av Martina Johansson (C)
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Barn som drabbas av typ 1-diabetes kräver en komplicerad vård även utanför sjukhuset. Det är ett tusental barn som drabbas varje år och kräver att man är trygg i kunskapen om sjukdomen för att kunna ge vård. Det handlar om allt från vilka faktorer som påverkar blodsockret och hur man håller koll på detsamma till hur man beräknar hur mycket insulin som ska ges.
Före 2015 kunde föräldrar få vab för att till exempel lära upp personal på förskolan eller skolan som ska vårda barnet medan föräldrarna är på arbetet. Så är det inte längre. De kan inte heller få vab för att vara med barnet i skolan om den personal som är utbildad för att stötta barnet är frånvarande.
Lösningen som föräldrarna få ta till är att ta semester, kompledigt eller tjänstledigt för att deras barn ska kunna fullgöra sin skolgång på ett tryggt och säkert sätt.
Det formella ansvaret för utbildning ligger egentligen på regionen, men det faller oftast på föräldrarna. Dels på grund av resurser hos regionen men också på grund av att det ofta behövs kompletterande utbildning med anledning av bland annat personalomsättning i förskolan och skolan.
I utredningsbetänkandet Rätt och lätt – ett förbättrat regelverk för VAB finns förslag på att föräldrar återigen ska kunna få vab för att utbilda medarbetare i förskola/skola och själva kunna vara med sitt barn vid behov, men regeringen har inte gått vidare med förslagen.
Min fråga till statsrådet Anna Tenje är:
Varför har inte statsrådet och regeringen gått vidare med förslagen, som skulle underlätta för många familjer i deras vardag?