av Olle Thorell (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Indonesien, världens fjärde folkrikaste land och världens största muslimska nation, har under de senaste två decennierna gjort betydande framsteg inom demokratisering och ekonomisk tillväxt. Som medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter och en ledande aktör i ASEAN har landet ambitionen att vara ett föredöme för demokrati och mänskliga rättigheter i regionen. Trots detta kvarstår stora utmaningar, särskilt när det gäller situationen för religiösa och etniska minoriteter samt HBTQ-personer.
Religiösa minoriteter, inklusive kristna, Ahmadiyah-muslimer och andra mindre religiösa grupper, fortsätter att möta diskriminering och våld. Bland annat har lokala förordningar och radikala grupper hindrat uppförandet av nya kyrkor och religiösa byggnader. Ahmadiyah-muslimer utsätts för våld och rättsliga trakasserier, vilket resulterar i att de inte kan utöva sin religion fritt. Trots att dessa övergrepp ofta utförs av icke-statliga aktörer finns en brist på effektiva åtgärder från statens sida för att skydda dessa grupper.
Likaså är situationen för HBTQ-personer svår, särskilt efter att Indonesien 2022 införde en ny strafflag som förbjuder samkönade relationer och därmed har förvärrat diskrimineringen av dessa grupper.
I Aceh-provinsen, där sharialagar tillämpas, används spöstraff och andra straffåtgärder regelbundet mot individer som anklagas för "omoraliska" handlingar. Detta illustrerar de allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som fortfarande förekommer i delar av Indonesien.
I Papua har konflikten mellan indonesiska säkerhetsstyrkor och väpnade separatistgrupper fortsatt att eskalera. Regionen har länge präglats av övergrepp, och papuanska ursprungsbefolkningar har länge uttryckt missnöje med den indonesiska statens agerande. Internationella organisationer och medier har begränsad tillgång till området, vilket försvårar insyn och uppföljning av de brott mot mänskliga rättigheter som rapporteras.
Samtidigt har Indonesien gjort vissa framsteg, bland annat när det gäller lagar som förbättrar rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar och att främja kvinnors deltagande i politiken. Den ekonomiska utvecklingen har också bidragit till fattigdomsminskning, även om skillnaderna mellan olika delar av landet fortfarande är stora.
Med tanke på de fortsatta utmaningarna för religiösa och etniska minoriteter, särskilt i Papua och Aceh, samt för HBTQ-personer och kvinnor vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard följande:
Hur avser ministern att inom ramen för Sveriges bilaterala relationer med Indonesien och i internationella forum, såsom FN:s råd för mänskliga rättigheter, driva på för förbättringar av situationen för dessa grupper, och vilka konkreta initiativ planerar regeringen för att främja respekt för mänskliga rättigheter i Indonesien?