En mer effektiv tillsyn över socialtjänsten

Betänkande av Utredningen om

en effektivare tillsyn över socialtjänsten

Stockholm 2024

SOU 2024:25

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Omslagsfoto: TT/Maskot

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2024

ISBN 978-91-525-0896-1 (tryck)

ISBN 978-91-525-0897-8 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet

Camilla Waltersson Grönvall

Regeringen beslutade den 9 juni 2022 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att se över möjligheterna att förbättra förutsättningar- na för Inspektionen för vård och omsorg (IVO) att utöva tillsyn och ha möjlighet att ingripa när tillsynen visar på brister inom social- tjänst eller verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Syftet är att tillsynen ska bli mer effek- tiv och att den demokratiska kontrollen över välfärden ska stärkas (dir. 2022:65). Regeringskansliet förordnade samma dag general- direktören Helén Ängmo som särskild utredare. Utredningen har tagit namnet Utredningen om en effektivare tillsyn över social- tjänsten (S 2022:05).

Som sakkunniga förordnades den 22 november 2022 kanslirådet Helena Asp och departementssekreteraren Maria Antonsson. Maria Antonsson entledigades från och med den 28 april 2023. Samma dag förordnades rättssakkunniga Marzia Kristensson som sakkunnig. Helena Asp entledigades från och med den 29 augusti 2023. Samma dag förordnades departementssekreteraren Linnéa Annetorp Melander som sakkunnig.

Som experter i utredningen förordnades den 22 november 2022 näringspolitiska experten Anna Bergendal, juristen Jesper Dahl, biträdande chefsjuristen Anders Granberg och handläggaren Ulrika Lifvakt.

Som huvudsekreterare i utredningen anställdes utredaren Annika Gustafsson den 28 september 2022. Som sekreterare i utred- ningen anställdes jur. kand. Marie Stegard Lind den 27 oktober 2022.

Utredningen överlämnar härmed sitt betänkande En mer effektiv tillsyn över socialtjänsten (SOU 2024:25). Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i mars 2024

Helén Ängmo

/Annika Gustafsson

Marie Stegard Lind

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

19

1

Författningsförslag.....................................................

33

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade .................................

33

1.2Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

 

(2001:453)................................................................................

39

2

Utredningens uppdrag och arbete................................

47

2.1

Utredningens uppdrag............................................................

47

 

2.1.1

IVO:s möjligheter att utöva tillsyn och att

 

 

 

ingripa när tillsynen visar på brister........................

48

2.1.2Om kommuner bör rapportera förändringar i

avtal med enskilda utförare till IVO.......................

49

2.1.3Hur IVO ska ingripa mot kommuner som inte

 

 

planerar insatser eller inte verkställer insatser

 

 

 

inom skälig tid .........................................................

50

2.2

Tolkning och avgränsning av uppdraget................................

52

2.3

Utredningens arbete ...............................................................

53

 

2.3.1

Intervjuer och samtal med IVO..............................

53

 

2.3.2

Analys av IVO:s statistik och beslut ......................

54

 

2.3.3

Intervjuer och samtal med kommuner ...................

54

2.3.4Samtal med privata utförare, myndigheter

 

och organisationer ...................................................

55

2.3.5

Samråd med andra utredningar ...............................

56

5

Innehåll

SOU 2024:25

3

Statlig tillsyn över socialtjänsten .................................

57

3.1

Tillsyn i ett förvaltningspolitiskt perspektiv ........................

57

 

3.1.1

Olika reformer har ökat behovet av tillsyn ...........

57

 

3.1.2

Några karakteristiska egenskaper för tillsyn .........

58

 

3.1.3

Viktigt att ha rätt förväntningar på tillsynen.........

59

 

3.1.4

Tillsyn kostar men ska också ge vinster.................

60

3.1.5Tillitsdelegationen såg fördelar med lärande

 

tillsyn .......................................................................

61

3.1.6

Tillsynen inriktas alltmer på oseriösa aktörer .......

61

3.2 Regeringens uttalanden till grund för dagens tillsyn............

62

3.2.1Tillsynsutredningen föreslog fler

 

ingripandemöjligheter.............................................

62

3.2.2

Regeringens uttalanden i tillsynsskrivelsen ...........

64

3.2.3

Tillsyn är främst kontroll av regelefterlevnad .......

64

3.2.4

Sanktioner bör vara proportionerliga.....................

66

3.2.5

Sanktionsavgifter som komplement i vissa fall .....

68

3.3 IVO inrättades 2013 genom en reform i två steg .................

69

3.3.1Utredningen om statens tillsyn inom

socialtjänsten ...........................................................

69

3.3.2Länsstyrelsernas tillsyn förs över till

Socialstyrelsen .........................................................

71

3.3.3Förändringen utvärderades innan IVO

bildades ....................................................................

72

3.4Tillsynsbegreppet och tillsynsrollen på det sociala

området ...................................................................................

73

3.4.1Tillsynsbegreppet möjliggör även granskning

mot mål ....................................................................

73

3.4.2Detaljerade regler för att underlätta tillsyn

 

inte önskvärt............................................................

75

3.4.3

Definitionen möjliggör granskning av system ......

75

3.4.4

Även tillsynsrollen definierades i lag .....................

76

3.5 Närmare om IVO:s uppdrag och tillsynsområde .................

77

3.5.1Tillsynens syfte och generella krav

på verksamheten......................................................

78

3.5.2Området för IVO:s tillsyn enligt

lagstiftningen...........................................................

78

6

SOU 2024:25

 

Innehåll

3.5.3

IVO:s befogenheter i tillsynen ...............................

79

3.6 Socialstyrelsens roll på socialtjänstområdet ..........................

80

3.6.1

Kunskapsmyndighet för vård och omsorg.............

80

3.6.2Föreskriften om ledningssystem för

 

 

systematiskt kvalitetsarbete ....................................

81

 

3.6.3

Kunskapsstyrning av vård och omsorg ..................

82

4

Tillsynens omfattning och inriktning ............................

85

4.1

IVO:s organisation och verksamhetsindelning.....................

85

 

4.1.1

En regional tillsynsorganisation .............................

86

4.1.2Myndighetsövergripande avdelningar i

Stockholm ................................................................

86

4.1.3Två avdelningar utför ägar- och

 

ledningsprövning .....................................................

87

4.1.4

Socialtjänst är ett av två verksamhetsområden ......

88

4.2 Förväntningarna på en stark och effektiv tillsyn ..................

89

4.2.1Utvecklingsbehov noterade i flera

 

granskningar.............................................................

90

4.2.2

Regeringen följer utvecklingsarbetet......................

90

4.2.3

Några av IVO:s utmaningar i tillsynen ..................

91

4.2.4

Pågående utvecklingsarbete på flera områden .......

92

4.2.5Uppdrag att stärka arbetet mot oseriösa

 

utförare.....................................................................

94

4.3 Omsorgsregistret är en viktig bas för tillsynen.....................

94

4.3.1

Verksamheter med tillståndsplikt

 

 

och anmälningsplikt ................................................

95

4.3.2Utökad tillståndsplikt för att hindra oseriösa

utförare.....................................................................

96

4.3.3Ansökan om nytt tillstånd avslås ofta

 

för personlig assistans och hemtjänst.....................

97

4.3.4

Utmaningar att hålla omsorgsregistret aktuellt.....

98

4.3.5

Omfattande rättningsarbete och nya e-tjänster.....

98

4.3.6Stöd för kommunernas placering av barn

och unga .................................................................

100

4.3.7E-hälsomyndigheten ska ta fram nationell

katalog ....................................................................

101

7

Innehåll

SOU 2024:25

4.4 Många verksamheter att ha tillsyn över ..............................

101

4.4.117 000 verksamheter varav två av tre i offentlig

regi..........................................................................

102

4.4.2Privata utförare vanligare i verksamheter

 

enligt SoL...............................................................

103

4.4.3

De flesta utförare med tillstånd är aktiebolag .....

105

4.4.4

Vissa med tillstånd är idéburna utan vinstsyfte...

106

4.4.5Stor variation av utförare även ur ett

 

individperspektiv ...................................................

107

4.5 Omfattningen och inriktningen på IVO:s tillsyn ..............

107

4.5.1

Fler privata än offentliga verksamheter

 

 

har inspekterats .....................................................

108

4.5.2

HVB för barn och unga inspekteras varje år .......

109

4.5.3Frekvenstillsynen utgår från risk och barns

rättigheter ..............................................................

110

4.5.4Fyra av fem inspektioner avser HVB för barn

 

och unga.................................................................

110

4.5.5

Initiativärenden inleds av olika skäl .....................

112

4.5.6Initiativärenden vanligast inom barn

 

och familj ...............................................................

112

4.5.7

Tips och upplysningar används i riskanalyser .....

114

4.5.8I ägar- och ledningsprövningen kan IVO agera

 

 

mot olämpliga utförare med tillstånd ..................

116

4.6

Beslut som tillsynen resulterar i inledningsvis....................

117

 

4.6.1

Tre nivåer på de inledande tillsynsbesluten .........

117

 

4.6.2

De flesta beslut 2019–2022 var utan brister ........

118

 

4.6.3

Begäran om återredovisning allt vanligare ...........

119

 

4.6.4

Möjligen en återhämtning från tidigare nivåer ....

120

4.7

Synpunkter på tillsynen och bidraget till lärande ...............

121

4.7.1Mindre bidrag till lärande och

 

kvalitetsutveckling ................................................

122

4.7.2

Stärkt tillsyn utesluter inte en lärande tillsyn......

123

4.7.3Mer samverkan mellan IVO och

 

Socialstyrelsen .......................................................

124

4.7.4

Olika syn på tillsynen av SÄBO...........................

124

4.8 Några viktiga iakttagelser.....................................................

125

8

SOU 2024:25Innehåll

5

Ingripanden och rättelser vid brister ..........................

127

5.1

Författningsreglerade möjligheter till ingripande...............

128

 

5.1.1

Föreläggande kan användas i vissa situationer .....

128

5.1.2Återkalla tillståndet eller förbjuda en

 

verksamhet är de skarpaste ingripandena .............

128

5.1.3

Fler förelägganden och återkallelser

 

 

av tillstånd ..............................................................

130

5.1.4

Flest ingripandeärenden mot privata utförare .....

131

5.1.5Återkallelse av tillstånd anses effektivt mot

olämpliga utförare..................................................

132

5.2 Föreläggande kan inte alltid användas .................................

132

5.2.1De rättsliga förutsättningarna

för föreläggande.....................................................

133

5.2.2Möjligheterna till föreläggande begränsas

av rättspraxis ..........................................................

133

5.2.3Domar från lägre instanser som visar

 

 

på utmaningar ........................................................

135

5.3

Återkalla tillstånd eller förbjuda verksamhet ......................

137

 

5.3.1

Bakgrunden till nu gällande regler........................

138

 

5.3.2

Ändringar som gäller från den 1 januari 2019......

139

 

5.3.3

Domstolspraxis om tillstånd.................................

141

5.4

Analys av beslut i den egeninitierade tillsynen ...................

141

 

5.4.1

Generellt om vår analys och resultaten ................

142

 

5.4.2

Typiska exempel som rör äldreomsorg ................

143

 

5.4.3

Exempel som rör myndighetsutövningen............

144

 

5.4.4

Ett exempel på beslut som rör tillstånd ...............

146

5.5

Analys av beslut i frekvenstillsynen.....................................

147

 

5.5.1

Generellt om vår analys och resultaten ................

147

 

5.5.2

Ett exempel på tillsyn av HVB i privat regi .........

149

 

5.5.3

Två exempel på tillsyn av SiS ungdomshem.........

150

5.6

Analys av beslut i föreläggandeärenden...............................

152

 

5.6.1

De flesta rättar brister efter föreläggande ............

152

 

5.6.2

Exempel med föreläggande utan vite mot SiS......

153

9

Innehåll

SOU 2024:25

5.7 Analys av beslut om återkallelse av tillstånd och förbud ...

154

5.7.1

Vanligt att återkallelsebeslut överklagas ..............

154

5.7.2Exempel på domstolsprövning

 

av återkallelsebeslut...............................................

155

5.7.3

Förbud mot fortsatt verksamhet..........................

158

5.8 Särskilda tillsynsinsatser på senare år ..................................

160

5.8.1

SiS särskilda ungdomshem för flickor .................

160

5.8.2

Uppföljning av brister i LSS-boenden .................

161

5.8.3Handläggning av ärenden som rör barn

 

 

och unga.................................................................

164

 

5.8.4

Nationell tillsyn av särskilda boenden för äldre ..

165

5.9

Några viktiga iakttagelser.....................................................

166

6

Särskild avgift för ej verkställda beslut .......................

169

6.1

Åtgärder mot domstolstrots som ett första steg................

170

 

6.1.1

Vitessanktion mot kommuner införs 2000 .........

170

6.1.2Förslag att ersätta vitessanktion med

 

sanktionsavgift ......................................................

171

6.1.3

Särskild avgift för domstolstrots införs 2002 ......

172

6.2 Intresset ökar även för kommunernas beslut .....................

174

6.2.1

Problem med verkställighet av beslut för äldre...

174

6.2.2

Problem med verkställighet även inom LSS ........

176

6.2.3Platsbrist en konsekvens av bristande

planering ................................................................

176

6.2.4Bristande verkställighet utreddes grundligt

 

2003–2004..............................................................

177

6.3 Särskild avgift införs för ej verkställda beslut.....................

181

6.3.1

Åtgärd för att stärka den enskildes

 

 

rättssäkerhet ..........................................................

182

6.3.2Det krävdes ett effektivt yttersta

påtryckningsmedel ................................................

182

6.3.3Kommunerna blir skyldiga att rapportera

kvartalsvis ..............................................................

186

6.4 Gällande rätt .........................................................................

187

6.4.1Regelverket för särskild avgift och

rapportering...........................................................

187

10

SOU 2024:25

 

Innehåll

6.4.2

Rättspraxis om särskild avgift...............................

188

6.5 Tre uppföljande analyser av bestämmelserna ......................

193

6.5.1

Socialstyrelsens utvärdering 2009.........................

193

6.5.2

IVO:s uppföljning 2014 ........................................

197

6.5.3

Riksrevisionens granskning 2019 .........................

204

6.6Förslag om att avskaffa särskild avgift och glesa

ut rapporteringen ..................................................................

209

6.6.1

Förslaget om att avskaffa särskild avgift ..............

209

6.6.2

Förslaget om att glesa ut rapporteringen .............

212

6.6.3

Remissinstansernas synpunkter på förslagen.......

212

6.7 Nuvarande rutiner och den senaste utvecklingen ...............

218

6.7.1

Fyra rapporteringsperioder per år ........................

218

6.7.2

Ej verkställda beslut har fortsatt att öka ..............

219

6.7.3

Ny e-tjänst med fler styrda svarsalternativ ..........

221

6.7.4Främst skäl hos kommunen och den enskilde

 

som förklarar dröjsmålet .......................................

222

6.7.5

Hälften fick beslutad insats inom ett halvår ........

224

6.8 Ansökningar om särskild avgift och utfall ..........................

225

6.8.1Individuell bedömning av vad som är oskälig

 

väntetid...................................................................

225

6.8.2

Liten andel ärenden resulterar i särskild avgift ....

226

6.8.3Varje år betalar var tredje kommun särskild

avgift.......................................................................

228

6.8.4IVO ansöker sällan om särskild avgift innan

 

väntetiden överstigit ett år ....................................

229

6.8.5

Möjligen är avgiftsnivåerna för lågt satta .............

230

6.8.6

Risken för avgift kan påverka politikerna ............

231

6.9 Kommunernas administrativa börda....................................

232

6.9.1Rapporteringen ses inte som särskilt

betungande.............................................................

232

6.9.2En liten lättnad med färre rapporteringar

per år.......................................................................

233

6.9.3Förändringarna i e-tjänsten underlättar

 

rapporteringen .......................................................

235

6.9.4

Minskad skriftväxling genom effektivare urval ...

235

11

Innehåll

SOU 2024:25

6.9.5Signalvärdet med färre rapporteringstillfällen

 

 

kan vara största risken för individerna.................

236

6.10

Några viktiga iakttagelser.....................................................

237

7

Tillsyn av kommunernas planering och ej

 

 

behovsprövade insatser.............................................

239

7.1

Förslaget om utvidgat planeringsansvar..............................

239

 

7.1.1

Planeringsansvaret föreslås gälla alla enskilda .....

240

7.1.2Tillsyn av planeringen kan komplettera

 

tillsynen av ej verkställda beslut ...........................

240

7.1.3

IVO har noterat svagheter i planeringen .............

241

7.1.4Fortsatt utvecklingsarbete behövs för effektiv

 

 

tillsyn .....................................................................

242

7.2

Förslaget om ej behovsprövade insatser .............................

243

 

7.2.1

Individuellt anpassade insatser ges i dag

 

 

 

som bistånd............................................................

243

 

7.2.2

Förslaget om ej behovsprövade insatser ..............

244

7.3

Remissinstanserna har påtalat vissa risker...........................

246

7.3.1Möjlighet att satsa mer på förebyggande

 

insatser ...................................................................

247

7.3.2

Socialnämnden kan få svårare att ta sitt ansvar ...

247

7.3.3Risk för ökade kostnader och minskad

 

likvärdighet ............................................................

248

7.3.4

Flera konsekvenser för tillsynen på individnivå ..

249

7.3.5Oseriösa utförare kan dra nytta av svårutförd

kontroll ..................................................................

249

7.3.6Undantag från dokumentationskrav kan

 

 

försvåra uppföljning och tillsyn ...........................

251

7.4

Några viktiga iakttagelser.....................................................

251

8

Kommunernas avtal och avtalsuppföljning ..................

253

8.1

Kommunerna väljer driftsform för omsorgen ....................

253

 

8.1.1

Överlåtelse av drift till privata utförare

 

 

 

ska följas upp .........................................................

254

 

8.1.2

Köp av vård och omsorg för 51 miljarder 2022...

255

12

SOU 2024:25

Innehåll

8.1.3Omsorgstjänster upphandlas enligt LOU

eller LOV ...............................................................

256

8.1.4Drygt hälften av kommunerna

 

har valfrihetssystem...............................................

258

8.2 Brott mot välfärdssektorn drabbar även socialtjänsten ......

259

8.2.1

Välfärdsbrott mot många offentliga

 

 

verksamheter..........................................................

259

8.2.2Kommuner och regioner allt oftare mål

 

för brottslighet.......................................................

260

8.2.3

Flera utsatta verksamheter inom socialtjänsten...

261

8.2.4

Osund konkurrens och bristande kvalitet ...........

264

8.2.5Kommunernas ansvar för brottsförebyggande

 

 

arbete ......................................................................

265

8.3

Olika former av avtal och samarbeten .................................

266

 

8.3.1

Regionalt samordnade

 

 

 

ramavtalsupphandlingar ........................................

266

 

8.3.2

Nationella ramavtal genom Adda .........................

267

 

8.3.3

Förslag om samordnad registerkontroll...............

268

8.4

Uppföljning och kontroll av ingångna avtal........................

269

8.4.1Stor skillnad i avtalsuppföljningens

ambitionsnivå.........................................................

270

8.4.2Både kravställning och avtalsuppföljning

 

är viktigt .................................................................

271

8.4.3

Viktigt med rätt kompetens för uppföljningen ...

272

8.4.4

Exempel på vad uppföljningen kan omfatta.........

273

8.4.5

Privata utförare uppskattar dialog och besök ......

274

8.4.6

Sanktioner i en trappa bör regleras och följas......

275

8.4.7

Dialog föregår krav och sanktioner ......................

275

8.4.8Skarpaste sanktionerna används relativt

 

 

sparsamt .................................................................

277

 

8.4.9

Spaning på enskilda är inte tillåtet enligt JO........

278

8.5

Två exempel på uppföljning och kontroll ...........................

279

 

8.5.1

Stockholms stad.....................................................

279

 

8.5.2

Göteborgs stad.......................................................

282

8.6

Information från IVO är viktig i alla faser ..........................

287

 

8.6.1

Tillstånd och tillsynsresultat viktiga underlag .....

288

13

Innehåll

SOU 2024:25

8.6.2Enklare tillgång till IVO:s information

efterfrågas ..............................................................

289

8.6.3I uppdraget att motverka välfärdsbrott ska

 

IVO bidra till kommunernas arbete.....................

290

8.7 IVO behöver information från kommunerna.....................

290

8.7.1

Information för tillståndsprövning och tillsyn ...

291

8.7.2IVO vill införa en anmälningsskyldighet

för kommuner .......................................................

292

8.7.3Kommunerna vill kunna dra nytta

av informationen ...................................................

292

8.7.4Tveksamheter till att rapportera alla

 

avtalsförändringar..................................................

294

8.8 Om IVO ska tillsyna kommunernas avtalsuppföljning .....

295

8.8.1

Principiella utgångspunkter för IVO:s tillsyn.....

295

8.8.2Flera omständigheter talar för att uppgiften

skulle vara mindre lämplig och svår att utföra .... 295

8.8.3Effektivitet och tydlig ansvarsfördelning anses

viktigt.....................................................................

299

8.9Om IVO ska ge råd och vägledning om avtalens

innehåll ..................................................................................

300

8.9.1Principiella utgångspunkter för IVO:s råd

 

och vägledning.......................................................

300

8.9.2

Kommunerna efterfrågar olika slags stöd............

301

8.9.3SKR:s stöd för upphandling och att motverka

välfärdsbrott ..........................................................

302

8.9.4Upphandlingsmyndighetens stöd

 

 

och vägledningar....................................................

304

8.10

Några viktiga iakttagelser.....................................................

306

9

Förslag och bedömningar för en effektivare tillsyn........

309

9.1

Utredningens allmänna överväganden ................................

309

 

9.1.1

Behöver IVO bättre förutsättningar att utöva

 

 

 

tillsyn?....................................................................

310

9.1.2Behöver IVO bättre förutsättningar

att ingripa vid brister? ...........................................

311

14

SOU 2024:25

Innehåll

9.1.3Det finns ett behov av att förändra eller

komplettera verktygen ..........................................

312

9.1.4Välfärdsbrott och oseriösa utförare alltmer

i fokus.....................................................................

313

9.1.5Skyddet för barn och unga är särskilt viktigt

 

att värna..................................................................

315

9.1.6

En mer lärande tillsyn efterfrågas av utförarna....

315

9.2 Särskild avgift vid ej verkställda beslut ................................

317

9.2.1Bakgrunden till utredningens uppdrag

i denna del ..............................................................

317

9.2.2Finns det alternativ till särskild avgift vid

behov av ingripande? .............................................

318

9.2.3Kan IVO granska kommunal planering

av socialtjänsten på ett effektivt sätt?...................

320

9.2.4Särskild avgift kan inte användas vid ej

behovsprövade insatser .........................................

325

9.2.5Särskild avgift bedöms vara effektivt och bör

 

vara kvar .................................................................

327

9.2.6

Finns skäl att höja beloppsgränserna för

 

 

särskild avgift .........................................................

329

9.3 Kommunernas rapportering av ej verkställda beslut ..........

331

9.3.1Bakgrunden till utredningens uppdrag i denna

del ...........................................................................

331

9.3.2Inga tydliga fördelar med att förändra

 

rapporteringens periodicitet .................................

331

9.4 Sanktionsavgift på ett par områden .....................................

333

9.4.1

Förslag om sanktionsavgift i socialtjänstlagen ....

333

9.4.2

Förfarandet för beslut om sanktionsavgift ..........

337

9.4.3Förslag om en motsvarande sanktionsavgift

även i LSS ...............................................................

340

9.5 Utökad anmälningsskyldighet för kommuner ....................

341

9.5.1Anmälningsskyldighet vid väsentliga

 

förändringar i anmälningspliktig verksamhet ......

341

9.5.2

Kommunal anmälningsplikt vid allvarliga

 

brister m.m.............................................................

344

9.6 Vitesföreläggande ska kunna riktas mot staten...................

351

15

Innehåll

SOU 2024:25

9.7 Olovliga verksamheter ska kunna förbjudas.......................

352

9.7.1

Bakgrund till förslaget ..........................................

352

9.7.2

De föreslagna bestämmelserna .............................

354

9.8Lämplighetsprövning ska uttryckligen gälla även den

 

juridiska personen.................................................................

355

 

9.8.1

Bakgrund till förslaget ..........................................

355

 

9.8.2

Möjlighet att hindra bulvanupplägg .....................

357

 

9.8.3

En lagändring kan göra skillnad på flera sätt .......

358

9.9

Tillstånd ska kunna återkallas för vilande verksamheter....

359

9.10

Straffansvar i LSS vid verksamhet i strid med förbud ........

362

9.11

Granska kommuners avtalsuppföljning genom tillsyn

 

 

och ge vägledning om avtalens innehåll ..............................

363

9.11.1Kommunerna ansvarar för att följa upp avtal de har ingått med privata utförare av

omsorgstjänster .....................................................

363

9.11.2IVO bör inte granska kommunernas

avtalsuppföljning ...................................................

364

9.11.3Varken lämpligt eller effektivt att IVO ska ge

råd och vägledning om avtalens innehåll till

 

kommunerna .........................................................

365

9.11.4Upphandlingsmyndigheten kan genom sitt stöd bidra till en bättre upphandling och

 

avtalsuppföljning ...................................................

366

9.12 Utreda hur statlig kvalitetsgranskning skulle kunna

 

införas som ny verksamhetsgren .........................................

367

9.12.1 Allmänt om statlig kvalitetsgranskning ...............

368

9.12.2

Kvalitetsgranskning på Skolinspektionen

 

 

– en jämförelse.......................................................

369

9.12.3 Kvalitetsgranskning kan vara av värde

 

 

för socialtjänsten ...................................................

371

9.12.4 Vissa frågor skulle först behöva utredas

 

 

närmare ..................................................................

373

9.12.5

Ett gemensamt regeringsuppdrag ........................

375

16

SOU 2024:25Innehåll

10

Konsekvenser av förslagen........................................

377

10.1

Allmänt om konsekvensbeskrivningen................................

377

10.2

Övergripande om utredningens förslag...............................

378

10.3

Särskild avgift bör vara kvar och rapporteringen

 

 

inte ändras..............................................................................

378

10.4

Konsekvenser av att införa nya sanktionsavgifter ..............

380

 

10.4.1

Konsekvenser för IVO..........................................

380

 

10.4.2

Konsekvenser för andra myndigheter ..................

381

 

10.4.3

Konsekvenser för kommunerna ...........................

382

 

10.4.4

Konsekvenser för övriga utförare

 

 

 

av socialtjänst .........................................................

383

10.5

Nya uppgifter för kommunerna...........................................

383

 

10.5.1

Den kommunala självstyrelsen .............................

383

 

10.5.2

Utökad anmälningsskyldighet i två avseenden ....

384

10.6

Regeringsuppdrag till Upphandlingsmyndigheten .............

387

10.7

Regeringsuppdrag till IVO och Socialstyrelsen ..................

387

10.8

Konsekvenser för brottsligheten .........................................

388

10.9

Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service .......

389

10.10

Konsekvenser för små företag..............................................

389

10.11

Konsekvenser för jämställdheten.........................................

389

10.12

Integrationspolitiska konsekvenser .....................................

389

10.13

Konsekvenser i ett barnrättsperspektiv ...............................

389

 

10.13.1

Övergripande om kraven i Barnkonventionen ....

390

 

10.13.2

Utredningens förslag i ett barnperspektiv ...........

390

11

Författningskommentar ............................................

393

11.1

Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd

 

 

och service till vissa funktionshindrade ...............................

393

11.2

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

 

 

(2001:453)..............................................................................

402

17

Innehåll

SOU 2024:25

Särskilda yttranden ..........................................................

413

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2022:65...........................................

417

Bilaga 2

Intervjuade kommuner ................................................

427

18

Sammanfattning

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har tillsyn över bland annat socialtjänst och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. IVO ger även tillstånd till enskild verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt social- tjänstlagen (2001:453) eller LSS. Det gäller bland annat hemtjänst, olika typer av hem för vård eller boende och personlig assistans.

Utredningen har haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om IVO behöver bättre förutsättningar för sin tillsyn över social- tjänsten och verksamhet enligt LSS. Det inkluderar myndighetens förutsättningar att hindra olämpliga privata utförare från att bedriva omsorgsverksamhet. Så kallad välfärdsbrottslighet uppmärksammas allt mer i vård- och omsorgssektorn.

I utredningens uppdrag ingår också att närmare analysera några förslag som rör IVO:s tillsyn som utredningen Framtidens social- tjänst lämnade i sitt slutbetänkande Hållbar socialtjänst – En ny social- tjänstlag (SOU 2020:47). Direktivets avgränsning till socialtjänst och LSS innebär att våra analyser inte omfattar IVO:s tillsyn över hälso- och sjukvård.

Statens tillsyn är viktig och behöver goda förutsättningar

Statlig tillsyn har en viktig funktion på många samhällsområden. Tillsynsmyndigheterna kontrollerar att de som är föremål för tillsyn följer lagstiftningen och ingriper mot konstaterade brister med olika typer av sanktioner. Tillsyn bidrar till att värna enskildas rättigheter och ge medborgarna insyn i hur olika verksamheter fungerar.

Statens tillsyn över socialtjänstens verksamheter är av stor vikt för barn och unga, äldre och personer med funktionsnedsättning samt andra utsatta som behöver stöd eller omsorg. Tillsynen syftar

19

Sammanfattning

SOU 2024:25

till att granska att omsorgen är säker, har god kvalitet och bedrivs enligt lagar och andra föreskrifter. Det är viktigt att IVO:s tillsyn fungerar väl och fångar upp väsentliga risker för enskilda. IVO be- höver därför ha tillförlitlig basinformation om tillsynsobjekten och behöver även få in upplysningar och tips som underlag för sina risk- bedömningar. IVO behöver även en variation av effektiva verktyg för att kunna ingripa mot olika typer av brister och missförhållan- den. Sanktionerna ska vara proportionerliga men de ska också vara kännbara när granskade verksamheter bryter mot reglerna.

Omsorgsregistret är centralt för tillsynen

IVO:s omsorgsregister är en viktig utgångspunkt för tillsynen. Det innehåller uppgifter om en stor del av alla de huvudmän och verk- samheter som myndigheten har tillsyn över. Uppgifterna i registret utgör grund för den årliga tillsynen av alla hem eller boenden för barn och unga och för olika typer av egeninitierad tillsyn, till exem- pel nationella eller tematiska tillsynsinsatser. Registret innehåller de offentliga verksamheter som omfattas av anmälningsplikt och de verksamheter i privat regi som omfattas av tillståndsplikt. Nästan 17 000 verksamheter är registrerade. De allra flesta offentliga verk- samheter drivs av kommuner, men här ingår också de hem som Sta- tens institutionsstyrelse driver. Ungefär en tredjedel av verksamhe- terna i registret drivs i privat regi eller på entreprenad. Aktiebolag är den vanligaste associationsformen bland de cirka 2 600 organisa- tioner som har tillstånd.

IVO:s beslut och nuvarande möjligheter att ingripa

I socialtjänstlagen och LSS definieras tillsyn som granskning av att en verksamhet uppfyller krav och mål enligt lagar och andra före- skrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrif- ter. Vad som är en brist i utförandet av en verksamhet eller i myn- dighetsutövningen beror alltså på vad som föreskrivs i regelverket.

Efter en inspektion fattar IVO ett beslut där det framgår om myndigheten har konstaterat några brister eller inte, och vad bris- terna i så fall består i. I en del av dessa beslut med brister begär IVO att huvudmannen för verksamheten ska återredovisa vilka åtgärder

20

SOU 2024:25

Sammanfattning

som huvudmannen har vidtagit eller planerar att vidta med anledning av de påtalade bristerna. Dessa tillsynsbeslut syftar alltså till frivillig rättelse och innebär inget formellt ingripande från IVO:s sida.

Vid missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser som de har rätt till kan IVO ingripa genom att besluta om ett föreläggande om att avhjälpa missförhållandet. Ett föreläggande kan förenas med vite. Under vissa förutsättningar kan IVO besluta om att återkalla ett tillstånd att bedriva verksamhet, oftast efter att ha genomfört en ny lämplighetsprövning av verksam- hetens ägare och ledning. För verksamheter i offentlig regi och pri- vat regi som inte kräver tillstånd kan IVO besluta om att förbjuda fortsatt verksamhet.

IVO kan enligt särskilda regler ansöka om att en förvaltnings- domstol ska döma ut en sanktionsavgift kallad särskild avgift. Det gäller om en kommun inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd en- ligt socialtjänstlagen eller en insats enligt LSS som en person har rätt till enligt ett biståndsbeslut eller en dom. IVO:s handläggning och bedömning av om väntetiden i det enskilda fallet ska anses oskälig baseras på uppgifter som kommunen rapporterar till IVO. Det är uppgifter om bifallsbeslut som kommunen inte har verkställt inom tre månader.

Granskade verksamheter åtgärdar i regel påtalade brister

En uppgift för utredningen har varit att undersöka hur och inom vil- ken tid som granskade verksamheter åtgärdar de brister som IVO har påtalat. Det finns inget entydigt svar på den frågan. Det visar vår analys av IVO:s verksamhetsstatistik och cirka 400 beslut i tillsyns- ärenden samt våra intervjuer med IVO:s personal. I sammanhanget har vi också undersökt hur IVO använder sina möjligheter till ingri- pande.

Statistiken visar att IVO fann någon form av brist i en tredjedel av tillsynsbesluten 2019–2022. Det finns inget som tyder på att det generellt sett skulle vara fler eller större brister i verksamheter som drivs i privat regi än i offentlig regi. Bara i knappt vart tionde beslut begärde IVO att den granskade verksamheten skulle återredovisa hur man avsåg att åtgärda angivna brister. IVO har först de senaste åren börjat använda sina ingripandemöjligheter i större omfattning.

21

Sammanfattning

SOU 2024:25

Det gäller framför allt att återkalla tillstånd, men även att ingripa med föreläggande.

Analysen av IVO:s tillsynsbeslut under framför allt 2022 ger en bild av att de granskade verksamheterna i hög grad försöker åtgärda de brister som IVO har påtalat. IVO behöver alltså inte ingripa, utan det räcker att påtala bristerna och begära en återredovisning. Bris- terna åtgärdas dessutom i mycket hög grad inom den svarstid som IVO har angett i beslutet, som i regel är 1–2 månader. Vanligen av- slutas tillsynen därefter, eftersom de vidtagna eller planerade åtgär- derna anses adekvata.

Det finns förstås undantag. En typ av verksamhet som inte sällan uppvisar återkommande allvarliga brister är de särskilda ungdoms- hemmen hos Statens institutionsstyrelse. Även när det gäller kom- munernas myndighetsutövning förekommer det brister som de inte lyckas avhjälpa fullt ut, till exempel i samband med utredning av oros- anmälningar där det misstänks att barn och unga utsätts för våld. I praktiken kan det vara svårt för IVO att ingripa. Det beror bland annat på de rättsliga begränsningar som gäller för föreläggande, vilka framgår av domstolspraxis. Det handlar bland annat om att ett före- läggande måste vara tillräckligt tydligt när det gäller att precisera vad som ska åtgärdas. Det räcker inte att hänvisa till vilka lagregler som måste följas.

IVO behöver fler verktyg och bättre möjligheter att ingripa

Även om det på det stora hela ser ut som att IVO:s tillsyn oftast resulterar i att noterade brister åtgärdas så anser utredningen att IVO behöver förbättrade möjligheter att ingripa på vissa områden. Föreläggande är fortsatt viktigt som pådrivande medel för att få verksamheterna att avhjälpa missförhållanden, men behöver kom- pletteras med ytterligare verktyg och tydligare lagstiftning i vissa delar. Det behövs bland annat i syfte att skydda barn och unga och för att bättre kunna möta behovet av att ingripa mot otillåtna verk- samheter och olämpliga utförare.

22

SOU 2024:25

Sammanfattning

Sanktionsavgift bör införas på två områden

Utredningen föreslår att IVO ska få möjlighet att ta ut sanktions- avgifter på två avgränsade områden där det är vanligt med återkom- mande brister och där konsekvenserna för placerade barn och unga kan bli allvarliga. Det ena fallet gäller när den som bedriver en verk- samhet som står under IVO:s tillsyn enligt socialtjänstlagen eller LSS har brutit mot villkor som föreskrivs i verksamhetens tillstånd. Denna del av förslaget omfattar alltså enbart privata utförare. Det andra fallet är när huvudmannen före sin anställning av personal har underlåtit att kontrollera misstanke- och belastningsregister i enlig- het med lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn. När det gäller LSS handlar det enbart om kontroll av belastningsregistret i enlighet med reglerna i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. Även en statlig utförare ska kunna åläggas sanktionsavgift. I denna del omfattar förslaget alltså alla offentliga och privata huvudmän.

När det gäller underlåtelse att hämta in registerutdrag föreslår vi en avgift på 100 000 kronor per överträdelse. Avgiftens storlek är alltså känd på förhand vilket ger en god förutsebarhet. I rena undan- tagsfall kan avgiften sättas ned helt eller delvis om det finns synner- liga skäl.

När det gäller överträdelser av villkor i tillstånd föreslår vi ett tak för hur stor avgiften får bli i det enskilda fallet, högst 500 000 kro- nor. IVO bestämmer vilken avgift som är lämplig i det enskilda fallet med utgångspunkt i hur allvarlig överträdelsen är. Myndigheten måste då också ta hänsyn till att lika fall ska behandlas lika. Även den här sanktionsavgiften kan sättas ned helt eller delvis. Det gäller om överträdelsen i det enskilda fallet framstår som ringa eller ursäktlig eller om det annars framstår som oskäligt att ta ut full avgift.

IVO:s beslut ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Risken att drabbas av sanktionsavgift kan enligt vår bedömning på sikt komma att bidra till att reglerna efterlevs bättre.

23

Sammanfattning

SOU 2024:25

Även staten ska kunna föreläggas vid vite

IVO förelägger inte verksamheter inom Statens institutionsstyrelse vid vite. Samtidigt visar IVO:s tillsyn att dessa verksamheter ofta har allvarliga och återkommande brister, även efter föreläggande. Mycket talar för att det behövs tydligt lagstöd för att det ska vara tillåtet att förelägga staten vid vite. Utredningen föreslår därför en uttrycklig bestämmelse om detta.

Lämplighetsprövning ska gälla även den juridiska personen

Utredningen anser att den lämplighetsbedömning som IVO gör i samband med en ägar- och ledningsprövning enligt socialtjänstlagen eller LSS uttryckligen ska omfatta den juridiska person som är sökande eller tillståndshavare. Nuvarande lagtext ger inte tydligt stöd för detta. Flera domstolar har också bedömt att prövningen inte kan avse den juridiska personen som sådan. En förtydligande lagändring har redan införts i skollagen (2010:800) och utredningen föreslår att samma ändring införs i socialtjänstlagen och LSS.

Syftet med att prövningen inte bara ska avse de personer som in- går i ägar- och ledningskretsen vid den aktuella tidpunkten är att underlätta för IVO att återkalla tillstånd vid till exempel bulvanför- hållanden. Prövningen underlättas också när det finns misstanke om oegentligheter som inte kan kopplas till just de aktuella personerna utan till driften av verksamheten som sådan.

Olovliga verksamheter ska kunna förbjudas

En verksamhet är olovlig om den kräver tillstånd från IVO men bedrivs utan ett sådant. IVO har sett behov av att kunna vidta mer kraftfulla åtgärder mot olovliga verksamheter eftersom en polis- anmälan oftast inte leder vidare. En olovlig verksamhet kan då fort- sätta obehindrat. IVO har tidigare föreslagit för regeringen att myn- digheten ska få förbjuda olovliga verksamheter. Utredningen gör samma bedömning som IVO när det gäller behovet av en sådan be- stämmelse. Därför föreslår vi att IVO ska få möjlighet att omedel- bart förbjuda en olovlig verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt socialtjänstlagen eller LSS.

24

SOU 2024:25

Sammanfattning

Tillstånd ska kunna återkallas för verksamheter som är vilande

Det förekommer att utförare som har tillstånd för en viss verksam- het enligt socialtjänstlagen eller LSS inte bedriver någon verksamhet under en kortare eller längre period. Det finns drygt 300 vilande verksamheter i IVO:s omsorgsregister. Vilande verksamheter kan ibland användas som brottsverktyg av oseriösa aktörer som har fått sitt tillstånd återkallat eller som inte har kunnat få tillstånd. För att förebygga missbruk bör en verksamhet med tillstånd inte kunna vara vilande under obegränsad tid. Utredningen föreslår därför att IVO ska kunna återkalla ett tillstånd att bedriva verksamhet enligt social- tjänstlagen eller LSS utan föregående föreläggande om tillståndet inte har utnyttjats under en sammanhängande tid av sex månader.

Bör bli straffbart att bedriva LSS-verksamhet i strid med förbud

Utredningen föreslår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud om att bedriva verksamhet enligt LSS ska kunna dömas till böter. En motsvarande bestämmelse finns sedan lång tid tillbaka i socialtjänstlagen. Det saknas skäl att se annorlunda på behovet av en sådan regel i LSS.

Särskild avgift för ej verkställda beslut är fortsatt viktig för en effektiv tillsyn och enskildas rättssäkerhet

Utredningen Framtidens socialtjänst har föreslagit att avskaffa reg- lerna i socialtjänstlagen om särskild avgift vid biståndsbeslut som inte har verkställts inom skälig tid. Ett annat förslag är att kommu- nerna ska rapportera ej verkställda biståndsbeslut till kommunens revisorer, kommunfullmäktige och IVO var sjätte månad i stället för var tredje månad.

Utredningen har också föreslagit att kommunernas ansvar för att planera sina insatser ska utvidgas till att omfatta alla enskilda, inte bara äldre och personer med funktionsnedsättning. Några formella krav på formerna för planeringen har däremot inte angetts. Därut- över har utredningen föreslagit att socialnämnden ska få befogenhet att tillhandahålla vissa typer av insatser utan en föregående indivi- duell behovsprövning. Det innebär att enskilda ska kunna vända sig

25

Sammanfattning

SOU 2024:25

direkt till en kommunal eller privat utförare som erbjuder sådana in- satser för kommunens räkning. Utföraren ska svara för att doku- mentera hur insatsen genomförs.

Det finns flera goda skäl till eller intentioner med förslagen, men

vibedömer att de i flera delar kommer att ge IVO sämre möjligheter att utöva tillsyn och att ingripa vid brister. Vi ser också en risk för att enskildas rättssäkerhet kommer att påverkas negativt. Det gäller särskilt förslaget om att avskaffa särskild avgift.

Särskild avgift bör vara kvar och beloppsintervallet höjas

Varje år får ungefär en tredjedel av kommunerna betala särskild av- gift, och då i regel med relativt låga belopp. En femtedel av kommu- nerna har inte fått betala någon särskild avgift under den åttaårs- period som vi har studerat. Vi bedömer att särskild avgift används som det var tänkt, som ett yttersta påtryckningsmedel för att få kom- munerna att verkställa besluten. Inget tyder på att IVO använder verktyget fel eller för ofta. Till exempel ansöker IVO inte om särskild avgift när den enskilde anses ha varit medvållande till dröjsmålet genom att tacka nej till en godtagbar insats.

Regelverket om särskild avgift framstår alltså som välfungerande och tjänar sitt syfte. Om reglerna avskaffas leder det till att rättssä- kerheten för enskilda försämras, vilket flera remissinstanser också har påtalat. Föreläggande är i det här sammanhanget det enda ingri- pandeverktyg som IVO kan använda i stället för särskild avgift. Föreläggande fyller inte samma funktion som avgiften och saknar även det vinsteliminerande inslag som kännetecknar särskild avgift.

Framtidens socialtjänst har ansett att IVO ska granska kommu- nernas planering av insatser på kommunövergripande nivå, hellre än att ingripa på individnivå. Även om en sådan granskning skulle visa att en kommun har gjort en dålig planering, skulle det bli svårt för IVO att ingripa eftersom det saknas specifika regler om hur plane- ringen ska gå till. En sådan tillsyn blir mindre effektiv. Sammantaget saknas därmed bra alternativ till särskild avgift. Fördelarna med sär- skild avgift och rapportering till IVO av ej verkställda beslut är extra tydliga när man jämför med möjligheterna till individtillsyn av insat- ser utan föregående behovsprövning. I det fallet finns inget bistånds- beslut att utgå ifrån för att bedöma när ett oskäligt dröjsmål ska

26

SOU 2024:25

Sammanfattning

anses ha inträffat, om det ens kan vara fråga om oskäligt dröjsmål när det inte finns något beslut. IVO kommer heller inte att få veta att ett dröjsmål har inträffat. Särskild avgift kan alltså inte tillämpas vid insatser utan behovsprövning.

Vi ifrågasätter inte att kommunerna har utmaningar när det gäller ekonomi och personalförsörjning, vilket kan påverka deras möjlig- heter att tillhandahålla insatser utan oskäligt dröjsmål. Men dessa problem bidrar man inte till att lösa genom att avskaffa särskild av- gift. Däremot försämrar man rättssäkerheten för enskilda. Utred- ningen anser alltså att särskild avgift inte bör avskaffas.

Utredningen föreslår att beloppsgränserna i både socialtjänst- lagen och LSS ska höjas till att motsvara dagens penningvärde. Det innebär att den nedre gränsen ska höjas från 10 000 kronor till 15 000 kronor och den övre gränsen från 1 000 000 kronor till 1 500 000 kronor.

Rapporteringen av ej verkställda beslut bör inte ändras

Förslaget om att ändra periodiciteten i kommunernas rapportering av ej verkställda beslut från var tredje till var sjätte månad har också mötts av kritik från flera remissinstanser. Vi bedömer att en något minskad administrativ börda för kommunerna genom en sådan för- ändring inte uppväger nackdelarna. Det finns risk för att färre rap- porteringstillfällen leder till att enskilda får vänta längre på att insat- sen ska verkställas. Det skulle försämra deras rättssäkerhet. Våra kommunintervjuer tyder också på att rapporteringen inte är särskilt betungande för kommunerna. De måste ändå följa upp och ha kon- troll över sina beslut. IVO har nyligen gjort förändringar i sin e-tjänst som förenklar kommunernas rapportering och som även har bidragit till ett minskat behov för IVO att begära yttranden från kom- munerna. Vi anser därför att dagens regler bör kvarstå oförändrade.

