av Olle Thorell (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Mongoliet har gjort stora framsteg inom demokratisk utveckling sedan övergången från en socialistisk stat till en demokrati i början av 1990-talet. Landet har nu ett stabilt politiskt system med regelbundna val, men det finns fortfarande betydande utmaningar när det gäller rättssäkerhet, bekämpning av korruption och skyddet av mänskliga rättigheter. Enligt internationella rapporter, såsom från Freedom House och Human Rights Watch, har begränsningar i yttrandefrihet, pressfrihet och skydd av vissa marginaliserade grupper identifierats som områden där Mongoliet måste göra framsteg för att fullt ut kunna leva upp till internationella standarder för mänskliga rättigheter.
Samtidigt står Mongoliet inför komplexa geopolitiska utmaningar, då landet är inklämt mellan två stormakter – Ryssland och Kina – som båda har stort inflytande över landets ekonomi och politik. Kina är Mongoliets största handelspartner och dominerar landets exportmarknad, medan Ryssland är den största leverantören av energi. Denna beroendeställning innebär att Mongoliet ständigt måste balansera sina relationer med dessa stormakter, något som blev särskilt tydligt när Vladimir Putin nyligen besökte Mongoliet. Rapporter beskriver hur Mongoliets mottagande av den ryske presidenten, trots det internationella fördömandet av Rysslands invasion av Ukraina, väckte kritik från bland annat EU och andra västländer. Händelsen understryker landets svåra position när det gäller att navigera mellan sina beroenden av Ryssland och Kina samtidigt som de upprätthåller relationer med väst.
Sverige har ingen permanent ambassad i Mongoliet utan sköter diplomatiska relationer via ambassaden i Beijing. Detta innebär att vårt engagemang i Mongoliet till viss del är begränsat, men Sverige har ändå en viktig roll att spela när det gäller att påverka demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter genom internationella forum och bilaterala initiativ. I ljuset av Mongoliets strategiska läge och deras utmaningar är det avgörande att Sverige fortsätter att främja mänskliga rättigheter och demokrati, även utan en permanent ambassad i landet.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Vilka initiativ avser ministern att vidta för att, inom ramen för sitt tjänsteutövande, stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter i Mongoliet, och hur avser ministern att genom internationella samarbeten och dialoger främja en positiv utveckling i landet, även utan en svensk ambassad på plats?