera och underhålla gemensamma referensarkitekturer och standarder för hälso- och sjukvårdens it. Myndigheten publicerar en katalog i Excel- format med gällande standarder och klassifikationer för hur olika typer av information ska anges tillsammans med vilka aktörer som behöver förhålla sig till dem.24
Till stöd för myndighetens arbete finns en rådgivande kommitté för standarder och arkitektur (RUSA). Kommittén ger råd i natio- nella projekt samt i arkitektur- och standardiseringsfrågor för att säkerställa samstämmighet och interoperabilitet i digitala lösningar inom dansk sjukvård. Den danska hälsodatamyndigheten har ord- förandeskapet i kommittén och till kommittén finns ett stödjande sekretariat.
22Sundhetsdatastyrelsen (2023) Maalbillede for meddelelseskommunikation.
23Deloitte (2022) Analyse af økonomi, omkostningsdrivere og timing vedrørende modernisering af MedComs meddelelser. s.
24
152
12Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens interoperabilitet
12.1Myndigheten för digital förvaltning
12.1.1Diggs uppgift att stödja den förvaltningsgemensamma digitaliseringen
Digg ska samordna och stödja den förvaltningsgemensamma digita- liseringen i syfte att göra den offentliga förvaltningen mer effektiv och ändamålsenlig.1 I uppgiften ingår bland annat att samordna frågor om gemensamma standarder, format, specifikationer och liknande krav för den offentliga förvaltningens elektroniska informations- utbyte.2 Digg har också i uppdrag att främja öppen och datadriven innovation samt tillgängliggörande och vidareutnyttjande av öppna data från den offentliga förvaltningen.3 För detta syfte har Digg tagit fram ett antal rekommendationer och vägledningar som syftar till att öka den offentliga sektorns tillgängliggörande av data för vidare- utnyttjande.4
Vidare har Utredningen om interoperabilitet vid datadelning ny- ligen föreslagit att Digg ska få ett väsentligt utökat uppdrag som bland annat innefattar en uppgift att ta fram nationella interoperabilitets- lösningar och en rätt att meddela föreskrifter om användningen av sådana.5
11 § första stycket förordningen (2018:1486) med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning.
24 § 2 förordningen med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning.
36 § 2 förordningen med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning.
4Se exempelvis
5SOU 2023:96 En reform för datadelning. s. 233 ff och 240 ff.
153
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
I september 2023 trädde EU:s dataförvaltningsförordning i kraft. EU:s dataförvaltningsförordning kompletterar öppna
12.1.2Digg ansvarar för den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen
I december 2019 fick Digg, Bolagsverket, Domstolsverket,
Uppdraget att ansvara för den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen framgår av Diggs instruktion.8
6Ds 2023:24 Genomförande av EU:s dataförvaltningsförordning. Jämför dock prop. 2023/24:73 Kompletterande bestämmelser till EU:s dataförvaltningsförordning.
7Digg m.fl. (2021) Uppdrag att etablera en förvaltningsgemensam digital infrastruktur för in- formationsutbyte samt uppdrag att etablera ett nationellt ramverk för grunddata inom den offent- liga förvaltningen.
81 § tredje stycket förordningen med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning.
154
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
12.2Socialstyrelsen
Socialstyrelsen är Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg. I uppdraget ingår bland annat att ta fram föreskrifter, kunskapsstöd och statistik samt göra uppföljningar och utvärderingar.
12.2.1Gemensam informationsstruktur
Socialstyrelsen har enligt sin instruktion bland annat i uppdrag att skapa och tillhandahålla enhetliga begrepp, termer och klassifika- tioner samt att skapa, beskriva och tillhandahålla en ändamålsenlig informationsstruktur.9 För att skapa förutsättningar för att personal och system ska förstå varandra genom information som dokumen- teras erbjuder Socialstyrelsen verktyg för en ändamålsenlig och struk- turerad dokumentation inom vård och omsorg.10
Gemensam informationsstruktur är enligt Socialstyrelsen ett samlingsnamn för vad man kallar verktyg som ska ge förutsättningar för ändamålsenlig och strukturerad dokumentation. Verktygen kan enligt myndigheten användas oberoende av teknisk lösning för att öka den semantiska interoperabiliteten genom att strukturera och koda information som behöver finnas i vård och omsorgsgivares doku- mentationssystem. Verktygen används tillsammans för att beskriva sammanhanget och specificera informationsinnehållet i patientjour- nalen och personakten. Verktygen är nationell informationsstruktur (NI) samt de fackspråkliga resurserna i begreppssystemet Snomed CT, hälsorelaterade klassifikationer och Socialstyrelsens termbank.11
Nationell informationsstruktur
Nationell informationsstruktur (NI) är ett ramverk för strukturerad dokumentation inom vård och omsorg. NI består av referensmodeller som i första hand är utvecklade utifrån identifierade uttryckliga doku- mentationskrav (så kallade
94 § p.
10
11
155
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
rens för vilken information som ska och får utbytas samt hur infor- mation kan struktureras för att kunna återanvändas inom och mellan olika informationsmiljöer och bidra till att information tolkas lika när den delas mellan verksamheter och system. Detta möjliggör också att flertalet kommunikationsformat kan användas för att utbyta infor- mation med bibehållen innebörd, oberoende av vald teknik och tek- nisk standard.12
En viktig del i Socialstyrelsens arbete med att förvalta NI handlar om att bevaka och analysera nya eller omarbetade författningar. NI utvecklas utifrån tre perspektiv: dokumentationskrav enligt författ- ning, rapporteringskrav enligt författning och verksamheternas gemen- samma behov. Metoden för utveckling av NI innefattar begrepps- utredning, juridisk utredning samt modellering. Arbetet genomförs i nära samarbete mellan informatiker, terminologer, jurister och verk- samhetsrepresentanter.13
Nationella informationsmängder
Socialstyrelsen utvecklar även nationella informationsmängder (NIM) som bidrar till att skapa en strukturerad och ändamålsenlig dokumentation kring patienter och brukare. En NIM är en standar- diserad beskrivning av hur en avgränsad informationsmängd kan dokumenteras på ett strukturerat och entydigt sätt oberoende av i vilken del av vård och omsorg den dokumenterats. I dag lagras infor- mation om en individ ofta i olika informationssystem vilket kan för- svåra för organisationer att dela data med varandra, men problemet kan även finnas inom enskilda organisationer som exempelvis sjuk- hus. Nationella informationsmängder kan fungera som en gemen- sam referens för hur information kan dokumenteras för att kunna återanvändas inom och mellan olika informationsmiljöer. Syftet med NIM:ar är att bidra till att information tolkas lika när den delas mellan verksamheter och system. NIM:ar utvecklas utifrån NI, Sno- med CT, hälsorelaterade klassifikationer samt Socialstyrelsens term-
12
13
156
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
bank och är oberoende av kommunikationsformat och teknik som används för att utbyta information mellan system.14
I dialog med Socialstyrelsen har det framkommit att metod- utvecklingen för nationella informationsmängder är inspirerat av och utgår delvis från det arbete som pågår i USA samt Nederländerna och Belgien. Socialstyrelsen har dialog och samarbeten med Nictiz och Snomed CT international i dessa frågor. Informationsarkitekturstan- darden
Nationellt releasecenter för Snomed CT
Snomed CT är ett internationellt begreppssystem som är utvecklat för att användas i elektroniska informationssystem och är översatt till svenska. Snomed CT syftar till att göra den kliniska dokumenta- tionen inom hälso- och sjukvård enhetlig, entydig och ändamåls- enlig. För flertalet av de kliniska informationsmängder som ingår i patientöversikt inom EES anges Snomed CT som rekommenderat kodverk. Den svenska utgåvan av Snomed CT innehåller cirka 360 000 aktiva begrepp och rekommenderade termer.15 Snomed CT lämpar sig för standardiserad dokumentation och ger förutsättningar för att information kan kommuniceras och överföras mellan olika system med bibehållen betydelse. Användning av Snomed CT gör det möjligt för informationssystemen att tolka informationens inne- börd och presentera rätt information eller beslutsunderlag i olika situationer.
14
15
157
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
Socialstyrelsen är sedan 2007 så kallat nationellt releasecenter för Snomed CT.16 En central del i utvecklingen av innehållet i Snomed CT är samarbetet med den nationella arbetsgruppen för Snomed CT
Socialstyrelsens termbank
Socialstyrelsen ansvarar för samordning av terminologin inom fack- området vård och omsorg genom att publicera rekommenderade ter- mer och definitioner i Socialstyrelsens termbank. Till grund för varje rekommendation ligger en begreppsanalys, och rekommendatio- nerna har förankrats i bred remiss till kommuner, regioner, myndig- heter och andra organisationer.17 Resultatet av ett regeringsuppdrag om att ta fram en gemensam terminologi vid införandet av en nationell läkemedelslista har inkluderats i termbanken.18 Andra terminologi- arbeten har syftat till att ensa olika begrepp som används inom hälso- och sjukvården, såsom teambesök, uppmärksamhetsinformation och kontaktorsak.19
Hälsorelaterade klassifikationer
Socialstyrelsen ansvarar för förvaltning och utveckling av svenska versioner av WHO:s klassifikationer (ICD, ICF) och nationella kodverk, bland annat Klassifikation av vårdgärd (KVÅ). Socialstyrel- sen har en etablerad samverkan med regionernas nätverk av dokumen- tationsspecialister och ämnessakkunniga, särskild i fråga om diagnos- och åtgärdskodning. Samverkan finns även i fråga om DRG och upp- följning. Se avsnitt 13.3 för mer ingående redogörelse för hur KVÅ och DRG används i praktiken.
16Socialstyrelsen (2011) Förvaltning av SNOMED CT som en del i det nationella fackspråket för vård och omsorg.
17
18Socialstyrelsen (2020) Gemensamma termer, begrepp och informationsstruktur inom läkemedels- området.
19
158
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
Mappning mellan kodsystem
Med mappning avses att etablera väldefinierade samband mellan be- grepp som kodats i två olika terminologier eller klassifikationer. Mappningsalgoritmer förenklar att data som samlats in och kodifie- rats för ett ändamål (exempelvis primäranvändning) med hög grad av automatisering kan användas för andra ändamål (exempelvis sta- tistik eller ekonomisk analys). Det finns internationellt framtagna mappningar för olika kodverk, inklusive Snomed CT, som kan an- vändas som grund för nationellt bruk.20
Som en del i Socialstyrelsens förvaltning av Snomed CT har olika projekt behandlat möjligheten att tillhandahålla mappningar till och från terminologin.21 Syftet med projekten har varit att undersöka be- hov av sådana mappningar för att underlätta för verksamheter som i dag kodar sin information på andra sätt att använda Snomed CT. Behov av mappningar från Snomed CT till KVÅ har påtalats från regionalt håll under årens lopp. Nyligen har två regioner, som beslu- tat att de ska sluta registrera KVÅ i vårdinformationssystemet, fram- hållit ett konkret behov av sådan mappning.22 Från regionernas sida vill man använda Snomed CT för den primära dokumentationen, och att
12.2.2Regeringsuppdrag med relevans för utredningen
Socialstyrelsen har en stor mängd avslutade och pågående regerings- uppdrag mer eller mindre kopplade till hälso- och sjukvårdens infor- mationsförsörjning.
Socialstyrelsen fick 2022 i uppdrag ta fram stödmaterial om sam- manhållen vård- och omsorgsdokumentation riktat till vårdgivare och omsorgsgivare. I uppdraget, som avslutades 2023, ingick bland annat att tydliggöra behovet av enhetlig semantik och strukturerad dokumentation.23
20https://www.snomed.org/maps
21Socialstyrelsen (2011) Mappning mellan Klassifikation av medicinska åtgärder och Snomed CT. och Socialstyrelsen (2020) Metod för mappning till Snomed CT.
22Socialstyrelsen (2024) Protokoll
23Regeringen (2022) Uppdrag att ta fram stödmaterial om sammanhållen vård- och omsorgs- dokumentation (S2022/02974).
159
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
Ett annat avslutat regeringsuppdrag med beröringspunkter till interoperabilitet är uppdraget att kartlägga datamängder inom hälso- dataområdet, som kan anses vara av nationellt intresse.24 Kartlägg- ningen visade att behovet av nationella data är stort och omfattar många olika områden. Särskilt påtagliga är behoven av data från pri- märvården, om användning av rekvisitionsläkemedel samt uppgifter som behövs för krisberedskap och krishantering.25 Myndigheten identifierade ett antal faktorer som hindrar en effektiv nyutveckling av nationell datainsamling av god kvalitet, såsom juridisk komplexi- tet i insamling och delning av hälsodata, avsaknaden av nationellt en- hetliga informationsstrukturer, stor variation i hur hälso- och sjuk- vårdsverksamheterna är organiserade, olikheter kring hur data registreras och lagras hos regionerna och tekniska utvecklingsbehov hos uppgiftslämnare och registerägare. Tre angelägna dataområden identifierades och det gjordes en fördjupad utredning av förutsätt- ningar och hinder för potentiell nationell statlig datainsamling: data från primärvården, data om rekvisitionsläkemedel samt data för natio- nell krisberedskap. 26 Som en följd av detta uppdrag har Socialstyrel- sen fått nya regeringsuppdrag av såväl utredande som förberedande karaktär.
Socialstyrelsen har bland annat fått i uppdrag att kartlägga vilka aktörer inom öppenvården som kan komma att beröras av Utred- ningen om bättre förutsättningar för uppföljning av hälso- och sjuk- vårdens (S 2023:02) kommande förslag. Vidare ska myndigheten analysera förutsättningarna för aktörerna att tillgängliggöra uppgif- ter till hälsodataregister.27
Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för 2023 uppdrag att för- stärka arbetet med att samla in information om rekvisitionsläke- medel till patientregistret i enlighet med förordningen (2001:707) om patientregister hos Socialstyrelsen. I uppdraget ingick att se över Socialstyrelsens föreskrifter om uppgiftsskyldighet till Social-
24Regeringen (2021) Uppdrag att kartlägga datamängder av nationellt intresse på hälsodata- området. S2021/05369 (delvis)
25Socialstyrelsen (2022) Kartläggning av datamängder av nationellt intresse på hälsodataområ- det (delrapport). Nationellt tillgängliga hälsodata för en datadriven hälso- och sjukvård, forskning och innovation.
26Socialstyrelsen (2022) Kartläggning av datamängder av nationellt intresse på hälsodataområ- det – slutrapport.
27Regeringen (2023) Uppdrag att förbereda arbetet inför utökad insamling av uppgifter från hälso- och sjukvården.
160
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
styrelsens patientregister för att underlätta regionernas inrappor- tering.28
Socialstyrelsen har en rad olika pågående och avslutade regerings- uppdrag kopplade till hälso- och sjukvårdens beredskap. Nationell krisberedskap förutsätter i olika grad nationella data som beskriver hälso- och sjukvården ur olika beredskapsperspektiv och vilka kräver nationell standardisering.
