av Lars Mejern Larsson (S)
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Sverige behöver producera mer el för att möta elektrifieringens utmaningar. Solenergi är ett exempel på en förnyelsebar, fossilfri energikälla som vi behöver mer av. Samtidigt är inte heller denna energikälla helt oproblematisk.
Solenergi tar mer mark i anspråk än vad andra energislag gör, och den marken har ofta alternativ användning. På senaste tiden har jordbruksmark tack vare sin betydelse för livsmedelsproduktion i Sverige två gånger dömts ut som olämplig för solcellsparker av Mark- och miljööverdomstolen. Även skogsmark kan komma att tas i anspråk.
I fallet Sörmon/Segerstad i Värmland vill företaget RES Renewable Norden AB ta en yta motsvarande nästan 200 fotbollsplaner i anspråk – mark som i dag är skogsmark, där en mosse också täcker en stor del av området. Detta vill man göra trots att Karlstads kommun pekar ut området för rörligt friluftsliv på riksintressenivå. Precis som är fallet med vindkraft måste olika intressen ställas mot varandra.
Det råder i dag viss oklarhet om hur ansökningar bäst processas och bedöms. I en skrivelse från länsstyrelserna i Kronoberg, Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Skåne och Östergötland från 2023 tas problemen upp:
”Hantering av solcellsparker inom 12:6-samråd är inte en lämplig prövningsform. Ett alternativ skulle kunna vara att solcellsanläggningar omfattas av tillståndsplikt och anmälningsplikt i likhet med 9 kap. miljöbalken. Det skulle kunna ge en bättre och mer förutsägbar prövningsprocess. En snabb utredning av hur ett sådant förslag skulle kunna utformas inklusive rimliga gränser för tillstånds- respektive anmälningsplikt vore bra.”
Mot bakgrund av detta vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch:
Vilka initiativ avser ministern att ta för att ge länsstyrelserna rätt förutsättningar att tillståndsbedöma solcellsparker som sträcker sig över stora områden som tidigare inte varit exploaterade?