av Anders W Jonsson (C)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Myskoxen är enligt Bernkonventionen klassad som en strängt skyddad art. Konventionen är sedan 1983 införd i svensk lagstiftning och är därtill ratificerad av Europeiska rådet. Detta medför dock inte att myskoxen uppbär något särskilt skydd i Sverige, utöver den nationella lag som säger att människor inte får vistas mindre än 100 meter från myskoxar i det vilda.
Redan 2015 föreslog Naturvårdsverket att myskoxens ställning i Sverige skulle försvagas genom att den skulle förlora sin status i som ”statens vilt” i 33 § jaktförordningen. Den dåvarande regeringen valde att inte gå vidare med förslaget.
Förslaget motiverades med att arten myskoxe inte kommit till Sverige av egen kraft och därför till exempel inte är rödlistad. Detta bortsåg från att myskoxen funnits på den skandinaviska halvön sedan 30 000 år tillbaka i tiden, liksom att nuvarande förekomst av myskoxe i Sverige – en flock om tiotalet djur i västra Härjedalen – härstammar från de myskoxar som på 70-talet vandrade in i Sverige från Norge.
En statlig utredning, Vissa förändringar av jaktlagstiftningen (SOU 2025:32), föreslår nu att myskoxen ska strykas ur 33 § jaktförordningen med samma motivation som för tio år sedan.
Om regeringen väljer att gå vidare med förslaget kommer det att få stora konsekvenser för arbetet med att vårda och bevara den enda förekomsten av vild myskoxe i Sverige.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Anser statsrådet att den svenska myskoxstammen bör ges ett formellt stöd i form av klassificering som statligt vilt enligt 33 § jaktförordningen?