27

Sammanfattning

SOU 2024:25

Utökad anmälningsskyldighet för kommuner ger bättre underlag för IVO:s tillsyn och riskanalyser

Det är av stor betydelse för IVO:s tillsyn och riskanalyser att om- sorgsregistret innehåller korrekta och aktuella uppgifter om verk- samheterna. IVO har länge haft problem med registrets kvalitet. Pri- vata utförare med tillstånd är skyldiga att anmäla förändringar i sin verksamhet till IVO. Motsvarande skyldighet gäller inte för kom- muner. De är bara skyldiga att anmäla nystartade verksamheter. Det är också viktigt för IVO att bli underrättade om en kommun har uppmärksammat eller misstänker att en anlitad enskild utförare är olämplig på något sätt, liksom om kommunen har uppmärksammat allvarliga brister i utförandet av verksamheten. Utredningen föreslår därför en utökad anmälningsskyldighet för kommunerna i dessa två avseenden.

Skyldighet att anmäla väsentliga förändringar i egen verksamhet

Utredningen föreslår att kommuner ska bli skyldiga att anmäla till IVO när de gör väsentliga förändringar i egen anmälningspliktig verksamhet, liksom när verksamheten upphör tillfälligt eller läggs ned. Vad som är en väsentlig förändring kan inte uttömmande anges i lagen men kan handla om ändringar i fråga om vilken verksamhet som ska bedrivas, för vilka grupper verksamheten är avsedd, byte av föreståndare för verksamheten eller byte av lokaler. Kommunen ska göra en sådan anmälan inom en månad från det att förändringen har genomförts.

Skyldighet att anmäla vissa förhållanden hos en privat utförare

Utredningen har analyserat fördelar och nackdelar med att införa en skyldighet för kommuner att anmäla till IVO när kommunerna gör förändringar i sina avtal med enskilda utförare, till exempel när de häver ett avtal. Av flera skäl anser vi att det inte är ändamålsenligt att knyta en anmälningsskyldighet till vad en part vidtar för åtgärder inom ramen för ett avtalsförhållande. I stället har vi utgått från en bestämmelse om anmälningsskyldighet i LSS som rör personlig assi- stans, och föreslår att den ska utvidgas och införas även i socialtjänst-

28

SOU 2024:25

Sammanfattning

lagen. Kommunens anmälningsskyldighet ska enligt vårt förslag om- fatta tre situationer. En sådan situation är om det finns anledning att anta att en enskild bedriver yrkesmässig verksamhet enligt social- tjänstlagen eller LSS utan tillstånd. En annan situation är om det kan ifrågasättas om en tillståndshavare är lämplig att bedriva sådan verk- samhet. En tredje situation är om kommunen uppmärksammar all- varliga brister i utförandet av verksamheten. Vi bedömer att några nya sekretessbestämmelser inte kommer att behövas.

IVO bör inte granska kommunernas avtalsuppföljning eller ge vägledning om avtalens innehåll

Kommunerna bestämmer i vilken utsträckning de vill anlita privata utförare i socialtjänsten. År 2022 köpte kommunerna vård och om- sorg för 51 miljarder kronor. Många kommuner har en liten andel privat verksamhet medan andra har köpt tjänster för upp emot 65 procent av sina totala kostnader för vård och omsorg. När kom- munen har lagt ut omsorg på en privat utförare är den också skyldig att följa upp verksamheten. Syftet är i huvudsak att säkerställa att kommunen får det som man har beställt och betalar för samt att om- sorgen håller avtalad kvalitet. Genom att ställa tydliga och relevanta krav i upphandlingen, ha en systematisk avtalsuppföljning och vid behov vidta avtalsrättsliga åtgärder kan kommunerna även bidra till sund konkurrens och minskad risk för välfärdsbrott. Men ambi- tionsnivån och systematiken i avtalsuppföljningen skiljer sig åt mel- lan kommunerna.

Utredningen har analyserat om IVO ska ha i uppgift att genom tillsyn granska hur kommunerna kontrollerar och följer upp sina av- tal med privata utförare inom socialtjänsten och LSS och vad myn- digheten har för möjligheter att ge kommuner råd och vägledning om avtalens innehåll. Vi bedömer att IVO inte bör ha i uppgift att granska hur kommuner följer upp de civilrättsliga avtal som de har ingått med privata utförare på dessa områden. IVO bör inte heller ha i uppgift att ge kommuner råd och vägledning om avtalens innehåll.

29

Sammanfattning

SOU 2024:25

Upphandlingsmyndigheten bör utveckla stödet till kommunerna

Många kommuner efterfrågar stöd vid upphandling och avtals- utformning och för att förhindra välfärdsbrott. Kommunerna efter- frågar sådant stöd främst från andra än IVO. Genom Upphandlings- myndigheten bidrar staten redan i dag med kunskap och stöd för kommunernas upphandlingsprocess. Vi föreslår därför att reger- ingen ger Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att uppdatera och utveckla tidigare framtaget stöd för vård- och omsorgssektorn i sam- verkan med IVO, Ekobrottsmyndigheten och Sveriges kommuner och regioner med flera aktörer.

Kvalitetsgranskning skulle kunna komplettera tillsynen

Tillsyn är kontroll av regelefterlevnad. Tillsynens syfte är därmed inte att bidra till verksamheternas lärande och utveckling, även om den ibland får sådan effekt. I Socialstyrelsens föreskrifter och all- männa råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) definieras kvalitet som att en verksamhet uppfyller de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter om hälso- och sjukvård, socialtjänst, stöd och service till vissa funktionshindrade och beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. Det här kvalitetsbegreppet anknyter till tillsyns- begreppet och stämmer inte med vad man vanligen menar med kva- litet, och uppfattningen om att något kan vara av högre eller lägre kvalitet. Socialtjänsten är dessutom ett område som präglas av ram- lagstiftning med få uttryckliga krav på verksamheterna. Det här gör att en del granskade verksamheter upplever att tillsynen inte ger så mycket lärande, eftersom den inriktas enbart på om de har brutit mot regelverket eller ej. Även för andra som undrar om en viss verk- samhet är bra, kan en sådan granskning framstå som väl enkel.

Statlig kvalitetsgranskning är en granskningsform som finns hos till exempel Skolinspektionen. Kvalitetsgranskning ger möjlighet för den granskande myndigheten att både granska och uttala sig om olika nivåer av kvalitet. Kvalitetsgranskning bedöms på ett annat sätt än tillsyn bidra till verksamhetsutveckling och lärande hos de grans- kade verksamheterna. Genom att resultaten publiceras i gransk- ningsrapporter kan de spridas till en vidare krets. Sådan granskning

30

SOU 2024:25

Sammanfattning

kan också vara ett alternativ när tillsyn inte är effektivt, till exempel när det saknas uttryckliga regler att grunda tillsynen på.

Utredningen anser att IVO bör ges möjlighet att utföra statlig kvalitetsgranskning som ett komplement till sin tillsyn. Men först behöver ett antal frågor utredas närmare. Vi föreslår därför att IVO och Socialstyrelsen får ett gemensamt regeringsuppdrag om att ut- reda förutsättningarna för att införa kvalitetsgranskning inom social- tjänsten, men även inom hälso- och sjukvården.

31

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

dels att 15, 23, 26 g, 27, 28 och 28 b §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 26 j §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

Till kommunens uppgifter hör att

1.fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd och service är,

2.verka för att personer som anges i 1 § får sina behov tillgodo- sedda,

3.informera om mål och medel för verksamheten enligt denna

lag,

4.medverka till att personer som anges i 1 § får tillgång till arbete eller studier,

5.verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir till- gängligt för personer som anges i 1 §,

6.anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av 1 § kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra,

7.samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder,

8.anmäla till Försäkringskassan när någon som har ansökt om bi- träde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans

33

11. anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns anledning att anta att en enskild bedriver yrkesmässig verk- samhet som avses i 9 § 2–10 utan tillstånd enligt 23 §, om en till- ståndshavares lämplighet för att bedriva sådan verksamhet kan ifrågasättas eller om allvarliga brister uppmärksammas i utföran- det av verksamheten.

Författningsförslag

SOU 2024:25

enligt 9 § 2 kan antas ha rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken,

9.underrätta Försäkringskassan när någon som får assistanser- sättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken beviljas boende med särskild service, daglig verksamhet, barnomsorg eller någon annan insats som kan påverka behovet av personlig assistans,

10.anmäla till Försäkringskassan om det finns anledning att anta att assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken an- vänds för annat än köp av personlig assistans eller kostnader för per- sonliga assistenter, och

11. anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns anledning att anta att en enskild bedriver yrkesmässig verk- samhet med personlig assistans utan tillstånd enligt 23 § eller att en tillståndshavares lämplighet för att bedriva sådan verksamhet kan ifrågasättas.

23 §

En enskild person får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva verksamhet som avses i 9 § 2–10.

Tillstånd att bedriva verksamhet som avses i första stycket får meddelas endast den som genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten. I fråga om en juridisk person ska prövningen sammantaget avse

1.den verkställande direktören och andra som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,

2.styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,

3.bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag, och

4.personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten.

Vidare krävs att den enskilda

Vidare krävs att den enskilda

personen i övrigt bedöms lämp-

personen i övrigt bedöms lämp-

lig. I fråga om en juridisk person

lig. I fråga om en juridisk person

34

SOU 2024:25Författningsförslag

krävs att samtliga som anges i

krävs att den juridiska personen

andra stycket 1–4 bedöms lämp-

och samtliga som anges i andra

liga. Vid lämplighetsbedömningen

stycket 1–4 bedöms lämpliga. Vid

ska viljan och förmågan att full-

lämplighetsbedömningen ska vil-

göra sina skyldigheter mot det

jan och förmågan att fullgöra

allmänna, laglydnad i övrigt och

sina skyldigheter mot det all-

andra omständigheter av bety-

männa, laglydnad i övrigt och

delse beaktas.

andra omständigheter av bety-

 

delse beaktas.

Kommuner och regioner som

Kommuner och regioner som

ska bedriva verksamhet som av-

ska bedriva verksamhet som av-

ses i första stycket ska anmäla

ses i första stycket ska anmäla

denna verksamhet till Inspek-

denna verksamhet till Inspek-

tionen för vård och omsorg

tionen för vård och omsorg

innan verksamheten påbörjas.

innan verksamheten påbörjas.

 

Sådan anmälan ska göras även vid

 

väsentliga förändringar i en an-

 

mälningspliktig verksamhet, lik-

 

som när verksamheten upphör till-

 

fälligt eller läggs ned. Anmälan ska

 

göras inom en månad efter det att

 

förändringen har genomförts.

Den som har beviljats ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt 9 § 2 eller assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkrings- balken, och som har anställt någon för sådan personlig assistans, ska göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg innan assi- stenten påbörjar sitt arbete.

26 g §

Om ett missförhållande enligt 26 f § första stycket är allvarligt och Inspektionen för vård och omsorgs föreläggande inte följts, får inspektionen besluta att helt eller delvis återkalla tillståndet för verk- samheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får inspek- tionen i stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verk- samhet.

Om missförhållandet innebär fara för enskildas liv, hälsa eller per- sonliga säkerhet i övrigt, får Inspektionen för vård och omsorg be- sluta att utan föregående föreläggande helt eller delvis återkalla till- ståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig

35

Författningsförslag

SOU 2024:25

får inspektionen i stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

En verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt denna lag och som bedrivs olovligen får omedelbart förbjudas. Även i dessa fall gäller vad som föreskrivs i 26 c –26 e §§ om de befogenheter som Inspektionen för vård och omsorg har vid tillsyn.

Ett tillstånd att bedriva verksamhet får även återkallas om till- ståndshavaren inte tillhandahåller assistans enligt 24 §.

Ett tillstånd får återkallas utan

Ett tillstånd får återkallas utan

föregående föreläggande om till-

föregående föreläggande om till-

ståndshavaren inte uppfyller

ståndshavaren inte

uppfyller

kraven i 23 § andra och tredje

kraven i 23 § andra och tredje

styckena eller 23 a §.

styckena eller 23 a §, eller om till-

 

ståndet inte har utnyttjats under

 

en sammanhängande tid av sex

 

månader.

 

 

26 j §

 

 

Den som bedriver verksamhet

 

enligt denna lag ska efter beslut av

 

Inspektionen för vård och omsorg

 

betala en sanktionsavgift i fall då

 

1. det står klart att verksam-

 

heten har brutit mot villkor som

 

föreskrivs i dess tillstånd, eller

 

2. huvudmannen

har under-

 

låtit att före anställning fullgöra

 

skyldigheten att kontrollera Polis-

myndighetens belastningsregister i enlighet med vad som föreskrivs i lagen (2010:479) om registerkon- troll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktions- hinder.

36

SOU 2024:25

Författningsförslag

Avgift enligt första stycket punkt 1 ska fastställas till högst 500 000 kronor. När sanktions- avgiftens storlek bestäms ska sär- skild hänsyn tas till den skada eller risk för skada för enskilda som har uppstått till följd av överträdelsen samt överträdelsens varaktighet och omfattning. Sanktionsavgiften kan sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ur- säktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut full avgift.

Avgift enligt första stycket punkt 2 ska fastställas till 100 000 kronor per överträdelse. Om det finns syn- nerliga skäl får avgiften sättas ned helt eller delvis.

Ett beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt utsöknings- balken när det har fått laga kraft.

27 §

Beslut av en nämnd som avses i 22 § eller av Inspektionen för vård och omsorg får överklagas till allmän förvaltningsdomstol om beslutet avser

1.insatser för en enskild enligt 9 §,

2.utbetalning till någon annan enligt 11 §,

3.återbetalning enligt 12 §,

4.förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra eller tredje stycket,

5.tillstånd till enskild verksamhet enligt 23 §,

6.omhändertagande av personakt enligt 23 f §

7.föreläggande enligt 26 c och 26 f §§,

8. återkallelse av tillstånd och

8. återkallelse av tillstånd och

förbud enligt 26 g-26 i §§, eller

förbud enligt 26 g–26 i §§,

37

Författningsförslag

SOU 2024:25

9. indragning eller nedsätt-

9. indragning eller nedsätt-

ning av ekonomiskt stöd enligt

ning av ekonomiskt stöd enligt

9 c § andra stycket.

9 c § andra stycket, eller

 

10. påförande av sanktionsav-

 

gift enligt 26 j §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I fråga om överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs beslut enligt 23 e § gäller i tillämpliga delar 6 kap. 7–11 §§ offentlig- hets- och sekretesslagen (2009:400).

Beslut i frågor som avses i

Beslut i frågor som avses i

första stycket gäller omedelbart.

första stycket gäller omedelbart,

 

med undantag för beslut om sank-

 

tionsavgift.

Förvaltningsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut ska gälla först sedan det fått laga kraft.

Till böter döms den som

1.uppsåtligen bryter mot 6 § tredje stycket, eller

2.uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter mot 23 § första stycket.

28 §

Till böter döms den som

1.uppsåtligen bryter mot 6 § tredje stycket, eller

2.uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter mot 23 § första stycket eller mot ett förbud som har meddelats enligt 26 g §.

28 b §

Den särskilda avgiften fast-

Den

särskilda avgiften fast-

ställs till lägst tio tusen kronor

ställs till lägst 15 000 kronor och

och högst en miljon kronor.

högst 1

500 000 kronor.

När avgiftens storlek fastställs ska det särskilt beaktas hur lång tid dröjsmålet har pågått och hur allvarligt det i övrigt kan anses vara.

Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det. I ringa fall ska inte någon avgift tas ut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2.Sanktionsavgift enligt 26 j § får tas ut endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet av denna lag.

3.I ärenden eller mål om särskild avgift som rör förhållanden före ikraftträdandet ska tillämpas 28 b § i dess tidigare lydelse.

38

7 kap.
1 §
Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva
1. verksamhet i form av stödboende eller hem för vård eller boende enligt 6 kap.,
2. verksamhet i form av boenden som motsvarar dem som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 5 kap. 7 § tredje stycket,
3. verksamhet i form av hem för viss annan heldygnsvård,
4. verksamhet i form av hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs, 5. verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och hand-
ledning till sådana hem som tar emot barn, eller 6. hemtjänst.
Kommun och region som Kommun och region som driver verksamhet som avses i driver verksamhet som avses i första stycket 1–4 och 6 ska anmäla första stycket 1–4 och 6 ska anmäla denna verksamhet till Inspek- denna verksamhet till Inspek- tionen för vård och omsorg tionen för vård och omsorg
innan verksamheten påbörjas. innan verksamheten påbörjas. Sådan anmälan ska göras även vid väsentliga förändringar i en an- mälningspliktig verksamhet, lik- som när verksamheten upphör till- fälligt eller läggs ned. Anmälan ska
39

SOU 2024:25

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 8 och 9 §§, 16 kap. 4 och 6 b §§

ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 7 kap. 7 § och 13 kap.

12 och 13 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Författningsförslag

SOU 2024:25

göras inom en månad efter det att förändringen har genomförts.

2 §

Tillstånd att bedriva sådan verksamhet som avses i 1 § får beviljas endast om verksamheten uppfyller kraven på god kvalitet och säkerhet.

Tillstånd får vidare endast beviljas den som genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten. I fråga om en juridisk person ska prövningen sam- mantaget avse

1.den verkställande direktören och andra som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,

2.styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,

3.bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag, och

4.personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten.

Vidare krävs att sökanden i

Vidare krävs att sökanden i

övrigt bedöms lämplig. I fråga

övrigt bedöms lämplig. I fråga

om en juridisk person krävs att

om en juridisk person krävs att

samtliga som anges i andra

den juridiska personen och samt-

stycket 1–4 bedöms lämpliga.

liga som anges i andra stycket 1–4

Vid

lämplighetsbedömningen

bedöms lämpliga. Vid lämplig-

ska viljan och förmågan att full-

hetsbedömningen ska viljan och

göra sina skyldigheter mot det

förmågan att fullgöra sina skyl-

allmänna, laglydnad i övrigt och

digheter mot det allmänna, lag-

andra omständigheter av bety-

lydnad i övrigt och andra om-

delse beaktas.

ständigheter av betydelse beaktas.

Sökanden ska även ha ekonomiska förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten.

Tillstånd får förenas med villkor av betydelse för kvaliteten och säkerheten i verksamheten.

Om verksamheten helt eller till väsentlig del ändras eller flyttas, ska nytt tillstånd sökas.

40

SOU 2024:25

Författningsförslag

7 §

Socialnämnden ska anmäla till Inspektionen för vård och omsorg när det finns anledning att anta att en enskild bedriver yrkes- mässig verksamhet utan tillstånd enligt 7 kap. 1 §, om en tillstånds- havares lämplighet för att bedriva sådan verksamhet kan ifrågasättas eller om allvarliga brister upp- märksammas i utförandet av verksamheten.

13kap. 8 §

Om Inspektionen för vård

Om Inspektionen för vård

och omsorg finner att det i verk-

och omsorg finner att det i verk-

samhet som står under tillsyn en-

samhet som står under tillsyn en-

ligt denna lag förekommer ett

ligt denna lag förekommer ett

missförhållande som har bety-

missförhållande som har bety-

delse för

enskildas

möjligheter

delse för

enskildas

möjligheter

att kunna få de insatser de har

att kunna få de insatser de har

rätt till, får inspektionen före-

rätt till, får inspektionen före-

lägga den som svarar för verksam-

lägga den som svarar för verksam-

heten att avhjälpa missförhål-

heten att avhjälpa missförhål-

landet. Om inspektionen finner

landet. Om inspektionen finner

att kraven

i

7 kap. 2 §

andra,

att kraven

i

7 kap. 2 §

andra,

tredje och fjärde styckena inte är

tredje och fjärde styckena inte är

uppfyllda i verksamhet som be-

uppfyllda i verksamhet som be-

viljats tillstånd, eller att en sådan

viljats tillstånd, eller att en sådan

förändring

som avses i

7 kap.

förändring

som avses i

7 kap.

2 a § inte har

anmälts,

får

in-

2 a § inte har

anmälts,

får

in-

spektionen

förelägga den

som

spektionen

förelägga den

som

beviljats

tillståndet

att avhjälpa

beviljats

tillståndet

att avhjälpa

bristen.

Ett

föreläggande

ska

bristen.

Ett

föreläggande

ska

innehålla uppgifter om de åtgär-

innehålla uppgifter om de åtgär-

der som inspektionen anser nöd-

der som inspektionen anser nöd-

vändiga för att det påtalade miss-

vändiga för att det påtalade miss-

förhållandet

eller

bristen

ska

förhållandet

eller

bristen

ska

41

Författningsförslag

SOU 2024:25

kunna avhjälpas. Ett beslut om kunna avhjälpas. Ett beslut om föreläggande får förenas med föreläggande får förenas med

vite.vite. Ett vitesföreläggande får rik- tas även mot staten.

Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller den region som inte har fullgjort sin anmälnings- skyldighet enligt 7 kap. 1 § andra stycket att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

9 §

Om ett missförhållande enligt 8 § första stycket är allvarligt och Inspektionen för vård och omsorgs föreläggande inte följts, får inspektionen besluta att helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får in- spektionen i stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

Om missförhållandet innebär fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt, får Inspektionen för vård och omsorg utan föregående föreläggande besluta att helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillstånds- pliktig får inspektionen i stället besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

 

En verksamhet som

omfattas

 

av tillståndsplikt enligt denna lag

 

och som bedrivs olovligen får

 

omedelbart

förbjudas.

Även

i

 

dessa fall gäller vad som föreskrivs

 

i 13 kap. 5–7 §§ om de befogen-

 

heter som Inspektionen för vård

 

och omsorg har vid tillsyn.

 

Ett tillstånd att bedriva verk-

Ett tillstånd att bedriva verk-

samhet får även återkallas utan

samhet får även återkallas utan

föregående föreläggande om till-

föregående föreläggande om till-

ståndshavaren inte uppfyller kra-

ståndshavaren inte uppfyller kra-

ven i 7 kap. 2 § andra, tredje och

ven i 7 kap. 2 § andra, tredje och

fjärde styckena.

fjärde styckena eller om tillstån-

 

det inte har

utnyttjats

under

en

sammanhängande tid av sex må- nader.

42

SOU 2024:25

Författningsförslag

12§

Den som bedriver verksamhet

som står under tillsyn enligt denna lag ska efter beslut av Inspektionen för vård och omsorg betala en sanktionsavgift till staten i fall då

1.det står klart att verksam- heten har brutit mot villkor som föreskrivs i dess tillstånd, eller

2.huvudmannen har under- låtit att före anställning fullgöra skyldigheten att kontrollera Polis- myndighetens misstanke- och be- lastningsregister i enlighet med vad som föreskrivs i lag (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn.

Även staten kan åläggas att betala sanktionsavgift.

13§

Avgift enligt 12 § första stycket

punkt 1 ska fastställas till högst 500 000 kronor. När sanktions- avgiftens storlek bestäms ska sär- skild hänsyn tas till den skada eller risk för skada för enskilda som har uppstått till följd av överträdelsen samt överträdelsens varaktighet och omfattning. Sanktionsavgiften kan sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ursäkt- lig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut full avgift.

Avgift enligt 12 § första stycket punkt 2 ska fastställas till 100 000 kronor per överträdelse.

43

Författningsförslag

SOU 2024:25

Om det finns synnerliga skäl får avgiften sättas ned helt eller delvis.

Ett beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt utsöknings- balken när det har fått laga kraft.

16kap. 4 §

Inspektionen för vård och omsorgs beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

1.tillstånd enligt 7 kap. 1 §,

2.omhändertagande av personakt enligt 7 kap. 5 §,

3.föreläggande enligt 13 kap. 5 och 8 §§,

4.

återkallelse av tillstånd och

4. återkallelse av tillstånd och

förbud enligt 13 kap. 9–11 §§,

förbud enligt 13 kap. 9–11 §§,

samt

 

 

5.

överflyttning av ärende

5. överflyttning av ärende

enligt 2 a kap. 11 §.

enligt 2 a kap. 11 §, samt

 

 

6. sanktionsavgift enligt 13 kap.

 

 

12 §.

I fråga om överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs beslut enligt 7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar 6 kap. 7–11 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Andra beslut av Inspektionen för vård och omsorg enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut av Socialstyrelsen enligt 16 kap. 6 § andra stycket får inte överklagas.

Beslut av Inspektionen för vård och omsorg och domstol i fråga som avses i första stycket 2, 3 och 4 gäller omedelbart.

44

SOU 2024:25Författningsförslag

 

6 b §

Den särskilda avgiften fast-

Den särskilda avgiften fast-

ställs till lägst tio tusen kronor

ställs till lägst 15 000 kronor och

och högst en miljon kronor.

högst 1 500 000 kronor.

När avgiftens storlek fastställs skall det särskilt beaktas hur lång tid dröjsmålet har pågått och hur allvarligt det i övrigt kan anses vara.

Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det. I ringa fall skall inte någon avgift tas ut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2.Sanktionsavgift enligt 13 kap. 12 § får tas ut endast för över- trädelser som har skett efter ikraftträdandet av denna lag.

3.I ärenden eller mål om särskild avgift som rör förhållanden före ikraftträdandet ska tillämpas 16 kap. 6 b § i dess tidigare lydelse.

45

2Utredningens uppdrag och arbete

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bildades 2013 som ett re- sultat av regeringens reform om att samordna statens tillsyn över hälso- och sjukvård och socialtjänst i en renodlad tillsynsmyndig- het.1 Syftet med IVO:s tillsyn är att granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. IVO ansvarar även för tillståndspröv- ning.2

Uppdraget till utredningen är avgränsat till IVO:s tillsyn över so- cialtjänst och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade, LSS. Tillsynen och tillståndspröv- ningen inom dessa områden utgör ungefär hälften av myndighetens verksamhet.

2.1Utredningens uppdrag

Utredningen ska sammanfattningsvis undersöka och ta ställning till om IVO behöver bättre förutsättningar att utöva tillsyn över social- tjänst och verksamhet enligt LSS, och att ingripa när tillsynen visar på brister. Utredningen ska också analysera några förslag vidare som utredningen Framtidens socialtjänst (S 2017:03) lämnade i betän- kandet Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47). Uppdraget syftar bland annat till att IVO:s tillsyn ska bli effekti- vare.3 Direktivet finns i sin helhet i bilaga 1.

1Prop. 2008/09:160, bet. 2008/09:SoU22. Prop. 2012/13:20, bet. 2012/13:SoU5.

2Förordning (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg.

3Dir. 2022:65.

47

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2024:25

2.1.1IVO:s möjligheter att utöva tillsyn och att ingripa när tillsynen visar på brister

Regeringen betonar i direktivet att statens tillsyn över såväl offent- ligt som privat driven verksamhet är ett viktigt kontrollinstrument för att se till att demokratiskt fattade beslut genomförs på det sätt som regeringen och riksdagen har avsett. IVO måste därför ha möj- lighet att göra någon form av ingripande som är tydligt och effektivt om de brister som myndigheten har sett inte åtgärdas. Rättsfall i Högsta förvaltningsdomstolen visar att ett föreläggande måste vara preciserat när det gäller de åtgärder som en verksamhet ska vidta för att komma till rätta med konstaterade brister.4 IVO har fört fram till regeringen att kraven på precision kan göra det svårt för myndig- heten att förelägga en verksamhet att åtgärda brister, trots att de är allvarliga.5

Kommuner som sluter avtal med privata utförare om att utföra uppgifter inom socialtjänsten är enligt 10 kap. 8 § kommunallagen (2017:725) skyldiga att följa upp och kontrollera verksamheten. Regeringen vill säkerställa att kommunernas och IVO:s samlade kontroll över privata utförare som bedriver verksamhet enligt social- tjänstlagen (2001:453) och LSS är tillräcklig. En tillsyn med större effekt bidrar även till demokratisk kontroll över välfärden.

En utgångspunkt som anges i direktivet är att IVO:s möjligheter att utöva tillsyn och att ingripa inte ska skilja sig åt mellan privata och offentliga aktörer.

Utredningen ska

undersöka hur och inom vilken tid som verksamheter åtgärdar de brister som IVO har påtalat

analysera och ta ställning till om IVO behöver utökade eller tydligare möjligheter att ingripa när tillsynen visar på brister för att på ett mer effektivt sätt avhjälpa missförhållanden

analysera och ta ställning till om IVO inom ramen för sin tillsyn ska granska hur kommunerna kontrollerar och följer upp sina avtal med privata utförare, och IVO:s möjligheter att ge råd och vägledning till kommunerna om innehållet i avtalen

4Se exempelvis rättsfallen HFD 2017 ref. 21 och HFD 2020 ref. 28.

5IVO:s remissvar på Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47).

48

SOU 2024:25

Utredningens uppdrag och arbete

lämna förslag på alternativa sätt att stärka den samlade kontrollen över privata utförare, om förslag till granskning inom ramen för IVO:s tillsyn inte lämnas

vid behov föreslå andra förändringar i syfte att tillsynen ska få större genomslag

föreslå de åtgärder eller författningsändringar som bedöms nöd- vändiga.

2.1.2Om kommuner bör rapportera förändringar i avtal med enskilda utförare till IVO

Av direktivet framgår att kommunerna är en viktig informations- källa för IVO:s tillstånds- och tillsynsverksamhet. Om IVO ska nås av information om att en kommun till exempel häver ett avtal med en enskild (privat) utförare på grund av oegentligheter eller brister i utförandet krävs att kommunen kontaktar IVO på eget initiativ. Alternativet är att IVO inhämtar sådana uppgifter när de utreder ett ärende.

IVO har föreslagit för regeringen att kommuner bör bli skyldiga att underrätta myndigheten när de säger upp, häver eller inte för- länger avtal med en utförare, eller när de uppmärksammar allvarliga brister i utförandet.6 Regeringen behöver ytterligare underlag för att kunna ta ställning till förslaget. Utredningen ska väga en ökad upp- giftsskyldighet för kommunerna mot en effektivare tillsyn och till- ståndsprövning.

Utredningen ska

analysera för- och nackdelar med en skyldighet för kommuner att rapportera förändringar i avtal med enskilda utförare till IVO

ta ställning till om en sådan skyldighet bör införas och hur den då bör utformas för att underlätta tillsyn och tillståndsprövning

analysera hur en utökad rapporteringsskyldighet förhåller sig till regelverken om offentlighet och sekretess

föreslå de åtgärder eller författningsändringar som bedöms nöd- vändiga.

6IVO (2021). Analys av regelverket för tillståndsprövning. (Artikelnr 2021-4.)

49

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2024:25

2.1.3Hur IVO ska ingripa mot kommuner som inte planerar insatser eller inte verkställer insatser inom skälig tid

Utredningen Framtidens socialtjänst har i sitt slutbetänkande Håll- bar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47) föreslagit en befogenhet för socialnämnden att tillhandahålla vissa insatser utan en föregående individuell behovsprövning. Utredningen har också föreslagit att kommunernas ansvar för att planera insatser ska utvid- gas från att enbart omfatta äldre och personer med funktionsned- sättning till att omfatta alla enskilda. Planeringen ska syfta till att tillgodose enskildas behov av insatser och därigenom även förhindra väntetider och oskäligt långa tider mellan beslut och verkställighet.

Utredningen har samtidigt föreslagit att reglerna om särskild av- gift i 16 kap. 6 a–6 e §§ socialtjänstlagen ska upphävas. Särskild avgift är en sanktionsavgift som en kommun kan dömas att betala om den inte verkställer beslutade insatser till en enskild inom skälig tid. En- ligt utredningen är väntetiderna främst ett planerings- och resurs- problem och sanktionsavgifterna ger inte tillräcklig effekt för att vara motiverade. Utredningen har bedömt att IVO har möjlighet att granska och ingripa mot kommuner som inte planerar och inte verk- ställer insatser i tid inom ramen för andra gällande regler. Därutöver har utredningen föreslagit att tidsintervallet för kommunernas skyl- dighet att rapportera ej verkställda beslut till bland andra IVO ändras från var tredje till var sjätte månad. Kommunernas rapportering ska fortsatt avse beslutade insatser som inte är verkställda inom tre må- nader.

Enligt direktivet har flertalet av remissinstanserna avstyrkt utred- ningens förslag om att upphäva bestämmelserna om särskild avgift, bland andra IVO. Myndigheten delar inte utredningens bedömning att enskildas rättssäkerhet inte skulle påverkas om sanktionsavgiften tas bort. IVO har i remissvaret uppgett att det kan finnas mer effek- tiva sätt att utöva tillsyn över beslut som inte har verkställts än att ingripa på individnivå, men att myndigheten inte har rättsliga möj- ligheter att ingripa i den omfattning som utredningen har bedömt. IVO har även avstyrkt förslaget om att ändra periodiciteten i rap- porteringen till myndigheten och anser att frågan behöver utredas ytterligare.

50

SOU 2024:25

Utredningens uppdrag och arbete

I direktivet nämns även vad Riksrevisionen har anfört i sitt re- missvar mot bakgrund av två tidigare granskningar av IVO.7 Riks- revisionen framhåller att både särskild avgift och kommunernas rap- porteringsskyldighet syftar till att värna enskildas rättssäkerhet. En lättad administrativ börda för kommunerna bör därför vägas noga mot enskildas rättssäkerhet innan sanktionsåtgärden tas bort. De an- ser också att det är oklart om IVO:s andra sanktionsåtgärder inom tillsynen är tillräckliga som ersättning för särskild avgift. Riksrevi- sionen har tillstyrkt en ändrad periodicitet i rapporteringen, men an- ser att motsvarande ändring i så fall bör införas i LSS.

Utredningen ska

analysera för- och nackdelar med särskild avgift samt undersöka kompletterande eller andra sätt för IVO att ingripa mot kommu- ner som inte planerar insatser för enskilda, behovsprövade eller ej, eller inte verkställer beslut inom skälig tid

lämna förslag på hur IVO genom sin tillsyn ska kunna verka för att kommuner ska planera sina insatser för enskilda och verkställa dessa inom skälig tid

lämna nödvändiga författningsförslag.

Utredningen ska även

analysera och ta ställning till om en förlängd tidsfrist för kommu- nernas rapporteringsskyldighet när det gäller beslut om insatser enligt socialtjänstlagen och LSS som inte har verkställts skulle innebära en sådan minskad administrativ börda för kommunerna att det uppväger eventuella negativa effekter av förlängningen för brukarna

föreslå de åtgärder eller författningsändringar som bedöms nöd- vändiga.

7Riksrevisionen (2019). Ej verkställda beslut – rapporteringsskyldighet och särskild avgift i SoL och LSS. (RiR 2019:23). Riksrevisionen (2019). Inspektionen för vård och omsorg – en till- synsverksamhet med förhinder. (RiR 2019:33).

51

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2024:25

2.2Tolkning och avgränsning av uppdraget

Regeringens huvudsakliga syfte med uppdraget till utredningen är att tillsynen över socialtjänsten ska bli effektivare. Direktivet tar främst sikte på att pröva om IVO ska ges bättre förutsättningar för tillsynen med utgångspunkt i ett antal relativt preciserade frågor. Vissa frågor innebär att djupare analysera tidigare framlagda förslag medan andra är mer utforskande.

En utgångspunkt i direktivet är att statens tillsyn är ett viktigt instrument för att kontrollera att lagar och andra regler efterlevs. Som tillsynsmyndighet behöver IVO därför ha tillgång till både ändamålsenliga och tillräckligt kraftfulla ingripandeverktyg. Syftet är att få huvudmannen att åtgärda de brister eller missförhållanden i verksamheten som IVO påtalar så snabbt som möjligt. Det gäller också att tillse att kommuner verkställer beslutade sociala insatser till enskilda inom rimlig tid.

En del verksamheter och andra insatser enligt socialtjänstlagen och LSS har kommunerna överlåtit åt enskilda att utföra. Här har IVO genom sin tillståndsprövning och tillsyn samt kommunerna genom sin upphandling och avtalsuppföljning viktiga uppgifter för att tillse att utförarna har förutsättningar att ge en god omsorg. Oseriösa pri- vata utförare ska hindras från att verka på omsorgsmarknaden. Det har blivit allt viktigare mot bakgrund av de ökade problemen med så kallad välfärdsbrottslighet. En utgångspunkt i direktivet är att IVO behöver information och tips utifrån för att kunna rikta in tillsynen på olämpliga privata utförare och på verksamheter där det finns stora risker för att individer far illa. Kommunerna pekas i direktivet ut som en viktig källa till sådan information.

Utredningen tolkar därmed att uppdraget innebär att ge IVO så goda förutsättningar som möjligt för att syftet med statens tillsyn ska uppnås, men även bidra till att förhindra välfärdsbrott. Till- synens syfte är att berörda individer får en omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. En central del i uppdraget är därför att utreda och bedöma om IVO behöver bättre förutsättningar att utöva sin tillsyn genom att bland annat få relevant information för sina riskanalyser, och om myndig- heten behöver tillgång till fler eller förändrade verktyg för ingri- pande och sanktioner.

52

SOU 2024:25

Utredningens uppdrag och arbete

Uppdraget är tydligt avgränsat till tillsynen över socialtjänst och verksamhet enligt LSS och omfattar därmed inte IVO:s samlade uppdrag och verksamhet. I uppdraget ingår inte att granska och be- döma IVO:s arbetssätt och interna styrning, och inte heller att granska och bedöma kommunernas myndighetsutövning och avtals- uppföljning. Uppdraget omfattar inte heller att bedöma vad tillsynen får för yttersta effekt på verksamheter och individer. För det krävs till exempel effektutvärdering eller forskning. Däremot ska vi analy- sera vad IVO:s tillsyn får för resultat i ett första steg, det vill säga vad som händer i de granskade verksamheterna efter myndighetens tillsynsbeslut. För att kunna bedöma om IVO behöver bättre förut- sättningar i tillsynen eller saknar några möjligheter till ingripande behöver vi beskriva och analysera hur IVO använder nuvarande in- gripandeverktyg och vilken framgång myndigheten når med dessa, till exempel genom rättelser eller i domstolsprocesser.

2.3Utredningens arbete

Det främsta underlaget för utredningens analyser, bedömningar och förslag utgörs av intervjuer och samtal, verksamhetsstatistik, till- synsbeslut och andra typer av dokument. Underlaget samlades huvudsakligen in under perioden december 2022 till september 2023.

2.3.1Intervjuer och samtal med IVO

Vi har intervjuat personal med olika funktioner inom IVO för att samtala om myndighetens verksamhet, förutsättningar och utma- ningar i tillsynen över socialtjänsten. Det är IVO:s generaldirektör samt vissa avdelningschefer, enhetschefer, inspektörer, jurister och utredare på de avdelningar som arbetar med tillsyn, tillståndspröv- ning och analyser. Samtalen har i de flesta fall genomförts som gruppintervjuer. Vi har bland annat haft fyra gruppintervjuer med inspektörer från de sex tillsynsavdelningarna.

53

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2024:25

2.3.2Analys av IVO:s statistik och beslut

Vi har studerat IVO:s årsredovisningar, årsrapporter och andra rap- porter som beskriver myndighetens verksamhet samt myndighetens tidigare framförda förslag till regeringen om behovet av bättre för- utsättningar i tillsynen och tillståndsprövningen. Dessa underlag har

vibehövt komplettera med specialbeställd statistik för verksamhets- området socialtjänst. Det har varit uppgifter om tillsynsobjekten och tillsynens inriktning och utfall, men även uppgifter om verksamheter som drivs i privat regi och tillsynen av dessa.

Vi har med utgångspunkt i ärendeförteckningar studerat ett urval av cirka 400 tillsynsbeslut och i viss mån även domstolsbeslut. Det har varit viktigt för att kunna bedöma hur myndighetens verktyg för ingripande fungerar och för att översiktligt bedöma hur och inom vilken tid som tillsynade verksamheter åtgärdar de brister som IVO har påtalat. IVO har inte gjort några samlade analyser av detta som

vihar kunnat utgå ifrån. Myndighetens verksamhetssystem gör det inte heller möjligt att koppla ihop ärenden med varandra för att få en bild av hela processen från start till det slutliga utfallet av tillsynen. IVO öppnar ett nytt ärende när myndigheten beslutar om att gå vi- dare med en skarpare åtgärd som till exempel föreläggande, ansökan om utdömande av vite eller återkallelse av tillstånd. Detta har gjort vår analys både svår och tidskrävande eftersom det ofta har tagit lång tid att få ut begärda handlingar. Mängden beslut och den tidskrä- vande processen har gjort det nödvändigt att avgränsa analysen till några få ärendetyper och i huvudsak till det senaste året.

2.3.3Intervjuer och samtal med kommuner

Flera frågor i direktivet berör kommunerna som tillsynsobjekt, av- talsansvariga, uppgiftslämnare till IVO och bärare av information som kan användas i tillsynen. Vi har därför intervjuat socialchefer i sammanlagt 48 kommuner, i vissa fall även flera chefer samt med- arbetare i olika funktioner. Konsultbolaget Sweco har genomfört intervjuer med 43 kommuner. En lista över de 48 intervjuade kom- munerna finns i bilaga 2.

Som grund för urvalet av kommuner har vi framför allt utgått från Sveriges kommuner och regioners (SKR) kommungruppsindelning, omfattningen på kommunernas köp av omsorgstjänster från privata

54

SOU 2024:25

Utredningens uppdrag och arbete

utförare och i viss mån även antalet ej verkställda beslut och faktu- rerade belopp för särskild avgift. Sweco har haft svårt att nå vissa utvalda kommuner eller få dem att medverka, och har då i möjligaste mån ersatt kommunen med en annan kommun i samma urvalsgrupp.

Frågorna har framför allt handlat om kommunens

rutiner för att följa upp och kontrollera privata utförare som har anlitats för att utföra verksamhet inom socialtjänsten efter upp- handling enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem

syn på att införa en skyldighet för kommuner att rapportera för- ändringar i avtal med privata utförare till IVO

uppfattning om särskild avgift för ej verkställda beslut, avgiftens påverkan på kommunens planering och rapporteringen av ej verk- ställda beslut till IVO

erfarenheter av IVO:s tillsyn och eventuella synpunkter på hur den kan utvecklas.

Utöver de individuella kommunintervjuerna har vi träffat och sam- talat med socialchefer som ingår i SKR:s nätverk och i Göteborgs- regionens nätverk. Vi har även samtalat med några socialchefer i För- eningen Sveriges socialchefer.

2.3.4Samtal med privata utförare, myndigheter och organisationer

I syfte att få de privata utförarnas erfarenheter av och syn på IVO:s tillsyn har vi samtalat med företrädare för Vårdföretagarna, Famna och Fremia samt några av de privata och idéburna utförare som är medlemmar i dessa organisationer. Ett par jurister som ger företagen stöd i rättprocesser mot IVO har också delgett oss sina erfarenheter.

Vi har också samtalat med personer på Adda inköpscentral, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Riksrevisionen, Upphandlingsmyndigheten, Svenska institutet för standarder (SIS) samt SKR.

För att även få omsorgstagarnas syn på några frågor i direktivet har vi träffat företrädare för 12 brukarorganisationer i Göteborgs- regionen.

55

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2024:25

Under utredningstiden har vi medverkat i SKR:s konferens Ak- tuellt inom socialpolitik och även deltagit som åhörare vid några andra konferenser och seminarier arrangerade av fackförbundet Vision, Adda, SKR, Ekobrottsmyndigheten och Brottsförebyg- gande rådet. Temana för dessa har bland annat varit en ny social- tjänstlag, välfärdsbrottslighet och offentlig upphandling.

2.3.5Samråd med andra utredningar

Under arbetets gång har vi samrått med följande utredningar: Barn och unga i samhällets vård (S 2021:06), Aktivitetsplikt, deltagande i heltidsaktiviteter för rätt till försörjningsstöd (S 2022:E), Förbätt- rade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter (Ju 2022:03), En effektiv och tillförlitlig kontroll av leverantörer vid tilldelning av offentliga kontrakt (Fi 2022:08) och Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder (S 2022:11). Vi har även haft kontakt med Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08) som enligt sitt tilläggsdirektiv (dir. 2023:109) ska föreslå bland annat en utvidgad ägar- och ledningsprövning och skärpta sanktioner. Därutöver har vi hållit oss informerade om Regeringskansliets be- redning av betänkandet Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47).

56

3 Statlig tillsyn över socialtjänsten

I det här kapitlet beskriver vi vad regeringen generellt har uttalat om statlig tillsyn och redogör för de regler som styr tillsynen över social- tjänsten och LSS. Vi beskriver också vissa delar i förarbetena som är viktiga för att förstå vad tillsyn och den så kallade tillsynsrollen innebär på socialtjänstens område, och regeringens avsikter med att bilda den renodlade tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Vi beskriver översiktligt även den roll som Social- styrelsen och den statliga kunskapsstyrningen är avsedd att ha i re- lation till tillsynen. Kapitlet inleds med en översiktlig beskrivning av vad statlig tillsyn är i ett förvaltningspolitiskt perspektiv.

3.1Tillsyn i ett förvaltningspolitiskt perspektiv

Statlig tillsyn har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Under framför allt de senaste decennierna har tillsyn kommit att be- traktas som ett allt viktigare förvaltningspolitiskt styrmedel.

3.1.1Olika reformer har ökat behovet av tillsyn

I två skrifter har Statskontoret sammanfattat tillsynens utformning och utveckling i ett förvaltningspolitiskt perspektiv.1 Statskontoret skriver bland annat att den nutida tillsynen kan dateras till de för- ändringar i den offentliga styrningen som påbörjades i slutet av 1980-talet. Det var då som ett antal förvaltningspolitiska idéer och marknadsreformer inspirerade av New Public Management diskute-

1Statskontoret (2012). Tänk till om tillsynen. Om utformningen av statlig tillsyn. Om offentlig sektor. Statskontoret (2020). På väg mot en bättre tillsyn? En studie av den statliga tillsynens utveckling. Om offentlig sektor. Statskontorets analys har utgått från politiska beslut, forsk- ning, myndighetens egna rapporter samt andra utredningar och underlag.

