av Runar Filper (SD)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Efter en överenskommelse mellan regeringen och partierna i Danmark får samarbetssabotage, inklusive föräldraalienation, en framträdande plats i föräldraansvarslagen, och konsekvensen av sabotaget görs till en av lagens grundläggande principer.
Centralt är också att det inte kommer att innebära att en förälder som har verkliga skäl att avbryta barnets umgänge med den andra föräldern avstår från att göra det av rädsla för att bli anklagad för samarbetssabotage eller föräldraalienation.
Avtalet ska stärka barnets rätt till båda föräldrarna. Det är föräldrarnas skyldighet att se till att barnet inte används som ett vapen. Därför ska samarbetstrakasserier, inklusive föräldrafrämlingskap, i större utsträckning än i dag stoppas, samt där detta är till barnets bästa få konsekvenser för föräldern som försvårar barnets kontakt med den andra föräldern och medvetet undergräver dennes anknytning till barnet.
Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer blir därför följande:
Har ministern och regeringen, i likhet med vårt grannland, för avsikt att se över hur man vid påfunnet föräldrafrämlingskap och medveten underminering av den andra förälderns föräldraskap kan införa konsekvenser även i svensk lagstiftning?