av Olle Thorell (S)
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Antibiotikaresistens är ett av vår tids största globala hälsohot. Varje år dör uppskattningsvis 1,27 miljoner människor till följd av infektioner som inte längre kan behandlas med antibiotika, och siffran stiger för varje år. Särskilt utsatta är låg- och medelinkomstländer, där brist på tillgång till effektiv antibiotika, otillräckliga hälsosystem och övervakningsmekanismer gör att resistenta bakterier kan spridas snabbt och utan kontroll. En femtedel av de som dör är barn under fem år.
Resistenta bakterier respekterar inga gränser. Global handel och resande bidrar till spridningen av antibiotikaresistens, vilket gör att inget land är starkare än den svagaste länken i det globala hälsosystemet. För att hantera denna utmaning krävs ett samordnat och kraftfullt internationellt samarbete, där resursstarka länder tar på sig ledartröjan och stärker det globala hälsoskyddet.
Sverige har länge varit en föregångare i det globala arbetet mot antibiotikaresistens. Genom ett starkt nationellt arbete och en aktiv internationell roll har vi varit en av de drivande krafterna för att sätta antibiotikaresistens högt på den internationella agendan. Vi har varit ett av få länder i världen med en särskild ambassadörspost för antibiotikaresistensfrågor, vilket har stärkt vår normgivande roll och inflytande globalt. Dessvärre har denna post nyligen avvecklats, vilket väcker oro kring Sveriges fortsatta ledarskap i frågan.
I en nyligen publicerad artikel från tio experter och företrädare för organisationer som arbetar mot antibiotikaresistens belyses vikten av att Sverige fortsätter sitt internationella engagemang. De pekar på att regeringens nya strategi för antibiotikaresistens bör inkludera ett stärkt internationellt arbete och att en bred hearing med forskare, experter och civilsamhället bör genomföras för att identifiera hur Sverige bäst kan bidra framöver.
Artikelförfattarna lyfter också oro över att Statskontorets nyligen genomförda utredning om antibiotikaresistens helt bortsett från den internationella dimensionen, trots att detta inte var en uttrycklig avgränsning i uppdraget. Detta är särskilt problematiskt i ljuset av att USA nyligen aviserat stora nedskärningar i det internationella biståndet, vilket riskerar att ytterligare försvaga globala övervakningssystem och hälsoinsatser.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:
Vilka, om några, åtgärder avser statsrådet att vidta inom ramen för sin tjänsteutövning och med anledning av det som anförs i den ovan nämnda artikeln för att stärka Sveriges internationella arbete mot antibiotikaresistens?