57

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

rades och började genomföras. Det handlade om resultatstyrning, bolagiseringar, privatiseringar och valfrihetsreformer. Det handlade också om avregleringar som öppnade tidigare offentliga monopol för konkurrens och privata utförare. Avregleringarna, eller snarare om- regleringarna, omfattade ett stort antal offentliga verksamheter som bland annat post, energi, telefoni, flyg, järnväg, apotek, bilprovning, skola, vård och omsorg.

Statskontoret pekar också på att när offentligt finansierad verk- samhet läggs ut på privata utförare introduceras vinstintresset som ett incitament i den offentliga verksamheten. Här kan tilläggas att det framför allt gäller verksamheter som bedrivs som aktiebolag. In- citamentet kan bidra till ökad innovationskraft och effektivitet, men kan också leda till olika typer av missbruk om det inte balanseras genom stärkt reglering och utökad kontroll.2 Denna kontroll tar ofta formen av tillsyn. Därutöver har det svenska EU-medlemskapet på- verkat tillsynen på flera områden. Utvecklingen har sammantaget bi- dragit till att statens tillsyn ökade från mitten av 1990-talet.

En annan förvaltningspolitisk trend under senare år har varit att renodla myndigheter utifrån verksamhetens funktion. Det har bland annat inneburit att ett antal renodlade tillsynsmyndigheter har bildats. Utöver IVO är det till exempel Skolinspektionen, Energi- marknadsinspektionen och Fastighetsmäklarinspektionen.

3.1.2Några karakteristiska egenskaper för tillsyn

Tre egenskaper anses karakteristiska för tillsyn jämfört med andra former av granskning.3 För det första är reglering grunden för all tillsyn eftersom syftet är att se till att lagstiftningen följs. Tillsyn kan alltså användas först om det finns angivet i lag, förordning eller fö- reskrift vad som är tillåtet och inte. De lagar och föreskrifter som fungerar som utgångspunkt vid tillsyn har beslutats av medborgar- nas valda företrädare. Om reglerna inte följs blir det ett demokra- tiskt problem. Vid sin bedömning ska tillsynsmyndigheten inte väga in andra aspekter än regelverkets krav. Till exempel ska verksamhe- ternas förutsättningar inte vägas in.

2Se till exempel Henreksson, M & Jordahl, H. 2012. Vinster och privatiseringar i landet Lagom. IFN Policy Paper, nr 55.

3Johansson & Lindgren (red.) (2013). Uppdrag offentlig granskning, s. 52 f. Studentlitteratur. Se även SOU 2002:14. Statlig tillsyn – Granskning på medborgarnas uppdrag.

58

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

För det andra leder tillsyn fram till bedömningar som tillsyns- objekten är skyldiga att anpassa sig till. Formellt är tillsyn alltså en form av myndighetsutövning. Tillsynsbeslutet ska ange vilka åtgär- der som tillsynsobjektet måste vidta för att inte bryta mot regelver- ket. Tillsynsmyndigheters bedömningar har en särskild status där besluten även kan medföra sanktioner. Men myndigheternas for- mella befogenheter varierar mycket, liksom i vilken utsträckning de använder befogenheterna.

För det tredje är medborgarna tillsynens primära intressenter. Det är medborgarnas gemensamma intressen som ska skyddas.4

Tillitsdelegationen har pekat på att tillsyn ofta har en både kon- trollerande och främjande funktion. Medan det kontrollerande syf- tet handlar om att öka regelefterlevnaden handlar det främjande syf- tet om att bidra till att lagstiftarens mål uppnås med hjälp av råd och vägledning eller genom att peka på förbättringsåtgärder. Ibland nämns även andra syften. Det kan vara att öka likvärdigheten över landet eller att upprätthålla en fungerande marknad. Vilket syfte som betonas varierar över tid. Vad som betonas varierar även utifrån verksamhet och lagstiftning i den specifika sektorn, till exempel om den bygger på tydliga krav eller på regler av målkaraktär.5

3.1.3Viktigt att ha rätt förväntningar på tillsynen

Statskontoret framhåller att det är viktigt att ha rätt förväntningar på tillsynen. Den är bara ett av flera instrument för att granska utfal- let av politiska beslut. Till skillnad från bredare granskningar genom utredningar, utvärderingar och effektivitetsrevision är tillsynen in- riktad mot enskilda myndigheter eller verksamheter och deras regel- efterlevnad. Tillsynens uppgift är till exempel inte att göra bredare bedömningar av hur flera organisationer kan bidra till hur politiska mål uppnås. Tillsyn är mer inriktad mot att ”saker görs rätt” än att ”rätt saker görs”.6

Statskontoret menar också att tillsyn inte kan lösa grundläggande problem och brister i en verksamhet. Tillsynen kan visa på vilka kon-

4Ibid.

5SOU 2018:48. En lärande tillsyn – Statlig granskning som bidrar till verksamhetsutveckling i vård, skola och omsorg, s. 24.

6Se även till exempel Jacobsson, B. (2019). Granskning och styrning, i Jacobsson, B., Pierre, J. & Sundström, G. (red.) Granskningssamhället. Offentliga verksamheter under lupp, s. 263–264.

59

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

sekvenser en viss brist kan få, men lösningen på problemen måste hanteras med andra politiska instrument. I den meningen ska till- synen inte ta hänsyn till tillgängliga resurser, till exempel att det är orimligt dyrt att leva upp till en viss norm.7 En konsekvens av detta är att tillsynen i vissa fall kan komma i konflikt med effektiviteten.

3.1.4Tillsyn kostar men ska också ge vinster

Statens kostnader för tillsyn har ökat. De totala kostnaderna för till- syn vid centrala myndigheter uppgick till cirka 6 miljarder kronor 2018 enligt Statskontorets beräkning. Det kan jämföras med Till- synsutredningens beräkning för 2002 som visade drygt 2 miljarder kronor.8 Tillsynen medför dessutom kostnader för de som blir före- mål för den. Det gäller bland annat företag, kommuner och regioner. På till exempel området social omsorg bedöms tillsynen leda till om- fattande administration när kommunerna ska ge IVO tillgång till olika underlag och information samt svara på frågor muntligt och skriftligt.9

Tillsynen förväntas också ge vinster och förbättringar i de till- synade verksamheterna i form av bland annat ökad rättssäkerhet och en mer effektiv verksamhet. Men i praktiken är det svårt att upp- skatta värdet av sådana vinster. Det gäller även tillsynens effekter ge- nerellt. Till exempel har Tillitsdelegationen inte kunnat finna några forskningsresultat som klarlägger tillsynens påverkan på vårdens, skolans och omsorgens kvalitet. Det är svårt att skilja tillsynens på- verkan från effekter av reformer och satsningar på stöd. Däremot har forskningen kunnat påvisa bieffekter. Det handlar till exempel om avsiktligt strategiskt handlande i syfte att bli bedömd mer fördelak- tigt, liksom oavsiktligt strategiskt handlande som att ha ett större fokus på formalia eller ett ensidigare fokus på det som granskas. Att tillsynen generellt framhäver mätbara aspekter kan leda till undan- trängningseffekter eller målförskjutning. Vissa studier pekar på posi- tiva effekter som en följd av tillsyn. Det kan vara att medarbetare i skola och omsorg blir mer medvetna om hur de löser sina uppgifter

7Statskontoret (2020). På väg mot en bättre tillsyn? En studie av den statliga tillsynens utveck- ling, s. 77. Om offentlig sektor.

8Med centrala myndigheter avses myndigheter med ett nationellt uppdrag. Länsstyrelserna som har ett regionalt uppdrag är alltså inte inräknade.

9Statskontoret (2022). Administrativa kostnader i kommunsektorn. En analys av statens styr- ning av kommuner och regioner, s. 85 f. (Rapport 2022:9.)

60

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

och vad som kan förbättras i verksamheten. Forskning om tillsyn av vård- och omsorgsboenden har påvisat positiva effekter i form av ökad kunskap om regelverket.10 Forskning har också visat på positiva utfall för skolutveckling till följd av inspektion.11

3.1.5Tillitsdelegationen såg fördelar med lärande tillsyn

I sitt delbetänkande om tillsyn inom välfärdssektorn 2018 föreslog Tillitsdelegationen att regeringen skulle förtydliga tillsynens inrikt- ning inom vård, skola och omsorg i en ny skrivelse till riksdagen. Delegationen ansåg att tillsynsskrivelsen från 2009 främst betonar tillsynens kontrollerande funktion där avvikelser från regelverket och krav på rättelse är de främsta verktygen för att avhjälpa brister. Delegationen ansåg att regeringen särskilt borde betona kvalitativ granskning, dialog och samskapande samt situations- och verksam- hetsanpassning. Syftet skulle vara att förbättra tillsynens effektivitet och att utforma den på ett sätt som bidrar mer till utveckling.12

I sitt huvudbetänkande underströk delegationen att ambitionen med lärande tillsyn inte är att utveckla tillsyn till en främst utveck- lingsstödjande funktion, utan att förstärka inslag som främjar lä- rande och utveckling utan att den kontrollerande funktionen för- sämras. Ett sätt skulle kunna vara att öka inslagen av muntlig dialog och att förskjuta tyngdpunkten något från bedömningen och beslu- tet till övriga delar av tillsynsprocessen.13

3.1.6Tillsynen inriktas alltmer på oseriösa aktörer

Statskontoret håller med Tillitsdelegationen om att det går att åstad- komma en mer lärande och mindre dokumentationstyngd tillsyn. Samtidigt konstaterar myndigheten att konkurrensutsättningen

10SOU 2018:47. Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av väl- färdssektorn, s. 258.

11J.E. Gustafsson (2014). Impact of school inspections on teaching and learning in primary and secondary schools in Sweden. Technical report ISI-TL.

12SOU 2018:48. En lärande tillsyn – Statlig granskning som bidrar till verksamhetsutveckling i vård, skola och omsorg, s. 108 f.

13SOU 2018:47. Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning i väl- färdssektorn, s. 256 f. och 279 f.

61

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

inom skolan, vården och omsorgen försvårar utvecklingen mot en ”mjukare” och mindre detaljkontrollerande tillsyn.14

Vi konstaterar att regeringen inte har förändrat sin styrning av tillsynen inom dessa sektorer i den riktning som Tillitsdelegationen föreslog. Det beror bland annat på en större politisk medvetenhet om att brottligheten mot välfärdssektorn har ökat, vilken medför behov av mer kontroll. Till exempel behöver både IVO och Skolin- spektionen inrikta delar av sin verksamhet alltmer på att identifiera och hindra oseriösa aktörer.

Skolinspektionen har i regleringsbrevet för 2024 fått i uppdrag att stärka sin tillsyn och tillståndsprövning för att motverka att krimi- nella och olämpliga aktörer verkar i skolväsendet. IVO fick i januari 2024 två särskilda regeringsuppdrag med syfte att stärka och ut- veckla sitt arbete med att förebygga och motverka välfärdsbrottslig- het och förekomst av oseriösa aktörer. Det ena uppdraget rör om- sorg, det andra rör hälso- och sjukvård och tandvård.15

3.2Regeringens uttalanden till grund för dagens tillsyn

Dagens tillsyn och dess innebörd utgår fortfarande i hög grad från den tillsynsskrivelse som regeringen presenterade för riksdagen i december 2009. Vi anser att det finns ett värde i att redogöra för regeringens uttalanden i skrivelsen och för bakgrunden till den. Uttalandena har också haft betydelse för IVO och tillsynen över socialtjänsten. Tillsynsskrivelsen och propositionen som behandlar tillsynen över socialtjänsten presenterades samma år (se avsnitt 3.4).

3.2.1Tillsynsutredningen föreslog fler ingripandemöjligheter

Bakgrunden till regeringens initiativ var att ett antal utredningar och granskningsrapporter under 1980-talet och 1990-talet bland annat hade uppmärksammat att tillsynen var svag på många områden och

14Statskontoret (2020). På väg mot en bättre tillsyn? En studie av den statliga tillsynens utveck- ling, s. 79. Om offentlig sektor.

15Regeringsbeslut 2024-01-11. (Dnr S2024/00041 och S2024/00037.)

62

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

att det var oklart vad begreppet tillsyn innebär.16 Regeringen tillsatte en utredning 2000 för att se hur den statliga tillsynen skulle kunna bli ett tydligare och effektivare förvaltningspolitiskt instrument. Ut- redningen tog namnet Tillsynsutredningen.17 Utredningen redovi- sade sin kartläggning av den statliga tillsynen i betänkandet Statlig tillsyn – Granskning på medborgarnas uppdrag (SOU 2002:14) och sina förslag i Tillsyn – Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn (SOU 2004:100).

Enligt Tillsynsutredningen var granskning tillsynens kärna. Ton- vikten skulle ligga på processer och regler snarare än på mål och re- sultat.18 Tillsynen skulle leda till ett ställningstagande om tillsynsob- jektet uppfyller fastställda krav eller ej. Rådgivning och stöd kunde vara effektivt för att uppnå regelefterlevnad, men borde inte ingå i tillsynsbegreppet utan ligga vid sidan om tillsyn.

Utredningen föreslog en allmän tillsynslag med regler för tillsyn och lämnade ett förslag till legaldefinition av begreppet tillsyn. Med tillsyn skulle avses en oberoende och självständig granskning av till- synsobjekt som syftar till att kontrollera om tillsynsobjektet upp- fyller de krav och villkor som följer av lag, EG-förordning eller annan föreskrift och av särskilda villkor som har meddelats i anslut- ning till sådana föreskrifter samt beslut om åtgärder som syftar till att vid behov åstadkomma rättelse av den objektsansvarige.

Utredningen föreslog också en katalog med ingripandemöjlig- heter som i princip alla tillsynsorgan borde kunna få använda. Kata- logen skulle ge utrymme för ändamålsenliga och nyanserade ingri- panden och innehöll både gamla och nya ingripandemöjligheter. Katalogen innehöll traditionella tillsynsverktyg som föreläggande och att återkalla tillstånd eller förbjuda en verksamhet. En nyhet var en lagreglerad möjlighet att i vissa fall avstå från ingripande. En annan nyhet var anmärkning. Anmärkning var tänkt att användas vid mindre överträdelser och skulle ersätta alla oförbindande uttalanden, erinringar och kritik som tillsynsmyndigheter kunnat ta till. I samma syfte föreslog utredningen en utökad möjlighet att ersätta återkal- lelse av tillstånd och förbud med en varning. En annan nyhet var för- slaget om en så kallad tillsynsbot som ett komplement till anmärk-

16Se till exempel Riksrevisionsverket (1996). Statlig tillsyn: ett förvaltningspolitiskt styrmedel. Riksdagens revisorer. Riksdagens revisorers förslag angående tillsyn – innebörd och tillämpning. Förslag 1994/95:RR9.

17Dir. 2000:62 och dir. 2003:70.

18SOU 2002:14 s. 26.

63

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

ning och varning och som skulle syfta till att nyansera dessa ingri- panden.

3.2.2Regeringens uttalanden i tillsynsskrivelsen

I skrivelsen En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn (skr. 2009/10:79) redovisade regeringen sina generella bedömningar för hur en till- synsreglering bör vara utformad. Skrivelsen var avsedd som stöd och vägledning för arbetet med att se över sektorslagar och deras till- synsbestämmelser. Den skulle också vara en utgångspunkt när regler för tillsyn ska utformas på nya områden (s. 12). Avsteg från de ge- nerella bedömningarna i skrivelsen ansågs kunna leda till minskad tydlighet och enhetlighet. Regeringen ansåg att det inom vissa om- råden ändå kunde finnas skäl för avsteg om det leder till en mer ända- målsenlig tillsyn. Ett sådant skäl kunde vara behovet av att anpassa sig till EU:s rättsakter.

Till skillnad från Tillsynsutredningen ansåg regeringen att någon allmän tillsynslag inte borde införas, men att det behövdes större en- hetlighet, tydlighet och rättssäkerhet i den offentliga tillsynen. Finansutskottet delade regeringens bedömning.19

Regeringen noterade bland annat att det vid införande av nya eller vid översyn av befintliga regelverk för tillsyn även är väsentligt att överväga andra styrinstrument för att uppnå regelverkets mål (s. 14). Tillsyn är inte alltid den mest lämpliga eller effektiva formen av sam- hällsstyrning.

I avsnitt (3.2.3–3.2.5) beskriver vi vad regeringen framförde om sin syn på tillsynsbegreppet samt ingripanden och sanktioner, och specifikt synen på sanktionsavgifter.

3.2.3Tillsyn är främst kontroll av regelefterlevnad

Regeringen delade i huvudsak Tillsynsutredningens syn på vad till- syn ska vara och gjorde följande bedömning i skrivelsen (s. 14):

Begreppet tillsyn bör främst användas för verksamhet som avser själv- ständig granskning för att kontrollera om tillsynsobjekt uppfyller krav som följer av lagar och andra bindande föreskrifter och vid behov kan

19Bet. 2009/10:FiU12, s. 18, rskr. 2009/10:210.

64

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

leda till beslut om åtgärder som syftar till att åstadkomma rättelse av den objektsansvarige.

Regeringen ansåg att ett viktigt skäl för att precisera tillsynsbegrep- pet var att göra det enklare att skilja granskande från främjande verk- samhet. Tillsyn som enbart sker på grundval av bindande regler kan resultera i beslut om åtgärder. Dessa beslut har ofta sådana verk- ningar för enskilda att de bör kunna överklagas. Regeringen be- dömde ändå att det fortfarande bör vara möjligt, om det bedöms lämpligt, att ett tillsynsorgan i anslutning till tillsyn utför uppfölj- ning, utvärdering eller liknande på grundval av icke bindande krav. Men vid upptäckta brister bör myndigheten i sådana fall inte ha möj- lighet att vidta tvingande åtgärder (s. 18).

Vad som avses med tillsyn påverkar också tillsynsorganens arbete och de objektsansvarigas skyldigheter gentemot dessa. Om tillsyns- organet har rätt till tillträde till lokaler i samband med tillsyn måste det gå att avgöra om en viss åtgärd är tillsyn. Regeringen framhöll att lagar som reglerar tillsyn därför bör definiera vad som utgör tillsyn. En definition av tillsyn bör därmed kunna anpassas till respektive sektorsområde.

Regeringen kommenterade särskilt så kallade allmänna råd (s. 17). Allmänna råd kan utfärdas utan stöd av ett bemyndigande. Enligt 1 § författningssamlingsförordningen (1976:725) är allmänna råd gene- rella rekommendationer om tillämpningen av en författning som an- ger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Regeringen ansåg att det är viktigt att upprätthålla en tydlig skiljelinje mellan allmänna råd och bindande föreskrifter, men att allmänna råd kan tjäna som vägledning för hur föreskrifter ska tolkas eller tillämpas. Allmänna råd och nationella bedömningar kan för en del sektors- lagar också utgöra grund för tillsyn. Det kan till exempel gälla i de fall tillsynen utgår från ramlagstiftning eller regler av målkaraktär som exempelvis inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. I dessa fall utförs tillsynen för att lyfta fram förbättringsområden i före- byggande syfte eller för att höja kvaliteten i verksamheter. Regeringen framhöll att det då tydligt ska framgå att det endast är fråga om rekommendationer från tillsynsorganets sida.

Regeringen ansåg också att dokument som nationella handlings- planer, nationella mål som inte är reglerade i författning, avtal, poli- tiska uttalanden eller liknande inte bör kunna utgöra grund för till- syn. När en myndighet eller ett annat organ ska ges i uppdrag att

65

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

kontrollera eller följa upp sådana icke-bindande dokument bör detta inte kallas för tillsyn.

Flera remissinstanser uttryckte oro över att tillsynsutredningens definition exkluderade främjande och förebyggande arbete. Till ex- empel ansåg Socialstyrelsen att om tillsynsbegreppet snävas in måste det främjande arbetet stärkas genom preciserade rådgivningsupp- drag till myndigheterna. Socialstyrelsen såg dessutom en risk för att tillsynen över socialtjänsten skulle fokusera på formella krav och regler i stället för kvalitativa värden. Definitionen ansågs också ställa krav på mer detaljerade föreskrifter. Regeringen kommenterade detta och ansåg att behovet av mer detaljerade bindande föreskrifter noggrant måste vägas mot konsekvenser för företag och tillsyns- myndigheter i form av exempelvis administrativa kostnader.

För övrigt ansåg regeringen att det i allmänhet inte är lämpligt att tillsynsmyndigheten uppträder som konsult och ger råd om hur till- synsobjekten ska agera i specifika ärenden. Det kan till exempel bli svårt om tillsynsmyndigheten tidigare har lämnat mycket precisa råd i ärenden som sedan blir föremål för tillsyn. Men tillsynsmyndig- heten måste självklart kunna lämna upplysningar om gällande rätt. Inom vissa tillsynsområden kan skäl tala för att även rekommenda- tioner och vägledning ska vara en del av tillsynen (s. 18).

3.2.4Sanktioner bör vara proportionerliga

När det gäller ingripanden vid tillsyn gjorde regeringen följande be- dömning (s. 41):

Sanktioner vid tillsyn bör vara proportionerliga i förhållande till de kon- staterade bristerna. De olika möjligheter till sanktioner som är tillgäng- liga för ett tillsynsorgan bör därför kunna användas vid såväl mindre som mer allvarliga brister i en verksamhet. När en konstaterad brist är allvarlig bör verksamheten antingen kunna få sitt tillstånd återkallat eller, vid verksamhet som inte är tillståndspliktig, förbjudas.

Skälen för detta var bland annat att tillsynsorganet måste ha möjlig- het till någon form av ingripande som är effektivt och tydligt när en brist konstateras vid tillsyn. Men ingripanden har inte enbart ett be- straffande syfte. De ska även ha en framåtsyftande funktion och tillse att regler följs i framtiden. Samtidigt är det viktigt att tillsyns- organen kan ingripa mot regelöverträdelser som inte går att göra

66

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

ogjorda. Regeringen instämde med Tillsynsutredningen att syftena går att kombinera. Däremot föreslog regeringen inte någon generell reglering av sanktioner. Ingripandemöjligheterna ansågs i stället be- höva utformas efter de särskilda förutsättningar som finns på varje tillsynsområde.

Regeringen ansåg att tillsynsorganet bör ha författningsreglerade möjligheter till ingripanden vid mindre allvarliga överträdelser. Om det saknas sådana möjlighet kan det leda till att inget ingripande sker trots en konstaterad brist, eftersom den som utövar tillsynen inte vill vidta en alltför ingripande åtgärd. En gemensam beteckning på ett sådant lindrigt ingripande kan vara anmärkning. För en hög regel- efterlevnad på lång sikt är det viktigt att kontakterna mellan tillsyns- organen och de objektsansvariga sker med förtroende och respekt, vilket främjas av ett stort inslag av dialog. Innan ett ingripande kan det därför i vissa fall vara aktuellt med påpekanden och rekommen- dationer för att få till stånd en frivillig rättelse. Den som har utsatts för ett ingripande bör ha möjlighet att få detta överprövat. Det gäller även anmärkningar och motsvarande åtgärder.

Tillsynsorgan bör ha en möjlighet att besluta om föreläggande i enskilda fall. Möjligheten att utforma föreläggandet för att kunna styra beteendet hos den objektsansvarige bör vara vitt och i princip ansluta till tillsynens omfattning. Föreläggandets utformning skapar möjligheter för tillsynsorganet att anpassa ett ingripande efter vad som behövs ur sektorslagens perspektiv. Ett föreläggande bör kunna förenas med vite.

När en verksamhet som står under tillsyn förutsätter ett tillstånd av en myndighet, eller någon annan form av förhandsprövning, kan det bli aktuellt att återkalla tillståndet vid misskötsamhet. För verk- samheter som kan påbörjas utan förhandsprövning kan tillsynsorga- net meddela ett förbud mot att fortsätta verksamheten eller delar av den. Beslut av detta slag innebär att den tillsynspliktiga verksam- heten måste upphöra och utgör därför de allvarligaste ingripande- åtgärderna vid tillsyn. När det föreligger klara skäl för att återkalla ett tillstånd respektive att förbjuda en verksamhet, men där det av omständigheterna i det enskilda fallet framgår att det föreligger sär- skilda skäl att underlåta detta, kan en lämplig form av ingripande vara att utfärda en varning.

67

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

Regeringen bedömde även att tillsynsorgan bör ha möjlighet att ålägga en objektsansvarig ett ansvar för att utöva egenkontroll av sin verksamhet. Egenkontroll kan ge incitament för regelefterlevnad.

3.2.5Sanktionsavgifter som komplement i vissa fall

Som redan nämnts föreslog Tillsynsutredningen att en generell sanktionsavgift, kallad tillsynsbot, skulle införas som ett komple- ment till de svagare ingripandena anmärkning och varning. Förslaget kritiserades allmänt av remissinstanserna. Tillsynsboten ansågs ha påtagliga inslag av rättskipning (ett straff) och det ifrågasattes därför om sådana beslut borde fattas av myndigheter. Regeringen gick hel- ler inte vidare med förslaget.

Regeringen framhöll att en sanktionsavgift är en ekonomisk sank- tion som vanligen riktar sig mot en konstaterad överträdelse av en författningsbestämmelse. Sanktionsavgifter kan vara repressiva eller vinstbegränsande, eller både och. För att fastställa sanktionsavgifter används ofta schabloner. Det är antingen tillsynsmyndigheten eller en domstol som beslutar om en sanktionsavgift. Sanktionsavgifter anses inte ingå i det straffrättsliga systemet och det finns därför i princip inga krav på att avgiften ska utformas i enlighet med de all- männa principer som gäller för straffrätten. Sanktionsavgift bör ses som ett komplement till övriga ingripandemöjligheter och användas för att i enskilda fall kunna nyansera dem.

Utformningen av en sanktionsavgift vid tillsyn bör uppfylla de principer om sanktionsavgifters användningsområde och utform- ning som angavs i förarbetena till bestämmelsen om förverkande i

36kap. 4 § brottsbalken (prop. 1981/82:142 s. 77). Enligt dessa prin- ciper bör sanktionsavgifter användas inom områden där regelöver- trädelser är särskilt frekventa eller där det är särskilt svårt att beräkna storleken av den vinst eller besparing som uppnås i det enskilda fal- let. Avgifter bör endast förekomma inom speciella och klart avgrän- sade rättsområden där det relativt lätt kan fastställas om en överträ- delse har inträffat eller inte. Sanktionsavgifter bör kunna beräknas utifrån parametrar som gör det möjligt att i förväg förutse och fast- ställa avgiftens storlek. När storleken på avgiften ska bestämmas bör hänsyn tas till olika omständigheter, till exempel överträdelsens art. Beslut om sanktionsavgifter vid tillsyn måste kunna överklagas.

68

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

Om avgiftsskyldigheten ska bygga på ett strikt ansvar bör det förutsättas att det finns starkt stöd för en presumtion (erfarenhets- mässigt grundat antagande) om att överträdelser inte kan före- komma annat än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet. Avsteg från principen om ett strikt ansvar kan även behöva göras.

3.3IVO inrättades 2013 genom en reform i två steg

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bildades 2013 som ett re- sultat av regeringens reform om en samordnad tillsyn över social- tjänst och hälso- och sjukvård. Arbetet inleddes 2004 när regeringen tillsatte en utredning med uppdrag att se över organisationen av den statliga tillsynen inom socialtjänstens område och överväga föränd- ringar i såväl organisation som ansvarsfördelning.

3.3.1Utredningen om statens tillsyn inom socialtjänsten

De 21 länsstyrelserna ansvarade vid den här tidpunkten för den ope- rativa tillsynen över socialtjänsten. Utredningar och granskningar hade under många år pekat på problem med bristande enhetlighet och bedömningar i tillsynen, men även brist på eller avsaknad av till- syn inom vissa av socialtjänstens områden. Det fanns även stora bris- ter i tillsynen av enskilt drivna verksamheter, vilken kommunerna ansvarade för.

Utredningen om tillsynen inom socialtjänsten framförde i sitt be- tänkande Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (SOU 2007:82) bland annat att det ställs särskilda krav på verksamhet som innebär myndighetsutövning. Därför bör det också ställas särskilda krav på statens tillsyn. Tillsyn av att lagstiftningen tillämpas på ett riktigt sätt och på det sätt som har varit avsikten enligt riksdagsbeslut är också en viktig demokrati- och rättssäkerhetsfråga och en grundförutsättning för den politiska legitimiteten för den vård och omsorg som sam- hället erbjuder. Därför är det viktigt att tillsynsmyndigheter agerar och uppfattas agera på ett rättssäkert sätt. Deras bedömningar bör vara enhetliga över landet och likvärdiga för alla.

Utredningen menade samtidigt att tillsyn över socialtjänst och hälso- och sjukvård inte går att byråkratisera alltför mycket. Det är inte möjligt att i alla led skapa formaliserade rutiner för hur männi-

69

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

skor ska vårdas och behandlas. Därför ansågs tillsynen behöva bygga på en professionell förvaltningsmodell utifrån handläggare och per- sonal med expertkunskap inom det område som de är verksamma. Medborgarna ska uppfatta besluten som legitima eftersom de vilar på kunskap och kompetens.

Utredningen angav också några principiella utgångspunkter för tillsynen. Tillsynen ska vara stark, tydlig, mindre sårbar, samordnad, strukturerad och effektiv.

En stark tillsyn betyder att tillsynsmyndigheten har effektiva be- fogenheter och sanktionsmöjligheter om brister inte korrigeras, rätt kompetens, ändamålsenliga tillsynsmetoder och tillräckliga resurser.

En tydlig tillsyn betyder att tillsyn ges en tydlig definition. Till- syn är att kontrollera och stödja efterlevnaden av mål och bestäm- melser i lag, förordning och föreskrift. Samtidigt ska tillsynsmyn- dighetens uppgifter renodlas och ha fokus på tillsyn och tillstånd.

En mindre sårbar tillsyn betyder att den operativa tillsynens kom- petens och resurser är så stora att tillsynens kvalitet och omfatt- ning inte blir lidande av tillfälliga vakanser.

En samordnad tillsyn innebär att tillsynen av socialtjänsten och hälso- och sjukvården slås ihop hos en tillsynsmyndighet och in- tegreras såväl organisatoriskt som metodmässigt.

En strukturerad tillsyn bedrivs systematiskt på ett enhetligt och likvärdigt sätt över landet genom att ha samma arbetssätt, meto- der och bedömningskriterier.

En effektiv tillsyn utövas med långsiktig planering, tydlig priori- tering och är strategisk, kompetent, tillgänglig och professionell.

Utredningen föreslog att länsstyrelsernas tillstånds- och tillsyns- verksamhet inom socialtjänsten i ett första steg skulle föras över till Socialstyrelsen och där integreras med myndighetens sex regionala tillsynsenheter för hälso- och sjukvård. I ett andra steg skulle en renodlad tillsynsmyndighet bildas genom att bryta ut hela tillsyns- verksamheten från Socialstyrelsen.

Utredningen angav flera argument för en renodlad tillsynsmyn- dighet. Ett argument var att det bör finnas en tydlig gränslinje mellan

70

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

kunskapsutveckling och tillsyn. Ett annat var att det finns risk för konflikter till följd av Socialstyrelsens olika uppdrag och roller. Genom sin normerande roll utfärdar Socialstyrelsen föreskrifter och allmänna råd. Myndigheten ger också ut riktlinjer, följer upp och ut- värderar verksamheter och beviljar olika typer av statsbidrag. Samti- digt ska Socialstyrelsen genom tillsyn granska att verksamheterna följer vad myndigheten har fastställt ska gälla.

3.3.2Länsstyrelsernas tillsyn förs över till Socialstyrelsen

Regeringen valde att genomföra förändringen i två steg för att inte fördröja en reform som ansågs angelägen. I propositionen Samord- nad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (prop. 2008/09:160) som läm- nades till riksdagen i mars 2009 behandlades steg ett i förändringen. Här avgav regeringen flera motiv för att förändra statens styrning av tillsynen över socialtjänsten. Utöver de allvarliga bristerna i tillsynen och bristande enhetlighet var motiven bland annat att länsstyrelser- nas prioritering av tillsynen var för varierande och att samarbetet dem emellan var för begränsat. Regeringen hade också svårt att styra den splittrade organisationen.

Regeringen instämde i utredningens principiella utgångspunkter för tillsynen och tillade bland annat att en samlad tillsyn ger bäst förutsättningar för att klara en ökad privatisering och mångfald av utförare inom vård och omsorg.20 Det är viktigt att kvaliteten i verk- samheterna följs noga och att eventuella problem åtgärdas effektivt, oberoende av om verksamheterna bedrivs i kommunal eller enskild regi. En samlad tillsyn ger också bäst förutsättningar för att upp- märksamma svagheter i vårdkedjan mellan kommuner, landsting och andra utförare.

Däremot såg regeringen behov av ytterligare underlag för att be- döma om det var lämpligt att skilja på normering och tillsyn inom hälso- och sjukvården, vilket utredningen inte hade utrett. Reger- ingen hänvisade också till att förändringen skulle utvärderas för att ge underlag för överväganden om ytterligare steg.

Riksdagen beslutade i maj 2009 att länsstyrelsernas tillsyn och tillståndsgivning enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS,

20Prop. 2008/09:160 s. 41 f.

71

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

skulle föras över till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen fick även ansvar för tillsyn över de institutioner som Statens institutionsstyrelse dri- ver. Den första delen av reformen trädde i kraft den 1 januari 2010.21

3.3.3Förändringen utvärderades innan IVO bildades

Statskontoret fick i anslutning till organisationsförändringen i upp- drag att utvärdera och bedöma hur väl Socialstyrelsens förändrings- arbete uppfyllde reformens syfte och mål. Enligt Statskontoret hade tillsynen inte fått någon tydlig särställning i relation till myndighe- tens andra åtaganden, och resursfördelningen till tillsynen var inte tillräckligt transparent. Socialstyrelsen saknade även styrmodeller, system och rutiner som var anpassade för att effektivt kunna styra, prioritera, handlägga och följa upp tillsynens ärenden och stora ären- devolymer.

Statskontoret bedömde att en ny inspektionsmyndighet skulle ha bättre förutsättningar att från start anpassa sina interna styrmodeller samt ärende- och uppföljningssystem till sin myndighetsutövande roll. Det skulle också bli tydligare för huvudmännen vem som an- svarade för tillsyn respektive att återföra kunskap från iakttagelserna i tillsynen. Statskontoret såg heller inga hinder för att separera tillsyn och normering. Däremot såg myndigheten en risk för att organisa- tionsförändringen inledningsvis skulle kunna medföra inkörnings- problem och effektivitetsförluster.22

Socialdepartementet tog därefter fram departementsprome- morian Inspektionen för vård och omsorg – en ny effektiv tillsynsmyn- dighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst (Ds 2012:20). I denna föreslogs att tillsyns- och tillståndsverksamhet enligt socialtjänst- lagen, LSS och patientsäkerhetslagen (2010:659) skulle föras till en ny myndighet.23 Efter förslag i propositionen Inspektionen för vård och omsorg – en ny tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och social- tjänst (prop. 2012/13:20) inrättades IVO den 1 juni 2013.24 I propo- sitionen föreslog regeringen de lagändringar som var nödvändiga för

21Bet. 2008/09:SoU22, rskr. 2008/09:259.

22Statskontoret (2012). Utvärdering av tillsynsreformen – Samordnad tillsyn över socialtjänst och hälso- och sjukvård. (Rapport 2012:11).

23Ansvarssystemet för hälso- och sjukvården ändrades genom patientsäkerhetslagen (2010:659) den 1 januari 2011.

24Bet. 2012/13: SoU5, rskr. 2012/13:116. En särskild utredare (dir. 2012:67) fick i juni 2012 i uppgift att genomföra bildandet av myndigheten.

72

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

att föra över tillsynen från Socialstyrelsen till IVO, men inga mate- riella lagändringar.

3.4Tillsynsbegreppet och tillsynsrollen på det sociala området

En viktig del i reformen var att införa en legaldefinition av tillsyn i socialtjänstlagen och LSS.25 Frågan om begreppets innebörd och av- gränsningen mot information, rådgivning, kunskapsförmedling, uppföljning och utvärdering hade genom åren behandlats i många sammanhang. Tillsynsbegreppet och tillsynsrollen behandlades i den proposition som avsåg det första steget av reformen, Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (prop. 2008/09:160).

3.4.1Tillsynsbegreppet möjliggör även granskning mot mål

Utredningen om tillsyn inom socialtjänsten föreslog en lagfäst defi- nition av tillsynsbegreppet. Utredningen ansåg också att det med hänvisning till utformningen av lagstiftningen på det sociala området (ramlagstiftning) var nödvändigt med en något bredare definition av begreppet tillsyn än den som Tillsynsutredningen hade förordat. Det ansågs också viktigt att begreppet var gemensamt för verksamhet en- ligt socialtjänstlagen, LSS och hälso- och sjukvård eftersom utred- ningen också hade föreslagit en gemensam tillsynsmyndighet.

I propositionen instämde regeringen i detta och ansåg att det var viktigt att innebörden av tillsyn är tydlig och kan förstås av både de som utövar och berörs av tillsynen. Det krävs för att tillsynen ska bli trovärdig och rättssäker, men även bidra till att ge rätt förväntningar på vad tillsynen ska åstadkomma. En definition av tillsyn skulle också göra det lättare att förhålla sig till andra begrepp. Det ansågs viktigt att skilja på tillsyn och andra uppgifter som följer av att utöva tillsyn, den så kallade tillsynsrollen (se avsnitt 3.4.4).26

Många remissinsatser hade önskat att definitionen av tillsyn även skulle omfatta rådgivning, vägledning och information. Regeringen var av annan åsikt och anförde att det skulle göra det oklart vad som

25Det infördes också i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om- råde, LYHS.

26Prop. 2008/09:160 s. 71.

73

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

är tillsyn och vad som är andra uppgifter i tillsynsmyndighetens upp- drag.27 Krav på åtgärder med stöd i författning skulle blandas ihop med dialog, förbättringsområden, vägledning eller information. Upp- följningar, kartläggningar, seminarier och deltagande i nätverk skulle jämställas med tillsynsinsatser. Då blir det otydligt och svårt för var och en att förstå vad som är vad. Den som utövar tillsyn måste veta vad som är tillsyn, så att resurserna kan disponeras mer effektivt.

Tillsyn av verksamhet enligt socialtjänstlagen, LSS och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skulle därför definitionsmässigt innebära granskning av att verksam- heten uppfyller de krav och mål som framgår av lagar och andra före- skrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana före- skrifter. Regeringen hänvisade här till sin kommande tillsynsskrivelse där det skulle klargöras att tillsynsbegreppets innehåll måste kunna anpassas till respektive sakområde (se avsnitt 3.2.3).28

Tillsynsbegreppet ska möjliggöra tillsyn med ett kontrollerande men även ett förebyggande och främjande syfte, menade regeringen. Tillsynsmyndigheten skulle därför komma att granska

dels hur utförare sköter sina åligganden i förhållande till krav i lagar och andra föreskrifter

dels hur man lever upp till mål och målliknande föresatser i lagen.

I det första fallet handlar det framför allt om inspektioner. Före- läggande, återkallelse av tillstånd och förbud ska få användas endast när verksamheten inte uppfyller krav i lagar och andra föreskrifter. Vid granskning mot mål handlar det mer om en förebyggande och främjande tillsyn som inte kan kopplas till sanktioner. Det blir mer fråga om att peka på förbättringsåtgärder, ge råd och vägledning.29

Regeringen framhöll att om tillsyn enbart omfattar granskning mot de krav i lagar, förordningar och föreskrifter men inte andra icke bindande anvisningar och mål, skulle möjligheterna minska att komma till rätta med problem som är svåra att reglera med nuva- rande lagars utformning.30

Legaldefinitionen av tillsyn anges i 13 kap. 2 § socialtjänstlagen:

27Prop. 2008/09:160 s. 75 f.

28Prop. 2008/09:160 s. 68. Propositionen lades den 12 maj 2009 och tillsynsskrivelsen den

17december 2009.

29Prop. 2008/09:160 s. 73.

30Prop. 2008/09:160 s. 74.

74

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

Tillsyn enligt denna lag innebär granskning av att den verksamhet som avses i 1 § uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som meddelats med stöd av sådana föreskrifter.

Definitionen anges i 26 § LSS på motsvarande sätt, men med ett tillägg. Tillsyn innebär även att granska att den som har meddelats tillstånd fortlöpande uppfyller kraven.

I författningskommentaren till 13 kap. 2 § socialtjänstlagen anges att när det gäller tillsyn enligt lagens målbestämmelser så bör tydliga bedömningskriterier, allmänna råd, riktlinjer och vägledningar tjäna som verktyg. Även nationella riktlinjer, nationella kvalitetsindikato- rer, register och statistik sam öppna jämförelser kan ligga till grund för tillsynen. Tillsynen kan utföras både som verksamhetstillsyn och som individtillsyn i de fall tillsynsmyndigheten finner skäl för granskning. Bestämmelsen ger tillsynsmyndigheten möjlighet att granska hur ärendehandläggning och faktiskt utförande av olika in- satser har gått till. Myndigheten kan även granska pågående ärende- handläggning eller en pågående insats.31

3.4.2Detaljerade regler för att underlätta tillsyn inte önskvärt

Regeringen ansåg att ramlagstiftningen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården väl svarar mot ett behov av ett flexibelt regel- system och inskärpte vikten av att införandet av en tillsynsdefinition inte fick leda till ökad detaljreglering enbart för att underlätta tillsyn. Regeringen framhöll också att målbestämmelser inom socialtjänst och hälso- och sjukvård inte är möjliga att konkretisera genom före- skrifter i alla delar. Det finns även förhållanden som är olämpliga att reglera i författning. I arbetet med tillsyn som rör regler av mål- karaktär bedömde regeringen att allmänna råd och bedömnings- kriterier skulle bli särskilt viktiga redskap.

3.4.3Definitionen möjliggör granskning av system

Regeringen framhöll att tillsynsdefinitionen på det sociala området möjliggör granskning av olika slags system som kan påverka rätts- tillämpningens och insatsernas utformning. Enligt socialtjänstlagen

31Prop. 2008/09:160 s. 111 f.

75

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

ska till exempel kommunen planera sina insatser för äldre och för människor med fysisk och psykisk funktionsnedsättning. I plane- ringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra sam- hällsorgan och organisationer. Därför ingår det enligt regeringen i tillsynsmyndighetens uppgifter att både granska hur kommuner samverkar med andra och att främja sådan samverkan i syfte att upp- nå individuellt väl anpassade insatser och behandlingsprogram av god kvalitet.

Tillsynsmyndigheten ska även granska hur kommunerna planerar både nu och för framtiden för att människor ska få de insatser de har rätt till. I förlängningen kan kommunen påföras en särskild avgift om den inte inom skälig tid kan verkställa gynnande beslut. Att granska system kan även avse att titta närmare på hur kommunen arbetar för att täcka utbildningsbehov eller att granska vilka krav kommunen ställer vid upphandling och när avtal sluts med andra om att utföra uppgifter.32

3.4.4Även tillsynsrollen definierades i lag

Regeringen delade den uppfattning som hade kommit till uttryck i ett antal utredningar att tillsyn inte kan vara rådgivning. Men det innebär inte att de som utövar tillsyn enbart ska ägna sig åt att granska, framhöll regeringen. I tillsynsmyndighetens uppgifter måste även rymmas andra aktiviteter som kompletterar tillsynen med syfte att vara lärande, förebyggande och stödjande. Rådgivning och vägled- ning är sådana uppgifter, liksom att följa upp att brister och missför- hållanden åtgärdas samt att förmedla den kunskap och de erfarenheter som tillsynen ger. Regeringen föreslog därför att tillsynsmyndig- hetens uppgifter på området även ska rymma dessa uppgifter, men underströk återigen att det inte får råda något tvivel om vad som är en granskning av regelefterlevnad och vad som är råd och förslag på förbättringsområden.33 Även tillsynsrollen skulle därför behöva pre- ciseras i lagen.

Regeringen ansåg att det uppdrag som länsstyrelserna hade haft om att ge råd till handläggare om hur de ska handla i ett enskilt fall inte på samma sätt borde vara en uppgift för tillsynsmyndigheten.

32Prop. 2008/09:160 s. 74.

33Prop. 2008/09:160 s. 78.

76

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

Tillsynsmyndigheten måste självklart kunna lämna upplysningar om vilka regler som gäller i ett visst fall, eller bistå med råd om hur och var man kan finna vägledning i ett konkret fall. Detta måste alltså anses vara en del av tillsynsrollen. Däremot är det inte lämpligt att tillsynsmyndigheten uttalar sig om hur ett ärende ska handläggas. Granskning i pågående ärenden får heller inte inkräkta på kommu- nens myndighetsutövning (jfr 11 kap. 7 § regeringsformen).

En viktig uppgift ansågs vara att anordna konferenser, seminarier och liknande i syfte att sprida erfarenheter från tillsynen.

Tillsynsrollen definieras sedan dess i socialtjänstlagen och LSS.34 Den innebär att IVO inom ramen för sin tillsyn ska

lämna råd och ge vägledning

kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps

förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom tillsynen

informera och ge råd till allmänheten.

Av författningskommentaren till bestämmelsen framgår att den pre- ciserar övriga uppgifter med nära samband med den tillsyn som ska utföras av tillsynsmyndigheten, tillsynsrollen.35 Där anges också att i den mån allmänheten vänder sig till tillsynsmyndigheten i ett ärende som kan bli föremål för tillsyn, är den vägledning och de råd som tillsynsmyndigheten förmedlar en del i tillsynsrollen. Även råd till socialnämnder och de som utför socialtjänstinsatser i enskild eller offentlig regi ingår därmed i tillsynsrollen om denna har samband med tillsynen.36

3.5Närmare om IVO:s uppdrag och tillsynsområde

IVO:s huvudsakliga uppgifter enligt instruktionen är att svara för tillsyn inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verksamhet, socialtjänst samt verksamhet enligt LSS. IVO ska också svara för tillståndsprövning inom dessa områden.37 Tillsynen över socialtjänst

3413 kap. 3 § SoL och 26 a § LSS.

