av Olle Thorell (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Nordkorea fortsätter sin farliga isolering från omvärlden och är en av världens mest slutna och repressiva regimer. Landets ledare, Kim Jong-Un, styr en totalitär diktatur som förtrycker sin egen befolkning på alla tänkbara sätt, och rapporter från FN:s kontor för mänskliga rättigheter och Human Rights Watch beskriver hur den nordkoreanska regimen systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Människor utsätts för tvångsarbete, tortyr och godtyckliga avrättningar, och hela familjer kan bli straffade för en persons påstådda brott. Den utbredda bristen på yttrandefrihet, pressfrihet och religionsfrihet skapar ett klimat av ständig rädsla och förtryck.
Utöver det inhemska förtrycket utgör Nordkoreas utveckling av kärnvapen och ballistiska missiler ett direkt hot mot den globala säkerheten. Landet har fortsatt att utveckla sin kärnvapenkapacitet trots internationella sanktioner och fördömanden, och detta utgör en allvarlig risk för världsfreden. Flera säkerhetsanalytiker varnar för att Nordkorea inte bara ser kärnvapen som ett försvar utan också som ett potentiellt medel för att utpressa omvärlden och stärka sin internationella ställning.
En annan oroande utveckling är Nordkoreas allt närmare relationer med Ryssland. Enligt flera rapporter, inklusive från FN:s säkerhetsråd, har Nordkorea börjat försörja Ryssland med ammunition och eventuellt även militär personal för att stödja kriget i Ukraina. Detta har eskalerat den redan spända säkerhetssituationen och försvårar för det internationella samfundet att hantera Nordkoreas agerande, samtidigt som det bidrar till den pågående konflikten i Europa.
Sverige har en unik roll när det gäller Nordkorea, inte minst genom att vi har en ambassad i Pyongyang och att Sverige är ett av de länder som övervakar vapenstilleståndet i den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea. Tidigare har Sverige spelat en aktiv roll i att främja dialog och avspänning i området, vilket har lett till att Sverige har haft en särskild möjlighet att agera som mellanhand i internationella samtal med Nordkorea. Men på senare tid har det varit tyst kring sådana ansträngningar från svensk sida, trots att den säkerhetspolitiska situationen runt Nordkorea blir alltmer osäker.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Vilka, om några, initiativ avser ministern att ta, inom ramen för sin tjänsteutövning, för att Sverige ska återta en aktiv roll i arbetet med att minska spänningarna runt Nordkorea och för att främja dialog, både om landets kärnvapenprogram och om de omfattande människorättsbrott som regimen begår mot sin egen befolkning?