av Linnéa Wickman (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
När nuvarande regering tillträdde för cirka två år sedan var ett av de allra första utrikespolitiska ställningstaganden som deklarerades av den dåvarande utrikesministern att den feministiska utrikespolitiken skulle avskaffas. Utrikesministern menade att begreppet feministisk utrikespolitik hade lett till att etiketten har skymt innehållet i politiken, och att regeringen därför valde att ”utmönstra” ordet. Detta trots att rapporten More Than a Label, Less Than a Revolution: Sweden’s Feminist Foreign Policy av Expertgruppen för biståndsanalys (Eba) visade att den feministiska utrikespolitiken ledde till att jämställdhet betonades mer i regeringens direktiv, att ambassadernas och myndigheternas jämställdhetsarbete ökade och att jämställdhetsarbetet intensifierades inom alla tre utrikespolitiska områden, det vill säga utveckling, säkerhet och handel.
Utrikesministern menade att det ändå inte skulle finnas någon tvekan om att jämställdhet är ett svenskt kärnvärde, både nationellt och i utrikespolitiken. Att jämställdhet är just ett kärnvärde har poängterats många gånger i tal, men vi har sett förändringar i en annan riktning i praktiken. När regeringen utsåg den senaste ambassadören för global jämställdhet förändrades dennes tjänst till att bli tvådelad. Förutom att vara ambassadör skulle personen också vara gruppchef, vilket i praktiken tog tid från det utåtriktade arbetet med att driva jämställdhet globalt. När mandatet för ambassadören för global jämställdhet löpte ut i augusti tillsattes en tjänst som gruppchef utan ambassadörsuppdrag.
Att det för närvarande inte finns någon ambassadör för global jämställdhet är oroande i en kontext av att krafter mot jämställdhet växer sig starkare globalt. Det står i motsats till att verka för att jämställdhet ska vara ett kärnvärde i utrikespolitiken och att visa ledarskap internationellt.
I en interpellationsdebatt med undertecknad om en annan ambassadörsroll, ambassadören mot människohandel, gavs beskedet att regeringen efter sju månader beslutat att tjänsten åter ska tillsättas. Skälet till att regeringen låtit posten stå tom och om regeringen övervägde att helt skrota den har inte redovisats. Med facit i hand går det att konstatera att under tiden då posten varit vakant har Sveriges förutsättningar att internationellt verka för flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter försämrats, särskilt inom frågor som gäller sexuell exploatering. Nu tycks även framtiden för ambassadören för global jämställdhet vara hotad. Det vore anmärkningsvärt om ambassadörsrollen avskaffas eller om tjänstens utformning gör att Sveriges möjlighet att verka i internationella organ och i bilaterala samarbeten med andra länder för att driva på för ökad jämställdhet i världen försvagas.
Med anledning av det som anförts ovan är min fråga till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Planerar regeringen att avskaffa posten som ambassadör för global jämställdhet, och om inte, när förväntas en ny ambassadör vara på plats?