35I författningskommentaren står det Socialstyrelsen. Vi har bytt ut det till tillsynsmyndig- heten för att undvika missförstånd. Kommentaren gäller IVO från juni 2013.

36Prop. 2008/09:160 s. 112. Författningskommentaren till 13 kap. 3 § socialtjänstlagen.

371 § förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg.

77

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

och verksamhet enligt LSS regleras i 13 kap. socialtjänstlagen och i 25–26(i) §§ LSS.

3.5.1Tillsynens syfte och generella krav på verksamheten

I instruktionen anger regeringen syftet med IVO:s tillsyn och ett antal generella krav på verksamheten. Syftet med tillsynen är att granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. Ett patient- och brukarperspektiv ska genomsyra tillsynen. Villkor och förhållanden för kvinnor och män, flickor och pojkar ska särskilt be- lysas.

Verksamheten ska bedrivas strategiskt och effektivt samt på ett enhetligt sätt i landet. Tillsynen ska planeras och genomföras med utgångspunkt i egna riskanalyser om inte annat följer av lag, förord- ning eller särskilt beslut från regeringen. Tillsynen ska även innefatta kontroll av hur verksamheterna fullgör sin skyldighet att bedriva egenkontroll. Tillsynens resultat ska redovisas till de granskade verksamheterna och berörd region eller kommun.

IVO ska varje år lämna en rapport till regeringen med en sam- manfattande analys av arbetet med tillsyn, klagomål enligt patient- säkerhetslagen och tillståndsprövning det gångna verksamhetsåret. Rapporten ska innehålla de viktigaste iakttagelserna, de åtgärder som myndigheten har vidtagit med anledning av uppmärksammade bris- ter och slutsatser av tillsynen. Olika tillsynsområden ska redovisas separat.

IVO ska även samverka med andra berörda myndigheter i syfte att uppnå ett effektivt kunskaps- och erfarenhetsutbyte i arbetet med tillsyn, styrning med kunskap och regelgivning.

3.5.2Området för IVO:s tillsyn enligt lagstiftningen

IVO har tillsyn över socialtjänsten och verksamheten vid de institu- tioner och hem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS).38 Be- greppet socialtjänst förekommer i åtskilliga bestämmelser i social-

38SiS verksamhet omfattar i huvudsak vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, och lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU.

78

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

tjänstlagen, men definieras inte där. Av bland annat förarbetsutta- landen framgår att man med socialtjänst avser all verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, oavsett driftsform. Hit räknas bland annat biståndsinsatser enligt socialtjänstlagen, handläggning av ären- den enligt föräldrabalken (1949:381), verksamhet i hem för vård eller boende samt verksamhet som bedrivs med stöd i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM.39

Tillsynen omfattar bland annat myndighetsutövning, till exempel ärendehandläggning, hur kommunerna bedriver uppsökande verk- samhet, hur kommunerna tar hand om anmälningar om missförhål- landen samt själva utförandet av insatserna.40

Tillsyn över enskild verksamhet avser verksamhet som det krävs tillstånd för, men även verksamhet som en kommun genom avtal har överlämnat till enskild att utföra samt annan verksamhet som kom- munen upphandlar tjänster från för att fullgöra sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen.41 Även verksamheter som inte är tillstånds- pliktiga eller anmälningspliktiga står alltså under tillsyn av IVO.

IVO har även tillsyn över all verksamhet som bedrivs enligt LSS, alltså både tillståndspliktig och anmälningspliktig verksamhet samt verksamhet som varken är tillstånds- eller anmälningspliktig. Till- synen omfattar både myndighetsutövning och själva utförandet av insatserna.

3.5.3IVO:s befogenheter i tillsynen

IVO har ett antal befogenheter i sin tillsyn.42 Den som står under tillsyn är skyldig att på begäran av IVO lämna över handlingar och annat material som rör verksamheten samt lämna de upplysningar och annat material som inspektionen behöver för sin tillsyn, men även bistå med hjälp vid inspektionen.

IVO har rätt att inspektera verksamhet som står under dess till- syn. Denna rätt gäller även den som IVO förordnar att inspektera. Den som utför inspektionen har rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används för verksamheten. För tillträde till bo-

39Se prop. 1979/80:1, Del A s. 153 och prop. 2000/01:80 s. 136.

40Jfr prop. 2008/09:160 s. 111.

4113 kap. 1 § socialtjänstlagen.

4213 kap. 5–7 §§ socialtjänstlagen och 26 c–e §§ LSS.

79

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

städer krävs att den eller de som bor där lämnar sitt samtycke. Den som utför inspektionen har rätt att tillfälligt omhänderta handlingar och annat material som rör verksamheten, och har även rätt att få den hjälp av Polismyndigheten som behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

När det gäller IVO:s möjligheter att ingripa mot brister med verktygen föreläggande, förbud och återkallelse av tillstånd beskrivs dessa i kapitel 5. Ingripande med särskild avgift vid utebliven verk- ställighet av biståndsbeslut eller sådana domar behandlas i kapitel 6.

3.6Socialstyrelsens roll på socialtjänstområdet

I och med att IVO bildades har Socialstyrelsens uppgifter renodlats. Utöver att Socialstyrelsens uppgifter bland annat är ett viktigt stöd för tillsynen, är de även ett viktigt komplement till IVO:s uppgift att förmedla kunskap och erfarenheter från tillsynen. Vi beskriver där- för översiktligt Socialstyrelsens uppdrag och särskilt myndighetens ledningsföreskrift och statens kunskapsstyrning som bland annat omfattar socialtjänsten.

3.6.1Kunskapsmyndighet för vård och omsorg

Socialstyrelsen är förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, tandvård, socialtjänst, stöd och service till vissa personer med funktionsned- sättning samt frågor om alkohol och missbruksmedel. Myndigheten ska också bistå regeringen med underlag och expertkunskap för verksamhetsområdets utveckling. Socialstyrelsen ska bland annat

genom kunskapsstöd och föreskrifter bidra till att hälso- och sjukvård och socialtjänst bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet

ansvara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling inom sitt verksamhetsområde

80

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

följa, analysera och rapportera om hälsa, hälso- och sjukvård, socialtjänst samt stöd och service till vissa personer med funk- tionsnedsättning genom statistikframställning, uppföljning, ut- värdering och epidemiologiska studier.43

Socialstyrelsen ansvarar för föreskrifter och allmänna råd inom sitt område och kungör sina föreskrifter i Gemensam författningssam- ling avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel, folkhälsa

m.m.(HSLF-FS). Riktlinjer, rekommendationer och vägledningar är uttryck för myndighetens roll på området där även andra typer av kunskapsunderlag och kunskapsstöd ingår.

3.6.2Föreskriften om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete

Regeringen bedömde i tillsynsskrivelsen att tillsynsorgan bör ha möjlighet att ålägga en objektsansvarig ett ansvar för att utöva egen- kontroll av sin verksamhet eftersom den kan ge incitament för regel- efterlevnad. IVO:s tillsyn ska också innefatta kontroll av hur verksam- heterna fullgör sin skyldighet att bedriva egenkontroll. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) är därför central i tillsynen.

I flera lagar på området finns likalydande bestämmelser om att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utveck- las och säkras.44 SOSFS 2011:9 har därför fått ett brett tillämpnings- område. Den gäller för hela hälso- och sjukvården, hela socialtjänsten och all verksamhet enligt LSS. Den gäller både vid myndighetsutöv- ning, till exempel ärendehandläggning, och vid genomförandet av vård, omsorg och andra insatser. Definitionen av kvalitet i föreskrif- ten utgör utgångspunkten för ledningssystemet.45

Kvalitet definieras där som att en verksamhet uppfyller de krav och mål som gäller för verksamheten enligt

lagar och andra föreskrifter om hälso- och sjukvård, socialtjänst och stöd och service till vissa funktionshindrade och

43Förordning (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen.

445 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), 16 § tandvårdslagen (1985:125), 3 kap. 3 § socialtjänstlagen och 6 § LSS.

45Se Handbok för tillämpningen av föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om led- ningssystem för systematiskt kvalitetsarbete, s. 11–12.

81

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter.46

Ledningssystemet är verktyget som används för att uppnå kvalitet i verksamheten. Det möjliggör ordning och reda så att händelser som kan leda till vårdskador, missförhållanden eller andra avvikelser från de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter kan förebyggas.

Den som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt LSS ska an- svara för att det finns ett ledningssystem för verksamheten. Led- ningssystemet ska innehålla de processer och rutiner som behövs för att utveckla och säkra kvaliteten i verksamhetens samtliga delar. Den som bedriver verksamheten ska med stöd av ledningssystemet pla- nera, leda, kontrollera, följa upp, utvärdera och förbättra verksam- heten.47 Även andra föreskrifter innehåller ofta ett kapitel om led- ningssystem, där det hänvisas till SOSFS 2011:9.

3.6.3Kunskapsstyrning av vård och omsorg

Staten har över en längre period ökat sin kunskapsstyrning av kom- munala och regionala verksamhetsområden.48 Kunskapsstyrning används bland annat i syfte att stärka verksamheternas kvalitet och likvärdighet. Kunskapsstyrning kombinerar i regel olika styrmedel som syftar till att utveckla, sprida och tillämpa kunskaper om vad som ger effekt i en specifik verksamhet eller i förhållande till en viss målgrupp.

Det är vanligast att kunskapsstyrning sker genom icke-bindande styrmedel som olika typer av kunskapsstöd. Det kan till exempel vara vägledningar, beslutsstöd, handböcker, rekommendationer och riktlinjer. Statlig kunskapsstyrning kan även förekomma i form av bindande föreskrifter. Även uppföljning och återföring av informa- tion är en viktig del för att utveckla kunskap. Det är också vanligt med finansiella styrmedel, såsom riktade statsbidrag för satsningar på kunskaps- och metodutveckling i kommunal verksamhet.

462 kap. 1 § SOSFS 2011:9.

47Bestämmelser om egenkontroll finns i 5 kap. 2 § SOFS 2011:9.

48Statskontoret (2023). Att styra de självstyrande. En analys av statens styrning av kommuner och regioner, s. 29. (Rapport 2023:7).

82

SOU 2024:25

Statlig tillsyn över socialtjänsten

Socialstyrelsen utgör navet i den statliga kunskapsstyrningen

I promemorian En samlad kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård och socialtjänst (Ds 2014:9) definieras kunskapsstyrning som de olika former av kunskapsstöd och bindande föreskrifter som statliga myndigheter ansvarar för och som riktar sig mot huvudmännen och den verksamhet dessa ansvarar för. Kunskapsstyrning ses där som en förutsättning för en evidensbaserad praktik, det vill säga att ge vård och insatser som baseras på bästa tillgängliga kunskap.

I departementspromemorian konstateras att samverkan mellan myndigheter underlättas om ansvarsfördelningen är tydlig. Oklar- heter och dubbelarbete leder till ineffektivitet och försvårar sam- verkan. Det kan leda till att kommunikationen med kommunsektorn blir otydlig. Regeringen såg ett behov av justeringar av myndighe- ternas uppdrag för att skapa tydligare gränssnitt för att underlätta samverkan. Socialstyrelsen sågs som nav i den statliga kunskapsstyr- ningen dels genom befintliga uppgifter, dels genom nya uppgifter inom kunskapsstyrning och samverkan. Genom en ny förordning skapades ett ramverk och system för den statliga kunskapsstyr- ningen.49 De tio statliga myndigheter som har i uppdrag att styra med kunskap eller som har centrala roller för att bidra till att ta fram underlag för sådan styrning ska samverka i Rådet för styrning med kunskap. Här ingår bland andra IVO.50

Kunskapsstyrningen ska vara samordnad och effektiv

Enligt förordningen om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst ska styrningen med kunskap vara sam- ordnad, effektiv och anpassad till de behov huvudmän och olika pro- fessioner har inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.51

En samordnad kunskapsstyrning innebär att den ska vara sam- stämd. Myndigheter ska inte sprida motstridiga budskap eller med-

49Förordning (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst.

50De tio myndigheterna är E-hälsomyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Inspektionen för vård och omsorg, Läkemedelsverket, Myndig- heten för delaktighet, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Socialstyrelsen, Sta- tens beredning för medicinsk och social utvärdering och Tandvårds- och läkemedelsförmåns- verket.

512 § förordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst.

83

Statlig tillsyn över socialtjänsten

SOU 2024:25

dela föreskrifter som inte är koordinerade med andra myndig- hetsföreskrifter. Det är viktigt att staten ”talar med en röst”. Det ökar också överskådligheten och tillgängligheten för de som har nytta av och berörs av olika kunskapsstöd och föreskrifter.

En effektiv kunskapsstyrning innebär att den ska kunna tillämpas i verksamheterna och innebära ett verkligt stöd i arbetet med en evidensbaserad praktik. Den ska snabbt vara tillgänglig för de som har behov av den och den ska vara anpassad till innehåll och form.52

52Ds 2014:9 s. 97.

84

4Tillsynens omfattning och inriktning

I det här kapitlet beskriver vi IVO:s organisation, tillsynsområden och tillsynsobjekt på socialtjänstens område samt tillsynens omfatt- ning och hur den har varit inriktad de senaste åren. Vi beskriver också de beslut som IVO fattar som ett första steg i tillsynen. Flera frågor i utredningens direktiv rör privata utförare. En central del i kapitlet är därför att beskriva förekomsten av privata utförare av social omsorg och några skillnader mellan offentlig och privat drift. Därutöver beskriver vi översiktligt IVO:s förändringsarbete för att utföra tillsynen effektivare och mer enhetligt samt några av de syn- punkter på tillsynen som kommuner och privata utförare har fram- fört till oss. Tillsynen över kommunernas beslut om insatser och bi- stånd som inte har verkställts inom skälig tid behandlar vi i sin helhet i kapitel 6.

4.1IVO:s organisation och verksamhetsindelning

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är en enrådighetsmyndig- het med insynsråd och internrevision. IVO:s verksamhet är organi- serad i tio avdelningar, generaldirektörens stab och några särskilda funktioner som bland annat chefsjurist och avdelningsjurister.1 Myndigheten har totalt cirka 780 anställda. De största yrkesgrup- perna är inspektörer och utredare.2 Socialtjänst är det ena av myn- dighetens två verksamhetsområden.

1Arbetsordning för Inspektionen för vård och omsorg. Ändrad 2023-12-13. (Dnr 1.1.3- 43620/2023).

2IVO:s årsredovisning 2022.

85

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

4.1.1En regional tillsynsorganisation

Sex av myndighetens tio avdelningar är tillsynsavdelningar med en regional organisation. De finns i Umeå (avdelning nord), Örebro (avdelning mitt), Jönköping (avdelning sydöst), Göteborg (avdel- ning sydväst), Malmö (avdelning syd) och Stockholm (avdelning öst). Avdelning öst och mitt är störst utifrån tilldelad budget. Samt- liga tillsynsavdelningar ansvarar för tillsyn över verksamheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, tillsyn över legitimerad personal, prövning av enskildas klagomål enligt patientsäkerhets- lagen (2010:659) samt anmälningar enligt lex Sarah och lex Maria med mera.

Utgångspunkten är att varje avdelning utför tillsyn och hanterar ärenden inom sitt geografiska ansvarsområde. Vid behov ska de bi- dra i handläggningen av myndighetens samlade ärendemängder.

Tillsynsavdelningarna svarar för sin organisering. De består av enheter som är uppdelade på hälso- och sjukvård och socialtjänst. Varje avdelning har en eller två enheter för socialtjänst. I ett par fall hanterar ytterligare en enhet båda verksamhetsområdena.

Vissa uppgifter hanteras på en av tillsynsavdelningarna för hela myndighetens räkning. Exempelvis hanterar avdelning öst ägar- och ledningsprövning enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Avdelning sydöst handlägger kommunernas rapportering av ej verk- ställda beslut.

4.1.2Myndighetsövergripande avdelningar i Stockholm

Generaldirektörens stab, avdelningen för tillståndsprövning, avdel- ningen för analys och avdelningen för verksamhetsstöd finns på kontoret i Stockholm. Här finns också avdelningen för planering och kommunikation som ger stöd i dessa frågor till hela myndigheten.

Avdelningen för tillståndsprövning prövar privata utförares an- sökningar om tillstånd att bedriva verksamhet enligt socialtjänst- lagen och LSS, men även tillstånd för viss verksamhet inom hälso- och sjukvård.

Avdelningen för analys ansvarar för myndighetens register och upplysningstjänst. De gör analyser, framställer och lämnar ut sta-

86

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

tistik, tar fram den årliga rapporten Vad har IVO sett? samt utvecklar och kvalitetssäkrar metoder och datadrivna analyser.

Avdelningen för verksamhetsstöd ansvarar för bland annat eko- nomi och årsredovisning, it, säkerhet och intern service, personal- frågor och den relativt nyligen centraliserade registratorsfunktionen.

Staben och rättsenheten är direkt underställda generaldirektören. Rättsenheten ansvarar för att hantera övergripande frågor som rör IVO:s föreskrifter och allmänna råd samt för enhetlighet i myndig- hetens juridiska bedömningar. Enheten ger också stöd till chefs- juristen och övriga delar av myndigheten i juridiska frågor samt sva- rar för kvalitetssäkring av styrande dokument med mera.

Chefsjuristen har ett övergripande ansvar för juridiska frågor, och svarar självständigt inför generaldirektören för rättsliga bedöm- ningar. Chefsjuristen ska bland annat verka för och bevaka laglighet, god kvalitet i rättstillämpningen och enhetlighet i myndighetens ärendehantering och beslut. Avdelningsjuristerna har snarlika upp- gifter på avdelningsnivå och ska samarbeta med chefsjuristen och rättsenheten.

4.1.3Två avdelningar utför ägar- och ledningsprövning

Privata utförare såsom ett bolag, en förening, en samfällighet, en stif- telse eller en enskild individ måste ha tillstånd av IVO för att yrkes- mässigt bedriva vissa angivna verksamheter inom socialtjänst och verksamhet enligt LSS (se avsnitt 4.3.1, tabell 4.1).

Tillståndsavdelningen prövar och fattar beslut om nya ansök- ningar om tillstånd, men även ansökningar om ändringar i tillstån- det. Syftet är att bedöma om de som söker tillstånd är lämpliga och har förutsättningar att bedriva en verksamhet som är säker och av god kvalitet. Vid nyansökningar omfattar prövningen dels ägare och ledning, dels verksamhetens innehåll. Vid ändringsansökningar prö- var avdelningen enbart verksamhetens innehåll. Avdelningens beslut innebär att bevilja eller avslå en ansökan.3

Ägar- och ledningsprövning utförs också av en enhet inom till- synsavdelning öst, men då inom ramen för en tillsynsinsats. Avdel- ningens verksamhet utökades med ägar- och ledningsprövning 2018

3En ansökan kan också avvisas om den sökande efter påminnelser inte lämnar in de handlingar som krävs för prövningen. IVO uppger att det har blivit ovanligare sedan ansökningarna belades med avgift 2019.

87

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

inför den skärpta lagstiftningen 2019 (se avsnitt 4.3.2). Tillsynen kan inledas efter en riskanalys eller att IVO har fått signaler om att något inte står rätt till hos utföraren. I prövningen utreder enheten om ägare och ledning fortfarande uppfyller lämplighetskraven och i övrigt har förutsättningar att bedriva en god och säker omsorg. Till- synen genomförs nästan uteslutande som skrivbordstillsyn, det vill säga utan platsbesök. Enligt företrädare för enheten avslutas ärendet med ett internt administrativt beslut där enheten tar ställning till om myndigheten ska inleda ett nytt ärende om att återkalla tillståndet. Enheten hanterar även den efterföljande hanteringen i domstol om utföraren överklagar beslutet om återkallelse.

4.1.4Socialtjänst är ett av två verksamhetsområden

IVO delar in sin verksamhet i två verksamhetsområden: socialtjänst och hälso- och sjukvård. Verksamhetsområdet socialtjänst omfattar tillsyn över socialtjänst och verksamhet enligt LSS, tillståndspröv- ning, register, anmälningar enligt lex Sarah och andra anmälningar, handläggning av ej verkställda beslut och domar samt vissa reger- ingsuppdrag.

Av IVO:s totala kostnader på 810 miljoner kronor 2022 stod verksamhetsområdet socialtjänst för 378 miljoner kronor, eller 47 procent.4 Verksamheten finansieras huvudsakligen med anslag.5 Sedan 2019 ska IVO ta ut en avgift för tillståndsprövningen, både för nyansökningar och ändringsansökningar.6 Regeringen bestäm- mer storleken på avgifterna och intäkterna redovisas mot inkomst- titel. Det innebär att IVO inte får disponera intäkterna. En nyansö- kan om tillstånd kostar 30 000 kronor och en ändringsansökan 21 000 kronor.

Tillsynen kräver mest resurser och har varje år sedan 2020 utgjort

45 procent av verksamhetsområdets kostnader (figur 4.1). Det mot- svarade 171 miljoner kronor 2022. Den näst största kostnadsposten är tillståndsprövningen som uppgick till 92 miljoner kronor samma

4Fram till och med 2019 utgjorde verksamhetsområdet socialtjänst runt 50 procent. Myndig- hetsgemensamma kostnader (overhead) har fördelats proportionellt på de två verksamhets- områdena.

5IVO hade ett förvaltningsanslag på 778 757 000 kronor för 2022 och 799 791 000 kronor för 2023. För 2024 uppgår förvaltningsanslaget till 833 885 000 kronor.

6Prop. 2017/18:158, bet. 2017/18:FiU43, rskr. 2017/18:356.

88

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

år. Ägar- och ledningsprövningen i tillsynen kostade drygt 25 miljo- ner kronor.

Figur 4.1 Ärendeslagen inom verksamhetsområde socialtjänst, kostnadsfördelning i procent 2022

2% 1%

3%

5%

 

 

 

4%

 

 

7%

 

 

 

 

45%

8%

 

 

 

24%

 

Tillsyn

Tillstånd

Anmälningar till IVO

Ägar- och ledningsprövning

Ej verkställda beslut

lex Sarah-anmälningar

Regeringsuppdrag

Register

Övrigt

Källa: IVO:s årsredovisning 2022.

4.2Förväntningarna på en stark och effektiv tillsyn

Regeringen har haft höga förväntningar på den sammanhållna till- synsmyndigheten alltsedan det första steget i reformarbetet inleddes 2010, det vill säga när länsstyrelsernas tillsyn och tillståndsgivning enligt socialtjänstlagen och LSS fördes över till Socialstyrelsen. De principiella utgångspunkterna för organisationsförändringen var att skapa en tillsynsmyndighet som är stark och tydlig, men även sam- ordnad och effektiv (se avsnitt 3.3). Sedan IVO bildades 2013 har regeringen framför allt betonat vikten av en strategisk, effektiv och enhetlig verksamhet. Det framgår av myndighetens instruktion och regleringsbrev. IVO arbetar för att möta förväntningarna, och behö- ver precis som andra myndigheter kontinuerligt anpassa och ut- veckla verksamheten utifrån nya krav och förändringar i omvärlden.

89

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

4.2.1Utvecklingsbehov noterade i flera granskningar

I några externa analyser och granskningar av IVO har olika typer av utvecklingsbehov identifierats. Statskontoret analyserade IVO:s samlade verksamhet vid två tillfällen i samband med att myndigheten nyligen hade bildats. Några av iakttagelserna var att myndigheten hade långa handläggningstider och litet utrymme för riskbaserad till- syn, att systemet för ärendehantering behövde utvecklas och att be- dömningar i snarlika tillsynsärenden behövde bli mer enhetliga.7 Riksrevisionen granskade verksamheten 2019 och noterade bland annat en låg takt i IVO:s förändringsarbete och att myndigheten hade använt sina ingripandemöjligheter i begränsad omfattning.8

Den granskning som revisionsbyrån KPMG genomförde på generaldirektörens uppdrag 2022 avsåg myndighetens tillsyn av hem för vård eller boende (HVB) för flickor. Granskningen initierades efter att ledningen hade konstaterat att allvarliga kränkningar på ett boende för flickor hade kunnat fortsätta år efter år, trots att myn- digheten kände till missförhållandena. Granskningen visade på be- hov av fortsatta förbättringar i flera avseenden. KPMG pekade bland annat på att det fanns regionala skillnader i tillsynsbesluten. Risken för bristande enhetlighet och för felaktiga beslut bedömdes vara en följd av att samordningen mellan myndighetens processer, ärende- slag och linjeorganisation inte fungerade tillräckligt väl.9

4.2.2Regeringen följer utvecklingsarbetet

Flera återrapporteringskrav och vissa särskilda regeringsuppdrag till IVO under perioden 2021–2023 är ett uttryck för att regeringen föl- jer myndighetens utvecklingsarbete. IVO har ombetts att redovisa sina åtgärder för att åstadkomma mer enhetliga tillsynsbeslut. Det innebär i praktiken att förbättra rättstillämpningen så att likartade fall och verksamhetbrister bedöms på likartat sätt, oberoende av vil- ken regional tillsynsavdelning som handlägger ärendet.

7Statskontoret (2014). Inrättandet av Inspektionen för vård och omsorg. (Delrapport 2014:13). Statskontoret (2015). Inrättandet av Inspektionen för vård och omsorg. (Slutrapport 2015:8).

8Riksrevisionen (2019). Inspektionen för vård och omsorg – en tillsynsverksamhet med förhinder. (RiR 2019:33).

9KPMG 2022-02-15. Intern styrning och kontroll inom frekvenstillsynen. Internrevisions- rapport.

90

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

Myndigheten har också ombetts redovisa resultatet av sitt arbete med riskanalyser för den egeninitierade tillsynen. Återrapporte- ringen har även omfattat arbetet med att effektivisera handlägg- ningen och att utveckla automatiserad informationsinsamling och datadrivna analyser. Under åren 2017–2020 riktade regeringen främst intresset mot hur IVO arbetade för en nationellt samordnad tillsyn och nationella granskningsinsatser.

Utöver återrapporteringskraven har IVO fått särskilda regerings- uppdrag på socialtjänstens område. Sedan 2020 har de oftast rört olika typer av analyser och riktade tillsynsinsatser. Analyserna har exempel- vis gällt regelverket för tillståndsprövning, ägar- och ledningspröv- ningen samt tillsyn och prövning av tillstånd för assistansanordnare. Tillsynsinsatserna har bland annat gällt de särskilda ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse (SiS) där flickor vårdas och socialtjänstens handläggning av ärenden som rör barn och unga.

4.2.3Några av IVO:s utmaningar i tillsynen

IVO ger bland annat i sitt budgetunderlag, i årsrapporten Vad har IVO sett? och i ett tidigare regeringsuppdrag en bild av ett ökat behov av en mer kraftfull tillsyn och tillståndsprövning.10 Det har flera förklaringar. Det handlar dels om förändringar i omvärlden, dels om ny lagstiftning som innebär nya tillsynsområden och till- ståndspliktiga verksamheter. IVO ger också uttryck för att belast- ningen och förväntningarna på myndigheten ökar i takt med att brister och missförhållanden i vården och omsorgen blir mer all- varliga och att tillsynsobjektens förbättringsåtgärder inte alltid ger tillräcklig effekt. Det medför att IVO måste göra uppföljande in- spektioner och ingripa med de verktyg myndigheten har till sitt för- fogande enligt lag.

Vad gäller förändringar i omvärlden så lyfter IVO bland annat fram den demografiska utvecklingen med fler äldre och ökad livs- längd. Det påverkar behovet av vård och omsorg och kommer där- med öka påfrestningarna på kommunerna, regionerna och vård- och omsorgsverksamheterna. Dessa har redan i dag stora utmaningar med kompetensförsörjning och bemanning. Förändringarna påver-

10IVO (2023). Vad har IVO sett 2022? (Artikelnr 2023-06). IVO (2022). Förebyggande tillsyn. Slutrapport. (Artikelnr 2022-09). IVO (2023). Budgetunderlag 2024–2026.

91

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

kar i sin tur behovet av tillsyn för att uppmärksamma och motverka brister och missförhållanden som drabbar de äldre. IVO har sett generella brister i samband med sin tillsyn av särskilda boenden för äldre (SÄBO) och har bland annat anmärkt på att den lägsta nivån för medicinsk vård och behandling är för låg. IVO lyfter också fram samhällsutmaningarna med omhändertagna unga som uppvisar ett kriminellt beteende. Detta ökar kraven på insatser från omsorgs- givarna på hem för vård eller boende (HVB) och SiS ungdomshem till följd av ökade risker för situationer med hot och våld. Parallellt med ökade påfrestningar på omsorgsverksamheterna märker IVO dessutom en tilltagande problematik med oseriösa utförare inom vård och omsorg. Arbetet mot oseriösa aktörer är ett exempel på en del av IVO:s uppdrag som har ökat i omfattning och som också krä- ver samverkan med andra myndigheter.

IVO framhåller att den ökade komplexiteten i uppdraget ställer högre krav på myndigheten att anpassa och utveckla verksamheten. Det innebär också ett behov av att genomföra tillsyn utifrån struk- turella problem och att arbeta riskbaserat. Det innefattar också att säkerställa att tillsynen får effekt så att brister och missförhållanden för äldre samt barn och unga med flera inte tillåts fortgå. Myndig- heten har också pekat på att återföringen av tillsynens iakttagelser är en central del för att öka den förebyggande effekten av tillsynen.

4.2.4Pågående utvecklingsarbete på flera områden

IVO arbetar sedan några år tillbaka mer strategiskt med att utveckla sin ledning, styrning och organisation för att göra tillsynen effekti- vare samt mer enhetlig och rättssäker. Andra delar i utvecklings- arbetet är att minska de manuella inslagen i handläggningen och i högre grad digitalisera informationshantering, analyser och proces- ser samt utveckla e-tjänster. Det framgår av våra intervjuer med IVO och av myndighetens beskrivningar i årsredovisningar och andra rap- porter. Till exempel handlar datadrivna tillsynsinsatser om att an- vända större datamängder för att identifiera risker och brister med hjälp av statistikverktyg.11

Myndigheten reviderade arbetsordningen och delegationsord- ningen 2022 och gjorde då vissa justeringar i beredningen och be-

11IVO (2020). Mot ett datadrivet arbetssätt. (Artikelnr 2020-12).

92

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

slutsfattandet för att bland annat stärka rättstillämpningen. En del i detta har varit att se över rättsenheten och förtydliga ansvaret för de juridiska funktionerna.

En annan åtgärd har varit att se över delegeringen av beslutande- rätten och vid behov minska kretsen av beslutsfattare. Genom att knyta ansvar och befogenheter tydligare till ansvariga chefer i linje- organisationen ska bedömningar och tillsynsbeslut bli mer enhetliga. Det gäller även bedömningen av på vilka grunder myndigheten ska inleda ett tillsynsärende. Operativ samverkan mellan chefer och be- slutsfattare, koordineringsmöten, bedömningsgrupper och kolle- giala nätverk och forum nämns som exempel på förändrade arbets- och beredningsformer av de personer som vi har intervjuat. För att säkerställa objektivitet och minska personberoende bedömningar i inspektionerna har IVO också infört arbetsrotation och en princip om att två personer (fyra ögon) ska delta i handläggningen av ett ärende. Arbetsrotation innebär att en medarbetare får handlägga ärenden som rör samma verksamhet högst två år i rad.

Nationella tillsynsinsatser är ytterligare ett sätt att ensa arbetssätt och bedömningar så att besluten blir mer enhetliga. De är också ett sätt för IVO att samlat rikta in sig på riskområden och på så sätt även få ett bredare underlag för generella iakttagelser och slutsatser. Av- delningsövergripande insatser av detta slag anses också förbättra för- utsättningarna för att ta fram gemensamma frågor, mallar och be- dömningsstöd för tillsynen.

Därutöver har IVO börjat stärka rättstillämpningen genom att i högre grad än tidigare använda de möjligheter till ingripande som myndigheten förfogar över. I sin verksamhetsplan från november 2022 skriver IVO bland annat att tillsynsbesluten ska avspegla all- varlighetsgraden och ha rätt effekt så att problem och allvarliga miss- förhållanden inte ska tillåtas fortgå.12

IVO:s förändringsarbete är i många fall långsiktigt. Beslutade för- ändringar ska införas och följas upp. Vi återkommer till olika delar av myndighetens utvecklingsinsatser i detta kapitel, men även i se- nare kapitel i betänkandet.

12IVO:s verksamhetsplan, daterad den 9 november 2022. (Dnr 1.2.1-06232/2022-3).

93

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

4.2.5Uppdrag att stärka arbetet mot oseriösa utförare

I sin slutrapport över regeringsuppdraget om förebyggande tillsyn föreslog IVO bland annat att regeringen skulle ge myndigheten ett särskilt uppdrag som inriktas på att förebygga oseriösa aktörer inom vården och omsorgen. IVO ansåg att uppdraget borde sträcka sig över en treårsperiod och omfatta särskilda medel.13

Genom två nya regeringsuppdrag till IVO i januari 2024 vill regeringen att myndigheten stärker och utvecklar sitt arbete med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet och förekomsten av oseriösa aktörer inom omsorgen respektive hälso- och sjukvården och tandvården. Myndigheten får sju miljoner kronor för respektive uppdrag under 2024. För uppdraget inom omsorgen beräknar reger- ingen avsätta sju miljoner även för de andra två åren. I detta uppdrag ska IVO ha fokus på ägar- och ledningsprövningen inom tillsynen och tillståndsprövningen. Här ingår också att utveckla förmåga och metoder att identifiera och genom tillsyn agera mot aktörer som är oseriösa eller kriminella.14 Vi återkommer till andra delar i uppdraget i kapitel 8, avsnitt 8.6.3.

4.3Omsorgsregistret är en viktig bas för tillsynen

En förutsättning för IVO:s tillsyn är att myndigheten har en aktuell bild av de verksamheter och utförare som omfattas av tillsyn. IVO ska som underlag för tillsynsverksamheten föra ett register över de som bedriver en verksamhet enligt socialtjänstlagen och LSS som omfattas av tillståndsplikt och anmälningsplikt.15 Registret kallas det nationella omsorgsregistret. Det upprättades av Socialstyrelsen och var ett av de register som övertogs av IVO. Kvaliteten på informa- tionen i registret är viktig för myndighetens riskanalyser och plane- ring av tillsynen, men även för tillståndsprövningen. Informationen i omsorgsregistret är också efterfrågad av kommuner, privata vård- och omsorgsgivare och inköpscentraler (se avsnitt 8.6).

13IVO (2022). Förebyggande tillsyn. Slutrapport. (Artikelnr 2022-09).

14Regeringsbeslut 2024-01-11. (Dnr S2024/00041 och S2024/00037).

154 kap. 3 a § socialtjänstförordningen (2001:937) och 11 b § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

94

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

4.3.1Verksamheter med tillståndsplikt och anmälningsplikt

IVO:s omsorgsregister omfattar tillståndspliktiga och anmälnings- pliktiga verksamheter enligt socialtjänstlagen och LSS (tabell 4.1). Där registreras information om huvudmannen, tillsynsobjektet samt verksamheten och dess innehåll. Det är bland annat uppgifter om organisationsnummer, driftsform, verksamhetens namn, adress och föreståndare, kontaktuppgifter till föreståndare eller verksamhets- ansvarig samt verksamhetens inriktning och målgrupp.

Tabell 4.1 Tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter enligt socialtjänstlagen (SoL) och LSS

SoL 7 kap. 1 §

LSS 23 § och 9 § 2–10*

Hem för vård eller boende (HVB) Stödboende för barn och unga Särskild boendeform för äldre (SÄBO) Biståndsbedömt trygghetsboende

Bostad med särskild service för personer med funktionsnedsättning

Hem för viss annan heldygnsvård Öppenvård och dagverksamhet Verksamhet som ger konsulentstöd16 Hemtjänst

Personlig assistans

Ledsagarservice

Biträde av kontaktperson

Avlösarservice i hemmet

Korttidsvistelse utanför det egna hemmet

Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år Bostad med särskild service för barn och unga Bostad med särskild service för vuxna Daglig verksamhet

* Vilka verksamheter det rör sig om anges i 9 § 2–10.

Omsorgsregistret omfattar utförare i privat (enskild) regi som har tillstånd från IVO. De ska ansöka om tillstånd innan de startar en ny verksamhet, men även när verksamheten helt eller till väsentlig del ändras. De ska även anmäla förändringar när det gäller ägare och led- ning och meddela om verksamheten upphör. Omsorgsregistret om- fattar även de som bedriver tillståndspliktig verksamhet på entrepre- nad med kommunen som huvudman.

Tillståndet är oftast knutet till geografiskt specificerade utförar- enheter, vilket är aktuellt när det till exempel gäller olika typer av boenden. Vissa typer av verksamheter får bedrivas i flera kommuner inom ramen för samma tillstånd. Det gäller hemtjänst17, personlig

16Omfattas inte av anmälningsplikt.

17Hemtjänst består av hjälp med personlig omvårdnad och dagliga sysslor. Det kan enligt IVO vara städning eller handling, hjälp med hygien, hjälp vid måltider, boendestöd, ledsagning och avlösarservice.

95

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

assistans, ledsagarservice, avlösarservice och biträde av kontaktper- son enligt LSS. Sådana nationella tillstånd utfärdas för den juridiska personen.

Omsorgsregistret omfattar också verksamheter som bedrivs av offentliga utförare, det vill säga kommuner, kommunalförbund, regioner och Statens institutionsstyrelse (SiS). Kommuner och regi- oner är enligt 7 kap. 1 § socialtjänstlagen och 23 § LSS skyldiga att anmäla nystartade verksamheter till IVO. Anmälningsskyldigheten omfattar samma slags verksamheter som är tillståndspliktiga för pri- vata utförare. SiS har ingen skyldighet att anmäla, men anmäler oftast frivilligt de verksamheter som bedrivs i myndighetens hem för vård av unga och missbrukare.

IVO har tillsyn över all verksamhet inom socialtjänsten, även så- dan som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt och där- med inte finns i omsorgsregistret. Det är till exempel avhopparverk- samhet och egenanordnad personlig assistans. Andra exempel är träffpunkter för social samvaro för vuxna och verksamheter som en- bart har till uppgift att till socialnämnden föreslå bland annat jour- hem för vuxna.

4.3.2Utökad tillståndsplikt för att hindra oseriösa utförare

Den 1 januari 2019 utökades tillståndsplikten till att omfatta fler slags verksamheter än tidigare. Tillståndsplikt infördes då för hem- tjänst enligt socialtjänstlagen samt ledsagarservice, biträde av kon- taktperson och avlösarservice i hemmet enligt LSS. Förändringen genomfördes samtidigt som kraven för att få och behålla tillstånd skärptes genom att utvidga prövningen av ägare och ledning utifrån nya krav på insikt, lämplighet i övrigt och ekonomiska förutsätt- ningar.18

Regeringen ansåg det viktigt att säkerställa att utförare som yrkesmässigt vill bedriva tillståndspliktig verksamhet har goda för- utsättningar för att göra det eftersom sådana verksamheter riktar sig till individer som kan ha svårt att tillvarata sina rättigheter. Reger- ingen framhöll också vikten av att motverka att oseriösa företag eta- blerar sig.

18Prop. 2017/18:158, bet. 2017/18:FiU43, rskr. 2017/18:356.

96

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

Från den 1 april 2024 omfattas även insatsen skyddat boende av tillståndsplikt, och insatsen ska också regleras i socialtjänstlagen.

Ipropositionen anförde regeringen att avsaknaden av både kvalitets- krav och tillståndsplikt leder till en oreglerad marknad där oseriösa aktörer kan starta och driva sådana boenden. Kommuner och regi- oner som driver skyddat boende ska bli skyldiga att anmäla detta till IVO.19

4.3.3Ansökan om nytt tillstånd avslås ofta för personlig assistans och hemtjänst

Åren 2020–2022 avslutade IVO cirka 2 000 ansökningsärenden per år om nytt eller ändrat tillstånd att bedriva verksamhet enligt social- tjänstlagen och LSS. Den största delen var ansökningar om ändringar i tillståndet. Både 2021 och 2022 avslutade IVO drygt 500 ansök- ningar om nytt tillstånd. Av dessa avslogs 25 respektive 30 procent. Under 2022 avslogs cirka 15 procent av ändringsansökningarna.

Nyansökningar om att få bedriva personlig assistans har sedan 2018 varit den verksamhet där IVO har avslagit störst andel, mellan 40 och 70 procent per år. Sedan hemtjänst blev tillståndspliktig 2019 har andelen avslag ökat för varje år och uppgick till 59 procent 2022. Hem för vård eller boende är ett annat verksamhetslag med relativt hög andel avslag.

Avslag på en ansökan om nytt tillstånd beror oftast på att den sökande inte uppfyller kraven som ställs i ägar- och ledningspröv- ningen. Det kan handla om att ägare, styrelse eller ledning inte har tillräcklig insikt i lagstiftningen, inte uppfyller kraven på lämplighet i övrigt eller att sökanden inte bedöms ha ekonomiska förutsätt- ningar att bedriva verksamheten. Till exempel ekonomisk missköt- samhet eller att någon av företrädarna är dömd för brott kan utgöra skäl för att inte bedömas som lämplig i övrigt. IVO kan också avslå ansökan utifrån verksamhetens innehåll. Det kan då exempelvis handla om att föreståndaren inte har rätt kompetens eller att mål- gruppen för verksamheten är för vid. IVO bedömer i sin årsredovis- ning för 2022 att den ökade andelen avslag sedan 2021 beror på att myndigheten har identifierat fler aktörer som är oseriösa eller som

19Prop. 2023/24:31, bet. 2023/24:SoU6, rskr.2023/24:130.

97

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

har bedömts sakna förutsättningar att bedriva verksamheten med god kvalitet och tillräcklig säkerhet.

4.3.4Utmaningar att hålla omsorgsregistret aktuellt

Ett fullständigt och uppdaterat omsorgsregister är viktigt för att IVO ska kunna överblicka vilka verksamheter som finns och ha ak- tuella uppgifter om verksamheterna. Korrekta uppgifter är också viktigt för att IVO ska kunna utveckla sin datainfrastruktur och göra det möjligt att till exempel koppla ihop myndighetens beslut och klagomål med rätt tillsynsobjekt.

IVO har under en längre tid haft problem med att uppgifterna i omsorgsregistret varken är aktuella eller heltäckande. Till en del handlar det enligt IVO om att informationen har fyllts i manuellt med risk för felaktig registrering, men även att förvaltningen och ut- vecklingen av registret har varit eftersatt. Andra förklaringar är att anmälningsskyldigheten inte är heltäckande och att reglerna inte efterlevs av kommunerna på ett tillfredsställande sätt.20 Som framgår av avsnitt 4.3.1 omfattar anmälningsskyldigheten för kommuner och regioner enligt socialtjänstlagen och LSS enbart nystartade verksam- heter. Däremot finns inget krav på att anmäla när en verksamhet för- ändras eller läggs ned.

IVO har uppmärksammat regeringen på dessa utmaningar i flera rapporter sedan 2016.21 I den första rapporten föreslog IVO att an- mälningsskyldigheten utvidgas i både socialtjänstlagen och LSS till att omfatta även väsentliga förändringar i verksamheten. I rapporten från 2020 föreslog IVO bland annat att även SiS ska omfattas av an- mälningsskyldighet. Regeringen har inte genomfört några föränd- ringar enligt IVO:s förslag.

4.3.5Omfattande rättningsarbete och nya e-tjänster

IVO arbetar för att hålla omsorgsregistret aktuellt genom att konti- nuerligt uppdatera uppgifter om tillstånden utifrån de privata utfö- rarnas ansökningar och anmälningar samt utifrån myndighetens

20IVO (2020). Mot ett datadrivet arbetssätt. (Artikelnr 2020-12).

21IVO 2016-10-31. Redovisning av regeringsuppdrag – Analys av IVO:s sanktionsmöjligheter. (Dnr 1.5-17082/2016). IVO (2020). Mot ett datadrivet arbetssätt. (Artikelnr 2020-12). IVO (2021). Analys av regelverket för tillståndsprövning. (Artikelnr 2021-4).

98

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

iakttagelser i tillsynen. Om IVO:s personal till exempel får känne- dom om en anmälningspliktig verksamhet som inte finns med i om- sorgsregistret ska kommunen uppmanas att anmäla den.

Därutöver har IVO sedan 2022 arbetat i ett särskilt projekt för att rätta och uppdatera uppgifterna i registret. Personal på IVO:s analysavdelning bedömer att kvaliteten på registrets innehåll för- bättras genom rättningsarbetet men att statusen snabbt kan ändras. Inspektörer har i intervjuer med oss framfört att det fortfarande finns ett mörkertal av kommunala verksamheter som inte är registrerade.

Omsorgsregistret synkroniseras numera mot Lantmäteriets fas- tighetsregister för att ha aktuella adresser till de registrerade verk- samheterna. Därutöver arbetar myndigheten med att föra samman omsorgsregistret med andra interna system för att bland annat kunna koppla ihop verksamheter som omfattas av tillsyn med indi- vidärenden från exempelvis anmälningar enligt lex Sarah.

