av Josef Fransson (SD)
till Statsrådet Johan Forssell (M)
Det är som medborgare djupt provocerande att se hur utlänningar kan begå och dömas för grova brott utan att utvisas, inte minst vad gäller sexualbrott såsom gruppvåldtäkt av barn. Det är bra att vi i Tidösamarbetet äntligen har sjösatt en utredning om detta: Skärpt regelverk om utvisning på grund av brott. Att denna utredning kommer först två år in i mandatperioden har säkert sin förklaring men är inte desto mindre beklämmande.
Att det i dag är upp till åklagaren att yrka på utvisning har visat sig förödande på området, och att detta nu sannolikt kommer att föreslås som obligatoriskt är bra. Men i nästa led finns dock utrymme för ytterligare godtycke beroende på vilka som dömer i målen. Man kan utifrån detta fråga sig om utvisning ens ska vara en fråga för domstolen eller om denna endast ska hålla sig till att fastställa straffpåföljd.
Något som jag menar borde utredas är huruvida fråga om utvisning i stället skulle kunna fastställas i förordning, utifrån brottskategori och straffpåföljd. På så vis undviker man godtycke, samtidigt som kriterierna demokratiseras.
Min fråga till statsrådet Johan Forssell blir således:
Skulle statsrådet kunna tänka sig att tillföra till utredningsdirektiven att titta på hur man kan fastställa utvisning på grund av brott i förordning?