av Olle Thorell (S)
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Enligt Commitment to Reducing Inequality Index 2024 fortsätter den ekonomiska ojämlikheten mellan könen att öka i många länder, vilket underminerar den sociala stabiliteten och hämmar den ekonomiska utvecklingen. Rapporten lyfter fram att länder som inte har tillräckliga system för jämställdhet på arbetsmarknaden, liksom länder som saknar tillräckligt socialt skydd för kvinnor, ser en negativ trend där ekonomiska och sociala klyftor mellan män och kvinnor blir allt djupare. Dessutom pekar rapporten på att pandemins effekter på kvinnors sysselsättning och ekonomiska trygghet har bidragit till en förstärkning av dessa ojämlikheter.
Ett tydligt exempel är Indien, där den ekonomiska återhämtningen efter pandemin har gynnat män i mycket större utsträckning än kvinnor. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har fallit dramatiskt, och bristen på adekvata sociala skyddsnät har lett till att många kvinnor har tvingats ut ur arbetslivet. Samtidigt upplever kvinnor ökade hinder för att få tillgång till ekonomiska resurser och rättigheter, vilket riskerar att cementera de strukturella klyftorna på lång sikt.
Även i Sverige finns det anledning till oro. Trots att vi har en stark tradition av jämställdhetspolitik visar rapporten att vissa grupper av kvinnor, såsom ensamstående mödrar, kvinnor med invandrarbakgrund och lågavlönade kvinnor, fortsätter att drabbas hårdare av ekonomiska nedskärningar och förändringar i arbetsmarknadspolitiken. I takt med att klyftorna i samhället ökar finns det också en risk att vi ser en uppdelning där kvinnors ekonomiska otrygghet ökar i takt med att deras tillgång till arbetsmarknaden och sociala skyddsnät försvagas. Ett konkret exempel är effekterna av förändringar i sjukförsäkringen och arbetslöshetsersättningen, där kvinnor som redan befinner sig i ekonomiskt utsatta positioner riskerar att bli ännu mer marginaliserade.
Socialdemokraterna har alltid betonat vikten av en rättvis och jämställd arbetsmarknad samt tillgång till sociala skyddsnät som är utformade för att motverka ekonomiska klyftor mellan män och kvinnor. Enligt vår politik är jämställdhet en fråga om rättvisa, men också en grundläggande förutsättning för en hållbar samhällsutveckling. För att minska klyftorna mellan män och kvinnor krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik, förstärkta sociala skyddsnät och riktade satsningar på att bekämpa de strukturella hinder som kvinnor möter i arbetslivet. Den nuvarande regeringens politik, där ekonomiska lättnader och nedskärningar i trygghetssystem prioriteras, riskerar att slå hårdast mot kvinnor i ekonomiskt utsatta situationer och öka ojämlikheten.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att Sveriges jämställdhetspolitik motverkar ökande klyftor mellan män och kvinnor och stärker kvinnors ekonomiska trygghet?