Av regleringsbrevet för budgetåret 2024 framgår att Socialstyrel- sen har fått i uppdrag av regeringen att arbeta med nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvård. Inom ramen för sitt ansvars- område, däribland arbete med interoperabilitet och delning av hälso- data, ska Socialstyrelsen stödja
Vidare anges att Socialstyrelsen under 2024 ska fortsätta att upp- rätthålla och vidareutveckla kodsystemet den nationella källan för ordinationsorsak (NKOO). Socialstyrelsens ansvar för förvaltningen ska avse kontinuerlig uppdatering, kvalitetssäkring och utveckling av systemets terminologi och koder samt annan information som ingår i systemet. Socialstyrelsen ska också fortsatt stödja en bred implemen- tering av den nationella källan för ordinationsorsak i vård- och om- sorgsverksamheterna, särskilt i samband med införandet av den nationella läkemedelslistan. I denna del av uppdraget ingår att fort- satt kommunicera nyttan med att använda den nationella källan för ordinationsorsak samt att aktivt stödja testning och implementering av kodsystemet i vård- och omsorgsverksamheterna.30
Dessutom framgår av regleringsbrevet att Socialstyrelsen under 2024 ska fortsätta arbetet med att förvalta och stödja implemen- teringen av informationsspecifikationen för uppmärksamhetsinfor- mation i hälso- och sjukvården.31
28Socialstyrelsen (2024) Förstärka insamlingen av uppgifter om rekvisitionsläkemedel till patient- registret. Uppdragsredovisning.
29Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Socialstyrelsen (S2023/03257 [delvis]).
30Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Socialstyrelsen (S2023/03257 [delvis]).
31Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Socialstyrelsen (S2023/03257 [delvis]).
161
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
12.2.3
Socialstyrelsen är också värd för
12.2.4Bemyndigande att meddela föreskrifter
Socialstyrelsen har bemyndigande att meddela vissa föreskrifter som påverkar förutsättningarna för hälso- och sjukvårdens interopera- bilitet. Enligt 3 kap. 12 § 3 PDL och 2 § 3 förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter
m.m.kan Socialstyrelsen exempelvis meddela föreskrifter om journal- handlingars innehåll och utformning och har därigenom möjlighet att genom myndighetsföreskrifter fastställa på vilket sätt uppgifter ska dokumenteras i en patientjournal. Bemyndigandena innebär en- ligt utredningen en möjlighet för Socialstyrelsen att meddela före- skrifter om vilka uppgifter som ska dokumenteras i en patientjournal och på vilket sätt uppgifterna ska dokumenteras. Av 4 § 4 i förord- ningen framgår att Socialstyrelsen får meddela de ytterligare före- skrifter som behövs för verkställigheten av skyldigheten att föra patientjournal.
12.3
32
331 § första stycket förordningen (2013:1031) med instruktion för
162
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
ansvar för samordningen av frågor kopplade till digitalisering av hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst.34 Numera ingår där- för i
12.3.1Nationella specifikationer
2019 fick
Som ett resultat av detta uppdrag har
34
351 § andra stycket förordningen (2013:1031) med instruktion för
36Regeringen (2019) Uppdrag att tillgängliggöra och förvalta gemensamma nationella specifika- tioner S2019/01521/FS (delvis).
372 § 13 förordningen (2013:1031) med instruktion för
38SOU 2023:13 Patientöversikter inom EES och Sverige. s. 141.
163
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
kan enklare återanvändas där den behövs, vilket minskar dubbel- dokumentation. Rapportering och jämförelse av hälsodata blir enklare och mer tillförlitlig och det underlättar även i forskningssamman- hang.
12.3.2Pågående regeringsuppdrag med relevans för utredningen
Förslag till färdplan för en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården
I juni 2023 fick
39SOU 2023:13 Patientöversikter inom EES och Sverige. s. 141.
40Regeringen (2023) Uppdrag att ta fram ett förslag till färdplan för genomförandet av en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården.
164
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
ska förhålla sig till dagens infrastruktur, som till stor del ägs av Inera AB. Dessutom ska
Även om uppdraget handlar om att ta fram en färdplan för den reformerade infrastrukturen, och inte själva genomförandet, har E- hälsomyndigheten i delredovisningen uppskattat att reformeringen av den digitala infrastrukturen, inklusive förvaltningskostnader, upp- går till minst 660 miljoner kronor för de närmaste fem åren.41
Uppdrag om fortsatt införande av den nationella läkemedelslistan
Av regleringsbrevet för budgetåret 2024 framgår att
•vid behov justera eller vidareutveckla funktionalitet i Nationell läkemedelslista (NLL),
•tillhandahålla ändamålsenliga gränssnitt samt en struktur för be- hörighetsstyrning,
•erbjuda tekniskt stöd till systemleverantörerna i deras utveck- lingsarbete inför anslutning till NLL,
•fortsatt kartlägga behovet av stöd och erbjuda lämpligt stöd till vård- och apoteksaktörer i deras anslutning till NLL och i deras verksamheter för fortsatt implementering av systemet,
•säkerställa att det tillhandahålls tekniska lösningar för förvaltning av nationella källor med koppling till NLL (bland annat Nationell källa för ordinationsorsak) samt ändamålsenliga tekniska lös- ningar för hur dessa ska distribueras till hälso- och sjukvårdens vårdsystem,
•säkerställa att det nya registret och dess anslutningar fortsatt uppnår en hög nivå av informations- och cybersäkerhet,
41
42Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende
165
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
•säkerställa att det nya registret och de som använder registret upp- fyller kraven på säkerhetsskydd, informationssäkerhet, offentlighet och sekretess samt är förenliga med tillämplig dataskyddsreglering och även i övrigt tillgodoser rätten till skydd för den personliga integriteten.
För att stödja förändringsarbetet under implementeringsfasen har E- hälsomyndigheten byggt upp ett implementeringsstöd som avser att stödja implementeringen av Nationella läkemedelslistan på flera sätt och mot olika målgrupper. I juni 2022 fick
Uppdrag att genomföra en förstudie om en sammanhållen intygshantering inom hälso- och sjukvård och omsorgen
Ijuni 2023 fick
I regeringsbrevet för 2024 framgår att myndigheten ska påbörja arbetet med att införa en sammanhållen intygshantering.45
43
44Regeringen (2023) Uppdrag att genomföra en förstudie om en sammanhållen intygshantering inom hälso- och sjukvård och omsorgen.
45Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende
166
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
Automatisk informationsöverföring till nationella kvalitetsregister
I juni 2023 fick
Funktion för interoperabilitet
Ett annat förslag från förstudien om digital nationell infrastruktur för nationella kvalitetsregister var att etablera en så kallad funktion för interoperabilitet. Syftet med funktionen är att identifiera priori- terade områden för standardisering samt verka för framtagning och användning av implementationsnära specifikationer inom hälso- och sjukvården. Arbetet med funktion för interoperabilitet beskrivs också i
I regeringsuppdraget om automatisk informationsöverföring till nationella kvalitetsregister ingår att analysera förutsättningarna och ta fram ett mer detaljerat förslag till hur den tekniska lösningen kan utformas. Den tekniska lösningen ska bygga på Ena samt den sek- torsspecifika infrastrukturen inom hälsa, vård och omsorg. Den ska
46Regeringen (2023) Uppdrag att utreda förutsättningarna för utveckling av en nationell teknisk lösning som möjliggör automatisk informationsöverföring till nationella kvalitetsregister.
47
48I regeringsuppdraget kallas lösningen för ”statlig nationell interoperabilitetslösning” som inte ska förväxlas med den interoperabilitetslösning som föreslås i SOU 2023:96 En reform för datadelning.
49Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende
167
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
också, i så hög grad som möjligt, vara framtidssäkrad, anpassad till kommande krav och bygga på internationella standarder. I uppdra- get ingår även att lämna förslag på hur den tekniska lösningen ska förhålla sig till den befintliga digitala infrastrukturen.50
Grunddatadomän hälsa, vård och omsorg
Inom ramen för Ena är
Syfte med en domän för nationella grunddata är att bidra till ett mer effektivt och standardiserat utbyte av samhällsviktiga data. Det går att beskriva domänen som en vägvisare som pekar ut var data finns. Det gör den genom att dela in data, gruppera och beskriva nationella grunddata som hänger ihop inom hälsa, vård och omsorg. Med en domän för nationella grunddata blir det enklare att hitta data, få hjälp med att förstå, använda och dela nationella grunddata. Domänen gör det möjligt att återanvända nationella grunddata när exempelvis nya digitala tjänster utvecklas. Detta leder till ökad kva- litet i data och gör att samhället sparar tid och kostnader.52
I senaste regleringsbrevet har myndigheten också fått i uppdrag att utreda och förbereda etableringen av en teknisk lösning som möj- liggör automatisk informationsöverföring mellan vårdinformations- system.53
50Regeringen (2023) Uppdrag att utreda förutsättningarna för utveckling av en nationell teknisk lösning som möjliggör automatisk informationsöverföring till nationella kvalitetsregister.
51Digg m.fl. (2021) Ramverk för nationella grunddata inom den offentliga förvaltningen. Version 1.0 och
52
53Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende
168
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
12.3.3Förslag från statliga utredningar
Digitala tjänster för patientöversikter och samtycke
Utredningen om
Samordnat juridiskt stöd och vägledning för hälso- och sjukvårdens interoperabilitet
I vårt delbetänkande har vi föreslagit att
54SOU 2023:13 Patientöversikter inom EES och Sverige. s. 26.
55SOU 2023:83 Samordnat juridiskt stöd och vägledning för hälso- och sjukvårdens digitalisering.
169
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
dens aktörer i regeltolkningen. Vi föreslår därför i betänkandet att
12.4Folkhälsomyndigheten
Folkhälsomyndigheten är förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör folkhälsa och ska verka för god och jämlik hälsa i hela be- folkningen56 Folkhälsomyndigheten ska samordna, följa och ut- veckla smittskyddet på nationell nivå och följa och analysera utveck- lingen av smittsamma sjukdomar och skyddet mot dessa nationellt och internationellt samt utvärdera effekterna av vaccinationer och andra smittskyddsåtgärder inom hälso- och sjukvården och andra berörda samhällssektorer.57 En viktig grund för allt folkhälsoarbete är att det går att samla in och analysera data av hög kvalitet från olika källor. I Folkhälsomyndighetens arbete ingår att ta emot inrappor- tering av smittsamma sjukdomar och att övervaka förekomsten av sjukdomar i stort. En annan viktig uppgift är att följa effekterna av vaccinationsprogrammet.
En behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall av anmälningspliktig sjukdom ska utan dröjsmål anmäla detta till region- ens smittskyddsläkare och till Folkhälsomyndigheten. Anmälnings- skyldigheten gäller även läkare vid laboratorium som utför mikro- biologisk diagnostik, den som är ansvarig för ett sådant laboratorium, och läkare som utför obduktion.58 Folkhälsomyndigheten har före- skriftsrätt i frågor som rör anmälan och eventuella undantag från anmälningsskyldigheten.59
SmiNet är det
561 § förordningen (2021:248) med instruktion för Folkhälsomyndigheten.
57
582 kap. 5 § smittskyddslagen.
595 § smittskyddsförordningen (2004:255).
170
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
troducerades i samband med att den nya smittskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 2004. Det ägs och finansieras gemensamt av Folkhälso- myndigheten, som äger 50 procent, och landets smittskyddsläkare, som tillsammans äger resterande 50 procent. Folkhälsomyndigheten ansvarar för drift, support, förvaltning och systemutveckling, vilket finansieras via SmiNets gemensamma budget. Samtliga 21 regionala smittskyddsenheter är anslutna till SmiNet, likaså de mikrobiologiska laboratorierna och tusentals vårdenheter runtom i landet.60
12.5Samverkan mellan och med de statliga myndigheterna
12.5.1Rådet för styrning med kunskap
Rådet för styrning med kunskap syftar till att säkerställa att styr- ningen med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst som statliga myndigheter ansvarar för utgör ett stöd för huvudmän (regioner och kommuner) samt olika professioner som har ansvar för att patienter och brukare ges en god vård och insatser av god kvalitet. Styrningen med kunskap ska bidra till att målen i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen uppfylls.61 Myndigheterna som ingår i rådet är Socialstyrelsen,
12.5.2Partnerskap för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvård
Partnerskapet för stöd till kunskapsstyrning inom hälso- och sjuk- vården (partnerskapet) bildades 2018 när styrgruppen för kunskaps- styrning i samverkan (SKS) och Rådet för styrning med kunskap av- seende hälso- och sjukvård och socialtjänst (Rådet för styrning med
60
61Förordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst.
171
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
kunskap) enades om att skapa och uttala ett tillitsbaserat partnerskap som modell för långsiktig samverkan på nationell nivå i frågor som rör kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvården.62 I avsnitt 12.7.3 be- skriver vi regionernas system för kunskapsstyrning närmare.
Syftet med partnerskapet är bland annat att bidra till ökad sam- verkan, dialog och samordning av initiativ som kan bidra till behovs- anpassad kunskapsutveckling. Vidare är syftet att bidra till att resur- serna inom hälso- och sjukvården används på bästa sätt och att bästa möjliga kunskap finns tillgänglig vid varje möte mellan vårdpersonal och patient. Målet är att uppnå en effektiv och jämlik hälso- och sjuk- vård med hög kvalitet.63
Inom ramen för partnerskapets fokusområde digitalisering av kun- skapsstöd har ett pilotområde genomförts under 2022. Socialstyrelsen har tillsammans med en NPO genomfört en pilot om hur Social- styrelsens kunskapsstöd kan föras över till regionernas digitala platt- form Nationellt kliniskt kunskapsstöd.64
Regeringen och SKR har nyligen kommit överens om en gemen- sam inriktning för en sammanhållen och ändamålsenlig kunskaps- styrning för hälso- och sjukvården. 65 Parterna har enats om följande utgångspunkter i det fortsatta arbetet:
•En gemensam och långsiktig målbild.
•En sammanhållen kunskapsstyrningskedja med tydlig ansvarsför- delning.
•Ett större fokus på implementering av kunskapsstöd.
•Ändamålsenlig uppföljning och analys.
•Årlig uppföljning.
Parterna framhåller att uppföljning och analys av hälso- och sjukvår- den är en avgörande komponent i kunskapsstyrningen. Förutsätt- ningarna för sådant arbete bör där det är möjligt fortsatt stärkas,
62
63
64Partnerskapet för stöd till kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvård (2022) Årsrapport 2022.
65Regeringen (2024) Bemyndigande att underteckna en avsiktsförklaring mellan staten och Sve- riges Kommuner och Regioner om gemensam inriktning för en sammanhållen och ändamålsenlig kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården. Bilaga till beslut vid regeringssammanträde
172
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
både i syfte att vara ett stöd i verksamhetsutveckling och i styrning och ledning av hälso- och sjukvården. Detta omfattar en effektiv och säker hantering av vårddata, bland annat genom att information är dokumenterad på ett enhetligt och strukturerat sätt i hälso- och sjukvårdens informationssystem. Vidare framhålls att det är viktigt att arbetet bedrivs med beaktande av de initiativ som tagits av EU och regeringen.
