av Åsa Eriksson (S)
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Sveriges engagemang för mänskliga rättigheter och demokrati har varit en viktig del av vårt biståndsarbete, särskilt i länder där dessa rättigheter hotas. Kambodja är ett sådant land, där den politiska utvecklingen under de senaste åren har gått i en alltmer auktoritär riktning. Det mest uppenbara tecknet på denna utveckling var när premiärminister Hun Sen, efter över tre decennier vid makten, överlät makten till sin son, Hun Manet, efter ett riggat val där oppositionen förhindrades från att delta. Landet är i praktiken en enpartistat, vilket väcker stor oro både inom landet och internationellt.
Det svenska biståndet har hjälpt MR-organisationer att utbilda, organisera och skydda medborgare som arbetar för frihet och demokrati. Avslutandet av detta bilaterala stöd väcker därför stor oro, särskilt när människorättsförsvarare nu är fängslade och MR-organisationernas utrymme krymper.
Trots avslutandet av det bilaterala biståndet har regeringen uttryckt att det finns andra möjligheter att stödja demokratikampen i Kambodja genom multilaterala organisationer och internationella forum, såsom FN och EU. Sverige har länge varit en röst för mänskliga rättigheter i dessa organisationer, men frågan är hur detta stöd ska konkretiseras i Kambodja.
Med hänvisning till Sveriges tidigare bilaterala stöd till Kambodja och regeringens beslut att avsluta detta vid årsskiftet, vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa följande:
Hur avser statsrådet och regeringen att säkerställa att människorättsförsvarare i Kambodja inte lämnas åt sitt öde när Sveriges bilaterala bistånd upphör?