av Olle Thorell (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Konflikten i Syrien, som inleddes 2011, har utvecklats till ett av de mest långvariga och förödande inbördeskrigen i modern tid. Det började med fredliga protester som svar på decennier av förtryck under Assad-regimen, men eskalerade snabbt till en komplex konflikt med många aktörer, både nationella och internationella. Under krigets gång har civilsamhället krossats, och miljontals människor har tvingats fly sina hem. FN uppskattar att över 500 000 människor har dött och att över 13 miljoner är i behov av humanitär hjälp.
Krisen i Syrien är fortsatt mycket svår och riskerar att hamna i skuggan av andra stora konflikter. Den akuta krisen i Gaza och på Västbanken, det pågående kriget i Ukraina och andra humanitära katastrofer runt om i världen drar till sig stor internationell uppmärksamhet och resurser. Men vi får inte glömma bort Syrien, där våldet och lidandet fortsätter att prägla människors vardag. De humanitära behoven är enorma, och utan internationellt stöd riskerar situationen att förvärras ytterligare.
I dag präglas Syrien av en skör stabilitet och fortsatt våld. I vissa områden är regeringsstyrkor tillbaka i kontroll, medan andra hålls av olika väpnade grupper. Situationen för utsatta grupper – kvinnor, barn och minoriteter – är särskilt svår, då de riskerar både fysiska och psykiska övergrepp från olika aktörer. Tortyr, våldtäkt, tvångsrekrytering och barnarbete är vanligt förekommande i dessa utsatta grupper, och framtidsutsikterna är dystra. Enligt Amnesty International och Human Rights Watch utsätts invånarna för påtvingade försvinnanden, godtyckliga gripanden och våldsamma övergrepp i fängelser och förvar. Det finns även rapporter om att lokala väpnade grupper riktar attacker mot civila för att skapa rädsla och fördriva minoritetsgrupper från sina hem.
Den humanitära situationen är akut. Bara under den senaste månaden har FN rapporterat en dramatisk ökning av våldet i nordvästra Syrien, där hundratusentals människor är fångna i ett område utan möjlighet att fly. Tillgången till mat, vatten och sjukvård är mycket begränsad, och barn är bland de som drabbas hårdast. Nyligen rapporterades att den turkiska armén intensifierat sina attacker mot kurdiska områden i norra Syrien, vilket ytterligare förvärrar situationen för civila och skapar nya flyktingvågor. Den humanitära hjälp som når fram är otillräcklig och ofta blockerad av olika stridande parter. De väpnade gruppernas närvaro i civila områden har gjort det mycket svårt att få till stånd någon form av hållbar säkerhetslösning.
För många syriska flyktingar i grannländerna är livet också mycket svårt. Många lever under osäkra förhållanden, utan arbete och med begränsad tillgång till utbildning och hälsovård. Syriens kris är långt ifrån över, och de långsiktiga effekterna av denna konflikt kommer att märkas i generationer framöver.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Vilka initiativ planerar ministern att ta, både inom EU och genom FN, för att förbättra situationen för utsatta grupper i Syrien, och hur arbetar Sverige för att säkerställa att humanitär hjälp når de mest behövande?