av Ulrika Westerlund (MP)
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Plötsligt hjärtstopp är ett av de allvarligaste medicinska tillstånden och leder till cirka 6 000 dödsfall varje år utanför sjukhus i Sverige. Trots bredare kunskap om hjärt-lungräddning (HLR) i samhället är överlevnaden fortfarande endast omkring 10 procent. Det är ett faktum att vid ett hjärtstopp är tid en avgörande faktor för att rädda liv. Om tidig HLR kan ges och hjärtstartare används snabbt kan överlevnadsgraden öka till så mycket som 70 procent, enligt Riksförbundet HjärtLung.
I dag finns inga nationella mål eller krav på tillgång till hjärtstartare, utan ansvaret vilar på frivilliga insatser och enskilda aktörer, som till exempel Riksförbundet HjärtLung.
Det saknas också ett nationellt grepp för att säkerställa att kunskap om HLR är spridd till alla delar av samhället, trots att detta är en fråga som också berör civilförsvaret och beredskapen i landet.
För att säkerställa livräddande insatser vid hjärtstopp behöver hjärtstartare vara lättillgängliga, även i bostadsområden och på platser där människor rör sig dagligen. En etablerad standard pekar på att hjärtstartare bör finnas inom en räckvidd av sex minuters gångväg.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Acko Ankarberg Johansson: