av Erik Ezelius (S)
till Statsrådet Niklas Wykman (M)
Den nya svenska spellagen, som trädde i kraft 2019, innebar flera förändringar på spelmarknaden. En konsekvens som nu i efterhand påtagligt har påverkat det lokala föreningslivet är omsättningstaket för kommunala lotterier. Den nya lagen medger en total omsättning på 33 och 1/3 prisbasbelopp, cirka 1,9 miljoner, under en femårsperiod. För små föreningar med större lotterier som slår i taket innebär det att man måste söka licens hos Spelinspektionen, vilket innebär höga kostnader och omfattande administration. Tydliga exempel på vad detta innebär finner vi i Tidaholms kommun, där en fotbollsklubb och en motorklubb har drabbats hårt ekonomiskt.
I samhällen där det lokala föreningslivet inte hyr utan själva äger sina anläggningar, vilket är fallet i exemplen ovan, är lotterier en betydande intäktskälla för att kunna täcka drift och underhåll och på så sätt hålla kostnaderna nere för exempelvis barn- och ungdomsverksamheten. Även om möjligheten finns att söka nationell licens innebär det för små föreningar en betydande kostnad, och eftersom det i huvudsak är människor som engagerar sig ideellt blir den administrativa processen en tröskel. När lagen ändrades fanns det goda skäl att genomföra förändringar på spelmarknaden, men med facit i hand blev konsekvenserna för det lokala föreningslivet för stora. Ett sätt att komma åt problematiken vore att höja omsättningstaket, vilket skulle innebära en stor skillnad för föreningar likt de i Tidaholm.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Niklas Wykman:
Har statsrådet och regeringen gjort någon analys av hur den nya spellagen, och mer specifikt förutsättningarna för kommunala lotterier, har kommit att påverka ideella föreningar, och om så är fallet, vilka åtgärder är statsrådet och regeringen beredda att vidta med anledning av resultatet?