12.5.3Samverkan mellan de statliga myndigheterna
En förutsättning för många av de uppdrag som lämnats till Digg, Socialstyrelsen och
Av
Vidare framgår av
Socialstyrelsen har å sin sida fått i uppdrag av regeringen att under 2024 arbeta med nationell digital infrastruktur för hälso- och sjuk- vård. Inom ramen för detta arbete ska Socialstyrelsen stödja
Det bör framhållas att regeringen lämnat flera uppdrag till både
667 b § förordningen (2013:1031) med instruktion för
672 § 14 förordningen (2013:1031) med instruktion för
68Avsnitt 3.2 och 3.3 Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende
69Se bland annat Regeringen (2023) Uppdrag att ta fram en nationell katalog över vårdgivare och utförare av socialtjänst och Uppdrag att föreslå ett statligt digitalt stöd för fysisk aktivitet på recept (FaR).
70Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Socialstyrelsen (S2023/03257 (delvis)).
173
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
2024 års regleringsbrev att myndigheterna gemensamt både ska ta fram förslag till en nationell plan för nationell vårdförmedling samt genomföra insatser som stödjer och stärker patienters möjlighet att få vård hos andra vårdgivare med kortare väntetider.71 Vidare har Digg,
12.6Myndigheternas arbete med EHDS
12.6.1Arbeten och uppdrag kopplade till EHDS
Socialstyrelsen,
Inom ramen för EU:s hälsoprogram (EU4Health Programme) deltar myndigheterna i olika gemensamma åtgärder. Folkhälsomyn- digheten är nationell kontaktpunkt för EU:s hälsoprogram. Hälso- programmet drivs framåt genom tidsbegränsade så kallade gemen-
71Regeringen (2023) Uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för nationell vårdförmedling och Uppdrag att genomföra insatser som stödjer och stärker patienters möjlighet att få vård hos andra vårdgivare med kortare väntetider.
72Regeringen (2023) Uppdrag att stödja kommunernas användning av artificiell intelligens inom socialtjänsten.
73
174
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
samma åtgärder (EU
Ett annat
175
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
12.6.2Roller och funktioner för EHDS
EHDS innebär bland att varje medlemsstat ska utse en eller flera e- hälsomyndigheter (Digital Health Authority) med vissa utpekade arbetsuppgifter avseende primäranvändningen av hälsodata och utse ett eller flera organ som har ansvar för tillgång till hälsodata och vissa utpekade arbetsuppgifter avseende sekundäranvändningen av hälso- data (Health Data Access Body). Varje medlemsstat ska också utse en nationell kontaktpunkt (national contact point for digital health) för den gränsöverskridande infrastrukturen för primäranvändningen och en nationell kontaktpunkt för den gränsöverskridande infrastruk- turen för sekundäranvändningen (national contact point for secondary use of electronic health data). Varje medlemsstat ska även utse en marknadskontrollmyndighet för elektroniska journalsystem.
Socialstyrelsen har i en förstudie analyserat hur förordningsför- slaget till EHDS potentiellt kan påverka Socialstyrelsens verksam- het. I förstudien konstateras att det i förslaget till
74Socialstyrelsen (2023) Socialstyrelsen och European Health Data Space (EHDS), (1369/2023) Förstudie om förordningens potentiella påverkan på Socialstyrelsens verksamhet.
75
176
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
12.7Regioners och kommuners arbete med digitalisering och interoperabilitet
12.7.1Huvudmännens samarbete kring digitalisering och interoperabilitet
Nätverket för Sveriges regioners
Omfattande samarbeten sker också i samband med kravställning på systemfunktionalitet eller i arbetet med att ta fram upphandlings- underlag av vårdinformationssystem. Samarbete kring interoperabi- litet, semantik och strukturering av data sker också genom de kund- grupper som regionerna är anslutna till. Såvitt utredningen förstår det har det djupaste samarbetet kring standardisering bedrivits inom de nio regionerna som ingår i den så kallade
76SLIT (2023) IT och digitalisering i hälso- och sjukvården 2023.
77Sussa står för strategisk utveckling av sjukvårdsstödjande applikationer.
78Läkartidningen.se
177
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
figuration ger teoretiskt goda förutsättningar för interoperabilitet mellan de ingående regionerna. Ett viktigt syfte med
Regionerna samverkar även med varandra genom Socialstyrelsens nätverk för informatiker med representanter från regionerna. Såvitt utredningen förstår det varierar tillgången på bland annat informa- tiker bland landets regioner. Socialstyrelsen stöttar även regionernas nätverk för medicinska kodare och klassificeringsansvariga.
Landets kommuner har kommit olika långt i sin digitalisering och har olika utmaningar när det gäller delning av patientuppgifter (se avsnitt 14.1 om hur det i praktiken går till). Mindre kommuner har ofta sämre förutsättningar ekonomiskt och kompetensmässigt än de större kommunerna. De mindre kommunerna är mer angelägna att ansluta sig till regionens system medan större kommuner snarare vill utveckla och förvalta sina egna lösningar. Kommuners och regioners arbete med verksamhetssystem kostar förhållandevis mycket och krä- ver stora insatser i samband med upphandling och införande.80 Det finns en medvetenhet om att kommuner behöver hitta nya strukturer för gemensamt utvecklingsarbete inom digitalisering och att det både är ineffektivt och kostnadsdrivande för kommunerna att skapa egna tekniska lösningar och driva digitaliseringsfrågorna på egen hand.81
12.7.2SKR och Inera
Sveriges Kommuner och Regioner är en medlems- och arbetsgivar- organisation vars medlemmar utgörs av alla Sveriges kommuner och regioner. Enligt SKR är deras uppdrag att stödja och bidra till att ut-
79Läkartidningen.se
80
81SKR (2023) Kommungemensamt handslag för välfärdsutveckling genom digitalisering.
178
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
veckla regioners och kommuners verksamhet. SKR fungerar som ett nätverk för kunskapsutbyte och samordning, ger kurser och kon- ferenser samt service och professionell rådgivning till tjänsteperso- ner och förtroendevalda i kommuner och regioner inom alla sektorer och frågor som deras medlemmar är verksamma inom.82
SKR håller samman flera nätverk där bland annat frågor om
SKR äger samtliga aktier i SKR Företag AB som är ett moder- bolag för ett antal dotter- och intresseföretag i SKR
Bland SKR:s dotterbolag finns Inera AB som har i uppdrag att skapa förutsättningar för att digitalisera välfärden, genom att förse ägarna med gemensam digital infrastruktur och arkitektur inom de delar av välfärden SKR:s medlemmar har ansvar för (se vidare av- snitt 13.4).85 Ägarrådet är det högsta beslutande organet för Inera som annars leds av en styrelse som ska se till att verksamheten bedrivs i enlighet med ägarnas intention.86 Den 1 januari 2023 ägde förutom SKR företag, 21 regioner och 289 kommuner aktier i bolaget.87 Inera ska enligt ägardirektiven bland annat samordna, tillhandahålla och utveckla sektorsspecifik samverkansarkitektur, infrastruktur, tjänster och lösningar till kommuner, regioner samt bolag och organisationer som de utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över, inom deras verksamhetsområden och ansvar. Inera ska även bidra med stöd för digitalisering och verksamhetsutveckling i kommuner, regioner samt deras bolag. Vidare framgår av ägardirektiven att SKR:s bolag ska ta fram av ägarna efterfrågade gemensamma tjänster och lösningar till
82https://skr.se/skr/omskr.409.html
83https://skr.se/skr/omskr/skrsforetag.2757.html
84SKR Företag (2023). Ägardirektiv för Inera AB.
85
86
87Inera AB (2023). Års- och hållbarhetsredovisning 2022. s. 54.
179
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
stöd för digitalisering och verksamhetsutveckling inom områden där marknaden inte bedöms kunna tillgodose ägarnas behov och intressen. Inera ska också utveckla marknaden genom att stimulera innovation och konkurrens.88
12.7.3Nationellt system för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvården
Regioner i samverkan har, med stöd av SKR, sedan år 2018 etablerat ett nationellt system för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvår- den. Kunskapsstyrningsorganisationen har kommit till genom en regiongemensam rekommendation, beslutad av SKR:s förbunds- styrelse, med efterföljande politiskt ställningstagande i respektive region. Systemet för kunskapsstyrning har en viktig roll i hälso- och sjukvårdens kvalitetsutveckling eftersom kärnan i samarbetet handlar om att utveckla, sprida och använda bästa möjliga kunskap inom hälso- och sjukvården, samt att följa upp hälso- och sjukvårdens resultat.89
Systemet för kunskapsstyrning är indelat i nationella program- områden (NPO) och nationella samverkansgrupper (NSG). NSG strukturerad vårdinformation ska samordna regionernas arbete för en mer enhetlig informationsstruktur inom och över system- och vårdgivargränser. Samverkansgruppen ska bland annat samordna och samarbeta kring frågor som rör informationsstruktur i syfte att minska mängden dubbelarbete i regionerna och skapa förutsättningar för bättre tillgång till vårdinformation och kunskap över system- och vårdgivargränser. De permanenta insatsområden som samverkans- gruppen strukturerad vårdinformation arbetar med är metoder och principer för strukturerad vårdinformation, informationsförsörjning till nationella kvalitetsregister, informatik för uppföljning av person- centrerade och sammanhållna vårdförlopp samt Snomed CT.90 Arbe- tet i respektive insatsområde drivs av en nationell arbetsgrupp (NAG).
88SKR Företag (2023). Ägardirektiv för Inera AB.
89SKR (2022) Meddelande från styrelsen – Rekommendation till regioner om inriktning för fort- satt utveckling av det nationella systemet för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvårdsområdet
90https://kunskapsstyrningvard.se/kunskapsstyrningvard/programomradenochsamverkan
sgrupper/nationellasamverkansgrupper/nsgstruktureradvardinformation.56484.html
180
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
material för att underlätta införandet och användandet av Snomed CT i Sverige.91
En annan NSG som är relevant för utredningens uppdrag är Natio- nell samverkansgrupp Data och analys som har i uppdrag att stärka arbetet kring uppföljning, analys och kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården.92
12.8Statliga utredningar med relevans för utredningen
12.8.1Samordnare för en nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården
Regeringen har utsett en nationell samordnare som ska bistå med att införa en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården. Målet är att hälsodata ska bli tillgängliga i hela vårdkedjan för all vård, såväl kommunal som regional, och för tandvård.93 Samordnaren ska bland annat informera om regeringens arbete med nationell digi- tal infrastruktur, och genom nära dialog med kommuner, regioner, privata utförare av hälso- och sjukvård och tandvård samt SKR, pati- entföreträdare och andra berörda aktörer förbereda för införandet av en nationell digital infrastruktur. Samordnaren ska lämna en del- redovisning av arbetet senast den 1 maj 2024. Uppdraget ska slut- redovisas senast den 1 januari 2026.
12.8.2Uppdrag att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata
Regeringen har utsett en utredare som ska biträda Socialdepartemen- tet med att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälso- data.94 Uppdraget innebär att ge förslag på åtgärder som kan tillgäng- liggöra hälsodata i hela vårdkedjan för både hälso- och sjukvård och tandvård. Utredaren ska analysera och föreslå åtgärder som möj-
91
92https://kunskapsstyrningvard.se/kunskapsstyrningvard/programomradenochsamverkansg rupper/nationellasamverkansgrupper/nsgdataochanalys.62628.html
93Dir. 2023:177 Kommittédirektiv Samordnare för en nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården.
94Regeringen (2024) Uppdrag att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata.
181
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
SOU 2024:33 |
liggör en nationell digital infrastruktur för hela hälso- och sjukvår- den. Utredaren ska även analysera och ta fram förslag kopplade till EHDS i syfte att påbörja arbetet med att förbereda införandet av det europeiska hälsodataområdet.
Utredaren ska därför bland annat kartlägga behandlingen av per- sonuppgifter inom ramen för den nationella digitala infrastrukturen, inbegripet vårdgivarnas personuppgiftsbehandling samt
12.8.3Utredningen om hälsodataregister
Utredningen om hälsodataregister (S 2023:02) ska analysera regel- verket för hälsodataregister och föreslå regler för behandling av per- sonuppgifter från primärvården, av uppgifter om väntetider och vård- köer och av uppgifter om samtliga patienter som behandlas inom den specialiserade öppenvården.95 I utredningens uppdrag ingår att även att analysera och föreslå ett samlat regelverk för hälsodataregister samt föreslå regler för behandling av personuppgifter som avser rekvisi- tionsläkemedel och särskilt bedöma om uppgifterna kan samlas in via registret nationell läkemedelslista. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2024.
12.8.4Utredningen om sekundäranvändning av hälsodata
Utredningen om sekundäranvändning av hälsodata (S 2022:04) har haft i uppdrag att analysera befintliga möjligheter för sekundäran- vändning av hälsodata och lämna förslag på utökade sådana möjlig- heter.96 I utredningens uppdrag har ingått att studera bland annat delning av hälsodata mellan olika delar av hälso- och sjukvården för precisionsmedicin samt sekundäranvändning av data inom hälso-
95Dir. 2023:48 Bättre förutsättningar för uppföljning av hälso- och sjukvården.
96Dir. 2022:41 Hälsodata som nationell resurs för framtidens hälso- och sjukvård.
182
SOU 2024:33 |
Statliga myndigheters och andra aktörers arbete med hälso- och sjukvårdens … |
och sjukvården för forskning. Utredningen föreslår ändringar bland annat i patientdatalagen och offentlighets- och sekretesslagen samt en ny förordning som kompletterar föreslagna bestämmelser i pati- entdatalagen. Syftet är att möjliggöra vidareanvändning av person- uppgifter för vårdändamål. Utredningen föreslår också en ny lag om viss vidareanvändning av personuppgifter för klinisk forskning för att förenkla åtkomsten till personuppgifter från hälso- och sjukvår- den för forskningsändamål.97
12.8.5Utredningen om fortsatt utveckling av registret nationell läkemedelslista
Utredningen om fortsatt utveckling av registret nationell läke- medelslista (S 2023:09) ska se över möjligheterna att utveckla regist- ret nationell läkemedelslista ytterligare genom att fler uppgifter läggs till, att regleringen blir tydligare, mer förutsägbar och flexibel samt att hälso- och sjukvården och öppenvårdsapoteken har anpassade arbetsprocesser.98 Utredningen ska bland annat analysera och ta ställ- ning till om och hur uppgifter om ordination och administrering av sådana läkemedel som patienter får vid behandling inom hälso- och sjukvården, inklusive vacciner, kan läggas till i nationell läkemedels- lista. Uppdraget ska redovisas senast den 14 februari 2025.
97SOU 2023:76 Vidareanvändning av hälsodata för vård och klinisk forskning.
