av Martina Johansson (C)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Att bevara och visa vår historia är viktigt och har ett värde för framtiden.
Sverige har flera centralmuseer för att på olika sätt visa upp vår historia. Nordiska museet är ett av dem, och det drivs i stiftelseform. Förutom museet i Stockholm har Nordiska museet även fått i donation Julita gård, Tyresö slott, Svindersvik sommarnöje samt Härkeberga kaplansgård.
Julita gård är en av de mest välbevarade herrgårdarna i Sverige. Den fyller en stor funktion, dels för att visa hur man levde och verkade, dels för att den har ett uppdrag att ha ett klonarkiv för många träd, buskar och bär. Mest känd är den för sitt äppelarkiv.
Äppelarkivet är ett arkiv som är öppet att vandra i och som säkerställer att urgamla äppelsorter kommer att finnas kvar.
Staten bidrar till finansieringen av centralmuseerna samtidigt som dessa tar in intäkter från besökare i form av entréavgifter och försäljning i historieshoppen.
Det finns dock en skillnad mellan statens museer och stiftsdrivna museer. Nordiska museet, som är stiftsdrivet, har sedan några år inte fått uppräkning av de statliga bidragen för kostnads- och löneökningar. Detta gör att museets budget urholkas, vilket försvårar uppdraget att bevara historien för framtiden. För att visa på behovet av hållbart stöd och finansiering kan nämnas att bara på Julita gård har man cirka 450 tak att underhålla.
Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand är därför:
Varför har ministern och regeringen undantagit stiftsdrivna museer från uppräkningen av kostnads- och löneindex i sin del av finansieringen?