av Andrea Andersson Tay (V)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Enligt EU:s art- och habitatdirektiv måste Sverige vart sjätte år rapportera bevarandestatus för de arter och naturtyper som ingår i direktivet. Tillståndet bedöms bland annat utifrån referensvärden som baseras på vad som anses vara nödvändigt ur ett ekologiskt perspektiv för att bevara arter och ekosystem.
Miljöorganisationer har slagit larm om att regeringen nu planerar att ändra Sveriges rapportering av referensarealer från den vetenskapliga utgångspunkt som gäller i dag till att utgå från hur stor utbredning naturtyperna hade 1995 när Sverige gick med i EU. Ett sådant agerande skulle signalera att regeringen inte bryr sig om vetenskaplig konsensus gällande biologisk mångfald. När det gäller skogen skulle ett sådant beslut innebära att ingen mer skog skulle anses behöva skyddas, vilket rimmar illa med det allvarliga läge för den biologiska mångfalden i skogen som framkommer i analyser från Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och SLU Artdatabanken.
EU:s nya naturrestaureringsförordning ställer krav på att referensarealer fastställs utifrån bästa tillgängliga kunskap om de ekologiska behoven. Att ändra Sveriges rapportering av referensarealer skulle således inte heller vara förenligt med denna förordning. Sverige har dessutom ställt sig bakom det globala Kunming–Montreal-ramverket för biologisk mångfald som syftar till att till 2030 vidta omedelbara åtgärder för att hejda och vända förlusten av biologisk mångfald.
I ett svar på en tidigare skriftlig fråga (2024/25:120) skriver statsrådet Pourmokhtari att regeringen avser att den flexibilitet som finns i naturrestaureringsförordningen ska nyttjas till fullo och att Sveriges implementering inte ska gå utöver miniminivån i förordningen.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Avser statsrådet och regeringen att låta expertmyndigheternas egen bedömning av vilka arealer som krävs för att långsiktigt bevara naturtyperna ligga till grund för det fortsatta arbetet, eller har statsrådet och regeringen för avsikt att styra rapporteringen?