98Dir. 2023:133 Fortsatt utveckling av registret nationell läkemedelslista.
183
13Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur
13.1Hälso- och sjukvårdssystemet och dess organisation
13.1.1Strukturförändringar som påverkar svensk hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvården står inför utmaningar. En åldrande befolk- ning, teknisk utveckling, förändrade arbetssätt och nya behandlings- metoder innebär förändrat resursbehovet inom hälso- och sjukvår- den. Samtidigt försöker hälso- och sjukvårdssystemet ställa om mot en god och nära vård där en förstärkt primärvård utgör navet.
Som i många andra industrialiserade länder ökar i Sverige den äldre delen av befolkningen. Den demografiska utmaningen innebär i kort- het att andelen äldre och yngre ökar i förhållande till andelen i arbets- för ålder. Det leder till, allt annat lika, ett minskat skatteunderlag, ett ökat personalbehov inom välfärden (då stor del av välfärden riktas till yngre och äldre) samt ökade kostnader till följd av att barn och äldre ökar i högre takt än befolkningen i arbetsför ålder. Färre per- soner behöver helt enkelt försörja fler.
Redan i dag råder det brist på legitimerad personal inom sjukvår- den. Majoriteten av regionerna uppger att de har brist på personal inom hälften eller fler av legitimationsyrkena, inklusive specialist- sjuksköterska och läkare med specialistkompetens.1 Denna personal- brist förväntas bestå eller tillta fram till år 2035.2 Digitalisering och
1Socialstyrelsen (2022) Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård. Nationella planeringsstödet 2022.
2SCB (2021) Trender och prognoser 2020. Statistiknyheter
185
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
SOU 2024:33 |
inte minst automatisering har potential att kompensera för arbets- kraftsbristen.3
13.1.2Andelen privat utförd vård ökar
Hälso- och sjukvården i Sverige har lång tradition av offentligt huvud- mannaskap. Det gäller såväl finansiering som utförande av vård. Medan den offentliga finansieringen har varit oförändrad under de senaste årtiondena, har driften i offentlig regi minskat och kompletterats med vård utförd av privata vårdgivare. Utvecklingen har gått olika långt för olika delar av hälso- och sjukvården. Inom primärvård, delar av den specialiserade öppenvården, och viss medicinsk service (till exempel laboratorieprover) har den privata andelen ökat kraftigt.4 Utveck- lingen skiljer sig dock mellan olika delar av landet.
13.1.3Omställning mot god och nära vård
Det pågår sedan en tid tillbaka en omställning av hälso- och sjuk- vården i Sverige. Målet med omställningen är att ge patienten en god, nära och samordnad vård, där primärvården är navet och samspelar med annan hälso- och sjukvård och socialtjänsten. Omställningen ska bidra till en modern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård.5
Att hälso- och sjukvården ska tillgodose patientens behov av trygg- het, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens själv- bestämmande och integritet, vara lätt tillgänglig och så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten är viktiga hörnpelare i omställningen till en god och nära vård.6 Regeringen menar att digitalisering är en central förutsättning för att reformer- ingen av primärvården ska bli möjlig.7
En trend som pågått under längre tid är att vårdplatserna på sjuk- hus har minskat, närmare bestämt 35 procent de senaste 20 åren.8 Även den sammanlagda vårdtiden per capita har minskat, inte minst
3Se till exempel SKR (2018) Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden.
4Grant Thornton (2023) Vårdrapporten 2023. Så mår den privata
5Prop. 2019/20:164 Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform. s. 32.
65 kap. 1 § HSL och 5 kap. 1 patientlagen.
7Prop. 2019/20:164 Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform. s. 17.
8SKR (2022) Fakta om vårdplatser.
186
SOU 2024:33 |
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
bland den äldre delen av befolkningen. En majoritet av vårdplatserna finns i hemsjukvården, där många äldre får sin vård och omsorg.
13.2Digitalisering och it
13.2.1En omfattande systempark
Digitalisering och
13.2.2Kärnjournalsystem byts ut i majoriteten av regionerna
Just nu håller flera regioner på att göra stora investeringar i nya kärn- journalsystem. 17 av landets regioner kommer inom kort att ha samma leverantör av kärnjournalsystem (Cambio Cosmic) men med varierande utformning (konfiguration). Två regioner håller på att in- föra Millennium från amerikanska Oracle Cerner. Gotland och Stockholm har precis påbörjat arbetet med en upphandling. Med generationsskiftet minskar floran av journalsystem. Fram till nyligen användes huvudsakligen nio olika system. Om några år kan det vara tre, eller rentav två. Alla regioner utom Stockholm och Gotland sik- tar dessutom på att ha en plattform som omfattar all vårdinforma- tion, med enstaka verksamheter som undantag.10
Om Stockholm och Gotland också upphandlar Cambio Cosmic kan cirka 70 procent av befolkningen bo i regioner där leverantören Cambio tillhandahåller kärnjournalsystemet.
9SOU 2016:2 Effektiv vård. s. 296.
10Läkartidningen.se
187
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
SOU 2024:33 |
13.2.3Kostnader för it på en konstant nivå
SLIT följer varje år hälso- och sjukvårdens
Som ovan nämnts pågår stora investeringar på flera håll i landet. Region Skånes och Västra Götalandsregionens nya journalsystem beräknas kosta ungefär sju miljarder under de kommande åren.12 Kontraktsvärdet för de nio regioner som ingår i
Regeringen har framhållit att omställningen till en mer datadriven hälso- och sjukvård präglas av underinvesteringar och brist på statlig styrning.14
13.3Standarder för information i vårdinformationssystemen
13.3.1Kodverken ICD och KVÅ
Ett kodverk är en uppsättning koder och termer som ska användas för ett särskilt syfte. Kodverk används för att strukturera och klassi- ficera information systematiskt. På så sätt skapar man ett gemensamt språk, så att informationen behåller sin betydelse när den skickas från ett system till ett annat.
Kodverken ICD15och KVÅ16 är i dag de vanligaste sätten att doku- mentera diagnoser, besöksorsaker och åtgärder. Socialstyrelsen för- valtar den svenska versionen av WHO:s klassifikation ICD samt den svenska KVÅ. Dessa kodverk ska användas när vårdgivare rap- porterar diagnoser och åtgärder i samband med vårdkontakter inom specialiserad vård till de nationella hälsodataregister som också för-
11SLIT (2023) IT och digitalisering i hälso- och sjukvården 2023. I siffran ingår inte kostnader kopplat till vårdpersonal som deltar i verksamhetsutveckling, implementering och utbildning av nya arbetssätt med stöd av digitala verktyg.
12Totalförsvarets forskningsinstitut (2023) Digitaliseringens risker i hälso- och sjukvård – Om påverkan på patienter, personal och verksamhet.
13Läkartidningen.se
14Prop. 2022/23:1 Budgetpropositionen för 2023. Utgiftsområde 9 s. 32.
15International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD).
16Klassifikation av vårdåtgärder.
188
SOU 2024:33 |
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
valtas av Socialstyrelsen. Kodverken är lämpliga för uppföljningar, jämförelser och statistik.
Kodverken ICD och KVÅ används också som grund för DRG17- och
–kostnad per patient.
På grund av den utbredda, och historiskt långvariga, använd- ningen av kodverken ICD, KVÅ och DRG/ACG, och de regelverk för klinisk kodning och registrering som är kopplade till specifika informationsmängder, finns en etablerad kunskap och praxis kring användningen av dessa kodverk i verksamheterna, främst inom den specialiserade sjukvården. Den huvudsakliga styrkan med kodverken och registreringsreglerna ligger i att möjliggöra jämförelser, uppfölj- ning, forskning och statistik om hälso- och sjukvården både lokalt, nationellt och, inom vissa områden, internationellt.
13.3.2Terminologin Snomed CT
Regeringen beslutade 2007 att Sverige ska vara medlem av den inter- nationella samarbetsorganisationen IHTSDO20 som då förvaltade det internationella begreppssystemet Snomed CT.21 Användningen av Snomed CT syftar till att göra dokumentationen inom hälso- och sjukvård enhetlig, entydig och ändamålsenlig. Det kan i sin tur leda till en rad positiva effekter, inte minst att möjligheterna att använda
17Diagnosrelaterade grupper.
18Adjusted Clinical Groups.
19SKR (2022) Ersättningsmodeller i primärvården.
20IHTSDO International Health Terminology Standards Development Organisation. Numer Snomed International.
21Socialstyrelsen (2011) Förvaltning av SNOMED CT som en del i det nationella fackspråket för vård och omsorg.
189
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
SOU 2024:33 |
mer av journalinnehållet till uppföljning, klinisk forskning och andra ändamål kan förbättras.22 Styrkan med systemet är bland annat att detaljerade kliniska begrepp inom flera olika kliniska domäner kan representeras strukturerat och semantiskt sammanlänkat. Använd- ning av Snomed CT gör det möjligt för informationssystemen att tolka informationens innebörd och presentera rätt information eller beslutsunderlag i olika situationer. Vissa regioner har beslutat att använda Snomed CT i högre grad i samband med att de inför nya vårdinformationssystem.23
Socialstyrelsen är nationellt releasecenter och är den myndighet som ska stödja verksamheterna vid användning av Snomed CT samt bidra till att innehållet är ändamålsenligt och aktuellt. Myndigheten ansvarar också för att översätta den internationella terminologin Sno- med CT för nationellt bruk. Från 2022 betalas en del av den svenska Snomed
Staten och SKR slöt för år 2023 en överenskommelse gällande God och nära vård. Ett av utvecklingsområdena i överenskommelsen avsåg strukturerad vårdinformation och standardisering. För detta avsattes totalt 70 miljoner kronor till regionerna som skulle använda pengarna till utveckling av kodverk, urval och informationsstruktu- rer inom ramen för nationella samverkansgruppen för strukturerad vårdinformation och att ta fram regionspecifika planer för införande av Snomed CT i vårdinformationssystemen.24 Inom ramen för regio- nernas System för kunskapsstyrning finns numera en arbetsgrupp för användning av Snomed CT, som bedrivs i samarbete med Social- styrelsen. Arbetet består dels av att utveckla innehållet i Snomed CT, dels att ta fram kunskap och material för att underlätta införandet och användandet av Snomed CT i Sverige.25
22
23Se t.ex. Region Västra Götaland (2021) Snomed CT som strukturerad terminologi i Kompo- nenten Symtom, hälsoproblem och diagnoser i Millennium. Utdrag ur mötesanteckning Datum för möte:
24Regeringskansliet och SKR (2023) God och nära vård 2023. En omställning av hälso- och sjukvården med primärvården som nav. s. 44.
25https://kunskapsstyrningvard.se/kunskapsstyrningvard/programomradenochsamverkansg
rupper/nationellasamverkansgrupper/nsgstruktureradvardinformation/snomedct.56158.html
190
SOU 2024:33 |
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
13.4Ineras infrastruktur
Den digitala infrastruktur som huvudsakligen används av vårdgivare för att dela information om patientens hälsa och vård ägs och förval- tas av Inera AB. Inera AB är helägt av regioner och kommuner, både via direktägande och via SKR.27 Inera AB utvecklar och förvaltar it- arkitektur, digital infrastruktur (Nationella tjänsteplattformen) samt tjänster såsom 1177 journal och Nationell patientöversikt (NPÖ).28
Nedan beskriver vi kortfattat några av Ineras utbud som utred- ningen bedömer är relevanta för uppdraget.
13.4.1Nationella tjänsteplattformen
Nationella tjänsteplattformen är en teknisk plattform som förenk- lar, säkrar och effektiviserar informationsutbytet mellan olika it- system inom vård och omsorg.29 Nationella tjänsteplattformen fun- gerar som en växel som håller reda på vilka typer av information som finns i de anslutna systemen samt vilka system som får anropa var- andra. När en verksamhet vill hämta en viss typ av information från en eller flera andra aktörer görs ett anrop till Nationella tjänsteplatt- formen. Där kontrolleras att systemet som gör anropet har rätt att hämta informationen och därefter dirigeras anropet vidare till de system som har information av den typen. Åtkomst till information genom Nationella tjänsteplattformen är federerad och består inte av en egen databas med patientinformation. Det plattformen tillhanda- håller är information om var olika uppgifter finns lagrade för specifika individer. Detta sker med hjälp av ett så kallat engagemangsindex.
Inera utvecklar och förvaltar tekniska specifikationer som beskri- ver hur åtkomst av information ska gå till för olika system och tjäns- ter. Dessa
26https://samarbetsyta.ehalsomyndigheten.se/handboken/
27
28https://www.inera.se/tjanster/
29
191
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
SOU 2024:33 |
ver hur det system som vill ställa en fråga ska utforma sitt anrop och hur mottagande system ska utforma sitt svarsmeddelande.30 De speci- fikationer som man fram tills nu inom svensk hälso- och sjukvård har använt sig av för tjänstekontrakt är baserade på äldre standarder och har inte några nära motsvarigheter utanför Sverige. Så vitt utred- ningen förstår det anses tjänstekontrakten fungera mindre bra som grund för komplexa tjänster och flöden. Det beror på att tjänstekon- trakten i alltför liten grad är generiskt återanvändbara och att struk- turen och överskådligheten i kontrakten är låg.31
Det informatikarbete som genomförts, exempelvis kring stan- darder och gemensam struktur som behövs för att Ineras tjänster ska fungera tillsammans med olika vårdinformationssystem, har hittills fokuserat på behoven inom regionernas hälso- och sjukvård.32
Nationella tjänsteplattformen utgör infrastruktur för bland annat 1177 journalen och NPÖ.
13.4.2Nationell patientöversikt (NPÖ)
NPÖ är en tjänst (i form av ett webbgränssnitt) som kan visa upp information om patienter som finns hos vårdgivare som är anslutna till tjänsten. Täckningsgraden, i termer av information som kan vara värdefull att dela, är inte fullständig. I dag finns tolv informations- mängder som går att visa eller ta del av. Användningen, mätt som antal anrop, av NPÖ har successivt ökat. Alla regioner är anslutna till NPÖ men tillgängliggör olika informationsmängder. Framför allt delas in- formation om diagnoser, läkemedel, provsvar, uppmärksamhetsinfor- mation, vårdkontakter och anteckningar. Av landets 290 kommuner visar 54 information i NPÖ.33 Några kommuner visar information i NPÖ indirekt genom att ingå sammanhållen vård- och omsorgs- dokumentation med regionen och använda regionens vårdinforma- tionssystem. I dessa fall görs informationen tillgänglig i
30
31TLV (2021) Pilotstudie nationella tjänsteplattformen.
32Inera AB (2022) Ineras möjligheter att stödja Sammanhållen vård- och Omsorgsdokumenta- tion. Version 1.0.
33https://www.inera.se/globalassets/inera/media/dokument/tjanster/nationell-
34
192
SOU 2024:33 |
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
Nästan samtliga kommuner kan läsa i NPÖ.35 Det betyder att en majoritet av kommunerna använder NPÖ endast för att ta del av journalinformation från andra vårdgivare.