IVO införde 2021 en e-tjänst för kommunerna som ska göra det enklare för dem att anmäla och på så sätt få en effektivare uppda- tering och minska hanteringen av blanketter. Behörig personal i kommunen kan se vilka verksamheter de har anmält, vilka ändringar de har gjort tidigare och införa nya ändringar. Anslutningen till e-tjänsten har ökat, men omfattar långt ifrån alla kommuner. I mit- ten av februari 2024 var 183 kommuner anslutna.22

IVO har även infört en e-tjänst för privata utförare där de kan ansöka om nytt tillstånd, större ändringar i tillståndet och byte av föreståndare. Ändringar i ägar- och ledningskretsen anmäls fortfa- rande på blankett.23 IVO har föreslagit för regeringen att avgiften på 21 000 kronor för ändringsansökningar bör slopas. Sedan avgiften infördes 2019 har antalet ändringsansökningar minskat i sådan om- fattning att myndigheten bedömer att det kan ha fått negativa kon- sekvenser på två områden. Den ena risken är att utförarna gör för- ändringar i verksamheten utan att ansöka om detta hos IVO. Den andra risken är att kostnaden blir ett hinder för att utveckla verk- samheten utifrån behoven, vilket i sin tur kan leda till sämre kvalitet för omsorgstagarna.24

22På IVO:s webbplats finns en lista över de kommuner som är anslutna till e-tjänsten. Den uppdateras kontinuerligt.

23Information på IVO:s webbplats 2024-02-14.

24Se till exempel IVO:s budgetunderlag för 2023–2025 och 2024–2026. IVO har också före- slagit att kravet på full kostnadstäckning bör slopas.

99

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

4.3.6Stöd för kommunernas placering av barn och unga

IVO fick 2021 i uppdrag av regeringen att utveckla ett nationellt re- gister över hem för vård eller boende (HVB) och stödboenden för barn och unga samt särskilda ungdomshem hos SiS. I uppdraget angavs att informationen i registret ska vara tillgänglig för kommu- ner.25 I delredovisningen av uppdraget 2021 redogjorde IVO för de rättsliga och tekniska förutsättningarna för att skapa en informa- tionsinfrastruktur för att automatiskt kunna dela information från myndighetens omsorgsregister, tillsyn och tillståndsprövning.26 Uppdraget var en pådrivande faktor till IVO:s rättning av data i om- sorgsregistret, men även i myndighetens tillsyns- och tillståndsdata.

Den digitala tjänsten, som IVO kallar placeringsstöd, lanserades våren 2022. Den kan betraktas som en applikation till de register eller system som informationen hämtas från. Tjänsten ska bidra till att socialnämnderna fattar beslut om placeringar utifrån en samlad in- formationsbild. Det yttersta syftet är att öka tryggheten och säker- heten för placerade barn och unga. Med tjänsten kan kommunerna se vilka HVB, särskilda ungdomshem, LSS-boenden och stödboen- den som finns för barn och unga i Sverige, vem som ansvarar för respektive hem och vilka målgrupper av barn och unga de tar emot. Här finns också information om IVO:s tillsyn av verksamheterna de tre senaste åren, vilka eventuella brister som har upptäckts och in- formation om de verksamheter som IVO har återkallat tillståndet för eller tillfälligt förbjudit.27

Myndighetens beslut finns inte tillgängliga i sin helhet i tjänsten. Kommunerna behöver begära ut dem från registrator med ledning av angivna diarienummer. Beslut som begärs ut manuellt behöver enligt IVO:s rättsliga bedömning prövas för sekretess. I sin slutredovisning av uppdraget uppger myndigheten att det kvarstår att automatisera tillgången till besluten i sin helhet, men att detta kräver författnings- ändringar.28 IVO:s förslag är att regeringen utökar myndighetens uppgiftsskyldighet gentemot socialnämnden.

25Dnr S2021/02373.

26IVO 2021-06-30. Delredovisning av regeringsuppdrag att tillgängliggöra och upprätta ett na- tionellt register över HVB och stödboenden för barn och unga samt särskilda ungdomshem. (Dnr 1.1.1-11012/2021).

27Verksamheter som har skyddad adress syns inte i placeringsstödet, så kommunen behöver kontakta IVO för att få ta del av information om dessa verksamheter.

28IVO 2022-04-29. Nationellt register över HVB och stödboenden för barn och unga samt särskilda ungdomshem. Slutrapport av regeringsuppdrag. (Artikelnr 2022-4).

100

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

Utredningen om barn och unga i samhällets vård föreslår i sitt betänkande att ett nationellt register över godkända familjehem ska införas till stöd för socialnämndernas placering av barn och unga. IVO föreslås få ansvar för att förvalta registret. Utredningen föreslår att socialnämnden ska ge tillstånd för familjehem, och att IVO får i uppgift att återkalla tillståndet om det inte längre finns förutsätt- ningar för det.29

4.3.7E-hälsomyndigheten ska ta fram nationell katalog

E-hälsomyndigheten har i uppdrag av regeringen att ta fram och där- efter förvalta en nationell katalog över samtliga vårdgivare och utfö- rare av socialtjänst för att kunna tillhandahålla nationella statliga tjänster. I E-hälsomyndighetens uppdrag uttrycks särskilt att kata- logen ska kunna tillhandahålla befintlig information från IVO:s vårdgivarregister, omsorgsregister och säkerhetsregister. E-hälso- myndighetens inledande kartläggning visar bland annat att katalogen behöver mer detaljerad information om organisationerna och verk- samhetens innehåll än vad IVO:s register innehåller. IVO föreslås få i uppdrag att i samarbete med E-hälsomyndigheten ta fram en lös- ning för att integrera registren med den nationella katalogen.30

4.4Många verksamheter att ha tillsyn över

IVO har många verksamheter och utförare att ha tillsyn över. Vi har däremot inte kunnat hitta någon samlad bild av IVO:s tillsynsobjekt och vilka som bedriver verksamhet enligt socialtjänstlagen och LSS i myndighetens årsredovisningar och andra rapporteringar. Med hjälp av data från omsorgsregistret beskriver vi därför i detta avsnitt IVO:s tillsynsområde och tillsynsobjekt översiktligt. Förekomsten av verksamheter i privat regi eller på entreprenad beror på hur kom- munerna har valt att organisera omsorgen, det vill säga vad och hur stor del de vill utföra i egen regi. I kapitel 8 beskriver vi detta när- mare i samband med att vi behandlar kommunernas avtal.

29SOU 2023:66. För barn och unga i samhällsvård.

30Regeringsuppdrag till E-hälsomyndigheten i juni 2023. (Dnr S2023/02118). E-hälso- myndigheten gjorde en första delredovisning av uppdraget den 15 december 2023. En andra delredovisning ska lämnas den 30 juni 2024. Uppdraget ska slutredovisas den 30 april 2025.

101

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

4.4.117 000 verksamheter varav två av tre i offentlig regi

Den 10 mars 2023 var 16 854 verksamheter och 17 492 tillsynsobjekt registrerade i omsorgsregistret (tabell 4.2). Skillnaden mellan antalet verksamheter och tillsynsobjekt beror på att en verksamhet i vissa fall kan ha flera besöksadresser (objekt). Jämfört med IVO:s beräk- ning i februari 2021 har antalet verksamheter i registret ökat med totalt drygt 500. Samtidigt har antalet verksamheter i offentlig drift ökat medan de i privat drift har minskat.31 Förändringen kan till en del sannolikt förklaras av IVO:s rättningsarbete, men skulle också kunna vara tecken på en mindre strukturförändring.

Majoriteten, eller två tredjedelar av de registrerade verksamhe- terna i mars 2023 drivs i offentlig regi, det vill säga av en kommun, en region, ett kommunalförbund eller av staten genom SiS. Kommu- nerna står för den absoluta merparten av verksamheterna i offentlig regi.

31IVO (2021). Analys av regelverket för tillståndsprövning. Slutrapport av regeringsuppdrag. (Artikelnr 2021-4). Vi har uppskattat skillnaden utifrån antalet verksamheter i drift.

102

SOU 2024:25Tillsynens omfattning och inriktning

Tabell 4.2

Alla verksamheter och tillsynsobjekt i omsorgsregistret

 

Utdrag ur omsorgsregistret 2023-03-10

 

 

 

 

 

Driftsform

Organisationstyp

Antal verksamheter

Antal tillsynsobjekt

Offentlig drift

Kommun

11 050

11 510

 

Region

60

62

 

Kommunalförbund

42

48

 

Statlig myndighet

32

33

 

Alla offentliga

11 184

11 653

 

 

 

 

Privat drift

Aktiebolag

4 254

4 381

 

Förening

403

425

 

Stiftelse

210

216

 

Enskild firma

161

161

 

Övriga privata

3

3

Entreprenad

 

639

653

 

Alla privata och på

 

 

 

entreprenad

5 670

5 839

Samtliga

 

 

 

driftsformer

 

16 854

17 492

 

 

 

 

Källa: IVO.

Kommentar: Privata utförare som bedriver verksamhet i egen regi kan i vissa fall också driva verksamhet på entreprenad. I uppgiften om entreprenaddrift ingår de utförare som driver verksamhet enbart på entreprenad.

Den resterande tredjedelen, 5 670 verksamheter, drivs av 2 623 orga- nisationer med tillstånd från IVO, det vill säga i privat regi eller på entreprenad. Dessa verksamheter var i de allra flesta fall aktiva, det vill säga verksamheten pågick (94 procent). Bland de resterande hade verksamheten ännu inte startat, eller så hade IVO beslutat att åter- kalla tillståndet men domstolen beviljat inhibition. I drygt 300 fall var verksamheten vilande. Det innebär att den har kvar sitt tillstånd men för närvarande inte bedriver någon verksamhet. En vilande sta- tus kan vara tillfällig eller pågå under en längre tid. Vi återkommer till vilande verksamheter i kapitel 9, avsnitt 9.9.

4.4.2Privata utförare vanligare i verksamheter enligt SoL

Privata utförare finns inom alla verksamheter enligt 7 kap. 1 § social- tjänstlagen och 7 § LSS. Hur stor del de utgör av den samlade verk- samheten varierar beroende på lagrum och verksamhetens innehåll. Utdraget ut omsorgsregistret i mars 2023 visar till exempel att en

103

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

något större andel av de registrerade verksamheterna enligt social- tjänstlagen utförs i privat regi eller på entreprenad (41 procent) än enligt LSS (29 procent). Av figur 4.2 och 4.3 framgår hur de två driftsformerna är fördelade inom olika verksamheter.

I förhållande till den genomsnittliga fördelningen mellan offent- liga utförare (59 procent) och privata utförare (41 procent) i verk- samheter enligt socialtjänstlagen är det vanligare att kommunerna står för boenden för äldre och för hemtjänst. Drift i privat regi är enligt samma definition vanligare när det gäller stödboende och hem för vård eller boende (HVB). Konsulentstödd familjehemsvård ut- förs med något undantag enbart av privata utförare.

Figur 4.2 Antal verksamheter enligt 7 kap. 1 § SoL efter driftsform

Utdrag ur omsorgsregistret 2023-03-10

Konsulentstödd familjehemsvård

 

 

 

 

 

 

Stödboende eller HVB

 

 

 

 

 

 

Hem för viss annan heldygnsvård

 

 

 

 

 

 

Hem/öppen verks. vård del av dygn

 

 

 

 

 

 

Hemtjänst

 

 

 

 

 

 

SÄBO, bostäder m. särskild service

 

 

 

 

 

 

0

500

1 000

1 500

2 000

2 500

3 000

Offentlig regi

Privat regi/entreprenad

 

 

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

I förhållande till den genomsnittliga fördelningen mellan offentliga utförare (71 procent) och privata utförare (29 procent) i verksam- heter enligt LSS är det betydligt vanligare med privata utförare som anordnare av personlig assistans. Ungefär 70 procent av anordnarna är i privat regi eller på entreprenad. Även när det gäller bostad med särskild service för barn och unga är det något vanligare med privata utförare. Där utgör de lite drygt hälften.

104

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

Figur 4.3 Antal verksamheter enligt 9 § LSS efter driftsform

Utdrag ur omsorgsregistret 2023-03-10

Bostad m. särsk. service barn & unga, familjehem

 

 

 

 

 

Biträde av kontaktperson

 

 

 

 

 

Avlösarservice i hemmet

 

 

 

 

 

Ledsagarservice

 

 

 

 

 

Korttidstillsyn skolungdom >12 år

 

 

 

 

 

Anordnare av personlig assistans

 

 

 

 

 

Korttidsvistelse utanför hemmet

 

 

 

 

 

Daglig verksamhet yrkesverksamma

 

 

 

 

 

Boende m. anpassn./särsk. service vuxna

 

 

 

 

 

0

1 000

2 000

3 000

4 000

5 000

Offentlig regi

Privat regi/entreprenad

 

 

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

4.4.3De flesta utförare med tillstånd är aktiebolag

Aktiebolag är den vanligaste associationsformen för utförare med tillstånd (tabell 4.3). Drygt 80 procent är aktiebolag. Aktiebolag har bland annat som utgångspunkt att generera vinst som kan användas för att utjämna variationer i intäkter över tid, för investeringar i verk- samheten och för utdelning till ägarna. Andra associationsformer är framför allt förening, enskild firma eller stiftelse.

IVO har på vår beställning tagit fram uppgifter om de tio utförare som har flest tillstånd för verksamheter enligt socialtjänstlagen och LSS. Utdraget från mars 2023 visar att samtliga är aktiebolag och att de tillsammans har 912 tillstånd. Det motsvarar en sjättedel av samt- liga verksamhetstillstånd. De tio bolagen bedriver framför allt boen- den med anpassningar eller service för vuxna (LSS 9.9), särskilt boende för äldre (SÄBO) och bostäder med särskild service (SoL 7.1.2). De står också för en relativt stor andel av de privata utförarnas drift av dessa verksamheter.

105

Tillsynens omfattning och inriktningSOU 2024:25

Tabell 4.3

Tio organisationer i privat regi med flest tillstånd

 

 

Utdrag ur omsorgsregistret 2023-03-10

 

 

 

 

Organisation

 

Antal tillstånd

Nytida AB

 

226

Attendo LSS AB

 

144

 

 

Attendo Sverige AB

126

Frösunda Omsorg AB

90

Vardaga Nytida Omsorg AB

66

Vardaga Äldreomsorg AB

66

 

 

 

Tiohundra AB

 

65

Humana LSS Sverige AB

49

 

 

Fornede Care AB

42

Magelungen Utveckling AB

38

Samtliga tio organisationer

912

SAMTLIGA I PRIVAT REGI

5 670

Källa: IVO.

Den privat drivna omsorgen utförs också av många mindre aktörer. Till exempel visar uppgifter som Vårdföretagarna har sammanställt att privat driven vård och omsorg i både kommuner och regioner domineras av mindre aktörer, både var gäller antal anställda och om- sättning. Drygt 90 procent av företagen i branschen har färre än 20 anställda.32

4.4.4Vissa med tillstånd är idéburna utan vinstsyfte

Bland organisationer med tillstånd finns också de som betecknar sig som idéburna. Det har IVO däremot inte några uppgifter om i om- sorgsregistret. Att vara idéburen innebär att organisationen driver sin verksamhet utan vinstsyfte och där eventuellt överskott (vinst) återinvesteras i verksamheten. Enligt Famna som är riksorganisation för idéburen välfärd är stiftelse och ideell förening de vanligaste associationsformerna bland deras medlemmar. En mindre andel är aktiebolag, men har då oftast en stiftelse eller ideell förening som huvudägare, eller har inskrivet i sin bolagsordning att vinsten ska återinvesteras i verksamheten. Enligt våra samtal med företrädare för

32Vårdföretagarna (2024). Privat Vårdfakta 2023.

106

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

organisationerna Famna och Fremia är Bräcke diakoni och Skydds- värnet exempel på idéburna utförare med tillstånd från IVO.

4.4.5Stor variation av utförare även ur ett individperspektiv

De skilda verksamheter som IVO ska ha tillsyn över omfattar eller riktar sig till individer vars omsorg och säkerhet tillsynen syftar till att värna. Varje verksamhet omfattar olika många individer och an- talet varierar över tid. Socialstyrelsens statistik ger i vissa delar en bild av i vilken regi vården och omsorgen enligt socialtjänstlagen ut- förs ur den enskilde individens perspektiv. Undersökningarna avser läget den 1 oktober varje år och visar vilken typ av vård- eller om- sorgsgivare den enskilde hade vid detta tillfälle.

Resultaten för hemtjänst den 1 oktober 2021 visar exempelvis att drygt 80 procent av personer 65 år och äldre fick hemtjänsten utförd av kommunen. För personer under 65 år med en funktionsnedsätt- ning var motsvarande andel 75 procent. Övriga fick alltså hemtjäns- ten utförd av en verksamhet i privat regi. Uppgifterna indikerar att det är något vanligare med kommunal hemtjänst ur ett individper- spektiv än ur ett verksamhetsperspektiv. Som framgår av figur 4.2 är andelen hemtjänstverksamheter i offentlig regi knappt 70 procent.

När det gäller särskilt boende för båda dessa grupper fick indivi- derna i cirka 80 procent av fallen vård och omsorg i ett boende som drevs av den egna kommunen, eller i vissa fall av en annan kommun. Denna siffra ligger nära andelen verksamheter med särskilt boende i offentlig regi.

4.5Omfattningen och inriktningen på IVO:s tillsyn

IVO har två huvudkategorier av tillsynsärenden inom socialtjänsten: frekvenstillsyn och initiativärenden.

Frekvenstillsyn är en författningsreglerad, regelbunden inspek- tion av samtliga boenden för barn och unga.33

Initiativärenden är myndighetens egeninitierade verksamhets- tillsyn. Sådan tillsyn inleds av olika skäl.

333 kap. 19 § socialtjänstförordningen (2001:937) och 11 § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

107

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

IVO ska planera och genomföra tillsynen med utgångspunkt i egna riskanalyser om inte annat följer av lag, förordning eller särskilt be- slut från regeringen.34

4.5.1Fler privata än offentliga verksamheter har inspekterats

Under perioden 2019–2022 genomförde IVO sammanlagt lite drygt 5 000 inspektioner av olika verksamheter enligt socialtjänstlagen och LSS, det vill säga inom både frekvenstillsynen och den egeninitierade tillsynen. Det motsvarar i genomsnitt runt 1 250 inspektioner per år. Under perioden har antalet inspektioner minskat från drygt 1 600 till nästan 1 100 per år.

IVO redovisar inte uppgifter om tillsynens omfattning och in- riktning uppdelad på offentliga och privata utförare. Sådana uppgif- ter har vi därför beställt från IVO.35 Uppgifterna visar att av samtliga inspektioner 2019–2022 omfattade 55 procent verksamheter som drevs i privat regi eller på entreprenad, medan 40 procent omfattade verksamheter i kommunal regi. Resterande 5 procent var verksam- heter hos SiS, men även verksamheter där det saknades information om utförare i IVO:s system.

En grov uppskattning av antalet inspektioner 2022 i relation till antalet verksamheter i omsorgsregistret i mars 2023 visar att ungefär 11 procent av verksamheterna i privat regi omfattades av inspektion. Det kan jämföras med cirka 3,5 procent av de i kommunal regi.

Att fler privata än offentliga verksamheter har inspekterats beror till stor del på författningsmässiga och strukturella skillnader mellan de två tillsynstyperna. Hem för vård eller boende för barn och unga drivs i större utsträckning av privata än offentliga utförare. Samtliga omfattas årligen av den så kallade frekvenstillsynen. Av de inspekte- rade boendena 2022 drevs 65 procent i privat regi.

I den egeninitierade tillsynen styr myndigheten själv vilka verk- samheter och vilka huvudmän de ska granska. Denna tillsyn har i re- lativt hög grad omfattat kommuner. År 2022 avsåg 70 procent av in- spektionerna en verksamhet i kommunal regi och 25 procent en verk-

342 § andra stycket förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg.

35Vissa uppgifter om totalvolymer skiljer sig ibland från de uppgifter som IVO redovisar i sina årsredovisningar.

108

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

samhet i privat regi. Den egeninitierade tillsynen omfattar i relativt hög grad kommunernas myndighetsutövning (se avsnitt 4.5.6).

4.5.2HVB för barn och unga inspekteras varje år

IVO:s tillsyn över stödboenden och hem för vård eller boende (HVB) som tar emot barn eller unga ska omfatta regelbundna in- spektioner, minst en gång per år. IVO ska i anslutning till en inspek- tion samtala med de barn och unga som samtycker till det.36

Kravet på regelbundna inspektioner infördes 2009.37. Regeringen underströk i propositionen bland annat att barn och unga som är placerade på HVB är en särskilt utsatt grupp. De befinner sig i institutionsmiljöer som är mer eller mindre slutna. När samhället har tagit över ansvaret för dem är det särskilt viktigt att de får den omvårdnad och trygghet de har rätt till, ansåg regeringen.

Regeringens beslut innebar inledningsvis att den dåvarande till- synsmyndigheten skulle inspektera varje boende minst två gånger per år. I samband med att IVO bildades 2013 fick Statskontoret i uppdrag av regeringen att följa upp och utvärdera inrättandet av myndigheten. Statskontoret bedömde bland annat att IVO generellt hade litet utrymme för egeninitierad, riskbaserad tillsyn och därmed även för inspektioner inom andra områden än boenden för barn och unga. Tillsynen av dessa boenden upptog 14 procent av myndig- hetens totala resurser 2014, och hade en kostnad på 44 000 kronor per inspektion. Statskontoret föreslog därför att regeringen skulle kunna minska frekvenskravet på inspektioner till en gång om året, utan att de goda resultaten av tillsynen skulle gå förlorade.38 Reger- ingen ändrade 2016 kraven på periodicitet till minst en gång per år.

363 kap. 19 § socialtjänstförordningen (2001:937) och 11 § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

37Prop. 2008/09:160, bet. 2008/09:SoU22, rskr. 2008/09:259.

38Statskontoret (2015). Inrättandet av IVO. (Slutrapport 2015:8).

109

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

4.5.3Frekvenstillsynen utgår från risk och barns rättigheter

I IVO:s vägledning för frekvenstillsynen framgår att den ska vara situations- och verksamhetsanpassad. Det innebär att en riskanalys ska genomföras inför varje tillsyn för att hjälpa inspektören att pla- nera inspektionens fokus, metod och resursåtgång. Beslut från tidi- gare inspektioner och de enkäter som IVO skickar ut till både före- ståndare och inskrivna barn och unga inför inspektionen är ett underlag för riskanalysen och planeringen. Även upplysningar och tips från unga vägs in i riskanalysen. En verksamhet med hög risk för brister i något avseende ska ägnas mer tid än en verksamhet med låg eller medelhög risk.39 Grunden är att göra tillsynen situationsanpas- sad och inte mer omfattande än vad som behövs.

IVO har ett tydligt barnrättsperspektiv i frekvenstillsynen. Ut- över att IVO ger barn och unga möjlighet att svara på enkäter och samtala med inspektörer framgår det av vägledningen att myndig- heten med barns hjälp har tagit fram ett antal kvalitetsområden som barn tycker är väsentliga på ett boende. Det är bland annat trygghet, delaktighet, integritet och bemötande.

Statskontoret har nyligen utvärderat kunskapslyftet för barnets rättigheter och konstaterar att IVO är en av de statliga myndigheter som har kommit längst i arbetet med att stärka barnets rättigheter i sin verksamhet. Statskontoret anser att IVO på ett systematiskt sätt låter barn vara delaktiga i tillsynen av HVB.40

4.5.4Fyra av fem inspektioner avser HVB för barn och unga

Antalet boenden för barn och unga har varierat över tid. I samband med flyktingkrisen 2015 ökade antalet boenden kraftigt för asyl- sökande ensamkommande barn. Till följd av det gjorde IVO fler in- spektioner. En minskad frekvens i tillsynen sedan 2016 och färre en- samkommande barn har gjort att antalet verksamheter att tillsyna sedan dess har minskat successivt.

Utrymmet för IVO:s egeninitierade tillsyn (initiativärenden) har fortsatt påverkats av frekvenstillsynens omfattning (figur 4.4). Under perioden 2019–2022 har frekvenstillsynen utgjort i genom- snitt 80 procent av samtliga inspektioner. År 2022 stod frekvenstill-

39Vägledning frekvenstillsyn. Delprocess 3.2.2. Gäller från februari 2020, reviderad i maj 2023.

40Statskontoret (2023). Kunskapslyftet för barnets rättigheter. (Rapport 2023:16).

110

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

synen av boenden för barn och unga för 13 procent av IVO totala kostnader, och kostnaden per inspektion hade ökat till 128 000 kro- nor. IVO:s förklaring till den kraftigt höjda styckkostnaden är att de på flera sätt har förstärkt tillsynen, bland annat genom att öka antalet samtal med barn. På regeringens uppdrag förstärkte IVO temporärt också tillsynen av SiS särskilda ungdomshem för flickor.41

Figur 4.4 Totalt antal genomförda inspektioner 2019–2022 fördelade efter frekvenstillsyn och initiativärenden

Data hämtad ur IVO:s system 2023-05-03

1800

1600

1400

1200

1000

800

600

400

200

0

2019

2020

2021

2022

 

 

Frekvenstillsyn

 

Initiativärenden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

Flera som vi har intervjuat på IVO bedömer att barns och ungas ut- satthet samt de brister som myndigheten ser i tillsynen motiverar en regelbunden tillsyn av boendena. Det förekommer att barn och unga utsätts för våld, kränkningar och övergrepp av både medboende och personal. Flickor känner sig mer otrygga än pojkar.42 Samtidigt kon- staterar de att frekvenstillsynen är resurskrävande och minskar ut- rymmet för tillsyn på andra områden där det också finns stora risker för att individer far illa.

I sina verksamhetsplaner har IVO beskrivit att en del av myndig- hetens strategiska inriktning och prioritering är att skapa utrymme

41Särskilt regeringsuppdrag om förstärkt tillsyn och analys av SiS särskilda ungdomshem där flickor vårdas. (Dnr S2021/03345).

42IVO (2022). Vad har IVO sett 2021? (Artikelnr 2022-02).

111

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

för en ökad andel egeninitierad tillsyn genom att effektivisera de in- terna processerna. Den egeninitierade tillsynen ska inriktas mot all- varliga säkerhets- och kvalitetsbrister för patienter och brukare (van- vård).43

4.5.5Initiativärenden inleds av olika skäl

Den egeninitierade verksamhetstillsynen (initiativärenden) inleds antingen planerat med utgångspunkt från IVO:s riskanalyser eller på förekommen anledning, till exempel när myndigheten får signaler om akuta risker eller brister. Det kan vara signaler om olika typer av missförhållanden i tips och upplysningar som kommer in till myn- digheten, uppgifter i media samt information från andra myndig- heter eller från allmänheten.44

Initiativärendena har olika karaktär. Det kan vara planerade nationella och tematiska tillsynsinsatser, men även större insatser som regeringen initierar genom särskilda regeringsuppdrag. Det kan också vara tillsyn av specifika verksamheter och huvudmän eller av kommunens myndighetsutövning. Till initiativärenden räknas också ägar- och ledningsprövning av verksamheter som tidigare har fått tillstånd.

4.5.6Initiativärenden vanligast inom barn och familj

På IVO:s webbplats finns vissa uppgifter om antalet beslutade ären- den inom tillsynskategorin initiativärenden och hur de fördelar sig på olika verksamhetsområden inom socialtjänsten. Figur 4.5 visar i stort vad IVO har prioriterat att granska i sin egeninitierade tillsyn de senaste åren. Tillsynsbesluten fattas en tid efter genomförd till- syn. Det innebär att ett ärende kan inledas ett år, men beslutas under nästkommande. Uppgifter om antal beslut går inte att jämföra med antal inspektioner.

43IVO:s verksamhetsplan, daterad den 9 november 2022. (Dnr 1.2.1-06232/2022-3). Priorite- ringen av allvarliga säkerhets- och kvalitetsbrister betonas även i verksamhetsplanen som är daterad den 28 juni 2023. (Dnr 1.2.1-09779/2023-2).

44Information i IVO:s årsredovisning 2022 och på IVO:s webbplats 2023-07-12.

112

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

Figur 4.5 Antal tillsynsbeslut i initiativärenden 2016–2022 fördelade efter verksamhetsområde

Ett initiativärende kan omfatta beslut på ett eller flera verksamhetsområden

700

600

500

400

300

200

100

0

2016

2017

2018

2019

2020

2021

2022

 

Barn och familj

 

 

Funktionsnedsättning LSS

 

Äldreomsorg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Missbruk

 

 

 

Funktionsnedsättning SoL

 

Övrig socialtjänst

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ekonomiskt bistånd

 

 

Familjerätt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

Sedan 2016 har IVO fattat mellan 1 000 och 1 500 tillsynsbeslut i initiativärenden per år, utom 2022 när de fattade 600 beslut. Flest beslut rör verksamhetsområdena barn och familj samt funktionsned- sättning LSS. Antalet beslut inom dessa områden har minskat de senaste åren. Under 2021 ökade i stället antalet beslut inom området äldreomsorg relativt kraftig till följd av att myndigheten hade inlett en större nationell tillsynsinsats av särskilda boenden för äldre (SÄBO).

En tredjedel av samtliga tillsynsbeslut under perioden 2016–2022 avser kommunens myndighetsutövning. Inom områdena barn och familj, missbruk, ekonomiskt bistånd och familjerätt avser minst hälften av besluten myndighetsutövning.

Den nationella tillsynen av SÄBO har fortsatt under 2022 och 2023. IVO inledde under 2022 även en nationell tillsyn av bostäder med särskild service för vuxna enligt LSS. Beslutet om att koncen- trera sig på större nationella områden har enligt IVO inneburit färre initiativärenden 2022 eftersom ärendena i den nationella tillsynen har varit mer omfattande och resurskrävande.45 Det är en förklaring

45IVO:s årsredovisning 2022.

113

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

till att antalet beslut i initiativärenden halverades 2022 jämfört med året innan, från 1 300 till drygt 600.

4.5.7Tips och upplysningar används i riskanalyser

IVO tar emot information som används i myndighetens riskanalyser för att bedöma behovet av tillsyn. Inom socialtjänsten är det främst tips och upplysningar från brukare, anhöriga eller andra intressenter. Till skillnad från anmälningar enligt lex Sarah har IVO ingen skyl- dighet att utreda inkomna tips och upplysningar.46

IVO har sedan fler år en tips- och upplysningsfunktion. Den kal- lades tidigare Tipsa IVO, men kallas nu Berätta för IVO. Den finns på myndighetens webbplats och är öppen för alla. Här samlar IVO in alla synpunkter, tips och upplysningar om brister eller missförhål- landen inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och LSS. Infor- mationen kan lämnas anonymt. Tidigare hanterades informationen även via ärendeslaget Anmälan till IVO, som i början av 2024 inte- grerades i funktionen Berätta för IVO.

På socialtjänstens område har myndigheten via Anmälan till IVO tagit emot flera tusen anmälningar per år de senaste sex åren. Antalet har ökat från cirka 5 000 år 2017 till 7 500 år 2022. Därutöver tog IVO under 2022 emot cirka 1 700 upplysningar om socialtjänst i funktionen Tipsa IVO. IVO registrerar informationen och uppgifts- lämnaren får en skriftlig bekräftelse på att informationen har tagits emot.47

Dessa upplysningar och annan information som lämnas till IVO om verksamheterna används i myndigheten riskanalyser eller i pla- neringen av tillsynen. Mot bakgrund av informationen bedömer IVO om det finns anledning att inleda en tillsyn och kan då antingen starta ett nytt egeninitierat tillsynsärende eller utreda informationen i ett redan pågående ärende. Flera tips eller upplysningar om en verk- samhet eller en huvudman kan också föranleda en riktad tillsynsin- sats, exempelvis mot kommunens myndighetsutövning. De kan också föranleda en nationell tillsyn såsom den förstärkta tillsynen av SiS.

46När IVO granskar anmälningar enligt lex Sarah granskas endast om huvudmannen har gjort en utredning enligt gällande regler.

47Om personen lämnar sina kontaktuppgifter får personen en återkoppling som kan vara generell eller mer personlig beroende på vad som framgår av tipset.

114

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

IVO:s statistik över anmälningsärenden visar att både allt färre och en allt mindre andel av de avslutade anmälningsärendena för 2017–2022 har resulterat i fortsatt tillsyn. År 2022 var det 547, eller 7 procent (figur 4.6). Statistiken fångar däremot inte de anmälningar som har använts i riktade och större nationella tillsynsinsatser.

Figur 4.6 Andel avslutade anmälningsärenden 2017–2022 som har lett till tillsyn i ett nytt initiativärende eller tillförts ett pågående

25%

20%

15%

10%

5%

0%

2017

2018

2019

2020

2021

2022

Källa: IVO, vår bearbetning.

Sett till typen av verksamhet har anmälningarna främst rört barn och familj, funktionsnedsättning LSS och äldreomsorg. Flest anmäl- ningar under perioden 2017–2022 rör händelser som IVO betecknar som en fråga om rättssäkerhet. De har utgjort drygt en tredjedel av samtliga anmälningar. År 2022 ledde 3 procent av dessa anmälningar till fortsatt tillsyn. Andra vanliga händelser rör bemötande samt om- sorgen och omvårdnaden. I dessa fall beslutade IVO att runt 10 pro- cent skulle gå vidare i ett ärende om fortsatt tillsyn.

115

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

4.5.8I ägar- och ledningsprövningen kan IVO agera mot olämpliga utförare med tillstånd

Genom ägar- och ledningsprövningen i tillsynen kan IVO agera mot utförare som har beviljats tillstånd av myndigheten att bedriva verk- samhet enligt socialtjänstlagen och LSS, men som inte längre be- döms vara lämpliga för uppgiften. Det kan vara att de inte har ekono- miska förutsättningar att bedriva verksamheten i enlighet med de föreskrifter som gäller eller inte uppfyller kraven på insikt och lämp- lighet i övrigt. Ägar- och ledningsprövningen är också ett viktigt instrument för att förhindra att oseriösa utförare får fortsätta verka inom omsorgen.

Tabell 4.4 Antal registrerade och avslutade ärenden inom ägar-

och ledningsprövning samt genomsnittlig handläggningstid 2020–2022

 

2020

2021

2022

 

 

 

 

Registrerade ärenden

239

84

40

Avslutade ärenden

156

115

64

Genomsnittlig handläggningstid, medianvärde i dagar

119

270

470

 

 

 

 

Källa: IVO:s årsredovisning 2022.

IVO har initierat och avslutat betydligt färre tillsynsärenden som av- ser ägar- och ledningsprövning 2021 och 2022 jämfört med 2020 (tabell 4.4). Samtidigt har handläggningstiden per ärende förlängts kraftigt och uppgick 2022 till i genomsnitt 470 dagar. Måttet är an- givet som ett medianvärde. Det innebär att hälften av ärendena tar kortare respektive längre tid än så. En handläggningstid på 470 dagar kan förefalla vara en lång tid i de fall det gäller att gå vidare med en process för att försöka hindra en oseriös utförare att bedriva omsorg. Den förlängda handläggningstiden innebär också att kostnaden per ärende har ökat från 140 000 kronor 2020 till 396 000 kronor 2022.

Som förklaring till utvecklingen uppger IVO i sin årsredovisning att myndigheten utvecklar sin myndighetssamverkan och gransk- ningsmetodik samt sina riskanalyser för att stärka förmågan att iden- tifiera oseriösa aktörer. En konsekvens av detta är att utredningen av ett ärende har blivit mer komplex, vilket har bidragit till en längre handläggningstid. Personal på den tillsynsenhet som handlägger ärendena uppger att den långa handläggningstiden också beror på att

116

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

enheten har ett stort antal äldre ärenden att avsluta. De bedömer att handläggningstiden kommer att bli kortare från 2024.

4.6Beslut som tillsynen resulterar i inledningsvis

IVO vill i första hand få utförarna att frivilligt rätta till brister i verk- samheten. I det här avsnittet beskriver vi de tillsynsbeslut som IVO fattar som ett första steg i tillsynen, innan de ingriper med skarpare beslut som föreläggande, förbud och återkallelse av tillstånd. Vi be- skriver och analyserar dessa ingripandeverktyg i kapitel 5.

4.6.1Tre nivåer på de inledande tillsynsbesluten

IVO använder sig av tre nivåer på de beslut myndigheten fattar som ett första steg i tillsynen. Dessa typer av tillsynsbeslut är inte reglerade i lag utan är något som myndigheten själv har beslutat att tillämpa.

Figur 4.7 Tre inledande beslutsnivåer i verksamhetstillsynen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beslut med

 

 

 

 

begäran om

 

Beslut med

 

 

återredovisning

 

brister (B-beslut)

 

 

(C-beslut)

 

 

 

Beslut utan brister (A-beslut)

Den första nivån är beslut där IVO inte har konstaterat några brister i verksamheten (A-beslut). Den andra nivån är beslut med brister (B-beslut). Här har IVO vid tillsynstillfället konstaterat brister i verksamheten, men bedömt att det inte finns förutsättningar att gå vidare med ett föreläggande även om bristen inte har åtgärdats. Ett B-beslut kan också vara aktuellt när det i tillsynen har framkommit uppgifter om att verksamheten arbetar aktivt med att åtgärda de uppmärksammade bristerna. Den tredje nivån är beslut med begäran om återredovisning (C-beslut). Här är bristerna av allvarligare karak-

117

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

tär och den tillsynade verksamheten ombeds att återkomma till IVO med en redovisning av vilka åtgärder de avser att vidta eller redan har vidtagit. Ett sådant beslut ska alltid följas upp inom rimlig tid efter att återredovisningen har inkommit till IVO, antingen genom en ny inspektion eller på annat sätt.48 Om IVO bedömer att de redovisade åtgärderna inte är i paritet med de brister som myndigheten har pekat på kan de i nästa steg behöva ta till mer ingripande beslut som exempelvis föreläggande.

4.6.2De flesta beslut 2019–2022 var utan brister

Under perioden 2019–2022 fattade IVO sammanlagt cirka 8 000 beslut, varav drygt hälften inom frekvenstillsynen. Två tredjedelar av besluten var ett beslut där IVO inte hade noterat några brister i verk- samheten. En fjärdedel var ett beslut där IVO hade noterat brister vid tillfället för tillsynen. I 8 procent av fallen begärde IVO att ut- föraren skulle återredovisa till myndigheten hur den avsåg att åtgärda bristerna.

Figur 4.8 Antal tillsynsbeslut totalt (frekvenstillsyn och initiativärenden) 2019–2022 fördelade efter typ av beslut (A-, B- och C-beslut)

Data hämtad ur IVO:s system 2023-05-03

2 500

1980

2 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 569

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 217

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

662

 

 

 

 

 

585

 

 

 

 

 

 

581

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

129

 

 

 

 

 

 

92

 

 

 

 

418

 

 

 

 

369

219

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

188

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2019

 

 

2020

 

2021

 

 

2022

 

 

 

 

 

Utan brister

 

Med brister

 

 

Med begäran om återredovisning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

48Se till exempel Vägledning frekvenstillsyn. Delprocess 3.2.2. Gäller från februari 2020, revi- derad i maj 2023.

118

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

4.6.3Begäran om återredovisning allt vanligare

De två senaste åren (2021 och 2022) har IVO i högre grad fattat be- slut med begäran om återredovisning. År 2022 utgjorde C-besluten 18 procent av samtliga fattade beslut, jämfört med 5 procent 2019– 2020. Utvecklingen är likadan inom både frekvenstillsynen (figur 4.9) och den egeninitierade tillsynen (figur 4.10).

I frekvenstillsynen av HVB för barn och unga finns en större andel privata än offentliga utförare (se avsnitt 4.5.1). Verksam- heterna i både kommunal och statlig regi har däremot i högre grad fått beslut med krav på återredovisning än verksamheter i privat regi. Vad gäller de verksamheter SiS ansvarar för ökade andelen sådana beslut till drygt en tredjedel av de beslut som rörde myndigheten. En förklaring till detta kan vara att IVO förstärkte tillsynen av SiS boenden 2021–2022. Enligt våra intervjuer med IVO är SiS boenden exempel på verksamheter där brister har upprepats eller kvarstår år efter år. Som framgår av avsnitt 4.2.4 är det också IVO:s ambition att tillsynsbesluten ska avspegla allvarlighetsgraden så att problem inte tillåts fortsätta.

Figur 4.9 Andel beslut med begäran om återredovisning (C-beslut)

ifrekvenstillsynen 2019–2022 fördelade efter verksamhetens driftsform

Data hämtad ur IVO:s system 2023-05-03

40%

35%

30%

25%

20%

15%

10%

5%

0%

2019

2020

 

 

2021

2022

 

 

Kommunal regi

 

Privat regi

 

Statlig regi (SiS)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

119

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

I den egeninitierade tillsynen är förhållandet det omvända. Här är det i större utsträckning privata utförare som de senaste åren har fått beslut med krav på återredovisning. Under 2022 utjämnades däremot skillnaderna. Det kan bero på IVO:s nationella tillsyn av SÄBO där tillsynen och besluten i hög grad har riktats mot kommunala boenden. Inga beslut som har rört SiS boenden har inneburit en be- gäran om återredovisning. Det kan i huvudsak förklaras av att IVO har gjort ett fåtal egeninitierade inspektioner av SiS.

Figur 4.10 Andel beslut med begäran om återredovisning (C-beslut)

iinitiativärenden 2019–2022 fördelade efter verksamhetens driftsform

Data hämtad ur IVO:s system 2023-05-03

40%

35%

30%

25%

20%

15%

10%

5%

0%

2019

2020

2021

2022

 

 

Kommunal regi

 

Privat regi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

4.6.4Möjligen en återhämtning från tidigare nivåer

När vi studerar besluten i ett lite längre perspektiv framgår att andelen beslut med krav på återredovisning var högre 2016 än 2022, och att de snarare har ökat efter en tydlig nedgång efter 2016.

Det kan vara ett uttryck för att IVO under en period hade större tillit till att utförarna skulle åtgärda eventuella brister utan att IVO behövde begära en återredovisning. Nedgången efter 2018 inträffade i nära anslutning till Tillitsdelegationens delbetänkande om lärande tillsyn (SOU 2018:48). Det kan också ha att göra med att IVO under

120

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

2018 ersatte benämningen tillsynsbeslut med begäran om redovis- ning av åtgärder med det som nu benämns C-beslut. Syftet med för- ändringen var att spegla beslutsnivåerna. Riksrevisionen beskriver denna förändring i sin granskning 2019. Syftet med att begära redo- visning av åtgärder efter genomförd tillsyn var redan då att den till- synade verksamheten skulle redovisa hur den avsåg att åtgärda brister utifrån tillsynsresultatet. Det gick däremot inte att ställa krav på åtgärder i tillsynsbesluten eftersom besluten inte var möjligt att överklaga.49

Figur 4.11 Andel beslut med begäran om återredovisning (C-beslut) i initiativärenden 2016–2022 fördelade efter verksamhetsområde

Statistik på IVO:s webbplats

35%

30%

25%

20%

15%

10%

5%

0%

2016

2017

2018

2019

2020

2021

2022

 

Alla ärenden

 

 

Barn och familj

 

 

 

Funktionsnedsättning LSS

 

Äldreomsorg

 

 

 

Missbruk

 

 

Funktionsnedsättning SoL

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

4.7Synpunkter på tillsynen och bidraget till lärande

De allra flesta socialchefer och företrädare för privata utförare som

vihar samtalat med anser att IVO:s tillsyn är viktig och behövs. Många anser att det är bra att få verksamheten belyst med andra ögon. Tillsynen bedöms också vara viktig för socialtjänstens utveck- ling. Till exempel kan skriftväxlingen med IVO göra att verksamhe- terna och huvudmännen tvingas till eftertanke och analys.

49Riksrevisionen (2019). IVO – en tillsynsverksamhet med förhinder. (RiR 2019:33).

121

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

4.7.1Mindre bidrag till lärande och kvalitetsutveckling

Samtidigt som IVO:s tillsyn anses viktig har en klar majoritet av de socialchefer och privata utförare som vi har samtalat med även haft synpunkter på hur tillsynen har utvecklats. Den allmänna bilden är att IVO har gått mot en mer kontrollerande tillsyn de senaste åren. Tillsynen uppfattas också i mindre grad än tidigare bidra till lärande och reell kvalitetsutveckling. Flera socialchefer och privata utförare saknar även de regionala erfarenhetskonferenser som IVO arran- gerade tidigare och där myndigheten aggregerade kunskap från till- synen. Rapporten Vad har IVO sett? uppfattas inte fylla en sådan funktion.

Såväl kommunerna som de privata utförarna saknar även en dju- pare dialog med och återkoppling från IVO i samband med tillsynen. De menar att dialogen är viktig för att bidra till lärande och förbätt- ringar. De allra flesta utförare vill göra rätt och ha en bra verksamhet och skulle därför vara hjälpta av mer stöd och goda exempel. Dialogen med IVO:s inspektörer anses också viktig för att förstå graderingen av kritiken i besluten och vad som behöver åtgärdas. Inspektörer som vi har samtalat med uppger att de har dialog med tillsynsobjekten i till- synen, till exempel med kommunerna i den nationella tillsynen av särskilda boenden för äldre. Kommunerna har fått faktagranska materialet före beslut och har även fått förklaringar till oklarheter.

Flera av de intervjuade utförarna anser därutöver att tillsynen har för lite fokus på kvalitet. IVO anses rikta in sig för mycket på admi- nistrativa rutiner och vad som framgår av olika dokument. Även huvudmännens återredovisning av planerade eller vidtagna åtgärder blir därför ofta av instrumentell karaktär. Flera frågar sig om detta leder till faktiska kvalitetsförbättringar för brukarna. Samtidigt finns det en insikt om att socialtjänsten styrs av ramlagstiftning som i många delar är svårtydd och ger lite vägledning om vad som är god kvalitet.

En mindre grupp av de intervjuade tycker tvärtemot att IVO:s tillsyn är framåtsyftande och att de får möjlighet att diskutera med inspektörerna. De anser också att dialogen har förbättrats över tid och ser att myndigheten arbetar aktivt för att inkludera lärande i till- synen.

De skilda uppfattningarna kan möjligen förklaras av att utförarna möter inspektörer med olika kompetens och erfarenhet, eller att

122

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

arbetssättet skiljer sig åt mellan tillsynsavdelningarna. Möjligen kan skillnaderna även bero på typen av tillsyn. Vissa hänvisar till att fre- kvenstillsynen har ett mer inbyggt lärande eftersom IVO återkom- mer till verksamheterna varje år.

