av Tobias Andersson (SD)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Riksintressen konkurrerar med varandra, och det är i förlängningen upp till regering och riksdag att göra en ändamålsenlig avvägning. I dag finns det till exempel planer på att utse rekordmånga nya naturreservat i Västerbottens län. Över 100 nya reservat planeras på både statlig och privatägd mark. Det finns ett tidigare regeringsuppdrag där länsstyrelsen har uppmanats att peka ut nya naturreservat på statlig mark, men det beslutet sa ingenting om privatägd mark. I flera av dessa fall kommer dessa möjliga reservat att ligga i områden där det finns omfattande mineralfyndigheter.
När prospekterings- och gruvföretag erhåller undersökningstillstånd från Bergsstaten ges de rätt att utföra undersökningsarbeten, vilket är en förutsättning för att lokalisera de metaller och mineral som samhället behöver. Sådana tillstånd åtföljs i sin tur av mångmiljoninvesteringar i undersökningsarbeten, studier, personal, teknisk utrustning med mera – ett arbete som bland annat involverar det lokala näringslivet. I detta arbete finns också ett krav från Bergsstaten att undersökningarna ska utföras inom en angiven tidsperiod. Men om staten planlägger naturreservat på stora arealer där företag redan har undersökningstillstånd kommer en ofrånkomlig konsekvens att vara att de företagens investeringar omintetgörs och att Sverige förblir en osäker jurisdiktion för gruvföretag som vill investera här. Vem vågar investera hundratals miljoner om det finns ett latent hot om att marken i fråga kan bli naturreservat?
En utveckling där Sverige skulle betraktas som en osäker jurisdiktion för gruvprospektering är tvärtemot vad regeringen har sagt sig vilja och vad Sverige behöver. Om naturreservat placeras där det finns pågående prospekteringsverksamhet för möjlig gruvdrift betyder det att det läggs en våt filt över området och att eventuell framtida exploatering uteblir, oavsett vad som kan finnas under marken. Sverige behöver bli en mer attraktiv marknad för gruvdrift, inte en sämre.
När dylika målkonflikter om markanvändning uppkommer måste regeringen tillsammans med berörda myndigheter enligt min uppfattning identifiera modeller för att kunna väga olika intressen mot varandra. Utan vetskap om att sådana modeller finns kommer investeringsviljan från industrin att minska, och vår möjlighet att öka gruvdriften i Sverige minskar.
Med anledning av ovanstående önskar jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari följande:
Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att säkra att länsstyrelser och berörda myndigheter hittar en modell för hur möjlig gruvdrift kan samexistera med naturvärdesskydd?