De flesta större privata vårdgivare är också anslutna direkt till NPÖ som producenter.36
Alla sökningar i
De uppgifter som vårdpersonalen kan se i Nationell patientöver- sikt kan även invånaren i huvudsak själv ta del av i 1177 journal, för- utsatt att vårdgivaren är ansluten även till denna tjänst.
13.4.31177 journalen
Alla invånare som har fyllt 16 år kan ta del av sina journalanteck- ningar i 1177 journal (hädanefter Journalen). I Journalen kan pati- enter logga in med sin
Det är bland annat möjligt att se anteckningar från vårdbesök, information om vaccinationer, remisser, diagnoser, tandvård, läke- medel och provresultat. Hur mycket information patienten kan se i Journalen beror, som ovan nämnts, på hur många tjänstekontrakt vårdgivaren är ansluten till. Målet är att det ska gå att ta del av all information som dokumenteras i regionfinansierad hälso- och sjuk- vård och tandvård. Det har alla regioner gemensamt kommit överens om.37
35
36https://www.inera.se/globalassets/inera/media/dokument/tjanster/nationell-
37
193
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
SOU 2024:33 |
13.4.4Katalogtjänst HSA
Katalogtjänst HSA är en elektronisk katalog som innehåller kvali- tetsgranskade uppgifter om organisationer och personer inom vård och omsorg i Sverige. Informationen i HSA används i många tjänster för att invånare och personal ska kunna söka efter kontaktuppgifter och hitta rätt vård på nätet. Uppgifterna i HSA är också en viktig källa för att ge behörighet när användare loggar in i tjänster och system. Inera erbjuder tjänsten till regioner, kommuner och statliga myndigheter. Privata vårdgivare erbjuds tjänsten via ett
13.5Förutsättningar för statlig styrning av hälso- och sjukvårdens digitalisering och interoperabilitet
I avsnitt 3.4 har utredningen redogjort för att den kommunala själv- styrelsen innebär att varje region självständigt ansvarar för att finan- siera och tillhandahålla hälso- och sjukvård i sitt geografiska om- råde.39 Samtidigt har staten alltjämt ett övergripande ansvar för hälso- och sjukvården och ett intresse av att den nationella politikens mål och ambitioner får genomslag. Genom lagar, förordningar och myn- dighetsföreskrifter sätter riksdagen, regeringen, statliga myndighe- ter och EU ramarna för den hälso- och sjukvård som kommuner och regioner har i uppgift att bedriva.
13.5.1Vision
Genom en överenskommelse mellan regeringen och SKR 2016 an- togs en ny nationell strategi för
38
3914 kap. 2 § RF.
40Regeringen och SKR (2016) Vision
194
SOU 2024:33 |
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
Statskontorets uppföljning
Under 2020 fick Statskontoret i uppdrag av regeringen att följa upp arbetet med Vision
Arbetet genom Vision
Arbete kopplat till Vision
13.5.2Övriga medel för statlig styrning
I avsnitt 3.4 har utredningen redogjort för att staten kan styra hälso- och sjukvården på andra sätt såsom ekonomisk styrning, kontroll- styrning (exempelvis tillsyn) och styrning med kunskap. Som redo- gjorts för i avsnitt 12.5.1 finns Rådet för styrning med kunskap. År 2018 formaliserades samarbete mellan Styrgruppen för kunskaps- styrning i samverkan (SKS) och Rådet för statlig styrning med kun- skap i ett partnerskap genom en överenskommelse.44 Denna struktur för samverkan mellan staten (genom de myndigheter som ingår i stat-
41Regeringen (2020) Uppdrag att följa upp arbetet kring Vision
42Statskontoret (2021). Vision
43Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende
44Socialstyrelsen, SKR, m.fl. (2018) Överenskommelse om samarbete i ett partnerskap för stöd till kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvården.
195
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
SOU 2024:33 |
lig styrning med kunskap) samt regionerna och kommunerna har dock ett begränsat fokus på digitalisering och interoperabilitet.
Staten har slutit ett stort antal överenskommelser med SKR i syfte att försöka styra den svenska hälso- och sjukvårdens utveck- ling. En orsak till detta är att staten inte kan styra mer direkt genom exempelvis regleringsbrev och myndighetsinstruktioner.45
Flera statliga utredningar och myndighetsrapporter har betonat att det är nödvändigt att staten tar ett tydligare grepp om hälso- och sjukvårdens digitala infrastruktur.46 I sammanhanget bör framhållas att med nuvarande styrning och organisation kan staten inte direkt finansiera Ineras verksamhet och bara i undantagsfall styra eller begränsa verksamheten.47
13.5.3Infrastruktur och tjänster i statlig regi växer fram
Av Tidöavtalet framgår att de ingående partierna har för avsikt att reformera den digitala infrastrukturen i hälso- och sjukvården. Av- sikten är att genomföra en enhetlig och gemensam digital infra- struktur för den svenska sjukvården.48 Ambitionen är att hälsodata ska bli tillgänglig i hela vårdkedjan för all vård, både såväl kommunal och regional hälso- och sjukvård som tandvård, oavsett huvudman. Målet är att förbättra kvaliteten i hälso- och sjukvården och patient- säkerheten genom att säkerställa att rätt information om patienten finns tillgänglig i varje vårdsituation liksom att på sikt minska den administrativa bördan för hälso- och sjukvårdens medarbetare genom till exempel automatisk överföring mellan system. I budgetpropositio- nen för 2023 (prop. 2022/23:1 Utgiftsområde 9, s. 32.) framhåller regeringen att hälsodata är ett prioriterat område och anför följande:
Sverige har de senaste åren rangordnats allt sämre i internationella jäm- förelser vad gäller datadriven hälso- och sjukvård, vilket har pekats ut i rapporter från såväl OECD och EU som svenska myndigheter såsom Vård- och omsorgsanalys, Statskontoret, Riksrevisionen, Coronakom-
45Riksrevisionen (2017). Staten och SKL – en slutrapport om statens styrning på vårdområdet. RIR 2017:3.
46SOU 2021:71 Riksintressen i hälso- och sjukvården och
47Se 2 kap. 17 § första stycket RF och artikel 107 i Fördraget om Europeiska unionens funk- tionssätt.
48Tidöavtalet: Överenskommelse för Sverige.
196
SOU 2024:33 |
Hälso- och sjukvårdens organisation och digitala infrastruktur |
missionen m.fl. Samtliga pekar på återkommande problem med under- investeringar och brist på tydlig statlig styrning.
I budgetpropositionen för 2024 framhåller regeringen att en natio- nell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården där staten tar ett större ansvar ska genomföras. Syftet är att förbättra kvaliteten och patientsäkerheten i hälso- och sjukvården samt att på sikt minska den administrativa bördan för hälso- och sjukvårdens medarbetare. Regeringen satsar 77 miljoner kronor 2024, 123 miljoner kronor år 2025 och 141 miljoner kronor år 2026. Merparten av pengarna har riktats till
197
14Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvården
14.1Frivilligt att dela patientuppgifter och inga krav på standarder
14.1.1Variation i hur vårdgivare delar patientuppgifter
Att underlätta informationsöverföring av patientuppgifter mellan vårdgivare är viktigt för att hälso- och sjukvården ska kunna bedrivas samordnat, både ur ett patient- och ur ett verksamhetsperspektiv. De tre huvudsakliga mekanismerna i dag för att dela patientuppgifter mellan vårdgivare är att1
•vårdgivarna använder samma vårdinformationssystem,
•journaluppgifter tillgängliggörs genom tjänsten NPÖ, och
•kommuner får ”läsbehörighet” i regionens journalsystem.
I avsnitt 13.4.2 har vi redogjort för hur användningen av NPÖ ser ut i dag. Vi har kunnat konstatera att NPÖ (och tillhörande infrastruk- tur) används i varierande utsträckning för att såväl ta del av informa- tion som för att dela information. NPÖ dras med en del andra pro- blem, bland annat att det är svårt att hitta relevant information, att den kräver uthopp från det systemet som hälso- och sjukvården använder och bristande tillit till att informationen är fullständig.2
Övriga mekanismer att dela patientuppgifter mellan vårdgivare är svårare att bedöma omfattningen på. Det främsta skälet är att det
1SKR (2023) Informationsdelning mellan kommuner och regioner.
2
199
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
saknas data som på ett heltäckande och systematiskt sätt visar hur omfattande datadelning genom att använda samma journalsystem i själva verket är. Dessutom ger ett gemensamt journalsystem inga garantier för att det råder interoperabilitet med övriga vårdinforma- tionssystem som har patientuppgifter. För att göra en mer komplett bedömning av hur omfattande datadelningen är mellan vårdgivare be- höver man använda alternativa källor. En sådan källa är enkätunder- sökningar.
Av den internationella
När det gäller informationsdelningen i samband med utskrivning från sjukhus ansåg 79 procent att läkaren eller personalen på den ordi- narie vårdcentralen verkade vara informerade om vården som perso- nen fått på sjukhus. Detta är en förbättring med 12 procentenheter sedan 2016, som enligt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys troligen kan kopplas till den nya lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård, som till viss del handlar om att säkerställa informationsdelningen mellan vårdgivare.6
Utredningen kan konstatera att möjligheten till sammanhållen journalföring har funnits sedan 2008 då patientdatalagen infördes
3IHP, International Health Policy survey.
4Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2021) Nära vård i sikte? Utvärdering av omställ- ningen till en god och nära vård: delrapport.
5Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2024) Vården ur befolkningens perspektiv. Inter- national Health Policy Survey (IHP) 2023. s. 55.
6Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2021) Nära vård i sikte? Utvärdering av omställ- ningen till en god och nära vård: delrapport.
200
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
men möjligheten nyttjas inte fullt ut i praktiken.7 Den nuvarande konstruktionen har resulterat i att vårdgivare tillgängliggör olika mycket information, vissa vårdgivare ingen information alls. Det be- ror bland annat på att övriga faktorer inte varit tillräckligt gynnande i ett system som bygger på frivillighet.8.
Utredningen noterar att tvingande krav leder till förändring men garanterar inte att alla som omfattas av en skyldighet automatiskt börjar leva upp till kraven. Trots att riksdagen har antagit lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård upplever fortfarande var femte patient som skrivs ut från slutenvården brister med informationskontinuitet.
14.1.2Dagens infrastruktur är interregional och frivillig
Av direktiven till denna utredning framgår bland annat att det i dag saknas reglering som säkerställer att samtliga aktörer som berörs av hälso- och sjukvårdslagen ska kunna omfattas av en nationell digital infrastruktur. Exempelvis ingår inte alla privata vårdgivare i den digi- tala infrastrukturen som tillhandahålls av Inera AB, vilket kan skapa skillnader i förutsättningarna att bedriva vård mellan privata och offentliga aktörer, försvåra vård och behandling av patienter som möter flera olika vårdgivare och försvåra möjligheterna till uppfölj- ning och forskning.9
Utredningen börjar med att konstatera att den digitala infra- struktur och de tjänster som Inera AB tillhandhåller har karaktären av en interregional infrastruktur, snarare än en nationell. Tjänsterna som Inera AB tillhandhåller är frivilliga att ansluta sig till. Regioner, kommuner och privata vårdgivare som är offentligt finansierade kan ansluta till tjänsterna. När det gäller tjänster av förutsättningsska- pande karaktär, såsom katalogtjänsten HSA, erbjuds privata vård- givare med offentlig finansiering att ansluta via ett
De flesta större privata vårdgivarna med offentlig finansiering är anslutna till de större tjänsterna såsom NPÖ, 1177 journalen och de
7Prop. 2021/22:1 Budgetpropositionen för 2022. Utgiftsområde 9, s. 41.
8
9Dir 2022:98 Hälsodata som nationellt intresse – en lagstiftning för interoperabilitet.
201
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
använder katalogtjänsten HSA (via ombud). Privata vårdgivare utan offentlig finansiering kan dock inte ansluta till tjänsterna som vilar på den interregionala infrastrukturen, se vidare 12.4. Enligt uppgift beror det huvudsakligen på frågor kopplade till informationssäker- het.10 Enligt Inera är vissa av tjänsterna dock möjliga att använda även för privata vårdgivare utan offentlig finansiering, till exempel intygstjänster.11
En annan del av problembilden handlar om att vårdgivare kan välja om de alls ska ansluta till de nationella tjänsterna såväl som vilka informationsmängder de väljer att dela med andra och vilka de själva ska kunna ta del av från andra. Det finns till exempel privata vård- givare som visar fler informationsmängder i NPÖ än vissa regioner. Variationen medför att vårdpersonal helt enkelt inte vet om infor- mationen är komplett eftersom ingen är skyldig att göra informa- tionen tillgänglig via en infrastruktur som möjliggör datadelning.12 Beroende på vilken vårdgivare patienten har kontakt med, och i vilken region detta sker, finns i dag för vårdpersonal skilda förutsätt- ningar att i en vårdsituation använda information om patienten från andra vårdgivare.
För patienterna innebär variationen i anslutning till infrastruk- turen och dess tjänster, inte minst NPÖ, att det skiljer sig åt vilka digitala tjänster patienter kan använda och vilka uppgifter som in- vånaren kan se om sig själv via 1177 Journalen.13 Något förenklat innebär anslutning till NPÖ att informationen kan göras tillgänglig för patienten genom 1177 Journalen. En invånarundersökning genom- förd av SCB på uppdrag av
Att skapa lika villkor för hela befolkningen, oavsett var i landet man bor, att få digital tillgång till sina patientuppgifter är en jämlik-
10SOU 2023:13 Patientöversikter inom EES och Sverige. s. 237.
11
12
13
14SCB (2023) Undersökning om digitala tjänster inom hälso- och sjukvård 2023. Resultatrapport.
202
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
hetsfråga. Även det faktum att inte alla patienter är garanterade att deras vårdgivare har tillgång till all relevant information vid vårdtill- fället är en ojämlikhetsfråga som dagens ansvarsförhållande inte lyckats lösa.
14.1.3Stor frihet för vårdgivare att välja bland standarder
I dag saknas krav på interoperabilitet vid datadelning mellan vård- givare. Varje vårdgivare beslutar själv vilka
Den nationella samordningen av standarder, format, principer med mera ingår inte i regionernas eller kommunernas uppdrag. Ut- redningen har vid flera tillfällen fått höra att regionerna ibland är tvek- samma att använda någon annan regions standardisering för de egna behoven.
14.2Bristande semantisk interoperabilitet
14.2.1Brist på gemensamma informationsmodeller
Det finns olika möjliga sätt att beskriva hälsodata. Format och struk- tur på data kan representeras i informationsmodeller. Om det finns flera olika informationsmodeller med sinsemellan olika representa- tioner av liknande datamängder så kan det dock innebära problem för interoperabiliteten. Att ha en referensmodell som informatisk grund för arbete med interoperabilitet är därför önskvärt. När Social-
15Swedish Medtech m.fl. (2019) Gemensamt ramverk av standard för interoperabilitet - del 2.