Privata utförare påtalar också att de upplever att IVO har ytterst lite dialog även i tillståndsgivningen och i ägar- och lednings- prövningen. Kommunikationen är nästan uteslutande skriftlig.

4.7.2Stärkt tillsyn utesluter inte en lärande tillsyn

Som vi tidigare har nämnt visar IVO:s strategiska inriktning att myndigheten har som mål att bli en tydligare tillsynsmyndighet och att tillsynen ska stärkas. IVO anser att de har en skyldighet att genom tillsyn kräva att tillsynade verksamheter åtgärdar brister i omsorgen, liksom att agera när vård- och omsorgspersonal utgör en fara för individernas säkerhet. Om IVO inte använder de verktyg som uppdraget medger så riskerar missförhållanden att fortgå och att individer far illa eller inte får sina rättigheter tillgodosedda.

Regeringsuppdrag och ny lagstiftning har också styrt IVO i denna riktning, till exempel när det gäller reglerna för ägar- och led- ningsprövning. Därutöver har Riksrevisionen påpekat att myndig- heten använder sina ingripandeverktyg i begränsad omfattning. En inriktning mot en stärkt tillsyn medför även att gränsdragningen mot Socialstyrelsens kunskapsstödjande verksamhet blir tydligare.

En del i IVO:s vision är samtidigt att skapa lärande. Arbetet in- riktas främst mot att fortsätta förbättra kommunikationen genom webbplatsen. IVO ska även arbeta för en bredare spridning av och ökat genomslag för kunskap och erfarenheter från tillsynen. Myn- digheten har under 2023 gjort om sin webbplats och förefaller även ha blivit mer aktiv med att sprida tillsynsresultat och erfarenheter genom bland annat sociala medier och sammanfattningar i form av Iakttagelser i korthet.50

IVO uppger för oss att de även ser nationella och lokala press- meddelanden som ett sätt att via medierna nå ut till allmänheten med information om vad myndigheten har sett. Genomslag i medierna brukar leda till markant fler besök på myndighetens webbplats och

50Se till exempel Omfattande arbete för att åtgärda brister inom landets äldreboenden. Iakt- tagelser i korthet, december 2023. Barns bästa måste beaktas vid placering vid SiS ungdomshem. Iakttagelser i korthet, juni 2023.

123

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

fler lämnade upplysningar och tips. Myndigheten återför dessutom resultat på arenor där tillsynsobjekt samlas eller medverkar. Under pågående tillsyn bjuder IVO in tillsynsobjekt till webbinarier och liknande för att berätta om vad myndigheten har sett i tillsynen. Där- igenom anser IVO att de bidrar till ökad kunskap och stimulerar till förbättringsarbete.

4.7.3Mer samverkan mellan IVO och Socialstyrelsen

Våra intervjuer med framför allt kommunernas socialchefer visar att vissa är osäkra på IVO:s roll i förhållande till Socialstyrelsens när det gäller att ge stöd och vägledning, medan andra har en tydlig uppfatt- ning om rollfördelningen. Vissa förväntar sig sannolikt mer stöd från IVO än vad regeringen avsåg när den inrättade den renodlade till- synsmyndigheten, och därmed skilde tillsyn från stöd och norme- ring.

Flera socialchefer framhåller att ramlagstiftningen leder till att det behövs hjälp för både tolkningen och styrningen. De tycker också att det saknas en idé om hur kunskapen ska spridas vidare för att få till en lärande process.

I en skrivelse till Socialdepartementet har det nationella social- chefsnätverket vid SKR deklarerat att det är av yttersta vikt att IVO och Socialstyrelsen samverkar mer och att deras samverkan blir mer systematisk i syfte att ge stöd till socialtjänstens verksamhetsutveck- ling. De anser att IVO i första hand bör vara en trovärdig och skarp tillsynsmyndighet som gör nytta för brukare och patienter. När IVO upptäcker brister och svårigheter i verksamheterna behöver detta tas om hand av Socialstyrelsen för att ge ett ändamålsenligt stöd för utveckling.51

4.7.4Olika syn på tillsynen av SÄBO

IVO:s nationella tillsyn av särskilda boenden för äldre inleddes under covid-19-pandemin och var inriktad på hälso- och sjukvårds- insatser (se även avsnitt 5.8.4). Både socialcheferna i SKR:s nätverk och SKR har i skrivelser uttalat sig kritiskt om myndighetens data-

51Socialchefsnätverket vid SKR 2021-11-11. Skrivelse till Socialdepartementet angående IVO:s roll och tillsynsuppdrag.

124

SOU 2024:25

Tillsynens omfattning och inriktning

insamling, hantering av personuppgifter och den arbetsbelastning som kommunernas drabbades av när IVO begärde ut stora mängder journaler.52 Synpunkter av liknande slag har också framförts till oss i många av de samtal vi har haft med socialchefer. De anser också att de brister som IVO pekade på i respektive kommun främst handlar om problem på systemnivå, bland annat svårigheter att rekrytera.

IVO har framfört att de hade stor nytta av det insamlade materi- alet. Det utgjorde underlag för myndighetens riskanalys och katego- riseringen av problemområden och vad de skulle titta på i varje kom- mun i den första tillsynsomgången. De samlade erfarenheterna från denna omgång låg sedan till grund för den uppföljande tillsyns- omgången. Inspektörer som deltog i tillsynen uppger för oss att många kommuner var nöjda med tillsynen.

4.8Några viktiga iakttagelser

Omsorgsregistret innehåller verksamheter som omfattas av an- mälningsplikt och tillståndsplikt. Av de totalt cirka 17 000 registre- rade verksamheterna drivs två tredjedelar i offentlig regi och resten i privat regi, oftast i aktiebolag. Registret är en viktig utgångs- punkt för tillsynen, men även för tjänster som hämtar informa- tion därifrån. Det gäller bland annat placeringsstödet för HVB och stödboenden för barn och unga.

Trots ett omfattande rättningsarbete och nya e-tjänster för rap- portering av nya verksamheter och förändringar i dessa har IVO utmaningar med att hålla informationen i registret aktuell. Det finns inget krav på kommunerna att anmäla till myndigheten när tidigare anmälda verksamheter förändras eller upphör.

IVO:s tillsyn, tillståndsprövning och ägar- och ledningsprövning stod 2022 för tre fjärdedelar av myndighetens kostnader för verk- samhetsområdet socialtjänst. En relativt stor del används för till- ståndsprövning och att genom tillsyn kontrollera att de privata utförarna fortsatt uppfyller lämplighetskraven. Ärendena har enligt IVO blivit mer komplexa att utreda och handläggningstiden i ägar- och ledningsprövningen har bland annat därför ökat kraftigt.

52Skrivelse från SKR:s socialchefsnätverk till Socialdepartementet 2021-11-11. Skrivelse från SKR till Integritetsskyddsmyndigheten 2022-01-18. (Ärendenummer 22/00055.)

125

Tillsynens omfattning och inriktning

SOU 2024:25

En stor del av resurserna för tillsyn är uppbundna för att årligen kontrollera att barn och unga får en god omsorg i HVB och stöd- boenden (frekvenstillsyn). Utrymmet för egeninitierad tillsyn av andra verksamheter är därmed begränsat, och IVO prioriterar här verksamheter med risk för allvarliga missförhållanden och större nationella tillsynsinsatser.

De beslut som IVO fattar som ett första steg i tillsynen är inte reglerade. Det är beslut utan brister, beslut med brister eller be- slut med begäran om återredovisning. Två tredjedelar av besluten 2019–2022 var beslut utan brister, men andelen minskade till drygt hälften under 2022.

Beslut med begäran om återredovisning har blivit vanligare. I de senaste årens frekvenstillsyn har verksamheter i både kommunal och statlig regi fått beslut av denna typ i högre grad än privata utförare. I den egeninitierade tillsynen har det vissa år varit van- ligare att privata utförare får sådana beslut, medan det andra år har varit ungefär lika vanligt som för de kommunala utförarna. Det finns alltså inget som tyder på att det generellt sett skulle vara fler eller större brister i verksamheter som drivs i privat regi än i offentlig regi.

IVO har de senaste åren intensifierat sitt utvecklingsarbete för att svara upp mot förväntningarna med den renodlade tillsynsmyn- digheten. Arbetet syftar till att göra tillsynen effektivare, mer en- hetlig och rättssäker. Ambitionen är även att bli en tydligare till- synsmyndighet och att ingripa mot brister och missförhållanden. Myndigheten har fått mer resurser för att under tre års tid stärka sitt arbete mot oseriösa utförare.

De kommunala och privata utförarna anser generellt att det är viktigt med tillsyn, men många efterfrågar också stöd. Det finns en önskan om att erfarenheterna från tillsynen tas omhand och sprids på ett bättre sätt så att de kan bidra till lärande och kvali- tetsutveckling.

126

5Ingripanden och rättelser vid brister

Utredningen ska analysera och ta ställning till om IVO behöver ut- ökade eller tydligare möjligheter att ingripa när tillsynen visar på brister. Som en del av den frågan ska vi undersöka hur och inom vil- ken tid som verksamheter åtgärdar de brister som IVO har påtalat. Den frågan är inte enkel att besvara. Det finns exempelvis inte någon statistik hos IVO som visar hur stor andel av de granskade verksam- heterna som har rättat påtalade brister till exempel vid det andra be- slutstillfället eller först efter ett föreläggande. Det finns heller ingen samlad uppföljning som visar vad de granskade har gjort för att åt- gärda sina brister. Ett sätt att ändå försöka ge ett svar på frågan har varit att granska enskilda tillsynsärenden och dra slutsatser av utfal- let i dessa. Det har också gett möjlighet att dra vissa försiktiga slut- satser om hur effektiva ingripandeverktygen är. I samma syfte har vi studerat rättsfall, både från högre och lägre instanser.

När det gäller den övergripande frågan om IVO behöver skarpare verktyg för att ingripa har vi utgått från ett ännu bredare material. Vi har bland annat intervjuat företrädare för IVO om myndighetens egen bild av hur effektiva verktygen är och har även har studerat re- missvar och flera rapporter där IVO har föreslagit författningsänd- ringar. Utredningens bedömningar och förslag om IVO:s verktyg för ingripande redovisas i kapitel 9.

127

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

5.1Författningsreglerade möjligheter till ingripande

Föreläggande, förbud och återkallelse av tillstånd är de möjligheter till ingripande som finns vid tillsyn enligt socialtjänstlagen och LSS. Gemensamt för dem är att de får användas endast när verksamheten inte uppfyller krav som framgår av lagar och andra föreskrifter.1

5.1.1Föreläggande kan användas i vissa situationer

Föreläggande regleras i 13 kap. 8 § socialtjänstlagen och 26 f § LSS. Föreläggande kan användas om det finns ett missförhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till. IVO får då förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. IVO kan även förelägga en tillstånds- havare som inte längre uppfyller de krav som ska ställas på ägare och ledning att avhjälpa den aktuella bristen. Föreläggande kan även an- vändas mot en privat utförare som inte har anmält förändringar i ägar- och ledningskretsen till IVO, liksom mot en kommun eller region som inte har fullgjort sin skyldighet att anmäla en nystartad verk- samhet till IVO. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

En annan situation där föreläggande kan användas är när en verk- samhet på IVO:s begäran inte lämnar över handlingar och annat material som rör verksamheten som inspektionen behöver för sin tillsyn. Då kan IVO förelägga den som bedriver verksamheten att lämna över det som myndigheten efterfrågar. Även ett sådant före- läggande får förenas med vite (13 kap. 5 § andra stycket socialtjänst- lagen och 26 c § LSS).

5.1.2Återkalla tillståndet eller förbjuda en verksamhet är de skarpaste ingripandena

IVO:s skarpaste ingripandeverktyg är att återkalla ett tillstånd eller att förbjuda en verksamhet. Regler om återkallelse av tillstånd och förbud mot fortsatt verksamhet finns i 13 kap. 9 § socialtjänstlagen och 26 g § LSS.

För en tillståndspliktig verksamhet kan IVO återkalla tillståndet helt eller delvis om myndigheten har funnit ett allvarligt missförhål-

1Tillsynen omfattar annars även målbestämmelser, 13 kap. 2 § socialtjänstlagen och 26 § LSS.

128

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

lande som har betydelse för enskildas möjligheter att få de insatser de har rätt till, men bara under förutsättning att ett föreläggande inte har följts. IVO kan återkalla tillstånd även utan föregående föreläg- gande om missförhållandet innebär fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt.

Ett tillstånd att bedriva verksamhet får även återkallas om till- ståndshavaren inte anses lämplig med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden eller omständigheter i övrigt. Även då kan tillståndet återkallas utan föregående föreläggande.

Ett tillstånd får enligt socialtjänstlagen även återkallas om till- ståndshavaren har underlåtit att göra en kontroll enligt lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn om underlåtelsen är av allvarligt slag (se 13 kap. 11 §). En motsvarande bestämmelse finns i 26 i § LSS, men den gäller då kontroll enligt lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder.2

Om verksamheten inte är tillståndspliktig kan IVO besluta att helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet. Till skillnad från åter- kallelse av tillstånd kan förbud alltså tillämpas på verksamheter i offentlig regi. Alla enskilda utförare behöver däremot ha tillstånd för att yrkesmässigt bedriva verksamhet som avses i 9 § 2–10 LSS eller som är tillståndspliktig enligt 7 kap. 1 § socialtjänstlagen (se av- snitt 4.3.1).

Om det finns sannolika skäl för att ett tillstånd kommer att åter- kallas eller en verksamhet förbjudas, och ett sådant beslut inte kan avvaktas, får IVO besluta att tills vidare helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet (13 kap. 10 § socialtjänstlagen och 26 h § LSS). Sådana beslut gäller i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl får beslutets giltighet förlängas med ytterligare sex månader.

IVO har därutöver möjlighet att i ett pågående tillsynsärende an- mäla en verksamhet eller personal till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten om myndigheten uppmärksammar ett brott. IVO tar ställning till en sådan anmälan efter viss utredning.

2I 26 g § LSS finns även en möjlighet att återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren inte till- handahåller all assistans, jfr 24 § i samma lag.

129

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

5.1.3Fler förelägganden och återkallelser av tillstånd

Riksrevisionen konstaterade 2019 att IVO hade använt sina verktyg för ingripande i relativt låg grad, men att användningen hade ökat något över tid.3 IVO har under perioden 2017–2020 använt sina olika möjligheter till ingripande sparsamt. Sedan 2021 har myndigheten beslutat om fler förelägganden, men framför allt fler beslut om åter- kallelse av tillstånd (figur 5.1). Återkallelserna kan grundas i såväl missförhållanden som tillståndshavarens lämplighet.

Figur 5.1 Antal avslutade ärenden inom verksamhetsområde socialtjänst 2017–2022 efter typ av ingripande

7066

60

 

 

50

 

37

40

 

3026

 

18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

21

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 12 9

 

 

 

 

 

 

10

 

 

13 14

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8

10

6

 

 

 

 

 

7

7

5

6

 

 

1

0

1

0

0

0

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Föreläggande

Ansökan om

 

Polis-/åtalsanmälan

Återkallelse av

 

 

 

utdömande av vite

 

 

 

 

tillstånd eller förbud

2017 2018 2019 2020 2021 2022

Källa: IVO:s årsredovisningar.

Utvecklingen kan främst förklaras av att IVO sedan ett par år till- baka har en tydlig ambition att förbättra rättstillämpningen. Enligt myndighetens verksamhetsplan ska tillsynsbesluten avspegla allvar- lighetsgraden i bristerna och ha rätt effekt så att problem och allvar- liga missförhållanden inte tillåts fortsätta.4 I allt fler fall sedan 2021 har IVO ansett sig behöva återkalla tillståndet för verksamheter för att säkerställa omsorgstagarnas liv, säkerhet och hälsa.5

3Riksrevisionen (2019). IVO – en tillsynsverksamhet med förhinder. (RiR 2019:33).

4IVO:s verksamhetsplan, daterad den 9 november 2022. (Dnr 1.2.1-06232/2022-3).

5IVO:s årsredovisning 2021.

130

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

5.1.4Flest ingripandeärenden mot privata utförare

Vi har beställt uppgifter från IVO om avslutade ingripandeärenden för perioden 2019–2022 uppdelade efter driftsform (figur 5.2). De uppgifter vi har fått om totalt antal avslutade ärenden skiljer sig från antalet som anges i årsredovisningarna. Den övergripande bilden är att ingripandebeslut av olika slag i högre grad har riktats mot privata utförare än mot offentliga utförare.

Figur 5.2 Antal avslutade ärenden under perioden 2019–2022 fördelade efter typ av ingripande och driftsform

Data hämtad ur IVO:s system 2023-05-03. Uppgifterna avser avslutade ärenden under fyraårsperioden

200

180

175

160

140

120

100

80

6044

40

32

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

0

1

 

3

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Föreläggande

Ansökan om

Polis-/åtalsanmälan

Återkallelse av

 

 

 

 

 

 

 

utdömande av vite

 

 

 

 

 

 

tillstånd eller förbud

 

 

 

 

 

 

 

 

Offentlig regi

 

Privat regi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: IVO, vår bearbetning.

IVO har under fyraårsperioden avslutat 32 ärenden om föreläggande som avser verksamheter i offentlig regi, varav 30 har riktats mot kommuner och två mot Statens institutionsstyrelse (SiS). Privata ut- förare har förelagts i 44 fall. Gemensamt för båda driftsformerna är att antalet beslut om föreläggande tydligt har ökat 2021 och 2022 jämfört med åren innan. Ansökan om utdömande av vite har varit aktuellt i endast ett fall under perioden och har avsett en privat ut- förare som inte har inkommit med begärda handlingar.

Återkallelse av tillstånd är den ingripandemöjlighet som IVO har använt mest 2019–2022. I kategorin ingår också förbud mot verk-

131

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

samhet. De totalt 175 avslutade ärendena om återkallelse av tillstånd eller förbud riktade mot verksamheter i privat regi kan jämföras med totalt 8 ärenden av förbud mot verksamhet i offentlig regi. Av de senare har 7 riktats mot kommuner och ett mot SiS. De tillstånd som har återkallats under 2021–2022 har enligt IVO främst gällt boenden för barn och unga samt verksamheter som utför personlig assistans.

IVO har gjort en polis- eller åtalsanmälan i totalt 27 fall under perioden. Huvuddelen har rört privata utförare. Enligt IVO hänför sig merparten av polisanmälningarna till misstanke om att någon har bedrivit tillståndspliktig verksamhet utan tillstånd (olovlig verksam- het).6

5.1.5Återkallelse av tillstånd anses effektivt mot olämpliga utförare

Tillsynspersonal som arbetar med ägar- och ledningsprövning upp- ger att återkallelse av tillstånd är ett effektivt verktyg för att stoppa olämpliga eller oseriösa privata utförare. Den nya lagstiftningen om ägar- och ledningsprövning från 2019 anses skarp. De som vi har ta- lat med anser också att det är en fördel att ett beslut om återkallat tillstånd inte behöver föregås av en process med att förelägga verk- samheten, som blir fallet vid återkallelse av tillstånd vid allvarligt missförhållande. Utföraren saknar enligt deras bedömning oftast vilja eller förutsättningar att åtgärda bristerna.

Vid vanlig verksamhetstillsyn krävs allvarliga missförhållanden med risk för liv, hälsa eller personlig säkerhet i övrigt för att det ska vara möjligt att direkt återkalla ett tillstånd eller förbjuda verksam- heten. Då är huvudregeln att först förelägga verksamheten.

5.2Föreläggande kan inte alltid användas

Domar och rättspraxis visar att det ibland kan vara svårt för en till- synsmyndighet att använda sig av föreläggande eftersom det ställs höga krav på att precisera vad som ska åtgärdas. Det är särskilt svårt på socialtjänstens område, som kännetecknas av ramlagstiftning och få preciserade regler.

6IVO:s årsredovisning 2021, s. 36.

132

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

5.2.1De rättsliga förutsättningarna för föreläggande

Vid vanlig tillsyn gäller att om IVO finner att det förekommer ett missförhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till, får IVO förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som IVO anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet eller bristen ska kunna avhjälpas. Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande gäller ome- delbart men får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.7

Föreläggande ska användas först om åtgärder inte vidtas frivilligt av den som bedriver verksamheten. Ett föreläggande kan inte heller tillgripas i alla situationer när det finns ett missförhållande. Det krävs en viss nivå, att missförhållandet utgörs av något som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till. En- ligt förarbetena kan föreläggande användas exempelvis när ett de- mensboende inte kan erbjuda ett tryggt boende för målgruppen på ett tillfredsställande sätt. Ett sådant boende kan då ytterst inte anses uppfylla det krav på god kvalitet som föreskrivs i socialtjänstlagen. Ett annat exempel är om IVO upptäcker att personalen har bristande kompetens inom ett område som har betydelse för enskildas möjlig- heter att få de insatser de har rätt till.8

5.2.2Möjligheterna till föreläggande begränsas av rättspraxis

Av praxis framgår att det kan vara svårt för en tillsynsmyndighet att formulera ett föreläggande som håller vid en domstolsprövning. Det gäller i synnerhet på rättsområden där det finns få preciserade regler och regelverket bygger på ramlagstiftning. Tillsynsmyndigheten ris- kerar att hamna i ett till synes olösligt dilemma eftersom ett föreläg- gande måste vara tillräckligt preciserat när det gäller vilka åtgärder som ska vidtas, men samtidigt finns det inte alltid stöd i författning för att ställa så specifika krav. Det går inte att uppfylla båda villkoren samtidigt varför föreläggandet kan komma att upphävas i domstol. Konsekvensen blir att förelägganden kanske inte kan användas så ofta som tillsynsmyndigheten skulle önska.

716 kap. 4 § punkt 3 respektive 16 kap. 4 § sista stycket socialtjänstlagen samt 27 § LSS.

8Prop. 2008/09:160 s. 82.

133

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) uttalade i RÅ 1994 ref. 29 att ett vitesföreläggande måste utformas så att adressaten får helt klart för sig vad som fordras för att vitet inte ska dömas ut. Det ska vara knutet till en klart definierad prestation eller underlåtenhet. In- formationen ska förmedlas genom själva föreläggandet. Det kan fin- nas ett visst utrymme för att tolka ett föreläggande mot bakgrund av vad som tidigare har förekommit, men utrymmet är begränsat med hänsyn till att själva föreläggandets innebörd måste vara klar. Om föreläggandet är utformat som ett generellt åliggande att efterleva vissa angivna bestämmelser är det för opreciserat.

I HFD 2020 ref. 28 hade Skolinspektionen förelagt en huvudman vid vite att senast ett visst datum bedriva ett systematiskt kvalitetsar- bete, vilket bland annat innefattade att följa upp resultat och målupp- fyllelse i förhållande till nationella mål, analysera resultatet, identifiera utvecklingsområden, besluta om utvecklingsåtgärder och planera och genomföra dem. Eftersom det inte ansågs tillräckligt preciserat vilka åtgärder som skulle vidtas dömdes vitet inte ut. HFD anförde bland annat att ett föreläggande i princip inte får utformas på ett sådant sätt att det endast upprepar regleringens lydelse. Normalt får det inte hel- ler utformas så att det endast anger vilket resultat som ska uppnås. Det måste anges vilka konkreta åtgärder som adressaten ska vidta. I vilken utsträckning det är möjligt att formulera konkreta åtgärder beror på hur regleringen är utformad. Är lagstiftningen allmänt hål- len och det saknas närmare föreskrifter, begränsas myndighetens möjligheter att använda vitesförelägganden. Eftersom ett föreläg- gande enbart får avse åligganden som följer av den aktuella regler- ingen, saknar myndigheten i en sådan situation möjlighet att i ett föreläggande formulera tillräckligt tydliga och konkreta åtgärder som adressaten ska vidta, konstaterade HFD.9

En annan potentiell svårighet är begreppet missförhållande. I HFD 2015 ref. 43 ansågs en beräkningsmodell för kostavgifter inte utgöra ett sådant missförhållande som krävs för ett föreläggande. HFD anförde att en förutsättning för att tillsynsmyndigheten ska kunna besluta om föreläggande är att missförhållandet har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till. Med detta avsågs enligt förarbetena att förelägganden ska kunna utfärdas

9Av HFD 2017 ref. 21 framgår att de krav på tydlighet som ställs på ett föreläggande är väsent- ligen desamma oavsett om föreläggandet har förenats med vite eller inte.

134

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

endast vid sådana missförhållanden som når upp till en viss nivå.10 Som exempel nämns situationer där den enskilde inte kan ta del av en insats eftersom insatsen inte tillhandahålls av kommunen eller där kvaliteten på insatsen inte uppfyller lagens krav. Enligt HFD hade kommunens beräkning av kostavgifter inte någon sådan betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser som de har rätt till att den utgjorde ett missförhållande.

5.2.3Domar från lägre instanser som visar på utmaningar

I det följande ger vi exempel på domar om föreläggande från förvalt- ningsrätten och kammarrätten som åskådliggör IVO:s utmaningar.

Tolkningen av begreppet missförhållande

I juni 2016 beslutade IVO att vid vite om 600 000 kronor förelägga huvudmannen för äldreboenden i två kommuner att åtgärda brister. Huvudmannen skulle inom viss tid säkerställa att avdelningar där personer med demenssjukdom eller demensliknande symptom be- finner sig var bemannade under hela dygnet på ett sådant sätt att per- sonalen har uppsikt över och kan hjälpa och stödja boende utan dröjsmål.11 Föreläggandena hade föregåtts av två tillsynsbeslut som inte hade lett till utökad bemanning nattetid. Enligt IVO var förhål- landena inte förenliga med bestämmelserna om god kvalitet och bo- städerna ansågs inte uppfylla syftet med bostäder som ska tillgodose enskildas behov av tillsyn och omvårdnad. Vidare hänvisade IVO till 2 kap. 3 § socialtjänstförordningen, det vill säga att det utifrån den enskildes aktuella behov ska finnas tillgång till personal dygnet runt som utan dröjsmål kan uppmärksamma om en boende behöver stöd och hjälp.

Bolaget överklagade beslutet men både förvaltningsrätten och Kammarrätten i Jönköping avslog bolagets överklagande. Beman- ningen bedömdes som ett missförhållande av betydelse för enskildas

10Prop. 2008/09:160 s. 82 f.

11IVO:s dnr 8.7.1-21575/2016-1 respektive dnr 8.7.1-21549/2016-1.

135

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

möjligheter att få de insatser som de har rätt till och föreläggandet ansågs berättigat.12

Utgången blev den motsatta i en dom från Kammarrätten i Göteborg mellan samma parter och under likartade förhållanden.13 Kammarrätten framhöll att det är IVO som har bevisbördan och att bedömningen ska göras utifrån förhållandena vid det aktuella boen- det. Bolagets anställda hade uppgett att grundbemanningen (tillsam- mans med teknik) gav dem möjlighet att ha god uppsikt över hela boendet och att de gav vård och omsorg av god kvalitet. IVO hade inte åberopat några incidenter av något slag och inte heller några kla- gomål från vare sig kommunen, boende, anhöriga, anställda eller fackliga organisationer. Kammarrätten menade att det även i övrigt saknades konkreta uppgifter som gav tillräckligt stöd för att grund- bemanningen behövde utökas på det sätt som framgick av föreläg- gandet. Vid en samlad bedömning ansågs IVO därför inte ha visat att nattbemanningen var ett missförhållande i lagens mening. Före- läggandet upphävdes därför.

IVO överklagade till HFD och åberopade att det var av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövades eftersom kammarrätterna dömer olika. Bolaget överklagade för sin del domen från Kammarrätten i Jönköping. HFD meddelade emellertid inte prövningstillstånd i något av målen.14

Här kan också nämnas en annan kammarrättsdom som rörde ett föreläggande från IVO.15 Kammarrätten ansåg i likhet med IVO att vissa insatser som kommunen tillhandahöll som serviceinsatser rätteligen var individuellt anpassade insatser som inte lagligen kan ges som serviceinsatser, utan måste föregås av utredning och beslut. Att dessa ändå hade tillhandahållits som serviceinsatser ansåg majori- teten i kammarrätten var ett missförhållande i lagens mening. IVO ansågs därför ha haft fog för att förelägga kommunen att säkerställa att insatserna föregicks av utredning, bedömning och beslut. Rättens ordförande var skiljaktig och ansåg att förhållandet att kommunen erbjöd hjälp som avser insatser mot missbruk och beroende som serviceinsatser inte i sig utgjorde ett missförhållande som kunde på-

12Kammarrätten i Jönköping, dom den 28 november 2018 i mål nr 3657-17. Enligt uppgift hade Kammarrätten i Jönköping först vägrat prövningstillstånd, men Högsta förvaltnings- domstolen meddelade senare prövningstillstånd åt kammarrätten.

13Kammarrätten i Göteborg, dom den 16 augusti 2018 i mål nr 3038-17. Det överklagade av- görandet var från Förvaltningsrätten i Karlstad, dom den 10 maj 2017 i mål nr 3348-16.

14HFD:s beslut den 1 juli 2019 i mål nr 6599-18.

15Kammarrätten i Jönköping, dom den 28 mars 2019 i mål nr 3660-17.

136

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

verka någons rätt att få de insatser som de har rätt till. Därmed skulle det inte ha funnits någon grund för föreläggandet. IVO överklagade men HFD meddelade inte prövningstillstånd.

Föreläggandet var inte tillräckligt preciserat eller saknade författningsstöd

I ett mål från Kammarrätten i Sundsvall hade IVO förelagt ett bolag att senast ett visst datum säkerställa att samtliga enheter på ett sär- skilt boende där personer med demenssjukdom befinner sig var bemannade under hela dygnet på ett sådant sätt att personalen har uppsikt över och utan dröjsmål kan hjälpa och stödja de boende.16 Förvaltningsrätten underkände föreläggandet eftersom det ansågs vara alltför allmänt hållet. IVO överklagade, men kammarrätten av- slog överklagandet. Kammarrätten ansåg att det inte framgick av föreläggandet på vilket sätt eller hur enheterna på boendet skulle vara bemannade. Därför ansågs föreläggandet vara för allmänt hållet.

Domen kan jämföras med två andra kammarrättsdomar.17 I båda fallen ansågs tillsynsmyndighetens förelägganden för allmänt hållna. Dessa grundade sig företrädesvis på själva innehållet i författningen.

På hälso- och sjukvårdsområdet har IVO vid flera tillfällen påtalat allvarliga brister vid Akademiska sjukhuset och även beslutat om föreläggande. IVO förelade regionen vid vite om 20 000 000 kronor att säkerställa att det finns 612 vårdplatser tillgängliga vid sjukhuset. Kammarrätten i Göteborg upphävde föreläggandet eftersom det saknas uttryckligt författningsstöd att förelägga en region att säker- ställa att ett visst antal vårdplatser finns tillgängliga.18 IVO överkla- gade till HFD men beviljades inte prövningstillstånd.19

5.3Återkalla tillstånd eller förbjuda verksamhet

Att återkalla ett tillstånd eller förbjuda en verksamhet är IVO:s mest ingripande åtgärder. År 2019 blev fler typer av verksamheter till- ståndspliktiga samtidigt som det infördes detaljerade regler om ägar-

16Kammarrätten i Sundsvall, dom den 21 februari 2017 i mål nr 1700-16.

17Kammarrätten i Stockholm, dom den 28 januari 2021 i mål nr 4604-20 och dom den

4november 2019 i mål nr 2798-19.

18Kammarrätten i Göteborg, dom den 2 december 2022 i mål nr 4502-22.

19HFD:s beslut den 30 maj 2023 i mål nr 7496-22.

137

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

och ledningsprövning. Den privata utföraren ska kunna bevisa sin lämplighet vid ansökan om tillstånd. När ett tillstånd ska återkallas är det däremot IVO som har hela bevisbördan.

5.3.1Bakgrunden till nu gällande regler

Regler om skärpta krav för att få tillstånd att bedriva verksamhet en- ligt LSS infördes efter förslag i Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning (SOU 2012:6). Tidigare prövades frågor om till- stånd att bedriva yrkesmässig verksamhet enligt LSS utifrån all- männa krav på verksamheter, framför allt kvalitetskravet i 6 § LSS. Då fanns inga krav på personlig eller ekonomisk lämplighet. Enligt Utredningen om assistansersättningens kostnader hade det före- kommit ett inte obetydligt antal oseriösa företag bland de som hade ansökt om tillstånd för att bedriva verksamhet med personlig assi- stans. Därför såg utredningen ett behov av att pröva de sökandes personliga och ekonomiska lämplighet innan tillstånd meddelas.

Regeringen delade utredningens bedömning och föreslog att till- stånd att yrkesmässigt bedriva verksamhet enligt LSS skulle få med- delas den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt visar sig lämplig att bedriva sådan verk- samhet. När det gällde en juridisk person skulle lämplighetspröv- ningen även avse den verkställande direktören och annan med be- stämmande inflytande, styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av ekonomiska intressen har en väsentlig gemenskap med sökanden samt bolagsmän i kommandit- och handelsbolag.20

Av lagtexten i 23 § andra stycket LSS21 framgick därefter att till- stånd att bedriva verksamhet skulle få meddelas endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt visar sig lämplig att bedriva sådan verksamhet. I fråga om en juridisk person skulle lämplighetsprövningen även avse den verkstäl- lande direktören och annan som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten etc.

Utredningen hade också föreslagit att tillsynen skulle omfatta att tillståndshavare fortlöpande uppfyller de lämplighetskrav som ställs för att tillstånd ska meddelas och att tillstånd skulle få återkallas om

20Förarbeten till lagändringen i LSS finns i prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9 s. 213 f.

21SFS 2012:930.

138

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

tillståndshavaren inte uppfyller lämplighetskraven. Tillsynen hade fram till dess inriktats framför allt på kvalitetskravet i 6 § LSS, för att säkerställa att enskilda får de insatser som de har rätt till. Att granska tillståndshavaren i övrigt ingick inte i tillsynsansvaret. Någon möj- lighet att återkalla tillstånd enbart på grund av exempelvis allvarlig ekonomisk misskötsamhet fanns inte.

Utredningen ansåg att den som missköter sig i vissa avseenden inte borde få fortsätta som tillståndshavare även om det inte har kun- nat påvisas några kvalitetsbrister i verksamheten. Det ansågs inte rimligt att en tillståndshavare som till exempel underlåter att betala skatt och arbetsgivaravgifter för sina anställda eller som inte kan visa hur assistansersättning har använts, ska få fortsätta att ta emot och förvalta stora summor av allmänna medel. Den enskilde bör tryggt kunna vända sig till en tillståndshavare i förvissning om att denna uppfyller lagens krav i alla avseenden, menade utredningen.

Regeringen delade utredningens uppfattning. IVO skulle därför utöva tillsyn över att de som har beviljats tillstånd uppfyller kraven även fortsättningsvis. Detta skulle gälla både i det fall tillstånd har meddelats felaktigt på grund av att IVO inte har haft kännedom om alla relevanta omständigheter och i det fall tillståndshavaren, eller nå- gon annan i den personkrets som prövas, har visat sig misskötsam efter det att tillstånd har meddelats.

När det gäller vilka andra omständigheter än ekonomiska som kan vara relevanta hänvisade regeringen till tillämpningen av reglerna om tillståndsgivning i alkohollagen (2010:1622).22 Det kan handla om att det har förekommit brottslighet inom verksamheten tidigare.

5.3.2Ändringar som gäller från den 1 januari 2019

Bestämmelsen om återkallelse av tillstånd i LSS har därefter ändrats. Det skedde i samband med lagändringar i såväl socialtjänstlagen som skollagen (2010:800) när regler om ägar- och ledningsprövning skulle införas även där. Förarbetena finns i prop. 2017/18:158, där reger- ingen föreslog dels en mer omfattande tillståndsplikt, dels nya krav på insikt, lämplighet och ekonomiska förutsättningar för att beviljas tillstånd att bedriva verksamhet enligt socialtjänstlagen och LSS samt godkännande för enskilda att som huvudmän bedriva verksamhet

22Prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9 s. 216.

139

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

inom skolväsendet. För att samma grundläggande kvalifikationskrav skulle gälla för etablering av tillståndspliktig verksamhet inom väl- färdssektorn föreslogs att identiska krav skulle införas i skollagen, socialtjänstlagen och LSS.23

Sedan den 1 januari 2019 gäller enligt socialtjänstlagen följande lagtext i här relevanta delar. Tillstånd att bedriva sådan verksamhet som är tillståndspliktig får beviljas endast om verksamheten upp- fyller kraven på god kvalitet och säkerhet. Tillstånd får vidare endast beviljas den som genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten. I fråga om en juridisk person ska prövningen sammantaget avse

1.den verkställande direktören och andra som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten

2.styrelseledamöter och styrelsesuppleanter

3.bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag

4.personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten.

Vidare krävs att sökanden i övrigt bedöms lämplig. I fråga om en juridisk person krävs att samtliga som anges i 1–4 bedöms lämpliga. Vid lämplighetsbedömningen ska viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av betydelse beaktas.

I författningskommentaren står det att i det nya tredje stycket anges att sökanden, eller i fråga om en juridisk person var och en av företrädarna för denna, även i övrigt ska bedömas vara lämplig.24

I 23 § tredje stycket LSS anges att ”Vidare krävs att den enskilda personen i övrigt bedöms lämplig. I fråga om en juridisk person krävs att samtliga som anges i andra stycket 1–4 bedöms lämpliga.”

23Prop. 2017/18:158 s. 46. Bakgrunden till förslagen var främst Ägarprövningsutredningens betänkande Krav på privata aktörer i välfärden (SOU 2015:7) och Välfärdsutredningens be- tänkande Ordning och reda i välfärden (SOU 2016:78).

24Prop. 2017/18:158 s. 118.

140

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

5.3.3Domstolspraxis om tillstånd

I HFD 2022 ref. 36 I och II var frågan om hur lämplighetsprövning ska gå till vid en ansökan om tillstånd att bedriva enskild verksamhet enligt socialtjänstlagen.25 Båda målen gällde hemtjänst. Annars finns det få vägledande avgöranden om tillstånd på socialtjänstområdet. I avgöranden som rör tillstånd till att bedriva verksamhet enligt socialtjänstlagen hänvisar domstolarna därför ofta till praxis som rör serveringstillstånd. Här kan nämnas HFD 2011 ref. 43. I målet an- sågs hinder föreligga mot att bevilja ett nytt serveringstillstånd när ägarna till två restauranger var närstående till personer som hade fått serveringstillstånden återkallade. HFD anförde bland annat att när en juridisk person ansöker om serveringstillstånd ska lämplighets- prövningen avse såväl den juridiska personen som den eller de fysiska personer som har ett betydande inflytande i rörelsen. Här kan också nämnas RÅ 1994 ref. 88, där HFD bland annat slog fast att bevis- kravet måste ställas högt, vilket domstolar ofta framhåller i mål om återkallelse av tillstånd. Se även HFD 2011 ref. 44 och HFD 2019 ref. 26, som också rör återkallelse av serveringstillstånd.26

5.4Analys av beslut i den egeninitierade tillsynen

Utredningen ska besvara frågan om inom vilken tid och hur grans- kade verksamheter åtgärdar påtalade brister. I brist på verksamhets- statistik har vi granskat beslut i ett större antal tillsynsärenden där IVO hade påtalat brister och samtidigt begärt återredovisning, så kallade C-beslut. Vi inledde med att granska C-beslut i så kallade initiativärenden (detta avsnitt) men vidgade sedan granskningen till att avse även ärenden inom frekvenstillsyn (avsnitt 5.5), förelägganden (avsnitt 5.6) samt återkallelser av tillstånd och förbud (avsnitt 5.7). Så långt möjligt har vi även följt upp vad som har hänt med överklagade beslut.

Initiativärenden är den beteckning som IVO använder för sin egeninitierade verksamhetstillsyn. Sådan tillsyn inleds antingen pla- nerat med utgångspunkt i exempelvis myndighetens riskanalyser

25Sedan den 1 januari 2019 krävs tillstånd från IVO för att yrkesmässigt bedriva hemtjänst.

26När en juridisk person ansöker om serveringstillstånd ska lämplighetsprövningen avse såväl den juridiska personen som fysiska personer som har betydande inflytande i rörelsen (prop. 1994/95:89 s. 102).

141

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

eller på förekommen anledning, exempelvis efter klagomål. Här in- går också större nationella tillsynsinsatser. De senaste åren är det ungefär en tredjedel av besluten som har avsett myndighetsutövning. Flest tillsynsbeslut fattas inom verksamhetsområdena barn och familj, funktionsnedsättning LSS och äldreomsorg (se även avsnitt 4.5.6). I detta avsnitt ger vi exempel på några typiska ärenden där IVO har avslutat ärendet efter huvudmannens återredovisning.

5.4.1Generellt om vår analys och resultaten

Under 2022 fattade IVO nästan 400 beslut vid egeninitierad tillsyn (ärendekod 3.5.1.). Av dessa var 18 procent så kallade C-beslut, det vill säga beslut där IVO noterade brister som föranledde IVO att begära en återredovisning från huvudmannen. Vi har studerat alla C-beslut som IVO har fattat mellan den 1 januari 2022 och den 10 februari 2023 samt dagboksbladen för dessa ärenden, totalt drygt 90 beslut. De flesta ärendena rör kommuner, antingen som huvud- män för verksamheter eller deras myndighetsutövning inom social- tjänsten.

Handläggningen går till så att IVO fattar ett första beslut där man påtalar brister och ber tillsynsobjektet att senast ett visst datum (inom 1–2 månader) ange sin inställning till vad IVO har anfört och redovisa sina åtgärder för att komma till rätta med bristerna. Efter att huvudmannen har inkommit med återredovisning tar IVO på nytt ställning i ett beslut i samma ärende. IVO avslutar ärendet om bristerna är avhjälpta eller om myndigheten bedömer att de åtgärder som huvudmannen har börjat vidta eller planerar är adekvata för att avhjälpa bristerna.

Vår analys visar i huvudsak följande:

Huvudmännen svarar nästan undantagslöst IVO inom den tids- frist som myndigheten har angett.

Huvudmännen motsätter sig i stort sett aldrig IVO:s bedömning i sak och försöker genast åtgärda bristerna. Men på grund av bris- ternas karaktär kan det ta olika lång tid att åtgärda dem.

142

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

IVO bedömer i regel att vidtagna och planerade åtgärder framstår som adekvata. Detta innebär att de flesta huvudmän rättar på- talade brister eller i vart fall har påbörjat ett sådant arbete inom 1–2 månader från att de har fått del av IVO:s beslut med brister.

Ibland har situationen löst sig på något annat sätt än genom att bris- terna har avhjälpts i egentlig mening. Det kan handla om att den bru- kare som berörs har flyttat eller att verksamheten har lagts ned.27 Ibland kan man förmoda att tillsynen på något sätt ändå har bidragit till den händelseutvecklingen.

5.4.2Typiska exempel som rör äldreomsorg

IVO bedömde i ett beslut den 4 februari 2022 att det var en brist att tekniska lösningar användes utan dokumenterade samtycken och in- dividuell bedömning. Huvudmannen, en socialnämnd, yttrade sig den 25 februari 2022. Socialnämnden delade IVO:s uppfattning och hade initierat en lex Sarah-utredning som nu lämnades in till IVO. Ansvariga chefer hade börjat gå igenom behovet hos varje enskild och där behovet av bland annat dörrlarm skulle bedömas. Inga bru- kare använde GPS-larm. Alla åtgärder skulle vara klara den 31 mars 2022. IVO avslutade ärendet den 29 mars 2022 då nämnden hade vidtagit och planerat adekvata åtgärder för att komma till rätta med bristen.28

Ett annat ärende gällde ett kommunalt särskilt boende för äldre.29 I beslut den 10 oktober 2022 konstaterade IVO en brist då samtliga avdelningar där enskilda med demenssjukdom eller demensliknande tillstånd vistas inte var bemannade dygnet runt på ett sådant sätt att personalen har uppsikt och kan hjälpa och stödja de boende utan dröjsmål, vilket stred mot 2 kap. 3 § socialtjänstförordningen. Social- nämndens yttrande inkom till IVO den 14 december 2022. Nämnden hade då beslutat att utöka bemanningen och rekrytering pågick. Från september 2022 hade nattbemanningen utökats till sju, så att det alltid fanns en medarbetare på varje demensenhet nattetid. Kvälls- bemanningen hade utökats med en medarbetare per demensenhet.

27Exempelvis dnr 351-02255/2022 (tillståndet återkallat) och dnr 13357/2020 (likvidation och konkurs).

28Dnr 3.5.1-20022/2021.

29Dnr 3.5.1-12298/2021.

143

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

Sammanlagt hade personalen utökats med sex medarbetare. IVO avslutade ärendet den 25 januari 2023 eftersom de åtgärder som nämnden hade redovisat bedömdes adekvata.

Det finns flera liknande tillsynsärenden där en ifrågasatt beman- ning har utökats utan att IVO har behövt ingripa formellt.30 Här kan

vinämna ett till exempel med ett kommunalt äldreboende. IVO ini- tierade tillsyn efter att en inkommen anmälan enligt lex Sarah. Enligt anmälan hade en brukare som led av kognitiv svikt och var under utredning för demens samt bodde på tredje våningen gått in till sin granne på natten, klättrat över balkongräcket och fallit ned. Natt- personalen befann sig just då på första våningen. I ett beslut den 17 november 2021 påtalade IVO brist bland annat eftersom samtliga avdelningar där enskilda med demenssjukdom eller demensliknande tillstånd inte var bemannade dygnet runt på sådant sätt att persona- len kunde ha uppsikt och utan dröjsmål stödja de boende.31 Nämn- den svarade IVO den 16 december 2021 och 27 januari 2022 och uppgav att bemanningen skulle höjas till en personal på varje vånings- plan. Man avsåg också införa en digital trygghetslösning (sensorlarm). IVO avslutade ärendet den 13 april 2022 eftersom nämnden ansågs ha vidtagit adekvata åtgärder mot bristen.

