av Olle Thorell (S)
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Aidwatch-rapporten 2024 visar att biståndet från EU-länder i allt större utsträckning inte når länderna med lägst Human Development Index (HDI). I stället tenderar större andelar av biståndet att gå till medelinkomstländer eller länder med högre HDI, vilket strider mot biståndets grundläggande syfte att hjälpa de mest utsatta. Endast en mycket liten del av det europeiska biståndet går till länder i kategorin “minst utvecklade länder” (LDC:er), trots att dessa länder har de största behoven. I rapporten framkommer att mellan 0,15 procent och 0,2 procent av BNI borde riktas mot de minst utvecklade länderna, men att de flesta EU-länderna, inklusive Sverige, inte når upp till detta mål.
Sverige har en lång tradition av att verka för jämlikhet och fattigdomsbekämpning, men den nuvarande regeringens biståndspolitik riskerar att vända denna utveckling. Nedskärningarna i biståndet och en bristande prioritering av de allra fattigaste länderna kan få långvariga negativa effekter på Sveriges anseende och på de länder som är beroende av internationellt stöd för att förbättra sina utvecklingsmöjligheter. Detta strider mot Socialdemokraternas övertygelse om att biståndet ska nå de fattigaste länderna och de mest utsatta grupperna.
Socialdemokraterna har i sin budgetmotion framhållit att en större del av biståndet bör riktas mot de minst utvecklade länderna och att Sverige måste gå i spetsen för att uppnå FN:s rekommendation om att mellan 0,15 procent och 0,2 procent av BNI ska gå till dessa länder. Det handlar om en rättvis och solidarisk fördelning av resurser, där de som har de största behoven får det största stödet.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka andelen av Sveriges bistånd som riktas mot de minst utvecklade länderna och säkerställa att biståndet verkligen når de fattigaste och mest utsatta?