16SLIT (2022) IT och digitalisering i hälso- och sjukvården 2022.s 21.
17SLIT (2022) IT och digitalisering i hälso- och sjukvården 2022. s. 22.
203
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
styrelsen fick uppdraget om gemensam informationsstruktur 2007, med syftet att etablera en sådan referensmodell, fanns det förvisso internationella informationsmodeller för användning i hälso- och sjukvården att tillgå, men ingen självklar att välja som utgångspunkt för nationellt bruk. Därför lades stora resurser under många år på att ta fram en egen nationell informationsstruktur (NI) med egna infor- mationsmodeller.18 Allt eftersom åren har gått har det visat sig svårt att få sektorn att anamma dessa modeller i verksamheterna och låta dem bilda grund för informationsstrukturerna i och mellan vård- informationssystemen. Med anledning av den begränsade använd- ningen kan de nationella informationsmodellerna inte sägas ha bidra- git till önskad nivå av interoperabilitet i praktiken.
I Socialstyrelsens rapport från 2016 beskrivs att ändamålsenlig- heten i den nationella informationsstrukturen inte har uppnåtts.19 Utredningen bedömer att statusen för NI är ungefär densamma i dag. Anledningarna till att NI inte har nått målen med ändamålsenlighet kan vara flera. NI är teknikneutral och kan därmed användas för att beskriva ett informationsinnehåll oavsett vilka tekniska standarder som används. Sektorn efterfrågar dock i dag tydligare så kallade imple- mentationsnära standarder. Vägen till implementering av en standard kortas med en sådan, och utrymmet minskar för att implementera standarden på sätt som inte bidrar till interoperabilitet. NI har inte heller kombinerats med föreskrifter om dess användning trots att det enligt utredningen ligger inom Socialstyrelsens befintliga bemyn- digande. Utredningens dialoger med aktörer i sektorn tyder också på att användningen av NI som grund för informatiskt arbete är högst begränsat. Det är till exempel otydligt i vilken mån utformningen av Ineras tjänstekontrakt har påverkats av NI:s informationsmodeller. Vid sidan av tjänstekontrakten tycks NI ha en begränsad påverkan på faktiska val och lösningsmönster när olika interoperabilitetsinitia- tiv i dag utvecklas. Det kan noteras att i
18https://informationsstruktur.socialstyrelsen.se/
19Socialstyrelsen (2016) Långsiktig utveckling av strukturerad dokumentation. Regeringsupp- drag 2016. s 25 ff.
204
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
Sektorn är fortsatt i behov av en gemensam syn på informationen, via en, eller ett noggrant urval utpekade, gemensamma informations- modeller.
14.2.2Variation i användning av kodverk och terminologier
I en sektor som saknar gemensamma standarder och ramverk för be- skrivning av information, uppstår en flora av sätt att koda och struk- turera information för olika syften. Några av de kodverk som är mest använda har beskrivits i avsnitt 13.2 men det finns vid sidan av dem en uppsjö av andra kodverk och lokala kodlistor för olika syften. Inte minst i kvalitetsregistren och de nationella hälsodataregistren repre- senteras informationen ofta i lösningsspecifika koder och kodlistor.
Mängden och variationen i hur kodverk och kodlistor används inom hälso- och sjukvården beror också på att normeringen på om- rådet har varit begränsad. Av Socialstyrelsens föreskrift framgår att vårdgivaren ska säkerställa att uppgifterna i en patientjournal är en- tydiga.20 Till bestämmelsen finns ett tillhörande allmänt råd som ger utrymme att använda fem olika terminologier, klassifikationer eller publikationer. I dagens hälso- och sjukvård där patienter rör sig över vårdgivargränser och patientinformation finns lagrade i olika it- system blir det avgörande att patientjournaler kan tolkas entydigt oberoende av vårdgivare och
Flera regioner som utredningen fört dialog med menar att över- gången från klassifikationen (ICD) till terminologin Snomed CT har försvårats genom det allmänna rådets utformning. Regionerna menar att upphandlade journalsystem är kravställda på att leva upp till gällande regelverk. Så länge både ICD och Snomed CT finns kopp- lade till det allmänna rådet menar leverantören att den lever upp till sitt åtagande. En övergång till Snomed CT ligger då utanför upp- handlingen vilket innebär att regionen själv får finansiera en sådan övergång.
205 kap. 2 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
205
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
Kodverk som är kopplade till uppgiftsskyldighet till hälsodata- registren är väl etablerade och har utbredd användning både nationellt och i lokala system, åtminstone inom delar av hälso- och sjukvårds- verksamheten. Andra kodverk och begreppssystem som rekommen- deras och kan användas frivilligt har hittills avgränsade och specifika användningsområden.
Inom sektorn har det vid upprepade tillfällen genom åren gjorts försök att åstadkomma likriktning i användning av kodverk genom etablering av nationella terminologitjänster, varav det finns en upp- sjö på regional och lokal nivå. Initiativen har dock inte säkerställt en nationell gemensam syn på och ändamålsenlig användning av kod- verk och terminologier.
14.2.3Bristande enhetlig semantik gör det svårt att utveckla och följa upp vården
Centralt för att kunna styra hälso- och sjukvården kunskapsbaserat är att det finns data som gör det möjligt att fånga hur vården bedrivs och vilka resultat den ger. När nytt kunskapsstöd införs är det därför viktigt att snarast göra det möjligt att få till en fungerande uppfölj- ning såväl regionalt som nationellt. Detta så att effekterna av nya arbetsprocesser och åtgärder kan utvärderas och vid behov justeras.
Eftersom det i dag råder olikheter i hur hälso- och sjukvården dokumenterar uppgifter blir det svårt att följa upp och jämföra mel- lan olika vårdgivare och olika delar av landet gällande hur vården fak- tiskt bedrivs. Ibland är det helt avgörande att man kommer överens på detaljerad nivå för att analyser och jämförelser ska bli relevanta på nationell nivå, exempelvis genom ämnesspecifika forskningsdatabaser, kvalitetsregister eller statistiska register. Att nå enighet kring de seman- tiska detaljerna blir nödvändigt eftersom definitioner, struktur och kodning är en förutsättning för att data ska bli jämförbara och kunna användas för väl underbyggda beslut. Regionerna har sinsemellan inte lyckats nå tillräcklig samordning och ser behovet av en ökad stan- dardisering av innehållet i vårdinformationssystemen för att nå högre kvalitet i uppföljningen. Regionerna efterfrågar därför en ökad sam- syn och en handlingsplan avseende vilken information som är priori- terad samt en tydlig struktur för organisering och finansiering.21
21Nationellt system för kunskapsstyrning (2023) Indikatorbaserad uppföljning av vårdförlopp
– förutsättningar, utmaningar och utfall. s 2.
206
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
Det nationella systemet för kunskapsstyrning hälso- och sjuk- vård handlar till stor del om att hälso- och sjukvården blir kun- skapsbaserad, säker, personcentrerad, jämlik, tillgänglig och effektiv (se avsnitt 12.7.3). I arbetet med personcentrerade och samman- hållna vårdförlopp, som är ett av de viktigare kunskapsstöden inom den regionala kunskapsstyrningen, finns en stor potential att i sam- band med att vårdförloppen etableras nå en gemensam syn på hur vården bör bedrivas, och samtidigt enas om den information som behöver dokumenteras för att bedriva, följa upp och utveckla vården med stöd av tillgänglig kunskap. Att tillgängliggöra kunskapsstöden så att de är lättanvända i samband med det kliniska mötet är avgör- ande. Det förutsätter ofta att kunskapskällor och beslutsstöd behö- ver integreras i vårdinformationssystemet med hjälp av gemensamma specifikationer där man är överens om såväl semantik som teknisk implementation.
14.3Sekundäranvändares krav och behov leder ofta till ökad administration
Hälso- och sjukvården är omgärdad av tillsyns- och rapporterings- krav som medför omfattande administration. Statskontoret har be- dömt att rapportering av uppgifter till staten är en betungande admi- nistrativ syssla inom hälso- och sjukvården. Personalen upplever att de behöver avsätta en stor del av sin tid för att dokumentera och rap- portera uppgifter till staten, även om det finns goda intentioner med detta. Administrationen utförs enligt Statskontoret både av region- förvaltningen och sjukvårdspersonalen. För vårdgivare och region- förvaltningar kan det handla om att löpande besvara enkäter med upp- gifter till den officiella statistiken samt att sammanställa och rappor- tera data till olika kvalitetsregister och andra databaser. För den verk- samhetsnära personalen handlar det om att registrera vissa uppgifter på anvisat sätt för att möjliggöra vidareanvändning i bland annat hälsodataregister och i lokala system.22 Tillitsdelegationen har fram- fört en liknande bild men konstaterade samtidigt att det är svårt att
22SOU (2018:47) Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn. s.
207
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
få en samlad bild av hur omfattande och ändamålsenlig administra- tionen är och hur den har utvecklats över tid.23
Över hälften av läkarna som 2019 svarade på en nationell enkät- undersökning uppgav att det är ett stort problem att de lägger så mycket tid på att rapportera olika typer av data till myndigheter, led- ning eller andra som ansvarar för att följa upp vården.24 En del upp- gifter som rapporteras in från vårdgivare till huvudmannen kan ha sin grund i återrapporteringskrav som följer av ett statsbidrag. Där- utöver får de statliga myndigheterna olika regeringsuppdrag som ofta innebär att de behöver samla in uppgifter från kommuner och regionerna. Rapportering till kvalitetsregistren utgör en betydande del av rapporteringsbördan inom hälso- och sjukvården. Även om staten inte administrerar kvalitetsregistren finansierar staten dessa gemensamt med sjukvårdshuvudmännen. Den statliga styrningen som länge varit rådande har inte förmått huvudmännen att i någon större omfattning skapa tekniska möjligheter för vårdinformations- systemen att automatiskt överföra information till kvalitetsregistren (se avsnitt 8.4.4). Det har resulterat i att det i stor utsträckning i dag är verksamhetsnära personal som för in uppgifter i kvalitetsregistren.
För att minska vårdens administrativa börda krävs automatisk över- föring från vårdinformationsystem till de register som ska förses med information. För detta krävs att både vårdinformationssystemet och mottagande register kan hantera samma datavariabler med en gemen- sam semantik. Den graden av standardisering och strukturering sak- nas i dag.25 Resultatet blir därför tidskrävande manuella registrer- ingar och överföringar gjorda av vårdpersonal som tar tid från patient- mötet och ökar risken för inmatning av felaktiga data.
Denna utmaning har beskrivits i flera utredningar och rapporter och målet att öka automatiseringen till de nationella kvalitetsregist- ren har funnits på den nationella agendan under lång tid. I september 2011 enades staten och SKL (nuvarande SKR) om en satsning på natio- nella kvalitetsregister för vård och omsorg för åren
23Statskontoret (2022) Administrativa kostnader i kommunsektorn En analys av statens styrning av kommuner och regioner. s. 78.
24Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2020) Vården ur primärvårdsläkarnas perspektiv 2019 – en jämförelse mellan Sverige och tio andra länder, s. 59 f.
25
26Myndigheten för vårdanalys (2017) Lapptäcke med otillräcklig täckning. Slututvärdering av satsningen på nationella kvalitetsregister. S. 5.
208
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
årligen och den sammanlagda satsningen uppgick till cirka 1,5 mil- jarder kronor. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys konstate- rar i sin utvärdering från 2017 att det finns en stor osäkerhet kring kostnadseffektivitet i statens och SKR:s gemensamma satsning på nationella kvalitetsregister. Trots miljardsatsningen kunde endast 38 procent av kvalitetsregistren vid satsningens slut hämta informa- tion automatiskt från exempelvis journaler eller andra vårdadmi- nistrativa system vilket gör att problemen med dubbeldokumenta- tion kvarstår.27
Eftersom hälso- och sjukvården saknar ramverk för hur seman- tiska eller andra standarder för dokumentation ska användas natio- nellt har det varit kvalitetsregistren och nationella hälsodataregistren som i stor utsträckning styrt format och semantisk struktur. Det blir mer enhetligt i registrens data och för syften med dem, men är inte nödvändigtvis effektivt för att skapa större enhetlighet i dokumen- tationen i vårdsystemet som helhet.
14.4Data av nationellt intresse saknas eller saknar enhetlig standardisering
14.4.1Nationell uppföljning av hälso- och sjukvården
Även om regionerna och kommunerna i egenskap av huvudmän har ett långtgående ansvar för hälso- och sjukvården har staten ett över- gripande ansvar för hälso- och sjukvården och ett intresse av att den nationella politikens mål och ekonomiska satsningar får genomslag. Statens styrning av hälso- och sjukvården innebär att riksdag och regering har ett övergripande nationellt ansvar för resultat och utveckling. Staten anger nationella mål och riktlinjer som ska garan- tera att hälso- och sjukvården blir likvärdig och håller en hög kvalitet samt ansvarar för övergripande insatser riktade till hälso- och sjuk- vården. För att kunna utöva sitt övergripande nationella ansvar har staten ett stort behov av data från vården för sin styrning.
Det finns en stor mängd data som rätt samordnad och använd skulle kunna bidra till mer jämlik vård och omsorg av hög kvalitet, ökad innovationstakt, med mera. I dag hanteras många av dessa data lokalt och avsaknaden av samordning och återanvändning av data
27Myndigheten för vårdanalys (2017) Lapptäcke med otillräcklig täckning. Slututvärdering av satsningen på nationella kvalitetsregister, s. 7, 14 och 16.
209
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
drabbar individer men också Sveriges innovations- och konkurrens- kraft.28 Bristen på samordning och enhetlighet gör det alltså svårt att använda vissa för samhället viktiga hälsodata för att styra och följa upp hälso- och sjukvården. En av de viktigaste orsakerna är att dessa data sällan är enhetligt strukturerade och standardiserade i vårdens system.29 Ingen har, om det inte exempelvis är reglerat i föreskrift för ett hälsodataregister, mandat att bestämma villkoren för hur data av detta slag ska delas. Detta medför ofta olika problem för att få tillgång till hälsodata som behövs för att följa upp och styra vården.
14.4.2Data för uppföljning som samlas in av SKR
Staten och SKR har för 2023 tecknat en överenskommelse om sam- manhållen, jämlik och säker vård. I överenskommelsen avsätts för 2023 totalt 140 miljoner för arbetet med de personcentrerade och sammanhållna vårdförloppen, ett arbete som bedrivs inom systemet för kunskapsstyrning.30 Fram till sommaren 2023 har 30 vårdförlopp godkänts nationellt inom systemet. I dessa vårdförlopp finns 287 indi- katorer av vilka en stor del saknar väl fungerande datakällor. Upp- följningen av personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp för- svåras av att indikatorerna som tagits fram i dag antingen inte förses med data eller bygger på data som inte är enhetligt strukturerade. Det saknas i dag en etablerad modell inom kunskapsstyrnings- systemet för hur denna typ av utvecklingsarbete ska prioriteras och genomföras.