5.4.3Exempel som rör myndighetsutövningen

Vi ger här några exempel på IVO:s tillsyn av kommunens myndig- hetsutövning, och där IVO har ansett att kommunens redovisade åtgärder är tillräckliga.

I ett ärende granskade IVO en kommuns myndighetsutövning som rörde barn och unga.32 IVO inledde tillsynen i augusti 2021 för att följa upp hur socialnämnden hade utvecklat arbetet sedan en tidigare tillsyn 2018–2019. I beslut den 14 juni 2022 begärde IVO återredovisning angående följande brister:

Nämnden saknar ett fungerande systematiskt kvalitetsarbete.

Nämnden inleder inte alltid utredning utan dröjsmål och fattar inte alltid beslut inom 14 dagar efter en anmälan.

30Exempelvis dnr 3.5.1-25487/2021 och dnr 3.5.1-01915/2022.

31Dnr 3.5.1-34949/2021.

32Dnr 3.5.1-31049/2021.

144

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

Nämnden agerar inte alltid genast vid uppgifter som kan innebära behov av omedelbart skydd.

Nämnden bedriver inte alltid utredningar skyndsamt och inom lagstadgad utredningstid.

Det förekommer att utredningar avslutas utan att det som föran- ledde utredningen är utrett.

Det förekommer att utredningar avslutas utan bedömning av vad som är barnets bästa.

Nämnden inkom med återredovisning den 26 september 2022, där man tillstod att det pågående förbättringsarbetet inte hade varit till- räckligt. De angivna orsakerna till bristerna var bland annat perso- nalomsättning, rekryteringssvårigheter, att kvalitetsledningssyste- met inte var klart och att det hade varit en ökad arbetsbelastning till följd av ett nytt digitalt verksamhetssystem.

IVO avslutade ärendet den 6 oktober 2022. IVO bedömde att det pågick ett kvalitetsarbete och att nämnden hade vidtagit och planerat flera åtgärder för att förhindra att bristerna återupprepas. IVO påta- lade däremot några omständigheter som nämnden inte hade beaktat och som nämnden behövde utreda ytterligare. IVO menade att nämnden snarare hade angett förklaringar till bristerna, eller brister i sig själv, än bakomliggande orsaker till bristerna.

Ett liknande ärende inleddes i maj 2021.33 IVO begärde återredo- visning i ett beslut från den 3 februari 2022 där myndigheten kon- staterade att kommunen brustit i följande avseenden:

Nämnden har inte utan dröjsmål inlett utredning vid inkomna uppgifter om att barn kunde ha utsatts för våld i nära relation.

Nämnden har inte genast när anmälan inkom bedömt om barn var i behov av omedelbart skydd.

Nämnden har inte utrett uppgifter om våld i enlighet med gäl- lande bestämmelser.

Nämnden har inte gett barn möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som berör dem.

33Dnr 3.5.1-19742/2021.

145

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

Nämnden återredovisade den 30 mars 2022. Nämnden höll med IVO och skulle omedelbart åtgärda kunskapsbristerna inom förvaltningen. Utbildningen skulle fortsättningsvis ingå i introduktionsplanen. Sedan januari 2022 hade handläggarstöd utökats i form av en specia- listsocionom så att enheten hade två heltidsanställda specialist- socionomer. Ärendet avslutades den 16 maj 2022 då IVO ansåg att nämndens vidtagna och planerade åtgärder var adekvata.

I ett annat fall hade IVO granskat en stadsdelsnämnd efter att ett barn på ett LSS-boende hade begått självmord.34 I beslut den 1 mars 2022 påtalade IVO två brister, dels att nämnden inte hade följt vår- den noga genom regelbundna personliga besök och enskilda samtal, dels att det dröjt i vissa fall upp till ett år innan händelser hade journalförts. Nämnden återredovisade den 12 april 2022. I yttrandet framkom att man hade haft hög arbetsbelastning och hög personal- omsättning. Vakanta tjänster hade inte kunnat tillsättas. Därför hade handläggningen blivit lidande. Nu var vakanta tjänster tillsatta och åtgärder i arbetsmiljön hade genomförts för att säkerställa att upp- gifter hinns med. Man hade börjat ta fram rutiner och planerade för egenkontroll. IVO avslutade ärendet den 7 juni 2022 eftersom ett förbättringsarbete hade inletts av nämnden för att komma till rätta med bristerna.

5.4.4Ett exempel på beslut som rör tillstånd

I ett beslut den 21 februari 2022 påtalade IVO en brist i form av att ett bolag till viss del hade bedrivit tillståndspliktig verksamhet i form av öppenvård utan att ha tillstånd för detta (jfr 7 kap. 1 § punkt 4 socialtjänstlagen). Huvudmannen lämnade sin återredovisning den 25 mars 2022. Där framgick att huvudmannen inte ansåg sig ha be- drivit tillståndspliktig verksamhet. Huvudmannen hänvisade bland annat till kontakter med IVO som hade tagits i syfte att klargöra vad som är tillståndspliktig verksamhet. Bolaget hade förhållit sig till de riktlinjer de fick av IVO, bland annat att inte träffa klienter varje dag. Icke desto mindre hade bolaget nu ändrat sina arbetssätt. De bedrev inte längre ”intensiv förstärkt öppenvård” och hade avlägsnat miss- visande information om erbjudna insatser på sin webbplats. IVO av- slutade ärendet utan vidare åtgärder den 3 augusti 2022 då man be-

34Dnr 3.5.1-25214/2021.

146

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

dömde att huvudmannen hade vidtagit åtgärder för att avhjälpa den påtalade bristen. IVO ansåg att de insatser som bolaget utförde hade ändrats så att de inte var så ingripande och av sådan omfattning att de utgjorde tillståndspliktig öppenvård.35

5.5Analys av beslut i frekvenstillsynen

Frekvenstillsyn är en författningsreglerad, årligen återkommande tillsyn av samtliga hem eller boenden för barn och unga. Frekvens- tillsynen utgör en stor del av IVO:s inspektioner och kostnader. Under perioden 2019–2022 utgjorde den i genomsnitt 80 procent av samtliga inspektioner (se även avsnitt 4.5.4). I detta avsnitt redovisar

vivad IVO vanligen påtalar för brister i frekvenstillsynen och ger även ett par exempel på tillsynsärenden.

5.5.1Generellt om vår analys och resultaten

Under 2022 fattade IVO drygt 850 beslut i frekvenstillsynen (ären- dekod 3.2.2). Av dessa var 17 procent ett beslut med begäran om återredovisning (C-beslut). För SiS verksamheter var en dryg tred- jedel av besluten C-beslut (se figur 4.9 i kapitel 4). Vi har tagit del av och studerat samtliga C-beslut inom frekvenstillsynen som avser ärenden som IVO avslutade under perioden 1 januari 2022 till 10 feb- ruari 2023, totalt cirka 200 beslut.

Vid en jämförelse med de egeninitierade tillsynsärendena är ären- dena i frekvenstillsynen mer lika varandra. Generellt har IVO en re- lativt god bild av dessa verksamheter, även om det kan ske väsentliga förändringar på kort tid. Exempelvis kan en föreståndare välja att sluta. Om en verksamhet står utan godkänd föreståndare får det ofta konsekvenser för verksamhetens kvalitet. Att en verksamhet inte har uppvisat några brister blir alltså med nödvändighet en ögonblicks- bild.

En fördel med återkommande tillsyn är att det blir en naturlig uppföljning av verksamheten i de fall IVO har avslutat förra årets ärende utan att säkert kunna slå fast att alla brister har åtgärdats. Åt-

35Dnr 3.5.1-60698/2020.

147

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

gärder som huvudmannen till exempel planerar att vidta under en längre tid kan alltså följas upp redan under nästa års tillsyn.

Tabell 5.1 De sex vanligast förekommande bristerna som har påtalats

ide studerade C-besluten i frekvenstillsynen Ett beslut kan innehålla mer än en brist

Typ av brist

Antal avslutade ärenden

 

med denna brist

Bristande lämplighetsbedömningar vid inskrivning

44

Tvångs- och begränsningsåtgärder

41

 

 

Avsaknad av utdrag från belastnings- och misstankeregistret

 

vid anställning av personal

33

Verksamheten har brutit mot villkor i tillståndet

25

 

 

Personalens kompetens eller bemötande

21

Generella förbud

13

Källa: IVO, vår analys och sammanställning.

En vanlig typ av brist som IVO noterar är bristande lämplighetsbe- dömningar när barn och unga skrivs in i stödboende och HVB.36 Det påpekade IVO i 44 fall och gällde både kommuner och privata utfö- rare. Tvångs- och begränsningsåtgärder av olika slag, inklusive fel- aktiga samtycken till exempelvis drogtester, förekom i 41 fall av de studerade ärendena. I 33 fall hade verksamheten inte inhämtat utdrag från Polismyndighetens belastnings- och misstankeregister inför an- ställning av personal. I några av dessa fall bestod bristen i att verk- samheten inte hade bevarat ett sådant utdrag under den tid som föreskrivs. I 25 fall hade verksamheten brutit mot villkor i tillstån- det. Det handlade i regel om att barn och ungdomar hade skrivits in i verksamheten trots att de inte tillhörde verksamhetens målgrupp. Det kunde också handla om att en eller flera av de inskrivna bodde i lokaler som inte omfattades av tillståndet. Brister i personalens kom- petens eller bemötande hade påpekats i 21 fall. I 13 fall hade verk- samheten kritiserats för att ha generella förbud för de inskrivna, ofta mot att förvara eller inta alkohol.

36I 3 kap. 11 § socialtjänstförordningen framgår att vid inskrivningsbeslutet ska det särskilt kontrolleras att hemmet eller boendet är lämpligt med hänsyn till den enskildes behov, ålder, utveckling, utbildning och personliga förhållanden i övrigt. Socialstyrelsen har även meddelat föreskrifter och allmänna råd kring detta, se 4 kap. i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om stödboende (HSLF-FS 2016:56) och 3 kap. i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende (HSLF-FS 2016:55).

148

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

Även när det gäller ärenden inom frekvenstillsynen har vi noterat följande:

Huvudmännen svarar nästan undantagslöst IVO inom den tids- frist som myndigheten har angett, cirka en månad.

Huvudmännen motsätter sig i stort sett aldrig IVO:s bedömning i sak och försöker genast åtgärda bristerna. Men på grund av bris- ternas karaktär kan det ta olika lång tid att åtgärda dem.

IVO bedömer i regel att vidtagna och planerade åtgärder framstår som adekvata. Detta innebär att de flesta huvudmän rättar påtalade brister eller i vart fall har påbörjat ett sådant arbete inom 1–2 månader från att de har fått del av IVO:s beslut med brister.

Nedan ger vi några exempel på ärenden med brister som vi har bedömt är representativa för frekvenstillsynen.

5.5.2Ett exempel på tillsyn av HVB i privat regi

Ärendet gällde tillsyn av ett HVB för barn och unga i privat regi. I sitt beslut den 4 mars 2022 konstaterade IVO följande brister:

Huvudmannen har inte gjort den registerkontroll av personal som krävs före anställning.

Samtycke vid alkohol- och drogtestning dokumenteras inte och rutinen ger heller inte förutsättningar för genuint samtycke.

Huvudmannen fullgör inte rapporteringsskyldigheten i lex Sarah.

Huvudmannens redovisning inkom den 31 mars 2022. Åtgärderna handlade om förbättrade rutiner. IVO avslutade tillsynsärendet den 20 maj 2022 eftersom de redovisade åtgärderna ansågs ge förutsätt- ningar för att komma till rätta med bristerna.37

37Dnr 3.2.2-09280/2021-40.

149

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

5.5.3Två exempel på tillsyn av SiS ungdomshem

Vi ger i det följande exempel på IVO:s tillsyn och beslut som avser två särskilda ungdomshem som drivs av SiS.

Bristande trygghet och säkerhet fick SiS att stänga en avdelning

IVO inledde ärendet i oktober 2021. IVO bedömde i sitt beslut den

21april 2022 att verksamheten hade brustit i att erbjuda en trygg och säker vård. Ungdomar hade beskrivit att de utsatts för våld och bristande bemötande av personalen. IVO bedömde också att en viss ungdoms trygghet och säkerhet inte hade säkerställts i samband med avskiljning. Verksamheten ansågs därför inte leva upp till kravet på god kvalitet, med hänvisning till 1 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 3 kap. 3 § socialtjänstlagen.38

SiS redovisade sin inställning och sina åtgärder den 10 juni 2022. I sin interna utredning hade SiS konstaterat stora och omfattande brister i vårdmiljön på avdelningen. Det handlade om våld, hot, bestraffningar och kränkningar riktade mot ungdomar. SiS bifogade en utredning enligt lex Sarah där det framgick att en ungdoms fysiska skador efter en avskiljning var av sådan omfattning att man misstänkte brister i det fysiska ingripandet. Ungdomen bedömdes ha drabbats av försämrat psykiskt mående på grund av det inträffade. Av utred- ningen framgick att verksamhetskontoret de senaste åren hade tagit emot flera rapporter och klagomål om liknande händelser.

IVO avslutade ärendet den 28 juni 2022. I beslutet framgår att avdelningen hade stängts, men planerades öppna igen om ett par månader. Mallen i journalföringssystemet skulle uppdateras för att möjliggöra en mer utförlig dokumentation av sjuksköterskas eller läkares bedömning av medicinska hinder för avskiljning. IVO fann att beslutet att stänga avdelningen omedelbart undanröjde direkta hot mot enskildas liv, säkerhet samt fysiska och psykiska hälsa. Att tydliggöra den medicinska bedömningen i samband med avskiljning samt dokumentation av densamma sågs som ett viktigt steg mot att stärka tryggheten och säkerheten vid avskiljning. Däremot ansågs det för tidigt att säga om de planerade åtgärderna skulle få tillräcklig effekt. IVO avsåg att följa upp åtgärderna i tillsynen samma år.

38Dnr 3.2.2-34636/2021.

150

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

Bristerna avsåg kompetens, egenkontroll samt registerutdrag som inte hade inhämtats före anställning

IVO inledde ärendet i mars 2022. I beslut den 22 juli 2022 påtalade IVO brister som avsåg personalens kompetens, egenkontroll, be- mötande, att registerutdrag inte alltid inhämtats före anställning samt att all personal inte hade informerats om sina skyldigheter enligt lex Sarah. Tillsynen visade att personalen inte hade tillräcklig kompetens när de anställdes och inte heller hade fått fortbildning, vare sig om funktionsnedsättningar, deras konsekvenser eller om metoder och arbetssätt som bör tillämpas i verksamheten. Det fanns heller inget strukturerat arbetssätt. De höga avskiljningstal som hade konstaterats vid tidigare tillsyn vid en viss avdelning kvarstod. IVO bedömde därför att verksamheten inte uppfyllde kraven i 4 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 1 § i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende (HSLF-FS 2016:55) avseende arbetssätt och metoder, kompetens och bemanning.39

SiS yttrade sig den 23 september 2022 och anförde bland annat att all ny behandlingspersonal går introduktionsutbildning tre dagar. Därtill kommer andra utbildningar enligt en plan. All behandlings- personal går årligen utbildning i bland annat självmordsprevention, etik och särskilda befogenheter. SiS strävar efter en fördelning av sina tillsvidareanställda där runt 70 procent bör vara behandlings- pedagoger, andelen behandlingsassistenter inte bör överstiga 20 pro- cent och andelen behandlingssamordnare bör vara minst 10 procent. SiS har svårt att rekrytera eftersom det råder brist inom dessa yrkes- kategorier. Hemmet har i många år haft psykologer och sjuksköters- kor med kompetens inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som hjälper personalen. Egenkontrollen kommer att kompletteras med områden inom ledningssystemet där brister har identifierats. Om det ofta är fysiska ingripanden ska det beaktas i det systematiska kvalitetsarbetet. En mall för händelseanalys implementeras. Sedan sommaren 2022 finns en reviderad rutin och checklista där man bockar av krav som ska kontrolleras innan anställningsbevis skrivs, bland annat registerutdrag. SiS medgav brister i att inhämta regis- terutdrag inför anställning i åtta fall.

IVO bedömde i sitt avslutande beslut att SiS hade vidtagit och höll på att vidta åtgärder för att komma till rätta med bristerna.

39Dnr 3.2.2-10194/2022.

151

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

I vissa delar ansågs det för tidigt att säga om åtgärderna skulle få av- sedd och tillräcklig effekt. IVO noterade att SiS inte hade bemött uppgifterna i utredningen om de höga avskiljningstalen på en viss avdelning och den koppling som IVO hade gjort till bristande kom- petens hos personalen. Bristerna i egenkontrollen ansågs inte vara avhjälpta. IVO bedömde vidare att det som SiS hade redovisat inte visade att bristen som avsåg bemötande hade åtgärdats. Eftersom ut- vecklingsarbetet alltjämt pågick bedömde IVO ändå att det saknades skäl att i nuläget vidta ytterligare åtgärder. Ärendet avslutades den 18 oktober 2022.

5.6Analys av beslut i föreläggandeärenden

Vi har tagit del av och analyserat dagboksblad och beslut i drygt 50 ärenden om föreläggande (ärendekod 3.7.1) som IVO avslutade under perioden 1 januari 2022 till slutet av september 2023. Av dessa var det 16 ärenden som hade initierats under 2021. Ett ärende hade SiS som adressat och åtta hade ett bolag som adressat. Övriga gällde alltså kommuner. En kommun fick två förelägganden. Totalt 20 ärenden hade initierats 2022, varav 13 mot privata utförare. Öv- riga hade kommuner som adressat. De resterande (16) ärendena om föreläggande hade initierats under 2023. Av dessa var två riktade till SiS, sju till bolag och resterande sju till kommuner.

5.6.1De flesta rättar brister efter föreläggande

I de flesta fall rättar sig adressaten efter föreläggandet inom den tid som IVO har satt ut. Vår analys visar alltså att föreläggande fungerar i många fall. Det förekommer emellertid att besluten överklagas även om överklagandena förefaller minska i antal. I de beslut som vi har sett har föreläggandet regelmässigt förenats med vite utom i de fall som rör SiS. Det beror på att IVO inte har möjlighet att förelägga SiS med vite.

Av de 16 ärenden som startade 2021 och avslutades under 2022 var det åtta beslut som överklagades (50 procent). Av dessa var det sex beslut som rörde HVB i privat regi. En kommun som hade fått två förelägganden mot sig överklagade båda. Endast i ett av de åtta

152

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

fallen upphävdes beslutet av domstolen.40 Av domen framgår att or- saken var att bolaget vid den tidpunkten ostridigt hade rättat sig efter föreläggandet, vilket domstolen tog till intäkt för att upphäva före- läggandet. I övriga fall stod alltså IVO:s beslut fast.41

Av de ärenden som var från 2022 var det två som överklagades (10 procent). Båda gällde HVB i privat regi. I det ena fallet avskrev domstolen målet.42 I det andra fallet avslogs överklagandet.43

Av de beslut från 2023 som vi har sett var det två som överklaga- des (12 procent). I ett av de två fallen var adressaten en kommun. Föreläggandet innebar att kommunen skulle skriva ut tre angivna ungdomar från ett stödboende senast ett visst datum och även ome- delbart upphöra med att skriva in ungdomar utanför den tillåtna mål- gruppen. Förvaltningsrätten biföll överklagandet.44 Dels ansågs det inte vara fråga om något missförhållande, dels ansågs föreläggandets andra del inte uppfylla de krav som uppställs i praxis. IVO har över- klagat domen.45 Det andra fallet är inte prövat ännu.46

5.6.2Exempel med föreläggande utan vite mot SiS

I november 2021 fattade IVO beslut om att förelägga SiS att vidta omedelbara åtgärder på ett ungdomshem med allvarliga brister. Bland annat utsattes flickorna för tvångsåtgärder som saknade stöd i lag. IVO konstaterade att missförhållanden hade pågått över tid och att SiS inte hade gjort tillräckligt för att komma till rätta med bristerna, trots ett stort antal klagomål från barn och unga.

IVO avslutade ärendet efter att SiS hade redovisat sina åtgärder. Det var bland annat utbildningsinsatser, en högre andel tillsvidare- anställd personal samt utökat stöd till ledningen.47 I ett nytt beslut (i frekvenstillsyn) från juni 2022 krävde IVO ytterligare åtgärder ut- ifrån brister i personalens kompetens samt att barn och unga utsattes för tvångsåtgärder utan stöd i lag.48

40Förvaltningsrätten i Karlstad, mål nr 96-22.

41Se t.ex. Förvaltningsrätten i Göteborg, dom den 28 november 2022 i mål nr 10176-22. Fler- talet mål gäller Förvaltningsrätten i Göteborg, men även Karlstad och Umeå.

42Förvaltningsrätten i Karlstad, mål nr 3289-22.

43Förvaltningsrätten i Umeå, dom den 30 mars 2022 i mål nr 340-22.

44Förvaltningsrätten i Malmö, dom den 14 augusti 2023 i mål nr 5002-23.

45Kammarrätten i Göteborg, mål nr 5454-23.

46Förvaltningsrätten i Karlstad, mål nr 496-23.

47Dnr 3.7.1-45220/2021.

48Dnr 3.2.2-32219/2021.

153

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

5.7Analys av beslut om återkallelse av tillstånd och förbud

Ägar- och ledningsprövning (lämplighetsprövning) utförs i ett ärende (ärendekod 3.5.2) och avslutas med ett internt administrativt beslut (S-beslut) där IVO tar ställning till om de ska öppna ett ärende om återkallelse av tillstånd eller inte. De flesta lämplighets- prövningar leder till att ett ärende om återkallelse av tillstånd öppnas (ärendekod 3.7.3). Vår undersökning har omfattat dagboksblad och beslut i alla 52 ärenden om återkallelse av tillstånd eller förbud under 2022 liksom dagboksblad i 64 ärenden om lämplighetsprövning. På- fallande många ärenden om lämplighetsprövning (33) rör personlig assistans. Vi har därutöver tagit del av andra beslut från IVO samt domar om återkallelse av tillstånd och förbud samt en sammanställ- ning från IVO över utfallet för beslut om återkallelse.

5.7.1Vanligt att återkallelsebeslut överklagas

Det är vanligt att beslut om återkallelse av tillstånd överklagas. Det är förväntat med tanke på att tillståndet är avgörande för att verk- samheten ska kunna fortsätta.

Vi har tagit del av en sammanställning från IVO med 152 ärenden om återkallelse av tillstånd som myndigheten har beslutat sedan 2019 till och med senhösten 2023. Samtliga gäller alltså privata utförare. Drygt 80 procent hade vunnit laga kraft i mitten av november 2023.

Av de 152 besluten hade utförarna överklagat 93 till förvaltnings- rätten (61 procent). I november 2023 hade förvaltningsrätten ännu inte prövat överklagandet i åtta mål. I sex mål prövades inte beslutet i sak till exempel för att överklagandet återkallades. Det var alltså 79 mål där förvaltningsrätten hade gjort en sakprövning. I endast tre av dessa gick förvaltningsrätten emot IVO:s beslut, det vill säga bi- föll utförarens överklagande. IVO överklagade därefter två av dessa domar till kammarrätten. I ett fall vann IVO i kammarrätten.49

Utförarna överklagade till kammarrätten i 44 fall. Kammarrätten meddelade i allmänhet inte prövningstillstånd (34 fall). Eftersom vissa mål inte var avgjorda av kammarrätten när vi gjorde undersök- ningen i december 2023 går det inte ge en fullständig bild.

49Det andra fallet var inte avgjort i december 2023.

154

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

Det händer att tappande part sedan överklagar vidare till Högsta förvaltningsdomstolen (24 fall). Domstolen hade i november 2023 beslutat att inte meddela prövningstillstånd i flertalet av dessa mål.50 Huvudmannen yrkar ibland inhibition så att verksamheten kan fortsätta medan målet handläggs av domstolen. Beroende på hur lång handläggningstiden är kan alltså en ifrågasatt verksamhet ibland fort- sätta även under en längre tid. Om det är tydligt att IVO:s beslut är riktigt kan verksamheten däremot inte beviljas inhibition. Regler om

inhibition gäller allmänt och inte bara för den här måltypen. Sammanfattningsvis har majoriteten av IVO:s beslut om återkal-

lelse av tillstånd som överklagats inte ändrats av domstolen. Tillstån- den har därmed upphört att gälla i de flesta fall.

5.7.2Exempel på domstolsprövning av återkallelsebeslut

Som framgår av förra avsnittet är det alltså i mycket få fall som IVO förlorar i domstol när det gäller myndighetens beslut om återkallelse av tillstånd, trots att en relativt stor andel av besluten överklagas. I det följande ger vi tre exempel på där IVO har vunnit i domstol och ett exempel på där IVO har förlorat. Exemplen visar också att dom- stolarna gör olika bedömningar när det gäller att pröva bolaget som juridisk person och bolagets företrädare. Det väcker frågor om det finns behov av att förtydliga lagstiftningen om ägar- och lednings- prövning, vilket vi återkommer till i kapitel 9.

Återkallelse av tillstånd – med prövning av bolagets lämplighet

I ett mål hos Kammarrätten i Stockholm51 hade IVO återkallat ett bolags tillstånd att bedriva personlig assistans den 24 juni 2020.52 De brister som låg till grund för återkallelsen var följande:

Bolaget hade tagit emot ersättning för utförd assistans med stöd av oriktiga uppgifter, vilket hade lett till återkrav från Försäk- ringskassan om cirka 3,5 miljoner kronor.

50Resterande sju mål var ännu pågående i december 2023.

51Dom den 23 februari 2022 i mål nr 4135-21. Domen har vunnit laga kraft.

52Dnr 3.7.3-23135/20.

155

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

Migrationsverket hade bedömt att bolaget upprepat hade erbjudit skenanställningar till arbetssökande assistenter.

Bolaget hade inte uppfyllt skyldigheter enligt arbetsmiljölagen.

Bolaget hade brustit i utförandet av insatsen personlig assistans.

Bolaget hade inte skött sin redovisning av utförd assistans i för- hållande till en (betalande) kommun.

Bolagets ägare tillika styrelseledamot och ordförande ansågs inte uppfylla kraven på personlig lämplighet då hon hade uppvisat bristande ekonomisk skötsamhet och hade avvisats som ombud.

Förvaltningsrätten biföll bolagets överklagande då man ansåg att IVO inte hade förmått visa att de omständigheter som åberopats ut- gjorde grund för att återkalla bolagets tillstånd. Men kammarrätten ansåg däremot att IVO:s beslut var riktigt i alla delar. Det kan note- ras att det framgår av kammarrättens dom att man har prövat bolagets lämplighet. Kammarrätten uttalade till exempel att det fanns stora brister i bolagets utförande av assistansuppdraget och att det påver- kade bolagets lämplighet.

En större grupp bolag fick sina tillstånd att bedriva bland annat personlig assistans återkallade i beslut den 21 oktober 2021.53 Kon- cernmodern var ett publikt bolag som var börsnoterat. Av IVO:s be- slut framgår att en tidigare ägare, som fällts till ansvar för skattebrott i sin näringsverksamhet och som IVO länge ansett inte uppfyller kravet på lämplighet, var kvar i verksamheten och bara använde sina föräldrar och syster som bulvaner. Förvaltningsrätten i Stockholm ändrade inte besluten från IVO.54 Även denna gång ansågs att pröv- ningen även skulle gälla den juridiska personen. Varken den juridiska personen eller förre ägaren ansågs lämpliga.

53Bland annat dnr 3.7.3-40654/2021.

54Förvaltningsrätten i Stockholm, domar den 25 oktober 2022 i mål nr 30468-21, 30482-21, 30475-21, 30480-21, 30478-21, 30476-21, 30479-21, 30472-21 och 30474-21.

156

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

Återkallelse av tillstånd – med prövning av enbart företrädare

Bakgrunden i det aktuella målet var att IVO hade beslutat att åter- kalla tillstånd att bedriva personlig assistans för tre bolag i en kon- cern.55 Kravet på lämplighet ansågs inte uppfyllt på grund av bland annat brister i tidredovisningen och brister i verksamheten. Ett av de tyngsta argumenten var att Försäkringskassan hade beslutat om åter- krav mot bolaget på cirka 4,1 miljoner kronor för att en brukare medvetet hade lämnat oriktiga uppgifter om sitt assistansbehov. Försäkringskassan hade beslutat om ytterligare tre återkrav där bo- laget ansågs ha orsakat de felaktiga utbetalningarna. Till grund för beslutet låg också att flera anmälningar och klagomål från kommuner och enskilda hade inkommit till IVO om hur assistansen utfördes.

Bolagen överklagade till förvaltningsrätten.56 I sin dom uttalade förvaltningsrätten först att ståndpunkten att bolaget omfattas av lämplighetsprövningen saknar stöd i den aktuella lagstiftningen. Prövningen skulle därför begränsas till bolagets fysiska företrädare. Deras lämplighet skulle endast prövas i förhållande till sådana hän- delser som hade skett medan de hade företrätt bolaget. Detta fick till följd att det största återkravet, som var från perioden 2015–2018, inte skulle beaktas. Vidare framhöll förvaltningsrätten att IVO inte hade gjort någon egen utredning av anmälningarna. Dessa ansågs där- för ha så lågt bevisvärde att de inte kunde läggas till grund för pröv- ningen. Förvaltningsrätten avslog emellertid bolagens överklaganden.

Bolagen överklagade till kammarrätten, som biföll deras talan.57 Kammarrätten instämde i att det saknas stöd i den aktuella lagtexten för att bolaget som sådant ska omfattas av lämplighetsprövningen. Lämplighetsprövningen skulle därför bara gälla bolagets företrädare. Vid tidpunkten för kammarrättens prövning hade återkraven till stor del fallit bort. De brister som kunde läggas företrädarna till last an- sågs alltför få i relation till bolagets storlek58 och rörde ett mycket begränsat antal brukare. Med hänsyn till detta och vid en samlad be- dömning ansåg kammarrätten att IVO inte hade visat att företrä-

55Dnr 3.7.3-07636/2022, dnr 3.7.3-07637/2022 och dnr 3.7.3-07639/2022. Företrädaren hade även fått ett antal betalningsuppmaningar från Skatteverket och det fanns ett pågående till- synsärende hos Finansinspektionen mot företrädarens holdingbolag. Dessa omständigheter ansåg domstolarna inte motiverade någon återkallelse av bolagets tillstånd.

56Förvaltningsrätten i Stockholm, domar den 14 mars 2022 i mål nr 3734-22, mål nr 3735-22 och mål nr 3736-22.

57Kammarrätten i Stockholm, domar den 6 oktober 2023 i mål nr 1622-23, 1623-23 och 1624-23.

58Bolaget ska ha varit anordnare för 122 brukare och haft 858 anställda i juli 2022.

157

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

darna var olämpliga. Återkallelse av tillstånd ansågs dessutom inte vara en proportionerlig åtgärd.

Bristande kontroll av registerutdrag före anställning på boenden

IVO kan också återkalla tillstånd med stöd av 13 kap. 11 § social- tjänstlagen. I två beslut i juli 2022 beslutade IVO att återkalla ett bolags tillstånd att bedriva verksamhet i form av HVB respektive stödboende på grund av underlåtenhet av allvarligt slag att kontrol- lera utdrag ur belastnings- och misstankeregister före anställning av personal.59 IVO hade vid tidigare tillsyn påtalat brister i bolagets kontroll av registerutdrag. Trots detta framkom samma typ av bris- ter vid en inspektion i april 2022. IVO såg allvarligt på upprepade underlåtelser att kontrollera registerutdrag och bedömde att de var av så allvarligt slag att de utgjorde grund för att återkalla tillståndet. Bolaget medgav att de hade brustit i kontrollen, men överklagade ändå. Bolaget fick avslag, först i förvaltningsrätten60 och sedan i kam- marrätten.61

5.7.3Förbud mot fortsatt verksamhet

Förbud mot att bedriva verksamhet riktas mot verksamheter som inte är tillståndspliktiga och därmed i regel mot offentligt driven verksamhet. Men i vårt material är det fler beslut som riktar sig till privata utförare än till verksamheter i offentlig regi. I det följande ger vi ett exempel på beslut om förbud mot en kommunal verksam- het med akutboende. Förbud mot fortsatt verksamhet beslutades i ytterligare några ärenden under den period som vi har undersökt.62 I de flesta fall lades verksamheter ned och besluten fick effekt.

59Dnr 3.7.3-28298/2022 och 3.7.3-28301.

60Förvaltningsrätten i Göteborg, dom den 30 januari 2023 i mål nr 9204-22 och 9205-22.

61Kammarrätten i Göteborg, dom den 29 april 2023 i mål nr 1142-23 och 1143-23.

62Dnr 3.7.3-47748/2022 (HVB i privat drift), dnr 3.7.3-19672/2022 (korttidsverksamhet).

158

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

Knivdåd, våld och droger bland hemlösa på akutboende

IVO beslutade den 8 december 2021 om förbud mot en kommunal verksamhet med akutboende.63 Under nio månader hade kommunen gjort 52 avvikelserapporter varav 27 rörde övergrepp, självskada eller hot. En man hade blivit knivdödad efter ett bråk med en annan boende. Boende hade anträffats medvetslösa och fått återupplivas med hjärt- och lungräddning. Misshandel var ett återkommande pro- blem. Vid flera tillfällen hade man hittat vapen hos de boende, bland annat en machete. Problemen ska ha sammanhängt med att verksam- heten hade blandat individer med olika slags problem och samtidigt haft en låg bemanning. De var fyra till sex personer på cirka 50 boende.

Av beslutet framgår att IVO hade konstaterat brister i de boendes trygghet och säkerhet redan 2019. En kvinna hade utsatts för över- grepp under tiden som hon bodde där. IVO konstaterade att proble- matiken med att blanda individer med olika grundproblem hade kvarstått. I september 2021 fick IVO kännedom om knivdådet på boendet och inledde tillsyn. Den 28 september 2021 hade IVO ett dialogmöte med representanter för nämnden och den 25 oktober gjordes en fysisk inspektion där enhetscheferna och fyra boende in- tervjuades. En hade blivit misshandlad många gånger under tiden som hon hade bott där, både av andra boende och av personer uti- från. De boende uppgav att det fanns mycket vapen på boendet. Det förekom också mycket droger, och det uppgavs vara svårt att låta bli att missbruka. Där fanns personer med svårt missbruk som i stället borde få vård. Mordet i mars 2021 ska ha handlat om en stulen cykel.

Sedan händelsen i mars 2021 hade verksamheten utökat med en ordningsvakt till två som skulle tjänstgöra dygnet runt. En utredning hade påbörjats om en metalldetektorbåge vid entrén skulle kunna förhindra att vapen tas in i boendet. Nämnden redogjorde även för flera planerade åtgärder såsom att förbättra inskrivningssamtal, ge- nomförandeplanering och dokumentation. IVO bedömde att verk- samheten inte kunde säkerställa tryggheten för de boende och att det fanns en direkt fara för liv. Förbudet innebar att alla inskrivna på boendet skulle skrivas ut senast den 7 januari 2022. Förbudet över- klagades till förvaltningsrätten men utan framgång.64

63Dnr 3.7.3-47067/2021.

64Förvaltningsrätten i Göteborg, dom den 31 mars 2022 i mål nr 14910-21.

159

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

5.8Särskilda tillsynsinsatser på senare år

Som vi beskriver i kapitel 4 gör IVO emellanåt vissa större nationella tillsynsinsatser. Sådan tillsyn har de senaste åren utförts antingen på uppdrag av regeringen eller på myndighetens eget initiativ. Det finns flera exempel på denna form av tematiska insatser där IVO gör tillsyn av många liknande verksamheter. I det här avsnittet ger vi ex- empel på sådana tillsynsinsatser. De visar att de flesta tillsynsobjekt åtgärdar påtalade brister, men att det ibland kan ta lång tid. Den till- synade verksamheten har ibland inte vidtagit tillräckliga åtgärder, trots tidigare kritik av IVO. IVO har ibland behövt ingripa mot bris- ter av allvarligare slag.

5.8.1SiS särskilda ungdomshem för flickor

På regeringens uppdrag genomförde IVO en så kallad förstärkt till- syn av SiS särskilda ungdomshem för flickor 2021–2022.65 Tillsynen visade att fanns omfattande brister och missförhållanden i samtliga SiS verksamheter där flickor vårdas.66 Hela 19 av 21 ungdomshem fick kritik med krav på att åtgärda brister. I tre av dessa fall var bris- terna så allvarliga att IVO beslutade att stänga en avdelning eller be- sluta om föreläggande. För nio andra ungdomshem begärde IVO en återredovisning av vidtagna åtgärder och deras effekt. Många av bris- terna var redan kända genom tidigare tillsyn, men SiS hade inte lyck- ats avhjälpa problemen.

Tillsynen visade att SiS återkommande har tillämpat sina särskilda befogenheter fel, särskilt avskiljning. I synnerhet drabbade detta flickor, utan påvisbar orsak. Avskiljningar av flickor fördubblades nästan mellan 2019 och 2021. Trots att IVO tidigare hade ställt krav på att fasthållningar och nedläggningar skulle upphöra hade arbets- sättet fortgått. Till exempel påtalade IVO i beslut från 2021 att av- skiljande inte får utföras genom fasthållning. Trots detta uppmärk- sammades samma brist vid tillsynen 2022.67 Tillsynen har i flera fall resulterat i kritik mot SiS, även på grund av att kränkningar, oför- svarligt våld och maktmissbruk från personal har förekommit.

65Särskilt uppdrag (S2021/03345). Uppdrag om förstärkt tillsyn och analys av SiS särskilda ungdomshem där flickor vårdas.

66IVO (2023). Tillsyn av SiS särskilda ungdomshem 2021–2022. (Artikelnr 2023-01).

67Dnr 3.2.2-15525/2021 och 3.2.2-10194/2022.

160

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

IVO fann också brister i bemanningen vid fyra ungdomshem. Vid ett av dem hade IVO påtalat sådana brister 2020.68 Trots det fanns bristen kvar 2021. Även under 2022 kunde IVO konstatera att SiS inte hade kommit till rätta med brister i trygghet och säkerhet.69 IVO har även ställt krav på SiS att tillse att personalen har den kom- petens som krävs för att kunna möta de inskrivnas behov.70

IVO anförde bland annat att SiS under senare år har vidtagit flera åtgärder för att förbättra verksamheten och särskilt vården av flickor. Under 2021 genomförde SiS en satsning på färre platser på avdelningar för skolpliktiga barn. De hade även öppnat fler särskilt förstärkta av- delningar som ska ha förmåga att möta barn och unga med komplexa behov. Efter att IVO och JO hade pekat på allvarliga brister revi- derade SiS i mars 2022 sina riktlinjer om tillämpningen av avskilj- ning.71 SiS hade också genomlyst användningen av avskiljning och planerat flera åtgärder på området. IVO:s sammantagna bild från till- synen var ändå att de åtgärder och satsningar som hade genomförts inte haft tillräcklig effekt för att säkerställa att barn och unga, sär- skilt flickor, tillförsäkras en trygg och säker placering.

5.8.2Uppföljning av brister i LSS-boenden

IVO fick i regleringsbrevet för 2021 i uppdrag av regeringen att re- dovisa hur myndigheten följer upp att brister i LSS-boenden för så- väl barn som vuxna åtgärdas. IVO lämnade en delredovisning till re- geringen i april 2021 om hur myndigheten generellt arbetar med att följa upp huvudmännens åtgärder och hur resultatet av inspektio- nerna återförs till berörda kommuner för att skapa lärande. I slut- redovisningen i december 2021 beskriver myndigheten även ut- gångspunkter för sitt fortsatta arbete med att stärka tillsynen.72 IVO konstaterade flera allvarliga brister, bland annat sådana som rör tvångs- och begränsningsåtgärder.

68Dnr 3.2.2- 23015/2020.

69Dnr 3.2.2-09932/2022.

70Dnr 3.2.2-15525/2021, 3.2.2-10194/2022 och 3.2.2-32219/2021.

71JO inspekterade fyra SiS-hem våren 2021. I protokollet pekade JO på brister i kunskapen om de rättsliga förutsättningarna för särskilda befogenheter. JO har tidigare uttalat att det inte får förekomma att det bland personalen utvecklas en uppfattning om att man, vid sidan av de särskilda befogenheterna i LVU, har andra oskrivna befogenheter som innebär att personalen i strid med 2 kap. 6 § RF vidtar tvångsåtgärder mot ungdomarna (JO 2020/21, s. 489).

72IVO (2021). Uppföljning av LSS-boenden. Slutredovisning av regeringsuppdrag.

(Artikelnr 2021-11).

161

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

LSS-boenden för barn och unga

Under 2021 beslutade IVO i 220 ärenden om LSS-boenden för barn och unga. Av dessa var 84 inkomna anmälningar och klagomål som avslutades efter bedömning. I fem ärenden ansågs bristerna så allvar- liga att ingripande i form av förbud och föreläggande blev aktuellt. I ett ärende gjorde IVO en polisanmälan eftersom företrädarna för ett boende hade bedrivit detta utan tillstånd. Gemensamt för ären- dena var att boendena inte hade kunnat tillgodose barnens behov av omsorg, trygghet och god fostran och att det i vissa fall funnits miss- förhållanden som hade kunnat innebära fara för barns liv. Bristerna handlade till exempel om tvångs- och begränsningsåtgärder där per- sonal har använt saccosäckar för att hålla i och trycka ner barn som hamnat i affekt. Det hade också saknats kontinuitet i personalgrup- pen vilket medfört att rutiner inte hade följts. Barn hade avvikit och sovit utomhus vilket visade att boendet inte kunde ha en godtagbar tillsyn av barnen. I tre andra ärenden konstaterades andra brister, till exempel att man inte hade tagit ställning till barnets bästa vid be- dömningen av åtgärder som ska genomföras eller beslutas.

LSS-boenden för vuxna

Under 2021 beslutade IVO i 798 ärenden om LSS-boenden för vuxna. Av dessa var 485 anmälningar och klagomål som hade avslu- tats efter bedömning. I åtta ärenden bedömdes bristerna så allvarliga att det var aktuellt med mer ingripande beslut i form av föreläggande, i de flesta fall förenat med ett vite. De allvarliga brister som påtalades rörde vanligtvis tvångs- och begränsningsåtgärder där enskilda hade utsatts för inlåsning eller olaga frihetsberövande, fasthållning, an- vändning av handfängsel, bildövervakning, inlåsning av personliga tillhörigheter och liknande. Det förekom också brister i form av att enskilda hade utsatts för våld eller hot om våld. I två ärenden hand- lade bristerna om att verksamheten inte hade haft personal med rätt kompetens och att bemanningen varit för låg.

För en verksamhet återkallades tillståndet på grund av att huvud- mannen inte uppfyllde kravet på lämplighet. I ytterligare nio ärenden konstaterades brister. Dessa gällde till exempel att personer hade fråntagits sin rätt till självbestämmande och delaktighet när de inte hade getts möjlighet att lämna samtycke till olika åtgärder. Annat

162

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

som återkom var att dörren till kyl och skafferi hade låsts för att personen inte skulle kunna äta när den ville.

IVO gjorde en nationell tillsyn även 2019 med fokus på LSS- boenden för vuxna. Tillsynen omfattade 12 huvudmän och där 24 verksamheter granskades. Brister påtalades hos åtta huvudmän. Vanligtvis handlade bristerna om tvångs- och begränsningsåtgärder, bristande delaktighet och självbestämmande samt att stöd inte var individuellt anpassade eller saknades. Under 2021 gjorde IVO upp- följande tillsyn hos sex av de huvudmän där myndigheten hade påta- lat brister. Vid inspektionerna konstaterades fortsatta brister i form av tvångs- och begränsningsåtgärder hos fem av huvudmännen. Efter nya påpekanden och uppföljning bedömde IVO att huvudmännen hade vidtagit åtgärder för att komma till rätta med bristerna.

Uppföljning och upprepad tillsyn bedömdes ge positiv effekt

I slutrapporten framförde IVO att myndigheten har inlett betydligt fler tillsynsärenden under det senaste året som rör användning av tvångs- och begränsningsåtgärder i boenden jämfört med tidigare år. IVO har också fattat fler ingripandebeslut i form av förbud, föreläg- gande och återkallelse av tillstånd. Det handlar om att IVO har för- ändrat sitt förhållningssätt till uppgifter om tvång, begränsningar och andra kränkningar där de boendes perspektiv ska ges rätt vikt vid bedömning och leda till ett mer kraftfullt agerande. IVO har också följt upp ett antal boenden för att se om brister har åtgärdats. IVO bedömer att upprepad tillsyn och uppföljning i dessa fall haft en positiv effekt som är till nytta för brukarna.

Behov av förbättrad återkoppling och återföring av resultat

IVO såg däremot behov av att nå ut till fler kommuner och andra huvudmän för att granska tvångs- och begränsningsåtgärder. Därför hade myndigheten inlett en större tillsynsinsats. IVO ansåg också att myndigheten fortsatt behöver stärka sin förmåga till dialog med och återföring till tillsynsobjekt, patienter och brukare samt till- gängliggöra iakttagelser från tillsynen såväl internt som för externa intressenter för att resultaten av tillsynen ska få spridning. IVO upp- gav att de hade haft dialog med Socialstyrelsen om hur myndighe-

163

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

terna kan samordna sig och göra en gemensam återföring. IVO kan bidra med lärdomar från tillsynen och Socialstyrelsen med kunskap som normerande myndighet.

5.8.3Handläggning av ärenden som rör barn och unga

Regeringen beslutade i november 2020 om ett uppdrag till IVO att göra en förstärkt tillsyn av socialtjänstens handläggning av ärenden som rör barn och unga.73 Inom ramen för uppdraget gjorde IVO fyra riktade insatser.74 Efter en riskanalys genomfördes fördjupad tillsyn av 147 ärenden i 26 kommuner. De berörda kommunerna gavs möj- lighet att egengranska tio ärenden med stöd av en mall som IVO hade tagit fram. Utifrån samma mall kontrollgranskade IVO därefter samtliga 147 ärenden. En annan av insatserna gällde 19 kommuners arbete med att följa vården av familjehemsplacerade barn. Syftet var att bidra till lärande och ökad kvalitet i att följa och anpassa vården. Kommunerna erbjöds att göra en egen granskning av fyra barnären- den utifrån en mall från IVO. Därefter höll IVO dialogmöten med företrädare för socialtjänsterna. Under 2021–2022 initierade IVO även drygt 350 tillsynsärenden och fattade 277 beslut efter signaler om risker för barn och unga.

