av Mirja Räihä (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Oron på samtliga språkcentrum för minoritetsspråk har varit stor en längre tid. På grund av ovisshet om kommande tilldelning av medel varslade Isof samtliga anställda om uppsägning på grund av arbetsbrist redan i juni. Sedan dess har ovissheten fortsatt och många söker sig till andra jobb. Det är naturligt i ett läge där man inte vet om man får jobba kvar eller inte.
Budgeten för 2025 visade tydligt att oron har varit befogad. Kulturministern har dock vid upprepade tillfällen försökt att lugna ned stämningen genom att hänvisa till regleringsbreven.
I budgeten är dock de drastiskt minskade anslagen tydliga för samtliga språkcentrum, och regleringsbreven riskerar att komma först efter det att varslen verkställts.
Resultatet blir att allt det arbete som har gjorts under tre år med att få verksamhetsplaner på plats och att få organisationen att sätta sig och på allvar påbörja arbetet med språkvitalisering riskerar att ha varit förgäves. Samtidigt vet vi att två av fem samiska språk är nästintill döda, och att språkdöden ofta kommer i tredje generationen.
Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand är:
Hur ska ministern agera för att arbetet med minoritetsspråken ska kunna fortsätta nu när språkcentrumen riskerar att läggas ned och värdefullt arbete riskerar att gå till spillo?