SKR har även etablerat Vården i siffror31, där data från bland annat kvalitetsregistren sammanställs och presenteras för att möjlig- göra jämförelser av olika indikatorer mellan vårdgivare/vårdenheter. Informationen presenteras som just indikatorer eftersom de långt ifrån alltid är jämförbara. På Vården i siffror sammanställs också rap- porter av olika indikatorer för att skapa lägesbilder över den regio- nala vården. Det är dock svårt att dra nationella slutsatser eftersom underlagen från regionerna varierar.
28
29Socialstyrelsen (2022) Kartläggning av datamängder av nationellt intresse på hälsodataom- rådet – slutrapport.
30Regionerna tilldelas 122,5 miljoner, varav 60 miljoner går till de sex samverkansregionerna för framtagning av vårdförlopp. 62,5 miljoner går till de 21 regionerna för att genomföra vård- förloppen. 17,5 miljoner går till SKR för samordning.
31
210
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
Korrekta väntetidsdata är en av förutsättningarna för att kunna mäta tillgängligheten i vården. I dag saknas en nationell bild av hur väntetiderna ser ut, då det saknas adekvata data. De väntetidsdata som samlas in till SKR till den så kallade väntetidsdatabasen (detta sker separat från insamlingen av data för Vården i siffror) har en rad brister, vilket bland annat Myndigheten för vård- och omsorgsanalys och Delegationen för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården lyft.32 Därutöver har Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) inlett en tillsyn mot SKR och deras behandling av väntetidsdata.33 Socialsty- relsen har fått i uppdrag att utveckla förutsättningarna för insamling av väntetidsdata.34 Det ingår i uppdraget för Utredningen om hälso- dataregister (S 2023:02) att möjliggöra insamling av uppgifter i syfte att kunna mäta bland annat väntetider i vården (se avsnitt 12.8.3).
89 procent av vårdcentralerna i Sverige skickar data till det natio- nella systemet Primärvårdskvalitet, som har syftet att ”stödja för- bättringsarbete och uppföljning genom analys, reflektion och lär- ande”.35 Enligt uppgift från SKR använder huvuddelen av dessa vård- centraler systemet Medrave för att överföra informationen, medan ett mindre antal har utvecklat egna analysverktyg och använder dessa. Uppföljningsmekanismen har ett värde, men avsaknaden av standar- der och inlåsningen till logik som bara finns i proprietära system kan ses som ett problem eftersom data inte kan användas för andra syften.
Som beskrivits i avsnitt 8.4.4 finns kvalitetsregister med natio- nella data. De nationella kvalitetsregistren har vart och ett utvecklats inom olika discipliner och har sina data i informationsstrukturer som sällan är kompatibla med varandra eller med vårdinformationssyste- men. Detta leder till att mycket data som ska in i registren behöver dubbelregistreras vilket leder till ökad administration. Det
32Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2022) Privata sjukvårdsförsäkringar, Ett kun- skapsunderlag om möjliga konsekvenser för patienter och medborgare, s. 115 och SOU 2021:59 Vägen till ökad tillgänglighet – långsiktig, strategisk och i samverkan, s. 35.
33
34Regeringen (2020) Uppdrag att utveckla förutsättningar för insamling av väntetidsdata.
35https://skr.se/primarvardskvalitet.html
211
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
matisera dataöverföring till kvalitetsregister är dock begränsat.36 Som framgår av avsnitt 12.3.2 har
14.4.3Krishantering och krisberedskap
Vikten av en snabb och effektiv informationsförsörjning blev tydlig under
Data som är viktig i en krissituation ska i möjligaste mån vara samma data som används vid normala förhållanden, och vara struk- turerad på ett enhetligt sätt för att möjliggöra användning vid kris. Ett sätt att förbereda inför framtida kriser är därför att verka för strukturering och standardisering av uppgifter redan under normala förhållanden så att praktiska, semantiska, tekniska och juridiska för- utsättningar redan finns på plats för att möjliggöra användning av enhetliga data när krisen väl uppstår och behöver hanteras.37
Riksrevisionen konstaterar att det finns brister i data för nationell uppföljning och övervakning av smittskyddet och att de bland annat hänger samman med att regionernas vårdinformationssystem inte har enhetliga datastrukturer för vårddata.38
Exemplen som redovisats ovan utgör bara ett begränsat urval av områden där hälsodata av nationellt intresse saknas eller inte är natio- nellt enhetliga. Det finns utmaningar kopplade till detta. Brist och till- gång på digital infrastruktur, ett mandat för någon att besluta om hur data av detta slag ska samlas in och standardiseras och en nationell arena för dialog, prioriteringar och beslut är bara några.
Socialstyrelsen har fått flera regeringsuppdrag kopplade till hälso- och sjukvårdens krishantering och beredskap (se avsnitt 12.2.2).
36TLV (2021) Pilotstudie nationella tjänsteplattformen. Se kapitel 3.5.
37Socialstyrelsen (2022) Kartläggning av datamängder av nationellt intresse på hälsodataområdet
– slutrapport. s. 40.
38Riksrevisionen (2023) Det nationella smittskyddet – inte anpassat för en storskalig smittsprid- ning. RiR 2023:9. I Riksrevisionens rapport hänförs bristerna i vårddata till att regionerna använder olika vårdinformationssystem. En mer korrekt beskrivning är att säga att regionerna inte har standardiserat de aktuella datamängderna på ett enhetligt sätt.
212
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
14.5Statens styrning inte effektiv samordnad eller tillräcklig
14.5.1Begränsad möjlighet att påverka SKR och Inera AB
Huvuddelen av hälso- och sjukvårdens digitala infrastruktur tillhanda- hålls i dag genom Inera AB. Utredningen konstaterar att staten sak- nar möjlighet att utöva direkt inflytande över såväl ägaren SKR som Inera AB:s verksamhet. SKR är en politiskt styrd medlems- och arbetsgivarorganisation för kommuner och regioner. Som sådan ska SKR bland annat bevaka sina medlemmars intressen men har inte i uppgift att styra deras verksamheter. SKR kan därmed inte heller fatta beslut för sina medlemmars räkning.39 Det är därför upp till varje kommun och region att själv bestämma om man vill dela, och så fall vilka, patientuppgifter genom Ineras infrastruktur.
SKR och Inera AB arbetar på uppdrag av sina medlemmar och ägare. Tjänsterna som Inera AB tillhandhåller är som tidigare kon- staterats tillgängliga för många vårdgivare men inte alla (se av- snitt 14.1.2). Flera av Inera AB:s tjänster, register och kodverk kan sägas vara komponenter av infrastrukturell karaktär. Exempelvis är katalogen HSA en möjliggörare för en rad andra tjänster och funk- tionalitet som behöver vara tillgängliga för alla som bedriver vård. Infrastrukturen och de infrastrukturella komponenterna kan dock inte användas av alla vårdgivare, och kan därmed inte sägas vara natio- nella. Eftersom staten har små möjligheter att påverka Ineras utveck- ling blir det en utmaning för staten att säkerställa att infrastrukturen kan användas för att nationella och internationella mål och krav upp- fylls i tid.40
Staten har försökt påverka den digitala infrastrukturen huvudsak- ligen genom så kallad icke bindande styrning, inte minst genom över- enskommelser med tillhörande statsbidrag till SKR. Ett exempel är patientsäkerhetsöverenskommelsen från 2011 och 2012 som kom- pletterades med en prestationsbaserad ersättning i syfte att stimulera dåvarande landstingen att införa och använda NPÖ. 2012 uppgick den prestationsbaserade ersättningen till 525 miljoner kronor.41 Ett kriterium för att få ta del av ersättningen var att landstingen skulle
39Statskontoret (2021) Vision
40SOU 2023:13 Patientöversikter inom EES och Sverige. s. 237 f.
41Regeringen (2012) Godkännande av en överenskommelse om förbättrad patientsäkerhet 2012. Dnr S2011/11008/FS.
213
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
ha anslutit sig till NPÖ och kunnat visa på bred användning av tjänsten i sin verksamhet. En bred användning definierades som att landstingen skulle kunna lämna ut och ta emot uppgifter från andra vårdgivare. Utredningen kan, drygt 10 år efter överenskommelsen, konstatera att NPÖ fortfarande används i varierande utsträckning. Det är därmed svårt att bedöma den statliga satsningens effekt. Staten har inte heller genom överenskommelser lyckats få regio- nerna att i tillräcklig utsträckning automatisera överföringen av data till kvalitetsregistren En annan viktig överenskommelsen på senare tid mellan staten och SKR rörande vårdens digitalisering var Vision
Staten har genom partnerskapet mellan SKS och Rådet för styrning med kunskap (se beskrivning i avsnitt 12.5.2) en potentiell kanal att påverka frågor kopplade till interoperabilitet och digital infrastruktur. Partnerskapet har såvitt utredningen erfar haft begränsad effekt på SKR:s eller Ineras prioriteringar, eventuellt på grund av avsaknad av fokus på att genom partnerskapet uppnå enhetlighet inom digitaliser- ing i allmänhet och standarder, informationsmodeller och dokumen- tation i synnerhet.
Staten har också försökt påverka utformningen av infrastruktu- ren som Inera ansvarar för genom de statliga myndigheterna. Social- styrelsen har till exempel sedan 2018 haft regeringens uppdrag att skapa förutsättningar för att informationsspecifikationen för upp- märksamhetsinformation som myndigheten utvecklat ska kunna implementeras i samtliga system och verksamheter.43 Uppmärksam- hetsinformation är information i en patientjournal som behöver uppmärksammas särskilt. Det handlar om sådant som avviker från det man normalt kan förvänta sig hos patienten, till exempel olika medicinska tillstånd och behandlingar, smitta, överkänsligheter och information som kan leda till en särskild vårdrutin. Specifikationen som Socialstyrelsen har tagit fram syftar till att stödja en nationellt gemensam, strukturerad och enhetlig informationshantering av upp- märksamhetsinformation. Trots att uppmärksamhetsinformation är
42Statskontoret (2022) Vision
43Socialstyrelsen (2019) Förbereda implementering av uppmärksamhetsinformation i hälso- och sjukvården.
214
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
viktig för patientsäkerheten är det fortfarande fem regioner som inte visar informationen i NPÖ.44
Specifikationen för uppmärksamhetsinformation var den första av
Den digitala infrastrukturen för utbyte av försäkringsmedicinsk information mellan hälso- och sjukvården och Försäkringskassan ut- görs till stor del av Ineras Intygstjänst. Staten har via den så kallade sjukskrivningsmiljarden varit med och finansierat utvecklingen av infrastrukturen och digitala intyg inom sjukskrivningsområdet. När riksdagen gjort förändringar i sjukskrivningsprocessen har det varit svårt, trots att staten varit med och finansierat infrastrukturen, för regeringen att påverka Inera att göra nödvändiga förändringar i infra- strukturen. Detta beror på att Inera AB inte är en statlig myndighet och staten därför inte kan utöva direkt inflytande över eller direkt- finansiera Ineras verksamhet. Detta har också begränsat Försäk- ringskassans möjligheter att automatisera och effektivisera vissa pro- cesser, försvårat kommunikationen mellan myndigheten och vården eftersom den i större utsträckning behöver ske analogt samt för- svårar framställning av statistik och uppföljning. För invånarna inne- bär det också längre handläggningstider när de ansöker om sjuk- penning. I
Regeringen har gett
44
45Specifikationen fick statusen nationell och gemensam (NGS) i oktober 2022.
46Regleringsbrev för
47Regeringen (2023) Uppdrag att ta fram ett förslag till färdplan för genomförandet av en natio- nell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården.
215
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
strukturen bör förhålla sig till och samordnas med befintlig infra- struktur, som i stor utsträckning ägs av Inera AB.
14.5.2Statliga styrningen inte tillräckligt samordnad
Som beskrivits tidigare är det flera statliga myndigheter som har verk- samhet och uppdrag i frågor som blir aktuella i olika digitaliserings- och interoperabilitetsprojekt. Under utredningens arbete har flera aktörer inom hälso- och sjukvården framhållit att de efterfrågar ökad tydlighet i hur de statliga myndigheternas uppdrag förhåller sig till varandra.48
Att staten inom hälsodataområdet inte är tillräckligt samordnad framkommer också av Statskontorets uppföljning av Vision
Den statliga uppgiften för semantiska frågor (informationsmodel- ler, enhetlig användning av begrepp, termer och klassifikationer) inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och tandvård vilar i dag huvudsak- ligen på Socialstyrelsen. De mer tekniska delarna ligger på
Utmaningarna med styrning av interoperabilitetsområdet är inte på något vis unika för hälso- och sjukvården. Utredningen om inter- operabilitet vid datadelning har identifierat att styrningen inom inter- operabilitetsområdet också på förvaltningsgemensam nivå har präg- lats av otydlig styrning och att den är fördelad på många olika aktörer med otydliga mandat. Detta har enligt utredningen varit ett av de främsta skälen till den bristande interoperabilitet som finns
48Detta framgår också av SOU 2020:14. Framtidens teknik i omsorgens tjänst.
49Statskontoret (2021). Vision
216
SOU 2024:33 |
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
i dag på den förvaltningsgemensamma nivån. Svårigheten att styra området beror till stor del på de förutsättningar som den svenska för- valtningsmodellen medför med självständiga statliga myndigheter och 311 självstyrande kommunala enheter (kommuner och regioner).50
14.5.3Den statliga styrningen är inte tillräcklig
Socialstyrelsen kan meddela föreskrifter om journalhandlingars inne- håll och utformning och har därigenom möjlighet att genom myndig- hetsföreskrifter fastställa på vilket sätt vissa uppgifter ska dokumen- teras i en patientjournal.51 Det finns därmed redan i dag möjlighet för Socialstyrelsen att föreskriva om exempelvis krav på dokumentation med strukturering av information eller tillämpningen av standarder i förhållande till journalföring. Föreskrifterna med krav på journal- dokumentation riktas mot vårdgivare och därmed de system som an- vänds för dokumentation, inte uttalat för delning av data.
3 kap. 2 § PDL anger att syftet med att föra en patientjournal i första hand är att bidra till en god och säker vård. Det framgår också att information i en patientjournal ska vara en informationskälla för patienten, för uppföljning och utveckling av verksamheten, för till- syn och rättsliga krav, uppgiftsskyldighet enligt lag, samt forskning. Det innebär att kraven på dokumentationen behöver förhålla sig till flera olika behov och syften, vilket avspeglas i föreskrifter och rekom- mendationer i allmänna råd. Utredningen bedömer att flera skäl talar mot en allt för omfattande nationell styrning på hur informationen ska struktureras hos en vårdgivare och konstaterar att det saknas en möjlighet för staten att styra på interoperabilitet vid datadelning (se avsnitt 15.1.2).
50SOU 2023:96 En reform för datadelning. s 83 f.