IVO konstaterade brister i socialtjänstens arbete med förhands- bedömningar, skyddsbedömningar och utredningar som rör barn och unga. I flera fall hade socialtjänsten inte inlett utredning eller dröjt med att inleda utredning med anledning av uppgifter som visar att barnet kan vara i behov av insatser från socialtjänsten. Det fanns exempel på att man inte hade inlett utredning med anledning av upp- gifter om att yngre barn bor tillsammans med en förälder som an- vänder droger. En frekvent och särskilt allvarlig brist var att social- tjänsten hade underlåtit att inleda utredning vid misstanke om att barn bevittnat och utsatts för våld i hemmet.

Särskilt allvarligt såg IVO på fall där socialtjänsten hade brustit i sin handläggning av anmälningar och utredningar om våldsutsatta barn. IVO hade i fyra fall beslutat om föreläggande i syfte att förmå kommuner att vidta åtgärder för att säkerställa att en utredning in-

73Särskilt uppdrag (Dnr S2020/08835). Uppdrag om förstärkt tillsyn av socialtjänstens hand- läggning av ärenden som rör barn och unga.

74IVO (2023). Tillsyn av socialtjänstens handläggning av ärenden som rör barn och unga, s. 9. (Artikelnr 2023-08).

164

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

leds när barn kan vara i behov av insatser från nämnden. I dessa samt ytterligare ett fall förelade IVO kommunen att säkerställa att utred- ningarna sker skyndsamt och kontinuerligt. Föreläggandena var en följd av att kommunerna inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med dessa brister, trots tidigare kritik.

5.8.4Nationell tillsyn av särskilda boenden för äldre

Brister inom äldrevården har konstaterats under lång tid. IVO har sedan 2021 bedrivit en nationell tillsyn av särskilda boenden för äldre (SÄBO).75 Tillsynen har omfattat 1 985 SÄBO i 283 kommuner och stadsdelar men ska bedrivas långsiktigt. Hösten 2022 fortsatte till- synen med inspektioner och där resultat återkopplas som grund för lärande och förbättringsarbete.

Tillsynens första delresultat bygger på en journalgranskning av närmare 56 000 kommunala hälso-och sjukvårdsjournaler samt cirka 5 000 enkätsvar från patienter, närstående, vård- och omvårdnads- personal samt sjuksköterskor. IVO har därefter genomfört fysiska inspektioner i de kommuner som vid tidpunkten för tillsynen bedrev SÄBO i egen regi. Vid inspektionstillfället genomfördes intervjuer med patienter, sjuksköterskor, ansvarig förvaltningschef, ansvarig nämnds ordförande, verksamhetschef och medicinskt ansvarig sjuk- sköterska. Tillsynen visade brister i samtliga kommuner, och alla kommuner fick också ett beslut med krav på återredovisning.

I delrapporten från augusti 2022 anförde IVO bland annat att en- staka kritikbeslut eller övergripande iakttagelser inte har förmått att stimulera lärande och bidra till förbättringsarbete inom äldrevården. Tillsynen har inte heller bidragit till ökad beredskap för att möta ut- maningarna vare sig nu eller i framtiden. Lägstanivån anses för låg. Mot denna allvarliga bakgrund avsåg IVO att fortsätta den nationella tillsynen tills tillräckliga effekter kan konstateras. Fokus ska ligga på att genom återkoppling av tillsynens iakttagelser bidra till lärande och förbättringsarbete. Genom tillsynsbeslut ska IVO klargöra för huvudmännen var gränsen går för hur låg grad av kvalitet och säker- het i vården vid SÄBO som är acceptabel. Tillsynsbeslut ska fattas för samtliga kommuner.

75Jfr IVO (2022). Tillsyn av medicinsk vård och behandling vid särskilda boenden för äldre. Delredovisning av resultat på nationell nivå avseende kommunernas hälso- och sjukvård. (Artikelnr 2022-07).

165

Ingripanden och rättelser vid brister

SOU 2024:25

I december 2023 meddelade IVO i ”Iakttagelser i korthet” att samtliga tillsynade kommuner hade redovisat åtgärder för att åtgärda konstaterade brister. För över hälften av kommunerna som hade fått brister påtalade avslutades ärendena efter att IVO bedömt att de hade vidtagit relevanta åtgärder för att avhjälpa bristerna. Trots det omfattande förbättringsarbetet fortsätter IVO tillsynen eftersom brister kvarstod i 141 kommuner. Genomgående handlar det om otill- räcklig kompetens. I nästan alla kommuner saknar personalen nöd- vändig kunskap i svenska språket för att kunna kommunicera med patienten och föra information om patientens hälsotillstånd vidare. De vanligaste åtgärderna handlar om utbildningsinsatser för att stärka personalens vård- och omsorgskunskap och språkkunskap. Andra åtgärder handlar om förändringar i arbetsvillkor, rutiner och samverkansavtal med regionen för att råda bot på att det saknas sjuk- sköterskor och läkare som på plats kan göra bedömningar.

5.9Några viktiga iakttagelser

I en klar majoritet av tillsynsärendena påtalar IVO inga brister alls. I de fall där IVO påtalar brister och begär återredovisning inkommer huvudmannen i princip alltid med sin redovisning inom den tid som IVO har satt ut, vilket är 1–2 månader. Påtalade brister är då i regel antingen avhjälpta eller på väg att bli avhjälpta.

I en klar majoritet av fallen rättar alltså huvudmannen till påtalade brister under tillsynens gång utan att IVO måste ingripa formellt. Tillsynen framstår därmed som effektiv även utan ingripanden. Det hindrar inte att vissa verksamheter uppvisar liknande brister år efter år, för att huvudmannens åtgärder inte har räckt till.

Föreläggande med eller utan vite syftar till att tvinga fram verk- ställighet. Verktyget har funnits länge och används på många om- råden. Det finns en fast rättspraxis som omgärdar verktyget.

På grund av de begränsningar som föreläggande har som verktyg för ingripande är det inte självklart att föreläggande kan användas för att tvinga fram att allvarliga brister avhjälps. Det beror på att kravet på åtgärd måste ha tydligt stöd i författning och vara pre- ciserat när det gäller vad huvudmannen måste vidta för åtgärd.

166

SOU 2024:25

Ingripanden och rättelser vid brister

Det passar mindre bra på socialtjänstområdet där det finns få en- tydiga författningskrav och staten helst ska styra med kunskap.

När det gäller förelägganden som ska avhjälpa brister i bemanning framstår det som mycket svårt att formulera ett föreläggande som säkert kommer att godtas i domstol. Antingen kan det anses för allmänt hållet eller så kan det stupa på att det inte finns något författningsstöd för att ställa konkreta krav på viss bemanning.

Det förtjänar att påpekas att gränserna för hur föreläggande kan användas på det sociala området inte är helt klarlagda eftersom IVO tidigare inte har använt sig av föreläggande i någon större utsträckning. Dessutom är det få förelägganden som prövas i domstol. Det vanligaste är att huvudmannen följer föreläggandet.

Om IVO har konstaterat brister i en tillståndspliktig verksamhet kan IVO göra en lämplighetsprövning av tillståndshavaren, följt av en återkallelse av verksamhetens tillstånd. IVO har i vissa fall stött på svårigheter vid domstolsprövning av sådana beslut om återkallelse av tillstånd, både i rättsfrågor och bevisfrågor. I dessa mål har IVO hela bevisbördan och beviskravet är högt ställt.

Ett nytt problem i rättstillämpningen har dykt upp i form av att dagens lagtext i 7 kap. 2 § socialtjänstlagen och 23 § LSS bedöms utesluta möjligheten att lämplighetspröva en juridisk person som är sökande eller tillståndshavare.

167

6Särskild avgift för ej verkställda beslut

I det här kapitlet behandlar vi sanktionen särskild avgift. Det är den avgift som en kommun kan dömas att betala om den inte inom skälig tid verkställer ett gynnande beslut för en enskild om bistånd enligt socialtjänstlagen eller insats enligt LSS. Domen föregås av IVO:s ut- redning, bedömning och ansökan hos förvaltningsdomstol.

Behovet av en sanktionsavgift och dess förväntade effekter på kommunernas planering och verkställighet har utretts i flera steg se- dan 1990-talet. Informationen som kommunerna ska rapportera till bland andra tillsynsmyndigheten har varit en del i detta. Införda reg- ler har analyserats och utvärderats vid flera tillfällen.

De senaste förslagen till regeländringar lämnades av utredningen Framtidens socialtjänst 2020.1 I betänkandet föreslås att bestämmel- serna om särskild avgift i socialtjänstlagen ska upphävas. Sanktions- avgiften ska ersättas av IVO:s andra möjligheter att granska och in- gripa mot kommuner som inte planerar sina insatser eller verkställer dem inom skälig tid. Ett annat förslag är att kommunerna ska rap- portera information om ej verkställda beslut varje halvår i stället för varje kvartal. Vi har i uppdrag att utreda och bedöma flera frågor med anledning av dessa förslag (se avsnitt 2.1.3).

I detta kapitel beskriver vi hur dagens regler har vuxit fram samt hur de har utfallit och bedömts i tidigare utvärderingar. Vi beskriver också de senaste årens utveckling för ej verkställda beslut och sär- skild avgift samt hur IVO arbetar och utvecklar verksamheten.

1SOU 2020:47. Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag.

169

Särskild avgift för ej verkställda beslut

SOU 2024:25

6.1Åtgärder mot domstolstrots som ett första steg

Diskussioner om att införa sanktioner mot kommuner startade re- dan under 1980-talet efter att det hade uppmärksammats att kom- muner emellanåt satte sig över domstolars beslut. Frågan utreddes vid flera tillfällen under 1990-talet och ledde till förslag om regler som skulle motverka domstolstrots. Förslag lades fram av Kommu- nalansvarsutredningen i betänkandet Kommunalbot (SOU 1989:64), Lokaldemokratikommittén i betänkandet Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109) och i departements- promemorian Kommunalt domstolstrots och lagtrots – ett förslag om personligt vitesansvar i mål om laglighetsprövning (Ds 1995:27). För- slagen kritiserades av remissinstanserna och ledde inte till lagstift- ning. Därefter tog nya utredningar vid.

6.1.1Vitessanktion mot kommuner införs 2000

I mars 1999 lämnade Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder betänkandet Lindqvists nia: nio vägar att utveckla bemötandet av personer med funktionshinder (SOU 1999:21). Ett av de nio förslagen handlade om att få stopp på domstolstrotset som utredaren betecknade som en bemötandefråga. Utredningen ansåg det oacceptabelt att huvudmän inte verkställer domar om rätt till in- satser eller bistånd enligt LSS eller socialtjänstlagen. Utredningen framhöll att frågan hade varit aktuell i många år. Under tiden hade flera förslag till lösningar utretts utan att detta lett till några åtgär- der.2

En av orsakerna till att vissa kommuner hade svårt att uppfylla sina förpliktelser var bristande beredskap att bygga ut verksamheten i den omfattning som behövdes. Utredningen ansåg att länsstyrel- serna, som då var tillsynsmyndighet, därför borde ges bättre möjlig- heter att i förebyggande syfte få till stånd en bättre planering av verk- samheten. Om en överläggning inte leder till önskat resultat skulle länsstyrelsen kunna förelägga kommunen att avhjälpa bristen, och föreläggandet kunna förenas med vite. Utredningen ansåg också att länsstyrelsen borde uppmärksamma om en kommun inte rättar sig

2SOU 1999:21 s. 12.

170

SOU 2024:25

Särskild avgift för ej verkställda beslut

efter en domstols dom och då förelägga kommunen att verkställa domen. Även här borde föreläggandet kunna kombineras med vite.3 Betänkandet remissbehandlades och låg till grund för ändrings- förslagen i propositionen Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) vilka sedan

ledde ny lagstiftning från den 1 juli 2000.4

I propositionen anförde regeringen att det länge funnits ett behov av att göra något åt problemet med att kommuner trotsar domar som ger en enskild rätt till en insats enligt LSS och socialtjänstlagen.5 Regeringen yttrade bland annat följande:

Svårigheterna att finna en juridiskt hållfast lösning som dessutom låter sig förenas med principen om den kommunala självstyrelsen har emel- lertid varit betydande och gjort att problemet kvarstått år efter år till stort förfång för bl.a. funktionshindrade personer. Den generella frågan om kommunalt domstolstrots undersöks nu på nytt inom Justitie- departementet och ett utredningsförslag i ämnet kan förväntas under hösten 2000. Regeringen anser emellertid att skadeverkningarna för en- skilda på LSS- och socialtjänstområdet är så oacceptabla att åtgärder som motverkar domstolstrots måste företas redan nu.

Regeringen avvek från utredningens förslag när det gällde länsstyrel- sens tillsyn av kommunernas planering. Regeringen ansåg att läns- styrelsen skulle verka för att kommuner planerar för att kunna till- godose framtida stöd- och servicebehov, men inte få vitesförelägga kommuner redan i detta förebyggande skede. Däremot skulle läns- styrelsen få förelägga en kommun med vite när det fanns en laga- kraftvunnen dom som gav en enskild rätt till vissa insatser.

6.1.2Förslag att ersätta vitessanktion med sanktionsavgift

Parallellt med Bemötandeutredningen hade regeringsrådet Sigvard Holstad i uppdrag av Finansdepartementet att utreda hur ett sank- tionssystem för att motverka domstolstrots kunde utformas. Resul- tatet presenterades i Kommunalt domstolstrots (Ds 2000:53).

3Den föreslagna lösningen utgick från den ordning som då fanns i lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen fick förelägga vårdgivare att rätta till missförhål- landen om Socialstyrelsen ansåg att vårdgivaren inte uppfyllde kraven på god vård och att missförhållandena påverkade patientsäkerheten. Socialstyrelsen skulle ange vilka åtgärder som ansågs nödvändiga och kunde besluta om vite (jfr 6 kap. 13 § i den numera upphävda lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, LYHS).

4Bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240.

5Prop. 1999/2000:79 s. 82 ff.

171

Särskild avgift för ej verkställda beslut

SOU 2024:25

Utredaren bedömde att något generellt sanktionssystem inte borde införas. I stället skulle man område för område överväga om någon typ av sanktion borde införas, liksom om det fanns andra åt- gärder som skulle kunna motverka kommunalt domstolstrots.

Utredaren undersökte olika tänkbara alternativ för att motverka domstolstrots, bland annat en skärpt kriminalisering, åtgärder rik- tade mot kommunfullmäktige eller en utvidgning av skadestånds- ansvaret. Dessa alternativ avvisades av flera skäl. Däremot föreslog utredaren en anmälningsplikt för kommunala revisorer och att även ge dem vidgade möjligheter att granska ärenden som rör myndig- hetsutövning mot enskilda när granskningen gäller hur nämnderna verkställer avgöranden av allmänna förvaltningsdomstolar. Om revi- sorerna misstänkte att en allmän förvaltningsdomstols avgörande hade åsidosatts skulle de anmäla förhållandet till berörd nämnd. Om nämnden efter en sådan anmälan inte vidtog åtgärder utan oskäligt dröjsmål skulle revisorerna rapportera till kommunfullmäktige.

Vad gällde domstolstrots inom LSS och socialtjänsten föreslog utredaren att den nyligen införda vitessanktionen skulle ersättas med en sanktionsavgift. Utredningen anförde:

När det gäller behovet av åtgärder mot domstolstrots på LSS-området anser utredningen att det är mycket som talar för att det bör finnas till- gång till en särskild sanktion. I fråga om domstolstrots inom social- tjänstens område konstaterar utredningen att behovet av en sanktion är betydligt mindre. Detta hindrar dock inte att det från allmän synpunkt kan anses föreligga ett behov även här. Utredningen anser liksom tidi- gare utredningar att en sanktion på de båda berörda sociala områdena skall vara riktad mot kommunen eller landstinget som juridisk person. Med denna utgångspunkt ställs man (…) inför valet mellan att behålla den nyligen införda vitessanktionen eller att ersätta den med en sank- tionsavgift. Utredningen anser att en sanktionsavgift sannolikt skulle utgöra ett bättre vapen mot domstolstrots än vitessanktionen.6

6.1.3Särskild avgift för domstolstrots införs 2002

Med Ds 2000:53 som underlag överlämnade regeringen proposi- tionen Åtgärder mot kommunalt domstolstrots (prop. 2001/02:122) till riksdagen. I korthet ansåg regeringen att det behövdes ytterligare åtgärder för att motverka att kommuner sätter sig över avgöranden från förvaltningsdomstolarna. En skärpt kriminalisering eller utvidg-

6Ds 2000:53 s. 12 f.

172

SOU 2024:25

Särskild avgift för ej verkställda beslut

ning av skadeståndsansvaret ansågs däremot inte lämplig. Förslaget gick ut på att ersätta vitessanktionen för domstolstrots inom verk- samhetsområdet för LSS och socialtjänstlagen med en sanktions- avgift.

Regeringen skriver i propositionen att sanktionsavgifter har det gemensamt att de innebär ett åläggande av betalningsskyldighet vid överträdelser av särskilda författningsbestämmelser. En sanktions- avgift är alltså en ekonomisk sanktion som åläggs för ett rättsstridigt beteende. På det sättet liknar den böter och företagsbot. Sanktions- avgifter har regelmässigt både ett repressivt och ett vinstelimine- rande inslag. Det medför att avgifterna ofta uppgår till belopp som överstiger de böter som kan komma i fråga för brott av liknande svå- righetsgrad som överträdelsen.7

Avsikten med den föreslagna sanktionsavgiften var att den skulle kunna sättas så högt att den motverkar domstolstrots inom de aktu- ella områdena. Förslaget skulle inte uppnå sitt syfte om det med- förde en möjlighet för en kommun att medvetet ådra sig en sank- tionsavgift med ett lägre belopp än vad det skulle kosta att tillhanda- hålla insatsen eller biståndet. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att en rimlig högsta nivå på avgiften var en miljon kronor. Utgångs- punkten var att det endast i undantagsfall kunde bli aktuellt med en så hög avgift. Regeringen avsåg att noggrant följa tillämpningen av bestämmelserna. Om det skulle visa sig att den högsta möjliga sank- tionsavgiften är för låg för att vara ett effektivt påtryckningsmedel avsåg regeringen att återkomma i frågan. Vissa remissinstanser hade befarat just detta.

Nya regler i socialtjänstlagen och LSS började därefter att gälla den 1 juli 2002.8 Bestämmelserna innebar i korthet att en kommun som hade underlåtit att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen som någon var berättigad till enligt ett avgörande från domstol skulle åläggas att betala en särskild avgift som tillföll staten. Avgiften skulle fastställas till lägst tio tusen kro- nor och högst en miljon kronor. När avgiftens storlek fastställdes skulle det särskilt beaktas hur länge dröjsmålet hade pågått och hur allvarligt det i övrigt kunde anses vara. Avgiften fick efterges om det fanns synnerliga skäl. I ringa fall skulle avgift inte tas ut. Frågor om särskild avgift skulle prövas av länsrätten efter ansökan av länssty-

7Prop. 2001/02:122 s. 24 f.

816 kap. 6 a-d §§ socialtjänstlagen och 28 a-d §§ LSS. Bet. 2001/02:KU27, rskr. 2001/02:271.

173

Särskild avgift för ej verkställda beslut

SOU 2024:25

relsen. Om en kommun efter att ha ålagts att betala en avgift fortsatt underlät att tillhandahålla insatsen skulle en ny avgift kunna utdömas.

6.2Intresset ökar även för kommunernas beslut

Parallellt med att sanktioner infördes för domstolstrots ökade in- tresset i början av 2000-talet för hur kommunerna verkställer sina gynnande biståndsbeslut. Det bidrog även till att regeringen fick ett ökat intresse för mer löpande statistik om förhållandena. Socialsty- relsen lämnade vid tre tillfällen under 2002–2004 rapporter om anta- let ej verkställda beslut och domar. Iakttagelser av Socialstyrelsen, länsstyrelserna, Boverket, Riksdagens revisorer och tidigare utred- ningar gjorde att regeringen senare tillsatte en ny utredning.

6.2.1Problem med verkställighet av beslut för äldre

Riksdagens revisorer granskade i början av 2000-talet äldreomsorgen och redovisade resultaten i rapporten Nationella mål i kommunernas äldreomsorg (2001/02:15). Granskningen var avgränsad till främst andra halvan av 1990-talet. Den visade bland annat att 2 800 personer väntade på att få biståndsbeslut inom äldreomsorgen verkställda vid ingången av år 2000. Drygt en tredjedel hade väntat i mer än ett halv- år och 400 hade väntat i mer än ett år. Ytterligare drygt 2 000 perso- ner hade fått avslag på sina ansökningar trots att socialnämnden bedömt att de hade rätt till biståndet, detta eftersom beslutet inte kunde verkställas av kommunen. I nio fall av tio gällde det särskilt boende. Sådana beslut överklagades sällan. I 21 fall hade överklaganden av sådana beslut lett till lagakraftvunna bifallsdomar, men som inte heller verkställdes av kommunen. Kommunerna hänvisade i huvudsak till resursbrist.

Riksdagens revisorer fann stora geografiska skillnader i äldre- omsorgens utbyggnad. Flera forskare hade försökt förklara dessa, men hade inte kunnat se något samband mellan utbyggnaden av in- satser och antalet äldre. Inte heller framträdde några samband mellan äldreomsorgens utbyggnad och politisk majoritet eller skattekraft. Avsaknaden av tydliga samband var också påtaglig i fråga om rela- tionen mellan hemtjänst och äldreboenden. Vissa kommuner hade mycket av båda. I andra kommuner gällde det omvända. De stora

174

SOU 2024:25

Särskild avgift för ej verkställda beslut

skillnaderna mellan kommuner i fråga om hemtjänstens utbyggnad hade bestått över åren och inte påverkats nämnvärt av vare sig tving- ande lagstiftning eller ekonomisk stimulans. Revisorerna anförde därför att den enskilda kommunen föreföll ha små drivkrafter att ompröva resursanvändningen samtidigt som det var stora skillnader mellan kommunerna. Efter remissbehandlingen lämnade revisorerna sina förslag till riksdagen och yttrade bland annat följande:

Det är oklart om de allvarliga bristerna med verkställighet och oriktiga beslut har förekommit under en längre tid eller om det rör sig om snabbt tilltagande problem. Problemets vidd framgick först vid en nationell inventering utförd av Socialstyrelsen och länsstyrelserna i början av år 2000. (…) Med ca 2 800 gynnande biståndsbeslut som inte har verk- ställts enligt gällande reglering och ca 2 000 felaktigt fattade beslut är problemen av den omfattningen att detta måste betraktas som ett systemfel. Problemen hänförs i stor utsträckning till brist på platser inom äldreboendet. Revisorerna har förståelse för att bristande tillgång på fysiska anläggningar kan skapa problem i beslutssituationer av akut karaktär. Men dagens situation är oacceptabel. Socialtjänstlagen är en ramlag, som anger kommunernas skyldigheter. Men lagen har också in- slag av rättighetslagstiftning. (…) Här finns således ca 5 000 beslut där kommunen antingen bedömt behov av en hjälpinsats − ofta äldre- boende − och sedan beslutat om en annan eller där kommunen har fat- tat beslut om en hjälpinsats som sedan inte har verkställts. I det förra fallet kan hjälptagaren överklaga beslutet till en förvaltningsdomstol. Denna möjlighet nyttjas endast i mycket begränsad omfattning av de gamla. I 21 fall hade dock avslag lett till överklaganden och lagakraft- vunna domar, som inte hade verkställts. Regeringen har dock koncen- trerat sina insatser till dessa (21) fall. Revisorerna konstaterar att dessa fall principiellt är allvarliga, men till antalet är de mycket få. I det senare fallet har de gamla inte ens formell möjlighet att få sitt ärende prövat i en förvaltningsdomstol. Revisorerna menar att i den aktuella situa- tionen bör regeringen inte längre avvakta med insatser mot huvudmän- nens bristande verkställighet och oriktiga biståndsbeslut.9

Riksdagen behandlade revisorernas förslag tillsammans med reger- ingens skrivelse Uppföljning av den Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken (skr. 2002/03:25). Riksdagen biföll revisorernas för- slag om tillkännagivanden för regeringen.10

9Riksdagens revisorers förslag till riksdagen (2002/03:RR4). Nationella mål i kommunernas äldreomsorg.

10Skr. 2002/03:30, bet. 2002/03:SoU9, rskr. 2002/03:134 och 135.

175

Särskild avgift för ej verkställda beslut

SOU 2024:25

6.2.2Problem med verkställighet även inom LSS

I regeringens skrivelse Uppföljning av den Nationella handlings- planen för handikappolitiken (skr. 2002/03:30) uppmärksammade och framförde regeringen sin syn på verkställigheten av beslut för människor med funktionsnedsättning (s. 78):

Antalet icke verkställda beslut och domar om insatser till personer med funktionshinder är alltjämt stort. De lagändringar som gjorts i syfte att bl.a. motverka kommunalt domstolstrots har gällt för kort tid för att några effekter skall kunna redovisas. (…) Regeringen ser allvarligt på att kommuner inte verkställer de gynnande beslut man fattat. Det drabbar människor i deras vardag och begränsar deras möjligheter att leva ett bra liv. Särskilt svårt påverkar det människor med omfattande funktions- hinder. Det är regeringens bedömning att mycket kan göras för att leva upp till de krav som lagstiftningen ställer. Det handlar bl.a. om en bättre och mer långsiktig planering. Det är också viktigt att samverka med organisationer och anhöriga för att finna bra lösningar anpassade efter den enskilda personens förutsättningar. Regeringen följer utvecklingen och effekterna av nuvarande bestämmelser om sanktionsavgifter och av- ser att återkomma i frågan.

6.2.3Platsbrist en konsekvens av bristande planering

Regeringen gav Socialstyrelsen och Boverket i uppdrag 2003 att i samverkan se över och analysera skäl och orsaker till att äldre och funktionshindrade i vissa fall inte erbjuds särskilt boende trots ett konstaterat behov.11 Myndigheterna lade fram rapporten Varför kan inte behovet av särskilda boendeformer tillgodoses? i november 2003.

I rapporten konstaterade de två myndigheterna att det hade varit en snabb avveckling av särskilt boende för äldre, samtidigt som ny- produktionen var mycket låg. Det totala antalet platser hade därför minskat kraftigt, med cirka 13 500 bostäder under perioden 2002–

2005. Myndigheterna beskrev problemet på följande sätt:

Kommunernas ofta svåra ekonomiska situation gör att man strävar efter att lösa vård- och omsorgsbehoven på ett mindre kostnadskrävande sätt än genom särskilt boende. Kommunerna menar att det i dag finns ökade möjligheter att tillgodose behoven av vård och omsorg i den egna bo- staden och att särskilt boende därför främst skall erbjudas dem som har ett mycket stort vårdbehov. Samtidigt uppfattar många kommuner att behovet av särskilt boende minskar, eller i vart fall inte ökar. Detta del- vis av demografiska skäl, men man hävdar också att efterfrågan från de

11Dnr S2003/3341/ST.

176

SOU 2024:25

Särskild avgift för ej verkställda beslut

äldre på särskilt boende minskar. Kommunerna prioriterar följaktligen satsningar som gör det möjligt att bo kvar i det egna hemmet, och de flesta bedömer att det åtminstone för närvarande inte behövs fler sär- skilda boenden. Vi menar att det finns skäl att varna för en alltför snabb och ibland oplanerad avveckling av äldreboenden, som kan medföra sämre kvalitet i vården och omsorgen och otrygghet för de äldre och att ännu större krav ställs på de anhöriga.

Myndigheterna ansåg att det fanns anledning att noga följa utveck- lingen av antalet ej verkställda beslut om särskilt boende framöver, liksom effekterna av att kommunerna tillämpar allt striktare krav för bifall. De noterade också att alternativet med hemtjänst och hem- sjukvård inte är lämpligt för en relativt stor grupp äldre, till exempel för personer med behov av tillsyn dygnet runt. Kostnaderna för vård och omsorg i hemmet för denna grupp överstiger inte sällan kostna- derna för motsvarande insatser i ett särskilt boende.

6.2.4Bristande verkställighet utreddes grundligt 2003–2004

Regeringen beslutade i juli 2003 att tillsätta en utredning som skulle utreda frågan om kommunernas och landstingens underlåtenhet att verkställa egna beslut om insatser enligt socialtjänstlagen och LSS och föreslå lämpliga åtgärder för att motverka detta. Skälet var bland annat att flera instanser vid remissbehandlingen av Kommunalt dom- stolstrots (Ds 2000:53) hade fört fram att detta var ett betydligt större problem än domstolstrots och mycket angeläget att komma till rätta med. Regeringen hade i Åtgärder mot kommunalt domstolstrots (prop. 2001/02:122) också aviserat sin avsikt att återkomma i frågan om lämpliga åtgärder för att komma till rätta med problemet (s. 26 f.). Som vi nämnde tidigare såg även Riksdagens revisorer och riksdagen behov av åtgärder.

Den tidigare justitieombudsmannen Jan Pennlöv utsågs som sär- skild utredare. Utredningen om verkställighet av vissa gynnande kommunala beslut lämnade i december 2004 sitt betänkande Bevil- jats men inte fått (SOU 2004:118).

177

Särskild avgift för ej verkställda beslut

SOU 2024:25

Förslag om att införa sanktionsavgift och rapporteringsskyldighet för ej verkställda beslut

Utredningen framhöll att Socialstyrelsens och länsstyrelsernas rap- port med statistik för 2003 visade att det fortfarande var ett stort problem att biståndsbeslut inte verkställdes. Utredningen lämnade flera lagförslag och förslag på andra åtgärder. Det viktigaste var att kunna ålägga en kommun en sanktionsavgift om kommunen inte inom skälig tid hade tillhandahållit insats enligt socialtjänstlagen eller LSS som någon var berättigad till enligt beslut av kommunen. Det- samma skulle gälla vid utebliven verkställighet efter ett avbrott i insatsen. Utredningen föreslog även ändringar i de då nyligen in- förda bestämmelserna om domstolstrots, för att dessa skulle över- ensstämma med de föreslagna nya reglerna.

Ett annat förslag var att införa en rapporteringsskyldighet för kommunen i fråga om ej verkställda gynnande beslut enligt social- tjänstlagen och LSS. Sådana beslut skulle rapporteras till tillsynsmyn- digheten, kommunens revisorer och kommunfullmäktige. Syftet med rapporteringen var främst att förbättra kommunernas uppföljning av gynnande beslut, samtidigt som möjligheterna att planera verksam- heten skulle påverkas positivt. Kommunfullmäktige skulle som ytterst ansvarig för fördelningen av medel få bättre information om ej verk- ställda gynnande beslut. I och med rapporteringen till fullmäktige skulle även revisorernas granskning och länsstyrelsernas tillsyn under- lättas och kommunens ej verkställda gynnande beslut bli mer synliga för invånarna.

Utredningen föreslog också att internrevisorernas gransknings- möjlighet skulle utvidgas till att även omfatta ärenden som avser myndighetsutövning mot en enskild, när granskningen rör hur nämnderna verkställer egna gynnande beslut.

Ett annat förslag gällde bättre planering och samverkan. Stor vikt skulle enligt utredningen behöva läggas vid analyser av framtida be- hov. Därför ansågs det viktigt att säkra kompetensen för detta inom socialtjänsten. Det ansågs också mycket viktigt att tillsynsmyndig- heten aktivt verkade för att kommunerna skulle planera för att kunna tillgodose framtida behov.

178

SOU 2024:25

Särskild avgift för ej verkställda beslut

Utredningen betonade den enskildes rättssäkerhet och förtroendet för rättsstaten i skälen för sina förslag

I skälen för sina förslag lade utredningen stor vikt vid den enskildes rättssäkerhet och förtroendet för rättsstaten:

Sedan ett antal år tillbaka förekommer det inom äldre- och handikapp- omsorgen att gynnande myndighetsbeslut om olika insatser fattas, utan att de sedan verkställs inom rimlig tid. Detta innebär problem av olika slag. Från rättssäkerhetssynpunkt är det oacceptabelt att enskilda inte får tillgång till de rättigheter gentemot det allmänna som lagstiftningen ger dem. Det är inte förenligt med grundläggande principer i en rättsstat att myndigheter fattar gynnande beslut för den enskilde, och sedan inte verkställer besluten inom rimlig tid. Detta urholkar medborgarnas för- troende för det allmänna och utgör på sikt ett hot mot rättsstaten. Den enskilde, som har fått ett gynnande beslut, upplever vidare en maktlös- het och rättsosäkerhet, eftersom han eller hon inte vet när ett fattat be- slut kommer att verkställas.

Att ej verkställda gynnande beslut och avslagsbeslut trots bedömt be- hov förekommer i så pass stor omfattning (…) innebär enligt utred- ningens mening att man kan tala om systemfel hos kommuner och landsting. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att även om det endast hade varit fråga om ett fåtal ärenden där gynnande beslut inte verkställs inom rimlig tid eller där ansökningar om förmåner avslås trots bedömt behov, utgör det ett allvarligt problem eftersom det urholkar förtroendet för rättsstaten. I många fall leder de nu anförda företeel- serna dessutom till svårigheter och lidande för de enskilda. (…) Staten kan inte acceptera att kommuner och landsting fortsätter att sätta sig över tvingande lagar.12

Bristande planering, samordning och ekonomiska resurser ansågs vara orsaker till att beslut om boenden inte verkställdes

Enligt rapporten från Boverket och Socialstyrelsen var det bristande ekonomiska resurser som höll tillbaka inrättandet av särskilda boen- den. Svenska Kommunförbundet hade för utredningens räkning gjort en omfattande enkätundersökning bland ett representativt ur- val av kommuner. Enkäten och utredningens kontakter med kom- muner och andra externa aktörer visade att det fanns flera andra or- saker till problemen, förutom brist på resurser i kommunerna.13

En orsak till att kommunerna hade svårt att verkställa gynnande beslut var brister i kommunens planering på både kort och lång sikt.

12SOU 2004:118 s. 175 f.

13SOU 2004:118 s. 158.

179

Särskild avgift för ej verkställda beslut

SOU 2024:25

Enkätundersökningen visade att cirka en fjärdedel av de tillfrågade kommunerna inte hade vidtagit några åtgärder på kort sikt för att kunna tillgodose behovet av särskilda boenden för äldre. Ungefär lika stor andel hade uppgett att de inte hade vidtagit åtgärder för att kunna tillgodose behovet på lång sikt. Bristerna i planeringsproces- ser var av många olika slag. Det kunde handla om ett bristfälligt underlag för en tillförlitlig bedömning av det framtida behovet av särskilda boenden. Det förekom också brister i framförhållningen när det gällde att ta fram detaljplaner. Brister i samordningen över förvaltningsgränser var också mycket påtaglig, till exempel mellan den nämnd som ansvarar för omsorgen om äldre och den nämnd som ansvarar för markplanering och plan- och byggfrågor.

Att den enskilde tackat nej till erbjudet boende var ytterligare en orsak till att beslut inte verkställdes

En förklaring till att ett gynnande beslut inte blev verkställt kunde även vara att den enskilde hade tackat nej till ett erbjudande om ett visst särskilt boende. Enligt Socialstyrelsens rapport var detta orsa- ken i ungefär en femtedel av fallen när beslut om särskilt boende enligt socialtjänstlagen inte verkställdes. Det handlade om att den enskilde hade specifika önskemål om till exempel boendets utform- ning, standard eller storlek vilka inte kunde tillgodoses. Ett skäl kunde också vara att det var anhöriga som hade gjort ansökan. När den enskilde sedan fick ett erbjudande var han eller hon inte beredd att flytta. Ett annat skäl till att ett erbjudande om särskilt boende inte accepterades kunde vara att boendet låg för långt bort från de anhöriga. Det förekom också att den enskilde sökte ”för säkerhets skull”, eftersom man var medveten om att det var brist på boenden. Om ett boende sedan erbjöds kort tid efter beslutet kunde det hända att den enskilde inte var beredd att flytta eller hade ångrat sig.

Flera skäl till att det var särskilt svårt att verkställa beslut om kontaktperson enligt LSS

Av de ej verkställda besluten enligt LSS den 31 december 2003 ut- gjorde besluten om kontaktperson cirka hälften (1 141 beslut). Be- sluten om ledsagarservice utgjorde knappt 12 procent (267 beslut).

180

SOU 2024:25

Särskild avgift för ej verkställda beslut

Vid mättillfället den 1 januari 2002 var så många som 40 procent av de gynnande besluten om kontaktperson inte verkställda efter två år. Besluten om kontaktperson var alltså de beslut som svarade för den överlägset största andelen av de ej verkställda besluten enligt LSS.

Utredningen noterade i detta sammanhang att kommunernas kostnader för att tillhandahålla dessa insatser var förhållandevis låga. Rekryteringsproblem angavs som den främsta orsaken till att beslu- ten inte verkställdes. I utredningens enkätundersökning hade flera kommuner uppgett att det var mycket svårt att hitta personer som var beredda att åta sig att vara kontaktperson. Det var även svårt att hitta en kontaktperson som passar den enskilde. Eftersom uppdraget har en ideell karaktär ansågs det mycket viktigt att personkemin stämmer. I vissa fall kunde det vara mycket svårt att hitta någon som ville ställa upp att vara kontaktperson till någon som är aggressiv eller utåtagerande. I en del fall accepterade de anhöriga inte de er- bjudna kontaktpersonerna. Att ersättningen till kontaktpersoner var låg fördes också fram som en bidragande orsak till svårigheterna. Trots detta hade utredningen vid sina kontakter med vissa kommu- ner sett exempel på att aktiva rekryteringsinsatser hade gett ett mycket gott resultat. I en kommun där en resurs hade avdelats för arbetet med att rekrytera kontaktpersoner hade antalet ej verkställda beslut om kontaktperson minskat avsevärt.14

6.3Särskild avgift införs för ej verkställda beslut

Regelverket om särskild avgift för ej verkställda domar utvidgades till att omfatta ej verkställda beslut i socialtjänstlagen den 1 juli 2006 (prop. 2005/06:115) och i LSS den 1 juli 2008 (prop. 2007/08:43). Sanktionsavgiften presenterades som ett yttersta påtryckningsmedel för att verkställa gynnande beslut inom skälig tid. De bestämmelser om avgiftens storlek med mera som redan hade införts för dom- stolstrots ansågs lämpliga även för ej verkställda beslut. En föränd- ring genomfördes däremot för att klargöra vilken tidsperiod som bör beaktas när avgiftens storlek bestäms. Vid samma tidpunkter inför- des en skyldighet för kommunerna att rapportera uppgifter om ej verkställda beslut till kommunfullmäktige, kommunens revisorer och tillsynsmyndigheten. Syftet med lagändringarna var att stärka

14SOU 2004 :118 s. 161.

181

Särskild avgift för ej verkställda beslut

SOU 2024:25

rättssäkerheten för personer som har beviljats insatser och att för- bättra förutsättningarna för intern och extern uppföljning av insat- serna. I följande avsnitt beskriver vi endast beredningen inför för- ändringarna i socialtjänstlagen.

6.3.1Åtgärd för att stärka den enskildes rättssäkerhet

Utifrån förslagen i betänkandet Beviljats men inte fått (SOU 2004:118) lade regeringen fram sina förslag i Nationell handlingsplan för vård och omsorg om äldre (prop. 2005/06:115) under rubriken Stärkt rättssäkerhet. Regeringen konstaterade att det fanns flera orsaker till att beslut inte verkställs (s. 116):

Utbud och efterfrågan utgör naturligtvis en avgörande faktor i samman- hanget. Den enklaste förklaringen till varför beslut inte verkställs inom skälig tid är att den beslutade insatsen inte finns att tillgå. Det kan handla om en plats i särskilda boendeformer eller om en kontaktperson för en person med funktionshinder. Orsaker till att tillgång och efter- frågan inte överensstämmer är dock mer osäkra. När det gäller brist på platser i särskilda boendeformer uppger kommunerna att bristande re- surser är en av de främsta orsakerna. Även bristande planering i kom- munerna, både på kort och på lång sikt, leder till att beslut inte kan verk- ställas inom skälig tid. Det kan t.ex. handla om ett bristfälligt underlag för en tillförlitlig bedömning av det framtida behovet av särskilda boendeformer. Brister i planering och samordning över förvaltnings- gränserna har också visat sig vara påtagliga.

Regeringen noterade att det även kan bero på den enskilde att ett gynnande beslut inte verkställs, men såg ändå behov av ytterligare åtgärder.

6.3.2Det krävdes ett effektivt yttersta påtryckningsmedel

Av propositionen framgår att ett övervägande antal av remissinstan- serna var positiva till förslaget om särskild avgift, bland andra JO, domstolar och de flesta länsstyrelser. Socialstyrelsen ansåg att det var nödvändigt att införa ett sanktionssystem. Den erfarenhet som fanns av sanktionsavgift för ej verkställda domar tydde på att sank- tionsavgiften har en förebyggande funktion.15 Flertalet kommuner, landsting och Sveriges kommuner och landsting (SKL) avvisade där-

15Prop. 2005/06:115 s. 123.

182

SOU 2024:25

Särskild avgift för ej verkställda beslut

emot förslaget. SKL ansåg att denna typ av lagstiftning saknade be- rättigande inom ramen för socialtjänstlagen och LSS, och att man i stället borde ändra ambitionerna i lagstiftningen så att de blir möj- liga att nå inom ramen för tillgängliga resurser. Regeringen ansåg emellertid att det behövdes ett effektivt påtryckningsmedel.

En av de bärande tankarna bakom förslagen är att ge kommuner verktyg för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett bättre sätt. Detta föreslås ske bl.a. genom den (…) föreslagna rapporteringsskyldigheten rörande ej verkställda gynnande beslut. För att kunna åstadkomma att gynnande beslut verkställs inom skälig tid krävs dock, enligt regeringens mening, även ett effektivt yttersta påtryckningsmedel.

Sanktionsavgift ansågs ha flera fördelar jämfört med andra åtgärder

Regeringen framhöll att utredningen hade analyserat och övervägt olika tänkbara åtgärder för att motverka kommuners underlåtenhet att verkställa sina egna beslut. Utredningen hade övervägt ett utvid- gat straffansvar för förtroendevalda och anställda, ett utvidgat ska- deståndsansvar för förtroendevalda, anställda eller kommunen som juridisk person, liksom vite som påtryckningsmedel. Utredningen kom fram till att det inte var lämpligt att införa en vitessanktion eller att utvidga straffansvaret eller skadeståndsskyldighet som redan fanns i kommunal verksamhet. Vidare fann utredningen att utsök- ningsbalkens regler om utmätning och annan verkställighet inte var tillämpliga på kommuners gynnande beslut enligt bland annat social- tjänstlagen. Regeringen instämde med utredningen i dessa delar.

Ett sanktionsavgiftssystem ansågs däremot ha flera fördelar. Av- giften kan skräddarsys för det aktuella området och kan åläggas utan att uppsåt eller oaktsamhet behöver styrkas. Även straffrättsliga principer som skuld, proportionalitet och betalningsförmåga kan åsidosättas. I likhet med utredningen ansåg därför regeringen att en sanktionsavgift är det lämpligaste påtryckningsmedlet. Liksom sank- tionsavgiften vid domstolstrots ansåg regeringen att det borde vara en obligatorisk avgift som under vissa förutsättningar kan bortfalla, och underströk att sanktionsavgiften är avsedd som en yttersta åtgärd som bara behöver tillgripas i ett mindre antal fall.16 Huvudvikten i förslagen låg i att skapa en medvetenhet i kommunen om vad en

16Prop. 2005/06:115, s. 123 och 125.

183

Särskild avgift för ej verkställda beslut

SOU 2024:25

rättighetslagstiftning innebär och hur de specifika behov som finns inom kommunen ser ut för att dessa behov ska kunna tillgodoses.

Ansågs inte lämpligt att ange en generell tidsfrist för skälig tid

Flera remissinstanser hade påpekat att det vore önskvärt att det av lagtexten framgår hur lång tid som kommunen skäligen bör få på sig att verkställa ett gynnande beslut. Regeringen ansåg att det inte var lämpligt att ange någon generell tidsfrist för vad som är skälig tid. Omständigheterna i det enskilda fallet måste alltid bedömas. Vanli- gen behöver man också räkna med att det tar längre tid att verkställa vissa typer av bistånd jämfört med andra, framhöll regeringen. I be- stämmelserna om sanktionsavgift vid kommunalt domstolstrots fanns heller ingen angiven tidsgräns.

Regeringen underströk att den föreslagna tiden för rapporte- ringsskyldighet inte innebär att det är denna tid som nämnden har på sig att verkställa ett beslut. Tiden måste alltid avgöras utifrån en individuell bedömning. Vid bedömningen av vad som kan anses vara skälig tid i det enskilda fallet bör man sannolikt kunna beakta sådana särskilda omständigheter som kan utgöra grund för nedsättning eller eftergift av sanktionsavgiften.

Avgiftens storlek ska avspegla dröjsmålet, allvarlighetsgraden och insatsens kostnad eller besparingen genom att inte verkställa

När avgiftens storlek fastställs ska man särskilt beakta dröjsmålet och hur allvarligt det i övrigt kan anses vara. Regeringen återgav vad som hade anförts i Åtgärder mot kommunalt domstolstrots (prop. 2001/02:122, s. 24) om att sanktionsavgifter regelmässigt har både ett repressivt och ett vinsteliminerande inslag. Det medför att avgifterna ofta uppgår till belopp som överstiger de böter som kan komma i fråga för brott som kan bedömas vara av liknande svårig- hetsgrad