av Olle Thorell (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Situationen i Sydsudan är allvarligt förvärrad och präglas av både en humanitär katastrof och allvarliga säkerhetsutmaningar. Enligt rapporter från FN och Amnesty International har våldet mellan olika väpnade grupper eskalerat, och civila drabbas hårt av fördrivningar, plundringar och riktade attacker. Civila skyddas inte, och rapporterna beskriver en skrämmande verklighet av systematiska övergrepp, inklusive tortyr och utomrättsliga avrättningar. FN:s uppskattningar visar att cirka 9 miljoner människor nu lider av akut matbrist, och barn är särskilt utsatta för undernäring och brist på grundläggande hälso- och sjukvård.
Trots den allvarliga situationen har Sveriges regering beslutat att under 2024 fasa ut det bilaterala utvecklingssamarbetet med Sydsudan. Detta innebär att det direkta svenska stödet till landet nu gradvis avvecklas. Samtidigt har Sverige under lång tid varit en viktig partner för fred, stabilitet och utveckling i Sydsudan, och detta beslut väcker allvarliga frågor om hur regeringen avser att säkerställa att svenska insatser fortsatt kan göra skillnad för människor i akut behov. I en tid då bistånd och internationellt engagemang är avgörande för att lindra lidandet i Sydsudan kan beslutet om utfasning ses som ett steg bort från Sveriges ansvar för att bidra till långsiktig fred och säkerhet.
Beslutet om att fasa ut det bilaterala stödet riskerar att försämra Sveriges möjlighet att påverka utvecklingen i Sydsudan och lämnar frågetecken kring hur Sverige framöver ska verka för att säkerställa att de mest grundläggande humanitära behoven möts. Sveriges arbete genom regionala och multilaterala kanaler är visserligen viktigt, men frågan kvarstår hur regeringen nu ska kunna garantera att detta arbete har samma genomslag som tidigare bilateralt stöd.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Hur avser ministern att säkerställa att Sveriges stöd och engagemang för fred och säkerhet i Sydsudan inte urholkas, och vilka specifika åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att garantera att den humanitära situationen i landet inte förvärras nu när Sverige har avslutat sitt bilaterala utvecklingssamarbete?