513 kap. 12 § 3 patientdatalagen och 2 § 3 förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.
217
Utmaningar med hälsodata och interoperabilitet i hälso- och sjukvråden |
SOU 2024:33 |
14.5.4Införandet av Snomed CT inte tillräckligt understödd
Som tidigare nämnts mottar Sverige medel från EU för Snomed CT- licensen och Sverige har genom detta förbundit sig att driva på användningen av Snomed CT nationellt. Trots det har varken reger- ingen eller Socialstyrelsen fattat något bindande beslut om att Sno- med CT ska användas i vårdinformationssystemen för ett bestämt syfte.
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen beslu- tade redan 2015 att ”aktuell svensk version av Snomed CT är det be- greppssystem som ska användas som grund i medicinsk terminologi inom hälso- och sjukvård i Västra Götalandsregionen”.52 Den natio- nella samverkansgruppen för strukturerad vårdinformation menade 2020 att ”Användningen av Snomed CT bidrar till en mer enhetlig begreppsanvändning och en ökad struktur för den information som behövs i vården av en patient.” Detta som del i en avsiktsförklaring som uttrycker regionernas strävan att använda Snomed CT som ett av flera verktyg för att nå en mer strukturerad vårdinformation i regio- nernas vårdinformationssystem.53
Flera regioner eftersträvar alltså en ökad användning av Snomed CT för dokumentation i journalen men saknar både tydlighet i beslut från myndigheter och stöd för genomförande. Fortfarande sak- nas därför, i många systeminföranden och uppgraderingar av vård- informationssystem som gjorts de senaste åren, användning av Sno- med CT för klinisk kodning.
52Västra Götalandsregionen (2015) Gemensam medicinsk terminologi i Västra Götalandsregio- nen Dnr RS
53Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård (2021) Stöd för regionernas användning av Snomed CT. s. 4.
218
ÖVERVÄGANDEN
OCH FÖRSLAG
15Nya regler för bättre och säkrare informationsförsörjning inom hälso- och sjukvården
Vi ska lämna förslag på ändamålsenliga och samhällsekonomiskt effektiva åtgärder för att åstadkomma en bättre och säkrare infor- mationsförsörjning av patienters hälsodata. Syftet är att öka patient- säkerheten, skapa förutsättningar för en mer patientcentrerad vård och minska administrativt dubbelarbete för hälso- och sjukvårdsper- sonalen. Utifrån de utmaningar vi har redovisat i föregående kapitel har vi identifierat fem centrala åtgärder för att uppnå målen i våra direktiv. Vi har valt att disponera detta kapitel och våra förslag ut- ifrån dessa fem åtgärder:
•Ett statligt åtagande för hälso- och sjukvårdens interoperabilitet. I åtagandet ingår att stödja men också att styra vårdgivares data- delning.
•Arbetet med hälso- och sjukvårdens interoperabilitet behöver utgå från vårdens och patienternas behov och baseras på sam- arbete och kunskap om vården.
•När incitament och frivillighet inte räcker behöver det finnas ett statligt mandat som kan styra mot gemensamma mål och stan- darder.
•När avsaknaden av viktiga patientuppgifter riskerar patientsäker- heten behöver det finnas ett statligt mandat som säkerställer att uppgifterna kan användas där och när de behövs.
•De statliga myndigheterna ska försöka förenkla för vårdgivare att fullgöra sina uppgiftsskyldigheter genom att beakta de krav på interoperabilitet som ställs på vårdgivare.
221
Nya regler för bättre och säkrare informationsförsörjning inom hälso- och sjukvården |
SOU 2024:33 |
15.1Ett statligt åtagande för hälso- och sjukvårdens interoperabilitet
15.1.1Ett statligt ansvar för hälso- och sjukvårdens interoperabilitet som främjar samordning och likriktning
Bedömning: Ett statligt åtagande och ledarskap för hälso- och sjukvårdens interoperabilitet är nödvändigt.
Det är sedan länge känt och har även under utredningens gång gjorts tydligt att vårdinformationssystemen och delar av dagens infrastruk- tur använder olika och ofta systemspecifika standarder. Detta har skapat oönskade inlåsningar och beroenden som har medfört att sektorn har haft svårt att utvecklas med tillräcklig hastighet och flexibilitet. Ansvaret för tillämpningen av standarder, informations- modeller, begrepp, terminologier och kodverk är i dag i stor utsträck- ning decentraliserad och har traditionellt varit omgärdad av icke bin- dande styrning. Flera myndighetsrapporter har konstaterat att styr- ningen på området, som bland annat har kommit till uttryck genom Vision
Dagens situation, där det saknas nationell styrning om vilka krav som ska gälla avseende standarder som stödjer interoperabilitet, med- för att varje vårdgivare – många till antalet – fattar beslut utifrån det som är rationellt för den egna organisationen. Det som är fullt ratio- nellt för respektive aktör betyder inte att systemet som helhet agerar rationellt eller optimalt. Tvärt om bedömer utredningen att bristen på nationella beslut, en gemensam målbild och statligt ledarskap på området har medfört att sektorns samlade agerande har skapat långt- gående utmaningar för hälso- och sjukvården och för möjligheten att säkra olika nationella intressen. Att det pågår många parallella initia- tiv utan tydlig nationell samordning har också bidragit till en utspäd- ning av kritiska kompetenser (inte minst informatiker,
1Se bland annat Statskontoret (2021) Vision
222
SOU 2024:33 Nya regler för bättre och säkrare informationsförsörjning inom hälso- och sjukvården
och andra med specialistkunskaper) som är nödvändiga för en ända- målsenlig digitalisering.
Regionerna menar att enhetliga standarder och interoperabilitet är ett av de mest prioriterade områdena och att det är avgörande att man slutar förlita sig på proprietära lösningar.2 Trots det sker en stor del av regioners och kommuners arbete med interoperabilitet utifrån lokala behov och utgångspunkter, även när det finns en medvetenhet om att det rör sig om frågor som skulle gagnas av att lösas utifrån ett mer nationellt och generellt perspektiv. Utvecklingen av dagens tekniska infrastruktur bedrivs på frivillig basis av regionerna i huvud- sak genom Inera och SKR. Ingen aktör har dock mandat att fatta bindande beslut för någon annan part. Även det har bidragit till en långsam utveckling och ibland utebliven måluppfyllelse.3 Regionerna har i vissa fall initialt varit överens om att gemensamt ta fram en lös- ning eller tjänst, men enskilda regioner har kunnat avstå lösningen när den väl tagits fram. Ju fler som avstår desto större blir de uteblivna nätverkseffekterna och kostnaderna för kvarvarande parter. Avsak- naden av mandat och tvingande beslut innebär därmed en osäkerhet som inte gynnar investeringar och gemensamma åtaganden.
Utifrån det som beskrivits ovan kan utredningen konstatera föl- jande.
1.En nationell likriktning mot en kärna av standarder skapar bäst förutsättningar för att realisera målen med vårdens informations- försörjning och digitalisering.
2.Den interregionala samverkan om standarder och interoperabili- tet har inte lyckats uppnå tillräcklig enhetlighet. Givet att hälso- och sjukvården allt mindre enbart är en regional angelägenhet så är endast regional samordning inte heller tillräcklig.
3.Staten behöver säkerställa att investeringar i vårdens digitala infrastruktur är långsiktigt hållbara, kostnadseffektiva och i möjligaste mån blir återanvändningsbara.
4.Beslut om standarder för interoperabilitet i hälso- och sjukvården behöver fattas på statlig nivå.
2SLIT (2023) IT och digitalisering i hälso- och sjukvården 2023.
3Statskontoret (2021) Vision
223
Nya regler för bättre och säkrare informationsförsörjning inom hälso- och sjukvården |
SOU 2024:33 |
Sammantaget bedömer utredningen att ett statligt åtagande och ledarskap för hälso- och sjukvårdens interoperabilitet är nödvändigt.
15.1.2Krav på interoperabilitet vid datadelning behöver vara ett statligt styrmedel
Bedömning: Det behöver finnas möjlighet att ställa bindande krav på interoperabilitet när data görs tillgängligt inom hälso- och sjukvården.
Det finns flera olika sätt att uppnå interoperabilitet inom hälso- och sjukvården. En väg att gå är att ställa krav på alla som bedriver hälso- och sjukvård att använda ett nationellt konfigurerat vårdinforma- tionssystem. En annan möjlighet är att ställa krav på vårdgivare att strukturera sina journaler (indata) på ett anvisat sätt. En tredje väg är att ställa krav i samband med delning av data.
Att införa ett huvudsakligt vårdinformationssystem för alla an- vändare, ändamål och verksamheter som vården hanterar skulle en- ligt utredningen medföra en betydande påfrestning på hälso- och sjukvårdssystemet. Utredningen anser därför att det inte är ett lämp- ligt handlingsalternativ (se vidare avsnitt 20.4.4).
Att styra på strukturering av indata kan leda till en hög grad av interoperabilitet på många nivåer. Någon transformation av infor- mationen, med medföljande risk för informationsförluster, behöver i teorin inte göras när man utbyter information mellan olika system som valt att strukturera data på samma sätt. Socialstyrelsen har redan i dag bemyndiganden att meddela föreskrifter kopplade till journal- föring. Socialstyrelsen kan meddela föreskrifter om journalhand- lingars innehåll och utformning och har därigenom möjlighet att genom myndighetsföreskrifter fastställa på vilket sätt uppgifter ska dokumenteras i en patientjournal.4 Det finns därmed redan i dag möjlighet för Socialstyrelsen att föreskriva om exempelvis krav på strukturering av information eller tillämpningen av semantiska stan- darder i förhållande till journalföring. Socialstyrelsen har inte med- delat några sådana föreskrifter, men har i stället meddelat föreskrifter om krav på entydighet och ger genom sina allmänna råd vägledning
43 kap. 12 § 3 patientdatalagen och 2 § 3 förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.
224
SOU 2024:33 Nya regler för bättre och säkrare informationsförsörjning inom hälso- och sjukvården
kring hur detta kan åstadkommas i form av olika rekommenderade kodverk.
Utredningen bedömer dock att flera skäl talar mot att genom natio- nell styrning ställa ytterligare krav på hur informationen ska struktu- reras hos en vårdgivare för att åstadkomma ökad interoperabilitet. Att begränsa vårdaktörernas förmåga att själva definiera sin verksamhet ur ett informationsperspektiv utgör ett allt för långtgående intrång i autonomin i syfte att åstadkomma interoperabilitet Det är dessutom tveksamt om en allt för omfattande nationell styrning av dokumen- tationsformat är önskvärd om aktörerna även framgent ska ha stor frihet att välja vilka
Utredningen bedömer att gemensamma nationella specifikationer för delning av information, huvudsakligen via API:er, är den mest ändamålsenliga och samhällsekonomiska vägen att inom en rimlig tids- ram nå interoperabilitet mellan så många aktörer som möjligt i svensk hälso- och sjukvård. Vidare menar vi att denna väg medför minsta möjliga inverkan på de enskilda aktörernas autonomi. Ytterligare ett skäl till att styra på datadelning är att den föreslagna regleringen för den förvaltningsgemensamma interoperabilitet som nu bereds inom Regeringskansliet baseras på krav på interoperabilitet vid datadel- ning, vilket gör det ändamålsenligt ur ett förenlighetsperspektiv att även på den sektorspecifika nivån följa den satta ordningen.
Det finns i dag inget generellt bemyndigande att föreskriva om hur tillgängliggörande av information mellan vårdgivare ska full- göras. Genom att skapa möjlighet att föreskriva krav på interopera- bilitet vid tillgängliggörandet av data skapas ytterligare ett, effekti- vare, verktyg för staten att genom författning åstadkomma inter- operabilitet.
225
Nya regler för bättre och säkrare informationsförsörjning inom hälso- och sjukvården |
SOU 2024:33 |
15.1.3En digital infrastruktur baserad på interoperabilitetslösningar
Bedömning: Statens satsningar på digital infrastruktur för hälso- och sjukvården ska grundas i interoperabilitetslösningar. Dessa interoperabilitetslösningar ska i möjligaste mån vara baserade på standarder som är öppna, internationella och implementations- nära.
Interoperabilitetslösningarna bör också baseras på en eller flera utvalda referensinformationsmodeller som möjliggör enhetlig strukturering av den digitala informationen.
I utredningens direktiv framhåller regeringen behovet av att använda gemensamma standarder för att hälsodata ska kunna användas för olika syften. Vi ska därför analysera och lämna förslag på vilken eller vilka myndigheter som ska ansvara för att bland annat utfärda före- skrifter om val och tillämpning av tekniska och semantiska standar- der. Under utredningens gång har det blivit klart att gemensamma standarder är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att nå önskad grad av interoperabilitet.
Vi har övervägt att utgå från formuleringen tillämpning av tek- niska och semantiska standarder. Utredningens bedömning är dock att det riskerar att bli för snävt och på så sätt hindra en effektiv styr- ning av interoperabilitet för hälso- och sjukvården. Vi anser dess- utom att det är mest ändamålsenligt, för att underlätta regleringen på området, att i så hög grad som möjligt följa de uttryck som kom- mer att användas vid styrning av interoperabilitet inom EU och är föreslagna för den förvaltningsgemensamma styrningen.
Interoperabilitet mellan vårdens vitt skilda
226
SOU 2024:33 Nya regler för bättre och säkrare informationsförsörjning inom hälso- och sjukvården
I dialogerna med sektorns aktörer har det till utredningen ibland framförts önskemål om att den statliga tekniska infrastrukturen som nu är på väg att växa fram bör ta sin utgångspunkt i och bygga vidare på investeringar som redan gjorts i befintlig teknisk infrastruktur.5 Det är en rimlig ansats men utredningen menar att om svensk hälso- och sjukvård fortsätter att förlita sig på proprietära och
Öppna, internationella och implementationsnära standarder ska användas i den nationella digitala infrastrukturen
Standarderna i den digitala infrastrukturen och i interoperabilitets- lösningar ska i möjligaste mån vara öppna, internationella och imple- mentationsnära. Med öppen menas fritt tillgänglig att använda, likaså ha öppet tillgänglig information och vägledning för användning. Det viktigaste för en standard är att den används brett, av så många aktö- rer som möjligt. Öppenhet minskar tröskeln för användning av stan- darden och möjliggör större spridning av kunskap om standarden, vilket i sig ger bättre förutsättningar för bred adoption och därmed interoperabilitet.
Att standarden ska vara internationell, det vill säga att den är ska- pad för internationell användning och har en internationell sprid- ning, är ett starkt önskemål från sektorns aktörer. Anledningarna är flera. För det första innebär det att fler har möjlighet att använda standarden och hjälpa till att kvalitetssäkra och vidareutveckla den. Det möjliggör också att Sverige kan samverka i och bidra till – och påverka – utvecklingen av standarden. För det andra betyder det att man får ett större urval av lösningar och leverantörer som har stöd för standarden, när man inte bara är hänvisad till nationella aktör