av Lena Johansson (S)
till Statsrådet Carl-Oskar Bohlin (M)
I arbetet med att stärka Sveriges totalförsvar är det centralt att lagstiftningen är tydlig och att ansvarsfördelningen mellan myndigheter är klar, särskilt i frågor som rör förfogandelagstiftning och beredskapsplanering på lokal och regional nivå.
Enligt förordningen (1992:391) om uttagning av egendom för totalförsvarets behov kan exempelvis fastighet och fordon tas i anspråk för att säkerställa samhällsviktiga funktioner under höjd beredskap. Försvarsmakten är uttagsmyndighet. Däremot finns oklarheter kring vilken myndighet som i praktiken betraktas som behovsmyndighet i de fall där en kommunal verksamhet, såsom vård och omsorg, behöver fordon för att kunna upprätthålla sin funktion vid höjd beredskap och även för att kunna bistå försvarsmakten.
I kommuner som Västerås, där arbetet med krigsorganisation och civil beredskap fortskrider i god takt, har frågan väckts om hur en hemställan om uttag av fordon ska hanteras. Enligt förordningen avses med behovsmyndigheter centrala förvaltningsmyndigheter, men kommunstyrelsen är enligt lag också en förvaltningsmyndighet. Tydlighet i denna fråga är avgörande för att undvika att kommuner som vill ta ansvar hindras av oklarheter. Det handlar om att kunna planera och vara förberedd.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Carl-Oskar Bohlin:
Ser statsrådet ett problem med förfogandelagen i dag, och, om så är fallet, vilka åtgärder ser statsrådet behöver vidtas?